Utrikesutskottets betänkande
2002/03:UU4
Barn i ett internationellt perspektiv
Sammanfattning
Utrikesutskottet har återkommande berett frågor
rörande barns rättigheter. I detta betänkande
behandlas regeringens skrivelse 2001/02:186 Ett
barnrättsperspektiv i internationellt
utvecklingssamarbete, vilken föreslås bli lagd till
handlingarna. Utskottet behandlar också motioner som
har väckts med anledning av skrivelsen samt ett
antal motioner från den allmänna motionstiden.
Senast barnfrågorna behandlades ställde sig ett
enigt utskott bakom den av regeringen förda
politiken på barnområdet. Utskottet anser att
arbetet med att främja respekten för barn och att
uppfylla kraven i barnkonventionen även
fortsättningsvis bör utgöra en viktig och integrerad
del av svensk utrikes- och biståndspolitik.
Utskottet konstaterar att Sverige ratificerat
tilläggsprotokollet till barnkonventionen angående
förbud mot barnsoldater, vilket förbjuder deltagande
i väpnad konflikt och tvångsrekrytering av personer
under 18 år. Tilläggsprotokollet om barn i väpnade
konflikter riktar sig både till regeringar och till
gerillarörelser och andra väpnade grupper. Utskottet
menade att Sveriges agerande i förhandlingarna om
tilläggsprotokollen i sig innebär en kraftfull
uppmaning till FN:s medlemsstater att också ansluta
sig till dessa.
År 2002 genomförde FN:s generalförsamling ett
särskilt möte, UNGASS, kring uppföljningen av målen
från barntoppmötet år 1990. Även om viktiga
förbättringar för barn har uppnåtts under det
senaste decenniet står det klart att förnyade
åtaganden är nödvändiga. I dagens problemspektrum
intar de renodlat sociala frågorna en mer
framträdande plats än tidigare. Enligt utskottets
uppfattning vore det därför av värde om det
internationella samfundet kan bidra till att stärka
barnets ställning också i dessa avseenden.
Inför behandlingen beslutade utrikesutskottet att
inbjuda allmänheten att lämna synpunkter, via e-
post, fax och brev, på de frågor som väckts i
skrivelsen och i motionerna.
Utskottet anser att de frågor som motionerna väckt
är besvarade och avstyrker samtliga motionsyrkanden.
I ärendet finns 3 reservationer och 1 särskilt
yttrande.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Med hänvisning till de motiveringar som framförs
under Utskottets överväganden föreslår utskottet
att riksdagen fattar följande beslut:
1. FN:s barnkonvention
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L264 yrkande 1,
2001/02:U209 yrkandena 2 och 4, 2001/02:U327 yrkande 14,
2001/02:U345 yrkande 23, 2002/03:U228 yrkande 20,
2002/03:U282 yrkande 12 samt 2002/03:U313 yrkande 24.
Reservation 1 (kd, c, mp)
2. Barnarbete och handel med barn
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:U209 yrkande 6,
2001/02:U222 yrkandena 4 och 5, 2001/02:U287, 2001/02:U327
yrkande 3, 2001/02:U345 yrkande 22, 2002/03:U282 yrkande 2
samt 2002/03:U319.
3. Barns rätt till familj och skola
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:U209 yrkande 7,
2001/02:U222 yrkandena 1-3, 2001/02:U327 yrkande 5 samt
2002/03:U282 yrkande 4.
4. Kommersiell sexuell exploatering av barn
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:U209 yrkande 8,
2001/02:U327 yrkandena 1 och 2, 2001/02:U345 yrkande 21
samt 2002/03:U282 yrkande 1.
Reservation 2 (c)
5. Barnsoldater och barn i väpnade konflikter
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:U222 yrkande 7,
2001/02:U305 yrkande 10, 2001/02:U327 yrkandena 12 och 13,
2001/02:U338, 2001/02:U345 yrkande 57, 2002/03:U282 yrkandena
10 och 11, 2002/03:U290 yrkande 15 samt 2002/03:U296 yrkande 8.
6. Barn med behov av särskilt stöd
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:U327 yrkandena 4 och 8
samt 2002/03:U282 yrkandena 3, 5 och 7.
7. Flickors situation
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:U327 yrkande 9,
2001/02:U345 yrkande 25, 2001/02:U349 yrkandena 16-20,
2002/03:L277 yrkande 5, 2002/03:A323 yrkande 4 samt
2002/03:U282 yrkandena 8 och 9.
8. Barn och hiv
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:U9, 2001/02:U327
yrkande 7 samt 2002/03:U282 yrkande 6.
Reservation 3 (kd, c)
9. Regeringens skrivelse
Riksdagen lägger regeringens skrivelse 2001/02:186
Ett barnrättsperspektiv i internationellt
utvecklingssamarbete till handlingarna.
Stockholm den 11 februari 2003
På utrikesutskottets vägnar
Urban Ahlin
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Urban Ahlin (s),
Göran Lennmarker (m), Berndt Ekholm (s), Carl B Hamilton (fp),
Carina Hägg (s), Birgitta Ahlqvist (s), Kent Härstedt (s),
Göran Lindblad (m), Agne Hansson (c), Kenneth G Forslund (s),
Ewa Björling (m), Veronica Palm (s), Lotta N Hedström (mp),
Inger Segelström (s), Birgitta Ohlsson (fp), Rosita Runegrund (kd)
och Sermin Özürküt (v).
2002/03
UU4
Redogörelse för ärendet
Regeringen lämnar i skrivelse 2001/02:186 Ett
barnrättsperspektiv i internationellt
utvecklingssamarbete en redogörelse för de
erfarenheter som vunnits i samband med svenska och
internationella ansträngningar för att i
utvecklingssamarbetet skapa förutsättningar för att
förverkliga de rättigheter som varje barn har enligt
FN:s konvention om barnets rättigheter,
barnkonventionen. Utskottet konstaterar att
skrivelsen ger en framåtblickande presentation av
hur regeringen avser att ta till vara dessa
erfarenheter och annan ny kunskap i strategiska
överväganden och prioriterade åtgärder för att genom
svenskt internationellt utvecklingssamarbete bidra
till att de gemensamma internationella
utvecklingsmålen uppnås.
Bakgrund
Internationellt
Den första internationella överenskommelsen om
barnets rättigheter antogs av Nationernas förbund år
1924 under namnet Genèvedeklarationen om barnets
rättigheter. Med Genèvedeklarationen som förebild
påbörjades efter andra världskriget FN:s arbete med
en ny deklaration om barnets rättigheter.
Deklarationen antogs av generalförsamlingen år 1959.
I den erkändes barnets rätt till ett namn och en
nationalitet. Detta var första gången medborgerliga
och politiska rättigheter nämndes i samband med
barn. FN:s deklaration om barnets rättigheter är
inte ett juridiskt bindande instrument och saknar
därmed kontrollmekanismer för verkställighet.
Arbetet med barnkonventionen påbörjades år 1978 då
ett initiativ togs till att, med deklarationen som
utgångspunkt, skapa ett juridiskt bindande
instrument - en konvention för barnets rättigheter.
Det fanns en önskan om att konventionen skulle antas
i samband med FN:s internationella barnår 1979, men
det första utkastet visade sig vara alltför
bristfälligt. Arbetet med konventionstexten pågick
under en tioårsperiod i en arbetsgrupp inom FN:s
kommission för de mänskliga rättigheterna. I den
deltog även representanter för enskilda
organisationer. Barnkonventionen trädde i kraft i
september 1990 i och med att 20 stater ratificerat
konventionstexten. Sveriges representanter spelade
en framträdande roll i utarbetandet av konventionen.
I dag har alla länder, utom USA och Somalia,
anslutit sig till den.
De grundläggande principerna i barnkonventionen är
att:
1. alla barn har samma rättigheter,
2. barnets bästa skall vara vägledande vid alla
beslut som rör barn,
3 barnet har rätt till liv och utveckling till det
yttersta av samhällets resurser, samt att
4 barnet har rätt att delta i
beslutsprocess som gäller henne eller honom,
uttrycka sin åsikt och att få den respekterad.
Barnet som egen individ. Den första
barnkonventionen, Genèvedeklarationen från 1924,
underströk universalitetsprincipen, att konventionen
gäller alla barn, oavsett ras, kön och ålder, samt
att alla barn har rätt till skydd och omsorg.
Deklarationen från 1959 lyfte fram föräldrarnas
ansvar. Det nya och speciella i konventionen från
1989 är att den så tydligt markerar barnet som
individ med egna mänskliga rättigheter. Det är inte
längre enbart alla barns rätt till liv och
överlevnad, till trygghet och skydd som lyfts fram
utan också barnets rätt till egen identitet, till
respekt och medinflytande. Barnet får egna politiska
och civila rättigheter, det är inte enbart en del i
familjen, utan också en egen individ. Konventionen
är lika viktig och giltig för alla barn i alla
länder och är således inte ett dokument i första
hand för fattiga länder eller speciellt utsatta
grupper.
Civila och politiska rättigheter. Barnet har enligt
konventionen samma politiska och civila fri- och
rättigheter som vuxna, utom rösträtt. Viktigt för
många barn är rätten till födelseregistrering, till
nationalitet och medborgarskap, liksom rätten till
privat- och familjeliv. Barnet har rätt att veta
vilka föräldrarna är och i möjligaste mån vårdas av
dem. Barn skall skyddas mot tortyr och annan
omänsklig och kränkande behandling eller
bestraffning.
Ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.
Barnets rätt till liv, överlevnad och utveckling hör
till konventionens grundprinciper. Konventionen
beskriver de olika områdena såsom rätten till hälso-
och sjukvård, rätten till meningsfull utbildning,
rätten till rehabilitering, rätten till fritid och
lek, rätten till omsorg och välfärd. För många
fattiga länder är det svårt att uppfylla alla dessa
rättigheter för alla barn.
Skydd mot utnyttjande. Barn har rätt att skyddas
från alla olika former av utnyttjande och övergrepp
som kan skada det i något avseende. Det har rätt att
leva i en trygg miljö som skyddar och respekterar
barnet som individ. Barn får inte utnyttjas
ekonomiskt och i sådant arbete som kan vara skadligt
eller hindra dess utbildning. Det skall skyddas mot
sexuellt utnyttjande och från olaglig användning av
narkotika. Det har rätt till skydd i väpnade
konflikter och skall inte tas ut till militärtjänst
före 15 års ålder.
Tillämpning och uppföljning. FN:s barnrättskommitté
består av tio ledamöter från olika delar av världen,
valda i sin egenskap av experter på olika områden
som rör barn. Kommittén granskar ländernas rapporter
och initierar specialstudier kring viktiga områden.
Unicefs uppdrag är att stödja förbättringar för
barnens situation i varje land och bl.a. att stödja
arbetet med nationella handlingsplaner för barn och
utarbetandet av regelbundna analyser av barnens
situation. Unicef är den FN-organisation som har ett
speciellt ansvar för att bistå länderna i arbetet
med att förverkliga konventionen.
Det svenska arbetet
Barn och ungdomar har alltid varit en viktig
målgrupp i det svenska internationella
utvecklingssamarbetet. En stor del av det bilaterala
biståndet har gått och går till barn och ungdomar.
Sverige har också sedan lång tid tillbaka varit
starkt drivande i barnfrågor i olika internationella
forum. Utgångspunkten för det barninriktade
biståndet har länge varit att förse barn och
ungdomar med nödvändig service och att skydda dem
från följder av fattigdom, sjukdomar och väpnade
konflikter. Samtidigt har barn och ungdomar varit i
det närmaste osynliga i planering och genomförande
av t.ex. satsningar på miljö, infrastruktur eller i
samhällsplanering i stort. De har ingått i
samlingsbegrepp som "familjen" eller "kvinnor och
barn".
Alltsedan Sverige ratificerade barnkonventionen i
juni 1990 har svensk lagstiftning och praxis
anpassats till barnkonventionens intentioner och
anda. I mars 1999 antog riksdagen en strategi för
att förverkliga barnkonventionen i Sverige, och i
ett flertal budgetpropositioner och regleringsbrev
till Sida har regeringen markerat att
barnrättsperspektivet skall tydliggöras i det
internationella utvecklingssamarbetet.
Inom såväl Utrikesdepartementet som Sida har ett
omfattande utbildnings- och metodutvecklingsarbete
pågått. År 1998 beslutades att en översyn skulle
göras för att utforma en mer sammanhållen policy för
barnfrågor i det internationella
utvecklingssamarbetet. Sedan 1997 har Sida och
Utrikesdepartementet tillsammans, och var för sig,
arbetat aktivt med att ta fram riktlinjer som är
övergripande för utvecklingssamarbetet och för
specifika områden. Sida har utvecklat ett
handlingsprogram för fattigdomsbekämpning, miljö,
rättvisa och fred samt för jämställdhet.
Grundläggande dokument är också regeringens
skrivelser till riksdagen "De fattigas rätt - vårt
gemensamma ansvar" (rskr. 1996/97:169), "Demokrati
och mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik"
(rskr. 1997/98:89) samt skrivelser, propositioner
och betänkanden som redogör för förverkligandet av
barnkonventionen i Sverige (prop. 1997/98:182; rskr.
1999/2000:137; bet. 2000/01:SoU7, rskr.
2001/02:166).
Inom ramen för Utrikesdepartementets barnprojekt
har ytterligare riktlinjer för arbete för barnets
rättigheter utarbetats. Projektet har bl.a.
resulterat i en studie av biståndsmålens relation
till barnets rättigheter. Rapporten "För barnets
bästa - om barn och barnrättsfrågor i
utvecklingssamarbetet" samt delstudier och
riktlinjer för arbete med barn som utnyttjas
sexuellt, barn med funktionshinder, barn som
drabbats av hiv och aids, barn i väpnade konflikter
samt barn på institutioner och barnarbete har tagits
fram av projektet.
Behandlingen av skrivelse och motioner
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
Regeringen presenterar i skrivelsen 2001/02:186 Ett
barnrättsperspektiv i internationellt
utvecklingssamarbete ett tiopunktsprogram som skall
ses som riktlinjer för en fortsatt integrering av
barnrättsperspektivet i utvecklingssamarbetet.
Skrivelsen lyfter även fram fyra strategiska områden
för att främja respekten för barnets rättigheter:
socialt reformarbete, hälso- och sjukvård, en skola
för alla samt insatser för särskilt utsatta barn.
Tiopunktsprogrammet sammanfattas i följande:
1. Sätt barnen först! Sverige skall i dialogen med
våra samarbetsländer tydliggöra det gemensamma
ansvaret för barnets välfärd. Sverige skall
stödja åtgärder som ökar medvetenheten om barnets
rättigheter och ge stöd till socialt reformarbete
som riktas till barnfamiljer, barn och ungdomar.
2. Lyssna på barnen! Svenskt utvecklingssamarbete
skall främja barns och ungdomars deltagande och
möjligheter att påverka.
3. Investera i framtiden! Sverige skall i
internationella sammanhang och i dialogen med
samarbetsländer verka för att mobilisera resurser
för ökade satsningar på barn och ungdomar.
4. Lämna ingen utanför! Svenskt utvecklingssamarbete
skall motverka diskriminering. Barn med
funktionshinder och andra särskilt utsatta barn
skall ges samma möjligheter som andra barn.
Registrering av nyfödda barn och insamling av
data och statistik om barns villkor är viktiga
redskap för att motverka diskriminering och
exploatering.
5. En skola för alla! Svenskt utvecklingssamarbete
skall fortsatt ha inriktningen mot en skola för
alla. Utbildning är kärnan i kampen mot
fattigdom, mot utnyttjande och exploatering av
barn. Kunskap ger aktiva medborgare - grunden i
varje demokrati.
6. Lika möjlighet för flickor och pojkar! Svenskt
utvecklingssamarbete skall främja jämställdhet.
Riktade insatser för flickor krävs för att de
skall ges samma möjligheter som pojkar att gå i
skolan, få tillräckligt med mat, få uttrycka sin
åsikt och få tillgång till hälso- och sjukvård.
7. Hälsa för alla! Svenskt utvecklingssamarbete
skall fortsatt ha inriktning mot en hälsa för
alla. En god hälsa är ett mål, men också ett
medel för ekonomisk utveckling. Graviditeten, de
första levnadsåren och tonåren är särskilt
utsatta perioder i livet, och svenska insatser
skall därför ha fokus på dessa perioder.
8. Skydda barn i krig! Svenskt utvecklingssamarbete
skall förstärka insatserna för att skydda barn
och hjälpa dem till utveckling även under väpnade
konflikter och när de tvingas på flykt. Barn som
tvingats delta i krigshandlingar skall
rehabiliteras och kunskapen om barnets
rättigheter måste öka bland både militär och
civil personal.
9. Bekämpa hiv/aids! Svenskt utvecklingssamarbete
skall lindra effekterna av hiv/aids och minska
risken för spridning. Insatser för ökad
jämställdhet och öppenhet är avgörande, liksom
sexualupplysning för ungdomar. Barn som lever med
hiv/aids eller som blivit föräldralösa kräver
särskilda satsningar.
10. Stoppa exploateringen av barn! Svenskt
utvecklingssamarbete skall motverka exploatering
och utnyttjande av barn. Det gäller framför allt
skadligt barnarbete och sexuell exploatering.
Vårt arbete skall inriktas på förebyggande
insatser, men också på rehabilitering och på att
ge utsatta barn ett alternativ. Mer kunskap
behövs om förövare och de som utsätts. Därför
skall vi stödja forskning och utveckling av
statistik.
I skrivelsen framhålls att fattigdom inte bara är
brist på ekonomiska resurser utan också brist på
makt. Fattigdom är sjukdomar, epidemier och ohälsa,
våld och otrygghet. Att vara fattig är att ha små
eller inga möjligheter att skapa sig en trygg
framtid för sig själv och sina barn. För att häva
denna negativa utveckling kan stöd ges för att t.ex.
utveckla nationella strategier i de svenska
samarbetsländerna och stöd till att utveckla
alternativ till institutionsvård genom stöd till den
utvidgade familjen. För att kunna följa utvecklingen
inom hiv/aids-området (punkt 9 ovan) och sätta in
insatser där de bäst behövs krävs ökad kunskap och
statistik.
Att anlägga ett barnrättsperspektiv i
utvecklingssamarbetet innebär att barnkonventionens
grundläggande principer skall vara vägledande i det
internationella utvecklingssamarbetet genom följande
principer:
Barnets bästa skall vara en övergripande princip
vid alla beslut som rör barn. Det kräver att det
görs analyser av olika beslutsalternativ och att det
alternativ som bedöms vara det bästa för barn
prioriteras.
Icke-diskriminering. Barn får inte diskrimineras i
förhållande till vuxna, men inte heller i
förhållande till varandra, vilket kräver särskilda
insatser för utsatta barn. Alla barn har samma
rättigheter, men alla barn har inte samma
möjligheter och förutsättningar i livet. Principen
om icke-diskriminering ställer krav på en aktiv
politik som röjer undan hinder för varje barns rätt
till utveckling, oavsett kön, etnisk eller religiös
tillhörighet eller föräldrars sociala och ekonomiska
ställning.
Barns rätt till liv och utveckling är den tredje
grundläggande principen för utvecklingssamarbetet.
Alla barn har rätt att utveckla sina personliga
förmågor. Det betyder att barn med behov av särskilt
stöd, t.ex. barn med funktionshinder eller sjukdomar
av olika slag, har rätt till hälso- och sjukvård,
socialt stöd och omvårdnad så att de kan utvecklas i
sin egen takt.
Slutligen skall utvecklingssamarbetet utgå från
barns rätt att komma till tals. För att insatser som
rör barn och ungdomar skall vara bärkraftiga krävs
det att insatserna har rötter i dem det ytterst
berör - dvs. barnen själva och deras företrädare.
Ett barnrättsperspektiv handlar såväl om barns och
ungdomars egna bidrag till samhällets utveckling,
som om vuxnas vilja och förmåga att värna barn och
ungdomar. Ett barnrättsperspektiv i
utvecklingssamarbetet innebär att utvecklingsmålen
också måste ses i ett barn-vuxen-perspektiv och att
bekämpa fattigdomen genom att sätta barnets bästa i
främsta rummet.
Inför behandlingen av regeringens skrivelse och
motionerna som väckts vad gäller frågor om barns
situation i ett internationellt perspektiv beslutade
utrikesutskottet att inbjuda allmänheten att lämna
synpunkter och kommentarer på de frågor som
uppmärksammas i skrivelsen och i motionerna.
Information om denna möjlighet har funnits
tillgänglig på riksdagens hemsida, som i sin tur
varit länkad till annan relevant information på
webben. Utskottet anser att detta experiment med en
direkt dialog med allmänheten i en aktuell fråga
varit positiv och utskottet kommer, tillsammans med
andra berörda enheter i riksdagen, att utvärdera
detta experiment i s.k. e-demokrati.
Sammanfattning av motionerna och
utskottets överväganden
FN:s barnkonvention
Motionerna
Centerpartiet kräver i motion 2001/02:L264 (c)
yrkande 1 att regeringen bör verka för att FN:s
barnkonvention bättre tydliggör föräldrarnas ansvar
samt även att en alltför tidig myndighetsålder inte
bör tillåtas. Vidare krävs i motion 2001/02:U209 (c)
yrkande 2, liksom i motion 2002/03:U313 (c) yrkande
24, att Sverige starkt uppmanar USA att ratificera
FN:s barnkonvention. I motion 2001/02:U209 (c)
yrkande 4 krävs att Sverige utan dröjsmål bör
ratificera tilläggsprotokollet till FN:s
barnkonvention.
I motion 2001/02:U327 (kd) yrkande 14, liksom i
motion 2002/03:U282 (kd) yrkande 12, framhåller
Kristdemokraterna att miljö- och naturresursfrågor
är viktiga för barns och ungdomars rättigheter.
Sverige bör verka för att ländernas rapportering
till FN avseende barnkonventionen kompletteras med
redovisning av miljösituationen och barns utsatthet
i detta avseende.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att i barnkonventionen
framhålls barndomens och ungdomens egenvärde för
barnet, varje ung flicka och pojke, i nuet. Den
betonar också att åren från födelsen till dess
barnet självt är vuxet präglas av vuxenvärldens
värderingar. Lagstiftning, administration samt
politiska och ekonomiska beslut har
generationsöverskridande konsekvenser men tar
alltför sällan hänsyn till barn och ungdomar.
Barnkonventionen handlar om människors och
samhällens utveckling i såväl nuet som i framtiden.
Genom sin anslutning till barnkonventionen
deklarerar en stat sin politiska vilja att ta sitt
ansvar för alla barns och ungdomars liv, hälsa,
utveckling och delaktighet i samhället.
Internationell solidaritet hjälper stater att
uppfylla dessa åtaganden och respekten för allas
mänskliga rättigheter främjar fred, trygghet och
välfärd.
Utskottet menar att Sveriges internationella
utvecklingssamarbete av tradition har kännetecknats
av ett omfattande stöd till olika barngrupper och
att det finns fortsatt behov av direkta insatser för
barn och ungdomar.
Sverige ger stöd till genomförandet av
barnkonventionen bl.a. genom omfattande bidrag till
FN:s barnfond, Unicef, som har en viktig uppgift vad
gäller att verka för att FN:s medlemsländer
uppfyller sina åtaganden enligt konventionen. Fonden
arbetar bl.a. med att mobilisera politisk vilja och
materiella resurser hos samarbetsländerna för att
bygga upp deras egen kapacitet att tillgodose
barnets behov och säkerställa barnets rättigheter. I
arbetet med att stödja utvecklingen av nationella
handlingsplaner är det viktigt att understryka det
nationella ansvaret. Omvärlden kan vara med och
stödja utarbetandet av sådana planer, men för att de
skall bli långsiktigt hållbara och verkningsfulla
måste de först förstås och förankras i respektive
land.
Sverige var en av sex initiativtagare till det av
Unicef arrangerade toppmöte om barn 1990 som starkt
bidrog till att barnkonventionen nu har universell
anslutning. Till de stater som ännu inte anslutit
sig till konventionen hör USA och Somalia. Sverige
verkade också med kraft inom EU och gentemot andra
länder, särskilt USA, för att uppföljningen av
barntoppmötet i FN:s generalförsamling i maj 2002
skulle vila på ett uttalat barnrättsperspektiv som
utgår från barnet som bärare av egna rättigheter och
vad som är bäst för barnet som individ. Sverige och
ett antal andra länder verkade vid tillkomsten av
barnkonventionen för att myndighetsåldern 18 år
skulle utgöra normen men fick acceptera att vissa
länder hade en annan syn på frågan om
myndighetsålder. Arbetet fortsätter dock på olika
områden för högre åldersgränser, t.ex. vad gäller
arbete, äktenskap och militär rekrytering.
Under våren 2000 antogs ett tilläggsprotokoll till
barnkonventionen angående förbud mot barnsoldater.
Protokollet, som förhandlades fram under svenskt
ordförandeskap, förbjuder deltagande i väpnad
konflikt och tvångsrekrytering av personer under 18
år. I december 2002 anslöt sig Sverige till det
fakultativa protokollet till barnkonventionen om
barns indragning i väpnade konflikter. Utskottet har
tidigare konstaterat att Sveriges agerande i
förhandlingarna om protokollet i sig innebär en
kraftfull uppmaning till FN:s medlemsstater att
också ansluta sig till det.
Utskottet har inhämtat att Sveriges tredje rapport
till FN:s barnrättskommitté är under utarbetande.
Underlaget för rapporteringen är ett omfattande
frågeformulär som har utarbetats av
barnrättskommittén. Bland de frågor som tas upp och
som skall redovisas av varje land på nationell nivå
ingår även sådan information som rör en redovisning
av miljösituationen i respektive land och barns
utsatthet för miljöförstöring.
FN:s generalförsamling antog år 2000 ett
tilläggsprotokoll till barnkonventionen om handel
med barn, barnprostitution och barnpornografi. De
stater som tillträder protokollet åtar sig att
förbjuda och straffbelägga bl.a. barnpornografi.
Sverige har undertecknat och ratificerat protokollet
och verkar för att regelverket nu får genomslag
bl.a. i de svenska samarbetsländerna.
Sverige verkar för att barns och ungdomars hälsa
och utveckling uppmärksammas inom olika program,
t.ex. i Världshälsoorganisationens, WHO:s, arbete.
Arbetet har i stor utsträckning koncentrerats till
att bekämpa barnsjukdomar medan barn- och
ungdomsfrågor sett från sociala, medicinska och
folkhälsopolitiska aspekter inte har uppmärksammats
i den utsträckning som vore önskvärt. Från svensk
sida understryks vikten av att den globala
fattigdomsbekämpningen ges en klar barn- och
ungdomsprofil och att alla barn skall få det stöd
som föreskrivs i barnkonventionen.
USA:s inställning till barnkonventionen liksom till
det rättighetsperspektiv som konventionen
konkretiserar är negativ. Den amerikanska
administrationen framhåller att man värnar om
mänskliga rättigheter och barns välfärd, men man kan
inte godkänna att ett dokument av överstatlig
karaktär skall kunna ställas över nationell och
lokal lagstiftning, som enligt den amerikanska
administrationen är fullt tillräcklig. Återkommande
bi- och multilaterala överläggningar har förts och
förs med USA i denna fråga. Under EU-
ordförandeskapet försökte Sverige påverka den
amerikanska ståndpunkten och fick av övriga EU-
länder fortsatt uppdrag att förhandla med USA.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som
motionerna väckt är besvarade och avstyrker därmed
motionerna 2001/02:L264 (c) yrkande 1, 2001/02:U209
(c) yrkandena 2 och 4, 2001/02:U327 (kd) yrkande 14,
2001/02:U345 (fp) yrkande 23, 2002/03:U228 (fp)
yrkande 20, 2002/03:U282 (kd) yrkande 12 samt
2002/03:U313 (c) yrkande 24.
Barnarbete och handel med barn
Motionerna
I motion 2001/02:U209 (c) yrkande 6 framhålls att
Sverige i internationella sammanhang bör motverka
förekomsten av allt barnarbete som skadar barnets
hälsa, säkerhet, moral eller förhindrar barns
möjlighet till undervisning. I motion 2001/02:U222
(m) yrkande 4 krävs att Sverige i sina relationer
med samarbetsländerna inom biståndet bör kräva att
ILO-konventionen från 1999 och FN:s barnkonvention
efterlevs vad gäller barnarbete, och i yrkande 5
krävs att Sverige i det internationella
utvecklingssamarbetet bör stödja insatser som syftar
till att sprida medvetenhet bland barn om riskerna
med människohandel. Även i motion 2001/02:U287 (s)
liksom i motion 2002/03:U319 (s) krävs att Sverige
intensifierar sina ansträngningar och verkar för
ökade internationella insatser mot barnarbete.
Folkpartiet framhåller i motion 2001/02:U345 (fp)
yrkande 22 att det är angeläget att fler länder
ratificerar ILO:s konvention från 1999 om de värsta
formerna av barnarbete och framhåller att Sverige
måste vara mer pådrivande för att detta sker. I
motion 2001/02:U327 (kd) yrkande 3, liksom i motion
2002/03:U282 (kd) yrkande 2, krävs att Sverige inom
EU och i samverkan med ILO verkar för att handel med
barn i arbetskraftssyfte stoppas.
Folkpartiet kräver i motion 2001/02:U345 (fp)
yrkande 23 att Sverige aktivt måste bidra i arbetet
för att stärka barns och ungdomars rättigheter. Även
i motion 2002/03:U228 (fp) yrkande 20 understryker
motionärerna att barn har en extremt utsatt position
och att Sverige bör verka för att alla åtgärder
vidtas för att få slut på handeln med barn till EU
och mellan medlemsstaterna.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att Sverige arbetar inom
relevanta organisationer för konkreta förbättringar
för de miljontals barn som utför för dem själva
skadligt arbete. Sverige deltar aktivt både i det
normativa arbetet och i operationella insatser mot
skadligt barnarbete. Ett exempel är det
internationella barnarbetsprojektet som är ett
samarbete mellan Världsbanken, ILO och Unicef.
Programmets mål är att skapa insatser som anpassas
efter varje lands behov. Sverige samfinansierar
detta projekt med några andra stora
biståndsorganisationer. Även svenska multinationella
företag har i flera fall utarbetat och antagit en
konkret politik mot skadligt barnarbete.
Sida ger stöd till organisationen Anti-Slavery
International (ASI) som har som mål att avskaffa
alla former av slaveri och tvångsarbete samt att
skydda minoriteter mot barnarbete. Lutherhjälpen,
Svenska Kyrkans mission, IOGT-NTO, Pingstmissionen,
ECPAT (End child prostitution, child pornography and
trafficking of children for sexual purposes) och
andra svenska och internationella enskilda
organisationer får stöd för sitt arbete mot sexuellt
exploaterande av barn.
Utskottet menar att svenskt utvecklingssamarbete
skall motverka exploatering och utnyttjande av barn,
och inte minst avser detta skadligt barnarbete, där
samarbetet bör inriktas på förebyggande insatser,
rehabilitering och olika former av utbildning.
Utskottet har inhämtat att i förslaget till strategi
för Sveriges utvecklingssamarbete med ILO under
treårsperioden 2003-2005 framhålls bl.a. att stöd
skall lämnas för att stärka organisationens
kapacitet för att främja respekten för de
grundläggande rättigheterna i arbetslivet, inklusive
avskaffandet av skadligt barnarbete, tvångsarbete
och människohandel.
Utskottet har vidare inhämtat att Sida ger stöd
till ett nytt ILO-program inriktat på
hushållsarbetande barn bl.a. i Tanzania, Kenya,
Uganda och Zambia. Arbete i hemmet är ofta dolt och
det är svårt att nå de utsatta barnen. I denna grupp
finns ett stort antal flickor som dessutom är
utsatta för stora risker för sexuella övergrepp och
människohandel.
ILO:s konvention (nr 182) om förbud mot och
omedelbara åtgärder för att avskaffa de värsta
formerna av barnarbete antogs 1999. Sverige
ratificerade konventionen i juni 2001, och
rapportering om tillämpningen av konventionen kommer
att följas upp kontinuerligt. Sveriges engagemang i
internationella forum för att bekämpa människohandel
har intensifierats under de senaste åren. En global
strategi för hur människohandel skall bekämpas
håller på att färdigställas inom ramen för ett
projekt om människohandel som
initierats av Utrikesdepartementet i samband med det
svenska EU-ordförandeskapet.
Insatser för att öka tillgänglighet och kvalitet
vad gäller utbildning är särskilt prioriterade.
Efter den direkta fattigdomen är det föräldrarnas
utbildning, särskilt mödrarnas utbildningsnivå, som
är den faktor som har störst betydelse för om barn
går i skola eller arbetar. Särskilda satsningar på
framför allt flickors skolgång är aktuella i flera
samarbetsländer, och utbildningsinsatser är också en
av hörnpelarna i det fortsatta arbetet efter
barntoppmötet 2002. FN:s särskilda millennietoppmöte
i september 2000 utmynnade i en gemensam deklaration
med ett antal konkreta mål - millenniemålen - som
skall fungera som en gemensam referensram för det
internationella utvecklingssamarbetet för att minska
fattigdomen i världen. Målen skall vara uppnådda
senast år 2015, och alla länder bär ett ansvar för
att detta skall bli verklighet.
Alla millenniemålen relaterar direkt eller
indirekt till barns situation. Barnkonventionen,
millenniedeklarationen och barntoppmötets
deklaration och handlingsplan används som stöd i det
internationella utvecklingssamarbetet för att ge
samhällsutvecklingen ett tydligt
barnrättsperspektiv. I millenniedeklarationen
föreslås särskilda satsningar på program som syftar
till att förhindra skadligt barnarbete.
FN:s samarbete med den privata sektorn för att
uppnå ekonomisk och social utveckling (Global
Compact) liksom svenska initiativ för globalt ansvar
engagerar också företag i ett viktigt
förändringsarbete. Företagen åtar sig att i första
hand anställa vuxna och i de fall de har kvar barn
som arbetar ser arbetsgivaren till att barnen inte
skall behöva arbeta så att det skadar deras hälsa
eller hindrar deras utveckling. Sverige har aktivt
tagit initiativ till och drivit barnrättsfrågorna i
FN:s generalförsamling, i andra delar av FN-systemet
liksom i dialog med de svenska samarbetsländerna.
Sverige har också avsatt expertis på
barnrättsområdet för att utnyttjas inom EU:s
landstrategiarbete.
De allra flesta länder har lagstiftning som
reglerar åldersgränser och villkor för minderårigas
arbete. I åtminstone 122 av 155 länder, enligt en
studie av ILO, finns det lagar som, mer eller mindre
precist, förbjuder arbete för barn under 14 års
ålder. Tillämpningen av lagarna är dock ett stort
problem i många länder eftersom
uppföljningsmekanismerna är otillförlitliga och kan
försvåras av att barnen saknar födelseregistrering.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de
frågor som motionerna väckt är besvarade och
avstyrker därmed motionerna 2001/02:U209 (c) yrkande
6, 2001/02:U222 (m) yrkandena 4 och 5, 2001/02:U287
(s), 2001/02:U327 (kd) yrkande 3, 2001/02:U345 (fp)
yrkande 22, 2002/03:U282 (kd) yrkande 2 samt
2002/03:U319 (s).
Barns rätt till familj och skola
Motionerna
I motion 2001/02:U209 (c) yrkande 7 framhålls att
Sverige såväl i biståndsarbetet som i allt övrigt
internationellt samarbete bör verka för att alla
barn skall få tillgång till kostnadsfri
undervisning. I motion 2001/02:U222 (m) yrkande 1
krävs att Sverige i sitt utvecklingsarbete bör verka
för att minska antalet barn på institution och ge
stöd till humanare omvårdnadsformer. I yrkande 2
krävs att Sverige i utvecklingssamarbetet bör
koncentrera insatserna till utbildningsområdet, och
i yrkande 3 framhålls vikten av att alla ungdomar
får en grundläggande skolutbildning. I motion
2001/02:U327 (kd) yrkande 5 liksom i motion
2002/03:U282 (kd) yrkande 4 krävs att Sverige i
internationella sammanhang bör verka för att barn
får växa upp i familjemiljöer så långt detta är
möjligt.
Utskottets överväganden
Utskottet menar att skolgång inte bara innebär
kunskapsutveckling utan också i sig är ett socialt
skyddsnät som kompletterar familjen. Utskottet har
tidigare konstaterat att utbildningssystemet i många
länder, i synnerhet i Central- och Östeuropa, har
utvecklats mycket negativt under det senaste
decenniet. På många ställen har skolorna stängts på
grund av krig och interna oroligheter och i andra
länder har stängningar av skolor skett av ekonomiska
skäl. Föräldrar kan inte längre lita på att
skolsystemet ger deras barn den utbildning de
behöver och de tvingas i många fall betala för den
undervisning som tidigare var gratis. Fattiga
familjer får allt svårare att skicka sina barn till
både förskola och skola. Fysiskt och mentalt
handikappade barn har det mycket svårt i dessa
länder och ett av de stora problemen med
institutionsbarnen är att de ofta helt förlorar all
kontakt med sina föräldrar och får stora svårigheter
att anpassas till ett liv ute i samhället.
Enligt barnkonventionen och därmed alla de stater
som anslutit sig till den har alla barn rätt att
växa upp i en familjemiljö. Det uppskattas att det
runt om i världen i dag finns omkring 10 miljoner
barn på institutioner. Oftast kan inte
institutionerna erbjuda någon familjemiljö och
åtskilliga barn som lever på institution har
funktionshinder. I många fattiga samhällen anses det
att barn med funktionshinder endast kan få adekvat
omsorg och skolgång på institution. Utskottet menar
att en allmän obligatorisk och kostnadsfri skola
motverkar att barn placeras på institution och detta
utgör en grund för svenskt bistånd till barnsektorn.
Ett alternativ till institutionsplacering och ett
sätt att utveckla nya omsorgsformer kan också vara
att mobilisera släktingar eller andra omgivande
sociala strukturer. Även stöd till
adoptionsverksamhet kan vara ett sätt att få bort
barn från institutionsmiljöer.
Utskottet understryker att utvecklingssamarbetet
skall var tydligt inriktat på att motverka
diskriminering och därför skall barn med
funktionshinder och andra utsatta barn ges samma
möjligheter att växa upp i en familjemiljö som alla
andra barn. Svenskt utvecklingssamarbete skall ge
stöd till socialt reformarbete som riktas till
barnfamiljer, barn och ungdomar, för att de inte
skall behöva växa upp på institution på grund av
fattigdom. Utskottet konstaterar att det finns en
etablerad samsyn på värdet av utbildningsinsatser
som ett av de mest verksamma medlen i kampen mot
fattigdom. Millenniemålen, som skall vara uppnådda
senast 2015, understryker denna syn. Samtliga mål
omfattar betydande utbildningsinsatser och två av de
viktigaste målen i millenniedeklarationen rör
direkta utbildningsinsatser:
- Uppnå allmän grundskoleutbildning: alla flickor
och pojkar skall få grundskoleutbildning senast år
2015.
- Främja jämställdhet och ökade möjligheter för
kvinnor: utbildningsskillnader beroende på kön skall
elimineras, helst före år 2005, men inte senare än
år 2015.
Sverige har både lång och bred erfarenhet av stöd
till utbildningssektorn. I olika skeden har det
handlat om den fysiska infrastrukturen som att bygga
skolor, särskilt på landsbygden, för grundskole- och
yrkesutbildning. I andra situationer har läroplaner,
lärarutbildning och skolmaterial stått i fokus. Det
svenska biståndet till sektorn slussas genom såväl
bi- som multilaterala kanaler, ofta i nära samarbete
med t.ex. Världsbanken, Unicef, Unesco, och under
senare år har biståndet genom EU blivit en viktig
källa till finansiering inom undervisningsområdet.
Utbildningens innehåll och kvalitet är centrala för
Sveriges ansträngningar i kampen mot fattigdom och
för barns och ungdomars rättigheter och utveckling.
Utskottet framhåller att stor vikt måste fästas
vid kvaliteten på undervisningen. Inte sällan kan
brister härvidlag konstateras, och detta är en punkt
där målen från barntoppmötet 1990 inte har uppnåtts.
De senaste årtiondenas utvecklingsarbete har burit
frukt genom att fler barn i dag går i skolan än
tidigare, men utvecklingen är ojämn och i de
fattigaste länderna och bland de fattigaste barnen,
särskilt bland flickorna, står fortfarande mer än
hälften av barnen i grundskoleåldern utanför skolan.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de
frågor som motionerna väckt är besvarade och
avstyrker därmed motionerna 2001/02:U209 (c) yrkande
7, 2001/02:U222 (m) yrkandena 1-3, 2001/02:U327 (kd)
yrkande 5 samt 2002/03:U282 (kd) yrkande 4.
Kommersiell sexuell exploatering av barn
Motionerna
I motion 2001/02:U209 (c) yrkande 8 krävs att
samarbetet mellan regeringar och IKT-branschen
(Informations- och kommunikationsteknik) bör öka för
att bekämpa spridningen av barnpornografi via
Internet. Även i motion 2001/02:U327 (kd) yrkande 1
och motion 2002/03:U282 (kd) yrkande 1 framhålls att
Sverige fortfarande inte har presenterat en
tillfredsställande nationell handlingsplan för hur
kommersiell sexuell exploatering av barn skall
bekämpas. Motionärerna menar att den handlingsplan
som regeringen presenterade 1998 hade goda
målsättningar, men den kritiserades för att vara för
dåligt underbyggd och allmänt hållen. Det saknas
systematiserad information om denna typ av brott
begångna av svenskar i andra länder liksom en riktig
handlingsplan för hur kommersiell exploatering av
barn skall bekämpas i vårt eget land, och i motion
2001/02:U327 (kd) yrkande 2 krävs att Sverige aktivt
bör driva på det internationella samfundet genom att
stödja frivilligorganisationer som ECPAT i deras
fortsätta arbete mot sexturism. Liknande krav
framförs även i motion 2001/02:U345 (fp) yrkande 21
där motionärerna framhåller att barn befinner sig i
en extremt utsatt position när det gäller våld och
på andra sätt kränkt mänskliga rättigheter, och
därför måste allt tänkbart stöd ges till barn som
t.ex. sålts eller utnyttjats.
Utskottets överväganden
Utskottet har tidigare konstaterat att inom ramen
för det s.k. Barnprojektet utarbetas svenska
strategier för ett antal prioriterade områden. En av
dessa är åtgärder mot sexuell exploatering av barn
och är avsedd att tillämpas i samarbetet med
traditionella utvecklingsländer och staterna i
Central- och Östeuropa. Strategin kommer bl.a. att
ta upp behovet av förstärkt lagstiftning,
kunskapsspridning, utbildning, rehabilitering och
integrering. Arbetet inom EU med att stärka
samordningen på lagstiftningsområdet mellan
medlemsstaterna pågår kontinuerligt.
Utskottet konstaterar att modern informations- och
kommunikationsteknik - IKT - kan missbrukas med
hänvisning till yttrandefriheten för att sprida
barnpornografiskt material. För att kunna förhindra
kränkningar av barn krävs omfattande insatser för
att kunna kartlägga mer om rekryteringsmönster för
barnprostitution, barnpornografi och om dem som
skapar sin försörjning av eller köper sex. Betydande
insatser krävs för att kunna förhindra produktion,
spridning och utnyttjande av barnpornografiskt
material via Internet eller andra IKT-kanaler.
Sverige är aktivt inom internationella forum där
människohandel tas upp. Inom t. ex. Organisationen
för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) pågår en
kontinuerlig diskussion om problem och åtgärder för
att utarbeta ett program där OSSE åtar sig att
aktivt förebygga och bekämpa människohandel. Sverige
verkar för att resultaten från Stockholmskongressen
1996 och från den andra världskongressen mot sexuell
exploatering av barn som ägde rum i december 2001 i
Japan skall komma att genomsyra Unicefs landprogram.
I november 2001 antog regeringen en reviderad
handlingsplan mot kommersiell sexuell exploatering
av barn. I den svenska handlingsplanen redogörs
bl.a. för hur Sverige arbetat och gett stöd till
internationellt arbete mot sexturismen.
Sverige stöder vidare ett antal regionala och
nationella nätverk i Asien i arbetet med
uppföljningen av världskongressen. Sida bistår med
finansiering av projekt på Balkan där projekten
syftar till att stärka det förebyggande arbetet,
bekämpningen av människohandel och repatrieringen av
offren. Andra organisationer, t.ex. Rädda Barnen och
ECPAT, arbetar för att förändra attityder och väcka
debatt och opinion mot barnsexhandeln. För de barn
som flyr undan kommersiell sexuell exploatering är
det viktigt att det finns en fristad som kan ge dem
skydd och där de kan känna sig trygga. I många
länder har det fåtal institutioner som kan ge skydd
inte alltid tillräcklig kunskap om det behov av
särskilt stöd som barn och ungdomar har som utsatts
för kommersiell sexuell exploatering.
International Catholic Child Bureau (ICCB) i
Genève får stöd till aktionsorienterad forskning om
förebyggande verksamhet och psykosociala
återanpassningsprogram för sexuellt exploaterade
barn. Sida stöder vidare ILO:s barnarbetsprogram
(IPEC) och ger stöd till ett samarbetsprojekt mellan
Världsbanken, Unicef och ILO om förbättrad statistik
angående barnarbete.
Sida ger även stöd till United Nations Economic
and Social Commission for Asia and the Pacific
(ESCAP) i Sydostasien för att ta fram
uppföljningsplaner till Stockholmkonferensen mot
sexuell exploatering av barn och stärka kompetensen
bland hälso- och socialarbetare att bistå barn och
ungdomar som blivit utsatta för sexuella övergrepp
och sexuellt slaveri. Deltagande i projektet är
bl.a. Thailand, Vietnam, Laos, Kambodja, Burma och
Yunnan-provinsen i Kina.
Utskottet konstaterar att Utrikesdepartementet
inom ramen för gällande handlingsplan varje år
uppmärksammar utlandsmyndigheterna på vikten av att
de följer frågan om sexuell exploatering av barn
både i den årliga MR-rapporteringen och det
konsulära arbetet. Rekommendationer har även gått ut
om hur frågor om barnsexhandel bör hanteras, t.ex. i
de fall svenska medborgare misstänks för sexualbrott
mot barn, och utlandsmyndigheterna har för sitt
informationsarbete bl.a. fått boken "Ingen fristad -
om barnsexturism och gränslös brottsbekämpning".
Information riktad till turister som besöker länder
där barnprostitution förekommer är en mycket viktig
uppgift i detta sammanhang men möjligheterna för
svenska utlandsmyndigheter att på lokal nivå påverka
politiken är begränsade. På förslag av Unicef har
svenska ambassader, t.ex. i Sydostasien, gjort
gemensam sak med andra nordiska länder bl.a. för att
uppmärksamma frågan om sexuell exploatering av barn
i respektive land. Svenska insatser har i allt högre
grad kanaliserats genom Unicef, som i sin tur kommit
att använda sig av och samarbetar med religiösa och
andra lokala frivilliga nätverk.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de
frågor som motionerna väckt är besvarade och
avstyrker därmed motionerna 2001/02:U209 (c) yrkande
8, 2001/02:U327 (kd) yrkandena 1 och 2, 2001/02:U345
(fp) yrkande 21 samt 2002/03:U282 (kd) yrkande 1.
Barnsoldater och barn i väpnade konflikter
Motionerna
I motion 2001/02:U222 (m) yrkande 7 kräver motionärerna
att Sverige fortsatt driver på det internationella
arbetet för att förhindra att barn rekryteras som
soldater. Även i motion 2001/02:U305 (kd) yrkande 10
framhålls att utnyttjandet av barnsoldater är helt
oacceptabelt och att kampen mot detta måste prioriteras
av det internationella samfundet. I motion 2001/02:U327
(kd) yrkande 12 liksom i motion 2002/03:U282 (kd)
yrkande 10 krävs att Sverige i det internationella
samfundet skall agera för att konventionen om barnets
rättigheter efterföljs och att en nolltolerans mot
barnsoldater införs. I motion 2001/02:U338 (s) krävs
att Sverige verkar för att barn och ungdomar som på
olika sätt dras in i väpnade konflikter inte skall
kunna åtalas för krigsförbrytelser vid en eventuell
krigstribunal. I motion 2001/02:U345 (fp) yrkande 57
framhålls att risken är stor att många barnsoldater kan
komma att användas i Afghanistan i det krig som väntas
i och med USA:s sökande efter terrorister, och
motionärerna understryker vikten av att det
internationella samfundet försöker förhindra att detta
sker. I motion 2001/02:U327 (kd) yrkande 13 liksom i
2002/03:U282 (kd) yrkande 11 framhålls vikten av att
hjälpa traumatiserade barnsoldater tillbaka till ett
liv i samhället och i motion 2002/03:U290 (kd) yrkande
15 krävs att Sverige skall sätta hård press på
konflikthärjade stater i Afrika så att barn skyddas
från tvångsrekrytering till egna eller andra väpnade
styrkor. Vidare framhålls i motion 2002/03:U296 (kd)
yrkande 8 att arbetet med att kämpa mot användandet av
barnsoldater bör prioriteras av det internationella
samfundet.
Utskottets överväganden
I FN:s barnkonvention stadgas att konventionsstaterna
skall avstå från att rekrytera en person som inte
uppnått 15 års ålder till sina väpnade styrkor.
Utskottet har i tidigare betänkande konstaterar att det
i stadgan för internationella brottmålsdomstolen (ICC)
anges att det skall anses som en krigsförbrytelse att
rekrytera och använda barn under femton år i väpnade
konflikter. Huvuddragen i brottmålsdomstolens artikel 8
[§ 2e (vii)] överensstämmer med barnkonventionens
artikel 38.
Utskottet har tidigare konstaterat att
tilläggsprotokollet till barnkonventionen angående
förbud mot barnsoldater innebär förbud mot
deltagande i väpnad konflikt och tvångsrekrytering
av personer under 18 år. Beträffande frivillig
rekrytering stadgar protokollet att staterna skall
höja gränsen från 15 år och samtidigt lämna en
bindande deklaration om vilken åldersgräns som
kommer att tillämpas. Utskottet konstaterar att
tilläggsprotokollet riktar sig både till regeringar
och till gerillarörelser och andra väpnade grupper.
Utskottet har vidare inhämtat att det i nuvarande
ratifikationsläge inte är aktuellt att förhandla
fram något nytt protokoll beträffande åldersgränsen.
Sverige och flera andra länder arbetar nu för att
det gällande protokollet skall ratificeras av så
många länder som möjligt och att de fördragsslutande
parterna lämnar en bindande deklaration som anger 18
år som gräns för rekrytering. Den svenska
delegationen till Interparlamentariska unionens
(IPU) konferens 2001 i Burkina Faso presenterade ett
utkast till resolution och bidrog aktivt till att
utarbeta den slutliga resolutionstexten på
barntemat. Det svenska förslaget om att personer som
inte uppnått 18 års ålder inte skall rekryteras till
väpnade styrkor fick också starkt stöd i den
slutliga resolutionen.
Sverige har bidragit till demobiliserings- och
rehabiliteringsprogram för barnsoldater i bl.a.
Uganda, Angola och Sudan. Ett antal insatser som är
riktade mot att förhindra rekrytering av
barnsoldater får stöd av Sida, och Sverige har
aktivt stött det arbete som FN:s
generalsekreterarens särskilda rapportör utfört om
barn som utsatts för väpnade konflikter. En
möjlighet att försöka påverka de länder som använder
sig av barnsoldater vore att samla in och öppet
publicera informationen om vilka länder som inte
följer tilläggsprotokollet.
Barn som rekryteras till stridande eller andra
roller i krig kommer ofta från fattiga, redan
marginaliserade familjer och befolkningsgrupper.
Sociala ojämlikheter samt könsdiskriminering
resulterar i att ett betydande antal barn bland
soldater och stödtrupperna är unga kvinnor och
flickor även om de som aktivt strider ofta är unga
män och pojkar. Det är därför viktigt att
uppmärksamma och tillgodose de särskilda behov som
flickor har som varit barnsoldater och som ofta,
förutom att de ingår i de stridande styrkorna, även
utnyttjas sexuellt av manliga officerare och
soldater. Erfarenheter visar att de flesta
satsningar som görs på rehabilitering av soldater är
inriktade på manliga soldater och det är därför
särskilt angeläget att uppmärksamma flickors och
unga kvinnors behov av tillgång till resurser vid
rehabilitering. Sverige verkade aktivt för
antagandet och uppföljningen av FN:s säkerhetsråds
resolution 1325/2000 som uppmärksammar situationen
för kvinnor och flickor i krig, väpnade konflikter
och fredsbyggande verksamhet.
I FN har både generalsekreteraren och
säkerhetsrådet deklarerat att åtal mot barnsoldater
mellan 15 och 18 år gamla endast får ske i extrema
undantagsfall och under beaktande av särskilda
rättegångsregler för minderåriga och normer för
mänskliga rättigheter. Fängelsestraff får inte
utdömas utan barnsoldaterna skall undergå
rehabiliterings-, reintegrerings- och
utbildningsprogram.
Utskottet menar att det nu är angeläget att en
helhetsbedömning görs av hur effektivt FN-systemets
insatser för barn i väpnade konflikter varit och vad
som krävs för att ytterligare stärka dessa insatser.
I Unicefs strategiska plan för perioden 2002-2005
återfinns frågorna om hur organisationens verksamhet
kan bidra till skydd av barn i väpnade konflikter
som en av de mest prioriterade uppgifterna.
Utskottet konstaterar vidare att Regeringskansliets
kapacitet för konfliktförebyggande arbete har
stärkts genom att sambanden mellan
konflikthantering, fred, säkerhet och
fattigdomsbekämpning tydligare uppmärksammats.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de
frågor som motionerna väckt är besvarade och
avstyrker därmed motionerna 2001/02:U222 (m) yrkande
7, 2001/02:U305 (kd) yrkande 10, 2001/02:U327 (kd)
yrkande 12, 2001/02:U338 (s), 2001/02:U345 (fp)
yrkande 57, 2001/02:U327 (kd) yrkande 13,
2002/03:U282 (kd) yrkandena 10 och 11, 2002/03:U290
(kd) yrkande 15 samt 2002/03:U296 (kd) yrkande 8.
Barn med behov av särskilt stöd
Motionerna
I motion 2001/02:U327 (kd) yrkande 4 krävs att
särskilda ansträngningar görs för att möta de
speciella behov som barn med funktionshinder har och
att tillse att deras rättigheter uppfylls. I motion
2001/02:U327 (kd) yrkande 8, liksom i motion
2002/03:U282 (kd) yrkande 7 framhålls att fattigdom
är orsaken till att många föräldrar lämnar sin barn
och att många barn utnyttjas och hamnar i
ohälsosamma gatumiljöer. Motionärerna kräver att
Sverige i internationella sammanhang skall verka för
att fysisk och psykisk hjälp ges till gatubarn. I
motion 2002/03:U282 (kd) yrkande 3 framhävs vikten
av att möta de särskilda behov som barn med
funktionshinder har för att se till att deras
rättigheter uppfylls och att de behandlas med
respekt och som jämlika medborgare i samhället. I
yrkande 5 framhålls att barn med handikapp är mer
utsatta än andra vid väpnade konflikter och under
flykt. De har svårt att uppfatta faran och är mer
utlämnade än andra barn om de skiljs från sina
föräldrar. Det finns i dag ingen statistik över
flyktingar med handikapp; i det som redovisas
framgår enbart ålder och kön.
Utskottets överväganden
Genom att FN:s specielle rapportör för
handikappfrågor varit svensk har det varit möjligt
att lyfta fram frågorna kring de funktionshindrades
mänskliga rättigheter och aktivt verka för att FN:s
standardregler utarbetas i nära samklang den svenska
synen. Få länder och handikapporganisationer
rapporterar om kränkningar, och för att kunna bryta
tystnaden är det därför viktigt att öka kunskapen om
människor med funktionshinder och deras rättigheter.
Utskottet konstaterar att Sverige aktivt verkar
för att främja deltagande av funktionshindrade
personer i seminarier och i att stärka
internationella handikapporganisationer i
aktiviteter som omfattar arbetslivet, hälsovård och
socialt deltagande.
Utskottet har inhämtat att ett nordiskt samarbete
pågår mellan departement, myndigheter och
organisationer i syfte att stärka handikappfrågornas
betydelse inom utvecklingssamarbetet, såväl
bilateralt som multilateralt. Utskottet konstaterar
vidare att Sida stöder barn med handikapp genom
insatser för att utveckla alternativ till
institutionsvård i Litauen och Ryssland. I
landstrategierna för de baltiska länderna står
angivet att insatser för att förbättra situationen
för barn och ungdomar skall genomföras med
utgångspunkt i barnkonventionen.
Fysiskt och mentalt handikappade barn har det
särskilt svårt i de minst utvecklade länderna.
Utskottet har tidigare konstaterat att ett av de
stora problemen för funktionshindrade barn är att de
ofta blir institutionsbarn och att de därför ofta
helt förlorar all kontakt med sina föräldrar och kan
få stora svårigheter att anpassas till ett liv ute i
samhället.
Insamling, analys och presentation av köns- och
åldersfördelad statistik är prioriterade insatser
inom svenskt utvecklingssamarbete. Behovet av
grundläggande information och tillförlitliga data på
en rad områden blir allt viktigare och stöd till
uppbyggnaden av olika former av statistisk kunskap
har prioriterats av Sida. Födelseregistrering av
barn är särskilt viktig och statistik som
reflekterar barns syn på sin situation bör
utvecklas, liksom kopplingen mellan
statistikinsamling, analys och ökad kunskap om barns
situation bland beslutsfattare. Unicef erbjuder i
sin verksamhet utbildning som är riktad till
beslutsfattare, myndigheter, föräldrar och barn om
barns rättigheter i det egna landet. Den svenska
barnombudsmannen (BO) har t.ex. anordnat kurser om
barnets rättigheter för beslutsfattare från olika
samarbetsländer.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de
frågor som motionerna väckt är besvarade och
avstyrker därmed motionerna 2001/02:U327 (kd)
yrkandena 4 och 8 samt 2002/03:U282 (kd) yrkandena
3, 5 och 7.
Flickors situation
Motionerna
I motion 2001/02:U327 (kd) yrkande 9 krävs att
Sverige ger stöd till fortsatt arbete med att stärka
flickornas ställning och motverka diskriminering mot
dem. I motion 2001/02:U345 (fp) yrkande 25 krävs att
Sverige aktivt bidrar till arbetet med att hjälpa
flickor som utsatts för könsstympning. Vidare krävs
i motion 2001/02:U349 (kd) yrkande 16 att Sverige i
det multi- och bilaterala biståndsarbetet och i
andra internationella sammanhang särskilt
uppmärksammar flickornas situation i Indien och Kina
och i yrkande 17 att frågan om prenatal
könsdiskriminering lyfts fram inom det bilaterala
utvecklingsarbetets ram. Motionärerna kräver i
yrkande 18 att stöd bör ges till allmän utbildning
och upplysningskampanjer för att ändra attityder
till flickors och kvinnors människovärde och
mänskliga rättigheter och i yrkande 19 att Sverige i
olika bilaterala och multilaterala sammanhang
uppmärksammar den afrikanska flickans skolsituation
för att få afrikanska myndigheter att på allvar
engagera sig i problemet med sexuella trakasserier
och våld riktat mot flickor i skolorna. I yrkande 20
krävs att Sverige internationellt skall arbeta mot
att flickor och kvinnor används som handelsvaror och
slavar.
I motion 2002/03:L277 (v) yrkande 5 krävs att
Sverige aktivt i FN och EU skall driva frågan om
barnäktenskap och tvångsäktenskap för att de utsatta
flickornas och kvinnornas situation skall kunna
förbättras. Liknande yrkande framförs även i
2002/03:A323 (v) yrkande 4.
I motion 2002/03:U282 (kd) yrkande 8 krävs att
Sverige fortsätter att arbeta för att stärka
flickors ställning och motverka diskriminering, och
i yrkande 9 att Sverige i FN och EU skall arbeta mot
kvinnlig könsstympning.
Utskottets överväganden
Enligt ILO finns det ca 250 miljoner barn i åldern
5-14 år som arbetar i Asien, Afrika och
Latinamerika. Siffrorna inkluderar inte
hushållsarbete i det egna hemmet, vilket gör att
många flickors arbetsinsatser inte räknas in i
statistiken. Flickor som arbetar i hushållssektorn
tillhör de barnarbetare som far mest illa.
Majoriteten av världens barnarbetare - ca 70 % -
finns inom jordbruket. De flesta av dem arbetar
tillsammans med sina familjer på små
familjejordbruk.
Utskottet konstaterar att stöd till
utbildningsinsatser är den kanske viktigaste
hävstången ut ur fattigdom i alla samhällen; både
för flickor och pojkar, kvinnor och män. För att
förbättra flickors situation ger Sida stöd till
åtgärder i en rad länder. Insatser som bl.a. syftar
till att öka andelen flickor som får tillgång till
grundskoleutbildning. Sverige verkar också inom
ramen för det internationella utvecklingssamarbetet
för att stärka flickors ställning och för att skapa
förutsättningar för förbättrad information om deras
egen sexuella och reproduktiva hälsa. Omfattande
svenska och svenskfinansierade insatser genomförs i
ett stort antal länder i Afrika och Asien.
Sida ger stöd till WHO:s program för reproduktiv
hälsa och till det globala handlingsprogrammet för
att förstärka barnmorskefunktionen för säkrare
graviditeter. Omkring 1,5 miljoner spädbarn dör
varje år på grund av att de inte ammas tillräckligt
och Sida stöder därför s.k. amningsnätverk runt om i
världen. Dessa nätverk ökar barns möjligheter att
överleva, genom att värna deras rätt att bli ammade
och arbetande mödrars rätt att få amma. Vidare görs
insatser i t.ex. Indien och Nicaragua för att
förstärka barnmorskefunktionen på bynivå med
handlednings- och utbildningsinsatser. I Afrika
stöds ett omfattande nätverk, African Midwives
Research Network, för barnmorskor med
forskningsintresse.
I FN:s kommitté för barnets rättigheter
konstateras att nationell lagstiftning rutinmässigt
anger en lägre ålder för giftermål för flickor än
för pojkar. Utskottet menar att barnäktenskap och
tvångsäktenskap är uttryck för kvinnoförtryck och
sexuellt våld mot barn och kvinnor. Svensk
lagstiftning har nyligen ändrats för att komma åt de
fall då barn- eller tvångsäktenskap ingåtts
utomlands och som tidigare blivit giltiga i Sverige.
Både barnkonventionen och FN:s konvention om
avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,
CEDAW, syftar till att ha samma myndighetsålder för
äktenskap för kvinnor som för män.
Sverige har i flera fall tagit initiativ till att
FN-organisationerna Unicef, WHO och UNFPA aktivt
skall verka för att kvinnlig könsstympning upphör.
Sverige har också som ett led i arbetet mot våld mot
kvinnor vid upprepade tillfällen tagit upp frågan i
FN. Utskottet anser att bekämpande av kvinnlig
könsstympning är en fråga om mänskliga rättigheter.
Enligt FN:s konvention om avskaffande av all slags
diskriminering av kvinnor måste seder och bruk
avskaffas, som grundar sig på föreställningen om det
ena könets underlägsenhet.
Sociala, kulturella och religiösa faktorer kan
aldrig användas som ursäkt för att begå brott mot de
mänskliga rättigheterna. Det mest effektiva sättet
att bekämpa prenatal könsdiskriminering, dvs.
selektiva aborter, är att i ett brett perspektiv
arbeta för att motverka föreställningen om att
flickor och kvinnor är underordnade män. Sverige
verkar i såväl det bilaterala som det multilaterala
utvecklingssamarbetet för att synliggöra kvinnors
och mäns olika villkor. Riktade insatser görs inom
detta område i bl.a. Kina och Indien för
jämställdhet och för att förstärka kvinnors och
flickors situation.
Könsstympning är ett oacceptabelt uttryck för
kvinnoförtryck och sexuellt våld. Denna typ av våld
har ingen legitimitet i de religioner eller
samhällsskick som oftast åberopas utan förekommer
fortfarande som utbredd, förvrängd social praxis.
Motiven uppges varierar från socialt tryck - att
flickor annars riskerar att förbli ogifta - till att
kontrollera kvinnors och ogifta flickors sexualitet,
och till behovet av inkomster för dem som utför
stympningen. Det är oacceptabelt och oroande att de
djupt kränkande övergreppen sker mot de yngsta
flickebarnen och även mot flickor och kvinnor efter
döden.
I slutet av 1980-talet kom, bl.a. på svenskt
initiativ, frågan om könsstympning för första gången
upp i FN:s barnfonds, Unicefs, styrelse. Den
regionala afrikanska organisationen mot skadliga
traditionella medicinska sedvänjor, Inter Agency
Committee against Harmful Traditional Health
Practices, ombads redogöra för problemets omfattning
och innebörd, och därigenom uppmärksammades det att
övergreppen fortsätter, även i de länder som sedan
länge lagstiftat mot sedvänjan.
Sverige har i flera fall givit stöd och tagit
initiativ till att Unicef, WHO, UNFPA och andra
organisationer aktivt skall verka för att både bistå
offren för könsstympning och arbetet med att helt
eliminera sedvänjan. Svenskt stöd har också gått
till Internationella familjeplaneringsfederationen
(IPPF) för insatser mot könsstympning. Det har bl.a.
utvecklats en rad initiativ där lokala
kvinnoorganisationer arbetar med att ersätta
könsstympningen med andra, mer symboliska, riter för
att markera att unga flickor blir upptagna i
samhällsgemenskapen.
Utskottet menar att det är viktigt att Sverige
även fortsättningsvis engagerar sig i dessa frågor
och fortsätter att vara pådrivande för att unga
flickor och kvinnor inte skall utsättas för och bli
lidande av det våld som könsstympning innebär. Det
är viktigt att Sverige också driver arbetet mot
könsstympning inom ramen för EU:s bistånd, och i
enlighet med gemenskapens nya utvecklingspolicy
skall barn- och barnrättsfrågorna drivas som
prioriterade teman.
Utskottet konstaterar att FN:s generalsekreterare
under 2002 redogjorde för de åtgärder som
medlemsstaterna genomfört för att verka mot våld mot
kvinnor genom s.k. hedersmord. Sverige ger sitt
starka stöd till detta arbete och utskottet anser
att det internationella samfundet med kraft måste
agera för att denna form av våld mot kvinnor upphör.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de
frågor som motionerna väckt är besvarade och
avstyrker därmed motionerna 2001/02:U327 (kd)
yrkande 9, 2001/02:U345 (fp) yrkande 25,
2001/02:U349 (kd) yrkandena 16-20, 2002/03:L277 (v)
yrkande 5, 2002/03:A323 (v) yrkande 4 samt
2002/03:U282 (kd) yrkandena 8 och 9.
Barn och hiv
Motionerna
I motion 2001/02:U327 (kd) yrkande 7 liksom i motion
2002/03:U282 (kd) yrkande 6 framhålls vikten av att
göra särskilda insatser för att upprätta
handlingsplaner för att omhänderta barn som direkt
eller indirekt drabbats av hiv/aids. I motion
2001/02:U9 (kd) krävs att Sverige måste ställa krav
på statsledningars agerande i kampen mot hiv/aids.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att fattigdom är både orsak
till och effekt av spridningen av hiv/aids och
särskilt unga kvinnor och flickor löper risk att
smittas genom ofrivilliga, påtvingade samlag och
våldtäkt. I takt med att smittan sprids utarmas
hälsovårdens resurser i utvecklingsländerna. Bristen
på lärare och många andra yrkeskategorier inom
hälsovården är redan tydligt kännbar i vissa länder.
Att stoppa spridningen av hiv/aids senast år 2015
ingår i de främsta millennieutvecklingsmålen, och i
slutdokumentet från barntoppmötet 2002 är kampen mot
hiv/aids ett av huvudmålen. Sverige verkar såväl bi-
som multilateralt för att samtliga samarbetsländer
skall intensifiera sina ansträngningar i kampen mot
hiv/aids.
Utskottet har tidigare konstaterat att hiv/aids är
ett utvecklingsproblem som kräver ett brett
angreppssätt och åtgärder som tar fasta på såväl
förebyggande arbete som vård, behandling och
lindring av följderna för den enskilde och samhället
som helhet. Unga människor är särskilt utsatta för
infektionsrisker och de har ofta inte tillgång till
det stöd och den rådgivning som skulle behövas.
Den av Sida utarbetade hiv/aids-strategin Att
investera för framtida generation är ett
arbetsverktyg för hiv/aids-insatser inom alla
sektorer, i alla samarbetsländer.
Strategin lyfter fram olika typer av insatser som
anses nödvändiga i kampen mot hiv/aids:
1. att öka det politiska ansvaret
2. att bygga ut effektiva hälsosystem
3. att fortsätta preventionsarbetet
4. att planera/hålla beredskap inom alla sektorer
för att hantera konsekvenserna av epidemin
5. att ge stöd till smittade och drabbade.
Utskottet konstaterar vidare att vikten av att stärka kvinnans
ställning för att bekämpa spridningen av hiv finns
med som ett inslag i den deklaration om hiv/aids som
FN:s generalförsamling antagit och som även är en
betydelsefull del av den svenska politiken på
området.
Sverige har ökat stödet till UNAIDS och under 2002
uppgick det till 52 miljoner kronor. Sida har aktivt
medverkat i förhandlingarna kring och styrningen av
den nya internationella fond som prioriterar arbetet
mot hiv/aids, malaria och tuberkulos, och Sverige
har avsatt 600 miljoner kronor under tre år till
fonden. Sida bidrar dessutom med 1 miljon kronor
till utvärderingen av UNAIDS som nu varit operativ i
fem år. Därutöver utbetalades ca 290 miljoner kronor
under 2001 för insatser inom det bredare området
sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.
Enligt utskottets mening bör Sverige i sin dialog
med samarbetsländerna stödja dessa länders eget
arbete med att uppfylla de åtaganden som de gjort i
internationella sammanhang vad gäller bekämpning av
hiv/aids. Antalet barn som blivit föräldralösa på
grund av hiv/aids-epidemin växer lavinartat i främst
Afrika, och många barn lämnas helt ensamma utan
stöd. Utskottet anser att en bedömning av
förhållandena för exempelvis föräldralösa barn bör
ske på landnivå och utgå från de behov som finns i
respektive land. På lokal nivå kan man bäst bedöma
vad som krävs för att göra de bästa och mest
angelägna insatserna för drabbade, ofta föräldralösa
barn.
Under det svenska ordförandeskapet i EU
genomfördes en specialsession i FN:s
generalförsamling om hiv/aids. Mötet antog enhälligt
ett handlingsprogram som bl.a. kräver att varje land
har ett nationellt program mot spridningen av hiv år
2003.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de
frågor som motionerna väckt är besvarade och
avstyrker därmed motionerna 2001/02:U9 (kd),
2001/02:U327 (kd) yrkande 7 samt 2002/03:U282 (kd)
yrkande 6.
Regeringens skrivelse
Utskottet har mottagit regeringens skrivelse
2001/02:186 Ett barnrättsperspektiv i
internationellt utvecklingssamarbete, vilken
föreslås bli lagd till handlingarna.
Utskottet
Reservationer
1. FN:s barnkonvention (punkt 1)
av Rosita Runegrund (kd), Agne Hansson (c) och
Lotta N Hedström (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 1. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2001/02:L264 yrkande
1, 2001/02:U209 yrkandena 2 och 4 samt 2002/03:U313
yrkande 24. Motionerna, 2001/02:U327 yrkande 14,
2001/02:U345 yrkande 23, 2002/03:U228 yrkande 20,
2002/03:U282 yrkande 12 samt 2002/03:U313 yrkande 24
avslås med vad utskottet anfört.
Ställningstagande
Ingen konvention om mänskliga rättigheter har
ratificerats så snabbt av så många länder som den om
barnets rättigheter. Verkligheten visar dock att den
politiska viljan måste stärkas för att alla barn
skall få sina rättigheter tillgodosedda. FN:s
konvention om barnets rättigheter har ratificerats
av alla länder utom USA och Somalia. USA har valt
att inte ratificera FN:s barnkonvention med
hänvisning till att den inkräktar på föräldrarnas
rättigheter. Sverige bör starkt uppmana USA att
ratificera FN:s barnkonvention.
FN:s barnkonvention tar nästan enbart upp barnets
rättigheter gentemot staten i stället för att lägga
tyngdpunkten i konventionstexten på barnens
föräldrar. Barnkonventionen verkar bygga på
uppfattningen att barns skyddsbehov varierar med
hänsyn till ändamålet i stället för med hänsyn till
barnets ålder. Detta är oacceptabelt. Alla har rätt
att vara barn upp till 18 års ålder, vilket vi anser
att Sverige bör verka för.
Man brukar tala om ett aktivt respektive passivt
barnets bästa. Med ett passivt barnets bästa förstås
att barnet tillerkänns grundläggande skydd och
rättigheter med samma innehåll som gäller för övriga
samhällsgrupper. Innebörden av ett aktivt barnets
bästa är att barnet skall få rättigheter och skydd
utöver vad andra grupper åtnjuter. Barnet skall få
ett skydd mot vårdnadshavare som gör sig skyldig
till missbruk, försummelse eller brister i omsorgen.
Ett liknande skydd finns för alla samhällsmedlemmar
genom sociala och straffrättsliga lagar.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför.
Vårt förslag lämnas med anledning av motionerna
2001/02:L264 yrkande 1, 2001/02:U209
yrkandena 2 och 4 samt 2002/03:U313 yrkande
24.
2. Kommersiell sexuell exploatering av barn
(punkt 4)
av Agne Hansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 2. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:U209 yrkande 8.
Motionerna 2001/02:U327 yrkandena 1 och 2,
2001/02:U345 yrkande 21 samt 2002/03:U282 yrkande 1
avslås med vad utskottet anfört.
Ställningstagande
Den värsta formen av barnarbete är barnpornografin.
Barnpornografi är brottsdokument, bilder eller
filmsekvenser som beskriver sexuella övergrepp på
barn. Spridningen av barnpornografi har ökat
dramatiskt det senaste årtiondet. Mycket av denna
ökning beror på den ökade tillgången på och
användningen av nya kommunikationsmetoder.
Tilläggsprotokollet till FN:s barnkonvention
innehåller även en uppmaning till en
världsomfattande kriminalisering av produktion,
distribution och innehav av barnpornografi. Att
Internet används i så stor utsträckning har flera
orsaker: Internet är billigt och enkelt att använda,
anonymiteten är stor och det legala systemet är
svagt. Såväl regeringar som IKT-branschen
(information och kommunikationsteknik) måste öka
samarbetet för att både tekniskt och
lagstiftningsmässigt kunna hindra att tekniken
används till den kriminella verksamhet som
barnpornografin är. Sverige bör aktivt arbeta för
ett ökat samarbete mellan regeringar och IKT-
branschen för att bekämpa spridning av
barnpornografi via Internet.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad jag framför. Mitt
förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U209
yrkande 8.
3. Barn och hiv (punkt 8)
av Rosita Runegrund (kd) och Agne Hansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 3. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:U9. Motionerna
2001/02:U327 yrkande 7 samt 2002/03:U282 yrkande 6
avslås med vad utskottet anfört.
Ställningstagande
Politiskt ledarskap är avgörande för framgångar i
arbetet med att förebygga hiv och mildra
konsekvenserna av aids. Därför får Sverige aldrig
backa från att framföra tydlig kritik av politiskt
ledarskap som motarbetar eller allvarligt försvårar
arbete och åtgärder för att förebygga hiv/aids, och
den svenska regeringen måste ställa höga krav på
statsledningar som väljer att inte samarbeta i
kampen mot hiv/aids. Den enorma ökningen av
våldtäkter av barn i en del afrikanska länder
förklarades till stor del med myter om att man kan
undgå att smittas av hiv och insjukna i aids genom
att ha samlag med oskulder, vanligtvis barn. Denna
myt leder till att barn smittas av hiv/aids och att
våldtäkter är ett omfattande problem. Världens
politiska ledare måste ta ansvar och erkänna
epidemins funktionssätt, spridningsvägar,
konsekvenser och hur problemet skall angripas. I dag
leder okunskapen till fruktansvärda kränkningar av
människovärdet.
Det är av stor vikt att betona
jämställdhetsperspektivet i arbetet mot hiv/aids.
Liksom barn betraktas kvinnor inte sällan som en
ägodel i många av de värst hiv/aidsdrabbade delarna
av världen. Kvinnorna har inte makt över sin egen
kropp, och deras rättigheter i jämförelse med
mannens är i det närmaste obefintliga. Det är
vanligtvis männen som blir infekterade av hiv och
för smittan vidare. Kvinnorna förväntas ställa upp
på männens önskemål och för sedan smittan vidare
till barnen vid födseln eller genom exempelvis
amning.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt
förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U9.
Särskilt yttrande
1. Kommersiell sexuell exploatering av barn
(punkt 4)
av Rosita Runegrund (kd) och Agne Hansson (c).
Först på senare tid har den skrämmande omfattningen
av den internationella barnsexhandeln blivit känd.
Enligt Unicefs rapport från barntoppmötet är
uppskattningsvis 1,2 miljoner barn offer för
trafficking. Grundorsaken är fattigdom. Barn från
utarmade länder är de mest utsatta eftersom de har
få möjligheter till utbildning och arbete.
Det har tagit regeringen fyra år innan kritiken
mot den handlingsplan som regeringen presenterade
1998 togs på allvar. Handlingsplanen kritiserades
för att vara dåligt underbyggd och allmänt hållen
samt för att sakna tydliga tidsramar och konkreta
förslag. Kunskapen om den svenska situationen brast
också i och med att man inte ansåg att ytterligare
åtgärder krävdes för svensk del, detta trots att det
saknas systematiserad information om denna typ av
brott begångna av svenskar i andra länder. I 40 år
har den extraterritoriella lagstiftningen funnits,
och under den perioden har endast en person dömts
trots ett flertal gripanden.
Kommersiell sexuell exploatering av barn är ett
internationellt problem. En förutsättning för att
kunna bekämpa kommersiell sexuell exploatering av
barn är internationellt samarbete. Sverige skall
bidra till sådant samarbete.
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Skrivelsen
Regeringens skrivelse 2001/02:186 Ett
barnrättsperspektiv i internationellt
utvecklingssamarbete.
Motioner från den allmänna
motionstiden
2001/02:L264 av Viviann Gerdin m.fl. (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
verka för att FN:s barnkonvention bättre tydliggör
föräldrarnas ansvar samt att en alltför tidig
myndighetsålder inte bör tillåtas.
2001/02:U209 av Marianne Andersson m.fl. (c):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige starkt
uppmanar USA att ratificera FN:s barnkonvention.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige utan
dröjsmål bör ratificera tilläggsprotokollet till
FN:s barnkonvention.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige i
internationella sammanhang bör motverka
förekomsten av allt barnarbete som skadar barnets
hälsa, säkerhet, moral eller möjlighet till
undervisning.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige såväl
i biståndsarbetet som i allt övrigt
internationellt samarbete bör verka för att alla
barn skall få tillgång till kostnadsfri
undervisning.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att samarbetet
mellan regeringar och IKT-branschen bör öka för
att bekämpa spridningen av barnpornografi via
Internet.
2001/02:U222 av Göran Lennmarker m.fl. (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige i sitt
utvecklingsarbete bör verka för att minska antalet
barn på institution och ge stöd till humanare
omvårdnadsformer.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
fokusera sina insatser på utbildningsområdet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige
ställer krav på att alla barn och ungdomar får en
grundläggande skolutbildning.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
kräva att samarbetsländer efterlever ILO-
konventionen och FN:s barnkonvention vad avser
barnarbete.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige i sitt
internationella utvecklingssamarbete bör stödja
insatser som syftar till att sprida medvetenhet
bland barn om riskerna med människohandel.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
Sverige fortsätter att driva på i arbetet mot
barnsoldater.
2001/02:U287 av Monica Green m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att intensifiera insatserna
mot barnarbete.
2001/02:U305 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kampen mot
användandet av barnsoldater bör prioriteras i det
internationella samfundet.
2001/02:U327 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att revidera
handlingsplanen från 1998 mot kommersiell sexuell
exploatering av barn.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
aktivt bör driva på det internationella samfundet
och genom frivilligorganisationer som ECPAT
fortsätter arbetet mot sexturismen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
skall verka för att EU och ILO bör verka för att
handel med barn i arbetskraftssyfte stoppas.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
särskilda ansträngningar görs för att möta de
särskilda behov som barn med funktionshinder har
och tillse att deras rättigheter uppfylls.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
skall verka för att barn får växa upp i
familjemiljöer så långt detta är möjligt.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av
extraordinära insatser för att upprätta
handlingsplaner för omhändertagande av barn
drabbade av aids.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen i
internationella sammanhang skall verka för att
fysisk och psykisk hjälp ges till gatubarnen.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att vi i Sverige
inom vårt land och i övriga världen fortsätter att
arbeta för att stärka flickornas ställning och
motverka diskriminering.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
inom det internationella samfundet skall agera för
att konventionen om barns rättigheter efterföljs
och att en nolltolerans mot barnsoldater införs.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av adekvat
hjälp genom Unicef till traumatiserade
barnsoldater för att hjälpa dem tillbaka in i
samhället.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
verka för att ländernas rapportering till FN
avseende barnkonventionen kompletteras med
redovisning av miljön och barns utsatthet i detta
avseende.
2001/02:U338 av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i motionen om att barn och ungdomar
som på olika sätt dras in i väpnade konflikter inte
skall kunna åtalas för krigsförbrytelser vid en
eventuell krigstribunal.
2001/02:U345 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp):
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att allt tänkbart
stöd måste ges till barn som har sålts och
utnyttjats.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige bör verka för att fler länder
ratificerar ILO:s konvention från 1999 om de
värsta formerna av barnarbete.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige aktivt måste bidra till arbetet
med att stötta barns och ungdomars rättigheter.
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige aktivt
bör bidra i arbetet med att hjälpa de flickor som
utsatts för könsstympning.
57. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om risken att stora
mängder barnsoldater kan komma att användas i
Afghanistan i det krig som väntas i och med USA:s
sökande efter terrorister och nödvändigheten av
att försöka förhindra detta.
2001/02:U349 av Margareta Viklund m.fl. (kd):
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige i det
multi- och bilaterala biståndsarbetet samt i andra
internationella sammanhang särskilt uppmärksammar
flickornas situation i Indien och Kina.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att frågan om
prenatal könsdiskriminering lyfts fram inom det
bilaterala utvecklingsarbetets ram.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stöd bör ges
till allmän utbildning och upplysningskampanjer
för att ändra attityder till flickors och kvinnors
människovärde och mänskliga rättigheter.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige i
olika bilaterala och multilaterala sammanhang för
upp den afrikanska flickans skolsituation för att
få afrikanska myndigheter att ta tag i problemet
med sexuella trakasserier och våld riktat mot
flickor i skolorna.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
internationellt skall arbeta mot att flickor och
kvinnor används som handelsvaror och slavar.
2002/03:L277 av Tasso Stafilidis m.fl. (v):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
aktivt skall driva frågan om barnäktenskap och
tvångsäktenskap i FN och EU för att de utsatta
flickornas och kvinnornas position skall
förbättras.
2002/03:U228 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för att
stärka och förbättra barns rättigheter.
2002/03:U282 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):
1. Riksdagen begär att regeringen aktivt driver på
det internationella samfundet och genom
frivilligorganisationer som ECPAT fortsätter
arbetet mot sexturismen.
2. Riksdagen begär att regeringen skall verka för
att EU och ILO verkar för att handel med barn i
arbetskraftssyfte stoppas.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att möta
de särskilda behov som barn med funktionshinder
har och bidra till att deras rättigheter uppfylls.
4. Riksdagen begär att regeringen skall verka för
att barn får växa upp i familjemiljöer så långt
detta är möjligt.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om statistik över
flyktingbarn med funktionshinder.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av insatser
för att upprätta handlingsplaner för
omhändertagande av barn drabbade av aids.
7. Riksdagen begär att regeringen i internationella
sammanhang skall verka för att fysisk och psykisk
hjälp ges till gatubarnen.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att vi i Sverige
inom vårt land och i övriga världen fortsätter att
arbeta för att stärka flickornas ställning och
motverka diskriminering.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige inom
EU och FN skall arbeta mot kvinnlig könsstympning.
10. Riksdagen begär att regeringen inom det
internationella samfundet skall agera för att
konventionen om barns rättigheter efterföljs och
att en nolltolerans för barnsoldater införs.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av hjälp
till traumatiserade barnsoldater för att hjälpa
dem tillbaka in i samhället.
12. Riksdagen begär att regeringen verkar för att
ländernas rapportering till FN avseende
barnkonventionen kompletteras med redovisning av
miljön och barns utsatthet i detta avseende.
2002/03:U290 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
sätta hård press på konflikthärjade stater i
Afrika så att barn skyddas från tvångsrekrytering
till egna eller andra väpnade trupper.
2002/03:U296 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kampen mot
användandet av barnsoldater bör prioriteras i det
internationella samfundet.
2002/03:U313 av Agne Hansson m.fl. (c):
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att Sverige
bör starkt uppmana USA att ratificera FN:s
barnkonvention.
2002/03:U319 av Monica Green m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att intensifiera insatserna
mot barnarbete.
2002/03:A323 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige i
internationella forum som EU och FN skall verka
för att kvinnors position förbättras och driva att
barn- och tvångsäktenskap skall avskaffas.
Följdmotion med anledning av
skrivelse 2001/02:186 Ett
barnrättsperspektiv i
internationellt utvecklingssamarbete
2001/02:U9 av Jan Erik Ågren m.fl.(kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att regeringen måste ställa
krav på statsledningars agerande i kampen mot
hiv/aids.