Utbildningsutskottets betänkande
2002/03:UBU10
Vuxenutbildning
Sammanfattning
I betänkandet behandlas 46 yrkanden om
vuxenutbildning, framställda i motioner under
allmänna motionstiden 2002.
Utskottet föreslår att samtliga yrkanden avslås.
Yrkandena handlar om övergripande frågor om
vuxenutbildning, fristående skolor för
vuxenutbildning, yrkesutbildning för vuxna,
svenskundervisning för invandrare (sfi), validering
och komplettering av invandrares yrkeskunskaper och
några övriga frågor. Utskottet hänvisar till
tidigare ställningstaganden, pågående
beredningsarbete i Regeringskansliet och pågående
utredning om sfi.
Reservationer finns från Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna,
Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet de
gröna.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Med hänvisning till de motiveringar som framförs
under Utskottets överväganden föreslår utskottet att
riksdagen fattar följande beslut.
1. Värdegrunden för vuxenutbildningen
Riksdagen avslår motion
2002/03:Ub490 yrkande 9.
2. Rätt för vuxna till utbildning
motsvarande gymnasienivå
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:Ub429 yrkande 18,
2002/03:Ub490 yrkande 1 och
2002/03:A239 yrkande 1.
Reservation 1 (fp, kd, c)
3. Behovet av vuxenutbildning i alla delar
av landet
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:Ub466 och
2002/03:Ub527.
4. Fristående skolor för vuxenutbildning
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:Ub244 yrkande 30 och
2002/03:Ub490 yrkande 5.
Reservation 2 (m, fp, kd, c)
5. Övergripande organisation av
yrkesutbildning för vuxna
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:Ub259,
2002/03:Ub274 yrkandena 1 och 2,
2002/03:Ub323 yrkande 8,
2002/03:Ub429 yrkande 16,
2002/03:Ub448 yrkande 18 och
2002/03:A321 yrkande 6.
Reservation 3 (m)
Reservation 4 (fp)
Reservation 5 (kd)
Reservation 6 (c)
6. Regelverket för kvalificerad
yrkesutbildning (KY)
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:Ub363,
2002/03:Ub375 yrkandena 1 och 2 samt
2002/03:Ub429 yrkande 15.
Reservation 7 (c)
7. Hantverksutbildning
Riksdagen avslår motion
2002/03:Ub236.
Reservation 8 (m)
8. Utbildning av yrkesförare
Riksdagen avslår motion
2002/03:Ub287 yrkande 1.
9. Vuxenutbildning inom lantbrukssektorn
Riksdagen avslår motion
2002/03:MJ487 yrkande 31.
Reservation 9 ( c)
10. Orsakerna till de svaga resultaten inom
svenska för invandrare (sfi)
Riksdagen avslår motion
2002/03:Sf332 yrkandena 15 och 16.
Reservation 10 (m, c)
11. System för konkurrensutsättning av
sfi
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:Ub201,
2002/03:Ub244 yrkande 31,
2002/03:Sf226 yrkande 5 och
2002/03:Sf332 yrkande 17.
Reservation 11 (m, fp)
12. Åtgärder för att förbättra sfi
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:Sf214 yrkande 11,
2002/03:Sf289 yrkande 3,
2002/03:Sf334 yrkandena 32, 36 och 37 samt
2002/03:Sf336 yrkande 28.
Reservation 12 (kd)
Reservation 13 (v)
Reservation 14 (c)
Reservation 15 (mp)
13. Sfi för invandrarkvinnor
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:Ub557 yrkande 2 och
2002/03:Sf226 yrkande 12.
Reservation 16 (fp)
14. Sex- och samlevnadsfrågor i sfi
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:Ub280,
2002/03:Ub474 och
2002/03:Sf289 yrkande 4.
Reservation 17 (mp)
15. Vidgade uppdrag till utredningarna om
sfi och om mottagande och introduktion av
flyktingar
Riksdagen avslår motion
2002/03:Ub555 yrkande 1.
16. Validering och komplettering av
invandrares yrkeskunskaper
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:Ub429 yrkande 17,
2002/03:Sf214 yrkande 12,
2002/03:A239 yrkande 4 och
2002/03:A321 yrkande 9.
Reservation 18 (m)
Reservation 19 (fp, kd, c)
17. Utbildning och kompetensutveckling med
inriktning på entreprenörskap
Riksdagen avslår motion
2002/03:N395 yrkande 17.
Reservation 20 (kd)
18. Utredning om hur utbildningssystemen
skall anpassas till den allt äldre
befolkningen i Europa
Riksdagen avslår motion
2002/03:Ub267.
Stockholm den 20 mars 2003
På utbildningsutskottets vägnar
Jan Björkman
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Jan
Björkman (s), Ulf Nilsson (fp), Inger Lundberg (s),
Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Majléne Westerlund
Panke (s), Agneta Lundberg (s), Nils-Erik Söderqvist
(s), Louise Malmström (s), Ana Maria Narti (fp),
Sofia Larsen (c), Sören Wibe (s), Anna Ibrisagic
(m), Mikael Damberg (s), Mikaela Valtersson (mp),
Tobias Billström (m), Torsten Lindström (kd) och
Lennart Gustavsson (v).
2002/03
UbU10
Redogörelse för ärendet
Under allmänna motionstiden 2002 väcktes ett drygt
fyrtiotal yrkanden i olika frågor som gäller
vuxenutbildning. Ett av dessa behandlades i
utskottets budgetbetänkande för utgiftsområde 16
Utbildning och universitetsforskning (bet.
2002/03:UbU1). De återstående 46 yrkandena behandlas
här.
Yrkandena handlar om övergripande frågor om
vuxenutbildning, fristående skolor för
vuxenutbildning, yrkesutbildning för vuxna,
svenskundervisning för invandrare (sfi), validering
och komplettering av invandrares yrkeskunskaper och
några övriga frågor.
Utskottets överväganden
I det följande behandlas först övergripande frågor
om vuxenutbildning, därefter frågor om
yrkesutbildning för vuxna, frågor om
svenskundervisning för invandrare (sfi), frågor om
validering och komplettering av invandrares
yrkeskunskaper och till sist några övriga frågor.
Övergripande frågor
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett yrkande om
vuxenutbildningens värdegrund med hänvisning
till vad som gäller för skolformen sfi.
Utskottet avstyrker också yrkanden om att
göra utbildning motsvarande gymnasienivå till
en lagfäst rättighet för vuxna.
Jämför reservation 1 (fp, kd, c).
Riksdagen bör inte göra några tillkännagivanden om
behovet av lika förutsättningar för
vuxenutbildning i alla delar av landet.
Motioner och utskottets ställningstaganden
Kristdemokraterna föreslår i motion 2002/03:Ub490
yrkande 9 ett tillkännagivande av riksdagen om
vuxenutbildningens värdegrund. All samhällsstödd
vuxenundervisning bör bygga på den värdegrund som
enligt läroplanen (Lpf 94) gäller för de frivilliga
skolformerna, anser motionärerna.
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandet om tillkännagivande.
Den värdegrund som anges i Lpf 94 gäller dels för
gymnasieskolan, gymnasiesärskolan, komvux och
särvux, dels - genom en bestämmelse i förordningen
1994:895 - för svenskundervisningen för invandrare
(sfi).
Även folkbildningen får samhällsstöd, bl.a. genom
ett anslag under utgiftsområde 17 Kultur, medier,
trossamfund och fritid. Den nu gällande ordningen -
att statsbidraget till folkbildningen fördelas av
ett av folkbildningsorganisationerna själva bildat
råd, Folkbildningsrådet - beslutades av riksdagen
våren 1991 (prop. 1990/91:82, bet. UbU18, rskr.
358). Då angavs som ett grundläggande skäl för att
staten skulle stödja folkbildningen att den bidrar
till en demokratisk grundsyn och utveckling i
samhället. Staten anger inte mål för folkbildningen,
utan enbart mål för statens bidragsgivning. I den
strategi för utveckling av vuxnas lärande som
riksdagen godkände våren 2001 efter förslag i
propositionen Vuxnas lärande och utvecklingen av
vuxenutbildningen ingår bl.a. att allt formellt och
icke formellt lärande som åtnjuter samhällets stöd
skall genomsyras av ett demokratiskt
förhållningssätt och respekt för allas lika värde
(prop. 2000/01:72, bet. UbU15, rskr. 229). Utskottet
anser inte att staten skall föreskriva att
värdegrunden i Lpf 94 skall gälla även för den
folkbildning som får samhällets stöd.
Kristdemokraterna och Centerpartiet föreslår i
motionerna 2002/03:Ub490 yrkande 1 respektive
2002/03:Ub429 yrkande 18 att rätten för vuxna till
grundläggande utbildning motsvarande grundskolenivå
skall utsträckas till att gälla även gymnasienivå.
Centerpartiet föreslår uttryckligen att denna rätt
skall lagfästas. Om en ökad andel av befolkningen
uppnår gymnasiekompetens blir underlaget av personer
som kan fortsätta till högskolan större, heter det i
Kristdemokraternas motion.
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandena.
Enligt den nu gällande skollagen (1985:1100) har
varje invånare i en kommun rätt att delta i
grundläggande vuxenutbildning fr.o.m. andra
kalenderhalvåret det år han fyller 20 år, om han
saknar sådana färdigheter som normalt uppnås i
grundskolan och är bosatt i landet (11 kap. 10 §).
Varje kommun ansvarar för att de invånare som har
rätt till grundläggande vuxenutbildning och önskar
delta i den också får göra det (11 kap. 8 §). När
det gäller gymnasial vuxenutbildning föreskrivs att
kommunerna skall erbjuda sådan och att de därvid
skall sträva efter att erbjuda utbildning som svarar
mot efterfrågan och behov (11 kap. 17 §).
Utskottet behandlade liknande yrkanden som de nu
aktuella i samband med propositionen Vuxnas lärande
och utvecklingen av vuxenutbildningen. Liksom då
vill utskottet framhålla att om en
rättighetslagstiftning skall omfatta även gymnasial
vuxenutbildning måste konsekvenserna av och
kostnaderna för denna lagstiftning utredas noggrant.
Riksdagen fattade för två år sedan även beslut om
mål för utveckling av vuxnas lärande. Som mål gäller
att alla vuxna skall ges möjlighet att vidga sina
kunskaper och utveckla sin kompetens i syfte att
främja personlig utveckling, demokrati,
jämställdhet, ekonomisk tillväxt och sysselsättning
samt en rättvis fördelning. Som nyss nämnts godkände
riksdagen samtidigt en strategi. I denna ingår bl.a.
att individens lärande och kunskapssökande skall
stödjas genom rådgivning och vägledning, baserad på
erkännande av faktiska, redan förvärvade kunskaper
och att ändamålsenliga lärmiljöer samt undervisning,
handledning och nätbaserad utbildning skall
tillhandahållas i en omfattning som så långt möjligt
svarar mot alla vuxnas varierande behov av och
förutsättningar för lärande.
Regeringen har utfärdat en ny förordning om
kommunal vuxenutbildning (2002:1012), som trädde i
kraft den 1 januari 2003. Utgångspunkten är ett
utpräglat individperspektiv. Den nya förordningen
syftar till att ge kommunerna större möjligheter att
stödja vuxnas lärande på den plats och tid, med den
inriktning och i de former som bäst tillgodoser den
enskildes behov och önskemål. Kommunens stöd till
vuxnas lärande kan ha formen av undervisning,
handledning och vägledning samt bedömning av
måluppfyllelse och kunskaper. Stödet kan utformas
betydligt mer flexibelt än vad som gällt tidigare.
Liksom tidigare finns bestämmelser om hur kommunen
skall prioritera mellan sökande, om de tillgängliga
resurserna för gymnasial vuxenutbildning inte räcker
till för att tillgodose alla önskemål. Om antalet
sökande är större än antalet platser skall den som
har kort tidigare utbildning gå före den som har
längre sådan.
Med utgångspunkt i det mål och den strategi som
riksdagen på regeringens förslag har antagit gav
utbildningsministern i april 2002 i uppdrag åt en
arbetsgrupp inom Utbildningsdepartementet att
föreslå ändringar i lagregleringen av det offentliga
skolväsendet för vuxna. Uppdraget redovisades i
december 2002 i skriften Stöd till vuxnas lärande.
Förslag till lag (Ds 2002:66), som nu
remissbehandlas tillsammans med förslagen från
Skollagskommittén.
I motion 2002/03:Ub466 (s) lyfter motionärerna fram
behovet av lika förutsättningar för vuxenutbildning
i alla delar av landet. De hävdar att det nya sätt
att tilldela statsbidrag för vuxenutbildning som
gäller sedan Kunskapslyftet avslutades innebär att
vissa kommuner får betydligt minskade bidrag jämfört
med tidigare. Det är angeläget att följa upp behovet
av vuxenutbildning och eventuellt tillföra
ytterligare resurser, så att lika förutsättningar
för den enskilde råder i hela landet, skriver
motionärerna.
Skillnaderna i utbildningsnivå mellan olika delar
av landet tas upp i motion 2002/03:Ub527 (s).
Motionärerna menar att samhällets olika instanser
måste göra en kraftfull satsning på det stora
antalet lågutbildade som finns i landet.
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandena om tillkännagivande.
Kommunerna har sedan lång tid ansvaret för att
erbjuda utbildning åt sina vuxna invånare. Till de
lägst utbildade - dem som inte har kunskaper
motsvarande grundskolan - har kommunerna skyldighet
att erbjuda grundläggande vuxenutbildning och att
aktivt verka för att de deltar. Genom Kunskapslyftet
tillfördes kommunerna under drygt fem år öronmärkta
statsbidrag för att förstärka deras vuxenutbildning.
Kunskapslyftet nådde många människor med bristfällig
grundutbildning och svårigheter att hävda sig i ett
föränderligt arbetsliv och ledde till en påtaglig
höjning av den genomsnittliga utbildningsnivån bland
vuxna. Även sedan Kunskapslyftet nu är avslutat har
riksdagen anvisat medel för statsbidrag till
utbildning av vuxna (anslaget 25:16 Statligt stöd
för utbildning av vuxna), dock av mindre omfattning.
För budgetåret 2003 är anslaget beräknat för
sammanlagt 46 500 platser i kommunal
vuxenutbildning. Till grund för beräkningen av
statsbidraget till varje kommun låg under
Kunskapslyftets tid andelen arbetslösa i kommunen
och andelen av dessa som var lågutbildade. Nu har
faktorn lågutbildade tagits bort från
fördelningsnyckeln. Utöver de bidrag som kommunerna
kan få till gymnasial vuxenutbildning enligt
fördelningsnyckeln kan bidrag lämnas, i den
omfattning regeringen beslutar särskilt, till
kommuner som berörs av strukturella förändringar och
som har en svag efterfrågan på arbetskraft.
Fristående skolor för
vuxenutbildning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå yrkanden om att
vuxenutbildning skall kunna anordnas av
fristående anordnare på villkor som motsvarar
vad som gäller fristående skolor på grund-
och gymnasieskolnivå.
Jämför reservation 2 (m, fp, kd, c).
Gällande bestämmelser
Den nuvarande skollagen (1985:1100) innehåller
bestämmelser om fristående skolor som motsvarar
grundskolan, särskolan, specialskolan,
gymnasieskolan och gymnasiesärskolan. I 9 kap.
skollagen regleras villkoren för att fristående
skolor skall godkännas för skolpliktens fullgörande
och för att de skall ha rätt till bidrag från
elevernas hemkommuner. Beslut om att godkänna en
fristående skola för skolpliktens fullgörande och om
att en sådan skola skall ha rätt till bidrag från
elevernas hemkommuner fattas av Statens skolverk.
I den nuvarande skollagen finns också bestämmelser
om att kommuner har rätt att uppdra åt andra att
anordna komvux (11 kap. 6 §), särvux (12 kap. 9 §)
och sfi (13 kap. 9 §). Regeringen får meddela
föreskrifter om vem som får ges ett sådant uppdrag
och om villkor för det.
Bestämmelserna om rektor i förordningen
(2002:1012) om kommunal vuxenutbildning avser alltid
den rektor inom det offentliga skolväsendet som är
ansvarig för ledningen av utbildningen (1 kap. 10
§). I förordningen sägs att betyg i kurs sätts av
läraren (4 kap. 5 §), medan slutbetyg och samlat
betygsdokument utfärdas av rektor (4 kap. 15 §).
Motioner och utskottets ställningstagande
Folkpartiet hävdar i motion 2002/03:Ub244 yrkande 30
att möjligheten för kommunen att lägga ut komvux på
entreprenad inte bereder eleverna tillräcklig
valfrihet. Fristående vuxenutbildningsenheter bör
därför få etableras på samma villkor som fristående
gymnasieskolor, anser motionärerna.
Även Kristdemokraterna vill enligt motion
2002/03:Ub490 yrkande 5 att det skall få finnas
fristående skolor även inom vuxenutbildningen.
Förslaget motiveras med att de utbildningsanordnare
som planerar och genomför undervisningen också bör
ha rätt att utdela betyg. Med nuvarande bestämmelser
måste betygen sättas av en komvuxrektor, framhåller
motionärerna.
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandena.
Kommunerna har en oinskränkt skyldighet att ge
utbildning i grundskolan, den obligatoriska
särskolan, gymnasieskolan respektive
gymnasiesärskolan till alla barn och ungdomar som är
bosatta i kommunen. För komvux gäller en motsvarande
skyldighet enbart för grundläggande vuxenutbildning
och då under förutsättning att den som har rätt till
utbildningen också önskar delta i den. Kommunen
skall också erbjuda gymnasial vuxenutbildning och
påbyggnadsutbildning och sträva efter att erbjuda
utbildning som svarar mot efterfrågan och behov.
Idén bakom den strategi för utveckling av vuxnas
lärande som riksdagen har ställt sig bakom är att
den vuxna individens behov skall styra både innehåll
och former för kommunens stöd till hans eller hennes
lärande. En ordning som innebär att fristående
utbildningsanordnare av Skolverket skulle ges rätt
att få bidrag från elevernas hemkommuner - såsom
gäller för fristående skolor på grundskole- och
gymnasienivå - skulle innebära att kommunerna
fråntogs inflytande över verksamhetens omfattning
och inriktning. Detta kan utskottet inte ställa sig
bakom.
Kommunerna har som nämnts rätt att lägga ut komvux
på entreprenad. Av Skolverkets statistik framgår att
nästan en fjärdedel (23,8 %) av komvuxeleverna
läsåret 2000/01 gick i utbildning som kommunen lagt
ut på entreprenad.
Skollagskommittén har i Skollag för kvalitet och
likvärdighet (SOU 2002:121) lagt fram förslag om att
det i en ny skollag skall finnas ett särskilt
kapitel om entreprenad. Kommittén föreslår (s. 477)
att enhetliga bestämmelser, dvs. att lärare vid
entreprenad får utföra den myndighetsutövning som
hör till lärarens åligganden, skall gälla även
vuxenutbildningen. Skollagskommitténs förslag
remissbehandlas för närvarande.
Yrkesutbildning för vuxna
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker yrkanden om den
övergripande organisationen av
yrkesutbildning för vuxna.
Jämför reservationerna 3 (m), 4 (fp), 5 (kd)
och 6 (c).
Riksdagen bör inte föreslå ändringar i regelverket för
kvalificerad yrkesutbildning (KY).
Jämför reservation 7 (c).
Utskottet avstyrker också yrkanden om
hantverksutbildning, utbildning av
yrkesförare och vuxenutbildning inom
lantbrukssektorn.
Jämför reservationerna 8 (m) och 9 (c).
Gällande bestämmelser
Enligt förordningen (2002:1012) om kommunal
vuxenutbildning kan gymnasial vuxenutbildning
förekomma i samma yrkesämnen som finns i
gymnasieskolan. Därutöver får det i komvux förekomma
kurser med syftet att ge vuxna kunskaper och
färdigheter på en nivå som motsvarar den som
utbildning i gymnasieskolan kan ge, utan att
kurserna direkt motsvarar kurser eller ämnen i
gymnasieskolan (2 kap. 18 §). Inom komvux kan också
anordnas individuella kurser för en enskild
studerande som har ett kunskapsbehov som inte
tillgodoses genom nationella eller lokala kurser (2
kap. 7 §). Rektor ansvarar för att individuella
studieplaner upprättas för samtliga deltagare i
gymnasial vuxenutbildning (2 kap. 13 §).
Inom komvux finns också påbyggnadsutbildning, som
syftar till att ge vuxna sådan utbildning som leder
till en ny nivå inom deras yrke eller till ett nytt
yrke (11 kap. 2 § skollagen 1985:100).
Kvalificerad yrkesutbildning (KY) är en
eftergymnasial utbildningsform vid sidan av
högskolan. Den bygger på att deltagaren har
kunskaper motsvarande gymnasieutbildning.
Utbildningen kan anordnas av statliga universitet
och högskolor, landsting och enskilda fysiska eller
juridiska personer. KY finansieras med statsbidrag,
som anordnaren söker hos Myndigheten för
kvalificerad yrkesutbildning. Utmärkande för KY är
att utbildningen skall utformas i samverkan med
arbetslivet och att den till ungefär en tredjedel
skall bestå av lärande i arbete på en arbetsplats.
Normalt beviljas statsbidrag för en KY-utbildning
för högst tre omgångar av utbildningen. En viss KY-
utbildning kan alltså inte betraktas som permanent
etablerad, utan om anordnaren vill få möjlighet att
genomföra den år efter år krävs det nya ansökningar
och nya beslut om statsbidrag.
Inom högskolan är många utbildningar inriktade på
ett yrke. Längre sådana utbildningar leder i
allmänhet till en examen med en benämning som anger
yrkesinriktningen. Vidare finns det yrkesteknisk
examen, som omfattar 60 poäng och bygger på att
studenten före utbildningen har skaffat sig relevant
yrkeserfarenhet. Utbildningar som leder till denna
examen brukar kallas yrkesteknisk högskoleutbildning
(YTH). Dessutom finns sedan den 1 mars 2003
yrkeshögskoleexamen, som omfattar 80 poäng. Ett av
målen för denna examen är att studenten skall ha
sådana kunskaper och färdigheter som fordras för att
självständigt kunna arbeta inom det yrkesområde som
utbildningen avser. Däremot förutsätts inte
nödvändigt att man före studierna har
yrkeserfarenhet.
Motioner och utskottets ställningstaganden
Den övergripande organisationen av yrkesutbildning
för vuxna tas upp i sex motioner.
Moderaterna pläderar i motion 2002/03:A321 yrkande
6 för fristående och flexibla yrkeshögskolor, som
kan bli ett alternativ till den vanliga högskolan
eller universitetet. För yrkesverksamma med gedigna
yrkeskunskaper men utan tillräcklig teoretisk
utbildningsbakgrund krävs andra ingångar än vad som
i dag kan erbjudas, skriver motionärerna.
Folkpartiet föreslår i motion 2002/03:Ub323
yrkande 8 att det skall införas svenska
fackhögskolor, av motionärerna kallade college.
Dessa skall erbjuda kvalificerad yrkesutbildning och
viss förberedelse för högre utbildning. Efter
genomgången kvalificerad yrkesutbildning skall
studenten ha möjlighet att vid ett universitet
tillgodoräkna sig delar av poängen i kurser inom ett
ämnesområde. Liknande förslag läggs fram i motion
2002/03:Ub274 (fp). Motionären anser att KY är en
halvmesyr och att Sverige behöver yrkes- eller
fackhögskolor/college (yrkande 1). En lämplig
lokaliseringsregion för en sådan är Jönköpings län
(yrkande 2).
Kristdemokraterna föreslår i motion 2002/03:Ub448
yrkande 18 införande av en yrkeshögskoleutbildning,
som skall bygga främst på KY och YTH. Den skall
enligt motionärerna ha en egen identitet och ligga
vid sidan av de vanliga högskolorna, men bedrivas
nära dem. Yrkeshögskolan skall ledas av
branschorganisationer, utbildningsanordnare och
arbetsgivare i samverkan. Utbildningen skall
erbjudas både studenter med yrkeserfarenhet från
aktuell bransch och studenter som kommer direkt från
gymnasiet. Den bör bedrivas på olika sätt för dessa
två kategorier av deltagare. Avgörande för tillträde
skall vara validering, t.ex. gesällprov från ett
karaktärsämne, snarare än grundläggande behörighet
till högskoleutbildning. Även i motion 2002/03:
Ub259 (kd) föreslås en yrkeshögskola som inte kräver
grundläggande högskolebehörighet.
Centerpartiet begär i motion 2002/03:Ub429 yrkande
16 att regeringen skall göra en översyn och
samordning av de eftergymnasiala
yrkesutbildningarna. Det finns
påbyggnadsutbildningar inom komvux, YTH, KY samt
vissa yrkesutbildningar inom folkbildningen. Hur
alla dessa inordnas i utbildningsstrukturen och hur
de kan värderas, om den studerande senare vill läsa
vidare, är inte helt klart och inte heller hur vissa
av dem finansieras.
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandena.
Med de olika typer av yrkesutbildning för vuxna
som i dag finns, genom komvux, KY och
högskoleutbildning till olika examina, kan mycket
skiftande behov av yrkesutbildning för vuxna
tillgodoses. Såväl den som har gått en yrkesinriktad
gymnasieutbildning som den som har gått ett mer
studieförberedande program i gymnasieskolan och den
som saknar gymnasieutbildning kan finna vägar att
skaffa sig yrkeskompetens eller höja en
yrkeskompetens som man redan har.
Skolverket redovisade i maj 2002 en av verket
initierad översyn av påbyggnadsutbildningarna inom
komvux (dnr 74-2001:4121). Enligt Skolverket behöver
utformningen av påbyggnadsutbildning ses över,
liksom också reglerna för finansiering och
riksrekrytering. Inom en del områden kan t.ex. KY
vara mer lämplig som utbildningsform än
påbyggnadsutbildning. Myndigheten för kvalificerad
yrkesutbildning har övervägt vilka av nuvarande
påbyggnadsutbildningar som lämpar sig att göra om
till KY-utbildningar och kommit fram till att ca
120-150 av dem är sådana.
Utskottet har erfarit att Utbildningsdepartementet
planerar att inom kort publicera en skrift i
Departementsserien (Ds-serien) om validering och
vägledning m.m. Denna skrift avses bli
remissbehandlad innan regeringen tar ställning till
vilka åtgärder som bör vidtas och vilka förslag som
eventuellt behöver läggas fram för riksdagen. Enligt
vad utskottet erfarit är avsikten att i skriften
även ta upp planerna för utvecklingen av den
eftergymnasiala yrkesutbildningen.
Kristdemokraternas förslag om en yrkeshögskola, i
vilken nuvarande KY och YTH förs samman och till
vilken det inte skall krävas grundläggande
behörighet, har behandlats av utskottet vid två
riksmöten, senast i betänkande 2001/02:UbU4 s. 31 f.
Utskottet är inte heller nu berett att ställa sig
bakom förslaget.
De senaste reformerna både av högskoleutbildningen
och av vuxenutbildningen har haft som ett viktigt
inslag att man i större utsträckning än tidigare
skall beakta och tillgodoräkna de kunskaper och den
kompetens som olika personer har när de kommer till
högskolan respektive till komvux. Utskottet fäster
stora förhoppningar vid detta. Det är utomordentligt
viktigt för den enskilde som vill utbilda sig vidare
att inte bli behandlad som om den kompetens han
eller hon har skaffat sig tidigare inte vore något
värd. Samhället har ett starkt intresse av att olika
individers ambitioner att lära mera tas till vara
och att utbildningen utformas så att man bygger
vidare på de kunskaper som respektive person har med
sig från tidigare verksamhet. Onödig förlängning av
utbildningstiden måste undvikas, både för
individernas skull och av samhällsekonomiska skäl.
I högskoleförordningen (1993:100) finns en
bestämmelse om att en student kan få tillgodoräkna
sig annan utbildning, om de kunskaper och
färdigheter som han eller hon åberopar är av sådan
beskaffenhet och har en sådan omfattning att de i
huvudsak svarar mot den högskoleutbildning för
vilken de är avsedda att tillgodoräknas (6 kap. 13
§). Även kunskaper och färdigheter som har
förvärvats i yrkesverksamhet får tillgodoräknas på
samma villkor. En motsvarande bestämmelse finns i
förordningen (2001:1131) om kvalificerad
yrkesutbildning. I ledningsgruppen för varje KY-
utbildning skall det finnas minst en företrädare för
ett universitet eller en högskola. Kontakter med
högskolan bör ge möjligheter att klara ut vilka
delar i respektive KY-utbildning som de studerande
där kan räkna med att få tillgodoräkna sig vid
senare studier inom högskola.
Regelverket för kvalificerad yrkesutbildning (KY)
tas upp i tre motioner.
Centerpartiet anser enligt motion 2002/03:Ub429
yrkande 15 att systemet bör göras mer flexibelt så
att man skall kunna anpassa utbudet av KY-
utbildningar efter behov på den lokala
arbetsmarknaden. Det bör vara möjligt att bemöta
varsel och uppsägningar lokalt med att erbjuda KY-
utbildningar för att utbilda till bristyrken, heter
det i motionen.
I motion 2002/03:Ub375 (c) föreslås att man skall
permanenta KY-utbildningarna (yrkande 1). Det går åt
för mycket kraft till att inför varje start ansöka
om statsbidrag. Om man permanentar utbildningarna
får man bättre resursutnyttjande och tryggar
verksamheten för framtiden, framhåller motionärerna.
De vill också att regelverket för KY skall anpassas
så att de i ännu högre grad än i dag passar de
lokala behoven (yrkande 2).
En översyn av regelverket för KY-utbildningar för
att möjliggöra entreprenörsutbildning föreslås i
motion 2002/03:Ub363 (s). Dagens regelverk kräver
att det finns en arbetsmarknad, men när det gäller
entreprenörsutbildningar är det studenterna själva
som skapar arbetsmarknaden. Det går inte att
statistiskt bevisa behovet av entreprenörer på samma
sätt som behovet av andra yrkesgrupper, där det i
dag redan finns en etablerad arbetsmarknad, skriver
motionärerna.
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandena.
En av grundtankarna bakom inrättandet av KY som en
särskild utbildningsform har varit att utbudet
skulle vara mycket mer flexibelt än t.ex. utbudet av
högskoleutbildning. Utskottet ser ett stort värde i
att KY-utbildningar kan uppstå, fungera under en
period när de behövs och sedan läggas ned för att
bereda ekonomiskt utrymme för nya KY-utbildningar.
Eftersom varje KY-utbildning initieras av en
utbildningsanordnare, som kan vara en kommun, ett
landsting, en enskild fysisk eller juridisk person,
en högskola eller ett universitet, finns det stora
utsikter att lokala behov av yrkesutbildning kan bli
tillgodosedda.
När det gäller entreprenörsutbildning har
utskottet inhämtat att det i dag anordnas flera
entreprenörsutbildningar i form av KY. De nuvarande
reglerna har alltså inte hindrat sådan utbildning.
I motion 2002/03:Ub236 (m) skriver motionären om
behovet av välutbildade hantverkare. Redan i dag
betraktas många hantverksyrken som bristyrken. I
syfte att värna och utveckla hantverksutbildningarna
är det viktigt att snarast inrätta en
lärlingsutbildning med färre kärnämnen och en
yrkeshögskola som skall vara ett mellanting mellan
gymnasium och högskola, anser motionären.
Yrkesutbildningarnas längd skall tillåtas variera.
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandet.
Ungdomar kan i dagens gymnasieskola få utbildning
för hantverksyrken dels inom hantverksprogrammet,
som är ett nationellt program och innehåller åtta
kärnämnen, dels genom lärlingsutbildning som sker
inom ett individuellt program, där eleven kombinerar
anställning som syftar till yrkesutbildning med
studier av kärnämnena svenska eller svenska som
andraspråk, engelska, samhällskunskap,
religionskunskap och matematik. Den senare
möjligheten har utnyttjats i liten utsträckning.
Utskottet anser inte att det skulle vara önskvärt
att minska omfattningen av kärnämnen för de ungdomar
i gymnasieskolan som siktar mot ett hantverksyrke.
Gymnasiekommittén 2000 har i betänkandet Åtta
vägar till kunskap (SOU 2002:120) föreslagit en ny
struktur för gymnasieutbildningen, som bl.a. innebär
att utbildning inriktad mot hantverksyrken kan
anordnas inom flera av de åtta sektorer som
kommittén föreslår skall ersätta de nationella
programmen. Gymnasiekommittén har också föreslagit
att den nuvarande möjligheten till
lärlingsutbildning där eleven kombinerar anställning
med att läsa vissa kurser i gymnasieskolan skall
finnas kvar. Remissbehandling pågår för närvarande
och kommer att följas av beredning i
Regeringskansliet.
För vuxna finns numera utbildningsformen KY. Inom
KY anordnas för närvarande hantverksutbildning på
flera ställen i landet. Knappt 90 studerande finns
inom KY-utbildningar för tre olika hantverksyrken i
dag, och ytterligare ca 60 utbildningsplatser inom
fyra andra hantverksyrken har prioriterats av
Myndigheten för kvalificerad yrkesutbildning inför
hösten 2003. Behörighetskravet för KY är detsamma
som för grundläggande behörighet till
högskoleutbildning. Sådan behörighet har den som har
fått slutbetyg från ett nationellt eller
specialutformat program i gymnasieskolan och har
lägst betyget Godkänd på kurser som omfattar minst
90 % av de gymnasiepoäng som krävs för ett
fullständigt program. Det finns inget krav på att
den sökande skall ha godkänt betyg just i
kärnämnena. Urvalet till en KY-utbildning kan
anpassas till den aktuella utbildningens karaktär.
Det som är generellt föreskrivet är att en eller
flera av följande urvalsgrunder får användas vid
urvalet: betyg, särskilt prov, tidigare utbildning
och yrkeserfarenhet. KY-utbildningar omfattar
normalt 80 KY-poäng men kan, om det finns särskilda
skäl med hänsyn till bl.a. arbetsmarknadens behov
eller utbildningens art, omfatta ett lägre eller
högre poängtal, dock lägst 40 och högst 120 KY-
poäng.
Som utskottet har beskrivit i det föregående skall
den kommunala vuxenutbildningen numera på ett
betydligt mer flexibelt sätt än tidigare erbjuda
vuxna stöd i deras lärande. Utöver nationella kurser
skall kommunen för en enskild person kunna göra en
individuell studieplan som innehåller s.k.
individuella kurser, allt för att möta just den
personens behov med hänsyn till hans eller hennes
mål för studierna. Den nya förordningen om kommunal
vuxenutbildning har varit i kraft i mindre än tre
månader.
Vid sidan av det offentliga utbildningsväsendet
finns det i enskild regi s.k. kompletterande
utbildningar som får statens stöd. Detta kan ha
formen av statlig tillsyn, att eleverna är
berättigade till statligt studiestöd eller att
utbildningen får statsbidrag. År 2001 fanns det 205
kompletterande utbildningar med statligt stöd i
någon av dessa former. Bland dessa ingick 45
hantverksutbildningar som hade 865 elever.
Medelåldern bland eleverna i hantverksutbildningarna
var 34 år (källa: Skolverkets rapport 218).
Vid folkhögskolor anordnas inom hantverksområdet
särskilda kurer som är yrkesförberedande eller
direkt yrkesutbildande. År 2002 fanns drygt 50
sådana kurser vid 37 folkhögskolor.
Folkbildningsrådets kansli uppskattar antalet
studerande till ca 800. Dessutom finns vid 16
folkhögskolor allmänna kurser med konsthantverk som
särskild profil.
Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att det
regelverk som i dag finns lämnar stort utrymme för
att anordna yrkesutbildningar inom hantverksområdet.
Behovet av utbildning av yrkesförare tas upp i
motion 2002/03:Ub287 (kd) yrkande 1. Motionären
skriver att det finns ett stort behov av utbildad
arbetskraft inom branschen, men att utbildningarna
är alltför få.
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandet om tillkännagivande.
I dagens gymnasieskola finns utbildning till
fordonsförare inom fordonsprogrammet, som är ett
nationellt program. Fordons- och
maskinförarutbildningar finns också inom komvux.
Detsamma gäller utbildning till bussförare.
I motion 2002/03:MJ487 (c) yrkande 31 tar
motionärerna upp behovet av vuxenutbildning inom
lantbrukssektorn. Många gånger gör människor i dag
ett senare val av yrkesväg än vad man gjorde
tidigare, heter det i motionen. Det behövs enligt
motionärerna garanti för att en person kan få
tillgång till yrkesinriktad grund- och
vidareutbildning inom lantbrukssektorn oberoende av
hans eller hennes tidigare val av
gymnasieutbildning.
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandet.
Enligt de bestämmelser som gäller i dag, i
skollagen (1985:1100) och i förordningen om kommunal
vuxenutbildning (2002:1012), skall man vid urval av
sökande till gymnasial vuxenutbildning prioritera
den som har kort tidigare utbildning. För att en
vuxen person skall kunna delta i gymnasial
vuxenutbildning eller påbyggnadsutbildning i en
annan kommun krävs normalt att hemkommunen är beredd
att betala interkommunal ersättning till den
anordnande kommunen. Skyldig att göra detta är
hemkommunen endast när det gäller sådana
utbildningar som har förklarats vara
riksrekryterande. I dag finns ett mindre antal
sådana utbildningar inom lantbruksområdet.
Som utskottet nämnt i det föregående avser
regeringen att i den planerade skriften i Ds-serien
om validering även ta upp planerna för utvecklingen
av den eftergymnasiala yrkesutbildningen. Vidare
befinner sig för närvarande skriften Stöd till
vuxnas lärande. Förslag till lag (Ds 2002:66) under
remissbehandling tillsammans med förslagen från
Skollagskommittén.
Målet för utvecklingen av vuxnas lärande är att
alla vuxna skall ges möjlighet att utvidga sina
kunskaper och utveckla sin kompetens i syfte att
främja personlig utveckling, demokrati,
jämställdhet, ekonomisk tillväxt samt en rättvis
fördelning. Utskottet vill dock klargöra att en
garanterad rätt till yrkesutbildning inom ett visst
område efter fullföljd gymnasieutbildning inte finns
för något yrkesområde.
Svenskundervisning för invandrare
(sfi)
Utskottets förslag i korthet
Med hänvisning till den pågående utredningen
bör riksdagen avslå yrkanden om bristerna
inom sfi och åtgärder mot dessa.
Jämför reservationerna 10 (m, c), 12 (kd), 13
(v), 14 (c) och 15 (mp).
Införande av ett peng-system för att konkurrensutsätta
sfi avstyrks.
Jämför reservation 11 (m, fp).
Utskottet avstyrker yrkanden om hur sfi skall
organiseras för att invandrarkvinnor skall
delta, eftersom detta är en fråga för
kommunerna.
Jämför reservation 16 (fp).
Utskottet anser att sex- och
samlevnadsundervisning är ett naturligt
inslag i sfi men inte bör regleras av
statsmakterna.
Jämför reservation 17 (mp).
Gällande bestämmelser
Svenskundervisning för invandrare (sfi) är en
skolform inom det offentliga skolväsendet för vuxna
och regleras i den nuvarande skollagen (1985:1100) i
ett särskilt kapitel (13 kap.). Sfi syftar till att
ge vuxna invandrare grundläggande kunskaper i
svenska språket och om det svenska samhället.
Utbildningen anordnas som kurser (1 §). Utbildningen
skall vara avgiftsfri för eleverna (8 §). Kommuner
får uppdra åt andra att anordna sfi (9 §).
I förordningen (1999:895) om svenskundervisning
för invandrare föreskrivs i 3 § att sfi skall vila
på de grundläggande värden som anges i läroplanen
för de frivilliga skolformerna (Lpf 94).
För sfi finns en kursplan, som fastställs av
regeringen. Den kursplan som gäller fr.o.m. den 1
januari 2003 publicerades i SKOLFS 2002:19. Där
inryms tre olika studievägar, som riktar sig till
elever med olika bakgrund, förutsättningar och
studiemål. Var och en av studievägarna består av två
olika kurser, som tydliggör progressionen inom
utbildningen. Det finns fyra olika kurser: A, B, C
och D. I studieväg Sfi1 ingår kurserna A och B, i
Sfi 2 kurserna B och C samt i Sfi 3 kurserna C och
D.
Motioner och utskottets ställningstaganden
Moderata samlingspartiet hävdar i motion
2002/03:Sf332 att den nuvarande sfi-undervisningen
har stora brister (yrkande 15). Många hoppar av
utbildningen. Indelning efter yrkesbakgrund
förekommer sällan. Praktik i kombination med sfi
förekommer sällan eller aldrig i mer än hälften av
kommunerna. En stor andel av lärarna saknar
utbildning i svenska som andraspråk. Motionärerna
vill att regeringen skall låta utreda orsakerna till
sfi-undervisningens svaga resultat (yrkande 16).
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandena om tillkännagivanden.
Ännu finns inte några erfarenheter av om den nya
kursplanen för sfi - som inte hade börjat tillämpas
när motionerna väcktes - möter olika invandrares
förutsättningar och behov på ett bättre sätt, vilket
varit ett av syftena.
En särskild utredare arbetar för närvarande med
uppdraget att pröva hur skolformen sfi kan förnyas
och organiseras (dir. 2002:105). En av
utgångspunkterna är att möjligheterna att anpassa
utbildningen och utbildningsmålen till individernas
behov och förutsättningar skall öka. Utbildningen i
svenska skall kunna ske parallellt med t.ex. olika
former av annan utbildning, praktik eller arbete.
Utredningen skall bedrivas i nära samråd och
parallellt med översynen av mottagande av och
introduktion för flyktingar (dir. 2001:87).
Utredaren skall redovisa uppdraget senast den 1
september 2003 (dir. 2003:3).
Flertalet av de brister som påtalas i motionen
berörs också i direktiven till utredningen. Något
behov av de begärda tillkännagivandena finns därför
inte.
Motioner från Moderaterna och Folkpartiet för fram
förslag om system för konkurrensutsättning av sfi.
Moderaterna föreslår i motion 2002/03:Sf332
yrkande 17 införande av en sfi-check som skall ge
möjlighet till individuell anpassning av
utbildningen. Konkurrensen mellan
utbildningsanordnarna kommer att höja kvaliteten.
Checkbeloppet kan behovsprövas, så att var och en
ges möjligheter till undervisning utifrån sina
förutsättningar, heter det i motionen. Ett liknande
förslag framförs i motion 2002/03:Ub201 (m) där
motionärerna särskilt framhåller att undervisningen
inte skall begränsas till den egna kommunen eller
regionen, eftersom det i dag finns många tekniska
förutsättningar för flexibelt lärande.
Folkpartiet anser enligt motion 2002/03:Sf226
yrkande 5 att det, i syfte att förbättra sfi-
undervisningens kvalitet, är angeläget att öppna för
privata alternativ. Detta kan ske genom en "sfi-
peng". Invandrarna skall ha möjlighet att välja
modell för undervisningen och hos vilken anordnare
de skall få sin sfi. Folkpartiet framför samma
förslag i motion 2002/03:Ub244 yrkande 31.
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandena.
Att invandrare som saknar tillräckliga kunskaper i
svenska skall få undervisning i vårt språk bör
enligt utskottets mening förbli kommunens ansvar.
Kommunerna har möjlighet att uppdra åt andra att
anordna sfi.
Andra åtgärder för att förbättra sfi föreslås i fyra
motioner.
Kristdemokraterna anser enligt motion
2002/03:Sf334 att svenskundervisning som kombineras
med praktik, lärlingsplats eller arbete skulle
främja språkinlärningen och underlätta det fortsatta
steget ut på arbetsmarknaden (yrkande 36). Vidare
vill motionärerna att lågutbildade skall kunna få
mer yrkesspecifik svenskundervisning genom korta
branschinriktade kurser i svenska, varvade med
yrkesarbete (yrkande 37). Sfi bör förekomma på flera
olika nivåer, och det bör finnas möjlighet att läsa
sfi på högskolenivå (yrkande 32).
Vänsterpartiet föreslår i motion 2002/03:Sf336
yrkande 28 att sfi skall göras till en del av komvux
och förbättras genom en tydligare individanpassning,
tätare praktikperioder och fördjupad
samhällsinformation. Regeringen bör se över
invandrades studieekonomiska situation och återkomma
med förslag till ändring.
Centerpartiet föreslår i motion 2002/03:Sf214
yrkande 11 ett tillkännagivande att sfi-
undervisningen skall kombineras med praktik vid
arbetsplatser.
Miljöpartiet anser enligt motion 2002/03:Sf289
yrkande 3 att en kraftigt förbättrad och mer
individualiserad sfi-undervisning, som kombineras
med praktik, är viktig för att förbättra
språkkunskaperna hos dem som kommer nya till
Sverige.
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandena med hänvisning till den pågående
utredningen och till den nya kursplan som nyligen
tagits i bruk bl.a. i syfte att tillgodose behov som
tagits upp av motionärerna.
Förslaget att göra sfi till en del av skolformen
komvux har prövats. Kunskapslyftskommittén lade fram
ett sådant förslag. Regeringen lät Statskontoret
utreda konsekvenserna av en sådan ändring och kom
fram till att den skulle åsamka staten stora
merkostnader, varför regeringen gjorde bedömningen
att sfi bör kvarstå som särskild skolform (prop.
2000/01:72 s. 63).
För att ge invandrarkvinnor möjligheter till större
sociala kontakter utanför den egna familjegruppen
behöver formerna för sfi anpassas för dem. I
Folkpartiets motion 2002/03:Sf226 yrkande 12 och i
motion 2002/03:Ub557 (c, m, fp) yrkande 2 föreslås
att det skall finnas möjlighet att inrätta separata
undervisningsgrupper för män och kvinnor och att man
skall kunna kombinera barngrupper med mammagrupper i
svenskundervisningen.
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandena.
Invandrade kvinnor har självfallet samma rätt till
och behov av sfi som invandrade män. Utskottet delar
motionärernas bedömning att det är viktigt att
kvinnorna inte lämnas att leva isolerade från det
omgivande samhället i Sverige. Varje kommun skall
enligt skollagen aktivt verka för att nå dem i
kommunen som har rätt till sfi och för att motivera
dem att delta i utbildningen. De åtgärder som
motionärerna föreslår är fullt möjliga för
kommunerna att genomföra utan några förändringar av
de bestämmelser om sfi som utfärdats av
statsmakterna.
Miljöpartiet anser enligt motion 2002/03:Sf289
yrkande 4 att undervisning i sex- och
samlevnadsfrågor, inklusive jämställdhet, skall ingå
i sfi. Samma uppfattning framförs i motionerna
2002/03:Ub280 (m, fp, kd, v, c, mp) och
2002/03:Ub474 (s).
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandena om tillkännagivande.
Kursplanen för sfi säger att sfi, utöver att ge
språkfärdigheter, syftar till att deltagaren skall
få kunskap om och förståelse av samhällets
organisation och dess grundläggande värderingar.
Därigenom underlättas elevens integration, aktiva
medverkan i och bidrag till utvecklingen av
samhällsliv, arbetsliv och kultur i Sverige.
Förmågan att reflektera över likheter och skillnader
mellan egna kulturella erfarenheter och kulturer som
eleven möter i Sverige ingår i utbildningen och
bidrar till förståelse av olika kulturer och därmed
till interkulturell kompetens, heter det vidare i
kursplanen. Det är enligt utskottets mening både
naturligt och viktigt att frågor om sex och
samlevnad och om jämställdhet tas upp i
undervisningen inom sfi. Utskottet anser däremot
inte att innehållet i undervisningen bör
detaljstyras genom statsmaktsbeslut.
I motion 2002/03:Ub555 (s) yrkande 1 föreslår
motionären att direktiven till sfi-utredningen och
till utredningen om mottagning och introduktion av
flyktingar skall vidgas. Han anser att
brukarperspektivet nu saknas i dessa.
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandet.
Direktiven till sfi-utredningen tar sin
utgångspunkt i att en alltför liten andel av dem som
påbörjar sfi också uppnår målen för utbildningen och
att alltför många avbryter studierna. Utredarens
uppdrag är att föreslå hur sfi kan förnyas och
organiseras på ett sätt som ökar möjligheterna att
anpassa utbildningen och utbildningsmålen efter
individernas behov och förutsättningar. Utskottet
utgår från att brukarperspektivet därför måste komma
att aktualiseras i utredningens arbete.
Validering och komplettering av
invandrares yrkeskunskaper
Utskottets förslag i korthet
Yrkanden om validering och komplettering av
invandrares yrkeskunskaper avstyrks med
hänvisning till pågående arbete med frågan
inom Regeringskansliet.
Jämför reservationerna 18 (m) och 19 (fp, kd,
c).
Motioner och utskottets ställningstaganden
Bättre validering av invandrares yrkeskunskaper och
bättre möjligheter till komplettering av dessa
begärs i fyra motioner.
Moderaterna anser enligt motion 2002/03:A321
yrkande 9 att formerna för validering måste ses över
och bli mer flexibla och trovärdiga. Alla som vill
måste få möjlighet att komplettera sina kunskaper,
vare sig det gäller språkkunskaper i svenska eller
engelska eller det gäller yrkeskunskaper.
Centerpartiet framhåller i motion 2002/03:A239
yrkande 4 vikten av att invandrares utbildningar
valideras och att det erbjuds fortbildning för att
de skall kunna praktisera sina kunskaper i Sverige.
Partiet vill enligt motion 2002/03:Sf214 yrkande 12
att flyktingars kunskaper skall valideras snabbare
än i dag. I motion 2002/03:Ub429 yrkande 17 skriver
Centerpartiet att den försöksverksamhet med
validering som har genomförts i åtta kommuner har
visat att validering ökar invandrares möjligheter
att få arbete. Regeringen bör nu återkomma med
förslag om ett nationellt kvalitetssäkrat system för
validering, anser motionärerna.
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandena om tillkännagivanden.
Den nya förordningen om kommunal vuxenutbildning
innebär att kommunerna på ett mer flexibelt sätt än
hittills kan och bör anpassa den utbildning som
erbjuds invånarna - vare sig de är invandrare eller
svenskar - till respektive individs behov och
förutsättningar. I det stöd som kommunerna skall ge
vuxnas lärande ingår också vägledning och bedömning
av måluppfyllelse och kunskaper. Som utskottet har
nämnt i det föregående planerar regeringen att inom
kort ge ut en skrift i Ds-serien om validering m.m.
och låta remissbehandla den, innan regeringen tar
ställning till vilka åtgärder som bör vidtas och
vilka förslag som eventuellt behöver läggas fram för
riksdagen.
Övriga frågor
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett yrkande om ett
allmänt uttalande om vikten av utbildning och
kompetensutveckling och finansiering av denna
med kompetenskonton.
Jämför reservation 20 (kd).
Riksdagen bör inte begära en utredning om hur
utbildningssystemen skall anpassas till den
allt äldre befolkningen i Europa, eftersom
ett sådant arbete pågår inom ramen för
Lissabonprocessen.
Motioner och utskottets ställningstaganden
Kristdemokraterna lyfter i motion 2002/03:N395
yrkande 17 fram kunskap som den viktigaste
konkurrensfaktorn i framtiden. Motionärerna skriver
att utbildningsnivån inom industrin förefaller att
vara lägre i Sverige än i andra länder och att denna
situation är särskilt alarmerande i små och
medelstora företag. Utbildningen i grundskolan,
inom eftergymnasial utbildning och vid universitet
och högskolor bör mer än hittills inriktas på
företagande och entreprenörskap. Olika metoder för
att stimulera såväl egen kompetensutveckling som
utbildning inom arbetslivet måste prövas. En väg kan
vara att införa utbildningskonton, som innebär att
arbetsgivare och arbetstagare ges möjlighet att upp
till en viss nivå avsätta pengar till ett
avdragsgillt konto, från vilket man kan ta ut pengar
för att finansiera inkomstbortfall under studier.
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår
yrkandet om tillkännagivande.
Motionsyrkandet berör flera skilda frågor som
utskottet har behandlat i olika betänkanden under
senare år. Genom Kunskapslyftet, inrättandet av KY
och den kraftiga utbyggnaden av högskoleutbildningen
har möjligheterna att höja kunskapsnivån i
näringslivet förbättrats. Riksdagen har fattat
principbeslut om ett system för individuell
kompetensutveckling (prop. 2001/02:175, yttr. UbU5y,
bet. AU10, rskr. 322). Innan systemet kan tas i bruk
måste dock ett antal frågor redas ut. En
interdepartemental arbetsgrupp inom
Regeringskansliet har fortsatt arbetet med dessa
frågor.
I motion 2002/03:Ub267 (kd) begär motionären en
utredning om hur utbildningssystemen skall anpassas
till den allt äldre befolkningen i Europa. Det krävs
en bred strategi på europeisk nivå för att möta
bristen på kunskap och kompetens som kommer att
uppstå till följd av sjunkande födelsetal, anser
motionären. Hon tar upp vikten av livslångt lärande,
behovet av bättre incitament för högre utbildning,
att det måste blir lättare att jämföra examina och
kvalifikationer mellan länderna, att det behövs en
yrkeshögskola, att människor från övriga världen bör
få bättre möjligheter att komma hit för att studera
eller arbeta och att utbildningssystem och arbetsliv
bör göras mer barnvänliga.
U t s k o t t e t anser att riksdagen bör avslå
yrkandet om tillkännagivande.
Vid EU:s toppmöte i Lissabon i mars 2000 antogs
målet att EU år 2010 skall vara "världens mest
konkurrenskraftiga kunskapsbaserade ekonomi med
hållbar ekonomisk tillväxt, fler arbetstillfällen
och social sammanhållning". Utbildning är ett av
huvudområdena i det arbete som har inletts för att
förverkliga detta. Under det svenska
ordförandeskapet våren 2001 antog
utbildningsministrarna tre gemensamma framtidsmål
för utbildningssystemen:
- att säkerställa en hög utbildningskvalitet och
effektiva system,
-
· att underlätta tillgång för alla till god
utbildning under hela livet och
·
att öppna utbildningssystemen mot omvärlden: mot det
omgivande samhället på lokal och nationell nivå, mot
Europa och mot s.k. tredje länder.
Målen, inklusive 13 olika delmål, beskrivs närmare i
den rapport som rådet lämnade till Europeiska rådet
i Stockholm i mars 2001. I denna beskrivs också de
utmaningar som de europeiska samhällena står inför i
dag, och som utbildningspolitiken måste bidra till
att möta, bl.a. den demografiska utveckling som
väntas i Europa under de närmaste decennierna.
Utskottet vill påminna om att EU inte har några
direkta utbildningspolitiska befogenheter.
Uppföljningen av målen skall ske genom den s.k.
öppna samordningsmetoden, dvs. genom ett
strukturerat informations- och erfarenhetsutbyte med
hjälp av bl.a. indikatorer och referensvärden.
Enligt utskottets uppfattning är alltså
motionärens yrkande tillgodosett genom det arbete
som redan pågår.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i reservationen.
1. Rätt för vuxna till utbildning motsvarande
gymnasienivå (punkt 2) - fp, kd, c
av Ulf Nilsson (fp), Ana Maria Narti (fp), Sofia
Larsen (c) och Torsten Lindström (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna
2002/03:Ub429 yrkande 18,
2002/03:Ub490 yrkande 1
och bifaller delvis motion
2002/03:A239 yrkande 1.
Ställningstagande
I dag har alla vuxna som saknar sådana färdigheter
som normalt uppnås i grundskolan rätt till
grundläggande vuxenutbildning. Enligt vår mening bör
det finnas en liknande lagstadgad rätt att delta i
gymnasial vuxenutbildning. Att ha en
gymnasieutbildning är nödvändigt inom de flesta
yrken i dag. Om en ökad andel av befolkningen uppnår
gymnasiekompetens blir också underlaget av personer
som kan fortsätta till högskolan större, vilket är
önskvärt.
2. Fristående skolor för vuxenutbildning (punkt
4) - m, fp, kd, c
av Ulf Nilsson (fp), Gunilla Carlsson i Tyresö
(m), Ana Maria Narti (fp), Sofia Larsen (c), Anna
Ibrisagic (m), Tobias Billström (m) och Torsten
Lindström (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna
2002/03:Ub244 yrkande 30 och
2002/03:Ub490 yrkande 5.
Ställningstagande
Vuxenutbildningen läggs i dag ofta ut på
entreprenad, vilket är ett steg på vägen mot ökad
mångfald, men det är ett system som också har
svagheter. Det innebär att kommunen och inte eleven
väljer skola. Dessutom är det en egendomlig
situation att det är en kommunal rektor som skall
utfärda betygsdokumenten, även när det är en lärare
hos en annan anordnare som har undervisat och
examinerat eleven. Vi anser därför att fristående
vuxenutbildningsenheter skall få etableras enligt
samma villkor som gäller för fristående
gymnasieskolor.
3. Övergripande organisation av yrkesutbildning
för vuxna (punkt 5) - m
av Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Anna Ibrisagic
(m) och Tobias Billström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion
2002/03:A321 yrkande 6
och avslår motionerna
2002/03:Ub274 yrkandena 1 och 2,
2002/03:Ub259,
2002/03:Ub323 yrkande 8,
2002/03:Ub429 yrkande 16 och
2002/03:Ub448 yrkande 18.
Ställningstagande
Alla som vill ha ett arbete skall också ha möjlighet
att få det. Om detta skall bli möjligt behövs det en
kraftigt ökad satsning på kvalificerad
yrkesutbildning, avancerad lärlingsutbildning och
olika former av kompletterande utbildning för
invandrare. Med en mer flexibel utbildningsform är
vi övertygade om att den kvalificerade,
eftergymnasiala yrkesutbildningen kommer att få allt
större betydelse i framtiden.
4. Övergripande organisation av yrkesutbildning
för vuxna (punkt 5) - fp
av Ulf Nilsson (fp) och Ana Maria Narti (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna
2002/03:Ub274 yrkande 1,
2002/03:Ub323 yrkande 8
och avslår motionerna
2002/03:Ub259,
2002/03:Ub274 yrkande 2,
2002/03:Ub429 yrkande 16,
2002/03:Ub448 yrkande 18 och
2002/03:A321 yrkande 6.
Ställningstagande
Beslutet att införa KY var ett steg i rätt riktning,
men det måste betraktas som en halvmesyr. Vi anser
att riktiga, reguljära fackhögskolor - en svensk
variant av de amerikanska "college" - skall införas.
Dessa skall erbjuda kvalificerad yrkesutbildning och
viss förberedelse för högre utbildning. Efter
genomgången kvalificerad yrkesutbildning skall
studenten sedan ha möjlighet att vid ett universitet
tillgodoräkna sig en del av poängen i kurser inom
ett ämnesområde. Lärarna vid svenska "college" skall
uppmuntras att både bedriva forskning och delta i
aktuell vetenskaplig debatt samt ha regelbunden
kontakt med forskarmiljöer.
5. Övergripande organisation av yrkesutbildning
för vuxna (punkt 5) - kd
av Torsten Lindström (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna
2002/03:Ub259 och
2002/03:Ub448 yrkande 18
och avslår motionerna
2002/03:Ub274 yrkandena 1 och 2,
2002/03:Ub323 yrkande 8,
2002/03:Ub429 yrkande 16 och
2002/03:A321 yrkande 6.
Ställningstagande
Man bör samla merparten av all postgymnasial
yrkesutbildning inom en yrkeshögskola. Denna skall
bygga främst på KY och YTH. Yrkeshögskolan bör
inrättas under 2003 för att år 2004 byggas ut med
500 platser för att möta det uppdämda behovet av
yrkeshögskoleutbildning. Yrkeshögskolan kan arbeta
nära högskolorna för att nå samordningsvinster,
samtidigt som den skall ha en egen identitet.
Viktiga förutsättningar för
yrkeshögskoleutbildningarna är följande:
· att de bedriver postgymnasial utbildning som
svarar mot uttalade förväntningar och behov i
arbetslivet,
·
· att de leder till specifik yrkesprofession i
arbetslivet,
·
· att behörigheten kan grunda sig på validering,
t.ex. gesällprov från ett karaktärsämne, snarare
än traditionell akademisk högskolebehörighet;
sådan skall inte vara ett krav för tillträde,
·
· att de utformas och genomförs i nära samverkan
med arbetslivet,
·
att de leds av branschorganisationer,
utbildningsanordnare och arbetsgivare i samverkan.
Utbildningen skall erbjudas till studenter med
yrkeserfarenhet från särskild bransch, men också
till studenter som kommer direkt från gymnasiet och
har grundläggande behörighet. Utbildning som bygger
på tidigare arbetslivserfarenhet bör bedrivas på ett
annat sätt än utbildning som vänder sig till
personer som inte har någon längre erfarenhet inom
det aktuella yrkesområdet. Utgångspunkten är att
yrkeshögskoleutbildning skall kunna ha olika
innehåll, form och examina beroende på den bransch
och den inriktning utbildningen gäller. Gemensamt
skall vara att den ger en yrkeshögskoleexamen med
ett certifikat som anger en kvalitetsnivå på den
kompetens som finns i professionen. I
Kristdemokraternas budgetalternativ föreslogs en
ökad satsning på yrkeshögskolan med 500 nya platser
fr.o.m. 2004.
6. Övergripande organisation av yrkesutbildning
för vuxna (punkt 5) - c
av Sofia Larsen (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion
2002/03:Ub429 yrkande 16
och avslår motionerna
2002/03:Ub274 yrkandena 1 och 2,
2002/03:Ub259,
2002/03:Ub323 yrkande 8,
2002/03:Ub448 yrkande 18 och
2002/03:A321 yrkande 6.
Ställningstagande
Det är viktigt att det går att överblicka
utbildningsstrukturen. I dag finns flera
eftergymnasiala yrkesutbildningar, exempelvis
påbyggnadsutbildningar inom komvux, YTH, vissa
yrkesutbildningar inom folkbildningen samt KY. Hur
dessa inordnas i utbildningsstrukturen, hur de kan
värderas om den studerande sedan vill läsa vidare
och hur vissa av dessa finansieras är inte alltid
helt klart. Regeringen bör därför göra en översyn
och en samordning mellan de eftergymnasiala
yrkesutbildningarna.
7. Regelverket för kvalificerad yrkesutbildning
(KY) (punkt 6) - c
av Sofia Larsen (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna
2002/03:Ub375 yrkande 2 och
2002/03:Ub429 yrkande 15
och avslår motionerna
2002/03:Ub363 och
2002/03:Ub375 yrkande 1.
Ställningstagande
Flexibiliteten och möjligheten att anpassa sig efter
behoven på den lokala arbetsmarknaden - t.ex. att
göra förändringar i inriktning och antal platser per
utbildning - måste öka när det gäller KY. Det skall
vara möjligt att bemöta varsel och uppsägningar
lokalt med att erbjuda KY-utbildningar för att
utbilda till bristyrken.
8. Hantverksutbildning (punkt 7) - m
av Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Anna Ibrisagic
(m) och Tobias Billström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion
2002/03:Ub236.
Ställningstagande
Hantverkare - inom denna sektor finns ca 300 yrken
representerade - är en mycket viktig del av vårt
näringsliv. Redan i dag betraktas många
hantverksyrken som bristyrken, och det finns
prognoser som pekar på ett kraftigt ökat behov.
Hantverkare blir man genom en gedigen och kvalitativ
yrkesspecialiserad utbildning. Sverige håller på att
tappa kompetens och organisation för att utbilda
yrkesfolk inom det komplexa hantverkskunnandet.
Därför behövs en lärlingsutbildning av hög kvalitet
och med färre kärnämnen, och det behövs en
yrkeshögskola - ett mellanting mellan gymnasium och
högskola. Betygen skall inte vara huvudsak för att
bli antagen, och yrkesutbildningarnas längd skall
tillåtas variera.
9. Vuxenutbildning inom lantbrukssektorn (punkt
9) - c
av Sofia Larsen (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion
2002/03:MJ487 yrkande 31.
Ställningstagande
Jordbruket är en viktig motor dels för den svenska
landsbygden, dels för Sverige som land. Under senare
år har allt färre av eleverna vid
naturbruksgymnasierna valt utbildningar med
jordbruksinriktning. Detta kan i förlängningen leda
till problem med nyrekrytering inom jordbruket. I
dag gör många människor ett val av yrkesväg senare i
livet än man gjorde förr. Det kan innebära att man
efter genomförd gymnasieutbildning kanske arbetar
eller studerar vidare för att sedan upptäcka att det
är inom lantbruket man vill förlägga sin
yrkeskarriär. Många gånger kan då denna väg vara
stängd därför att man sedan tidigare har en
utbildning som förhindrar att man går ytterligare en
utbildning. Det är viktigt att garantera behovet av
ett sent yrkesval med tillgång till yrkesinriktad
grund- och vidareutbildning inom lantbrukssektorn,
oberoende av individens tidigare val av
gymnasieutbildning.
10. Orsakerna till de svaga resultaten inom
svenska för invandrare (sfi) (punkt 10) - m,
c
av Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Sofia Larsen
(c), Anna Ibrisagic (m) och Tobias Billström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion
2002/03:Sf332 yrkandena 15 och 16.
Ställningstagande
Bara en tredjedel av alla deltagare i sfi går ut med
godkända betyg. Hälften av deltagarna hoppar av i
förtid utan att någon vet varför. Detta är
oacceptabelt.
I studien Hur togs de emot? Enkätundersökning om
28 kommuners introduktionsverksamhet för nyanlända
1999 (Integrationsverkets rapportserie 2002:04)
framförs hård kritik mot sfi. Många börjar sfi sent,
få får praktik, få får sin utbildning och sitt yrke
värderat och introduktionen utvärderas sällan.
Kvinnor får en sämre introduktion än män.
Riksdagens revisorer har i rapporten Språk och
arbete (2000/01:RR3) granskat undervisningen i sfi
och bl.a. påpekat att en stor andel av lärarna
själva saknar utbildning i svenska som andraspråk.
Vi anser att regeringen måste låta utreda
orsakerna till sfi-undervisningens svaga resultat.
11. System för konkurrensutsättning av sfi
(punkt 11) - m, fp
av Ulf Nilsson (fp), Gunilla Carlsson i Tyresö
(m), Ana Maria Narti (fp), Anna Ibrisagic (m) och
Tobias Billström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna
2002/03:Ub201,
2002/03:Ub244 yrkande 31,
2002/03:Sf226 yrkande 5 och
2002/03:Sf332 yrkande 17.
Ställningstagande
Sfi-undervisningen måste individualiseras och
intensifieras både vad gäller språkkunskaper och
samhällskunskap. De som behöver sfi har olika mått
av studievana och olika behov av inriktning på
undervisningen. I dag sker i princip all
undervisning i kommunal regi. Vi anser att det bör
införas ett system med "sfi-peng" som ger invandrare
möjlighet att välja hos vilken utbildningsanordnare
de skall få sin sfi. Därmed betonas invandrarens
eget ansvar, och möjligheterna till individuell
anpassning av utbildningen ökar. Genom den
konkurrens som uppstår mellan utbildningsanordnarna
främjas också utbildningens kvalitet.
Svenskundervisning för akademiker borde i högre
utsträckning än i dag anordnas vid högskolor och
universitet.
12. Åtgärder för att förbättra sfi (punkt 12) -
kd
av Torsten Lindström (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 12
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion
2002/03:Sf334 yrkandena 32, 36 och 37,
bifaller delvis motionerna
2002/03:Sf214 yrkande 11 och
2002/03:Sf289 yrkande 3
samt avslår motion
2002/03:Sf336 yrkande 28.
Ställningstagande
Det bör finnas flera olika nivåer i sfi-
undervisningen, helst fler än två. De som har
akademisk bakgrund bör få möjlighet att läsa svenska
som andraspråk på högskolenivå. Enligt
Integrationsverket efterfrågar många med
invandrarbakgrund mer yrkesspecifik
språkundervisning. Det bör göras en översyn av de
språkutbildningar som finns för olika yrkesgrupper -
inte bara för vårdpersonal. Man bör kunna anpassa
sådan utbildning även till lågutbildade i form av
korta branschinriktade kurser varvade med
yrkesarbete. Varje kurs skulle innehålla svenska med
yrkesterminologi. Sfi måste kunna kombineras med
praktikplats, lärlingsplats eller arbete.
Vi anser att sfi har utretts tillräckligt.
Regeringen borde i stället nu lämna förslag på
åtgärder.
13. Åtgärder för att förbättra sfi (punkt 12) -
v
av Lennart Gustavsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 12
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion
2002/03:Sf336 yrkande 28,
bifaller delvis motionerna
2002/03:Sf214 yrkande 11,
2002/03:Sf289 yrkande 3 och
2002/03:Sf334 yrkandena 32 och 36
och avslår motion
2002/03:Sf334 yrkande 37.
Ställningstagande
Jag anser att sfi-undervisningen bör bli en del av
komvux och förbättras genom en tydligare
individanpassning, tätare praktikperioder och
fördjupad samhällsinformation. Utbildningen måste
bedrivas i grupper som skiljer mellan akademiker och
analfabeter, så att alla får utbildning utifrån sina
behov och förutsättningar. Eftersom timersättningen
för vuxna som deltar i sfi har tagits bort tvingas
många att välja bort sfi av ekonomiska skäl.
Regeringen bör därför se över de invandrades
studieekonomiska situation och återkomma med förslag
till ändring.
14. Åtgärder för att förbättra sfi (punkt
12) - c
av Sofia Larsen (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 12
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion
2002/03:Sf214 yrkande 11,
bifaller delvis motionerna
2002/03:Sf289 yrkande 3 och
2002/03:Sf334 yrkande 36 och
2002/03:Sf336 yrkande 28
samt avslår motion
2002/03:Sf334 yrkandena 32 och 37.
Ställningstagande
Goda kunskaper i svenska är en förutsättning för att
kunna etablera sig i samhället. Erfarenhet visar att
de personer som snabbt får tillgång till
arbetsmarknaden tillgodogör sig svenskundervisningen
på ett bättre sätt. Tillgång till arbetsmarknaden
ger känsla av såväl samhörighet som delaktighet.
Sfi-undervisningen skall därför kombineras med
arbete eller någon form av praktik på arbetsplats.
15. Åtgärder för att förbättra sfi (punkt 12) -
mp
av Mikaela Valtersson (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 12
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion
2002/03:Sf289 yrkande 3 och
bifaller delvis motionerna
2002/03:Sf214 yrkande 11,
2002/03:Sf334 yrkandena 32 och 36 och
2002/03:Sf336 yrkande 28
samt avslår motion
2002/03:Sf334 yrkande 37.
Ställningstagande
Att kunna förstå och uttrycka sig är A och O för att
kunna ta till vara sina rättigheter och veta om sina
skyldigheter i ett samhälle. Kan man inte språket
släpps man inte heller in i landets
samhällsgemenskap.
För att lära sig svenska språket krävs det en
bättre svenskundervisning. Fortfarande saknas
möjligheten att förena studierna med arbetspraktik.
Att snabbt kunna komma ut i samhället och få tala
det nya språket är viktigt för att bli en del av det
nya samhällets gemenskap. En kraftigt förbättrad och
mer individualiserad sfi-undervisning som kombineras
med praktik är en viktig del för att förbättra
språkkunskaperna för dem som kommer nya till
Sverige.
16. Sfi för invandrarkvinnor (punkt 13) - fp
av Ulf Nilsson (fp) och Ana Maria Narti (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna
2002/03:Ub557 yrkande 2 och
2002/03:Sf226 yrkande 12.
Ställningstagande
Kvinnor som invandrat till Sverige från kulturer
där deras frihet är kraftigt beskuren lever efter
hitkomsten ofta isolerat och avskuret från det
svenska samhället. För att ge dessa kvinnor
möjlighet till större sociala kontakter är det
viktigt att de lär sig svenska och får möjlighet att
arbeta. Möjligheterna för invandrarkvinnor att få
svenskundervisning måste förbättras. En metod som
visat bra resultat är att kombinera barngrupper med
mammagrupper i svenskundervisningen.
17. Sex- och samlevnadsfrågor i sfi (punkt 14)
- mp
av Mikaela Valtersson (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 14
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna
2002/03:Ub280,
2002/03:Ub474 och
2002/03:Sf289 yrkande 4.
Ställningstagande
Ett av de mest centrala områdena i en människas liv
är de som rör nära relationer med andra människor,
däribland sexualitet. Att kvinnor och män skall ha
samma rättigheter och skyldigheter på alla livets
områden är en självklar utgångspunkt. Att kvinnor
liksom män skall äga rätten till sitt eget liv, sin
egen kropp och sin egen sexualitet är enligt
internationella konventioner lika självklart. Att
förstå hur det svenska samhället generellt sett
resonerar i dessa frågor är av stor vikt för att
känna delaktighet och förstå det samhälle man lever
i. Därför är det viktigt att det i sfi-
undervisningen ingår undervisning om sexualitet och
samlevnad inklusive jämställdhet.
18. Validering och komplettering av invandrares
yrkeskunskaper (punkt 16) - m
av Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Anna Ibrisagic
(m) och Tobias Billström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion
2002/03:A321 yrkande 9,
bifaller delvis motion
2002/03:A239 yrkande 4
och avslår motionerna
2002/03:Ub429 yrkande 17 och
2002/03:Sf214 yrkande 12.
Ställningstagande
Den höga arbetslösheten bland invandrare utgör ett
gigantiskt slöseri med mänskliga resurser. Alla som
vill måste ges möjligheter att komplettera sina
tidigare kunskaper. Det kan gälla språkkunskaper i
svenska eller engelska respektive yrkeskunskaper
inom exempelvis IT, elektronik och medicin. Formerna
för validering av utländska utbildningar måste ses
över och bli mer flexibla och trovärdiga.
19. Validering och komplettering av invandrares
yrkeskunskaper (punkt 16) - fp, kd, c
av Ulf Nilsson (fp), Ana Maria Narti (fp), Sofia
Larsen (c) och Torsten Lindström (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna
2002/03:Ub429 yrkande 17,
2002/03:Sf214 yrkande 12 och
2002/03:A239 yrkande 4
och bifaller delvis motion
2002/03:A321 yrkande 9.
Ställningstagande
I dag översätts - valideras - invandrares kunskaper
inför exempelvis högskolestudier. Det borde vara
naturligt att detta sker även när det gäller den
rena yrkeskompetensen, så att eventuella
kompletteringar kan göras. Denna validering bör
göras snabbt, så att invandraren kan gå direkt till
kompletterande utbildning. En försöksverksamhet med
validering har pågått i åtta kommuner. Det
preliminära resultatet av försöket har visat att
valideringen markant har ökat invandrares möjlighet
att få arbete. Regeringen bör nu återkomma med
förslag om ett nationellt kvalitetssäkrat system för
validering.
20. Utbildning och kompetensutveckling med
inriktning på entreprenörskap (punkt 17) -
kd
av Torsten Lindström (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 17
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion
2002/03:N395 yrkande 17.
Ställningstagande
Den viktigaste konkurrensfaktorn i framtiden kommer
att vara kunskap. Utbildningsnivån inom industrin
förefaller generellt vara lägre i Sverige än i andra
länder, bl.a. är andelen civilingenjörer i industrin
låg. Bland små och medelstora företag verkar denna
situation vara ännu mer alarmerande. Antalet
utbildade forskare är oroande lågt. Utbildningen
redan fr.o.m. grundskolan bör i högre utsträckning
än i dag vara upplagd så att eleverna uppmuntras
till ett entreprenöriellt förhållningssätt. Inom
eftergymnasial utbildning kan man ha ett mer
omfattande samarbete mellan näringslivet och
utbildningsväsendet. Även på universitets- och
högskolenivå är det viktigt med kurser och
utbildningar inriktade mot företagande och
entreprenörskap. Det finns ett stort behov av ett
fungerande lärlingssystem, där lärlingsutbildningen
knyts nära till det lokala näringslivet och där
praktik varvas med teori redan från första terminen.
Ökade krav på flexibilitet i arbetslivet ställer
också allt större krav på fortlöpande
kompetensutveckling. Olika metoder för att stimulera
såväl egen kompetensutveckling som utbildning inom
arbetslivet måste prövas. En väg kan vara att införa
utbildningskonton som innebär att arbetstagare och
arbetsgivare ges möjlighet att, upp till en viss
nivå, avsätta pengar till ett avdragsgillt konto.
Under studietiden kan man ta ut pengar från kontot
för att finansiera inkomstbortfallet. Det uttagna
beloppet belastas då med inkomstskatt. För den
enskilde innebär ett individuellt utbildningskonto
en utmärkt möjlighet att ta ansvar för sin egen
utveckling.
Särskilda yttranden
Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i yttrandet.
1. Värdegrunden (punkt 1) - kd
av Torsten Lindström (kd).
All utbildning måste bygga på en god etisk grund, en
värdegrund. Den bör klargöras och praktiskt
tillämpas i alla verksamheter. I den nuvarande
läroplanen för de frivilliga skolformerna finns
följande värdegrund fastlagd: Människors
okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla
människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor
och män samt solidaritet med svaga och utsatta är
värden som den samhällsstödda vuxenutbildningen
skall förvalta och förmedla. I överensstämmelse med
den etik som förvaltas av kristen tradition och
västerländsk humanism sker detta genom individens
fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och
ansvarstagande. Undervisningen skall vara icke-
konfessionell (Lpf 94).
Vi anser att även all samhällsstödd
vuxenundervisning bör bygga på denna värdegrund,
eftersom den är bredare och mer grundläggande.
Strategin för utveckling av vuxnas lärande talar om
demokratiskt förhållningssätt och allas lika värde
utan att förankra det i en etisk tradition.
2. Den eftergymnasiala yrkesutbildningen (punkt
5) - v
av Lennart Gustavsson (v).
Den framtida gymnasieskolan, som föreslås av
Gymnasiekommittén, kommer att bredda elevernas
kunskaper och öka deras generella kompetens.
Arbetsmarknadens ökade krav på yrkeskunskap gör
samtidigt att fler elever inte hinner bli
färdigutbildade i gymnasiet. Det gäller såväl de
teoretiska som de praktiska utbildningarna. Den
eftergymnasiala utbildningen måste därför utvecklas
för att möta både individernas och samhällets behov.
Utbudet av eftergymnasiala yrkesutbildningar är i
dag svåröverblickbart, inte minst beroende på de
många olika former av utbildning som finns,
påbyggnadsutbildningar inom komvux, s.k.
kompletterande utbildning, kvalificerad
yrkesutbildning (KY), yrkesteknisk
högskoleutbildning (YTH), kortare
yrkeshögskoleutbildningar samt utbildningar vid
folkhögskolor. Det behövs en översyn över dessa
utbildningsformer och hur de är relaterade till
varandra.
För det nationella och långsiktiga
utbildningsbehovet i ett vitt perspektiv finns
högskolan. Det är dock önskvärt med fler
yrkesutbildningar inom högskolan. En intressant
möjlighet är att bygga upp en yrkeshögskola genom
att den yrkestekniska yrkeshögskoleutbildningen
(YTH) nu breddas till att omfatta andra områden än
teknik och kan leda fram till en
yrkeshögskoleexamen.
De lokala och regionala behoven är oftast av en
annan art och kräver oftast en annan form av
utbildning än högskolan kan erbjuda. Många faktorer
påverkar hur vuxenutbildningen skall utformas,
exempelvis näringsstruktur och den offentliga
sektorns storlek samt befolkningens sociala
sammansättning och utbildningsnivå. Lokala och
regionala behovsanalyser bör ligga till grund för
hur de specialdestinerade statsbidragen skall
fördelas. Det är särskilt angeläget att hastigt
uppkomna och akuta situationer, som varsel och
företagsnedläggningar, kan mötas med snabba
utbildningsinsatser samt att flaskhalsar i systemet
kan undvikas. För att tillgodose behov på längre
sikt bör de regionala tillväxtprogrammen innehålla
planer på långsiktiga vuxenutbildningssatsningar.
Vuxenutbildningen måste också vara tillgänglig för
alla människor som har behov och intresse av den
utbildning som kan erbjudas. Den fysiska eller
geografiska tillgängligheten kan utvecklas t.ex.
genom att man bättre utnyttjar lokala lärcentrum och
förbättrar möjligheterna till distansutbildning. Det
är också viktigt att det finns utbildningar för dem
som saknar formell behörighet eller önskar studera
under en alternativ pedagogik.
3. Hantverksutbildning (punkt 7) - kd
av Torsten Lindström (kd).
Många hantverkaryrken håller på att dö ut. Av de i
dag verksamma hantverkarna har många uppnått
pensionsåldern, och återväxten i dessa yrken är
liten eller obefintlig. Kristdemokraterna har i en
motion (2002/03:Ub272), som kommer att behandlas i
ett senare betänkande, framhållit att
lärlingsutbildning kan bidra till en lösning av
detta problem.
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motioner
Motioner från allmänna motionstiden 2002
2002/03:Ub201 av Inger René och Marietta de
Pourbaix-Lundin (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om konkurrensutsättning av
svenskundervisning för invandrare.
2002/03:Ub236 av Cristina Husmark Pehrsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av att snarast
inrätta en lärlingsutbildning och en yrkeshögskola i
syfte att värna och trygga hantverksutbildningarna.
2002/03:Ub244 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att även
vuxenutbildning bör kunna erbjudas av fristående
utbildningsenheter.
31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökad flexibilitet
i svenskundervisningen för invandrare och
införande av sfi-peng.
2002/03:Ub259 av Yvonne Andersson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen
anförs om behovet av postgymnasial yrkesutbildning
som inte kräver allmän högskolebehörighet.
2002/03:Ub267 av Yvonne Andersson och Sven Brus
(kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en utredning om
hur utbildningssystem skall anpassas till den allt
äldre befolkningen i Europa.
2002/03:Ub274 av Tobias Krantz (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om inrättande av
svenska yrkes- eller fackhögskolor (colleges).
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en lämplig
lokaliseringsregion för en av dessa yrkes- eller
fackhögskolor (colleges) skulle vara Jönköpings
län.
2002/03:Ub280 av Inger René m.fl. (m, fp, kd, v, c,
mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om sex- och samlevnadsfrågor i
sfi-undervisningen.
2002/03:Ub287 av Yvonne Andersson (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utbildning av
yrkesförare.
2002/03:Ub323 av Ulf Nilsson m.fl. (fp):
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa svenska
fackhögskolor ("colleges").
2002/03:Ub363 av Ann-Kristine Johansson och Helena
Zakariasén (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att se över regelverket för
KY-utbildningar så att entreprenörsutbildningar
möjliggörs.
2002/03:Ub375 av Margareta Andersson och Birgitta
Carlsson (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att permanenta KY-
utbildningarna.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att anpassa
regelverket för KY-utbildningarna så att de i än
högre grad passar de lokala behoven.
2002/03:Ub429 av Sofia Larsen m.fl. (c):
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att ha ett mer
flexibelt system för att kunna anpassa KY-
utbildningar efter behov på den lokala
arbetsmarknaden.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att göra en
översyn och en samordning av de eftergymnasiala
yrkesutbildningarna.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om ett nationellt
kvalitetssäkrat system för validering.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om en lagstadgad
rätt att delta i gymnasial vuxenutbildning.
2002/03:Ub448 av Torsten Lindström m.fl. (kd):
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om införandet av en
yrkeshögskoleutbildning.
2002/03:Ub466 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och
Göran Norlander (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vuxenutbildning.
2002/03:Ub474 av Carina Hägg och Birgitta Ahlqvist
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att samlevnads-
och jämställdhetsfrågor ingår i sfi-undervisningen.
2002/03:Ub490 av Torsten Lindström m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vuxnas rätt till
utbildning motsvarande gymnasienivå.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om friskolor inom
vuxenutbildningen.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om värdegrunden för
vuxenutbildningen.
2002/03:Ub527 av Carin Lundberg och Karl Gustav
Abramsson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av höjd
utbildningsnivå i hela landet.
2002/03:Ub555 av Luciano Astudillo (s):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om svenska för
invandrare.
2002/03:Ub557 av Viviann Gerdin m.fl. (c, m, fp):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förbättrad
språkundervisning i svenska för invandrarkvinnor.
2002/03:Sf214 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):
11. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i
motionen anförs om att sfi-undervisningen skall
kombineras med praktik vid arbetsplatser.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om snabbare
validering av flyktingars kunskaper.
2002/03:Sf226 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för att
förbättra svenskundervisningen för invandrare.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att möjligheterna
till svenskundervisning för invandrarkvinnor bör
förbättras.
2002/03:Sf289 av Peter Eriksson m.fl. (mp):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om sfi-undervisning.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att sex- och
samlevnadsutbildning införs i sfi-undervisningen.
2002/03:Sf332 av Sten Tolgfors m.fl. (m):
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bristerna i den
nuvarande sfi-undervisningen.
16. Riksdagen begär att regeringen låter utreda
orsakerna till sfi-undervisningens svaga resultat
i enlighet med vad som anförs i motionen.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om införande av sfi-
check som ger möjlighet till individuell
anpassning av undervisningen.
2002/03:Sf334 av Sven Brus m.fl. (kd):
32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att sfi-
undervisning bör förekomma på flera olika nivåer
och att möjlighet att läsa sfi på högskolenivå bör
finnas.
36. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kombinera
svenskundervisning med praktik-, lärlingsplats
eller arbete.
37. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om yrkesspecifik
språkundervisning.
2002/03:Sf336 av Gudrun Schyman m.fl. (v):
28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om reformering av
sfi.
2002/03:MJ487 av Jan Andersson m.fl. (c):
31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökad
tillgänglighet av vuxenutbildning inom
lantbrukssektorn.
2002/03:N395 av Alf Svensson m.fl. (kd):
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utbildning och
kompetensutveckling samt behovet av inriktning på
företagande och entreprenörskap.
2002/03:A239 av Margareta Andersson m.fl. (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om rätt till
utbildning motsvarande gymnasienivå.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att validera
utländska utbildningar och erbjuda fortbildning
för att invandrare skall kunna praktisera sina
kunskaper i Sverige.
2002/03:A321 av Anders G Högmark m.fl. (m):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en flexibel
yrkesskoleutbildning.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kompletterande
utbildning för invandrare.