Stabiliserings- och associeringsavtalet mellanEuropeiska gemenskaperna och deras medlemsstater ochKroatien

Sammanfattning

Utskottet   tillstyrker    i    detta   betänkande
regeringens    förslag    (prop.   2002/03:11)    om
godkännande       av       stabiliserings-       och
associeringsavtalet mellan Europeiska  gemenskaperna
och deras medlemsstater, å ena sidan, och  Kroatien,
å   andra   sidan.  Inga  motioner  har  väckts  med
anledning av propositionen.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Stabiliserings- och associeringsavtalet med
Kroatien

Riksdagen godkänner,  med  bifall  till  proposition
2002/03:11,  stabiliserings- och associeringsavtalet
mellan   Europeiska    gemenskaperna    och    deras
medlemsstater,  å  ena  sidan, och Kroatien, å andra
sidan.

Stockholm den 21 januari 2003

På utrikesutskottets vägnar


Urban Ahlin


Följande ledamöter har deltagit  i  beslutet:  Urban
Ahlin  (s), Berndt Ekholm (s), Carina Hägg (s), Kent
Härstedt  (s),  Göran Lindblad (m), Anders Sundström
(s), Cecilia Nilsson  Wigström  (fp),  Agne  Hansson
(c),  Kenneth  G  Forslund  (s),  Ewa  Björling (m),
Veronica  Palm  (s),  Lotta  N Hedström (mp),  Anita
Johansson (s), Björn Hamilton  (m), Birgitta Ohlsson
(fp), Rosita Runegrund (kd) och Sermin Özürküt (v).

2002/03

UU3


Redogörelse för ärendet


Ärendets beredning

Genom beslut av Europeiska unionens  råd  i november
2000    bemyndigades    Europeiska    gemenskapernas
kommission att inleda förhandlingar med  Kroatien om
ett  stabiliserings-  och  associeringsavtal  mellan
Europeiska gemenskaperna och  deras medlemsstater, å
ena   sidan,   och   Kroatien,   å   andra    sidan.
Förhandlingarna  ledde fram till det stabiliserings-
och    associeringsavtal     med     Kroatien    som
undertecknades  den  29 oktober 2001. Innan  avtalet
kan träda i kraft skall  det  godkännas av parterna.
Kroatien godkände avtalet den 30 januari 2002.


Bakgrund


I  april  1997 antog Europeiska  unionens  råd  en
regional  strategi   som   fastslog   politiska  och
ekonomiska  villkor  för utvecklandet av  bilaterala
relationer   med   Albanien,    Bosnien-Hercegovina,
Förbundsrepubliken  Jugoslavien, Kroatien  och  f.d.
jugoslaviska republiken  Makedonien.  Villkoren hade
anknytning        till        bl.a.       demokrati,
rättsstatsprincipen,     mänskliga      rättigheter,
minoriteternas   rättigheter  och  övergången   till
marknadsekonomi.

I maj 1999 lade  kommissionen  fram ett meddelande
om   att  förstärka  EU:s  regionala  strategi   för
länderna  på  västra Balkan genom en stabiliserings-
och associeringsprocess.  Den  skulle  huvudsakligen
bestå  i  att  erbjuda länderna en ny typ av  avtal,
s.k. stabiliserings-  och  associeringsavtal,  under
förutsättning  att  länderna  uppfyller de relevanta
politiska och ekonomiska villkoren. Avtalen bygger i
hög grad på Europaavtalen med kandidatländerna  samt
innehåller  krav  på länderna att utveckla regionalt
samarbete med varandra.  Våren  2002  inrättades ett
nytt politiskt forum, Zagrebprocessen,  i  syfte att
ytterligare stärka det regionala samarbetet.
Tidigare     har     ett    stabiliserings-    och
associeringsavtal     undertecknats     med     f.d.
jugoslaviska    republiken     Makedonien     (prop.
2001/02:156   och   bet.   2001/02:14).  Under  2001
inleddes  också  ett förberedande  arbete  inför  de
förestående förhandlingarna  om  ett stabiliserings-
och associeringsavtal med Albanien.  Samtliga länder
som       ingår      i      stabiliserings-      och
associeringsprocessen  är potentiella kandidater för
EU-medlemskap.

Utvecklingen i Kroatien


Efter   krigen  på  Balkan  under   1990-talet   har
omfattande   politiska   och   ekonomiska   reformer
påbörjats i Kroatien. Reformerna har bl.a. lett till
att Kroatien sedan författningsreformen 2001  är  en
parlamentarisk  demokrati. Landets regering har även
utlovat förbättrat samarbete med den internationella
krigsförbrytartribunalen i Haag.

Kroatien samarbetar redan nu med Nato, och landets
mål är att bli fullvärdig  Natomedlem.  I  juni 2000
blev  Kroatien medlem av Världshandelsorganisationen
(WTO), och landets uttalade målsättning är också att
bli medlem av EU.

Propositionens huvudsakliga innehåll


I propositionen  föreslås  att  riksdagen  godkänner
stabiliserings-   och   associeringsavtalet   mellan
Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater,  å
ena sidan, och Kroatien, å andra sidan.

Syftet   med   avtalet  är  att,  inom  ramen  för
stabiliserings-  och   associeringsprocessen,  bidra
till stabilitet samt en positiv ekonomisk och social
utveckling  i  länderna på  västra  Balkan.  Avtalet
innehåller   bestämmelser    om   politisk   dialog,
frihandel och samarbete på en rad olika områden.

Sverige och Kroatien


Sverige  upprättade  diplomatiska  förbindelser  med
Kroatien  den 29 januari  1992,  och  de  bilaterala
relationerna mellan Sverige och Kroatien är goda.


EG och Kroatien


Stabiliserings-  och  associeringsavtalet kommer att
utgöra den första mer omfattande  avtalsförbindelsen
mellan  Europeiska  gemenskaperna  och  Kroatien.  I
avvaktan  på  avtalets  ratificering  har   parterna
undertecknat  ett interimsavtal så att handelsfrågor
och handelsrelaterade  frågor  i stabiliserings- och
associeringsavtalet kan träda i kraft tidigare.


Avtalets innehåll


Förutom bestämmelser om samarbete på en rad områden,
bl.a. politik, ekonomi och handel ger avtalet en ram
för ett rättsligt samarbete och identifierar den EU-
rättsliga lagstiftning som Kroatien  måste genomföra
för  att  på  ett effektivt sätt kunna delta  i  den
europeiska integrationsprocessen.

Europeiska  gemenskapen,   Europeiska   kol-   och
stålgemenskapen          (EKSG),          Europeiska
atomenergigemenskapen   samt   medlemsstaterna    är
avtalsparter å den ena sidan.[1]
Avtalet  omfattar  130  artiklar,  8 bilagor och 6
protokoll.   Bilagorna  och  protokollen  utgör   en
integrerad del  av  avtalet. Parterna har godkänt 10
gemensamma förklaringar,  och  en ensidig förklaring
har gjorts från gemenskapen och dess medlemsstater.
Avtalet reglerar bl.a. frågor  inom den gemensamma
handelspolitikens  område.  På  detta   område   har
gemenskapen exklusiv kompetens att sluta avtal.

Godkännande av avtalet

Regeringen  anför  bl.a.  att  EU:s  engagemang  i
länderna   på   västra   Balkan   syftar   till  att
understödja  utvecklingen  mot fungerande europeiska
demokratier  samtidigt som verksamheten  skall  vara
krisförebyggande.   Regeringen   påpekar  också  att
stabiliserings-  och associeringsavtalen  bildar  en
grund  för  ländernas   politiska   och   ekonomiska
närmande    till    EU    och    andra    europeiska
samarbetsstrukturer.

**FOOTNOTES**
[1]: Fördraget om kol- och stålgemenskapen  löpte
visserligen ut den 23 juli 2002 men enligt beslut
2002/595/EG  art  1 skall även de rättigheter och
skyldigheter  som uppstår  genom  internationella
avtal  som  slutits   av   EKSG   tillfalla   den
Europeiska gemenskapen.
Utskottets övervägande


Utskottet anser att det föreliggande stabiliserings-
och    associeringsavtalet   med   Kroatien   skapar
förutsättningar   och  ramar  för  arbetet  med  att
åstadkomma   stabilitet,   fred   och   en   positiv
ekonomisk,   social,   kulturell   och   miljömässig
utveckling i länderna på västra Balkan. Det är också
ett viktigt led i ansträngningarna att lägga grunden
för ett bredare  samarbete  mellan EU och länderna i
regionen.
Mot bakgrund av vad som ovan  anförts  tillstyrker
utskottet  att  riksdagen  godkänner stabiliserings-
och     associeringsavtalet    mellan     Europeiska
gemenskaperna och deras medlemsstater och Kroatien.
Förteckning över behandlade förslag

Utskottet

Propositionen

I proposition  2002/03:11  föreslår  regeringen  att
riksdagen      godkänner     stabiliserings-     och
associeringsavtalet  mellan Europeiska gemenskaperna
och deras medlemsstater,  å ena sidan, och Kroatien,
å andra sidan.