Utrikesutskottets betänkande
2002/03:UU5

Internationella freds- och hjälpinsatser

Sammanfattning

Detta  betänkande  behandlar  Riksdagens  revisorers
förslag 2001/02:RR17 angående internationella freds-
och   hjälpinsatser,   vilket  bygger  på  rapporten
2001/02:9 Internationella  freds- och hjälpinsatser.
Revisorerna    framför    förslag     som     gäller
beslutsprocesser,     redovisning    av    insatser,
resultatanalys  samt  vad   gäller  rekrytering  och
meritvärdering.   Utskottet   behandlar   även   tre
motioner  som väckts med anledning  av  revisorernas
förslag. I  ärendet  har  försvarsutskottet avlämnat
yttrande 2002/03:FöU4y.

Utrikesutskottet avstyrker i betänkandet förslagen
från    Riksdagens    revisorer    och     de    tre
följdmotionerna.
Reservationer     har    lämnats    av    Moderata
samlingspartiet,   Folkpartiet,   Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Miljöpartiet.


Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Ambitionsnivån på de internationella
insatserna samt anslagsstruktur
Riksdagen avslår  Riksdagens revisorers förslag
2001/02:RR17   förslagspunkt    1    och   motion
2001/02:U4 yrkandena 1 (delvis) och 2.
Reservation 1 (m)

2. Fördelning av anslag mellan
utgiftsområdena 6 och 7 samt effektiviteten
i Försvarsmaktens internationella
åtaganden

Riksdagen avslår motion 2001/02:U5 yrkandena  2
och 3.
Reservation 2 (mp)

3. Redovisning av freds- och
hjälpinsatser

Riksdagen  avslår Riksdagens revisorers förslag
2001/02:RR17   förslagspunkt    2    och   motion
2001/02:U5 yrkande 1.
Reservation 3 (mp)

4. Proportionalitet i utvärderingarna samt
svenska enskilda organisationers freds- och
hjälparbete

Riksdagen    avslår    motionerna    2001/02:U6
yrkandena 2 och 3 samt 2001/02:U5 yrkande 4.
Reservation 4 (c, mp)

5. Mål och resurser för krishantering

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:U4  yrkande
1 (delvis) och 2001/02:U5 yrkandena 5-7.
Reservation 5 (m, fp, kd)
Reservation 6 (mp)

6. Rekrytering avseende freds- och
hjälpinsatser

Riksdagen  avslår Riksdagens revisorers förslag
2001/02:RR17 förslagspunkt 3.

7. Kvinnors roll vid förebyggande av
konflikter och i arbetet för fred

Reservation 7 (fp, v, c, mp)
Riksdagen avslår motion 2001/02:U6 yrkande 1.

Stockholm den 13 mars 2003

På utrikesutskottets vägnar


Urban Ahlin

Följande ledamöter  har deltagit i beslutet: Urban
Ahlin (s), Berndt Ekholm  (s), Carl B Hamilton (fp),
Carina Hägg (s), Holger Gustafsson  (kd),  Lars Ohly
(v), Kent Härstedt (s), Göran Lindblad (m),  Cecilia
Wigström  (fp), Agne Hansson (c), Kenneth G Forslund
(s), Ewa Björling  (m),  Kaj  Nordquist (s), Lotta N
Hedström  (mp),  Anita  Johansson   (s)   och  Björn
Hamilton (m).


2002/03

UU5


Redogörelse för ärendet


Ärendet och dess beredning

Riksdagens    revisorer   behandlade   i   förstudie
2000/01:5  olika   frågeställningar   kring  svenska
internationella    fredsfrämjande    insatser    och
hjälpinsatser, hur de styrs och vilka organisationer
som   medverkar   i   detta   arbete.  Även  problem
förknippade med insatserna och  exempel  på  hur  de
hanterats behandlades.

På  grundval  av  förstudien  beslutade Riksdagens
revisorer  på  eget  initiativ i februari  2001  att
granska   hur   de  internationella   fredsfrämjande
insatserna styrs i stort och vilka resultat som hade
genererats   av   det    utredningsarbete,    vilket
genomförts på initiativ av regeringen.
I  rapporten 2001/02:9 Internationella freds-  och
hjälpinsatser  redovisar  revisorerna  resultatet av
sin       granskning.       Rapporten      behandlar
konfliktförebyggande       verksamhet,        civila
fredsfrämjande       insatser,       Försvarsmaktens
fredsfrämjande insatser, finansiering  och styrning.
Dessutom redovisas revisorernas bedömningar  i dessa
frågor.
Rapporten  har  remissbehandlats.  Yttranden  över
denna  har  lämnats  av Utrikesdepartementet (UD) på
Regeringskansliets    vägnar,    Rikspolisstyrelsen,
Styrelsen  för internationellt  utvecklingssamarbete
(Sida),  Försvarsmakten,   Försvarets  materielverk,
Pliktverket,  Försvarshögskolan,  Överstyrelsen  för
civil  beredskap   (ÖCB),   Statens   räddningsverk,
Totalförsvarets       forskningsinstitut      (FOI),
Riksgäldskontoret,   Ekonomistyrningsverket   (ESV),
Forum Syd, Kristna Fredsrörelsen  och  Svenska  Röda
Korset.
Riksdagens  revisorers  överväganden  angående den
aktuella  verksamheten  har tillställts riksdagen  i
Förslag till riksdagen 2001/02:RR17.  Till förslaget
har revisorerna som bilaga bifogat resultatet av den
ovan nämnda granskningen som redovisats  i rapporten
2001/02:9.
Ärendet  har av riksdagens kammare hänvisats  till
utrikesutskottet för beredning. Utrikesutskottet har
berett försvarsutskottet  tillfälle  att  yttra  sig
angående  förslaget från Riksdagens revisorer och de
motioner som  väckts  med  anledning  av  förslaget.
Försvarsutskottets  yttrande 2002/03:FöU4y återfinns
som bilaga till det föreliggande betänkandet.

Bakgrund


Sverige    har   ett   långvarigt    engagemang    i
internationella    fredsfrämjande   och   humanitära
insatser  samt räddningsinsatser.  De  insatser  där
Sverige deltar  genomförs  oftast  i  multinationell
samverkan  där de deltagande ländernas militära  och
civila resurser  utnyttjas  gemensamt för att på ett
effektivt sätt kunna uppnå fastställda mål.

Internationell fredsfrämjande verksamhet, dvs. att
bidra  till  fred  och  säkerhet  i  omvärlden,  har
dessutom  sedan  1996 varit  en  av  Försvarsmaktens
huvuduppgifter i enlighet med det riksdagsbeslut som
då fattades (prop.  1996/97:1,  1996/97:4  och  skr.
1995/96:199, bet. 1996/97:FöU1, rskr. 1996/97:45).
I proposition 1999/2000:30 Det nya försvaret angav
regeringen   att   förmågan   att   kunna   delta  i
internationella   fredsfrämjande   insatser   skulle
prioriteras  högt.  Utrikesutskottet  ställde sig  i
yttrande  till  försvarsutskottet över propositionen
(1999/2000:UU4y)  bakom  regeringens uppfattning att
utformningen av Sveriges totalförsvarsresurser borde
påverkas  av  besluten  att  stärka  den  europeiska
förmågan  till krishantering. Utskottet  framhöll  i
sammanhanget  att  Sveriges  engagemang  för FN står
fast   samt   underströk  FN:s  särskilda  roll  för
internationell    fred   och   säkerhet.   Utskottet
konstaterade   att   FN:s   säkerhetsråd   har   den
viktigaste   funktionen    i   den   internationella
säkerhetsordningen och att säkerhetsrådet enligt FN-
stadgan   bl.a.   kan   besluta  om   fredsfrämjande
insatser, även med våldsanvändning.
Även försvarsutskottet (bet. 1999/2000:FöU2, rskr.
1999/2000:168)    instämde   i    regeringens    och
utrikesutskottets åsikt  att  Sveriges förmåga måste
förbättras när det gäller att snabbt  kunna  delta i
internationella       fredsfrämjande       insatser.
Försvarsutskottet ansåg emellertid att propositionen
var  otydlig  när det gäller att beskriva innebörden
av  den  ambition  m.m.  som  föreslogs  beträffande
Försvarsmaktens  förmåga  att  bidra  till  fred och
säkerhet  i  omvärlden.  Det  var  enligt  utskottet
oklart om medverkan i olika internationella  uppdrag
avsåg    t.ex.    utbildning    för   fredsfrämjande
verksamhet, fredsbevarande eller  fredsframtvingande
verksamhet.
Försvarsutskottet  konstaterade att  regeringen  i
sin   proposition   Det   nya    försvaret    (prop.
1999/2000:30) föreslog en höjd ambitionsnivå för den
svenska   internationella   förmågan,  men  att  det
återstod att fastställa hur den  skall förverkligas.
I beredningsarbetet hade det nämligen  visat sig att
det  förelåg  en  målkonflikt i närtid mellan  de  i
propositionen uttryckta  politiska  ambitionerna att
kunna    delta   i   internationell   fredsfrämjande
verksamhet och de realistiska möjligheterna till ett
sådant deltagande.  Enligt försvarsutskottet berodde
förmågan att delta på  ett  flertal  faktorer, såsom
finansiering,                   personalförsörjning,
materielförsörjning och logistik.  Även  behovet  av
att ge Försvarsmakten en ny inriktning kunde, enligt
utskottet,   i  närtid  stå  i  konflikt  med  ökade
ambitioner för den internationella verksamheten.
Försvarsutskottet   konstaterade   att  det  rådde
enighet   om  att  en  insats  måste  kunna  inledas
smidigare och  snabbare än i fallet med styrkan till
Kosovo. Inriktningen  borde vara att en styrka - med
de resurser som efterfrågas  -  kan  sättas in någon
månad efter beslut i riksdagen eller av regeringen.
Processen   före   statsmakternas   beslut   måste
emellertid  också  effektiviseras. Försvarsutskottet
menade  att  finansieringen   var  väsentlig  i  det
sammanhanget och förutsatte att  regeringen  snarast
skulle  återkomma  med  förslag till riksdagen efter
vilka principer som utlandsinsatser bör finansieras.
I budgetpropositionen för  2002  återkom  regeringen
med ett förslag i denna fråga.
I  nämnda  proposition  föreslog  regeringen   att
anslaget  för  fredsfrämjande  truppinsatser  skulle
slås samman med anslaget för förbandsverksamhet  och
beredskap.    Regeringens   motivering   för   denna
förändring var  att  skapa  en större flexibilitet i
planeringen  och  användningen   av   resurser   när
avvägningar   skall   göras  mellan  internationella
insatser  och  övrig  verksamhet.   I  propositionen
föreslogs   att   anslaget  6:1  Förbandsverksamhet,
beredskap  och  fredsfrämjande  truppinsatser  m.m.,
skulle uppgå till  20,4 miljarder kronor. Regeringen
beräknade  att  1,2  miljarder  kronor  av  anslaget
skulle  spenderas  på fredsfrämjande  truppinsatser.
(prop. 2001/02:1, vol.  5,  s. 14). Det nya anslaget
skulle   enligt   regeringens   förslag   finansiera
förbandsverksamhet,  incidentinsatser,   stöd   till
samhället,   beredskap   samt   den   fredsfrämjande
verksamhet  med  trupp  utomlands som Försvarsmakten
genomför efter beslut av regeringen.
Anslaget      behandlades      i       betänkandet
Totalförsvarsbudgeten  för 2002 (bet. 2001/02:FöU1).
Försvarsutskottet  anslöt   sig   till   regeringens
uppfattning  att  ett anslag för förbandsverksamhet,
beredskap  och  fredsfrämjande   truppinsatser   ger
större  flexibilitet  i planeringen och användningen
av  resurserna  än den tidigare  ordningen  med  två
anslag. Information  om  vilka insatser som planeras
för fredsfrämjande truppinsatser och vilka kostnader
som  budgeteras härför borde  riksdagen  självfallet
få, något  som  enligt  utskottet  kan  ske utan att
redovisningen   görs   under  ett  särskilt  anslag.
Utskottet ansåg samtidigt att regeringen kan meddela
handlingsregler för hur anslaget får utnyttjas.
Förutom från anslaget  6:1  inom  utgiftsområde  6
Totalförsvar,        vilket        hanteras       av
Försvarsdepartementet,  kan fredsfrämjande  insatser
finansieras  från  ett  flertal   andra   anslag   i
statsbudgeten.  Det  gäller anslagen 5:3 Bidrag till
vissa   internationella   organisationer   och   5:6
Fredsfrämjande   verksamhet   inom  utgiftsområde  5
Internationell    samverkan.    Det   gäller    även
anslagsposterna          8:1.1         Multilateralt
utvecklingssamarbete,        8:1.2        Bilateralt
utvecklingssamarbete samt anslaget 9:1 Samarbete med
Central-   och   Östeuropa   inom  utgiftsområde   7
Internationellt bistånd. Anslagen  inom  båda  dessa
senare  utgiftsområden  hanteras i Regeringskansliet
av Utrikesdepartementet. Emellertid har Sida en ofta
avgörande operativ roll när  det gäller fördelningen
av  resurser inom anslagsposterna  8:1.2  Bilateralt
utvecklingssamarbete  och 9:1 Samarbete med Central-
och Östeuropa.

Revisorernas överväganden och
förslag


Riksdagens  revisorer  konstaterar  att  de  svenska
ambitionerna  är  höga  avseende   både  freds-  och
hjälpinsatser. Detta avspeglas bl.a.  i de åtaganden
som Sverige har gjort gentemot olika internationella
organ, liksom i att riksdagen har slagit fast att en
av huvuduppgifterna för Försvarsmakten  är att bidra
till  fred  och  säkerhet  i  omvärlden. Revisorerna
konstaterar  vidare  att försvarsutskottet  år  2000
(bet. 1999/2000:FöU2)  framhöll att det återstod att
fastställa hur en höjd ambitionsnivå för den svenska
internationella   förmågan    skulle   förverkligas.
Revisorerna   bemärker   att   några   grundläggande
förändringar   beträffande  organisationen   av   de
svenska   freds-  och   hjälpinsatserna   inte   har
genomförts sedan dess.

Den  övergripande  observationen  som  redovisas  av
revisorerna  är således att förändringar i omvärlden
och förändrade  svenska  ambitioner  och  engagemang
inte    har    motsvarats    av    anpassningar   av
organisations-,  finansierings-  och styrformer  för
ett effektivt resursutnyttjande. De anser att det nu
är  hög  tid  att  regeringen  mer samlat  ser  över
organisationen    för   de   svenska   freds-    och
hjälpinsatserna.

När     det     gäller    beslutsprocesserna     i
Regeringskansliet konstaterar  revisorerna  att  det
kan  hävdas  att insatser som fordrar riksdagsbeslut
riskerar att bli  försenade och att modifieringar av
regelsystemet därmed  skulle  behövas.  Revisorernas
slutsats  är  ändå  att  detta  dock  inte synes  ha
utgjort något större problem under de knappa  tio år
som överblickats i granskningen.
Riksdagens  revisorer  anser  i  stället  att  den
otydliga  svenska  organisationen i stort för freds-
och hjälpinsatser är  ett  större  problem. I likhet
med  vissa  remissinstanser  anser  revisorerna  att
oklarheter     inom    Regeringskansliet    påverkar
myndigheternas      förmåga       att      genomföra
regeringspolitiken.
Revisorerna    menar    att    med    en   otydlig
anslagsstruktur  och  otydliga krav på myndigheterna
blir  det  svårt  för myndigheterna  att  följa  upp
verksamheterna och  att  genomföra  resultatanalyser
som  kan  sättas  in i ett meningsfullt  sammanhang.
Regeringens  återrapportering  till  riksdagen,  och
därmed underlaget  för riksdagens beslut, blir också
lidande.
Revisorerna anser  därför att beslutsprocesserna i
Regeringskansliet rörande  freds-  och hjälpinsatser
behöver bli tydligare och mera förutsägbara.
När    det    gäller    anslagstilldelning     och
resultatanalys  menar  revisorerna  att det inte går
att  få  en fullständig bild av anslagna  medel  för
fredsfrämjande   insatser.   När   otydlighet  råder
beträffande hur medlen skall fördelas  i stort, blir
regleringsbrev   och   återrapporteringskrav    m.m.
otydliga,  framhåller  revisorerna. Resultatanalysen
försvåras  liksom  möjligheterna   att  ta  vara  på
återrapporteringen  för vidare redovisning  i  t.ex.
budgetpropositionen.
Riksdagens revisorer  anser  att det är väsentligt
att     anslagsstrukturen     blir     sådan     att
återrapportering   och   resultatanalys  beträffande
freds-  och  hjälpinsatser  underlättas   och   blir
meningsfulla.  Regeringens  arbete  med  att få till
stånd  en tydligare fördelning av insatserna  på  de
två utgiftsområdena 5 Internationell samverkan och 7
Internationellt bistånd bör därför fortsätta.
I   revisorernas   granskning   har   det   vidare
framkommit  att  även  insatser som finansieras över
utgiftsområde 6 Totalförsvar skulle behöva beaktas i
detta   arbete.  Enligt  revisorernas   mening   bör
samtliga   anslag   som   används   för  freds-  och
hjälpinsatser ses över i syfte att få  en  tydligare
fördelning.  Alla berörda delar av Regeringskansliet
bör då också omfattas av denna genomgång.
Riksdagens  revisorer   menar   i  förslag  1  att
regeringen   skall  redovisa  för  riksdagen   vilka
åtgärder   som   vidtagits    för    att   förbättra
beslutsunderlaget    och   göra   beslutsprocesserna
tydligare  samt att regeringen  skall  redovisa  för
riksdagen vilka åtgärder som vidtagits för att genom
en  tydligare  anslagsindelning  få  till  stånd  en
bättre resultatanalys.
Beträffande    redovisningen    av    freds-   och
hjälpinsatser   konstaterar  revisorerna  att   Sida
finansierar   freds-    och    hjälpinsatser   genom
Rikspolisstyrelsen,   Försvarsmakten    och    andra
myndigheter samt även genom enskilda organisationer.
Det  föreligger dock svårigheter att få en överblick
över insatserna, menar revisorerna.
På grundval av vad som framkommit vid granskningen
framhåller revisorerna att alla former av freds- och
hjälpinsatser  genom  Sida  borde  redovisas  på ett
tydligare  sätt  så  att  det  bättre framgår vad de
kostat  och  vad  de  resulterat i.  Det  har  också
framgått  av  granskningen   att   det  kan  behövas
förändringar     i     såväl    Sidas    mål-    och
verksamhetsstruktur     som      i      myndighetens
statistiksystem för att detta skall bli möjligt.
Riksdagens  revisorer föreslår därför (förslag  2)
att  regeringen   uppdrar   åt   Sida  att  se  över
myndighetens  mål- och verksamhetsstruktur  i  syfte
att  insatserna   skall   kunna   redovisas  på  ett
tydligare sätt.
Beträffande samordning mellan civila  och militära
organisationer    betonar    revisorerna    att   de
utredningar  som genomförts på området har pekat  på
ett reellt behov av ökat samarbete mellan civila och
militära organisationer.  Ansträngningarna  att  öka
samordningen mellan civila och militära insatser har
dock mötts med blandade reaktioner.
I  yttrandena över revisorernas rapport framkommer
att ökad  samordning,  främst i det inledande skedet
av   rekrytering   och  utbildning,   är   önskvärd.
Samtidigt  påpekas  i   några   remissyttranden  att
samarbete  inte skall tvingas fram  eller  upprättas
där det inte är motiverat.
Revisorerna  konstaterar att regeringen i maj 2001
tillsatte    en   utredning    för    att    granska
förutsättningarna   för   ett   samverkanscenter   i
Kramfors   för  katastrof-  och  fredsinsatser.  Ett
betänkande  presenterades   i   december  2001  (SOU
2001:104, Samverkanscenter i Kramfors för katastrof-
och  fredsinsatser).  Detta  center,  som  utredaren
föreslår  skall  kallas  Folke  Bernadotte-akademin,
skall  verka  för  samordning  vid utbildning  inför
fredsfrämjande insatser. Utredaren  konstaterar  att
dynamiken   i  EU:s  framtida  krishanteringsuppdrag
tydligt visar  på  att  mycket  mer  måste göras vad
gäller  samverkan.  Det  finns enligt utredaren  ett
visst motstånd bland de etablerade organisationerna.
Mervärdet  av  det  nya  samverkanscentret  är  inte
uppenbart   för  alla  intressenter   och   aktörer.
Fredscentret  kan därför behöva en längre tid på sig
för att etablera sin verksamhet.
Riksdagens  revisorer  ser  positivt  på  att  nya
samverkanslösningar  utarbetas.  De  förutsätter att
regeringen  fortsätter att arbeta med,  noga  följer
utvecklingen   inom   området   och   ser  till  att
myndigheterna samverkar inbördes och med de enskilda
organisationerna.
Revisorerna    behandlar    även    frågor   kring
rekrytering   och  meritvärdering  för  freds-   och
hjälpinsatser.  De  menar  att väsentliga bidrag för
att  säkerställa  en  god  bas  för  rekrytering  av
personal för internationella insatser  av olika slag
är utbildning och andra förberedelser. Samtidigt  är
det  naturligt  med  militär  och civil samverkan på
detta område.
Rekryteringen      av     yrkesofficerare      och
värnpliktsutbildade är  en  väsentlig  förutsättning
för  att  Försvarsmakten  skall kunna fullgöra  sina
internationella åtaganden, framhåller revisorerna. I
det sammanhanget måste frågor  om  meritvärdering  i
samband  med  internationella insatser uppmärksammas
och  utvecklas vidare.  Det  gäller  inte  bara  för
personal inom Försvarsmakten utan också för personal
inom exempelvis rättsväsendet.
Mot  bakgrund  av  senare års ökade efterfrågan på
rättsväsendets medverkan i internationella insatser,
inte minst utvecklingen  inom  internationell  civil
krishantering,  har  regeringen låtit utreda domares
och  åklagares  deltagande.   I  en  promemoria  (Ds
2002:1)     diskuteras     hur     domstols-     och
åklagarväsendets myndigheter skall kunna ta ett ökat
ansvar för internationella insatser  liksom en mängd
aspekter  på  rekrytering  av lämpliga personer  för
insatserna. För att med kort  varsel kunna rekrytera
personer  föreslås  särskilda  satsningar  på  bl.a.
utbildning.
Revisorerna  betonar att såväl  Rikspolisstyrelsen
som Räddningsverket redovisar att man inte har några
nämnvärda problem  med att rekrytera personal för de
internationella insatserna.  Inte heller de enskilda
organisationerna  uppger  att  de   har  haft  några
problem med rekryteringen.
Revisorerna  anser däremot att rekryteringen  till
Försvarsmaktens   internationella  insatser  behöver
uppmärksammas  ytterligare.  Därvid  bör  också  den
framtida   rekryteringen    av   värnpliktsutbildade
belysas.
I förslag 3 menar Riksdagens  revisorer därför att
regeringen    bör   utarbeta   förslag   till    hur
Försvarsmakten   fortsättningsvis   skall  rekrytera
personal för internationella insatser.
Utskottets överväganden


Det internationella samfundets bristande förmåga att
förhindra  våldsutbrott, krig och folkmord  bl.a.  i
Rwanda , Östtimor, Sierra Leone och Liberia har lett
till förluster av människoliv, livslånga fysiska och
psykiska skador  på  både offer och våldsverkare och
till nedbrutna sociala  strukturer. Kostnaderna i de
drabbade länderna för förluster  av socialt kapital,
förstörda materiella värden och ekonomisk stagnation
är omfattande. Därtill kommer kostnader  för  civila
och  militära fredsinsatser, för omhändertagande  av
flyktingar och för återuppbyggnad. Även konflikterna
i det  forna  Jugoslavien  - Bosnien-Hercegovina och
Kosovo  -  visar  att det internationella  samfundet
tidigare saknat en  tillräcklig  förmåga att ingripa
innan  katastrofen  är  ett  faktum.  Utskottet  kan
konstatera  att  kostnaderna  både  i mänskliga  och
ekonomiska resurser för våldsanvändning  och krig är
avsevärt    mycket    högre   än   kostnaderna   för
förebyggande av konflikt  som skulle kunna leda till
krig.
Utskottet  har  tidigare  behandlat  frågor  kring
konfliktförebyggande  och  krishantering.  Utskottet
har  därvid  uttalat  att  det  i   högre  grad  bör
uppmärksammas  vilka  behov  som  finns  inom  detta
område    och    att   det   både   nationellt   och
internationellt  bör   ske  en  förstärkning  av  de
resurser  som avsätts för  konfliktförebyggande  och
krishantering      (utrikesutskottets     betänkande
2000/01:UU4  och  det   sammansatta   utrikes-   och
försvarsutskottets betänkande 2001/02:UFöU1).
Utskottet   ser  därför  mycket  positivt  på  att
arbetet  med  att   förebygga  och  hantera  väpnade
konflikter    har    fått   ökad    nationell    och
internationell    uppmärksamhet.    Samtidigt    kan
utskottet konstatera  att tyngdpunkten i politik och
folkrätt har förflyttats från nationell säkerhet och
suveränitet till människors  säkerhet,  de mänskliga
rättigheterna och demokratiska fri- och rättigheter.
Denna   utveckling,   som   utskottet   i   tidigare
betänkanden har uttryckt sitt stöd för, innebär  att
de   konfliktorsaker  som  ett  konfliktförebyggande
arbete  måste  inbegripa omfattar ett mycket bredare
fält än mellanstatliga motsättningar.
Det är i sammanhanget  centralt,  menar utskottet,
att    understryka    betydelsen   av   att   svensk
utrikespolitik, EU:s samarbete  vad gäller utrikes-,
säkerhets-  och  försvarspolitik samt  FN:s  politik
genomsyras      av      ett       perspektiv      av
konfliktförebyggande.
Utskottet  kan  med tillfredsställelse  konstatera
att förebyggande av  väpnade  konflikter  har kommit
att  inta  en  alltmer  framträdande  plats  på FN:s
agenda.  Utskottet  menar  att  det är angeläget att
stärka FN:s kapacitet för planering och genomförande
av   fredsfrämjande   insatser   med  stora   civila
komponenter. Utskottet noterar att  arbetet  för att
förbereda   FN   för   bredare   insatser  inom  det
fredsfrämjande   området   redan   har  inletts.   I
Brahimirapporten  om  reformer  av  FN:s  verksamhet
avseende fred och säkerhet från år 2000,  gavs flera
rekommendationer om hur FN:s kapacitet på den civila
sidan kan stärkas - vad avser såväl civilpoliser som
andra civila experter.

Utskottet vill framhålla att det även inom  EU pågår
ett   mycket   värdefullt   arbete  med  att  stärka
medlemsstaternas  förmåga  inom  militär  och  civil
krishantering för att på så  vis  bättre kunna svara
på  de  ökade behov som finns. När det  gäller  OSSE
konstaterar  utskottet  att  organisationen redan år
1999  har  fattat beslut om skapandet  av  en  civil
snabbinsatsberedskap (REACT).

Utskottet  välkomnar  den utveckling som sker inom
FN,  EU,  OSSE  och i Sverige  när  det  gäller  att
utveckla  förmågan   till  förebyggande  av  väpnade
konflikter,  att förstärka  kapaciteten  för  civila
krishanteringsinsatser   samt   att   för  ändamålet
lämpliga  militära  resurser  kan ställas  till  det
internationella  samfundets förfogande  för  militär
krishantering.
Det är i ljuset av den ovan beskrivna utvecklingen
som  riksdagens  beslut   år   1996  om  att  en  av
Försvarsmaktens  huvuduppgifter är  att  bidra  till
internationell fredsfrämjande  verksamhet skall ses.
Riksdagen har sedan dess fattat  ett  flertal beslut
om  svenskt  deltagande  med  väpnad trupp  i  olika
krishanteringsoperationer. Det  gäller Bosnien (IFOR
och SFOR), Kosovo (KFOR), Afghanistan  (ISAF) samt i
februari 2003 beslut om svenskt deltagande  i en EU-
ledd  väpnad  styrka i Makedonien. Sverige har  även
deltagit aktivt  med  civil  krishantering och byggt
upp en beredskapskapacitet på  detta  område,  något
som  utskottet  ser  mycket positivt på. Vidare vill
utskottet  peka på att  det  svenska  deltagandet  i
olika operationer  ofta  har en komponent som utgörs
av civilmilitär samverkan.
Av tradition vill Sverige  vara en konstruktiv och
nyskapande  aktör i internationellt  samarbete,  och
genom  åren  har  ca  80  000  svenskar  deltagit  i
fredsfrämjande  insatser  världen  över, som militär
personal,  civilpoliser  eller  observatörer.  I  de
stora fredsfrämjande insatserna på västra Balkan har
Sverige  givit  substantiella bidrag,  både  på  den
militära och den civila sidan.
Utskottet konstaterar  att det råder bred politisk
enighet om att Sverige som  solidarisk  aktör  i det
internationella    samarbetet    -   och   även   av
säkerhetspolitiskt  egenintresse  -  måste  ta  sitt
ansvar  för att stärka den internationella  förmågan
till      krishantering.      Den      genomgripande
omstrukturering   som   det  svenska  försvaret  för
närvarande genomgår syftar  bl.a.  till  att  stärka
Försvarsmaktens  förmåga  att delta i internationell
krishantering.
Det  vore  överraskande, menar  utskottet,  om  en
omställningsprocess    som   det   försvarspolitiska
beslutet   och   den  internationella   utvecklingen
medfört, både inom  Försvarsmakten  och inom central
statsförvaltning,  inte  hade  präglats   av   vissa
genomförandesvårigheter.  Riksdagens  revisorer  har
uppmärksammat  detta  i  sitt arbete och i förslaget
2001/02:RR17 till riksdagen påtalat vissa brister.
Utskottet   välkomnar   den    genomlysning    som
Riksdagens  revisorer  har genomfört. Den har enligt
vad  utskottet erfarit föranlett  departementen  och
berörda  myndigheter att se över verksamheten, bl.a.
beslutsprocedurer,       anslagsredovisning      och
utbildnings- och rekryteringsfrågor,  och söka uppnå
förbättringar.  Utskottet  ser  positivt  på   detta
förändringsarbete och menar att även framgent är det
av  vikt  att  det arbetet fortsätter i syfte att de
beslut  som  riksdagen   fattat   om  att  förstärka
Sveriges  förmåga  att  vara  en aktiv  part  i  det
internationella samfundets arbete  att förebygga och
hantera kriser, både med civila och  militära medel,
genomförs på ett effektivt sätt.

Ambitionsnivån på de internationella
insatserna, beslutsprocesserna i
Regeringskansliet, anslagstilldelning samt
resultatanalys


Som   utskottet  har  redovisat  tidigare  i   detta
betänkande menar Riksdagens revisorer att de svenska
ambitionerna   är  höga  avseende  både  freds-  och
hjälpinsatser.  Det   avspeglar   sig   bl.a.  i  de
åtaganden     Sverige     gjort    gentemot    olika
internationella   organ,  liksom   i   att   en   av
huvuduppgifterna för  Försvarsmakten  numera  är att
bidra   till   fred   och   säkerhet   i  omvärlden.
Revisorerna konstaterar vidare att försvarsutskottet
år  2000  (bet.  1999/2000:FöU2)  framhöll  att  det
återstod  att  fastställa  hur en höjd ambitionsnivå
för  den  svenska  internationella  förmågan  skulle
förverkligas.

I sitt yttrande 2002/03:FöU4y  till utrikesutskottet
framhåller försvarsutskottet följande i denna fråga.

Revisorerna pekar på att de svenska  ambitionerna
är    höga    beträffande    både    freds-   och
hjälpinsatser.  Det  avspeglar  sig  bl.a.  i  de
åtaganden    Sverige    gjort    gentemot   olika
internationella  organ,  liksom  i  att   en   av
huvuduppgifterna för Försvarsmakten numera är att
bidra   till   fred  och  säkerhet  i  omvärlden.
Revisorerna framhåller  att  försvarsutskottet  i
februari  2000 (bet. 1999/2000:FöU2) konstaterade
att  det återstod  att  fastställa  hur  en  höjd
ambitionsnivå  för  den  svenska  internationella
förmågan skulle förverkligas.

Något riksdagsbeslut om hur omfattande Sveriges
ambitionsnivå   skall   vara  har  inte  fattats.
Regeringen  har  genom ett  antal  beslut  anmält
förband till olika internationella styrkeregister
samt genom den s.k.  PARP-processen  beslutat  om
hur samverkansförmågan med Nato skall utvecklas.
I  samband  med  riksdagens  försvarsbeslut för
åren   2002-2004  (bet.  2001/02:FöU2)   framhöll
utskottet bl.a. följande:
"Utskottet vidhåller sin uppfattning från våren
2000 som  framfördes  i betänkande 1999/2000:FöU2
att  det  är efterfrågan,  vår  förmåga  samt  de
praktiska och  ekonomiska  möjligheterna  som bör
styra  vilka  förband  som  skall  ha förmåga att
delta  i internationella insatser. Avgörande  för
utvecklingstakten  är  dels  när resurser för att
åstadkomma  den operativa förmågan  kan  avdelas,
dels  inom  vilka  områden  som  efterfrågan  kan
förväntas bli  stor liksom inom vilka områden som
Sverige  har  goda   förutsättningar   att  lämna
bidrag.   Beredningen  av  ärendet  visar  enligt
utskottets  uppfattning att även i fortsättningen
bör     utvecklingen      av      Försvarsmaktens
internationella förmåga styras av att  ekonomiska
och  andra förutsättningar, bl.a. efterfrågan  på
förband, föreligger.
- - -
Utskottet   vill   erinra   om  att  regeringen
sammanfattningsvis konstaterar  att  den  svenska
anmälan   till   FN:s  och  EU:s  styrkeregister,
kompletterat   med   vissa    förbandstyper    ur
arméstridskrafterna samt enskilda kompletteringar
ur  marin-  och  flygstridskrafterna  innebär  en
lämplig,    och    krävande,    målsättning   för
Försvarsmaktens internationalisering  i det korta
och    medellånga   tidsperspektivet.   Utskottet
instämmer   i  regeringens  bedömning.  Utskottet
anser vidare  i likhet med regeringen det viktigt
att  Försvarsmaktens   internationalisering   och
därmed   sammanhängande  resursanspråk  sker  med
beaktande    av    andra   angelägna   delar   av
ominriktningen,       som        t.ex.       ökad
förbandsövningsverksamhet   och  den   materiella
förnyelsen."
Försvarsutskottet  gör  samma  bedömning  nu  i
dessa frågor. Erfarenheterna  av  Försvarsmaktens
internationalisering  samt  anmälan  till   olika
internationella  styrkeregister bör därför följas
upp inför nästa försvarsbeslut så att riksdagen i
det  sammanhanget  tar   ställning   till  vilken
ambition  Sverige  skall ha fortsättningsvis  och
vilka konsekvenser detta för med sig finansiellt,
organisatoriskt och personellt.

Utrikesutskottet     delar      försvarsutskottets
överväganden i denna fråga.

Riksdagens   revisorer   menar  i  förslag   1   att
regeringen  skall  redovisa   för   riksdagen  vilka
åtgärder    som    vidtagits   för   att   förbättra
beslutsunderlaget   och    göra   beslutsprocesserna
tydligare  samt att regeringen  skall  redovisa  för
riksdagen vilka åtgärder som vidtagits för att genom
en  tydligare  anslagsindelning  få  till  stånd  en
bättre resultatanalys.

I motion  2001/02:U4  (m) yrkande 1 (delvis) menar
motionärerna  att det behövs  en  snabb  översyn  av
resursbehov för  Sveriges internationella freds- och
hjälpinsatser.    I    sammanhanget     bör    bl.a.
anslagsstrukturen ses över för att uppnå transparens
i  de  ekonomiska  åtagandena samt beredningsarbetet
och organisationsformerna  ses  över  för  att uppnå
effektivitet i insatserna.
I samma motion, yrkande 2, menar motionärerna  att
samtliga   kostnader  för  Sveriges  internationella
freds- och hjälpinsatser  bör föras till en särskild
gemensam   budgetpost   i  kommande   budgetförslag.
Särskilt   viktigt  är  därvid   att   separera   de
internationella   åtagandena   från   den  ordinarie
verksamheten inom försvaret.
Motionärerna bakom motion 2001/02:U5  (mp) yrkande
2 menar att anslagsfördelningen mellan utgiftsområde
6  Totalförsvar  och utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd  står  i  helt  orimliga  proportioner  till
varandra och begär  ett  riksdagens tillkännagivande
om detta. I yrkande 3 i samma  motion anförs att det
krävs  en  granskning av Försvarsmaktens  verksamhet
inom    det   fredsfrämjande    området    ur    ett
effektivitets-      och      förebyggandeperspektiv.
Motionärerna  menar  att  trots att  internationellt
fredsfrämjande  arbete  är  ett  av  Försvarsmaktens
huvudområden  sker  alltför  lite   på  ett  alltför
ineffektivt sätt.
Utrikesutskottet kan inledningsvis  konstatera att
regeringens direkta stöd till internationella freds-
och  hjälpinsatser  finansieras  genom anslag  under
utgiftsområdena 5, 6 och 7 i statsbudgeten.  Stöd  i
form av personella resurser finansieras framför allt
genom anslaget 6:1 Förbandsverksamhet, beredskap och
fredsfrämjande  truppinsatser  m.m.  som  handhas av
Försvarsdepartementet   och   som   omfattar  svensk
militär  närvaro  i  internationella  fredsfrämjande
insatser. Även medel från anslagen 5:3  Bidrag  till
vissa     internationella     organisationer,    5:6
Fredsfrämjande  verksamhet och 8:1.1  (Multilateralt
utvecklingssamarbete           kring           bl.a.
konfliktförebyggande          insatser),         som
Utrikesdepartementet ansvarar för,  används  i  stor
utsträckning   för  att  finansiera  deltagande  med
svensk personal  i form av observatörer, poliser och
andra experter i fredsfrämjande  verksamhet.  Vidare
bör  framhållas att också anslaget 8:1.2 (Bilateralt
utvecklingssamarbete)   används  för  insatser  inom
kris- och konflikthantering.  Detta  gäller delar av
anslagsposterna      Humanitärt      bistånd     och
konfliktförebyggande,  Enskilda organisationer  samt
delar av de anslagsposter  som avser landsamarbetet.
Utöver dessa kanaler för bistånd  från  Sverige inom
krishanteringsområdet  tillkommer  även  medel  från
anslaget  9:1  Samarbete  med Central- och Östeuropa
omfattande     bistånd     bl.a.     vad      gäller
säkerhetspolitisk       kompetens,      demokratiskt
totalförsvar och fredsfrämjande insatser.
Utrikesutskottet har inhämtat  att arbetet för att
stärka     samordning     mellan    anslagen     för
internationella   freds-  och   hjälpinsatser   inom
Regeringskansliet pågår.  Ett  steg i denna riktning
genomfördes  under  2002  genom  att   ansvaret  för
anslagen  under utgiftsområdena 5 och 7 sammanfördes
till en och  samma  enhet inom Utrikesdepartementet.
Enligt utskottets mening  ökar  denna sammanslagning
möjligheterna till samordning mellan  insatser  inom
utgiftsområdena  och  bidrar  till ökad effektivitet
och koherens i beslutsprocesserna.
Utskottet  har vidare inhämtat  att  formerna  för
dialog med andra berörda departement och myndigheter
har vidareutvecklats  under  2002  i syfte att skapa
ökad     samordning     av     finansieringen    för
internationella  freds- och hjälpinsatser.  Utrikes-
och Försvarsdepartementen  anordnar  veckovis  möten
med       deltagare       från       Försvarsmakten,
Rikspolisstyrelsen   och   Sida  för  att  diskutera
aktuella   frågor   rörande   svensk    personal   i
fredsfrämjande insatser. Vad gäller långsiktigt stöd
till    organisationer    och   institutioner   sker
regelbundna  möten  med  Sida   för   att  diskutera
aktuella insatser.
Det förtjänar att framhållas, menar utskottet, att
det inom Regeringskansliet pågår en inventering  och
systematisering    av   det   svenska   stödet   för
fredsfrämjande och konflikthantering.  Detta  arbete
kan  förväntas  ge  ett  fördjupat  underlag för att
uppnå   bättre   samstämmighet  mellan  tillgängliga
resurser och regeringens  samlade  prioriteringar. I
arbetet   ingår  att  försöka  stärka  rutiner   för
uppföljning     av    de    svenska    freds-    och
hjälpinsatserna.
När det gäller  revisorernas  förslag  konstaterar
utskottet   att   de  fokuserar  på  ett  förbättrat
beslutsunderlag, på  tydligare  beslutsprocesser och
på   en   bättre  resultatanalys.  Utskottet   delar
revisorernas  uppfattning  härvidlag men konstaterar
att ett antal åtgärder har vidtagits  i  detta syfte
sedan   revisorerna   genomförde   sin   granskning.
Regeringskansliet  har  således, som framgått  ovan,
vidtagit  ett  antal  åtgärder   för  att  förstärka
beredningsarbetet och organisationsformerna, för att
uppnå effektivitet i insatserna och  för  att stärka
rutinerna  för uppföljning av de svenska freds-  och
hjälpinsatserna.  Utskottet  kan  således konstatera
att   väsentliga   delar   av  det  som  revisorerna
efterlyser   redan   är   under  genomförande,   och
utskottet  utgår  från  att  regeringen  i  kommande
budgetpropositioner kommer att  redovisa  resultatet
av detta arbete så att riksdagen kan följa  hur  det
utvecklas.  Enligt utrikesutskottets mening påkallar
revisorernas   förslag   därför   inga   ytterligare
åtgärder.

Försvarsutskottet   behandlar   dessa   frågor   med
inriktning   på  utgiftsområde  6  i  sitt  yttrande
2002/03:FöU4y   till   utrikesutskottet   och  anför
följande.

Revisorerna  anser  att  det  är  väsentligt  att
anslagsstrukturen blir sådan att återrapportering
och   resultatanalys   beträffande   freds-   och
hjälpinsatser  underlättas  och blir meningsfull.
Försvarsutskottet delar den uppfattningen.

Frågan  om  en  särredovisning   av   vad   som
budgeterats  för  fredsfrämjande  internationella
insatser  behandlade  utskottet under  föregående
riksmöte i samband med beredningen av regeringens
budgetförslag.   Utskottet   anförde   då   (bet.
2001/02:FöU1 s. 66-67):
"Utskottet  ansluter   sig   till   regeringens
uppfattning      att      ett      anslag     för
förbandsverksamhet,  beredskap och fredsfrämjande
truppinsatser   ger   större    flexibilitet    i
planeringen och användningen av resurserna än vid
den    tidigare   ordningen   med   två   anslag.
Information  om  vilka  insatser som planeras för
fredsfrämjande truppinsatser  och vilka kostnader
som  budgeteras härför bör riksdagen  självfallet
få men  detta kan ske utan att redovisningen sker
under ett särskilt anslag."
Försvarsutskottet konstaterade att regeringen i
budgetförslaget  för  år  2003  inte  lämnat  den
information  om  fredsfrämjande truppinsatser som
utskottet efterfrågat.  Utskottet instämde därför
(bet. 2002/03:FöU1 s. 93-94)  i  den  kritik  som
lämnats mot detta förhållande av flera motionärer
och  förutsatte  att  regeringen fortsättningsvis
uppfyller de informationskrav  som  utskottet har
ställt.  Utskottets  uttalande  ligger sålunda  i
linje med vad som efterlyses i motion  2001/02:U4
(m) yrkande 1.
Det viktiga är enligt utskottets bedömning inte
nödvändigtvis  anslagsstrukturen i sig, utan  att
öka transparensen  när det gäller kostnaderna för
såväl de internationella  åtagandena  som  för de
faktiska  insatserna.  Detta  är en förutsättning
för  att  riksdagen  skall  kunna följa  upp  och
utvärdera den internationella  verksamheten i vid
mening och besluta om vilka ambitioner  som skall
upprätthållas.  Något ytterligare uttalande  till
regeringen utöver  de som försvarsutskottet gjort
i  budgetbetänkandena  (bet.  2001/02:FöU1,  bet.
2002/03:FöU1)  för åren 2002 och 2003 behövs inte
såvitt avser försvarsutskottets beredningsområde.

Utrikesutskottet har ingen annan mening.

I motion U4 (m) yrkande  2  anför  motionärerna  att
samtliga   kostnader  för  Sveriges  internationella
freds- och hjälpinsatser  bör  sammanföras  till  en
särskild     gemensam    budgetpost    i    kommande
budgetförslag.

Utrikesutskottet     har     tidigare    behandlat
motionsyrkanden med denna innebörd och därvid kommit
fram till att nuvarande ordning är ändamålsenlig och
att   någon   förändring   i   den  av  motionärerna
förespråkade  riktningen  ej  bör genomföras.  Denna
bedömning kvarstår.
I   frågan   om   en  gemensam  budgetpost   anför
försvarsutskottet följande.

Försvarsutskottet   har   vid  skilda  tillfällen
behandlat  olika  frågor som  rör  anslagen  till
Försvarsmaktens     internationella     insatser.
Riksdagen beslutade redan  våren  1996  att dessa
skulle    finansieras    inom   utgiftsområde   6
Totalförsvar. Utskottet har  vid flera tillfällen
behandlat  motionsyrkanden  om  att   föra   över
utgifterna  för fredsfrämjande truppinsatser till
utgiftsområde    7    Internationellt    bistånd.
Utskottet  har  vid  samtliga tillfällen avstyrkt
sådana förslag.

På  grundval  av vad utrikesutskottet  ovan  anfört,
samt     försvarsutskottets      ställningstaganden,
avstyrker  utskottet  revisorernas  förslag  1  samt
motion U4 (m) yrkandena 1 (delvis) och 2.

Vad gäller motion 2001/02:U5 (mp) yrkandena  2 och 3
framhåller   försvarsutskottet   följande   i   sitt
yttrande till utrikesutskottet.

När det gäller förslaget i motion 2001/02:U5 (mp)
yrkande  2 om en omavvägning av resurserna mellan
utgiftsområdena  6  och 7 anser försvarsutskottet
att  detta  är  en fråga  som  bör  prövas  i  en
budgetberedning. Något ställningstagande i sak är
inte påkallat nu.
I samma motion  anser motionärerna att det inom
Försvarsmaktens  internationellt   fredsfrämjande
arbete  sker  alltför  lite,  och på ett  alltför
ineffektivt  sätt,  trots  att detta  är  ett  av
Försvarsmaktens huvudområden.  Motionärerna anser
därför   att   det   krävs   en   granskning   av
Försvarsmaktens  verksamhet ur ett effektivitets-
och förebyggandeperspektiv (yrkande 3).
Försvarsutskottet   delar   inte  motionärernas
bedömning   att  Försvarsmaktens  internationella
insatser  ur  ett   generellt  perspektiv  skulle
präglas  av  ineffektivitet.   En  granskning  av
effektiviteten i Försvarsmaktens  internationella
verksamhet   ligger  inom  ramen  för  Riksdagens
revisorers,  Riksrevisionsverkets   och  framgent
Riksrevisionens arbete, samt genom en uppföljning
och utvärdering av regeringen som styr  riket och
är   ansvarig  inför  riksdagen.  Något  särskilt
uppdrag  till  regeringen  i  denna fråga behöver
därför inte lämnas av riksdagen.

Utrikesutskottet    gör   i   denna   fråga    samma
överväganden  som  försvarsutskottet  och  avstyrker
motion 2001/02:U5 (mp) yrkandena 2 och 3.


Redovisningen av freds- och hjälpinsatser


Riksdagens  revisorer   menar   i   förslag   2  att
regeringen   bör   uppdra   åt   Sida  att  se  över
myndighetens  mål- och verksamhetsstruktur  i  syfte
att olika insatser  skall  kunna  redovisas  på  ett
tydligare sätt.

I  motion  2001/02:U5  (mp)  yrkande 1 efterlyses,
liksom  revisorerna  gör, en bättre  redovisning  av
freds- och hjälpinsatser  genom  Sida.  Motionärerna
anser   att  Sida  och  UD  bör  få  i  uppgift  att
åstadkomma  en  särredovisning  av freds- respektive
hjälpinsatser  och av de enskilda  organisationernas
fredsinsatser.  Även   motionärerna   bakom   motion
2001/02:U6  (c)  instämmer  med  revisorerna i deras
kritik   mot   Sidas  bristfälliga  redovisning   av
kostnader och resultat i freds- och hjälpinsatser. I
motionens yrkande 2 anför motionärerna att det är av
vikt   i   sammanhanget    att    det    finns    en
proportionalitet  mellan  ett  projekts  storlek och
dess   uppföljning.  I  motionens  yrkande  3  menar
motionärerna   att   de   svenska  organisationernas
samarbetspartner skall motsvara  kraven på demokrati
och   respekt  för  mänskliga  rättigheter.   Enligt
motionärernas   uppfattning  hör  respekten  för  de
mänskliga rättigheterna och de demokratiska fri- och
rättigheterna ihop med begreppet fredsfrämjande.
I motion 2001/02:U5  (mp)  yrkande  4  anförs  att
resurstilldelningen       till      de      enskilda
organisationerna inte står  i  proportion  till  den
nyckelroll   som  dessa  anses  ha  när  det  gäller
fredsfrämjande insatser.
Utrikesutskottet   har   inhämtat   att  Sida  har
genomfört två inventeringar av samtliga insatser som
direkt  berör  konflikthantering, dels för  perioden
1989-1999, dels  för  2000-2001.  Under  våren  2003
kommer  en inventering av samtliga insatser för 2002
att genomföras.  Detta  görs  dels  i  syfte att för
framtiden öka preciseringen av insatser som Sida och
Sverige   bör  stödja,  dels  för  att  skapa  ökade
möjligheter  till uppföljning. För att bättre förstå
och förutse konfliktsituationer  arbetar Sida vidare
med   att   utveckla   en   anpassad   modell    för
konfliktanalys  och  konsekvensbedömning.  Syftet är
främst  att  stödja  land- och regionstrategiarbetet
samt beredning av insatser.

Utskottet ser positivt  på  de åtgärder som Sida har
vidtagit  i  syfte  att  förbättra  redovisning  och
uppföljning   när   det   gäller    insatser    inom
krishantering.  Samtidigt  vill  utskottet framhålla
att det kan vara förknippat med metodsvårigheter att
särskilja insatser för utveckling  från  sådana  som
har  en  inriktning  på krishantering. En insats för
att  t.ex.  öka  tillgång  på  utbildning  för  unga
flickor  klassificeras   i   första   hand   som  en
utbildningsinsats,   men  den  kan  också  vara  att
betrakta som en insats  för  att förebygga hiv/aids,
att  minska  fattigdom och, i sin  förlängning,  att
minska risken  för  väpnade  konflikter.  Mot  denna
bakgrund   pågår   enligt   vad   utskottet  erfarit
diskussioner  såväl  inom Sida som mellan  Sida  och
andra bilaterala organisationer,  i  syfte  att söka
förbättra    redovisningsinstrumenten    och   deras
precisering     vad     beträffar    insatser    för
krishantering.    Utskottet    inser    att    dessa
avgränsningar i många fall kan vara svåra att avgöra
och vill i sammanhanget  betona att det bör ske utan
att  redovisningen  av det långsiktiga  sociala  och
ekonomiska    utvecklingssamarbetet    förlorar    i
precision.

Utskottet  konstaterar   att  det  som  Riksdagens
revisorer   liksom   motionärerna    bakom    motion
2001/02:U5  (mp)  efterlyser  redan  är  på  väg att
genomföras.  Något  behov  av  ett  tillkännagivande
föreligger   därmed  inte,  varför  utrikesutskottet
avstyrker förslag  2  från Riksdagens revisorer samt
motion 2001/02:U5 (mp) yrkande 1.
Vad       beträffar      proportionalitet       av
utvärderingsinsatser  menar utrikesutskottet att det
i första hand är karaktären  och  komplexiteten i en
insats som styr graden av utvärdering.  Vissa större
insatser  påkallar  minimal  analys  och utvärdering
samtidigt som en mycket begränsad insats kan påkalla
stort   behov  av  analys  och  utvärdering,   t.ex.
dialogfrämjande  insats i fredsförhandlingar. Det är
av den anledningen  svårt  om  inte  omöjligt  menar
utskottet  att  på  ett effektivt sätt förutbestämma
uppföljnings-  och  utvärderingsinsatser  enbart  på
insatsens storlek.
Utskottet delar motionärernas  uppfattning  om att
insatser  för  demokrati,  mänskliga rättigheter och
fredsfrämjande ofta har ett  nära samband. Samspelet
mellan  Sida  som  bilateral  organisation   och  de
enskilda   organisationerna   är  enligt  utskottets
mening en stor tillgång som bör brukas för att finna
en lämplig sammansättning av landinsatserna  i syfte
att  uppnå respekt för mänskliga rättigheter och  en
demokratisk samhällsutveckling.
Vidare   vill   utskottet   framhålla   att  Sidas
anvisningar  för bidrag till enskilda organisationer
för utvecklingssamarbete  ställer  som krav att Sida
endast  skall lämna stöd till sådana  organisationer
som har en  demokratisk  uppbyggnad  och som arbetar
för en samhällsutveckling på demokratisk grund. Sida
skall vid varje bidragsansökan avgöra  huruvida  den
ansökande kan påvisa att kraven är uppfyllda.
Det  som  i  denna del efterfrågas av motionärerna
bakom  motion  2001/02:U6   yrkande   3   är  enligt
utskottets  uppfattning  redan en del av regelverket
för de enskilda organisationernas samarbetspartner i
mottagarländerna.

Utskottet har vid ett flertal  tillfällen framhållit
att  enskilda organisationer har  en  mycket  viktig
roll i  arbetet  för fred. I många enskilda fall har
erfarenheter visat  att sådana organisationer kan ha
en avgörande roll. Utskottet  bedömer det därför som
rimligt att en betydande andel av tillgängliga medel
för    fredsfrämjande    riktas    till     enskilda
organisationer  och kan samtidigt konstatera att  så
redan är fallet.

Utskottet vill  framhålla  att  varken  i fråga om
Sidas  bidrag  till fredsfrämjande verksamhet  eller
till enskilda organisationer  är  det  lämpligt  att
fastställa  ramar  för  den andel som skall avsättas
för    enskilda    organisationers    fredsfrämjande
verksamhet.   Det   är   utskottets    mening    att
fastställande  av  sådana fasta ramar kan medföra en
försvårande inflexibilitet i förhållande till bidrag
till   annan   verksamhet    respektive    den   som
uttryckligen syftar till fredsfrämjande.
Det bör även i sammanhanget uppmärksammas att Sida
uppmuntrar    alla    de   enskilda   organisationer
myndigheten  samarbetar   med   att   väga   in   en
krisföljdsbedömning  i  sin  verksamhet  i utlandet.
Därmed  skall  också  sådana enskilda organisationer
som  arbetar  för  miljö,  jämställdhet,  humanitärt
bistånd  och andra frågor  kunna  avgöra  hur  deras
verksamhet  kan  påverka krisskeenden, och på så vis
indirekt bidra till fredsfrämjande.

På  grundval  av  vad   som   ovan   anförts   anser
utrikesutskottet   att   motionerna  2001/02:U6  (c)
yrkandena 2 och 3 samt 2001/02:U5 (mp) yrkande 4 bör
avstyrkas.


Samordning mellan civila och militära
organisationer


Beträffande samordning mellan  civila  och  militära
organisationer förutsätter Riksdagens revisorer  att
regeringen  fortsätter  att  arbeta med, noga följer
utvecklingen   inom  området  och   ser   till   att
myndigheterna samverkar inbördes och med de enskilda
organisationerna  men  inte  lämnar  något specifikt
förslag inom detta område.

I  motion 2001/02:U4 (m) yrkande 1 (delvis)  menar
motionärerna  att  det  behövs  en  snabb översyn av
resursbehovet  för  Sveriges internationella  freds-
och hjälpinsatser. Motionärerna  ser bl.a. behov för
en  bättre  samordning  mellan  konfliktförebyggande
åtgärder och civila respektive militära  insatser  i
sammanhanget.  Motionärerna  bakom motion 2001/02:U5
(mp) yrkande 5 begär ett riksdagens tillkännagivande
om vad som i motionen anförs om  att det finns stora
brister  i samordningen mellan militära  och  civila
organisationer  och  att  samarbetet med de enskilda
organisationerna bör utvecklas vidare.
I samma motion yrkande 6  säger  motionärerna  att
samverkanscentret  i  Kramfors  för  katastrof-  och
fredsinsatser  (Folke  Bernadotte-akademin) har fått
en tyngdpunkt på krishantering  och samverkan mellan
olika   aktörer   i   det  skedet  i  krishantering.
Motionärerna menar att  fokus i stället bör ligga på
ett  förebyggandeperspektiv  vad  avser  kriser  och
väpnade  konflikter.  I yrkande 7 menar motionärerna
att internationellt fredsarbete  i  fält  består  av
många olika insatser. De konstaterar att de militära
styrkornas  roll  är  väletablerad och anför att det
inte är vad som det i första hand finns behov för. I
stället  bör  militära  insatser   förebyggas  genom
omfattande  civila  fredsbyggande insatser.  Sverige
har  här  en  skyldighet   att   leva  upp  till  de
ambitioner som regeringen har angivit  för  Sveriges
räkning.   Dessutom  har  civila  insatser  för  att
förebygga väpnade  konflikter  ännu  inte  fått  den
resurstilldelning  och  prioritet  som behövs, menar
motionärerna.
Utrikesutskottet har inhämtat att regeringen under
de senaste åren har arbetat aktivt för att förbättra
den svenska kapaciteten att bidra till fredsinsatser
av mer komplex karaktär med både militära och civila
delar. Sverige har också arbetat pådrivande inom EU,
FN  och  OSSE  för  stärkt kapacitet på  det  civila
området och för förbättrad  civilmilitär samordning.
Inom  EU  har  detta  bl.a.  bidragit  till  att  en
särskild handlingsplan för civilmilitär samordning i
krishantering togs fram under  hösten  2002. Sverige
verkar på det civila området inte minst  för  en mer
framträdande  roll för civilpoliser i fredsfrämjande
arbete. 86 svenska  poliser  deltar  vintern  2003 i
fredsbevarande  insatser  runt  om  i världen. Under
2003 har regeringen avsatt drygt 108 miljoner kronor
specifikt  till  stöd  för  deltagande  av   svenska
poliser  och  annan  civil personal i fredsfrämjande
verksamhet  inom  ramen   för   FN,   OSSE  och  EU.
Regeringen  har  också  avsatt  ytterligare  ca  107
miljoner  kronor  till  stöd  för  andra   typer  av
insatser   inom   området   konfliktlösning,   civil
krishantering,  förebyggande  av  väpnade konflikter
och skydd för de mänskliga rättigheterna.
Regeringen  har  vidare  under  det  senaste  året
aktivt arbetat för att förbättra Sveriges  kapacitet
att  bidra  med  relevant  expertis  på  det  civila
området. Som en del i denna satsning upprättades ett
samverkanscentrum  för katastrof- och fredsinsatser,
den  s.k.  Folke  Bernadotte-akademin,  i  Kramfors.
Akademins huvuduppgift  är utbildning och samträning
för     genomförande    av    fredsmissioner     och
katastrofinsatser.  En viktig del i denna verksamhet
består i att initiera  och  själv  bedriva  gemensam
utbildning  om  samordning  av civila insatser eller
civilmilitär  samverkan  för  olika   kategorier  av
svenska     kompetenser    som    efterfrågas    för
internationella  insatser.  Akademin  arbetar  under
2003  med  att  utveckla  och ge kurser med särskild
tonvikt på civilmilitär samverkan  och samordning av
civila insatser i fält.
Forskningssidan   av   Folke  Bernadotte-akademins
arbete ägnas huvudsakligen  åt  konfliktförebyggande
frågor i teori och praktik. Ett antal aktiviteter är
planerade    med    denna    inriktning,   däribland
samarbetsprojekt med International  IDEA  och  Lunds
universitet  samt  ett särskilt forskningsprojekt  i
samarbete med Umeå och  Uppsala  universitet. Vidare
har  ett  principbeslut fattats om att  det  svenska
forskningsbidraget    till    det    multinationella
projektet  Challenges  for  Peace  Operations,   som
akademin  ansvarar  för,  skall  ha  inriktning  mot
konfliktförebyggande.
Utskottet  kan  konstatera  att  samarbetet med de
enskilda organisationerna även utvecklas  inom detta
område. Utskottet har erfarit att regeringen  bidrar
genom  utbildningsinsatser  och  stöd  till enskilda
organisationer   till   deras   civila  fredsarbete.
Sverige   arrangerar   t.ex.  flera  internationella
förberedande kurser vid  försvarets  internationella
utbildningscentrum   för   poliser   som  deltar   i
fredsfrämjande  operationer.  Vissa moment  i  dessa
utbildningar             involverar            också
frivilligorganisationer. Till  de  utbildningar  som
arrangeras   hör  t.ex.  grundkurser  för  utresande
poliser  och  flera   utbildningar  som  riktar  sig
särskilt till polisbefäl.  Vidare  bidrog regeringen
under 2002 med 2 miljoner kronor till  stöd  för den
enskilda    organisationen    International    Legal
Association  Consortium (ILAC) som nyligen upprättat
sitt huvudkontor  i  Stockholm. Organisationen är en
sammanslutning  av  25 enskilda  organisationer  och
advokatsamfund från olika  delar  av världen. ILAC:s
bidrar  med  juridisk  rådgivning  och   stöd   till
insatser   i   post-konfliktområden   med  fokus  på
återuppbyggnad av rättsstatens institutioner.

Utskottet  kan  konstatera  att  mycket av  det  som
revisorerna och motionärerna efterlyser  redan  görs
och    ser   inte   behov   för   något   riksdagens
tillkännagivande  i  dessa  frågor. Utrikesutskottet
avstyrker därmed motionerna 2001/02:U4 (m) yrkande 1
(delvis) och 2001/02:U5 (mp) yrkandena 5-7.


Rekrytering avseende freds- och hjälpinsatser


Revisorerna behandlar frågor  kring  rekrytering och
meritvärdering  för  freds-  och  hjälpinsatser  och
menar  i  förslag  3  att  regeringen  bör  utarbeta
förslag  till  hur  Försvarsmakten  fortsättningsvis
skall   rekrytera   personal   för   internationella
insatser.

Försvarsutskottet  behandlar  denna fråga  i  sitt
yttrande och anför följande.

Rekryteringen  av officerare till  utlandsstyrkan
har  uppmärksammats   av   regeringen  som  i  en
proposition  under  hösten  2001   framhöll   att
nyanställda  officerare  skall  vara skyldiga att
delta i internationella insatser. Samtidigt finns
det     inom     Försvarsmakten    problem    med
meritvärdering och ekonomiska förmåner för tjänst
vid utlandsstyrkan.

Riksdagens revisorer  har  tidigare konstaterat
att  den  låga  värnpliktsvolymen   kan  innebära
problem  för Försvarsmaktens personalförsörjning.
Med de höjda  ambitioner som börjar gälla fr.o.m.
2003 kommer dock  behovet  av värnpliktsutbildade
att fördubblas. Risken finns  då  att  en  bas på
omkring  16 000  värnpliktiga  per år inte kommer
att räcka till för utlandsstyrkans  behov, enligt
revisorernas rapport.
Regeringen  framhöll  i  proposition 2001/02:10
att tjänstgöring i den fredsfrämjande  verksamhet
som   Försvarsmakten   bedriver   utomlands   bör
betraktas  som  en  naturlig del av de anställdas
yrkesutövning. Yrkesofficerare som nyanställs bör
vara  skyldiga att tjänstgöra  i  utlandsstyrkan.
Redan anställda yrkesofficerare bör ges möjlighet
att göra ett sådant åtagande.
När  det   gäller   frågan  om  rekrytering  av
yrkesofficerare  vill försvarsutskottet  peka  på
vad som uttalades från utskottets sida våren 2002
i    betänkande   2001/02:FöU7    Försvarsmaktens
personal i anslutning till behandlingen av nämnda
proposition.
"Deltagande   i  internationell  fredsfrämjande
verksamhet har emellertid  ända  sedan 1996 varit
en  av Försvarsmaktens huvuduppgifter.  Utskottet
anser  det  självklart att yrkesofficerarna skall
ha skyldighet att delta i all den internationella
verksamhet   som   kan   ifrågakomma,   inklusive
fredsbevarande och fredsframtvingande verksamhet,
sett  mot  bakgrund   av   den   ökade  vikt  som
deltagandet  i  den internationella  verksamheten
successivt fått för Försvarsmakten.
- - -
Försvarsmakten    kommer    efter    erforderliga
lagändringar  att  ha   en   grund  för  att  som
arbetsgivare   kunna   införa  ett   system   där
yrkesofficerare har skyldighet  att  tjänstgöra i
all  internationell  verksamhet.  Strävan   måste
därvid    vara   att   skapa   ett   system   där
yrkesofficerare  i Försvarsmakten är skyldiga att
tjänstgöra       i       fredsbevarande       och
fredsframtvingande verksamhet  utomlands.  Beslut
om   att   ålägga  en  yrkesofficer  tjänstgöring
utomlands   bör   enligt   utskottet   i   rimlig
utsträckning ske utifrån den enskildes personliga
situation och  förhållanden  och i samråd med den
enskilde  i  likhet  med vad som  är  fallet  vid
nationell tjänstgöring. Enligt utskottet kan dock
Sveriges  och  Försvarsmaktens   intresse  ibland
behöva sättas före den enskildes för  att  landet
skall kunna leva upp till de olika åtaganden  som
gjorts för medverkan i fredsfrämjande verksamhet.
Beträffande  de  närmare  villkoren  för  dem som
tjänstgör   i   utlandsstyrkan   avseende   olika
förmåner  har  utskottet  erfarit  att  det pågår
förhandlingar mellan parterna."
Regeringen   har   i   proposition   2002/03:26
Tjänstgöring i utlandsstyrkan inom Försvarsmakten
lämnat  förslag  till  sådana  lagändringar   att
Försvarsmakten kommer att ha en grund för att som
arbetsgivare   kunna   införa   ett   system  där
yrkesofficerare  har skyldighet att tjänstgöra  i
all  internationell   verksamhet.   Propositionen
bereds   för   närvarande  av  försvarsutskottet.
Regeringens förslag  ligger  således  i linje med
vad Riksdagens revisorer eftersträvar i  fråga om
att  främja  rekrytering av yrkesofficerare  till
internationell verksamhet.
Utskottet  vill  i  sammanhanget  peka  på  att
flertalet officersbefattningar  i  internationell
tjänst    torde    kunna    bemannas   även   med
reservofficerare.  I  Försvarsmakten   finns  ett
stort  antal  anställda reservofficerare som  med
sina både militära  och civila meriter med fördel
bör erbjudas internationell  tjänst.  Därmed  kan
behovet  av  att  engagera  yrkesofficerare i den
verksamheten minskas.
Beträffande   soldater  för  att   bemanna   de
internationella insatserna  har  utskottet i sitt
betänkande 2001/02:FöU7 redovisat  att  det  inom
Högkvarteret   och  Regeringskansliet  pågår  ett
arbete för att säkerställa  ett sådant behov. Ett
sådant system kan enligt utskottets mening utgöra
en  av flera olika åtgärder som  behövs  för  att
säkerställa     Försvarsmaktens    förmåga    att
förverkliga de åtaganden  som  Sverige gjort till
olika       internationella       styrkeregister.
Utlandsstyrkans personalförsörjning  är  en fråga
som   utskottet   har   anledning   att  särskilt
uppmärksamma inför nästa försvarsbeslut.
Sammantaget  anser  försvarsutskottet   att  de
åtgärder som nu kommer att vidtas för att utvidga
yrkesofficerarnas   tjänstgöringsskyldighet,   en
utvidgad rekrytering  av reservofficerare och ett
eventuellt nytt system för att anställa soldater,
är åtgärder som ligger  väl  i  linje med vad som
revisorerna    eftersträvar   för   att    trygga
rekryteringen. Några  ytterligare uttalanden från
riksdagens  sida  behövs   därför   inte  nu  med
anledning  av  revisorernas förslag 3 och  motion
2001/02:U5 yrkande 7.

Utrikesutskottet      delar       försvarsutskottets
uppfattning  att  det  ej  finns  behov   av   några
ytterligare   åtgärder   från  riksdagens  sida  och
avstyrker revisorernas förslag 3.


Kvinnors roll vid förebyggande av konflikter
och i arbetet för fred


Motionärerna bakom motion  2001/02:U6  (c) yrkande 1
begär ett riksdagens tillkännagivande om  betydelsen
av  implementering  av FN:s säkerhetsråds resolution
1325/2000.   Motionärerna   framhåller   att   denna
resolution bl.a.  belyser  kvinnors viktiga roll vid
förebyggandet av konflikter  och i arbetet för fred.
Den pekar även på vikten av att  kvinnor  på jämlika
villkor   deltar  och  engageras  fullt  ut  i  alla
insatser för  försvar  och  bevarande  av  fred  och
säkerhet  samt  behovet av att öka kvinnors roll vid
beslutsfattande      inom       konfliktförebyggande
verksamhet.

Den   31   oktober   2000   antog   säkerhetsrådet
resolution    1325    i   vilken   vikten   av   att
genderperspektivet  beaktas   i  all  fredsbevarande
verksamhet   slås   fast.  Bland  annat   diskuteras
möjligheten  att integrera  ett  genderperspektiv  i
mandaten för de  fredsbevarande  operationerna,  att
tillsätta en genderrådgivare inom FN:s avdelning för
fredsbevarande    operationer   och   att   etablera
genderkontor i fältmissionerna.
Två år senare, den  31  oktober 2002, debatterades
frågan igen i säkerhetsrådet,  och en resolution med
förnyat stöd till generalsekreteraren  att fortsätta
detta     arbete     antogs.     Generalsekreteraren
presenterade en rapport där en rad  slutsatser  från
de  gångna  två årens arbete samt åtgärdspunkter för
det fortsatta  arbetet  redovisades. Säkerhetsrådets
medlemmar framhöll i sina  debattinlägg bl.a. vikten
av att erkänna kvinnans roll i fredsbyggande. Vidare
omtalades  hur  kvinnans  roll   som   medlare  ofta
underskattas.  Då  fredsavtal skall förhandlas  fram
bör  kvinnors  perspektiv   värderas   liksom  deras
medverkan  aktivt  uppmuntras.  Kvinnors potentiella
bidrag i konfliktförebyggande arbete tas heller inte
till vara i den utsträckning som vore önskvärt.
FN:s ambitioner att öka antalet  kvinnliga  chefer
inom  organisationen  kvarstår. Generalsekreterarens
rapport innehåller konkreta målsättningar inom detta
område  med  tidsangivelser   då  dessa  skall  vara
uppfyllda.    Ett   mål   är   att   den   kvinnliga
representationen      bland     generalsekreterarens
särskilda representanter  skall  uppgå  till 50 % år
2010, och år 2015 skall hälften av all FN:s personal
på samtliga nivåer vara kvinnor.
Sverige  har  presenterat  ett  flertal  kvinnliga
kandidater  till  högre  poster inom FN-systemet.  I
Sverige pågår arbetet med  att  utbilda deltagarna i
FN:s  fredsmissioner i genderfrågor.  Försvarsmakten
har inlett ett arbete som syftar till att få ut fler
kvinnor  i fredsbevarande verksamhet. Vid försvarets
internationella         utbildningscentrum        är
genderutbildning obligatorisk  för alla som skall ut
på FN-uppdrag. Även på Räddningsverket  pågår arbete
med   att   se   över   jämställdhetsfrågorna.  Inom
Regeringskansliet har ett  nätverk  bildats  i syfte
att arbeta med implementeringen av resolution  1325.
Även  Sisa  arbetar  aktivt  med  dessa frågor genom
t.ex. deltagande i specifika samordningsinsatser för
jämställdhet.  En  av  dem är FN:s kvinnokommission.
Andra       exempel       är       det      nordiska
jämställdhetssamarbetet,     expertgrupperna      om
jämställdhet  vid  OECD-DAC samt Europakommissionen.
Sida   samarbetar  även   med   flertalet   enskilda
organisationer  som arbetar inom denna sektor, t.ex.
Kvinna till Kvinna och Rädda Barnen.
Utrikesutskottet    konstaterar    att   det   som
motionärerna   efterlyser   redan  är  föremål   för
åtgärder. Utskottet ser därför  inget  behov  av ett
särskilt  riksdagens  tillkännagivande och avstyrker
därför motion 2001/02:U6 (c) yrkande 1.
Reservationer


Utskottets   förslag  till   riksdagsbeslut   och
ställningstaganden    har    föranlett   följande
reservationer.  I  rubriken anges  inom  parentes
vilken   punkt   i   utskottets    förslag   till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Ambitionsnivån på de internationella
insatserna samt anslagsstruktur (punkt 1)
(m)

av   Göran  Lindblad,  Ewa  Björling  och   Björn
Hamilton (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser  att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  som  framförs  i  reservation 1. Därmed
bifaller  riksdagen  Riksdagens  revisorers  förslag
2001/02:RR17  förslagspunkt 1 och motion  2001/02:U4
yrkandena 1 (delvis) och 2.

Ställningstagande

Moderata  samlingspartiet   anser  att  Sverige  har
alltför  låga ambitioner för internationella  freds-
och hjälpinsatser.  Det  behöver dels åstadkommas en
bättre organisation av svenska  försvarsmakten, dels
en högre nivå på försvarsanslagen. Det behövs därför
en snabb översyn av resursbehoven.

Kostnaderna   för   internationella   freds-   och
hjälpinsatser   finansieras    i    dag   över   tre
utgiftsområden. Med hänvisning till vad som anförs i
motion 2001/02:U4 måste dessa samlas i en budgetpost
enligt  moderaterna.  Freds-  och  hjälpinsatser  är
integrerade  mellan  militära  och civila  insatser.
Ofta krävs det militära insatser  i ett första skede
för att få stopp på stridigheter och få lugn. Lyckas
det krävs mer civila insatser.

2. Fördelning av anslag mellan utgiftsområdena
6 och 7 samt effektiviteten i
Försvarsmaktens internationella åtaganden
(punkt 2) (mp)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad som framförs  i  reservation  2.  Därmed
bifaller  riksdagen motion 2001/02:U5 yrkande 3 samt
avslår motion 2001/02:U5 yrkande 2.

Ställningstagande

Miljöpartiet  menar i likhet med revisorerna att det
krävs en granskning  av  Försvarsmaktens  verksamhet
inom    det    fredsfrämjande    området    ur   ett
effektivitets-    och   förebyggandeperspektiv.   Vi
välkomnar att revisorerna  har  försökt  att granska
hur    dessa    ambitioner    avspeglas    i   reell
resurstilldelning.  I  dag  står resurstilldelningen
mellan   utgiftsområde   6   Totalförsvar    och   7
Internationellt  bistånd  i  helt orimlig proportion
till varandra, med tre gånger så höga anslag för det
förstnämnda      utgiftsområdet.      Trots      att
internationellt  fredsfrämjande  arbete  är  ett  av
Försvarsmaktens  huvudområden sker alltför  lite  på
området och på ett alltför ineffektivt sätt.


3. Redovisning av freds- och hjälpinsatser
(punkt 3) (mp)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  framförs  i  reservation 3. Därmed
bifaller  riksdagen  Riksdagens  revisorers  förslag
2001/02:RR17  förslagspunkt 2 och motion  2001/02:U5
yrkande 1.

Ställningstagande

Miljöpartiet  efterlyser,   liksom  revisorerna,  en
bättre  redovisning och utvärdering  av  freds-  och
hjälpinsatser genom Sida. Vissa hjälpinsatser kan ha
en direkt  konfliktförebyggande  verkan  medan andra
kan  leda  till  raka  motsatsen.  Svårigheten   att
urskilja  vad  som  är  strukturellt förebyggande är
alltså  ett  metod- och analysproblem,  och  det  är
först när Sida tagit itu med frågan på den nivån som
man kan hoppas  att  också  kunna  råda  bot  på det
redovisningsproblem  som  revisorerna  lyfter  fram.
Sida  och  UD  bör  få  i  uppgift att åstadkomma en
särredovisning  av  freds- respektive  hjälpinsatser
och av de enskilda organisationernas  fredsinsatser,
en form av kvalitetsrevision.


4. Proportionalitet i utvärderingarna samt
svenska enskilda organisationers freds- och
hjälparbete (punkt 4) (c och mp)

av Agne Hansson (c) och Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt  4 borde
ha följande lydelse:

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  som  framförs i reservation  4.  Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2001/02:U6 yrkandena 2
och 3 samt 2001/02:U5 yrkande 4.

Ställningstagande

Centerpartiet och Miljöpartiet  menar  att det är av
vikt  när  det  gäller utvärderingar av program  och
projekt  inom  området  internationella  freds-  och
hjälpinsatser  att  det  finns  en  proportionalitet
mellan ett projekts storlek och dess uppföljning.

Det är även partiernas  uppfattning att de svenska
enskilda   organisationernas    samarbetspartner   i
mottagarländerna skall motsvara kraven  på demokrati
och  respekt för de mänskliga rättigheterna.  Enligt
vår  uppfattning  hör  respekten  för  de  mänskliga
rättigheterna   och   de   demokratiska   fri-   och
rättigheterna ihop med begreppet fredsfrämjande.
Vi  är  övertygade  om  att  många  av  senare års
konflikter hade kunnat mildras betydligt om  man mer
konsekvent                arbetat                med
konfliktförebyggandeperspektivet        i       vårt
internationella  arbete. Revisorerna understryker  i
sin granskning att  enskilda  organisationer  har en
nyckelroll  när  det  gäller  fredsfrämjade insatser
samt anser att resurstilldelningen  till de enskilda
organisationerna  inte  står i proportion  till  den
roll  som  dessa har när det  gäller  detta  arbete.
Centerpartiet    och    Miljöpartiet   delar   denna
uppfattning.

5. Mål och resurser för krishantering (punkt 5)
(m, fp, och kd)

av Göran Lindblad, Ewa  Björling,  Björn Hamilton
(alla m), Carl B Hamilton, Cecilia Wigström (båda
fp) och Holger Gustafsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt  5 borde
ha följande lydelse:

5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  som  framförs i reservation  5.  Därmed
bifaller  riksdagen   motion  2001/02:U4  yrkande  1
(delvis) samt avstyrker  motion 2001/02:U5 yrkandena
5-7.

Ställningstagande

I en gemensam reservation av (m), (kd) och (fp) till
betänkande 2001/02:
FöU2 Försvarsbeslut för 2002-2004  anförde  Moderata
samlingspartiet,  Kristdemokraterna  och Folkpartiet
nödvändigheten av tydliga planerings-, budgeterings-
och   redovisningsrutiner.   Detta   utgör   en   av
förutsättningarna       för       att      förbättra
beslutsunderlaget    och   återredovisningen    samt
kopplingen mellan politisk  vilja  och  tillgängliga
förband. I reservationen konstaterades också att det
förmodligen  finns  ett oroväckande glapp mellan  de
politiska   deklarationerna    och    de    faktiska
resurserna.

Det   är   i   längden   ohållbart  att  de  ökade
kostnaderna för internationella  insatser  under det
enskilda   verksamhetsåret   finansieras  genom  nya
besparingar i förbandsverksamheten  inom landet. Det
skapar   oreda  och  dåligt  resursutnyttjande.   Om
anslaget  för  internationella  insatser  skall  öka
skall detta tydligt återspeglas i statsbudgeten.
I det här  sammanhanget  är det därför viktigt att
regeringen  mycket tydligt för  riksdagen  redovisar
aktuella  internationella   insatser.   Därmed   får
riksdagen  bättre  möjligheter att ta ställning till
och besluta om de resurser  som  kommer  att  tas  i
anspråk.  De  anvisade  resurserna  bör omfatta alla
kostnader som uppstår när den av riksdagen beslutade
insatsen påbörjas.
Det är också rimligt att riksdagen  bestämmer  hur
långt  vi  vill gå i våra ambitioner. En precisering
av det antal  förband  som  skall  vara utbildat för
internationella insatser bör läggas fast. Därmed kan
Försvarsmakten  ges  ett  tydligt ansvar  såväl  vad
gäller planering, utbildning  som  beredskap och som
svarar mot beslutad ambitionsnivå.
Enligt   vår   mening  bör  därför  riksdagen   ta
initiativ  till  att   den  strategiska  planen  och
målbilden   med   svenskt   deltagande    i    såväl
fredsframtvingande som fredsbevarande och humanitära
insatser klarläggs.

6. Mål och resurser för krishantering (punkt 5)
(mp)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  som  framförs i reservation  6.  Därmed
bifaller riksdagen  motion 2001/02:U5 yrkande 5 samt
avstyrker motionerna  2001/02:U4  yrkande 1 (delvis)
och 2001/02:U5 yrkandena 6 och 7.

Ställningstagande

Miljöpartiet  menar  att det finns stora  brister  i
samordning mellan militära och civila organisationer
vad gäller krishantering  och  att samarbetet med de
enskilda organisationerna bör utvecklas vidare.


7. Kvinnors roll vid förebyggande av konflikter
och i arbetet för fred (punkt 7) (fp, v, c
och mp)

av Carl B Hamilton, Cecilia Wigström  (båda  fp),
Lars  Ohly  (v),  Agne  Hansson  (c)  och Lotta N
Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt  7 borde
ha följande lydelse:

7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  som  framförs i reservation  7.  Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:U6 yrkande 1.

Ställningstagande

Kvinnor spelar en aktiv roll i krig. Kvinnor är även
en kraft att räkna  med  i  arbetet  för  fred.  Det
faktum  att  kvinnor  i hög grad håller samhällena i
gång under krig medför  att  det i stor utsträckning
är  kvinnor  som har fungerande  organisationer  och
nätverk för att  ta  itu  med  fredsbyggandet  efter
krig.  Kvinnor  och kvinnogrupper spelar därför ofta
en aktiv roll i olika  fredsprojekt.  Kvinnor fyller
också  en viktig roll som deltagare i fredsbevarande
trupp.

Dessutom  drabbas kvinnor alltid som offer vid krig.
Förutom det  ekonomiska  och  psykiska  lidande  som
drabbar  alla  delar  av  en befolkning vid ett krig
tvingas ofta kvinnor på flykt,  och  kvinnor utsätts
även alltmer för sexuellt våld.

Vi kan konstatera att FN på många olika  sätt  har
arbetat  med  kvinnors  rättigheter och skyldigheter
och har genom sitt arbete  i  olika  sammanhang lyft
fram kvinnors kunskaper, resurser och möjligheter.
Vi  anser  att det är av stor betydelse  att  FN:s
säkerhetsråds  resolution  1325/2000  implementeras.
Resolutionen belyser bl.a. kvinnors viktiga roll vid
förebyggandet av konflikter och i arbetet  för fred.
Den  pekar  även på vikten av att kvinnor på jämlika
villkor  deltar   och  engageras  fullt  ut  i  alla
insatser  för försvar  och  bevarande  av  fred  och
säkerhet samt  behovet  av att öka kvinnors roll vid
beslutsfattande       inom      konfliktförebyggande
verksamhet.
Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag


Revisorernas förslag

Riksdagens revisorer föreslår att

1. riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad  revisorerna  anfört  i  avsnitt  2.2
angående     tydligare      beslutsprocesser     i
Regeringskansliet  och  i  avsnitt   2.4  angående
bättre      resultatanalys     genom     tydligare
anslagsindelning,

2. riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  revisorerna  anfört  angående  bättre
redovisning av freds- och hjälpinsatser genom Sida
i avsnitt 2.3,

3.  riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad revisorerna anfört angående rekrytering
och meritvärdering för freds- och  hjälpinsatser i
avsnitt 2.6.


Följdmotioner


2001/02:U4 av Bertil Persson m.fl. (m):

1.  Riksdagen begär hos regeringen en snabb  översyn
av resursbehov för Sveriges internationella freds-
och hjälpinsatser såväl personellt som materiellt.

2.  Riksdagen   begär  att  samtliga  kostnader  för
Sveriges internationella  freds- och hjälpinsatser
förs  till  en  särskild  gemensam   budgetpost  i
kommande budgetförslag.

2001/02:U5 av Lars Ångström m.fl. (mp):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om bättre redovisning
av freds- och hjälpinsatser genom Sida.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om anslagsfördelning
mellan  budgetposterna   6   Totalförsvar   och  7
Internationellt bistånd.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en  granskning  av
Försvarsmaktens  verksamhet  ur ett effektivitets-
och förebyggandeperspektiv.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om resurstilldelning
till   enskilda   organisationers   fredsfrämjande
verksamheter.

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om prioriteringar
mellan civila och militära  insatser och samverkan
dem emellan.

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening     vad     i    motionen     anförs     om
förebyggandeperspektiv,       utbildning       och
kapacitetsutveckling     samt     samarbete    för
internationella uppdrag som mål för det föreslagna
Kramforsinstitutet.

7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  rekrytering och
meritvärdering för freds- och hjälpinsatser.

2001/02:U6 av Marianne Andersson m.fl. (c):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen  anförs  om  betydelsen  av
implementering  av  resolution 1325/2000 från FN:s
säkerhetsråd.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om proportionalitet
mellan projekts storlek och uppföljning.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att  de  svenska
organisationernas  samarbetspartner  skall  motsvara
kraven  på  demokrati   och  respekt  för  mänskliga
rättigheter.
Motionerna


I motion 2001/02:U4  av  Bertil  Persson  m.fl.  - m
kommitté  - framhålls att det finns ett starkt behov
av en snabb  översyn  av såväl beredningsarbetet som
organisationsformerna och  anslagsstrukturen för att
uppnå effektivitet i insatserna och transparens i de
ekonomiska åtagandena. En sådan  översyn  måste  ske
skyndsamt.  Försvarsmaktens  ökade behov av resurser
personellt,  materiellt  och  förbandsmässigt  måste
klarläggas; och särskilt viktigt  är  det härvid att
separera  de  internationella  åtagandena  från  den
ordinarie verksamheten inom försvaret  (yrkande  1).
Samtliga  insatser  för  internationella  freds- och
hjälpinsatser  måste  sammanföras till en budgetpost
(yrkande 2).

I   motion  2001/02:U5  av   Lars   Ångström   m.fl.
framhåller  motionärerna  att  det  är  tydligt  att
regeringens  och  riksdagens  fastställda politik på
det  här  området inte återspeglas  i  statsbudgeten
eller    styrningar    av    berörda    myndigheter.
Motionärerna instämmer med vad Kristna Fredsrörelsen
har  påpekat   i  ärendets  beredning  nämligen  att
anslagsfördelningen     i    statsbudgeten    mellan
utgiftsområdena 6 Totalförsvar och 7 Internationellt
bistånd   är  orimlig.  I  dag   får   utgiftsområde
Totalförsvar cirka tre gånger så mycket i anslag som
det      internationella      utvecklingssamarbetet.
Motionärerna  anser att proportionerna borde vara de
omvända (yrkande 2).

Motionärerna   instämmer   även   i   vad  Kristna
Fredsrörelsen  påpekar,  nämligen  att det krävs  en
granskning  av  Försvarsmaktens  verksamhet  ur  ett
effektivitets- och förebyggandeperspektiv. Trots att
internationellt  fredsfrämjande  arbete  är  ett  av
Försvarsmaktens  tre  huvudområden  sker   -  enligt
motionärerna   -   alltför   lite   på  ett  alltför
ineffektivt sätt (yrkande 3).
Motionärernas      grundinställning     är     att
Försvarsmakten kan bantas  rejält  utan att Sveriges
förmåga  att  bidra  till  internationella  insatser
omintetgörs. Denna kan upprätthållas  genom att rätt
omprioriteringar  görs inom Försvarsmaktens  anslag.
Till skillnad från Riksdagens revisorer ifrågasätter
motionärerna om det  är  nödvändigt  att  behålla så
många utbildade värnpliktiga som 17 000 eller 18 000
per år. Motionärerna tror dock samtidigt att det kan
vara  nödvändigt att, som revisorerna föreslår,  nya
förslag  utarbetas  till  hur  Försvarsmakten  skall
rekrytera   personal   för  internationella  uppdrag
(yrkande 7).

Försvarsutskottets överväganden


Ambitionsnivån på de internationella insatserna


Revisorerna pekar på att  de svenska ambitionerna är
höga beträffande både freds-  och hjälpinsatser. Det
avspeglar  sig  bl.a. i de åtaganden  Sverige  gjort
gentemot olika internationella  organ,  liksom i att
en av huvuduppgifterna för Försvarsmakten  numera är
att  bidra  till  fred  och  säkerhet  i  omvärlden.
Revisorerna   framhåller  att  försvarsutskottet   i
februari 2000 (bet. 1999/2000:FöU2) konstaterade att
det   återstod   att    fastställa   hur   en   höjd
ambitionsnivå   för   den  svenska   internationella
förmågan skulle förverkligas.

Något  riksdagsbeslut  om  hur  omfattande  Sveriges
ambitionsnivå   skall   vara   har   inte   fattats.
Regeringen har genom ett antal beslut anmält förband
till olika internationella styrkeregister samt genom
den    s.k.   PARP-processen   beslutat    om    hur
samverkansförmågan med Nato skall utvecklas.

I samband  med  riksdagens  försvarsbeslut  för åren
2002-2004  (bet.  2001/02:FöU2)  framhöll  utskottet
bl.a. följande:

Utskottet  vidhåller  sin uppfattning från  våren
2000  som framfördes i betänkande  1999/2000:FöU2
att det  är  efterfrågan,  vår  förmåga  samt  de
praktiska  och  ekonomiska  möjligheterna som bör
styra  vilka  förband som skall  ha  förmåga  att
delta i internationella  insatser.  Avgörande för
utvecklingstakten  är dels när resurser  för  att
åstadkomma den operativa  förmågan  kan  avdelas,
dels  inom  vilka  områden  som  efterfrågan  kan
förväntas  bli stor liksom inom vilka områden som
Sverige  har   goda   förutsättningar  att  lämna
bidrag.  Beredningen  av   ärendet  visar  enligt
utskottets uppfattning att även  i fortsättningen
bör      utvecklingen      av     Försvarsmaktens
internationella förmåga styras  av att ekonomiska
och andra förutsättningar, bl.a.  efterfrågan  på
förband, föreligger.

- - -

Utskottet   vill   erinra   om   att   regeringen
sammanfattningsvis  konstaterar  att  den svenska
anmälan   till   FN:s  och  EU:s  styrkeregister,
kompletterat   med   vissa    förbandstyper    ur
arméstridskrafterna samt enskilda kompletteringar
ur  marin-  och  flygstridskrafterna  innebär  en
lämplig,    och    krävande,    målsättning   för
Försvarsmaktens internationalisering  i det korta
och    medellånga   tidsperspektivet.   Utskottet
instämmer   i  regeringens  bedömning.  Utskottet
anser vidare  i likhet med regeringen det viktigt
att  Försvarsmaktens   internationalisering   och
därmed   sammanhängande  resursanspråk  sker  med
beaktande    av    andra   angelägna   delar   av
ominriktningen,       som        t.ex.       ökad
förbandsövningsverksamhet   och  den   materiella
förnyelsen.

Försvarsutskottet  gör samma bedömning  nu  i  dessa
frågor.    Erfarenheterna     av     Försvarsmaktens
internationalisering   samt   anmälan   till   olika
internationella styrkeregister bör därför följas upp
inför  nästa försvarsbeslut så att riksdagen  i  det
sammanhanget  tar  ställning  till  vilken  ambition
Sverige   skall   ha   fortsättningsvis   och  vilka
konsekvenser   detta   för   med   sig  finansiellt,
organisatoriskt och personellt.


Beslutsprocesser och anslagsfrågor


Revisorerna    pekar   på   behovet   av   tydligare
beslutsprocesser   i  Regeringskansliet  och  bättre
resultatanalys  genom   tydligare  anslagsindelning.
Liknande  frågor  aktualiseras   även  i  motionerna
2001/02:U4  (m)  yrkandena  1 och 2 samt  2001/02:U5
yrkande   2   (mp).   Med   anledning   härav   vill
försvarsutskottet anföra följande.

Försvarsutskottet  delar revisorernas  strävan  om
ändamålsenliga beslutsprocesser i Regeringskansliet.
Regeringskansliet är emellertid  numera en myndighet
under regeringen. Det är sålunda i  första  hand  en
fråga  för  regeringen  att  ta ställning till om de
interna   arbetsformerna   och   organisationen   av
Regeringskansliet är ändamålsenliga.  Något särskilt
uttalande  eller  uppdrag  från riksdagens  sida,  i
anledning  av revisorernas förslag  1  om  tydligare
beslutsprocesser    i    Regeringskansliet,    anser
utskottet inte påkallat i detta fall.

När    det    gäller    riksdagens    medverkan    i
beslutsprocessen    framhåller    revisorerna   att,
riksdagens medverkan i olika insatsbeslut  under  de
knappa  tio  år som överblickats i deras granskning,
inte synes ha  utgjort  något större problem i t.ex.
förseningshänseende.    Några    modifieringar    av
regelsystemet  behövs  enligt   revisorernas  mening
därför inte.

Det   sammansatta   utrikes-  och  försvarsutskottet
anförde i betänkande  2001/02:UFöU1  i  denna  fråga
följande.

Utskottet   vill  även  i  sammanhanget  särskilt
understryka att  ett  sådant  beslut  kan  fattas
skyndsamt  vid  behov.  Riksdagen kan sammanträda
under hela året, och ett  beslut kan fattas efter
ett utskottsinitiativ. Så skedde  också  när  det
gällde   att   utöka  mandatet  för  den  svenska
fredsstyrkan i Kosovo  första  halvåret  2001 med
anledning  av  oroligheter i södra Serbien och  i
Makedonien.

Utskottet delar den uppfattningen och vill erinra om
den  skyndsamhet  med   vilken   riksdagen  därefter
behandlat  de  olika  besluten om en  insats  av  en
väpnad styrka i Afghanistan.

Försvarsutskottet   har   vid    skilda   tillfällen
behandlat   olika  frågor  som  rör  anslagen   till
Försvarsmaktens  internationella insatser. Riksdagen
beslutade  redan  våren   1996   att   dessa  skulle
finansieras   inom   utgiftsområde  6  Totalförsvar.
Utskottet   har  vid  flera   tillfällen   behandlat
motionsyrkanden  om  att  föra  över  utgifterna för
fredsfrämjande  truppinsatser  till utgiftsområde  7
Internationellt bistånd. Utskottet  har vid samtliga
tillfällen avstyrkt sådana förslag.

Revisorerna  anser  att  det  är  väsentligt   att
anslagsstrukturen  blir  sådan  att återrapportering
och    resultatanalys    beträffande   freds-    och
hjälpinsatser  underlättas   och  blir  meningsfull.
Försvarsutskottet delar den uppfattningen.

Frågan om en särredovisning av  vad  som budgeterats
för    fredsfrämjande    internationella    insatser
behandlade  utskottet  under  föregående riksmöte  i
samband     med     beredningen    av    regeringens
budgetförslag.   Utskottet    anförde    då    (bet.
2001/02:FöU1 s. 66-67):

Utskottet    ansluter    sig   till   regeringens
uppfattning      att      ett     anslag      för
förbandsverksamhet, beredskap  och fredsfrämjande
truppinsatser    ger   större   flexibilitet    i
planeringen och användningen av resurserna än vid
den   tidigare   ordningen    med   två   anslag.
Information  om vilka insatser som  planeras  för
fredsfrämjande  truppinsatser och vilka kostnader
som budgeteras härför  bör  riksdagen självfallet
få men detta kan ske utan att  redovisningen sker
under ett särskilt anslag.

Försvarsutskottet  konstaterade  att   regeringen  i
budgetförslaget   för   år  2003  inte  lämnat   den
information  om  fredsfrämjande   truppinsatser  som
utskottet  efterfrågat.  Utskottet  instämde  därför
(bet.  2002/03:FöU1  s.  93-94)  i  den  kritik  som
lämnats  mot  detta  förhållande av flera motionärer
och   förutsatte  att  regeringen   fortsättningsvis
uppfyller  de  informationskrav  som  utskottet  har
ställt.  Utskottets uttalande ligger sålunda i linje
med  vad som  efterlyses  i  motion  2001/02:U4  (m)
yrkande 1.

Det  viktiga  är  enligt utskottets bedömning inte
nödvändigtvis anslagsstrukturen  i sig, utan att öka
transparensen när det gäller kostnaderna  för  såväl
de  internationella  åtagandena  som för de faktiska
insatserna.  Detta  är  en  förutsättning   för  att
riksdagen  skall  kunna följa upp och utvärdera  den
internationella  verksamheten   i   vid  mening  och
besluta     om     vilka    ambitioner    somskallll
upprätthållas.  Något   ytterligare  uttalande  till
regeringen utöver de som  försvarsutskottet  gjort i
budgetbetänkandena (bet. 2001/02:FöU1, bet. 2002/03:
FöU1)  för  åren  2002  och  2003 behövs inte såvitt
avser försvarsutskottets beredningsområde.
När det gäller förslaget i motion  2001/02:U5 (mp)
yrkande  2  om  en omavvägning av resurserna  mellan
utgiftsområdena 6  och 7 anser försvarsutskottet att
detta   är   en   fråga  som   bör   prövas   i   en
budgetberedning. Något  ställningstagande  i  sak är
inte påkallat nu.
I  samma  motion  anser  motionärerna att det inom
Försvarsmaktens    internationellt    fredsfrämjande
arbete  sker  alltför   lite,  och  på  ett  alltför
ineffektivt  sätt,  trots  att   detta   är  ett  av
Försvarsmaktens  huvudområden.  Motionärerna   anser
därför    att    det    krävs   en   granskning   av
Försvarsmaktens verksamhet ur ett effektivitets- och
förebyggandeperspektiv (yrkande 3).
Försvarsutskottet   delar    inte    motionärernas
bedömning    att   Försvarsmaktens   internationella
insatser ur ett  generellt perspektiv skulle präglas
av ineffektivitet. En granskning av effektiviteten i
Försvarsmaktens  internationella  verksamhet  ligger
inom     ramen     för    Riksdagens     revisorers,
Riksrevisionsverkets  och  framgent  Riksrevisionens
arbete, samt genom en uppföljning och utvärdering av
regeringen  som  styr  riket  och är ansvarig  inför
riksdagen. Något särskilt uppdrag  till regeringen i
denna fråga behöver därför inte lämnas av riksdagen.

Rekrytering och meritvärdering för freds- och
hjälpinsatser


Revisorerna pekar på att rekryteringen av officerare
och soldater är en väsentlig förutsättning  för  att
Sverige  skall  kunna  fullgöra sina internationella
åtaganden. I det sammanhanget  måste frågor om bl.a.
meritvärdering uppmärksammas.

Rekryteringen  av  officerare till  utlandsstyrkan
har   uppmärksammats  av   regeringen   som   i   en
proposition   under   hösten   2001   framhöll   att
nyanställda officerare skall vara skyldiga att delta
i internationella insatser. Samtidigt finns det inom
Försvarsmakten   problem   med   meritvärdering  och
ekonomiska förmåner för tjänst vid utlandsstyrkan.
Riksdagens revisorer har tidigare  konstaterat att
den låga värnpliktsvolymen kan innebära  problem för
Försvarsmaktens  personalförsörjning.  Med de  höjda
ambitioner som börjar gälla fr.o.m. 2003 kommer dock
behovet   av   värnpliktsutbildade  att  fördubblas.
Risken finns då att en bas på omkring
16 000 värnpliktiga  per  år  inte  kommer att räcka
till för utlandsstyrkans behov, enligt  revisorernas
rapport.

Regeringen  framhöll  i  proposition 2001/02:10  att
tjänstgöring  i  den fredsfrämjande  verksamhet  som
Försvarsmakten bedriver  utomlands bör betraktas som
en  naturlig  del  av  de anställdas  yrkesutövning.
Yrkesofficerare som nyanställs bör vara skyldiga att
tjänstgöra   i   utlandsstyrkan.   Redan   anställda
yrkesofficerare  bör  ges  möjlighet  att  göra  ett
sådant åtagande.

När   det   gäller   frågan    om   rekrytering   av
yrkesofficerare vill försvarsutskottet  peka  på vad
som  uttalades  från  utskottets  sida  våren 2002 i
betänkande  2001/02:FöU7 Försvarsmaktens personal  i
anslutning till behandlingen av nämnda proposition.

Deltagande    i   internationell   fredsfrämjande
verksamhet har  emellertid  ända sedan 1996 varit
en  av Försvarsmaktens huvuduppgifter.  Utskottet
anser  det  självklart att yrkesofficerarna skall
ha skyldighet att delta i all den internationella
verksamhet   som   kan   ifrågakomma,   inklusive
fredsbevarande och fredsframtvingande verksamhet,
sett  mot  bakgrund   av   den   ökade  vikt  som
deltagandet  i  den internationella  verksamheten
successivt fått för Försvarsmakten.

- - -

Försvarsmakten    kommer    efter    erforderliga
lagändringar  att  ha   en   grund  för  att  som
arbetsgivare   kunna   införa  ett   system   där
yrkesofficerare har skyldighet  att  tjänstgöra i
all  internationell  verksamhet.  Strävan   måste
därvid    vara   att   skapa   ett   system   där
yrkesofficerare  i Försvarsmakten är skyldiga att
tjänstgöra       i       fredsbevarande       och
fredsframtvingande verksamhet  utomlands.  Beslut
om   att   ålägga  en  yrkesofficer  tjänstgöring
utomlands   bör   enligt   utskottet   i   rimlig
utsträckning ske utifrån den enskildes personliga
situation och  förhållanden  och i samråd med den
enskilde  i  likhet  med vad som  är  fallet  vid
nationell tjänstgöring. Enligt utskottet kan dock
Sveriges  och  Försvarsmaktens   intresse  ibland
behöva sättas före den enskildes för  att  landet
skall kunna leva upp till de olika åtaganden  som
gjorts för medverkan i fredsfrämjande verksamhet.
Beträffande  de  närmare  villkoren  för  dem som
tjänstgör   i   utlandsstyrkan   avseende   olika
förmåner  har  utskottet  erfarit  att  det pågår
förhandlingar mellan parterna.

Regeringen har i proposition 2002/03:26 Tjänstgöring
i utlandsstyrkan inom Försvarsmakten lämnat  förslag
till  sådana  lagändringar att Försvarsmakten kommer
att  ha en grund  för  att  som  arbetsgivare  kunna
införa ett system där yrkesofficerare har skyldighet
att  tjänstgöra  i  all  internationell  verksamhet.
Propositionen     bereds     för    närvarande    av
försvarsutskottet.   Regeringens    förslag   ligger
således   i   linje  med  vad  Riksdagens  revisorer
eftersträvar i  fråga  om  att främja rekrytering av
yrkesofficerare till internationell verksamhet.

Utskottet  vill  i  sammanhanget   peka   på   att
flertalet   officersbefattningar   i  internationell
tjänst     torde    kunna    bemannas    även    med
reservofficerare.  I  Försvarsmakten finns ett stort
antal anställda reservofficerare  som  med sina både
militära och civila meriter med fördel bör  erbjudas
internationell  tjänst.  Därmed  kan behovet av  att
engagera yrkesofficerare i den verksamheten minskas.
Beträffande   soldater   för   att   bemanna    de
internationella  insatserna  har  utskottet  i  sitt
betänkande   2001/02:FöU7  redovisat  att  det  inom
Högkvarteret och  Regeringskansliet pågår ett arbete
för att säkerställa  ett  sådant  behov.  Ett sådant
system  kan  enligt utskottets mening utgöra  en  av
flera olika åtgärder  som behövs för att säkerställa
Försvarsmaktens förmåga att förverkliga de åtaganden
som   Sverige  gjort  till   olika   internationella
styrkeregister.  Utlandsstyrkans personalförsörjning
är en fråga som utskottet har anledning att särskilt
uppmärksamma inför nästa försvarsbeslut.
Sammantaget   anser   försvarsutskottet   att   de
åtgärder som nu kommer  att  vidtas  för att utvidga
yrkesofficerarnas    tjänstgöringsskyldighet,     en
utvidgad  rekrytering  av  reservofficerare  och ett
eventuellt nytt system för att anställa soldater, är
åtgärder   som  ligger  väl  i  linje  med  vad  som
revisorerna     eftersträvar    för    att    trygga
rekryteringen.  Några  ytterligare  uttalanden  från
riksdagens sida behövs  därför inte nu med anledning
av  revisorernas  förslag 3  och  motion  2001/02:U5
yrkande 7.


Stockholm den 18 februari 2003


På försvarsutskottets vägnar


Eskil Erlandsson


Följande ledamöter  har  deltagit  i beslutet: Eskil
Erlandsson  (c),  Tone Tingsgård (s),  Håkan  Juholt
(s), Ola Sundell (m),  Allan  Widman  (fp), Ola Rask
(s),  Berit Jóhannesson (v), Berndt Sköldestig  (s),
Rolf  Gunnarsson  (m),  Britt-Marie  Lindkvist  (s),
Peter Jonsson  (s),  Marie  Nordén  (s),  Else-Marie
Lindgren   (kd),   Kerstin   Engle   (s)  och  Runar
Patriksson (fp).

Avvikande mening



Ola Sundell och Rolf Gunnarsson (båda m) anför:

I en gemensam reservation av (m), (kd) och (fp) till
betänkande 2001/02:
FöU2   Försvarsbeslut   för  2002-2004  anförde   vi
nödvändigheten av tydliga planerings-, budgeterings-
och   redovisningsrutiner.   Detta   utgör   en   av
förutsättningarna       för       att      förbättra
beslutsunderlaget    och   återredovisningen    samt
kopplingen mellan politisk  vilja  och  tillgängliga
förband.  Vi  konstaterade också att det förmodligen
finns  ett oroväckande  glapp  mellan  de  politiska
deklarationerna och de faktiska resurserna.

Det är i längden ohållbart att de ökande kostnaderna
för internationella  insatser  finansieras genom nya
besparingar  i  förbandsverksamheten   inom  landet.
Detta  förhållande  kommer  dessutom att ytterligare
minska  vår  förmåga  att  ställa  välutbildade  och
välutrustade  förband  till  förfogande   för   EU:s
krishantering.   Kostnaden   för   utbildningen   av
förbanden inom landet får således inte vara beroende
av storleken på den internationella insatsen.

I  det  här  sammanhanget  är det därför viktigt att
regeringen  mycket tydligt för  riksdagen  redovisar
aktuella  internationella   insatser.   Därmed   får
riksdagen  bättre  möjligheter att ta ställning till
och besluta om de resurser  som  kommer  att  tas  i
anspråk.  De  anvisade  resurserna  bör omfatta alla
kostnader som uppstår när den av riksdagen beslutade
insatsen påbörjas.

Det  är  också  rimligt att riksdagen bestämmer  hur
långt vi vill gå  i  våra ambitioner. En precisering
av det antal förband som  skall  vara  utbildat  för
internationella insatser bör läggas fast. Därmed kan
Försvarsmakten  ges  ett  tydligt  ansvar  såväl vad
gäller  planering, utbildning som beredskap och  som
svarar mot beslutad ambitionsnivå.

Enligt vår  mening bör därför riksdagen ta initiativ
till att den  strategiska  planen  och målbilden med
svenskt  deltagande  i såväl fredsframtvingande  som
fredsbevarande och humanitära insatser klarläggs.








Bilaga 2

Försvarsutskottets yttrande 2002/03:FöU4y
Internationella freds- och
hjälpinsatser


Till utrikesutskottet

Utskottet begränsar sitt  yttrande  över  Riksdagens
revisorers     förslag     2001/02:RR17     angående
Internationella  freds-  och  hjälpinsatser till  de
frågor  som  rör  utskottets beredningsområde,  dvs.
revisorernas överväganden och förslag nr 1 och nr 3,
motionerna  2001/02:U4   yrkandena   1  och  2  samt
2001/02:U5 yrkandena 2, 3 och 7.

Riksdagens revisorers överväganden
och förslag


Revisorerna pekar på att de svenska ambitionerna  är
höga  beträffande både freds- och hjälpinsatser. Det
avspeglar  sig  bl.a.  i  de åtaganden Sverige gjort
gentemot olika internationella  organ,  liksom i att
en av huvuduppgifterna för Försvarsmakten  numera är
att  bidra  till  fred  och  säkerhet  i  omvärlden.
Försvarsutskottet konstaterade i februari 2000 (bet.
1999/2000:FöU2) att det återstod att fastställa  hur
en    höjd    ambitionsnivå    för    den    svenska
internationella förmågan skulle förverkligas.  Några
grundläggande        förändringar        beträffande
organisationen    av    de    svenska   freds-   och
hjälpinsatserna har inte genomförts sedan dess.

Förändringar  i omvärlden och  förändrade  svenska
ambitioner och engagemang  har  inte  motsvarats  av
anpassningar  av  organisations-, finansierings- och
styrformer  för  ett   effektivt  resursutnyttjande.
Riksdagens revisorer anser  därför att det nu är hög
tid   att   regeringen   mer   samlat    ser    över
organisationen    av    de    svenska   freds-   och
hjälpinsatserna.

När    det    gäller    förslaget    om    tydligare
beslutsprocesser   i   Regeringskansliet  framhåller
revisorerna  att det kan  hävdas  att  insatser  som
fordrar riksdagsbeslut  riskerar  att  bli försenade
och att modifieringar av regelsystemet därför skulle
behövas.  Under de knappa tio år som överblickats  i
granskningen synes detta - enligt revisorerna - dock
inte ha utgjort något större problem.

Riksdagens  revisorer  anser  i  stället  att  den
otydliga  svenska  organisationen i stort för freds-
och hjälpinsatser är  ett  större  problem. I likhet
med   Rikspolisstyrelsen   anser   revisorerna   att
oklarheter     inom    Regeringskansliet    påverkar
myndigheternas      förmåga       att      genomföra
regeringspolitiken.
Med en otydlig anslagsstruktur och  otydliga  krav
på  myndigheterna  blir  det svårt för myndigheterna
att  följa  upp  verksamheterna  och  att  genomföra
resultatanalyser   som   kan   sättas   in   i   ett
meningsfullt         sammanhang.         Regeringens
återrapportering   till    riksdagen,   och   därmed
underlaget   för  riksdagens  beslut,   blir   också
lidande.
Revisorerna  anser därför att beslutsprocesserna i
Regeringskansliet  rörande  freds- och hjälpinsatser
behöver bli tydligare och mera förutsägbara.
Riksdagens revisorer föreslår att regeringen skall
redovisa för riksdagen vilka  åtgärder som vidtagits
för   att  förbättra  beslutsunderlaget   och   göra
beslutsprocesserna tydligare.
Det  går   enligt   revisorerna  inte  att  få  en
fullständig    bild    av   anslagna    medel    för
fredsfrämjande  insatser.   När   otydlighet   råder
beträffande  hur medlen skall fördelas i stort, blir
regleringsbrev    och   återrapporteringskrav   m.m.
otydliga.    Resultatanalysen    försvåras    liksom
möjligheterna  att ta vara på återrapporteringen för
vidare redovisning i t.ex. budgetpropositionen.
Revisorerna  anser   att  det  är  väsentligt  att
anslagsstrukturen  blir sådan  att  återrapportering
och    resultatanalys   beträffande    freds-    och
hjälpinsatser   underlättas  och  blir  meningsfull.
Regeringens  arbete   med   att  få  till  stånd  en
tydligare  fördelning  av  insatserna   på   de  två
utgiftsområdena  5  Internationell  samverkan och  7
Internationellt  utvecklingssamarbete   bör   därför
fortsätta.
I granskningen har det också framkommit att  även
insatser  genom  utgiftsområde 6 Totalförsvar skulle
behöva beaktas i detta  arbete.  Enligt revisorrenas
mening  bör samtliga anslag som används  för  freds-
och  hjälpinsatser  ses  över  i  syfte  att  få  en
tydligare   fördelning.   Alla   berörda   delar  av
Regeringskansliet  bör  då  också  omfattas av denna
genomgång.
Riksdagens revisorer föreslår att regeringen skall
redovisa för riksdagen vilka åtgärder  som vidtagits
för att genom en tydligare anslagsindelning  få till
stånd bättre resultatanalys (förslag 1).

Rekryteringen är en väsentlig förutsättning för  att
Sverige  skall  kunna  fullgöra sina internationella
åtaganden.  I  det  sammanhanget   måste  frågor  om
meritvärdering   i   samband   med   internationella
insatser uppmärksammas och utvecklas vidare.

Rekryteringen  av  officerare  till utlandsstyrkan
har   uppmärksammats   av   regeringen  som   i   en
proposition   under  hösten  2001   föreslagit   att
nyanställda officerare skall vara skyldiga att delta
i internationella insatser. Samtidigt finns det inom
Försvarsmakten   problem   med   meritvärdering  och
ekonomiska förmåner för tjänst vid utlandsstyrkan.
Riksdagens revisorer har tidigare  konstaterat att
den låga värnpliktsvolymen kan innebära  problem för
Försvarsmaktens  personalförsörjning. Försvarsmakten
hade med Sveriges  åtaganden  under 2001 inga större
problem att rekrytera personer som nyligen fullgjort
värnpliktsutbildningen till tjänst i utlandsstyrkan.
Med  de  höjda ambitioner som börjar  gälla  fr.o.m.
2003 kommer  dock behovet av värnpliktsutbildade att
fördubblas. Risken finns då att en bas på omkring 16
000 värnpliktiga  per  år inte kommer att räcka till
för  utlandsstyrkans  behov,   enligt   revisorernas
rapport.
För att säkerställa en god bas för rekrytering  av
personal  för internationella insatser av olika slag
är utbildning  och  andra  förberedelser  väsentliga
bidrag.  Samtidigt är det naturligt med militär  och
civil samverkan på detta område.
Rekryteringen      av      yrkesofficerare     och
värnpliktsutbildade  är  en väsentlig  förutsättning
för  att Försvarsmakten skall  kunna  fullgöra  sina
internationella  åtaganden. I det sammanhanget måste
frågor    om   meritvärdering    i    samband    med
internationella insatser uppmärksammas och utvecklas
vidare. Det  gäller  inte  bara  för  personal  inom
Försvarsmakten   utan   också   för   personal  inom
exempelvis rättsväsendet.
Såväl   Rikspolisstyrelsen   som   Räddningsverket
redovisar  att man inte har några nämnvärda  problem
med att rekrytera  personal  för  de internationella
insatserna. Inte heller de enskilda organisationerna
uppger   att   de   har   haft  några  problem   med
rekryteringen.
Revisorerna anser däremot  att  rekryteringen till
Försvarsmaktens  internationella  insatser   behöver
uppmärksammas  ytterligare.  Därvid  bör  också  den
framtida    rekryteringen   av   värnpliktsutbildade
belysas.
Riksdagens   revisorer   föreslår  att  regeringen
utarbetar    förslag    till    hur   Försvarsmakten
fortsättningsvis   skall  rekrytera   personal   för
internationella insatser (förslag 3).