1 Innehållsförteckning 22
2 Förslag till riksdagsbeslut 23
3 Inledning 26
4 Delad makt och delat inflytande 27
4.1 Hälsa som maktfaktor 29
4.2 Miljögifter – en extra belastning för kvinnor 30
4.3 Innemiljö 30
5 Lika möjligheter till trygghet 31
5.1 Pensioner 31
5.2 Bistånd med genderperspektiv 31
6 Lika möjligheter till försörjning och arbete 32
6.1 Att förena familjeliv och arbetsliv 33
6.2 Hushållstjänster 35
6.3 Arbetstid 35
6.4 Lika lön för lika arbete 37
6.5 Jämställdhetsmärkning 39
7 Lika möjligheter till utbildning och fritid 40
7.1 Skolans betydelse för jämställdhet 40
7.2 Universitet och högskolor 41
7.3 Lika möjligheter för fritidsintressen 42
8 Delat ansvar för barn och hem 42
8.1 Föräldraledighet 43
8.2 Rätten att välja barnomsorgsform 45
8.3 Hemarbete och anhörigvård 46
8.4 Kontaktdagar för båda föräldrar 46
8.5 Att vara förälder – ett livslångt projekt 47
9 Frihet från sexualiserat våld 48
9.1 Sexuella trakasserier 48
9.2 Våld mot kvinnor 48
9.3 Anknytningsinvandring 50
9.4 Stöd till brottsoffer 51
9.5 Trafficking 53
Riksdagen begär att regeringen inför riksdagen redovisar hur man skall öka kvinnorepresentationen bland myndighetschefer och ambassadörer, i enlighet med vad som anförs i motionen.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ett kartläggande av de faktorer som kan hämma kvinnor att ta ett ledningsansvar med anledning av FN:s rapport om jämställdhetsläget i Sverige.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att öka andelen kvinnor i styrelsen i de börsbolag där staten är storägare.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om jämn könsfördelning i statliga bolagsstyrelser samt behovet av en årlig redovisning till riksdagen om hur arbetet fortskrider för att nå målet om jämn könsfördelning.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en ökad forskning på äldre kvinnors hälsa, sjukdom och medicinanvändning.3
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagstiftning om att läkemedel måste utprovas på både kvinnor och män och märkas utifrån detta.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förbud av bromerade flamskyddsmedel.4
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillvarata och utveckla erfarenheterna från forskningsprojektet Det sunda huset.5
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning för att se över plan- och bygglagen i enlighet med vad som anförs i motionen.5
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i pensionssystemet så att pensionspoängen automatiskt delas mellan föräldrarna, i enlighet med vad som anförs i motionen.6
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bistånd med genderperspektiv.7
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en ökad konkurrensutsättning inom offentlig sektor, särskilt inom vård- och omsorgssektorn för att främja kvinnors arbetsmarknad.2
Riksdagen begär att regeringen utvärderar jämställdhetslagens betydelse och funktion, i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att initiera en nationell kampanj för ett barnvänligt arbetsliv.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av 5 § jämställdhetslagen, i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att semesterersättning till föräldraledig betalas via försäkringskassa.6
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av svensk lagstiftning i enlighet med det som ministerrådet kommit fram till avseende föräldraledighet och rätten att återta sin tjänst utan försämrade villkor, i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om beskattningen av hushållstjänster för att öka kvinnors möjlighet till karriär.8
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om flexibel arbetstid och arbetstagarens möjlighet att påverka arbetstidens förläggning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att JämO bör ges i uppdrag att i samarbete med arbetsmarknadens parter hitta ett väl fungerande arbetsvärderingsinstrument.
Riksdagen begär att regeringen vidtar åtgärder för att komma till rätta med osakliga löneskillnader för handläggarna i Regeringskansliet, i enlighet med vad som anförs i motionen.1
Riksdagen begär att regeringen ger tilläggsdirektiv till Utredningen för jämställdhetsmärkning, i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att man i samband med mobbningskampanjen särskilt uppmärksammar den könsrelaterade mobbningen.9
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tilläggsdirektiv för Studiesociala utredningen.6
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en jämnare fördelning av bidragen till kvinno- respektive mansdominerade idrottsgrenar.10
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en kartläggning av regionala skillnader av uttag av pappaledighet med inriktning på att undanröja hinder för ett ökat uttag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en höjning av taket och ersättningsnivån i föräldraförsäkringen kan stimulera män att ta ut mer föräldraledighet.6
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att uppvärdera hemarbete och anhörigvård.6
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att fosterföräldraskap bör betraktas som förvärvsarbete.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om familjerådgivning och föräldrautbildning.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att nämndemän av båda könen bör finnas företrädda vid vårdnadstvister.11
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om försöksverksamhet med stödprogram för pappor.3
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av fridskränkningslagen, i enlighet med vad som anförs i motionen.11
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att videofilmning bör användas i alla polisdistrikt för dokumentering av misshandel.11
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge Migrationsverket rätt att i polisregistret kontrollera män som för in kvinnor till Sverige.6
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om specialkompetens hos personal som skall handlägga utvisningsärenden av kvinnor som kommit till Sverige för att leva med en man, vilka trots anmälan om misshandel utsätts för utvisningshot.6
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behov av hjälpmedel för hotade kvinnor som utsätts för överfall.11
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kvinnor som utsatts för misshandel eller våldtäkt skall erbjudas juridiskt biträde och psykolog- eller kuratorhjälp.11
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en lagändring i 6 kap. brottsbalken om sexualbrott gällande våldtäktsbegreppet.11
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att farmakologisk och/eller annan typ av psykoterapeutisk behandling skall kunna användas på våldtäktsmän som återfallit i brott för att villkorlig frigivning skall kunna komma i fråga.11
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökat stöd till nya kvinnojourer.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kvinnor som utsatts för upprepat våld av make/sambo skall ha rätt till polisskydd för att kunna hämta sina personliga tillhörigheter i bostaden.11
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs med anledning av Riksrevisionsverkets rapport om trafficking i Sverige.11
1Yrkandena 1 och 21 hänvisade till KU.
2Yrkandena 3, 4 och 12 hänvisade till NU.
3Yrkandena 5, 6, 30, 32 och 41 hänvisade till SoU.
4Yrkande 7 hänvisat till MJU.
5Yrkandena 8 och 9 hänvisade till BoU.
6Yrkandena 10, 16, 24, 27, 28, 35 och 36 hänvisade till SfU.
7Yrkande 11 hänvisat till UU.
8Yrkande 18 hänvisat till SkU.
9Yrkande 23 hänvisat till UbU.
10Yrkande 25 hänvisat till KrU.
11Yrkandena 31, 33, 34, 37–40, 42 och 43 hänvisade till JuU.
Kristdemokraterna hävdar att grunden för ett framgångsrikt jämställdhetsarbete är insikten om alla människors lika värde. Den fasta övertygelsen att alla människor oavsett ras, kön, ålder eller social ställning har samma värde och därmed samma rättigheter har lett till en världsvid kamp mot rasdiskriminering, könsdiskriminering, åldersdiskriminering och social diskriminering. Arbetet för ett förverkligande av alla människors lika värde är långt ifrån slutfört och måste ständigt föras. Slaveri, rasism, barnarbete, våldtäkt och lönediskriminering är alla exempel på brott mot mänskliga fri- och rättigheter och de bekämpas bäst om de erkänns som sådana.
Varje generation måste på nytt vinnas för det i grunden okränkbara människovärdet och alla människors rätt att förverkliga sina rättigheter och även skyldighet att respektera andras. Vi kan inte begränsa jämställdhetsarbetet genom att betrakta det enbart med utgångspunkt från ett nyttoperspektiv eller utifrån dagens könsroller som förändras över tiden.
Utgångspunkten för Kristdemokraternas arbete för jämställdhet är de internationella fri- och rättighetsdeklarationerna och den människosyn med det universella människovärdet som bl.a. förvaltas av den kristna traditionen. Jämställdhet är således inte främst en kvinnofråga utan en fråga om mänskliga fri- och rättigheter. Målet är att alla människor skall ges likvärdiga villkor, både formellt och informellt, för att kunna förverkliga sina liv. Varken kvinnor eller män skall diskrimineras på grund av sitt kön. De har lika värde och status. Orättvisor på grund av kön är orättfärdiga. Varje demokratiskt samhälle måste se det som en huvuduppgift att undanröja de fördomar, strukturer, juridiska hinder och traditionella föreställningar som försvårar och förhindrar jämställdhet mellan könen. Varje individs okränkbara värde och rätt till integritet skall vara helt oberoende av kön.
Kristdemokraterna förespråkar subsidiaritetsprincipen vilket innebär att beslut alltid skall fattas på lägsta möjliga ändamålsenliga nivå. Detta gäller generellt för alla politikområden, också för jämställdheten. Statens uppgift är att medverka till opinionsbildning, stå för lagstiftning och fördela resurser till verksamheter. För en reell framgång i jämställdhetsarbetet behövs engagerade eldsjälar inte minst bland arbetsmarknadens parter på lokal nivå. Statens roll skall vara att stödja och uppmuntra en sådan process.
Trots att Sverige anses vara ett föregångarland när det gäller jämställdhet finns det fortfarande skillnader som inte kan förklaras på något annat sätt än att diskriminering, fördomar, statiska bilder av könsroller och cementerade maktstrukturer lever och frodas. Otaliga exempel talar sitt tydliga språk; Näringsdepartementets projekt ”män och jämställdhet” visar att det är större chans att bli vd för ett storföretag i Sverige om du heter Göran än om du är kvinna. De 34 % fäder som tar ut föräldraledighet nyttjar endast 12 % av dagarna och många känner sig motarbetade när de vill vara med sina barn. Män har högre lön än kvinnor inom de flesta yrkesgrupper och högutbildade kvinnor har i genomsnitt 7 000 kronor lägre månadslön än högutbildade män. Trots att hälften av studenterna vid universitet och högskolor är kvinnor var det endast 12 % kvinnor i hela professorskåren. Enligt Brottsoffermyndigheten har nästan hälften av kvinnorna efter sin 15-årsdag utsatts för våld av en man, och en färsk enkätundersökning visar nu att rädslan för att utsättas för våld stiger bland kvinnor. Sverige har kommit långt i arbetet med jämställdhet men det är fortfarande långt kvar innan varje man och kvinna har makt över sitt eget liv.
Utifrån förslag i propositionen ”Delad makt – delat ansvar” (1993/94:147) beslutades under den dåvarande borgerliga regeringen särskilda mål för jämställdhetspolitiken vilka gäller än idag. Det övergripande målet innebär att kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet. Detta övergripande mål delas sedan upp i mer konkreta delmål:
En jämn fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och män
Samma möjligheter för kvinnor och män till ekonomiskt oberoende
Lika villkor och förutsättningar för kvinnor och män i fråga om företagande, arbete, anställningsvillkor och andra arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter i arbetet
Lika tillgång för flickor och pojkar, kvinnor och män, till utbildning och samma möjligheter att utveckla personliga ambitioner, intressen och talanger
Samma ansvar för kvinnor och män för arbetet med hem och barn
Frihet från sexualiserat (könsrelaterat) våld
I denna jämställdhetspolitiska motion har vi valt att utgå från ovannämnda delmål när vi redogör för Kristdemokraternas jämställdhetspolitik.
Jämställdhet är en fråga om demokrati. Kvinnor och män skall ha samma rättigheter och möjligheter att påverka och delta i samhällsutvecklingen. Därför är det viktigt att män och kvinnor finns representerade i någorlunda lika delar i alla beslutande församlingar. I Sverige kan vi glädjas över världens mest jämställda parlament med 45,3 % kvinnor. Men fortfarande är männen i klar majoritet i många beslutande församlingar. Forskningen visar att den erfarenhet som mannen respektive kvinnan har också inverkar på de politiska besluten. En jämn representation är alltså ett viktigt mål för att skapa förutsättningar för bättre beslut som innefattar både mäns och kvinnors kompetens, perspektiv och prioriteringar. Det är glädjande att kvinnorepresentationen ökat i de politiska församlingarna. Alla partier har ansvar för att den utvecklingen fortsätter. Tyvärr måste vi konstatera att Kristdemokraterna inte lyckades bidra till den ökade kvinnorepresentationen i det senaste riksdagsvalet. När väljarunderlaget sviktar kan det vara svårt att uppnå en jämn könsfördelning då det fortfarande ofta är män som står överst på de olika listorna. Vi tror att alla politiska partier har en skyldighet att lyfta fram kvinnor för att kunna uppnå en ökad jämställdhet. Däremot anser vi det vara oförenligt med demokratiska principer att centralstyra olika distrikts nomineringar.
Det är viktigt att den politiska ledningen i ett land är ett föredöme i jämställdhetsfrågor, handling måste överensstämma med ord, i annat fall förlorar politiken och politikerna i trovärdighet. Jämställdhetsministern kritiserar ofta näringslivet för att det finns för få kvinnor på beslutande poster. Det gör det extra viktigt att regeringen månar om måluppfyllelse för egen del. Därför är det mycket anmärkningsvärt att det bland de 18 myndighetschefer som regeringen utsåg år 2001 inte fanns en enda kvinna. Detta har inte förbättrat statistiken för myndighetschefer totalt, endast en av fyra myndighetschefer är kvinna. Enligt statistik som Jämställdhetsrådet för transporter och IT tagit fram är ledningarna för Banverket, Vägverket, Sjöfartsverket, Luftfartsverket och länstrafikens huvudmän bedövande överrepresenterade av män. Detta trots att det inom transportsektorn tas beslut som berör stora delar av samhällsplaneringen. Detta är ett underbetyg åt ett demokratiskt land med en regering som har ökad jämställdhet som ett högt prioriterat mål och som framhåller Sverige som världens mest jämställda land.
Även vid tillsättning av ambassadörer har regeringen valt att inte tillämpa sina egna doktriner. När regeringen kritiserades för att endast ett fåtal av nyutnämnda ambassadörer var kvinnor, svarade utrikesminister Anna Lindh att det inte fanns tillräckligt många kompetenta kvinnor att utse. Detta är ett skamligt underkännande av alla välmeriterade kvinnor. Av de 90 ambassadörer som är stationerade runtom i världen är endast 18 kvinnor. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med en plan om hur man skall öka kvinnorepresentationen bland myndighetschefer och ambassadörer.
Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) antogs av FN:s generalförsamling 1979 och undertecknades av Sverige året därpå. Vart fjärde år lämnar medlemsstaterna en rapport över hur man lever upp till konventionens olika artiklar. I juli 2001 överlämnade Sverige sin femte rapport till CEDAW. Mot bakgrund av denna rapport har FN riktat kritik mot Sverige bl.a. för att det finns så få kvinnor på höga poster, såväl inom offentlig som privat sektor. Faktorer som hämmar kvinnor att ta på sig ledningsansvar bör kartläggas för att kunna elimineras. Regeringen bör ges i uppdrag att göra en sådan kartläggning.
År 2001 ägde staten aktier i sex börsbolag. I två av dessa var staten indirekt ägare. Som storägare har man avsevärda möjligheter att påverka nomineringarna till bolagsstyrelserna. Ingen av de statliga styrelserna hade en kvinnlig ordförande och endast ett bolag, Telia, hade en kvinna i vd-stolen. I de sex bolagen fanns år 2001 56 ordinarie styrelseledamöter. Av dem var bara nio kvinnor. En magisteruppsats vid Handelshögskolan i Göteborg visar att dialogen blir bättre och klimatet öppnare med fler kvinnor i styrelsen. Kristdemokraterna anser att regeringen snarast bör agera för att öka andelen kvinnor i dessa bolag samt varje år rapportera till riksdagen hur regeringen arbetar i nomineringskommittéer m.m. för att nå målen om en ökad kvinnorepresentation i börsbolag där staten är delägare. Vi har länge förespråkat en jämn könsfördelning i de statliga bolagstyrelserna och välkomnar därför att regeringen nu delar målet att andelen kvinnor ska vara minst 40 % kvinnor 2003. Det är viktigt att de mål regeringen satt upp inte bara blir ett spel för gallerierna, utan att de förverkligas. Därför bör regeringen årligen rapportera till riksdagen om hur arbetet fortskrider för att nå målet om en jämn könsfördelning.
Mycket lite forskning har bedrivits kring frågor relaterade till hälsa och kön. Förutom att det går att härleda till biologiska eller genetiska faktorer spelar det också roll hur beteendemönster, arbetsförhållanden och livsvillkoren i stort ser ut. Allt indikerar att människans helhetssituation är av stor betydelse för skillnaden mellan hälsa och ohälsa.
Inom vården behandlas män och kvinnor ibland olika trots att de uppvisar samma sjukdomssymptom. Man har funnit att kvinnor oftare blir feldiagnosticerade och får sämre behandling än män vid hjärtsjukdomar. Rapporter har också kommit om att män oftare får nya och dyrare läkemedel än kvinnor. Medicinsk forskning har av tradition ofta utgått från män. Därför behöver anslagen till forskning om kvinnors, och särskilt äldre kvinnors, hälsa, sjukdom och medicinanvändning ökas.
Ett nytt läkemedel behöver bara prövas kliniskt på män innan det kommer ut på marknaden. Äldre kvinnor är nästan aldrig med vid kliniska prövningar trots att de är de största läkemedelsanvändarna. Idag vet man att symptom vid sjukdom inte alltid är lika för män och kvinnor. Behandlingsmetoder och medicinering behöver därför också i vissa fall vara olika för att uppnå effekt. Kristdemokraterna anser därför att det behövs en lagstiftning som ställer krav på att läkemedel måste provas både på män och kvinnor och märkas utifrån detta.
Livskvalitet handlar i stor utsträckning om att få vara frisk. Hälsa befrämjas av bra kost, rörelse men också av harmoni i livet i form av familj, vänskap, trivsel på arbete. Hälsa måste betraktas ur ett helhetsperspektiv för varje människa. Alla har naturligtvis ett ansvar för sin egen hälsa, men ansvar finns också hos arbetsgivare och lagstiftare.
Det är viktigt att människor ges kunskap om kostens och rörelsens betydelse för hälsan. Skolan bör därför ha ett dagligt inslag av idrott och hälsa.
Dessvärre tilltar rapporterna om ökad ohälsa. 120 000 människor är idag långtidssjukskrivna i Sverige. 63 % av dem är kvinnor enligt Riksförsäkringsverket. De vanligaste diagnoserna är depression, ångesttillstånd och stressreaktioner. I åldersgruppen 35–44 år är risken för psykiska problem som störst, särskilt bland kvinnorna. RFV bedömer att det beror på att stressen i såväl privatliv som yrkesliv då är som störst. Särskilt utsatta är anställda inom primärkommunal sektor. Kvinnor toppar också de korta sjukskrivningarna och de har ett högre vårdutnyttjande än män.
Ökningen av arbetsskador bland kvinnor är särskilt märkbar inom vård, serviceyrken samt tillverkningsindustri. Dessutom missgynnas kvinnor vid arbetsrehabilitering genom att de mer sällan får sin skada klassad som just arbetsskada. Enligt en undersökning börjar männens rehabilitering också tidigare och är mer omfattande.
Många miljögifter slår hårdare mot kvinnor än mot män. På grund av de ökande halterna av miljögifter är effekterna av amning inte enbart positiva. Forskare menar ändå att det i dagsläget inte finns någon anledning att låta bli att amma, eftersom modersmjölken samtidigt ger ett skydd mot vissa cancerformer och i övrigt gott immunförsvar. Dock måste vi vara uppmärksamma på riskerna och arbeta för att minska miljögifterna i naturen, vilket kan ske genom förbud eller annan begränsning.
Ett av de mest omdiskuterade miljögifterna i dag är de bromerade flamskyddsmedlen. Dessa är en grupp om cirka 75 stycken mycket vanliga och starkt giftiga kemikalier som liknar PCB och DDT. Ett av de mest använda bromerade flamskyddsmedlen har ökat mer än 50 gånger i modersmjölken de senaste 25 åren. Förbud mot PCB och DDT har inneburit att halterna av dessa miljögifter har minskat i bröstmjölk, vilket talar för ett förbud även av bromerade flamskyddsmedel. Denna fråga utvecklas vidare i en annan motion.
Det finns studier som visar att kvinnor besväras mer av innemiljöfaktorer än män. En orsak till detta kan vara att kvinnor av hävd tillbringat mer tid i hemmet. Nu håller dessa skilnader på att utjämnas, men fortfarande är det så att kvinnor tar ett större ansvar för hemmets skötsel och tillbringar kanske av denna anledning mer tid inomhus än män.
Undersökningar har visat på stora brister vad gäller inomhusmiljön med bland annat fuktproblem, dålig ventilation och dåligt ljudklimat. Samtidigt har under senare år andelen barn med allergier och annan överkänslighet ökat påtagligt. Orsakerna är till en del byggnadsrelaterade. Bostäder, förskolor, skolor, äldreboenden med mera måste kvalitetssäkras. Kravspecifikationer för hälsa, miljö och social funktion saknas ofta i kommunerna vid ny- och ombyggnad av skolor. De erfarenheter som finns från forskningsprogrammet Det sunda huset ska tas till vara och utvecklas. Forskningen behöver också stimuleras och medel för experimentbyggande avsättas för att kunna undvika seriebyggda problem. Kvalitetssäkringen av bostäder måste stärkas. Utbildning för drift, skötsel och underhåll av fastigheter är inte minst viktig.
För att komma till rätta med problemen i inomhusmiljön krävs hälsodeklarerade bostäder. Det behövs också system för miljö- och hälsovärdering av byggmaterial och byggnader som underlag vid beskrivningar av byggsobjekts konsekvenser för ekologisk hållbarhet. De olika ansvarsfrågorna måste bli tydligare, och Kristdemokraterna föreslår därför att plan- och bygglagen ses över i syfte att förtydliga produktansvaret.
Kvinnor kan förvänta sig en lägre pension än män. Det beror på att kvinnor i regel har en lägre livsinkomst än män. Det beror i sin tur dels på ojämlikheter i lönestrukturen, dels på att kvinnor tar ett större ansvar för barn och oftare drabbas av ohälsa. Pensionssystemet måste utformas för att i större utsträckning än i dag trygga kvinnors ålderdom.
Redan idag kan premiepensionen överföras mellan makar, men det kräver aktiv begäran. Många känner inte till eller utnyttjar denna möjlighet. Kristdemokraterna anser att grundregeln bör vara att hela pensionen automatiskt delas lika mellan föräldrarna tills barnet är åtta år. Den som önskar frångå denna regel bör skriftligt begära detta. Genomförandegruppen för pensionsreformen bör utreda exakt utformning av förslaget. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med ett förslag.
Kvinnor utför nära 70 % av allt arbete på jorden, men äger samtidigt mindre är 1 % av allting som går att äga.
Det är viktigt att ett genderperspektiv finns på biståndet, så att hänsyn tas till både kvinnors och mäns behov. Kvinnor diskrimineras i hög grad i utvecklingsländerna då de i genomsnitt arbetar fler timmar om dygnet, får lägre lön, är mindre läs- och skrivkunniga samt har ett lägre energiintag i förhållande till sin kroppsvikt i jämförelse med männen. Då det oftast är flickorna som prioriteras bort när föräldrarna ska bekosta barnens utbildning, tenderar de att istället bli kvar i tungt jordbruksarbete.
Bistånd ska också stärka demokratiska strukturer. Kvinnorna, som ofta befinner sig längst ned i samhällets hierarki, utgör hälften av den totala befolkningen. De bör därför medvetandegöras i större utsträckning om sina rättigheter och ges möjligheter att ta del i den demokratiska processen. I de länder där demokratin är bristfällig kan dessa kvinnor inneha en central funktion i arbetet att införa och stärka demokratin.
Vi kristdemokrater kräver att svenskt bistånd i ökad grad skall riktas till kvinnor i mottagarländerna. Deras direkta deltagande och inflytande skapar ett djupare, bredare och stabilare folkstyre. Bistånd riktat till kvinnor gagnar i allmänhet även barn, och effekten är därför tvåfaldig. Det finns ett flertal exempel på att kvinnor bidrar direkt till effektivare utveckling på flera olika plan. Enligt Världsbanken är exempelvis finansiering av utbildning för flickor och unga kvinnor den mest kostnadseffektiva investering som finns i biståndssammanhang. Genom bistånd riktat till kvinnor, snarare än till män, ökar chanserna kraftigt för att biståndsmedlen investeras på sätt som gagnar familjens barn och hushåll. Projekt för att förbättra tillgången till hushållsvatten är mer framgångsrika om kvinnor är involverade i planering och genomförande. Ekonomiska lån riktade till kvinnor betalas tillbaka i större utsträckning än lån riktade till män. Kvinnor i utvecklingsländerna måste också få ökat självbestämmande, exempelvis rätten till sin egen kropp och sexualitet och rätten att utbilda sig. Vi kristdemokrater anser att jämställdhetsfrågor är avgörande för att uppnå effektiv och hållbar utveckling i utvecklingsländerna.
Svenska kvinnors förvärvsfrekvens ligger bland de högsta i världen. Trots detta har vi en i ett europeiskt perspektiv mycket könssegregerad arbetsmarknad. Kommuner och landsting har i huvudsak varit kvinnornas arbetsmarknad och många kvinnor gör ovärderliga insatser inom vård, skola och omsorg. Den offentliga sektorn har dock blivit en kvinnofälla. Kvinnors möjligheter till karriär och löneutveckling har begränsats, eftersom det inte funnits flera arbetsgivare att välja mellan. Bemanningsföretagens inträde på arbetsmarknaden samt en ökad mångfald bland dem som tillhandahåller offentligt finansierad service har möjliggjort för bl.a. sjuksköterskor att kunna välja mellan flera arbetsgivare och därmed höja sin lön. Hela 70 % av bemanningsföretagens anställda är kvinnor. Vi ser positivt på mångfald, såväl ur brukarens som ur arbetstagarens synvinkel.
Ökad konkurrensutsättning av verksamheter inom offentlig sektor, t.ex. äldreomsorg och sjukvård, skulle utveckla den traditionellt kvinnliga arbetsmarknaden. Detta försöker regeringen stoppa genom att förbjuda att sjukhus drivs av olika huvudmän. Maktfullkomligheten över kvinnors arbetsmarknad manifesteras ytterligare genom detta förhållningssätt.
Jämställdhet på arbetsmarknaden kan utvecklas effektivare om de viktiga aktörerna engagerar sig för att stärka jämställdheten. Det går mycket bättre att integrera ett jämställdhetsperspektiv på företagen om insatserna har direkt anknytning till företagets behov och om besluten fattas gemensamt av fack-föreningar och ledning. Ett bra exempel på hur man kan få olika aktörer att engagera sig i att ge kvinnor ökade möjligheter att göra karriär inom vetenskap, teknik och industri inom energisektorn är det EU-projekt som leds av Sydkraft. I projektet samarbetar svenska och irländska arbetsmarknadsparter och företag. Man satsar hårt på att ändra attityder och förhållningssätt, föra upp lika möjligheter på styrelsernas dagordning och lägga fram förslag till särskilda åtgärder samt upplysningsverksamhet.
Nuteks rapport ”Jämställdhet och lönsamhet” 1999 visar att arbetsplatser där ett kön dominerar har lägre lönsamhet. Jämställdhet är alltså lönsamt för företag! Undersökningen är gjord på 14 000 svenska företag. De förändringar som krävs för att göra företag och organisationer mer jämställda är oftast åtgärder som ökar hela personalens motivation. Bred kompetensutveckling och decentraliserat beslutsfattande är exempel på detta. Eftersom forskningen visar att jämställdhet lönar sig bör detta i framtiden avspeglas i företagens rekrytering till ledande befattningar.
En skärpning av jämställdhetslagen antogs av riksdagen förra året. Sedan 1992 har arbetsgivare haft skyldighet att upprätta en årlig jämställdhetsplan med lönekartläggning. I den nya lagen skulle planen kompletteras med analys av löneskillnader samt handlingsplan för att komma tillrätta med dem. Kristdemokraterna ansåg att försöksverksamhet först skulle genomföras inom offentlig sektor för att påvisa att en dylik lagstiftning inte bara skulle bli en skrivbordsprodukt med ökad administrativ börda. Det har dessvärre visat sig att endast knappt 25 % av de privata företagen med mer än 10 anställda har en jämställdhetsplan, vilket varit en skyldighet sedan tio år tillbaka. Inom offentlig sektor är motsvarande siffra 75 %. Ändå är löneskillnaderna störst mellan kvinnor och män inom offentlig sektor. Kristdemokraterna menar att det i första hand åligger arbetsmarknadens parter att i löneförhandlingar och genom kollektivavtal särskilt beakta likalöneprincipen för lika och likvärdigt arbete. Att lagstiftning genomförts betyder att parterna inte tagit sitt ansvar för att motverka de osakliga löneskillnaderna. Hos parterna ligger de största möjligheterna att utjämna orättfärdiga löneskillnader. Ansvaret vilar på såväl arbetsgivare som arbetstagarorganisationer att se till att jämställdhetsplanerna blir verkningsfulla instrument i verksamheten. Kristdemokraterna anser att jämställdhetsplanens betydelse och funktion i arbetet för jämställdhet bör utvärderas. Lagstiftningens roll kontra eldsjälarnas betydelse för framgång bör särskilt belysas.
Verksamheten vid Nationellt resurscentrum för kvinnor skall nu integreras i tillväxtavtalen och bli en del av Nuteks ordinarie verksamhet. Resurscentrum arbetar för att stärka kvinnors inflytande i regionen och stärka kvinnors ställning i samhället. Det totala antalet kvinnliga företagare ökade med 4 % under åren 1987 till 1997. Antalet företag som leds av män ökade med drygt 6 % under samma period. Risken att försvaga kvinnors möjligheter i och med den förestående integreringen får inte underskattas. Kristdemokraterna anser att utvecklingen noga bör följas.
Kvinnor satsar ofta på små företag. Flertalet företag växer i den takt som självfinanseringsfrågan medger. Ökad tillgång till riskkaptial är en väsentlig faktor för en positiv utveckling när det gäller kvinnors möjlighet till företagande.
Att det föds allt färre barn i Sverige, snart bara 1,5 barn per kvinna, är en varningssignal. Kristdemokraterna menar att politiker, arbetsgivare och fackföreningar tillsammans måste arbeta fram former för ett mer barnvänligt arbetsliv, ett arbetsliv som också möjliggör ett aktivt föräldraskap och där föräldraskap betraktas som en kompetenshöjning och en viktig samhällsuppgift. Utgångspunkten skall vara att förbättra situationen för barnen och minska föräldrars stress. Regeringen bör ta initiativ till en kampanj på detta område som inledning till ett mer långsiktigt arbete. Arbetet bör ske tillsammans med arbetsmarknadens parter.
Många larmrapporter har visat att många barn idag mår psykiskt dåligt. Samtalen till BRIS från barn som känner sig ensamma har ökat. Det är viktigt att mammor och pappor ges möjlighet att få tid tillsammans med sina barn. En generös föräldraförsäkring, möjlighet till föräldraledigt i minst tre år med barnomsorgskonto, tillgång till god barnomsorg av olika slag som kan väljas efter barnets och föräldrarnas önskemål, är viktiga inslag för kombinationen föräldraskap/arbetsliv.
Mäns och kvinnors syn på arbetsliv och allmänna inställning till sina livsuppgifter har förändrats de senaste 10–30 åren. Många upplever att om man skaffar sig barn så kan det utgöra ett alltför starkt hinder för karriär och självförverkligande. Detta kan också vara en förklaringsfaktor till det låga födelsetalet och att kvinnor väntar längre med att skaffa barn. I en enkätstudie ”Familj och arbetsliv på 2000-talet” har man undersökt unga mäns och kvinnors attityd kring barn och karriär. Många unga kvinnor är positiva till jobb och karriär och skjuter familjebildandet framför sig. För kvinnor är jämställdhet en förutsättning för att kunna göra karriär medan karriärmannen hellre ser att kvinnan tar hand om hem och barn. Det är allvarligt för en nation om arbetet betonas så mycket att familjebildning blir satt på undantag.
En undersökning från Jusek om ”Karriär på lika villkor” visar att dessa förhållanden och synsätt även återspeglas i arbetslivet. Kvinnor tvingas ofta välja mellan familj och att bli chef. Bland de kvinnor på chefsbefattning som deltog i studien var 29 % barnlösa. Motsvarande siffra bland män är 14 %. Det är också dubbelt så vanligt att manliga chefer har tre barn eller fler. Var tredje kvinna ansåg att hon missat en lönehöjning eller en befordran under sin föräldraledighet. Bland männen som tagit ut föräldraledighet var det endast var tjugonde som ansåg att det påverkat lönen eller befordringschanserna i negativ riktning. Undersökningen visar även hur män och kvinnor erbjuds, accepterar och söker utbildning och befordran. Kvinnor visar intresse och tar initiativ i större utsträckning än män till såväl utbildning som annan vidareutveckling, ändå har männen i större utsträckning fått gå utbildningar och erbjudits chefsbefattningar. Den stora skillnaden mellan män och kvinnor är istället uttag av föräldraledighet. 44 % av männen har inte tagit ut någon föräldraledighet alls jämfört med 15 % av kvinnorna. Bland cheferna hade 48 % av männen inte ens tagit ut pappamånaden. 33 % av de kvinnliga cheferna tar ut huvuddelen av dagarna för vård av sjukt barn jämfört med 4 % av deras manliga kollegor. Jusek drar den slutsatsen att uttaget av föräldraledighet och ansvaret för barnen är av avgörande betydelse för karriärutvecklingen och en förklaring till de stora löneskillnaderna mellan kvinnor och män.
Det är mycket viktigt att politiker, arbetsgivare och fackförening förstår hur unga människor av idag tänker och på så sätt finner olika sätt att stödja såväl mäns som kvinnors möjlighet att bilda familj och att förena familj och karriär. Alla typer av hinder eller diskriminering som män eller kvinnor utsätts för under tiden för föräldraledighet eller efter återvändandet till arbetet måste med all tydlighet bekämpas.
5 § i jämställdhetslagen stadgar att arbetsgivare ska uppmuntra föräldraledighet och underlätta den. Detta är en generell bestämmelse och sanktionsmöjlighet finns ej. Prejudicerande domar saknas, varför lagen blir tämligen uddlös. Ett enda fall har drivits av JämO, där en kvinna ansåg sig ha blivit av med utlovat jobb då hon berättade att hon var gravid. Domen blev ej fällande då inget skriftligt dokument kunde styrka att kvinnan verkligen varit lovad anställning. Kristdemokraterna menar att lagen måste skärpas så att den blir ett användbart skydd för kvinnor och män som under föräldraledighet blir diskriminerade i något avseende. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med ett lagförslag.
Kristdemokraterna menar att den extra kostnad en arbetsgivare har för anställd som är föräldraledig i form av semesterersättning såväl till den föräldralediga som till vikarien motverkar anställning av människor i åldrar där föräldraskap är troligt. Därför bör ersättning för semesterersättning till föräldraledig betalas via försäkringskassan via arbetsgivaravgiften och inte belasta enskild arbetsgivare.
EU:s ministerråd har enats om att garantera rätten att återuppta sitt arbete utan försämrade villkor när man varit föräldraledig. Man skall också få räkna sig tillgodo förbättringar som arbetskamraterna erhållit under tiden. Det kan gälla generella lönehöjningar eller utbildningar. Idag kan föräldraledigheten vägas in som skäl för att förändring av tjänsten, vilket nu inte blir förenligt med de nya EU-reglerna. Kristdemokraterna ser fram emot att den svenska lagen kommer att skärpas i detta avseende.
För många familjer där mannen eller kvinnan eller båda vill satsa mycket tid och kraft på sitt arbete kan det bli en omöjlig uppgift att också hinna med hem och hushållsarbete. Man vill istället prioritera tid med barnen. Traditionellt sett har kvinnorna haft hand om hemmet, och denna förväntning finns fortfarande kvar även om de flesta kvinnor idag är yrkesarbetande. Ett sätt att stödja kvinnan är att utforma beskattningen så att det går att köpa hushållstjänster till ett rimligt pris. Detta skulle få en rad omedelbara effekter. Rimliga priser på hushållstjänster skulle möjliggöra för även de med normala inkomster att köpa dessa tjänster. Det skulle också medföra att de personer, ofta kvinnor, som idag utför sådana hushållstjänster på en svart marknad skulle få riktiga jobb och därmed en betydande trygghet i form av lön, pension, försäkringar osv. Det skulle bli betydligt fler arbetstillfällen. Det skulle underlätta för många att såväl komma in på arbetsmarknaden som att pröva eget företagande i denna form. Regeringen bör snarast återkomma med ett sådant förslag. Denna fråga utvecklas vidare i en annan motion.
Kristdemokraterna anser att arbetstiden måste betraktas ur ett livscykelperspektiv och ta hänsyn till de olika behov olika människor har. Som 20-åring har man andra önskemål om arbetstidens omfattning och förläggning än när man är 35 eller 60 år. Arbetslivet måste vara förenligt med att vara förälder, odla ett intresse, vara aktiv i föreningsliv, driva eget företag vid sidan om en anställning osv. Därför bör arbetstiden kunna variera under olika tider i livet. En annan viktig grundsten är att skapa möjlighet för ett långvarigt deltagande i arbetslivet. Kristdemokraterna avvisar en generell arbetstidsförkortning. Den ekonomiska välfärdsförlust det skulle innebära om alla samtidigt skulle korta sin arbetstid skulle slå hårt mot såväl den enskilde, företagen som nationen Sverige.
Ett gott arbetsklimat kännetecknas av ett stort medinflytande för personal. En av de allra viktigaste faktorerna för den enskilde är att få påverka omfattning och förläggning av arbetstider. Arbetstidslagstiftningen måste utformas så att arbetsgivare och arbetstagare i ökad utsträckning lokalt kan fastställa arbetstiden efter sina behov och önskemål. Kristdemokraterna ser positivt på regler som skapar goda förutsättningar för parterna att finna väl balanserade lösningar mellan verksamhetens och de anställdas krav.
Den av regeringen tillsatta Kommittén Välfärdsbokslut har i sin aktuella antologi om ”Barns och ungdomars välfärd” redovisat de positiva effekterna med att föräldrar har möjlighet att ha en flexibel arbetstid i arbetslivet. Man konstaterar att arbetsvillkoren har förändrats att det blivit vanligare med flextid och med s.k. öppna arbetsplatser där arbetstagaren kan lämna arbetsplatsen eller ta emot besök. Detta har visat sig vara positivt för familjelivet. Flextiden kan bli ett sätt för familjen att pussla ihop sin egen tid och på det sättet kan man förkorta tiden utan hemmavarande förälder för barnet. Det har också visats att föräldrar i första hand använder sin flextid för att förkorta barnens tid i barnomsorgen. Enligt utredningen är det dock så att mödrar i högre grad än fäder har mer begränsade arbetsvillkor och i mindre utsträckning rätt till flexibel arbetstid.
Samfällda utvärderingar visar också att de anställdas engagemang och ansvarstagande för verksamheten ökar när inflytandet över arbetstidens förläggning ökar. Staten och kommunerna bör föregå med gott exempel när det gäller att låta personalen på varje arbetsplats utifrån sina och verksamhetens behov påverka hur arbetstiden skall förläggas.
Forskning visar att stress kan vara positiv under begränsad tid, men vid långvarig stress ökar risken för utbrändhet. Det är därför nödvändigt med en längre sammanhängande ledighet för återhämtning. Idag föreskriver lagen rätt till tjugofem semesterdagar. Kristdemokraternas förslag att framförhandlad semester utöver fyra veckor skall kunna förläggas efter den enskildes önskemål och verksamhetens behov har behandlats av den sittande KNAS-utredningen (Kommittén för nya förslag på arbetstidsområdet). Utredningen har för regeringen presenterat ett förslag till ändring i semesterlagen som kommer att öka den enskildes möjligheter till flexibilitet. Det ankommer nu på regeringen att snarast återkomma till riksdagen med ett konkret lagförslag.
Kvinnor arbetar deltid i betydligt högre utsträckning än män. Flest deltidstjänster finns inom offentlig sektor, hotell och restaurang samt handel. 2001 var det 7 % av de sysselsatta männen som arbetade deltid och 25 % av de sysselsatta kvinnorna som arbetade deltid. Trots att det i vissa branscher råder en stor arbetskraftsbrist kvarstår problemet med de deltidsarbetande som vill ha högre sysselsättningsgrad. Enligt statistik från Statistiska centralbyrån vill omkring 27 % av de kvinnor som arbetar deltid ha en högre anställningsgrad. Många av de deltidsarbetande klarar inte den egna försörjningen vilket ofta är skälet för att vilja öka sin anställningsgrad. Det är mycket viktigt att de som så önskar får möjlighet att gå upp i anställningsgrad och att nya tjänster som inrättas blir heltidstjänster. Kristdemokraterna menar att offentlig sektor, d.v.s. politiker, har ett stort ansvar för att tillskapa heltidstjänster. Däremot kan lagstiftning skapa en fyrkantighet om den skall införas samtidigt inom alla sektorer.
Samtidigt som det är mycket viktigt att deltidsarbetande som vill arbeta heltid ges den möjligheten, är det lika viktigt att den som vill gå ner i tjänstgöringsgrad av olika skäl bereds möjlighet till detta. Önskemålen ser olika ut i olika skeden av livet och bör tillgodoses i största möjliga utsträckning för att människor skall ha fungerande liv.
Vägen till ett jämställt samhälle är fortfarande mycket lång. Inkomsterna fördelar sig mycket olika mellan man och kvinna och skillnaderna bara ökar ju längre tid man arbetat. De genomsnittliga löneskillnaderna är även något större mellan män och kvinnor i offentlig sektor jämfört med privat. Högskoleutbildning lönar sig för såväl kvinna som man men högskoleutbildade män tjänar ändå i genomsnitt mer än högskoleutbildade kvinnor. I FN:s färska rapport om jämställdhetsläget i olika länder får Sverige bl.a. kritik för att lönegapet mellan män och kvinnor är stort. Svenska kvinnor tjänar i genomsnitt 83 % av vad männen gör. Den siffran har i stort sett varit oförändrad de senaste 20 åren.
År 2000 var männens genomsnittliga arbetsinkomst per månad 24 800 kronor, medan kvinnornas var 19 200. Av de 154 yrkeskategorier som Statistiska centralbyrån för lönestatistik över är det bara i ett fåtal som kvinnor tjänar mer än män. Och då rör det sig så gott som uteslutande om låglöneyrken med en stark kvinnodominans. Många olika faktorer styr idag löneutvecklingen: tillgång, efterfrågan, löneläget på orten samt individuella prestationer. Kvinnor söker sig ofta till ett begränsat antal yrken och arbetsplatser vilket leder till ett utbudsöverskott som pressar ner lönen. Detta har hittills särskilt gällt vård och omsorg. Dessutom finns där nästan bara en köpare, nämligen den offentliga sektorn. Bemanningsföretagen har förändrat situationen något. Det är av största vikt att de offentliga monopolen bryts upp så att vård- och omsorgssektorn därigenom kan utvecklas bättre, men också därför att anställda inom dessa yrken skall kunna välja mellan olika arbetsgivare.
Men lönesättningen avspeglar också värderingar. Bakom dessa ligger traditioner samt arbetsgivares och fackförbunds uppfattningar om olika arbeten. Det är en anständighetsfråga att undanröja osakligt motiverade löneskillnader. Det är en grannlaga uppgift med högsta prioritet. Arbetsvärdering är en metodik där arbetsuppgifter jämförs. JämO bör ges i förnyad uppgift att i samarbete med arbetsmarknadens parter hitta ett accepterat och väl fungerande arbetsvärderingsinstrument som kan ge vägledning för så objektiva värderingar som möjligt, även om fullständig objektivitet naturligtvis aldrig helt går att uppnå. Arbetsdomstolens domar visar att hittills prövade arbetsvärderingsinstrument varit otillräckliga. Det uppmärksammade ”barnmorskemålet” där två barnmorskors arbetsuppgifter jämfördes med en teknikers ledde ej till fällande dom. Det är av största vikt att arbetsmarknadens parter involveras i det fortsatta arbetet med att finna redskap för att undanröja lönediskriminering.
Statliga myndigheter skall enligt regeringen arbeta mera aktivt med jämställdhetsfrågor och lönefrågor. Lönerna i Regeringskansliet är dock synnerligen ojämlika. Den senaste statistik som finns att tillgå (september 2002) visar att bland handläggarna i exempelvis Justitiedepartementet tjänar männen runt 4 000 kr mer per månad än kvinnorna. Detta innebär att löneskillnaden har ökat med nästan 1 100 kronor sedan augusti 2001! Det är minst sagt anmärkningsvärt att en regering som påpekar vikten av jämställdhetspolitiken samtidigt låter lönediskriminering förekomma på Regeringskansliet.
I tabellen nedan redovisas medellönen i augusti 2001 för kvinnor och män i personalkategorin ”handläggare”.
|
Departement |
Kvinnor |
Män |
Alla |
|
Förvaltningsavd. |
25 699 |
27 177 |
26 502 |
|
Finansdep |
28 724 |
30 361 |
29 557 |
|
Försvarsdep |
26 608 |
27 931 |
27 402 |
|
Jordbruksdep |
25 868 |
27 864 |
26 642 |
|
Justitiedep |
28 769 |
31 714 |
29 921 |
|
Kulturdep |
26 917 |
28 104 |
27 438 |
|
Miljödep |
27 744 |
29 538 |
28 549 |
|
Näringsdep |
26 013 |
27 672 |
26 762 |
|
Socialdep |
27 635 |
28 440 |
27 922 |
|
Statsrådsberedn. |
22 348 |
29 282 |
26 971 |
|
Utbildningsdep |
27 220 |
30 437 |
28 318 |
|
Utrikesdep |
24 625 |
27 323 |
25 957 |
|
Totalt |
26 124 |
28 154 |
27 087 |
Källa: Riksdagens utredningstjänst/Riksdagens Förvaltningsavdelning
I följande tabell redovisas medellönen i september 2002 för kvinnor och män i personalkategorin ”handläggare”.
|
Departement |
Kvinnor |
Män |
Alla |
|
Förvaltningsavd. |
26 892 |
28073 |
27 534 |
|
Finansdep |
29 792 |
31 747 |
30 877 |
|
Försvarsdep |
27 279 |
29 145 |
28 286 |
|
Jordbruksdep |
28 964 |
30 231 |
29 487 |
|
Justitiedep |
30 170 |
34 209 |
31 714 |
|
Kulturdep |
27 985 |
30 849 |
29 013 |
|
Miljödep |
29 270 |
31 024 |
30 192 |
|
Näringsdep |
27 818 |
29 541 |
28 593 |
|
Socialdep |
29 705 |
31 052 |
30 192 |
|
Statsrådsberedn. |
33 787 |
35 167 |
34 304 |
|
Utbildningsdep |
29 751 |
31 375 |
30 366 |
|
Utrikesdep |
26 849 |
29 377 |
28 048 |
|
Totalt |
28 030 |
29 965 |
28 933 |
Källa: Riksdagens utredningstjänst/Riksdagens Förvaltningsavdelning
Om man följer löneutvecklingen bland handläggarna inom Regeringskansliet från det andra kvartalet 1999 och fram till september 2002 kan man konstatera att löneskillnaderna mellan män och kvinnor ökat i åtta av elva departement. Bland handläggarna i Statsrådsberedningen har den totala medellönen ökat med nästan 7 500 kronor det senaste året och kvinnornas meddellön med nästan 11 500 kronor. Denna förändring kan inte förklaras med en normal löneutveckling eller vanlig rekrytering. Om man därför bortser från Statsrådsberedningen finner man att den genomsnittliga kvinnliga handläggaren på Regeringskansliet fortsätter att tappa i lön jämfört med sina manliga kollegor.
Diagrammet nedan visar hur mycket mer männen tjänar jämfört med kvinnorna och hur löneskillnaderna utvecklats mellan 1999 och 2002.
Det borde vara självklart för den regering som ständigt talar om att Sverige är världens mest jämställda land att föregå med gott exempel nationellt och internationellt. Regeringen bör snarast vidta åtgärder för att komma tillrätta med lönediskrimineringen i Regeringskansliet.
Vår starkt könsuppdelade arbetsmarknad motverkar jämställdhet. Att arbeta med ett kvalitetskriterium för jämställdhet för företag kan bli ett verksamt marknadsföringsverktyg. Miljömärkningen har t.ex. förändrat människors val av produkter. Kvinnor sköter en stor del av hushållens inköp, och jämställdhetsmärkning ger möjlighet till konsumentmakt för att premiera företag som arbetar aktivt med jämställdhet.
Kriterier för att bli ett jämställt företag skall ställa vissa krav på exempelvis jämställdhet i bolagsstyrelse, företagsledning och produktion. Det är viktigt att en jämställdhetsmärkning fokuserar på människan i företaget snarare än på produkten.
Kristdemokraterna anser att direktiven till den utredning om jämställdhetsmärkning som nu arbetar borde innefattat hur personalpolicyn utformas. En bra föräldrapolicy skulle t.ex. vara ett av kraven för att ett företag skulle kalla sig jämställt. Detta synsätt stöds även av projekt som genomförts inom LO och TCO. Kristdemokraterna menar att utredningen bör ges tilläggsdirektiv när det gäller att också beakta personalpolicy och policy vid föräldraledighet som ett kriterium för jämställdhetsmärkning.
Alla barn är unika. Skolan skall sträva efter att möta varje barn utifrån dess särskilda behov. Jämställdhetsarbetet i skolan skall handla om att skapa respekt för och ta tillvara olikheter, att ge utrymme och lika förutsättningar för flickor och pojkar. I LpO 94 står att skolan skall ”aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter. Det sätt på vilket flickor och pojkar bemöts och bedöms i skolan, och de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma vad som är kvinnligt och manligt. Skolan har ett ansvar att motverka traditionella könsmönster. Den skall ge utrymme för eleverna att pröva och utveckla sin förmåga och sina intressen oberoende av könstillhörighet.” Detta uppdrag förutsätter att lärarpersonalen har kunskap på detta område så att de kan fungera stödjande i sin roll.
Skolan har en viktig roll att som ett komplement till föräldrarna förmedla normer och värderingar till elever. Det är viktigt att aktivt förmedla att den värdegrund som finns fastlagd i läroplanen har sitt ursprung i en etik som förvaltas av kristen tradition och västerländsk humanism. Den handlar alltså om alla människors lika värde, om att behandla sin kompis som man själv vill bli behandlad o.s.v. I värdegrunden finns också basen för att aktivt bekämpa varje tendens till mobbning. Kristdemokraterna menar att en nollvision mot mobbning måste införas. Alla barns rätt till en trygg skolgång och skolmiljö måste säkras. Den könsrelaterade mobbningen i form av könsord etc. som idag är vanligt förekommande på skolgårdar måste uppmärksammas som den kränkande handling den är. Åtgärder för att förebygga och komma tillrätta med den måste inrymmas i varje skolas åtgärdsplan mot mobbning. I den nationella kampanj som regeringen startat på Kristdemokraternas initiativ skall den könsrelaterade mobbningen särskilt uppmärksammas och åtgärdas.
Av de 72 090 som påbörjade en universitets/högskoleutbildning läsåret 2000/01 var 59 % kvinnor. Samma läsår var fördelningen av de utfärdade examensbevisen mellan kvinnor och män ungefär 61/39.
Kvinnor fullföljer utbildningen och tar grundexamen i högre grad än män. Men könsuppdelningen är tydlig. Hela 79 % av dem som tog examen 2000/01 inom området undervisning var kvinnor. Men av dem som tog examen inom ämnesområdet teknik var endast 26 % kvinnor, vilket trots allt är en ökning från föregående år. Andelen män har samtidigt minskat vid lärarutbildningar. På programmet för t.ex. gymnasielärare var andelen män nere på 36 % läsåret 2000/01 att jämföra med 50 % 1998/99. Utredningen (SOU 1997:137) ”Glastak och glasväggar?” pekar dock på att det faktiskt sker en konsekvent förändring av yrkesval, även om det går långsamt. Flertalet utbildningar har lägre grad av könsberoende idag än för tio år sedan. En avvikande bild visar utvecklingen av bibliotekarier, farmaceuter, psykologer och banktjänstemän, där det kvinnliga inslaget blivit alltmer dominerande.
Högskolan har en viktig uppgift när det gäller att skapa ett mer jämställt samhälle. Många av framtidens opinionsbildare och beslutsfattare inom både privat och offentlig sektor finns idag på våra högskolor. Högskolan har därför ett särskilt ansvar för att erbjuda studenterna de förutsättningar som krävs för att attityder och normer skall förändras.
I högskolornas jämställdhetsarbete bör jämställdhetsplanerna vara ett viktigt inslag. Beklagligt nog saknar idag många högskolor en jämställdhetsplan. Detta måste snarast åtgärdas. Högskoleverket har här en viktig uppgift att se till att planerna är verksamma instrument i vardagen. I och med antagandet av lagen om likabehandling av studenter i högskolan ses det nu som en självklarhet, från lagstiftarens sida, att studenterna skall åtnjuta samma rättsliga skydd som anställda vid högskolan. Enligt undersökningar gjorda vid högskolor och universitet är det oroväckande många av de kvinnliga studenterna som har varit utsatta för någon form av sexuella trakasserier. Kristdemokraterna välkomnar den nya lag som riksdagen antagit och som innebär att alla diskrimineringsombudsmän skall kunna föra talan i mål för studenters räkning.
Studiestödet/studiefinansieringen måste ses över så att inte ensamstående med barn missgynnas i en studiesituation, utan att det är möjligt att fullfölja studierna i kombination med aktivt föräldraskap. Kristdemokraterna förordar en översyn av studenternas helhetssituation och välkomnar därför de två utredningar, Studiehjälpsutredningen och Studiesociala utredningen, som regeringen tillsatt. Särskilt bör de ekonomiska villkoren för studerande med barn samt ett mera enhetligt regelverk av studiefinansiering vid gymnasiestudier belysas. Problemet med den studiesociala utredning som nu tillsatts är att den endast i begränsad omfattning har mandat att själv lägga förslag till förändringar. Därmed fördröjs reformarbetet, som är riktat mot just utsatta studenter, helt i onödan. Kristdemokraterna menar att detta är orimligt och att utredningen, genom ett tilläggsdirektiv, bör ges fullt mandat att inkomma med förslag till förbättringar. Vi utvecklar vår syn i en särskild motion.
Inom forskningen är idag 14 % av professorerna kvinnor, 40 % av de disputerade forskarna är kvinnor och 44 % av doktoranderna är kvinnor. Det är positivt att antalet kvinnliga disputerade forskare och doktorander har ökat så markant de senaste åren. Många kvinnor har dessutom visat ett stort intresse för tvärvetenskaplig forskning, vilket är berikande för hela forskarvärlden.
Det är viktigt att kvinnor och män, pojkar och flickor ges likvärdiga möjligheter och förutsättningar att utöva aktiv idrottsverksamhet. Kvinnoidrotten tilldrar sig fortfarande ett betydligt mindre intresse än motsvarande idrott för män. Det gäller såväl i massmedia som när det gäller fördelning av anslag. Arbetet med att påskynda idrottens jämställdhetsarbete är mycket viktigt. Både mäns och kvinnors kunskaper, erfarenheter och värderingar bör tillvaratas och påverka idrottens utveckling. Inom Riksidrottsstyrelsen och övriga centrala verksamma organ råder sedan några år en jämn könsfördelning. Idrottsrörelsen bör särskilt uppmärksamma jämställdhetsaspekten vid fördelningen av det statliga stödet till idrotten på olika nivåer. Kommuner måste också beakta detta vid sin fördelning av bidrag till föreningar och organisationer. Det är uppenbart att ridskolorna/ridklubbarna, vars utövare till största delen är tjejer, oftast har svårare att hävda sina intressen gentemot de ”manliga” idrotterna som fotboll, ishockey m.m. Liknande problem finns givetvis för andra kvinnodominerade idrotter som t.ex. simning. Trots klara direktiv från Riksidrottsförbundet till specialidrottsförbunden finns det en uppenbar risk att de kvinnodominerade idrotterna missgynnas vid förbundens fördelning. I den kommunala prioriteringen är misstankar om denna ”diskriminerinerande” prioritering ännu mer befogad. Stockholm kan däremot uppvisas som ett positivt exempel på att en kommun arbetar strategiskt för att bidragen skall fördelas jämnare mellan kvinnodominerade och mansdominerade idrottsgrenarna. En oberoende utredning bör tillsättas som belyser verkligheten för hur de kvinnodominerade idrotterna ser ut i förhållande till ”grabbsporterna”.
Åtta av tio svenskar anser att ansvaret för familjens uppehälle bör delas lika mellan makar/sambor. Den faktiska verkligheten är dock att endast i drygt var tionde familj delar paret lika på de tyngsta och mest tidskrävande sysslorna när det första barnet kommer. Den mest jämställda arbetsfördelningen finns bland unga par utan barn men när barnen kommer ökar kvinnornas arbetsbelastning alltmer, och denna arbetsfördelning kvarstår när barnen flyttat hemifrån. För att få ett jämställt hemmaliv krävs att arbetet med hem och familj synliggörs och att mannen och kvinnan delar på ansvaret för det. Historiskt sett har det varit kvinnorna som utfört de flesta arbetsuppgifterna i hemmet som obetalt arbete. Samhället har inte värderat hemarbetet med pensionspoäng eller sjukförsäkringsförmåner. Idag arbetar de flesta kvinnor utanför hemmet men utför ändå det mesta av hemarbetet. I hushåll där både mannen och kvinnan förvärvsarbetar, använder kvinnan i genomsnitt 15 veckotimmar mer än mannen till hemarbete. Heltidsarbetande mammor med barn under 18 år arbetar i genomsnitt 74 timmar per vecka. Trots mörkertalen visar SCB:s tidsundersökningar att kvinnor i genomsnitt utför två tredjedelar av allt hemarbete.
När jämställdhet inte mäts i timmar och minuter, utan mer hur det känns, blir resultatet lite annorlunda. Det visar en undersökning som sociologerna Ulla Björnberg och Anna-Karin Kollind i Göteborg har gjort, av familjer med barn i tioårsåldern. En tredjedel av familjerna tycker att jämställdheten är ”helt naturlig” och innebär ett delat ansvar, även om båda inte gör lika mycket. Den gruppen är mest nöjd. Minst nöjd är den tredjedel som har en mer traditionell uppdelning av hushållsarbetet. I den tredje gruppen pågår ständiga diskussioner och överenskommelser om vad som skall göras och vem som ska göra det. Kvinnorna är mest drivande i att leva upp till jämställdhetsnormen. Den gruppen tycker att det fungerar halvdåligt. Undersökningen visar på vikten av att inte bara mäta kvantitet utan också kvalitetsaspekter för att få en heltäckande bild.
Det finns studier som behandlar frågan om hur kombinationen förvärvsarbete och hemarbete påverkar kvinnors hälsa. Enligt Nationella folkhälsokommitténs slutbetänkande är det mycket som talar för att flera livsuppgifter, d.v.s. förvärvsarbete, hemarbete, fritidsysselsättning, gynnar hälsan under förutsättning att den totala belastningen inte är för stor. Även männens hälsa skulle således påverkas positivt av ett utvidgat arbete och ökat ansvar för den privata sfären.
Synen på jämställdhet börjar i hemmet och barnen lär sig tidigt av sina föräldrars könsroller. Enligt forskarvolymen ”Barns och ungdomars välfärd” hjälper både döttrar och söner till mer i hemmet om pappan tar det största ansvaret för hushållet. Om mamman i sin tur tar det största ansvaret för reparations- och utomhusarbete hjälper döttrarna till mer med den typen av uppgifter. Detta påverkar i sin tur barnens syn på jämställdhet. För att jämställdhet skall uppnås är det alltså viktigt att både mans- och kvinnorollerna förändras och möter varandra i gemensamt arbete för hem, familj och samhälle.
Undersökningar visar att många mammor och pappor skulle vilja ägna mer tid åt barnen främst när de är små. Yngre män uttrycker idag att de ser framför sig ett liv där det ryms tid för både familj och yrkeskarriär. Unga människor söker hitta en livsrytm som trots ofta stressiga arbeten ger nödvändiga pauser för ett helhjärtat föräldraengagemang. Det är samhällets uppgift att stödja deras möjligheter till detta. En jämnare fördelning mellan förvärvsarbete och vård av barn skulle medföra många positiva effekter när det gäller ökad familjestabilitet, jämställdhet och inte minst när det gäller förbättrad kontakt mellan pappor och barn.
Statistik från Riksförsäkringsverket visar dock att det är mycket få pappor som är hemma längre tid än den lagstadgade pappamånaden. Enligt den senaste statistiken tog kvinnorna ut 84,8 % av dagarna i föräldraförsäkringen. Enligt uppgift är det företrädesvis under sommarmånaderna som männen tar ut föräldraledigheten. Andelen män med uttag av dagar har dock ökat sett över en längre period, från 26,1 % år 1990 till 37,7 % år 2000. Männen tog 2000 ut 12,4 % av föräldrapenningen. Men uttaget varierar över landet. Pappor i storstäderna är sämst medan papporna i Laxå kommun tar mest föräldraledigt. Andelen som tog ut de tio pappadagarna i samband med födseln har sjunkit från 86 % till 73 % under 1990-talet. Orsaken till den nedåtgående trenden är inte klarlagd.
För barnets utveckling är det viktigt att stimulera pappan att ta mer av föräldraledigheten. Det är dock självklart att mamman och pappan själva skall besluta om vem som skall vara barnledig under vilken period. Familjers omständigheter ser olika ut, därför blir också uttaget av föräldraledigheten olika fördelat. Moroten är alltid bättre än piskan. Istället för att styra familjernas val med ekonomiska bestraffningar eller regleringar tror vi kristdemokrater på att undanröja de argument som finns för pappor att inte ta ut en större andel av föräldraledigheten. Ett sådant argument är det ekonomiska. Eftersom pappor i regel tjänar mer än mammor är det ekonomiskt svårt för många familjer att låta pappan vara föräldraledig under en längre period. Av bl.a. det skälet vill kristdemokrater under 2003 höja taket i föräldraförsäkringen från 7,5 prisbasbelopp (24 125 kr/mån för 2003) till 11 prisbasbelopp (35 383 kr/mån). Ersättningsnivån i föräldraförsäkringen höjs också från 80 % till 90 %. Därmed undanröjs i princip de ekonomiska skälen för i stort sett alla pappor att inte ta ut en rimlig andel av föräldraledigheten. Kristdemokraterna anser att det är fel väg att gå att lagstadga om ytterligare en eller flera pappamånader. En enda lösning passar inte alla. Målet måste vara att pappor skall vilja och välja att vara hemma med sina barn, inte att de skall tvingas till att ta ut tiden. Studier bör göras av det varierande uttaget av pappaledighet över landet för att identifiera stimulerande faktorer för ett ökat uttag.
Som arbetsgivare bör den offentliga sektorn vara goda föredömen och gå före i arbetet att på olika sätt uppmuntra manliga anställda att ta ledigt med sina barn. Det förbättrar också på sikt kvinnors ställning på arbetsmarknaden, om vård av barn verkligen blir båda föräldrarnas självklara val. Även efter avslutad föräldraledighet måste samhället betrakta det som en vinst att anställda lyckas förena arbetsliv och familjeliv på ett bra sätt med t.ex. flexibla arbetstider. Fungerar familjelivet bra höjs också prestationsförmågan på jobbet, vilket är en vinst för såväl arbetsgivare som familj. Stat och kommun bör tillsammans med näringslivet och de fackliga organisationerna ta sin opinionsbildande roll på allvar för att kraftfullt förändra andelen föräldralediga pappor och synen på föräldraledighet. Detta kan göras genom en nationell kampanj.
Kvinnor jobbar ofta deltid när barnen är små. Endast var tjugonde man har någon gång av familjeskäl arbetat deltid mer än sex månader i sträck. I en genomförd studie om svenska företags attityd till mannens föräldraledighet framkom det att en mycket stor del män motarbetas passivt eller aktivt av sina arbetsgivare. Många gånger upplever de även en negativ attityd från arbetskamrater. Undersökningen visar vidare att endast 3 % av de företag som deltog i undersökningen är uttalat positiva till att pappan tar ut sin föräldraledighet. Här är det viktigt med ett opinionsbildande arbete för att arbetsgivare skall betrakta föräldraledighet som kompetenshöjande för individen och därmed uppmuntra densamma. Dessutom bidrar en positiv syn på föräldraledighet även till att arbetsgivaren får lojala och nöjda medarbetare. Goda förebilder finns inom det privata näringslivet. Svenska Statoil har en småbarnsföräldrapolicy som underlättar för medarbetare att arbeta hemma. Många företag har också en föräldraledighetspolicy där man fyller ut lönen för dem som vill vara barnlediga. Det är glädjande att arbetsgivare ser värdet av att medarbetare får möjlighet att umgås med sina barn. Mycket talar för att denna typ av anställningsförmån blir allt vanligare i takt med att det blir svårare att rekrytera till många yrken.
Båda föräldrarna har lika stort ansvar för sitt barn. Självklart är det familjens sak att avgöra om och när man skall ha barn samt i vilken utsträckning de båda föräldrarna skall stanna hemma helt eller delvis med barnet. Idag är det många familjer som inte har råd att låta pappan stanna hemma eftersom det fortfarande ofta är mannen som tjänar mest och för att dagens föräldraförsäkring inte räcker till för att täcka ett sådant inkomstbortfall. Genom den reformering av föräldraförsäkringen med en höjning av taket och ersättningsnivån som Kristdemokraterna föreslår i en särskild motion, kan fler män stimuleras och ges ekonomisk möjlighet att utnyttja mer av föräldraförsäkringen.
När barnomsorg utanför hemmet behövs, är det viktigt att föräldrarna har möjlighet att välja det som passar barnets och familjens behov bäst. En viktig jämställdhetsfråga är därför omfattningen och utformningen av stödet till barnfamiljerna. Ett stöd som utformas så att det blir ekonomiskt möjligt för såväl kvinnor som män att prioritera barnen under de första åren är vad många föräldrar önskar. Därför behövs en familjepolitisk reform som skapar utrymme för mer tid för barnen.
Införandet av maxtaxan har förstärkt de ekonomiska skillnaderna mellan dem som nyttjar kommunalt finansierad barnomsorg och dem som löser sin barnomsorg på egen hand. Dessutom har maxtaxan redan lett till sämre kvalitet inom förskolan i form av stora barngrupper på många håll i landet. Maxtaxan innebär att alla andra val än daghem starkt diskrimineras ur ekonomisk synvinkel. Regeringen klargör syftet med maxtaxan när man skriver: ”I nuvarande arbetsmarknadsläge, med en stigande efterfrågan på arbetskraft på många håll, inte minst inom vård- och omsorgssektorn, skulle maxtaxan kunna bidra till att sysselsättningen kan fortsätta öka och arbetslösheten minska.” Barnens och kvinnornas behov sätts i bakgrunden och arbetsmarknadens behov i förgrunden. Det är uppenbart att regeringen avser att fler kvinnor skall arbeta mer inom vården och därmed få mindre tid tillsammans med sina barn. Kristdemokraterna vill att kommunerna åläggs att utforma och införa deltidstaxa i minst tre nivåer under taket och att ett barnomsorgskonto inrättas som ger föräldrarna möjlighet att själva bestämma hur barnomsorgen utifrån deras specifika situation skall utformas. Kristdemokraternas politik utgår, till skillnad från regeringens, från synen på barnen och föräldrarna som individer med olika behov och önskemål. Barnomsorgskontot ger pappor och mammor ökade ekonomiska möjligheter att ta tjänstledigt eller förkorta arbetstiden, under barnets tre första år. Förslaget ökar valfriheten för familjer att kunna välja att tillbringa mer tid tillsammans med barnen.
Hemarbete måste få ett meritvärde på arbetsmarknaden. Hemarbete ställer stora krav på organisation, simultankapacitet och ekonomisk planering. Hemarbete med barn måste betraktas som den viktiga samhällsinsats det faktiskt är. Det måste bli en självklarhet att samhället betraktar hemarbete som ett arbete jämförbart med andra yrkesinsatser. Skall fler män lockas att ta ett större ansvar för hemarbetet och omsorgen om barnen måste statusen för hemarbete höjas på olika sätt. Den negativa bild som under 1970–1990-talen getts av hemarbete är därför en viktig förklaring till mäns svaga intresse för jämställdhetspolitik.
Ekonomiska beräkningsgrunder och teorier tar inte alltid hänsyn till oavlönat arbete trots att det utgör en stor samhällsinsats. BNP-måttet omfattar inte hemarbete. Därmed fångar detta mått inte en väsentlig del av det arbete som utförs. Sverige bör ta initiativ till internationella överenskommelser som gör att hemarbete kan ingå i eller komplettera BNP-måttet.
En speciell form av arbete i hemmet är anhörigvård. Detta arbete kan också ske i annans hem. Anhörigvård utförs oftare av kvinnor än män. Inte heller detta, ofta mycket krävande, arbete genererar pensionspoäng eller värderas som meritgrund. Kristdemokraterna anser att detta måste förändras.
Uppdraget som familjehem och fosterförälder måste godkännas som ett arbete med rätt till social, ekonomisk och rättslig trygghet. Arbetsdomstolen har slagit fast att familjehemmen inte presterar arbete för någon annans räkning, vilket är en generell utgångspunkt för ett anställningsförhållande. Kristdemokraterna anser att familjehemmen utför en mycket viktig uppgift och att uppgiften som fosterförälder bör betraktas som förvärvsarbete.
Möjligheten att ta ut kontaktdagar är ett bra sätt för föräldrarna att kunna följa sina barns utveckling i t.ex. skolan. Kristdemokraterna har drivit frågan om ett återinförande av dessa sedan de togs bort 1995. Regeringen har infört en kontaktdag för barn mellan 6 och 11 år. Vi vill ge föräldrarna möjlighet att ta ut två kontaktdagar per barn och år för barn mellan 4 och 15 år. Föräldrarna kan även välja att spara kontaktdagarna till året därpå. Två kontaktdagar är nödvändigt för att både mamma och pappa skall kunna göra ett heldagsbesök i skolan varje år. Förändringar av anslag som berör kontaktdagar återfinns i motionen för utgiftsområde 12.
Vi kristdemokrater menar att jämställdhet inte bara är något som är bra för de vuxna utan självklart även för barnen. Båda föräldrarna har lika stort ansvar för barnens välbefinnande såväl som rätt och skyldighet att delta i barnens omvårdnad och fostran. Pappornas betydelse när det gäller barns uppväxt och fostran har länge undervärderats. Fäder måste uppmuntras till att ta aktiv del i sina barns liv. Kristdemokraterna ser positivt på att kommuner och landsting erbjuder alla föräldrar föräldrautbildning, oavsett bostadsort. Mammor går i stor utsträckning redan idag på föräldrautbildning och det är därför viktigt att man vid inbjudan informerar om pappans viktiga roll. Utbildningen skall inte enbart omfatta tiden före födelsen och småbarnsåren, utan strävan bör vara att föräldragrupperna består genom åren. För blivande pappor och mammor som känner sig osäkra i sin nya roll kan en personlig mentor i form av en erfaren förälder och tillika mogen vuxen erbjudas som samtalspartner. Såväl föräldrautbildning som mentorskap kan organiseras via ideella organisationer, landsting och/eller kommun.
Familjestabilitet bör vara ett politiskt mål, i första hand för barnens skull. Barn behöver båda sina föräldrar. Detta innebär att de övergripande förutsättningarna för familjer skall vara så goda som möjligt. Lagstiftning och sociala och ekonomiska stödformer bör utformas med utgångspunkt från att stabila familjerelationer är bra och eftersträvansvärda.
När krisen i ett förhållande kommer skall man snabbt kunna få hjälp. Kristdemokraterna vill ha en väl utbyggd och kostnadsfri familjerådgivning. Familjerådgivningen bör även ha resurser att erbjuda rådgivningssamtal i förebyggande syfte, inte bara i en krissituation. År 2000 skilde sig 21 502 gifta par i Sverige, enligt SCB:s statistik. Ännu fler sambopar flyttade isär, vilket inte syns i statistiken. Vid många separationer finns också barn i förhållandet. Mellan 1985 och 1995 ökade andelen barn som bor hos en ensamstående förälder från ca 13 till 18 %. Var tredje 18-åring har idag föräldrar som separerat en eller flera gånger. Fenomenet med ”den frånvarande pappan” utgör ett stort problem i en tid med omfattande familjesplittring. 25 % av barnen har fem år efter skilsmässan/separationen förlorat kontakten med sin biologiska pappa. Detta är mycket olyckligt såväl för barn som för pappor.
Den 1 oktober 1998 ändrades föräldrabalkens bestämmelser om vårdnad m.m. (prop 1997/98:7 bet 1997/98:LU12). Ändringarna syftar till att bereda vägen för en ökad omfattning av gemensam vårdnad och betona principen om barnets bästa. Negativa konsekvenser av den nya lagstiftningen har synlig-gjorts, där barnet kommer i kläm. Mycket tyder på att barnens synpunkter och önskemål sällan tillvaratas.
I de fall där mannen utsatt kvinnan eller barnet för våld bör inte gemensam vårdnad övervägas. Forskning visar att våldsutövande män utnyttjar barnet för att fortsätta förföljelsen av kvinnan. Forskning visar också att våldet mot barn och kvinna ofta fortsätter vid umgängestillfällena. Kristdemokraterna anser att en utredning omedelbart bör tillsättas som ser över lagstiftningens följdverkningar.
Vid vårdnadstvister bör nämndemän av båda könen finnas företrädda vid rättegången. Här kommer ofta olika synsätt till uttryck, och den samlade kompetensen från såväl manliga som kvinnliga nämndemän ger bästa förutsättning för bra beslut.
Avgörande för fortsättningen är ofta hur den första tiden efter en skilsmässa gestaltar sig och vilka rutiner som då skapas. Vid tillfällen när livet ställs på kant och kraftigt förändras kan det vara svårt att skapa hållbara strukturer. Ett stödprogram för pappor som stärker dem att bibehålla kontakten med sina barn och att praktiskt kunna genomföra detta, skulle för många utgöra en värdefull insats. Programmet kan organiseras via familjecentrum eller socialtjänst. Regeringen bör initiera en försöksverksamhet i några kommuner.
Den yttersta bristen på jämställdhet tar sig uttryck i det ökande våldet mot kvinnor. Även på arbetsplatser utsätts kvinnor och även män för sexuella trakasserier. EU har nu fått en gemensam definition av vad sexuella trakasserier innebär: ”Oönskat beteende av sexuell natur som uttrycks fysiskt, verbalt eller icke-verbalt.” Detta kommer fortsättningsvis att betraktas som könsdiskriminering, och därmed flyttas brottet från brottsbalken till jämställdhetslagstiftningen. Via jämställdhetslagen kan den drabbade snabbare få sin sak prövad via fackliga förhandlingar eller genom en anmälan till JämO. Kristdemokraterna ser positivt på att EU driver på Sverige i denna sak.
Det är helt oacceptabelt att kvinnor skall behöva leva med risken att utsättas för våld och övergrepp. I betänkande 1998/99:JuU3 beslutades om en ändring av fridskränkningslagen. Det är uppenbart att dessa förändringar inte var tillräckliga. Vi hävdade i enlighet med Lagrådets yttrande att lagen om fridskränkningsbrott ger stora tolkningssvårigheter. Det är otillfredsställande att riksdagsmajoriteten stiftar lagar som innehåller uppenbara brister och som inte blir det stöd för misshandlade kvinnor som krävs. Från 1 oktober 1998 till 31 december 1999 polisanmäldes drygt 1 000 kvinnofridsbrott. Endast 10 % av de anmälda brotten har gått till åtal. Detta visar på behovet av en tydlig lagstiftning. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett skärpt lagförslag.
Varje år anmäler 20 000 svenska kvinnor en man för misshandel. Endast var femte anmälan leder till åtal. Polis, åklagare, socialtjänst och hälso- och sjukvården brister fortfarande i rutiner och hantering av ärendena. Samarbetet mellan myndigheterna behöver fördjupas och handläggningen bli effektivare. Hela rättsapparaten måste arbeta snabbare. Polisens minskade resurser innebär ett urholkande av rättssäkerheten, och därför anslår Kristdemokraterna betydligt mer resurser till rättsväsendet i sitt budgetförslag.
Välutbildade poliser med kunskaper om orsakerna till våldsbrott och om hur våldet påverkar offret kan positivt bidra till kvinnans fortsatta agerande och hennes möjligheter att bli av med det ständiga hotet om misshandel, innan det är för sent. Både polis och åklagare kan fortfarande göra mycket mer i arbetet med att bekämpa våld mot kvinnor. Den redovisning av en inventering i 11 av 21 polismyndigheter som Rikspolisstyrelsen tidigare har överlämnat till regeringen visar bl.a. att alltför stort ansvar läggs på den enskilda polisen. Videokamera används endast i vissa polisdistrikt. Detta är en bra metod för att säkra bevis under förutsättning att kvinnan inte motsätter sig att bli filmad. Vikten av att dokumentera misshandelsskador kan inte nog understrykas. Kristdemokraterna anser att videofilmning för att dokumentera misshandel bör användas i alla polisdistrikt.
Droger ligger bakom mycket kvinnovåld. Två tredjedelar av våldsbrotten mot kvinnor begås inomhus av en för kvinnan tidigare bekant person. Flera misshandelsfall sker nattetid när krogarna stänger. Det svenska dryckesmönstret innebär generellt att storkonsumtionstillfället är förlagt till veckoslut och helgdagar. Denna typ av konsumtion medför en ökad benägenhet för våldsbrott och annan kriminalitet. Resultatet av en ökad tillgänglighet innebär en ökning av misshandel som till stor del drabbar kvinnor. Vårt viktigaste argument emot försöket med lördagsöppet är således att vi vill skydda de kvinnor och barn som enligt statistiken misshandlas under helgerna. Innan försöksperioden med lördagsöppet var slutgiltigt utvärderad drog regeringen slutsatsen att alkoholforskarna som utvärderat försöket inte funnit någon dramatisk ökning av alkoholrelaterade brott. Forskarna underströk dock att uppgifterna om misshandel fortfarande var osäkra. Kristdemokraterna anser att regeringen har genomfört försöket med lördagsöppet som en ren formalitet utan att intressera sig för utfallet av försöket. Trots den ofullständiga utvärderingen föreslog regeringen att man skulle införa lördagsöppet i systembutikerna i hela landet. Efter att propositionen lagts fram kom säkerställda uppgifter om att misshandeln ökat i Nordsverige med 13 %. Riksdagen röstade dock för att försöket skulle permanentas. Agerandet från regeringens sida har visat på en oroväckande nonchalans eller respektlöshet för den verklighet som många kvinnor och barn lever i. Utvecklingen av detta fullskaleförsök som nu genomförs med lördagsöppna systembolag i hela landet måste noga följas.
I Sverige förekommer ett slags förmedlingsverksamhet där svenska män för in utländska kvinnor i landet för att leva som gift eller sambo. Många av dessa kvinnor ser i erbjudandet en möjlighet till ett nytt liv. Man flyr kanske från fattigdom i hopp om att få leva ett liv i högre materiell standard. Ungefär 300 av dessa kvinnor hamnar varje år på kvinnojourer efter att ha misshandlats av sina män.
Vissa av kvinnorna som kommer hit lever i en utsatt situation. De kan inte tala svenska, de känner inte vår kultur och de har ingen vänskapskrets. Risken att de ska leva ett isolerat liv är överhängande och beror till stor del på mannens vilja att hjälpa kvinnan att integreras i samhället.
Uppehållstillstånd för att leva med sin make eller sambo beviljas till en början för en tvåårsperiod. Om förhållandet inom tvåårsperioden tar slut beviljas normalt inte fortsatt uppehållstillstånd utan personen får lämna landet. Den här regeln kunde medföra att kvinnor som blev offer för våldsmän tvingades välja mellan att bryta med mannen, vilket skulle få den följden att hon utvisades, eller stanna hos den man som misshandlade henne. Det låg alltså ett incitament inbyggt i systemet att stanna hos den man som slår.
När man insåg att det fanns män som utnyttjade detta till att ta hit kvinnor för att sedan bryta med dem inom tvåårstiden ändrade man lagen så att kvinnor som misshandlats skulle kunna få en möjlighet att stanna i Sverige. Enligt Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige har den nya lagen dock inte inneburit någon förbättring i verkligheten. Kvinnor som borde ha fått stanna har inte fått det. Dessutom kan lagen indirekt anses etniskt diskriminerande. Praxis har nämligen utvecklats som innebär att invandringsmyndigheterna vid bedömningen tar i beaktande om våldet varit grovt. Om man bedömer att våldet inte varit grovt kan kvinnan således utvisas, vilket tydligen innebär att utländska kvinnor, i motsats till svenska, får utsättas för ett visst mått av våld. I ett fall som Utlänningsnämnden valt som vägledande praxisfall i tolkningen av den nya lagen, har en kvinna blivit misshandlat, hotad och våldtagen av sin man upprepade gånger. Trots att mannen dömts för våldtäkt sex gånger och för olaga hot två gånger bedömde inte Utlänningsnämnden dessa övergrepp som tillräckligt allvarliga för att bevilja uppehållstillstånd.
Det finns exempel på män som fört in inte mindre än tolv utländska kvinnor till Sverige. En man har varit gift med åtta av dem och sambo med fyra. Han har suttit i fängelse för kvinnomisshandel och anmälts för misshandel ett flertal gånger av olika kvinnor, men utan att dömas. En annan man har tagit hit en kvinna ungefär vartannat år. Tre av dem har bott hos kvinnojourer sedan de misshandlats och hotats av mannen.
När en man ansöker om att få ta in en kvinna till Sverige som skall bli hans hustru har Invandrarverket ingen befogenhet att granska mannens förflutna för att se om han är dömd för sexualbrott eller liknande. Har Migrationsverket fått kunskap om att något inte står rätt till i mannens liv kan man ändå inte gå in och förhindra tillståndet, möjligtvis fördröja det.
Lagstiftningen måste förstärkas för att skydda kvinnor som flyttar till Sverige för att gifta sig. Migrationsverket borde ha en skyldighet att dels kontrollera hur många kvinnor den aktuella mannen tidigare fört in i Sverige, dels kontrollera i polisregistret om mannen tidigare misshandlat någon av dessa. Det är också viktigt att det finns specialkompetens hos personal som skall handlägga utvisningsärenden av kvinnor som kommit till Sverige för att leva med en man, vilka trots anmälan om misshandel utsätts för utvisningshot.
Brottsoffer kan erbjudas livvaktsskydd. Det är en åtgärd som många gånger upplevs som integritetskränkande. Det vore rimligare att gärningsmannen får sin frihet beskuren. Lagen om besöksförbud är ett viktigt skydd för kvinnor som hotas, förföljs eller trakasseras. Vad gäller frågan om besöksförbud är det enligt vår mening oacceptabelt att kvinnor som hotats och misshandlats skall behöva flytta från hem och kommun. Det rimliga är att förövaren tvingas flytta. Det är också vår mening att överträdelse av besöksförbud ska kunna ge strängare straff, att inskränkningar i mannens rörelsefrihet ska kunna göras med hjälp av elektronisk övervakning samt att mannen ska kunna förbjudas att vistas såväl inom ett visst geografiskt område som i det gemensamma hemmet.
Det behövs radikala förändringar och större insatser för att hjälpa brottsoffren. Bland annat behövs hjälpmedel som kan underlätta för den hotade kvinnan om hon råkar ut för ett överfall. Många kvinnor som vill ha överfallslarm har inte fått det. Kristdemokraterna anser att hotade kvinnor ska få använda pepparsprej i självförsvar. Vi anser att man snarast bör komma till beslut när det gäller hjälpmedel för kvinnor som lever med överfallshot och tillföra resurser för att tillgodose dessa behov.
Alltför många män som förgriper sig på kvinnor får aldrig någon dom för de brott de begår. Ett hinder idag är de bristfälliga rättsintygen. Skall någon kunna dömas krävs att det finns bevis. Rättsintygen är ett sätt att säkra bevis. Knappt en tredjedel av rättsintygen är användbara. Resten är av för dålig kvalitet. Då kravet på objektivitet styr åklagarens arbete framstår betydelsen av att kunna säkra bevis som avgörande. I början av läkarutbildningen ingår ett avsnitt om rättsintygen. Det finns skäl att repetera detta när studenten har nått en högre medicinsk utbildningsnivå och har en reell möjlighet att kunna göra en bedömning av misshandelsskador, som kan vara svårtolkade. Vid Rikskvinnocentrum, RKC bedrivs forskning om sexualiserat våld. Där finns ett unikt material samlat om kvinnor som utsatts för våld. Ett flertal kvinnor kan följas under sjukhusvård och rättsprocess. Resurser bör ges för att undersöka rättsintygens betydelse för utfallen i domstol.
Två femtonåriga flickor utsattes sommaren 2002 för grova sexuella övergrepp. En av flickorna våldtogs av tre män, den andra av en man. Men flickan som våldtogs av tre män våldtogs inte i juridisk mening. Hon var kraftigt påverkad av läkemedel och kunde därför inte göra motstånd. Hon hade själv tagit läkemedlen och därmed försatt sig själv i vanmakt. Hon skrek inte heller på hjälp. Hennes kompis som samma kväll våldtogs av en man var nykter, därför rubriceras hennes fall som våldtäkt. Avgörande för om våldsmannen döms för våldtäkt eller ej är alltså vem som försatt kvinnan i vanmakt.
Kristdemokraterna vill ha en lagändring på detta område. Det är inte acceptabelt att en och samma gärning rubriceras olika. Det lagförslag som skall rätta till denna skevhet och som har remissbehandlats har märkligt nog inte lagts fram. Vårt förslag beskrivs mer utförlig i en särskild motion om brottsoffer och kvinnofrid.
En kvinna som utsatts för misshandel eller våldtäkt upplever ofta en mycket svår psykisk press under en eventuell rättegång. Detta resulterar ofta i att hon inte orkar fullfölja denna utan i stället tar tillbaka sin anmälan. Kvinnor behöver därför stöd i sin utsatta situation. Kvinnan bör ges tillgång till juridiskt biträde under hela förundersökningen och rättegången. Kvinnan skall också erbjudas professionell psykolog- eller kuratorshjälp för att bearbeta sina ofta traumatiska upplevelser.
Samhället måste tydligt markera att våld mot kvinnor är ett allvarligt brott. Mannen som misshandlat eller våldtagit kvinnan måste under strafftiden få behandling, psykoterapi/gruppterapi, så att misshandeln eller våldtäkten inte upprepas. Kristdemokraterna menar att farmakologisk behandling ska kunna användas på våldtäktsmän som återfaller i brott under den sista tredjedelen av straffet, då vederbörande är villkorligt frigiven. Vi anser också att pedofiler och våldtäktsåterfallsförbrytare måste delta i programverksamhet för sexualförbrytare om dessa ska komma i åtnjutande av villkorlig frigivning. Läs mer om detta i vår motion om kriminalvården.
Det finns idag cirka 150 kvinnojourer i Sverige. 126 av dem är anslutna till ROKS, Riksorganisationen för Kvinnojourer, och resterande till Sveriges Kvinnojourers Riksförbund. Bägge dessa organisationer har del av statligt stöd. Kvinnojourerna är en fantastisk resurs för alla de kvinnor som tar sin tillflykt dit när hot och våld blir övermäktigt och då hemmet inte längre är en trygg plats. Kvinnojourerna fungerar olika och drivs i huvudsak genom ideellt arbete. Den ideella insatsen där syster möter medsyster är av stor betydelse men de små ekonomiska resurserna gör att verksamheten på mindre orter kan vara svår att hålla igång. Ungefär hälften av landets kommuner ger bidrag till sin lokala kvinnojour, vilket möjliggör för den att ha anställd personal. Storleken på stödet varierar från kommun till kommun och många har på senare år dragit ner på sina bidrag eller tagit bort dem helt. Många av landets kvinnojourer har svårt att finansiera sin verksamhet.
Kristdemokraterna vill anslå ytterligare 10 miljoner kronor till start av fler lokala kvinnojourer, då många kommuner idag saknar en sådan. Stödet bör kunna sökas från lokal nivå och kanaliseras via de båda riksorganisationerna. Stödet blir ett engångsbidrag för initiala kostnader och marknadsföring av verksamheten på orter där närhet till kvinnojour idag saknas.
Kvinnor som utsatts för upprepat våld av make/sambo och söker skydd utanför hemmet skall ha rätt till polisskydd för att hämta sina och barnens personliga tillhörigheter i bostaden. Enligt nuvarande lag har mannen möjlighet att neka polisen tillträde till bostaden.
Den snabbt accelererande handeln med fattiga kvinnor och barn, idag allt oftare från Östeuropa till Västeuropas storstäder, måste betecknas som en sexualiserad slavhandel. Trafficking, som det kallas för, är en internationell handel för sexuellt utnyttjande i prostitution, bordellverksamhet och framställning av pornografi. Handeln anses omsätta 70 miljarder kronor årligen. En kartläggning genomförd av Kvinnoforum visar att antalet prostituerade kvinnor från Baltikum och Östeuropa har ökat markant i Norden. Rikskriminalen uppskattar att trafficking i Sverige under de senaste åren omfattat 400–600 kvinnor per år. Straffsatserna för den som döms är relativt lindriga jämfört med knarkhandeln. Riksrevisionsverket har i en rapport granskat problemen med trafficking i Sverige. Verket påpekar att de reguljära färjeterminaler som har trafik från Polen, Estland och Litauen är observanta på denna typ av handel och ensamma unga kvinnor utfrågas om de har pengar och vem de skall besöka. Någon dokumentation görs dock inte och informationen går således inte vidare till andra gränskontroller. Kvinnorna kan sedan smugglas vidare via andra gränsövergångar. Vid till exempel Arlanda, Sturup och Landvetter är kontrollen av handel med kvinnor inte en prioriterad uppgift. Ännu ett problem är att det saknas en brottsrubricering mot handel med kvinnor. RRV menar även att gränspolisen bör försöka få kvinnorna att frivilligt stanna i landet för att kunna vittna mot människosmugglarna. Regeringen bör genast återkomma med ett lagförslag om trafficking som tar hänsyn till ovannämnda problem. Sverige bör även ta initiativ till att EU agerar kraftfullt för att kunna ingripa mot brottsligorna.
Den smutsiga hanteringen med barnpornografi måste motverkas även genom innehavskriminalisering. Kristdemokraterna har länge kämpat för detta. Vi välkomnar att regeringen gått oss till mötes med skärpt lagstiftning på detta område. Barn som utsätts för sexuella övergrepp, av det slag som produktion av barnpornografi innebär, skadas allvarligt i sin utveckling av den egna könsidentiteten och synen på det motsatta könet.
|
Stockholm den 17 oktober 2002 |
|
|
Annelie Enochson (kd) |
|
|
Mats Odell (kd) |
Stefan Attefall (kd) |
|
Lars Gustafsson (kd) |
Per Landgren (kd) |
|
Maria Larsson (kd) |
Lars Lindén (kd) |
|
Olle Sandahl (kd) |