FN och vissa multilaterala frågor

<div class="sidhuvud_publikation">Utrikesutskottets betänkande</div><div class="sidhuvud_beteckning">2002/03:UU8</div><h1>FN och vissa multilaterala frågor</h1>
<hr class="sidhuvud_linje"><pre>
Sammanfatting
I detta betänkande behandlas en rad motioner som bl.a. rör FN:s
organisation, säkerhetsrådet och mänskliga rättighetsfrågor i ett
multilateralt perspektiv. Urvalet har styrts av de motioner som
väckts.
Utskottet konstaterar att FN bedriver ett centralt arbete för att
upprätthålla fred, främja mänskliga rättigheter och hjälpa till vid
katastrofer och konflikter. Organisationen har en särskild roll i det
globala arbetet för utveckling och fattigdomsbekämpning och arbete som
är inriktat på att förbättra levnadsförhållandena i världen.
Utskottet ställer sig bakom den av regeringen förda politiken på FN-
området i de fall som aktualiseras av motionerna. Arbetet för att
främja respekten för de mänskliga rättigheterna bör enligt utskottet
utgöra en integrerad del i all utrikespolitik och i detta betänkande
betonas Sveriges ansvar i detta avseende.
Utskottet kan vidare konstatera att under lång tid kunde inte FN:s
stadga användas som det var tänkt, då låsningar mellan stormakterna
bl.a. präglade säkerhetsrådets arbete under det kalla kriget.
Utskottet anser att FN har stora möjligheter att agera, om stadgan och
det befintliga regelverket används på rätt sätt. Det som krävs är i
första hand att politisk vilja manifesteras från medlemsländernas sida
och att de permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet är villiga att axla
sitt ansvar. Utskottet anser att det är av största vikt att FN:s
medlemsstater uppfyller sina skyldigheter gentemot
världsorganisationen bl.a. när det gäller finansieringen.
Utskottet kan konstatera att Sverige fäster stor vikt vid den pågående
processen med att stärka och vitalisera FN, som fått ytterligare
momentum genom antagandet av den s.k. millenniedeklarationen. Sverige
stöder aktivt generalsekreterarens ansträngningar att genomföra
reformer på en rad områden för att stärka FN, säkerhetsrådets
sammansättning och arbetsmetoder, säkerställa att FN erhåller
tillräckliga ekonomiska resurser i tid samt att uppnå bättre intern
samordning.
Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden. I ärendet finns 28
reservationer och 3 särskilda yttranden.</pre><pre>
Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.      FN:s organisation
        Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U7 yrkandena 1-6,
2002/03:U311 yrkandena 1, 3 och 4, 2002/03:U313 yrkande 31 och
2002/03:U322 yrkande 24.
Reservation 1 (m)
Reservation 2 (kd)
Reservation 3 (c)
Reservation 4 (mp)

2.      FN och fredsfrämjande insatser
        Riksdagen avslår motion 2002/03:U212 yrkandena 5 och 13.

Reservation 5 (c)

3.      FN och bidragen till den reguljära budgeten
        Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U8 yrkande 3,
2002/03:U212 yrkande 2 och 2002/03:U311 yrkandena 7-10.
Reservation 6 (c)
Reservation 7 (mp)

4.      Säkerhetsrådet
        Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U6, 2002/03:U7 yrkande
7, 2002/03:U212 yrkande 1, 2002/03:U276 yrkande 4, 2002/03:U311
yrkandena 2, 5 och 6 och 2002/03:U322 yrkande 22.
Reservation 8 (m)
Reservation 9 (kd)
Reservation 10 (c)
Reservation 11 (mp)

5.      FN och mänskliga rättigheter
        Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U8 yrkandena 5 och 9,
2002/03:U224 yrkande 3, 2002/03:U228 yrkandena 2 och 3, 2002/03:U296
yrkande 6 och 2002/03:U322 yrkande 21.
Reservation 12 (m)
Reservation 13 (fp)
Reservation 14 (kd)

6.      Utbildningsinsatser kring frågor om mänskliga rättigheter
        Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U284 yrkande 22 och
2002/03:U296 yrkande 1.
Reservation 15 (kd)

7.      FN och internationella konventioner
        Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U261 yrkandena 1 och 2
och 2002/03:U296 yrkande 2.
Reservation 16 (kd)

8.      Folkrätten i svensk utrikespolitik
        Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U8 yrkande 1,
2002/03:U212 yrkande 3, 2002/03:U228 yrkandena 9 och 10, 2002/03:U296
yrkande 3 och 2002/03:U311 yrkande 11.
Reservation 17 (fp)
Reservation 18 (kd)
Reservation 19 (c)
Reservation 20 (mp)

9.      FN och konfliktförebyggande åtgärder
        Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U272 yrkande 7 och
2002/03:U311 yrkande 12.
Reservation 21 (v, mp)

10.     Internationella brottmålsdomstolen
        Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U8 yrkande 10,
2002/03:U212 yrkande 4 och 2002/03:U228 yrkandena 12 och 13.

11.     Kvinnors rättigheter
        Riksdagen avslår motion 2002/03:U8 yrkande 6.
Reservation 22 (fp, v)

12.     FN och befolkningsfrågor
        Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U8 yrkandena 4, 7 och 8
och 2002/03:U328 yrkande 16.
Reservation 23 (fp, v, mp)
Reservation 24 (kd)

13.     Fredsinitiativ och övervakningsstyrka
        Riksdagen avslår motion 2002/03:U249 yrkandena 1 och 2.

Reservation 25 (v)

14.     Sanktionspolitik och flygförbudszoner
        Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U257 yrkande 2,
2002/03:U272 yrkandena 2-6, 8 och 9 och 2002/03:U273 yrkandena 1, 6
och 10.

15.     Internflyktingar
        Riksdagen avslår motion 2002/03:U286.
Reservation 26 (v, mp)

16.     FN-konferenser
        Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U252, 2002/03:U296
yrkande 4, 2002/03:MJ490 yrkande 3 och 2002/03:A322 yrkande 2.
Reservation 27 (mp)

17.     Sverige i FN
        Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U8 yrkande 2 och
2002/03:U268 yrkande 1.
Reservation 28 (kd)

18.     FN-byggnadens utsmyckning
        Riksdagen avslår motion 2002/03:U255.

19.     Skrivelsen
        Riksdagen lägger skrivelse 2002/03:83 till handlingarna.

Stockholm den 15 maj 2003
På utrikesutskottets vägnar
Urban Ahlin
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Urban Ahlin (s), Berndt
Ekholm (s), Carl B Hamilton (fp), Carina Hägg (s), Birgitta Ahlqvist
(s), Holger Gustafsson (kd), Lars Ohly (v), Kent Härstedt (s), Göran
Lindblad (m), Anders Sundström (s), Agne Hansson (c), Kenneth G
Forslund (s), Ewa Björling (m), Lotta N Hedström (mp), Björn Hamilton
(m), Birgitta Ohlsson (fp) och Kaj Nordquist (s).</pre><pre>
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I detta betänkande behandlas regeringens skrivelse 2002/03:83 Sverige
i Förenta nationerna samt motioner som väckts med anledning av denna.
I betänkandet behandlas även ett antal motionsyrkanden från allmänna
motionstiden 2002, vilka rör vissa andra multilaterala frågor.
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
I skrivelsen framhålls att i det globala perspektivet är ett starkt
stöd till FN det främsta uttrycket för Sveriges ansträngningar att
värna internationell fred, säkerhet och utveckling. FN är unikt
eftersom det är den enda organisation som har nästan alla världens
länder som medlemmar, och endast FN har den bredd som krävs för den
globala säkerheten. FN:s medlemmar har ett gemensamt ansvar att
tillförsäkra världsorganisationen den ställning och de resurser som
krävs för att FN skall kunna upprätthålla det övergripande ansvaret
för internationell fred och säkerhet i en ny tid.
Säkerhetsrådet är kärnan i den internationella säkerhetsordningen. I
skrivelsen framhålls att det för Sverige är angeläget att säkerställa
att kampen mot terrorism bedrivs under iakttagande av rättssäkerheten,
dvs. med bibehållen respekt för de mänskliga rättigheterna. Samtidigt
får säkerhetsrådets förmåga att agera snabbt och effektivt mot
terroristhot inte undergrävas utan organisationen måste kunna
kombinera snabba och effektiva beslut med att upprätthålla respekten
för individens rättssäkerhet. Främjandet av de mänskliga rättigheterna
är en prioriterad fråga inom den svenska utrikespolitiken, och Sverige
deltar aktivt i behandlingen av frågor om mänskliga rättigheter i FN:s
generalförsamling och i kommissionen för mänskliga rättigheter.
Millennietoppmötet i New York 2000 var en milstolpe för FN. Världens
stats- och regeringschefer enades om millenniedeklarationen, som
stakar ut riktlinjerna för hur FN skall anpassas till det nya
århundradets krav, och enighet skapades kring världssamfundets
gemensamma utvecklingsmål.</pre><pre>
Utskottets överväganden
1 FN:s organisation och finansiering
I motion 2002/03:U7 (kd) framhålls vikten av att ge stöd till det
multilaterala systemet och att FN måste stärkas i alla sina grenar,
men att en förutsättning för detta är att FN-systemet reformeras i
grunden. Motionärerna menar att bristerna vad gäller organisation,
koordinering och management är stora och skapar ineffektivitet,
byråkrati och svårighet att över huvud taget få insyn i viktiga delar
av FN:s verksamhet. I yrkande 1 krävs att en omfattande, allmän
översyn av FN-systemet, i första hand biståndsverksamheten och FN:s
olika specialorgan. I yrkande 2 krävs att styrelserna för de olika
specialorganen måste bli mer effektiva, och i yrkande 3 betonas att
rekryteringsprinciperna till de olika organen måste komma att präglas
av ökad professionalism. I yrkande 4 framhålls att i samhället i
övrigt ökar kraven på flexibilitet och snabbhet i managementkulturen
och att detta bör komma att gälla även för FN. I yrkande 5 framhålls
vikten av att undvika rivalitet mellan de olika FN-organen, och i
yrkande 6 framhåller motionärerna att det civila samhället, den
privata sektorn och forskningen måste ges ett större formellt
inflytande i FN:s arbete.
I motion 2002/03:U8 (fp) yrkande 3 framhålls att under 1990-talet och
början av 2000-talet har det svenska biståndet varit utsatt för
kraftiga nedskärningar. Sedan 1995 har svenskt bistånd minskat med ca
30 % när det gäller faktiska biståndsutbetalningar. Motionärerna tar
kraftfullt avstånd från dessa nedskärningar och menar att den ryckiga
budgetsituationen haft negativa konsekvenser för det multilaterala
utvecklingssamarbetet. Svenska bidrag måste betalas ut i tid. Detta är
särskilt angeläget med tanke på att många FN-organisationer redan har
problem med att få bidragsländer att betala utlovade bidrag. Om inte
Sverige uppfyller sina åtaganden riskerar förtroendet för
utvecklingssamarbetet att urholkas ytterligare.
I motion 2002/03:U212 (c) yrkande 2 liksom i motion 2002/03:U311 (mp)
yrkandena 7-10 framhålls att FN:s budget måste förstärkas för att möta
de utmaningar som världsorganisationen står inför och att
generalförsamlingen bör få det totala budgetansvaret för verksamheten.
Medlemsavgiften bör även i fortsättningen bestämmas utifrån landets
nationalinkomst och kapacitet att betala, och alla medlemsländer måste
betala sina avgifter till fullo, i tid och utan villkor. De
medlemsstater som inte betalar sin avgift i tid bör inte ha rösträtt
förrän avgiften betalats.
Vidare krävs i motion 2002/03:U212 (c) yrkande 5 att FN:s
medlemsstater måste ta ett större ansvar för att tillförsäkra
organisationen de resurser som krävs när t.ex. säkerhetsrådet beslutar
om att genomföra insatser på fältet. För att göra FN:s fredsbevarande
insatser slagkraftigare krävs bl.a. att militär trupp måste komma på
plats snabbare och att även den civila delen av insatserna måste
utvecklas vid sidan av den militära. I yrkande 13 krävs vidare att FN-
insatserna måste baseras på tydliga och trovärdiga mandat och att FN-
systemet inte får avsvära sig sitt ansvar för internationell fred och
säkerhet.
I motion 2002/03:U311 (mp) yrkande 1 framhålls att det globala civila
samhället måste ges mer inflytande och plats i FN:s verksamhet. Det
civila samhället har stora möjligheter att medverka till förnyat
internationellt samarbete och har t.ex. spelat en avgörande roll för
tillkomsten av förbudet mot landminor och för inrättandet av den
internationella brottmålsdomstolen, ICC. Motionärerna menar att det
inte får råda någon tvekan om att FN skall erbjuda de frivilliga
organisationerna ett partnerskap som omfattar rätten till information,
tydliga former för inflytande och koordinering samt att detta måste
vara en av FN:s viktigaste prioriteringar de kommande åren. Även i
yrkande 3 framhålls att det s.k. millennietoppmötet innebar ett nytt
åtagande av FN:s medlemsländer att respektera FN-stadgan och utveckla
världsorganisationens verksamhet i enlighet med dess syfte. Det totala
ansvaret för medlemskapsprocessen bör ligga helt hos
generalförsamlingen. I yrkande 4 krävs att frivilligorganisationerna
(NGO:er) bör få konsultativ status i generalförsamlingen och att FN
också i större utsträckning måste söka involvera NGO:er från fattiga
länder i sina program.
I motion 2002/03:U313 (c) yrkande 31 framhålls att inom ramen för det
multilaterala biståndet är det angeläget att FN förmår göra
kraftsamlingar för att hantera specifika problem som ökenutbredning,
erosion och andra naturkatastrofer. Motionärerna menar att FN:s
kapacitet att fungera i rollen som koordinator för länder och
organisationer bör vara ett prioriterat mål i utvecklingen av det
multilaterala biståndet.
I motion 2002/03:U322 (m) yrkande 24 krävs att FN bör fokusera på de
uppgifter som organisationen bäst kan lösa. FN:s byråkrati måste
minskas och effektiviteten stärkas till gagn för framför allt u-
länderna. Organisationer som UNHCR, Unicef och vissa andra organ måste
förbättra samordningen vid humanitära insatser, och t.ex. WHO bör få
en betydligt starkare koordinerande roll för att bekämpa smittsamma
sjukdomar.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har tidigare (bet. 2000/01:UU4 En säkerhetsordning för 2000-
talet) framhållit att det finns behov av reformer inom FN på ett
flertal områden. Utskottet menar att det krävs betydande förbättringar
vad gäller FN:s ledningsstrukturer och att det är betydelsefullt att
FN rekryterar personal med hög kompetens inom sina respektive
ansvarsområden.
Utskottet konstaterar vidare att Sverige fäster stor vikt vid den
pågående processen för att stärka och vitalisera FN, en process som
blivit än viktigare genom antagandet av millenniedeklarationen.
Sverige stöder aktivt generalsekreterarens ansträngningar att
genomföra reformer på en rad områden för att förbättra FN:s
arbetsmetoder, säkerställa att FN erhåller tillräckliga ekonomiska
resurser i tid samt för att kunna uppnå bättre intern samordning -
inte minst mellan de olika specialorganen. Under det svenska
ordförandeskapet i EU var frågan om uppföljning av
millenniedeklarationen också en av de frågor som stod högst på
dagordningen.
Sverige har även inom EU verkat för att ge stöd till en förstärkning
och rationalisering av FN-systemet, inklusive de operativa fonderna
och specialprogrammen. Sverige har även varit drivande när det gäller
att tillförsäkra givarna en effektiv kontroll och insyn i både de
ekonomiska processerna och rekryteringen och har betonat vikten av att
sträva efter en förbättrad transparens och koordinering mellan de
olika FN-organen, Bretton Woods-institutionerna, WTO och de regionala
utvecklingsbankerna.
Utskottet konstaterar att FN:s generalsekreterare 2002 lade fram ett
omfattande reformförslag till generalförsamlingen i rapporten
"Strengthening the United Nations: An agenda for Further Change".
Rapporten innehåller bl.a. 36 handlingspunkter, som alla syftar till
att reformera FN och skapa en mer effektiv organisation, anpassad
efter dagens globala krav. Rapporten behandlar bl.a. det civila
samhällets roll och behovet av att finna ett bättre sätt för FN att
tillvarata den kunskap och kapacitet som finns utanför organisationen.
En förbättrad dialog med det civila samhället föreslås ske med hjälp
av en expertpanel med särskilt utvalda personer som skall agera länk
mellan det civila samhället och generalförsamlingen.
Reformförslaget debatterades i generalförsamlingen under dess 57:e
ordinarie möte hösten 2002. Sverige agerade aktivt för att förslaget
skulle godtas i sin helhet, dvs. att alla generalsekreterarens förslag
skulle stödjas för att undvika risken att reformpaketet styckades upp
och att man därmed öppnade för att behandlingen av vissa svårare
frågor skulle förhalas och förslagen komma att försvagas.
Reformpaketet antogs under hösten och förslaget att upprätta en
expertpanel godkändes. Generalsekreteraren har utsett Brasiliens
tidigare president, Eduardo Cardoso, att leda panelen.
FN-systemet har en viktig roll i att bistå länderna i deras kamp mot
fattigdomen, och FN:s utvecklingsprogram (UNDP) har bl.a. till uppgift
att koordinera det arbete som utförs av FN:s olika fackorgan i fält.
Sverige har givit stöd till och aktivt argumenterat för en ökad
koordinering mellan och inom FN-organen. Sådan samordning kan t.ex.
ske genom gemensamma landanalyser, och genom att gemensamt ta fram
underlag och information för organisationernas arbete på fältet.
Utskottet menar dock att det är viktigt att betona att nationella
åtgärder mot fattigdom i första hand vilar på länderna själva, och det
är ett lands regering som har det yttersta ansvaret för koordineringen
av biståndet.
Generalförsamlingen väljer medlemmarna till säkerhetsrådet, med
undantag för de fem permanenta medlemmarna. Säkerhetsrådet
rekommenderar nya medlemsländer till generalförsamlingen, och det är
generalförsamlingen som genom antagandet av en resolution godtar nya
medlemmar i FN. Indirekt har därigenom generalförsamlingen ett stort
inflytande vad gäller medlemskapsprocessen i FN. Sverige arbetar för
att säkerhetsrådet skall utvidgas och för att generalförsamlingens
arbetssätt skall vitaliseras.
Utskottet har inhämtat att det inom den nordiska FN-dialogen
diskuteras hur generalsekreterarens möjlighet att genomföra de ovan
nämnda handlingspunkterna bäst kan stödjas, och Sverige är en av de
ledande aktörerna för arbetet med att försöka revitalisera FN:s
generalförsamling. Arbetet handlar bl.a. om att försöka minska antalet
resolutioner som upprepas varje år men syftar även till att vitalisera
debatterna i församlingen.
Genom att Sverige är en av de tio största biståndsgivarna inom det
humanitära området har det funnits en särskild möjlighet att aktivt
och med eftertryck driva frågan om en effektiv samordning. Sverige gav
stöd åt bildandet av OCHA, som samordnar FN:s humanitära insatser, och
är en av de största bidragsgivarna till detta kontor.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna
väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U7 (kd)
yrkandena 1-6, 2002/03:U311 (mp) yrkandena 1, 3 och 4, 2002/03:U313
(c) yrkande 31 samt 2002/03:U322 (m) yrkande 24.
Utvecklingen av fredsfrämjande insatser har gått mot alltmer komplexa
operationer. Många av dagens konflikter kräver insatser med ett brett
spektrum av åtgärder. Detta kan inkludera allt från institutionellt
bistånd i syfte att bygga upp en fungerande demokratisk rättsstat,
konfliktlösnings- och försoningsarbete, liksom förtroendeskapande
åtgärder genom traditionell fredsövervakning. I kraft av sitt
stadgeenliga ansvar för internationell fred och säkerhet har FN en
huvudroll i det internationella samfundets fredsfrämjande verksamhet.
Organisationen förmår emellertid inte att genomföra mer omfattande
militära insatser, särskilt sådana med fredsframtvingande inslag.
Detta nödvändiggör en rollfördelning som innebär ett större mått av
samverkan mellan FN, regionala organisationer och frivilliga
koalitioner.
Under senare år har de civila insatserna fått allt större betydelse,
t.ex. sådana som syftar till att bygga upp en civil administration och
där uppgiften i vissa fall varit att upprätta hela kedjan av
rättsinstanser, inklusive åklagare och domare. Detta har bl.a. gjorts
i Kosovo och Östtimor. För att kunna anpassa FN:s fredsbevarande
verksamhet till de nya kraven, sammankallade FN:s generalsekreterare
en rådgivande grupp under ledning av den tidigare algeriske
utrikesministern Lakhdar Brahimi. Gruppen fick i uppdrag att göra en
översyn av FN:s verksamhet för fred och säkerhet samt att ta fram
rekommendationer för att förbättra de framtida insatserna. Bland de
viktigare slutsatserna som gruppen presenterade i sin rapport var
behovet av att få trupp på plats snabbt, ett tydligare mandat för de
fredsbevarande insatserna och vikten av regelbundna konsultationer
mellan truppbidragarländerna och säkerhetsrådet. Vidare underströks
vikten av koordinering mellan berörda avdelningar inom FN och att från
början skapa en helhetssyn på alla aspekterna av en operation.
Brahimirapportens rekommendationer har resulterat i att sekretariatets
avdelning för fredsbevarande operationer (DPKO) har fått en nära nog
50-procentig ökning av sin personal, och därmed en förstärkning av
förmågan att planera och leda de fredsbevarande operationerna. För att
lösa frågan om snabbare framgruppering av fredsbevarande trupp har
möjligheten av ett närmare samarbete med regionala aktörer
diskuterats, bl.a. mellan EU och FN, där tanken är att EU skulle kunna
bidra med snabbinsatsstyrkor i det glapp som uppstår från den stund
säkerhetsrådet fattar ett beslut till dess att FN-trupp kan vara på
plats. Delvis som ett svar på Brahimirapporten togs under det svenska
EU-ordförandeskapet viktiga steg mot ett fördjupat samarbete mellan EU
och FN. Inledningsvis har fyra samarbetsområden identifierats:
konfliktförebyggande, militär respektive civil krishantering, samt
regional krishantering.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionen
väckt är besvarade och avstyrker därmed motion 2002/03:U212 (c)
yrkandena 5 och 13.
Medlemsstaternas skyldighet att bidra till FN:s finanser slås fast i
artikel 17 i FN-stadgan. Där anges även att den andel av den reguljära
budgeten som olika medlemsländer har att erlägga, den s.k.
bidragsskalan, fastställs av generalförsamlingen. En grundtanke bakom
bidragsskalan är att FN:s medlemsstater skall bidra till
organisationens finanser i proportion till sin respektive
betalningsförmåga, mätt som ett lands andel av världs-BNP under en
viss tidrymd. Utskottet menar att även detta är en viktig princip att
hålla fast vid.
Utskottet anser att det är viktigt att löften om bidrag till FN-
organisationerna infrias och att planenliga betalningar sker på ett
sätt som möjliggör en långsiktig planering inom FN. En grundläggande
princip är att medlemsstaterna skall betala sina bidrag i tid, fullt
ut och utan villkor. FN har under det senaste årtiondet haft stora
problem med medlemmars bristande betalningsdisciplin. Bland annat har
USA under flera år hållit inne sitt bidrag till FN och ställt villkor
för att betala. Ett av den amerikanska kongressens huvudmotiv för
detta har varit att driva fram reformer av FN. Efter den 11 september
har relationerna mellan USA och FN emellertid förbättrats och
kongressen har beviljat stora utbetalningar till världsorganisationen.
Därmed har en betydande del av den amerikanska skulden betalats.
Utskottet anser att generalförsamlingen bör ha ett avgörande
inflytande vad gäller fastställande av FN:s budget. Budgetförslaget
bereds i olika kommittéer och läggs fram i generalförsamlingen för
diskussion och beslut. De medlemsstater som har utestående skulder
till FN som motsvarar summan av de två senaste årens bidrag förlorar
enligt FN-stadgans artikel 19 rösträtten i generalförsamlingen. Dock
kan generalförsamlingen låta en medlem rösta om den övertygat sig om
att de uteblivna betalningarna beror på omständigheter bortom
medlemsstatens kontroll. Utskottet menar att Sverige även i
fortsättningen, bilateralt och tillsammans med övriga EU-
medlemsländer, bör verka för ovillkorlig betalning av
medlemsavgifterna till FN och driva kravet på en sträng tillämpning av
bestämmelsen i artikel 19.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som via
motioner väckts i denna del är besvarade och avstyrker därmed
motionerna 2002/03:U8 (fp) yrkande 3, 2002/03:U212 (c) yrkande 2 samt
2002/03:U311 (mp) yrkandena 7-10.
2 FN:s organisation - säkerhetsrådet
I motion 2002/03:U6 (m) framhålls att det i en ny världsordning inte
längre är rimligt att FN:s arbete i så hög grad är uppbyggt kring de
styrkeförhållanden som uppstod i världen efter andra världskriget.
Motionärerna menar att FN-organisationen måste anpassas till 2000-
talet. För att överleva och fungera måste världsorganisationen
moderniseras, och Sverige måste i det pågående reformarbetet inom FN
kraftfullt verka för att vetorätten i säkerhetsrådet avskaffas.
Även i motion 2002/03:U7 (kd) yrkande 7 framhålls att Sverige bör ta
initiativ till en reformering av säkerhetsrådets sammansättning,
beslutsregler och vetorätt. Liknande synpunkter framförs i motion
2002/03:U212 (c) yrkande 1, där motionärerna konstaterar att FN:s
beslutsförmåga ibland har blockerats på grund av att de permanenta
medlemmarna i säkerhetsrådet haft skilda uppfattningar om vilka
åtgärder som borde vidtas i vissa situationer. De permanenta
rådsmedlemmarna har ibland missbrukat sin vetorätt, och Sverige bör
därför verka för att vetorätten i säkerhetsrådet avskaffas och att
säkerhetsrådet breddas och görs mer representativt.
I motion 2002/03:U276 (mp) yrkande 4 kräver Miljöpartiet att Sverige
explicit måste påverka världsopinionen genom att påtala vikten av att
FN och den internationella rättsordningen inte undermineras. USA får
inte ställa sig ovanför den internationella rätten och pressa fram en
resolution om krig som enda alternativ till ett regimskifte i Irak.
I motion 2002/03:U311 (mp) yrkande 2 krävs en diskussion inom FN om
säkerhetsrådets sammansättning och befogenheter. Motionärerna menar
att säkerhetsrådet måste reformeras och vägledas av helt nya
principer. Sverige måste ta initiativet i denna fråga; bland de
förslag som bör övervägas är att öka antalet medlemmar från 15 till
24. I yrkande 5 framhålls att på sikt borde alla medlemmar i
säkerhetsrådet väljas direkt av generalförsamlingen och i yrkande 6
att de permanenta platserna i säkerhetsrådet, liksom vetorätten,
avskaffas.
I motion 2002/03:U322 (m) yrkande 22 framhålls att FN:s förmåga att
förebygga kriser och krig eller att tvinga fram fredliga förhållanden
har varit svag på grund av att vetorätten vid flera tillfällen
blockerat möjligheterna för medlemsstaterna att följa FN-stadgans
principer. Det är därför viktigt att stärka säkerhetsrådets förmåga
att fatta beslut, och en reformering av FN-stadgan måste genomföras.
Utskottets ställningstagande
Utskottet menar att FN:s säkerhetsråd är kärnan i den internationella
rättsordningen och att arbetet med att reformera rådet måste komma att
fokusera på att nå enighet om ökad öppenhet och effektivitet i rådets
arbete, samt att skapa en medlemskrets som bättre speglar dagens
värld. De ständiga medlemmarna har ett särskilt ansvar för rådets
förmåga att agera. Utskottet menar att de så långt som möjligt bör
avstå från att använda vetorätten eller att hota med detta. Sverige
förespråkar en överenskommelse mellan de permanenta medlemmarna om en
självpåtagen begränsning av vetorätten och att den på sikt helt
avskaffas.
Utskottet konstaterar vidare att under lång tid kunde inte FN:s stadga
användas som det var tänkt då låsningar mellan stormakterna i hög grad
präglade rådets arbete under det kalla kriget. Efter det kalla krigets
slut har förhållandena förändrats och FN har nu stora möjligheter att
agera, förutsatt att stadgan och det befintliga regelverket används på
rätt sätt. I första hand krävs dels politisk vilja från
medlemsländernas sida, dels att de permanenta medlemmarna i
säkerhetsrådet tar det speciella ansvar som ett medlemskap innebär.
Utskottet konstaterar att en reform av säkerhetsrådet måste innebära
en ökad representation av utvecklingsländerna samt en bättre balans i
den geografiska spridningen bland säkerhetsrådets medlemsstater. Alla
FN:s medlemsstater har att vinna på en reform som kan leda till ett
mer representativt säkerhetsråd. En sådan reform bör dock lämna
utrymme för en senare översyn så att säkerhetsrådet fortsättningsvis
lättare kan anpassas till en föränderlig värld.
Sverige deltar aktivt i FN:s arbetsgrupp för säkerhetsreformfrågor
(OEWG) för att få till stånd en snar reform både av antalet medlemmar
och av arbetsformerna i säkerhetsrådet. Då frågan om en reform av
säkerhetsrådet debatterades i generalförsamlingen under hösten 2002
valde Sverige att, i stället för att traditionsenligt stå bakom ett
nordiskt anförande, framföra ett nationellt tal där argumenten fördes
fram för en partiell utvidgning i närtid med ett antal icke permanenta
medlemmar, och med en översyn om 10-15 år.
Utskottet understryker avslutningsvis i denna del vikten av att FN,
säkerhetsrådet och den internationella rättsordningen inte
undermineras, och att enstaka länder eller grupper av länder inte
ställer sig över den internationella rätten.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som
motionsledes väckts är besvarade och avstyrker därmed motionerna
2002/03:U6 (m), 2002/03:U7 (kd) yrkande 7, 2002/03:U212 (c) yrkande 1,
2002/03:U276 (mp) yrkande 4, 2002/03:U311 (mp) yrkandena 2, 5 och 6
samt 2002/03:U322 (m) yrkande 22.
3 FN och mänskliga rättigheter
I motion 2002/03:U8 (fp) yrkande 5 liksom i motion 2002/03:U228 (fp)
yrkande 3 framhålls att främjandet av de mänskliga rättigheterna är en
av FN:s mest angelägna uppgifter. Enligt motionärerna bör Sverige
intensifiera sitt arbete för att försvara och förbättra skyddet för de
mänskliga rättigheterna. Detta bör göras genom de internationella
organisationer där Sverige har möjlighet att påverka verksamheten, som
i FN, EU och Världsbanken. Det bör också ske inom ramen för Sveriges
bilaterala samarbete med andra länder. I motion 2002/03:U8 (fp)
yrkande 9 konstaterar motionärerna att regeringen i skrivelsen lämnar
en redogörelse för FN-frågor för tiden 2000-2002. Motionärerna
framhåller att i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna (MRK)
har, efter årsskiftet, Libyen utsetts till ordförandeland, och detta
är till stor skada för trovärdigheten för FN-arbete med de mänskliga
rättigheterna. Förspelet till detta beslut tycks till stor del ha ägt
rum under 2002, och motionärerna menar att det är en brist i
skrivelsen att regeringen inte redogör för de svenska positionerna och
det svenska agerandet i den process som lett fram till denna
situation.
I motion 2002/03:U224 (m) yrkande 3 liksom i motion 2002/03:U322 (m)
yrkande 21 understryks att de mänskliga rättigheternas universalitet
måste vara en hörnsten i svensk utrikespolitik. Svenskt bistånd skall
inte utgå till statsmakter som grovt och systematiskt kränker de
mänskliga rättigheterna och förtrycker sina medborgare. Sverige skall
inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik betona
kravet på mänskliga rättigheter och demokrati. Sverige bör kräva att
man i FN:s generalförsamling årligen får en rapport om och genomför en
årlig debatt om läget beträffande mänskliga rättigheter och demokrati
i medlemsländerna.
I motion 2002/03:U228 (fp) yrkande 2 understryks att ett demokratiskt
styrelseskick är det enda styrelseskick som är människan värdigt.
Demokrati utgör på flera sätt grunden för etablerandet av mänskliga
rättigheter, och Sverige bör intensifiera sitt arbete med att försvara
och förbättra skyddet för de mänskliga rättigheterna. Detta bör göras
dels genom de internationella organisationerna, dels genom Sveriges
bilaterala samarbete med andra länder.
En grundläggande utbildning för alla människor är nödvändig för att de
skall bli medvetna om sina rättigheter. I motion 2002/03:U284 (kd)
yrkande 22 framhålls att utbildning är nödvändig eftersom den i sig
kan lägga grunden för att människor skulle våga kräva att deras
medborgerliga rättigheter tillgodoses. Undervisningen måste innehålla
värden som främjar ett demokratiskt tänkande och som utgår från att
alla grupper och individer i samhället har lika värde.
I motion 2002/03:U296 (kd) yrkande 1 framhålls att brott mot mänskliga
rättigheter sker i alla länder - Sverige är inget undantag. Det behövs
en fördjupad diskussion om rättigheternas värde och giltighet, liksom
om hur de skall främjas i praktiken - även i Sverige. I yrkande 6
konstateras att de stater som skriver under olika MR-konventioner
förbinder sig att garantera att medborgarnas rättigheter respekteras i
respektive land. Eftersom det i många länder förekommer grova
kränkningar av de mänskliga rättigheterna har det vuxit fram ett behov
av en förstärkning av internationella övervakningsmekanismer, vars
uppgift är att bevaka att konventionsstaterna efterlever sina
förpliktelser.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att situationen beträffande de mänskliga
rättigheterna i världen debatteras årligen inom FN. Diskussionerna
förs främst i generalförsamlingens tredje utskott och i kommissionen
för mänskliga rättigheter (MRK). Både inför generalförsamlingens möte
och inför MRK:s session utarbetas rapporter som närmare beskriver
situationen i ett stort antal länder vad gäller något specifikt tema,
t.ex. tortyr, diskriminering och dödsstraff.
Utskottet konstaterar att valet av Libyen som ordförande i årets
kommission för mänskliga rättigheter (MRK) föregicks av omfattande
konsultationer, främst mellan olika regionala grupperingar. Själva
valet genomfördes den 20 januari 2003 och detta val, liksom en
värdering av det libyska ordförandeskapet, kommer att redovisas i
regeringens skrivelse som täcker perioden 2003. Libyen gör sig
skyldigt till grova och omfattande kränkningar av de mänskliga
rättigheterna, men beslutet om det libyska ordförandeskapet är en del
av FN-systemets roterande beslutsordning och organisation. Sveriges
och även EU:s inflytande över denna process var mycket begränsad.
Skyddet av mänskliga rättigheter är enligt FN-stadgan en av FN:s
främsta uppgifter och en del av arbetet för att skapa internationell
fred och säkerhet. Säkerhetsrådet har därför ett mandat att agera mot
de grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna som hotar freden.
Utskottet har tidigare konstaterat att Sverige aktivt stödjer FN:s
generalsekreterares ansträngningar att - inom ramen för det
konfliktförebyggande arbetet - få säkerhetsrådet att ta ett större
ansvar i dessa frågor. Detta kan bl.a. komma att kräva en förstärkning
av de nuvarande övervakningsmekanismerna, som bl.a. har till uppgift
att bevaka att konventionsstaterna efterlever sina förpliktelser.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna
väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U8 (fp)
yrkandena 5 och 9, 2002/03:U224 (m) yrkande 3, 2002/03:U228 (fp)
yrkandena 2 och 3, 2002/03:U296 (kd) yrkande 6 samt 2002/03:U322 (m)
yrkande 21.
Utskottet konstaterar att regeringen i januari 2003 överlämnade en
skrivelse till riksdagen (skr. 2001/02:83) "En nationell handlingsplan
för de mänskliga rättigheterna". Av handlingsplanen framgår att
regeringen avser att med jämna mellanrum återkomma till riksdagen för
att samlat redovisa hur arbetet med mänskliga rättigheter på nationell
nivå fortskrider. Genomförandet av handlingsplanen innebär bl.a. att
myndigheter med särskilt ansvar för mänskliga rättigheter, liksom
kommuner och landsting, kommer att uppmärksammas på sitt ansvar. För
detta krävs utbildning, och det är viktigt att kunskapen om mänskliga
rättigheter stärks hos dessa aktörer. Den nya myndigheten Forum för
levande historia, som inrättas i juni 2003, kommer bl.a. att spela en
viktig roll när det gäller sådana utbildningsinsatser.
Information till allmänheten om mänskliga rättigheter är en
betydelsefull uppgift, och utskottet har inhämtat att regeringen
planerar att utarbeta en informationsstrategi om mänskliga rättigheter
med information om vilka aktörer i det svenska samhället som arbetar
med dessa frågor. Den hemsida om mänskliga rättigheter som lanserades
för snart ett år sedan är ett led i detta arbete.
Internationellt verkar regeringen för att öka kunskapen om de
mänskliga rättigheterna bland såväl civil som militär personal inom FN
liksom i regionala organisationer som OSSE. Sverige stödjer också
genom sitt multilaterala och bilaterala bistånd utbildning av
nyckelgrupper som t.ex. polis och åklagare i samarbetsländer och ger
vidare stöd till insatser som genomförs av högkommissarien för
mänskliga rättigheter, för insatser för att främja och förbättra
kunskapen om de mänskliga rättigheterna i de olika FN-organen.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna
väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U284 (kd)
yrkande 22 samt 2002/03:U296 (kd) yrkande 1.
4 FN och internationella konventioner
Den 21 december 1965 antogs i New York en internationell konvention om
avskaffandet av alla former av rasdiskriminering. Konventionen
förespråkar förbud mot rasistiska och fascistiska organisationer.
Enligt motion 2002/03:U261 (fp) yrkande 1 behöver 1965 års konvention
revideras och utvidgas så att den inbegriper alla typer av hatpolitik.
Motionären menar att det är tydligt att det inte enbart är
högerextrema hot som underminerar demokratin i världen utan att
vänsterns extrema tendenser spelar en allt större roll i de
sammanstötningar som försöker stoppa det internationella samarbetet.
Vidare krävs, i yrkande 2, att aktiva politiker och alla andra
medborgare har en plikt att stå upp mot våldet, att fördöma allt tal
och alla handlingsplaner som bygger på hat och våld.
I motion 2002/03:U296 (kd) yrkande 2 framhålls att Sverige ofta nämns
som ett mönsterland vad gäller mänskliga fri- och rättigheter. Sverige
har gott rykte vad gäller utarbetandet av nya konventioner för
mänskliga rättigheter och i regel också att snabbt ratificera dem.
Sverige har emellertid endast givit Europarådets konvention om skydd
för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna status som
lag. Att upphöja viktig konventionstexter till lag skulle innebära att
svenska medborgare skulle kunna få påstådda kränkningar mot de
mänskliga rättigheterna prövade i Högsta domstolen. Motionärerna menar
att den svenska regeringen bör redovisa vilka internationella
konventioner och tilläggsprotokoll som Sverige inte har ratificerat
och återkomma med tydliga förklaringar om anledningen till detta.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att principen om icke-diskriminering bildar
basen för hela det system av rättsregler som skapats för de mänskliga
rättigheterna. I FN:s konvention om de medborgerliga och politiska
rättigheterna stadgas att ingen åtskillnad får göras på grundval av
ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åsikt,
nationellt eller socialt ursprung, egendom, härstamning eller annan
ställning.
Vid FN:s världskonferens mot rasism, främlingsfientlighet och
relaterad intolerans 2001 rekommenderades FN:s kommission för
mänskliga rättigheter att förbereda kompletterande internationella
regler för att stärka det internationella instrument mot rasism,
rasdiskriminering, främlingsfientlighet och relaterad intolerans i
alla dess aspekter. Denna översyn kommer att inledas under år 2003.
FN:s MR-kommission har tillsatt särskilda tematiska rapportörer mot
såväl rasism som mot religiös intolerans. Dessa kommer att utarbeta
rapporter till MR-kommissionen (MRK) och till FN:s generalförsamling.
Vid den nyligen genomförda IPU-konferensen i Chile togs beslut om att
verka för att Förenta Nationerna skall utvidga 1965 års konvention om
rasdiskriminering till att även täcka alla former av politiska
aktiviteter som har sitt ursprung i hat och våld.
Frågor om rasism, främlingsfientlighet och diskriminering har fått
ökad uppmärksamhet inom EU-samarbetet. I artikel 29 i fördraget om EU
sägs att unionens mål skall vara att ge medborgarna en hög
säkerhetsnivå genom att bland medlemsstaterna utforma gemensamma
insatser på områdena polissamarbete och straffrättsligt samarbete samt
genom att förebygga och bekämpa rasism och främlingsfientlighet. Genom
Amsterdamfördragets artikel 13 ges rådet befogenhet att vidta lämpliga
åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras, etniskt
ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller
sexuell läggning. Sedan 1997 finns Europeiskt centrum för övervakning
av rasism och främlingsfientlighet, vars primära uppgift är att förse
EU:s medlemsländer med objektiva, tillförlitliga och jämförbara
uppgifter om rasism, främlingsfientlighet och antisemitism.
År 2001 var FN:s år för dialog mellan civilisationer. I december
debatterade generalförsamlingen vikten av dialog mellan
civilisationer, och en resolution antogs med Sverige och EU som
medförslagsställare.
Utskottet konstaterar att Sverige fäster stor vikt vid ett fungerande
system för internationell uppföljning vad avser staters efterlevnad
och respekt för de mänskliga rättigheterna. Under det senaste
årtiondet har ett mycket stort antal stater anslutit sig till de olika
konventionerna, och därigenom också förpliktat sig att inkomma med
årliga rapporter till FN:s övervakningskommittéer.
Utskottet konstaterar vidare att det för Sverige är en självklarhet
att uppfylla sina konventionsåtaganden liksom alla åtaganden i
enlighet med deklarationer och handlingsplaner antagna vid
internationella FN-konferenser. Uttryck härför är bl.a. den nationella
handlingsplanen för mänskliga rättigheter liksom den nationella
handlingsplanen mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi och
diskriminering.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna
väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U261 (fp)
yrkandena 1 och 2 samt 2002/03:U296 (kd) yrkande 2.
5 FN och folkrätten
I motion 2002/03:U8 (fp) yrkande 1 framhålls att Sveriges aktiva
medlemskap i FN är ett av fundamenten för svensk utrikespolitik.
Sverige har under flera decennier drivit en aktiv biståndspolitik,
bl.a. i kampen mot apartheid i Sydafrika, men även stora ideella
insatser runt om i världen genom enskilda organisationer. Sverige har
också försökt vara en fristad för förföljda människor. Motionärerna
menar att det är ett bekymmer att folkrätten allt oftare åberopas av
odemokratiska makthavare som argument för att de skall få fortsätta
att ostört förfölja och mörda sina egna medborgare. Sverige bör därför
gå i spetsen för en fortsatt förnyelse av folkrätten och bedriva en
aktiv människorättspolitik.
I motion 2002/03:U212 (c) yrkande 3 framhåller motionärerna att det är
av stor vikt att kontinuerligt följa upp de åtaganden som gjorts och
görs vid FN:s konferenser. Målet måste vara att konventioner och avtal
naturligt och integrerat skall utgöra normer som genomsyrar
överstatliga, storregionala eller nationella överenskommelser och
lagstiftning, och Sverige bör mer aktivt verka för att den globala
rättsnorm som FN-systemet representerar stärks.
I motion 2002/03:U228 (fp) yrkande 9 framhålls att främjandet av de
mänskliga rättigheterna är en av FN:s mest angelägna uppgifter.
Folkrätten har varit och är ett viktigt instrument i byggandet av en
fredligare värld. Fredliga konfliktlösningsmekanismer måste utvecklas
vidare. FN är fortfarande den enda organisation som med någon
auktoritet kan tala på hela mänsklighetens vägnar och därför behöver
världen FN, men FN-systemets brister måste erkännas och hanteras. I
yrkande 10 krävs att Sverige bör gå i spetsen för en fortsatt
förnyelse av folkrätten så att den entydigt blir ett stöd för enskilda
individers grundläggande rättigheter.
I motion 2002/03:U272 (v) yrkande 7 framhålls att den svenska
regeringen måste verka för att FN utarbetar metoder och andra typer av
sanktioner mot stater som begår brott mot folkrätten eller mot de
mänskliga rättigheterna. Utvecklingen i t.ex. Irak har främst drabbat
oskyldiga i stället för dem som är ansvariga för brotten.
I motion 2002/03:U296 (kd) framhålls att folkrätten består av en
samling internationella traktater, konventioner, förklaringar,
resolutioner och av sedvanerätt. Folkrätten har traditionellt sett
utgått från avtal mellan stater, och på senare år har principer om
mänskliga rättigheter fått allt starkare gehör. Motionärerna menar, i
yrkande 3, att Sverige aktivt måste driva en förnyad folkrätt med
människan i centrum och där mänskliga rättigheter uppvärderas.
I motion 2002/03:U311 (mp) yrkande 11 framhålls att FN måste spela en
mycket mer aktiv roll för fred, säkerhet och nedrustning i världen. FN
måste som organisation skifta fokus till att förebygga krig och
svältkatastrofer mer än att, som i dag, komma in i processen först när
katastroferna är ett faktum. I yrkande 12 krävs att icke-
våldsprincipen måste bli den huvudprincip som all konflikthantering
utgår från och endast i enstaka fall, då alla andra möjligheter till
fredlig konflikthantering är uttömda, bör militära ingripanden kunna
genomföras.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att svensk utrikespolitik skall främja respekten
för de mänskliga rättigheterna. Omsorgen om och försvaret av de
mänskliga rättigheterna är en integrerad och central del av den
svenska utrikespolitiken. Den präglar Sveriges agerande i globala och
regionala forum och genomsyrar de bilaterala kontakterna med andra
länder.

Genom en integrering av de mänskliga rättigheterna i
utvecklingssamarbetet verkar Sverige för att dessa respekteras,
skyddas, främjas och tillgodoses i samarbetsländerna. De mänskliga
rättigheterna utgör samtidigt en standard för innehåll och arbetssätt
vad gäller utveckling, genomförande och utvärdering av det svenska
utvecklingssamarbetet. Genom att anamma ett människorättsperspektiv
tillförs ett särskilt värde till utvecklingssamarbetet eftersom den
enskilda individen därmed ställs i centrum. Som medlem i FN har
Sverige enligt FN-stadgans artiklar 55 och 56 förbundit sig att vidta
åtgärder i samarbete med organisationen för att främja allmän aktning
och respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för
alla, utan åtskillnad med avseende på ras, kön, språk eller religion.
De mänskliga rättigheterna är en del av folkrätten, och Sverige fäster
sedan gammalt stor betydelse vid att alla stater respekterar
folkrätten. Att folkrätten i sin helhet upprätthålls är särskilt
viktigt för små och medelstora stater. Förtryck och kränkningar av
individens rättigheter leder ofta till instabilitet och väpnad
konflikt såväl inom som mellan länder och kan i förlängningen få
konsekvenser för internationell fred och säkerhet. Utskottet
konstaterar att Sveriges strävan är att främja respekten för de
mänskliga rättigheterna därmed också har en säkerhetspolitisk
bevekelsegrund.
Utskottet har tidigare konstaterat att Sverige aktivt driver en linje
- i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna liksom i andra FN-
organ - som kan sägas innebära en förnyad folkrätt med människan i
centrum där de mänskliga rättigheterna uppvärderats. Utskottet menar
vidare att arbetet med att förnya folkrätten och stärka de mänskliga
rättigheterna måste intensifieras, och att Sverige på ett positivt
sätt har drivit på en förnyelseprocess, och bl.a. varit mycket aktivt
vad gäller inrättandet av den permanenta internationella
brottmålsdomstolen. Sverige har även i FN:s generalförsamling
framhållit att staters suveränitet inte kan användas som sköld mot
grova kränkningar av mänskliga rättigheter.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna
väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U8 (fp)
yrkande 1, 2002/03:U212 (c) yrkande 3, 2002/03:U228 (fp) yrkandena 9
och 10, 2002/03:U296 (kd) yrkande 3 och 2002/03:U311 (mp) yrkande 11.
Utskottet konstaterar vidare att Sverige sedan flera år mycket aktivt
verkat för att stärka FN:s kapacitet för konfliktförebyggande
verksamhet. Sverige har också varit pådrivande när det gäller
utvecklingen av praktiska förebyggande icke-våldsinstrument inom FN-
systemet, t.ex. i form av vapeninspektionsregimer som Unmovic i Irak
eller genom sanktionsregimer. Sverige har bl.a. under 2002 och 2003
lett arbetet i den s.k. Stockholmsprocessen för att utveckla
riktlinjer för en effektivare användning av riktade sanktioner som ett
förebyggande instrument.
Utskottet konstaterar vidare att när säkerhetsrådets beslut inte
åtlyds kan rådet vidta olika åtgärder för att få besluten genomförda,
t.ex. kan ärendet hänvisas till Internationella domstolen för ett
rådgivande yttrande. Om ett land hotar eller bryter den
internationella freden eller begår en våldshandling, kan rådet införa
ekonomiska och andra sanktioner. Det kan också godkänna användning av
våld, som slutlig utväg när andra fredliga medel att lösa tvisten har
prövats och visat sig verkningslösa.
Sverige är ett av de länder som leder processen inom FN:s
generalförsamling avseende en ny resolution om konfliktförebyggande
åtgärder och som syftar till att vidareutveckla riktlinjerna för FN:s
arbete inom detta område. Inom FN-systemet verkar Sverige också för en
mer systematisk samordning och uppföljning av ett tidigt
varningssystem inom det konfliktförebyggande arbetet. Inom ramen för
FN:s fredsbevarande och fredsbyggande insatser har Sverige även aktivt
verkat för en utveckling av de civila komponenterna i dessa insatser.
I syfte att förbättra Sveriges kapacitet att bidra med expertis på det
civila området har ett samverkanscentrum för katastrof- och
fredsinsatser upprättats i Kramfors, den s.k. Folke Bernadotte-
akademin. Akademins huvuduppgift är utbildning och samträning för
genomförande av fredsmissioner och katastrofinsatser. Sverige arbetar
också för att stärka det internationella samfundets kapacitet att
förhindra spridningen av lätta vapen och har bl.a. deltagit aktivt i
arbetet med att utveckla FN:s handlingsprogram för lätta vapen.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna
väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U272 (v)
yrkande 7 samt 2002/03:U311 (mp) yrkande 12.
6 Internationella brottmålsdomstolen
I motion 2002/03:U8 (fp) yrkande 10 konstateras att i juli 1998
undertecknade 120 länder ett avtal om att inrätta en oberoende
internationell brottmålsdomstol (ICC). Beslutet att inrätta domstolen
är ett av de senaste årens framsteg på området för mänskliga
rättigheter. När 60 länder ratificerat Romstadgan kunde arbetet i
domstolen inledas, och den trädde i kraft den 1 juli 2002. Under
hösten 2002 föreslog USA att samtliga EU-länder och anslutningsländer
skulle ingå bilaterala avtal med syftet att inte överlämna varandras
medborgare till domstolen. Motionärerna framhåller att detta är
oacceptabelt och att inget lands medborgare skall kunna undantas från
att åtalas och ställas till svars inför domstolen. Sverige bör därför
fortsätta att arbeta för att domstolens befogenheter inte inskränks
och att Romstadgan upprätthålls i full utsträckning. Liknande krav
framförs även i motion 2002/03:U228 (fp) yrkande 12, där motionärerna
kräver att Sverige bör driva på att fler stater, inklusive USA,
ratificerar Romstadgan om ICC och, i yrkande 13, att Sverige enskilt
och i EU-sammanhang bör vara pådrivande i arbetet med att verka för
att fler stater ratificerar Romstadgan och att Sverige bör verka mot
att EU-länder ingår bilaterala överenskommelser med USA om att inte
kunna åtala amerikanska militärer och diplomater i ICC.
I motion 2002/03:U212 (c) yrkande 4 framhålls att FN:s medlemsstater
måste stötta och tillhandahålla erforderliga personella, ekonomiska
och andra resurser till de institutioner som vuxit fram inom FN-
systemet, som t.ex. Internationella brottmålsdomstolen. Motionärerna
menar att det är mycket allvarligt att USA ställt sig utanför ICC och
att Sverige bör motverka undertecknandet av bilaterala avtal som
garanterar amerikanska medborgare immunitet i ICC.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att Sverige var mycket aktivt under
förhandlingsprocessen och som 36:e stat ratificerade stadgan för ICC.
I juni 2000 antog EU:s ministerråd under svenskt ordförandeskap en
gemensam ståndpunkt, som omfattar en rad åtgärder som unionen skall
vidta för att stödja domstolen. Bland annat skall unionen ge stöd och
hjälp till andra stater att ratificera och implementera stadgan samt
stödja ansträngningarna att etablera själva domstolen. Vidare skall EU
ta upp frågan om ratifikation av stadgan till ICC i bilaterala
kontakter med andra stater och organisationer. Sverige har på olika
sätt försökt påverka USA, som för närvarande intar en negativ attityd
till Romstadgan, vilket i sin tur har en negativ inverkan på
ratifikationsprocessen i vissa länder.
Utskottet har inhämtat att Sverige driver frågan om en universell
anslutning till Romstadgan för den internationella brottmålsdomstolen
i kontakter med enskilda länder samt genom stöd till
frivilligorganisationer och internationella seminarier om ICC. Frågan
drivs också i EU, som gjort ett stort antal demarcher i valda länder.
Vad gäller åtal av amerikanska medborgare i den permanenta
internationella brottmålsdomstolen har EU:s råd för allmänna frågor
och yttre förbindelser i september 2002 enats om riktlinjer för hur
man skall hantera frågan om bilaterala avtal med USA och vad gäller
att överlämna amerikanska medborgare till domstolen. Enligt EU är det
amerikanska avtalsförslaget oacceptabelt, och utskottet konstaterar
att Sverige inte har några planer på att ingå ett bilateralt avtal.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna
väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U8 (fp)
yrkande 10, 2002/03:U212 (c) yrkande 4 samt 2002/03:U228 (fp)
yrkandena 12 och 13.
7 FN - särskilda initiativ
Befolkningsfrågor
I motion 2002/03:U8 (fp) yrkande 4 framhålls att deltagarna vid FN:s
befolkningskonferens i Kairo (ICPD) 1994 beslutade om en
rekommendation att 4 % av det nationella biståndet skall avsättas till
verksamhet om sexuell och reproduktiv hälsa. Det dokument som
undertecknades vid Kairokonferensen styr även verksamheten för FN:s
befolkningsorgan UNFPA. Sedan USA 2002 beslutat att dra tillbaka sitt
bidrag till UNFPA ligger ett extra stort ansvar på liberala länder som
Sverige att vara generösa med stöd till UNFPA. Därför bör Sverige låta
en större del det svenska biståndet gå till sexuell och reproduktiv
hälsa. I yrkande 6 konstateras att kvinnorörelsen världen över i
decennier har kämpat för kvinnors rätt till sin kropp, sin sexualitet
och till fri abort. Frågor om abort på kvinnans egna villkor bör
drivas tydligt av Sverige i t.ex. FN. Vidare konstateras i yrkande 7
att det är positivt att tilläggsprotokollet till konventionen om
avskaffande av all slags diskriminering mot kvinnor (CEDAW) har trätt
i kraft, och motionärerna menar att Sverige bör vara pådrivande för
att fler länder skriver under och implementerar konventionen. I
yrkande 8 framhålls att Sverige varit drivande i arbetet med att
inkorporera skrivningar om sexuell läggning i de enda FN-resolutioner
där begreppet förekommer. Kraftigare åtgärder måste dock vidtas för
att undanröja diskriminering på grund av sexuell läggning eller
könsidentitet. En internationell konvention, baserad på samma grunder
som de konventioner som förbjuder diskriminering mot kvinnor, bör
utarbetas och konventionen bör utgå ifrån FN:s förklaring om de
mänskliga rättigheterna och ingå i FN:s konventionssystem.
Motionärerna menar att Sverige bör ta initiativ för att frågan lyfts
fram i FN.
I motion 2002/03:U328 (kd) yrkande 16 framhålls att det finns all
anledning för Sverige att som ett föregångsland i arbetet för
demokrati och mänskliga rättigheter målinriktat arbeta för att frågan
om prenatal könsdiskriminering behandlas seriöst i FN och att den förs
upp på dagordningen för FN:s generalförsamling.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att frågan om prenatal könsdiskriminering utgör
en stor och komplex problematik med kulturella och ekonomiska
aspekter. I arbetet med denna fråga är det nödvändigt att arbeta med
insatser på flera nivåer både på kort och lång sikt. Det är viktigt
att se bekämpningen av prenatal diskriminering i sammanhanget av
jämställdhet mellan könen i stort och att aktivt verka för att
flickors mänskliga rättigheter skyddas.
Könsdiskriminering gör kvinnor och flickor till offer för
föreställningen om att deras liv är mindre värda än mäns och pojkars.
Denna attityd har medfört att det i länder som Kina och Indien finns
ett stort underskott på flickebarn. Kvinnounderskottet leder bl.a.
till att fattiga kvinnor och flickor från omgivande länder utsätts för
våld och kidnappning för sexuella ändamål och för påtvingade
giftermål. Viktiga framsteg har gjorts vad gäller kvinnors och
flickors situation världen över tack vare FN:s arbete på området,
bl.a. med kvinnokonventionen CEDAW och dess uppföljning samt med
handlingsplanen från fjärde kvinnokonferensen i Beijing 1995 och dess
uppföljning. Centralt i detta arbete har varit ett antal frågor som
varit högt prioriterade av Sverige, bl.a. våld mot kvinnor och flickor
samt sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Utskottet kan
vidare konstatera att Sverige har undertecknat och ratificerat
kvinnokonventionen, CEDAW, inklusive det underprotokoll som medger
individuell klagorätt.
Det svenska utvecklingssamarbetet har som övergripande mål att bekämpa
fattigdom och omfattar bl.a. utbildnings- och informationskampanjer om
kvinnors och barns rättigheter. Medvetenheten om våld mot kvinnor och
flickor och om könsdiskriminering och dess konsekvenser är nu i många
länder betydligt högre än för bara några år sedan. Utskottet menar att
det är viktigt att Sverige fortsätter att aktiva arbeta i FN och följa
utvecklingen på detta område. FN:s speciella rapportör om våld mot
kvinnor - en tjänst som finns i högkommissariens kontor sedan 1994
bl.a. på Sveriges initiativ - konstaterar att man i kampen mot våld
mot kvinnor och barn i hemmet gjort vissa framsteg, bl.a. genom att
flera länder infört lagstiftning som syftar till att skydda kvinnor
från sådant våld.
Sverige var aktivt i utarbetandet av barnkonventionen och fortsätter
nu arbeta med utgångspunkt från dess grundprinciper. Sverige är också
drivande på olika sätt vad gäller att se till att barnkonventionen,
barns situation och staters ansvar ständigt finns som en viktig punkt
på säkerhetsrådets och generalförsamlingens dagordning.
Barnkonventionens principer och rekommendationer utgör utgångspunkten
för regeringens skrivelse 2001/02:186 Ett barnrättsperspektiv i
internationellt utvecklingssamarbete. Skrivelsens tiopunktsprogram
betonar bl.a. främjande av barns hälsa och lika möjligheter för både
flickor och pojkar.
Utskottet konstaterar att Sverige varit drivande i arbetet med att
inkorporera skrivningar om sexuell läggning i de FN-resolutioner där
begreppet förekommer. Senast under 2003 års kommission för mänskliga
rättigheter (MRK) lyftes frågan fram av Sverige. Den svenske
ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO),
talade i år, på regeringens vägnar, inför FN:s kommission för
mänskliga rättigheter och lyfte fram den positiva utveckling som trots
allt sker kring frågan om individens åtnjutande av sina mänskliga
rättigheter utan diskriminering på grund av sexuell läggning, men
underströk att det fortfarande finns många länder i världen som
kränker homo- och bisexuellas rättigheter, och därför måste insatserna
på området ökas.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna
väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U8 (fp)
yrkandena 4, 6-8 samt 2002/03:U328 (kd) yrkande 16.
Fredsinitiativ och övervakningsstyrka
I motion 2002/03:U249 (v) framhålls att det tidigare var självklart
att Sverige ansåg att grunden för alla fredsinitiativ i Mellanöstern
måste bygga på FN:s resolutioner. Sverige erkände Israels rätt till
nationell säkerhet inom internationellt erkända gränser men samtidigt
fördömde Sverige att Israel förtrycker palestinier och ockuperar
landområden som tillhör det palestinska folket. I yrkande 1 krävs att
Sverige i FN och andra internationella organisationer kraftfullt
reagerar mot den fortsatta israeliska bosättningspolitiken och för att
den israeliska ockupationen av palestinska områden upphävs, och i
yrkande 2 begärs att Sverige i FN och andra internationella
organisationer verkar för att en internationell övervakningsstyrka
sänds till Palestina.
Utskottets ställningstagande
EU samverkar med USA, Ryssland och FN inom den s.k. kvartetten för att
få i gång fredsprocessen i Mellanöstern. Kvartetten har utarbetat en
gemensam s.k. färdplan, som nyligen presenterats för parterna och vars
mål är bildandet av en palestinsk stat senast 2005.
Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att Saddam Husseins regim
är borta och konstaterar att den svenska regeringen beklagat att
kriget i Irak bröt ut och att regimskiftet inte har åstadkommits med
fredliga medel. Sverige delar inte USA:s och den USA-ledda
koalitionens åsikt om att folkrättsligt stöd föreligger för att
använda militärt våld.
Kriget i Irak har en tydlig koppling till konflikten mellan Israel och
Palestina och i bästa fall kan den nya situationen i Irak leda till
ökade ansträngningar för att uppnå fred i hela Mellanöstern. Utskottet
anser att konflikten mellan Israel och Palestina måste få ett slut och
att detta kräver ett kraftfullt internationellt agerande. Utskottet
hoppas att den nya situationen i regionen kommer att leda till att
Israels ockupation av Palestina får ett slut och att terroristdåd och
självmordsattacker mot israeler upphör.
Utskottet konstaterar att en ny palestinsk regering under
premiärminister Mahmoud Abbas tillträtt och att den s.k. färdplanen
som presenterades för parterna den 30 april kan innebära ett välkommet
genombrott i fredsprocessen. Sverige och EU har vid upprepade
tillfällen fördömt den israeliska bosättningspolitiken, senast vid
Köpenhamnsmötet i december 2002 uttryckte EU stor oro över den
fortsatta bosättningsaktiviteten. EU uppmanade Israel att upphäva sin
bosättningspolitik och som ett första steg frysa all
bosättningsverksamhet. För varje bosättning som byggs skapas ett nytt
hinder för en fredlig lösning. Bosättningarna strider mot folkrätten
och mycket av våldet och oron i de palestinska områdena hänför sig
till bosättningarna och spänningen mellan den palestinska befolkningen
och bosättarna.
Sverige och EU står bakom kravet på en internationell närvaro i
regionen. Sverige stöder FN:s generalsekreterares förslag att sända en
multinationell fredsstyrka till regionen. Sverige och EU har aktivt
arbetat för att färdplanen skall åtföljas av en övervakningsmekanism,
med uppgift att övervaka hur parterna följer sina åtaganden enligt
färdplanen. En internationell övervakningsmekanism är en förutsättning
för att färdplanen skall bli det verktyg som EU och det
internationella samfundet önskar.
Israel har hittills inte accepterat omvärldens krav på en
internationell styrka och säkerhetsrådet har ännu inte kunnat enas
kring ett sådant beslut. Sverige kommer att fortsätta att arbeta inom
FN och andra organisationer för att en internationell närvaro skall
komma till stånd och för att konflikten mellan israeler och
palestinier skall få en fredlig lösning och att den folkrättsstridiga
ockupationen upphör i enlighet med säkerhetsrådets resolutioner.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionen
väckt är besvarade och avstyrker därmed motion 2002/03:U249 (v)
yrkandena 1 och 2.
Sanktionspolitik och flygförbudszoner
Vid flera tillfällen har den sudanesiska armén startat kraftiga
militära offensiver i södra Sudan. Civilbefolkningen som bor i staden
Torit och de oljerika regionerna vid Nilen har drabbats av bombningar.
I motion 2002/03:U257 (mp) yrkande 2 krävs att Sverige inom FN tar
initiativ till upprättandet av en militär flygförbudszon i södra
Sudan.
I motion 2002/03:U272 (v) framhålls att flygförbudszonerna i Irak inte
haft något stöd i FN under de tio år som de funnits. I yrkande 2 krävs
att Sverige i FN verkar för att säkerheten för de olika
befolkningsgrupperna som berörs av flygförbudszonerna garanteras av FN
och att konkreta åtgärder vidtas för att detta skall förverkligas för
den kurdiska befolkningen i norr och den shiitiska minoriteten i
söder. I yrkande 3 krävs att Sverige i FN måste verka för att USA:s
och Storbritanniens bombningar av Irak upphör och vidare krävs i
yrkande 4 att Sverige i FN verkar för att FN-inspektörerna först måste
undersöka situationen i Irak innan FN vidtar ytterligare åtgärder och,
i yrkande 5, att Sverige i FN skall verka för att sanktionerna mot
Irak hävs eftersom de inte haft den effekt som avsetts. I yrkande 6
krävs att Sverige i FN måste verka för att den irakiska befolkningen
ges snabb och effektiv hjälp med livsmedel och mediciner så snart
sanktionerna hävts och bombningarna upphört, då mat-för-olja-
programmet inte fungerar. I yrkande 8 framhålls att Sverige i FN bör
rikta uppmärksamhet på resolution 688 och verka för att
världssamfundet gör aktivt bruk av den resolutionen i kampen mot den
irakiska diktaturen för att ge stöd till försvaret av alla irakiska
medborgares demokratiska och mänskliga rättigheter. I yrkande 9 krävs
vidare att Sverige i FN verkar för att en nedtrappning av sanktioner
förbinds med att den kurdiska befolkningen i norr och den shiitiska
minoriteten i söder garanteras försörjning med livsmedel och
mediciner. Även i motion 2002/03:U273 (v) yrkande 1 anser man att
Sverige i FN bör driva frågan om att det internationella samfundet
måste ge garantier för säkerheten för befolkningen i norra
Irak/irakiska Kurdistan. Vidare krävs, i yrkande 6, att Sverige i FN
driver frågan att regimen i Bagdad inte skall ha vetorätt vad gäller
stödet från mat-för-olja-programmet till norra Irak/irakiska Kurdistan
och, i yrkande 10, att Sverige i FN bör verka för att norra
Irak/irakiska Kurdistan garanteras kompensation för mat-för-olja-
programmet i takt med att sanktionerna mot Irak hävs.
Utskottets ställningstagande
Utskottet kan konstatera att det är säkerhetsrådet som i varje enskilt
fall beslutar om hur sanktioner skall vara utformade och om hur de
skall gälla. Sverige stöder aktivt FN:s arbete i dessa frågor och
verkar för att relevanta säkerhetsrådsresolutioner genomförs.
Erfarenheterna visar att breda ekonomiska sanktioner inte alltid får
genomslag eller avsedd effekt när det gäller att påverka regeringar
eller andra ansvariga aktörer. Utgångspunkten för all sanktionspolitik
måste vara att utöva så stor press som möjligt mot landets
beslutsfattare och att effekterna på civilbefolkningen minimeras. I
syfte att utveckla sanktionsinstrumentet till ett mer verkningsfullt,
ändamålsenligt och humant verktyg deltar Sverige aktivt i FN:s
diskussioner kring dessa frågor.
Sverige har sedan 2002 lett en internationell arbetsgrupp om
genomförande och övervakning av riktade sanktioner, den s.k.
Stockholmsprocessen, vilken är ett led i en internationell verksamhet
som syftande till att förbättra Förenta nationernas
sanktionsinstrument. Den primära avsikten har varit att arbeta fram en
operativ handbok som kan användas som vägledning för FN:s och
medlemsstaternas praktiska arbete vid utformning, genomförande och
övervakning av riktade sanktioner. Genom tydliga riktlinjer och
rekommendationer kan nya sanktioner minimera sidoeffekter samtidigt
som de träffar just de individer och enheter man önskar nå.
Stockholmsprocessen har samlat en bred krets av länder, enskilda
organisationer, akademiker och FN-aktörer. Totalt har mer än 120
experter deltagit och 35 länder har varit representerade i arbetet.
FN:s säkerhetsråd följer noga utvecklingen i Sudan, och
generalsekreteraren beslutade i januari att förlänga förordnandet för
den särskilde rådgivaren för Afrikas Horn, Mohamed Sahoun. Sahoun har
ett övergripande ansvar för alla FN-insatser i Sudan och har deltagit
i fredsförhandlingarna i Kenya sedan de inleddes. Förhandlingarna med
medverkan av FN har löpt enligt planen och förhoppningen är att ett
fredsavtal kan undertecknas av parterna redan sommaren 2003. Från FN:s
håll avser man avvakta denna utveckling, och några diskussioner om
upprättande av en flygförbudszon i södra Sudan pågår för närvarande
inte. Inte heller från svensk sida finns för närvarande några planer
på att ta ett initiativ i frågan. Med ett fredsavtal torde frågan om
upprättande av en flygförbudszon vara överspelad.
Även om den militära insatsen i Irak genomförts utan FN-mandat har FN
en central roll att spela, inte minst i hanteringen av den humanitära
situationen efter kriget. Frågan om konfliktens hanterande måste
återföras till FN och säkerhetsrådet, som har det yttersta ansvaret
för internationell fred och säkerhet.
Utskottet konstaterar vidare att Sverige beträffande norra Irak har
stött områdets begränsade självstyre och den demokratiseringsprocess
som påbörjats de senaste åren. Den tidigare närvaron av FN:s
skyddsvakter (United Nations Guards Contingent in Iraq - UNGCI) bidrog
också till att skapa en säkrare situation, framför allt så att de
humanitära aktörerna kunde genomföra sina uppgifter. UNGCI skapades
1991 i syfte att skydda FN:s humanitära insatser i den norra Irak, och
Sverige, Tyskland, Nederländerna och USA var de största finansiärerna
av styrkan. Sedan 1991 har Sverige totalt bidragit med drygt 100
miljoner kronor.
Utskottet konstaterar att Sverige kommer att fortsätta sina
ansträngningar att, såväl bilateralt som multilateralt, arbeta för att
alla skall ha möjlighet att utöva grundläggande rättigheter som i
internationella instrument erkänns dem i egenskap av etnisk minoritet.
Sverige kommer att fortsätta samarbetet med FN och kommer att verka
för en fredlig utveckling i Mellanöstern.
Det irakiska folket måste snarast möjligt självt tillåtas ta ansvaret
för sin framtid. Detta skulle kunna ske genom sammankallandet av en
nationell konferens med syfte att nå fram till en representativ
regering. Det internationella samfundet måste i denna process särskilt
uppmärksamma kvinnornas situation och roll i det irakiska samhället.
När säkerhetsläget är sådant att återuppbyggnaden av det irakiska
samhället kommer i gång bör FN spela en central roll. Säkerhetsrådet
måste återta det politiska initiativet och definiera FN:s uppgifter i
Irak efter kriget. Även EU har en viktig roll att spela i det
internationella samfundets bidrag till frihet, välfärd och demokrati
för den irakiska befolkningen.
Utskottet anser att kravet på irakisk avrustning av
massförstörelsevapen kvarstår även efter ett krig. Inspektionerna
skall slutföras och en förstörelseprocess verifieras. Unmovic har
suspenderat sin verksamhet, men utskottet menar att det mandat
säkerhetsrådet har gett Unmovic kvarstår.
En normalisering av situationen i Irak innebär att den mängd FN-
resolutioner som sedan 1990 antagits och som innehåller en mängd olika
element (frysning av tillgångar, skadeståndsanspråk, sanktionsregim,
inspektioner, etc.) måste hanteras av säkerhetsrådet. Frågorna om
Iraks framtida uppbyggnad måste tydligt kopplas till utvecklingen i
regionen.
Utskottet konstaterar att situationen i Irak sedan tiden för motionens
inlämnande har förändrats radikalt. Vad gäller yrkandena om olja-för-
mat-programmet råder nu andra förutsättningar, och frågeställningarna
ingår därmed i den totala problematiken kring krigets slut och det
humanitära arbetet. Det återuppstartade olja-för-mat-programmet bör
kunna utgöra en plattform för FN:s fortsatta engagemang i Irak.
Utskottet menar att ockupationsmakterna måste överlämna hanteringen av
Irak till FN. Detta måste ske genom antagande av en resolution som
lanserar en politisk process i syfte att legitimera det interimistiska
styret, IIA (Iraqi Interim Authority), som bas för det internationella
samfundets deltagande i uppbyggnaden av Irak. Antagandet av en
resolution skulle innebära ett viktigt första steg mot en nödvändig
normalisering av relationen mellan Irak och omvärlden. Resolutionen
får inte innebära att avkall görs på de folkrättsliga skyldigheter som
åvilar ockupationsmakterna. Det är också av största vikt att en sådan
resolution utformas utan möjlighet till tolkning av en legitimering
eller legalisering av kriget i efterhand.
Utskottet konstaterar att FN:s säkerhetsråd i resolution 688 redan
1991 har fördömt förtrycket mot kurderna och uttryckt sin avsikt att
fortsätta följa frågan. Skydd för mänskliga rättigheter och värnande
om den irakiska civilbefolkningen är centrala element i FN:s och EU:s
agerande gentemot Irak. Säkerhetsrådet har en central roll när det
gäller att avgöra vilka eventuella insatser som kan komma att krävas
för att skydda kurderna och/eller andra befolkningsgrupper i Irak när
sanktionerna hävs.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna
väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U257 (mp)
yrkande 2, 2002/03:U272 (v) yrkandena 2-6, 8 och 9 samt 2002/03:U273
(v) yrkandena 1, 6 och 10.
Internflyktingar
Internflyktingar är människor som tvingats fly från sina hem,
huvudsakligen på grund av väpnad konflikt, brott mot mänskliga
rättigheter eller naturkatastrofer, utan att ha passerat en
internationellt erkänd statsgräns. Till skillnad från de flyktingar
som har tillerkänts flyktingstatus utgör inte internflyktingar någon
enskild kategori i juridisk mening och har därmed heller inte något
specifikt folkrättsligt skydd. I motion 2002/03:U286 (mp och v) krävs
att Sverige måste arbeta för att frågan om internflyktingars utsatthet
förs upp på den internationella dagordningen för att skapa stärkt
skydd för denna flyktinggrupp.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att de humanitära behoven för internflyktingar
sedan länge är stora och kommer att kräva ett omfattande
internationellt engagemang lång tid framöver. I detta arbete kommer
Sverige att vara fortsatt aktivt.
FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) tillsattes av FN:s generalförsamling
1951 för att bistå de 1,2 miljoner flyktingar i Europa som fortfarande
var hemlösa efter andra världskriget. I dag omfattas mer än 20
miljoner människor i över 140 länder av UNHCR:s mandat. Under senare
år har UNHCR också fått i uppdrag att ta sig an människor som formellt
sett inte omfattas av organisationens mandat. Det är människor som
lever i flyktingliknande situationer, t.ex. internflyktingar som har
flytt från sina hem men inte passerat en internationell gräns. UNHCR
samarbetar med regeringar och icke-statliga organisationer och det
övriga FN-systemet. UNHCR:s närmaste samarbetspartner är
Världslivsmedelsprogrammet (WFP) som bidrar med mat och andra
basförnödenheter till flyktingar, och även FN:s barnfond (Unicef),
Världshälsoorganisationen (WHO), FN:s utvecklingsprogram (UNDP) och
FN:s samordningsorgan för humanitära frågor (OCHA), liksom Röda Korset
och Internationella migrationsorganisationen (IOM), är allierade i
olika insatser för flyktingar. UNHCR har dessutom kontakt med närmare
ett tusental icke-statliga organisationer som arbetar med och för
flyktingar. Sverige bidrar med betydande belopp till många av dessa
organisationer.
Andra organisationer, som traditionellt sett har haft väldigt litet
med flyktingar att göra, har börjat samarbete med UNHCR, på grund av
att flyktingproblematiken blivit mer komplex. I framtiden kommer
troligen finansiella institutioner som Världsbanken och de regionala
bankerna att få större betydelse för detta arbete eftersom många
flyktingproblem ofta orsakas av sociala och ekonomiska förhållanden.
Sverige har under senare år bidragit med betydande belopp till t.ex.
Angola, där inbördeskrig härjat och civilbefolkningen är hårt drabbad.
Nästan var fjärde invånare beräknades i ett skede vara flykting i sitt
eget land och två miljoner är helt beroende av internationell hjälp
för sin överlevnad. Andra stora insatser under senare år har gjorts i
Colombia, Afghanistan, Mellan-östern och Bosnien-Hercegovina, särskilt
vad gäller flyktingåtervändande och återuppbyggnad.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som väckts i
motionen är besvarade och avstyrker därmed motion 2002/03:U286 (mp och
v).
8 FN-konferenser
I motion 2002/03:U252 (kd) framhålls att olika finska organisationer
sedan början av den s.k. Beijing + 5-processen verkat för att
genomföra en femte världskonferens för kvinnor. Den finska regeringen
stöder tanken på en femte världskonferens och har inrättat en
nationell kommitté som driver kampanjen. Motionärerna menar att
Finland behöver stöd från Sverige när beslutet om världskonferensen
tas i FN i år eller nästa år.
I motion 2002/03:U296 (kd) yrkande 4 framhålls att det är lika viktigt
att främja mänskliga rättigheter som att öka förståelsen för andra
kulturer och religioner. Det finns en risk att FN-konventionerna
uppfattas som enbart västerländska och därför behövs en ödmjukhet
inför andra människors kulturella seder och bruk. Olika varianter på
demokratiska samhällssystem behöver inte betyda att rätten till
politisk delaktighet och åsiktsfrihet kränks, och olika
välfärdsmodeller och skolsystem behöver inte betyda att rätten till
ekonomisk utveckling och utbildning inte respekteras. Motionärerna
menar att det är speciellt viktigt att förhindra en ny uppdelning av
världen i en "kristen" och "muslimsk" del. FN bör ha detta som tema på
en FN-konferens för att stärka det interkulturella utbytet och samla
världens religiösa ledare för att diskutera dessa frågor.
I motion 2002/03:MJ490 (mp) yrkande 3 framhålls att djurens
rättigheter i likhet med mänskliga rättigheter inte endast är en
nationell angelägenhet. I kampen för att förbättra människors villkor
utanför Sveriges gränser har FN:s deklaration om mänskliga rättigheter
varit till stor hjälp och motionärerna kräver en liknande deklaration
om djurens rättigheter och en FN-konferens på detta tema.
I motion 2002/03:A322 (mp) yrkande 2 framhålls att män liksom kvinnor
underställs normer för hur de skall bete sig som man respektive
kvinna. Därför är det av största vikt att männens roll undersöks,
analyseras och förändras. En tvärpolitisk utredning bör tillsättas för
att analysera den nya mansrollen och hur detta skall föras ut till
allmänheten. För att även mannens roll i ett internationellt
perspektiv skall belysas och kunna jämföras krävs att Sverige
offensivt tar initiativ i FN för att hålla en världskonferens om
mansrollen och dess konsekvenser inom alla samhällsområden.
Utskottets ställningstagande
Sverige stöder FN:s arbete med samordning av världskonferenser, bl.a.
genom en arbetsgrupp i generalförsamlingen som diskuterar
uppföljningen av konferenserna. Det råder stor enighet inom det
internationella samfundet om att arbetet nu bör inriktas på en
uppföljning av åtaganden från tidigare världskonferenser, inklusive
millenniedeklarationen och att uppfylla millennieutvecklingsmålen.
Världskonferenserna under 1990-talet har på ett effektivt sätt lyft
fram viktiga frågor i utvecklingsprocessen. Genom genomförande och
uppföljning på nationell och regional nivå omsätts ord till handling.
Handlingsplanen från FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking 1995 har
varit vägledande för jämställdhetsarbetet inom FN, såväl centralt via
FN:s kvinnoenhet som i enskilda fonder, program och fackorgan. Sverige
har också alltsedan Pekingkonferensen haft en nära dialog med olika
delar av FN-systemet och har bl.a. genom ekonomiska bidrag stött
arbetet med att integrera ett jämställdhetsperspektiv i
organisationernas arbete. Sverige tillhör de största givarna till FN:s
kvinnofond (Unifem), och bidrar också till FN:s kvinnoenhet. Sverige
har även verkat för att Världsbanken och de andra utvecklingsbankerna
skall uppmärksamma kvinnor och män på lika villkor i sin långivning
och via metod- och kompetensutveckling synliggöra och uppmärksamma
jämställdhetsfrågor. Utskottet konstaterar att jämställdhet hittills
har varit alltför lite fokuserat på mansrollen och att det är
nödvändigt att involvera männen i jämställdhetsarbetet. Sverige har
aktivt drivit frågan om mäns situation och roller i
jämställdhetsarbetet vid flera av de internationella konferenser som
ägt rum under 1990-talet, liksom vid uppföljningssammankomsterna och
vid världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg 2002. Mäns
roller uppmärksammades internationellt genom handlingsplanen från FN:s
fjärde kvinnokonferens i Beijing 1995, som ett direkt resultat av
Sveriges aktiva agerande.
Utskottet konstaterar att viktiga framsteg har gjorts vad gäller
kvinnors situation sedan FN:s första världskonferens 1975. Samtidigt
är både diskriminering av och våld mot kvinnor och flickor fortfarande
utbrett i såväl fredstid som under och efter väpnade konflikter.
Kvinnors tillgång till produktiva resurser, utbildning och
beslutsfattande är också alltjämt begränsad. Övriga internationella
världskonferenser och uppföljningar i FN:s regi under 1990-talet och
därefter har också bidragit till att fortsatta steg tagits vad gäller
att främja jämställdhet. Sverige fortsätter att driva jämställdhet som
en prioriterad fråga i internationella sammanhang.
Konferenserna utgör en viktig mötesplats för erfarenhetsutbyte,
kunskapsinhämtning och avstämning. Sverige stöder initiativ för
uppföljning av kvinnokonferensernas rekommendationer och
handlingsplaner, genom ett brett deltagande i möten och diskussioner
på nationell och regional nivå. En stor del av denna verksamhet
handhas av enskilda organisationer och andra fristående institutioner
och nätverk.
Utskottet menar att det är viktigt att ödmjukhet inför andra
människors kulturella seder och bruk genomsyrar det internationella
samarbetet. Olika metoder och tillvägagångssätt i andra länder och hos
andra folk behöver inte betyda skillnader i värdegrunden eller synen
på mänskliga rättigheter. Olika varianter på demokratiska
samhällssystem behöver inte betyda att rätten till politisk
delaktighet och åsiktsfrihet kränks. Det är viktigt att det finns
olika internationella arenor för att diskutera mänskliga rättigheter
och för att lära sig av varandras synsätt och erfarenheter. Utskottet
menar att bl.a. det svenska initiativet om Forum för levande historia
lagt grunden till ett viktigt interkulturellt utbyte. Utskottet
genomför för närvarande ett särskilt arbete om islam och västvärlden
och detta förutses bli avrapporterat under den innevarande
valperioden.
Utskottet konstaterar att Sverige, internationellt och inom EU, verkar
för djurens rätt till rimliga livsvillkor men anser inte att en
speciell FN-konferens och deklaration skulle komma att förändra
situationen för djuren. Det arbete som redan bedrivs, främst inom EU,
kan stärkas och utvecklas.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna
väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U252 (kd),
2002/03:U296 (kd) yrkande 4, 2002/03:MJ490 (mp) yrkande 3 samt
2002/03:A322 (mp) yrkande 2.
9 Sverige i FN
I motion 2002/03:U8 (fp) yrkande 2 framhålls att Sverige har en lång
tradition av deltagande i fredsbevarande militära insatser i FN:s
regi. Det har givit viktigt skydd och ökad säkerhet där de satts in.
Dessa insatser, i synnerhet i europeiska konflikthärdar, är ett sätt
att skapa ökade förutsättningar för vår egen säkerhet. Motionärerna
menar att 120 Sveriges fred och säkerhet främjas genom ett aktivt
deltagande i internationella insatser, som numera också är en
integrerad del av det svenska försvarets huvuduppgifter.
I motion 2002/03:U268 (kd) yrkande 1 framhålls att det inte längre är
enbart nationalstaterna som har makten över utvecklingen. Näringslivet
och de multinationella företagen har vuxit fram som regionala och
globala aktörer av betydande vikt, ibland på bekostnad av
regeringarnas makt och inflytande. Även mellanstatliga organisationer
och icke-statliga organisationer har flyttat fram sina positioner.
Konsekvenserna blir att internationellt samarbete i dag inte enbart
handlar om staters samverkan, utan lika viktigt är samarbetet mellan
regeringar, näringslivet, NGO:er och andra internationella
organisationer. Därmed har alla globala aktörer ett ansvar för att
främja mänskliga rättigheter. Det är viktigt att regeringen håller en
levande dialog med alla aktörer och återkommande bjuder in
representanter från folkrörelser, näringsliv och akademiker för att
granska och diskutera Sveriges utrikespolitik och utrikespolitiska
åtaganden.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att Sverige ser det multilaterala samarbetet som
det viktigaste instrumentet för att komma till rätta med de stora
överlevnadsfrågorna. Denna uppgift kräver ett starkt FN och ett nära
samarbete med regionala och andra organisationer. Sveriges bidrag
genom åren till FN:s fredsbevarande operationer, till medlingsarbete
och till den ekonomiska och sociala verksamheten har varit betydande.
Sverige ser som en prioriterad uppgift att vara med och utveckla den
nya generationen fredsfrämjande insatser där militära, politiska och
humanitära åtgärder går hand i hand, och att skapa ett FN som är
bättre på att förebygga konflikter och på att ingripa i tid. De
fredsbevarande operationerna har blivit ett av FN:s viktigaste
instrument för att upprätthålla fred och säkerhet. Sverige har en lång
tradition av deltagande i dessa operationer, som dels genom sin
närvaro skapar trygghet för befolkningen och en säker miljö för FN,
OSSE, EU och andra internationella och enskilda organisationer att
verka i, dels främjar fred och säkerhet genom värdefull internationell
erfarenhet för det svenska försvaret.
Utskottet konstaterar att regeringen kontinuerligt har kontakter med
företrädare för folkrörelser, näringslivet och
forskningsinstitutioner. Detta sker bl.a. genom Folkrörelserådet,
referensgrupper och seminarier.
UD:s folkrörelseråd inrättades med syfte att fördjupa samrådet mellan
regeringen och folkrörelserna och utgöra ett diskussionsforum för
utvecklingsrelaterade frågor. Rådet består av representanter för
folkrörelser, Sida och UD. Möten äger rum minst två gånger per år med
biståndsministern eller statssekreteraren för utvecklingssamarbete som
ordförande. I samband med förberedelserna för de stora FN-
konferenserna bildas referensgrupper med deltagande av berörda
departement, folkrörelser, näringsliv och forskningsinstitutioner.
Vanligtvis ges även möjlighet för företrädare för dessa institutioner,
liksom för riksdagspartierna, att delta i de svenska delegationerna
såväl till de förberedande mötena som till själva konferenserna.
De svenska folkrörelserna och näringslivet deltar i det svenska
arbetet med de s.k. millennieutvecklingsmålen, som antogs vid FN:s
millennietoppmöte år 2000. Företrädare för folkrörelser och näringsliv
har även deltagit i den parlamentariska kommitténs (GLOBKOM)
betänkande som ligger till grund för den kommande
utvecklingspropositionen.
Mot bakgrund av vad som ovan anförts föreslår utskottet att motionerna
2002/03:U8 (fp) yrkande 2 samt 2002/03:U268 (kd) yrkande 1 lämnas utan
åtgärd.
10 FN-byggnadens utsmyckning
I motion 2002/03:U255 (kd) framhålls att den 50 år gamla FN-byggnaden
i New York imponerar med de visioner och mål som den kommit att
representera. Emellertid är standarden på inredningen mycket låg,
möblerna slitna, och tyger och färger är solkiga eller slitna.
Motionärerna anser att det vore synnerligen angeläget att Sverige tar
initiativ till att bidra med ett nytt möblemang och ny inredning i
FN:s gemensamma salar och sammanträdesrum.
Utskottets ställningstagande
Utskottet framhåller att Sverige alltsedan FN bildades har bidragit
med betydande insatser vad gäller både inredning och konstnärlig
utsmyckning av FN-byggnaden och dess omgivning. Senast vid FN:s 50-
årsjubileum tog Sverige initiativ och bekostade en renovering av
Ecosocs sammanträdessal.
En ombyggnad och renovering av hela FN-byggnaden diskuteras för
närvarande och Sverige har aktivt bidragit till konstruktiva
lösningar.
Mot bakgrund av vad som ovan anförts föreslår utskottet att motion
2002/03:U255 (kd) lämnas utan åtgärd.
Regeringens skrivelse
Utskottet framhåller värdet av att regeringen regelbundet återkommer
till frågan om Sveriges roll i Förenta nationernas verksamhet. Det
multilaterala samarbetet är det viktigaste instrumentet för att komma
till rätta med de stora överlevnadsfrågorna. Denna uppgift kräver ett
starkt FN och ett nära samarbete med regionala och andra
organisationer. Sveriges bidrag genom åren till FN:s fredsbevarande
operationer, till medlingsarbete och till den ekonomiska och sociala
verksamheten är betydande.
Regeringens skrivelse 2002/03:83 föreslås därmed bli lagd till
handlingarna.

</pre><pre>
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i
utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i reservationen.

1.      FN:s organisation, punkt 1 (m)
        av Göran Lindblad (m), Ewa Björling (m) och Björn Hamilton
(m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U322 yrkande
24 och avslår motionerna 2002/03:U7 yrkandena 1-6, 2002/03:U311
yrkandena 1, 3 och 4 och 2002/03:U313 yrkande 31.
Ställningstagande
Reformer är nödvändiga för FN:s trovärdighet. Generalsekreterare Kofi
Annans strävan att skapa ett mer relevant och kraftfullt FN förtjänar
Sveriges fulla stöd. FN bör således fokusera på de uppgifter som FN
bäst kan lösa. FN:s byråkrati måste minskas och effektiviteten stärkas
till gagn framför allt för u-länderna. Organisationer som UNHCR,
Unicef och vissa andra organ måste förbättra samordningen vid
humanitära insatser. WHO bör få en betydligt starkare roll för att
gemensamt bekämpa smittsamma sjukdomar. Medlemsstaterna måste ställa
tillräckliga resurser till FN:s förfogande. Sveriges neddragning av
försvarsanslagen och oförmåga att kunna ställa upp med internationell
trupp, är i detta sammanhang generande.
Då Afrika är den mest konfliktdrabbade kontinenten måste FN omedelbart
prioritera fredsfrämjande insatser på kontinenten. Svensk
Afrikapolitik måste förses med den säkerhetspolitiska dimension som
länge saknats. Då freden säkrats måste byggandet av
konfliktförebyggande strukturer snabbt komma i gång för att förhindra
nya strider. I huvudsak handlar det om att lösa tre konflikttyper:
mellanstatliga konflikter, inbördeskrig samt utbrytning ur stater.
Mellanstatliga konflikter förebyggs av effektiva säkerhetsordningar,
vars syfte är att stoppa angreppskrig. Afrika måste snarast få en
säkerhetsordning som förhindrar anfallskrig och krig genom ombud. FN,
EU och USA bör stödja AU - Afrikanska unionen - eller subregionala
organisationer, som SADEC eller Ecowas, att utveckla trovärdiga
garantier mot anfallskrig eller mot stöd till störtandet av etablerade
demokratier.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning av motion
2002/03:U322 (m) yrkande 24.

2.      FN:s organisation, punkt 1 (kd)
        av Holger Gustafsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U7 yrkandena
1-6 och avslår motionerna 2002/03:U311 yrkandena 1, 3 och 4,
2002/03:U313 yrkande 31 och 2002/03:U322 yrkande 24.
Ställningstagande
Kristdemokraterna präglas av en stark tro på multilateralismen och
anser att FN måste stärkas i alla sina grenar. En absolut
förutsättning för detta är att FN-systemet reformeras i grunden.
Bristerna vad gäller organisation, koordinering och management är
allvarliga. Ineffektivitet, byråkrati och svårigheter att över huvud
taget få insyn karakteriserar viktiga delar av FN:s verksamhet. FN:s
allmänna ställning har visserligen förbättrats under senare år. Det är
mycket Kofi Annans förtjänst. Han har genomfört reformer som inneburit
en viss modernisering av sättet att arbeta. Han har också stärkt FN:s
inflytande, inte minst i olika krishärdar.
FN:s organisation och management kännetecknas fortfarande av avsevärda
brister. Sverige har, tillsammans med de nordiska länderna, vid flera
tillfällen gjort försök att genomlysa organisationen vad avser
styrning, management och kontroll. Olika förslag till förbättringar
har presenterats och fått visst gehör i samband med de reformprocesser
som pågått under slutet av 1990-talet. Kristdemokraterna anser att
regeringen inom EU-kretsen - eller tillsammans med de nordiska
regeringarna - snarast initierar en omfattande översyn av FN-arbetet
med fokus på biståndsverksamheten och FN:s olika specialorgan.
Översynen bör dock gälla FN-systemet i stort eftersom en stor del av
organisationskulturen, personalpolitiken etc. är gemensam. De
viktigaste frågorna att ta upp är styrelsearbetet i de olika FN-
organen, rekryteringsprinciperna, organisationskulturen i stort,
rivaliteten mellan de olika FN-organen, reformeringen av
säkerhetsrådets beslutsregler samt frågan hur andra viktiga aktörer på
internationell nivå - som civil society, den privata sektorn samt
forskningen - skall kunna ges ett större formellt inflytande över
organisationens arbete.
Ansvaret för den omoderna och ineffektiva organisationen ligger både
på FN:s ledning och de regeringar som är FN:s huvudmän. För att de
nödvändiga reformerna skall bli av krävs, enligt Kristdemokraterna,
att både ledningen och medlemsstaterna utsätts för hårt tryck.
Kristdemokraterna föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning
av motion 2002/03:U7 (kd) yrkandena 1-6.

3.      FN:s organisation, punkt 1 (c)
        av Agne Hansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U313 yrkande
31 och avslår motionerna 2002/03:U7 yrkandena 1-6, 2002/03:U311
yrkandena 1, 3 och 4 och 2002/03:U322 yrkande 24.
Ställningstagande
FN har varit framgångsrikt i att fastställa globala mål och formulera
konventioner. Däremot kan organisationen kritiseras för att ägna för
mycket tid och resurser åt verksamhet som andra kunde sköta bättre.
FN:s utvecklingsprogram UNDP har en potential som bör kunna utnyttjas
mer när det gäller samordning av biståndsgivare. Ansvarsfördelningen
mellan utvecklingsbankerna och FN-systemet är av central betydelse.
Det horisontella samarbetet mellan de multilaterala organisationerna
har varit svagt och måste förbättras. Flera organisationer är dessutom
verksamma inom samma ämnesområden. Klarare ansvarsfördelning och
bättre samordning bör bidra till att ineffektivt dubbelarbete undviks.
Även om det multilaterala biståndet måste fördelas mellan många
medlemsländer är det angeläget att FN förmår göra kraftsamlingar för
att hantera specifika problem, som ökenutbredning och erosion eller
naturkatastrofer. Förutom som givare av multilateralt bistånd kan FN-
organen spela stor roll som samordnare av bilaterala insatser och för
att koordinera många länders och organisationers insatser. FN:s
kapacitet att fungera i rollen som koordinator för länder och
organisationer bör vara ett prioriterat mål i utvecklingen av det
multilaterala biståndet.
Centerpartiet föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning av
motion 2002/03:U313 (c) yrkande 31.

4.      FN:s organisation, punkt 1 (mp)
        av Lotta N Hedström (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U311 yrkandena
1, 3 och 4 och avslår motionerna 2002/03:U7 yrkandena 1-6,
2002/03:U313 yrkande 31 och 2002/03:U322 yrkande 24.
Ställningstagande
Jag anser att det globala civila samhället måste ges mer inflytande
och plats i FN:s verksamheter. Det globala civila samhället har stora
möjligheter att medverka till förnyade internationella samarbeten och
har spelat en avgörande roll för utkomsten av t.ex. förbudet mot
landminor och för inrättandet av den internationella
brottmålsdomstolen ICC. Detta visar den växande betydelsen av det
civila samhällets roll som förvaltare av globala normer när det gäller
globala angelägenheter. Detta har också visats i samband med
världskonferenser om miljö, kvinnors rättigheter och befolkningsfrågor
att det ofta är frivilligorganisationer som står för nytänkande och
innovativa metoder som berikat världssamfundet.
FN skall erbjuda de frivilliga organisationerna ett partnerskap som
omfattar rätten till information, former för inflytande samt
koordinering. Detta måste vara en av FN:s viktigaste prioriteringar de
kommande åren för att både förankra och legitimera sitt arbete men
också ta till vara kunskap och idéer från det civila samhället.
När det civila samhället saknar legalt och politiskt inflytande i sina
länder skall FN och andra länder kunna söka nå kontakt med dem och få
till stånd en transnationell dialog. FN måste också i större
utsträckning söka involvera NGO:er från fattiga länder i sina program
och till nya verksamhetsområden. Att involvera det civila samhällets
organisationer att ingå i nationella delegationer till FN-möten måste
uppmuntras.
Millennietoppmötet innebar ett nytt åtagande av FN:s medlemsländer att
respektera FN-stadgan och utveckla världsorganisationens verksamhet i
enlighet med dess syfte. De demokratiska bristerna inom FN-systemet
behöver korrigeras, i synnerhet vad det gäller vetot, säkerhetsrådets
sammansättning liksom de internationella finans- och
handelsinstitutionernas roll enligt förslagen i motionen.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad jag framför. Mitt förslag lämnas med motion 2002/03:U311 (mp)
yrkandena 1, 3 och 4.

5.      FN och fredsfrämjande insatser, punkt 2 (c)
        av Agne Hansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U212 yrkandena
5 och 13.
Ställningstagande
Behovet av FN och FN:s arbete är större än någonsin. Det ställer stora
krav på hur FN fungerar. Det är uppenbart att förändringar krävs för
att FN mer effektivt skall kunna utnyttja de möjligheter som det
förändrade internationella läget skapat. Ett omfattande arbete måste
investeras i konfliktförebyggande insatser. Trots ett gediget
konfliktförebyggande arbete kommer dock FN och andra internationella
organisationer under överskådlig tid också att tvingas hantera akuta
kriser, konflikter och katastrofer. FN har här en viktig uppgift att
ta sig an, nämligen att som den enda globala företrädaren för världens
stater i största möjliga grad motverka farliga effekter av
unilateralism.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning av motion
2002/03:U212 (c) yrkandena 5 och 13.

6.      FN och bidragen till den reguljära budgeten, punkt 3 (c)
        av Agne Hansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U212 yrkande 2
och avslår motionerna 2002/03:U8 yrkande 3 och 2002/03:U311 yrkandena
7-10.
Ställningstagande
FN:s medlemsstater måste också stötta och tillhandahålla erforderliga
personella, ekonomiska och andra resurser till de institutioner som
vuxit fram inom FN-systemet, såsom t.ex. Internationella
brottmålsdomstolen, (ICC) i Haag. FN:s medlemsstater måste ta ett
större ansvar för att tillförsäkra FN de resurser som krävs när
säkerhetsrådet beslutar sig för att gå in med en mission eller
genomföra en operation. För att göra FN:s fredsbevarande insatser
slagkraftigare krävs en rad åtgärder. Soldaterna måste komma på plats
snabbare och den civila sidan av missioner måste utvecklas mer vid
sidan av den militära. FN-insatserna måste baseras på tydliga och
därmed mer trovärdiga mandat. Skyddet av civila måste fullföljas och
de uppgifter FN:s fredsbevarande styrkor ges måste vara möjliga att
lösa; styrkorna måste utrustas med tillräckliga mandat för att
uppfylla skyddet. Vad som ovan sägs om förslag till åtgärder för
slagkraftigare FN-insatser bör ges regeringen till känna.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning av motion
2002/03:U212 (c) yrkande 2.

7.      FN och bidragen till den reguljära budgeten, punkt 3 (mp)
        av Lotta N Hedström (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U311 yrkandena
7-10 och avslår motionerna 2002/03:U8 yrkande 3 och 2002/03:U212
yrkande 2.
Ställningstagande
FN:s kapacitet att agera är självklart även grundad på ekonomisk
förmåga att mäkta med arbetet för att kunna förverkliga målsättningar
och möta behov. För att få medlemsländerna att betala sin avgift och
inte negligera den, tänja på terminen eller medvetet sacka efter bör
den vara kopplad till rösträtten i generalförsamlingen. Avgiften skall
bestämmas av generalförsamlingen utifrån landets ekonomiska
möjligheter.
Miljöpartiet föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning av
motion 2002/03:U311 (mp) yrkandena 7-10.

8.      Säkerhetsrådet, punkt 4 (m)
        av Göran Lindblad (m), Ewa Björling (m) och Björn Hamilton
(m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:U6 och
2002/03:U322 yrkande 22 och avslår motionerna 2002/03:U7 yrkande 7,
2002/03:U212 yrkande 1, 2002/03:U276 yrkande 4 och 2002/03:U311
yrkandena 2, 5 och 6.
Ställningstagande
FN:s säkerhetsråd har ett ansvar för att verka för internationell fred
och säkerhet. FN utgör också en viktig mötesplats för den
internationella diplomatin. Mer än någonsin behövs ett FN som är
relevant och effektivt. Det är viktigt att stärka säkerhetsrådets
förmåga att fatta beslut. Det stora problemet är vetorätten. Denna har
vid flera tillfällen blockerat möjligheterna för säkerhetsrådet att
fullfölja sitt ansvar för internationell fred och säkerhet: Kurdistan,
Kosovo, Makedonien och Irak. När det gäller folkmordet i Rwanda var
säkerhetsrådet helt passivt. En reformering av FN-stadgan som
möjliggör att dess principer lättare kan efterföljas måste genomföras
omgående för att säkerhetsrådet inte helt skall tappa sina möjligheter
att agera.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning av motion
2002/03:U6 (m) och 2002/03:U322 (m) yrkande 22.

9.      Säkerhetsrådet, punkt 4 (kd)
        av Holger Gustafsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U7 yrkande 7
och avslår motionerna 2002/03:U6, 2002/03:U212 yrkande 1, 2002/03:U276
yrkande 4, 2002/03:U311 yrkandena 2, 5 och 6 och 2002/03:U322 yrkande
22.
Ställningstagande
FN är den viktigaste globala säkerhetspolitiska organisationen. Efter
det kalla krigets slut var den allmänna förhoppningen att FN äntligen
skulle mäkta med de uppgifter för fred och säkerhet som
organisationens upphovsmän skrev in i den alltjämt gällande stadgan.
De permanenta stormaktsmedlemmarna i säkerhetsrådet (Frankrike, Kina,
Ryssland, Storbritannien och USA) har genom att lägga in veton alltför
många gånger låtit maktpolitik försvåra eller t.o.m. omöjliggöra
säkerhetsrådets funktion. Sverige bör tillsammans med de nordiska
länderna i EU ta initiativ till en process som kan leda fram till att
säkerhetsrådets beslutsregler och vetorätt kan reformeras. Dessutom
bör sammansättningen av rådet ses över. Japan och Europeiska unionen
bör övervägas som permanenta medlemmar av säkerhetsrådet.
Sverige är en av de största tillskyndarna av FN-idén och FN:s
verksamhet och detta medför ett stort ansvar för organisationen, både
finansiellt och genom att ge organisatoriskt stöd till verksamheten.
Kristdemokraterna föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning
av motion 2002/03:U7 (kd) yrkande 7.

10.     Säkerhetsrådet, punkt 4 (c)
        av Agne Hansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U212 yrkande 1
och avslår motionerna 2002/03:U6, 2002/03:U7 yrkande 7, 2002/03:U276
yrkande 4, 2002/03:U311 yrkandena 2, 5 och 6 och 2002/03:U322 yrkande
22.
Ställningstagande
FN:s beslutsförmåga har ibland blockerats till följd av att de
permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet inte bara haft skilda
uppfattningar om vilka åtgärder som borde vidtas i vissa situationer.
De permanenta rådsmedlemmarna har också ibland missbrukat sin
vetorätt. Säkerhetsrådet har därför inte alltid klarat av sin
viktigaste uppgift enligt FN-stadgan - upprätthållandet av
internationell fred och säkerhet, en uppgift för vilken säkerhetsrådet
bär huvudansvaret. Sverige bör verka för att vetorätten i
säkerhetsrådet avskaffas och att rådet breddas och görs mer
representativt. Detta bör ges regeringen till känna. Säkerhetsrådets
beslutsförmåga har förutom av politiska skäl också hämmats av
finansiella skäl. Förenta staterna har mot bakgrund av sin stora skuld
ett särskilt ansvar. Internationella påtryckningar mot USA att
fortsätta sina avbetalningar bör därför utövas. FN kan, som det
internationella samfundets organisation, varken bli starkare eller
effektivare än vad dess medlemsstater tillåter den att bli. Vad som
ovan sagts om vikten av att FN:s medlemsstater betalar sina
medlemsavgifter bör ges regeringen till känna.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning av motion
2002/03:U212 (c) yrkande 1.

11.     Säkerhetsrådet, punkt 4 (mp)
        av Lotta N Hedström (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U311 yrkandena
2, 5 och 6 och avslår motionerna 2002/03:U6, 2002/03:U7 yrkande 7,
2002/03:U212 yrkande 1, 2002/03:U276 yrkande 4 och 2002/03:U322
yrkande 22.
Ställningstagande
Sammansättningen av och mandatet för FN:s säkerhetsråd måste
reformeras. Säkerhetsrådets sammansättning är baserad på de
maktförhållanden som rådde 1945 efter andra världskriget. Denna
representation motsvarar knappast behoven i en globaliserad värld
fyrtio år senare. Miljöpartiet anser att säkerhetsrådets
sammansättning och befogenheter måste reformeras och vägledas av helt
nya principer. Sveriges regering måste ta initiativet i denna fråga.
Bland de förslag som kan nämnas är att öka antalet medlemmar från 15
till 24, varav 10 permanenta, och att alla medlemmar i säkerhetsrådet
på sikt borde väljas direkt av generalförsamlingen. Ett förslag för
att minska vetots användning är att dagens 5 permanenta medlemmar
kommer överens om att under en begränsad tid - tills säkerhetsrådet
reformerats - inte använda vetot i beslut som rör andra frågor än
tvångsåtgärder i enlighet med FN-stadgan kap. VII.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som ovan framförts. Mitt förslag lämnas med anledning av motion
2002/03:U311(mp) yrkandena 2, 5 och 6.

12.     FN och mänskliga rättigheter, punkt 5 (m)
        av Göran Lindblad (m), Ewa Björling (m) och Björn Hamilton
(m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U322 yrkande
21 och avslår motionerna 2002/03:U8 yrkandena 5 och 9, 2002/03:U224
yrkande 3, 2002/03:U228 yrkandena 2 och 3 och 2002/03:U296 yrkande 6.
Ställningstagande
Att framhäva de mänskliga rättigheternas universalitet måste vara en
hörnsten i svensk utrikespolitik. Svenskt bistånd skall inte utgå till
statsmakter som grovt och systematiskt kränker mänskliga rättigheter
och förtrycker sina medborgare.
Sveriges regering bör kräva att man i FN:s generalförsamling årligen
får en rapport och genomför en årlig debatt om läget beträffande
mänskliga rättigheter och demokrati i medlemsländerna. Fördelen med
detta förfarande skulle vara "name and shame", vilket innebär att man
tydliggör vilka regimer som bryter mot de mänskliga rättigheterna.
Utskottet beklagar att ett land som Libyen som grovt och systematiskt
bryter mot respekten för mänskliga rättigheter och demokrati valdes
som ordförande i årets kommission för mänskliga rättigheter.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning av motion
2002/03:U322 (m) yrkande 21.

13.     FN och mänskliga rättigheter, punkt 5 (fp)
        av Carl B Hamilton (fp) och Birgitta Ohlsson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U228 yrkande 2
och avslår motionerna 2002/03:U8 yrkandena 5 och 9, 2002/03:U224
yrkande 3, 2002/03:U228 yrkande 3, 2002/03:U296 yrkande 6 och
2002/03:U322 yrkande 21.
Ställningstagande
Det bör understrykas att ett demokratiskt styrelseskick är det enda
styrelseskick som är människan värdigt. Demokrati utgör på flera sätt
grunden för etablerandet av mänskliga rättigheter och Sverige bör
intensifiera sitt arbete med att försvara och förbättra skyddet för de
mänskliga rättigheterna. Detta bör göras dels genom de internationella
organisationer där Sverige bereds möjlighet att påverka, som FN, EU
och Världsbanken, dels genom Sveriges bilaterala samarbete med andra
länder.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning av motion
2002/03:U228 (fp) yrkande 2.

14.     FN och mänskliga rättigheter, punkt 5 (kd)
        av Holger Gustafsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U296 yrkande 6
och avslår motionerna 2002/03:U8 yrkandena 5 och 9, 2002/03:U224
yrkande 3, 2002/03:U228 yrkandena 2 och 3 och 2002/03:U322 yrkande 21.
Ställningstagande
Det övergripande målet för Sveriges internationella
utvecklingssamarbete är att höja de fattigas levnadsnivå. Vi
kristdemokrater anser dock att åtgärder för främjandet av mänskliga
rättigheter och en demokratisk samhällsutveckling också måste vara en
övergripande målsättning. Det är inte enbart det materiella välståndet
som räknas utan även människors värdighet och möjlighet att leva i
frihet. Dessutom är mänskliga rättigheter ett mål i sig, som både
främjar och går hand i hand med en positiv samhällsutveckling.
Nationella demokratiska institutioner gynnar även
fattigdomsbekämpningen. Därför är mänskliga rättigheter en ofrånkomlig
del av biståndet. Mänskliga rättigheter kränks i alla länder i
världen, inklusive Sverige. Det är allas ansvar att arbeta för att så
många människor som möjligt skall kunna åtnjuta de fri- och
rättigheter som är fastslagna i FN:s allmänna förklaring om mänskliga
rättigheter. Folkrätten behöver därför förnyas och människan måste
sättas än mer i centrum.
Kristdemokraterna föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning
av motion 2002/03:U296 (kd) yrkande 6.

15.     Utbildningsinsatser kring frågor om mänskliga rättigheter,
punkt 6 (kd)
        av Holger Gustafsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:U284
yrkande 22 och 2002/03:U296 yrkande 1.
Ställningstagande
Mänskliga rättigheter och utveckling är beroende av varandra och delar
ett gemensamt mål. Rätten till utbildning och vård samt tillgång till
mat är givna utgångspunkter i biståndet. Arbetet för mänskliga
rättigheter i Europa behöver stärkas, framför allt inom
flyktingpolitiken och bekämpningen av handel med kvinnor och barn.
Grundläggande för hela arbetet för mänskliga rättigheter är behovet av
en fördjupad diskussion om rättigheters värde och giltighet, liksom om
hur de skall främjas i praktiken. För att främja en god utveckling i
de fattigaste länderna krävs det ett omfattande undervisningsstöd och
utbildningsbistånd. Detta bistånd innehåller stöd till basutbildning
för lärarfortbildning, läromedelsinsatser samt skolbyggnadsprogram. Vi
vill slå fast alla barns rätt att gå i en skola och få utbildning av
god kvalitet. Det måste också finnas lika möjligheter för flickor och
pojkar, liksom för funktionshindrade barn, att gå i skolan. Då
alltfler barn och ungdomar får möjlighet att gå i skola, finns det en
risk att de vuxna hamnar efter. Därför måste satsningar på
vuxenutbildningen ökas, för att främja en jämn och höjd
utbildningsnivå i hela samhället. För mig är det speciellt viktigt att
kunskap om mänskliga och kulturella värden främjas. Därför bör
utbildning och forskning inom humaniora och samhällsvetenskap
inkluderas. Alla barn och ungdomar bör på ett tidigt stadium diskutera
etiska frågor och få möjlighet att lära sig demokrati samt mänskliga
rättigheter och skyldigheter.
Kristdemokraterna föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning
av motionerna 2002/03:U284 (kd) yrkande 22 och 2002/03:U296 (kd)
yrkande 1.

16.     FN och internationella konventioner, punkt 7 (kd)
        av Holger Gustafsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U296 yrkande 2
och avslår motion 2002/03:U261 yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Grundläggande för hela arbetet för mänskliga rättigheter är behovet av
en fördjupad diskussion om rättigheters värde och giltighet, liksom om
hur de skall främjas i praktiken. Situationen i Sverige - som
framhålls som ett mönsterland vad gäller mänskliga fri- och
rättigheter - är långt från perfekt. Sverige är bra på att arbeta fram
nya konventioner för mänskliga rättigheter och i regel också på att
ratificera dem. Men när det kommer till att förverkliga dem går det
trögare. Det tog t.ex. 28 år innan definitionen av flykting i den
svenska utlänningslagen vidgades så att den stämmer överens med FN:s
flyktingkonvention av 1951. Det tog 44 år att få den europeiska
rättighetskonventionen inkorporerad i svensk lag. Mycket återstår att
göra för att garantera mänskliga fri- och rättigheter i Sverige.
Att upphöja konventionstexten till lag skulle innebära att medborgare
kan pröva påstådda kränkningar mot de mänskliga rättigheterna i
domstol.
De folkrättsliga avtalen är till för att förebygga och föregå med gott
exempel, så även om Sverige inte har alla problem som eventuellt andra
länder har är det ändå viktigt att införa bestämmelserna. Det är också
viktigt att konstatera att folkrättens bestämmelser om mänskliga
rättigheter inte är till för att passa in i inhemska rättssystem utan
för att påverka de fördragsslutande staterna, deras lagstiftning och
deras handlande.
Jag anser att regeringen bör redovisa vilka internationella
konventioner och tilläggsprotokoll som Sverige inte har ratificerat
och återkomma med tydliga förklaringar om anledningen till detta.
Kristdemokraterna föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning
av motion 2002/03:U296 (kd) yrkande 2.

17.     Folkrätten i svensk utrikespolitik, punkt 8 (fp)
        av Carl B Hamilton (fp) och Birgitta Ohlsson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U8 yrkande 1
och avslår motionerna 2002/03:U212 yrkande 3, 2002/03:U228 yrkandena 9
och 10, 2002/03:U296 yrkande 3 och 2002/03:U311 yrkande 11.
Ställningstagande
Om inte USA, Storbritannien och koalitionen intervenerat i Irak hade
regimens mord, tortyr och förtryck mot stora delar av befolkningen
fortfarande pågått. Flygförbudszoner utan FN-mandat hade dock
upprätthållits till skydd för stora folkgrupper mot landets härskare.
Sannolikt hade andra despoter i världen tagit intryck av
världssamfundets handlingsförlamning. De hade eventuellt gjort som
Saddam Hussein och understött terrorism även utanför sitt eget land.
Folkrätten skiljer sig på många sätt från traditionella rättssystem.
Trots sin överstatliga giltighet betonar den starkt enskilda staters
suveränitet. Inget land kan i princip dras inför rätta och, med
bortseende från det ringa antal fall där FN kunnat agera, finns det
heller ingen som står för själva dragandet inför rätta. Där
inomstatlig rätt ytterst har kunnat upprätthållas med domstolar och
tvångsmakt har folkrätten oftast fått lita till reglernas "normerande"
effekt; det frivilliga underkastandet.
Följden har blivit att de värsta av brott genom historien har kunnat
förövas, om inte i skydd av folkrätten så i vart fall utan att denna
givit rätt för utomstående att ingripa. Folkrätten kan alltså
tillämpas på ett juridiskt oantastligt sätt och samtidigt leda till en
moraliskt vedervärdig konsekvens. Att som politiker nöja sig med att
hänvisa till folkrätten räcker därför inte som grund för ett politiskt
och moraliskt ställningstagande i en konflikt som den i Irak.
Den kritik som från folkrättsligt håll riktades mot Natos ingripande
till skydd för befolkningen i Kosovo 1999 var att det vore önskvärt om
legitimitet och legalitet sammanföll. Vi tror inte bara att detta är
önskvärt utan också nödvändigt för respekten och efterlevnaden av
folkrätten.
FN-stadgan och dess våldsförbud, kopplat till säkerhetsrådet och de
permanenta medlemmarnas vetorätt, skrevs i en annan tid och under
andra förutsättningar. En alltmer integrerad värld och ständigt
kortade avstånd i tid och rum har ökat medvetenheten om, och
engagemanget mot, missförhållanden i de mest avlägsna delar av
världen. Det som blir ett problem, dock, är om endast de
missförhållanden som väcker avsky hos medborgare i den rika delen av
världen skall bli legitima för intervention; dvs. - lite tillspetsat -
om en tillräckligt stark "CNN-effekt" ger en intervention dess humana
legitimitet. Den fråga som världssamfundet står inför - mot bakgrund
av bl.a. Kosovo, Rwanda och Irak - är hur det med moraliska argument
skulle gå att försvara avgränsningen att massmord som begås vid
enstaka tillfällen bör kunna föranleda intervention, medan mord som
begås vanemässigt i decennier inte bör utgöra grund för en
folkrättslig intervention.
Organisationen Folk och Försvar gav nyligen ut en skrift om
våldsförbudet i FN-stadgan. Där redovisas utförligt de olika
tolkningar av våldsförbudet som aktualiserats bland annat av
Irakkonflikten. En del av det resonemang som förs där är att t.ex.
Kosovo inte redovisas som ett moraliskt motiverat undantag vid sidan
av folkrätten. I stället inser författaren att den tolkning som bildar
den s.k. restriktiva skolan utgår från att humanitära interventioner
är en del av det folkrättsliga regelverket. Genom att räkna upp och
analysera de avsteg som skett från FN-stadgan bekräftar skriften också
att våldsförbudets innebörd ständigt påverkas och omformas av
praktikfallen. Det är ofrånkomligen så att det är efterlevnaden, eller
bristen härpå, som ytterst bestämmer folkrättens innehåll.
Mänskliga rättigheter väger principiellt sett tyngre än staters
suveränitet. Som liberaler utgår vi från att staterna är till för
människor och inte tvärtom. Sverige bör sålunda gå i spetsen för en
fortsatt förnyelse av folkrätten och en aktiv människorättspolitik.
Folkpartiet föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning av
motion 2002/03:U8 (fp) yrkande 1.

18.     Folkrätten i svensk utrikespolitik, punkt 8 (kd)
        av Holger Gustafsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U296 yrkande 3
och avslår motionerna 2002/03:U8 yrkande 1, 2002/03:U212 yrkande 3,
2002/03:U228 yrkandena 9 och 10 och 2002/03:U311 yrkande 11.
Ställningstagande
Mänskliga rättigheter skall genomsyra hela den svenska
utrikespolitiken. Såväl inom det globala internationella samarbetet
som i det bilaterala arbetet med andra enskilda länder bör ett
rättighetsperspektiv diskuteras. Likaså bör utrikespolitikens olika
beståndsdelar, t.ex. handels-, utvecklings-, bistånds- och
migrationspolitiken, främja samt ta sin utgångspunkt i de mänskliga
rättigheterna. Inte förrän hela utrikespolitiken pekar i en och samma
riktning och verkligen främjar mänskliga rättigheter kan vi påstå att
Sverige driver en utrikespolitik för mänskliga rättigheter.
Det regelverk som finns mellan folk och länder går under benämningen
folkrätten. Den består av en samling internationella traktat,
konventioner, förklaringar och resolutioner samt sedvanerätt.
Folkrätten har traditionellt sett utgått från avtal mellan stater.
Principen om statssuveränitet har varit stark och innebär att staterna
själva bestämmer inom landets gränser. På senare år har dock principer
om mänskliga rättigheter fått allt starkare gehör och envåldshärskare
har fått allt svårare att gömma sig bakom traditionella
folkrättsprinciper. FN:s säkerhetsråd har vid ett flertal tillfällen
hävdat "interna angelägenheter" som hot mot internationell fred och
säkerhet. Flera länder i världssamfundet har även i praktiken agerat
med stöd av en extensiv tolkning av folkrätten. Den utveckling som
sker inom folkrätten handlar i grunden om att uppvärdera folkrättsliga
principer om mänskliga rättigheter på bekostnad av t.ex.
statssuveränitetsprinciper. Denna utveckling måste vi stödja eftersom
människan alltid bör komma i centrum i politiken, och då stater
misslyckas att garantera människan hennes fri- och rättigheter måste
det internationella samfundet träda in och ta sitt ansvar. Den svenska
regeringen säger sig driva en förnyad folkrätt med människan i
centrum, men brister i att praktisera denna politik. Eftersom
folkrätten bäst förnyas och utvecklas genom praktiska politiska
handlingar haltar regeringens resonemang. Jag anser att Sverige aktivt
måste driva en förnyad folkrätt med människan i centrum där mänskliga
rättigheter uppvärderas.
Kristdemokraterna föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning
av motion 2002/03:U296 (kd) yrkande 3.

19.     Folkrätten i svensk utrikespolitik, punkt 8 (c)
        av Agne Hansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U212 yrkande 3
och avslår motionerna 2002/03:U8 yrkande 1, 2002/03:U228 yrkandena 9
och 10, 2002/03:U296 yrkande 3 och 2002/03:U311 yrkande 11.
Ställningstagande
Centerpartiet anser att det är av utomordentlig vikt att kontinuerligt
följa upp de åtaganden som gjorts och görs vid FN:s konferenser.
Uppföljningskonferenserna är en bra metod för detta. Likaså är det
angeläget att FN:s konventioner och avtal, såsom FN:s barn- och
kvinnokonventioner samt Kyotoavtalet, sprids och respekteras, och att
instrumenten för att övervaka efterlevnaden av dem hela tiden
utvecklas. Målet måste vara att konventionerna och avtalen naturligt
och integrerat kan utgöra normer som bör genomsyra överstatliga,
storregionala eller nationella överenskommelser och lagstiftningar.
Sverige skall verka för att den globala rättsnorm som FN-systemet
representerar stärks. Detta bör ges regeringen till känna.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som ovan framförts. Mitt förslag lämnas med anledning av motion
2002/03:U212 (c) yrkande 3.

20.     Folkrätten i svensk utrikespolitik, punkt 8 (mp)
        av Lotta N Hedström (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U311 yrkande
11 och avslår motionerna 2002/03:U8 yrkande 1, 2002/03:U212 yrkande 3,
2002/03:U228 yrkandena 9 och 10 och 2002/03:U296 yrkande 3.
Ställningstagande
FN:s uppgift att upprätthålla fred och säkerhet i världen formulerades
för att förhindra mellanstatliga krig. Den klassiska frågeställningen
är om FN i första hand skall skydda människorna eller staternas
rättigheter och suveränitet. Folkrätten bygger på att alla stater är
suveräna och att FN inte får ingripa i deras interna angelägenheter.
Samtidigt är det ofta just stater som kränker de mänskliga rättigheter
som FN skall främja. FN har naturligtvis ett ansvar att ingripa när
stater gör sig skyldiga till grova brott mot de mänskliga
rättigheterna.
I ett modernt folkrättskoncept bör inte MR-perspektivet primärt behöva
vara oförenligt med ett nationellt perspektiv. Snarast bör de
mänskliga rättigheterna vara en del av folkrätten utifrån att
medlemsstaterna i FN idealt sett är grundade på ett nationellt försvar
för de mänskliga rättigheterna.
FN:s passivitet i konflikter har undergrävt FN:s legitimitet. Framför
allt bland utvecklingsländer finns ett motstånd inom FN mot den
preventiva diplomatin som bygger på rädsla för att den nationella
suveräniteten skall undergrävas, speciellt om beslut fattas i
säkerhetsrådet. FN måste som organisation skifta fokus till att
förebygga krig och svältkatastrofer snarare än att som i dag komma
först när katastroferna är ett faktum och agera som städgumma.
Civila fredsstyrkor, med bas i frivilligorganisationer och med
utbildning och kompetens att tjänstgöra vid kriser och konflikter, bör
skapas i alla länder. FN måste också bli bättre på att förebygga
konflikter genom att bevaka potentiella konflikthärdar samt skärpa
kontrollen av ingångna avtal och dokument. FN bör också ta ett större
ansvar för att kontrollera och ingripa mot den illegala globala
vapenhandeln. Ett första steg för ett sådant arbete är att FN skapar
sig en bättre överblick över både vapenproduktionen och vapenexporten.
Efter en väpnad konflikt bör FN samla in, avlägsna och förstöra
överskottsvapen från konfliktområdet. Det bästa sättet att motverka
terrorism och undanrycka förutsättningarna för den organiserade
globala kriminella ekonomin är att avskaffa fattigdom och
marginalisering samt att förbättra sociala förhållanden och verka för
demokrati runt om i världen.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som ovan framförts. Mitt förslag lämnas med motion 2002/03:U311
(mp) yrkande 11.

21.     FN och konfliktförebyggande åtgärder, punkt 9 (v, mp)
        av Lars Ohly (v) och Lotta N Hedström (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:U272
yrkande 7 och 2002/03:U311 yrkande 12.
Ställningstagande
Globaliseringen, den ekologiska krisen, färre mellanstatliga krig men
ökande antal konflikter inom länder ställer nya krav på FN-systemet.
Det globala civila samhället söker sin plats inom FN-systemet och
institutioner som FN:s säkerhetsråd är föråldrade, ineffektiva och
odemokratiska. FN måste demokratiseras, folkrätten anpassas till nya
förutsättningar och krig måste avskaffas som ett irrationellt sätt att
avgöra konflikter. Miljöfrågor bör dessutom genomsyra hela FN:s
verksamhet. Den klassiska frågeställningen här är om FN i första hand
skall skydda människorna eller staternas rättigheter och suveränitet.
Folkrätten bygger på att alla stater är suveräna och att FN inte får
ingripa i deras "interna angelägenheter". Samtidigt är det ofta just
stater som kränker människornas mänskliga rättigheter som FN skall
främja. FN har naturligtvis ett ansvar att ingripa när stater gör sig
skyldiga till grova brott mot de mänskliga rättigheterna, som till
exempel vid folkmordet i Rwanda som krävde över en miljon
människooffer. FN:s passivitet i denna konflikt kastar en svart skugga
över mänskligheten och har undergrävt FN:s legitimitet.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning av motionerna
2002/03:U272 (v) yrkande 7 och 2002/03:U311 (mp) yrkande 12.

22.     Kvinnors rättigheter, punkt 11 (fp, v)
        av Carl B Hamilton (fp), Lars Ohly (v) och Birgitta Ohlsson
(fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U8 yrkande 6.
Ställningstagande
Kvinnorörelsen världen över har i decennier kämpat intensivt för
kvinnors rätt till sin kropp, sin sexualitet och till fri abort, det
som brukar beskrivas som sexuell och reproduktiv hälsa. Sverige med
sin mångåriga kamp för jämställdhet mellan könen har ett extra ansvar
för att i internationella sammanhang betona värderingar och principer
som hävdar kvinnors rätt till sina egna kroppar. Rätten till abort på
kvinnans egna villkor bör därför drivas tydligt av Sverige som en
rättighet i internationella forum som FN.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning av motionen
2002/03:U8 (fp) yrkande 6.

23.     FN och befolkningsfrågor, punkt 12 (fp, v, mp)
        av Carl B Hamilton (fp), Lars Ohly (v), Lotta N Hedström
(mp) och Birgitta Ohlsson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U8 yrkandena
4, 7 och 8 och avslår motion 2002/03:U328 yrkande 16.
Ställningstagande
I regeringens skrivelse anges att Sverige varit drivande i arbetet med
att inkorporera skrivningar gällande termen sexuell läggning i två FN-
resolutioner, de enda FN-resolutioner där begreppet förekommer.
Emellertid måste kraftigare åtgärder vidtas för att undanröja
diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet. En
internationell konvention, baserad på samma grunder som de
konventioner som exempelvis förbjuder diskriminering mot kvinnor, bör
utarbetas. Konventionen bör utgå ifrån FN:s förklaring om de mänskliga
rättigheterna och sålunda ingå i FN:s konventionssystem. Sverige bör
ta initiativ för att frågan lyfts fram i internationella forum som FN.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning av motionen
2002/03:U8 (fp) yrkande 8.

24.     FN och befolkningsfrågor, punkt 12 (kd)
        av Holger Gustafsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U328 yrkande
16 och avslår motion 2002/03:U8 yrkandena 4, 7 och 8.
Ställningstagande
Världens länder har gjort en rad åtaganden för att främja
jämställdhet. FN har utarbetat en konvention om avskaffande av all
slags diskriminering av kvinnor. EU:s ministerråd har beslutat att
biståndsinsatser skall utgå från ett jämställdhetsperspektiv. Detta är
steg i rätt riktning men räcker inte. Jämställdhetsarbetet, nationellt
såväl som internationellt, handlar om att ge kvinnor och män lika
möjligheter, rättigheter och skyldigheter på alla områden i livet.
Parallellt med jämställdhetsarbetet måste därför kränkande företeelser
såsom hedersmord, trafficking, prostitution, kvinnlig könsstympning,
prenatal könsdiskriminering och våld mot kvinnor bekämpas.
Andelen kvinnor i förhållande till män har, speciellt i Asien, sjunkit
dramatiskt de senaste årtiondena. Enligt vissa beräkningar saknas det
60 miljoner kvinnor i den världsdelen. Orsakerna är aborter av
flickfoster, undernäring och överarbete bland kvinnor.
Obalansen kommer att skapa enorma problem i framtiden, då det kommer
att råda stort underskott på kvinnor för äktenskap. Könsselektiv abort
tillämpas inte bara i Indien och Kina utan också i Sydkorea, Taiwan,
Singapore och Malaysia. Under det senaste århundradet har antalet
födda flickor stadigt minskat jämfört med antalet pojkar. Sverige har
ett ansvar att i det multi- och bilaterala biståndsarbetet och i andra
internationella sammanhang uppmärksamma kvinnans och flickans
situation i Indien, Kina och andra länder. Det finns all anledning för
Sverige som ett föregångsland i arbetet för demokrati och mänskliga
rättigheter att målinriktat arbeta för att frågan om prenatal
könsdiskriminering behandlas seriöst i FN. Vidare bör det vid
förhandlingar om bistånd och vid annan kommunikation med
mottagarländer finnas all anledning för Sverige att kräva att flickor
och pojkar skall ha samma rätt att födas, äta sig mätta, utbildas och
ha samma tillgång till medicinsk vård och behandling. Sverige bör
också ge stöd och ta initiativ till allmän utbildning och
upplysningskampanjer för att ändra attityder till flickors och
kvinnors människovärde och mänskliga rättigheter.
Kristdemokraterna föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning
av motion 2002/03:U328 (kd) yrkande 16.

25.     Fredsinitiativ och övervakningsstyrka, punkt 13 (v)
        av Lars Ohly (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U249 yrkandena
1 och 2.
Ställningstagande
Palestina är ockuperat område. Israel är en ockupationsmakt. Under
åren har olika strategier använts för att annektera alltmer palestinsk
mark - alltifrån regelrätta massakrer på palestinier till den mer
sofistikerade bosättningspolitiken. Blockader, vägspärrar, brist på
mat och mediciner är palestinsk vardag. Den vanligaste dödsorsaken
bland palestinier i de ockuperade områdena är brist på vatten eller
dåligt vatten.
FN har antagit en rad resolutioner rörande Palestina som ger
palestinierna rätten till ett eget land och en egen stat, som fördömer
ockupationen och bosättningarna på palestinskt område samt
resolutioner som ger palestinska flyktingar rätten att återvända till
sina hem. Israel har inte respekterat någon av dessa resolutioner.
Trots detta har den israeliska ockupationen fått fortgå utan att
världssamfundet inskridit. Att stanna blott och bart vid ett
fördömande av terrordåd är otillräckligt och tyder på en ovilja eller
oförmåga till djupare analys av konflikten.
Den senaste tiden har det uppkommit starka krav på en internationell
övervakningsstyrka. Till detta säger Israel nej och får i
säkerhetsrådet stöd av USA. Sverige har hittills vägrat att ge
officiellt stöd till kraven att EU säger upp frihandelsavtalet med
Israel eller på andra sätt utövar press på ockupationsmakten.
Vänsterpartiet anser att den senaste tidens utveckling med
raketangrepp i Gaza på med många palestinska civila dödsoffer, de
militära angreppen och isoleringen av president Arafat i hans
högkvarter m.m. visar att påtryckningarna på den israeliska staten
blir alltmer nödvändiga för att denna skall förmås att besinna sig.
Vänsterpartiet föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som
ovan framförts. Mitt förslag lämnas med motion 2002/03:U249 (v)
yrkandena 1 och 2.

26.     Internflyktingar, punkt 15 (v, mp)
        av Lars Ohly (v) och Lotta N Hedström (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U286.
Ställningstagande
Till skillnad från de flyktingar som har tillerkänts flyktingstatus
utgör internflyktingar inte någon enskild kategori i juridisk mening
och har därmed heller inte något specifikt folkrättsligt skydd. Det
faktum att de dessutom ofta är utlämnade till de egna regeringarnas
förmåga och vilja att ge dem skydd och assistans, och ofta är svåra
att nå med humanitär hjälp, lämnar dem i en ytterst utsatt situation.
De flesta internflyktingar är civila drivna på flykt av väpnade
konflikter, där kombattanter ofta utsätter dem för
tvångsförflyttningar, våldtäkter, godtyckligt våld och
tvångsrekryteringar till stridande enheter.
Korrelationen mellan ett ökande antal internflyktingar och ett
minskande antal flyktingar kan hänföras till en utveckling mot fler
inomstatliga och färre mellanstatliga väpnade konflikter samt en
minskad benägenhet hos många stater att ta emot flyktingar.
Internflyktingsproblematikens omfattning motiverar en kraftfull
respons från FN-systemet. Mot bakgrund av Sveriges starka stöd till FN
och vårt generella engagemang för frågor rörande mänskliga rättigheter
och humanitära värden, bör Sveriges regering, enskilt och genom
internationella forum som EU och FN, aktivt arbeta för att frågan om
internflyktingars utsatthet förs upp på den internationella
dagordningen i syfte att uppnå förstärkt skydd för internflyktingar.
När en s.k. icke-internationell väpnad konflikt bryter ut i ett land
anses internflyktingar enligt folkrätten vara civila krigsoffer som
har rätt till humanitär hjälp från neutrala organisationer. Särskilt
humanitära hjälparbetare skall ges möjlighet att bistå med den
assistans civilbefolkningen behöver. En regering som underlåter att
kalla stridigheterna för en icke-internationell väpnad konflikt och i
stället hävdar att det är en antiterroristkampanj eller bekämpande av
kriminalitet, kan däremot kraftigt försvåra för såväl
hjälporganisationer som andra neutrala observatörer att nå de
drabbade.
Internflyktingsproblematikens omfattning motiverar en kraftfull
respons från FN-systemet.
De humanitära värdena har i många fall fått stå tillbaka för
säkerhetspolitiska överväganden. Kampen mot terrorismen har dessutom
medfört att de inflytelserika stormakterna, snarare än att kritisera
och fördöma varandras åsidosättanden av internationella lagar,
tenderar att inta en överseende hållning gentemot andra stater.
Sammantaget innebär frånvaron av kraftfulla internationella aktörer
med mandat att ge skydd och assistans åt internflyktingar, tillsammans
med bristande politisk vilja, att insatserna förblivit selektiva, ad
hoc, och otillräckliga. Sverige bör genom internationella forum som EU
och FN aktivt arbeta för att frågan om internflyktingars utsatthet
förs upp på den internationella dagordningen i syfte att uppnå
förstärkt skydd för denna grupp.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi framför. Vårt förslag lämnas med anledning av motion
2002/03:U286 (v och mp).

27.     FN-konferenser, punkt 16 (mp)
        av Lotta N Hedström (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:A322 yrkande 2
och avslår motionerna 2002/03:U252, 2002/03:U296 yrkande 4 och
2002/03:MJ490 yrkande 3.
Ställningstagande
Jämställdhetsarbete har alltför länge drivits av kvinnor, med den
underförstådda meningen att det skulle gynna främst kvinnor, samt med
ett underliggande mönster av att det är främst kvinnor som skall ändra
sitt beteende för att bli mer jämställda.
Allt detta trots att en värld där män och kvinnor har samma värde
skulle öka allas livskvalitet.
Miljöpartiet menar att det nu är dags för en fokusering på vad
manssamhället gör även med män, hur mäns verklighet, problem och
möjligheter ser ut och kan förändras, samt hur män mer aktivt skulle
kunna ta del av jämställdhetsarbete utifrån att de har lika mycket att
vinna på det som kvinnor har.
Sveriges framskjutna position som jämställd nation med en respekterad
röst i det internationella samfundet gör oss särskilt lämpade att
driva kravet på en av FN ordnad konferens som problematiserar och
analyserar mansrollen på ett konstruktivt sätt.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad Miljöpartiet framför. Mitt förslag lämnas med anledning av motion
2002/03:A322 (mp) yrkande 2.

28.     Sverige i FN, punkt 17 (kd)
        av Holger Gustafsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U268 yrkande 1
och avslår motion 2002/03:U8 yrkande 2.
Ställningstagande
I dagens värld är det inte längre enbart nationalstaterna som har
makten och som avgör utvecklingen. Näringslivet och de multinationella
företagen har vuxit fram som regionala och globala aktörer av vikt,
ibland på bekostnad av regeringarnas makt och inflytande. Även
mellanstatliga organisationer och icke-statliga organisationer har
flyttat fram sina positioner. Konsekvenserna blir att internationellt
samarbete i dag inte enbart handlar om staters samverkan, utan lika
viktigt är samarbetet mellan regeringar, näringsliv, NGO:er och andra
internationella organisationer. Därmed har alla globala aktörer ett
ansvar för att främja mänskliga rättigheter. Den svenska regeringen
bör utveckla bättre relationer med näringsliv och organisationer för
internationell samverkan, såväl nationellt som globalt. I samma anda
som FN:s Global Compact och Amnesty Business Groups har den svenska
regeringen upprättat ett forum för näringslivsföreträdare för att
diskutera och utveckla strategier för främjandet av mänskliga
rättigheter och miljö. Det är viktigt att regeringen inte stannar vid
detta första steg, utan håller en levande dialog med näringslivet.
Kristdemokraterna föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning
av motion 2002/03:U268 (kd) yrkande 1.
.
Särskilda yttranden

1.      FN och bidragen till den reguljära budgeten, punkt 3 (fp)
        Carl B Hamilton (fp) och Birgitta Ohlsson (fp) anför:
Under 1990-talet och början på 2000-talet har det svenska biståndet
varit utsatt för kraftiga nedskärningar. Sedan 1995 har svenskt
bistånd minskat med ca 30 % när det gäller faktiska
biståndsutbetalningar. Folkpartiet tar kraftfullt avstånd från dessa
nedskärningar. Biståndet har varit ett av de områden som använts som
buffert när regeringen genom misskötsel stått i akuta problem med att
klara statens utgiftstak. Det har i första hand drabbat det svenska
bilaterala utvecklingssamarbetet, särskilt insatser inom området
demokrati och mänskliga rättigheter. Enskilda organisationer har
plötsligt tvingats avbryta planerade och påbörjade biståndsprojekt.
Den ryckiga budgetsituationen har även haft negativa konsekvenser på
det multilaterala utvecklingssamarbetet. Sverige har ett gott anseende
i FN, och det är viktigt att utlovade svenska bidrag verkligen betalas
ut i tid. Det är särskilt angeläget med tanke på att många FN-
organisationer redan har problem med att få länder att betala utlovade
bidrag. Om inte Sverige uppfyller sina åtaganden riskerar förtroendet
för svenskt utvecklingssamarbete att urholkas ytterligare.

2.      Folkrätten i svensk utrikespolitik, punkt 8 (m)
        Göran Lindblad (m), Ewa Björling (m) och Björn Hamilton (m)
anför:
Utskottet konstaterar att FN:s säkerhetsråd har huvudansvaret för att
upprätthålla internationell fred och säkerhet. Det är säkerhetsrådet
som skall besluta om tillgripandet av vapenmakt (kap. 7) bortsett från
"den naturliga rätten till individuellt eller kollektivt självförsvar
i händelse av ett väpnat angrepp" (art. 51).
Utskottet menar att problemet är att säkerhetsrådet inte alltid tar
sitt ansvar ens vid grova brott mot FN:s principer. Utskottet vill
påminna om folkmordet i Rwanda 1994 då rådet svek sitt ansvar. Vidare
kan utskottet konstatera att rådet inte förmådde att ge mandat till
USA:s och Storbritanniens insats till skydd för kurderna i norra Irak
mot regimens planerade folkmord. Utskottet noterar även att
säkerhetsrådet inte kunde vidhålla den exemplariskt förebyggande
militära insatsen i Makedonien (Unpredep). De förödande konsekvenserna
därav visas av de strider som ägde rum i Makedonien under år 2001
mellan albanska väpnade grupper och den makedoniska armén.
Utskottet menar att det är bra att sträva efter en reformering av
säkerhetsrådet så att det bättre förmår uppfylla sitt ansvar, men
menar att det inte räcker. Utskottet befarar att det förmodligen
alltid kommer att finnas en risk för att säkerhetsrådet även i en
framtid, av politiska skäl, genom veto eller majoritetsbeslut, väljer
att stå passivt i en kritisk situation.
Utskottet vill betona att säkerhetsrådets brist på ansvarstagande inte
kan accepteras när det gäller att förhindra de grövsta brotten mot
FN:s principer, såsom folkmord och folkfördrivning. Därför bör Sverige
verka för att skyddet mot sådana brott uttryckligen, genom
kodifiering, kan utgöra grund för ingripanden enligt FN-stadgan, menar
utskottet.

3.      FN och befolkningsfrågor, punkt 12 (fp)
        Carl B Hamilton (fp) och Birgitta Ohlsson (fp) anför:
På FN:s befolkningskonferens i Kairo (ICPD) 1994 beslutade världens
alla länder att 4 % av det nationella biståndet skall avsättas till
sexuell och reproduktiv hälsa. Utifrån det dokument som undertecknades
vid Kairokonferensen utgår också FN:s befolkningsorgan UNFPA:s
verksamhet. UNFPA spelar en central roll inom FN:s arbete med sexuell
reproduktion och hälsa, med betoning på individens rättigheter.
Frågan, som är mycket känslig i vissa länder, har lett till att många
biståndsgivare inte får medel till verksamhet som kan uppfattas som
stöd till fri abort. Därför ligger ett extra stort ansvar på liberala
länder som Sverige att vara generösa med denna typ av stöd. USA har
sedan 2002 beslutat att dra tillbaka sitt bidrag till UNFPA. Detta är
grymt och hjärtlöst mot enskilda människor, och därmed oacceptabelt.
Vi menar att Sverige av detta skäl bör kompensera och låta en större
del av biståndet gå till sexuell och reproduktiv hälsa.</pre><pre></pre><pre>
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Skrivelsen
Regeringens skrivelse 2002/03:83 Sverige i Förenta nationerna.
Följdmotioner
2002/03:U6 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i Förenta nationerna kraftfullt skall verka för
ett avskaffande av vetorätten i säkerhetsrådet.
2002/03:U7 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av en omfattande översyn av FN-systemet i
stort, men i första hand biståndsverksamheten och FN:s olika
specialorgan.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om styrelsearbetet i de olika FN-organen.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om rekryteringsprinciperna i de olika FN-organen.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om management-/organisationskulturen inom FN.
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om rivaliteten mellan de olika FN-organen.
6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om hur civil society, den privata sektorn samt
forskningen skall kunna ges ett större formellt inflytande över FN:s
arbete.
7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige bör ta initiativ till en reformering av
säkerhetsrådets sammansättning, beslutsregler och vetorätt.
2002/03:U8 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förnyelse av folkrätten.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att det svenska försvaret bör delta i
internationella insatser i bl.a. FN-regi.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att utlovade svenska bidrag till FN:s
organisationer verkligen betalas ut i tid.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige bör låta en större del av biståndet gå
till sexuell och reproduktiv hälsa.
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige i FN bör intensifiera sitt arbete med
att förbättra skyddet för de mänskliga rättigheterna.
6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att frågan om fri abort bör drivas av Sverige i
internationella forum som FN.
7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om Sveriges roll som pådrivare i ytterligare
ratifikationer av tilläggsprotokollet till konventionen om avskaffande
av all slags diskriminering mot kvinnor (CEDAW).
8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige bör ta initiativ till att frågan om en
FN-konvention mot diskriminering på grund av sexuell läggning eller
könsidentitet lyfts fram i internationella forum som FN.
9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om att Libyen utsetts till ordförandeland i FN:s
kommission för de mänskliga rättigheterna.
10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att den internationella brottmålsdomstolens
befogenheter inte bör inskränkas och att Romstadgan bör upprätthållas
i full utsträckning.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2002
2002/03:U212 av Maud Olofsson m.fl. (c):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige skall verka för en avskaffad vetorätt
och breddad representation i FN:s säkerhetsråd.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om vikten av att FN:s medlemsstater betalar sina
medlemsavgifter.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige skall verka för att stärka den globala
rättsnorm som FN-systemet representerar.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige bör motverka undertecknandet av
bilaterala avtal som garanterar amerikanska medborgare immunitet i
Internationella brottmålsdomstolen (ICC).
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förslag till åtgärder för slagkraftigare FN-
insatser.
13.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att FN-systemet inte får avsvära sig sitt ansvar
för värnet av internationell fred och säkerhet.
2002/03:U224 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

3.      Riksdagen begär att regeringen i det internationella
samarbetet inom FN föreslår att dess generalförsamling får en utförlig
rapport och genomför en årlig debatt om läget beträffande mänskliga
rättigheter och demokrati i medlemsländerna.
2002/03:U228 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):

2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om sambandet mellan demokrati och respekt för
mänskliga rättigheter.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige bör intensifiera sitt arbete med att
både försvara och förbättra skyddet för de mänskliga rättigheterna
dels genom de internationella organisationer där Sverige bereds
möjlighet att påverka, såsom exempelvis FN, EU, Europarådet och
Världsbanken, dels genom Sveriges bilaterala samarbete med andra
länder.
9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att utveckla folkrätten till ett bättre skydd för
mänskliga rättigheter inom länder.
10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige bör gå i spetsen för en fortsatt
förnyelse av folkrätten så att den entydigt blir ett stöd, inte ett
hinder, för enskilda individers grundläggande rättigheter.
12.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige bör driva på så att fler stater,
inklusive USA, ratificerar Romstadgan om den permanenta
internationella brottmålsdomstolen.
13.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om åtal av amerikanska medborgare i den permanenta
internationella brottmålsdomstolen.
2002/03:U249 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige i FN och andra internationella
organisationer kraftfullt reagerar mot den fortsatta israeliska
bosättningspolitiken och för att den israeliska ockupationen av
palestinska områden upphävs.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige i FN och andra internationella
organisationer verkar för en internationell övervakningsstyrka till
Palestina.
2002/03:U252 av Rosita Runegrund (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i FN stöder Finlands begäran om att anordna den
femte världskonferensen för kvinnor 2005.
2002/03:U255 av Mikael Oscarsson och Tuve Skånberg (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige tar initiativ till och garanterar ett nytt
möblemang och inredning i FN:s gemensamma salar och sammanträdesrum.
2002/03:U257 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):

2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige inom FN bör ta initiativ till
upprättandet av en militär flygförbudszon i södra Sudan.
2002/03:U261 av Ana Maria Narti (fp):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en omarbetning av FN:s konvention mot
rasdiskriminering.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om internationell bekämpning av all politik som bygger
på hat och våldsromantik.
2002/03:U268 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att återkommande bjuda in representanter från
folkrörelser, näringsliv och akademiker för att granska och diskutera
Sveriges utrikespolitik och åtaganden gentemot FN:s konventioner och
konferenser.
2002/03:U272 av Lars Ohly m.fl. (v):

2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige i FN bör verka för att den kurdiska
befolkningens i norr och den shiitiska minoritetens i söder säkerhet
garanteras av FN och att konkreta åtgärder för att detta skall
förverkligas vidtas.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige i FN måste verka för att USA:s och
Storbritanniens bombningar av Irak upphör.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige i FN bör verka för att FN-inspektörerna
först måste undersöka situationen i Irak innan FN vidtar ytterligare
åtgärder.
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige till följd av att sanktionerna mot Irak
inte alls får den effekt som avses i FN skall verka för att
sanktionerna hävs.
6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att eftersom det s.k. Food for Oil-programmet inte
fungerar måste den svenska regeringen i FN verka för att den irakiska
befolkningen ges snabb och effektiv hjälp med livsmedel och mediciner
så snart sanktionerna hävts och bombningarna upphört.
7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att den svenska regeringen skall verka för att FN
utarbetar andra metoder och typer av sanktioner mot stater som begår
brott mot folkrätten eller mot mänskliga rättigheter än dem som vi
sett i bl.a. Irak, vilka drabbar oskyldiga i stället för dem som är
ansvariga för brotten.
8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige i FN bör rikta uppmärksamhet på
resolution 688 och verka för att världssamfundet gör aktivt bruk av
den i kampen mot den irakiska diktaturen för att därigenom medverka
till försvaret av alla irakiska medborgares demokratiska och mänskliga
rättigheter.
9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige i FN verkar för att en nedtrappning av
sanktioner förbinds med att den kurdiska befolkningen i norr och den
shiitiska minoriteten i söder garanteras försörjning med livsmedel och
mediciner, då det finns anledning att befara att mat-för-olja-
programmet då avvecklas.
2002/03:U273 av Lars Ohly m.fl. (v):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige i FN bör driva frågan om att det
internationella samfundet måste ge garantier för säkerheten för norra
Irak/irakiska Kurdistan.
6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige i FN driver frågan att regimen i Bagdad
inte skall ha vetorätt vad gäller stödet från mat-för-olja-programmet
till norra Irak/irakiska Kurdistan.
10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige i FN bör verka för att norra
Irak/irakiska Kurdistan garanteras kompensation för mat-för-olja-
programmet i takt med att sanktionerna mot Irak hävs.
2002/03:U276 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):

4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringen skall motverka ekonomiska och
diplomatiska påtryckningar på FN:s säkerhetsråds medlemmar som syftar
till att pressa fram en resolution om krig som enda alternativ till
ett regimskifte i Irak.
2002/03:U284 av Alf Svensson m.fl. (kd):

22.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om utbildningsinsatser för att öka kunskap och
kännedom om FN:s förklaringar och deklarationer om mänskliga
rättigheter.
2002/03:U286 av Lotta N Hedström och Lars Ohly (mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den svenska
regeringen, enskilt och genom internationella forum som EU och FN,
aktivt bör arbeta för att frågan om internflyktingars utsatthet förs
upp på den internationella dagordningen i syfte att uppnå förstärkt
skydd för internflyktingar.
2002/03:U296 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att klargöra huruvida mänskliga rättigheter är
universella eller kulturellt betingade.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att redovisa de internationella konventioner och
tilläggsprotokoll som Sverige inte har ratificerat och tydligt
förklara varför.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att i folkrättsliga sammanhang uppvärdera mänskliga
rättigheter.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en FN-konferens om ökad förståelse mellan världens
olika kulturer och religioner.
6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en förstärkning av de internationella övervaknings-
och kontrollmekanismerna för efterlevnaden av mänskliga rättigheter.

2002/03:U311 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att FN skall erbjuda de frivilliga organisationerna
ett partnerskap som omfattar rätten till information, medbestämmande
och koordinering.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att en diskussion måste föras med FN om
säkerhetsrådets sammansättning och befogenheter.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att det totala ansvaret inom FN för
medlemskapsprocessen (inklusive inval och uteslutning) bör ligga helt
hos FN:s generalförsamling.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att NGO:er bör få konsultativ status i
generalförsamlingen.
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att alla medlemmar i säkerhetsrådet på sikt borde
väljas direkt av generalförsamlingen.
6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att de permanenta platserna i säkerhetsrådet liksom
vetorätten bör avskaffas.
7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att generalförsamlingen bör få det totala
budgetansvaret för verksamheten.
8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att alla medlemsländer måste betala sina avgifter
till fullo, i tid och utan villkor.
9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att de medlemsstater som inte betalar sin avgift i
tid inte bör ha rösträtt förrän avgiften betalats.
10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att medlemsavgiften även i fortsättningen bör
bestämmas utifrån landets nationalinkomster och kapacitet att betala.
11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att FN borde få utvidgat mandat för att kunna agera
beslutsamt i samband med grova brott mot de mänskliga rättigheterna.
12.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att icke-våldsprincipen måste bli den huvudprincip
som all konflikthantering utgår ifrån.
2002/03:U313 av Agne Hansson m.fl. (c):

31.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om FN:s roll som koordinator för olika
biståndsgivare.
2002/03:U322 av Bo Lundgren m.fl. (m):

21.     Riksdagen begär att regeringen i det internationella
samarbetet inom FN föreslår att dess generalförsamling årligen får en
utförlig rapport och genomför en debatt om läget beträffande mänskliga
rättigheter och demokrati i medlemsländerna.
22.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att stärka FN:s säkerhetsråds förmåga att fatta
beslut.
24.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om FN.
2002/03:U328 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

16.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringen bör ta initiativ till att frågan om
prenatal könsdiskriminering förs upp på dagordningen för FN:s
generalförsamling.
2002/03:MJ490 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):

3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en FN-konferens och FN-deklaration om djurens
rättigheter.
2002/03:A322 av Lars Ångström m.fl. (mp):

2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening om vad
i motionen anförs om en FN-konferens om mansrollen.     </pre><pre></pre>