Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kön skall utgöra diskrimineringsgrund.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att könsidentitet skall utgöra diskrimineringsgrund.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skydd för juridiska personer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om diskriminering inom utbildningsväsendet.
Miljöpartiet de gröna välkomnar att ett starkare skydd för diskriminering införs på nya samhällsområden. Propositionen innebär bland annat att ett diskrimineringsförbud skall omfatta diskrimineringsgrunderna etnisk tillhörighet, religion eller övertygelse, sexuell läggning och funktionshinder inom områden där ett effektivt skydd tidigare saknats.
Vi anser dock att diskrimineringsgrunden kön skulle ha omfattats av den föreslagna lagen. När skyddet för flera diskrimineringsgrunder nu införs blir det allt tydligare att det i Sverige saknas ett effektivt förbud mot könsdiskriminering utanför arbetslivet och högskolan. Ett exempel på vad som kan uppstå är att det blir förbjudet för en bank vid kreditgivning att diskriminera en person med utländsk bakgrund, samtidigt som det är tillåtet att diskriminera en kvinnlig företagare. Vi anser att detta är beklagligt. Att kön inte tas in som en diskrimineringsgrund nu innebär att det kan ta flera år innan ett effektivt och brett lagligt skydd mot könsdiskriminering införs i Sverige. Vi vill också påminna om att Sverige har ratificerat FN:s kvinnokonvention.
Från Miljöpartiets sida anser vi också att begreppet ”sexuell läggning” inte är tillräckligt. Vi anser att också ”könsidentitet” skall vara med som diskrimineringsgrund. Detta begrepp innefattar då till exempel transpersoner, vilka tillhör en grupp som idag utsätts för diskriminering såväl i samhället i stort som i arbetslivet. Transpersoner är individer vars könsidentitet och/eller könsidentitetsuttryck tidvis eller alltid skiljer sig från normen för det kön som registrerats för dem vid födseln. Varje individ måste själv få definiera sin identitet och avgöra om hon vill definiera sig som transperson eller något annat.
Miljöpartiet är liksom Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) och Integrationsverket kritiskt till att propositionen inte omfattar något skydd för juridiska personer. Vi ifrågasätter därmed om den föreslagna lagstiftningen uppfyller de krav som finns i det EG-direktiv (2000/43/EG) som lagändringarna avser att uppfylla. I remissvaret till Diskrimineringsutredningens slutbetänkande ”Ett utvidgat skydd mot diskriminering” (SOU 2002:43) menar DO att när ett skydd mot diskriminering av juridiska personer saknas, försvagas också skyddet av fysiska personer. Som exempel nämns bemanningsföretag och andra tjänsteproducerade företag vars kunder kan kräva att den inhyrda personalen eller konsulten ska ha en viss etnisk tillhörighet. Sådana krav är, enligt DO, inte ovanliga och företagen kan av ekonomiska skäl ha svårt att värja sig mot dem. Resultatet kan bli diskriminering även i nästa led, av enskilda arbetstagare och arbetssökande. Med ett effektivt skydd mot diskriminering av juridiska personer skulle den enskilda företagaren ha en helt annan möjlighet att åsidosätta kundens krav. Ett annat exempel är behovet av skydd för juridiska personer som ägs eller drivs av personer som tillhör etniska minoriteter eller invandrare. Problemet med diskrimineringen av invandrarföretagare är välkänt och har bland annat behandlats av utredningen Invandrare som företagare (SOU 199:49). Behovet av skydd mot diskriminering vid tillgången till och villkoren för finansiering, försäkringar, anskaffande av lokaler och i olika situationer vid bedrivandet av själva verksamheten är omfattande.
En annan brist i propositionen är att inget skydd mot diskriminering införs inom utbildningsväsendet. Det är nödvändigt att regeringen skyndsamt återkommer med ett förslag till riksdagen om ett diskrimineringsförbud inom detta område.
Miljöpartiet anser att lagens tillämpningsområden inte är enhetliga. Istället för att införa generella enhetliga regler så räknas olika situationer, händelser, verksamhetsområden och aktörer upp som omfattas av lagens tillämpningsområde. Detta får som resultat att lagförslagen blir oöverskådliga och skyddet inte enhetligt de olika verksamhetsområdena emellan. Det är inte nödvändigt att skilja mellan privata och offentliga aktörer. EG-direktivet som denna lag avser att implementera innehåller ingen begränsning när det gäller vilka aktörer som enligt lag skall vara förbjudna att utsätta någon för diskriminering. Vi avser att verka för en mer enhetlig lagstiftning i den parlamentariska kommitté som ska föreslå en mer enhetlig lagstiftning.
Elanders Gotab, Stockholm 2003
|
Stockholm den 4 april 2003 |
|
|
Ulf Holm (mp) |
Mona Jönsson (mp) |