Utrikesutskottets betänkande

2002/03:UU14

Svenskt deltagande i en EU-ledd styrka iMakedonien

---

Sammanfattning

Utrikesutskottet behandlar i detta betänkande
regeringens proposition 2002/03:43 Svenskt
deltagande i en EU-ledd styrka i Makedonien.
Utskottet konstaterar i betänkandet att
Makedoniens regering har framfört en officiell
begäran till unionen och dess medlemsländer om att
ta över efter Natos insats, förutsatt att det sker i
nära samråd med makedonska myndigheter och Nato.
Insatsen skall genomföras i enlighet med FN-
resolution 1371, som uttalar stöd för en
multinationell säkerhetsrelaterad närvaro så att
förutsättningar kan skapas för att genomföra
Ohridöverenskommelsen. Styrkans uppgifter blir att
bidra till en synlig militär närvaro, övervaka
situationen till stöd för de civila övervakarna från
EU och OSSE samt upprätthålla kontakter med lokala
myndigheter och övriga internationella aktörer i
landet.
Utskottet föreslår i betänkandet att riksdagen med
anledning av proposition 2002/03:43 medger att
regeringen ställer en väpnad styrka om högst 20
personer till förfogande under tolv månader från det
att insatsen inleds som ett svenskt bidrag till den
EU-ledda militära insatsen i Makedonien.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Svenskt deltagande i en EU-ledd styrka i Makedonien
Riksdagen bifaller proposition 2002/03:43, yrkande 1, och
medger att regeringen ställer en väpnad styrka om
högst 20 personer till förfogande under tolv månader
från det att insatsen inleds som ett svenskt bidrag
till den EU-ledda militära insatsen i Makedonien som
planeras efter en inbjudan av den makedonska
regeringen och i enlighet med FN:s resolution 1371.
Stockholm den 18 februari 2003

På utrikesutskottets vägnar

Urban Ahlin

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Urban
Ahlin (s), Göran Lennmarker (m), Berndt Ekholm (s),
Carl B Hamilton (fp), Carina Hägg (s), Birgitta
Ahlqvist (s), Holger Gustafsson (kd), Lars Ohly (v),
Göran Lindblad (m), Anders Sundström (s), Agne
Hansson (c), Kenneth G Forslund (s), Ewa Björling
(m), Veronica Palm (s), Lotta N Hedström (mp) och
Inger Segelström (s).

2002/03

UU14

Redogörelse för ärendet

Vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn den 12-13
december 2002 bekräftade stats- och
regeringscheferna att EU är beredd att ta över efter
den nuvarande Natoledda militära insatsen i
Makedonien så snart som möjligt i samråd med Nato.
Stats- och regeringscheferna uppmanade vidare de
behöriga organen i EU att slutföra arbetet med en
övergripande strategi för insatsen, inklusive
utarbetandet av militära alternativ och planer.

Den 17 januari 2003 riktade Makedoniens regering
en officiell begäran till unionen om att ta över
efter Natos insats, förutsatt att det sker i nära
samråd med makedonska myndigheter och Nato.
Insatsen skall genomföras i enlighet med FN-
resolution 1371 (se bilaga 2), som uttalar stöd för
en multinationell säkerhetsrelaterad närvaro så att
förutsättningar kan skapas för att genomföra
Ohridöverenskommelsen. Styrkans uppgifter blir att
bidra till en synlig militär närvaro, övervaka
situationen till stöd för de civila övervakarna från
EU och OSSE samt upprätthålla kontakter med lokala
myndigheter och övriga internationella aktörer i
landet. Uppgifterna skiljer sig således inte
nämnvärt från dem som i dag genomförs inom ramen för
Natoinsatsen Allied Harmony.
EU-styrkan förutses omfatta ca 300-400 personer,
av vilka något mer än hälften kommer att utgöras av
stabspersonal och resten av markförband, med
högkvarter i Skopje. De EU-länder som i dag deltar i
Allied Harmony förutsätts i huvudsak fortsätta med
sina åtaganden, även inom ramen för EU-insatsen.
Nato kommer att bibehålla delar av sitt högkvarter i
Skopje även efter EU-övertagandet av
krishanteringsinsatsen för att kunna assistera den
makedonska regeringen med långsiktig demokratisering
av säkerhetssektorn och försvarsmakten i landet samt
för att kunna ge logistikstöd åt KFOR i Kosovo.
Enligt den preliminära tidtabellen skall EU kunna
ta över den militära insatsen tidigast den 1 mars
2003. Insatsen förväntas därefter genomgå en översyn
var sjätte månad, med möjlighet till förlängning
efter beslut av Europeiska unionens råd. En
förutsättning för att operationen skall kunna
inledas som planerat är dock att alla de nödvändiga
praktiska arrangemangen med Nato hinner utarbetas.
EU-insatsen kommer att använda sig av Natos
resurser och ledningsstrukturer, i enlighet med den
överenskommelse som ligger till grund för samarbetet
mellan EU och Nato. Detta innebär bl.a. att Natos
ställföreträdande överbefälhavare i Europa (DSACEUR)
utses till militär befälhavare för EU-insatsen.
Denne leder planeringen av insatsen, utifrån
politiska riktlinjer och militära rekommendationer
från EU. EU kommer även att utarbeta särskilda
arrangemang för att underlätta deltagande av länder
som inte är medlemmar av EU, bl.a. genom att inrätta
en särskild s.k. truppbidragarkommitté.
Försvarsmakten förordade den 24 januari 2003 att
ett eventuellt svenskt bidrag i första hand bör
bestå av en till två övervakningsgrupper och i andra
hand av en militärpolisgrupp. Ett eventuellt svenskt
bidrag bör även, enligt Försvarsmakten, kompletteras
med stabsofficerare i relevanta befattningar i
missionens ledningsstruktur samt stabsofficerare för
inledande planering på högre ledningsnivåer. Övriga
bidrag som skulle kunna bli aktuella är en
sjukvårdsgrupp och en ammunitionsröjgrupp. Kontakter
har därefter under ärendets beredning hållits med
Försvarsmakten.
Europeiska unionens råd antog den 27 januari 2003
en gemensam åtgärd om Europeiska unionens militära
operation i Makedonien (2003/92/GUSP). I beslutet
kring denna gemensamma åtgärd slås fast att EU skall
leda en militär insats i Makedonien, på inbjudan av
Makedoniens regering, för att ta över efter den
Natoledda insatsen. Den gemensamma åtgärden lägger
fast det rättsliga ramverket för insatsen, men
enskilda medlemsstater åläggs inga skyldigheter att
bidra med en väpnad styrka till insatsen. I beslutet
om den gemensamma åtgärden beslutar rådet att
delegera till Kommittén för utrikes- och
säkerhetspolitik (KUSP) att utöva den politiska
kontrollen och den strategiska ledningen av
insatsen, att utarbeta ett arrangemang för att
länder som inte är medlemmar i EU skall kunna delta
och att inrätta en gemensam finansiell mekanism för
insatsen.
Den 30 januari 2003 enades EU:s militärkommitté om
utformningen av ledningsstruktur för insatsen. Det
operativa högkvarteret kommer att inrättas i Natos
europeiska högkvarter i (SHAPE) i Mons, Belgien. EU-
styrkans stab kommer att finnas i Skopje.
Den 7 februari 2003 beslutade rådet med skriftlig
procedur att Natos ställföreträdande överbefälhavare
(DSACEUR) i Europa utnämns till högste befälhavare
för EU-insatsen, i enlighet med en överenskommelse
mellan EU och Nato om att EU har tillgång till vissa
av Natos resurser. Den högste befälhavaren för
insatsen leder planeringen av denna utifrån
politiska och militära riktlinjer från EU. Till chef
för styrkan på plats i Makedonien har en fransk
brigadgeneral utsetts.
Rådet kommer, enligt de procedurer som har
utarbetats inom EU och i enlighet med den gemensamma
åtgärden, att behöva fatta flera beslut innan rådet
kan fatta beslutet om att påbörja insatsen. Ett
särskilt beslut kommer att fattas av rådet om att
ingå ett s.k. SOFA-avtal (Status of Forces
Agreement) med Makedoniens regering. Detta avtal
kommer att reglera rättslig status för den
internationella personalen som ingår i den EU-ledda
styrkan. I slutet av februari månad kommer vidare en
styrkegeneringskonferens att genomföras i Bryssel,
där de konkreta behoven av trupper till EU-styrkan
kommer att identifieras och där medlemsländerna
meddelar vad de kan bidra med till denna styrka.

Bakgrund

Makedonien var den sista delrepublik som bröt sig ur
f.d. Jugoslavien och den enda som klarade sig igenom
Jugoslaviens sönderfall utan att bli indragen i
krig. Självständigheten föregicks av en
folkomröstning i september 1991, som med klar
majoritet påvisade den utbredda folkviljan till
självstyre. Landet valdes in i FN i april 1993 under
namnet FYROM (Former Yugoslav Republic of
Macedonia), och i december samma år upprättades
diplomatiska förbindelser med Sverige.

Efter självständigheten inleddes en svår
omställningsprocess från socialism och planekonomi
mot en statsbyggnad med fungerande demokratiska och
rättsstatliga institutioner, ett fritt civilt
samhälle och marknadsekonomi. Reformarbetet har
försenats inte minst på grund av den instabila
säkerhetspolitiska situationen på västra Balkan i
övrigt, men även av inrikespolitiska problem såsom
bräcklig ekonomi, etniska motsättningar och utbredd
organiserad brottslighet.
Landet upplevde, jämfört med de andra nyligen
självständiga republikerna på västra Balkan, ett
relativt stabilt politiskt klimat under 1990-talet
och lyckades hålla sig utanför Balkankrigen. Under
våren 2001 utbröt dock en väpnad konflikt i landets
västra och norra delar mellan etniskt albanska
rebeller och makedonska säkerhetsstyrkor.
Stridigheterna upphörde i augusti 2001 och en
fredsuppgörelse kunde slutas, Ohridöverenskommelsen,
som innehåller utfästelser om omfattande
konstitutionella förändringar i syfte att förbättra
den albanska minoritetens rättigheter på flera
områden.
Trots fredsavtalet är försoningsarbetet mellan de
två folkgrupperna inte utan komplikationer. Den
etniska uppdelningen av samhället kvarstår och den
albanska minoriteten (som utgör ca 25 % av
befolkningen) känner sig fortfarande till stor del
missgynnad och diskriminerad av den slaviska
makedonska majoriteten (ca 65 %). Det fredligt
genomförda parlamentsvalet i september 2002, som
resulterade i en samlingsregering bestående av både
slaviska makedonier och etniska albaner, utgjorde
ett viktigt framsteg i processen.
Den politiska dagordningen i Makedonien domineras
i dag av integrationen i europeiska
samarbetsstrukturer. Som ett led i närmandet
undertecknades i april 2001 ett stabiliserings- och
associeringsavtal (SAA) mellan Europeiska
gemenskaperna och deras medlemsstater och
Makedonien. Avtalet innefattar bl.a. upprättande av
ett frihandelsområde inom tio år och samarbete inom
en rad områden, exempelvis utbildning, turism och
rättsväsende. Då samtliga medlemsstater inte har
ratificerat avtalet har det emellertid ännu inte
trätt i kraft. Riksdagen godkände avtalet den 25
april 2002 (bet. 2001/02:UU14). I avvaktan på
avtalets ikraftträdande gäller ett interimsavtal med
bestämmelser på det handelspolitiska området. En
annan viktig fråga är att stimulera ekonomisk
aktivitet för att förbättra den svaga ekonomin.
EU har ett betydande engagemang på västra Balkan,
där integrering i europeiska samarbetsstrukturer är
ett viktigt instrument för stabilisering av
regionen. I detta arbete är stabiliserings- och
associeringsprocessen (SAp) central. SAp inkluderar
ovan nämnda SA-avtal och även omfattande ekonomiskt
stöd genom biståndsprogrammet CARDS.
EU:s övervakningsstyrka (EUMM) har funnits på
västra Balkan sedan år 1991 och kom att spela en
viktig roll i hanteringen av den väpnade konflikten
i Makedonien år 2001. I dagsläget finns ett
trettiotal övervakare kvar i landet. EU har även en
s.k. särskild representant (EUSR) i Makedonien,
vilken koordinerar det internationella samfundets
verksamhet, inte minst beträffande genomförandet av
Ohridöverenskommelsen.
Under perioden mars 1995 till februari 1999 var en
FN-mission (Unpredep) stationerad i Makedonien.
Insatsen var FN:s första med ett direkt förebyggande
mandat, och missionens syfte var att hindra
ytterligare spridning av konflikten i regionen till
fler länder. Missionen avslutades efter det att
FN:s säkerhetsråd, på grund av ett kinesiskt veto,
inte kunde enas om dess förlängning.
År 1992 inrättade OSSE en mission i Skopje med ett
mandat inriktat på att förhindra spridning av
konflikter från övriga delar av före detta
Jugoslavien. En viktig uppgift har varit att genom
förtroendeskapande åtgärder försöka dämpa
spänningarna mellan den slaviska
befolkningsmajoriteten och den etniskt albanska
minoriteten i landet.
I samband med genomförandet av
Ohridöverenskommelsen år 2001 fick OSSE-missionen, i
samarbete med de makedonska myndigheterna, EU och
Nato, en utökad roll. Drygt 200 civila OSSE-
övervakare och polisrådgivare var närvarande i fält
i samband med att makedonsk polis återvände till
byarna i konfliktområdena. OSSE-missionen ansvarar
även för multietnisk polisutbildning och har fram
till slutet av år 2002 utbildat drygt 600 poliser.
Ett mindre antal Natosoldater stationerades i
Makedonien redan före och under Kosovokriget i syfte
att logistiskt stödja den internationella
fredsinsatsen i Kosovo (KFOR). Ohridöverenskommelsen
lade grunden för en mer aktiv roll för Nato som fick
ansvaret för att samla in de väpnade albanska
gruppernas vapen. Avväpningen ägde rum inom ramen
för Operation Essential Harvest i september 2001,
under vilken drygt 3 800 vapen samlades in.
Essential Harvest följdes i oktober 2001 av
ytterligare en Natoinsats, Operation Amber Fox, vars
mandat var betydligt bredare. Dess huvuduppgift var
att bidra till skyddet av den EU- och OSSE-personal
som övervakade genomförandet av
Ohridöverenskommelsen samt att på andra sätt ge
särskilt stöd, bl.a. genom sjuktransporter och
underrättelser, till de civila övervakarna. Amber
Fox genomfördes först under tysk och sedan
nederländsk ledning. Styrkan uppgick till ungefär 1
000 personer, av vilka 300 från KFOR stationerade i
Makedonien. Insatsens ursprungliga mandat löpte på
tre månader. Det förlängdes därefter i olika
omgångar, senast t.o.m. den 15 december 2002. Vid
Natotoppmötet i Prag i november 2002 beslutades att
Amber Fox, som bedömdes ha nått sina mål, skulle
avvecklas. Samtidigt beslutade Nato dock att
fortsätta ytterligare en period med viss militär
närvaro i Makedonien. Denna alltjämt pågående
operation, som kom att få benämningen Operation
Allied Harmony, är planerad att pågå t.o.m. den 15
juni 2003. Mandatet omfattar stöd till de
internationella övervakarna samt en militärt
rådgivande roll i Makedonien, främst vad avser
försvarsstruktur och reformer inom ramen för
Makedoniens deltagande i det fredsfrämjande
samarbetet inom Natos Partnerskap för fred (PFF).
Allied Harmony består av 360 personer, av vilka 130
i fält och 230 vid högkvarteret i Skopje.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår i proposition 2002/03:43 Svenskt
deltagande i en EU-ledd styrka i Makedonien att
riksdagen medger att regeringen ställer en väpnad
styrka om högst 20 personer till förfogande under
tolv månader som ett svenskt bidrag till den EU-
ledda militära insatsen i Makedonien som planeras
efter en inbjudan av den makedonska regeringen och i
enlighet med FN:s resolution 1371 samt att
riksdagen beslutar om förkortad motionstid vad
gäller föreliggande proposition.

I propositionen redogör regeringen för bakgrunden
till utvecklingen i Makedonien, för utvecklingen vad
gäller det internationella samfundets engagemang i
landet samt för förutsättningarna avseende ett
svenskt deltagande i en internationell styrka och
regeringens bedömningar kring detta.
Regeringen konstaterar i propositionen att
Försvarsmakten i sitt underlag den 24 januari 2003
har förordat att ett eventuellt svenskt bidrag i
första hand bör bestå av en till två
övervakningsgrupper och i andra hand av en
militärpolisgrupp. Ett eventuellt svenskt bidrag bör
även, enligt Försvarsmakten, kompletteras med
stabsofficerare i relevanta befattningar i
missionens ledningsstruktur samt stabsofficerare för
inledande planering på högre kommandonivåer. Övriga
bidrag som skulle kunna bli aktuella är en
sjukvårdsgrupp och en ammunitionsröjgrupp.
Regeringen konstaterar att den konkreta militära
planeringen har påbörjats i Bryssel. I avvaktan på
en fastställd operationsplan samt den s.k.
styrkegenereringsprocess, som skall äga rum mellan
de länder som bidrar med trupper och som enligt den
preliminära tidtabellen kommer att inledas i slutet
av februari månad, är det ännu inte känt och inte
heller möjligt att ha en exakt uppfattning om vilka
bidrag de övriga medlemsstaterna och deltagande
länder utanför EU kommer att vilja lämna. Det är
vidare en fråga om att noga anpassa bidragen till
varandra. Under dessa omständigheter, dvs. då
styrkebidragen från övriga länder inte är kända, är
det i dagsläget inte heller möjligt, menar
regeringen, att bedöma exakt hur det svenska
bidraget slutligt kommer att utformas och om styrkan
då kommer att vara väpnad i regeringsformens mening.
Regeringen framhåller vidare att den preliminära
tidtabellen för insatsen fortsatt är mycket snäv. Om
tidtabellen skall kunna hållas är det inte möjligt
att avvakta med en proposition till dess att slutlig
ställning kan tas i frågan om riksdagsgodkännande
krävs. Mot denna bakgrund, och beaktande den
information som i övrigt finns tillgänglig, gör
regeringen bedömningen att riksdagens medgivande
till regeringen att ställa en väpnad styrka till
förfogande bör inhämtas snarast.
I propositionen redogör regeringen även
för vilka svenska freds- och
biståndsinsatser som Sverige tidigare
genomfört i landet.

Utskottets överväganden

Utskottet kan inledningsvis konstatera att Sverige
sedan lång tid har engagerat sig för en fredlig
utveckling på västra Balkan med omfattande militära
och civila insatser i Bosnien och i Kosovo. Sverige
har även engagerat sig för att skapa förutsättningen
för en fredlig utveckling i Makedonien.
Under åren 1995-1998 bidrog Sverige med 198
soldater till FN:s förebyggande insats i Makedonien
(Unpredep) inom ramen för en nordisk bataljon. Även
inom OSSE har Sverige bidragit med personal på plats
i Makedonien. Sverige deltar för närvarande med 3
civilpoliser. Under år 2002 bidrog Sverige med 4
övervakare samt 1 rådgivare för ekonomiska och
miljörelaterade frågor. I samband med
parlamentsvalet år 2002 genomförde ODIHR en
valövervakningsinsats, med närmare 800
valobservatörer, i vilken 23 svenskar deltog.
Det svenska bilaterala utvecklingsstödet till
Makedonien uppgår årligen till ca 60 miljoner
kronor. Det övergripande målet för de svenska
stödinsatserna är ett makedonskt närmande till
europeiska samarbetsstrukturer. Detta görs bl.a.
genom att främja förutsättningarna för en
samhällsutveckling stödd på demokratiska
institutioner, respekt för mänskliga rättigheter,
stärkande av rättsstaten och framväxten av en
fungerande marknadsekonomi. I detta perspektiv
spelar alltjämt konfliktförebyggande insatser och
åtgärder för främjande av fredlig samexistens mellan
olika etniska grupper en framskjuten roll.
Sveriges stöd har från tidigare finansiering av
kortsiktiga humanitära insatser nu övergått till
att inriktas på långsiktig kapacitetsutveckling av
landets egna strukturer. I samarbetet eftersträvas
en så nära koordinering med den makedonska
regeringen och övriga internationella aktörer som
möjligt.
Utskottet kan konstatera att Sverige alltsedan
Makedoniens självständighet har ett betydande
engagemang i landet och att svenska insatser har, i
nära samarbete med flera andra internationella
aktörer, spelat en viktig roll för utvecklingen.
Detta, tillsammans med övriga insatser från det
internationella samfundets sida, har varit viktigt
för att skapa förutsättningar för en fredlig
utveckling i Makedonien. När de spänningar som rådde
mellan slaviska makedonier och etniska albaner tog
sig uttryck i en öppen väpnad konflikt våren 2001
agerade det internationella samfundet snabbt och
beslutsamt för att begränsa krisens politiska och
militära skadeverkningar. På grund av detta agerande
och genom att de inhemska parterna inledde en
politisk dialog kunde krisens verkningar begränsas.
Det är utskottets mening att en fortsatt
utveckling mot ökad stabilitet i Makedonien är
beroende av att slaviska makedonier och etniska
albaner kan samarbeta och att Ohridöverenskommelsen
genomförs inom en snar framtid. Utskottet menar
vidare att en fortsatt internationell civil och
militär närvaro i landet är en av förutsättningarna
för att detta skall uppnås. Utskottet noterar att
sådana överväganden även ligger till grund för de
beslut som har fattats mellan EU:s medlemsländer och
konstaterar att även den makedonska regeringen delar
denna bedömning.
Utskottet konstaterar att samtliga medlemsstater i
EU, enligt fördraget, har rätt att delta fullt ut i
EU:s krishanteringsinsatser. Det finns emellertid
ingen skyldighet att delta. Det ankommer på varje
medlemsstat att avgöra om, och i så fall i vilken
omfattning, staten i fråga vill delta. Sverige
fattar i varje enskilt fall och i enlighet med
svensk lag beslut om medverkan i en
krishanteringsinsats.
Enligt 10 kap. 9 § regeringsformen får svensk
väpnad styrka sändas till annat land om riksdagen
medger det, om det är medgivet i lag som anger
förutsättningarna för åtgärden eller om skyldighet
att vidta åtgärden följer av internationell
överenskommelse eller förpliktelse som har godkänts
av riksdagen. Utskottet konstaterar att regeringen
föreslår att riksdagen medger att regeringen ställer
en väpnad styrka om högst 20 personer till
förfogande under tolv månader som ett svenskt bidrag
till den EU-ledda militära insatsen i Makedonien.
Regeringen har gjort bedömningen att den svenska
truppinsats som kan bli aktuell åtminstone till en
del kan betraktas som väpnad styrka i
regeringsformens mening, dvs. att det är fråga om en
organiserad enhet med militär förmåga som går längre
än personligt självförsvar.
Utskottet kan konstatera att regeringen i
propositionen framhåller att en rimlig nivå på det
svenska bidraget är högst 20 personer. Regeringen
redovisar att kostnaden för den svenska insatsen i
februari 2003 beräknas uppgå till högst 22 miljoner
kronor för tolv månader. Regeringen bedömer att
denna kostnad, som inkluderar såväl utgifterna för
den svenska truppinsatsen, som den svenska andelen
av truppbidragarländernas gemensamma kostnader, kan
finansieras inom Försvarsmaktens ordinarie anslag
(6.1 Förbandsverksamhet, beredskap och
fredsfrämjande truppinsatser m.m.).
Det är utskottets bedömning att ett svenskt
styrkebidrag till denna EU:s första militära
krishanteringsinsats är av stor vikt även om det på
nuvarande stadium inte är möjligt att veta hur den
svenska insatsen kommer att vara utformad i alla
delar. Det svenska bidraget bör, menar utskottet,
avspegla såväl vårt starka engagemang för freden på
västra Balkan, som vår vilja att bidra aktivt till
utvecklingen av EU:s krishanteringsförmåga. Att EU
planerar att ta över den militära insatsen efter
Nato innebär enligt utskottets mening ytterligare
ett viktigt bidrag till att förebygga och förhindra
en ny konflikt i Makedonien.
Utskottet föreslår mot bakgrund av det anförda att
riksdagen med anledning av proposition 2002/03:43
medger att regeringen ställer en väpnad styrka om
högst 20 personer till förfogande under tolv månader
från det att insatsen inleds som ett svenskt bidrag
till den EU-ledda militära insatsen i Makedonien.
Utskottet föreslår vidare att beslut fattas av
riksdagen efter endast en bordläggning.
Kammaren har redan tagit ställning till
propositionens andra yrkande angående förkortad
motionstid, varför detta ej omfattas av utskottets
beredning.
Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har
föranlett följande särskilda
yttrande.

EU-ledd styrka i Makedonien

av Lotta N Hedström (mp)

Miljöpartiet anser det vara högst motiverat med en
internationell, militär säkerhetsnärvaro i
Makedonien för att förhindra en utlösning av etniska
spänningar och en vidare förflyttning av de
balkanska krigen till en sista utpost. Sverige har
också med Miljöpartiets goda minne medverkat i
motsvarande aktioner i Bosnien.

Det som i dag utgör vår tvekan att fullt ut stödja
en insats av svensk trupp till Makedonien från den 1
mars 2003 är ledningsfunktionen. En ren FN-mission i
likhet med den som Unpredep utgjorde, eller en
kontingent ledd av enskilt FN-land på samma
resolutionsgrund 1371 och utifrån samma makedonska
direktbegäran, hade inte varit problematisk för
Miljöpartiet.
Men vår bestämda uppfattning är att EU:s militära
kapacitetsuppbyggnad är reell och sker på bekostnad
av motsvarande civila kapacitetsuppbyggnad. Den är
dessutom samtidigt både framlyft och förnekad. Detta
gör det svårt för icke insatta bedömare att bilda
sig en klar uppfattning om i vilken riktning EU:s
gemensamma utrikespolitiska och säkerhetspolitiska
utveckling går.
Men Natos överlämnande av ledningsfunktionen till
EU för denna Makedonieninsats är ett unikt och
betydelsefullt första steg och understryker dels
EU:s militära växande dels den fortsatta
sammanblandningen av Nato-kapaciteter med EU:s
utrikes- och säkerhetspolitik.
Det står dessutom uttryckligen varje medlemsstat
fritt att i varje enskilt fall avgöra om den vill
medverka militärt eller på annat sätt i en EU-
insats, så Sveriges politiska förpliktelse är därmed
minimaliserad.
Vi i Miljöpartiet menar att utvecklingen med
växande militär slagsida i Europasamarbetet är både
olycklig och synnerligen oönskad. Vi avser att inte
stödja den moraliskt. Men för den faktiska
situationen i Makedonien och i brist på
förhandenvarande alternativ har vi inte för avsikt
att reservera oss i ärendet.
Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2002/03:43 föreslår regeringen

- att riksdagen medger att regeringen ställer en
väpnad styrka om högst 20 personer till förfogande
under tolv månader som ett svenskt bidrag till den
EU-ledda militära insatsen i Makedonien som planeras
efter en inbjudan av den makedonska regeringen och i
enlighet med FN:s resolution 1371, och

- att riksdagen beslutar att motionstiden förkortas
till tre dagar.

Bilaga 2