Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lagen om anställningsskydd (LAS) bör få ett tillägg som ålägger arbetsgivarna att erbjuda personer som varit timanställda hos samma arbetsgivare i 18 månader fast anställning.
”Timmis” kallas den svenska arbetsmarknadens nya människa. ”Timmis” är ett annat ord för timanställd. På tio år har antalet timanställda mer än fördubblats, från 40 000 till 100 000. Flest timanställd personal återfinns inom vård- och omsorgssektorn. Timanställda är en idealiskt anställningsform för arbetsgivarna. Genom att timanställa personer kan arbetsgivaren, privat, statlig eller kommunal, snabbt sätta in personer vid de tider på dygnet då de bäst behövs och därmed snabbt fylla personalluckor.
För många anställda är timanställning bra: studenter som vill hålla studieskulderna nere, småbarnsföräldrar som är hemma på dagarna men gärna jobbar en del kvällar och nätter, heltidsanställda som vill dryga ut lönen med extraknäck etc.
Men vid en viss nivå stelnar friheten och förvandlas till ett låst system. Om allt fler verksamheter bygger på inhopp av timanställda, uppstår snart en grupp på arbetsmarknaden som aldrig erbjuds någon annan anställningsform. Samtidigt blir det allt svårare att leva som timanställd. Utan fast inkomst får man bl.a. inget banklån eller hyreskontrakt. Den löntagargrupp som den nya ekonomin mest efterfrågar, som bäst passar för den nya flexibla ekonomin, har i samma ekonomi svårast att överleva.
Många timanställda skulle helst av allt vilja ha en fast anställning. Deras problematiska situation måste uppmärksammas. Jag anser därför att lagen om anställningsskydd (LAS) bör ha ett tillägg som säger att arbetsgivarna är skyldiga att erbjuda personer som varit timanställda hos samma arbetsgivare i 18 månader fast anställning.
|
Stockholm den 17 oktober 2002 |
|
|
Hans Backman (fp) |