Utrikesutskottets betänkande
2002/03:UU9
Exportkontrollpolitiken och exporten avkrigsmateriel år 2002
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet regeringens
skrivelse 2002/03:114 Redogörelse för den svenska
exportkontrollpolitiken och exporten av
krigsmateriel år 2002, vilken föreslås bli lagd till
handlingarna. Utskottet behandlar också de motioner
som väckts med anledning av skrivelsen samt ett
antal andra motioner från den allmänna motionstiden
2002/03.
Motionerna rör främst förslag om att inte
exportera krigsmateriel till länder som inte
respekterar demokrati och mänskliga rättigheter. Ett
stort antal förslag gäller redovisning och öppenhet
i krigsmaterielfrågor. Flera motioner rör frågan om
lagstiftning och riktlinjer för import av
krigsmateriel.
Samtliga motioner avstyrks av utskottet. Till
betänkandet har fogats 6[*] reservationer och ett
särskilt yttrande.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Mänskliga rättigheterMänskliga
rättigheter
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U269
yrkande 2 och 2002/03:
Sf239 yrkande 1.
2. Brott mot de mänskliga
rättigheternaBrott mot mänskliga
rättigheter
Riksdagen avslår motion 2002/03:U12 yrkande 1.
Reservation 1 (v, mp)
3. Demokratikriterium och
krigsmaterielexport till
diktaturerDemokratikriterium och
krigsmaterielexport till diktaturer
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U269
yrkande 3 och 2002/03:
U317.
4. Export av övrig krigsmaterielExport
av övrig krigsmateriel
Riksdagen avslår motion 2002/03:U269 yrkande 1.
5. FöljdleveranserFöljdleveranser
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U13 yrkande
5 och 2002/03:U305 yrkande 8.
Reservation 2 (v, mp)
6. Redovisning och öppenhetRedovisning
och öppenhet
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U13
yrkandena 1-3 och 7 samt 2002/03:U305 yrkandena
1-5 och 7.
7. Försvarspolitiskt behov av
krigsmaterielexportFörsvarspolitiskt behov
av krigsmaterielexport
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U13 yrkande
4 och 2002/03:U305 yrkande 6.
Reservation 3 (mp)
8. Information om köpare och
slutanvändareInformation om köpare och
slutanvändare
Riksdagen avslår motion 2002/03:U13 yrkande 6.
Reservation 4 (v, mp)
9. Lätta vapenLätta vapen
Riksdagen avslår motion 2002/03:U305 yrkande 9.
10. EU:s uppförandekod och
internationellt samarbeteEU:s
uppförandekod och internationellt samarbete
Riksdagen avslår motion 2002/03:U322 yrkande
16.
Reservation 5 (m)
11. Riktlinjer för import av
krigsmaterielRiktlinjer för import av
krigsmateriel
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U285 och
2002/03:U307 yrkande 3.
12. Lagstiftning om import av
krigsmaterielLagstiftning om import av
krigsmateriel
Riksdagen avslår motion 2002/03:U307 yrkande 2.
ev. *Reservation 6 (v, mp)
13. Importkontrollråd och skrivelse om
krigsmaterielimportImportkontrollråd och
skrivelse om krigsmaterielimport
Riksdagen avslår motion 2002/03:U307 yrkandena
4 och 5.
14. Import av krigsmateriel från
IsraelImport av krigsmateriel från Israel
Riksdagen avslår motion 2002/03:U307 yrkande 1.
15. SkrivelsenSkrivelsen
Riksdagen lägger skrivelse 2002/03:114
Redogörelse för den svenska
exportkontrollpolitiken och exporten av
krigsmateriel år 2002 till handlingarna.
Stockholm den 8 maj 2003
På utrikesutskottets vägnar
Urban Ahlin
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Urban
Ahlin (s), Göran Lennmarker (m), Berndt Ekholm (s),
Carl B Hamilton (fp), Carina Hägg (s), Birgitta
Ahlqvist (s), Holger Gustafsson (kd), Lars Ohly (v),
Kent Härstedt (s), Göran Lindblad (m), Cecilia
Wigström (fp), Agne Hansson (c), Kenneth G Forslund
(s), Lotta N Hedström (mp), Björn Hamilton (m),
Yilmaz Kerimo (s) och Kaj Nordquist (s).
2002/03
UU9
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I detta betänkande behandlar utskottet regeringens
skrivelse 2002/03:114 Redogörelse för den svenska
exportkontrollpolitiken och exporten av
krigsmateriel år 2002 samt ett antal motioner som
väckts med anledning av skrivelsen och under den
allmänna motionstiden 2002/03.
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
Av skrivelsen framgår regeringens uppfattning att
det är av stort säkerhets- och försvarspolitiskt
intresse för ett militärt alliansfritt land som
Sverige att bevara såväl kompetens som utvecklings-
och produktionskapacitet på det försvarsindustriella
området. I svenskt säkerhetspolitiskt intresse
ligger också samverkan med andra länder om
materielförsörjningen. För att långsiktigt
tillmötesgå de svenska behoven krävs, enligt
regeringen, en viss export. Kontrollen av denna
export är nödvändig för att säkerställa att de
produkter som förs ut ur Sverige går till för oss
acceptabla mottagarländer. Krigsmateriel får endast
exporteras om det finns säkerhets- eller
försvarspolitiska skäl för det och det inte strider
mot Sveriges utrikespolitik.
Redovisningen av den svenska krigsmaterielexporten
presenteras i skrivelsens första avdelning samt i
bilaga. Värdet av de faktiska exportleveranserna av
krigsmateriel ökade något under år 2002 och uppgick
till 3 440 miljoner kronor. Det innebär en ökning
med drygt 12 % jämfört med år 2001, då värdet var 3
060 miljoner kronor. Det samlade värdet av beviljade
utförseltillstånd för exportförsäljning minskade
dock kraftigt under år 2002. Värdet uppgick till 5
882 miljoner kronor - en minskning med 75 % jämfört
med år 2001, då värdet var mycket högt p.g.a. de
utförseltillstånd som hade beviljats för export av
JAS 39 Gripen respektive Stridsfordon 90.
Av skrivelsen framgår vidare att arbetet inom
ramen för EU:s gemensamma uppförandekod för
vapenexport fortsatte under 2002. Det
informationsutbyte som sker p.g.a. koden syftar till
större restriktivitet och ansvarstagande och till
att skapa en mer enhetlig syn på tänkbara mottagare
av krigsmateriel. Öppenheten i den rapport som
årligen sammanställs inom EU under den gemensamma
uppförandekoden ökade betydligt under året.
Regeringen uppger att produktionen av vapen
internationaliseras och att den gränsöverskridande
konsolideringen av försvarsindustrin fortsätter.
Krympande resurser till följd av minskat hot och
kraftigt ökade utvecklingskostnader för nya
generationer försvarssystem påskyndar en sådan
utveckling. Sverige deltar aktivt i det
internationella försvarsindustriella samarbetet.
Under år 2002 fortsatte verksamheten inom det
försvarsindustriella ramavtal som framförhandlats
mellan Frankrike, Italien, Tyskland, Spanien,
Storbritannien och Sverige och som riksdagen
godkände våren 2001.
Av skrivelsen framgår att exportkontrollen syftar
till att reglera krigsmaterielexporten samt hindra
spridning av produkter som kan användas för
tillverkning av massförstörelsevapen. Många
produkter som tillverkas i dag kan användas för
såväl civilt som militärt bruk. En effektiv
exportkontroll behövs för att förhindra export som
kan ha en destabiliserande verkan i vår omvärld.
Vidare anges att kampen mot terrorismen har lett
till en fortsatt fokusering på exportkontrollen och
tydligare krav på restriktioner för viss export, vad
gäller export såväl av produkter med dubbla
användningsområden som av krigsmateriel. Enligt
regeringen har detta, tillsammans med den
tilltagande globaliseringen av världsekonomin,
tydliggjort behovet av ett fördjupat
kontrollsamarbete över nationsgränserna, även om
detta samarbete främst regleras av vår nationella
lagstiftning.
I skrivelsen redovisar regeringen att samarbetet
kring exportkontroll av produkter med dubbla
användningsområden främst sker i ett antal
internationella samarbetsorgan som kallas regimer.
Risken för spridning av massförstörelsevapen bedöms
alltjämt vara betydande. Inom regimerna sker ett
kontinuerligt utbyte angående dels vilka produkter
och teknologier som bör kontrolleras, dels vilka
stater som kan vara känsliga ur ett icke-
spridningsperspektiv. Under de senaste två åren har
arbetet dessutom inriktats på icke-statliga aktörer
och på risken för att terrorister skall få tillgång
till känsliga produkter som kan användas för
tillverkning av massförstörelsevapen.
Av regeringens redovisning framgår att exporten av
krigsmateriel från Sverige är begränsad. Enstaka
försäljningar av större system orsakar därför
kraftiga svängningar i den årliga statistiken som
inte kan förknippas med någon långsiktig trend.
Uppgifterna i den årliga skrivelsen baseras på
lagstadgad rapportering från de
krigsmaterieltillverkande företagen. Inspektionen
för strategiska produkter (ISP) har sammanställt
denna och inkommit med underlag till en redogörelse
för krigsmaterielexporten år 2002. Värdet av den
totala fakturerade försäljningen av krigsmateriel
(inom och utom riket) under år 2002 uppgick till
9 199,4 miljoner kronor, motsvarande en minskning
med drygt 8 % jämfört med år 2001. Av regeringens
information i skrivelsen framår att värdet av de
beviljade utförseltillstånden varierar kraftigt år
från år, medan värdet av de faktiska leveranserna
uppvisar mindre variationer. Förklaringen till detta
är att ett enskilt utförseltillstånd ofta fullföljs
genom delleveranser under två eller flera år.
Utskottets överväganden
Regelverket och dess tillämpning
Mänskliga rättigheter och demokrati
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker tre yrkanden (v) om
lagstiftning och riktlinjer för
krigsmaterielexport när det gäller mänskliga
rättigheter, Förenta nationerna och
folkrätten, två yrkanden (v respektive mp) om
ett demokratikriterium och om export av
krigsmateriel till diktaturer samt ett
yrkande (v) om riktlinjer för export av
krigsmateriel för strid och övrig
krigsmateriel.
Skrivelsen
Regeringen redogör i skrivelsen för den lagstiftning
och de riktlinjer som gäller för
krigsmaterielexport. Tillverkning och utförsel av
krigsmateriel regleras genom lagen (1992:1300) om
krigsmateriel (ändrad senast 2000:1248) och
förordningen (1992:1303) om krigsmateriel (ändrad
senast 2000:64) Lagstiftningen bygger i allt
väsentligt på tidigare lagstiftning och praxis.
Jämfört med denna innehåller den emellertid en
vidgning av krigsmaterielbegreppet samt
förenklingar, förtydliganden och moderniseringar av
de bestämmelser som gäller för kontrollen över
tillverkning och för utlandssamverkan avseende
krigsmateriel.
Krigsmateriellagen föreskriver att krigsmateriel
inte får tillverkas utan tillstånd. Även all
försvarsindustriell utlandssamverkan förutsätter
tillstånd. Med utlandssamverkan förstås
exportförsäljning eller annat tillhandahållande
(bl.a. överlåtelse eller förmedling) av
krigsmateriel. Vidare omfattar begreppet upplåtelse
eller överlåtelse av tillverkningsrätter, avtal med
någon i utlandet om att gemensamt med denne eller
för dennes räkning utveckla krigsmateriel eller
metod för framställning av sådan materiel eller om
att gemensamt tillverka krigsmateriel. Slutligen
krävs tillstånd, med vissa undantag, för att bedriva
militärt inriktad utbildning.
Enligt lagen om krigsmateriel indelas
krigsmateriel i två kategorier: krigsmateriel för
strid (KS) och övrig krigsmateriel (ÖK).
Bestämmelser om vilken materiel som innefattas i de
två kategorierna återfinns i förordningen om
krigsmateriel.
Vidare hänvisar regeringen till en EG-förordning
för kontroll av produkter med dubbla
användningsområden som trädde i kraft i september
2000. I förordningen finns i vissa fall krav på
exporttillstånd för produkter som ej ingår i
begreppet krigsmateriel, men som hör samman med
exporterad krigsmateriel.
Sedan den 1 februari 1996 fattas beslut i
utförselärenden i första hand av Inspektionen för
strategiska produkter (ISP) utom i de ärenden som
bedöms vara av principiell betydelse eller annars av
särskild vikt, vilka skall överlämnas till
regeringen för avgörande.
Enligt 1 § andra stycket lagen (1992:1300) om
krigsmateriel får tillstånd enligt lagen lämnas
endast om det finns säkerhets- eller
försvarspolitiska skäl för det och det inte strider
mot Sveriges utrikespolitik. De närmare principerna
för prövningen har lagts fast i regeringens praxis
och har kommit till uttryck i regeringens riktlinjer
för krigsmaterielexport och annan utlandssamverkan
som riksdagen också ställt sig bakom.
Riktlinjerna är vägledande för Inspektionen för
strategiska produkter (ISP) vid prövningen av
ärenden om tillstånd enligt lagen och förordningen
om krigsmateriel.
Riktlinjerna är försedda med två övergripande
kriterier för när tillstånd enligt lagen kan lämnas,
nämligen dels att utlandssamverkan behövs för att
tillgodose det svenska försvarets behov av materiel
eller kunnande eller i övrigt är säkerhetspolitiskt
önskvärd, dels att samverkan inte står i strid med
principerna och målen för Sveriges utrikespolitik.
I riktlinjerna preciseras också de faktorer som
bör beaktas i samband med prövningen av ett enskilt
ärende. Ett grundkrav är att alla för ärendet
betydelsefulla omständigheter skall beaktas, oavsett
om de uttryckligen anges i riktlinjerna eller ej.
Riktlinjerna framhåller särskilt den vikt som vid
den utrikespolitiska bedömningen av varje
utförselärende skall fästas vid respekten för de
mänskliga rättigheterna i mottagarlandet.
Situationen i mottagarlandet vad gäller de mänskliga
rättigheterna skall alltid vägas in även i de fall
då det är fråga om utförsel av materiel som i sig
inte kan användas för att kränka mänskliga
rättigheter.
Riktlinjerna anger tre typer av ovillkorliga
hinder som, om de inträffar, anses omöjliggöra
export. De tre är: beslut av FN:s säkerhetsråd,
internationella överenskommelser som Sverige biträtt
(t.ex. EU-sanktioner) samt exportstopp som påbjuds
enligt de folkrättsliga reglerna om export från
neutral stat under krig.
Krigsmaterielbegreppet breddades år 1993 till att
även omfatta viss materiel med civil eller delvis
civil användning. Breddningen åtföljdes av en
indelning av krigsmateriel i två kategorier för
vilka uppställts delvis olika riktlinjer för
utförsel. För kategorin krigsmateriel för strid (KS)
gäller att tillstånd till export inte bör ges till
en stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan
stat, en stat som är invecklad i internationell
konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt
eller en stat som har inre väpnade oroligheter. Ett
återkallande av tillstånd kan emellertid underlåtas
om det är förenligt med folkrätten och målen och
principerna för den svenska utrikespolitiken.
Utförseltillstånd bör heller inte ges till en stat
där det förekommer omfattande och grova kränkningar
av mänskliga rättigheter. För utförsel av övrig
krigsmateriel (ÖK), som i stor utsträckning omfattar
produkter som före år 1993 inte betraktades som
krigsmateriel (exempelvis spaningsradaranläggningar
eller simulatorer för utbildningsändamål), gäller
att utförseltillstånd bör beviljas till länder som
inte befinner sig i väpnad konflikt med någon annan
stat, som inte har inre väpnade oroligheter eller
där det inte förekommer omfattande och grova
kränkningar av mänskliga rättigheter. Risk för
väpnad konflikt utgör således inte ett särskilt
kriterium i bedömningen avseende utförsel av övrig
krigsmateriel.
När det gäller följdleveranser anger riktlinjerna
att "tillstånd bör ges till utförsel av reservdelar
till tidigare, med vederbörligt tillstånd exporterad
krigsmateriel, om inte ovillkorligt hinder möter.
Detsamma bör gälla andra leveranser, t.ex. av
ammunition, som har samband med tidigare utförsel
eller där det annars vore oskäligt att inte ge
tillstånd".
När det gäller samarbete med utländsk part gäller
att export till tredje land bör bedömas i enlighet
med de svenska riktlinjerna om produkten har
övervägande svensk identitet. Om produkten har
övervägande utländsk identitet, eller om det
föreligger ett starkt svenskt försvarspolitiskt
intresse av samarbetet, kan samarbetslandets regler
om utförsel tillämpas för export därifrån.
Motionerna
Flera motioner gäller regelverket och dess
tillämpning. I motion 2002/03:
Sf239 (v) yrkande 1 av Vänsterpartiet begärs ett
omedelbart stopp för svensk vapenexport till länder
där grova kränkningar av mänskliga rättigheter äger
rum. I motion 2002/03:U269 (v) yrkande 2 begär
Vänsterpartiet att gällande lagstiftning och
riktlinjer för svensk krigsmaterielexport skärps och
förtydligas på så sätt att t.ex. länder som ägnar
sig åt omfattande och grova kränkningar av de
mänskliga rättigheterna aldrig kan godtas som
mottagarländer för krigsmateriel av något slag.
Vänsterpartiet begär i motion 2002/03:U12 (v)
yrkande 1 att regeringen genomför en allmän översyn
av det svenska regelverket för den svenska
krigsmaterielexporten så att den svenska
krigsmaterielexporten inte tillåts fortsätta när
brott mot mänskliga rättigheter, FN-stadgan och
andra FN-beslut eller folkrätten konstaterats.
Två motioner behandlar kravet att länder som tar
emot svensk krigsmateriel måste vara demokratier.
Vänsterpartiet anser, i motion 2002/03:U269 (v)
yrkande 3, att ett demokratikriterium skall införas
i regelverket och i riktlinjerna för att avgöra om
ett land skall kunna godtas som mottagarland för
krigsmateriel av något slag. Motionären bakom motion
2002/03:U317 (mp) anser att Sverige inte skall
tillåta export av krigsmateriel till diktaturer.
I motion 2002/03:U269 (v) yrkande 1 framför
Vänsterpartiet kravet att samma riktlinjer som
gäller för krigsmateriel i strid (KS) också skall
tillämpas för övrig krigsmateriel (ÖK).
Utskottets ställningstaganden
Utskottet konstaterar att tillstånd för
utlandssamverkan (däribland export), enligt lagen om
krigsmateriel, endast får beviljas om det finns
säkerhets- eller försvarspolitiska skäl för det och
det inte strider mot Sveriges utrikespolitik. De
närmare principerna för tillståndsgivningen har
lagts fast i regeringens riktlinjer, som riksdagen
också ställt sig bakom. Riktlinjerna uttolkas med
brett parlamentariskt stöd och är vägledande för ISP
vid prövning av tillståndsärenden.
Det har ansetts viktigt att nå en bred
parlamentarisk uppslutning kring den svenska
krigsmaterielexporten genom att ge riksdagspartierna
insyn och medinflytande i de beslut som fattas.
Detta främjar kontinuitet och långsiktighet i den
förda politiken. I Exportkontrollrådet, med
representanter för samtliga riksdagspartier, ges
ledamöterna full insyn i handläggningen av
utförselärenden och medinflytande innan viktigare
beslut fattas.
Vid varje tillståndsärende skall en
helhetsbedömning göras och alla för ärendet
betydelsefulla omständigheter beaktas. Utskottet
konstaterar att huvudregeln vad gäller riktlinjerna
för svensk krigsmaterielexport är att en
helhetsbedömning skall göras som omfattar flera
relevanta faktorer. I underlaget för denna
helhetsbedömning ingår alltid en redovisning av den
politiska situationen i mottagarlandet, bl.a.
styrelseskick men också situationen vad gäller
pressfrihet, yttrandefrihet, den politiska
oppositionens ställning och andra faktorer.
Riktlinjerna framhåller den särskilda vikt som vid
bedömningen av varje utförselärende skall fästas vid
respekten för de mänskliga rättigheterna i
mottagarlandet. Utförseltillstånd för nya leveranser
bör enligt riktlinjerna inte lämnas om det avser en
stat där omfattande och grova kränkningar av
mänskliga rättigheter förekommer.
Riktlinjernas skrivningar om respekten för de
mänskliga rättigheterna fick en mer framträdande
plats än tidigare i och med 1992 års lagstiftning.
Detta visar den vikt statsmakterna lägger vid just
detta kriterium. Även internationellt, i den
europeiska uppförandekoden, intar kriteriet om de
mänskliga rättigheterna en framträdande plats.
Varje utförselärende prövas således individuellt
med utgångspunkt i de av regeringen fastlagda
riktlinjerna som riksdagen ställt sig bakom.
Riktlinjerna är till sin karaktär ett
balansinstrument där också faktorer som talar för
export vägs in (exempelvis försvarets behov och
Sveriges trovärdighet som leverantör). Inget av
kriterierna, förutom de tre s.k. ovillkorliga
hindren, har en direkt förbudseffekt. De tre typer
av ovillkorliga hinder som riktlinjerna anger och
som, om de föreligger, omöjliggör export är: beslut
av FN:s säkerhetsråd, internationella
överenskommelser som Sverige biträtt (t.ex. EU-
sanktioner) samt de neutralrättsliga reglerna i
Haagkonventionerna.
I en och samma situation kan vissa riktlinjer tala
för fortsatt export, medan andra talar emot. Ytterst
handlar det alltid om känsliga överväganden, som
måste syfta till att slå vakt om Sveriges egen
långsiktiga säkerhet. Den vikt som de fastlagda
riktlinjerna tillmäter att export inte bör beviljas
om det avser stat som befinner sig i väpnad konflikt
med annan stat måste kunna balanseras mot den vikt
som tillmäts ett långtgående internationellt
försvarsindustriellt samarbete för att trygga den
svenska framtida materielförsörjningen. I balansen
mellan olika riktlinjer för krigsmaterielexporten
måste, enligt utskottets mening, nationens eget
intresse ha förtur.
Utskottet menar att regelverket och riktlinjerna,
tillsammans med den helhetsbedömning som skall göras
i varje enskilt tillståndsärende och i vilken alltid
ingår en redovisning av den politiska situationen i
mottagarlandet beträffande bl.a. styrelseskick,
pressfrihet, yttrandefrihet, den politiska
oppositionens ställning och andra faktorer, gör
sannolikheten liten att tillstånd beviljas för
export av krigsmateriel till diktaturer.
Utskottet har vid tidigare års behandling av
regeringens skrivelse om krigsmaterielexporten
inhämtat att regeringen avser att tillsätta en
utredning med uppgift att se över
exportkontrollregelverket och dess tillämpning (se
bet. 2001/02:U11 s. 17). Utskottet finner en översyn
av regelverket och dess tillämpning motiverad mot
bakgrund av den ökade internationaliseringen av
frågor rörande krigsmateriel och
krigsmaterielexport. Det gäller exempelvis frågor om
den gränsöverskridande konsolideringen av
försvarsindustrin och EU:s gemensamma uppförandekod
för vapenexport. Utskottet kan också förmoda att
följdleveransbegreppet kommer att göras till föremål
för en diskussion inom ramen för en sådan översyn av
regelverk och riktlinjer samt deras tillämpning.
Utskottet anser vidare, vilket tidigare framförts i
bet. 2000/01:UU14 (s. 21) och 2001/02:UU11 (s. 17),
att frågan om huruvida ett demokratikriterium bör
införas vad avser riktlinjerna för
krigsmaterielexport bör behandlas vid en framtida
utvärdering av regelverket för svensk
krigsmaterielexport. Detsamma gäller nu väckta
förslag om riktlinjer avseende svensk
krigsmaterielimport (se vidare under avsnittet
"Krigsmaterielimport"). Utskottet har tidigare också
uttalat, i bet. 1999/2000:UU12, att regeringen vid
en utvärdering och översyn av
krigsmateriellagstiftningen och riktlinjerna samt
tillämpningen av desamma skall fästa särskilt stor
vikt vid MR-frågorna. Utskottet vidhåller, liksom
tidigare i bet. 2000/01:UU14 (s. 24) och
2001/02:UU11 (s. 26), denna uppfattning. Utskottet
förutsätter att regeringen, i enlighet med den
tradition av parlamentariskt inflytande som
kännetecknar svensk exportkontrollpolitik, noga
överväger i vilka former en utredning bör
genomföras. Utskottet förutsätterser gärna att
regeringen i närtid fattar beslut om en utvärdering
och översyn i enlighet med det ovan anförda, även om
det får ankomma på regeringen att ange formerna för
en sådan utredning.
Med vad utskottet hittills anfört kan motionerna
2002/03:U12 (v) yrkande 1, 2002/03:U269 (v)
yrkandena 2 och 3, 2002/03:U317 (mp) och
2002/03:Sf239 (v) yrkande 1 avstyrkas.
Utskottet konstaterade redan i bet. 2001/02:UU11 (s.
21) att en stor del av den materiel som i dag
klassas som övrig krigsmateriel (ÖK) inte
betraktades som krigsmateriel i Sverige innan den
nuvarande lagen om krigsmateriel trädde i kraft 1992
och omfattades således tidigare inte av
exportkontroll. Begreppet övrig krigsmateriel
omfattar materiel som minröjningsutrustning, radar,
spaningsutrustning, skyddsmateriel, bärgningsfordon
och programvara. Inom kategorin krigsmateriel för
strid (KS) faller vapen med förstörelsebringande
verkan, bl.a. automatkarbiner och kulsprutor,
haubitsar och granatkastare, missiler, stridsfordon
m.m.
Breddningen av krigsmaterielbegreppet var så
omfattande att exporten i värdetermer fördubblades.
För att undvika en alltför kraftig påverkan på
tidigare civil handel omfattas ÖK-kategorin, som
ofta även har civila användningsområden, av något
mindre restriktiva regler jämfört med "traditionell"
krigsmateriel. Breddningen innebar att tidigare
civil handel stoppades i inte oväsentlig omfattning,
t.ex. till länder som inte uppfyllde riktlinjernas
MR-krav.
Kontrollen över exporten av krigsmateriel från
Sverige omfattar ett mycket brett spektrum av
materiel med sinsemellan vitt skilda egenskaper.
Utskottet anser att det är relevant att i prövningen
av enskilda exportaffärer kunna göra skilda
bedömningar beroende på vilka egenskaper materielen
har. Riktlinjerna ger uttryck för detta synsätt
genom att uppställa delvis skilda kriterier för
export av KS respektive ÖK.
Utskottet avstyrker därför motion 2002/03:U269 (v)
yrkande 1.
Redovisning och öppenhet
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker sju yrkanden (mp) om
specifika krav på redovisningen i regeringens
skrivelse, två yrkanden (mp) om
offentliggörande av innebörden av de s.k.
denials som Sverige lämnat, tre yrkanden (mp)
om verksamhet och beslut hos Inspektionen för
strategiska produkter respektive
Exportkontroll-rådet, samt två yrkanden (mp)
om det försvarspolitiska behovet för varje
exportaffär. Vidare avstyrks ett yrkande (mp)
om information om köparen och slutanvändaren.
Skrivelsen
Av skrivelsen framgår att regeringen har som
målsättning att visa största möjliga öppenhet i
redovisningen av den svenska krigsmaterielexporten,
och att regeringen kontinuerligt har sökt förbättra
redovisningen i syfte att verka för ökad öppenhet.
Inom ramen för EU:s gemensamma uppförandekod för
vapenexport sker ett informationsutbyte som syftar
till större restriktivitet och ansvarstagande och
till att skapa en mer enhetlig syn på tänkbara
mottagare av krigsmateriel. Regeringen uppger att
öppenheten i den rapport som årligen sammanställs
inom EU under den gemensamma uppförandekoden ökade
betydligt under året. Statistikredovisningen i 2002
års rapport kom bl.a. för första gången att
inkludera uppgifter om de enskilda medlemsländernas
export (beviljade utförseltillstånd respektive
faktisk export) fördelad på mottagarland.
Enligt kodens tillämpningsbestämmelser skall
medlemsstaterna utbyta notifieringar om s.k.
denials, dvs. i huvudfallet avslag på ansökningar om
exporttillstånd. Om en annan medlemsstat överväger
att bevilja tillstånd för en i huvudsak identisk
transaktion skall konsultationer genomföras innan
tillstånd kan beviljas. Den konsulterande
medlemsstaten skall även meddela den notifierande
staten om sitt beslut. Utbytet av notifieringar om
denials och konsultationerna kring notifieringarna
gör att exportpolitiken inom EU blir mer enhetlig.
Konsultationerna leder till en mer gemensam syn på
olika exportdestinationer, och genom att
medlemsländerna informerar varandra om de
exportaffärer som nekas minskar risken att
exportkontrollen skall undergrävas genom att något
annat medlemsland beviljar exporten. Under år 2002
mottog Sverige 399 notifieringar om denials från
elva medlemsstater. Sverige lämnade 10 notifieringar
om denials avseende år 2002.
Regeringen anger i skrivelsen att den verkar för
ökad öppenhet även inom EU. Redovisningen i den
årsrapport som ovan nämns har varje år utökats.
Rapporten från år 2002 kan, enligt regeringens
uppfattning, ses som ett genombrott när det gäller
öppenhet, även om den gemensamma rapporteringen ännu
inte kan jämföras med utförligheten i regeringens
årliga skrivelse om den svenska
krigsmaterielexporten.
I EU-rapporten från 2002 redovisas för första
gången för varje medlemsstat antalet
exporttillstånd, värdet av beviljade tillstånd och
värdet av faktisk export, fördelat på enskilda
mottagarländer. På grund av olikheter i
medlemsstaternas system för insamling och
redovisning av statistik är dock informationen i
rapporten i många fall ofullständig och inte fullt
ut jämförbar. Det är bara vissa medlemsländer som,
liksom Sverige, redovisar både värdet av utfärdade
exporttillstånd och värdet av den faktiska exporten.
En annan nyhet i rapporten är en redovisning av
det totala antalet notifierade avslag på ansökningar
om exporttillstånd (denials) för varje mottagarland
och de kriterier som har åberopats. En tredje nyhet
är ett kompendium innehållande överenskommelser som
träffats under fyra års tillämpning av koden.
Motionerna
Ett stort antal motioner gäller redovisningen och
öppenheten i regeringens skrivelse om
krigsmaterielexport.
I motionerna 2002/03:U305 (mp) yrkande 8 och
2002/03:U13 (mp) yrkande 5 begär motionärerna att
redovisningen i regeringens skrivelse om
krigsmaterielexporten av följdleveranser skall
definieras samt kunna särskiljas från redovisningen
av nya leveranser. Vidare begärs, i motion
2002/03:U305 (mp) yrkande 1, en detaljerad
redovisning av utförseltillstånd samt faktisk export
i regeringens skrivelse om krigsmaterielexporten. I
motionerna 2002/03:U305 (mp) yrkande 3 och
2002/03:U13 (mp) yrkande 2 begär motionärerna ett
riksdagens tillkännagivande om att regeringen skall
offentliggöra innebörden av de s.k. denials som
Sverige lämnat under året samt hur andra EU-länders
notifikationer om denials har beivrats av Sverige.
Enligt vad som framförs i motionerna 2002/03:U305
(mp) yrkandena 4 och 5 och 2002/03:U13 (mp)
yrkandena 3 och 7 skall redovisningen i regeringens
skrivelse om krigsmaterielexporten innehålla mer
detaljerad information om hur mycket de enskilda
företagen exporterar och till vilka länder,
information om transfereringar från det svenska
försvaret till andra stater samt information som gör
att läsaren kan skilja på industrirelaterad och
statsrelaterad utförsel av krigsmateriel.
I motionerna 2002/03:U305 (mp) yrkande 2 och
2002/03:U13 (mp) yrkande 1 kräver motionärerna att
Inspektionen för strategiska produkter skall
redovisa beviljade utförseltillstånd och faktisk
export av krigsmateriel snarast möjligt efter
beslut. I motion 2002/03:U305 (mp) yrkande 7 hävdar
motionärerna att Exportkontrollrådets verksamhet och
beslut kan offentliggöras i högre grad.
Motionärerna anser även, enligt motionerna
2002/03:U305 (mp) yrkande 6 och 2002/03:U13 (mp)
yrkande 4, att regeringen skall redovisa det exakta
försvarspolitiska behovet för respektive
exportaffär. Vidare anser motionärerna, i motion
2002/03:U13 (mp) yrkande 6, att information skall
lämnas om köparens och slutanvändarens status när
det gäller bl.a. demokrati och korruption.
Utskottets ställningstaganden
Utskottet vill inledningsvis påminna om den öppenhet
som finns kring svensk exportkontrollpolitik och
export av krigsmateriel. Som utskottet konstaterade
redan i bet. 2001/02:11 (s. 23 f.) blev Sverige år
1985 det första - och länge enda - landet i Europa
som regelbundet offentliggör uppgifter om
krigsmaterielexporten. Många länder har nu följt det
svenska exemplet och rapporterar årligen om landets
export.
Utskottet konstaterar att regeringen har som mål
att visa största möjliga öppenhet i redovisningen av
den svenska krigsmaterielexporten och att regeringen
kontinuerligt har sett över den offentliga
redovisning som ges och även har försökt förbättra
densamma i syfte att verka för ökad öppenhet. Mot
bakgrund av den ökade internationella öppenheten har
regeringen bedömt det möjligt att utvidga
redovisningen i den årliga skrivelsen; från och med
år 2001 redovisas t.ex. det samlade värdet av
beviljade utförseltillstånd per mottagarland. En
nyhet i årets skrivelse är redovisningen av för
vilka länder Sverige under år 2002 utfärdade s.k.
denials (negativt besked på förfrågan om
exporttillstånd) inom ramen för EU:s gemensamma
uppförandekod för vapenexport samt de skäl som
åberopades.
I regeringens årliga skrivelse till riksdagen
redovisas statistik om de tillstånd som beviljats
för framtida utförsel av krigsmateriel. Detta
innebär att riksdag och allmänhet ges kännedom om
till vilka destinationer krigsmateriel av olika slag
har beviljats innan de faktiska leveranserna äger
rum. Därtill ges ledamöterna i Exportkontrollrådet
full insyn i samtliga utförselärenden och erhåller
sålunda information i god tid innan den faktiska
exporten äger rum.
Enligt utskottets förmenande är öppenheten kring
den svenska krigsmaterielexporten stor. Utöver den
offentliga rapportering som ges i den årliga
skrivelsen ges i Exportkontrollrådet representanter
för samtliga riksdagspartier full insyn i
handläggningen av utförselärenden för
exportförsäljning och medinflytande innan viktigare
beslut fattas. Det bör framhållas att
Exportkontrollrådet vid en internationell jämförelse
utgör ett unikt inslag genom vilket parlamentariskt
inflytande och kontinuitet i den förda politiken
tillförsäkras.
Utskottet framhåller, vilket också gjordes i bet.
2001/02:UU11 (s. 22), att krigsmaterielområdet kan
omfattas av viss sekretess av hänsyn dels till
mottagarlandets försvarsintressen, dels till
sekretesslagens bestämmelser om kommersiell
respektive utrikes sekretess. Med beaktande av detta
har, enligt utskottets mening, statsmakterna sökt
åstadkomma så mycket öppenhet som möjligt kring den
svenska krigsmaterielexporten, inte minst genom
Exportkontrollrådet.
Beträffande förslag som syftar till att öka
öppenheten kring Exportkontrollrådets (EKR)
verksamhet konstaterar utskottet att det på
Inspektionen för strategiska produkters (ISP)
hemsida på internet (http://www.isp.se) finns
uppgifter om namnen på Exportkontrollrådets
ledamöter, tillsammans med partitillhörighet och
notering om ledamoten är riksdagsledamot.
Ledamöterna i rådet är underkastade samma
sekretessbestämmelser som ISP:s tjänstemän.
Ledamöterna i rådet har i uppgift att vägleda ISP:s
generaldirektör så att myndigheten kan fatta beslut
som står i samklang med lagstiftning, praxis och
fastlagda riktlinjer.
Utskottet konstaterar vidare att det redan i dag
för allmänhet och övriga intresserade finns
möjlighet att begära ut allmänna handlingar från
Inspektionen för strategiska produkter och från
Exportkontrollrådet i enlighet med bestämmelserna i
tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen.
Exportkontrollrådets ärendeförteckningar och
protokoll är aAllmänna handlingar ch kan således
begäras ut av allmänhet och övriga intresserade.
Eftersom på krigsmaterielområdet och
Exportkontrollrådets diskussioner kan beröra
kommersiellt känslig information,
försvarshemligheter och utrikes- och
säkerhetspolitiska spörsmål som omfattas av
sekretess, kan och den information som efter
sekretessprövning bedöms möjlig att lämna ut kan
därför emellertid vara begränsad. Ansvarig myndighet
har dock att för varje enskild begäran om att få ta
del av allmän handling skyndsamt göra en sådan
prövning om huruvida sekretess föreligger eller
inte. Det ankommer däremot inte på riksdagen att
uttala sig i fråga om sådan myndighetsutövning som
åligger regeringen, domstolar eller andra
myndigheter.
Utskottet avstyrker med det ovan anförda motionerna
2002/03:U13 (mp) yrkande 5 och 2002/03:U305 (mp)
yrkande 8. Även motionerna 2002/03:U13 (mp)
yrkandena 1-3 och 7 samt 2002/03:U305 (mp) yrkandena
1-5 och 7 avstyrks.
Utskottet vill vidare erinra om att
försvarspolitiska behov redan i dag redovisas i
varje enskilt samrådsärende för Exportkontrollrådet
(EKR). De riktlinjer regeringen antagit, och som
riksdagen ställt sig bakom, föreskriver bl.a. att
krigsmaterielexporten skall bedömas med utgångspunkt
från det svenska försvarets behov och ställer krav
på bedömningar av olika förhållanden i
mottagarländer. I varje enskilt samrådsärende som
behandlas redovisas försvarspolitiska behov, en
landbedömning och relevanta tidigare uttolkningar av
regelverket. Inspektionen för strategiska produkter
(ISP) tar ställning till ett par tusen ärenden per
år och samtliga utförselärenden redovisas för EKR.
Det bör framhållas, anser utskottet, att
Exportkontrollrådet vid en internationell jämförelse
utgör ett unikt inslag genom vilket parlamentariskt
inflytande och kontinuitet i den förda politiken
tillförsäkras.
Det ovan anförda föranleder inte, enligt
utskottets mening, någon riksdagens vidare åtgärd.
Motionerna 2002/03:U13 (mp) yrkande 4 och 2002/03:
U305 (mp) yrkande 6 avstyrks.
Beträffande information om köparen och
slutanvändarens situation vad gäller bl.a. demokrati
och korruption kan utskottet konstatera att sådan
information redan i dag lämnas i stor omfattning.
Utskottet avger t.ex. regelbundet betänkanden med
landspecifika bedömningar rörande demokrati och
respekten för de mänskliga rättigheterna (se t.ex.
bet. 2001/02:UU8). Utskottet utgår från att
regeringen vid sina ställningstaganden rörande
utförseltillstånd och annan tillståndspliktig
utlandsverksamhet noga beaktar vad utskottet därvid
anför.
Utskottet noterar också att Utrikesdepartementet
öppnat en ny webbplats om mänskliga rättigheter
(http://www.manskligarattigheter.gov.se). Utskottet
anser att webbplatsen kan bidra till att sprida
kunskap om de mänskliga rättigheterna och att
informera om de svenska åtagandena på området. De
årliga rapporter om de mänskliga rättigheterna i
världens länder som UD sammanställer har för första
gången gjorts tillgängliga för alla genom att de
läggs ut på regeringens webbplats om mänskliga
rättigheter. Även i annan ordning, inte minst genom
riksdagens interpellations- och frågeinstitut,
kommer regeringens synpunkter vad gäller respekten
för de mänskliga rättigheterna i olika länder till
uttryck.
Någon riksdagens ytterligare åtgärd är därför inte
behövlig varför utskottet avstyrker motion
2002/03:U13 (mp) yrkande 6.
Lätta vapen
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett yrkande (mp) om
exporten av lätta vapen och om informationen
om densamma.
Skrivelsen
Av skrivelsen framgår att fokus inom det
internationella lätta vapen-arbetet för närvarande
ligger på implementeringen av FN:s handlingsprogram,
som antogs vid 2001 års FN-konferens om illegal
handel med lätta vapen. Ett första uppföljningsmöte
till konferensen äger rum i juli 2003, då Sverige
och de andra staterna förväntas avge nationella
rapporter om implementeringen av
handlingsprogrammet. Regeringen anser sig förvissad
om att Sverige överlag och i de flesta fall redan
uppfyller de åtaganden som gjorts i
handlingsprogrammet. Ett uppföljningsarbete sker
dock inför Sveriges rapportering till FN-mötet i
juli 2003.
Som grund för EU-samarbetet på samma område ligger
ett program, antaget 1997, för att förebygga och
bekämpa olaglig handel med konventionella vapen samt
en gemensam åtgärd från 1998 för att bekämpa
destabiliserande anhopning och spridning av
handeldvapen och lätta vapen. Den gemensamma
åtgärden har nu uppdaterats genom ett beslut av
rådet den 12 juli 2002. Utöver att förbereda och
driva gemensamma frågor inför och under FN:s möte i
juli 2003 finansierar EU gemensamma insatser för att
motverka okontrollerad spridning av lätta vapen. För
närvarande finansieras ett projekt i Kambodja samt
insatser på Balkan och i Latinamerika. EU
sammanställer dessutom årligen en översikt över
medlemsstaternas nationella åtgärder samt
internationella insatser inom lätta vapen-området.
Motionen
Miljöpartiet föreslår i motion 2002/03:U305 (mp)
yrkande 9 att exporten av lätta vapen bör göras mer
restriktiv samt att informationen om denna export
skall utökas i regeringens skrivelse.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har senast i bet. 2001/02:UU11 (s. 25)
behandlat motionsyrkanden med likalydande innebörd
om lätta vapen. Även nu kan utskottet konstatera att
det av skrivelsen (s. 43 f.) framgår att
finkalibriga militära eldhandvapen - det som i
sammanhanget utgör den viktigaste delen av begreppet
"lätta vapen" - spelar en mycket begränsad roll i
svensk krigsmaterielexport. Värdet av exporten av
finkalibriga militära eldhandvapen (KS1,
finkalibriga eldrörsvapen) uppgick förra året,
liksom år 2001, till 0 kronor. Av bet. 2001/02:UU11
(s. 25) framgår att värdet även åren 2000 och 1999
uppgick till 0 kronor. Värdet av exporten av
finkalibriga eldrörsvapen (ÖK21) uppgick till endast
6 miljoner kronor förra året. Dessa leveranser avser
jakt- och sportskyttevapen. Sådan utförsel av vapen
från Sverige kontrolleras i syfte att minska risken
för att sådana vapen används för militära ändamål.
Utskottet konstaterar vidare att Sverige fäster
stor vikt vid kontrollen av vapenhandlare och vid
ökad öppenhet och transparens i vapenhandeln. Med
svensk lagstiftning kommer en kontroll till stånd
när personer och företag agerar som förmedlare i
vapentransaktioner. Den svenska lagstiftningen utgör
därmed ett exempel som framhålls i det
internationella arbetet för att förhindra
okontrollerad spridning av lätta vapen.
Sverige deltar dessutom aktivt i de
internationella ansträngningar, inom bl.a.
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa
(OSSE), EU och FN som görs beträffande kontroll och
ökad transparens kring handeln med lätta vapen.
Genom att arbeta för ökad internationell öppenhet på
området ökar möjligheterna för Sverige att
offentliggöra mer detaljerad information om den egna
handeln med lätta vapen. Frågan om detaljnivån på
redovisningen av exporten av lätta vapen bör ses mot
bakgrund av kommersiella och utrikespolitiska
överväganden. Utskottet konstaterar att regeringen
har som målsättning att visa största möjliga
öppenhet i redovisningen av den svenska
krigsmaterielexporten och att regeringen
kontinuerligt sökt förbättra redovisningen i syfte
att verka i denna riktning. Utskottet förutsätter
att den målsättningen ävenledes gäller detaljnivån
på redovisningen av exporten av lätta vapen.
Med detta avstyrker utskottet motion 2002/03:U305
(mp) yrkande 9.
EU:s uppförandekod och
internationellt samarbete
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett yrkande (m) om
gemensamma och bindande exportregler för
krigsmateriel inom Europeiska unionen och om
etablering av en gemensam EU-myndighet för
kontroll och tillsyn av export av
krigsmateriel och strategiska produkter.
Skrivelsen
EU:s uppförandekod för vapenexport antogs 1998 och
innehåller gemensamma kriterier för export av
krigsmateriel som skall tillämpas vid den nationella
prövningen av exportansökningar. Till koden hör en
förteckning över de produkter som skall kontrolleras
i enlighet med koden. Koden representerar en minsta
gemensam nämnare på exportkontrollområdet och
hindrar inte enskilda medlemsstater från att föra en
mer restriktiv politik.
Enligt kodens tillämpningsbestämmelser skall
medlemsstaterna utbyta notifieringar om s.k.
denials, dvs. avslag på ansökningar om
exporttillstånd. Om en annan medlemsstat överväger
att bevilja tillstånd för en i huvudsak identisk
transaktion skall konsultationer genomföras innan
tillstånd kan beviljas. Den konsulterande
medlemsstaten skall även meddela den notifierande
staten om sitt beslut. Utbytet av notifieringar om
denials och konsultationerna kring notifieringarna
gör att exportpolitiken inom EU blir mer enhetlig.
Konsultationerna leder till en mer gemensam syn på
olika exportdestinationer, och genom att
medlemsländerna informerar varandra om de
exportaffärer som nekas minskar risken att
exportkontrollen skall undergrävas genom att något
annat medlemsland beviljar exporten.
Under år 2002 mottog Sverige 399 notifieringar om
denials från elva medlemsstater. Sverige lämnade tio
notifieringar om denials avseende år 2002. Av
skrivelsen framgår att det faktum att export till
ett visst mottagarland nekats i ett fall inte
innebär att landet inte kan komma i fråga för svensk
export. Den svenska exportkontrollen tillämpar inte
ett system med landlistor, dvs. fasta listor över
godkända respektive icke godkända mottagarländer.
Varje enskild utförselansökan prövas individuellt
från fall till fall mot de riktlinjer som regeringen
fastställt för krigsmaterielexporten.
De femton medlemsstaterna diskuterar, inom ramen
för rådsarbetsgruppen COARM (Council Working Party
on Conventional Arms Exports), regelbundet
uppförandekodens tillämpning och utbyter information
om synen på exportdestinationer samt utarbetar
gemensamma riktlinjer för medlemsstaternas
nationella regelsystem för exportkontroll.
En redogörelse för detta arbete, överenskommelser
som har träffats och statistik över medlemsstaternas
export av krigsmateriel, publiceras i en årlig
rapport. Den 18 november 2002 godkände rådet den
fjärde årliga rapporten (EGT C 319, 19.12.2002, s.
1), vilken visar att betydelsefulla framsteg har
gjorts när det gäller samarbetet kring
uppförandekoden.
Kontroll av vapenförmedling, s.k. arms brokering,
fortsätter att vara en viktig fråga. Utvecklingen
inom EU går vidare mot att fler länder, i likhet med
Sverige, inrättar kontrollmekanismer. Under 2002
inleddes diskussioner om att anta en gemensam
ståndpunkt om kontroll av brokering på grundval av
riktlinjer som antogs 2001 och som publicerats i den
årliga rapporten.
Regeringen uppger vidare att en fördjupad dialog
med EU:s kandidatländer är en annan viktig fråga som
Sverige driver. Under 2002 kom medlemsstaterna
överens om att kandidatländerna skall få ta del av
information om de avslag på ansökningar om export
som medlemsstaterna notifierar inom ramen för
uppförandekodens mekanism för informationsutbyte och
samråd.
I slutet av året lade Europeiska kommissionen fram
ett förslag till ett nytt kontrollinstrument.
Förslaget utgår från en diskussion i COARM om
behovet av att kontrollera produkter som inte
klassas som krigsmateriel men som särskilt kan
användas för att kränka mänskliga rättigheter,
inklusive sådan materiel som kan användas för
tortyr.
Bland de övriga överenskommelser som träffats
under uppförandekodens fjärde tillämpningsår märks
t.ex. att medlemsstaterna har enats om en lista över
element som alltid skall ingå i ett
slutanvändarintyg. Dessutom skall medlemsstaterna,
vid beslut om tillstånd för licenstillverkning i
tredje land, bl.a. ta i beaktande risken för oönskad
vidareexport. Framtida prioriteringar inom ramen för
uppförandekoden är t.ex. harmonisering av
statistikrapportering (öppenhet) och
slutanvändarintyg. Vidare nämns, som framtida
prioriteringar, kontroll av licenstillverkning i
tredje land, kontroll av elektroniska överföringar
(immateriella överföringar), närmare samarbete med
kandidatländerna samt utvecklingen av hanteringen av
denials och konsultationer.
Motionen
Moderaterna anser i motion 2002/03:U322 (m) yrkande
16 att Sverige bör verka för att det inom Europeiska
unionen arbetas fram gemensamma och bindande
exportregler för krigsmateriel. För att övervaka
gemensamma regler bör det också etableras en
gemensam EU-myndighet för kontroll och tillsyn av
export av krigsmateriel och strategiska produkter.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har vid två tidigare tillfällen (bet.
2000/01:UU14 s. 22 f. och bet. 2001/02:UU11 s. 28
f.) tagit ställning till motionsförslag med denna
innebörd. Utskottet fäster fortsatt största vikt vid
att kunna vidmakthålla en restriktiv nationell
exportpolitik. Det är därför angeläget att den
nationella beslutanderätten på detta område består.
I samarbetet kring EU:s uppförandekod och i den
dialog som uppstår till följd av försvarsindustrins
europeiska omstrukturering anser utskottet att det
från svensk sida är av vikt att verka för att en hög
nivå av restriktivitet tillämpas även av andra EU-
länder.
En ökad transparens mellan EU:s medlemsstater inom
ramen för samarbetet kring den gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitiken är synnerligen viktig. Detta
syftar till att öka insynen i det nationella
beslutsfattande som i dag gäller. En gemensam EU-
myndighet torde bli aktuell först om och när
gemensamma exportregler blir en konkret möjlighet.
Utskottet avstyrker därmed motion 2002/03:U322 (m)
yrkande 16.
Krigsmaterielimport
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker två yrkanden (s
respektive mp) om riktlinjer för
krigsmaterielimport samt tre yrkanden (mp) om
lagstiftning om krigsmaterielimport. Vidare
avstyrker utskottet ett yrkande (mp) om
import av krigsmateriel från Israel.
Skrivelsen
Skrivelsen redogör inte för krigsmaterielimport.
Motionerna
Motionärerna bakom motion 2002/03:U285 (s) anser att
det är angeläget att vissa riktlinjer upprätthålls
även för import av krigsmateriel, även om det för
sådan import inte krävs någon särskild lagstiftning.
Även Miljöpartiet anser, i motion 2002/03:U307 (mp)
yrkande 3, att särskilda riktlinjer, liknande de som
används vid krigsmaterielexport, skall tillämpas vid
beslut om krigsmaterielimport. Miljöpartiet begär
dessutom, i samma motion yrkandena 2, 4 och 5, att
ett regelverk för krigsmaterielimport införs och att
regeringen i en särskild skrivelse redovisar
krigsmaterielimporten samt att ett särskilt
importkontrollråd skall få insyn i och inflytande
över krigsmaterielimporten.
Motionären bakom motion 2002/03:U307 (mp) yrkande
1 anser att Sverige - mot bakgrund av att svensk
vapenexport till Israel är utesluten - omedelbart
skall stoppa import av krigsmateriel från Israel.
Utskottets ställningstaganden
Utskottet vill inledningsvis framhålla att import av
krigsmateriel styrs av det svenska försvarets behov,
mål och tilldelade medel. Enligt utskottets
uppfattning gäller det att tillgodose de nationella
intressena på ett optimalt sätt och därvidlag
införskaffa materiel som är så kvalitativt
fullvärdigt som möjligt, till lägsta möjliga kostnad
och under affärsmässiga villkor. Den svenska
importen av krigsmateriel syftar till att garantera
svenska säkerhets- och försvarspolitiska intressen
och skall inte strida mot Sveriges utrikespolitik
och militära alliansfrihet. Självfallet innebär
detta att Sverige inte köper materiel från ett land
som är föremål för internationella sanktioner eller
embargon, eller där en nationell, svensk sanktion är
beslutad. Det hindrar inte utskottet från att
uppmärksamma de problem som motionärerna pekar på.
Den svenska importen av krigsmateriel syftar till
att garantera svenska säkerhets- och
försvarspolitiska intressen och skall inte strida
mot Sveriges utrikespolitik och militära
alliansfrihet.
Som utskottet anfört tidigare i betänkandet, under
avsnittet "Regelverket och dess tillämpning", torde
frågan om riktlinjer avseende svensk
krigsmaterielimport lämpligen kunna behandlas vid en
framtida utvärdering av regelverket och riktlinjerna
för, samt tillämpningen av, svensk
krigsmaterielexport.
Med det ovan anförda finner utskottet att motionerna
2002/03:U285 (s) och 2002/03:U307 (mp) yrkande 3 kan
avstyrkas. Även motion 2002/03:U307 (mp) yrkandena
2, 4 och 5 kan avstyrkas med det ovan anförda.
När det gäller import av krigsmateriel från Israel
vill utskottet framhålla följande. Exporten av
krigsmateriel styrs av en balansgång mellan å ena
sidan behovet av att exportera i syfte att kunna
upprätthålla en tillräckligt hög orderingång för den
inhemska försvarsindustrin för att kunna bevara
kompetens och utvecklings- respektive
produktionskapacitet på det försvarsindustriella
området - vilket är en förutsättning för en
trovärdig militär alliansfrihet - och å andra sidan
nödvändigheten av att kontrollera denna export så
att den inte har en destabiliserande verkan i vår
omvärld. Exporten är inte ett självändamål, utan får
endast äga rum om det finns säkerhets- och
försvarspolitiska skäl för den och den inte strider
mot Sveriges utrikespolitik. Behovet av viss export
måste således noga vägas mot risken att export till
det avsedda mottagarlandet kan försämra
säkerhetsklimatet såväl inom landet som i dess
omgivning. Bedömningen av mottagarlandet är därför
av avgörande betydelse i exportkontrollen. Vad
utskottet kunnat inhämta anses export av
krigsmateriel till Israel för närvarande inte vara
förenlig med de svenska riktlinjerna för
krigsmaterielexporten.
Importen av krigsmateriel styrs, som framgått av
vad utskottet anfört tidigare i detta avsnitt ovan,
bl.a. av det svenska försvarets behov, mål och
tilldelade medel. Nationella, svenska intressen bör
tillgodoses på ett optimalt sätt genom att
kvalitativt fullvärdig krigsmateriel införskaffas
till lägsta kostnad och under affärsmässiga villkor.
Utskottet kan konstatera att Sverige inte köper
materiel från ett land som är föremål för
internationella sanktioner eller embargon, eller där
en nationell, svensk sådan sanktion är beslutad.
Israel är inte föremål för svenska eller
internationella sanktioner eller embargon.
Det finns naturligtvis ingenting som hindrar,
menar utskottet, att den i betänkandet tidigare
Utskottet hänvisar till den omnämnda översynen och
utvärderingen av den svenska krigsmaterielexporten
(se under avsnittet "Regelverket och dess
tillämpning").
även beaktar hur förhållandet mellan import och
export av krigsmateriel från ett och samma land
skulle kunna hanteras sett i ett sammanhang.
Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion 2002/03:U307 (mp)
yrkande 1.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.
1. Brott mot de mänskliga rättigheternaBrott
mot mänskliga rättigheter (punkt 22) (v och
mp)
av Lars Ohly (v) och Lotta N Hedström (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 1. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:U12 (v) yrkande 1.
Ställningstagande
Sverige har en lång tradition av att värna
folkrätten och internationell lag. Enigheten är i
dag stor bland folkrättsjurister om att USA:s och
dess allierades krig mot Irak strider mot
folkrätten. Även den svenska regeringen har gjort
bedömningen att USA:s och dess allierades krig mot
Irak strider mot folkrätten. Regeringen har även
fått stöd för den bedömningen hos en majoritet i
Sveriges riksdag genom utrikesutskottets betänkande
2002/03:UU16.
Sverige har under flera år exporterat
krigsmateriel till länder som deltar i USA:s och
dess allierades krig i Irak. Svensk krigsmateriel
kan således ha använts, och fortfarande användas, i
ett krig som strider mot folkrätten.
Enligt Vänsterpartiets och Miljöpartiets mening
måste detta rimligen leda till att vi omprövar och
överväger våra politiska handlingar. Den enda
tänkbara slutsats man kan dra av de riktlinjer som i
dag gäller för svensk krigsmaterielexport är att
Sverige måste upphöra med krigsmaterielexport till
krigförande länder. För denna slutsats talar bland
annat svenska riktlinjer för krigsmaterielexport och
annan utlandsverksamhet, där det förklaras att
krigsmaterielexport "inte bör beviljas om det avser
stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan
stat, oavsett om krigsförklaring avgetts eller ej".
Enligt riktlinjerna finns det vidare tre typer av
ovillkorliga hinder som om de inträffar anses
omöjliggöra export. De tre ovillkorliga hindren är
beslut av FN:s säkerhetsråd, internationella
överenskommelser som Sverige biträtt (t.ex. EU-
sanktioner) samt exportstopp som påbjuds enligt de
folkrättsliga reglerna om export från neutral stat
under krig. Dessa ovillkorliga hinder omtalas i
regeringens skrivelse och har vid flera tidigare
tillfällen upprepats i utrikesutskottets betänkanden
(skr. 2002/03:114 s. 6 och utrikesutskottets bet.
2001/02:UU11 s. 18).
Mot denna bakgrund krävs, enligt Vänsterpartiets
och Miljöpartiets mening, en allmän översyn av det
svenska regelverket för krigsmaterielexporten så att
detta regelverk varken direkt eller indirekt
befrämjar brott mot mänskliga rättigheter, FN-
stadgan och andra FN-beslut samt folkrätten.
2. FöljdleveranserFöljdleveranser (punkt 55) (v
och mp)
av Lars Ohly (v) och Lotta N Hedström (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 55 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 2. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:U13 (mp) yrkande 5 och
2002/03:U305 (mp) yrkande 8.
Ställningstagande
Vänsterpartiet och Miljöpartiet anser att
följdleveransbegreppet bör definieras närmare. Det
är orimligt att begreppet inte ens omnämns i de
riktlinjer som gäller för svensk
krigsmaterielexport, utan att det hänvisas till
exempelvis "andra leveranser, t.ex. av ammunition".
I regeringens årliga skrivelse till riksdagen görs
ingen skillnad mellan följdleveranser och nya
leveranser. Eftersom dessa kategorier har rakt
motsatta riktlinjer vore det synnerligen skäligt att
det redovisas vad som kan härledas till vad.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet anser att det för
varje land bör kunna utläsas vad och hur stor del
som avser nya leveranser respektive
"följdleveranser" för de båda kategorierna
krigsmateriel för strid (KS) och övrig krigsmateriel
(ÖK).
3. Försvarspolitiskt behov av
krigsmaterielexportFörsvarspolitiskt behov
av krigsmaterielexport (punkt 77) (mp)
av Lotta N Hedström (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 77
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 3. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:U13 (mp) yrkande 4 och
2002/03:U305 (mp) yrkande 6.
Ställningstagande
Miljöpartiet har inhämtat uppgifter som gör gällande
att regeringen inte gjort analyser över det
försvarspolitiska behovet när det gäller till
exempel exporten av JAS 39 Gripen till Sydafrika.
Enligt Miljöpartiets uppfattning är det rimligt att
regeringen för varje vapensystem preciserar det
exakta behovet av export för att kunna tillgodose de
svenska försvarspolitiska behoven. Dessa analyser
bör presenteras, åtminstone för ledamöterna i
Exportkontrollrådet, och sedan bli vägledande för
Exportkontrollrådets rekommendationer om
exporttillstånd. Om ett försvarspolitiskt behov kan
anses ha uppnåtts bör i enlighet med lagen om
krigsmateriel inte ytterligare export tillåtas.
4. Information om köpare och
slutanvändareInformation om köpare och
slutanvändare (punkt 88) (v och mp)
av Lars Ohly (v) och Lotta N Hedström (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 88 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 4. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:U13 (mp) yrkande 6.
Ställningstagande
Det är Vänsterpartiets och Miljöpartiets uppfattning
att regeringens skrivelse om krigsmaterielexporten
skall innehålla mer detaljerad information. Det vore
till exempel av mycket stort värde om det i denna
skrivelse fanns mer fullödig information om köparen
och slutanvändaren vad gäller till exempel
demokrati, korruption, krigföring, hotbilder och
liknande.
5. EU:s uppförandekod och internationellt
samarbete (punkt 10) (m)
av Göran Lennmarker, Göran Lindblad och Björn
Hamilton (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 5. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:U322 yrkande 16.
Ställningstagande
Den gemensamma uppförandekod för vapenexport som
antagits av EU är ett steg på vägen mot verkligt
gemensamma exportregler på krigsmaterielområdet.
Denna process kommer att ta åtskilliga år. Vi anser
att arbetet redan nu måste inledas för att ta fram
dessa regler samt för att bygga upp en gemensam
myndighet för tillsyn och export av krigsmateriel
och strategiska produkter.
6. Lagstiftning om import av
krigsmaterielLagstiftning om import av
krigsmateriel (punkt 1212) (v och mp)
av Lars Ohly (v) och Lotta N Hedström (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1212
borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad som framförs i
reservation 66. Därmed bifaller riksdagen motion
2002/03:U307 (mp) yrkande 2.
Ställningstagande
Sverige tillämpar sedan decennier
tillbaka en relativt restriktiv kontroll
över krigsmaterielexporten. Svensk
krigsmaterielexport finns reglerad i
lagtext och i riktlinjer som regeringen
har lagt fast och som riksdagen har
ställt sig bakom. När det däremot gäller
krigsmaterielimporten finns ingen
motsvarande lagstiftning. Detta är i
många avseenden helt obegripligt. Enligt
Vänsterpartiet och Miljöpartiet måste det
införas ett regelverk för
krigsmaterielimport. Att det är staten
själv som står för inköpen av
krigsmateriel motiverar inte en situation
där det saknas regler för hur sådana
inköp bör gå till.
Särskilt yttrande
Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttrande. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
1. Demokratikriterium och krigsmaterielexport
till diktaturer (punkt 3)
av Lars Ohly (v).
Trovärdiga uppgifter gör gällande att Sverige
exporterar krigsmateriel till länder som inte kan
klassas som demokratier, utan som "icke fria" eller
som enbart "delvis fria". I andra sammanhang brukar
Sverige betona vikten av demokrati och att
demokratiska krafter och en demokratisk utveckling
skall stödjas runt om i världen på olika sätt. För
att vara konsekvent och trovärdig i dessa sammanhang
borde även den svenska krigsmaterielexporten
omfattas av tydliga demokratikrav. Därför anser
Vänsterpartiet att ett demokratikriterium skall
införas i regelverket och riktlinjerna när det skall
värderas om ett land kan eller inte kan godtas som
mottagarland av krigsmateriel av något slag.
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Skrivelsen
2002/03:114 Redogörelse för den svenska
exportkontrollpolitiken och exporten av
krigsmateriel år 2002.
Följdmotioner
2002/03:U12 av Lars Ohly m.fl. (v):
1. Riksdagen begär att regeringen genomför en allmän
översyn av det svenska regelverket för den svenska
krigsmaterielexporten så att den svenska
krigsmaterielexporten inte tillåts fortsätta när
brott mot mänskliga rättigheter, FN-stadgan och
andra FN-beslut eller folkrätten konstaterats.
2002/03:U13 av Lotta N Hedström och Lars Ångström
(mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Inspektionen för strategiska produkter
bör åläggas att redovisa beviljade
utförseltillstånd och faktisk export av
krigsmateriel snarast möjligt efter beslut samt
hur länge de avses gälla.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen skall offentliggöra
innebörden av de avslag som Sverige lämnat under
året samt andra EU-länders notifikationer om
avslag som har beivrats av Sverige.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringens skrivelse om
krigsmaterielexporten skall innehålla mer
detaljerad information om hur mycket de enskilda
företagen exporterar och till vilka länder, där
även transfereringar från det svenska försvaret
till andra stater skall inkluderas.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen bör redovisa det exakta
försvarspolitiska behovet av och motivationen för
varje beslutad respektive genomförd exportaffär.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
följdleveranser noga skall definieras samt kunna
särskiljas från redovisningen av nya leveranser.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att information om köparen samt
slutanvändarens status vad avser demokrati,
korruptionsfrihet, krigföring och hotbild skall
ges.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att statens egen utförsel av krigsmateriel
i fortsättningen bör redovisas i skrivelsen så att
läsaren kan skilja på industrirelaterad och
statsrelaterad utförsel av krigsmateriel.
Motioner från allmänna motionstiden
2002/03:U269 av Peter Pedersen m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att samma
riktlinjer som gäller för krigsmateriel i strid
(KS) också skall tillämpas för övrig krigsmateriel
(ÖK).
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att gällande
lagstiftning och riktlinjer för svensk
krigsmaterielexport skärps och förtydligas, t.ex.
att länder som ägnar sig åt omfattande och grova
kränkningar av de mänskliga rättigheterna aldrig
kan godtas som mottagarland för krigsmateriel av
något slag.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ett
demokratikriterium skall införas i regelverket och
riktlinjerna när det skall värderas om ett land
kan eller inte kan godtas som mottagarland för
krigsmateriel av något slag.
2002/03:U285 av Berndt Ekholm och Carina Hägg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om riktlinjer för import av
krigsmateriel till det svenska försvaret.
2002/03:U305 av Lars Ångström (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om detaljerad
redovisning av utförseltillstånd samt faktisk
export i regeringens skrivelse om
krigsmaterielexporten.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Inspektionen
för strategiska produkter skall redovisa beviljade
utförseltillstånd och faktisk export av
krigsmateriel snarast möjligt efter beslut.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
skall offentliggöra innebörden av de s.k. denials
som Sverige lämnat under året samt hur andra EU-
länders notifikationer om denials har beivrats av
Sverige.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att redovisningen
i regeringens skrivelse om krigsmaterielexporten
skall innehålla mer detaljerad information över
hur mycket de enskilda företagen exporterar och
till vilka länder.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
transfereringar från det svenska försvaret till
andra stater skall inkluderas i regeringens
skrivelse om krigsmaterielexporten.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
skall redovisa det exakta försvarspolitiska
behovet för respektive exportaffär.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
Exportkontrollrådets verksamhet och beslut kan
offentliggöras i högre grad.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att redovisningen
i regeringens skrivelse om krigsmaterielexporten
av följdleveranser skall definieras samt kunna
särskiljas från redovisningen av nya leveranser.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att exporten av
lätta vapen bör göras mer restriktiv samt att
informationen om denna export skall utökas i
regeringens skrivelse.
2002/03:U307 av Lars Ångström (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige skall
stoppa import av krigsmateriel från Israel.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ett regelverk
för krigsmaterielimport skall införas.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att särskilda
riktlinjer, liknande de som används vid
krigsmaterielexport, skall tillämpas vid beslut om
krigsmaterielimport.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen i
en särskild skrivelse skall redovisa
krigsmaterielimporten.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ett särskilt
importkontrollråd skall få insyn i och inflytande
över krigsmaterielimporten.
2002/03:U317 av Lars Ångström (mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att Sverige inte skall
tillåta export av krigsmateriel från Sverige till
diktaturer.
2002/03:U322 av Bo Lundgren m.fl. (m):
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
krigsmaterielexport.
2002/03:Sf239 av Gudrun Schyman m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett omedelbart
stopp för svensk vapenexport till länder där grova
kränkningar av mänskliga rättigheter äger rum.