Trafikutskottets betänkande
2002/03:TU1

Utgiftsområde 22 Kommunikationer


Sammanfattning

I  detta  betänkande behandlar  utskottet
regeringens förslag i budgetpropositionen
för 2003 utgiftsområde 22 Kommunikationer
(prop. 2002/03:1).
Till    betänkandet   har    fogats    26
reservationer och 6 särskilda  yttranden.
De  frågor  som  reservationerna  och  de
särskilda   yttrandena  avser   samt   de
partier  som  har avgett dem  framgår  av
innehållsförteckningen (s. 4 och 5).
Moderata   samlingspartiet,  Folkpartiet
liberalerna,    Kristdemokraterna     och
Centerpartiet         har         avgivit
budgetalternativ  som  redovisas   i   de
särskilda yttrandena 1-4 (s. 138-147).

Anslag inom utgiftsområde 22

Finansutskottet beslutade den 21 november
2002  att  ställa  sig bakom  regeringens
förslag  till  ram  för utgiftsområde  22
Kommunikationer.  Ramen   omfattar   25,9
miljarder kronor för budgetåret  2003.  I
budgetpropositionen redovisar  regeringen
hur   den  anser  att  detta  belopp  bör
fördelas mellan olika anslag. Den största
delen av beloppet, 23,8 miljarder kronor,
föreslås gå till vägar och järnvägar  och
då främst infrastrukturåtgärder i form av
investeringar  och  underhåll.  Utskottet
ställer  sig  bakom regeringens  samtliga
förslag till medelsanvisningar.

Vägar och järnvägar

Utskottet  föreslår  att  riksdagen   för
nästa  budgetår  anvisar  14,9  miljarder
kronor  till  anslaget  Väghållning   och
statsbidrag och 7,1 miljarder kronor till
anslaget   Banverket:   Banhållning   och
sektorsuppgifter. Dessa  anslag  samt  de
föreslagna       möjligheterna       till
lånefinansiering  gör  det  möjligt   att
genomföra  en  nödvändig ambitionshöjning
inom väghållning och banhållning.
Utskottet  framhåller att betydelsen  av
de   enskilda   vägarna  i  det   svenska
transportsystemet är stor och förutsätter
att      detta     vägnät     ges      en
tillfredsställande     resurstilldelning.
Utskottet  ställer sig bakom  regeringens
lagförslag   om  ändring   i   lagen   om
upphävande av lagen om enskilda vägar.
Utskottet    förutsätter   vidare    att
åtgärder    vidtas   för   att   motverka
problemet med den oroande utvecklingen av
olyckor med s.k. EU-mopeder.

Sjöfart och luftfart

Utskottet   konstaterar   att   en   bred
politisk  samsyn har utvecklats  när  det
gäller    näringspolitiskt   stöd    till
sjöfart.  Det innebär att näringen  skall
ges  likvärdiga konkurrensvillkor och att
det  långsiktiga målet är  att  särskilda
statsstöd skall avvecklas.
Riksdagen  föreslås anvisa 94,9  miljoner
kronor   i   driftbidrag  till  kommunala
flygplatser. Motioner om handel med  s.k.
slottider  avstyrks med hänvisning  bl.a.
till pågående arbete inom EU.

Kollektivtrafik

Utskottet   föreslår  att  790   miljoner
kronor      anvisas     till     anslaget
Rikstrafiken: Trafikupphandling. Anslaget
bekostar  bl.a.  statens  upphandling  av
interregional persontrafik på järnväg och
transportstöd till Gotland.  Motioner  om
färdtjänst  avstyrks men  bör  beaktas  i
pågående utredningsarbete.

IT, tele och post

Utskottet    ställer   sig   bakom    ett
lagförslag   i  budgetpropositionen   som
innebär  att  400 miljoner kronor  av  de
medel  som  reserverats  för  stöd   till
lokalt  bredbandsnät omfördelas  för  att
kunna användas som stöd till kommuner för
anläggande av stomnät.
Riksdagen  föreslås anvisa 153  miljoner
kronor     i     syfte     att     trygga
funktionshindrades        behov        av
telekommunikationer och posttjänster.
För   att   upprätthålla   grundläggande
kassaservice   i  hela  landet   föreslås
riksdagen anvisa 400 miljoner kronor till
Posten AB.
Utskottet  understryker  vikten  av  att
det  postpolitiska målet om en posttjänst
av  god  kvalitet uppfylls i hela  landet
till    rimliga    priser    samt     att
postservicens utveckling noga utvärderas.
Utskottet         förutsätter         att
funktionshindrades   krav   på   en   god
postservice tillgodoses samt att  Postens
förändringsarbete  sker  på  ett  socialt
ansvarsfullt sätt.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut



Anslagsfrågor

1.       Anslag inom utgiftsområde
22 Kommunikationer

Riksdagen    anvisar    anslag    för
budgetåret  2003 inom utgiftsområde  22
Kommunikationer    enligt    utskottets
förslag  i  bilaga 3.  Därmed  bifaller
riksdagen    regeringens   förslag    i
proposition 2002/03:1 utgiftsområde  22
Kommunikationer  punkt  22  och  avslår
motionerna  2002/03:T298  yrkande   26,
2002/03:T450, 2002/03:T462 yrkande  24,
2002/03:T478,   2002/03:    T480    och
2002/03:Fi232 yrkande 22.

Vägar

2.       Omprövning av andelstal

Riksdagen  antar regeringens  förslag
till  lag om ändring i lagen (1997:620)
om  upphävande  av lagen (1939:608)  om
enskilda    vägar.   Därmed    bifaller
riksdagen    regeringens   förslag    i
proposition 2002/03:1 i denna del.

3.       Låneram för prioriterade
vägprojekt m.m.

Riksdagen  godkänner  att  regeringen
för  år  2003 får besluta om en låneram
i     Riksgäldskontoret    på     högst
1  295  000 000 kr för genomförande  av
prioriterade   vägprojekt   år    2003.
Därmed  bifaller riksdagen  regeringens
förslag  i proposition 2002/03 i  denna
del   och  avslår  motion  2002/03:T462
yrkandena 1 och 4 i denna del.
Reservation 1 (kd)

4.       Låneram för vägprojektet
Hogdal-Nordby

Riksdagen  godkänner  att  regeringen
får   besluta   om   en   låneram   för
vägprojektet      Hogdal-Nordby      på
115   000   000   kr   som   inkluderar
räntekostnaden   för   lånet.    Därmed
bifaller riksdagen regeringens  förslag
i proposition 2002/03:1 i denna del.

5.       Ekonomiska förpliktelser
för långsiktiga avtal

Riksdagen  bemyndigar regeringen  att
under  år  2003  för  ramanslaget  36:2
Väghållning   och   statsbidrag    ingå
ekonomiska förpliktelser som  inklusive
tidigare   gjorda   åtaganden    medför
utgifter  på högst 33 900  000  000  kr
efter    år   2003.   Därmed   bifaller
riksdagen    regeringens   förslag    i
proposition 2002/03:1 i denna del.


6.       Enskilda vägar

Riksdagen      avslår      motionerna
2002/03:T226,             2002/03:T235,
2002/03:T251,             2002/03:T280,
2002/03:T283, 2002/03:T288 yrkandena  1
och   3,   2002/03:T289,   2002/03:T295
yrkande  2,  2002/03:T298  yrkande  17,
2002/03:T321   yrkandena   2   och   3,
2002/03:T332,             2002/03:T369,
2002/03:T384,             2002/03:T391,
2002/03:T407,  2002/03:T440,   2002/03:
T443,    2002/03:T462    yrkande     9,
2002/03:T466   yrkandena   5   och   6,
2002/03:T498,             2002/03:T502,
2002/03:N270  yrkande  3  och  2002/03:
N304 yrkande 7.
Reservation 2 (m, fp, kd, c)

Järnvägar och Öresundsförbindelsen

7.       Ekonomiska förpliktelser

Riksdagen  bemyndigar regeringen  att
under år 2003
dels  för  ramanslaget 36:4  Banverket:
Banhållning  och sektorsuppgifter  ingå
ekonomiska förpliktelser som  inklusive
tidigare  åtaganden medför utgifter  på
högst 9 200 000 000 kr efter år 2003,
dels  för  Botniabanan ingå  ekonomiska
förpliktelser  som  inklusive  tidigare
gjorda  åtaganden innebär  utgifter  på
högst 25 000 000 000 kr efter år 2003.
Därmed  bifaller riksdagen  regeringens
förslag   i  proposition  2002/03:1   i
denna del.

8.       Översyn av Botniabanans
finansiering m.m.

Riksdagen  avslår motion 2002/03:T462
yrkande 6.
Reservation 3 (m, fp, kd)

9.       Låneram för vissa
järnvägsinvesteringar m.m.

Riksdagen  godkänner  att  regeringen
för  år  2003 får besluta om en låneram
i     Riksgäldskontoret    om     högst
8  795  000  000  kr för Banverket  för
investeringar    i    eldrifts-     och
teleanläggningar,   telenätsutrustning,
projekteringslager,      rörelsekapital
samt   för   vissa   investeringar    i
Stockholmsområdet enligt avtal år  1983
mellan   staten  och  Stockholms   läns
landsting.  Därmed  bifaller  riksdagen
regeringens   förslag   i   proposition
2002/03:1 i denna del.


10.      Låneram för prioriterade
järnvägsprojekt m.m.

Riksdagen  godkänner  att  regeringen
för  år  2003 får besluta om en låneram
i     Riksgäldskontoret    om     högst
1  713  000 000 kr för genomförande  av
prioriterade järnvägsprojekt  2003  och
avslår motion 2002/03:T462 yrkandena  2
och  4  i  denna  del. Därmed  bifaller
riksdagen    regeringens   förslag    i
proposition 2002/03:1 i denna del.
Reservation 4 (kd)

11.      Finansiella befogenheter
för affärsverket Statens järnvägar
m.m.

Riksdagen  bemyndigar regeringen  att
ge  affärsverket Statens järnvägar samt
de  nya verksamheter som numera bedrivs
i  bolag  finansiella  befogenheter  år
2003  i  enlighet  med  vad  regeringen
förordar.   Därmed  bifaller  riksdagen
regeringens   förslag   i   proposition
2002/03:1 i denna del.

12.      Banverkets
produktionsverksamhet

Riksdagen  avslår motion 2002/03:T321
yrkande 9.
Reservation 5 (m, fp, kd)

13.      Låneram avseende
kapitaltillskott till Svedab

Riksdagen  godkänner  att  regeringen
för  år  2003 får besluta om en låneram
i  Riksgäldskontoret på 295 000 000  kr
för     Vägverket     och     Banverket
tillsammans,    för   att    finansiera
kapitaltillskottet  till  Svedab   samt
räntan  för detta lån. Därmed  bifaller
riksdagen    regeringens   förslag    i
proposition 2002/03:1 i denna del.

14.      Avgifter på Öresundsbron

Riksdagen  avslår motion 2002/03:T377
yrkande 3.

Sjöfart

15.      Ekonomiska mål och
investeringsplan m.m. för
Sjöfartsverket

Riksdagen
a)   godkänner   ekonomiska   mål   och
investeringsplan   för   Sjöfartsverket
för  perioden 2003-2005 i enlighet  med
vad regeringen förordar,
b)     bemyndigar    regeringen     att
fastställa        utdelning         och
skattemotsvarighet  för  Sjöfartsverket
i    enlighet    med   vad   regeringen
förordar,
c)  bemyndigar regeringen  att  för  år
2003   ge   Sjöfartsverket  finansiella
befogenheter   i   enlighet   med   vad
regeringen förordar.
Därmed  bifaller riksdagen  regeringens
förslag   i  proposition  2002/03:1   i
dessa delar.


16.      Handelsflottans kultur- och
fritidsråd

Riksdagen  godkänner  vad  regeringen
förordar  om  Handelsflottans   kultur-
och    fritidsråd.   Därmed    bifaller
riksdagen    regeringens   förslag    i
proposition 2002/03:1 i denna del.

17.      Sjöfartsstöd och
internationell sjöfartspolitik

Riksdagen      avslår      motionerna
2002/03:T298  yrkande 21,  2002/03:T321
yrkande 14 och 2002/03:T513.

18.      Handelssjöfartens
kostnadsansvar

Riksdagen      avslår      motionerna
2002/03:T249,             2002/03:T264,
2002/03:T321  yrkandena  17   och   18,
2002/03:T340 yrkande 4, 2002/03:  T357,
2002/03:T400      och      2002/03:T464
yrkandena 3, 4 och 10.
Reservation 6 (m, fp, kd)

19.      Vänersjöfart samt övrig
insjö- och kustsjöfart

Riksdagen      avslår      motionerna
2002/03:T298  yrkande 10, 2002/03:T402,
2002/03:T464     yrkande     2      och
2002/03:T466 yrkande 21.
Reservation 7 (m, fp, kd, c)

20.      Konkurrenssituationen i
hamnar

Riksdagen      avslår      motionerna
2002/03:T231  yrkande  4,  2002/03:T298
yrkande  22 och 2002/03:T321  yrkandena
15 och 16.
Reservation 8 (m, fp)

21.      Samordning av
hamnverksamhet m.m.

Riksdagen      avslår      motionerna
2002/03:T477 och N340 yrkande 3.

22.      Fritidsbåtsregister

Riksdagen      avslår      motionerna
2002/03:T319 och 2002/03:T429
Reservation 9 (m, fp, kd) - motiv
Reservation 10 (v, mp)

23.      Forskning inom
sjöfartsområdet

Riksdagen  avslår motion 2002/03:T464
yrkande 7.

24.      Sjösäkerhetsbyrån (EMSA)

Riksdagen        avslår        motion
2002/03:T212.

25.      Samlokalisering av
sjöräddning och kustradio

Riksdagen        avslår        motion
2002/03:T247.


26.      Bevarande av fyrar

Riksdagen        avslår        motion
2002/03:T365.

27.      Falsterbokanalen

Riksdagen        avslår        motion
2002/03:T245.

Luftfart

28.      Ekonomiska mål m.m. för
Luftfartsverket

Riksdagen
a)   godkänner   ekonomiska   mål   och
investeringsplan  för   Luftfartsverket
för  perioden 2003-2005 i enlighet  med
vad regeringen förordar,
b)     bemyndigar    regeringen     att
fastställa        utdelning         och
skattemotsvarighet för  Luftfartsverket
i    enlighet    med   vad   regeringen
förordar,
c)  bemyndigar regeringen  att  för  år
2003   ge  Luftfartsverket  finansiella
befogenheter   i   enlighet   med   vad
regeringen förordar.
Därmed  bifaller riksdagen  regeringens
förslag   i  proposition  2002/03:1   i
denna del.

29.      Uppdelning av
Luftfartsverket

Riksdagen      avslår      motionerna
2002/03:T321  yrkande 23 i  denna  del,
2002/03:T462     yrkande     21     och
2002/03:T466 yrkande 15.
Reservation 11 (m, fp, kd, c)

30.      Bolagisering och
privatisering av Luftfartsverkets
produktionsdel

Riksdagen      avslår      motionerna
2002/03:T298     yrkande     3      och
2002/03:T321 yrkande 23 i denna del.
Reservation 12 (m, fp)

31.      Ägande av flygplatser

Riksdagen      avslår      motionerna
2002/03:T321     yrkande     21     och
2002/03:T466 yrkande 16.
Reservation 13 (m, fp, c)

32.      Avreglering och konkurrens
inom luftfarten

Riksdagen      avslår      motionerna
2002/03:T298     yrkande     18     och
2002/03:T321 yrkande 20.
Reservation 14 (m, fp, kd, c)


33.      Slottidssystemet

Riksdagen      avslår      motionerna
2002/03:T203, 2002/03:T298  yrkande  19
och 2002/03:T321 yrkande 19.
Reservation 15 (m, fp, kd)

34.      Statens ägande i SAS

Riksdagen      avslår      motionerna
2002/03:T298  yrkande  2,  2002/03:T462
yrkande  22  och  2002/03:T466  yrkande
17.
Reservation 16 (m, fp, kd, c)

35.      Flygplatskapaciteten i
Storstockholmsområdet

Riksdagen      avslår      motionerna
2002/03:T282, 2002/03:T321 yrkande  22,
2002/03:T326,             2002/03:T339,
2002/03:T344, 2002/03:T462  yrkande  23
och 2002/03:T466 yrkandena 18 och 19.
Reservation 17 (m, fp)
Reservation 18 (v, c, mp)
Reservation 19 (kd)

36.      Göteborg-Landvetter
flygplats

Riksdagen      avslår      motionerna
2002/03:T275  och 2002/03:T481  yrkande
13.

37.      Malmö-Sturup flygplats

Riksdagen      avslår      motionerna
2002/03:T377     yrkande     5      och
2002/03:N340 yrkande 10.

38.      Regionalt flyg m.m.

    Riksdagen    avslår    motionerna
2002/03:T287, 2002/03:T298 yrkande  20,
2002/03:T430  och 2002/03:T466  yrkande
14.
Reservation 20 (fp, c)

39.      Skydd mot brottsliga
handlingar

Riksdagen  avslår motion 2002/03:T462
yrkande 20.
Reservation 21 (kd)

Kollektiv persontrafik m.m.

40.      Ekonomiska förpliktelser

Riksdagen  bemyndigar regeringen  att
under  år  2003  för ramanslaget  36:13
Rikstrafiken:  Trafikupphandling   ingå
ekonomiska      förpliktelser      som,
inklusive  tidigare  gjorda  åtaganden,
innebär      utgifter     på      högst
3  950 000 000 kr under åren 2004-2009.
Därmed  bifaller riksdagen  regeringens
förslag   i  proposition  2002/03:1   i
denna del.


41.      Riktlinjer m.m. för
trafikupphandlingen

Riksdagen      avslår      motionerna
2002/03:T217,  2002/03:T274,   2002/03:
T366,     2002/03:T383,    2002/03:T466
yrkande  9  och 2002/03:T496  yrkandena
12-14.
Reservation 22 (v, c)

42.      Färjetrafiken över
Kvarken

Riksdagen      avslår      motionerna
2002/03:T256,     2002/03:T472      och
2002/03:T506.
Reservation 23 (c)

Gotlandstrafiken

43.      Långsiktig lösning för
Gotlandstrafiken

Riksdagen      avslår      motionerna
2002/03:T231  yrkandena  1-3,  2002/03:
T434,    2002/03:T466    yrkande    22,
2002/03:T489  och 2002/03:N266  yrkande
7.
Reservation 24 (m, fp, kd, c)

44.      Nya färjeförbindelser

Riksdagen      avslår      motionerna
2002/03:T205 och 2002/03:T309.

Färdtjänst

45.      Färdtjänst

Riksdagen      avslår      motionerna
2002/03:T272,  2002/03:T286,   2002/03:
T317,    2002/03:T341,    2002/03:T368,
2002/03:T396,             2002/03:T419,
2002/03:T453      och     2002/03:So457
yrkandena 13-15.

Statens haverikommission

46.      Statens haverikommission

Riksdagen  godkänner  vad  regeringen
förordar  om  Statens haverikommission.
Därmed  bifaller riksdagen  regeringens
förslag   i  proposition  2002/03:1   i
denna del.


IT, tele och post

47.      Kommunalt IT-stöd

Riksdagen  antar regeringens  förslag
till    lag   om   ändring   i    lagen
(2000:1335)    om    kreditering     på
skattekonto  av stöd till kommuner  för
anläggande  av  lokala telenät.  Därmed
bifaller riksdagen regeringens  förslag
i proposition 2002/03:1 i denna del.

48.      Samhällsupphandling

Riksdagen  bemyndigar regeringen  att
under  år  2003, i fråga om ramanslaget
37:2  Upphandling av samhällsåtaganden,
ingå   ekonomiska   förpliktelser   som
inklusive  tidigare  åtaganden  innebär
utgifter på högst 200 000 000 kr  under
åren    2004-2005.   Därmed    bifaller
riksdagen    regeringens   förslag    i
proposition 2002/03:1 i denna del.

49.      Uppdelning och försäljning
av Posten AB

Riksdagen  avslår motion 2002/03:T337
yrkande 1.
Reservation 25 (m)

50.      Postservice

Riksdagen      avslår      motionerna
2002/03:T265,  2002/03:T281,   2002/03:
T294,     2002/03:T297,    2002/03:T298
yrkande  23,  2002/03:T337  yrkande  2,
2002/03:T387,             2002/03:T398,
2002/03:T463   yrkandena   1   och   2,
2002/03:T469  och 2002/03:T496  yrkande
11.
Reservation 26 (v)
Stockholm den 3 december 2002

På trafikutskottets vägnar

Claes Roxbergh

Följande   ledamöter   har   deltagit   i
beslutet:  Claes  Roxbergh  (mp),  Carina
Moberg (s), Elizabeth Nyström1 (m),  Jarl
Lander  (s),  Erling  Bager1  (fp),  Hans
Stenberg  (s),  Krister  Örnfjäder   (s),
Johnny   Gylling1  (kd),  Karin  Svensson
Smith   (v),  Claes-Göran  Brandin   (s),
Catharina   Elmsäter-Svärd1  (m),   Runar
Patriksson1  (fp), Sven  Bergström1  (c),
Kerstin  Engle (s), Jan-Evert  Rådhström1
(m),  Mikael  Johansson  (mp)  och  Börje
Vestlund (s).
1Ledamoten  har  ej deltagit  i  beslutet
under punkt 1.
2002/03
TU1


Redogörelse för ärendet


I  detta  betänkande behandlar  utskottet
regeringens förslag i budgetpropositionen
för 2003 utgiftsområde 22 Kommunikationer
(prop. 2002/03:1).
Utskottet  har i samband med beredningen
av   ärendet  inhämtat  upplysningar   av
företrädare  för  Vägverket,  Post-   och
telestyrelsen   samt   Inlandsbanan   AB.
Utskottet   har   vidare  uppvaktats   av
Nationalföreningen för  trafiksäkerhetens
främjande  (NTF)  och  i  samband  därmed
utfrågat  företrädare för  Vägverket  och
Moped-      och      motorcykelbranschens
riksförbund (McRF).
Betänkandet  är disponerat  på  följande
sätt.  I  avsnitt  1  Anslagsfrågor  inom
utgiftsområde      22     Kommunikationer
behandlas   regeringens  och  motionernas
förslag   till   medelsanvisningar    för
budgetåret   2003.   I   avsnitten   2-10
behandlar utskottet övriga frågor.
Under    varje    avsnitt    anges    de
propositions-  och  motionsyrkanden   som
behandlas i respektive avsnitt.
I  bilaga 1 redovisas en förteckning över
regeringens  förslag till  riksdagsbeslut
och   de   motioner   som   behandlas   i
betänkandet.
I bilaga 2 finns två lagförslag.
Regeringen    föreslår   i   proposition
2001/02:1  utgiftsområde 22 att riksdagen
antar  regeringens förslag  till  lag  om
dndring  i lagen (1997:620) om upphävande
av lagen (1939:608) om enskilda vägar.
Regeringen    föreslår   i   proposition
2001/02:1  utgiftsområde 22 att riksdagen
antar  regeringens förslag  till  lag  om
ändring    i    lagen   (2000:1335)    om
kreditering på skattekonto av  stöd  till
kommuner   för   anläggande   av   lokala
telenät.
I  bilaga 3 redovisas utskottets  förslag
till beslut om anslag för budgetåret 2003
inom utgiftsområdet.
I  bilaga  4  redovisas  regeringens  och
partiernas förslag till medelsanvisningar
för nästa budgetår inom utgiftsområdet.
Utskottets överväganden


1 Anslagsfrågor inom utgiftsområde 22
Kommunikationer


Utskottets förslag i korthet
Utskottet  föreslår  att  riksdagen  för
budgetåret  2003  inom utgiftsområde  22
Kommunikationer  anvisar  anslag  enligt
regeringens  förslag.  Det  innebär  att
25,9   miljarder  kronor  fördelas  till
olika   ändamål   inom   utgiftsområdet,
varav   merparten  till   byggande   och
underhåll   av   vägar  och   järnvägar.
Ställningstagandet innebär att  samtliga
motionsförslag       om       alternativ
anslagsberäkning   (m,   fp,   kd,    c)
avstyrks.

Avsnittets innehåll

I   detta   avsnitt  behandlar  utskottet
regeringens  och  motionärernas   förslag
till    medelsanvisningar    m.m.     för
budgetåret  2003  inom  utgiftsområde  22
Kommunikationer.    De    yrkanden    som
behandlas är:
dels  budgetpropositionen för 2003 (prop.
2002/03:1  utg.omr. 22, punkt 22)  enligt
vilket   föreslås   att   riksdagen   för
budgetåret  2003 anvisar  anslagen  under
utgiftsområde  22 Kommunikationer  enligt
propositionens uppställning (s. 13),
dels motionerna
-   2002/03:T298  yrkande  26   av   Lars
Leijonborg m.fl. (fp),
- 2002/03:T450 av Roger Karlsson (c),
-   2002/03:T462  yrkande  24  av  Johnny
Gylling m.fl. (kd),
-  2002/03:T478  av Sven Bergström  m.fl.
(c),
- 2002/03:T480 av Elizabeth Nyström m.fl.
(m),
-   2002/03:Fi232  yrkande  22  av   Lars
Leijonborg m.fl. (fp).

1.1 Utgiftsområdets omfattning

Utgiftsområde     22     Kommunikationer
omfattar        två       politikområden,
Transportpolitik     och     delar     av
politikområdet  IT, tele  och  post.  Det
förstnämnda politikområdet består  i  sin
tur  av  sex verksamhetsområden, nämligen
Väg,    Järnväg,    Sjöfart,    Luftfart,
Interregional kollektiv persontrafik samt
Forskning och analys.


* grafiskt element borttaget *

1.2 Ram för utgiftsområdet

I   budgetpropositionen   för   år   2003
föreslås  att utgiftsområdet tillförs  25
858  miljoner  kronor.  Som  framgår   av
nedanstående   sammanställning    innebär
förslaget ca 1,4 miljarder kronor mer  än
vad som anvisats för innevarande budgetår
(inkl.    förslag   på   tilläggsbudget).
Medelsökningen förklaras av att  anslagen
har  pris-  och  löneomräknats  samt  att
ökade   statliga   resurser   förs   till
politikområdet          Transportpolitik,
verksamhetsområdet Väg.
Miljoner kronor
Utfall 2001  Anslag 2002   Förslag
2003
24 568   24 477       25 858
Riksdagen kommer den 4 december 2002  att
behandla    finansutskottets   betänkande
2002/03:FiU1        vari        behandlas
propositionens  förslag  till  utgiftsram
för      bl.a.      utgiftsområde      22
Kommunikationer.  Summan   av   de   till
utgiftsområdet  hörande  utgifterna   får
högst uppgå till det belopp som riksdagen
sålunda  kommer  att  besluta.   I   sitt
betänkande   tillstyrker  finansutskottet
propositionens  förslag,  enligt   vilket
utgifterna  för  utgiftsområde  22  skall
uppgå  till  sammanlagt 25  858  miljoner
kronor. Anslagen inom varje utgiftsområde
skall   därtill  fastställas  genom   ett
särskilt  riksdagsbeslut. Trafikutskottet
lägger  i  detta betänkande fram  förslag
beträffande   anslagsfördelningen    inom
utgiftsområde 22 under förutsättning  att
riksdagen    bifaller    finansutskottets
förslag      till     utgiftsram      för
utgiftsområdet.


1.3 Mål och resultatutveckling för
verksamheten inom utgiftsområdet


Mål för politikområde Transportpolitik

Målet  för transportpolitiken skall  vara
att   säkerställa  en  samhällsekonomiskt
effektiv    och    långsiktigt    hållbar
transportförsörjning för medborgarna  och
näringslivet   i   hela   landet   (prop.
1997/98:56,   bet.  1997/98:TU10,   rskr.
1997/98:266  och  prop. 2001/02:20,  bet.
2001/02:TU2, rskr. 2001/02:126). Delmålen
inom transportpolitiken är att inom ramen
för  en  samhällsekonomiskt effektiv  och
långsiktigt  hållbar transportförsörjning
bidra till:
·                Ett         tillgängligt
transportsystem,  där transportsystemet
utformas   så   att   medborgarna   och
näringslivets             grundläggande
transportbehov kan tillgodoses.
·
·         En  hög transportkvalitet,  där
transportsystemets    utformning    och
funktion medger en hög transportkvalitet
för medborgarna och näringslivet.
·
·          En   säker  trafik,  där   det
långsiktiga  målet för trafiksäkerheten
skall   vara  att  ingen  dödas   eller
allvarligt   skadas   till   följd   av
trafikolyckor  inom  transportsystemet.
Transportsystemets    utformning    och
funktion skall anpassas till de krav som
följer av detta.
·
·            En     god    miljö,     där
transportsystemets    utformning    och
funktion anpassas till krav på god  och
hälsosam livsmiljö för alla, där natur-
och kulturmiljö skyddas mot skador och en
god hushållning med mark, vatten, energi
och andra naturresurser främjas.
·
·         En positiv regional utveckling,
där   transportsystemet  dels  utjämnar
skillnader  i möjligheterna  för  olika
delar  av  landet  att utvecklas,  dels
motverka     nackdelar     av     långa
transportavstånd.
·
·         Ett  jämställt transportsystem,
där transportsystemet är utformat så att
det  svarar mot både kvinnors och  mäns
transportbehov. Kvinnor och män skall ges
samma     möjligheter    att    påverka
transportsystemets tillkomst, utformning
och  förvaltning och deras  värderingar
skall tillmätas samma vikt.
·
Resultatuppföljning för politikområde
Transportpolitik

För   att   möjliggöra  en   kontinuerlig
uppföljning   av  utvecklingen   mot   de
långsiktiga  målen för transportpolitiken
har  ett antal etappmål angetts för några
av    delmålen.    Nedanstående    tabell
sammanfattar  regeringens redovisning  av
måluppfyllelsen och utvecklingen  mot  de
långsiktiga delmålen.
bell 4.1 Samlad
Delmål    Utvec  Finns  Uppf  Kommentar
kling  etapp  ylls  till
mot    mål?   etap  utveckling
långs         pmål  i
iktig         med   förhålland
t del-        dage  e     till
mål           ns    delmålet
under         besl  under 2001
2001          ut?
Tillgäng  Osäke  Ja,    -     Fler   har
lighet    rt     för          gångavstån
funkt        d  till en
ionsh        järnvägsst
indra        ation, men
des          bilrestide
tillg        rna     är
ängli        längre och
ghet         tillgängli
gheten med
flyg    är
sämre.
Transpor  Ja     Ja     Nej   Kvaliteten
tkvalite                      på vägarna
t                             är
oförändrat
hög,   men
det  finns
stora
störningar
i
järnvägstr
afiken
Trafiksä  Vägar  Ja     Nej   Oförändrat
kerhet    : nej               antal döda
i trafiken
Övrig
a
trafi
kslag
:
osäke
rt
Miljö
Klimatpå  Nej    Ja     Nej   Ökade
verkan                        utsläpp
(CO2)                         från
vägtrafike
n,
Minskade
utsläpp
från flyg.
Brister  i
utsläppsst
atistik.
Luftföro  Ja     Ja     Ja,   Brister  i
reningar                      utsläppsst
sann  atistik
(S, NOx,                olik
VOC)                    t
Buller    Ja     Ja     Nej   För
långsam
förbättrin
g        i
befintlig
bebyggelse
jämfört
med
riktvärden
.
Kretslop  Osäke  Nej    -     Långsam
psanpass  rt                  förbättrin
ning                          g
Påverkan  Osäke  Nej    -     Svårbedömt
på natur- rt
och
kulturmi
ljö
Regional  Osäke  Nej    -     Se
utveckli  rt                  tillgängli
ng                            ghet

När     det    gäller    delmålet     för
tillgänglighet   och   positiv   regional
utveckling framhålls att de investeringar
som  gjorts  i det statliga vägnätet  har
förbättrat     tillgängligheten      till
vägtransportsystemet.   Detta   motverkas
dock av att hastighetsgränserna sänkts på
många   vägar  av  trafiksäkerhetshänsyn.
Totalt   sett  har  restiderna   på   det
statliga  vägnätet minskat  något,  medan
restiderna  i hela nätverket ökat  något.
Tillgängligheten                     till
järnvägstransportsystemet             har
förbättrats.   Antalet   avgångar    ökar
trendmässigt och fler bor inom gång-  och
cykelavstånd   från  en   järnvägsstation
eftersom  antalet  stationer  där   tågen
stannar  har blivit fler. För flyget  har
tillgängligheten försämrats  under  året,
eftersom  möjligheterna att ta  sig  till
olika destinationer har minskat. För  att
förbättra   funktionshindrades   tillgång
till transportsystemet har terminaler och
stationer byggts om under året.

För      delmålet      Transportkvalitet
redovisas att etappmålen om ökad tillåten
axellast och lastprofil på järnväg bedöms
nås och kvaliteten på vägarna är alltjämt
hög,    även    om   eftersläpningen    i
underhållet av vägarna är fortsatt  stor.
Ökad  trafikvolym på järnvägarna och  det
höga    utnyttjandet   av   fordon    och
infrastruktur   har   lett   till   ökade
störningar av järnvägstrafiken  varje  år
från   1998.  Förseningarna  har  däremot
minskat  för flyget, främst som en  följd
av att trafikvolymerna minskat.
För  delmålet  om en säker trafik  anges
att   antalet   döda   och   skadade    i
vägtrafiken inte har minskat under  året.
Den positiva trend som kunde observeras i
början  av  1990-talet  är  bruten,   och
antalet  döda  och skadade  ligger  något
över den nivå som etablerades i mitten av
1990-talet.   Även  inom  luftfarten   är
utvecklingen        oroande.         Inom
järnvägssektorn   är   utvecklingen   mer
positiv.
Beträffande målet om en god miljö  anges
att  etappmålet  för koldioxidutsläpp  är
att dessa år 2010 bör ha stabiliserats på
1990  års  nivå. Ökad vägtrafik har  dock
inneburit  att utvecklingen  inte  går  i
denna  riktning.  På övriga  områden  går
utvecklingen åt rätt håll. Etappmålen för
luftföroreningar har redan nåtts i  några
fall  och  kommer troligtvis  att  nås  i
andra.     Även    arbetet    med     att
kretsloppsanpassa  transportsystemet  går
åt rätt håll.

Mål för politikområde IT, tele och post

Det övergripande målet för politikområdet
IT,  tele  och post är att alla skall  ha
tillgång   till   en   samhällsekonomiskt
effektiv    och    långsiktigt    hållbar
infrastruktur    och   därtill    hörande
samhällstjänster.      Riksdagen      har
preciserat detta övergripande mål  i  det
IT-politiska  målet, i  de  telepolitiska
målen  och  i  det  postpolitiska  målet.
Riksdagen  har vidare lagt fast  att  det
skall     finnas     en     grundläggande
kassaservice i hela landet.
Målet   för  IT-politiken  innebär   att
Sverige  som  första land skall  bli  ett
informationssamhälle  för   alla   (prop.
1999/2000:86,  bet. 1999/2000:TU9,  rskr.
1999/2000:256).  Den  nyligen   beslutade
handlingsplanen e-Europa 2005 ligger till
grund för EU:s mål inom IT-politiken  för
de  kommande  tre  åren.  Inriktningen  i
denna   handlingsplan  är  i  linje   med
riksdagens mål för IT-politiken.
Enligt  de  telepolitiska  målen   skall
enskilda och myndigheter i landets  olika
delar    få   tillgång   till   effektiva
telekommunikationer. Var och en skall  ha
möjlighet   att  från  sin  stadigvarande
bostad eller sitt fasta verksamhetsställe
utnyttja telefonitjänst inom ett  allmänt
tillgängligt  telenät  till  ett  rimligt
pris.   Alla   skall  få  tillgång   till
teletjänster   på   likvärdiga   villkor.
Telekommunikationerna     skall      vara
uthålliga samt tillgängliga under  kriser
och   i  krig  (prop.  1996/97:61,   bet.
1996/97:TU5, rskr. 1996/97:201).
Det  postpolitiska målet innebär att det
skall   finnas  en  posttjänst   av   god
kvalitet  i  hela landet som innebär  att
alla   kan   ta  emot  brev   och   andra
adresserade försändelser som väger  högst
20  kg. Det skall finnas en möjlighet för
alla    att    få   sådana   försändelser
befordrade   till  rimliga  priser   samt
försäkrade  och kvitterade av mottagaren.
Dessutom   skall   enstaka   försändelser
befordras  till enhetliga  priser  (prop.
1997/98:127,  bet.  1997/98:TU13,   rskr.
1997/98:304).
Målet      för     den     grundläggande
kassaservicen är att alla i  hela  landet
skall ha möjlighet att verkställa och  ta
emot  betalningar  till enhetliga  priser
(prop.   2001/02:34,  bet.   2001/02:TU1,
rskr. 2001/02:125).

Resultatuppföljning för politikområde IT,
tele och post

Sverige  är enligt regeringen på god  väg
att  uppnå  målet att Sverige som  första
land  skall  bli ett informationssamhälle
för  alla med avseende på möjligheten för
den  enskilde att på ett relativt  enkelt
sätt  utnyttja Internet via telefonnätet.
Mer    kvalificerade   användningar    av
informationssamhällets tjänster  är  dock
ännu  inte tillgängliga för den enskilde.
Vidare  sätter  konstaterade  brister   i
säkerhet   och  integritet  gränser   för
användningen.  Det  är  därför  ännu  för
tidigt  att  med  visshet  säga   om   de
åtgärder som vidtagits bidragit till  att
målet  Ett informationssamhälle för  alla
är  på väg att uppnås. Regeringen bedömer
dock  att  de  åtgärder som  vidtas  inom
ramen    för   IT-politiken    och    IT-
infrastruktur-utbyggnaden   kommer    att
medverka  till  att informationsteknikens
möjligheter utnyttjas på ett aktivt sätt.
Problem finns dock sammanhängande med att
den  tidigare  uppgången på  IT-marknaden
alltsedan 2000 har avlösts av en  nedgång
när det gäller investeringstakten och  en
dämpning  av  konsumtionsökningen.  Detta
får    påtagliga    effekter,    eftersom
regeringens IT-politik i hög grad  bygger
på en samverkan med marknadskrafterna.
Den,  vid  sidan  om utbildningssektorns
insatser    och    personaldatorreformen,
ekonomiskt mest omfattande insatsen  inom
IT-politiken   är   stödet    till    IT-
infrastruktur           med           hög
överföringskapacitet. Effekten  av  detta
stödprogram,     som    riktades     till
kommunerna,  uppges  det  ännu  vara  för
tidigt att utvärdera.
Regeringen  bedömer att  den  utveckling
som   skett  under  föregående   år,   de
lagändringar   som  genomförts   och   de
åtgärder   som  Post-  och  telestyrelsen
(PTS)   vidtagit   medverkat   till   att
uppfylla    de    telepolitiska    målen.
Sammantaget   bidrar   detta   till   att
uppfylla   målet  om  att  enskilda   och
myndigheter  i landets olika delar  skall
få      tillgång      till      effektiva
telekommunikationer.  Regeringen  bedömer
att  de åtgärder som vidtagits av PTS med
syfte   att   skapa  tillgänglighet   för
personer    med   funktionshinder    till
teletjänster i allt väsentligt  medverkat
till  att  underlätta för dessa  personer
att utnyttja olika teletjänster.
Enligt  propositionen  har  de  åtgärder
som  vidtagits på postområdet under  året
bidragit till att upprätthålla en  stabil
marknad    med    en    väl    fungerande
postdistribution som medfört att  en  god
postservice  har funnits tillgänglig  för
alla  enligt  de  mål  som  uppställts  i
postlagen. Vidare anser regeringen att de
åtgärder  som vidtagits av PTS med  syfte
att     skapa     tillgänglighet     till
posttjänster     för     personer     med
funktionshinder  har  bidragit  till  att
underlätta   för   dessa   personer   att
utnyttja    posttjänsterna    och     att
kommunicera med omvärlden.
Regeringen   bedömer  att   Posten   har
upprätthållit       en      grundläggande
kassaservice i hela landet som  motsvarar
samhällets  behov. Ersättningen  som  har
lämnats   till  Posten  under  året   har
bidragit till att trygga tillgången  till
denna kassaservice. Regeringens bedömning
är också att de åtgärder som PTS vidtagit
i  syfte att underlätta för personer  med
funktionshinder att utnyttja kassaservice
har   bidragit   till  att   upprätthålla
tillgängligheten  för   dessa   personer.
Vidare   anges  att  SOS  Alarm  AB   har
uppfyllt  åtagandena enligt  avtalet  med
staten.

1.4 Anslag inom politikområde
Transportpolitik


Politikområdets omfattning

Politikområdet omfattar
verksamhetsområdena Väg, Järnväg,
Sjöfart, Luftfart, Interregional
kollektiv persontrafik samt Forskning och
analys.

Anslag inom verksamhetsområde Väg

Vägverkets administrationsanslag

Tusental kronor
Anslag  Regeringen   m    fp    kd    c
2002    s förslag
1 029 9  1 010 555  -60   -80  -20   -60
23                000   000  000   000
Anslaget  36:1  Vägverket: Administration
används   för  finansiering  av   verkets
kostnader  för  ledning,  den  tilltänkta
vägtrafikinspektionen,
ekonomiadministration,
personaladministration,   planering   och
uppföljning,  internt expertstöd,  intern
utveckling           samt            viss
utredningsverksamhet.

För  nästa  budgetår föreslår regeringen
en  anslagsnivå på 1 011 miljoner kronor.
Regeringens  förslag till medelsberäkning
förutsätter att Vägverket fortsätter  att
reducera sina administrativa kostnader.
Samtliga   partier  som  motionerat   om
alternativ     anslagsfördelning     inom
utgiftsområde      22      anser      att
administrationsanslaget    kan    minskas
ytterligare     i    förhållande     till
regeringens    förslag.    Längst     går
Folkpartiet som föreslår en besparing med
80     miljoner    kronor.    Moderaterna
respektive   Centerpartiet  vill   minska
anslaget  med  60 miljoner  kronor  medan
Kristdemokraterna  redovisar  det   minst
långtgående    besparingsförslaget,    20
miljoner kronor. I motion 2002/03:T450 av
Roger  Karlsson (c) förordas  vidare  att
100  miljoner kronor från anslaget omförs
till väghållninganslaget.

Väghållningsanslaget

Miljoner  kronor
Anslag  Regeringen   m    fp    kd    c
2002    s förslag
13 370    14 923     +2  +1 0  +1 5 +1 70
000   00    90    0
Av    budgetpropositionen   framgår   att
anslaget bekostar sektorsuppgifter, t.ex.
insatser  inom trafiksäkerhet och  miljö,
kollektivtrafik,         handikappfrågor,
forskning och utveckling samt bidrag till
ideella   organisationer.  Vidare   skall
anslaget  finansiera  myndighetsutövning,
statlig   väghållning  och  bidrag   till
kollektivtrafik,     enskilda      vägar,
förbättring  av  miljö och trafiksäkerhet
på kommunala vägar samt kompensation till
kommunerna   för   lokal   och   regional
busstrafik.

För   innevarande  budgetår  har  totalt
anvisats  13  370  miljoner  kronor.  För
nästa budgetår föreslås en ökning till 14
923  miljoner  kronor.  Som  framgår   av
följande     sammanställning     beräknas
merparten av medlen komma att fördelas på
att  vidmakthålla vägnätet genom  drifts-
och underhållsinsatser.
Miljoner kronor
Ändamål                       Ansl  Förs
ag   lag
2002  2003
Sektorsuppgiften               516   534
Myndighetsutövningen           268   278
Investeringar  i   nationell     1     2
plan                           208   759
Investeringar  i   regionala     2     2
planer                         983   564
Investeringar   i    fysiska   414   428
trafiksäkerhetsåtgärder
Drift och underhåll              6     6
002   294
Räntor och återbetalning  av   370   434
lån för vägar
Drift   och   byggande    av   584   604
enskilda vägar
Storstadsöverenskommelsen      485   405
Bidrag i regionala planer      521   604
Kostnader  för  kameror  för    17    17
hastighetskontroll
Till      Regeringskansliets     2     2
disposition
Summa                           13    14
370   923
Regeringens medelsförslag är  i  enlighet
med det beslut som riksdagen fattade angå
ende   infrastrukturpropositionen  (prop.
2001/02:20).         Den          riktade
trafiksäkerhetssatsningen, det  s.k.  11-
punktsprogrammet, skall fullföljas  genom
prioritering    av    riktade    trafiksä
kerhetsåtgärder     på      stamvägnätet.
Samtidigt   anges  att  det   är   mycket
angeläget att övriga investeringsinsatser
inom  gällande planer, eller som regering
eller  riksdag beslutat om på annat sätt,
kan  slutföras. För att möjliggöra sådana
investeringsinsatser   samt    en    ökad
satsning  för  bärighet, tjälsäkring  och
rekonstruktion   ingår   i    regeringens
förslag att Vägverket får ta upp lån  upp
till    1    295   miljoner   kronor    i
Riksgäldskontoret för år 2003.

För           investeringar          och
förbättringsåtgärder     på     stamvägar
framhålls  att  medel  först  och  främst
måste ställas till förfogande för fysiska
trafiksäkerhetsåtgärder och åtgärder  med
hög      samhällsekonomisk     lönsamhet.
Regeringen  bedömer  att  en  ökning   av
anslaget  är nödvändigt för att fullfölja
pågående  vägutbyggnadsprojekt.  När  det
gäller  väginvesteringar i regional  plan
anges  att  anslaget  bör  fortsätta  att
ligga  på  en  hög nivå. Regeringen  vill
säkerställa    och    bevara    nuvarande
infrastruktur    och     därför     skapa
förutsättningar för en fortsatt  satsning
för   ökad   bärighet,  tjälsäkring   och
rekonstruktion av det regionala vägnätet.
Regeringens  bedömning är att  medel  för
drift  och  underhåll bör  ökas  för  att
tillgodogöra det ökade behov som uppstått
i och med trafikökningen.
Samtliga   motionärer   föreslår   högre
belopp  till väghållningen än regeringen.
Moderata   samlingspartiet   vill    höja
anslaget  mest, nämligen med 2  miljarder
kronor.  Centerpartiet vill höja anslaget
med  1,7  miljarder kronor  för  att  det
eftersläpande underhållet skall kunna tas
igen  och för att angelägna investeringar
skall   bli  möjliga.  Kristdemokraternas
förslag   innebär  en  höjning  med   1,6
miljarder  kronor. Sistnämnda  alternativ
bör    ses   mot   bakgrunden   av    att
Kristdemokraterna  avstyrker  regeringens
förslag  om  upptagande  av  nya  lån   i
Riksgäldskontoret.            Folkpartiet
liberalerna föreslår slutligen 1  miljard
kronor mer än regeringens förslag.

Anslag inom verksamhetsområde Järnväg

Banverkets administrationsanslag

Tusental kronor
Anslag  Regeringens   m    fp   kd    c
2002     förslag
740 490   754 161    -40  -75  -5 0  -30
000  000   00   000
Med      anslaget     36:3     Banverket:
Administration finansieras kostnader  för
ledning,           ekonomiadministration,
personaladministration,   planering   och
uppföljning,   viss  utredningsverksamhet
m.m. Medelsbehovet beräknas av regeringen
till   754,2   miljoner   kronor   vilket
motsvarar   i   princip   en   oförändrad
anslagsnivå.

Fyra  partier  anser  att  anslaget  för
administrationskostnader   kan   minskas.
Föreslagna  besparingar  är  5   miljoner
kronor  (kd), 30 miljoner kronor (c),  40
miljoner   kronor  (m)  och  75  miljoner
kronor (fp).

Banhållningsanslaget

Miljoner kronor
Anslag Regeringens   m    fp     kd    c
2002  förslag
7 047     7 064     -690 -1 7  +1 71   -
63     0
Från anslaget 36:4 Banverket: Banhållning
och      sektorsuppgifter     finansieras
investeringar i nationella och  regionala
stomjärnvägar samt drift och underhåll av
det   statliga  järnvägsnätet.  Härutöver
finansieras          bl.a.           viss
myndighetsutövning,              nämligen
Järnvägsinspektionen                 samt
tidtabellsläggning   och   banupplåtelse,
sektorsuppgifter samt bidrag  till  t.ex.
Inlandsbanan, Öresundsbro-konsortiet  och
anläggningar  i  det kapillära  bannätet.
För   år  2003  föreslår  regeringen  att
anslaget  beräknas till  7  064  miljoner
kronor, dvs. ungefär samma belopp som för
innevarande budgetår.


Miljoner kronor
Ändamål                       Ansl  Förs
ag   lag
2002  2003
1. Myndighetsutövning           54    33
1.1 Järnvägsinspektionen        27    29
1.2 Fastställelse av tågplan    27     4
och järnvägsplan
2.  Bidrag till Inlandsbanan   304   314
och Öresundsbrokonsortiet
3. Sektorsuppgifter            141   160
4. Banhållning                6 15  6 55
4     7
4.1     Investeringar      i  2 51  2 01
nationell plan                   5     0
4.2     Investeringar      i   306   312
regionala planer
4.3   Drift,  underhåll  och  2 83  3 30
trafikledning                    8     0
4.4 Räntor och återbetalning   889   835
av lån
4.5               Riskavgift     0   100
Öresundsbrokonsortiet
Summa                         7 04  7 06
7     4
Folkpartiet    anser    att    Banverkets
investeringar kan bedrivas i  långsammare
takt och föreslår en minskning med ca 1,7
miljarder kronor, jämfört med regeringens
förslag.  Kristdemokraterna,  som  hävdar
att  investeringsnivåerna inom såväl väg-
som järnvägssektorn måste höjas, vill för
perioden  2002-2004  satsa  200  miljoner
kronor  mer än regeringen på banhållning.
Med hänvisning till att Kristdemokraterna
avstyrker  regeringens  förslag   om   en
låneram  i Riksgäldskontoret föreslås  en
höjning  av medelanvisningen med  ca  1,7
miljarder   kronor  för  nästa  budgetår.
Enligt  Moderata samlingspartiet  bör  de
banavgifter  som  trafikutövarna  betalar
för att utnyttja statens spåranläggningar
höjas med 690 miljoner kronor. Banverkets
medelsbehov     har    följaktligen     i
ovanstående  sammanställning räknats  ned
med motsvarande summa.

Ersättning till Statens järnvägar

Tusental kronor
Anslag  Regeringens   m   fp   kd    c
2002     förslag
25 000    45 000      -    -   -     -
Anslaget  36:10 Ersättning  till  Statens
järnvägar i samband med utdelning från AB
Swedcarrier har tidigare använts för  att
kompensera   det  dåvarande  affärsverket
Statens järnvägar för att verket inte kan
åtnjuta   obeskattade   koncernbidrag   i
samband med försäljning av dotterbolag  i
AB  Swedcarrier.  Vid årsskiftet  2000/01
överfördes  större delen av  verksamheten
vid  Statens  järnvägar  till  ett  antal
aktiebolag.  Mot  den bakgrunden  används
anslaget också för andra ändamål  än  det
ursprungliga, nämligen för att finansiera
engångskostnader för arkivering av  visst
material,    kostnader    för    Sveriges
Järnvägsmuseum samt tillfälliga kostnader
för     ett     vagnregister.    Dessutom
finansieras  från anslaget kostnader  för
den   stämpelskatt  som   uppkommer   när
fastighetstillgångar   förs   över   från
staten till aktiebolag.

Regeringen  föreslår att  ändamålet  för
anslaget utvidgas till att även innefatta
kostnader  på  totalt  högst  5  miljoner
kronor   för   att   åtgärda   historiska
miljöföroreningar  på Statens  järnvägars
fastigheter  i  de  fall  annan  ansvarig
saknas.  Regeringen  bedömer  mot   denna
bakgrund anslagsbehovet för år 2003  till
45 miljoner kronor.

EU-bidrag till Transeuropeiska nätverk

Tusental kronor
Anslag  Regeringens   m    fp  kd    c
2002     förslag
180 000   200 000     -     -   -    -
Med  EU-medlemskapet  följer  möjligheter
att   ansöka  om  finansiellt  stöd  inom
området  för  Transeuropeiska  nätverk  -
Transporter   (TEN-T).  Erhållna   bidrag
bruttoredovisas  på statsbudgeten.  Detta
innebär  att bidragsinkomsterna redovisas
på   statsbudgetens   inkomstsida   medan
beviljade     bidrag    avräknas     från
statsbudgetens  utgiftssida.  I  enlighet
med  detta  redovisningssystem  har  inom
utgiftsområde      22     Kommunikationer
inrättats  ett  anslag,  36:6  Från   EG-
budgeten    finansierade    stöd     till
Transeuropeiska    nätverk.    Regeringen
föreslår att anslaget för år 2003 tas upp
med  200 miljoner kronor.

Utskottets ställningstagande till
anslagsförslagen inom verksamhetsområdena
Väg och Järnväg

Utskottet bedömer att regeringens förslag
till anslag inom verksamhetsområdena  Väg
och  Järnväg  totalt sett  ligger  på  en
rimlig   nivå.  Tillsammans  med   övriga
finansiella  dispositioner   skapar   den
föreslagna            resurstilldelningen
förutsättningar för ökade underhålls- och
investeringsverksamhet  under  nästa  år.
Utskottet  har heller ingen  erinran  mot
den   fördelning  av  resurser  på   väg-
respektive      järnvägssektorn       som
regeringens förslag innebär.
Vad      gäller     väghållningsanslaget
instämmer    utskottet   i    regeringens
bedömning    att    säkerställande    och
bevarande  av  vägnätet är  en  angelägen
uppgift.  Drift  och underhåll  av  vägar
bidrar till en hög transportkvalitet  och
god  tillgänglighet. Av särskild vikt  är
att  satsningen  på drift  och  underhåll
samt  på  tjälsäkring, ökad bärighet  och
rekonstruktion  i det regionala  vägnätet
fortsätter. Utskottet vill betona  vikten
av   att  den  särskilda  satsningen   på
tjälsäkring,  bärighet och rekonstruktion
huvudsakligen  går till de  regioner  som
har   störst   problem  med   tjälskador.
Dessutom     noterar    utskottet     med
tillfredsställelse     att     regeringen
fullföljer  det  s.k. 11-punktsprogrammet
för  ökad  trafiksäkerhet  genom  riktade
trafiksäkerhetsåtgärder på  stamvägnätet.
När     det     gäller    den     närmare
medelstilldelningen m.m. för det enskilda
vägnätet återkommer utskottet till  detta
i avsnitt 2 Vägar.
Av  det  anförda  följer  att  utskottet
inte  kan  biträda motionärernas  förslag
till  väg-  och  banhållningsanslag   för
nästa budgetår. Utskottet är heller  inte
berett att tillstyrka motionärernas  krav
på ytterligare administrativa besparingar
inom  Vägverket  och Banverket  eller  en
höjning         av         banavgifterna.
Sammanfattningsvis tillstyrker  utskottet
regeringens    samtliga   förslag    till
anslagsberäkningar                   inom
verksamhetsområdena  Väg   och   Järnväg.
Därav följer att motionerna i motsvarande
delar avstyrks.

Anslag inom verksamhetsområde Sjöfart

Ersättning för fritidsbåtsändamål

Tusental kronor
Anslag  Regeringens    m     fp  kd  c
2002     förslag
71 000    71 000    -30 00   -    -  -
0
Anslaget     36:7     Ersättning      för
fritidsbåtsändamål    m.m.    finansierar
sådana   tjänster   inom  Sjöfartsverkets
ansvarsområde,         bl.a.          för
fritidsbåtssektorn, som inte täcks  genom
inkomster   från  handelssjöfarten.   Det
gäller  t.ex.  Sjöfartsverkets  kostnader
för       informationsinsatser       inom
sjösäkerhetsområdet, vissa kostnader  för
sjöräddning,    farledsverksamhet     och
bemanning  av fyrar. Anslaget  får  också
användas  till utredningar med anknytning
till fritidsbåtsverksamheten.

Som     regeringen     redovisar     har
Sjöfartsverket under lång tid hävdat  att
anslaget  inte  täcker de  kostnader  som
fritidsbåtssektorn åsamkar verket.  Detta
har  medfört  att underskottet  har  fått
täckas      genom      intäkter      från
farledsavgifter. De verkliga  kostnaderna
beräknas   uppgå  till  ca  128  miljoner
kronor. Enligt regeringens uppfattning är
det  angeläget att den infrastruktur  som
utnyttjas     av     skärgårdsbor     och
fritidsbåtsägare håller en god  standard.
Därför  har  anslaget i ett  första  steg
fr.o.m.  budgetåret 2000 räknats upp  med
17  miljoner och år 2001 gjordes en andra
justering   med   10   miljoner   kronor.
Regeringen konstaterar att anslaget  inte
täcker  de  kostnader som  Sjöfartsverket
har  för  verksamheten men anser att  det
inte   finns   någon   utrymme   för   en
ytterligare   uppräkning   och   förordar
därför  ett  oförändrat  anslag   på   71
miljoner kronor.
I   den  moderata  motionen  yrkas   att
anslaget  skall minskas med  30  miljoner
kronor  jämfört med regeringens  förslag.
Anslaget    är,    menar    motionärerna,
egentligen  en restpost i Sjöfartsverkets
verksamhet  och  har  bara  i  ringa  mån
koppling till fritidsbåtar. Vidare hävdas
att  Sjöfartsverkets kostnader  generellt
bör    kunna   minskas   genom   fortsatt
rationalisering    och    en    förändrad
organisation,     inte     minst     inom
sjöräddningsverksamheten.

Ersättning till viss kanaltrafik m.m.

Tusental kronor
Anslag  Regeringens   m    fp  kd    c
2002     förslag
71 160    62 660      -     -   -    -
Ändamålet  med  anslaget 36:8  Ersättning
till  viss kanaltrafik m.m. är  att  dels
täcka  underskott i driften av Trollhätte
och   Säffle   kanaler,  dels  finansiera
ersättning          till          Vänerns
Seglationsstyrelse  för   utmärkning   av
fritidsbåtsleder m.m. Efter  en  temporär
höjning  under innevarande  budgetår  för
att täcka kostnader för sjöfartsregistret
föreslås  att anslaget för år  2003  åter
beräknas till 62,7 miljoner kronor.

Sjöfartsregistret

Tusental kronor
Anslag  Regeringens   m     fp  kd   c
2002     förslag
-       4 369      -     -    -   -
För  driften  av  sjöfartsregistret,  som
nyligen  överförts  till  Sjöfartsverket,
föreslår  regeringen att ett nytt  anslag
inrättas, benämnt 36:9 Sjöfartsregistret.
Medelsbehovet  för år 2003 beräknas  till
4,4 miljoner kronor.

Rederinämndens administration

Tusental kronor
Anslag  Regeringens    m     fp  kd  c
2002     förslag
2 800     3 047     -3 047   -   -  -
För    Rederinämndens    kostnader    för
administration,  arvoden  m.m.   beräknar
regeringen ett anslag för nästa  budgetår
på  drygt 3 miljoner kronor. I sin motion
föreslår  Moderata  samlingspartiet   att
statligt   företagsstöd   till    svenska
rederier  inte skall lämnas.  Nämnden  är
följaktligen överflödig och något  anslag
bör därför inte beräknas.

Utskottets ställningstagande till
förslagen om anslag inom
verksamhetsområde Sjöfart

Utskottet   anser   att   det   nuvarande
rederistödet  fyller en  viktig  funktion
för  att  trygga och utveckla  en  svensk
sjöfartsnäring. Det moderata förslaget om
avskaffande av Rederinämndens anslag  kan
därför   inte  biträdas.  Med  hänvisning
härtill         avstyrks         Moderata
samlingspartiets   förslag   om    slopad
medelsanvisning    till    Rederinämnden.
Utskottet  är  heller  inte  berett   att
tillstyrka  Moderaternas  förslag  om  en
minskning     av    ersättningen     till
fritidsbåtssektorn.    Sammanfattningsvis
tillstyrker     utskottet     regeringens
samtliga  förslag till anslagsberäkningar
inom   verksamhetsområde   Sjöfart    och
avstyrker  därmed motionen i  motsvarande
delar.

Anslag inom verksamhetsområde Luftfart

Driftbidrag till kommunala flygplatser

Tusental kronor
Anslag  Regeringens   m     fp   kd   c
2002     förslag
99 500    94 900      -    +5 0   -   -
00
Inom verksamhetsområdet finns endast  ett
anslag,  36:11 Driftbidrag till kommunala
flygplatser. Anslaget infördes budgetåret
1999.  Ursprungligen uppgick  det  totala
flygplatsbidraget   till   115   miljoner
kronor,  varav 105 miljoner finansierades
från  anslaget  medan 10 miljoner  kronor
betalades av Luftfartsverket. I  beslutet
om  bidraget  förutskickades  att  stödet
skulle  trappas ned i takt med en antagen
produktivitetsökning  om  2  %  per   år.
Bidragsnivån har för innevarande budgetår
beräknats   till  totalt   109   miljoner
kronor,  varav  nära 100 miljoner  kronor
täcks  av  anslag  medan  Luftfartsverket
svarar för återstoden. För nästa budgetår
anser  regeringen att det totala bidraget
bör  uppgå  till 107 miljoner kronor.  Av
detta   belopp  bör  95  miljoner  kronor
anslagsfinansieras.    I     sammanhanget
aviserar   regeringen  sin   avsikt   att
utvärdera   driftstödet   så   att    ett
eventuellt   nytt  system   skall   kunna
tillämpas budgetåret 2004.

Folkpartiet framhåller att de  regionala
flygplatserna  spelar en  stor  roll  för
många   mindre  orter  och  därför  måste
tillförsäkras ett visst statligt stöd för
att    kunna    överleva.    Motionärerna
motsätter     sig     följakligen     att
driftsbidraget  sänks  innan   ett   nytt
bidragssystem  utretts  och  förordar  en
ökning av anslaget med 5 miljoner kronor.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  anser  det  angeläget  att  en
utvärdering   görs   av   det   nuvarande
stödsystemet.   I  avvaktan   härpå   har
utskottet   ingen   erinran    mot    den
redovisade     anslagsberäkningen     och
avstyrker    följaktligen   motionen    i
motsvarande del.

Anslag inom verksamhetsområde
Interregional kollektiv persontrafik

Rikstrafikens administration och
trafikupphandling

Tusental kronor
Anslag  Regeringens   m     fp  kd   c
2002     förslag
11 104    11 319      -     -   -5   -
00
Med    anslaget    36:12    Rikstrafiken:
Administration finansieras kostnader  för
myndighetens                     ledning,
ekonomiadministration,
personaladministration och andra  interna
kostnader. Regeringen anser att  anslaget
inte bör ändras med mer än vad som följer
av    pris-    och   löneomräkning    och
justeringar i syfte att begränsa  statlig
konsumtion. För budgetåret 2003  föreslås
sålunda 11,3 miljoner kronor.

I  Kristdemokraternas motion föreslås en
besparing  om  en halv miljon  kronor  på
anslaget. Utskottet förordar för sin  del
regeringens     anslagsberäkning      och
avstyrker    följaktligen   motionen    i
motsvarande del.

Trafikupphandling

Tusental kronor
Anslag  Regeringens  mp   fp kd    c
2002     förslag
786 000   790 000   -100  -   -  +100
000          000
Anslaget      36:13     Trafikupphandling
finansierar   statens   upphandling    av
transportpolitiskt              motiverad
interregional kollektiv persontrafik samt
andra kostnader som går att hänföra  till
Rikstrafikens  uppgifter.  Anslaget   får
även   användas   för   utredningar   med
anknytning  till kollektiv  persontrafik.
Regeringen föreslår för nästa budgetår en
anslagsanvisning på 790 miljoner kronor.

Moderaterna          anser           att
upphandlingsanslaget bör minskas med  100
miljoner  kronor, jämfört med regeringens
förslag.     En    effektivisering     av
upphandlingsorganisationen och  ett  ökat
samarbete  med  trafikhuvudmännen   torde
möjliggöra en rimlig trafikstandard  till
lägre  kostnad, menar motionärerna. Andra
trafiklösningar  än tågtrafik  bör  också
kunna prövas.
Enligt  Centerpartiet  har  staten   ett
ansvar     för    en    väl    fungerande
infrastruktur  i  alla delar  av  landet.
Detta  ansvar gäller även att  en  rimlig
kollektivtrafik skall kunna upprätthållas
i    glesbygder   och   då   inte    bara
interregional  trafik  utan  även  trafik
inom  länen.  Centerpartiet förordar  mot
denna   bakgrund  att  ett  nytt   anslag
inrättas      för     upphandling      av
kollektivtrafik  i  glesbygd.  För  nästa
budgetår föreslås att 100 miljoner kronor
anvisas under anslaget.
Utskottet   konstaterar   att   en   väl
fungerande kollektivtrafik kan ses som en
del av den grundläggande samhällsservicen
och   att   trafiken  därmed   har   stor
betydelse   för   uppfyllandet   av    de
transportpolitiska målen. Den bidrar till
vkad  välfärd,  regional  utveckling  och
jämlikhet    genom   att   ge   människor
möjlighet  att  nå arbetsplatser,  skolor
och olika typer av service. En ökad andel
kollektivt  resande är därför  en  viktig
komponent  i arbetet med att utforma  ett
långsiktigt hållbart transportsystem. Mot
bl.a.   denna  bakgrund  har  en  statlig
utredning  tillsatts för att identifiera,
analysera och beskriva kollektivtrafikens
problem  och  möjligheter, formulera  mål
och visioner samt föreslå förändringar av
organisation,  regelverk  och  dylikt  av
betydelse      för     kollektivtrafikens
utveckling   och   ett  ökat   kollektivt
resande.   I   avvaktan  på  utredningens
förslag  välkomnar för sin del  utskottet
den      av     regeringen     föreslagna
medelsberäkningen      och      avstyrker
följaktligen samtliga motionsförlag.

Anslag inom verksamhetsområde Forskning
och analys

Viss internationell verksamhet

Tusental kronor
Anslag  Regeringens   m    fp   kd   c
2002     förslag
7 500     7 500      -    -   -1 0  -
00
För   Regeringskansliets  kostnader   för
bl.a. medlemsavgifter och resor i samband
med    Sveriges   deltagande   i    vissa
internationella    organisationer     har
inrättats ett särskilt anslag, 36:14 Viss
internationell   verksamhet.   Regeringen
beräknar  medelsbehovet till 7,5 miljoner
kronor,   dvs.  samma  belopp   som   för
innevarande budgetår.

Kristdemokraterna föreslår i sin  motion
en  besparing på 1 miljon kronor, jämfört
med regeringens förslag.

Statens väg- och
transportforskningsinstitut

Tusental kronor
Anslag  Regeringens  mp    fp  kd    c
2002     förslag
32 682    33 245      -    -    -    -
Verksamheten   vid   Statens   väg-   och
transportforskningsinstitut         (VTI)
finansieras huvudsakligen genom avgifter.
Institutets totala omslutning uppgår  för
närvarande till nära 160 miljoner kronor.
För     myndighetens    kostnader     för
kompetensutveckling,  lokaler,   särskild
utrustning,  administration  m.m.   utgår
statliga  medel som anvisas över anslaget
36:15       Statens       väg-        och
transportforskningsinstitut.   Regeringen
föreslår  för  år 2003 en medelsanvisning
på 33,2 miljoner kronor till VTI.

Statens institut för kommunikationsanalys

Tusental kronor
Anslag  Regeringens   m    fp  kd    c
2002     förslag
45 625    48 742      -    -   -5    -
500
Statens institut för kommunikationsanalys
(SIKA)  är  huvudansvarig  myndighet  för
transportstatistik. Myndigheten har  till
regeringen    anmält    behov    av    en
anslagsuppräkning med 3,5 miljoner kronor
för  år  2003, sammanhängande med utökade
uppgifter  i samband med ett nytt  system
för  järnvägsstatistik inom EU och en  ny
och     förbättrad     statistik     över
kollektivtrafikresande.        Regeringen
föreslår  efter en justering i syfte  att
begränsa statlig konsumtion en ökning  av
anslaget   till  SIKA  med  1,3  miljoner
kronor.

Enligt Kristdemokraterna bör anslaget  i
jämförelse   med   regeringens    förslag
minskas med 5,5 miljoner kronor.

Utskottets ställningstagande till
anslagsförslagen inom verksamhetsområdet
Forskning och analys

Utskottet          motsätter          sig
Kristdemokraternas besparingsförslag  vad
gäller  såväl  internationell  verksamhet
som  SIKA.  Enligt utskottets mening  bör
riksdagen    beräkna    anslagen     inom
verksamhetsområdet   i    enlighet    med
regeringens     förslag.     Följaktligen
avstyrks   Kristdemokraternas  motion   i
motsvarande delar.

1.5 Anslag inom politikområde IT, tele
och post


Politikområdets omfattning

Politikområdet   omfattar    post-    och
telekommunikation,    informationsteknik,
grundläggande      kassaservice      samt
alarmeringsfunktionen      112.      Inom
politikområdet finns sex anslag varav fem
redovisas    under    utgiftsområde    22
Kommunikationer     och     ett     under
utgiftsområde  19 Regional utjämning  och
utveckling. Politikområdet omfattar  även
den    statliga   satsningen    på    IT-
infrastruktur           med           hög
överföringskapacitet och övriga  åtgärder
som  syftar  till att Sverige som  första
land  skall  bli ett informationssamhälle
för alla.

Anslag inom utgiftsområdet

Post- och telestyrelsen

Tusental kronor
Anslag  Regeringens   m   fp    kd    c
2002     förslag
22 664    11 941      -    -  -2 00   -
0
Post- och telestyrelsen (PTS) är en  till
största      delen     avgiftsfinansierad
myndighet.  Det  innebär  att  PTS  själv
förfogar över de avgifter som tas  ut  av
operatörerna.  Avgiftsintäkterna  för  år
2003  beräknas  uppgå till  208  miljoner
kronor.   För   finansiering   av   bl.a.
styrelsens   förvaltningskostnader    för
upphandling      av     samhällsåtaganden
(handikappåtgärder  och  uppgifter   inom
totalförsvaret) har inrättats ett anslag,
37:1     Post-     och     telestyrelsen:
Förvaltningskostnader      för      vissa
myndighetsuppgifter.    Under    anslaget
finansieras   även  vissa   projekt   och
uppdrag i syfte att förverkliga delar  av
den  IT-politiska  inriktningen  avseende
tillit  samt myndighetens verksamhet  vad
gäller     kvalificerade     elektroniska
signaturer.

För  nästa  budgetår föreslår regeringen
att  anslaget beräknas till 11,9 miljoner
kronor.  Kristdemokraterna anser att  som
en del i allmänt effektiviseringskrav bör
anslaget  minskas med 2  miljoner  kronor
jämfört med regeringens förslag.

Upphandling av samhällsåtaganden

Tusental kronor
Anslag  Regeringens    m    fp   kd    c
2002     förslag
153 484   153 484      -     -   -     -
Från   anslaget   37:2   Upphandling   av
samhällsåtaganden finansieras upphandling
av  verksamheter  med syftet  att  trygga
funktionshindrades     tillgång      till
effektiva            telekommunikationer,
posttjänster      samt      grundläggande
kassaservice. Anslaget får också användas
för   att  tillgodose  funktionshindrades
tillgång   till   sådana  produkter   och
tjänster  inom  telekommunikationsområdet
som   kräver   hög   överföringshastighet
(bredband).  Regeringen bedömer  att  den
nuvarande  inriktningen av  upphandlingen
inom  ramen  för anslaget täcker  behovet
för   personer  med  funktionshinder  och
föreslår ett oförändrat anslag, dvs.  153
miljoner kronor.

Grundläggande kassaservice

Tusental kronor
Anslag  Regeringens     m     fp kd   c
2002     förslag
400 000   400 000   -400 000  -   -   -
Staten  ansvarar för att det skall finnas
en   grundläggande  kassaservice  i  hela
landet,   innebärande   att   alla    kan
verkställa  och ta emot betalningar  till
enhetliga priser. Statens ansvar regleras
i   lagen  (2001:1276)  om  grundläggande
kassaservice  och säkerställs  genom  den
verksamhet    som    Posten     bedriver.
Regeringen  föreslår  att  anslaget  37:3
Ersättning  till  Posten  AB  (publ)  för
grundläggande   kassaservice   år    2003
bestäms till 400 miljoner kronor.

Moderata samlingspartiet framhåller  att
riksdagens    krav   att   tillhandahålla
kassaservice är rimligt men  att  det  är
långt  ifrån givet att det är  Posten  AB
som  skall tillhandahålla tjänsten  eller
hur    kassatjänsten   skall    utformas.
Moderaterna    motsätter    sig    därför
förslaget och kräver att kraven på postal
kassaservice  definieras till  omfattning
och      innehåll,      att      korrekta
anbudshandlingar   upprättas   och    att
upphandling genomförs med iakttagande  av
de   regler   som  gäller  för  offentlig
upphandling.  Anslaget till  kassaservice
bör  alltså upphöra i sin nuvarande form,
enligt motionärerna.

Ersättning till SOS Alarm Sverige AB

Tusental kronor
Anslag  Regeringens    m    fp  kd    c
2002     förslag
150 000   144 000      -     -   -    -
Anslaget  37:4 Ersättning till SOS  Alarm
Sverige  AB för alarmeringstjänst  enligt
avtal   har  i  enlighet  med  riksdagens
beslut på tilläggsbudget med anledning av
2002  års ekonomiska vårproposition höjts
med  6  miljoner kronor till 150 miljoner
kronor. Det ökade medelsbehovet hänfördes
delvis  till  fortsatta  övergångsproblem
med   112-numret,  kostnadsökningar   för
felringningar,   löner   m.m.   I   årets
budgetproposition föreslås  att  anslaget
tas  upp  till  144 miljoner  kronor  för
nästa budgetår.

Viss informationsteknik

Tusental kronor
Anslag  Regeringens   m    fp   kd     c
2002     förslag
18 500    25 000      -     -  -5 0    -
00
Anslaget     37:5     Informationsteknik:
Telekommunikation m.m. används bl.a.  för
att  finansiera utredningar  och  projekt
som    bidrar    till   att   förverkliga
regeringens   IT-politik   liksom   olika
utvärderingar  av IT-politiken.  Dessutom
finansieras     från     anslaget     IT-
kommissionens      verksamhet.      Under
treårsperioden   1999-2001    förstärktes
anslaget med 25 miljoner kronor.

För  nästa  budgetår beräknar regeringen
medelsbehovet till ett oförändrat anslag,
dvs.       25       miljoner      kronor.
Kristdemokraterna föreslår i  sin  motion
en  besparing  om  5 miljoner  kronor  på
anslaget,    jämfört   med    regeringens
förslag.

Utskottets ställningstagande till
anslagsförslagen inom politikområde IT,
tele och post

I  motsats  till Moderata samlingspartiet
hävdar   utskottet   att   ansvaret   för
grundläggande  postal  kassaservice  även
fortsättningsvis skall vara statligt  och
fullgöras av Posten. Inte heller i övrigt
har   utskottet  några  invändningar  mot
regeringens    anslagsberäkningar    inom
politikområde  IT,  tele  och  post.   Av
ställningstagandet följer  att  utskottet
avstyrker        Moderaternas         och
Kristdemokraternas motioner i motsvarande
delar.

1.6 Sammanfattning av utskottets
ställningstaganden till anslagsförslagen
m.m.

Budgetpropositionen    bygger    på    en
överenskommelse        mellan         den
socialdemokratiska     regeringen     och
Vänsterpartiet.      Efter      fortsatta
förhandlingar har Miljöpartiet ställt sig
bakom  riktlinjerna  för  budgetpolitiken
inom      bl.a.     utgiftsområde      22
Kommunikationer.      Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet   och   Miljöpartiet   har
vidare  den  4  oktober 2002  träffat  en
överenskommelse  om 121 punkter  för  att
åstadkomma ett tryggare, mer rättvist och
grönare Sverige.
Enligt  överenskommelsens  punkter   vad
gäller  trafikutskottets beredningsområde
ingår - inom målet Ett grönare Sverige  -
prövning  av  möjligheterna  att   införa
trängselavgifter  för  kommuner  som   så
önskar. Vidare skall medel avsättas  till
underhåll och nyinvesteringar i järnvägar
samt   prövning   av  möjligheterna   att
tidigarelägga   järnvägsutbyggnader.   En
arbetsgrupp skall bildas för att  löpande
följa    arbetet   med   den    regionala
kollektivtrafiken.   En   översyn   skall
särskilt   ske  av  kollektivtrafiken   i
glesbygd så att kollektivtrafiken kan öka
i   hela   landet.  För  försäljning   av
förnybara      bränslen      ingår      i
överenskommelsen   att    bensinstationer
åläggs  -  med dispensmöjligheter  -  att
tillhandahålla   alternativa    bränslen.
Planeringen  av  Cityspåret  i  Stockholm
skall påskyndas.  Inom målet Hela Sverige
skall   leva   ingår  en  väl  fungerande
infrastruktur  i  hela landet  med  bl.a.
punkten  "Norrbotniabanan  skall  byggas.
Planeringen   påskyndas.   Underlag   för
ställningstagande  skall  föreligga   den
1  mars  2003". Riktade satsningar  skall
vidare  göras för att främja en ökad  IT-
användning.
Utskottet   förutsätter   att    angivna
punkter,  inom  ramen  för  ett  fortsatt
ekonomiskt     ansvarstagande,      utgör
utgångspunkter     för     det     vidare
utvecklingsarbetet  inom  politikområdena
Transportpolitik samt IT, tele och  post.
Utskottet  anser att riksdagen mot  denna
bakgrund  för budgetåret 2003 bör  anvisa
anslag     under     utgiftsområde     22
Kommunikationer    i     enlighet     med
regeringens  förslag. Utskottets  förslag
till medelsanvisningar redovisas i bilaga
3.  Med de motiveringar som redovisats  i
det    föregående   avstyrker   utskottet
motionerna 2002/03:T298 yrkande 26  (fp),
2002/03:T450 (c), 2002/03:T462 yrkande 24
(kd), 2002/03:T478 (c), 2002/03:T480  (m)
och 2002/03:Fi232 yrkande 22 (fp).
2 Vägar


Utskottets förslag i korthet
Riksdagen   bör   godkänna   regeringens
förslag
att anta förslaget till lag om
ändring i lagen (1997:620) om upphävande
av lagen (1939:608) om enskilda vägar,
att regeringen för år 2003 får
besluta om en låneram i Riksgäldskontoret
på högst 1 295 miljoner kronor för att
genomföra prioriterade vägprojekt  år
2003,
att regeringen får besluta om en
låneram för vägprojektet Hogdal-Nordby på
115  miljoner  kronor som  inkluderar
räntekostnaden för lånet samt
att  bemyndiga regeringen  att
under  år  2003 för ramanslaget  36:2
Väghållning   och  statsbidrag   ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive
tidigare gjorda åtaganden medför utgifter
på högst 33 900 miljoner kronor efter år
2003.
Motionsyrkanden     om     avslag     på
regeringens  förslag till en  låneram  i
Riksgäldskontoret   på   högst   1   295
miljoner  kronor och om att finansiering
av  infrastruktur genom lån  skall  vara
reserverat för sammanhållna och  tydligt
avgränsade nyinvesteringar bör  i  linje
med detta avslås.
Utskottet  framhåller att betydelsen  av
de   enskilda  vägarna  i  det   svenska
transportsystemet  är   stor.   Det   är
därför  viktigt att detta vägnät ges  en
tillfredsställande    resurstilldelning.
Motionsspörsmålen om enskilda vägar  bör
i      avvaktan      på      regeringens
ställningstagande till  den  s.k.  BREV-
utredningens förslag avslås.
Utskottet   förutsätter   att   åtgärder
vidtas  för  att motverka problemet  med
den  oroande utvecklingen av olyckor med
s.k. EU-mopeder.
Jämför reservationerna 1 (kd) och 2  (m,
fp, kd, c).

Avsnittets innehåll

I  detta avsnitt behandlar utskottet fyra
regeringsförslag från budgetpropositionen
år  2003  som  gäller väghållningsområdet
(prop.  2002/03:1, utg.omr. 22, punkterna
1,  3, 5 och 6). Regeringen föreslår  att
riksdagen
1.  antar  regeringens förslag till  lag
om   ändring   i   lagen  (1997:620)   om
upphävande   av   lagen   (1939:608)   om
enskilda vägar,
3.  godkänner att regeringen för år 2003
får    besluta    om   en    låneram    i
Riksgäldskontoret på högst 1 295 000  000
kr   för   genomförande  av  prioriterade
vägprojekt år 2003,
5.  godkänner att regeringen får besluta
om    en    låneram   för    vägprojektet
Hogdal-Nordby  på  115  000  000  kr  som
inkluderar räntekostnaden för lånet,
6.  bemyndigar regeringen att  under  år
2003 för ramanslaget 36:2 Väghållning och
statsbidrag ingå ekonomiska förpliktelser
som  inklusive tidigare gjorda  åtaganden
medför  utgifter på högst 33 900 000  000
kr efter år 2003.
Vidare behandlar utskottet yrkanden  från
23 motioner:
- 2002/03:T226 av Gunilla Tjernberg (kd),
-  2002/03:T235 av Sofia Larsen och Eskil
Erlandsson (båda c),
- 2002/03:T251 av Annika Qarlsson (c),
- 2002/03:T280 av Agne Hansson (c),
-  2002/03:T283 av Camilla Sköld  Jansson
(v),
-  2002/03:T288 yrkandena 1 och 3 av Ulla
Löfgren och Anders G Högmark (båda m),
-  2002/03:T289 av Cecilia  Widegren  (m)
och Holger Gustafsson (kd),
-  2002/03:T295  yrkande  2  av  Birgitta
Carlsson (c),
-   2002/03:T298  yrkande  17   av   Lars
Leijonborg m.fl. (fp),
-  2002/03:T321  yrkandena  2  och  3  av
Elizabeth Nyström m.fl. (m),
- 2002/03:T332 av Jörgen Johansson (c),
- 2002/03:T369 av Viviann Gerdin (c),
- 2002/03:T384 av Håkan Larsson (c),
-  2002/03:T391 av Cinnika Beiming  m.fl.
(s),
-  2002/03:T407  av Birgitta  Sellén  och
Kenneth Johansson (båda c),
-  2002/03:T440 av Lennart Fremling m.fl.
(fp),
-  2002/03:T443  av Agneta  Lundberg  och
Susanne Eberstein (båda s),
-  2002/03:T462 yrkandena 1, 4 delvis och
9 av Johnny Gylling m.fl. (kd),
-  2002/03:T466 yrkandena 5 och 6 av Sven
Bergström m.fl. (c),
-  2002/03:T498  av Göran  Norlander  och
Kerstin Kristiansson Karlstedt (båda s),
-  2002/03:T502  av Rune  Berglund  m.fl.
(s),
-   2002/03:N270  yrkande  3  av   Rosita
Runegrund och Sven Brus (båda kd),
-   2002/03:N304  yrkande  7  av   Mikael
Odenberg m.fl. (m).

2.1 Omprövning av andelstal

Lagen  (1939:608) om enskilda vägar (EVL)
upphörde  att gälla vid 1997 års  utgång.
Sedan  dess  är  enbart  anläggningslagen
(1973:1149), AL, och lagen (1973:1150) om
förvaltning av samfälligheter tillämpliga
vid   inrättande   och   förvaltning   av
samfälligheter för enskilda vägar.  Genom
lagen  (1997:620) om upphävande av  lagen
(1939:608)     om     enskilda      vägar
(upphävandelagen) gäller dock  EVL  under
en övergångsperiod i vissa hänseenden.
EVL:s  bestämmelser om andelstal,  vilka
används  vid  fördelningen av kostnaderna
för    gemensamhetsanläggningen    mellan
berörda    fastigheter,    har     därför
fortfarande viss betydelse.  I  fråga  om
andelstal  skall  enligt  upphävandelagen
bestämmelserna om beräkning av  andelstal
i  EVL  gälla  tills en  omprövning  sker
enligt  AL. I 2 § AL sägs att nya grunder
för   fördelningen  av  kostnaderna   för
gemensamhetsanläggningen            skall
fastställas i överensstämmelse  med  AL:s
regler  med verkan senast fr.o.m.  den  1
januari 2003.
Genom  lagförslaget begränsas kravet  på
omprövning  av andelstal enligt  AL  till
samfälligheter  som  har  taxeringsvärden
som  grund för andelstalet samt  förlängs
fristen   för   omprövning   för    dessa
samfälligheter  från den 1  januari  2003
till den 1 januari 2005.
Utskottet   har  inget  att  erinra   mot
lagförslaget   och   tillstyrker   därför
detta.

2.2 Låneram för prioriterade vägprojekt
m.m.


Regeringens förslag

Riksdagen   beslutade   år   2001   (bet.
2001/02:TU2)   att   en   närtidssatsning
skulle genomföras på infrastrukturen åren
2002-2004.  Satsningen  förutsattes   bli
finansierad    dels    genom    lån     i
Riksgäldskontoret,       dels       genom
anslagsmedel. I enlighet med detta beslut
framhåller regeringen att det  är  mycket
angeläget  att investeringsinsatser  inom
gällande planer, eller som regering eller
riksdag  beslutat om på annat  sätt,  kan
slutföras.  För  att  möjliggöra   sådana
investeringsinsatser   samt    en    ökad
satsning  på  bärighet,  tjälsäkring  och
rekonstruktion  föreslår  regeringen  att
lån motsvarande 1 295 miljoner kronor tas
upp i Riksgäldskontoret år 2003.

Motionsförslag

Johnny  Gylling m.fl. (kd) anser i motion
2002/03:T462   att   finansieringen    av
infrastrukturprojekt      bör       följa
budgetlagens   grundläggande   principer,
dvs.  rymmas inom utgiftstaket,  för  att
transportpolitiken skall vara långsiktigt
trovärdig.  De undantag som medges  skall
vara      väl     motiverade      utifrån
transportpolitiska,   samhällsekonomiska,
tekniska    och    finansiella    hänsyn.
Motionärerna  är  av  uppfattningen   att
investeringar och tidigarelagda planerade
projekt  bör ske genom en väl  underbyggd
alternativ   finansiering,  i   synnerhet
genom  partnerskap mellan det  offentliga
och det privata (s.k. PPP). Därför avslår
motionärerna regeringens hemställan om en
låneram  i Riksgäldskontoret (yrkande  1)
samt begär att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som anförts
om   att  finansiering  av  infrastruktur
genom  lån  skall  vara  reserverat   för
nyinvesteringar  i form  av  sammanhållna
och tydligt avgränsade projekt (yrkande 4
i denna del).

Utskottets ställningstagande

Utskottet  delar regeringens  uppfattning
att  det  är  viktigt att  planerade  och
beslutade  investeringar  kan  genomföras
samt    att    vägbeståndets    bärighet,
tjälsäkring       och      rekonstruktion
förbättras. Därför föreslår utskottet att
riksdagen  godkänner att  regeringen  får
besluta om en låneram i Riksgäldskontoret
på  högst 1 295 miljoner kronor  för  att
genomföra  sådana prioriterade vägprojekt
år  2003.  I  linje  med  detta  föreslår
utskottet  att  riksdagen  avslår  motion
2002/03:T462 (kd) yrkandena  1  och  4  i
denna del.

2.3 Låneram för vägprojektet
Hogdal-Nordby

Som  en del i byggandet av Svinesundsbron
har  medel avsatts för att bygga  ut  väg
E   6,   delen  Hogdal-Nordby.  Riksdagen
bemyndigade  regeringen  våren  2001  att
låta   Vägverket  ta  upp   ett   lån   i
Riksgäldskontoret intill  ett  belopp  om
100  miljoner  kronor (prop. 2000/01:100,
bet.  2000/01:FiU27, rskr. 2000/01:  279)
för att inleda denna utbyggnad. Låneramen
föreslås   bli  utökad  med  15  miljoner
kronor  till  totalt 115 miljoner  kronor
för  att inkludera räntekostnaden för den
inledande  utbyggnaden.  Övrig   del   av
projektet förutsätts bli finansierad  med
anslag.
Utskottet föreslår att riksdagen beslutar
enligt regeringens förslag.

2.4 Ekonomiska förpliktelser för
långsiktiga avtal

Vägverket  ingår  ofta långsiktiga  avtal
med    externa   parter   om   ekonomiska
förpliktelser  för  flera  år  framåt   i
tiden.   Det   gäller  såväl   avtal   om
investeringar  som  avtal  om  drift  och
underhåll  av vägnätet. Verket  har  även
regeringens uppdrag att ge ut bidrag  för
olika   ändamål.   Många   gånger   måste
bidragsmottagaren  veta  i   förväg   att
bidraget  kommer. Vägverket  sluter  även
fleråriga         forsknings-         och
utvecklingsavtal. Regeringen vill  därför
få ett bemyndigande av riksdagen att ingå
sådana  ekonomiska  förpliktelser.  Detta
bemyndigande  bör enligt regeringen  avse
all  upphandlad verksamhet och bidrag där
fleråriga  avtal sluts, som  inte  faller
under   13   §   lagen   (1996:1059)   om
statsbudgeten, oavsett om  avtalen  avser
Vägverkets  interna  resultatenhet  eller
externa leverantörer. Regeringen föreslår
att  bemyndigandet avser det  totalbelopp
som  regeringen får ha bundit upp i avtal
vid budgetårets utgång.
Regeringen   föreslår   att    riksdagen
bemyndigar regeringen att under år  2003,
i  fråga  om ramanslaget 36:2 Väghållning
och    statsbidrag,    ingå    ekonomiska
förpliktelser   som  inklusive   tidigare
åtaganden medför utgifter på högst 33 900
miljoner kronor efter år 2003.
Närmare  information om  ingående,  nya,
infriade  och  utestående åtaganden  samt
den    föreslagna   totala   ramen    för
bemyndiganden redovisas av  regeringen  i
tabell      5.24     (s.       49)      i
budgetpropositionen    för    år    2003,
utgiftsområde 22 Kommunikationer.
Utskottet     tillstyrker     regeringens
förslag.

2.5 Enskilda vägar


Bakgrund

Det  svenska vägnätet består av  allmänna
vägar  för  vilka staten eller kommunerna
är  väghållare och enskilda vägar som  de
fastigheter  som  har  nytta  av  vägarna
ansvarar för. I tätorterna finns  förutom
allmänna  vägar också gator upplåtna  för
allmänt  nyttjande.  Kommunerna  ansvarar
för  gatuhållningen. I de  fall  enskilda
fastighetsägare ombesörjer  väghållningen
sker  detta  oftast  i någon  organiserad
form.
Statsbidrag   kan   lämnas   för   såväl
byggande som drift av enskilda vägar.
Vägnätet består i dag av:
9 800 mil statliga vägar
4  000 mil kommunala gator  och
vägar
28   400  mil  enskilda  vägar
(inklusive  15  000 mil skogsbilvägar)
varav 7 500 mil får statsbidrag.
Den rättsliga regleringen av det enskilda
vägnätet  finns  i  flera  författningar,
bl.a. väglagen (1971:948), vägkungörelsen
(1971:954),    plan-    och     bygglagen
(1987:10), lagen (1997:620) om upphävande
av  lagen  (1939:608) om enskilda  vägar,
anläggningslagen     (1973:1149)      och
förordningen  (1989:891)  om  statsbidrag
till  enskild väghållning. Dessutom finns
bestämmelser       i       myndigheternas
föreskrifter.
Delar   av  de  regelverk  som  reglerar
enskilda  vägar  har  utretts  under   de
senaste  åren. För en närmare redogörelse
av   dessa   utredningar  hänvisas   till
betänkande 2001/02:TU1 s. 38.
Både   det  allmänna  och  det  enskilda
vägnätets funktion förändras i  takt  med
samhället  i övrigt. Regeringen beslutade
därför år 1999 att tillsätta en utredning
(dir.  1999:93) med uppdrag att analysera
och    överväga   ändringar   av    vissa
bestämmelser  som berör  enskilda  vägar.
Utredningen  antog namnet Utredningen  om
bidrag  och  regler  för  enskilda  vägar
(BREV).  I  juli  2001 överlämnade  BREV-
utredningen  sitt slutbetänkande  Enskild
eller  allmän  väg?  (SOU  2001:67)  till
Näringsdepartementet.  Syftet  med  BREV-
utredningens    förslag     är     enligt
utredningen  att valet av  väghållare  på
det lågtrafikerade vägnätet skall ske med
samhällsekonomisk effektivitet som grund.
Dessutom skall valet av väghållare främja
en     rationell    väghållning.    BREV-
utredningen föreslår bl.a.:
Den  samhällsekonomiska vinsten
av    att   överföra   delar   av   det
lågtrafikerade  vägnätet  till  enskild
väghållning  bör  tas  till  vara   och
användas för bättre väghållning på detta
vägnät.
Vägverket  bör  utreda  om  en
överföring  av  en  väg  till   enskild
väghållning ger samhällsekonomisk vinst.
För allmänna vägar med mindre trafik än
125 fordon per årsmedeldygn (i glesbygd
50 fordon per årsmedeldygn) föreslås att
Vägverket gör en sådan utredning.
Överföring av kostnader på
enskilda fastighetsägare bör så långt
möjligt begränsas till vad som är
nödvändigt för att uppnå en rationell
väghållning.
Den ekonomiska ersättningen till
enskilda väghållare bör beräknas på ett
kostnadsunderlag som speglar de kostnader
som belastar de enskilda väghållarna och
som enkelt kan jämföras med motsvarande
kostnadsunderlag för de  lågtrafikerade
allmänna vägarna.
Tekniskt      komplicerade
anläggningar   bör  i  allmänhet   inte
överföras till enskilda väghållare.
Särskilda regler bör gälla  för
statsbidrag till vägar respektive färjor.
Statsbidraget  till   enskilda
färjor skall avse vägfärjor.
För  annan  trafiklösning  med
färjetrafik än vägfärja bör bidrag kunna
lämnas efter en förhandling.
Statsbidrag till en enskild väg
bör  kunna  lämnas även om  det  införs
begränsningar för viss trafik på  denna
väg.
Beslut om förändrad väghållning
bör underlättas.
Samordningen  av   beslut   om
indragning av allmän väg och prövning av
statsbidrag bör kunna förbättras.
Utredningen  anger att förslagen  innebär
en  samhällsekonomisk vinst på mellan 120
och  180  miljoner kronor per år.  Vidare
innebär de föreslagna kriterierna att  ca
16  %  av det statliga allmänna vägnätet,
totalt  1  600  mil väg,  kan  komma  att
övergå  till enskild väghållning och  att
ca  500 mil enskild väg kan komma att bli
allmän väg.

Motionsförslag

Frågor om enskilda vägar har väckts i  32
motionsyrkanden  som  behandlas  i  detta
avsnitt.   Flera  motioner   handlar   om
behovet av ökade medel till statsbidraget
och   till  upprustning  av  de  enskilda
vägarna,   t.ex.   för   bärighetshöjande
åtgärder.  I ett par motioner  kritiseras
BREV-utredningens  förslag  att  överföra
allmänna vägar till enskilda vägar.

Motionsförslag om ökade medel, de
enskilda vägarnas behov av upprustning
m.m.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) anför bl.a.  i
motion  2002/03:T298 yrkande 17  (delvis)
att  de  enskilda vägarnas  ställning  är
hotad  samt  att det är orealistiskt  att
Vägverket skulle sänka bidragsnivån.
I   motion   2002/03:T321  av  Elizabeth
Nyström  m.fl. (m) framhålls de  enskilda
vägarnas  betydelse för näringslivet  och
för  möjligheten  att  bo  och  leva   på
landsbygden. Motionärerna anser  att  det
behövs   ett   högre   anslag   för   att
återställa vägstandarden samt  att  detta
anslag  bör höjas med 180 miljoner kronor
per  år.  Höjningen skall  användas  till
satsningar  på  höjd  bärighet   och   en
höjning  av  de  generella bidragen.  Ett
tillkännagivande yrkas om vad som anförts
om  anslagen  till  de  enskilda  vägarna
(yrkande  2)  samt om en  inventering  av
standarden   på  det  enskilda   vägnätet
(yrkande 3).
Enligt  Johnny  Gylling  m.fl.  (kd)   i
motion   2002/03:T462   yrkande   9   har
eftersläpningen     i      vägunderhållet
accelererat. Motionärerna anser  att  det
finns  effektiviseringsvinster  att  göra
genom  en  mera lokalt anpassad drift  av
vägnätet  och  att det behöver  utvecklas
former för detta. Detta kan ske utan  att
staten  släpper det ekonomiska  ansvaret.
Anslaget  "Drift och byggande av enskilda
vägar"  bör  därför  öka  med  10  %  (60
miljoner  kronor) och år 2003 uppgå  till
664 miljoner kronor.
Även  Sven Bergström m.fl. (c) i  motion
2002/03:T466    yrkande    5    är     av
uppfattningen att större resurser  behövs
för  att ta igen eftersatt underhåll  och
för  att  de  enskilda  vägarna  framöver
skall  hålla  en god standard.  Riksdagen
bör   därför  besluta  att  avsätta   170
miljoner  kronor  mer  per  år   än   vad
regeringen  har föreslagit till  anslaget
"Drift och byggande av enskilda vägar".
Av  samma uppfattning är Mikael Odenberg
m.fl.  (m) i motion 2002/03:N304  yrkande
7.  Motionärerna yrkar att riksdagen  för
regeringen  ger som sin mening  ger  till
känna   att  anslagen  till  de  enskilda
vägarna   höjs  för  att  användas   till
satsningar  på  höjd  bärighet   och   en
höjning av de generella bidragen till  de
enskilda vägarna.
Lennart  Fremling  m.fl.  (fp)  anser  i
motion  2002/03:T440 att bidragsprocenten
för  år  2003 inte skall sänkas. Det  är,
enligt motionärerna, viktigare att  sköta
de  vägar  som  finns än att  bygga  nya.
Regeringen  bör därför i regleringsbrevet
inte fördela anslaget för väghållning och
statsbidrag  så  att  Vägverket   tvingas
sänka bidragsandelen.
I   motion  2002/03:T443  anför   Agneta
Lundberg  och Susanne Eberstein (båda  s)
bl.a. att då vägnätets totala längd  ökar
successivt      och      drifts-      och
underhållskostnader ökar blir kostnaderna
för  kommuner  och enskilda  större.  För
boende i glesbygd är det viktigt att  det
dven  i  fortsättningen finns möjligheter
till   statsbidrag  till   det   enskilda
vägnätet.     Staten     måste,     menar
motionärerna,  ge  ett bättre  stöd  till
dessa vägar och ta ett större ansvar  för
de investeringar som är nödvändiga.
Göran      Norlander     och     Kerstin
Kristiansson Karlstedt (båda s) uppger  i
motion   2002/03:T498   bl.a.   att    de
statsbidrag  som  utgår  till  drift  och
underhåll  av de enskilda vägarna  endast
täcker  en  del av kostnaden.  De  boende
längs    dessa    vägar    får,    enligt
motionärerna, förutom insatser i form  av
arbete  utförda på vägen även  betala  en
vägavgift till vägföreningen. Det är inte
rimligt att en del av befolkningen  skall
betala  nyttan av vägen medan de allmänna
vägarna finansieras med skattemedel.
Också  Ulla Löfgren och Anders G Högmark
(båda  m)  begär  i  motion  2002/03:T288
yrkande  1 ett tillkännagivande om  ökade
anslag   till   enskilda  vägar.   Enligt
motionärerna  är de enskilda  vägarna  av
stor   betydelse   för   lokalbefolkning,
turism  och  näringsliv.  Det  är  därför
viktigt  att  de regionala  myndigheterna
tillsammans med Vägverket tar  med  dessa
vägar        i        drifts-         och
underhållsstrategierna.  Förutom  att  de
årliga bidragen till vägarna måste  höjas
till  en  nivå  som säkerställer  en  god
väghållning,   måste   särskilda    medel
anvisas  i  de  regionala  planerna  till
bärighet och rekonstruktion. Motionärerna
anser att den årliga ramen bör höjas  med
180 miljoner kronor per år.
I    motion    2002/03:T289   framhåller
Cecilia    Widegren   (m)   och    Holger
Gustafsson (kd) att Vägverket måste kunna
betala  ut de 70 % i ersättning  till  de
enskilda  vägarna som riksdagen  beslutat
om.
Birgitta  Sellén  och Kenneth  Johansson
(båda c) anför i motion 2002/03:T407  att
statsbidraget  urholkats  alltmer   under
senare  år  så att det enskilda  vägnätet
hotas av förfall. Motionärerna yrkar  ett
tillkännagivande  om  ökat  anslag   till
enskilda vägar.
Agne   Hansson   (c)  begär   i   motion
2002/03:T280  yrkande 2 att den  statliga
bidragsandelen  till enskilda  väghållare
skall behållas på minst 60 %.
I   motionerna  2002/03:T235  av   Sofia
Larsen  och  Eskil  Erlandsson  (båda  c)
(yrkande   2),  2002/03:T251  av   Annika
Qarlsson  (c) och 2002/03:T384  av  Håkan
Larsson   (c)   framhåller   motionärerna
vikten av ett väl underhållet vägnät  för
att upprätthålla en levande landsbygd och
möjligheter    till    företagande    och
tillväxt.  Bidragen  till  det   enskilda
vägnätet bör därför öka.
Birgitta  Carlsson (c)  anser  i  motion
2002/03:T295  yrkande  2  att  Vägverkets
utbetalningar till enskilda  vägar  skall
vara 70 % av kostnaderna.
Enligt  Jörgen Johansson  (c)  i  motion
2002/03:T332  bör anslaget till  enskilda
vägar  höjas till den nivå som gällde  år
1992.   Motionären   uppger   bl.a.   att
bidragen  till enskilda vägar  successivt
har sänkts, vilket ofta har inneburit att
kommunen  har kompenserat sänkningen.  En
reduktion  av anslagen får därmed  enligt
motionärens  uppfattning till  följd  att
lokala   och  effektiva  underhållssystem
sätts  ur  spel samtidigt som möjligheten
till  en landsbygdsutveckling elimineras.
Behovet    av   större   resurser    till
underhållet av svenskt vägnät  är  starkt
eftersatt.
Rune   Berglund  m.fl.  (s)  betonar   i
motion   2002/03:T502  att  de   faktiska
underhållskostnaderna    har    ökat    i
betydligt  snabbare takt än bidragsnivån.
Enligt  motionärerna sker en övervältring
av  driftskostnaderna för detta vägnät på
samfälligheterna.  Ett   tillkännagivande
yrkas   om  behovet  av  att  drift   och
underhåll av dessa vägar i Jämtlands  län
särskilt bör beaktas.
Ökade   resurser   till   det   enskilda
vägnätet i Kalmar län begär Agne  Hansson
i  motion 2002/03:T280 yrkande 3. Det är,
anser  motionären, utomordentligt viktigt
att  det  enskilda vägnätet tillförsäkras
de  resurser som behövs för att  ta  igen
eftersatt  underhåll  för  att   framöver
hålla  en  god  standard.  De  föreslagna
nivåerna  för  år 2003  och  år  2004  är
otillräckliga.
I  motion  2002/03:T369  uppger  Viviann
Gerdin  (c)  yrkande 1 att det  urholkade
statsbidraget har medfört stora  bekymmer
för  väghållarna. De enskilda  vägarna  i
Värmland  har också drabbats av  ovanligt
svåra   tjälskador,  vilka   medfört   en
kraftigt      försämrad      vägstandard.
Vägverkets aviserade sänkning av bidragen
gör  situationen  än svårare.  Motionären
anser därför att erforderliga medel måste
ställas  till förfogande för att  undvika
ytterligare eftersläpande vägunderhåll  i
Värmland.
Samma  motionär  yrkar  i  samma  motion
yrkande 2 att extra väganslag lämnas  för
att täcka vägskador efter översvämningar.
Som skäl för detta uppges att vägnätet  i
Värmland   har  drabbats  av   omfattande
översvämningar   med  följd   att   flera
kilometer  vägsträckor har spolats  bort.
För  att  återställa vägarna måste  extra
medel tilldelas länet.

Motionsförslag om ett förändrat
statsbidragssystem

Camilla  Sköld Jansson (v)  framhåller  i
motion   2002/03:T283  att  de   faktiska
underhållskostnaderna    har    ökat    i
betydligt  snabbare takt än bidragsnivån.
Det  sker  med  andra  ord  en  successiv
övervältring   av  driftskostnaderna   på
vägsamfälligheterna. Ett förändrat system
som     bättre     tar    hänsyn     till
kostnadsutvecklingen   för   drift    och
underhåll bör enligt motionären föreslås.

Motionsförslag om nationell fond för
oförutsedda händelser

I  motion  2002/03:T466 av Sven Bergström
m.fl. (c) yrkande 6 vill motionärerna att
en   nationell   fond   för   oförutsedda
händelser   i   det   enskilda   vägnätet
inrättas.   När   oförutsedda   händelser
påverkar  infrastrukturen är det  viktigt
att   skadorna  snabbt  åtgärdas.  Enligt
motionärerna är detta angeläget  för  att
förebygga negativa regionala och  sociala
konsekvenser  av brister i  det  enskilda
vägnätet. Fonden bör omfatta 70  miljoner
kronor  per  år  och falla  under  posten
"Drift  och byggande av enskilda  vägar".
Regeringen bör ges detta till känna.

Motionsförslag om särskilt statsbidrag
för kulturmiljöåtgärder

Många   föreningar  har  inte   råd   att
underhålla  och vårda sina  kulturskatter
på    grund    av    regeringens    stora
neddragningar   av   bidragen   till   de
enskilda vägarna. Ulla Löfgren och Anders
G   Högmark  (båda  m)  anser  i   motion
2002/03:T288 yrkande 3 att det därför bör
utredas  om inte ett särskilt statsbidrag
bör  kunna  utgå till kulturmiljöåtgärder
på dessa vägar.

Motionsförslag om förrättningskostnader

Sofia  Larsen och Eskil Erlandsson  (båda
c) uppger i motion 2002/03:T235 yrkande 1
att   flera   vägföreningar   har   dryga
förrättningskostnader på grund av rörliga
andelstal       som      kräver       nya
lantmäteriförrättningar.  Det  är  enligt
motionärernas  uppfattning  inte  rimligt
att   dessa  kostnader  skall  bäras   av
vägföreningarna.

Motionsförslag om överföring av allmänna
vägar till enskilda vägar

Enligt  Lars  Leijonborg  m.fl.  (fp)   i
motion  2002/03:T298  yrkande  17  delvis
finns det lokala lösningar när det gäller
driften  av  statliga  vägar.  Det   vore
därför positivt om Vägverket kunde  prova
att   lägga   ut  driften  på  föreningar
bestående av boende och företagare  längs
den aktuella vägen.
Agne  Hansson (c) motsätter sig i motion
2002/03:T280  yrkande 1  den  s.k.  BREV-
utredningens    förslag   att    överföra
allmänna vägar till enskilda vägar. Detta
skulle   innebära   en  övervältring   av
kostnader  för väghållningen som  drabbar
främst dem som bor på landsbygden.

Motionsförslag om ansvaret för
färjetrafiken

Riksdagen bör enligt Rosita Runegrund och
Sven Brus (båda kd) i motion 2002/03:N270
yrkande 3 tillkännage för regeringen  som
sin  mening  vad som anförs om Vägverkets
och  Glesbygdsverkets samlade ansvar  för
att  utarbeta förslag om enhetliga regler
för    färjetrafiken.   Om   kust-    och
skärgårdssamhällena   långsiktigt   skall
kunna överleva som rekreationsområden för
stadsbor krävs också en bofast befolkning
året   runt.  Likaså  förutsätter,  anför
motionärerna, ett socialt och  kulturellt
utvecklande fritidsboende att  det  finns
fastboende.    Skärgårdstrafiken    måste
värnas  och  utvecklas för att möjliggöra
kvarboende         och          stimulera
näringsverksamheten  i  området.  Statens
ansvar måste därför klargöras.
I   motion   2002/03:T226   av   Gunilla
Tjernberg   (kd)  begärs  ett   skyndsamt
klarläggande  av  vem  som   skall   vara
huvudman  för  trafikförbindelsen  mellan
Holmön    och    fastlandet.   Vägverkets
formella  skyldighet att  driva  trafiken
upphörde redan år 1951. Enligt motionären
har  verket trots det fortsatt att  driva
trafiken isfria årstider. Regeringen  har
berett   frågan  men  ännu   inte   tagit
ställning i ärendet.

Motionsförslag om ansvaret för
broförbindelser

Cinnika Beiming m.fl. (s) uppger i motion
2002/03:T391 att ansvaret för att äga och
underhålla en rörlig bro medför kostnader
som   proportionellt  sett  belastar  den
kommunala ekonomin mycket hårt och medför
behov av särskild teknisk kompetens.  Att
inordna    Mälarbron   i   det   statliga
brobeståndet   skulle   innebära   bättre
möjligheter till ett planerat långsiktigt
underhållsarbete  och  tillgång  till  en
samlad  teknisk  kompetens  som  kommunen
inte  på  motsvarande sätt har  möjlighet
att  tillhandahålla för  en  enda  rörlig
bro. Riksdagen bör därför tillkännage för
regeringen som sin mening vad som anförts
om  ansvaret  för Mälarbron i  Södertälje
och andra centralt viktiga broar.

Utskottets ställningstagande

De   enskilda  vägarna  svarar   för   en
betydande  andel av det svenska vägnätet.
Enligt   utskottet  spelar  de   enskilda
vägarna     en    viktig     roll     för
tillgängligheten   för   såväl   enskilda
medborgare   som  för  näringslivet.   De
enskilda vägarna har också stor betydelse
för  glesbygdens  utvecklingsmöjligheter.
Det är därför viktigt att dessa vägar ges
tillfredsställande förutsättningar så att
riksdagens transportpolitiska mål om  ett
tillgängligt  transportssystem,  en   hög
transportkvalitet och en positiv regional
utveckling  tillgodoses  i  hela  landet.
Vidare  bör samhällets engagemang präglas
av  tydlighet  och rättvisa  samt  främja
effektiva trafiklösningar.
Utskottet  vill,  liksom  tidigare   (se
bet. 2001/02:TU1 s. 43), betona vikten av
att  bidrag och regler för enskilda vägar
i   framtiden   blir  klarare   och   mer
rättvisa.   Vidare   är   det    särskilt
angeläget att säkerställa och bevara  det
befintliga  vägnätet så att  insatser  på
bl.a.    drift    och    underhåll    kan
säkerställas. I sammanhanget  konstaterar
utskottet  att den s.k. BREV-utredningens
slutbetänkande  har  varit  föremål   för
remissbehandling. Regeringen  har  vidare
givit  Vägverket  i  uppdrag  att  utreda
konsekvenserna    av    BREV-utredningens
förslag  att föra över drygt  1  000  mil
allmänna  vägar till enskilda vägar  samt
av  att  Vägverket tar över ansvaret  för
broar  och  färjeförbindelser.  Därutöver
erfar utskottet att Vägverket tillsammans
med  Glesbygdsverket har fått  i  uppdrag
att      undersöka      hur      blivande
vägsamfälligheter skall klara att ta över
allmänna vägar i glesbygd. När det gäller
Vägverkets    aviserade   minskning    av
statsbidraget  till  vägsamfälligheterna,
så  ses  även  den  frågan  över.  Enligt
uppgift     från     företrädare      för
Näringsdepartementet planerar  regeringen
att  under  våren 2003 ta ställning  till
BREV-utredningens    förslag    och    de
utredningsuppdrag som ovan redovisats.
Motionerna   belyser  en   rad   viktiga
frågor. Enligt utskottets mening bör dock
regeringens ställningstagande enligt ovan
avvaktas.   Utskottet   vill   emellertid
framhålla  att det fortfarande  (se  bet.
2001/02:TU1    och    2001/02:TU2)     är
utskottets uppfattning att det  inte  kan
bli aktuellt att föra över allmänna vägar
till   enskilda  vägar  på   det   mycket
omfattande    sätt   som    föreslås    i
utredningen.
När  det gäller synen på enskilda  vägar
vill  utskottet vidare hänvisa  till  att
statsrådet Ulrica Messing i ett frågesvar
den   20  november  2002  klargjort   att
standard  och  tillgänglighet  till   det
enskilda   vägnätet   är   ett    viktigt
samhällsintresse. I svaret  anges  vidare
att  regeringen i budgetpropositionen för
år 2003 aviserat om en utredning angående
kostnadsfördyringen      för      enskild
väghållning            på             det
statsbidragsberättigade          enskilda
vägnätet.  Resultatet  från  utredningen,
som  ännu inte har slutredovisats, kommer
enligt    statsrådet    att    ingå     i
beslutsunderlaget        inför        det
regleringsbrev   som   regeringen   skall
besluta för år 2003.
Utskottet  vill vidare betona vikten  av
att   de   enskilda   vägarna   ges    en
tillfredsställande resurstilldelning  med
hänsyn  till detta vägnäts betydelse  för
att  trygga en hög transportkvalitet  och
god  tillgänglighet  i  hela  landet.  Av
budgetpropositionen   framgår    att    i
avvaktan  på den utredning som regeringen
initierat  angående  kostnadsfördyringar,
kan  medelsposten till drift och byggande
av  enskilda  vägar komma  att  justeras.
Utskottet  förutsätter  att  de  enskilda
vägarnas transportpolitiska betydelse för
landet   beaktas  inom  ramen   för   den
slutliga beredningen av anslagsposten och
bidragsvillkoren. Utgångspunkten bör vara
att  bidragsprocenten  till  de  enskilda
väghållarna  vidmakthålls i  avvaktan  på
att   ställning   tas   till   ett   nytt
regelsystem   med  anledning   av   BREV-
utredningens   förslag.   Vidare    utgår
utskottet  från att regeringen  skyndsamt
återkommer till riksdagen när regeringens
ställningstaganden   om   det    enskilda
vägnätet är klara.
Mot  bakgrund  av vad som  ovan  anförts
förordar utskottet inte någon åtgärd  med
anledning     av    de    nu     aktuella
motionsyrkandena.    Därmed     avstyrker
utskottet    bifall    till    motionerna
2002/03:T226   (kd),  2002/03:T235   (c),
2002/03:  T251  (c),  2002/03:T280   (c),
2002/03:T283   (v),   2002/03:T288    (m)
yrkandena 1 och 3, 2002/03:T289 (m,  kd),
2002/03:T295  (c) yrkande 2, 2002/03:T298
(fp)   yrkande   17,   2002/03:T321   (m)
yrkandena  2  och  3,  2002/03:T332  (c),
2002/03:T369   (c),   2002/03:T384   (c),
2002/03:T391   (s),   2002/03:T407   (c),
2002/03:T440   (fp),  2002/03:T443   (s),
2002/03:T462  (kd)  yrkande  9,  2002/03:
T466  (c) yrkandena 5 och 6, 2002/03:T498
(s), 2002/03:T502 (s), 2002/03: N270 (kd)
yrkande 3 och 2002/03:N304 (m) yrkande 7.

2.6 Trafiksäkerhet och EU-mopeder

Utskottets bedömning
Utskottet  ser  med  stor  oro  på   att
utvecklingen  av  antalet   dödade   och
svårt   skadade   i   vägtrafiken   inte
minskar    och    att   något    tydligt
trendbrott  ännu inte kan  skönjas.  Ett
problem  är  det snabbt växande  antalet
olyckor  med s.k. EU-mopeder.  Utskottet
förutsätter  att berörda  parter  vidtar
kraftfulla  åtgärder  för  att   åtgärda
detta  problem  och att  regeringen  för
riksdagen  redovisar  sin  bedömning  av
hur  den  allvarliga  situationen  skall
lösas.

Utskottets ställningstagande

Frågan  om  säkerheten i  trafiken,  inte
minst  inom vägtrafiken, är ett  centralt
område inom transportpolitiken. Riksdagen
har tidigare ställt sig bakom regeringens
förslag  om att nollvisionen skall  gälla
som     ett    långsiktigt    mål     för
trafiksäkerheten.  Likaså  har  riksdagen
godkänt etappmålet om att antalet  dödade
till   följd  av  vägtrafikolyckor  skall
minska med minst 50 % till år 2007, detta
innebär högst 270 personer.
Som  redovisas i budgetpropositionen har
antalet   dödade  och  svårt  skadade   i
vägtrafikolyckor inte minskat på det sätt
som har förutsatts. Inte heller kan något
trendbrott   i   utvecklingen    skönjas.
Antalet dödade i vägtrafiken år 2001  var
583  vilket  är  i stort sett  oförändrat
jämfört med år 2000.
Enligt    utskottets    mening     krävs
kraftfulla   insatser   om   målen    för
trafiksäkerheten skall kunna uppnås.  Det
är  nödvändigt att alla berörda  -  såväl
trafikanter som systemutformare - tar sin
del av ansvaret för trafiksäkerheten. Ett
förverkligande   av  trafiksäkerhetsmålen
förutsätter   att   alla   aktörer   inom
vägtrafiken tar till sig den grundsyn som
ligger bakom nollvisionen och som  är  en
förutsättning för framgång, nämligen  att
varje   olycka  som  förorsakar  dödsfall
eller svåra personskador är en tragedi.

Med     hänsyn    till    den    oroande
utvecklingen   med   ett    ökat    antal
mopedolyckor uppvaktades utskottet den 13
november  2002 av Nationalföreningen  för
trafiksäkerhetens främjande (NTF)  och  i
samband därmed utfrågades företrädare för
Vägverket      samt      Moped-       och
motorcykelbranschens riksförbund  (McRF).
Vid   mötet   redovisades   att   antalet
mopedolyckor  med dödlig eller  allvarlig
utgång har ökat efter riksdagsbeslutet år
1999 då en ny typ av moped infördes,  den
s.k.    EU-mopeden.   Denna   moped    är
konstruerad för en hastighet av högst  45
km/tim  och  föraren  måste  ha  körkort,
traktorkort  eller förarbevis  för  moped
klass  1.  Under utfrågningen redovisades
problem   med   rådande   trafiksäkerhet,
tillsyn,   regelsystem,  försäljning   av
trimmade  mopeder  och  fordonsutveckling
med  bl.a.  fyrhjuliga mopeder i  blandad
trafik.   Vidare   informerades   om   de
åtgärder  som berörda parter arbetar  med
för    att    motverka    den    negativa
utvecklingen.  Det gällde bl.a.  krav  på
registreringsskylt för alla mopedtyper  i
syfte     att     underlätta     tillsyn,
eterkallelse av förarbevis, skärpta  krav
på    återförsäljare   av   mopeder   och
hastighetsreglering.   Vissa   av   dessa
åtgärder  kräver riksdagens agerande  men
många  åtgärder kan vidtas av regeringen,
Vägverket och av organ inom branschen.
Utskottet  avser  att under  våren  2003
behandla  ett  stort  antal  motioner  om
olika  trafiksäkerhetsfrågor  som  väckts
under  den allmänna motionstiden år 2002.
Utvecklingen   med   ett    ökat    antal
mopedolyckor  är  dock  så  oroande   att
utskottet   redan  nu  vill  uppmärksamma
detta  problem. Enligt utskottets  mening
är  det  angeläget att ett aktivt  arbete
genomförs  för att åtgärda problemet  med
det ökade antalet mopedolyckor. Utskottet
förutsätter   att   regeringen    snarast
återkommer   till   riksdagen   med    en
redovisning av vilka åtgärder som  vidtas
för  att komma till rätta med det angivna
trafiksäkerhetsproblemet.
3 Järnvägar och Öresundsförbindelsen


Utskottets förslag i korthet
Riksdagen   bör   godkänna   regeringens
förslag om
ekonomiska  förpliktelser  för
Banverket avseende dels banhållning och
sektorsuppgifter, dels Botniabanan,
låneramar avseende dels  vissa
investeringar m.m., dels prioriterade
järnvägsprojekt och dels Svedab,
finansiella  befogenheter  för
bl.a. affärsverket Statens järnvägar.
Utskottet       avstyrker       samtliga
motionsförslag.
Jämför reservationerna 3 (m, fp, kd),  4
(kd) och 5 (m, fp, kd).

Avsnittets innehåll

I  detta avsnitt behandlar utskottet  sex
regeringsförslag        som        gäller
järnvägsområdet     och     Svensk-Danska
Broförbindelsen  AB,  Svedab.  Regeringen
föreslår att riksdagen
4.  godkänner att regeringen för år 2003
får    besluta    om   en    låneram    i
Riksgäldskontoret på 295 000 000  kr  för
Vägverket och Banverket tillsammans,  för
att  finansiera  kapitaltillskottet  till
Svedab samt räntan för detta lån,
7.  bemyndigar regeringen att  under  år
2003   för  ramanslaget  36:4  Banverket:
Banhållning  och  sektorsuppgifter   ingå
ekonomiska  förpliktelser  som  inklusive
tidigare  åtaganden  medför  utgifter  på
högst 9 200 000 000 kr efter 2003,
8.  bemyndigar regeringen att  under  år
2003   för  Botniabanan  ingå  ekonomiska
förpliktelser   som  inklusive   tidigare
gjorda  åtaganden  innebär  utgifter   på
högst 25 000 000 000 kr efter år 2003,
9.  godkänner att regeringen för år 2003
får    besluta    om   en    låneram    i
Riksgäldskontoret om högst 8 795 000  000
kr  för  Banverket  för  investeringar  i
eldrifts-      och      teleanläggningar,
telenätsutrustning,   projekteringslager,
rörelsekapital     samt     för     vissa
investeringar i Stockholmsområdet  enligt
avtal   år   1983   mellan   staten   och
Stockholms läns landsting,
10.  godkänner  att  regeringen  för  år
2003   får   besluta  om  en  låneram   i
Riksgäldskontoret om högst 1 713 000  000
kr   för   genomförande  av  prioriterade
järnvägsprojekt år 2003,
11.   bemyndigar   regeringen   att   ge
affärsverket  Statens järnvägar  samt  de
nya  verksamheter  som numera  bedrivs  i
bolag, finansiella befogenheter år 2003 i
enlighet med vad regeringen förordar.
Vidare  behandlar utskottet följande  tre
motioner:
-  2002/03:T321  yrkande 9  av  Elizabeth
Nyström m.fl. (m),
-  2002/03:T377 yrkande 3 av Ulf  Nilsson
m.fl. (fp),
-  2002/03:T462 yrkandena 2, 4 delvis och
6 av Johnny Gylling m.fl. (kd).

3.1 Ekonomiska förpliktelser


Regeringens förslag

I  Banverkets verksamhet ingår att  sluta
långsiktiga avtal, som innebär ekonomiska
förpliktelser  för  flera  år  framåt   i
tiden.   Detta  gäller  såväl  avtal   om
investeringar  som  avtal  om  drift  och
underhåll.    Vidare    har     Banverket
regeringens uppdrag att lämna bidrag  för
olika ändamål. För att kunna planera  sin
verksamhet  måste bidragstagaren  normalt
veta  i  förväg att bidraget  kommer  att
betalas   ut.   I   propositionen   begär
regeringen  därför ett  bemyndigande  att
ingå  ekonomiska förpliktelser  om  högst
9,2  miljarder kronor. Bemyndigandet  bör
avse  all upphandlad verksamhet och  alla
bidrag där fleråriga avtal sluts och  som
inte  faller under 13 § lagen (1996:1059)
om   statsbudgeten,  detta   oavsett   om
avtalen    avser    Banverkets    interna
resultatenheter       eller       externa
leverantörer.
Vidare  begärs ett bemyndigande avseende
Botniabanan om högst 25 miljarder kronor,
beträffande dels produktionskostnaden  om
ca  15  miljarder kronor, dels den totala
räntekostnaden under amorteringstiden  om
ca 10 miljarder kronor.

Utskottets ställningstagande

Utskottet   tillstyrker  att   regeringen
bemyndigas att under år 2003 i  fråga  om
ramanslaget  36:4 Banverket:  Banhållning
och   sektorsuppgifter  ingå   ekonomiska
förpliktelser   som  inklusive   tidigare
åtaganden  medför utgifter på  högst  9,2
miljarder kronor efter år 2003.
Riksdagen     bör    också     bemyndiga
regeringen   att  under   år   2003   för
Botniabanan ingå ekonomiska förpliktelser
som, inklusive tidigare gjorda åtaganden,
innebär  utgifter på högst  25  miljarder
kronor efter år 2003.

3.2 Översyn av Botniabanans finansiering
m.m.


Motionsförslag

Botniabanan  bör genomföras, framhålls  i
motion  2002/03:T462  av  Johnny  Gylling
m.fl.   (kd)  (yrkande  6).  Motionärerna
anser  emellertid att finansierings-  och
styrmodellen för Botniabanan omgående bör
ses  över  i  syfte att  säkerställa  att
tidsplaner och kostnadsramar hålls.

Utskottets ställningstagande

Botniabanan är ett projekt omfattande  19
mil  ny  järnväg  från  Nyland  norr   om
Kramfors  via  Örnsköldsvik  till   Umeå.
Riksdagen  biföll hösten 2001 regeringens
förslag om Botniabanan i samband med  sin
behandling      av      budget-       och
infrastrukturpropositionerna       (prop.
2001/02:1,    prop.   2001/02:20,    bet.
2001/02:TU1,   bet.  2001/02:TU2,   rskr.
2001/02:125 och rskr. 2001/02:126).
Utskottet instämmer med motionärerna  om
vikten  av  att Botniabanan  genomförs  i
enlighet  med  uppställda ekonomiska  och
tidsmässiga planer. Det rör sig om mycket
omfattande  belopp. Det  får  ankomma  på
regeringen  att noggrant följa  projektet
och   -   i   synnerhet  vid   eventuella
avvikelser   från  fastlagda   planer   -
återkomma  till riksdagen med fortlöpande
redovisning av framåtskridandet. Med  vad
utskottet nu har uttalat saknas skäl  för
riksdagen  att  vidta  någon  åtgärd  med
anledning av motion 2002/03:T462  (kd)  i
denna del; den avstyrks alltså.

3.3 Låneram för vissa
järnvägsinvesteringar m.m.


Regeringens förslag

Banverket  har  möjlighet  att   låna   i
Riksgäldskontoret  för   att   finansiera
investeringar     i     eldrifts-     och
teleanläggningar,     telenätsutrustning,
projekteringslager,  rörelsekapital  samt
för      vissa      investeringar       i
Stockholmsområdet enligt  avtal  från  år
1983  mellan  staten och Stockholms  läns
landsting.  Regeringen  begär  riksdagens
godkännande  att regeringen för  år  2003
får    besluta    om   en    låneram    i
Riksgäldskontoret om högst 8 795 miljoner
kronor för Banverket för dessa ändamål.

Utskottets ställningstagande

Utskottet    har   ingen   erinran    mot
regeringens förslag.

3.4 Låneram för prioriterade
järnvägsprojekt m.m.


Regeringens förslag

I  propositionen föreslås  att  riksdagen
godkänner att regeringen för år 2003  får
besluta om en låneram i Riksgäldskontoret
om   högst  1  713  miljoner  kronor  för
genomförande        av       prioriterade
järnvägsprojekt 2003.

Motionsförslag

I  motion 2002/03:T462 av Johnny  Gylling
m.fl. (kd) motsätter man sig förslaget om
en   låneram.  Motionärerna   anser   att
regeringens förslag inte är  tillräckligt
specificerat.   Vidare  finner   de   att
förslaget  avser  både investeringar  och
reinvesteringar.   Enligt   motionärernas
mening  är  finansiering  genom  lån  för
dessa  slags investeringar inte  förenlig
med   budgetlagen.  De  möjligheter   som
budgetlagen  medger för  lånefinansiering
avser investeringar, inte åtgärder som  i
huvudsak   har   som   syfte   att   höja
standarden   på   befintliga   väg-   och
järnvägssträckor, hävdar de.  De  berörda
projekten bör i stället finansieras  inom
utgiftstaket (yrkande 2).
I  samma motion (yrkande 4 i denna  del)
begärs   ett   generellt   uttalande   av
riksdagen   om   att   finansiering    av
infrastruktur   genom  lån   skall   vara
reserverad för nyinvesteringar i form  av
sammanhållna   och   tydligt   avgränsade
projekt.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  konstaterar att det  på  många
håll  råder brist på spårkapacitet  trots
gjorda  infrastruktursatsningar.  Den  av
regeringen föreslagna låneramen avser  en
del  av  satsningen i närtid -  för  åren
2002-2004   -   inom   ramen    för    de
infrastrukturprojekt  som  riksdagen  tog
beslut    om    hösten    2001.     Denna
närtidssatsning har påbörjats  genom  att
Banverket  har utnyttjat möjligheten  att
genom    upptagande   av   lån   påskynda
genomförandet   av   investeringsprojekt.
Enligt utskottet är det angeläget att det
nu  inledda  arbetet  för  en  förbättrad
järnvägsinfrastruktur får  fortsätta  och
inte      fördröjs     genom      ändrade
finansieringsformer. Utskottet anser inte
att  det  finns något skäl för  riksdagen
att   bifalla  motion  2002/03:T462  (kd)
yrkande 2.
Utskottet  anser inte heller  att  någon
åtgärd  från riksdagens sida är  påkallad
med anledning av motion 2002/03:T462 (kd)
yrkande   4   (i  denna  del).   Motionen
avstyrks således i här berörda avseenden.

3.5 Finansiella befogenheter för
affärsverket Statens järnvägar m.m.


Regeringens förslag

Statens  järnvägar är ett affärsverk  som
förvaltar  den egendom och  ansvarar  för
den  verksamhet som före utgången  av  år
2000    ingick   i   Statens   järnvägars
verksamhet  men som inte överfördes  till
aktiebolag vid årsskiftet 2000/2001.
I   budgetpropositionen   föreslås   att
riksdagen  bemyndigar regeringen  att  ge
affärsverket  Statens järnvägar  samt  de
nya  verksamheter  som numera  bedrivs  i
bolag   vissa   finansiella  befogenheter
under år 2003. De bemyndiganden som avses
är dels tecknande av underuthyrningsavtal
avseende  leasingkontrakt, dels placering
av medel enligt gällande finanspolicy.

Utskottets ställningstagande

Utskottet    föreslår    att    riksdagen
godkänner regeringens förslag.

3.6 Banverkets produktionsverksamhet


Bakgrund

Banverket           är            central
förvaltningsmyndighet  med   ett   samlat
ansvar,    sektorsansvar,    för     hela
järnvägstransportsystemet. Härutöver  har
Banverket förvaltande uppgifter som avser
banhållning.  Dessa innefattar  planering
och  upphandling av drift  och  underhåll
samt   om-  och  nybyggnader  av  statens
järnvägsanläggningar.     Beställningarna
görs   internt,   från  de   producerande
enheterna,     eller    externt,     från
entreprenörer  och konsulter.  En  tredje
roll består i produktionsverksamhet, dvs.
tillhandahållande   av   produktion   och
tjänster   inom   järnvägsområdet   efter
upphandling eller beställning.

Motionsförslag

För   att  tydliggöra  Banverkets   olika
roller    krävs   en   bolagisering    av
konkurrensutsatta verksamheter, anförs  i
motion  2002/03:T321 av Elizabeth Nyström
m.fl. (m) (yrkande 9). En effektivisering
och   besparing  kan  uppnås  genom   att
Banverkets hela produktion upphandlas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar motionärernas uppfattning
om   vikten   av  rationaliseringar   och
effektiviseringar  för  att  vidmakthålla
och utveckla järnvägsnätet.
Genom  ett beslut i Banverkets  styrelse
är    delar   av   Banverket   produktion
konkurrensutsatta sedan den 1 juli  2001.
Banverkets verksamhet bygger på en tydlig
rollfördelning  mellan  förvaltande   och
producerande  enheter. Verksamheten  inom
Banverket produktion är inriktad på drift
och  underhåll samt ny- och ombyggnad  av
spåranläggningar.    Uppdragen     härrör
huvudsakligen       från       Banverkets
banregioner, kommuner, hamnar, industrier
och andra som äger järnvägsanläggningar.
Riksrevisionsverket (RRV) har  genomfört
vissa    granskningar    av    Banverkets
verksamhet.  I  sin revisionsrapport  med
anledning  av  Banverkets  årsredovisning
för    år    2001    har    RRV    lämnat
rekommendationer   avseende    beställar-
respektive utförarorganisationen.
Enligt  utskottets mening bör resultatet
av  denna nya inriktning utvärderas.  Mot
den  bakgrunden  bör konkurrensutsättning
av   återstående  delar  av  verksamheten
avvaktas. En bolagisering av verksamheten
är inte aktuell, anser utskottet. Med det
nu  sagda  avstyrks  motionen  i  berörda
delar.

3.7 Låneram avseende kapitaltillskott
till Svedab


Bakgrund

Den  s.k. Öresundsförbindelsen består  av
dels en kust-till-kust-förbindelse mellan
Danmark   och  Sverige,  dels  väg-   och
järnvägsanslutningar på såväl den  danska
som den svenska sidan.
Beslutet  om  en  fast förbindelse  över
Öresund  fattades år 1991 på grundval  av
ett  avtal  mellan Sveriges och  Danmarks
regeringar.    Avtalet    godkändes    av
riksdagen  i  juni  samma  år.  Samtidigt
beslutade   riksdagen  om  de  ekonomiska
åtaganden som förutsattes enligt  avtalet
(prop.  1990/91:158,  bet.  1990/91:TU31,
rskr.   1990/91:379).   Enligt   beslutet
skulle  Öresundsförbindelsen  finansieras
med  avgifter från trafikanterna  så  att
ingen  belastning på statsbudgeten skulle
uppstå.  Vidare skulle anslutningarna  på
den  svenska  sidan finansieras  med  det
överskott     som    Öresundsförbindelsen
beräknades ge.
Med    anledning   av   regeringsavtalet
bildades två statligt ägda bolag. Det ena
är svenskt, Svensk-Danska Broförbindelsen
AB  (Svedab), och det andra  danskt,  A/S
Øresundsförbindelsen. Tillsammans bildade
de  Öresundsbrokonsortiet med uppgift att
svara    för   planering,   projektering,
byggande,     drift,    underhåll     och
finansiering      av      kust-till-kust-
förbindelsen.     Efter      det      att
Öresundsförbindelsen öppnades för  trafik
den  1  juli  2000 har konsortiet  ändrat
namn    till    Øresundsbro   Konsortiet.
Samtidigt   har   det  koncentrerat   sin
verksamhet  till  drift, kundservice  och
marknadsföring.
I  och med att Öresundsförbindelsen togs
i    drift    påbörjades    avskrivningen
(värdeminskningen)    av    anläggningen,
vilket   har   lett  till  ett   negativt
resultat  i Svedabs ekonomi som inte  kan
täckas   med   bolagets   eget   kapital.
Förhållandet  med  ett  negativt  kapital
har,  enligt vad som framgår av  tidigare
riksdagsbehandling, beräknats bestå under
flera   år.  Utdelning  från  Øresundsbro
Konsortiet   till   ägarbolaget    Svedab
beräknas   att  kunna  utbetalas   första
gången     år    2018.    Kust-till-kust-
förbindelsen    av   Öresundsförbindelsen
bedöms vara återbetald på 30 år.

Regeringens förslag

I propositionen begärs att regeringen för
år  2003  får  besluta om  en  låneram  i
Riksgäldskontoret på 295 miljoner  kronor
för  Vägverket och Banverket tillsammans,
för   att  finansiera  kapitaltillskottet
till Svedab samt räntan för detta lån.

Tidigare behandling i riksdagen

När   utskottet  behandlade   motsvarande
förslag  förra  hösten (prop.  2001/02:1,
bet.   2001/02:TU1,  rskr.   2001/02:125)
tillstyrktes  förslaget  om  låneram   om
högst    310    miljoner    kronor    för
kapitaltillskott  till Svedab.  Samtidigt
erinrades  om riksdagens beslut  tidigare
samma   år  om  att  utvecklingen   kring
Öresundsförbindelsens ekonomi noga skulle
följas och redovisas för riksdagen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  godtar regeringens förslag  om
kapitaltillskott.    Samtidigt    erinrar
utskottet  -  återigen  -  om  riksdagens
beslut   om   att   utvecklingen    kring
Öresundsförbindelsen  noga  skall  följas
och redovisas för riksdagen.

3.8 Avgifter på Öresundsbron


Bakgrund

I  det  avtal  med Danmark som  riksdagen
beslutade  om  år 1991 (bet. 1990/91:TU31
bil.   3   art.   15)  fastställdes   att
kostnaderna  för  Öresundsförbindelsen  i
sin  helhet  skall täckas  av  konsortiet
genom särskilda trafikantavgifter. Som en
övergripande  utgångspunkt   gäller   att
Öresundsbron   syftar  till   att   skapa
förbättrade   trafikförbindelser   mellan
Sverige   och  Danmark  och  att   därmed
åstadkomma   förutsättningar   för    ett
förstärkt  och  utbyggt  kulturellt   och
ekonomiskt     samarbete     samt     för
utvecklingen av en gemensam  arbets-  och
bostadsmarknad  i  Öresundsregionen  till
gagn  för  båda  stater.  Tillkomsten  av
Öresundsbron  syftar  vidare   till   att
främja  en  rationell  och  ändamålsenlig
järnvägstrafik  mellan  länderna.  Enligt
avtalet  gäller  att  trafikantavgifterna
för    Öresundsbron    skall    bestämmas
självständigt av Øresundsbro Konsortiet.
I   det   ursprungliga  avtalet   mellan
Sveriges  och Danmarks regeringar  om  en
fast   förbindelse  över  Öresund   ingår
vidare   ett   tilläggsprotokoll   enligt
vilket   nivån   för   färjetaxorna   vid
Helsingborg-Helsingör     skall      vara
utgångspunkt för taxorna för  vägtrafiken
på bron (punkt 3 i tilläggsprotokollet).

Motionsförslag

Avgifter på Öresundsbron tas upp i motion
2002/03:T377 av Ulf Nilsson  m.fl.  (fp).
Motionärerna  anför att  kostnaderna  för
pendlare  måste vara så rimliga att  även
människor   med   lägre   inkomster   kan
arbetspendla.     Såväl     bro-      som
färjeavgifter  måste sänkas,  heter  det.
Förhandlingar  med  danska  staten  måste
inledas   för   att   åstadkomma   sänkta
broavgifter.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  konstaterar att  broavgifterna
skall   utformas  med  beaktande  av   de
riktlinjer  som gemensamt lagts  fast  av
Danmark och Sverige. För en förändring av
dessa  grundläggande förutsättningar  för
prissättningen krävs ett nytt  avtal  med
Danmark.   Utskottet   utgår   från   att
Øresundsbro   Konsortiet   noga    följer
utvecklingen  av trafiken och  intäkterna
av  broavgifterna. Skulle det finnas skäl
till  förändringar är det konsortiet  som
har att ta initiativ till sådana.
Utskottet  delar  den  uppfattning   som
framförs i motionen, nämligen att det  är
angeläget   att  kollektivtrafiken   över
Öresundsbron   kan   utvecklas.    Enligt
gällande transportpolitiska principer  är
det  inte  statens uppgift  att  bestämma
biljettpriserna. När utskottet behandlade
ett   motsvarande  motionsförslag   förra
hösten  sade  sig  utskottet  inte   vara
berett  att föreslå något initiativ  från
riksdagens   sida.  Utskottet   vidhåller
denna   ståndpunkt.  Motion  2002/03:T377
(fp) avstyrks alltså i denna del.
4 Sjöfart



Avsnittets innehåll

I  detta avsnitt behandlar utskottet fyra
regeringsförslag   i  budgetpropositionen
för 2003 inom verksamhetsområdet Sjöfart.
Regeringen föreslår
12.  att  riksdagen godkänner ekonomiska
mål      och     investeringsplan     för
Sjöfartsverket för perioden  2003-2005  i
enlighet med vad regeringen förordar,
13.  att riksdagen bemyndigar regeringen
att      fastställa     utdelning     och
skattemotsvarighet för  Sjöfartsverket  i
enlighet med vad regeringen förordar,
14.  att riksdagen bemyndigar regeringen
att    för    2003    ge   Sjöfartsverket
finansiella  befogenheter i enlighet  med
vad regeringen förordar,
15.    att   riksdagen   godkänner   vad
regeringen  förordar  om  Handelsflottans
kultur- och fritidsråd.
Vidare  behandlar utskottet  följande  20
motioner:
- 2002/03:T212 av Annelie Enochson (kd),
-  2002/03:T231 yrkande 4 av Marietta  de
Pourbaix-Lundin (m),
- 2002/03:T245 av Johan Linander (c),
-   2002/03:T247  av  Lilian  Virgin  och
Christer Engelhardt (båda s),
- 2002/03:T249 av Jeppe Johnsson och Sten
Tolgfors (båda m),
-  2002/03:T264 av Cecilia Magnusson  och
Anita Sidén (båda m),
- 2002/03:T298 yrkandena 10, 21 och 22 av
Lars Leijonborg m.fl. (fp),
- 2002/03:T319 av Mona Jönsson (mp),
-   2002/03:T321   yrkandena   14-18   av
Elizabeth Nyström m.fl. (m),
-   2002/03:T340  yrkande  4   av   Peter
Danielsson m.fl. (m),
- 2002/03:T357 av Annelie Enochson (kd),
- 2002/03:T365 av Åsa Torstensson (c),
- 2002/03:T400 av Erling Bager (fp),
-  2002/03:T402  av  Carina  Ohlsson  och
Urban Ahlin (båda s),
- 2002/03:T429 av Ronny Olander (s),
- 2002/03:T464 yrkandena 2-4, 7 och 10 av
Johnny Gylling m.fl. (kd)
-   2002/03:T466  yrkande  21   av   Sven
Bergström m.fl. (c),
-  2002/03:T477 av Christin Nilsson m.fl.
(s),
- 2002/03:T513 av Sylvia Lindgren (s),
-   2002/03:N340  yrkande  3   av   Johan
Linander och Lars-Ivar Ericson (båda c).

4.1 Ekonomiska mål och investeringsplan
m.m. för Sjöfartsverket

Utskottets förslag i korthet
Utskottet    föreslår   att    riksdagen
godkänner   regeringens   förslag   till
ekonomiska mål och investeringsplan  för
Sjöfartsverket  för perioden  2003-2005.
Målet  för  Sjöfartsverkets räntabilitet
föreslås halveras från 7 % till  3,5  %.
Utskottet  förordar att  regeringen  ges
begärda   bemyndiganden  att  fastställa
utdelning  och  skattemotsvarighet  samt
finansiella       befogenheter       för
Sjöfartsverket.

Regeringens förslag

Regeringen  föreslår ekonomiska  mål  för
Sjöfartsverket  under perioden  2003-2005
enligt  följande. Målet för  räntabilitet
är       att       resultatet       efter
skattemotsvarighet skall uppgå till 3,5 %
av eget kapital. Sänkningen av dagens mål
som  uppgår  till 7 % motiveras  med  att
Sjöfartsverket för närvarande genomför en
samhällsekonomiskt viktig  investering  i
farlederna   till/från  Göteborg   vilket
innebär   högre   kostnader   och   sämre
resultatutveckling   för   verket.    Det
långsiktiga målet för soliditeten är  att
den   skall  uppgå  till  lägst   30   %.
Utdelningskravet  bör  enligt  regeringen
omfatta  en tredjedel av vinsten,  räknat
som  resultatet efter skattemotsvarighet.
Utdelning och skattemotsvarighet föreslås
även     fortsättningsvis     fastställas
slutligt  av  regeringen  i  samband  med
bokslutet.
Enligt    budgetpropositionen   föreslås
vidare     att    riksdagen     godkänner
Sjöfartsverkets   investeringsplan    för
perioden    2003-2005.    Den     innebär
investeringar inom en ram som  sammanlagt
omfattar 468,8 miljoner kronor, varav 197
miljoner  kronor  avser  investeringar  i
farleder till Göteborgs hamn under 2003.
Regeringen    förordar     också     att
Sjöfartsverket  får bemyndigande  att  ta
upp  lång- och kortfristiga lån  inom  en
total  ram av 350 miljoner kronor. Verket
bör   också   få  sätta  in  kassamässigt
överskott   på   räntebärande   konto   i
Riksgäldskontoret eller affärsbank.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  har  ingen  erinran  mot   vad
regeringen  anför om ekonomiska  mål  och
investeringsplan m.m. för Sjöfartsverket.
Det innebär att riksdagen bör
-    godkänna    ekonomiska    mål    och
investeringsplan  för Sjöfartsverket  för
perioden  2003-2005 i  enlighet  med  vad
regeringen förordar,
-  bemyndiga  regeringen  att  fastställa
utdelning   och  skattemotsvarighet   för
Sjöfartsverket   i   enlighet   med   vad
regeringen förordar,
- bemyndiga regeringen att för år 2003 ge
Sjöfartsverket finansiella befogenheter i
enlighet med vad regeringen förordar.

4.2 Handelsflottans kultur- och
fritidsråd (HKF)

Utskottets förslag i korthet
Utskottet   tillstyrker  vad  regeringen
anför  om  Handelsflottans  kultur-  och
fritidsråd.   Det   innebär   att   18,5
miljoner  kronor  av  rådets  verksamhet
2003  finansieras från farledsavgifterna
och   att   långsiktiga   utgångspunkter
skall läggas fast för HKF:s verksamhet.

Regeringens förslag

Handelsflottans  kultur- och  fritidsråds
(HKF)  verksamhet finansieras genom  dels
en     avräkning    på    Sjöfartsverkets
farledsavgifter,        dels         egna
avgiftsintäkter. Regeringen beräknar  att
för år 2003 skall 18,5 miljoner kronor av
rådets totala kostnader finansieras genom
avräkning  av  farledsavgifterna.  Enligt
rådet  beräknas de egna avgiftsintäkterna
uppgå  till  4,9 miljoner kronor.  Vidare
anges  att regeringen under år 2003 avser
behandla  en  framställan  från  HKF  med
begäran  om  klarläggande av  långsiktiga
utgångspunkter för verksamheten.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening är det angeläget
att  långsiktiga utgångspunkter för HKF:s
verksamhet läggs fast vad avser  fortsatt
inriktning,  omfattning och finansiering.
Utskottet    tillstyrker   förslaget    i
propositionen om att riksdagen  godkänner
vad regeringen förordar om HKF.

4.3 Sjöfartsstöd och internationell
sjöfartspolitik

Utskottets förslag i korthet
Utskottet   konstaterar  att   en   bred
politisk samsyn har utvecklats  när  det
gäller   näringspolitiskt   stöd    till
sjöfart. Det innebär att näringen  skall
ges   likvärdiga  konkurrensvillkor  och
att   det  långsiktiga  målet   är   att
särskilda   statsstöd  skall  avvecklas.
Med  hänvisning till att regeringen inom
EU  förutsätts verka för en ordning  som
säkerställer       största       möjliga
konkurrensneutralitet   utan    statliga
subventioner      avstyrks       berörda
motionsförslag.

Utvecklingen av konkurrens och
sjöfartsstöd inom EU

Handelsflottorna inom  EU  har  under  de
senaste årtiondena varit utsatta  för  en
allt      hårdare     konkurrens     från
tredjelandsflottor                    och
bekvämlighetsflaggat tonnage som opererat
till  betydligt  lägre  kostnader.  Denna
konkurrens har medfört att EU:s andel  av
tonnaget  från år 1970 till i  mitten  av
1990-talet har minskat från 32 % till  14
%. Mot den bakgrunden har EG-kommissionen
i  maj 1997 fastställt nya riktlinjer för
statligt   stöd   till  sjöfartsnäringen.
Dessa   innebär  jämfört  med   dem   som
tidigare    gällt    betydligt    utökade
möjligheter   till  stöd.  Dessutom   har
antalet  stödformer ökat och  blivit  mer
flexibla.
Som  huvudregel gäller att statligt stöd
endast   får  ges  till  fartyg  som   är
registrerat     i    ett     medlemslands
skeppsregister. Som tak för statligt stöd
gäller reduktion till noll av skatter och
sociala  avgifter  för  sjöfolk  och   av
bolagsskatt. Inom ramen för denna  totala
begränsning  kan  kostnader  för  sjömäns
hemresor  ersättas.  Investeringsstöd   i
samband med fartygsanskaffning kan i viss
utsträckning godtas. Stöd till utbildning
och  forskning kan godkännas under  vissa
förutsättningar. För att täcka  förluster
av  statens  uppställda  servicekrav  kan
s.k.  Public  Service  Obligations  (PSO)
medges.  Företagsskatt kan  ersättas  med
s.k.  tonnageskatt. Denna tas ut  som  en
fast   skatt   som   är  relaterad   till
fartygets   storlek.   För   vinstgivande
rederier   innebär   tonnageskatten   att
skatten  reduceras  avsevärt.  I   Europa
tillämpas olika metoder för att  behandla
skatter   och   sociala   avgifter    för
ombordanställda.   Får   den    anställde
nettolön  betalar rederiet inte in  någon
skatt.  Detta kan också vara  fallet  vid
bruttolönesystem om rederiets skatter och
avgifter        för       ombordanställda
budgetmässigt behandlas netto.  Behandlas
de  däremot  brutto betalas de  först  in
till staten och återbetalas därefter till
rederiet.

Motionsförslag

Elizabeth Nyström m.fl. (m) konstaterar i
motion  2002/03:T321 att de gällande  EU-
reglerna   tillkom  för  att   europeiska
redare       skulle      få       rimliga
konkurrensvillkor      gentemot      s.k.
bekvämlighetsflaggat tonnage. Tanken  var
inte  att  unionens olika  stater  skulle
skattebefria  hela yrkesgrupper  för  att
skapa  konkurrensfördelar  för  den  egna
nationens företag. Risken är nu  uppenbar
att    modellen    för   subvention    av
färjesjöfart  blir allmän  i  Nordeuropa.
Med   stor  sannolikhet  uppstår   därmed
kompensationskrav       från        andra
transportföretag   som    riskerar    att
transportbranschen i  EU  utvecklas  till
ett    oöverskådligt   subventionssystem.
Regeringen  bör därför verka  för  en  ny
sjöfartspolitik inom EU, en  politik  som
utgår  från Romfördragets portalparagraf,
artikel   92,   och  som   avvecklar   de
nationella stödprogrammen.
Lars  Leijonborg m.fl. (fp) framhåller  i
motion    2002/03:T298  att  den  svenska
sjöfarten  under en rad av år  har  varit
hotad  av konkurrensen från andra länder.
Under  senare  år  har  dock  situationen
förbättrats  i  och med att  rederistödet
försvunnit  och  ersatts  med   en   s.k.
nettolösning.  Folkpartiet  anser  ändock
att EU långsiktigt måste arbeta på att få
bort alla särlösningar för branschen.
I  motion 2002/03:T513 av Sylvia Lindgren
(s)  anförs  att åtgärder bör vidtas  mot
fartyg       som       seglar       under
bekvämlighetsflagg  i   syfte   att   öka
säkerheten  för  miljö  och  människoliv.
Intentionerna  bakom  lex  Britannia  bör
därför   bevaras.  Åtgärder  bör   vidare
vidtas  för att minska möjligheterna  för
fartyg   under   bekvämlighetsflagg   att
färdas  över svenska farvatten och  lägga
till i svenska hamnar. Sverige bör även i
alla relevanta internationella sammanhang
verka  för att få stopp på fenomenet  med
bekvämlighetsflagg.

Utskottets ställningstagande

Både  regeringen  och riksdagen  har  vid
flera  tillfällen  uttalat  att  det   är
angeläget   att   slå  vakt   om   svensk
sjöfartsnäring och att denna näring måste
ges likvärdiga konkurrensvillkor med våra
närmaste konkurrentländer. I sammanhanget
har  även  erinrats om den vikt  som  ett
svenskt  bibehållet sjöfartskunnande  har
för    centrala   svenska   områden   som
sjösäkerhet och miljöfrågor samt Sveriges
möjligheter   att  även  fortsättningsvis
vara   en   pådrivande   kraft   i    det
internationella   arbetet   inom    dessa
områden.  Sveriges geografiska belägenhet
och  vårt starka sjöfartsberoende när det
gäller  utrikeshandeln leder  också  till
slutsatsen   att   en   tillräcklig   sjö
fartskompetens  har  betydelse   för   en
positiv  utveckling av hela  den  svenska
transportsektorn    och    strävan    mot
kombinerade    transportlösningar     med
sjöfart    som   en   viktig    länk    i
transportkedjan.
Riksdagen  har  mot denna  bakgrund  med
bred  majoritet ställt sig bakom det  nya
sjöfartsstödet som började tillämpas  den
1   oktober  2001.  Stödet  innebär   ett
nettostöd    genom   att    arbetsgivaren
krediteras   ett  belopp  som   motsvarar
skatteavdrag och arbetsgivaravgifter  och
omfattar     både     lastfartyg      och
passagerarfartyg i internationell trafik.
Det huvudsakliga motivet till att den nya
stödformen  infördes var att  det  skulle
skapa  förutsättningar  för  den  svenska
handelsflottan    att    konkurrera    på
likvärdiga  villkor på sjöfartsmarknaden.
Som  redovisas i budgetpropositionen  har
därefter   den   svenska  handelsflottans
konkurrenskraft    förbättrats,    vilket
resulterat  i  bl.a. en ökad  inflaggning
till det svenska sjöfartsregistret.
När    det   gäller   de   nu   aktuella
motionsförslagen  om  en  avveckling   av
sjöfartsstöden  inom  EU  vill  utskottet
erinra  om  att i propositionen  som  låg
till  grund  för  det nya  sjöfartsstödet
framhölls att diskussioner avsågs ta  upp
med    i    första   hand   de   nordiska
grannländerna   och  Tyskland   för   att
undersöka  möjligheterna att  komma  fram
till  en  gemensam  syn  på  behovet   av
näringspolitiskt  stöd   till   europeisk
färjesjöfart     (prop.     2000/01:127).
Utskottet biträdde denna uppfattning  och
framhöll  i  sitt  av riksdagen  godkända
betänkande  att  den  svenska  hållningen
borde  vara  att  färjetrafik  och  övrig
passagerartrafik som i huvudsak bedrivs i
konkurrens  med  annan  europeisk  trafik
inom   EU/EES-området   inte   skall   få
statligt stöd (bet. 2001/02:TU3).
Utskottet    står   fast    vid    denna
uppfattning  och anser det angeläget  att
en  gemensam syn utvecklas när det gäller
näringspolitiskt stöd till  sjöfart  inom
EU.  I  sammanhanget kan även nämnas  att
Godstransportdelegationen     i      sitt
slutbetänkande  har  framhållit  att  det
långsiktiga  målet  bör  vara  att  genom
internationellt  arbete  på  många  olika
nivåer   förändra   villkoren   för   den
internationella sjöfartsnäringen  så  att
motiven  för särskilda statsstöd till  de
nationella rederierna bortfaller  och  en
sund  konkurrenssituation kan uppnås utan
sådana stöd (SOU 2001:61 s. 247).
Utskottet    förutsätter    mot    denna
bakgrund  att regeringen inom  EU  aktivt
verkar  för  en ordning som  säkerställer
största   möjliga  konkurrensneutralitet.
Utgångspunkten  bör vara att  inom  ramen
för  ett samlat europeiskt kostnadsansvar
uppnå     ett    långsiktigt     hållbart
transportsystem  utan behov  av  statliga
subventioner. Utskottet delar därmed  den
uppfattning som kommer till uttryck i  nu
aktuella motioner.
Såvitt   gäller  åtgärder  för  motverka
bekvämlighetsflaggade fartyg  och  främja
att   fartyg  återregistrerar  sig   inom
gemenskapen   vill  utskottet   därutöver
betona  vikten  av  att  regelsystemet  -
syftande till bl.a. ökad sjösäkerhet  och
motverkande  av  social  dumpning  -   är
enhetligt  och gällande för  all  sjöfart
inom  gemenskapen, oavsett i vilket  land
som  fartyget  är registrerat.  Utskottet
vill  vidare när det gäller åtgärder  för
att minska möjligheterna för fartyg under
bekvämlighetsflagg   att   färdas    över
svenska  farvatten  och  lägga   till   i
svenska  hamnar hänvisa till  att  miljö-
och  jordbruksutskottet genom beslut  den
28     november    2002    har     berett
trafikutskottet tillfälle att  yttra  sig
om   att   klassificera   Östersjön   som
särskilt skyddat havsområde. Med en sådan
klassificering   kan  enligt   utskottets
mening  ges ökade möjligheter  att  vidta
angelägna åtgärder för att öka säkerheten
för miljö och människor.
Med  hänvisning till det  anförda  synes
syftet      med     samtliga      berörda
motionsförslag bli tillgodosett utan  att
riksdagen tar något initiativ i  ärendet.
Utskottet   avstyrker  därmed  motionerna
2002/03:T298     (fp)     yrkande     21,
2002/03:T321   (m)   yrkande    14    och
2002/03:T513 (s).

4.4 Handelssjöfartens kostnadsansvar

Utskottets förslag i korthet
Utskottet  anser  att  kostnadsansvarets
utformning   har  stor   betydelse   för
utvecklingen    av    ett    långsiktigt
hållbart  transportsystem där sjöfartens
samhällsekonomiska  fördelar   kan   tas
till  vara. Med hänvisning till pågående
utredningsarbete      om      sjöfartens
avgiftssystem     avstyrks      samtliga
motionsförslag.  Jämför  reservation   6
(m, fp, kd).

Inledning

Tillsyn   över  sjösäkerheten,  lotsning,
utmärkning   av  farleder,   sjöräddning,
isbrytning,   skydd   av    miljön    mot
förorening      från      fartyg      och
sjökartläggning  är för  handelssjöfarten
angelägna  uppgifter  som  Sjöfartsverket
svarar  för.  Verksamheten  omfattas   av
handelssjöfartens  kostnadsansvar   genom
avgifter  som  läggs  på  denna  sjöfart.
Sedan  den  1 januari 1998 tillämpas  ett
nytt  system  för  sjöfartsavgifter   som
innebär      att     fyravgiften      och
farledsvaruavgiften  har  slagits  samman
till  en  avgift  benämnd  farledsavgift.
Lotsavgiften    har   betraktats,    till
skillnad     från     fyravgiften     och
farledsvaruavgiften, som en betalning för
en  individuellt utpekad tjänst i form av
lotsning. Lotsavgiften ingår därför  inte
i  den mer generella farledsavgiften, och
dess  konstruktion kvarstår oförändrad  i
det  nya  systemet.  Farledsavgiften  och
lotsavgiften   kallas   tillsammans    de
allmänna  sjöfartsavgifterna.   Den   nya
ordningen   har   följande   huvudsakliga
innebörd.
·          Inrikes  sjötransporter,   som
enligt den gamla ordningen var undantagna
från fyravgift och farledsvaruavgift, har
belagts med farledsavgift och härigenom
likställts  med  det  stora   flertalet
utrikes sjötransporter.
·
·            Även     den     transoceana
linjetrafiken,  som  enligt  den  gamla
ordningen var undantagen från fyravgift
och  farledsvaruavgift, har belagts med
farleds- avgift.
·
·               Farledsavgiften       har
miljödifferentierats.
·
Sjötransporter inom Vänerområdet - varmed
avses sträckan från Göteborgsområdet  upp
till   Vänern  och  hela  Vänern   -   är
emellertid  befriade  från  farledsavgift
och  undantas således från den nya regeln
om  att  den inrikes sjöfarten  jämställs
med     den    utrikes    sjöfarten     i
avgiftshänseende. Utskottet återkommer  i
det följande till Vänersjöfarten.

Motionsförslag

I   motion   2002/03:T321  av   Elizabeth
Nyström m.fl. (m) begärs en utredning  om
kostnadsansvaret  för  och   behovet   av
isbrytarflottan.   Kostnadsansvaret   bör
enligt   motionärerna   inte   vila    på
handelssjöfarten  utan  ingå  i   statens
generella   regionalpolitiska   åtagande.
Motionärerna  framhåller  vidare  att  en
fortsatt       rationalisering       inom
Sjöfartsverket  är  angelägen.  Därigenom
minskar behovet av medel under ett anslag
för         fritidsbåtsändamål        som
handelssjöfarten   genom   onödigt   höga
sjöfartsavgifter   orättmätigt    tvingas
bidra    till.    Genom   Sjöfartsverkets
taxekonstruktion riskerar stora delar  av
sjöfarten  att slås ut. En anpassning  av
Sjöfartsverkets     taxa     till     den
samhällsekonomiska      marginalkostnaden
skulle    innebära    väsentligt    lägre
kostnader  för sjötransporter och  därmed
också  minskad  belastning  på  väg-  och
järnvägsnäten.
Jeppe Johnsson och Sten Tolgfors (båda m)
uppmärksammar  i motion 2002/03:T249  att
gällande   system  för  finansiering   av
isbrytningen innebär att kostnaderna till
stor del bärs av väst- och sydkusthamnar.
Denna  kostnadsbelastning  i  kombination
med      den      i     Sverige      höga
avgiftsbelastningen  på  sjöfarten  leder
till   en  försämrat  konkurrenssituation
gentemot  utländska hamnar.  Motionärerna
anser  därför  att  det  är  rimligt  att
betydande   delar   av  kostnaderna   för
isbrytningen   överförs    från    dagens
avgiftsfinansiering                  till
skattefinansiering.
Enligt Cecilia Magnusson och Anita  Sidén
(båda  m) i motion 2002/03:T264  bör  ett
nytt system för farledsavgifter utarbetas
som bygger på att
·        användaren skall betala för de
resurser som tas i anspråk samt  att
samhällsekonomisk marginalkostnad används
som beräkningsgrund,
·
·         det  skall  vara  enkelt  och
transparent,
·
·              det      skall      vara
tillväxtbefrämjande för svensk handel och
industri,
·
·         det  skall vara rättvist  och
konkurrensneutralt,
·
·          det   skall   ge  kraftfulla
incitament    till    miljö-     och
teknikbefrämjande   åtgärder    från
trafikanternas sida.
·
Erling  Bager (fp) konstaterar  i  motion
2002/03:T400 att i dag betalar  sjöfarten
på  svenska hamnar höga avgifter  jämfört
med    andra    EU-länder.    Motsvarande
kostnadsuttag är otänkbart  i  andra  EU-
länder  och inte heller i linje med  EU:s
vitbok    om   effektiva   och   rättvisa
trafikavgifter.  För  att   behålla   den
internationella  sjöfarten   på   svenska
hamnar bör därför sjöfartsavgifterna  EU-
anpassas.
Peter  Danielsson m.fl. (m) framhåller  i
motion    2002/03:T340   att   sjöfartens
avgifter  skall  vara  konkurrensneutrala
jämfört  med andra transportslag.  Enligt
motionärerna  är  det  inte  rimligt  att
staten genom en snedvriden avgiftspolitik
ger  sjöfarten  i Öresund  samt  i  södra
Östersjön sämre konkurrensförutsättningar
än  andra  transportslag,  speciellt  som
sjöfarten    får   anses    vara    minst
miljöstörande  med  hänsyn  till  fraktad
godsmängd.
I  motion 2002/03:T464 av Johnny  Gylling
m.fl.  (kd) begärs en översyn  av  dagens
avgiftssystem i syfte att skapa  ett  mer
konkurrensneutralt   förhållande   mellan
båt, bil och järnväg. Det är viktigt  att
de    olika   transportslagens   avgifter
upplevs  som rättvisa och att de  betalar
för    sina   miljökostnader   och    den
infrastruktur    som    krävs.     Enligt
motionärerna  bör  regeringen  pröva  att
finansiera isbrytningen med hjälp av  EU-
medel. I kd-motionen framhålls vidare att
Sjöfartsverkets investeringar i  farleder
finansieras  genom höjda sjöfartsavgifter
och   att   det   ytterst   innebär   att
exportindustrin får betala högre frakter.
En  sådan ordning är inte rimlig,  hävdas
det,  och regeringen bör därför återkomma
med    förslag    om    hur    sjöfartens
investeringsbehov  kan   finansieras   på
samma sätt som övrig infrastruktur.
Motsvarande uppfattning redovisar Annelie
Enochson  (kd) i motion 2002/03:T357  som
framhåller      att      det      svenska
avgiftssystemet för godstransporter  inte
är    trafikslagsneutralt    genom    att
avgifterna  inte  står  i  relation  till
respektive trafikslags kostnader. Det  är
vidare inte rimligt att sjöfarten betalar
kostnader som inte är sjöfartsrelaterade.
Sjöfartens  avgifter bör därför  omgående
sänkas  så  att dels svenska  hamnar  får
möjlighet att konkurrera på lika  villkor
med  andra länders hamnar, dels sjöfarten
får  konkurrensneutralitet gentemot andra
transportslag.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar motionärernas uppfattning
om    kostnadsansvarets   betydelse   för
sjöfartens  fortsatta utveckling.  Enligt
gällande transportpolitiska principer har
också      rättvisa     konkurrensvillkor
tillmätts    en   stor   betydelse    för
utvecklingen av ett långsiktigt  hållbart
transportsystem. Europeiska  kommissionen
har  vidare presenterat en vitbok om  den
gemensamma transportpolitiken  fram  till
2010:   Vägval   inför   framtiden.   Där
behandlas    bl.a.    principerna     för
avgiftssättning                        av
transportinfrastrukturen samt  vikten  av
att   förbättra   förutsättningarna   för
sjöfarten  i  Europa och  åstadkomma  ett
hållbart transportsystem.
Mot denna bakgrund och med anledning  av
motsvarande  motionsförslag  hösten  2001
har   riksdagen  som  sin   mening   gett
regeringen  till känna att en översyn  av
farledsavgifterna snarast bör  genomföras
i  syfte att skapa ett avgiftssystem  som
ger  ett  konkurrensneutralt  förhållande
mellan  transportslagen och som motsvarar
de      marginalkostnadsprinciper     som
redovisas   i  EU:s  vitbok.   Av   årets
budgetproposition framgår att den begärda
översynen      har      inletts      inom
Regeringskansliet.      Översynen      av
sjöfartsavgifter     inbegriper     såväl
farledsavgifter   som  lotsavgifter.   En
ambition    är    att    avgiftssystemets
miljöstyrande effekt skall förbättras. En
redovisning om sjöfartsavgifter  planeras
under  våren  2003.  I  sammanhanget  kan
vidare    nämnas    att    enligt     den
överenskommelse som nyligen  träffats  om
Vänersjöfarten, som utskottet  återkommer
till  senare,  ingår som  en  avtalspunkt
tillsättandet    av   en   parlamentarisk
utredning     om    prissättningen     på
utnyttjandet av infrastrukturen  i  syfte
att  uppnå  konkurrensneutralitet  mellan
transportslagen.
Med  hänvisning  till  det  anförda   är
utskottet  inte  berett  att  nu  förorda
någon  riksdagens åtgärd.  Resultatet  av
regeringens översyn av sjöfartsavgifterna
bör  enligt  utskottets mening  avvaktas.
Motionerna avstyrks följaktligen.

4.5 Vänersjöfart samt övrig insjö- och
kustsjöfart

Utskottets förslag i korthet
Utskottet  anser  att Vänersjöfarten  är
värdefull     och     välkomnar      den
överenskommelse som nyligen träffats  om
långtgående  insatser i  syfte  att  öka
effektiviteten  och  sänka   kostnaderna
för  Vänersjöfarten.  Enligt  utskottets
mening bör överenskommelsen kunna  tjäna
som  en grund för fortsatta insatser för
att     främja    övrig    insjö-    och
kustsjöfart.  Utskottet  avstyrker   mot
denna    bakgrund   samtliga    aktuella
motionsförslag.  Jämför  reservation   7
(m, fp, kd, c).

Motionsförslag

Vänersjöfart  och övrig  inrikes  sjöfart
behandlas   i  följande  fyra   motioner.
Genomgående   i   alla   dessa   motioner
framhålls att transporter på Vänern eller
Mälaren   eller  längs  kusterna  innebär
fördelar  från  miljö-,  trafiksäkerhets-
och     energieffektivitetssynpunkt     i
förhållande      till      väg-       och
järnvägstransporter   och    att    dessa
fördelar  motiverar insatser  från  bl.a.
statens  sida.  I flera motioner  betonas
också  att  det faktum att  man  inom  EU
satsar på de inre vattenvägarna.
Lars  Leijonborg m.fl. (fp) framhåller  i
motion   2002/03:T298  att  sjöfart   är,
speciellt    för   bulktransporter,    en
miljömässigt   och  ekonomiskt   effektiv
transportform.   Detta  gäller   särskilt
inlandshamnar framför allt i  Vänern  och
Mälaren  där  sjötransporter  utgör   ett
attraktivt           och           säkert
transportalternativ.  Som  exempel  nämns
att  ett tankfartyg som går upp i  Vänern
via  Göta  kanal  kan motsvara  ca  40-45
tankbilar  på väg. Regeringen bör  därför
hitta  ett  system  så  att  insjö-   och
kustsjöfarten kan öka och därmed tryggas.
Sven  Bergström m.fl. (c) understryker  i
motion  2002/03:T466 vikten av  att  goda
villkor    erbjuds   för    Väner-    och
Mälarsjöfarten.  Centerpartiet  välkomnar
därför      den     nyligen      träffade
överenskommelsen mellan berörda  kommuner
och  staten  beträffande  Vänersjöfarten.
Enligt motionärerna bör en parlamentarisk
utredning   omedelbart   tillsättas   som
påbörjar   kartläggningen   av    rådande
förhållanden  och  utifrån  den  föreslår
åtgärder.  Bättre sjöfartsvillkor  är  av
stor  vikt  för  såväl  näringslivet  som
miljön.
Carina  Ohlsson och Urban Ahlin (båda  s)
betonar i motion 2002/03:T402 att arbetet
med    att    förbättra   Vänersjöfartens
förutsättningar   brådskar.   Det   finns
därför    ingen    tid    för    utdragna
diskussioner. Ju förr åtgärder kan sättas
in desto bättre.
Johnny  Gylling m.fl. (kd)  efterlyser  i
motion  2002/03:T464 ett handlingsprogram
för  kustsjöfarten.  Enligt  motionärerna
finns  det stora förutsättningar för  att
öka närsjöfarten. EU:s transportministrar
har     sagt     sig    vilja    utveckla
kustsjöfarten.  Detta  är  positivt   för
transporterna och Sverige med  sin  långa
kust och sina långa vattendrag som skulle
tjäna   på  att  kustsjöfarten  fick   en
renässans.  Regeringen  bör   mot   denna
bakgrund     snarast     redovisa     ett
handlingsprogram   för   att    förbättra
villkoren för kustsjöfarten.

Utskottets ställningstagande

I  sitt  av riksdagen godkända betänkande
2000/01:TU1   framhöll   utskottet    att
Vänersjöfarten kan bidra till  att  uppnå
de  transportpolitiska målen enligt  1998
års  riksdagsbeslut om  ett  tillgängligt
transportsystem,          en          hög
transportkvalitet, en  säker  trafik,  en
god   miljö   och  en  positiv   regional
utveckling.   Utskottet   vidhåller   den
uppfattningen  och är alltjämt  övertygat
om  att  man  bör söka utnyttja  de  goda
möjligheter  som finns att  frakta  stora
lastkvantiteter  direkt  via   hamnar   i
Vänern,  Mälaren och utmed  våra  kuster.
Därigenom kan en väsentlig avlastning  av
väg-  och järnvägsnäten uppnås. Nuvarande
utveckling kan på sikt innebära faror för
sjöfartens   fortbestånd  i   de   nämnda
vattenområdena. I det nämnda  betänkandet
betonade  utskottet också vikten  av  att
frågan   om  Vänersjöfarten  -   och   om
sjötransporterna  på  Mälaren  och  utmed
våra kuster - får en skyndsam lösning.
Utskottet  välkomnar mot denna  bakgrund
att  regeringen har tillsatt en  särskild
förhandlingsman för Vänersjöfarten som  i
september 2002 träffat en överenskommelse
om     åtgärder    för    Vänersjöfarten.
Överenskommelsen  har   träffats   mellan
staten  genom  dess  förhandlingsman  och
Gullspångs,   Karlstads,   Kristinehamns,
Lidköpings,  Mariestads, Vänersborgs  och
Åmåls  respektive kommun, Göteborgs  Hamn
AB,   Vänerhamn  AB,  Regionstyrelsen   i
Värmland,   Regionstyrelsen   i    Västra
Götaland,   Vänerns   Seglationsstyrelse,
Sjöfartsverket,  Erik  Thun  Rederi   AB,
Ahlmark  Rederi  AB  och  Sjöfartsverket.
Överenskommelsen  innebär  att   samtliga
berörda    parter    gjort    långtgående
åtaganden  för att främja Vänersjöfartens
utveckling.   Det   innebär   bl.a.   att
hamnavgifterna   sänks,    att    Vänerns
seglationsstyrelse       inlemmas       i
Sjöfartsverket,  att  möjligheterna  till
lotsdispens  vidgas,  att  avgiften   för
passage  genom Göteborgs hamn  tas  bort,
att  konkurrensneutralitet  skall  uppnås
gentemot  övriga transportslag  samt  att
ett     näringslivsråd    inrättas    för
Vänerregionen.
Utskottet  anser  att Vänersjöfarten  är
värdefull för Vänerregionen och  att  den
träffade överenskommelsen ger möjligheter
att  trygga  och utveckla Vänersjöfarten.
Överenskommelsen visar att  undertecknade
parter   är   beredda  till   långtgående
insatser för Vänersjöfartens utveckling i
syfte  att  öka  effektiviteten  och  att
sänka   kostnaderna  för  Vänersjöfarten.
Utskottet         förutsätter         att
överenskommelsen kommer  att  följas  upp
och    att   regeringen   för   riksdagen
redovisar   vilka   effekter   som    har
uppnåtts.
Enligt   utskottets   mening   är    det
angeläget  att  motsvarande  samsyn   och
kraftfulla insatser kan göras  för  övrig
insjö-    och   kustsjöfart.    Utskottet
förutsätter  att  berörda  parter  aktivt
verkar   för  att,  i  enlighet  med   de
transportpolitiska  målen,  utveckla   en
effektiv   och   hållbar   strategi   för
sjöfarten.  I  avvaktan på  att  så  sker
anser   utskottet  att  de  nu   aktuella
motionsyrkandena inte bör föranleda någon
riksdagens       åtgärd.       Motionerna
2002/03:T298   (fp)   2002/03:T402   (s),
2002/03:T464  (kd) och  2002/03:T466  (c)
avstyrks    följaktligen.   Syftet    med
motionsyrkandena  förutsätts  dock   till
väsentlig del komma att tillgodoses.

4.6 Hamnfrågor

Utskottets förslag i korthet
Utskottet  anser  att  hamnarna  har  en
central  funktion  för  utvecklingen  av
ett      hållbart     och      effektivt
transportsystem.  Med  hänvisning   till
pågående   utredningsarbete   och    EU-
behandling      av      direktiv      om
hamnverksamhet    avstyrker    utskottet
yrkanden   i   m-  och  fp-motioner   om
avreglering    och   privatisering    av
hamnar. Jämför reservation 8 (m, fp).

Motionsförslag

Elizabeth Nyström m.fl. (m) framhåller  i
motion 2002/03:T321 att hamnar och  andra
godsterminaler skall finnas  där  behovet
finns  och att marknaden bäst avgör detta
utan         statlig         inblandning.
Hamnverksamheten  bör  därför  avregleras
och  privatiseras. Vidare  framhålls  att
kommunala      hamnkostnader      drabbar
sjötrafiken ensidigt och att det gällande
stuverimonopolet har förhindrat, eller  i
varje  fall  försvårat, införande  av  ny
teknik, t.ex. självlossande båtar.
Det  s.k. stuverimonopolet uppmärksammas
även  av  Marietta  de Pourbaix-Lundin  i
motion 2002/03:T231. Motionären anför att
transportkostnaderna  i  Gotlandstrafiken
kan  sänkas om åkeriföretagen själva  kan
köra  lastfordon ombord respektive i land
från färjorna.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) understyrker i
motion   2002/03:T298   vikten   av   att
konkurrenssituationen     i      hamnarna
förbättras.  EU har ställt sig  bakom  en
hel  rad  förslag  som  skulle  förbättra
konkurrensen  i hamnarna.  Denna  politik
måste   enligt  motionärerna  också   bli
verklighet i Sverige.
Johan   Linander  och  Lars-Ivar  Ericson
(båda  c)  föreslår i motion 2002/03:N340
att Ystads hamn klassificeras som hamn av
riksintresse.
Christin  Nilsson m.fl. (s) framhåller  i
motion  2002/03:T477  att  hamnarna   bör
samordna  sin verksamhet. För att  få  en
bättre  samordning mellan transportslagen
är  det enligt motionärerna lämpligt  att
Godstransportdelegationen  finner   vägar
för    att   öka   den   godsmängd    som
transporteras till sjöss.

Utskottets ställningstagande

När  det  gäller konkurrenssituationen  i
hamnar   vill   utskottet   inledningsvis
klargöra   att   den   transportpolitiska
utvecklingen  alltmer går i riktning  mot
att  bygga upp transportkedjor där  varje
trafikslags  fördelar tas till  vara  för
att   utveckla  effektiva  och   hållbara
transportsystem. Enligt utskottets mening
innebär  detta att hamnarna  är  av  stor
betydelse  för den framtida utvecklingen.
Eftersom ca 90 % av all export och import
räknat  i  godsvolym utförs av  sjöfarten
har  hamnarna  en  central  funktion  för
godstransportsystemet  och   därmed   för
tillväxten i landet.
Denna   syn   på   hamnarnas   betydelse
avspeglas  i  regeringens direktiv  (Dir.
2002:98)       till        den        nya
Godstransportdelegation   som   tillsatts
tidigare  i  år  för att lägga  fram  ett
heltäckande förslag till hur  staten  kan
stimulera      mer     samhällsekonomiskt
effektiva   godstransporter    där    man
särskilt  uppmärksammat  terminaler   och
hamnar.  Enligt direktiven skall särskilt
behovet  av  omlastningsmöjligheter   vid
strategiska knutpunkter kartläggas liksom
fördelningen av ansvaret för  att  sådana
anläggningar,  i första hand  terminaler,
finns  varaktigt  tillgängliga  och   kan
utvecklas.  Med  terminaler  avses  såväl
landbaserade  anordningar   som   hamnar.
Delegationen  skall belysa  hur  ansvaret
för  terminalerna bör fördelas och  vilka
principer för avgiftssättning, konkurrens
osv.   som   bör  råda  för  att   främja
samverkan   mellan   trafikslagen.    Vid
bedömningen av vad som är en miljömässigt
önskvärd  utveckling  skall  delegationen
utgå från de miljömål som fastställts  av
riksdagen   (prop.   2000/01:130,    bet.
2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36).
I   direktiven  anges  också   att   det
pågående arbetet i EU med förslagen  till
regler  om  järnvägs- och hamnfrågor  kan
komma att förändra förutsättningarna  för
de   frågekomplex  som  rör   terminaler.
Sverige  bör  skaffa  sig  underlag   för
överväganden om hur resultatet  av  detta
EU-arbete  bäst  kan  omsättas  i  svensk
lagstiftning. Delegationen  skall  därför
lämna förslag till hur kommande EU-regler
som  avser  terminaler bör  genomföras  i
svensk lagstiftning.
Det  som  här avses är bl.a. det förslag
till direktiv som kommissionen i februari
2001 presenterat om marknadstillträde för
hamntjänster.   Förslaget   innebär   att
procedurregler   införs   i   syfte   att
garantera  att  alla  tjänsteleverantörer
får  samma  möjlighet  att  komma  in  på
marknaden     för    hamntjänster.     De
hamntjänster  som omfattas av  direktivet
är  dels teknisk-nautiska tjänster  såsom
lotsning, bogsering och förtöjning,  dels
lasthanteringstjänster              såsom
stuveriarbete   och   andra   typer    av
transporter  inom  terminalen,   lagring,
lastkonsolidering   (samlastning)    samt
passagerartjänster  såsom   ombord-   och
landstigning.
Direktivet   är  tillämpligt   på   alla
kusthamnar  och  kusthamnssystem  som  är
belägna  inom en medlemsstats territorium
och öppna för allmän kommersiell sjöfart,
förutsatt  att hamnens årliga trafikvolym
under   de   senaste   tre   åren    inte
underskridit 3 miljoner ton eller 500 000
passagerare.  Direktivet  behandlas   för
närvarande av EU-parlamentet i sin  andra
läsning. Resulterar behandlingen i  rådet
och  Europaparlamentet i att lagförslaget
antas  kan direktivet komma att  träda  i
kraft  år  2005. Med hänvisning till  den
pågående  behandlingen  av  EG-direktivet
och  Godstransportdelegationens uppgifter
anser     utskottet    att     motionerna
2002/03:T231  (m) yrkande 4, 2002/03:T298
(fp)   och  2002/03:T321  (m)  inte   bör
föranleda riksdagen någon åtgärd.
Utskottet  övergår  därmed  till   motion
2002/03:T477 (s) och de spörsmål som  där
tas  upp  om samordning av hamnverksamhet
m.m.  Enligt  utskottets  mening  är  det
viktigt   att  ta  till  vara  eventuella
samordningsmöjligheter   för   att    öka
effektiviteten. En utgångspunkt  för  den
pågående    planeringen   av    trafikens
infrastruktur  är också att  söka  beakta
möjligheterna  att  bygga  upp  ett   väl
samordnat     transportsystem.     Enligt
riksdagens   beslut  med   anledning   av
infrastrukturpropositionen     är     det
angeläget  att  landanslutningarna   till
nationellt  viktiga  hamnar   beaktas   i
infrastrukturplaneringen. Med de direktiv
som     utfärdats     för     den     nya
Godstransportdelegationens   arbete   ges
även   goda   förutsättningar   för   att
motionärernas önskemål tillgodoses.
När    det   slutligen   gäller   motion
2002/03:N340  (c)  om  Ystads  hamn  vill
utskottet  framhålla att EU har  beslutat
att hamnar med en godsomsättning om minst
1,5  miljoner  ton eller  minst  200  000
resande  skall  ingå  i  TEN-T-nätet  som
kategori A-hamnar (Transeuropean  Network
-  Transport).  Sjöfartsverket   har  med
utgångspunkt  från  hamnstatistiken   mot
denna  bakgrund  angett  att  22  svenska
hamnar,  varav  17 godshamnar,  uppfyller
dessa  villkor. Bland dessa ingår  Ystads
hamn.   Enligt  Sjöfartsverket   är   det
rimligt att dessa hamnar även skall  vara
av  nationellt svenskt transportpolitiskt
intresse och förklaras som riksintresse.
Med    hänvisning   till   det   anförda
avstyrker       utskottet        samtliga
motionsförslag.

4.7 Fritidsbåtsregister

Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen  avslår
två      motionsyrkanden     om      ett
återinförande   av   ett   obligatoriskt
fritidsbåtsregister. Utskottet  hänvisar
till  regeringens uttalanden om att  ett
befintligt   frivilligt   register   bör
ligga   till   grund  för  ett   allmänt
register   samt  om  att   en   särskild
utredare  bör  belysa möjligheterna  att
införa          en          obligatorisk
ansvarsförsäkring    för    ägare     av
fritidsbåtar   och   hur   ett   allmänt
fritidsbåtsregister bör  vara  utformat.
Jämför reservationerna 9 och 10 (m,  fp,
kd) resp. (v, mp).

Motionsförslag

I  motion  2002/03:T319 av  Mona  Jönsson
(mp)   föreslås   att  ett  obligatoriskt
register  för fritidsbåtar över  7  meter
och/eller med motor på 14 hästkrafter kan
vara  en vettig gräns för registreringen.
Det  viktiga är att få en klar och tydlig
siffer-  och bokstavsmarkering på skroven
så  att  sjöräddning,  kustbevakning  och
hamnansvariga   snabbt  kan   identifiera
ägaren.  Det kan handla om att rädda  liv
men också om att få tag i miljömarodörer,
båttjuvar  och andra olämpliga båtförare.
Behovet  har  sedan  länge  varit   akut.
Problemen med ett införande, om  avgifter
o.dyl.,  är  bagatellartade i  jämförelse
med  de fördelar systemet ger. Detta  kan
givetvis   också   kombineras   med    en
ansvarsförsäkring,   obligatorisk   eller
frivillig.
Ronny  Olander  (s) framhåller  i  motion
2002/03:T429 att utvecklingen av båtlivet
i  landet entydigt pekar på behovet av en
obligatorisk ansvarsförsäkring för  båtar
som  omfattar personskador och  sakskador
som orsakas på annans egendom. Kravet  på
obligatorisk ansvarsförsäkring för  båtar
har  väckts  i riksdagen vid ett  flertal
tillfällen under 1990-talet, men hittills
har  det  inte resulterat i lagstiftning.
Regeringen  aviserade redan  1999  om  en
särskild  utredare  som  skulle  få  till
uppgift att utreda frågan om obligatorisk
ansvarsförsäkring. Drygt  två  år  senare
återkommer att frågan måste utredas,  men
hittills  har enligt uppgift någon  sådan
utredning   inte  tillsatts   och   några
direktiv inte utfärdats.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill med anledning av  de  båda
motionsyrkandena erinra om att regeringen
i årets budgetproposition framhåller att

frågorna     om     registrering     av
fritidsbåtar    och   om   obligatorisk
ansvarsförsäkring    för    ägare    av
fritidsbåtar   behandlades   senast   i
budgetpropositionen      för      2002.
Regeringen   uttalade  bl.a.   att   en
särskild utredare skulle ges i  uppdrag
att       utreda       de       närmare
förutsättningarna för  en  obligatorisk
ansvarsförsäkring och hur  ett  allmänt
fritidsbåtsregister bör vara  utformat.
Efter   kompletterande   beredning    i
Regeringskansliet avser  regeringen  nu
att   fullfölja   den  sedan   tidigare
aviserade   utredningen.  En   särskild
utredare  kommer  därför  under  hösten
2002  att ges i uppdrag att utreda  hur
ett  allmänt  register för fritidsbåtar
bör  vara utformat. Regeringen kvarstår
vid  sin  uppfattning  att  ett  sådant
register  bör  bygga  vidare   på   det
frivilliga   register   som    i    dag
administreras                        av
Stöldskyddsföreningen. Utredaren  skall
vidare  ges i uppdrag att bl.a.  utreda
de  närmare  förutsättningarna  för  en
obligatorisk   ansvarsförsäkring    för
ägare  av fritidsbåtar. Utredningstiden
beräknas till 18 månader.

Utskottet  anser  att resultatet  av  det
aviserade utredningsarbetet bör  avvaktas
och  är  inte  berett att  föreslå  någon
riksdagens  åtgärd med  anledning  av  de
motionsyrkanden  som  nu  är   i   fråga.
Motionerna    2002/03:T319    (mp)    och
2002/03:T429 (s) avstyrks följaktligen.

4.8 Forskning inom sjöfartsområdet

Utskottets förslag i korthet
Utskottet  anser  att  forskningen  inom
sjöfartsområdet  är  betydelsefull   för
att  främja en utveckling mot  effektiva
och     hållbara    transporter.     Med
hänvisning         till         gällande
ansvarsförhållanden     och     pågående
beredningsarbete      avstyrks       ett
motionsförslag    om   riktlinjer    för
medelstilldelningen inom området.

Motionsförslag

I  motion 2002/03:T464 av Johnny  Gylling
m.fl.  (kd)  framhålls  att  behovet   av
forskning på det marina området är  stort
vad  gäller logistik, miljö och säkerhet.
Regeringen  bör därför se  till,  betonar
motionärerna,  att forskningen  på  dessa
områden  får  sin rättmätiga  del  av  de
transportforskningsmedel  som  avsätts  i
budgeten.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar motionärernas uppfattning
om  att  forskningen inom sjöfartsområdet
är  viktig  för att främja effektiva  och
hållbara   transporter.  Med   tanke   på
Sveriges läge med relativt långa  avstånd
både  från de stora marknaderna och  inom
landet  är forskning och utveckling  inom
transportsektorn av stor betydelse.  Ökad
kunskap  om  hinder  och  möjligheter  är
enligt   utskottets  mening   en   viktig
förutsättning    för    utveckling     av
konkurrenskraftiga transportsystem,  inte
minst inom sjöfarten.
Bland           pågående          större
forskningsinsatser  inom  sjöfartsområdet
kan     nämnas     att     Verket     för
innovationssystem      (Vinnova)      för
närvarande genomför ett särskilt  program
om sjösäkerhet som förväntas bidra till
-         en  ökad sjösäkerhet genom  att
främja  utvecklingen av  implementerbara
system   inom  områdena  "fartyget   som
livbåt", evakuering och räddningsbåtar,
-
-          en   aktiv  samverkan   mellan
sjöfartsbranschens  aktörer   som   ökar
förutsättningarna för att  resultat  och
kunskap  implementeras och  ger  mätbara
effekter  i  form av ökad  säkerhet  och
hållbar tillväxt,
-
-         att etablera nya nätverk mellan
företag,  forskare och andra  offentliga
aktörer    i    syfte   att    stimulera
utvecklingen av innovationssystem,
-
-         att  industrins och  företagens
tvärdisciplinära frågeställningar i högre
grad bearbetas inom högskola/universitet.
-
Utskottet  vill  vidare uppmärksamma  att
Godstransportdelegationen i  sitt  arbete
har  funnit att behovet av forskning inom
områdena  miljö/teknik, logistik/IT  samt
marginalkostnadsprissättning           av
godstransporter är av särskild  betydelse
för  att skapa ett effektivt och hållbart
godstransportsystem    (SOU     2001:61).
Delegationen   har   även   uppmärksammat
behovet  av forskning om bl.a.  effektiva
transportlösningar   som   innebär    att
högvärdigt  gods i ökad utsträckning  kan
transporteras delvis på järnväg  eller  i
kustsjöfart. Utskottet vill  även  erinra
om   att   i  direktiven  till  den   nya
delegation som regeringen tillkallat  för
godstransporter  ingår  att  lägga   fram
förslag till områden för forskningen  som
är relevanta för godstransportsystemet.
I   sammanhanget  kan  även  nämnas  att
Vinnova  på regeringens uppdrag i oktober
2002  har  presenterat en analys  av  hur
ansvar  och  verksamhet för  de  tidigare
forskningsmyndigheterna,   såsom    bl.a.
Kommunikationsforskningsberedningen,  har
förändrats. Enligt utskottets  mening  är
det    angeläget   att   regeringen   för
riksdagen redovisar sin bedömning av  hur
transportforskningens förutsättningar har
utvecklats     och    sina     eventuella
ställningstaganden  för  att  trygga  att
transportforskningens   roll   som    ett
viktigt   transportpolitiskt  medel   för
effektiva  och  hållbara transporter  kan
tillgodoses.
Med  det  anförda finner utskottet  goda
förutsättningar föreligga för att  syftet
med     motionsyrkandet    skall    kunna
tillgodoses. Detta kan därför lämnas utan
åtgärd och avstyrks följaktligen.

4.9 Sjösäkerhetsbyrån (EMSA)

Utskottets förslag i korthet
Utskottet   förutsätter  att  regeringen
aktivt   verkar   för   att   tillvarata
svenska  intressen och avstyrker  därför
ett  motionsförslag om  lokalisering  av
den europeiska sjösäkerhetsbyrån.

Motionsförslag

Annelie Enochson (kd) framhåller i motion
2002/03:T212    att    den     europeiska
sjösäkerhetsbyrån,   European    Maritime
Safety  Agency (EMSA), har inrättats  men
att det ännu inte är har bestämts var den
skall  placeras.  Det innebär  att  byrån
tills   vidare  placerats  i  Bryssel   i
avvaktan  på  att Europeiska rådet  avgör
slutlig  lokalisering. Enligt  motionären
vore det en stor styrka att få denna byrå
lokaliserad   till   Sverige   och   till
Göteborg.  Lokaliseringen  skulle   bl.a.
kraftfullt  bidra till att förstärka  den
internationella  sjösäkerheten   och   en
långsiktigt    hållbar   utveckling    på
miljöområdet. Lokaliseringen av EMSA till
Göteborg kan därmed blir ytterligare  ett
sätt  för  Sverige  att  understödja  det
viktiga   arbete  som   utförs   på   det
internationella sjösäkerhetsområdet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vitsordar gärna Göteborgs många
förtjänster  som  lokaliseringsort.   Som
framhålls  i motionen utgör Göteborg  ett
ledande  transportcentrum, inte minst  på
sjöfartsområdet. Samtidigt finns det även
andra  orter i landet som kan erbjuda  en
intressant  miljö  för  en  ny  europeisk
sjöfartsmyndighet.
Enligt  utskottets mening bör  det  inte
ankomma   på   riksdagen  att   i   detta
sammanhang uttrycka någon uppfattning  om
lämpliga lokaliseringsorter för olika EU-
institutioner. Utskottet förutsätter  att
regeringen  i aktuella sammanhang  aktivt
verkar   för   att   tillvarata   svenska
intressen   och   därvid   samråder   med
riksdagen.  Utskottet  avstyrker   därför
motion 2002/03:T212 (kd).

4.10 Samlokalisering av sjöräddning och
kustradio

Utskottets förslag i korthet
Med     hänvisning     till     pågående
beredningsarbete       och       rådande
ansvarsförhållanden     avstyrks     ett
motionsförslag  om  samlokalisering   på
Gotland av sjöräddning och kustradio.

Motionsförslag

Lilian Virgin och Christer Engelhardt (s)
framhåller  i  motion  2002/03:T247   att
Östersjön utgör ett innanhav inom EU  och
att  Gotland  ligger  mitt  i  Östersjön.
Gotland utgör därför en lämplig plats för
en    samlokaliserad   sjöräddning    och
kustradio.  En samlokaliserad central  på
Gotland  kan  bli  en sjösäkerhetscentral
för  hela landet för både sjöräddning och
rapportering och övervakning.

Utskottets ställningstagande

Sjöfartsverket  är  den   myndighet   som
enligt  räddningstjänstlagen är  ansvarig
för   sjöräddningen.  Målsättningen   för
sjöräddningen  är att efterforskning  och
räddning  av  människor  i  sjönöd   samt
sjuktransporter från fartyg  skall  kunna
utföras
dygnet runt,
inom   de  vattenområden   som
räddningstjänstlagen och internationella
överenskommelser anger,
så att ett fartyg, efter det att
larmet  nått  sjöräddningscentral,  når
olycksplatsen inom tre timmar på svenskt
territorialhav och inom sex  timmar  på
internationellt  vatten  som  ingår   i
överenskommen svensk sjöräddningsregion.
Sjöräddningens organisation  och  metodik
är  upplagd och utförs i enlighet med  en
gemensamt      antagen     internationell
rekommendation     för      sjö-      och
flygräddningen.                  Sveriges
sjöräddningscentral är belägen i Göteborg
och       är      samlokaliserad      med
flygräddningscentralen,  Kustbevakningens
regionledning     samt    Försvarsmaktens
sjöbevakningscentral. Dessutom  finns  en
sjöräddningsundercentral i Stockholm.
Utskottet       delar      motionärernas
uppfattning om Gotlands unika förtjänster
med dess geografiska placering centralt i
Östersjön i en region som förväntas få en
ökad   betydelse  i  framtiden  med   ett
utvidgat EU. Enligt utskottets mening  är
det   också  viktigt  att  ta  till  vara
samordningsmöjligheter      av      olika
samhällsresurser. Det gäller  särskilt  i
regioner  där  strukturförändringar   med
bl.a. försvarsneddragningar ställer  krav
på insatser för att trygga sysselsättning
och   välfärd.  Östersjön  är  också  ett
miljömässigt   känsligt   sjöområde   där
särskild  hänsyn  måste  tas.  Mot  bl.a.
denna bakgrund har på regeringens uppdrag
Länsstyrelsen         på         Gotland,
Rikspolisstyrelsen,       Försvarsmakten,
Tullverket  och Sjöfartsverket  under  år
2001    redovisat    ett    uppdrag    om
samordningsmöjligheter  av  resurser   på
Gotland.  Vidare  kan nämnas  möjligheten
till   en   utveckling   av   kustradions
verksamhet  med delar för övervakning  av
fartygsrörelser runt den  svenska  kusten
där transponderteknologin enligt det s.k.
AIS-systemet utnyttjas.
Utskottet  förutsätter  att  ett  aktivt
beredningsarbete görs i syfte att ta till
vara    eventuella    samordnings-    och
utvecklingsmöjligheter    på     Gotland.
Utskottet   utgår   vidare    från    att
Sjöfartsverket som ansvarig myndighet  är
väl        skickad       att       bedöma
lokaliseringsfrågor  och  därvid   beakta
eventuella    samordningsvinster.     Med
hänvisning  till  det  anförda   avstyrks
motion 2002/03:T247 (s).

4.11 Bevarande av fyrar

Utskottets förslag i korthet
Med     hänvisning     till     gällande
ansvarsförhållanden     och     pågående
beredningsarbete      avstyrks       ett
motionsförslag  om  åtgärder   för   att
bevara fyrar med kulturellt värde.

Motionsförslag

Enligt   motion   2002/03:T365   av   Åsa
Torstensson   (c)  ser   för   närvarande
Sjöfartsverket över de fyrar man ansvarar
för  i  syfte att slippa underhålla fyrar
som    inte    har   en   säkerhetsmässig
betydelse.  Av de 1 100 fyrar som  verket
ansvarar  för anges att ca 150 fyrar  kan
bli  aktuella  att  överföra  till  annan
huvudman.   Enligt  motionären   är   det
viktigt  att  fyrar som representerar  en
viktig  och  intressant skärgårdshistoria
hanteras  med ett samlat ansvar där  stor
öppenhet  ges  för lokala  och  regionala
lösningar. Sjöfartsverket bör därför  ges
i  uppdrag att lämna ett förslag  om  hur
fyrar  med  kulturellt  värde  men   utan
säkerhetsmässig betydelse bör underhållas
och ägas.

Utskottets ställningstagande

Fyrar har alltsedan antikens dagar spelat
en avgörande roll för sjöfart och handel.
Den    fyrtekniska    utvecklingen    och
förbättrade  navigationshjälpmedel,  till
exempel genom satellitnavigering, innebär
dock att fyrar inte längre behövs i samma
utsträckning.  Riksantikvarieämbetet  och
Sjöfartsverket  har  mot  denna  bakgrund
drivit  det  gemensamma  projektet   "Det
svenska   fyrväsendet"  under  år   1999.
Projektet  har  haft som målsättning  att
klarlägga  dagens situation, uppmärksamma
fyrarnas  bebyggelsehistoriska kvaliteter
samt  att  diskutera hot och  möjligheter
kring  dem.  Projektet  har  finansierats
gemensamt  av  Riksantikvarieämbetet  och
Sjöfartsverket. Arbetet finns  publicerat
i  en rap-port "Sveriges fyrplatser -  En
bebyggelsehistorisk dokumentation av f.d.
bemannade   fyrplatser   anlagda    under
Lotsverkets  tid".  Riksantikvarieämbetet
och  Sjöfartsverket har därefter  arbetat
med  att ta fram ett handlingsprogram för
nationellt     bevarandevärda     svenska
fyrplatser.  Sjöfartsverket  och  Statens
fastighetsverk    har   vidare    nyligen
inventerat  alla svenska  f.d.  bemannade
fyrplatser.
Riksantikvarieämbetet     är     central
förvaltningsmyndighet   för   frågor   om
kulturarvet  och kulturmiljön,  inklusive
fyrarna.  Regeringen  fattar  beslut   om
byggnadsminnen    efter    förslag     av
Riksantikvarieämbetet.  I  Sverige  finns
för  närvarande ett trettiotal fyrar  som
är  statliga byggnadsminnen. Utöver dessa
finns ett antal fyrar som är skyddade som
byggnadsminnen, men som är i enskild ägo.
Enligt vad utskottet erfarit bereder  för
närvarande  Riksantikvarieämbetet  frågan
om    att    klassificera   ett   flertal
ytterligare     fyrar    som     statliga
byggnadsminnen. Ämbetet  avser  lämna  en
framställning  om detta  till  regeringen
under våren 2003.
Utskottet ser det som naturligt att  den
tekniska utvecklingen med att ett  större
antal   fyrar  inte  längre  behövs   för
sjöfarten innebär att frågor om fyrar och
deras   framtida  drift  och  vård  måste
prövas.  Utskottet förutsätter att  denna
prövning  sker  i former som  tillgodoser
motionärens  önskemål om  bl.a.  öppenhet
för  lokala och regionala lösningar.  Med
hänvisning till pågående beredningsarbete
och  gällande  ansvarsförhållanden  anser
utskottet  att  det inte finns  anledning
för  riksdagen att ta något  initiativ  i
ärendet. Med hänvisning till det  anförda
avstyrks motion 2002/03:T365 (c).

4.12 Falsterbokanalen

Utskottets förslag i korthet
Utskottet  anser att det bör ankomma  på
Sjöfartsverket att avgöra olika service-
och    trafikfrågor   när   det   gäller
kanaldrift. Mot denna bakgrund  avstyrks
ett  motionsförslag om Falsterbokanalens
öppethållande.

Motionsförslag

Johan  Linander (c) framhåller  i  motion
2002/03:T245      att     Sjöfartsverkets
planerade        förändringar         för
Falsterbokanalen kommer att leda till att
sjöfarten till stor del väljer den längre
vägen  runt  Falsterbonäset. Det  innebär
ökad     bränsleförbrukning,     förlängd
transporttid och ökade risker.  Anställda
vid  kanalen  och båtfolk som regelbundet
använder kanalen befarar att förändringen
innebär att mer och mer trafik kommer att
lämna  Falsterbokanalen vilket i sin  tur
kan   tas   som  intäkt  för  ytterligare
trafikinskränkningar som leder  till  att
kanalen helt stängs. Enligt motionären är
det  därför  av stor vikt att  regeringen
genom resurstillskott eller på annat sätt
förhindrar      att      trafiken      på
Falsterbokanalen inskränks.

Tidigare riksdagsbehandling och
trafikstatistik

En   första  motion  om  en  kanal   över
Falsterbonäset  väcktes  1884  av  Mårten
Dahn, men den ledde inte till något,  och
år 1896 började befolkningen i Skanör att
själv  gräva  en kanal. Men  inte  heller
detta  projekt fullföljdes. Under  första
världskriget  aktualiserades  frågan   på
nytt,  men  det var först när tyskarna  i
november  1939 utvidgade sina  mineringar
utanför  Falsterbonäset som  den  svenska
riksdagen  beslutade att bygga en  kanal.
Beslutet   togs  i  december  1939,   och
arbetet  kom  i gång så gott som  direkt.
Den  21 juli 1941 genombröts näset av den
grävda  kanalen, och redan den 1  augusti
samma  år  passerade  den  första  båten.
Några månader senare passerade det första
handelsfartyget, och ett  år  senare  var
kanalen  helt  färdigbyggd.  Hela  bygget
beräknas ha kostat 21 miljoner kronor att
genomföra.  År 1941 passerade 323  fartyg
och år 1942 5 191 fartyg. Numera passeras
kanalen årligen av omkring 15 000  fartyg
varav flertalet är fritidsbåtar.

Utskottets ställningstagande

Enligt   vad   utskottet   erfarit    har
Sjöfartsverket nyligen beslutat att  från
och   med  den  1  januari  2003   stänga
Falsterbokanalen mellan klockan 22.00 och
06.00.   Sjöfartsverkets  beslut  innebär
vidare att leddjupgåendet begränsas  till
4  meter  och att fasta tider införs  för
passage  genom  kanalen för  att  anpassa
kanaltrafiken   till  trafiken   på   den
korsande riksvägen.
Utskottet  anser att detaljerade  beslut
i  olika  service-  och trafikfrågor  bör
fattas  i så decentraliserade former  som
möjligt.  Det  ankommer på Sjöfartsverket
att, inom ramen för de ekonomiska mål som
lagts  fast  av regering och riksdag  och
med beaktande av bl.a. handelssjöfartens,
fritidsbåtstrafikens,     fiskets     och
marinens     intressen,    avgöra     när
Falsterbokanalen  skall   hållas   öppen.
Utskottet  är  mot  denna  bakgrund  inte
berett  att ta något initiativ i ärendet.
Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.


5 Luftfart


Utskottets förslag i korthet
Utskottet    föreslår   att    riksdagen
godkänner  regeringens förslag  i  fråga
om     ekonomiska    mål    m.m.     för
Luftfartsverket. Det förordas också  att
regeringen  ges  begärda  bemyndiganden.
Förslag  i motioner om en uppdelning  av
Luftfartsverket efter dess olika  roller
avstyrks  med  hänvisning till  pågående
beredningsarbete   i  Regeringskansliet.
Även          motionsförslag          om
flygplatskapaciteten   i   Storstockholm
avstyrks;   frågorna  övervägs   i   den
pågående  Stockholmsutredningen.  Jämför
reservationerna 11-21 (m, fp, kd, v,  c,
mp).

Avsnittets innehåll

I  detta avsnitt behandlar utskottet  tre
förslag     i    proposition    2002/03:1
utgiftsområde     22     Kommunikationer.
Regeringen föreslår att riksdagen
16.    godkänner   ekonomiska   mål   och
investeringsplan för Luftfartsverket  för
perioden  2003-2005 i  enlighet  med  vad
regeringen förordar,
17.  bemyndigar regeringen att fastställa
utdelning   och  skattemotsvarighet   för
Luftfartsverket   i  enlighet   med   vad
regeringen förordar,
18. bemyndigar regeringen att för år 2003
ge       Luftfartsverket      finansiella
befogenheter   i   enlighet    med    vad
regeringen förordar.
Vidare   behandlar   utskottet   följande
motioner:
-  2002/03:T203  av  Carl-Axel  Johansson
(m),
-  2002/03:T275 av Cecilia Magnusson  och
Anita Sidén (båda m),
-  2002/03:T282  av Karin Svensson  Smith
m.fl. (v),
-  2002/03:T287 av Håkan Juholt och  Ann-
Marie Fagerström (båda s),
-  2002/03:T298 yrkandena 2, 3 och  18-20
av Lars Leijonborg m.fl. (fp),
-   2002/03:T321   yrkandena   19-23   av
Elizabeth Nyström m.fl. (m),
- 2002/03:T326 av Torsten Lindström (kd),
- 2002/03:T339 av Anna Lilliehöök (m),
- 2002/03:T344 av Kerstin Lundgren (c),
-  2002/03:T377 yrkande 5 av Ulf  Nilsson
m.fl. (fp),
- 2002/03:T430 av Maria Öberg m.fl. (s),
-  2002/03:T462 yrkandena 20-23 av Johnny
Gylling m.fl. (kd),
-  2002/03:T466 yrkandena 14-19  av  Sven
Bergström m.fl. (c),
-  2002/03:T481  yrkande  13  av  Lennart
Nilsson m.fl. (s),
-   2002/03:N340  yrkande  10  av   Johan
Linander och Lars-Ivar Ericson (båda c).

5.1 Ekonomiska mål m.m. för
Luftfartsverket


Regeringens förslag

I  budgetpropositionen lägger  regeringen
fram  förslag  som  rör  Luftfartsverkets
ekonomiska förhållanden.
Regeringen  föreslår följande ekonomiska
mål  för  Luftfartsverket under  perioden
2003-2005. Målet för soliditet bör  ligga
på 20 % under den stora investeringsfasen
åren 2003 och 2004. Det långsiktiga målet
för  soliditeten är att denna efter  2004
skall    återgå   till   lägst   25    %.
Räntabilitetsmålet  bör  ligga  fast   på
nuvarande nivå, dvs. 8 % av eget  kapital
efter  skatt. Prisrestriktionen bör  vara
oförändrad för år 2003. Prisrestriktionen
för    Luftfartsverkets    trafikavgifter
kommer   att  ses  över  i  samband   med
översynen       av       Luftfartsverkets
avgiftssystem.
I    propositionen    redovisas    också
Luftfartsverkets   investeringsplan   för
perioden  2003-2005 på sammanlagt  4  650
miljoner  kronor. Regeringen  konstaterar
att Luftfartsverkets investeringar kommer
att vara omfattande under perioden. Detta
är   en   bidragande  faktor   till   att
soliditets-  och räntabilitetsmålen  inte
kommer     att     nås.     Det     stora
investeringsbehovet är  huvudsakligen  en
följd av den tidigare starka utvecklingen
inom  flyget.  På grund av flygmarknadens
för  närvarande svaga utveckling har dock
Luftfartsverket skjutit på  vissa  större
projekt.  En huvudsaklig fortsättning  på
tidigare  godkända investeringsplaner  är
emellertid    nödvändig,     anförs     i
propositionen.     Riksdagen     föreslås
godkänna     ekonomiska      mål      och
investeringsplan.
Regeringen        begär        härutöver
bemyndiganden    att   dels    fastställa
utdelning  och  skattemotsvarighet,  dels
för    år    2003    ge   Luftfartsverket
finansiella  befogenheter i enlighet  med
vad som förordas i propositionen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet    har   ingen   erinran    mot
regeringens  förslag.  Därmed  tillstyrks
propositionen i denna del.

5.2 Luftfartsverkets roller


Bakgrund

Luftfartsverket  är  ett   affärsdrivande
verk  med  sju huvuduppgifter,  däribland
att  främja  utvecklingen av  den  civila
luftfarten,   ansvara   för   drift   och
utveckling  av  statens  flygplatser  för
civil luftfart och att utöva tillsyn över
flygsäkerheten för den civila luftfarten.
Luftfartsverket fullgör  sina  uppgifter
genom tre roller, vilka också återspeglas
i organisationsstrukturen:
·         Produktionsrollen innebär drift
och  utveckling av statens  flygplatser
samt  ansvar  för  flygtrafiktjänst   i
Sverige.
·
·             Säkerhetsrollen     innebär
normgivning och tillsyn inom ramen  för
Luftfartinspektionen.
·
·           Sektorsrollen   innebär    en
myndighetsutövande  och  trafikpolitisk
roll för luftfartssektorn i dess helhet.
·
Motionsförslag

I  motion 2002/03:T298 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) (yrkande 3) förespråkas att en
delförsäljning     av     Luftfartsverket
genomförs    när    konjunkturläget    så
tillåter.  Detta vore en  konkret  åtgärd
för  att  åstadkomma nödvändig konkurrens
inom    flygets   infrastruktur,    anför
motionärerna.
En uppdelning av Luftfartsverket krävs  i
motion  2002/03:T321 av Elizabeth Nyström
m.fl.       (m)       (yrkande       23).
Produktionsuppgiften                  och
myndighetsuppgiften  bör   bli   åtskilda
menar  motionärerna som också  anser  att
bolagisering  och privatisering  härefter
bör  genomföras av den del som utgörs  av
produktionsuppgiften.  En  sådan   åtgärd
skulle  förbättra  förutsättningarna  för
svenskt flygs internationella utveckling.
I  motion 2002/03:T462 av Johnny  Gylling
m.fl.    (kd)   (yrkande   21)   föreslår
motionärerna   att  Luftfartsinspektionen
skiljs från Luftfartsverket. Detta skulle
stärka konkurrensen samtidigt som statens
kontrollmöjligheter skulle förbättras.
På   motsvarande  sätt  sägs   i   motion
2002/03:T466 av Sven Bergström m.fl.  (c)
(yrkande  15)  att  Luftfartsverket   bör
delas  upp  i  en  myndighetsdel  och  en
produktionsdel.

Utskottets ställningstagande

Uppdelning av Luftfartsverket

Utskottet  har vid ett flertal tillfällen
behandlat  frågan  om  en  uppdelning  av
Luftfartsverket, senast hösten 2001 (bet.
2001/02:TU1).  Enligt vad  utskottet  har
erfarit pågår inom Regeringskansliet  ett
långt  framskridet  beredningsarbete  som
går    ut    på    en    uppdelning    av
Luftfartsverket i två delar, en  del  med
myndighetsinriktning  och  en   del   med
produktionsinriktning.  Utskottet   utgår
från  att regeringen inom en nära framtid
kommer  att  lägga fram ett förslag  till
riksdagen i frågan. Genom en sådan åtgärd
blir  förslagen i motionerna 2002/03:T321
(m) yrkande 23 i berörd del, 2002/03:T462
(kd)  och 2002/03:T466 (c) tillgodosedda;
de  bör alltså avslås av riksdagen såvitt
de     gäller     en    uppdelning     av
Luftfartsverket.

Bolagisering och privatisering av
Luftfartsverkets produktionsdel

Utskottet  har i det föregående  avstyrkt
motionsförslag   om  en   uppdelning   av
Luftfartsverket   med   hänvisning   till
pågående    beredningsarbete.   Utskottet
finner   inte   att   förslagen   om   en
bolagisering    och   privatisering    av
Luftfartsverkets    produktionsdel     är
motiverat.  Mot  den bakgrunden  avstyrks
motionerna  2002/03:T298 (fp) yrkande  18
och  2002/03:T321 (m) yrkande 23  även  i
denna del.

5.3 Ägande av flygplatser


Motionsförslag

I   motion   2002/03:T321  av   Elizabeth
Nyström m.fl. (m) (yrkande 21) begärs att
ett  uttalande riktas till regeringen som
går   ut  på  att  de  tre  flygplatserna
Arlanda,   Landvetter  och   Sturup   bör
privatiseras.
En     delprivatisering    av    Arlanda,
Landvetter   och  Sturup  förespråkas   i
motion  2002/03:T466  av  Sven  Bergström
m.fl. (c) (yrkande 16).

Utskottets ställningstagande

Vid  åtskilliga tillfällen har  utskottet
avvisat  motionsförslag om  privatisering
av  statliga  flygplatser, senast  hösten
2001   (bet.  2001/02:TU1).  Därvid   har
utskottet   framhållit  att   luftfartens
infrastruktur  måste  betraktas  som  ett
sammanhållet  system,  där  en  flygplats
förutsätter en annan.
Enligt   utskottets   uppfattning    har
staten  ett  ansvar för att detta  system
hålls samman även i framtiden; det medger
en   resultatutjämning   mellan   de   få
flygplatser  som  ger  överskott  och  de
många som, betraktade var och en för sig,
går   med  förlust.  En  förändring   som
innebär   att  de  lönsamma  delarna   av
systemet  bryts  ut och privatiseras  kan
därför inte förordas. Utskottet avstyrker
mot   den   nu   redovisade  motiveringen
motionerna    2002/03:T321    (m)     och
2002/03:T466 (c) i här aktuellt avseende.

5.4 Avreglering och konkurrens inom
luftfarten


Bakgrund

Den  1 juli 1992 avreglerades det svenska
inrikesflyget.  Tillsammans  med  Skyways
dominerar         fortfarande         SAS
inrikesmarknaden. Flygmarknadens beroende
av utvecklingen inom andra branscher blev
tydlig   under  det  gångna   året.   Det
minskade  resandet har tvingat  de  sedan
länge  etablerade flygbolagen till  stora
nedskärningar.  Däremot   har   de   s.k.
lågprisbolagen    visat    en     positiv
utveckling   på   mindre  flygplatser   i
närheten  av storstadsregionerna  på  den
internationella marknaden.

Utredningar

Mot    bakgrund   av   den   bristfälliga
konkurrensen på inrikesflygmarknaden  gav
regeringen     den    31     maj     2001
Luftfartsverket  i uppdrag  att  göra  en
kartläggning  av marknadssituationen  för
inrikesflyget och hur den påverkar  målen
för regional- och transportpolitiken samt
att    lämna   förslag   till   åtgärder.
Luftfartsverket  har redovisat  uppdraget
och  konstaterar  bl.a. att  flygbolagens
bonusprogram    utgör    ett    påtagligt
inträdeshinder för nya aktörer och hämmar
en       effektiv      konkurrens      på
inrikesflygmarknaden.
Regeringen   gav  den   13   juni   2002
Konkurrensverket i uppdrag att utreda  de
konkurrens-      och     konsumentmässiga
effekterna  av att begränsa  flygbolagens
tillämpning   av  bonusprogram   på   den
svenska  inrikesmarknaden samt att  lämna
förslag  till  åtgärder. Uppdraget  skall
redovisas senast den 31 januari 2003.
De   europeiska  konkurrensmyndigheterna
ser  det  som en prioriterad uppgift  att
granska  konkurrensen  inom  flyget.  Ett
problem  som  hittills  identifierats  är
fördelningen av start- och landningstider
(s.k. slottider). Vidare gör den pågående
konsolideringen av flygtrafiken i  Europa
-  genom sammanslagningar, samarbetsavtal
och  allianser  -  att  tillämpningen  av
konkurrenslagstiftningen  - både EG:s och
de nationella - behöver samordnas. Rabatt-
och    bonussystem    är    ett    tredje
problemområde   som  har   identifierats.
Hösten  2002  enades man om att  ta  fram
konkreta förslag som skall leda  till  en
bättre konkurrens inom flyget. Resultatet
beräknas   kunna  presenteras  under   år
2003.

Motionsförslag

Ökad  konkurrens  för  bättre  trafik  är
innebörden i motion 2002/03:T298 av  Lars
Leijonborg   m.fl.  (fp)  (yrkande   18).
Motionärerna  anför att  den  avreglering
inom   luftfarten  som  genomfördes   med
Folkpartiet som drivande har ökat flygets
attraktionskraft.     Emellertid      har
konkurrensen    inte    blivit    bättre,
konstateras  det;  dominerande  ställning
och  kartellbildning kan ha bidragit till
de    många    gånger    orimligt    höga
biljettpriserna på icke konkurrensutsatta
linjer.
I   motion   2002/03:T321  av   Elizabeth
Nyström m.fl. (m) (yrkande 20) begärs ett
uttalande    av    riksdagen    om    att
liberaliseringen   av  luftfarten   skall
påskyndas.       Avregleringen        och
globaliseringen  av luftfarten  har  lett
till  att flygbolagen har utvecklat olika
samarbetsformer    för     att     minska
driftskostnaderna och bättre kunna  hävda
sig på den globala marknaden.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  vill inledningsvis  erinra  om
att   ett  syfte  med  avregleringen   av
inrikesflyget    år    1992    var    att
konkurrensen skulle öka och  därmed  leda
till  sänkta priser och ett bättre utbud.
Utskottet   konstaterar   att   marknaden
emellertid alltjämt domineras av de sedan
länge etablerade flygbolagen.
Luftfartsverket genomförde  under  förra
året  på uppdrag av regeringen en  analys
av inrikesflygets marknadsförutsättningar
och   har  också  föreslagit  ett   antal
åtgärder  för att förbättra konkurrensen.
En   slutsats  var  att  det  bör  finnas
utrymme för konkurrens på 4-10 linjer och
att     det     förefaller     som     om
lågkostnadsbolag har störst möjlighet att
långsiktigt  överleva  i  konkurrens  med
SAS. Luftfartsverket pekade också på  ett
antal    etableringshinder    som     bör
undanröjas  för  att en  ökad  konkurrens
skall   kunna   främjas.  Luftfartsverket
fortsätter utredningen härom.
Utskottet  konstaterar  att  frågan   om
konkurrensförhållandena  inom  luftfarten
är    föremål    för   utredningar    och
överväganden  inom  flera  instanser  och
utgår  från  att  den  drivs  vidare   av
regeringen   på  lämpligt  sätt.   Därmed
avstyrks motionerna 2002/03:T298 (fp) och
2002/03:T321 (m) i här berörda avseenden.

5.5 Slottidssystemet


Bakgrund

Rådets  förordning  (EEG)  nr  95/93   om
gemensamma   regler  för  fördelning   av
ankomst-    och    avgångstider     (s.k.
slottider)    vid    flygplatser     inom
gemenskapen    har   till    syfte    att
säkerställa  att befintlig kapacitet  vid
överbelastade    flygplatser    utnyttjas
effektivt      och     fördelas      till
lufttrafikföretag på ett rättvist,  icke-
diskriminerande och öppet sätt.  I  denna
den   s.k.  slotsförordningen,   som   är
bindande  för medlemsländerna, slås  fast
att slottider vid en bristsituation skall
fördelas  av  en särskild  samordnare  på
flygplatsen, som skall agera på ett icke-
diskriminerande   och   opartiskt   sätt.
Tillgång till attraktiva slottider är  en
konkurrensfördel     för     flygbolagen.
Förordningen    medger   möjlighet    att
tilldela    regionalpolitiskt   motiverad
flygtrafik       och       nytillträdande
lufttrafikföretag rimliga slottider.
Slotsförordningen     har     emellertid
kritiserats  för att den -  i  strid  med
sitt  syfte - snarare hämmar flygbolagens
konkurrensförmåga      och      begränsar
tillträdet  till  flygplatserna  för  nya
flygbolag.  Det råder t.ex. osäkerhet  om
vem    som    ytterst   sett   disponerar
slottiderna.  Formellt  anses  det   vara
flygplatserna,  men i realiteten  är  det
flygbolagen  som  har  kommit  att  styra
fördelningen.   På  starkt  överbelastade
flygplatser   bygger   fördelningen    på
principen    om   hävdvunna   rättigheter
(ibland kallad grandfather''''''''''''''''s rights).
Under  år 2001 presenterade kommissionen
ett  ändringsförslag (KOM (2001)335)  med
ett  tydliggörande och  en  skärpning  av
reglerna  i  syfte  att  säkerställa  att
begränsad   kapacitet  vid  överbelastade
flygplatser  används  fullt  ut  och   så
flexibelt  som  möjligt,  bl.a.  för  att
främja  konkurrensen.  Förslaget  innebär
huvudsakligen  en teknisk  anpassning  av
regelverket  i form av åtgärder  avseende
bl.a.  samordnarens  roll,  ankomst-  och
avgångstidernas   rättsliga    ställning,
fördelningskriterier,    definition    av
nytillträdande   lufttrafikföretag   samt
kontroll av efterlevnad av regler.

Utredningar

Konkurrensverket   konstaterar    i    en
utredning, Start- och landningstider inom
flyget  (Rapport 2001:7), att bristen  på
start- och landningstider på Arlanda  och
Bromma   skapar  konkurrensproblem   inom
flyget.    Nya   flygbolag    får    inte
tillräckligt attraktiva flygtider, vilket
gör det svårt för dem att etablera sig på
marknaden,  framhålls det i  utredningen.
Konkurrensverket   anser   att   reglerna
enligt  nu  gällande slotsförordning  kan
användas    mer    effektivt.    Följande
föreslås.   Samordnare,   som    fördelar
slottider  måste  ha  en  helt  oberoende
ställning.    Den    som    klagar     på
tilldelningen  av  slottider  bör   kunna
vända  sig till en tredje, opartisk  part
för  medling. Dessutom bör kontrollen  av
att  flygbolagen verkligen utnyttjar sina
tilldelade  slottider  skärpas.  Små  och
medelstora    flygbolags   önskemål    om
slottider     bör    tillgodoses     före
dominerande  aktörers. Andra  möjligheter
till  fördelning av slottider  bör  också
utredas, sägs det i rapporten.
Som  har framgått i det föregående pågår
ett    arbete    inom    de    europeiska
konkurrensmyndigheterna,    som     skall
redovisas under år 2003.

Motionsförslag

I  motion 2002/03:T298 av Lars Leijonborg
m.fl.   (fp)  (yrkande  19)  begärs   ett
tillkännagivande som går ut på att handel
med slottider bör införas. Det är viktigt
att  Luftfartsverket som  myndighet  inte
agerar  konkurrenshämmande genom  att  ge
bättre  start-  och landningstider,  s.k.
slottider,   till  SAS,  framhålls   det.
Motionärerna påminner om att  Folkpartiet
tidigare  har föreslagit att  handel  med
slottider införs på Arlanda flygplats. De
framhåller samtidigt att pågående  arbete
inom EU för ett gemensamt system inte bör
hindra  att handel införs i enlighet  med
kravet i motionen.
I   motion   2002/03:T321  av   Elizabeth
Nyström m.fl. (m) (yrkande 19) framställs
ett yrkande om slottider.
Även  i  motion 2002/03:T203 av Carl-Axel
Johansson   (m)   tas   fördelningen   av
slottider   för  flyget  upp.  Motionären
anför  att det nuvarande systemet innebär
att  nya  flygbolag får svårt att erhålla
attraktiva slottider. Visserligen är  det
möjligt  i dag för flygbolagen  att  byta
slottider med varandra, anför motionären,
men  han säger samtidigt att det inte  är
troligt  att  ett  flygbolag  byter  bort
attraktiva  slottider till  konkurrerande
eller nystartade flygbolag. Som ett medel
att  underlätta konkurrensen om slottider
förespråkar        motionären         ett
auktionsförfarande.

Utskottets ställningstagande

På  många flygplatser uppstår problem med
att  flygbolagens efterfrågan  på  start-
och    landningstider   är   större    än
tillgången under högtrafik. I Sverige och
flertalet    länder   tilldelas    sådana
slottider  på  grundval av administrativa
principer.  I  motionerna förs  fram  att
sådana slottider i stället skall fördelas
genom    handel,    t.ex.    genom    ett
auktionsförfarande, dvs.  i  grunden  ett
slags  trängselprissättning vid  knapphet
på infrastrukturkapacitet.
Som  har  nämnts i det föregående  pågår
ett  arbete  inom ramen för  EU  för  att
utveckla  slottidssystemet.  Sverige  har
ställt  sig  positivt  till  förslaget  i
stora   delar,  t.ex.  när   det   gäller
stärkning   av  samordnarens   roll   och
principen  om  dess oberoende  ställning.
Enligt   vad   utskottet   inhämtat   har
beredningen inom EU ännu inte  lett  till
något beslut och det är ovisst när så kan
ske.  Det  kan  också  tänkas  att  detta
ändringsförslag samordnas med ytterligare
ett  förslag  i  skärpande  riktning  som
kommissionen  aviserat  till   år   2003.
Utskottet utgår från att regeringen  -  i
samband      med     revideringen      av
slotsförordningen - söker säkerställa att
det enligt EG-rätten även i framtiden  är
möjligt  att  tilldela  regionalpolitiskt
motiverad  flygtrafik och  nytillträdande
lufttrafikföretag  rimliga  slottider  på
för Sverige godtagbara villkor.
Enligt   utskottets   uppfattning    bör
inriktningen     när      det      gäller
slottidssystemet vara att åstadkomma  ett
effektivt  utnyttjande av den  befintliga
infrastrukturen  och  utveckla   en   väl
fungerande flygtrafik, där den  regionala
trafikförsörjningen     tillgodoses     i
tillräcklig  utsträckning. Det  är  också
viktigt  att  nyetablerade flygbolag  ges
rimliga möjligheter att konkurrera med de
sedan  länge etablerade bolagen;  här  är
attraktiva    slottider   av   strategisk
betydelse.   Utskottet   ser   det    som
angeläget  att  frågan  nu  får  en  snar
lösning  inom ramen för EG:s regelsystem.
I  det  fortsatta  utredningsarbetet  bör
trängselprissättning samt handel och  ett
eventuellt auktionsförfarande prövas  och
konsekvenserna    belysas.    Mot     den
bakgrunden förutsätter utskottet  att  de
förslag som är - eller kommer att  bli  -
resultatet av olika utredningsarbeten  om
bl.a.  slottider också genomförs på  sätt
som  här har förespråkats. Med hänvisning
till  det  anförda saknas anledning  till
åtgärd    från   riksdagens   sida.    Nu
behandlade    motionsförslag     avstyrks
alltså.

5.6 Statens ägande i SAS


Motionsförslag

I  motion 2002/03:T298 av Lars Leijonborg
m.fl.    (fp)   (yrkande   2)   bör    en
utförsäljning   av  SAS  genomföras   när
konjunkturläget så tillåter.
Staten  bör  se över sitt ägande  i  SAS,
heter  det motion 2002/03:T462 av  Johnny
Gylling   m.fl.   (kd)   (yrkande    22).
Företaget  är verksamt på en marknad  som
drivs på affärsmässiga grunder och det är
svårt  att finna något skäl till  statens
ägarengagemang.  Det  är  olyckligt   att
staten både beslutar om spelreglerna  och
samtidigt  är ägare till en av  aktörerna
på marknaden.
Även   i  motion  2002/03:T466  av   Sven
Bergström m.fl. (c) (yrkande 17) sägs att
statens  innehav i SAS bör avyttras.  Det
hänvisas  till att mycket har  förändrats
efter  det att bolaget bildades år  1946,
bl.a. bolagets aktiestruktur.

Utskottets ställningstagande

Utskottet   erinrar  om  att  frågan   om
statens  ägande i SAS har  behandlats  av
riksdagen ett flertal gånger. Den senaste
gången,  hösten 2001 (bet.  2001/02:TU1),
hänvisade   utskottet   till   riksdagens
beslut   år   1997.  Detta  innebar   att
regeringen bemyndigades att besluta om en
minskning av statens ägarandel i  bolaget
inom ramarna för en gemensam skandinavisk
politik  för ägarengagemang i SAS  (prop.
1996/97:126,   bet.  1996/97:TU9,   rskr.
1996/97:232).  Bemyndigandet  begränsades
till   förändringar   som   innebar    en
minskning av statens röstetal till  lägst
motsvarande    35    %.    Motivet    för
begränsningen var att denna andel krävdes
för  att  staten som ägare  skulle  kunna
förhindra  beslut som krävde kvalificerad
majoritet,     bl.a.     ändringar      i
bolagsordningens  bestämmelser  om   s.k.
verksamhetsföremål.
Utskottet  konstaterar  ytterligare   en
gång    att   bemyndigandet   inte    har
utnyttjats. Utskottet vidhåller också att
det  inte  finns skäl för  riksdagen  att
ändra   sitt   beslut  från    år   1997.
Motionerna       2002/03:T298       (fp),
2002/03:T462  (kd) och  2002/03:T466  (c)
avstyrks följaktligen.

5.7 Flygplatskapaciteten i
Storstockholmsområdet


Motionsförslag

I   motion   2002/03:T321  av   Elizabeth
Nyström m.fl. (m) (yrkande 22) anförs att
Bromma  flygplats skall finnas  kvar  men
med    en    förändrad    trafikstruktur.
Motionärerna  anser att  affärsflyget  är
ett  viktigt inslag i Bromma, inte  minst
genom  att den utgör ett komplement  till
Arlandas  kapacitet och därmed  möjliggör
att den tunga kommersiella luftfarten kan
utnyttjas maximalt på Arlanda.  Det  sägs
vidare  i motionen att allmänflyget  -  i
vilket  innefattas  affärsflyg,  skolflyg
och  hobbyflyg - har många funktioner och
därför  bör beredas tillräcklig kapacitet
i Stockholmsområdet.
I  motion 2002/03:T339 av Anna Lilliehöök
(m)  yrkas  att  Bromma  flygplats  skall
behållas efter år 2011.
I  motion 2002/03:T462 av Johnny  Gylling
m.fl.   (kd)  (yrkande  23)  begärs   att
riksdagen skall rikta ett uttalande  till
regeringen om att flygplatskapaciteten  i
Stockholmsområdet   bör   tryggas.    Mer
konkret   går   förslaget   ut   på   att
Luftfartsverket så snart som möjligt  bör
få  i  uppdrag att planera och  bygga  en
fjärde    landningsbana    på    Arlanda.
Beträffande Bromma anser motionärerna att
inriktningen bör vara att denna flygplats
skall   avvecklas;  det   är   emellertid
nödvändigt      att      behovet       av
flygplatskapacitet  i  Stockholmsregionen
tillgodoses genom ny kapacitet.
Motion  2002/03:T326 av Torsten Lindström
(kd)  tar sikte på att Stockholm/Västerås
flygplats  skall  utvecklas.   Någon   ny
flygplats   i   Mälarregionen   är   inte
nödvändig, anser motionären.
Enligt vad som sägs i motion 2002/03:T466
av  Sven Bergström m.fl. (c) (yrkande 18)
bör     Bromma    flygplats    avvecklas.
Motionärerna anser också (yrkande 19) att
det  bör  finnas  en beredskap  för  ökad
flygplatskapacitet  i   Stockholms-   och
Mälardalsområdet; regeringen bör uppmanas
att ombesörja detta.
En   avveckling   av   Bromma   flygplats
förespråkas  i  motion  2002/03:T344   av
Kerstin Lundgren (c).
Även   i  motion  2002/03:T282  av  Karin
Svensson   Smith   m.fl.   (v)   förordar
motionärerna  en  avveckling  av   Bromma
flygfält.  Motionärerna  pekar  på  flera
nackdelar.   Miljön  är  en  sådan;   det
hänvisas till en statlig utredning enligt
vilken  Bromma  tillhör  de  miljömässigt
sämst  belägna flygplatserna  i  Sverige.
Säkerheten  är  en annan nackdel,  anförs
det.  Privatflyget, som är omfattande  på
Bromma,   är   statistiskt   ett   större
säkerhetsproblem än reguljärflyget.

Utredningar

Den    i    det   föregående   redovisade
Stockholmsberedningen (dir. 2000:96)  har
i   uppdrag  att  till  regeringen  lämna
förslag   på   insatser  som   förbättrar
transportsystemet i Stockholm och  övriga
Mälardalen,     övriga    landet     samt
internationellt.    Stockholmsberedningen
skall föreslå insatser för att uppnå  sju
angivna  krav,  däribland en  tillräcklig
flygplatskapacitet  i   Mälardalen,   där
hänsyn  också tas till ett väl fungerande
allmänflyg. I direktiven framhålls  bl.a.
att   brist   på   flygplatskapacitet   i
Stockholmsregionen vid  attraktiva  tider
på   dygnet   bidrar  till   den   mycket
begränsade  konkurrens  på  flygmarknaden
som  finns  i Stockholm. Där sägs  vidare
att en ny flygplats i de södra delarna av
Stockholms län skulle leda till betydande
ingrepp  i  natur-  och kulturmiljön.  En
sådan   flygplats  skulle   dessutom   få
negativ inverkan på Arlandas roll som nav
för    inrikesflyget   och   för   övriga
flygplatsers  utvecklingsmöjligheter.  Av
dessa   skäl,  anförs  det,  är   en   ny
flygplats i den södra delen av Stockholms
län    inte    möjlig.    Den    slutliga
redovisningen  av  arbetet  skall   göras
senast den 31 december 2003.
Regeringen beslutade i mars 2001 att  ge
kommittén tilläggsdirektiv (dir. 2001:17)
om   att  bl.a.  lämna  förslag  om   hur
flygplatskapaciteten i Stockholmsregionen
kan     tillgodoses    vid     befintliga
flygplatser. Detta deluppdrag  avses  bli
redovisat senast den 31 december 2002.

Utskottets ställningstagande

Frågan     om    flygplatskapacitet     i
Storstockholmsområdet har behandlats  vid
ett   flertal  tillfällen  av  riksdagen,
senaste   gången  hösten   2001.   Enligt
utskottets dåvarande bedömning finns  det
på  flertalet  svenska flygplatser  under
överskådlig tid förutsättningar för  ökad
flygtrafik   utan  större   problem   med
trängsel.         Flygplatserna         i
Storstockholmsområdet   har    emellertid
kapacitetsbrist, till  stor  del  som  en
följd av funktionen som nav för både  den
inrikes  och  den  utrikes  flygtrafiken.
Först  och  främst  måste  Stockholm  som
landets   huvudstad  tillförsäkras   goda
flygförbindelser. Härutöver måste Arlanda
kunna  fylla sin funktion som nav  i  det
svenska flygplatssystemet, var innebörden
i utskottets ställningstagande.
Utskottet    står   fast    vid    denna
bedömning.  Såsom  har redovisats  i  det
föregående  har  Stockholmsberedningen  i
uppdrag   att   lämna  förslag   på   hur
flygplatskapaciteten i Stockholmsregionen
kan     tillgodoses    vid     befintliga
flygplatser  och  -  i  ett  senare   och
slutligt skede - förslag om insatser  för
att       uppnå       en      tillräcklig
flygplatskapacitet  i   Mälardalen,   där
också  hänsyn tas till ett väl fungerande
allmänflyg. Enligt utskottets mening  bör
Stockholmsberedningens    arbete     inte
föregripas;   det   är   angeläget    att
resultatet  av  denna omfattande  översyn
avvaktas. Med hänvisning härtill avstyrks
förslagen i motionerna 2002/03:T282  (v),
2002/03:T321   (m),  2002/03:T326   (kd),
2002/03:T339   (m),   2002/03:T344   (c),
2002/03:T462 (kd) och 2002/03:T466 (c).

5.8 Göteborg-Landvetter flygplats


Motionsförslag

I    motion   2002/03:T275   av   Cecilia
Magnusson  och  Anita  Sidén  (m)  berörs
Landvetters  flygplats.  För  att   denna
skall  kunna fortsätta att vara en svensk
storflygplats  med vissa  internationella
flyglinjer   är   det   nödvändigt    att
flygplatsen   ges   förutsättningar   att
konkurrera med andra. Detta är emellertid
inte   möjligt  med  staten   som   ensam
huvudman  och med Luftfartsverket  som  i
huvudsak  koncentrerar sina investeringar
till  Stockholmsområdet.  Landvetter  bör
kunna  få  behålla mer av sina inkomster.
Vidare   bör  möjligheten  till   breddat
dgande i flygplatsen utredas.
Landvetter  som internationell  flygplats
lyfts  fram  i  motion  2002/03:T481   av
Lennart  Nilsson m.fl. (s) (yrkande  13).
För att Västsverige även i fortsättningen
skall     kunna     rymma    storföretags
huvudkontor  och ledningsfunktioner  samt
upprätthålla   spjutspetskompetens   inom
forskning  och utbildning är det  viktigt
att   Landvetters  flygplats   görs   mer
tillgänglig.  Därför  bör  man   ta   ett
helhetsgrepp  för kommunikationerna  till
och från landets näst största flygplats.

Utskottets ställningstagande

Utskottet   erinrar  om  vad   regeringen
redovisar      om      Landvetter       i
budgetpropositionen. Därav framgår  bl.a.
att  denna flygplats svarar för  en  stor
del          av          Luftfartsverkets
investeringsutgifter. Sålunda planeras en
kapacitetsutbyggnad med en större om- och
tillbyggnad som beräknas starta år  2005.
Utskottet  utgår  från  att  den  utökade
kapaciteten   också  försörjs   med   den
infrastruktur  som  bedöms  nödvändig.  I
sammanhanget   kan  hänvisas   till   det
pågående    arbetet    med    långsiktiga
investeringsplaner     för      trafikens
infrastruktur,   där  en   utbyggnad   av
Götalandsbanan har aktualiserats.  Såvitt
gäller  frågan i motion 2002/03:T282  (m)
med   önskemål  om  ett  breddat   ägande
hänvisar  utskottet till vad  som  anförs
under  avsnittet  ägande av  flygplatser.
Med hänvisning härtill avstyrks förslagen
i motionerna.

5.9 Malmö-Sturup flygplats


Motionsförslag

Flygplatserna  Sturup  och  Kastrup   bör
samplaneras, anförs i motion 2002/03:T377
av  Ulf  Nilsson m.fl. (fp) (yrkande  5).
Begränsning i kommunikationerna får  inte
hejda   den   dynamiska  utvecklingen   i
regionen Skåne-Själland, sägs det vidare.
I  motion  2002/03:N340 av Johan Linander
och  Lars-Ivar Ericson (båda c)  (yrkande
10)   ligger  tonvikten  snarare  på  att
åstadkomma ett starkare samarbete  mellan
Malmö-Sturup  flygplats  och  Kastrup   i
Köpenhamn.  Motionärerna  menar  att  ett
starkare  samarbete mellan  flygplatserna
inom regionen - häri inbegripes även de i
Ängelholm/Helsingborg och Kristianstad  -
skulle gynna Skåne.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  ser positivt på ett  samarbete
mellan  flygplatserna  Malmö-Sturup   och
Köpenhamn-Kastrup.   Enligt    utskottets
mening       har       Sturup        goda
utvecklingsmöjligheter  och   kan   bidra
aktivt   till   att  skapa  en   effektiv
trafikförsörjning    i    den    aktuella
regionen.
När  utskottet behandlade motionsförslag
med  motsvarande  innehåll  förra  gången
(bet.  2001/02:TU1)  hänvisades  till  en
förstudie   av   en   järnvägsförbindelse
mellan Sturup och Kastrup. Förstudien var
finansierad     till      hälften      av
Luftfartsverket, Region Skåne  och  vissa
kommuner  och till hälften av EU.  Enligt
Luftfartsverkets    bedömning    är    en
järnvägssatsning  som  binder  samman  de
båda    flygplatserna    en    strategisk
investering av stor betydelse, genom  att
den  på  ett avgörande sätt skulle  kunna
stärka  regionens utvecklingsbetingelser.
Utskottet har inhämtat att frågan  nu  är
föremål     för     miljöprövning     hos
länsstyrelsen. Projektet har anmälts till
Banverket,  men  det ingår  inte  i  dess
planeringsunderlag. Utskottet finner inte
någon    riksdagens   åtgärd    behövlig.
Motionerna    2002/03:T377    (fp)    och
2002/03:N340 (c) avstyrks.

5.10 Regionalt flyg m.m.


Motionsförslag

I  motion 2002/03:T298 av Lars Leijonborg
m.fl.   (fp)  (yrkande  20)  begärs   ett
tillkännagivande  om  att  de   regionala
flygplatserna har en stor betydelse  även
i  framtiden  och  måste  ges  ett  visst
statligt  stöd  för att  kunna  överleva.
Detta är viktigt inte minst i glesbygden,
anför motionärerna.
Motion 2002/03:T430 av Maria Öberg  m.fl.
(s)  går ut på att riksdagen bör göra ett
uttalande om flygtrafikens betydelse  för
inlandet.
I  motion  2002/03:T466 av Sven Bergström
m.fl.  (c)  (yrkande 14) sägs att  staten
måste   ta   ansvar  för   nätverket   av
flygplatser, framför allt i  de  regioner
som har litet befolkningsunderlag.
I motion 2002/03:T287 av Håkan Juholt och
Ann-Marie   Fagerström   (s)   lyfts   de
kommunala flygplatsernas betydelse  fram.
Dessa  har en central roll när det gäller
flygets utveckling och dess betydelse för
tillväxt  och  välfärd  i  hela   landet.
Därför   är   det  viktigt  att   statens
driftbidrag    till    kommunerna    inte
försämras.   Angeläget   är   också   ett
uttalande   av   riksdagen   om   stödets
betydelse för landets utveckling.

Utskottets ställningstagande

Flygtransportsystemet  skall  främja   en
positiv  regional  utveckling  genom  att
dels  utjämna  skillnader i möjligheterna
för  olika delar av landet att utvecklas,
dels    motverka   nackdelar   av   stora
transportavstånd.  Utskottet   vill   här
särskilt  peka  på  de åtgärder  som  har
vidtagits i detta syfte.
Under  år  2001  fick Luftfartsverket  i
uppdrag  att  tillsammans  med  kommuner,
länsstyrelser och Glesbygdsverket ta fram
underlag    för    att    utifrån     ett
regionalpolitiskt    perspektiv     kunna
genomföra    upphandlingar    av    vissa
flyglinjer. Underlaget presenterades  för
regeringen, som på grundval härav fattade
beslut om införande av allmän trafikplikt
på   tio  linjer.  Rikstrafiken   har   i
samverkan  med  Luftfartsverket  ansvarat
för   upphandlingen,  som   beslutats   i
augusti 2002.
Vidare  har Rikstrafiken fått i  uppdrag
att,  i samråd med bl.a. Luftfartsverket,
ta  fram ett analysverktyg för inrättande
av allmän trafikplikt.
Luftfartsverket       och        Svenska
Kommunförbundet har inlett en utvärdering
av     driftbidraget    till    kommunala
flygplatser,  bl.a. för  att  belysa  hur
stor   del   av  driftsunderskottet   hos
respektive   flygplats   som   täcks   av
bidraget.
Vidare  kan  nämnas  att  regeringen   i
budgetpropositionen för år 2003 förklarar
sin  avsikt  att  göra en utvärdering  av
driftbidraget    till    de     kommunala
flygplatserna för att ett eventuellt nytt
system  skall  kunna vara på  plats  till
budgetåret 2004.
Utskottet  hänvisar  till  pågående  och
aviserade    arbeten   och   anser    att
motionsförslagen blir helt  eller  delvis
tillgodosedda.       Dessa       avstyrks
följaktligen.

5.11 Skydd mot brottsliga handlingar


Motionsförslag

Säkerhetsrutinerna inom  flyget  är  inte
fullt tillfredsställande, är innebörden i
motion  2002/03:T462  av  Johnny  Gylling
m.fl.  (kd) (yrkande 20). Regeringen  bör
tillsätta en nationell säkerhetsutredning
där   militär,   polis,  Luftfartsverket,
flygbolag    och    andra    intressenter
gemensamt  tar  steg mot ett  ytterligare
förstärkt säkerhetsarbete. När det gäller
luftfartsskyddet,   dvs.   skyddet    mot
brottsliga  handlingar bör ambitionsnivån
ökas  så  att den inte bara omfattar  att
undvika  sådana handlingar utan även  att
förhindra   deras  planering.   Det   som
åsyftas  är  att  passagerarpassagen  och
rutinerna   på   flygplatsen   bör   vara
likformiga  oavsett om  säkerhetskontroll
görs eller inte.

Regelverk

Enligt     sin     instruktion      skall
Luftfartsverket     i     samråd      med
Rikspolisstyrelsen   ansvara   för    ett
nationellt  program för  förebyggande  av
brott    mot   den   civila   luftfartens
säkerhet.  För utrikestrafik  gäller  att
alla   passagerare  skall   kontrolleras,
inklusive    deras    handbagage.     För
inrikestrafik har gällt att minst 25 % av
passagerarna   och   handbagaget    skall
kontrolleras stickprovsvis. Genom  beslut
av    Luftfartsverket    skall    svenska
flygplatser senast den 1 oktober 2002  ha
infört  kontroll av allt bagage incheckat
för  såväl  inrikes-  som  utrikestrafik.
Luftfartsskyddet på kommunala och privata
flygplatser    finansieras    dels     av
huvudmännen,  dels av polismyndigheterna;
på  de statliga flygplatserna finansieras
luftfartsskyddet genom avgifter  som  tas
ut av passagerarna.
Med anledning av händelserna i USA den 11
september 2001 har kommissionen lagt fram
ett  förslag till förordning (KOM  (2001)
575)   om   ökade   skyddsåtgärder    mot
brottsliga  handlingar  inom  den  civila
luftfarten.  Förslaget  är  ett   led   i
arbetet  med  uppföljning  av  anmaningen
från      Europeiska      rådet      till
transportministrarna att  vidta  åtgärder
som täcker frågor om bl.a. klassificering
av    vapen,    teknisk    träning    för
besättningar,  kontroll  av  bagage  samt
kvalitetskontroll  av skyddsåtgärder  som
tillämpas  av medlemsstaterna. Ett  syfte
är  också att EU skall lägga en grund för
en      gemensam      tillämpning      av
Chicagokonventionen  om   luftfartsskydd.
Varje  medlemsstat skall  dels  anta  ett
nationellt   säkerhetsprogram   för   att
tillämpa  standarderna,  dels   utse   en
myndighet  med ansvar för samordning  och
övervakning av att programmet  genomförs.
Vidare  skall en medlemsstat  kunna  anta
strängare  regler  än  vad  som  anges  i
förordningen.

Utredning

Regeringen   har  den  10  oktober   2002
uppdragit  åt Luftfartsverket att  utreda
förutsättningarna         för         ett
avgiftsutjämningssystem för att täcka  de
svenska   flygplatsernas  kostnader   för
luftfartsskydd.  En utgångspunkt  är  att
det  bör  vara  de  som reser  som  skall
betala  för  det  förstärkta  skydd   som
kommer   dem   till  godo  när   de   nya
åtgärderna börjar tillämpas. Det är då av
väsentligt   intresse  att   de   resande
betalar en avgift som är lika hög oavsett
från vilken flygplats i Sverige de reser.
De avgifter som behöver tas ut av resande
från  mindre  flygplatser med  ett  litet
antal   resande  blir  mycket   höga   om
kostnadstäckning skall uppnås  vid  varje
enskild flygplats.
Utredningen   skall  beakta   juridiska,
ekonomiska, organisatoriska och praktiska
frågor   samt   belysa   effekterna   för
luftfartssektorn.      Vidare       skall
Luftfartsverket  föreslå   och   redovisa
möjliga   principer  för  ett   gemensamt
system     för     avgiftssättning     av
luftfartsskyddsverksamhet   på    svenska
flygplatser.  Förslaget  skall   utformas
efter    samråd   med   berörda   parter.
Uppdraget skall redovisas till regeringen
senast den 30 december 2002.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar motionärernas uppfattning
om  att  det är angeläget att ett  starkt
luftfartsskydd   upprätthålls   med   hög
säkerhet.   Som   har  framgått   i   det
föregående pågår ett omfattande arbete  i
denna   riktning  såväl  nationellt   som
internationellt. Genom regeringsuppdraget
blir  också  många  av de  instanser  som
räknas  upp  i  motionen  involverade   i
arbetet.  Någon anledning  för  riksdagen
att  göra ett uttalande finns inte, anser
utskottet  som  därmed  avstyrker  motion
2002/03:T462 (kd) i denna del.


6 Kollektiv persontrafik m.m.


Utskottets förslag i korthet
Utskottet    föreslår   att    riksdagen
godkänner    regeringens   förslag    om
bemyndigande för  regeringen  att  under
år    2003    för   ramanslaget    36:13
Rikstrafiken:   Trafikupphandling   ingå
ekonomiska förpliktelser som,  inklusive
tidigare   gjorda   åtaganden,   innebär
utgifter på högst 3 950 miljoner  kronor
under åren 2004-2009.
I  likhet  med  vad som anförs  i  flera
motioner  anser utskottet att det  finns
en   rad   problem   och   frågor   inom
kollektivtrafiken  som   måste   belysas
och   åtgärdas.   Med  hänvisning   till
pågående      arbete     inom      bl.a.
Kollektivtrafikkommittén        avstyrks
motionerna.  Även motioner  om  statligt
stöd   till  färjetrafik  över   Kvarken
avstyrks. Jämför reservationerna  22  (v
och c) och 23 (c).

Avsnittets innehåll

I  detta avsnitt behandlar utskottet  ett
regeringsförslag    om    kollektivtrafik
(prop.  2002/03:1 utg.omr. 22 punkt  19).
Regeringen    föreslår   att    riksdagen
bemyndigar regeringen att under  år  2003
för   ramanslaget   36:13   Rikstrafiken:
Trafikupphandling     ingå     ekonomiska
förpliktelser  som,  inklusive   tidigare
gjorda  åtaganden,  innebär  utgifter  på
högst  3  950 miljoner kronor under  åren
2004-2009.
Vidare   behandlar   utskottet   följande
motioner:
- 2002/03:T217 av Håkan Larsson (c),
- 2002/03:T256 av Yvonne Ångström (fp),
- 2002/03:T274 av Roger Karlsson (c),
- 2002/03:T366 av Åsa Torstensson (c),
- 2002/03:T383 av Lennart Fremling (fp),
-   2002/03:T466  yrkande   9   av   Sven
Bergström m.fl. (c),
- 2002/03:T472 av Maud Olofsson (c),
-   2002/03:T496   yrkandena   12-14   av
Kristina Zakrisson m.fl. (s),
-  2002/03:T506 av Karl Gustav  Abramsson
och Sören Wibe (båda s).

Bakgrund

För  den  lokala och regionala kollektiva
persontrafiken  skall  det  enligt  lagen
(1997:734)  om ansvar för viss  kollektiv
persontrafik   i   varje    län    finnas
länstrafikansvariga.                   De
länstrafikansvarigas   uppgifter    skall
handhas av en trafikhuvudman.
Huvudansvaret   för   den   lokala   och
regionala  kollektivtrafiken  ligger   på
länets  kommuner och landsting gemensamt,
vilka via sina trafikhuvudmän finansierar
och  planerar trafiken. I Stockholms  län
är landstinget länstrafikansvarigt och  i
Gotlands   län   är  kommunen   ansvarig.
Landstinget och kommunerna i  övriga  län
kan  dock  komma överens om att  antingen
landstinget  eller  kommunerna  i   länet
skall   vara  länstrafikansvariga.   Även
regionförbund       förekommer        som
länstrafikansvariga.
Operatörerna  ansvarar  vanligtvis  bara
för att ett visst trafikutbud produceras.
Statens   ansvar  för  kollektivtrafiken
avser     primärt    lagstiftning     och
finansiering av infrastruktur. Till detta
kan   läggas   det   ansvar   som   olika
myndigheter  har  ålagts  för  delar   av
kollektivtrafiken.  Detta  gäller   t.ex.
Banverket,  Vägverket och Luftfartsverket
inom sina respektive områden.
För    den    interregionala   kollektiva
persontrafiken inrättades år 1999  en  ny
myndighet,   Rikstrafiken.   Enligt   sin
instruktion skall  Rikstrafiken verka för
utveckling   och   samordning   av    den
interregionala  kollektiva persontrafiken
samt  för att de transportpolitiska målen
uppnås.  Vidare skall Rikstrafiken  följa
kollektivtrafikens     utveckling     och
särskilt   kartlägga   brister   i    den
interregionala kollektiva persontrafiken.
Rikstrafiken  skall  vidare  svara   för
statens upphandling av transportpolitiskt
motiverad     interregional     kollektiv
persontrafik  som  inte  upprätthålls   i
trafikhuvudmännens  regi  och   där   det
saknas  förutsättningar  för  kommersiell
drift.  Rikstrafiken  skall  också  genom
överläggningar med övriga berörda  parter
främja   frivilliga  samverkanslösningar,
verka  för  att information,  tidtabeller
och     biljettsystem    för    kollektiv
persontrafik  samordnas,  verka  för  att
handikappanpassningen    av    kollektiva
färdmedel   samordnas   mellan   samtliga
trafikslag,      verka      för       att
jämställdhetsaspekter    beaktas     inom
kollektivtrafikområdet,    ansvara    för
administrationen av transportstödet  till
Gotland   samt   fastställa   taxor   och
turplaner   för  sådan  linjesjöfart   på
Gotland  för vilken transportstöd lämnas.

Utredningar

Kollektivtrafikkommittén

I   maj  2001  tillsatte  regeringen   en
kommitté  (dir. 2001:1) med  uppgift  att
utifrån      ett      konsument-      och
helhetsperspektiv
identifiera,  analysera   och
beskriva kollektivtrafikens problem och
möjligheter,
formulera mål och visioner,
föreslå   förändringar    av
organisation, regelverk och dylikt av
betydelse    för   kollektivtrafikens
utveckling  och  ett ökat  kollektivt
resande.
Härutöver    skall    kommittén    enligt
direktiven utgöra ett forum för samarbete
mellan  staten  och  övriga  aktörer   på
kollektivtrafikområdet.  Tyngdpunkten   i
kommitténs  arbete  skall  ligga  på  den
lokala  och  regionala kollektivtrafikens
område,    och   tidsramen    för    dess
bedömningar skall omfatta tiden fram till
år 2020. I december 2001 överlämnades ett
delbetänkande,    Kollektivtrafik     med
människan i centrum (SOU 2001:106) i form
av  en  lägesrapport. Ett  slutbetänkande
skall  presenteras  senast  den  30  juni
2003.

Stockholmsberedningen

I   december  2000  tillsatte  regeringen
(dir.  2000:96) en kommitté  med  uppdrag
att   lämna   förslag  på  insatser   som
förbättrar     transportsystemet     inom
Stockholms      län       men       också
transportmöjligheterna  mellan  Stockholm
och övriga Mälardalen, övriga landet samt
internationellt. Kommittén,  som  antagit
namnet    Stockholmsberedningen,    skall
arbeta    med    syftet   att    utveckla
transportsystemet på ett för regionen och
hela  landet  miljömässigt,  socialt  och
samhällsekonomiskt     hållbart     sätt.
Kommittén skall inledningsvis också  göra
en  problemanalys av transportsituationen
samt  utarbeta en målbild som skall ligga
till     grund    för    en    långsiktig
utvecklingsstrategi. Med  utgångspunkt  i
utvecklingsstrategin   skall    kommittén
lämna    förslag    till    åtgärder    i
transportsystemet.   Enligt    direktiven
skall kommittén föreslå insatser för  att
uppnå
ökad samordning mellan de olika
trafikslagen och ökad effektivitet i det
befintliga transportsystemet,
en tillräcklig spårkapacitet,
ökad      satsning      på
kollektivtrafiken,
en  tillräcklig  vägkapacitet
mellan      norra      och      södra
Stockholmsregionen,
minskning   av  de   negativa
effekterna av biltrafiken,
förbättringar        av
transportsystemet som leder till att det
skapas  fler  platser attraktiva  för
etableringar    av    bostäder    och
arbetsplatser,
en         tillräcklig
flygplatskapacitet.
Kommittén    har    lagt     fram     två
delbetänkanden. I juni 2001 presenterades
Transportsystemet   i  Stockholmsregionen
(SOU   2001:51)   och  i   januari   2002
presenterades                  Långsiktig
utvecklingsstrategi för transportsystemet
i    Stockholm-Mälardalsregionen.    (SOU
2002:11).  Den slutliga redovisningen  av
uppdraget skall vara klar senast  den  31
december 2003.

Järnvägsutredningen

En  utredning  har tillkallats   för  att
göra  en  översyn  av organisationen  och
lagstiftningen  inom  järnvägssektorn.  I
direktivet (dir. 2001:48) ingår  att  med
utgångspunkt     i     konsumentintresset
analysera  möjliga  utvecklingsvägar  för
såväl   person-   som   godstrafiken   på
järnväg.  Härutöver skall utredningen  se
över       myndighetsstrukturen      inom
järnvägssektorn.  Utredaren   skall   mot
bakgrund  av  denna översyn ange  förslag
avseende     såväl    den    övergripande
organisationen   av   myndigheterna   som
ansvarsfördelningen dem  emellan.  Vidare
ingår  att  i  svensk rätt genomföra  nya
regler  inom  området som på  senare  tid
antagits inom Europeiska gemenskapen  och
på internationell nivå. I uppdraget ingår
också  att  göra en generell  översyn  av
järnvägslagstiftningen      för       att
modernisera denna.
Ett  delbetänkande, Rätt på spåret  (SOU
2002:48),  avlämnades i maj  2002.  Bland
frågor  som  tas upp är en ny järnvägslag
med    villkor    för   utnyttjande    av
järnvägsinfrastrukturen,  inrättandet  av
en  järnvägsstyrelse,  marknadstillträde,
kapacitetstilldelning    och    avgifter.
Frågan  om och i så fall hur bestämmelser
för    sådana   spårbundna   system   som
tunnelbana och spårväg skall inkluderas i
tillämpningsområdet    för    den     nya
järnvägslagen kommer att belysas i en fas
två    av   utredningen.   Den   slutliga
redovisningen    av    uppdraget    skall
redovisas senast den 15 mars 2003.

EG-regler för trafikupphandling

Kommissionen presenterade i juli 2000 ett
förslag (KOM(2000)7 slutlig) till  en  ny
förordning  som  reglerar upphandling  av
kollektivtrafik  på den  inre  marknaden.
Syftet är att främja effektiviteten  inom
kollektivtrafiken       och        stärka
rättssäkerheten    när     det     gäller
regeltillämpningen. Förslaget utgår  från
att     kollektivtrafiken    bör     vara
konkurrensutsatt och grundas på principen
om kontrollerad konkurrens.
Förordningen  skall vara  tillämplig  på
nationellt       och      internationellt
tillhandahållande  av kollektivtrafik  på
järnväg,  väg  och  inre  vattenvägar.  I
förordningen fastställs villkoren för när
en    behörig   myndighet   får   ersätta
trafikoperatörer för utgifter  i  samband
med  uppfyllandet  av  krav  på  allmänna
tjänster.    Vidare    fastställs     när
myndigheter    får   bevilja    exklusiva
rättigheter     för     bedrivande     av
kollektivtrafik.  Efter   behandling   av
förslaget    i   Europaparlamentet    har
kommissionen lagt fram ett ändrat förslag
(KOM(2002)107   slutlig);  revideringarna
gäller  främst längre avtalstider och  en
längre övergångsperiod.

6.1 Ekonomiska förpliktelser


Regeringens förslag

Ramanslaget      36:13      Rikstrafiken:
Trafikupphandling   finansierar   statens
upphandling     av     transportpolitiskt
motiverad     interregional     kollektiv
persontrafik och andra kostnader som  går
att hänföra till Rikstrafikens uppgifter.
Anslaget    får    även   användas    för
utredningar med anknytning till kollektiv
persontrafik.
Riktrafiken   bör   enligt   regeringens
mening  få  sluta upp till fem  år  långa
trafikeringsavtal.  Därför  föreslås  att
riksdagen bemyndigar regeringen att under
2003  för ramanslaget 36:13 Rikstrafiken:
Trafikupphandling     ingå     ekonomiska
förpliktelser och som, inklusive tidigare
gjorda  åtaganden,  innebär  utgifter  på
högst  3  950 miljoner kronor under  åren
2004-2009.

Utskottets ställningstagande

Utskottet    har   ingen   erinran    mot
regeringens  förslag om bemyndigande  att
ingå  ekonomiska förpliktelser. Utskottet
förutsätter        att         regeringen
fortsättningsvis kommer  att  ange  vilka
beräkningsgrunder som  ligger  bakom  det
begärda      bemyndigandet.     Förslaget
tillstyrks därmed.

6.2 Riktlinjer m.m. för
trafikupphandlingen


Motionsförslag

I  motion  2002/03:T466 av Sven Bergström
m.fl.  (c) (yrkande 9) anförs att statens
ansvar     för    en    väl    fungerande
infrastruktur  i  alla  delar  av  landet
omfattar        upprätthållande        av
kollektivtrafik  på rimlig  nivå  även  i
glesbygder. Motionärerna avser inte  bara
interregional  trafik  -  trafik   mellan
länen  -  utan även trafik inom länen.  I
glesbygder  är  det  svårt  att   bedriva
trafik   som  är  lönsam,  påpekas   det.
Samtidigt   har  kollektivtrafiken   stor
betydelse  inte  minst för arbetspendlare
samt  för  ungdomar och äldre runt  om  i
bygderna. Som exempel lyfter motionärerna
fram  att  avtalet  mellan  å  ena  sidan
Rikstrafiken    och   å    andra    sidan
Länstrafiken i de fyra nordligaste  länen
om  ekonomiskt bidrag kommer att  upphöra
nästa  år  och  att det  finns  risk  att
bidraget kan bli halverat.
Ett  likalydande  förslag  framställs   i
motion 2002/03:T217 av Håkan Larsson (c).
Motionären  finner att det  är  dags  för
staten  att ekonomiskt medverka till  att
en    fungerande   kollektivtrafik    kan
upprätthållas  även  i  de   glesbebyggda
delarna av norra Sverige.
Ett   uppdrag   till   Rikstrafiken   att
upphandla   persontrafik  på   TGOJ-banan
mellan   Nyköping/Oxelösund   och    Flen
föreslås  i motion 2002/03:T274 av  Roger
Karlsson   (c).   Samtidigt   som   stora
satsningar på järnvägen aviseras för  den
kommande   tolvårsperioden   finns    det
järnvägssträckor   som   i    dag    inte
trafikeras med persontrafik, trots att de
är   väl   lämpade  för  sådan,  föreslår
motionären  som  hänvisar  till  att   av
Rikstrafiken  anlitat  konsultföretag  är
TGOJ-banan  en sträcka som bör  övervägas
för upphandling.
Statens  och de lokala trafikhuvudmännens
samlade ansvar för Bohusbanan är ämnet  i
motion  2002/03:T366 av  Åsa  Torstensson
(c). Motionären anser det förvånande  att
vikten  av tillväxt i hela landet  hävdas
samtidigt     som    statens    fortsatta
medfinansiering  av  Bohusbanan  är  satt
under diskussion. Bohusbanan bör ses  som
en  länk i ett kollektivtrafiknät  mellan
Strömstad   och   Varberg   och    mellan
Strömstad och Landvetter flygplats.
I motion 2002/03:T383 av Lennart Fremling
(fp)     hävdas    behovet     av     ett
samhällsekonomiskt       synsätt        i
trafikpolitiken  för  att   person-   och
godstrafiken   skall  fördelas   på   ett
optimalt sätt mellan olika transportslag.
Enligt   motionärens   uppfattning    har
riksdagen  genom  sina transportpolitiska
beslut   lagt  en  bra  grund   för   det
fortsatta  agerandet i trafikfrågor.  När
det   emellertid  gäller   anslaget   för
trafikupphandling förefaller  regeringens
förslag    snarare   vara   baserat    på
tradition, anför motionären och  hänvisar
till  att  beloppet  anges  ha  justerats
tillbaka   till   en  ursprunglig   nivå.
Riksdagen  bör begära ett beslutsunderlag
som   redovisar   den  samhällsekonomiska
kalkylen, anser han.
Avregleringen har fungerat  relativt  väl
på   högtrafikerade  linjer  medan  andra
linjer  har  drabbats av  kraftigt  höjda
priser  och  sämre  utbud,  anser  man  i
motion 2002/03:T496 av Kristina Zakrisson
m.fl.  (s).  Priset för flyg till  mindre
orter  är  högre i Sverige  än  de  är  i
Finland,    trots   relativt    likartade
förhållanden,  heter det  vidare.  Staten
bör  ta  ansvar  för ett  system  så  att
flygtrafiken  på  vissa olönsamma  linjer
kan  upprätthållas (yrkande 12). När  det
gäller interregional kollektivtrafik  med
buss  och  tåg bör ett förstärkt statligt
stöd  lämnas i fortsättningen; den  glesa
kollektivtrafiken på landsbygden  är  ett
hinder för utvecklingen i stora delar  av
skogslänen  (yrkande 13).  Det  är  också
angeläget  att  de olika trafikföretagens
informationssystem kopplas  ihop  så  att
konsumenterna  lättare   kan   hitta   de
förbindelser  som  bäst  motsvarar  deras
behov,   betonas  i  motionen.   Särskilt
viktigt   är  detta  i  skogslänen,   där
avstånden  är stora och där  ett  enskilt
trafikslag  sällan har  tillräckligt  hög
servicegrad   för   att   ensamt    kunna
tillgodose behovet. Rikstrafiken bör  ges
ett  tydligt  uppdrag att  verka  för  en
sådan samordning (yrkande 14).

Utskottets ställningstagande

Statens ansvar för olönsamma linjer m.m.

I flera motioner berörs kollektivtrafiken
i glesbygd; särskild tyngdpunkt läggs vid
förhållandena  i  de nordliga  länen  och
vissa delar av skogslänen.
Utskottet instämmer med motionärerna  om
angelägenheten    av   tillfredsställande
transportmöjligheter  över  hela  landet.
Kollektivtrafik    är    en    del     av
samhällsservicen,  och  människor   skall
inte tvingas flytta på grund av brister i
transportsystemet. Ett  rimligt  mått  av
valfrihet är också viktigt. Som utskottet
nyss har redovisat vilar det övergripande
ansvaret  på staten när det gäller  resor
mellan  olika regioner. Enligt utskottets
mening     bör     den     interregionala
kollektivtrafiken  så långt  som  möjligt
drivas på kommersiella villkor. Ett  sätt
att   åstadkomma   en  tillfredsställande
transportförsörjning    är    att     den
interregionala kollektivtrafiken  i  ökad
utsträckning  samordnas  med  lokal   och
regional  kollektivtrafik.  Utöver  sådan
samordning förutsätts också ett  statligt
stöd.  Som nämnts i det föregående  utgår
detta  stöd  i  form  av  upphandling  av
trafik som bedöms inte kunna bedrivas  på
kommersiella grunder. Utskottet  påminner
i sammanhanget att flera av Rikstrafikens
upphandlingar har genomförts i  samverkan
med  trafikhuvudmännen, bl.a. i syfte att
förbättra  samordningen  mellan  regional
och  interregional trafik.  Detta  gäller
t.ex.   Tåg  i  Bergslagen  och  Västtåg.
Vidare  konstaterar  utskottet  att   den
upphandlade trafiken har utvidgats - från
att  i princip bara ha omfattat tågtrafik
till  att  omfatta alla  trafikslag.  Som
exempel   kan   nämnas   upphandling   av
busstrafik längs Norrlandskusten  och  av
tio inrikes flyglinjer.
Som   framkommer   i  motionerna   finns
emellertid  vissa problem och frågor  som
måste   belysas  och  åtgärdas  för   att
kollektivtrafiken skall  kunna  utvecklas
på  ett  ändamålsenligt  sätt.  Trots  de
satsningar som har gjorts av såväl staten
som         trafikhuvudmännen         har
resandeutvecklingen                  inom
kollektivtrafiken       inte        varit
tillfredsställande.  Här  vill  utskottet
erinra  om  att  i Rikstrafikens  uppgift
ingår    att   följa   kollektivtrafikens
utveckling och särskilt kartlägga brister
i   den   interregionala  persontrafiken.
Vidare  vill utskottet peka på att  flera
av  de frågor som tas upp av motionärerna
dr  föremål  för överväganden i  pågående
utredningar.
Enligt   utskottets   uppfattning    bör
resultatet   av  dessa  utredningsarbeten
avvaktas;   utskottet  räknar   med   att
regeringen - efter sedvanligt beredning -
kommer   att  lägga  fram  förslag   till
riksdagen.
Med det sagda avstyrker utskottet de  nu
behandlade    förslagen   i    motionerna
2002/03:T217  (c), 2002/03:T466  (c)  och
2002/03:T496 (s).

Samhällsekonomiska kalkyler som
beslutsunderlag vid upphandling

Utskottet  delar den uppfattning  om  ett
samhällsekonomiskt       synsätt        i
transportpolitiken   som   kommer    till
uttryck i motion 2002/03:T383 (fp); detta
är  en förutsättning för att person-  och
godstrafiken skall kunna fördelas på  ett
optimalt sätt mellan olika transportslag.
Detta  är  också en grundläggande  del  i
riksdagens transportpolitiska  beslut  år
1998. Enligt utskottets mening råder  det
emellertid ingen motsättning mellan detta
synsätt och den anslagsberäkning som görs
för  Rikstrafiken. Utskottet  utgår  från
att   Rikstrafiken  med  utgångspunkt   i
tilldelat      ramanslag      gör      en
samhällsekonomisk   bedömning    av    de
alternativa  projekt  som  övervägs   och
väljer   det   som   bedöms   vara    det
samhällsekonomiskt  mest  angelägna.  Med
det sagda avstyrks motionsförslaget.

Samordning av trafikföretagen

I  likhet  med  vad  som  sägs  i  motion
2002/03:T496  (yrkande  14)   (s)   anser
utskottet  att  det är angeläget  att  de
olika trafikföretagens informationssystem
kopplas ihop så att konsumenterna lättare
kan   hitta  de  förbindelser  som   bäst
motsvarar   deras  behov.  Ett  effektivt
interregionalt      kollektivtrafiksystem
förutsätter   en   samverkan    så    att
biljettbokningsfunktionerna   underlättas
och  att resenärerna kan boka biljett för
hela   resan  oberoende  av   hur   många
operatörer   som  finns   på   marknaden.
Utskottet kan konstatera att Rikstrafiken
enligt  sin instruktion skall  verka  för
samordning    av    den    interregionala
kollektiva     persontrafiken.      Genom
överläggningar  med  berörda  parter  kan
Rikstrafiken   bl.a.  främja   frivilliga
samverkanslösningar samt  verka  för  att
information,       tidtabeller        och
biljettsystem för kollektiv  persontrafik
samordnas.
I   budgetpropositionen  för   år   2003
redovisas  vidare  att  Rikstrafiken  har
drivit       och      utvecklat       ett
trafikslagsövergripande projekt,  benämnt
Hela resan. Projektets syfte är att   öka
tillgängligheten  till kollektivtrafiken.
Myndigheten    har   drivit    krav    på
bokningssamarbete  genom   ett   särskilt
datagränssnitt,  redovisat  ett   förslag
till    ett   enda   telefonnummer    för
upplysning   om   kollektivtrafiken   och
lanserat     en    Internetportal     med
övergripande    information    om    hela
trafiksektorn.
I   detta   sammanhang  vill   utskottet
erinra  om den verksamhet som bedrivs  av
Samtrafiken  i  Sverige  AB.  Samtrafiken
syftar  till  att  lämna  information   -
främst genom Internet - till de resenärer
som   behöver  göra  byten  mellan  olika
trafikföretag   för  att   nå   resmålet.
Bolaget,   som  bildades  år  1993,   ägs
gemensamt  av  Arlanda Express,  BK  Tåg,
Destination Gotland, SJ, Tågkompaniet och
länstrafikföretagen i alla län.
Enligt   utskottets  uppfattning   pågår
arbete  i  den  riktning som motionärerna
syftar till. Någon åtgärd från riksdagens
sida  är  inte behövlig med anledning  av
motionsförslaget; detta avstyrks.

Vissa bansträckningar

Motionsvägen  har  väckts   förslag   som
gäller  trafiken på vissa  bandelar.  Ett
förslag  går ut på att  Rikstrafiken  bör
ges  i uppdrag att upphandla persontrafik
på  banan  mellan Nyköping/Oxelösund  och
Flen.    Ett    annat   förslag    gäller
Bohusbanan, som enligt motionärens mening
bör    ses    som   en   länk    i    ett
kollektivtrafiknät mellan  Strömstad  och
Varberg   och   mellan   Strömstad    och
Landvetter flygplats.
Som  har  omtalats i det föregående  har
Rikstrafiken   i   sin  instruktion   ett
stående  uppdrag att kartlägga brister  i
den       interregionala       kollektiva
persontrafiken och svara för  upphandling
av      transportpolitiskt      motiverad
interregional kollektiv persontrafik  som
inte  upprätthålls  i  trafikhuvudmännens
regi  och  där det saknas förutsättningar
för  kommersiell drift. Enligt utskottets
uppfattning   finns  således   nödvändiga
förutsättningar   för  Rikstrafiken   att
vidta   de   åtgärder  som  den   bedömer
ändamålsenliga  med  avseende   på   sitt
uppdrag   och  tillgängliga  medel.   Med
hänvisning  till  det  anförda   avstyrks
motionerna    2002/03:T274    (c)     och
2002/03:T366 (c).

6.3 Färjetrafik över Kvarken


Bakgrund

Två  färjelinjer har tidigare  trafikerat
Kvarken   mellan  Sverige  och   Finland.
Persontransporter har utförts mellan Umeå
i  Västerbotten  och Vasa  i  Österbotten
medan   godstransporter  utförts   mellan
Härnösand   och  Vasa.  Tidigare   bidrog
taxfreeförsäljningen     ombord      till
kostnadstäckningen  för   persontrafiken.
Sådan  försäljning  är  emellertid   inte
längre   tillåten  enligt  EG:s   regler.
Sedermera    beslutades    om     statlig
upphandling  som  en  tillfällig  åtgärd.
Enligt vad utskottet erfarit har trafiken
med  Botnia Link upphört den 20  november
2002.
Riksdagens transportpolitiska beslut  år
1998  innebar  att  interregional  trafik
skall  bedrivas på kommersiella  grunder.
Undantag bör dock göras för sådan  trafik
som  är transportpolitiskt motiverad  men
som  inte  kan  bedrivas på affärsmässiga
villkor. I april 2002 fattades ett beslut
av   regeringen  av  innebörden  att  ett
fortsatt statligt stöd till färjetrafiken
inte  var  transportpolitiskt  motiverat.
Den  finländska staten har dock  beslutat
om      fortsatt      upphandling      av
persontrafiken.  Det finländska  rederiet
har    låtit    svenskflagga    fartyget;
innebörden  härav  är att  rederiet  inte
betalar  vare  sig skatter  eller  social
avgift för besättningen.

Motionsförslag

I  motion  2002/03:T472 av Maud  Olofsson
(c) framhålls att staten måste ta sin del
av   ansvaret   för  färjetrafiken   över
Kvarken    mellan    Umeå    och    Vasa.
Motionärerna  anser att denna  trafik  är
angelägen för utvecklingen - inte bara  i
de  direkt  berörda regionerna  utan  för
EU:s   nordliga  regioner  och  för   det
arktiska   samarbetet.  Det  hänvisas   i
motionen  till att den finländska  staten
ger  stöd  för att säkerställa  trafiken,
och  motionärerna riktar kritik  mot  att
den  svenska  staten  i  stället  skjuter
ifrån sig ansvaret.
En  utredning om förutsättningarna att ge
statligt  stöd  till  färjetrafiken  över
Kvarken  begärs i motion 2002/03:T256  av
Yvonne      Ångström     (fp).      Efter
taxfreeförsäljningens upphävande  brottas
färjetrafiken    med   lönsamhetsproblem,
anför motionären.
Även i motion 2002/03:T506 av Karl Gustav
Abramsson och Sören Wibe (båda s)  hävdas
att  det finns behov av insatser för  att
trygga  passagerartrafiken över  Kvarken,
inte minst mot bakgrund av dess betydelse
för den regionala utvecklingen. Turismen,
med  besökare bl.a. österifrån, är viktig
för  inlandet  i  norra  Sverige,   anför
motionärerna  som  också  pekar  på   att
färjelinjen    är   strategisk    i    de
internationella  projekt  som  pågår  för
trafikkorridoren    från    Norge    över
Västerbotten   och   vidare   mot   bl.a.
Finland.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att det inte bör  ankomma
på   riksdagen  att  lägga   fast   vilka
nationella      eller     internationella
förbindelser  där  staten  bör  upphandla
trafik.  I  stället bör detta ankomma  på
Riktrafiken och regeringen att i enlighet
med  det transportpolitiska målet  -  och
inom  givna  ekonomiska ramar  -  närmare
bedöma  vilken  trafik  som  staten   bör
upphandla.  Såvitt  gäller  det  aktuella
fallet har utskottet erfarit att rederiet
-   till   följd   av  att   färjan   har
svenskregistrerats - inte betalar skatter
eller  sociala avgifter, och detta  torde
utgöra  en  besparing  för  rederiet  som
motsvarar  drygt hälften  av  den  finska
statens upphandlingskostnad.
Mot  bakgrund  av  det anförda  avstyrks
förslagen i motionerna 2002/03:T256 (fp),
2002/03:T472 (c) och 2002/03:T506 (s).
7 Gotlandstrafiken


Utskottets förslag i korthet
Utskottet  delar  den  uppfattning   som
förs fram motionsvägen om behovet av  en
långsiktig          lösning          för
Gotlandstrafiken.  Med  hänvisning  till
att  resultaten  av ett samarbetsprojekt
på  Gotland  bör avvaktas och  till  att
utvärdering  behövs  av  den  eventuella
påverkan på fraktkostnaderna som de  nya
höghastighetsfärjorna  kan  få  avstyrks
motionerna.  Jämför reservation  24  (m,
fp, kd, c).

Avsnittets innehåll

I   detta   avsnitt  behandlar  utskottet
följande motioner:
-  2002/03:T205 av Nils Fredrik  Aurelius
(m),
-  2002/03:T231 yrkandena 1-3 av Marietta
de Pourbaix-Lundin (m),
-  2002/03:T309 av Agne Hansson och  Lena
Ek (båda c),
-   2002/03:T434  av  Lena  Ek  och  Agne
Hansson (c),
-   2002/03:T466  yrkande  22   av   Sven
Bergström m.fl. (c),
-  2002/03:T489 av Sylvia Lindgren  m.fl.
(s),
-   2002/03:N266  yrkande  7  av   Helena
Bargholtz (fp).

7.1 Långsiktig lösning för
Gotlandstrafiken


Bakgrund

Antalet   resenärer  i   Gotlandstrafiken
uppgick  under år 2001 till  omkring  1,3
miljoner passagerare, vilket i stort sett
är  samma  antal  som året  dessförinnan.
Godsvolymen, som har varierat något  över
tiden,  har  under de senaste åren  ökat.
Enligt  vissa bedömningar kan  man  räkna
med en årlig tillväxt av trafikvolymen på
mellan  2  och 4 %. Trafiken bedrivs  för
närvarande    med   dels   konventionella
färjor, dels en höghastighetsfärja. Under
högsäsong  förstärks  trafiken   med   en
godsfärja.
Linjesjöfarten        på         Gotland
subventioneras på två sätt.
Det  ena är det statliga transportstödet
till  färjetrafiken på Gotland, varigenom
både     person-     och     godstrafiken
subventioneras.  För  detta  ändamål  gör
staten  en  upphandling av färjetrafiken.
Det  rederi som har upphandlats har  -  i
realiteten  -  getts en  monopolställning
genom  lagen (1996:19) om begränsning  av
rätten   att   bedriva  linjesjöfart   på
Gotland    med   tillhörande   förordning
(1997:748). Förordningen gäller  den  som
utför  regelbundna sjötransporter  mellan
Gotland  och svensk hamn belägen  utanför
Gotland  (1 §). Den som utför regelbundna
sjötransporter mellan Gotland och  svensk
fastlandshamn        måste         anlöpa
fastlandshamnen  minst  fem  gånger   per
vecka året runt (2 §).
Det  andra  är  ett  system  som  ligger
utanför  den statliga budgeten och  genom
vilket  det  enbart är  godstrafiken  som
subventioneras.  Systemet  består  av  en
kombination    av    två    inslag,    en
högstprisreglering och en "uppbördsrätt",
det        s.k.        Gotlandstillägget.
Bestämmelserna   om  högstprisregleringen
finns    i    lagen    (2000:1377)    med
bemyndigande  om utjämning av  taxor  för
vissa                 lastbilstransporter
(taxeutjämningslagen).  Den  innebär  att
transportförmedlingsföretagens taxor  för
godstransporter  till  och  från  Gotland
skall motsvara taxan för en transport  av
motsvarande  längd i övriga  landet.  Som
kompensation                         till
transportförmedlingsföretagen  för  deras
merkostnader,   får   de   uppbära    ett
frakttillägg,  Gotlandstillägget.   Detta
uppgår  för  närvarande  till  0,4  %  av
värdet  på  alla inrikes fjärrtransporter
med  lastbil. En viss osäkerhet råder  om
hur  mycket  Gotlandstillägget inbringar;
enligt en beräkning uppgår det till 35-40
miljoner kronor per år.

Utredning

Frågan  om trafiken på Gotland har  genom
åren  varit  föremål för ett stort  antal
utredningar. Den senaste kom  till  stånd
genom regeringens beslut i december  2000
om    direktiv    för    en    förhandlad
helhetslösning    för   Gotlandstrafiken.
Uppdraget   gick   ut   på   att    genom
förhandlingar  med berörda  parter  finna
och förankra en acceptabel lösning.
Utredningen   lämnade  sitt   betänkande
(SOU          2001:66)         Garanterad
transportstandard   för   Gotland    till
regeringen  i  augusti  2001.   I   detta
föreslogs     sammanfattningsvis      att
riksdagen skulle besluta om en garanterad
transportstandard för Gotland  enligt  de
närmare  förslagen  i utredningen.  Denna
garanterade   transportstandard    avsågs
gälla fullt ut senast den 1 januari 2003.
Bland   de   mer  preciserade  åtgärderna
ingick    avskaffandet   av   det    s.k.
Gotlandstillägget   kombinerat   med   en
sänkning  av  längdmetertaxan  för  gods.
Vidare    skulle    högstprisförordningen
slopas   senast   den  1  januari   2003.
Uppgiften att - senast från den 1 januari
2003    -    genomföra   sänkningen    av
längdmetertaxan      för      gods      i
Gotlandstrafiken  till   40   kr   skulle
åläggas    Rikstrafiken,    som    skulle
tillföras  29 miljoner kronor för  detta.
Ytterligare  ett  inslag  i  utredningens
förslag  var att länsstyrelsen i Gotlands
län  skulle tilldelas 1 miljon kronor  år
2002  för att stimulera samverkan  mellan
företag  på  Gotland i fråga om  köp  och
uppläggning av transporter.

Tidigare behandling i riksdagen

Riksdagen    beslutade    1996     (prop.
1995/96:44,   bet.   1995/96:TU7,   rskr.
1995/96:99) att Gotlandstillägget  skulle
avvecklas med en tredjedel per år över en
treårsperiod  samt att lagen  (1979:1035)
med  bemyndigande om utjämning  av  taxor
för  vissa lastbilstransporter (taxeutjäm
ningslagen) skulle upphöra att gälla  vid
utgången  av  1998.  I  avvaktan  på   en
långsiktig   lösning   av    frågan    om
transportstöd till och från  Gotland  har
dock  upphävandet  av taxeutjämningslagen
skjutits  upp,  genom riksdagsbeslut,  år
från  år. Det var dock inte lämpligt  att
fortsätta  att  göra  ändringar  i  lagen
eftersom   detta  skapar  en  komplicerad
författningsstruktur.    En    ny     lag
(2000:1377) med bemyndigande om utjämning
av  taxor  för  vissa lastbilstransporter
ersatte därför 1979 års lag i avvaktan på
att  frågorna avseende formerna  för  ett
stöd  till  transporterna till  och  från
Gotland långsiktigt kan lösas.
Den  senaste gången som Gotlandstrafiken
behandlades   var   hösten   2001.    Med
anledning  av  motioner i frågan  anförde
trafikutskottet   i  det   av   riksdagen
godkända  betänkandet  (prop.  2001/02:1,
bet.   2001/02:TU1)  att  utskottet   med
tillfredsställelse      noterade      att
utredarens  förslag  om  avskaffande   av
systemet med Gotlandstillägget m.m. låg i
linje  med  vad  utskottet tidigare  hade
förordat. Vidare välkomnade utskottet att
utredaren  tagit som en utgångspunkt  för
sitt   förslag   ett  uttalande   i   den
regionalpolitiska            utredningens
slutbetänkande (SOU 2000:87).  Där  sades
att  utredningen såg det som rimligt  att
bibehålla en strävan att kostnaderna  för
transporter    till   fastlandet    skall
motsvara  kostnaderna för vägtransporter.
Utredarens   ståndpunkt   var   att   den
föreslagna  sänkningen av längdmetertaxan
skulle  neutralisera de merkostnader  som
Gotland har till följd av ö-läget.
Vidare  framhöll utskottet att utredaren
hade  lagt  fram ett flertal  intressanta
förslag,  vilka också var under beredning
i  Regeringskansliet. Utskottet sade  sig
dela   utredningens   och   motionärernas
uppfattning att det var angeläget att det
framtida stödet till Gotlandstrafiken  nu
fick  en  långsiktig lösning, som  medger
förutsägbarhet  för alla berörda.  Frågan
om  Gotlandstrafiken, betonade utskottet,
borde  inte  ytterligare  fördröjas,  och
utskottet   utgick  från   att   den   av
utredaren    angivna    tidsramen    blev
riktningsgivande   för   regeringen.    I
avvaktan  på  regeringens  förslag  ansåg
utskottet   att   något   uttalande    av
riksdagen inte var erforderligt.

Regeringens bedömning

I      budgetpropositionen      redovisar
regeringen de åtgärder som har  vidtagits
hittills  med  anledning av  utredningens
förslag.   Rikstrafiken  och  Destination
Gotland   tecknade,   efter   regeringens
godkännande,    ett   tilläggsavtal    om
trafiken,    vilket   reglerar    fartygs
ersättningar  och övriga justeringar  som
föranleds     av     att      de      nya
höghastighetsfärjorna  sätts  i   trafik.
Trafikupplägget    som     regleras     i
tilläggsavtalet bygger till stor  del  på
vad    som    föreslogs   i   betänkandet
Garanterad transportstandard för Gotland.
Vidare    har    medel    avsatts    till
Länsstyrelsen  i Gotlands  län  till  ett
samverkansprojekt    för    att    pressa
transportkostnaderna i enlighet  med  vad
som  föreslogs i betänkandet.  Resultatet
härav   skall  redovisas  senast  den   1
februari 2003.
Regeringen  säger sig dela  utredningens
bedömning      att      slopandet      av
Gotlandstillägget är angeläget. Samtidigt
anförs att ett slutligt ställningstagande
till  att avskaffa Gotlandstillägget  bör
anstå.   Det   hänvisas  till   att   det
statsfinansiella  läget   är   ansträngt.
Vidare     åberopas    att     de     nya
höghastighetsfärjorna  som  nyligen   har
satts  in på linjen kan komma att påverka
transportkostnaderna.  I  sitt  remissvar
varnade  åkeribranschen för  ökade  trans
portkostnader  om  förslaget  genomfördes
innan  de nya höghastighetsfärjorna satts
i  trafik.  Slutligen hänvisas  till  det
samarbetsprojekt   som   initierades   på
Gotland  som  en  följd  av  förslaget  i
utredningen,   vars   resultatet    skall
redovisas den 1 februari 2003. Regeringen
menar  att  resultatet av  såväl  de  nya
färjornas  inverkan  på  fraktkostnaderna
som  av  samarbetsprojektet bör avvaktas.
Regeringen   förklarar  sin  avsikt   att
återkomma  till riksdagen beträffande  en
avveckling av Gotlandstillägget.

Motionsförslag

Gotland  bör  beaktas  som  en   del   av
fastlandet   i  transporthänseende,   och
godstransporterna    bör    därför    ges
ordentliga  ekonomiska  möjligheter   och
persontransporterna  måste  säkerställas,
sägs   i  motion  2002/03:T466  av   Sven
Bergström   m.fl.  (c)   Ett   riksdagens
uttalande   begärs  av   innebörden   att
trafiken  till och från Gotland måste  få
en  långsiktig lösning och en lösning som
sker på Gotlands villkor.
I motion 2002/03:T434 av Lena Ek och Agne
Hansson (båda c) krävs att regeringen för
riksdagen skall lägga fram förslag om  en
garanterad transportstandard för  Gotland
i enlighet med förslagen i utredningen om
Gotlandstrafiken.
Enligt vad som sägs i motion 2002/03:T231
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) behövs
det   två   hamnar   på   fastlandet    i
Gotlandstrafiken.  Mycket  tyder  på  att
godstrafiken  vid den södra destinationen
(Oskarshamn) kommer att öka,  bl.a.  till
följd  av  EU-samarbete.  För  den  norra
destinationen (Nynäshamn) behöver väg  73
byggas    ut    till   motorvägsstandard.
Härutöver   efterfrågar  motionären   ett
beslut  som säkerställer nytt  tonnage  i
Gotlandstrafiken.  Utvecklingen  -   inte
minst under sommaren 2002 - har visat att
ett  modernt tonnage med större kapacitet
är   nödvändigt   för   Gotlandstrafiken.
Rikstrafiken   bör   ges   direktiv   som
möjliggör detta, anförs det. Enligt samma
motionär bör längdmetertaxan sänkas.  Hon
beklagar  att regeringen inte  avser  att
komma  med  förslag med denna  inriktning
trots  att  en sådan åtgärd skulle  kunna
skapa  framtidstro  och investeringsvilja
hos de gotländska företagen.
Vikten  av  att prioritera en lösning  av
Gotlandstrafikens problem  understryks  i
motion  2002/03:N266 av Helena  Bargholtz
(fp).  Den oro som gotlänningarna  känner
för     den     olösta     frågan      om
färjekommunikationerna med Gotland  måste
respekteras.         Ansvaret         för
Gotlandstrafiken  bör flyttas  över  till
Vägverket,  som  ju  ansvarar  för  annan
färjetrafik,  och kostnaden  bör  ingå  i
verkets  budget. Regeringen har  i  årets
budgetproposition     inte      fullföljt
förslaget    i   utredningen   Garanterad
transportstandard  för  Gotland  om   ett
slopat Gotlandstillägg.
Färjetrafiken  till  och   från   Gotland
präglas   av   sårbarhet,   bl.a.   genom
väderleksförhållanden,    anför    Sylvia
Lindgren m.fl. (s) i motion 2002/03:T489.
Det   har   framkommit  att   Destination
Gotland för de nya snabbfärjorna planerar
att minska minimibemanningen till 28 man.
Avkall     på     säkerheten     påverkar
besöksnäringen  och  tillväxtmöjligheten;
samtidigt     riskeras     ett      antal
arbetstillfällen för gotlänningarna.

Utskottets ställningstagande

Avskaffande av systemet med
Gotlandstillägget m.m.

Som  framgått har frågan om transporterna
till  och  från Gotland under årens  lopp
varit   föremål  för  ett   stort   antal
utredningar    och   överväganden    inom
regeringen  och riksdagen.  Nu  redovisar
regeringen  sin bedömning att ytterligare
frist  behövs innan mer konkreta  förslag
läggs  fram för riksdagen. Det anges  att
resultatet  av  såväl  de  nya  färjornas
inverkan  på  fraktkostnaderna   som   av
samarbetsprojektet     bör      avvaktas.
Regeringen förklarar samtidigt sin avsikt
att  återkomma till riksdagen beträffande
en   avveckling   av   Gotlandstillägget.
Utskottet  noterar  denna  bedömning  och
utgår  från  att  regeringens  förslag  i
denna   fråga   kommer   att   föreläggas
riksdagen under år 2003.
Såvitt  gäller  motionsförslaget  om  en
sänkning    av    längdmetertaxan    vill
utskottet  peka  på att en  sådan  åtgärd
ingick   som  en  del  i  den  föreslagna
"paketlösningen"  om ett  avskaffande  av
Gotlandstillägget. Utskottet  förutsätter
att nuvarande bidragssystem ligger fast i
avvaktan  på ett samlat ställningstagande
om     en    långsiktig    lösning    för
Gotlandstrafiken.
Mot   den   nu  angivna  bakgrunden   är
utskottet  inte berett att nu  tillstyrka
de  motionsförslag som gäller avskaffande
av systemet med Gotlandstillägget m.m.

Modernare tonnage

Vad    gäller    förslaget    i    motion
2002/03:T231,  och  som  går  ut  på   en
modernisering   av  kombifärjorna,   vill
utskottet  hänvisa till det tilläggsavtal
som   nu  har  tecknats  och  för  vilket
utskottet har redogjort i det föregående.
Mot   denna  bakgrund  saknas  skäl  till
åtgärd  från  riksdagens  sida;  motionen
avstyrks.

Säkerheten i Gotlandstrafiken

Utskottet har - beträffande säkerheten  i
Gotlandstrafiken    -     ingen     annan
uppfattning är den som redovisas i motion
2002/03:T489.                  Riksdagens
transportpolitiska   beslut   innefattade
även sjösäkerheten. Inom kategorin färje-
och passagerarsjöfart formulerades därvid
ett  mål  om att inga allvarliga  olyckor
skall     inträffa.     Ansvaret      för
fartygssäkerheten  åvilar   redare    och
befälhavare.       Bestämmelser        om
fartygssäkerhet    regleras    i     stor
utsträckning  genom fartygssäkerhetslagen
(1988:49).  Tillsynsansvaret  ligger  hos
Sjöfartsinspektionen;  i   detta   ligger
också frågan om fartygsbemanning.
Det  kan  tilläggas att  det  finns  ett
förslag till EG-direktiv om bl.a. säkrare
passagerarfartyg      i       gemenskapen
(KOM(2002)158   slutlig).   Syftet    med
direktivet är att åtgärda de brister  som
har    visat    sig   i   den    gällande
lagstiftningen på området. Med vad nu har
redovisats  anser  utskottet  att   något
uttalande av riksdagen inte är behövligt.
Motionen avstyrks därför.

7.2 Nya färjeförbindelser


Motionsförslag

I motion 2002/03:T309 av Agne Hansson och
Lena Ek (c) förs fram ett förslag om  att
en    bilfärjelinje    skall    etableras
sommartid mellan Öland och Gotland.  Näst
jordbruket är turistnäringen den  största
näringsgrenen, både på Öland och Gotland.
En   bilfärjeförbindelse   mellan   öarna
skulle   bli   ett  stort   tillskott   i
turismutbudet och dessutom bidra till ett
ökat   utbyte   mellan   länderna   kring
Östersjön.
I  motion  2002/03:T205 av  Nils  Fredrik
Aurelius (m) hävdas att båda öarna  Öland
och Gotland lider av att det finns trafik
i  endast  ett led, vilket gör  dem  till
"återvändsgator".     En      matartrafik
Oskarshamn-Öland-Gotland skulle  lösa  en
del av problemen, anför motionären. Under
de  första  åren  skulle en  sådan  linje
behöva  ett  visst  statligt  stöd,  inte
minst  för  att  klara  konkurrensen  med
Destination   Gotland,   som   varje   år
erhåller  sådant stöd. Riksdagen föreslås
göra  ett tillkännagivande om färjetrafik
till och från Öland.

Utskottets ställningstagande

Såsom  utskottet anförde  då  motsvarande
motionsförslag behandlades  förra  hösten
(bet.    2000/01:TU1)   delar   utskottet
uppfattningen om turismens betydelse  för
Gotland. Det kan finnas fördelar med  att
öppna  nya  färjelinjer, menade utskottet
som   emellertid  även  redovisade  vissa
svårigheter  med  att  förverkliga  denna
tanke.
Utskottet konstaterar sålunda  åter  att
det  här  finns två motstående intressen,
nämligen  intresset  av  att  få  rimliga
förutsättningar  för  upprätthållande  av
bastrafiken  året runt - som är  statligt
subventionerad - och intresset av att öka
turismen   genom   etablering   av    nya
färjeförbindelser under högsäsong. I  det
föregående  har utskottet  redovisat  den
lagstiftning  som ligger till  grund  för
inskränkningarna  i  rätten  att  bedriva
linjesjöfart    på    Gotland.     Själva
förordningen  omfattar  all   färjetrafik
mellan  Gotland  och varje  annan  svensk
hamn,  men regeln om begränsningen  avser
enbart  trafiken mellan  Gotland  och  en
svensk fastlandshamn. Det innebär att det
inte   finns  några  legala  hinder   för
linjesjöfart mellan Öland och Gotland. En
annan  sak  är att en ny färjeförbindelse
under    högsäsong   kan   medföra    ett
inkomstbortfall    för    den    statligt
subventionerade trafiken.
I    det    föregående   har   utskottet
redovisat   utredningen   om   Garanterad
transportstandard  för   Gotland.   Såsom
framgår   föreslogs  att   staten   skall
garantera   ett  minimiutbud.   Utredaren
anförde    (s.   13)   att   detta    kan
kompletteras kvalitativt och volymmässigt
med trafik på rent kommersiella villkor.
Utskottet         upprepar          sitt
ställningstagande från förra hösten;  med
hänsyn  till  vad som har anförts  och  i
avvaktan på regeringens ställningstagande
till     utredningens     förslag     bör
motionsförslagen  om  färjetrafik  mellan
Gotland och Öland avslås av riksdagen.
8 Färdtjänst


Utskottets förslag i korthet
Utskottet,   som  konstaterar   att   de
problem  avseende  färdtjänst  som   har
aktualiserats        vid        tidigare
riksdagsbehandling    genom    en    rad
motioner      fortfarande      kvarstår,
understryker ytterligare en gång  vikten
av  att  dessa frågor skyndsamt  bereds.
Utskottet utgår från att regeringen  tar
i  beaktande  vad  som  har  anförts  av
utskottet. Med hänvisning till  pågående
utredningsarbete avstyrks  motionerna  i
berörda delar.

Avsnittets innehåll

I   detta   avsnitt  behandlar  utskottet
följande motioner:
- 2002/03:T272 av Kerstin Heinemann m.fl.
(fp),
- 2002/03:T286 av Håkan Juholt (s),
-  2002/03:T317 av Marietta de  Pourbaix-
Lundin (m),
-  2002/03:T341 av Britt-Marie  Lindkvist
(s),
-  2002/03:T368  av  Viviann  Gerdin  och
Birgitta Sellén (båda c),
- 2002/03:T396 av Carina Ohlsson (s),
-  2002/03:T419  av Gustav  Fridolin  och
Kerstin-Maria Stalin (båda mp),
- 2002/03:T453 av Marina Pettersson (s),
-   2002/03:So457  yrkandena   13-15   av
Chatrine Pålsson m.fl. (kd).

Bakgrund

Riksdagen beslutade i oktober 1997 om nya
lagar     avseende     färdtjänst     och
riksfärdtjänst.  Den  nya  lagstiftningen
innebär  ett  nytt synsätt; från  att  ha
varit   en  fråga  om  bistånd  betraktas
färdtjänst   numera  som   en   form   av
kollektivtrafik  för att  bidra  till  en
tillfredsställande trafikförsörjning även
för  funktionshindrade. Enligt  lagen  om
färdtjänst   (1997:736)  och   lagen   om
riksfärdtjänst (1997:735) är det kommunen
som   svarar   för  att  färdtjänst   och
riksfärdtjänst  anordnas.  Kommunen   har
emellertid    möjlighet   att    överlåta
ansvaret     för    färdtjänsten     till
huvudmannen   för   kollektivtrafiken   i
länet.  Lagbestämmelserna i övrigt gäller
tillstånd   till   färdtjänst,    avgift,
återkallelse  av tillstånd,  handläggning
av     ärenden     och     överklaganden.
Lagstiftningen  trädde  i  kraft  den   1
januari 1998.
I   samband   med   sin  behandling   av
lagförslaget   föreslog   trafikutskottet
riksdagen  att hos regeringen  begära  en
allsidig  och  noggrann  utvärdering   av
bl.a. färdtjänsten. Bland annat borde man
undersöka om reglerna för ledsagare  hade
fått en tillfredsställande utformning och
hur  väl statsbidraget  hade fungerat när
det  gäller att anpassa kollektivtrafiken
och   den   fysiska   miljön   till    de
funktionshindrades    behov.    Riksdagen
anslöt sig till utskottets förslag.
I   enlighet   härmed   gav   regeringen
uppdrag  till  en rad myndigheter.  Dessa
har sedermera sammanställts av Vägverket,
som  också  har presenterat rap-porter  i
ämnet.

Utredning

Regeringen  har hösten 2002  beslutat  om
direktiv   för  en  utredning  om   Vissa
färdtjänstfrågor     (dir.     2002:108).
Följande tre områden skall utredas.

Färdtjänstens tillstånd och utveckling

Utredaren   skall  överväga  behovet   av
ändringar  i  regelverket om  färdtjänst.
Utgångspunkten   skall  vara   Vägverkets
redovisning  av färdtjänstens  utveckling
och   tillstånd  under  perioden  januari
1998-september      2000      (Vägverkets
publikation  2001:95).  Enligt  vad   som
framkommer     i     rapporten     behövs
förtydliganden av hur lagen (1997:736) om
färdtjänst  skall  tillämpas.  Kommunerna
har     efterfrågat    bl.a.    tydligare
definitioner och stöd för tillämpning och
tolkning  av  lagen.  Framför   allt   de
färdtjänstberättigade har  redovisat  sin
uppfattning  att tillämpningen  av  lagen
har  tenderat att bli alltmer restriktiv,
vilket  leder till att de får  försämrade
transportmöjligheter.  Under  denna   del
skall     vidare    behovet     av     en
tillsynsmyndighet övervägas.

Samordning av beställningscentraler för
sjukresor och för färdtjänst

Utredaren  skall  överväga  om   det   är
lämpligt  att  undanta  samordningen   av
beställning  av sjuk- och färdtjänstresor
i     en     beställningscentral     från
upphandlingskravet i lagen (1998:1528) om
offentlig upphandling.
För  färdtjänst gäller enligt 4 §  lagen
(1997:736)  om färdtjänst att  en  kommun
får  överlåta sina uppgifter enligt lagen
till trafikhuvudmannen i länet. Detta får
ske  även  om  trafikhuvudmannen  är  ett
aktiebolag. Syftet är att möjliggöra dels
en  bättre samordning av färdtjänsten och
den ordinarie kollektivtrafiken, dels  en
bättre       handikappanpassning       av
kollektivtrafiken. En kommun kan överlåta
ansvaret     för    färdtjänsten     till
trafikhuvudmannen även om  denna  är  ett
aktiebolag,   utan  att   genomföra   ett
upphandlingsförfarande,
För  s.k. sjukresor gäller enligt  lagen
(1991:419)  om sjukresor att  landstingen
och vissa kommuner kan anordna sådana och
att  de  i  så  fall också  skall  betala
ersättning för sådana resor. Om någon del
av  sjukreseverksamheten skall  överlåtas
på   en   trafikhuvudman   som   är   ett
aktiebolag, måste detta emellertid  göras
efter   upphandling   enlig   lagen    om
offentlig upphandling. Vissa kommuner och
landsting  har uttalat att  en  möjlighet
att samordna beställningarna av sjukresor
och  färdtjänstresor i trafikhuvudmannens
beställningscentral    avsevärt    skulle
effektivisera verksamheten.
Om  utredaren kommer fram  till  att  en
sådan  samordning  är lämplig  skall  han
också  överväga  hur ett sådant  undantag
bör författningsregleras.

Behandling av personuppgifter m.m. i
register över färdtjänstberättigade

Utredaren  skall lämna förslag  till  hur
behandlingen    av   personuppgifter    i
kommunernas     och    trafikhuvudmännens
register  över färdtjänstberättigade  bör
regleras.
För   att   kunna   tillhandahålla    en
ändamålsenlig färdtjänst behöver kommuner
och  trafikhuvudmän  föra  automatiserade
register över de färdtjänstberättigade. I
registret  måste det ingå vissa uppgifter
som rör den färdtjänstberättigades hälsa,
t.ex.    om    personen   i   fråga    är
rullstolsburen och därför måste åka i ett
specialfordon.
Enligt         bestämmelserna          i
personuppgiftslagen  (1998:204)  är   det
förbjudet   att  behandla  bl.a.   sådana
personuppgifter  som  rör  hälsa.   Vissa
undantag   medges  dock.  Det  är   t.ex.
tillåtet att behandla uppgifter  som  rör
hälsa  om den registrerade har gett  sitt
uttryckliga     samtycke.     Ytterligare
undantag  från förbudet mot att  behandla
känsliga  uppgifter  kan  -  under  vissa
villkor  -  föreskrivas i  en  annan  lag
eller förordning.
Kommunernas    och    trafikhuvudmännens
behandling av uppgifter omfattas inte  av
de      undantag     som     anges      i
personuppgiftslagen.  Eftersom  det   för
närvarande inte finns någon författning i
vilken    kommuner   och   trafikhuvudmän
undantas  från förbudet mot att  behandla
känsliga   uppgifter  är  dessa   således
hänvisade  till att begära samtycke  från
de färdtjänstberättigade. Med hänsyn till
det  stora  antalet färdtjänstberättigade
personer  har detta dock visat sig  kräva
en stor arbetsinsats.
Utredningen skall senast den  1  februari
2003  lämna förslag till hur behandlingen
av   personuppgifter  i   register   över
färdtjänstberättigade                 bör
författningsregleras.  I   övrigt   skall
uppdraget redovisas senast den 1 november
2003.

Motionsförslag

I    motion   2002/03:T272   av   Kerstin
Heinemann    m.fl.   (fp)   begärs    ett
tillkännagivande av riksdagen om  den  nu
tillkallade  utredningen om  ändringar  i
lagar        som        gäller        för
färdtjänstverksamhet.              Enligt
motionärernas  uppfattning  skiljer   sig
utredningsdirektiven från  vad  riksdagen
uttalade när frågan behandlades senast. I
utskottsbetänkandet låg tonvikten  på  de
problem  som drabbar enskilda  människor,
vilka  till  följd  av  hög  ålder,  svår
sjukdom eller funktionshinder är beroende
av  färdtjänst. Regeringen däremot, heter
det  i motionen, betonar kommunernas  och
trafikhuvudmännens  krav   i   fråga   om
behandlingen   av   personuppgifter   och
möjligheten att utan upphandling samordna
beställningar.  Motionärerna  anser   att
utredningen skall vara parlamentarisk och
den  bör  ges  direktiv som  gör  att  de
lagstiftningsfrågor som utskottet tog upp
också  blir så väl beredda att  riksdagen
får  underlag för beslut om  ändringar  i
berörd lagstiftning.
I  motion  2002/03:T317  av  Marietta  de
Pourbaix-Lundin (m) påtalas ett behov  av
en   översyn   av  lagen  (1997:736)   om
färdtjänst i enlighet med vad som  anförs
i   motionen.  Frågan  är  om   det   var
riksdagens   mening  att  färdtjänstlagen
skulle   kunna   tolkas   så   olika    i
kommunerna.           För           många
färdtjänstberättigade upplevs  byråkratin
som ett bekymmer.
I   motion   2002/03:So457  av   Chatrine
Pålsson  m.fl. (kd) (yrkande  13)  begärs
ett    uttalande    av   riksdagen    att
färdtjänsten  skall vara  ett  likvärdigt
alternativ  till  kollektivtrafiken.  För
detta   krävs  att  kostnaden  bör   vara
densamma, att utsatta restider hålls  och
att  man  måste  kunna ta  med  ledsagare
eller  barn. Vidare bör riksdagen  uttala
sig  om  en instans för överklaganden  av
färdtjänstärenden (yrkande 14). Slutligen
begärs  en  ändring i 1 § färdtjänstlagen
(1997:736).     Funktionshindrade     med
orienteringshinder - t.ex.  synskadade  -
behöver  mycket färdtjänst. För att  även
deras rättigheter skall stärkas bör lagen
kompletteras med en definition  av  målet
med   lagen.  Denna  bör  gå  ut  på  att
människor  med funktionshinder skall  ges
lika  förutsättningar att  förflytta  sig
(yrkande 15).
Enligt vad som sägs i motion 2002/03:T419
av   Gustav  Fridolin  och  Kerstin-Maria
Stalin (båda mp) bör regeringen ges  till
känna   behovet   av   en   översyn    av
färdtjänsten och färdtjänstlagen. Den nya
lagen innehåller så många kryphål att det
i  många  kommuner inneburit ett  bakslag
för  färdtjänsten (yrkande 1). En ändring
i  färdtjänstlagen behövs vidare för  att
säkerställa  synskadades rätt  att  medta
assistent  i  färdtjänsten. Tillämpningen
av  lagen  i vissa kommuner kan  innebära
att   en   synskadad  visserligen   genom
färdtjänsten   kan  ta   sig   till   ett
köpcentrum, men däremot inte kan  ta  sig
runt  i  centrumet, eftersom  assistenten
inte   tillåts  följa  med   i   fordonet
(yrkande 2).
I  motion 2002/03:T368 av Viviann  Gerdin
och  Birgitta Sellén (båda c) begärs  ett
uttalande     om    att    person     med
funktionshinder som beviljats  färdtjänst
skall  kunna  resa på fastställda  tider.
Den som är beroende av färdtjänst för att
kunna  delta i förvärvsarbete måste kunna
lita  på att transporten utförs på utsatt
tid,  betonas  det (yrkande  1).  Det  är
vidare  angeläget  att  ensamstående  med
funktionshinder  som förvärvsarbetar  och
beviljats  arbetsresor  skall  ha  laglig
rätt  att lämna och hämta barn under tolv
år     i     direkt    anslutning    till
arbetsresorna.   Det   borde    vara    i
samhällets intresse att se till  helheten
och  att  även barnets situation  beaktas
heter  det  och  motionärerna  anser  att
rikdagen bör göra ett uttalande  i  denna
riktning (yrkande 2).
Enligt    vad   som   anförs   i   motion
2002/03:T341 av Britt-Marie Lindkvist (s)
bör   riksdagen  begära  att   regeringen
lägger fram förslag till ändring av lagen
om  färdtjänst  i enlighet  med  vad  som
anförs i motionen. Starka skäl talar  för
att synpunkterna i Vägverkets rapport och
från  Handikappförbunden bör  beaktas  av
regeringen   i  arbetet  på   att   ändra
färdtjänstlagstiftningen.
Motion  2002/03:T286 av Håkan Juholt  (s)
innehåller  krav på ett riksdagsuttalande
om  behovet  av en tillsynsmyndighet  för
färdtjänst.  Kvaliteten  på  färdtjänsten
varierar   över   landet,   anförs   det.
Färdtjänsten  fungerar väl  på  flertalet
platser, medger motionären, men han anser
att  det  är  rimligt att  det  finns  en
fristående  tillsynsmyndighet  att  vända
sig  till  eftersom  verksamheten  är  så
viktig för den enskilde.
I  motion 2002/03:T396 av Carina  Ohlsson
(s) understryker motionären att en person
med  funktionshinder inte  får  betraktas
som "föremål för särskilda åtgärder" utan
skall   ses   som   en   medborgare   med
rättigheter  och skyldigheter.  Lagen  om
färdtjänst  bör vidare ha en övergripande
målformulering,  anser hon  och  föreslår
att riksdagen gör ett uttalande om detta.
Motion  2002/03:T453 av Marina Pettersson
(s) innehåller krav på en utvärdering  av
färdtjänstlagen  snarast  möjligt.  Lagen
ger  rätt  till  ledsagare  under  själva
resan;  däremot  tycks lagstiftaren  inte
bekymra   sig   över   om   det    saknas
förutsättning  att klara sig  vid  resans
mål.    Detta   drabbar   i   hög    grad
demenssjuka.  Denna fråga  bör  ses  över
liksom frågan om olikheterna i taxorna  i
skilda   delar  av  landet,  anförs   det
vidare.

Utskottets ställningstagande

I  nio  motioner framförs förslag  som  i
olika  avseenden  gäller  frågan  om  hur
färdtjänsten fungerar. I flertalet av dem
kritiseras gällande regelverk för att det
ger  utrymme  för  en  alltför  olikartad
tillämpning i kommunerna - i någon motion
talas   om  kryphål  -  och  därmed   för
inskränkningar av skilda  slag  i  rätten
till färdtjänst. Frågor som uppmärksammas
är bl.a.
Den  administrativa hanteringen
av färdtjänstresande bör förenklas.
En  övergripande målformulering
bör   införas   i   lagstiftningen   om
färdtjänst.
Möjligheten  att kunna  ta  med
ledsagare, medresenär eller  eget  barn
måste medges; detta för att färdtjänsten
skall leva upp till syftet att vara ett
likvärdigt  alternativ  till  ordinarie
kollektivtrafik.
Bättre  möjligheter bör  finnas
när det gäller att kunna överklaga.
En fristående tillsynsmyndighet
bör  inrättas  för  att  kvaliteten  på
färdtjänsten skall vara så enhetlig som
möjligt i hela landet.
Personer      med      s.k.
orienteringshinder bör uppmärksammas mer
liksom personer med synskada.
Krav   på  samtransport,   som
innebär försämrade resemöjligheter  och
bristande kundanpassning, bör prövas.
Skillnaderna mellan  kommunerna
när det gäller taxor och resevillkor bör
ses över.
Färdtjänsten  är  ett prioriterat  område
för  utskottet, som följer  frågan  noga.
Som     anfördes    vid    den    senaste
riksdagsbehandlingen  hösten  2001  (bet.
2001/02:TU1) är utskottet medvetet om  de
problem       som       finns        inom
färdtjänstsystemet.  I  de  då   aktuella
motionerna,  som i stor utsträckning  tog
upp samma problem som årets motioner, ges
exempel  på  att  man i tillämpningen  av
regelsystemet tenderar att  bli  okänslig
för   de  speciella  förutsättningar  som
färdtjänstbehövande har. Färdtjänsten  är
visserligen en transportform bland andra,
men    man   måste   också   beakta   att
verksamheten  skall vara uttryck  för  en
social omsorg, framhöll utskottet vidare.
Utskottet ser mot denna bakgrund det  som
positivt  att  regeringen  tillkallat  en
särskild   utredare  för  att   se   över
regelverket för färdtjänst. Färdtjänstens
utformning    är,    enligt    utskottets
uppfattning,  av stor betydelse  för  att
riksdagens transportpolitiska mål om  ett
tillgängligt  transportsystem  för   alla
skall   kunna  uppnås.  De   frågor   som
motionärerna aktualiserat har  därför  en
viktig     transportpolitisk    innebörd.
Utskottet förutsätter mot denna  bakgrund
att  regeringen kommer att tillse att  de
motionsledes   uppmärksammade    frågorna
kommer att beaktas inom ramen för det  nu
pågående      utredningsarbetet.      Med
hänvisning  till frågans stora  betydelse
för    viktiga   grupper   i    samhället
förutsätts  att regeringen skyndsamt  för
riksdagen lägger fram de förslag  som  är
föranledda  av  pågående utredningsarbete
och av här behandlade motioner.
9 Statens haverikommission


Utskottets förslag i korthet
Utskottet    föreslår   att    riksdagen
godkänner    regeringens   förslag    om
Statens                haverikommissions
förvaltningskostnader.

Avsnittets innehåll

I  detta avsnitt behandlar utskottet  ett
regeringsförslag    (prop.     2002/03:1,
utg.omr.   22,   punkt  20).   Regeringen
föreslår  att  riksdagen  godkänner   vad
regeringen     förordar    om     Statens
haverikommission.

Regeringens förslag

Statens   haverikommission  (SHK)   skall
enligt      sin     instruktion      göra
undersökningar enligt lagen (1990:712) om
undersökning  av olyckor. I  varje  under
sökning      skall     SHK     fastställa
olycksorsaken  och om möjligt  ge  sådana
synpunkter   och   rekommendationer   att
framtida     olyckor    förebyggs.     Av
budgetpropositionen  framgår  att  SHK  i
samtliga slutrapporter som lämnades under
2001   har   fastställt   den   sannolika
olycksorsaken. Dessutom har i  de  flesta
fall   rekommendationer  kunnat   lämnas.
Därmed   har   SHK  bidragit   till   att
förbättra  möjligheterna till  att  uppnå
det  långsiktiga transportpolitiska målet
om en säker trafik.
SHK  disponerar  inget  eget  anslag.  I
stället beslutar regeringen om en ram för
myndighetens förvaltningskostnader.   För
budgetåret 2003 får dessa kostnader uppgå
till högst 13 530 000 kronor.
Förvaltningskostnaderna fördelas på  fem
betalande  myndigheter. Av  propositionen
framgår att regeringen avser att  i  2003
års  regleringsbrev  för  SHK  fastställa
andelarna enligt följande:
Luftfartsverket
60 %
Försvarsmakten
10 %
Statens      räddningsverk
15 %
Sjöfartsverket
10 %
Banverket
5 %
Riksdagen    föreslås    godkänna     vad
regeringen     förordar    om     Statens
haverikommission.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har ingenting att erinra mot
regeringens förslag om Statens
haverikommissions förvaltningskostnader;
förslaget tillstyrks alltså.


10 IT, tele och post


Utskottets förslag i korthet
Utskottet  föreslår att riksdagen  antar
regeringens förslag till lag om  ändring
i  lagen  om  kreditering på skattekonto
av  stöd till kommuner för anläggande av
lokala  telenät. Förslaget  innebär  att
400  miljoner  kronor av  de  medel  som
finns  avsatta som stöd till  kommunerna
för  lokal bredbandsutbyggnad omfördelas
för  att  kunna användas som  stöd  till
kommuner   för  anläggande  av  stomnät.
Utskottet    tillstyrker   vidare    att
regeringen  för  bl.a.  upphandling   av
verksamheter   i   syfte   att    trygga
funktionshindrades  behov  av  effektiva
telekommunikationer,  posttjänster  samt
grundläggande  kassaservice   får   ingå
ekonomiska  förpliktelser  som   innebär
utgifter  på  högst 200 miljoner  kronor
under åren 2004-2005.
Utskottet   förutsätter   att    Postens
förändringsarbete sker  på  ett  socialt
ansvarsfullt  sätt  och  att  regeringen
noga  följer utvecklingen och utvärderar
förändringarna. Funktionshindrades  krav
på  en  god postservice är grundläggande
och      måste     beaktas.     Samtliga
motionsyrkanden   om  privatisering   av
Posten   och   om   olika  servicefrågor
avstyrks. Jämför reservationerna 25  (m)
och 26 (v).

Avsnittets innehåll

I  detta avsnitt behandlar utskottet  två
regeringsförslag   i  budgetpropositionen
för  år 2003 inom politikområdet IT, tele
och  post (prop. 2002/03:1, utg.omr.  22,
punkterna 2 och 21). Regeringen  föreslår
att riksdagen
2.  antar  regeringens förslag till  lag
om   ändring   i  lagen  (2000:1335)   om
kreditering på skattekonto av  stöd  till
kommuner   för   anläggande   av   lokala
telenät,
21.  bemyndigar regeringen att under  år
2003 för ramanslaget 37:2 Upphandling  av
samhällsåtaganden     ingå     ekonomiska
förpliktelser   som  inklusive   tidigare
åtaganden  innebär  utgifter   på   högst
200 000 000 kronor under åren 2004-2005.
Vidare  behandlar utskottet  följande  11
motioner:
-  2002/03:T265 av Christina Axelsson och
Sonia Karlsson (båda s),
-  2002/03:T281  av Karin Thorborg  m.fl.
(v),
- 2002/03:T294 av Johan Linander (c),
- 2002/03:T297 av Helena Bargholtz (fp),
-   2002/03:T298  yrkande  23   av   Lars
Leijonborg m.fl. (fp),
-  2002/03:T337  av Per Bill  och  Gunnar
Axén (båda m),
- 2002/03:T387 av Håkan Juholt (s),
-  2002/03:T398  av Claes  Västerteg  och
Sofia Larsen (båda c),
-  2002/03:T463  yrkandena  1  och  2  av
Johnny Gylling m.fl. (kd),
-  2002/03:T469  av Annika  Qarlsson  och
Birgitta Sellén (båda c) samt
-  2002/03:T496  yrkande 11  av  Kristina
Zakrisson m.fl. (s).

10.1 Kommunalt IT-stöd

Regeringen    uppdrog    år    2000    åt
Affärsverket  svenska  kraftnät  att   på
marknadsmässiga villkor bygga  ett  öppet
nationellt  optofibernät  mellan  landets
samtliga kommuner där nätkapacitet i form
av   svart  fiber  sedan  upplåts.  Sedan
beslutet  fattades  har förutsättningarna
att  på  marknadsmässiga villkor nå  alla
kommunhuvudorter med ett  sådant  stomnät
markant   förändrats.  Svenska   kraftnät
anser  sig  därför inte  kunna  fullfölja
sitt uppdrag.
I  syfte  att  nu stimulera en  fortsatt
stomnätsutbyggnad föreslår regeringen att
400 miljoner kronor av de medel som finns
avsatta  som  stöd  till  kommunerna  för
lokal   bredbandsutbyggnad  men  som   är
destinerade   till  lägre   nivåer   inom
näthierarkin  omfördelas  för  att  kunna
användas  som  stöd  till  utbyggnad   av
stomnät.   Detta  skall  ske  genom   att
landets kommuner själva ges möjlighet att
erhålla   stöd   för   upphandling    och
anläggning av stomnät. För att möjliggöra
den  vidgade medelsanvändningen  föreslås
en   ändring   i  lagen  (2000:1335)   om
kreditering på skattekonto av  stöd  till
kommuner   för   anläggande   av   lokala
telenät.
Utskottet     tillstyrker     regeringens
förslag.

10.2 Samhällsupphandling

I    budgetpropositionen   föreslås   att
regeringen bemyndigas att under år  2003,
i  fråga  om ramanslaget 37:2 Upphandling
av   samhällsåtaganden,  ingå  ekonomiska
förpliktelser   som  inklusive   tidigare
åtaganden  innebär utgifter på högst  200
miljoner  kronor  under  åren  2004-2005.
Bemyndigandet   avser   att    finansiera
upphandling av verksamheter i  syfte  att
trygga   funktionshindrades   behov    av
effektiva            telekommunikationer,
posttjänster      samt      grundläggande
kassaservice.    Vidare    skall    olika
satsningar     för     att     tillgodose
funktionshindrades     tillgång      till
produkter      och     tjänster      inom
telekommunikationsområdet   som    kräver
bredband    finansieras.    Även     viss
utrednings-   och  uppföljningsverksamhet
avses att täckas av bemyndigandet.
Utskottet     tillstyrker     regeringens
förslag.

10.3 Uppdelning och försäljning av Posten
AB


Motionsförslag

Per   Bill  och  Gunnar  Axén  (båda   m)
framhåller i motion 2002/03:T337  yrkande
1    att    posten   är   ett    statligt
monopolföretag  som försöker  strypa  all
form  av  konkurrens och numera  riskerar
att  bryta  mot  postlagen  eftersom   en
omorganisation gör att Posten inte klarar
av  att  dela ut brev fem dagar i veckan.
Motionärerna begär därför att  Posten  AB
bör delas upp och privatiseras.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar inte uppfattningen om  en
uppdelning och försäljning av Posten  AB.
Riksdagen   bör   därför   avslå    detta
motionsyrkande.

10.4 Postservice


Motionsförslag

Frågor  om postservice i olika hänseenden
har   väckts  i  18  motionsyrkanden  som
behandlas i detta avsnitt. Flera motioner
handlar  om  vikten av att utvärdera  och
följa  upp  Posten  AB:s  omorganisation.
Vidare    behandlar   motionerna    bl.a.
tillgängligheten till och omfattningen av
postservicen samt lantbrevbärarnas roll.

Motionsförslag om en utvärdering av
Posten AB

I  motion 2002/03:T298 av Lars Leijonborg
m.fl.  yrkande 23 anförs att Postens  nya
organisation   med   ett    ökat    antal
serviceställen       samtidigt        som
kassaservicen  avskiljts i  ett  särskilt
bolag       har       medfört       flera
gränsdragningsproblem                 och
frågeställningar. Det  är  bl.a.  viktigt
att Posten inte utnyttjar sin dominerande
ställning på postmarknaden genom att  via
prissättning  m.m.  konkurrera  ut  andra
bolag.   Regeringen  bör  därför   enligt
motionärerna   uppdra   åt   Posten   att
utvärdera reformen och vidta åtgärder som
undanröjer  eventuella  brister  som  kan
finnas.
Även  Karin  Thorborg m.fl. (v)  vill  i
motion  2002/03:T281  få  en  utvärdering
till stånd. Motionärerna uppger bl.a. att
Posten skall agera på en konkurrensutsatt
marknad samtidigt som den ansvarar för en
fullgod service, vilket är svårt  att  få
ihop     ekonomiskt.     Den     statliga
ersättningen  för  kassaservice  är  inte
tillräcklig. Privata företag kan åta  sig
vinstgivande  delar medan Posten  får  ta
hand om dem som är kostnadskrävande anser
motionärerna.  En  utvärdering   av   den
samhällsekonomiska lönsamheten av Postens
avreglering  och  omorganisation   begärs
därför (yrkande 1).
Vidare  framhålls  i  samma  motion  att
antalet postkontor och serviceställen har
minskat  kraftigt och därmed har  antalet
anställda  minskat,  vilket  i   huvudsak
drabbat  kvinnor.  Kassaservicen  är   en
starkt  kvinnodominerad  verksamhet   och
därför  är  det  flest  kvinnor  som  har
påverkats      av      omstruktureringen.
Motionärerna  menar  också  att  monotona
arbetsuppgifter  har  skiljts  från   mer
kvalificerade   uppgifter.   Jobben   har
utarmats  på kvalitet och omväxling.  Ett
tillkännagivande yrkas om vad som anförts
om   att  låta  utvärdera  följderna   på
arbetsmarknaden och arbetsmässiga följder
av Postens avreglering och omorganisation
(yrkande 2).
I  yrkande  3 i samma motion  begärs  en
utvärdering    av   konsekvenserna    för
allmänheten  av  Postens avreglering  och
omorganisation  när det  gäller  service.
Som  skäl  till detta anför  motionärerna
bl.a.  att  servicen har försämrats,  att
informationen  till allmänheten  i  vissa
fall  har  upplevts som otillräcklig  och
att  postärenden måste uträttas på  olika
ställen.  Vidare  har  personal  i  t.ex.
matbutiker saknat tillräcklig utbildning.
Antalet postserviceställen har minskat  i
stor utsträckning.
Motionärerna  i samma motion  vill  även
utvärdera  konsekvenserna när det  gäller
tillgängligheten       (yrkande       4).
Tillgängligheten   för  funktionshindrade
och     rullstolsburna     har     enligt
motionärerna försämrats när de  hänvisats
till matbutiker och bensinmackar som inte
alltid  är handikappanpassade. Enligt  De
handikappades  riksförbund  (DHR)   visar
ungefär vart tredje serviceställe brister
från tillgänglighetssynpunkt.

Motionsförslag om statens ansvar m.m.

Staten  måste  även  i fortsättningen  ta
ansvar   för  att  upprätthålla  en   god
postservice   med   en   väl   fungerande
betalnings-  och  kassaservice   i   hela
landet anser Kristina Zakrisson m.fl. (s)
i   motion   2002/03:T496   yrkande   11.
Särskilt småföretagare är beroende av att
kassaservicen fungerar på ett bra sätt.
Enligt  Claes Västerteg och Sofia Larsen
(båda c) i motion 2002/03:T398 yrkande  1
bör  Posten  AB:s målkrav förändras  till
att   vara   ett  företag  med   särskilt
samhällsintresse. Post- och  kassaservice
är  en  grundläggande service som alla  i
Sverige  har  rätt till.  Posten  AB  har
därför  ett annat uppdrag än många  andra
statliga  bolag. Uppdraget bör  förändras
till    ett    företag    med    särskilt
samhällsintresse.    Motionärerna    vill
därför  att det skall ställas högre  krav
på  att Posten finns tillgänglig för hela
Sveriges befolkning och över hela  landet
än på avkastning och ökad lönsamhet.

Motionsförslag om postservice

I  motion 2002/03:T463 av Johnny  Gylling
m.fl.    (kd)   yrkande   1   konstaterar
Kristdemokraterna   att   partiet    inte
motsätter  sig en förändring av systemet.
På  flera håll har det varit riktigt  att
överlåta postservicen till en butik eller
liknande.  Detta har enligt motionärernas
uppfattning  i många fall  lett  till  en
ökad  tillgänglighet  och  en  förbättrad
service.    Men   i   vissa   fall    har
tillgängligheten  minskat,  särskilt  för
funktionshindrade och äldre. Detta  måste
uppmärksammas anser motionärerna.
Christina  Axelsson och  Sonia  Karlsson
(båda s) framhåller i motion 2002/03:T265
att  det  är viktigt att Posten  använder
partner  med serviceställen som  kan  nås
via    kollektivtrafik.    Tillgänglighet
handlar också om kommunikationer.
Alla  måste garanteras möjligheter  till
en   god  post-  och  kassaservice   till
enhetliga     priser     och      rimliga
distributionstider.  Det  framför   Claes
Västerteg  och Sofia Larsen  (båda  c)  i
motion 2002/03:T398 yrkande 2. I de  fall
där  Posten inte anser sig kunna ha  kvar
ett  separat postkontor måste  post-  och
kassaservicen   behållas   genom    andra
lösningar, t.ex. Post i butik. Samhällets
infrastruktur  får  enligt   motionärerna
inte  organiseras  så att  vissa  grupper
måste ha bil.
I  motion 2002/03:T469 yrkande  1  anför
Annika Qarlsson och Birgitta Selén  (båda
c)  att  utvecklingen  leder  till  många
lokala postombud som ger ökad närhet  för
privatpersoner.  För  företagen  som  ska
sköta  sin  posthantering via  postcenter
riskerar  däremot avstånden att  öka  och
försvåra  kontakten och möjligheten  till
en nära och bra postservice. Därför måste
Posten     tillsammans    med    företag,
serviceställen och lantbrevbärare  lokalt
hitta  den  optimala lösningen för  varje
postkund.    Motionärerna    begär    ett
tillkännagivande om vad  som  anförts  om
tydliga  krav  på  produktutveckling  och
kvalitetssäkring för att garantera att en
bra  och säker postservice tillhandahålls
i hela landet.
Lika   villkor  för  postservice   skall
gälla   i   hela  Sverige  enligt   Johan
Linanders   (c)  uppfattning   i   motion
2002/03:T294.  Det viktiga  är  att  alla
garanteras  tillgång till  service,  inte
att  detta  görs på samma sätt över  hela
landet. Till en nödvändig basservice hör,
enligt motionären, att varje vardag  utan
extra  kostnad få posten avlämnad i  nära
anslutning till bostaden.

Motionsförslag om lantbrevbärarnas roll

I  motion 2002/03:T463 av Johnny  Gylling
m.fl.  (kd)  yrkande  2  konstateras  att
förutsättningarna   för    ett    levande
samhälle  är att hela landet har tillgång
till   en   god  grundservicenivå.   Hela
Sverige skall leva och varje kommun skall
vara   ett   fungerande   samhälle    där
människor kan få sina grundläggande behov
av   arbete  och  service  tillgodosedda.
Lantbrevbärarna utgör enligt motionärerna
i linje med detta en viktig institution i
samhället.
Annika   Qarlsson  och  Birgitta   Selén
(båda  c)  anser  i  motion  2002/03:T469
yrkande  2 att lantbrevbärarnas uppgifter
skall   utvecklas  att  även  gälla   mot
företag  som mobila postcenter.  I  många
fall  är  det  lantbrevbärarna  som   har
kunskapen,  närheten och  flexibiliteten.
Detta innebär att de är mest lämpade  att
ha den nära kontakten med företagen.
Motionärerna  yrkar även i samma  motion
(yrkande  3) att riksdagen för regeringen
som   sin  mening  ger  till  känna   att
lantbrevbärarnas uppgifter utvecklas till
att   tillhandahålla  kassaservice  under
viss  tid i veckan på orter som har långa
avstånd  till  närmaste  postcenter.  Det
kommer  att  stärka den  lokala  servicen
samt  dessutom  utveckla lantbrevbärarnas
arbetsuppgifter.

Motionsspörsmål om gemensamt nordiskt
porto m.m.

Håkan   Juholt   (s)  uppger   i   motion
2002/03:T387 att det är regionerna som är
Europas     framtid.     Det     är     i
gränsöverskridande     samverkan      som
växtkraften frodas. Regeringen bör därför
i samtal med övriga nordiska länder agera
för att återupprätta det nordiska portot.
Av    samma   uppfattning   är    Helena
Bargholtz (fp) i motion 2002/03:T297  och
noterar  att idag är portot från  Finland
och   andra   grannländer  till   Sverige
billigare än i motsatt riktning.
Slutligen vill Per Bill och Gunnar  Axén
(båda m) i motion 2002/03:T337 att Posten
AB  inte  skall tillåtas att höja  portot
(yrkande 2). Posten är ett monopolföretag
med  över  95  procent av  marknaden  och
levererar,   anför  motionärerna,   dålig
service.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  finner  i  likhet  med   flera
motionärer att det är nödvändigt att hela
landet har en väl fungerande och effektiv
postservice.  Posttjänsterna  skall  vara
tillgängliga för alla till en servicenivå
som motsvarar användarnas behov.
Enligt  postlagen (1993:1684) har staten
ett   ansvar  för  att  upprätthålla   en
samhällsomfattande    posttjänst.     Det
innebär  bl.a.  att det skall  finnas  en
posttjänst  i  hela landet  som  gör  det
möjligt  för  alla att ta emot  brev  och
andra  adresserade försändelser som väger
högst  20  kg. Vidare skall alla erbjudas
att  få  sådana  försändelser  befordrade
till  rimliga priser samt försäkrade  och
kvitterade av mottagaren. Dessutom  skall
enstaka   försändelser   befordras   till
enhetliga priser. Genom tillståndsvillkor
åligger  det Posten AB att tillhandahålla
postservice  i hela landet  fem  dagar  i
veckan. Post- och telestyrelsen kan under
vissa   omständigheter  och   geografiska
förhållanden meddela undantag från detta.
För  att  säkerställa en väl  fungerande
postservice i landets mer glest  bebyggda
områden   utgör  lantbrevbärarna   enligt
utskottets  mening  en viktigt  tillgång.
Lantbrevbäringen   är   en   tjänst   som
fungerar  bra, är flexibel och uppskattad
av  många  kunder. Enligt vad  regeringen
anfört  i  budgetpropositionen  2002/03:1
har   Post-   och   telestyrelsen   genom
upphandling under året säkrat  äldre  och
funktionshindrades   tillgång   till   en
grundläggande      kassaservice       via
lantbrevbärare.
För  Posten gäller bl.a. följande enligt
Post-          och         telestyrelsens
tillståndsvillkor:
-  Som  servicenorm för lantbrevbäringen
skall  det finnas minst två fasta hushåll
per   kilometer  enkel  färdväg  för  att
lantbrevbäraren skall göra  en  avvikelse
från sin ordinarie färdväg.
-     Tillståndshavaren     skall     på
beställning  från Post- och telestyrelsen
och    mot   kostnadsbaserad   ersättning
tillhandahålla     posttjänster      till
funktionshindrade som t.ex. befordran  av
blindskriftsförsändelser  samt  utsträckt
lantbrevbäring.    Det    innebär     att
lantbrevbäraren  gör  en  avvikelse  från
ordinarie färdväg för att betjäna hushåll
med  äldre  och handikappade i  glesbygd,
även  om  det gällande kravet i fråga  om
avvikelse från färdvägen inte uppfylls.
-   Indragningar   av  inlämnings-   och
utdelningsställen som berör  fler  än  en
användare   och   för  vilka   inte   ett
godtagbart   alternativ   anvisas   skall
godkännas av Post- och telestyrelsen.
Utöver  detta  regelverk  vill  utskottet
erinra om att funktionshindrades behov av
bl.a.   posttjänster  och   grundläggande
kassaservice   finansieras    över    det
särskilda  anslaget 37:2  Upphandling  av
samhällsåtaganden som  har  behandlats  i
avsnitt 1.5 i detta betänkande.
Utskottet delar motionärernas uppfattning
att  utvecklingen  på  postområdet  måste
utvärderas      och      följas      upp.
Förändringsarbetet  måste  ske   på   ett
socialt ansvarsfullt sätt. Regeringen bör
noga  följa  utvecklingen  och  utvärdera
förändringarna.
Den  tekniska utvecklingen  och  ändrade
marknadsförhållanden             påverkar
förutsättningarna för en  väl  fungerande
postservice  i  hela  landet.  Post-  och
telestyrelsen   verkar   för   att    det
postpolitiska målet om en posttjänst  och
kassaservice  av  god  kvalitet  i   hela
landet  uppfylls och har inom  ramen  för
sitt sektorsansvar till uppgift att följa
postmarknadens utveckling. Vidare  gäller
att        Konkurrensverket        enligt
konkurrenslagen  har  som   uppgift   att
förhindra verksamhet som inte främjar  en
väl fungerande postmarknad.
Med      anledning     av     motionerna
2002/03:T298  yrkande 23 och 2002/03:T281
vill utskottet understryka vikten av  att
Postens  förändringsarbete  sker  på  ett
ansvarsfullt  sätt. Enligt vad  utskottet
inhämtat  har Posten bildat  en  särskild
enhet  -  Posten Futurum - som  har  till
uppgift  att  hjälpa dem som  har  blivit
övertaliga.  Organisationens huvuduppgift
är  att  under  högst 18  månader  stödja
övertalig  personal och skapa möjligheter
till  ny  sysselsättning utanför  Posten,
egen  verksamhet eller utbildning.  Under
denna   tid   behåller  de  antagna   sin
tidigare  lön.  Posten  Futurum  har   en
viktig     roll     i     samband     med
omstruktureringen  av  kontorsnätet,  men
övertalig personal kommer från alla delar
av  Posten. Av Postens årsredovisning för
år 2001 framgår att sedan starten år 1999
har  ca  730 personer av ca 1 150 antagna
funnit   en  lösning  på  sin  situation.
Vidare  kan nämnas att enligt en  nyligen
utförd    utvärdering   av   verksamheten
(Posten Futurum, GRI-rapport 2002:8)  har
Posten  Futurum  inneburit  fördelar  för
såväl  de postanställda som för samhället
samtidigt    som   uppsägningar    kunnat
undvikas. Av rapporten framgår också  att
den  tidigare  tillämpade hanteringen  av
övertalighet      genom     uppsägningar,
avtalspensioneringar och  avgångsvederlag
skulle   ha  inneburit  80-100  %   högre
kostnader           jämfört           med
utvecklingslösningar i Posten Futurum.
När   det  gäller  tillgängligheten  till
postservicen  lämnar Posten  kassaservice
respektive   brev-  och  paketservice   i
skilda      nät.     Näten     innehåller
serviceställen  dels i  egen  regi  (egna
lokaler  och  egen  personal),   dels   i
samarbete   med   partner   samt    genom
lantbrevbärare.   I   vissa    fall    är
kassaservicen      och       postservicen
samlokaliserade,   men    inte    alltid.
Samtliga   lokaler  där  Posten  bedriver
verksamhet i egen regi uppfyller,  enligt
företrädare för Posten, väl de  krav  som
föreskrivs  i  gällande  lagstiftning.  I
övriga  lokaler  hos partner  är  Postens
målsättning  att  lokalerna  skall   vara
enkla att ta sig till, in i och fram i.
Under    utbyggnaden    av    det    nya
servicenätet  har  Posten   samrått   med
handikapporganisationer och anser  sig  i
största  möjliga utsträckning ha  försökt
tillmötesgå  de önskemål som  dessa  har.
När    postverksamheten   förläggs   till
befintliga lokaler, t.ex. i en butik i en
tätort,  kan  det enligt företrädare  för
Posten  vara problem med anpassningen  av
lokalerna.  I  vissa kommuner  har  t.ex.
gatu-    och   fastighetskontoret    inte
tillåtit  att  det  byggs  ramper  in   i
butiken.  I  de fall det inte  har  varit
möjligt att uppnå den tillgänglighet  som
behövs,   har   Posten   enligt   uppgift
beslutat   att   tillhandahålla    gratis
hemleverans.
Företrädare  för Posten har uppgett  att
det  i avtalen med Postens partner i  det
nya  servicenätet  intagits  bestämmelser
som   syftar  till  att  säkerställa  att
lokalerna    uppfyller   de    krav    på
postservicen  som kan ställas.  Utskottet
vill  för  sin del understryka vikten  av
att  utvecklingen av postservicen sker  i
former      som      tillgodoser       de
funktionshindrades berättigade krav på en
god  postservice. Det är av yttersta vikt
att  Posten verkar för att detta  uppnås.
Postservicen   är  en   viktig   del   av
infrastrukturen    och     skall     vara
tillgänglig för alla.
Utskottet vill vidare beträffande  motion
2002/03:T337  yrkande 2  om  Posten  AB:s
prissättning   hänvisa  till   postlagens
bestämmelser  om  att posttjänster  skall
tillhandahållas   till  rimliga   priser.
Postens     prissättning    på    enstaka
postförsändelser  får  höjas  årsvis  med
högst den genomsnittliga förändringen  av
nettoprisindex  under  en   treårsperiod.
Enligt    vad   regeringen    anfört    i
budgetpropositionen   2002/03:1    kommer
gällande pristaksbestämmelser med största
sannolikhet medge att Posten  någon  gång
under år 2002 kan höja portot med 50  öre
för   ett  20-gramsbrev.  Utskottet   har
inhämtat  att Posten har beslutat  om  en
sådan  höjning från och med den 1 januari
2003.
När  det  gäller motionerna 2002/03:T387
och   2002/03:T297   om   ett   gemensamt
nordiskt porto finner utskottet inte skäl
att  föreslå någon åtgärd från riksdagens
sida.
Utskottet  utgår  ifrån  att  regeringen
noga  följer utvecklingen av postservicen
i  landet  och utvärderar de förändringar
som  nyligen  skett och sker inom  Posten
AB.    Inom   ramen   för   den    årliga
resultatredovisningen    för    riksdagen
förutsätts en avrapportering av  hur  det
postpolitiska  målet om en posttjänst  av
god  kvalitet i hela landet uppfylls. Mot
bakgrund  av vad som ovan anförts  finner
utskottet att det inte är nödvändigt  med
något  särskilt initiativ från riksdagens
sida.  Det  föreslås därför att riksdagen
avslår   motionerna   2002/03:T265   (s),
2002/03:T281   (v),   2002/03:T294   (c),
2002/03:T297   (fp),  2002/03:T298   (fp)
yrkande  23, 2002/03:T337 (m) yrkande  2,
2002/03:T387   (s),   2002/03:T398   (c),
2002/03:T463  (kd)  yrkandena  1  och  2,
2002/03:T469  (c)  och  2002/03:T496  (s)
yrkande    11.   Syftet   med   flertalet
motionsförslag förutsätts dock helt eller
delvis bli tillgodosett.
Reservationer


Utskottets  förslag  till  riksdagsbeslut
och   ställningstaganden  har   föranlett
följande reservationer. I rubriken  anges
inom  parentes vilken punkt i  utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas
i avsnittet.

1.Låneram för prioriterade vägprojekt
m.m. (punkt 3)

av Johnny Gylling (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 3 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som  sin  mening  vad  som  framförs  i
reservation    1.    Därmed    bifaller
riksdagen      motion      2002/03:T462
yrkandena  1  och  4 i  denna  del  och
avslår     regeringens    förslag     i
proposition 2002/03:1 i denna del.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning avser regeringens
förslag om låneram för prioriterade
vägprojekt - i likhet med vad som sägs
i Kristdemokraternas motion - icke
specificerade väg- och
järnvägsprojekt. Därutöver avser
förslaget inte bara investeringar utan
även reinvesteringar. Utskottet anser
att de nu aktuella projekten i stället
skall finansieras inom utgiftstaket.
De möjligheter som budgetlagen medger
för lånefinansiering avser
investeringar, inte åtgärder som i
huvudsak har som syfte att höja
standarden på befintliga väg- och
järnvägssträckor. Principen för
finansiering av investeringar genom
lån skall vara att sådana skall vara
reserverade för nyinvesteringar i form
av sammanhållna och tydligt avgränsade
projekt. När det gäller
reinvesteringar skall inte
lånefinansiering användas. Med det
anförda tillstyrks motion 2002/03:T462
(kd) i här behandlade avseenden.

2.Enskilda vägar (punkt 6)

av  Elizabeth Nyström (m), Erling Bager
(fp),  Johnny  Gylling (kd),  Catharina
Elmsäter-Svärd  (m),  Runar  Patriksson
(fp),  Sven Bergström (c) och Jan-Evert
Rådhström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 6 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som  sin  mening  vad  som  framförs  i
reservation    2.    Därmed    bifaller
riksdagen  delvis  motionerna  2002/03:
T226,    2002/03:T235,    2002/03:T251,
2002/03:T280,             2002/03:T283,
2002/03:T288   yrkandena   1   och   3,
2002/03:T289, 2002/03:T295  yrkande  2,
2002/03:T298  yrkande 17,  2002/03:T321
yrkandena   2   och  3,   2002/03:T332,
2002/03:T369,             2002/03:T384,
2002/03:T391,      2002/03:       T407,
2002/03:T440,  2002/03:T443,   2002/03:
T462    yrkande   9,   2002/03:    T466
yrkandena   5   och  6,   2002/03:T498,
2002/03:T502,  2002/03:N270  yrkande  3
samt 2002/03:N304 yrkande 7.

Ställningstagande

Vi anser att de enskilda vägarna har stor
betydelse för bl.a. landsbygdens
befolkning, näringslivet och det
rörliga friluftslivet. Det är
utomordentligt viktigt att detta
vägnät tillförsäkras de resurser som
behövs för att ta igen eftersatt
underhåll och för att framöver hålla
en god standard. Staten måste därför
ta ett större ekonomiskt ansvar för
underhållet av de enskilda vägar som
är öppna för allmän trafik. Detta
kräver radikalt ökade statliga medel
och höjda statsbidrag för att klara
såväl det mycket omfattande
underhållsbehovet som
investeringsbehovet. Enligt vår mening
är det vidare angeläget att i samband
med utvecklandet av ett nytt och
rättvist bidragssystem beakta de
motionsförslag som väckts om bl.a. en
nationell fond för oförutsedda
kostnader, statsbidrag för
kulturmiljöåtgärder och ansvar för
färjeförbindelser.

3.Översyn av Botniabanans finansiering
m.m. (punkt 8)

av  Elizabeth Nyström (m), Erling Bager
(fp),  Johnny  Gylling (kd),  Catharina
Elmsäter-Svärd  (m),  Runar  Patriksson
(fp) och Jan-Evert Rådhström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 8 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som  sin  mening  vad  som  framförs  i
reservation    3.    Därmed    bifaller
riksdagen  motion 2002/03:T462  yrkande
6.

Ställningstagande

Vi  instämmer med motionärerna om  vikten
av  att  Botniabanan genomförs i enlighet
med uppställda ekonomiska och tidsmässiga
planer.    Såsom    framhålls    i    den
kristdemokratiska  motionen  2002/03:T462
bör   dock   en   översyn   av   samtliga
satsningar  när  det  gäller  Botniabanan
genomföras snarast. Det är angeläget  att
stora   järnvägsprojekt  drivs   så   att
fastlagda planer kan hållas för kostnader
och  tidsplaner. Erfarenheterna av en rad
tidigare  stora projekt visar på  behovet
av  en  sådan  kontroll. Med det  anförda
tillstyrks motionen i berörd del.

4.Låneram för prioriterade
järnvägsprojekt m.m. (punkt 10)

av Johnny Gylling (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 10 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som  sin  mening  vad  som  framförs  i
reservation    4.    Därmed    bifaller
riksdagen      motion      2002/03:T462
yrkandena  2  och  4 i  denna  del  och
avslår     regeringens    förslag     i
proposition 2002/03:1 i denna del.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning avser regeringens
förslag om låneram för prioriterade
järnvägsprojekt - i likhet med vad som
sägs i Kristdemokraternas motion -
icke specificerade väg- och
järnvägsprojekt. Därutöver avser
förslaget inte bara investeringar utan
även reinvesteringar. Utskottet anser
att de nu aktuella projekten i stället
skall finansieras inom utgiftstaket.
De möjligheter som budgetlagen medger
för lånefinansiering avser
investeringar, inte åtgärder som i
huvudsak har som syfte att höja
standarden på befintliga väg- och
järnvägssträckor. Principen för
finansiering av investeringar genom
lån skall vara att sådana skall vara
reserverade för nyinvesteringar i form
av sammanhållna och tydligt avgränsade
projekt. När det gäller
reinvesteringar skall inte
lånefinansiering användas. Med det
anförda tillstyrks motion 2002/03:T462
(kd) i här behandlade avseenden.


5.Banverkets produktionsverksamhet
(punkt 12)

av  Elizabeth Nyström (m), Erling Bager
(fp),  Johnny  Gylling (kd),  Catharina
Elmsäter-Svärd  (m),  Runar  Patriksson
(fp) och Jan-Evert Rådhström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 12 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som  sin  mening  vad  som  framförs  i
reservation    5.    Därmed    bifaller
riksdagen  motion 2002/03:T321  yrkande
9.

Ställningstagande

Banverket   har   i  dag  olika   roller,
nämligen        sektorsrollen,        den
förvaltande/banhållande    rollen     och
produktionsrollen.    Visserligen     har
åtskillnad  gjorts mellan  beställarsidan
och  utförarsidan, men enligt  utskottets
uppfattning  har  denna  uppdelning  inte
förts tillräckligt långt och otydligheter
kvarstår.  Beslutet  om  uppdelningen  är
inte   verkställt  fullt  ut.   Mot   den
bakgrunden krävs att de konkurrensutsatta
verksamheterna     bolagiseras.      Alla
anläggnings- och underhållsarbeten  skall
upphandlas i konkurrens, och projektering
och   byggande  skall  ske  i  konkurrens
mellan   marknadens  aktörer.   Härigenom
skulle   en  effektivisering  och  därmed
besparing uppnås.

6.Handelssjöfartens kostnadsansvar
(punkt 18)

av  Elizabeth Nyström (m), Erling Bager
(fp),  Johnny  Gylling (kd),  Catharina
Elmsäter-Svärd  (m),  Runar  Patriksson
(fp) och Jan-Evert Rådhström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 18 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som  sin  mening  vad  som  framförs  i
reservation    6.    Därmed    bifaller
riksdagen    motionerna   2002/03:T249,
2002/03:T264,  2002/03:T321   yrkandena
17  och  18,  2002/03:T340  yrkande  4,
2002/03:T357,     2002/03:T400      och
2002/03:T464 yrkandena 3, 4 och 10.

Ställningstagande

Handelssjöfarten  bör enligt  vår  mening
inte   belastas   med   kostnaderna   för
isbrytningen.   Denna   bör   i   stället
bekostas  över statsbudgeten. Möjligheter
till  finansiering med hjälp av  EU-medel
bör   prövas  under  åberopande   av   de
transportnackdelar   som   framför   allt
Sverige  och Finland drabbas av på  grund
av   de  besvärliga  vinterförhållandena.
Regeringen bör vidare förelägga riksdagen
förslag  om  hur sjöfartens infrastruktur
kan  finansieras i enlighet med  vad  som
gäller för övrig infrastruktur.
Av     propositionen     framgår     att
handelssjöfarten sedan flera år  tillbaka
belastas  med kostnader för en verksamhet
som   inte  kommer  den  till  godo.  Den
verksamhet   det   är  fråga   om   avser
fritidsbåttrafiken,      för       vilken
handelssjöfarten med sina farledsavgifter
måste   täcka   de   belopp   som    inte
finansieras     via     anslaget      för
verksamheten. Vi finner det angeläget att
Sjöfartsverket  genom  att  rationalisera
sin   verksamhet  minskar   medelsbehovet
under    anslaget   och   därmed    också
omfattningen     av     handelssjöfartens
betalningsansvar.

7.Vänersjöfart samt övrig insjö- och
kustsjöfart (punkt 19)

av  Elizabeth Nyström (m), Erling Bager
(fp),  Johnny  Gylling (kd),  Catharina
Elmsäter-Svärd  (m),  Runar  Patriksson
(fp),  Sven Bergström (c) och Jan-Evert
Rådhström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 19 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som  sin  mening  vad  som  framförs  i
reservation    7.    Därmed    bifaller
riksdagen    motionerna    2002/03:T298
yrkande  10, 2002/03:T402, 2002/03:T464
yrkande 2 och 2002/03:T466 yrkande 21.

Ställningstagande

EU:s  transportministrar  har  sagt   sig
vilja  utveckla kustsjöfarten, vilket  är
positivt  för transporterna. Sverige  med
sin  långa kust och sina långa vattendrag
skulle tjäna på att kustsjöfarten fick en
renässans.    Regeringen   bör    snarast
redovisa    ett   handlingsprogram    för
kustsjöfarten.
Sjöfarten  lämpar sig särskilt  väl  för
bulktransporter  som  tillhör   de   mest
energieffektiva  transportformerna.   Den
har  också begränsad negativ påverkan  på
omgivningen i fråga om t.ex.  buller  och
trängsel.  En del transporter kan  lockas
över till sjöfart under förutsättning att
hamnar    och    lastsystem   fortlöpande
moderniseras.   Detta   gäller   särskilt
inlandshamnar, framför allt i Vänern  och
Mälaren  där  sjötransporter  utgör   ett
attraktivt och säkert alternativ  jämfört
med   järnvägs-   och  lastbilstransport.
Regeringen  bör  i det fortsatta  arbetet
med  farledsavgifterna försöka hitta  ett
system  som gör att insjöfarten i Sverige
kan tryggas.
En  stor  del av den trafik som skeppats
via  Vänern  har nu - efter de omfattande
investeringarna i bannätet och de  sänkta
banavgifterna  - överförts till  järnväg.
Om  utvecklingen fortsätter på samma sätt
kommer sjöfartens framtid på Mälaren  och
Vänern  att  vara ytterst osäker.  Därmed
förändras  också  förutsättningarna   för
industriell   verksamhet.  Sjöfarten   på
Vänern   och   Mälaren  bör   ges   samma
förutsättningar  som  gäller   för   inre
sjöfart på kontinenten. Där utgör de inre
vattenvägarna       en       del       av
landtransportsystemet och finansieras  på
samma sätt som vägar och järnvägar.
Det    är    nödvändigt   att   rättvisa
trafikavgifter tas ut med utgångspunkt  i
samhällsekonomisk  marginalkostnad.   Det
skulle omgående göra Vänersjöfarten  till
det   billigaste  alternativet  för   att
flytta gods mellan Karlstad och Göteborg.
I  dag  verkar trafikavgifterna i motsatt
riktning.

8.Konkurrenssituationen i hamnar
(punkt 20)

av  Elizabeth Nyström (m), Erling Bager
(fp),  Catharina  Elmsäter-Svärd   (m),
Runar  Patriksson  (fp)  och  Jan-Evert
Rådhström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 20 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som  sin  mening  vad  som  framförs  i
reservation    8.    Därmed    bifaller
riksdagen    motionerna    2002/03:T231
yrkande 4, 2002/03:T298 yrkande 22  och
2002/03:T321 yrkandena 15 och 16.

Ställningstagande

I  Sverige finns i dag ett 50-tal hamnar.
Med  jämna  mellanrum  framförs  krav  på
olika  former  av  statlig  reglering  av
hamnverksamheten  i  syfte   att   minska
antalet    hamnar   och   därmed    också
konkurrensen.   Vi   anser   att    detta
resonemang  är felaktigt.  Hamnar  -  och
andra  godsterminaler - skall finnas  där
behovet finns, och marknaden avgör  detta
bäst, utan statlig inblandning.
De  flesta svenska hamnarna drivs i  dag
i  form  av kommunala monopol, i  bolags-
eller förvaltningsform. Kommunala monopol
har  inte i något fall visat sig vara  en
effektiv  verksamhetsform. Även  i  detta
fall  innebär monopolen ofta  låga  eller
inga  krav  på  lönsamhet  och  rationell
drift.       Som      annan      kommunal
näringsverksamhet        bör         även
hamnverksamheten      avregleras      och
privatiseras.

9.Fritidsbåtsregister (punkt 22 - motiv)

av  Elizabeth Nyström (m), Erling Bager
(fp),  Johnny  Gylling (kd),  Catharina
Elmsäter-Svärd  (m),  Runar  Patriksson
(fp) och Jan-Evert Rådhström (m).

Ställningstagande

Enligt  vår  mening  behövs  inte   något
allmänt  fritidsbåtsregister.  Regeringen
har  inte  kunnat redovisa några  problem
som  skulle lösas med hjälp av ett sådant
register.    Det    nuvarande     privata
båtregistret fyller väl sin funktion  och
har  inte de nackdelar - bl.a. i form  av
olaga förvärvsmöjligheter och ytterligare
statliga  avgifter  -  som  det  tidigare
statliga registret hade.

10.        Fritidsbåtsregister
(punkt 22)

av  Claes Roxbergh (mp), Karin Svensson
Smith (v) och Mikael Johansson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 22 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som  sin  mening  vad  som  framförs  i
reservation    10.   Därmed    bifaller
riksdagen  motionerna 2002/03:T319  och
motion 2002/03:T429.

Ställningstagande

Frågan    om   återinförande    av    ett
obligatoriskt fritidsbåtsregister dras  i
en  seg och märklig långbänk, enligt  vår
mening.  Det  är  förvånansvärt  att  det
skall  vara  så  svårt  att  inrätta  ett
enkelt  register, som en gång  fanns  och
fungerade  bra under några  år,  men  som
sedan   revs   upp   av  den   borgerliga
regeringen i början av 1990-talet.
Ett     obligatoriskt    register    för
fritidsbåtar  över 7 meter och/eller  med
motorer  på  14 hästkrafter kan  vara  en
rimlig  gräns  för  registreringen.   Det
viktiga  är  att  få en klar  och  tydlig
siffer-  och bokstavsmarkering på skroven
så  att  sjöräddning,  kustbevakning  och
hamnansvariga   snabbt  kan   identifiera
ägaren. Det kan handla om att rädda  liv,
men också om att få tag i miljömarodörer,
båttjuvar  och andra olämpliga båtförare.
Behovet  har  sedan  länge  varit   akut.
Problemen med att införa ett register  är
bagatellartade   i  jämförelse   med   de
fördelar systemet ger. Detta kan givetvis
också       kombineras       med       en
ansvarsförsäkring,   obligatorisk   eller
frivillig.

11.        Uppdelning av Luftfartsverket
(punkt 29)

av  Elizabeth Nyström (m), Erling Bager
(fp),  Johnny  Gylling (kd),  Catharina
Elmsäter-Svärd  (m),  Runar  Patriksson
(fp),  Sven Bergström (c) och Jan-Evert
Rådhström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 29 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som  sin  mening  vad  som  framförs  i
reservation    11.   Därmed    bifaller
riksdagen    motionerna    2002/03:T321
yrkande  23  i  denna del, 2002/03:T462
yrkande  21  och  2002/03:T466  yrkande
15.

Ställningstagande

Den   sammanblandning  av  uppgifter  som
finns  inom  Luftfartsverket -  med  både
myndighetsuppgifter                   och
produktionsuppgifter - medför en risk för
att  de  privata aktörer som  konkurrerar
med  Luftfartsverkets  produktionsuppgift
kan missgynnas. Vi anser att statens roll
bör begränsas till myndighetsrollen, dvs.
ha  i  uppgift  att  främja  ett  säkert,
konkurrenskraftigt   och    miljöanpassat
flyg.   Regeringen  bör  därför   snarast
överväga  och  lämna  förslag   till   en
uppdelning   av  Luftfartsverket   i   en
myndighetsdel  och  en produktionsdel.  I
det  sammanhanget kan också övervägas att
skilja     Luftfartsinspektionen     från
Luftfartsverket, så att inspektionen  kan
granska alla aktörer på marknaden utifrån
samma    förutsättningar.    Genom     en
uppdelning av Luftfartsverket skulle  man
bidra  till  en  stärkt  konkurrens  inom
luftfarten.   Samtidigt  skulle   statens
kontrollmöjligheter    förbättras;     en
positiv    utveckling    av    luftfarten
förutsätter   en   effektiv    och    väl
fungerande myndighetsutövning. Genom  ett
uttalande av riksdagen av denna  innebörd
tillgodoses här behandlade motioner.

12.        Bolagisering och
privatisering av Luftfartsverkets
produktionsdel (punkt 30)

av  Elizabeth Nyström (m), Erling Bager
(fp),  Catharina  Elmsäter-Svärd   (m),
Runar  Patriksson  (fp)  och  Jan-Evert
Rådhström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 30 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som  sin  mening  vad  som  framförs  i
reservation    12.   Därmed    bifaller
riksdagen    motionerna    2002/03:T298
yrkande  3 och 2002/03:T321 yrkande  23
i denna del.

Ställningstagande

En   uppdelning   av  Luftfartsverket   i
myndighetsuppgifter         och         i
produktionsuppgifter   är   ett    första
viktigt  steg  för att få en  effektivare
organisation inom luftfarten. Enligt  vår
uppfattning bör ett andra steg  vara  att
bolagisera   den   del   som    tilldelas
produktionsuppgifter.  En  sådan   åtgärd
skulle  förbättra  förutsättningarna  för
svenskt flygs internationella utveckling.
Riksdagen bör uttala sig till förmån  för
en sådan inriktning.

13.        Ägande av flygplatser
(punkt 31)

av  Elizabeth Nyström (m), Erling Bager
(fp),  Catharina  Elmsäter-Svärd   (m),
Runar  Patriksson (fp), Sven  Bergström
(c) och Jan-Evert Rådhström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 31 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som  sin  mening  vad  som  framförs  i
reservation    13.   Därmed    bifaller
riksdagen    motionerna    2002/03:T321
yrkande  21  och  2002/03:T466  yrkande
16.

Ställningstagande

Enligt   vår   uppfattning   saknas   det
bärkraftiga   skäl  för  att  flygplatser
skall  vara  i statlig ägo.  Tvärtom  kan
privatägda    flygplatser    agera     på
marknadsmässiga  villkor  och  därmed  få
förbättrade  möjligheter att  hävda  sig.
Ett  annat  - och angeläget  -  skäl  för
privatisering av statliga flygplatser  är
att  man  härigenom skulle  kunna  få  in
kapital    som    kan    användas     för
infrastrukturinvesteringar.    Även    en
delprivatisering   kan   vara    tänkbar,
åtminstone   i  ett  första   skede.   De
flygplatser som i första hand bör komma i
fråga  är Arlanda, Landvetter och Sturup,
som  alla tre genom sin storlek och  sina
lägen    har   goda   möjligheter    till
lönsamhet.    Regeringen   bör    snarast
förelägga riksdagen ett förslag med detta
innehåll.

14.        Avreglering och konkurrens
inom luftfarten (punkt 32)

av  Elizabeth Nyström (m), Erling Bager
(fp),  Johnny  Gylling (kd),  Catharina
Elmsäter-Svärd  (m),  Runar  Patriksson
(fp),  Sven Bergström (c) och Jan-Evert
Rådhström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 32 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som  sin  mening  vad  som  framförs  i
reservation    14.   Därmed    bifaller
riksdagen    motionerna    2002/03:T298
yrkande  18  och  2002/03:T321  yrkande
20.

Ställningstagande

Konkurrensen     inom     det     svenska
inrikesflyget är fortfarande  bristfällig
genom en rad olika etableringshinder. Den
avreglering  som genomfördes i  branschen
år   1992   har  inte  gett  tillräckligt
resultat.  Det är angeläget att  åtgärder
av olika slag vidtas för att konkurrensen
inom  flyget skall komma till stånd, inte
minst    genom   att   möjligheten    för
lågprisföretag   att  etablera   sig   på
marknaden underlättas. Det bör ankomma på
regeringen  att  vidta åtgärder  i  detta
syfte.

15.        Slottidssystemet (punkt 33)

av  Elizabeth Nyström (m), Erling Bager
(fp),  Johnny  Gylling (kd),  Catharina
Elmsäter-Svärd  (m),  Runar  Patriksson
(fp) och Jan-Evert Rådhström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 33 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som  sin  mening  vad  som  framförs  i
reservation    15.   Därmed    bifaller
riksdagen    motionerna   2002/03:T203,
2002/03:T298     yrkande     19     och
2002/03:T321 yrkande 19.

Ställningstagande

Vi  anser  att  frågan om  slottidssystem
måste  få  en snar lösning. Det  är  inte
tillfredsställande  att   någon   konkret
åtgärd ännu inte har vidtagits, och detta
trots  att  frågan har  utretts  i  olika
sammanhang och att förslag till lösningar
redan   finns.   Det   är   viktigt   att
Luftfartsverket som myndighet inte agerar
konkurrenshämmande, t.ex.  genom  att  ge
bättre start- och landningstider till SAS
och   andra   flygbolag   som   dominerar
marknaden.  Nyetablerade  flygbolag   får
svårt  att  erhålla attraktiva slottider.
Visserligen  är  det möjligt  i  dag  för
flygbolagen   att  byta   slottider   med
varandra, men det är inte troligt att ett
flygbolag byter bort attraktiva slottider
till   konkurrerande   eller   nystartade
flygbolag. Ett effektivt sätt  att  komma
till    rätta    med    problemen     med
etableringshinder        och        andra
konkurrensbegränsningar som är  en  följd
av  hittillsvarande system är att  införa
någon   form  av  handel  med  slottider.
Enligt   vår  uppfattning  bör   pågående
arbete  inom EU för ett gemensamt  system
inte  hindra  att  handel  med  slottider
införs  i enlighet med krav i de motioner
som  här behandlas. Genom en sådan åtgärd
blir  motionerna tillgodosedda  i  berörd
del.

16.        Statens ägande i SAS
(punkt 34)

av  Elizabeth Nyström (m), Erling Bager
(fp),  Johnny  Gylling (kd),  Catharina
Elmsäter-Svärd  (m),  Runar  Patriksson
(fp),  Sven Bergström (c) och Jan-Evert
Rådhström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 34 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som  sin  mening  vad  som  framförs  i
reservation    16.   Därmed    bifaller
riksdagen    motionerna    2002/03:T298
yrkande 2, 2002/03:T462 yrkande 22  och
2002/03:T466 yrkande 17.

Ställningstagande

Statens ägarandel i SAS bör säljas ut  så
snart          de         marknadsmässiga
förutsättningarna föreligger. Enligt  vår
uppfattning finns inget skäl  för  staten
att   ägarmässigt   vara   engagerad    i
flygbolag.  Det kan konstateras  att  ett
SAS   med   statligt   ägande   -   trots
avregleringen av branschen - har haft och
därtill kunnat behålla en monopolliknande
marknadsställning. Det är  olyckligt  att
staten   både   beslutar  om   branschens
villkor  genom regleringar och  samtidigt
är   ägare   till  en  av   aktörerna   i
branschen. Även av principiella skäl  bör
ägandet av SAS spridas. Vidare kommer  en
utförsäljning  att  generera  medel   för
användning  antingen till  amortering  av
statsskulden   eller   investeringar    i
infrastrukturen.

17.        Flygplatskapaciteten i
Storstockholmsområdet (punkt 35)

av  Elizabeth Nyström (m), Erling Bager
(fp),  Catharina  Elmsäter-Svärd   (m),
Runar  Patriksson  (fp)  och  Jan-Evert
Rådhström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 35 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som  sin  mening  vad  som  framförs  i
reservation    17.   Därmed    bifaller
riksdagen    motionerna    2002/03:T321
yrkande   22   och  2002/03:T339   samt
avslår     motionerna     2002/03:T282,
2002/03:T326,             2002/03:T344,
2002/03:T462     yrkande     23     och
2002/03:T466 yrkandena 18 och 19.

Ställningstagande

Det  är viktigt att Storstockholmsområdet
som   tillväxtregion   ges   tillräckliga
förutsättningar för att växtkraften skall
kunna    tillgodoses.    Samtidigt    kan
konstateras   att   regionen   har    ett
geografiskt perifert läge. Detta  innebär
att  tillgängligheten med flyg måste vara
god  om regionen skall kunna klara sig  i
den internationella konkurrensen. Det bör
också    betonas   att   en   tillräcklig
flygkapacitet     i     Stockholmsområdet
samtidigt  är  en nationell angelägenhet.
Emellertid  råder det en  stor  brist  på
flygplatskapacitet   i   denna   del   av
Sverige,     vilket     skapar      stora
trängselproblem. Mot den bakgrunden måste
de   hinder  som  finns  för  en   utökad
flygplatskapacitet undanröjas och  frågan
nu  få en lösning. Regeringen har i  sina
direktiv    till    Stockholmsberedningen
uttalat  att det inte längre är  aktuellt
med  en  ny flygplats i Stockholms  södra
delar.  Den enda möjligheten som återstår
är  Bromma.  Denna flygplats  bör  alltså
finnas   kvar.   Det  bör   påpekas   att
cityflygplatser  finns  i  de  flesta  av
världens   ledande  städer.  Allmänflyget
fyller  också  en viktig funktion,  bl.a.
för utbildning av nya piloter och för att
piloter   med   certifikat  skall   kunna
upprätthålla sin kompetens när det gäller
antalet   flygtimmar.   Regeringen    har
beslutat,  utan  att  ha  angivit   något
alternativ,  att de båda allmänflygfälten
Tullinge  och Barkarby skall läggas  ned.
Dessutom är allmänflyget på Bromma hotat.
Det  är heller inte möjligt av flera skäl
att  allmänflyget får plats  på  Arlanda.
Det   är   därför   angeläget   att   det
fastställs vem som skall ha ansvaret  för
att  huvudstadsregionen  inte  blir  helt
utan  möjlighet till allmänflyg  inom  en
rimlig närhet.
Vi  anser att Stockholmsberedningen, som
har  att behandla hithörande frågor,  bör
ta  fasta  på de synpunkter  som  nu  har
framförts.  Regeringen bör ombesörja  att
så sker.

18.        Flygplatskapaciteten i
Storstockholmsområdet (punkt 35)

av  Claes Roxbergh (mp), Karin Svensson
Smith  (v),  Sven  Bergström  (c)   och
Mikael Johansson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 35 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som  sin  mening  vad  som  framförs  i
reservation    18.   Därmed    bifaller
riksdagen    motionerna   2002/03:T282,
2002/03:T344,  2002/03:T466   yrkandena
18   och   19   och  avslår  motionerna
2002/03:T321  yrkande 22, 2002/03:T326,
2002/03:T339  och 2002/03:T462  yrkande
23.

Ställningstagande

Vi  vill  peka på de allvarliga nackdelar
som  är förknippade med Bromma flygplats.
Denna flygplats, med sitt centrala läge i
Stockholm,     medför     en      kraftig
miljöstörning    genom     buller     och
luftföroreningar för alla de 100 000-tals
människor   som   bor   i   närheten   av
flygplatsen. Ytterligare en nackdel är av
säkerhetsmässig   art:   det   omfattande
privatflyget   medför  statistiskt   sett
större  risk  för haverier - jämfört  med
linjeflyget  -  och det är olyckligt  att
sådant   flyg  tillåts  i  en   storstad.
Samtidigt  innebär  flygverksamheten  att
det  inte  -  vare  sig av  miljö-  eller
säkerhetsskäl   -  går  att   bygga   nya
bostadsområden  på  en  i  övrigt  mycket
attraktiv mark. Slutsatsen är att  Bromma
bör  avvecklas och avtalet mellan  staten
och  Stockholms stad bör sägas upp.  Fram
till  avvecklingen bör  ingen  ökning  av
antalet flygrörelser tillåtas.

19.        Flygplatskapaciteten i
Storstockholmsområdet (punkt 35)

av Johnny Gylling (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 35 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som  sin  mening  vad  som  framförs  i
reservation    19.   Därmed    bifaller
riksdagen  motionerna 2002/03:T326  och
2002/03:T462  yrkande  23  samt  avslår
motionerna  2002/03:T282,  2002/03:T321
yrkande  22, 2002/03:T339, 2002/03:T344
och 2002/03: T466 yrkandena 18 och 19.

Ställningstagande

Frågan       om       en      tillräcklig
flygplatskapacitet  i  Stockholmsregionen
är viktig inte bara för den regionen utan
för hela Sverige. Kristdemokraterna anser
dels  att  Arlanda skall byggas ut,  dels
att  en ny flygplats nära Stockholm skall
skapas  som ersättning för den avveckling
av Bromma efter år 2011 som är nödvändig.
När  det  för det första gäller  Arlanda
kan  vi  konstatera att dess tredje  bana
håller  på  att färdigställas. När  denna
väl  tas i bruk kommer den sannolikt  att
vara   fullt  utnyttjad.  Det  är  därför
väsentligt att Luftfartsverket  ges  goda
möjligheter  att - inför  förväntad  ökad
efterfrågan på kapacitet - ta fram planer-
ingsunderlag för en fjärde bana.
När  det för det andra gäller ersättning
för   Bromma  flygplats  vill  vi  betona
vikten   av  att  Stockholm,  som  rikets
huvudstad,  måste  ha  goda  förbindelser
genom  bl.a. en "lokal" flygplats.  Detta
är  angeläget av flera skäl. Ett  är  att
affärsflyget  till  och  från   Stockholm
måste  ha  en sådan lokal placering.  Ett
annat   är   att  det  bör   finnas   ett
alternativ   till  Arlanda  i  framtiden.
Härigenom   skapas  förutsättningar   för
konkurrens    mellan   flygplatser    och
underlättar   för   t.ex.   det   viktiga
regionalflyget   och   för   nyetablerade
flygbolag att få tillgång till start- och
landningstider.  Bromma fungerar  som  en
sådan  lokal  flygplats, men  flygplatsen
har  en  rad nackdelar i form av  buller,
utsläpp    av    skadliga    ämnen    och
olycksrisker för dem som bor eller vistas
i    berörda   områden.   Det   som    är
problematiskt är att avtalet  för  Bromma
löper ut år 2011 utan att regeringen  har
presenterat något realistiskt  alternativ
till   Bromma.  Tvärtom  har   regeringen
slagit  fast  att en ny flygplats  i  den
södra  delen av Stockholms län  "inte  är
möjlig".  Det  kan  därför  befaras   att
regeringen  bäddar för  att  avtalet  med
Bromma skall komma att förlängas. För att
Bromma  skall kunna avvecklas  i  samband
med  att avtalet löper ut så krävs en  ny
flygplats  med motsvarande fördelar  utan
de   nackdelar  som  har  pekats   på   i
motionen.    Vi    utgår     från     att
Stockholmsberedningen ges i  uppdrag  att
utreda  frågan  om  flygplatskapacitet  i
Storstockholmsområdet i enlighet med  vad
Kristdemokraterna nu har förordat.  Genom
ett   uttalande  av  riksdagen  i   denna
riktning    tillgodoses    förslaget    i
motionerna    2002/03:T326    (kd)    och
2002/03:T462 (kd).

20.        Regionalt flyg m.m.
(punkt 38)

av  Erling Bager (fp), Runar Patriksson
(fp) och Sven Bergström (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 38 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som  sin  mening  vad  som  framförs  i
reservation    20.   Därmed    bifaller
riksdagen    motionerna   2002/03:T287,
2002/03:T298  yrkande 20,  2002/03:T430
och 2002/03:T466 yrkande 14.

Ställningstagande

De  regionala flygplatserna har  en  stor
betydelse  för utveckling och tillväxt  i
landet  och kommer - enligt vår bedömning
-  att så ha även i framtiden. Inte minst
i  glesbygden  - oftast i de  regioner  i
inlandet       som       har        litet
befolkningsunderlag -  är  det  regionala
flyget  viktigt. Samtidigt är  det  svårt
att  driva  en sådan verksamhet  på  rent
kommersiella grunder, och för  att  detta
slags  flyg  skall kunna  överleva  måste
flygplatserna  ges  ett  visst   statligt
stöd.
Vi  är  också  av den uppfattningen  att
driftbidraget till flygplatserna inte kan
sänkas     -     såsom     föreslås     i
budgetpropositionen  -  innan  ett   nytt
bidragssystem  har  utretts.  Genom   ett
uttalande av riksdagen av den nu  angivna
innebörden  blir här behandlade  motioner
tillgodosedda.

21.        Skydd mot brottsliga
handlingar (punkt 39)

av Johnny Gylling (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 39 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som  sin  mening  vad  som  framförs  i
reservation    21.   Därmed    bifaller
riksdagen  motion 2002/03:T462  yrkande
20.

Ställningstagande

Vi    anser   att   den   hittillsvarande
ordningen  för s.k. särskild  passagerar-
och  bagagekontroll på flygplats inte har
varit    tillfredsställande.   Den    har
nämligen   inneburit  att  en   presumtiv
brottsling   i  förväg  kan  avgöra   när
kontroll  bedrivs och därmed,  utan  risk
för  upptäckt,  ändra sin  planering  och
invänta  ett  bättre  tillfälle.  Nu  har
skärpta   bestämmelser  införts,   vilket
också  visar  på  det  behov  av  en  hög
ambitionsnivå  som Kristdemokraterna  har
motionerat  om under flera år. Innebörden
i  motion 2002/03:T462 (kd) är att  nivån
på  luftfartsskyddet måste vara  fortsatt
hög  och  att ambitionen måste  vara  att
stärka skyddet ytterligare.

22.        Riktlinjer m.m. för
trafikupphandlingen (punkt 41)

av  Karin  Svensson Smith (v) och  Sven
Bergström (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 41 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som  sin  mening  vad  som  framförs  i
reservation    22.   Därmed    bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:T217,  och
2002/03:T466  yrkande 9  samt  bifaller
delvis   motionerna   2002/03:    T274,
2002/03:T366,     2002/03:T383      och
2002/03:T496 yrkandena 12-14.

Ställningstagande

Vi   anser   att   statens   ansvar   för
kollektivtrafik    i   glesbygd    kräver
insatser  för  att  upprätthålla  en  väl
fungerande     trafikförsörjning.     Som
motivering  vill vi framhålla att  staten
har  ett  ansvar  för en  väl  fungerande
infrastruktur  i  alla delar  av  landet.
Detta ansvar omfattar upprätthållande  av
kollektivtrafik  på rimlig  nivå  även  i
glesbygder.  Vidare gäller ansvaret  inte
bara   interregional  trafik  utan  också
trafik  inom länen. I glesbygder  är  det
svårt  att bedriva trafik som är  lönsam.
Samtidigt   har  kollektivtrafiken   stor
betydelse  för många grupper, inte  minst
arbetspendlare  samt ungdomar  och  äldre
runt  om  i bygderna. Ett tydligt exempel
på  att  man nu riskerar en avveckling  i
stället för en utveckling när det  gäller
kollektivtrafiken är att när det avtal om
ekonomiskt   bidrag  som   finns   mellan
Rikstrafiken och Länstrafiken i  de  fyra
nordligaste  länen nu kommer att  upphöra
nästa  år finns en stor risk att bidraget
kan komma att sänkas kraftigt.
Med   hänvisning  till  de  problem  som
kollektivtrafiken för  närvarande  har  i
glesbygden och då särskilt i de  nordliga
länen  bör  därför riksdagen  tillkännage
för   regeringen  som  sin   mening   att
åtgärder snarast bör genomföras  i  syfte
att  trygga behovet av tillfredsställande
resmöjligheter. Med det sagda  tillstyrks
de    centerpartistiska   motionerna   om
kollektivtrafik     i     glesbygd.     I
sammanhanget  kan även hänvisas  till  de
vänsterpartistiska   motionerna   om   en
utveckling av kollektivtrafiken i  landet
som    väckts    under    den    allmänna
motionstiden hösten 2002.

23.        Färjetrafiken över Kvarken
(punkt 42)

av Sven Bergström (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 42 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som  sin  mening  vad  som  framförs  i
reservation    23.   Därmed    bifaller
riksdagen   motion   2002/03:T472   och
bifaller        delvis       motionerna
2002/03:T256 och 2002/03:T506.

Ställningstagande

Vi anser att färjetrafiken över Kvarken -
mellan  Umeå i Västerbotten  och  Vasa  i
Österbotten  -  är mycket  angelägen  för
utvecklingen  i  de  berörda  regionerna.
Denna    trafik   är   emellertid   också
angelägen för EU:s nordliga regioner  och
för  det arktiska samarbetet. Den svensk-
finska  integrationen  mellan  människor,
mellan  offentlig verksamhet  och  mellan
företag   är  starkt  beroende  av   goda
kommunikationer.     Så     är      t.ex.
turistnäringen i fjällen beroende  av  en
bra färjeförbindelse över Kvarken.
Den  finska  statens  starka  engagemang
för  att säkerställa färjetrafiken kommer
till uttryck genom att verksamheten stöds
med  statliga  medel. Den svenska  staten
tar emellertid inte sitt ansvar genom ett
motsvarande    stöd.   Detta    försämrar
möjligheterna till en positiv  utveckling
för såväl Västerbotten som andra delar av
landet,  inte minst mot bakgrund  av  den
strategiska  betydelsen av  pågående  och
planerade  projekt  för  trafikkorridoren
från   Norge   över   Västerbotten   till
Finland,   Ryssland   och   de   baltiska
länderna.

24.        Långsiktig lösning för
Gotlandstrafiken (punkt 43)

av  Elizabeth Nyström (m), Erling Bager
(fp),  Johnny  Gylling (kd),  Catharina
Elmsäter-Svärd  (m),  Runar  Patriksson
(fp),  Sven Bergström (c) och Jan-Evert
Rådhström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 43 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som  sin  mening  vad  som  framförs  i
reservation    24.   Därmed    bifaller
riksdagen    motionerna    2002/03:T231
yrkandena       1-3,      2002/03:T434,
2002/03:T466  yrkande 22,  2002/03:T489
och 2002/03:N266 yrkande 7.

Ställningstagande

Vi  anser  att  det är angeläget  att  en
långsiktig  lösning för  Gotlandstrafiken
nu  kommer till stånd. Frågan har utretts
gång  på  gång  utan att  regeringen  har
presenterat något förslag för  riksdagen.
Den senaste utredningen - med ett förslag
om  en  garanterad transportstandard  för
Gotland  -  innehåller många  intressanta
förslag,  särskilt  det  som  gäller  det
tidigare    riksdagsbeslutet    om    ett
avskaffande av Gotlandstillägget samt  en
sänkning  av längdmetertaxa. Ett  par  av
förslagen har visserligen genomförts, men
detta  har  samtidigt bidragit  till  att
frågan     förhalas     ytterligare     i
Regeringskansliet.  Detta status quo  kan
inte  längre accepteras. Företagandet  på
Gotland  blir  lidande,  eftersom   fasta
spelregler      är     en     oundgänglig
förutsättning för att näringslivet  skall
kunna verka och utvecklas. Riksdagen  bör
ge  regeringen detta till känna. Genom en
sådan   åtgärd   blir   de   nu   berörda
motionerna tillgodosedda.

25.        Uppdelning och försäljning av
Posten AB (punkt 49)

av  Elizabeth  Nyström  (m),  Catharina
Elmsäter-Svärd   (m)   och    Jan-Evert
Rådhström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 49 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som  sin  mening  vad  som  framförs  i
reservation    25.   Därmed    bifaller
riksdagen  motion 2002/03:T337  yrkande
1.

Ställningstagande

Posten  är ett monopolföretag som  enligt
vår  mening försöker strypa all  form  av
konkurrens.  Omorganisationen  av  Posten
har medfört att Posten inte klarar av att
dela  ut  brev  fem dagar  i  veckan  och
därmed  riskerar bryta mot bestämmelserna
i  postlagen. Vi anser därför att  Posten
AB bör delas upp och privatiseras.

26.        Postservice (punkt 50)

av Karin Svensson Smith (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 50 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som  sin  mening  vad  som  framförs  i
reservation    26.   Därmed    bifaller
riksdagen      motion     2002/03:T281,
bifaller   delvis  motion  2002/03:T298
yrkande   23   och  avslår   motionerna
2002/03:T265,             2002/03:T294,
2002/03:T297,  2002/03:337  yrkande  2,
2002/03:T387,             2002/03:T398,
2002/03:T463   yrkandena   1   och   2,
2002/03:T469  och 2002/03:T496  yrkande
11.

Ställningstagande

Postens   uppgift   att   agera   på   en
konkurrensutsatt  marknad  samtidigt  som
den  skall ansvara för en fullgod service
är  enligt vår uppfattning en uppgift som
är  svår  att få ihop ekonomiskt. Privata
företag   kan   åta  sig  de   delar   av
verksamheten  som är vinstgivande,  medan
Posten  kan  ta hand om de delar  som  är
kostnadskrävande. Regeringen  bör  därför
låta   utvärdera  den  samhällsekonomiska
lönsamheten  av  Postens avreglering  och
omorganisation.
Även  följderna  på arbetsmarknaden  och
arbetsmässiga  följder måste  utvärderas.
Antalet postkontor och serviceställen har
minskat   kraftigt  och  därmed   antalet
anställda, vilket i huvudsak har  drabbat
kvinnor.   Kassaservicen  är  en   starkt
kvinnodominerad verksamhet, och därför är
det   flest  kvinnor  som  påverkats   av
omstruktureringen.               Monotona
arbetsuppgifter  har  skiljts  från   mer
kvalificerade  uppgifter.   Arbetet   har
utarmats på kvalitet och omväxling.
Vi   anser   även   att   servicen   har
försämrats.      Informationen       till
allmänheten     har     upplevts      som
otillräcklig. Postärenden måste  uträttas
på   olika  ställen.  Personal  i   t.ex.
matbutiker    har   saknat    tillräcklig
utbildning.   Antalet  postserviceställen
har  minskat i stor utsträckning.  Därför
menar  vi  att regeringen även  bör  låta
utvärdera  konsekvenserna för allmänheten
av Postens avreglering och omorganisation
när det gäller service.
Slutligen      finner       vi       att
tillgängligheten   för  funktionshindrade
och rullstolsburna har försämrats när  de
hänvisats     till     matbutiker     och
bensinmackar   som   inte    alltid    är
handikappanpassade. Enligt  uppgift  från
De  handikappades riksförbund (DHR) visar
ungefär  var tredje serviceställe brister
ur  tillgänglighetssynpunkt. Därför  vill
vi      att     regeringen     utvärderar
konsekvenserna av Postens avreglering och
omorganisation   även  när   det   gäller
tillgänglighet.
Särskilda yttranden


Utskottets   beredning  av  ärendet   har
föranlett följande särskilda yttranden. I
rubriken anges inom parentes vilken punkt
i  utskottets förslag till riksdagsbeslut
som behandlas i avsnittet.

1. Anslag inom utgiftsområde 22 (punkt 1)

av  Elizabeth  Nyström  (m),  Catharina
Elmsäter-Svärd   (m)   och    Jan-Evert
Rådhström (m).

Bakgrund

Trafikutskottet har under beredningen  av
detta     betänkande    arbetat     under
förutsättningen  att en riksdagsmajoritet
bestående       av      socialdemokrater,
vänsterpartister och miljöpartister den 4
december   2002  kommer  att   fastställa
ekonomiska    ramar    för    de    olika
utgiftsområdena  i den statliga  budgeten
för  år  2003,  som för utgiftsområde  22
Kommunikationer  uppgår   till   25   858
miljoner    kronor.   Den   av   Moderata
samlingspartiet  föreslagna   ramen   var
större, 26 535 miljoner kronor.
Moderata  samlingspartiet har  i  parti-
och  kommittémotioner förordat  en  annan
inriktning  av  den ekonomiska  politiken
och budgetpolitiken. Ett övergripande mål
för den ekonomiska politiken bör vara att
möjliggöra   ökad  tillväxt.   Då   måste
utgiftskvoten  sänkas.  För  detta  krävs
bl.a.   en   moderniserad  arbetsmarknad,
avregleringar, sänkta skatter  och  lägre
offentliga  utgifter. Antalet sjukskrivna
och   förtidspensionerade  måste  minskas
genom  att  sjukvård  och  rehabilitering
förbättras.
Våra  förslag  syftar  också  till   att
skapa förutsättningar för ett ekonomiskt,
kulturellt  och socialt växande  Sverige.
Vi  vill  satsa på en utbildning som  ger
alla  större möjligheter till ett  rikare
liv.  Genom en större enskild sektor  och
ett  starkare  civilt samhälle  kan  både
företag och människor växa. Ännu fler kan
komma     in     på     den     ordinarie
arbetsmarknaden.  Den sociala  tryggheten
ökar också i andra bemärkelser genom  att
hushållen   får   en   större   ekonomisk
självständighet.   Friheten   att   välja
bidrar  både  till  mångfald,  en  bättre
kvalitet  och  en  större  trygghet.   De
enskilda   människorna  får  ett   större
inflytande över sina liv.
Vi   har   föreslagit   en   långtgående
växling från subventioner och bidrag till
omfattande  skattesänkningar  för   alla,
främst   låg-   och   medelinkomsttagare.
Samtidigt värnar vi de människor som är i
störst  behov av gemensamma insatser  och
som  har  små eller inga möjligheter  att
påverka sin egen situation. Vi slår också
fast  att  det  allmänna skall  tillföras
resurser     för     att      på      ett
tillfredsställande sätt  kunna  genomföra
de  uppgifter som måste vara  gemensamma.
Avsevärda resurser tillförs t.ex. för att
bryta  den  ökade  sjukfrånvaron  och  de
ökande förtidspensioneringarna.
Vårt   budgetalternativ   -   med   våra
förslag          till         utgiftstak,
anslagsfördelning  och skatteförändringar
-  bör  ses som en helhet där inte  någon
eller  några  delar  kan  brytas  ut  och
behandlas  isolerat  från  de  andra.  Om
riksdagens   majoritet  den  4   december
beslutar   om   ramar   för   de    olika
utgiftsområdena    i     enlighet     med
finansutskottets   förslag   och   därmed
väljer  en annan inriktning av politiken,
deltar vi inte i det nu aktuella beslutet
om  anslagsfördelning inom  utgiftsområde
22.
I    det   följande   redovisar   vi   i
sammanfattning det moderata  alternativet
till   politik   inom  utgiftsområde   22
Kommunikationer, främst i  de  delar  som
rör  anslagsberäkningen för år 2003.  Vår
politik   har   närmare   utvecklats    i
partimotion    2002/03:Fi231    och     i
kommittémotionerna    2002/03:T321    och
2002/03: T480.

Utgångspunkter

En    väl    utbyggd    och    fungerande
infrastruktur är en förutsättning för att
vardagsliv  och arbetsliv skall  fungera,
för  att företag skall kunna växa och för
att  en  god utveckling av vårt land  och
dess   invånares  välfärd   skall   kunna
tryggas.  Alla  prognoser  tyder  på  att
trafiken   på  våra  vägar   kommer   att
fortsätta  att  öka kraftigt.  Regeringen
väljer  dock  att i samarbetet  med  sina
tillväxtfientliga stödpartier blunda  för
de  konsekvenser som den  ökade  trafiken
kommer  att  få  genom  ökad  belastning,
hårdare slitage och sämre trafiksäkerhet.
De svenska vägarna är i ett mycket dåligt
skick på grund av nedskuret och uteblivet
underhåll de senaste åren. Det är  enligt
vår  mening  angeläget att  så  fort  som
möjligt   få   i   gång   de   nödvändiga
investeringarna.

Väginfrastruktur

För nästa budgetår föreslår vi en höjning
av   anslaget  med  2  miljarder  kronor,
jämfört  med  regeringens  förslag.   Med
denna  anslagsnivå skapas ökade  resurser
till vägutbyggnad och möjliggörs åtgärder
i  syfte  att  minska  antalet  dödade  i
trafiken. Dessutom kan statsbidraget till
enskilda    vägar   ökas,   vilket    ger
landsbygdsboende              förbättrade
kommunikationer och ökad vardagstrygghet.
Vad gäller det statliga vägnätet ser  vi
en    fortsatt   utbyggnad   av   landets
motorvägsnät,   med  inriktning   på   en
komplett  motorvägsförbindelse mellan  de
tre  största städerna, samt den  nordiska
triangeln,  som särskilt angelägen.  Inom
storstadsregionerna finns  många  viktiga
projekt  som  snarast  måste  komma  till
utförande.  För  vissa av  dessa  bör  en
alternativ finansieringslösning i form av
PPP väljas.
Vägverkets   administrationsanslag   kan
enligt  vår  mening  minskas  med      60
miljoner   kronor  för  nästa   budgetår.
Förslaget  innebär en  markering  av  att
arbetet         med        administrativa
rationaliseringar  inom  myndigheten  bör
fullföljas med kraft.

Järnvägsinfrastruktur

Behovet  av investeringar på det  svenska
järnvägsnätet är stort. I konkurrensen om
investeringsmedel är det dock viktigt att
utvärdera  vilka projekt som  kommer  att
vara         ekonomiskt         lönsamma.
Investeringsbesluten  måste  baseras   på
gedigna  såväl tekniska som  miljömässiga
och      samhällsekonomiska     analyser.
Underhållet   av  spåranläggningarna   är
eftersatt,  och  tendensen  är  att   det
avhjälpande underhållet ökar på bekostnad
av det förebyggande.
För  närvarande  täcker staten  en  stor
del    av    underhållskostnaderna    med
budgetmedel.   Trafikslagens    kostnader
skall  så  långt det är möjligt bäras  av
den  egna verksamheten. Därför bör enligt
vår      uppfattning      drift-      och
underhållskostnaderna på  järnvägsområdet
huvudsakligen  täckas av  trafikavgifter.
Regeringen   bör  därför  återkomma   med
förslag  om höjda banavgifter. För  nästa
budgetår   har  vi  mot  denna   bakgrund
inräknat   en  avgiftshöjning   med   690
miljoner kronor.
På   samma   sätt  som  genomförs   inom
Vägverket      bör     även     Banverket
effektivisera     sin     administration.
Motsvarande anslag bör räknas ned med  40
miljoner  kronor, jämfört med regeringens
förslag.
Vi  vill i sammanhanget rikta kritik mot
att  utskottsmajoriteten  anger  att   en
utgångspunkt  för  det fortsatta  arbetet
inom      politikområdet      är      att
Norrbotniabanan  skall byggas.  Att  utan
någon  ingående  prövning  peka  ut   ett
enskilt   investeringsprojekt  föregriper
pågående      planeringsprocess       och
undergräver           planeringssystemets
trovärdighet och legitimitet. Med  hänsyn
dessutom  till att projektet  preliminärt
har   kostnadsberäknats  till  minst   12
miljarder  kronor  samtidigt   som   dess
samhällsekonomiska nytta är  oklar  finns
betydande   risk   för   misshushållning.
Enligt   vår   mening  bör  investeringar
planeras  med stor omsorg för att  trygga
en effektiv medelsanvändning. Det innebär
att  Norrbotniabanan, i likhet  med  alla
andra   investeringsprojekt,  bör  prövas
efter  dess samhällsekonomiska nytta  och
inte   efter  dess  eventuella  politiska
värde  framsprunget i sena  förhandlingar
om regeringsmakten.

Övriga områden

Vi    är    motståndare   till   statliga
näringsstöd  och därmed  också  till  det
statliga   sjöfartsstödet,  som   nyligen
byggts   ut   till  att   också   omfatta
passagerarfärjor i internationell trafik.
Stödet   bör   enligt   vår   uppfattning
upphöra.    Med    vårt   förslag    blir
Rederinämnden  överflödig,  varför   dess
administrationsanslag på drygt 3 miljoner
kronor kan avvecklas.
Anslaget     för     ersättning      för
fritidsbåtsändamål    är,    menar    vi,
egentligen  en restpost i Sjöfartsverkets
verksamhet   med   en  endast   begränsad
koppling  till  fritidsbåtar.   Det   bör
därför för nästa budgetår minskas med  30
miljoner  kronor, jämfört med regeringens
förslag.  Sjöfartsverkets  kostnader  bör
generellt  kunna minskas  genom  fortsatt
rationalisering    och    en    förändrad
organisation,     inte     minst     inom
sjöräddningsverksamheten.
Regeringen  föreslår  att  790  miljoner
kronor  anvisas  till  trafikupphandling.
Vårt    budgetalternativ    innebär    en
besparing om 100 miljoner kronor, jämfört
med   regeringens   förslag.   Genom   en
effektiviserad   upphandlingsorganisation
och     ett     ökat    samarbete     med
trafikhuvudmännen    bör    en     rimlig
trafikstandard  kunna upprätthållas  även
med   den   lägre  anslagsnivå   som   vi
förordar.   Andra   trafiklösningar    än
tågtrafik bör också kunna prövas.
Staten   har  under  många   år   lämnat
ersättning      till      Posten      för
upprätthållande     av      grundläggande
kassaservice i hela landet. För nästa  år
föreslår regeringen 400 miljoner  kronor.
Vi  motsätter oss inte att staten  bidrar
till     kassaservice    i    de     fall
förutsättningar      för      kommersiell
verksamhet   saknas,   men    då    skall
verksamheten  handlas  upp.   Kraven   på
service  bör definieras till  omfång  och
innehåll,  korrekta anbudshandlingar  bör
upprättas  och upphandlingen bör  även  i
övrigt genomföras med iakttagande  av  de
regler    som   gäller   för    offentlig
upphandling   enligt   svensk   lag   och
gemenskapsrätten. Med hänvisning  härtill
avstyrker  vi  regeringens  förslag  till
ersättning till Posten AB.

2. Anslag inom utgiftsområde 22 (punkt 1)

av   Erling   Bager  (fp)   och   Runar
Patriksson (fp).

Bakgrund

Trafikutskottet har under beredningen  av
detta     betänkande    arbetat     under
förutsättningen  att en riksdagsmajoritet
bestående       av      socialdemokrater,
vänsterpartister och miljöpartister den 4
december   2002  kommer  att   fastställa
ekonomiska    ramar    för    de    olika
utgiftsområdena  i den statliga  budgeten
för  år  2003,  som för utgiftsområde  22
Kommunikationer  uppgår   till   25   858
miljoner   kronor.  Den  av   Folkpartiet
liberalerna föreslagna ramen var  mindre,
24    940    miljoner    kronor.    Under
förutsättning  att riksdagen  beslutar  i
enlighet  med  finansutskottets   förslag
deltar vi inte i det nu aktuella beslutet
om  anslagsfördelning inom  utgiftsområde
22.
I    det   följande   redovisar   vi   i
sammanfattning               Folkpartiets
transportpolitiska            alternativ,
huvudsakligen   i  de   delar   som   rör
beräkningen  av anslag inom utgiftsområde
22  Kommunikationer. Partiets politik har
utvecklats    närmare    i    partimotion
2002/03:Fi232   samt   i   kommittémotion
2002/03:T298.

Utgångspunkter

Fungerande    kommunikationer    är    en
förutsättning  för  att  tillväxt   skall
kunna  skapas.  För  enskilda  människors
välfärd  är  också  goda  kommunikationer
avgörande.       Bra      kommunikationer
underlättar  arbetspendling  och   därmed
möjligheterna att bo och arbeta på  olika
platser. En väl utformad trafikpolitik är
av  allra största betydelse även sett  ur
ett   företags-  eller  regionalpolitiskt
perspektiv.   Tyvärr  finns   det   stora
brister  i  dagens  infrastruktur,   inte
minst  i  form av undermåliga och trasiga
vägar   som   effektivt   hindrar   t.ex.
råvarutransporter     till     industrin.
Folkpartiet  anser att det  främst  måste
satsas på vägarna den närmaste tiden, och
vi  har  därför för detta ändamål  avsatt
mer  medel  än regeringen. Det är  vidare
enligt vår mening viktigt med alternativa
finansieringsformer                  inom
infrastrukturområdet.   Vi   är    därför
beredda  att  positivt  pröva  s.k.  PPP-
finansiering av vägar och järnvägar.

Väg och järnväg

Det  behövs ökade medel för att förbättra
vägnätet.   Därför   föreslår   vi    för
budgetåret  2003  att  1  miljard  kronor
anslås   utöver   vad  som   föreslås   i
budgetpropositionen.
Folkpartiet  anser att det är  angeläget
att   det  befintliga  järnvägsnätet  får
pengar  som  skall användas till  att  få
nätet  att  fungera  och  hålla  en   hög
kvalitet.  Vad  gäller nyinvesteringar  i
järnvägsnätet anser Folkparitet att man i
första hand skall satsa på sådana projekt
som   har   en   stor   samhällsekonomisk
betydelse. I dagens ansträngda budgetläge
har vi därför avsatt 1,7 miljarder kronor
mindre än regeringen till järnvägarna.
Härutöver  innebär vårt budgetalternativ
besparingar på Vägverkets och  Banverkets
administrationsanslag med sammanlagt  155
miljoner kronor.
Vi  vill i sammanhanget rikta kritik mot
att  utskottsmajoriteten  anger  att   en
utgångspunkt  för  det fortsatta  arbetet
inom      politikområdet      är      att
Norrbotniabanan  skall byggas.  Att  utan
någon  ingående  prövning  peka  ut   ett
enskilt   investeringsprojekt  föregriper
pågående      planeringsprocess       och
undergräver           planeringssystemets
trovärdighet och legitimitet. Med  hänsyn
dessutom  till att projektet  preliminärt
har   kostnadsberäknats  till  minst   12
miljarder  kronor  samtidigt   som   dess
samhällsekonomiska nytta är  oklar  finns
betydande   risk   för   misshushållning.
Enligt   vår   mening  bör  investeringar
planeras  med stor omsorg för att  trygga
en effektiv medelsanvändning. Det innebär
att  Norrbotniabanan, i likhet  med  alla
andra   investeringsprojekt,  bör  prövas
efter  dess samhällsekonomiska nytta  och
inte   efter  dess  eventuella  politiska
värde  framsprunget i sena  förhandlingar
om regeringsmakten.

Luftfart

På    många   håll   har   de   regionala
flygplatserna  spelat en  stor  roll  för
mindre  orter i deras kontakt med  övriga
Sverige.  Folkpartiet  anser  att   dessa
regionala  flygplatser också i  framtiden
har  stor  betydelse och  måste  ges  ett
visst   statligt  stöd  för   att   kunna
överleva.  Detta är inte minst viktigt  i
våra     glesbygdsområden.     Regeringen
föreslår  i budgeten en viss nedtrappning
av   driftbidraget  till   de   regionala
flygplatserna och aviserar samtidigt  ett
nytt bidragssystem från 2004. Folkpartiet
anser  att driftbidraget inte kan  sänkas
innan ett nytt bidragssystem utretts. Mot
denna  bakgrund förordar vi att  anslaget
för     driftbidrag    till     kommunala
flygplatser återställs och räknas upp med
5 miljoner kronor.

3. Anslag inom utgiftsområde 22 (punkt 1)

av Johnny Gylling (kd).

Bakgrund

Trafikutskottet har under beredningen  av
detta     betänkande    arbetat     under
förutsättningen  att en riksdagsmajoritet
bestående       av      socialdemokrater,
vänsterpartister och miljöpartister den 4
december   2002  kommer  att   fastställa
ekonomiska    ramar    för    de    olika
utgiftsområdena  i den statliga  budgeten
för  år  2003,  som för utgiftsområde  22
Kommunikationer  uppgår   till   25   858
miljoner kronor. Under förutsättning  att
riksdagen   beslutar   i   enlighet   med
finansutskottets förslag deltar vi inte i
det     nu    aktuella    beslutet     om
anslagsfördelning inom utgiftsområde  22.
Den av Kristdemokraterna föreslagna ramen
var större, 29 119 miljoner kronor.
I    det   följande   redovisar   vi   i
sammanfattning  våra  uppfattningar   och
förslag  rörande kommunikationspolitiken,
främst    i    de    delar    som     rör
anslagsberäkningen  för  år   2003.   Vår
politik   har   närmare   utvecklats    i
partimotion    2001/02:Fi233    samt    i
kommittémotion 2002/03:T462.

Utgångspunkter

Kristdemokraternas syn på kommunikationer
har   två  utgångspunkter:  välstånd  och
miljöhänsyn.  Bra kommunikationer  är  en
förutsättning  för att  vårt  land  skall
kunna  öka  sysselsättning, tillväxt  och
välstånd. För ett glesbefolkat  land  som
Sverige    med    långa    avstånd    har
transporterna  särskilt  stor  betydelse.
Men  transporterna innebär otvetydigt  en
miljöbelastning. Därför krävs ytterligare
insatser   för  att  minska  de  skadliga
utsläppen.   För  långsiktig   hållbarhet
måste  de  mest miljövänliga alternativen
utvecklas.   I   enlighet  härmed   måste
järnvägens   och   sjöfartens   ställning
stärkas  samtidigt som  fossila  bränslen
fasas       ut       ur      vägtrafiken.
Kristdemokraterna anser  vidare  att  det
finns en rad angelägna investeringar  som
bör   tidigareläggas  och  effektiviseras
genom att projekt genomförs i partnerskap
med  den privata sektorn (PPP). Mot denna
bakgrund  bör  ramen  för  utgiftsområdet
utökas med 3 261 miljoner kronor år  2003
jämfört med regeringens beräkning

Väg och järnväg

Regeringens     transportpolitik      har
inneburit  att  eftersläpningarna  i   de
uppställda           investeringsplanerna
accelererat   ytterligare.   Likaså    är
vägunderhållet    eftersatt    på     ett
oacceptabelt   sätt.   Utvecklingen   för
Sverige    allt    längre    ifrån     de
transportpolitiska målen.
För   underhåll   och  investeringar   i
vägar,   järnvägar  och  farleder   under
perioden        2003-2004        avsätter
Kristdemokraterna  4,3  miljarder  kronor
mer    i   anslag   än   vad   regeringen
föreslagit. Av detta reserveras 1 miljard
kronor  till ett förbättrat vägunderhåll,
varav  300 miljoner kronor för  år  2003.
Anslagsposten  drift  och  underhåll   av
enskilda  vägar föreslås öka  med  10  %;
detta  innebär  en årlig  ökning  med  60
miljoner   kronor   i  förhållande   till
regeringens  förslag.  För   att   stärka
järnvägen   som   transportsätt    satsar
Kristdemokraterna  under   perioden   200
miljoner  kronor  mer  än  regeringen  på
banhållning.
Kristdemokraterna avvisar  liksom  förra
året regeringens förslag om en låneram  i
Riksgäldskontoret om 3  miljarder  kronor
för år 2003 till ett antal ospecificerade
väg-  och  järnvägsprojekt,  inkluderande
åtgärder  för  bärighet och  tjälsäkring.
Dessa  investeringar och  reinvesteringar
förmår  regeringen  inte  inrymma   under
utgiftstaket.  Åtgärder  för   att   höja
standarden   på   befintliga   väg-   och
järnvägssträckor  bör  i   enlighet   med
budgetlagens  huvudregel finansieras  med
anslag         över        statsbudgeten.
Kristdemokraterna inrymmer  därför  denna
infrastruktursatsning inom utgiftstaket.
Finansiering av infrastruktur genom  lån
skall vara reserverat för nyinvesteringar
i   form   av  sammanhållna  och  tydligt
avgränsade  projekt. Som ett  långsiktigt
alternativ  till regeringens  kortsiktiga
lånepolitik  efterlyser Kristdemokraterna
ett  omfattande program för investeringar
i  partnerskap  med den  privata  sektorn
(PPP, public-private partnership).
Vi  vill i sammanhanget rikta kritik mot
att  utskottsmajoriteten  anger  att   en
utgångspunkt  för  det fortsatta  arbetet
inom      politikområdet      är      att
Norrbotniabanan  skall byggas.  Att  utan
någon  ingående  prövning  peka  ut   ett
enskilt   investeringsprojekt  föregriper
pågående      planeringsprocess       och
undergräver           planeringssystemets
trovärdighet och legitimitet. Med  hänsyn
dessutom  till att projektet  preliminärt
har   kostnadsberäknats  till  minst   12
miljarder  kronor  samtidigt   som   dess
samhällsekonomiska nytta är  oklar  finns
betydande   risk   för   misshushållning.
Enligt   vår   mening  bör  investeringar
planeras  med stor omsorg för att  trygga
en effektiv medelsanvändning. Det innebär
att  Norrbotniabanan, i likhet  med  alla
andra   investeringsprojekt,  bör  prövas
efter  dess samhällsekonomiska nytta  och
inte   efter  dess  eventuella  politiska
värde  framsprunget i sena  förhandlingar
om regeringsmakten.

Effektivisering av myndigheter m.m.

Det ansträngda ekonomiska läget i Sverige
i dag innebär att vissa nedprioriteringar
behöver   göras   i   förhållande    till
regeringens  budget, vilken  står  på  en
osäker          finansiell         grund.
Kristdemokraterna  har  noggrant   prövat
möjligheterna      att      genom      en
effektivisering av verksamheten spara  på
administrationsanslagen.    Enligt    vår
bedömning  är  det  för  budgetåret  2003
möjligt   att  uppnå  en  besparing   med
sammanlagt     39    miljoner     kronor.
Minskningen  bör  föredelas  på  anslagen
till  Vägverket, Banverket, Rikstrafiken,
SIKA,  Post-  och telestyrelsen  samt  på
anslagen    för    viss    internationell
verksamhet och informationsteknik.

4. Anslag inom utgiftsområde 22 (punkt 1)

av Sven Bergström (c).

Bakgrund

Trafikutskottet har under beredningen  av
detta     betänkande    arbetat     under
förutsättningen  att en riksdagsmajoritet
bestående       av      socialdemokrater,
vänsterpartister och miljöpartister den 4
december   2002  kommer  att   fastställa
ekonomiska    ramar    för    de    olika
utgiftsområdena  i den statliga  budgeten
för  år  2003,  som för utgiftsområde  22
Kommunikationer  uppgår   till   25   858
miljoner  kronor.  Den  av  Centerpartiet
föreslagna  ramen  var  större,  27   568
miljoner kronor. Under förutsättning  att
riksdagen   beslutar   i   enlighet   med
finansutskottets förslag deltar vi inte i
det     nu    aktuella    beslutet     om
anslagsfördelning inom utgiftsområde 22.
Centerpartiet    har    i    partimotion
2002/03:Fi234  och  i  kommittémotionerna
2002/03:T466  och 2002/03:T478  redovisat
sin  syn  på  de  kommunikationspolitiska
frågorna. I våra motioner lägger vi  fram
ett antal förslag som, om de genomfördes,
skulle    ge    hela    Sverige    bättre
kommunikationer.    I    det     följande
sammanfattar  jag  vårt  alternativ  till
kommunikationspolitik, främst i de  delar
som   rör  beräkningen  av  anslag   inom
utgiftsområdet.    Våra   anslagsyrkanden
återfinns i motion 2002/03:T478.

Utgångspunkter

Väl fungerande kommunikationer och en väl
underhållen      infrastruktur      utgör
grundförutsättningar för  att  åstadkomma
livskraft i hela landet och för att hejda
den  sociala  och  regionala  klyvningen.
Utan   en   god  infrastruktur   förlamas
möjligheterna till utveckling  i  landets
regioner.  För att människor och  företag
skall  våga  investera i  alla  delar  av
landet  måste de veta att infrastrukturen
garanteras på såväl kort som lång sikt.
En   nödvändig  utgångspunkt   för   ett
hållbart  transportsystem är  vidare  att
skapa    ett   grönt   och   sammanhållet
transportsystem.  För  att  uppnå   detta
måste mer trafik, både för människor  och
för  gods, flyttas från väg till  järnväg
och andra mer miljövänliga transportslag.
Kollektivtrafiken måste ges  utrymme  för
utveckling.  Även  teknik  och  drivmedel
måste  utvecklas. Användningen av fossila
bränslen  måste minska och på  sikt  helt
fasas ut till förmån för mer miljövänliga
drivmedel.      En     anpassning      av
transportsystemet  i   hållbar   riktning
kräver  åtgärder på både  kort  och  lång
sikt.  Omställningen  måste  ske  på  ett
sådant sätt att det är möjligt att bo och
verka  på  landsbygden, i små  orter  och
större städer. Detta ställer extra  stora
krav  på  att  vi  har  ett  sammanhållet
transportsystem  -  ett  system  som  har
möjligheter   att   samordna   de   olika
transportslagen.

Väg och järnväg

Dåliga vägar kostar årligen människor och
företag stora summor. Fordon körs sönder,
gods kommer inte fram i tid, vägar stängs
av  och  trafiksäkerheten försämras.  Det
behövs   mer   medel   till   drift   och
underhåll,   bärighet,  tjälsäkring   och
rekonstruktion  men också  resurser  till
byggande av vägar och järnvägar  för  att
få  bort flaskhalsar och skapa en säkrare
och    mer   funktionell   infrastruktur.
Centerpartiet          anser          att
väghållningsanslaget  för  år  2003   bör
räknas  upp med 1,7 miljarder kronor  för
att  Vägverket skall kunna börja ta  igen
det eftersläpande underhållet och för att
angelägna investeringar skall komma  till
stånd.        I       den       fortsatta
investeringsplaneringen  är  det   vidare
enligt vår mening viktigt att ta vara  på
möjligheten   att   genom    s.k.    PPP-
finansiering  påskynda och  effektivisera
väg- och järnvägsbyggande.
Centerpartiet vill vidare  klargöra  att
mer  resurser behövs för att vidmakthålla
standarden   på   det  viktiga   enskilda
vägnätet.   För  att  ta  igen  eftersatt
underhåll och för att de enskilda vägarna
skall kunna rustas och fylla sin funktion
har  Centerpartiet  avsatt  170  miljoner
kronor mer än regeringen för år 2003.
Enligt   vår   uppfattning   bör   såväl
Vägverket     som     Banverket     kunna
effektivisera      sin     administration
ytterligare.   Mot  den  bakgrunden   bör
verkens administrationsanslag räknas  ned
för   nästa  budgetår,  med  60  miljoner
kronor respektive 30 miljoner kronor.

Norrbotniabanan

Jag  vill i detta sammanhang rikta kritik
mot  att  utskottsmajoriteten i fråga  om
Norrbotniabanan  på  ett  anmärkningsvärt
sätt  går  ifrån det normala  sättet  att
bereda     ett    ärende.    Att     utan
beslutsunderlag och utan  någon  ingående
prövning  bestämma  att  "Norrbotniabanan
skall    byggas"   föregriper    pågående
planeringsprocess     och     undergräver
planeringssystemets   trovärdighet    och
legitimitet. Med hänsyn dessutom till att
projektet         preliminärt         har
kostnadsberäknats till minst 12 miljarder
kronor       samtidigt      som       den
samhällsekonomiska   nyttan    inte    är
klarlagd,  är  utskottsmajoritetens  sätt
att hantera frågan mycket märklig.
Centerpartiet     har     en     positiv
grundinställning       till       projekt
Norrbotniabanan,   men   vi   är   mycket
angelägna  om att ett bra beslutsunderlag
skall tas fram innan det är dags att göra
en  slutlig värdering och gå till  beslut
om projektet. Nu riskerar Norrbotniabanan
att  bli  ännu ett äventyrligt ekonomiskt
projekt   enligt  principen:  först   ett
rejält  beslut,  därefter framtagning  av
beslutsunderlag,    miljöprövning    etc.
Enligt   min   mening  bör  investeringar
planeras  med stor omsorg för att  trygga
en    effektiv    medelsanvändning    och
långsiktiga   behov.  Det   innebär   att
Norrbotniabanan, i likhet med alla  andra
investeringsprojekt,  bör  prövas   efter
dess  samhällsekonomiska nytta  och  inte
efter  dess  eventuella  politiska  värde
framsprunget  i  sena  förhandlingar   om
regeringsmakten.

Kollektivtrafik

Minskade  statsbidrag i  kombination  med
att  staten samtidigt kraftigt  har  höjt
diesel-  och  fordonsskatterna  samt  att
kostnaderna  för upphandling av  trafiken
ökar  dramatiskt, är på väg att leda till
en      drastisk      neddragning      av
kollektivtrafiken.     De      ekonomiskt
ansträngda kommunerna och landstingen har
inga  möjligheter att satsa de nödvändiga
resurser  som krävs när staten  drar  sig
tillbaka.  I  många län har  Länstrafiken
redan tvingats dra ned på sin verksamhet;
turtätheten  minskar och  en  del  linjer
läggs  ned  helt. Denna utveckling  måste
förhindras. Centerpartiet avsätter därför
100   miljoner  kronor  till   stöd   för
kollektivtrafiken i glesbygd.

5. Sjösäkerhetsbyrån (EMSA) (punkt 24)

av  Erling  Bager (fp), Johnny  Gylling
(kd) och Runar Patriksson (fp).
Vi  delar Annelie Enochsons bedömning att
Göteborg  på  goda grunder har  särskilda
förtjänster som lokaliseringsort för  den
nya    europeiska    sjöfartsmyndigheten.
Syftet  med denna myndighet är att  verka
för  förbättrad miljö och  säkerhet  inom
sjöfarten. Det är frågor där Sverige  som
en  framträdande sjöfartsnation  har  ett
stort  förtroendekapital och där Göteborg
utmärker   sig   med  en  särskild   unik
kompetens.  Göteborg  är  exempelvis  ett
viktigt  transportcentrum och har Nordens
största hamn, vilken dessutom är den enda
hamnen    i    Norden   med    transocean
linjetrafik.  Cirka  60  %   av   landets
containertrafik passerar Göteborg, och så
gott  som all oljetransport till  Sverige
sker  via  Göteborgs  hamn.  Hamnen   har
vidare    en   omfattande   persontrafik.
Göteborg  erbjuder även högre  utbildning
och  forskning  inom  området  genom   de
nautiska   institutionerna  på   Chalmers
tekniska       högskola,       Sjöfartens
analysinstitut  och  Transporträtten   på
Handelshögskolan. I regionen finns vidare
en lång rad specialiserade transport- och
distributionsföretag  som  gör   Göteborg
till       ett       transport-       och
kommunikationscentrum      för       hela
Skandinavien. Vi anser mot denna bakgrund
att  Sverige aktivt bör verka för att den
nya     europeiska    sjöfartsmyndigheten
lokaliseras till Göteborg.

6. Flygplatskapaciteten i
Storstockholmsområdet (punkt 35)

av Börje Vestlund (s).
Miljöhänsyn,     säkerhetsfrågor      och
markanvändningsperspektiv    utgör    tre
viktiga skäl för att så snart som möjligt
fastställa   ett   datum   för    Brommas
nedläggning som reguljär flygplats.
Redan  i dag överstiger bullernivån  för
de  ca  25  000 stockholmare  som  bor  i
området  maxnivån utomhus,  som  är  satt
till  70 dBA. I dag lider många Brommabor
fysiskt   av   dålig  luft,  buller   och
föroreningar,  med flyget som  en  viktig
orsak.  Det är ur ett säkerhetsperspektiv
olämpligt  med flygplatsens  placering  i
ett   tättbefolkat   område   i   absolut
anslutning   till   Stockholms   centrala
delar. Eftersom marken ligger så centralt
och  mitt i redan bebyggt område vore det
idealiskt  för bostadsbebyggelse,  vilket
verkligen behövs.
Att    Bromma    som    flygplats     är
förhållandevis liten innebär inte att den
verksamhet  som  där  sker   i   dag   är
betydelselös.  Stockholm behöver  flyget,
men  en  flygplats på Bromma är olämplig,
vilket   konstaterats  redan  i  tidigare
skeden    av    flygplatsens    historia.
Uppgifter i medierna gör därtill gällande
att   Arlanda   flygplats   uppvisar   en
avmattning  i  flygaktivitet  orsakad  av
bl.a.    nedgången    inom    IT-     och
telekombranschen    samt    följder    av
terrordåden i USA den 11 september  2001.
Arlandas  kapacitet borde därför  beaktas
när   frågan   om   Brommas   nedläggning
diskuteras  och  utreds.  Luftfartsverket
och  Stockholms stad har undertecknat ett
avtal  beträffande Bromma  flygplats  som
går ut år 2011, vilket måste innebära det
definitiva  slutdatumet  för  Bromma  som
flygplats.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag


Proposition 2002/03:1 Utgiftsområde 22
Kommunikationer
Regeringen         (Näringsdepartementet)
föreslår  i budgetpropositionen för  2003
(prop. 2002/03:1 utg.omr. 22)
1.   att   riksdagen  antar  regeringens
förslag  till  lag  om  ändring  i  lagen
(1997:620)   om   upphävande   av   lagen
(1939:608) om enskilda vägar,
2.   att   riksdagen  antar  regeringens
förslag  till  lag  om  ändring  i  lagen
(2000:1335) om kreditering på skattekonto
av  stöd till kommuner för anläggande  av
lokala telenät,
3.    att   riksdagen   godkänner    att
regeringen  för 2003 får  besluta  om  en
låneram  i  Riksgäldskontoret  på   högst
1  295  000  000  kr för genomförande  av
prioriterade vägprojekt 2003,
4.    att   riksdagen   godkänner    att
regeringen  för 2003 får  besluta  om  en
låneram     i    Riksgäldskontoret     på
295   000   000  kr  för  Vägverket   och
Banverket tillsammans, för att finansiera
kapitaltillskottet   till   Svedab   samt
räntan för detta lån,
5.    att   riksdagen   godkänner    att
regeringen får besluta om en låneram  för
vägprojektet Hogdal-Nordby på 115 000 000
kr   som  inkluderar  räntekostnaden  för
lånet,
6.  att  riksdagen bemyndigar regeringen
att   under  2003  för  ramanslaget  36:2
Väghållning    och    statsbidrag    ingå
ekonomiska  förpliktelser  som  inklusive
tidigare gjorda åtaganden medför utgifter
på högst 33 900 000 000 kr efter 2003,
7.  att  riksdagen bemyndigar regeringen
att   under  2003  för  ramanslaget  36:4
Banverket:        Banhållning         och
sektorsuppgifter     ingå      ekonomiska
förpliktelser   som  inklusive   tidigare
åtaganden   medför  utgifter   på   högst
9 200 000 000 kr efter 2003,
8.  att  riksdagen bemyndigar regeringen
att   under  2003  för  Botniabanan  ingå
ekonomiska  förpliktelser  som  inklusive
tidigare    gjorda   åtaganden    innebär
utgifter på högst 25 000 000 000 kr efter
år 2003,
9.    att   riksdagen   godkänner    att
regeringen  för 2003 får  besluta  om  en
låneram  i  Riksgäldskontoret  om   högst
8  795  000  000  kr  för  Banverket  för
investeringar     i     eldrifts-     och
teleanläggningar,     telenätsutrustning,
projekteringslager,  rörelsekapital  samt
för      vissa      investeringar       i
Stockholmsområdet   1983   enligt   avtal
mellan   staten   och   Stockholms   läns
landsting,
10.    att   riksdagen   godkänner   att
regeringen  för 2003 får  besluta  om  en
låneram  i  Riksgäldskontoret  om   högst
1  713  000  000  kr för genomförande  av
prioriterade järnvägsprojekt 2003,
11.  att riksdagen bemyndigar regeringen
att  ge  Affärsverket  Statens  järnvägar
samt   de  nya  verksamheter  som  numera
bedrivs  i bolag finansiella befogenheter
2003   i   enlighet  med  vad  regeringen
förordar,
12.  att  riksdagen godkänner ekonomiska
mål      och     investeringsplan     för
Sjöfartsverket för perioden  2003-2005  i
enlighet med vad regeringen förordar,
13.  att riksdagen bemyndigar regeringen
att      fastställa     utdelning     och
skattemotsvarighet för  Sjöfartsverket  i
enlighet med vad regeringen förordar,
14.  att riksdagen bemyndigar regeringen
att    för    2003    ge   Sjöfartsverket
finansiella  befogenheter i enlighet  med
vad regeringen förordar,
15.    att   riksdagen   godkänner   vad
regeringen  förordar  om  Handelsflottans
kultur- och fritidsråd,
16.  att  riksdagen godkänner ekonomiska
mål      och     investeringsplan     för
Luftfartsverket för perioden 2003-2005  i
enlighet med vad regeringen förordar,
17.  att riksdagen bemyndigar regeringen
att      fastställa     utdelning     och
skattemotsvarighet för Luftfartsverket  i
enlighet med vad regeringen förordar,
18.  att riksdagen bemyndigar regeringen
att    för    2003   ge   Luftfartsverket
finansiella  befogenheter i enlighet  med
vad regeringen förordar,
19.  att riksdagen bemyndigar regeringen
att  under  2003  för  ramanslaget  36:13
Rikstrafiken:   Trafikupphandling    ingå
ekonomiska  förpliktelser  som  inklusive
tidigare    gjorda   åtaganden    innebär
utgifter på högst 3 950 000 000 kr  under
åren 2004-2009,
20.    att   riksdagen   godkänner   vad
regeringen     förordar    om     Statens
haverikommission,
21.  att riksdagen bemyndigar regeringen
att   under  2003  för  ramanslaget  37:2
Upphandling  av  samhällsåtaganden   ingå
ekonomiska  förpliktelser  som  inklusive
tidigare  åtaganden innebär  utgifter  på
högst   200   000  000  kr   under   åren
2004-2005,
22.  att  riksdagen för budgetåret  2003
anvisar  anslagen under utgiftsområde  22
Kommunikationer      enligt      följande
uppställning: (i tkr):
36:1 Vägverket: Administration, ramanslag
1 010 555
36:2    Väghållning   och    statsbidrag,
ramanslag                     14 923 449
36:3 Banverket: Administration, ramanslag
754 161
36:4    Banverket:    Banhållning     och
sektorsuppgifter, ramanslag    7 063 972
36:5  Ersättning  till Statens  järnvägar
för kostnader i samband
med  utdelning från AB Swedcarrier  m.m.,
ramanslag                         45 000
36:6  Från EG-budgeten finansierade  stöd
till transeuropeiska
nätverk, ramanslag               200 000
36:7  Ersättning  för  fritidsbåtsändamål
m.m., obetecknat anslag           71 000
36:8  Ersättning  till  viss  kanaltrafik
m.m., obetecknat anslag           62 660
36:9 Sjöfartsregistret, ramanslag  4 369
36:10    Rederinämnden:   Administration,
ramanslag                          3 047
36:11    Driftbidrag    till    kommunala
flygplatser, obetecknat anslag    94 900
36:12    Rikstrafiken:    Administration,
ramanslag                         11 319
36:13   Rikstrafiken:  Trafikupphandling,
ramanslag                        790 000
36:14   Viss  internationell  verksamhet,
ramanslag                          7 500
36:15       Statens       väg-        och
transportforskningsinstitut,  ramanslag33
245
36:16      Statens      institut      för
kommunikationsanalys, ramanslag   48 742
37:1     Post-     och     telestyrelsen:
Förvaltningskostnader för vissa
myndighetsuppgifter, ramanslag    11 941
37:2  Upphandling  av  samhällsåtaganden,
ramanslag                        153 484
37:3  Ersättning till Posten  AB  (publ.)
för grundläggande
kassaservice, ramanslag          400 000
37:4 Ersättning till SOS Alarm Sverige AB
för alarmeringstjänst
enligt avtal, ramanslag          144 000
37:5                  Informationsteknik:
Telekommunikation m.m.,
ramanslag                         25 000
Summa                         25 858 344
Propositionens lagförslag är  fogade  som
bilaga 2 till betänkandet.

Motioner från allmänna motionstiden
hösten 2002

2002/03:T203 av Carl-Axel Johansson (m):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
fördelning av slottider för flyget.
2002/03:T205  av  Nils  Fredrik  Aurelius
(m):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad som i motionen anförs
om färjetrafik till och från Öland.
2002/03:T212 av Annelie Enochson (kd):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
lokalisering     av    den     europeiska
sjösäkerhetsbyrån till Göteborg.
2002/03:T217 av Håkan Larsson (c):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
statens  ansvar  för  kollektivtrafik   i
glesbygd.
2002/03:T226 av Gunilla Tjernberg (kd):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
nödvändigheten    av    ett     skyndsamt
klarläggande  av  vem  som   skall   vara
huvudman  för  trafikförbindelsen  mellan
Holmön och fastlandet.
2002/03:T231  av  Marietta  de  Pourbaix-
Lundin (m):
1.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs     om     hamnalternativen      i
Gotlandstrafiken.
2.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs  om  beslut som säkerställer  nytt
tonnage i Gotlandstrafiken.
3.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs om sänkning av längdmetertaxan.
4.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs    om    ett    avskaffande     av
stuverimonopolet   för   att   möjliggöra
sänkta fraktkostnader.
2002/03:T235  av Sofia Larsen  och  Eskil
Erlandsson (båda c):
1.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs   om   förrättningskostnader   för
vägföreningar.
2.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs  om  höjda  statsbidrag  till   de
enskilda vägarna.
2002/03:T245 av Johan Linander (c):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
öppethållandet i Falsterbokanalen.
2002/03:T247   av   Lilian   Virgin   och
Christer Engelhardt (båda s):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
att  utreda  möjligheten att förlägga  en
samlokaliserad sjöräddning och  kustradio
till Gotland.
2002/03:T249 av Jeppe Johnsson  och  Sten
Tolgfors (båda m):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
finansieringen av isbrytningen.
2002/03:T251 av Annika Qarlsson (c):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
att  bidragen till det enskilda  vägnätet
bör öka.
2002/03:T256 av Yvonne Ångström (fp):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
att   utreda  förutsättningarna  att   ge
statligt  stöd  till  färjetrafiken  över
Kvarken mellan Umeå och Vasa.
2002/03:T264  av  Cecilia  Magnusson  och
Anita Sidén (båda m):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
farledsavgifter.
2002/03:T265  av Christina  Axelsson  och
Sonia Karlsson (båda s):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
tillgänglighet hos posten.
2002/03:T272  av Kerstin Heinemann  m.fl.
(fp):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad som i motionen anförs
om  utredning angående ändringar i  lagar
som gäller för färdtjänstverksamhet.
2002/03:T274 av Roger Karlsson (c):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
att   ge   Rikstrafiken  i  uppdrag   att
upphandla   persontrafik  på   TGOJ-banan
mellan Nyköping/Oxelösund och Flen.
2002/03:T275  av  Cecilia  Magnusson  och
Anita Sidén (båda m):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
Landvetters flygplats.
2002/03:T280 av Agne Hansson (c):
1.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs  om  att inte genomföra  den  s.k.
BREV-utredningens förslag om att överföra
allmänna vägar till enskilda.
2.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs   om  att  behålla  den   statliga
bidragsandelen  till enskilda  väghållare
på minst 60 %.
3.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs   om  ökade  resurser   till   det
enskilda vägnätet i Kalmar län.
2002/03:T281 av Karin Thorborg m.fl. (v):
1.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs   om   att   låta  utvärdera   den
samhällsekonomiska lönsamheten av Postens
avreglering och omorganisation.
2.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs om att låta utvärdera följderna på
arbetsmarknaden och arbetsmässiga följder
av      Postens      avreglering      och
omorganisation.
3.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs     om    att    låta    utvärdera
konsekvenserna för allmänheten av Postens
avreglering  och omorganisation  när  det
gäller service.
4.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs     om    att    låta    utvärdera
konsekvenserna av Postens avreglering och
omorganisation     när     det     gäller
tillgänglighet.
2002/03:T282  av  Karin  Svensson   Smith
m.fl. (v):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
att avveckla Bromma flygfält.
2002/03:T283  av  Camilla  Sköld  Jansson
(v):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
att   regeringen  skall   återkomma   med
förslag       på      ett       förändrat
statsbidragssystem för enskilda vägar.
2002/03:T286 av Håkan Juholt (s):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
behovet   av  en  tillsynsmyndighet   för
färdtjänst.
2002/03:T287  av  Håkan Juholt  och  Ann-
Marie Fagerström (båda s):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
de kommunala flygplatsernas betydelse.
2002/03:T288 av Ulla Löfgren och Anders G
Högmark (båda m):
1.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs  om  ökade  anslag  till  enskilda
vägar.
3.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs om kulturmiljövård.
2002/03:T289 av Cecilia Widegren (m)  och
Holger Gustafsson (kd):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
att  ta  det finansiella ansvaret så  att
beslut om enskilda vägar kan uppfyllas.
2002/03:T294 av Johan Linander (c):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin  mening  att  lika  villkor  för
postservice skall gälla i hela Sverige.
2002/03:T295 av Birgitta Carlsson (c):
2.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs  om  att  Vägverkets utbetalningar
till  enskilda vägar skall vara 70  %  av
kostnaderna.
2002/03:T297 av Helena Bargholtz (fp):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
att  återinföra den tidigare modellen för
nordiskt porto.
2002/03:T298  av  Lars  Leijonborg  m.fl.
(fp):
2.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs om en utförsäljning av SAS.
3.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs    om    en   delförsäljning    av
Luftfartsverket.
10.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs om insjö- och kustfarten.
17.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs om de enskilda vägarna.
18.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs om luftfarten.
19.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs om handel med s.k. slottider.
20.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs om de regionala flygplatserna.
21.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs om sjöfarten.
22.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs    om   konkurrenssituationen    i
hamnarna.
23.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs  om  behovet av en utvärdering  av
Posten AB:s omorganisation.
26.   Riksdagen  anvisar  med   följande
ändringar  i förhållande till regeringens
förslag  anslagen under utgiftsområde  22
Kommunikationer enligt uppställning:
Anslag,    tkr      Regeringens   förslag
Anslagsförändring
36:1  Vägverket: Administration1 010  555
-80 000
36:2  Väghållning  och statsbidrag14  923
449                       +1 000 000
36:3  Banverket: Administration  754  161
-80 000
36:4 Banverket: Banhållning och
sektorsuppgifter 7 063 972   -1 763 000
36:11 Driftbidrag till
kommunala        flygplatser94        900
+5 000
Summa   för  utgiftsområdet25   858   344
V918
2002/03:T309 av Agne Hansson och Lena  Ek
(båda c):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
etablering av en bilfärjelinje  sommartid
mellan Öland och Gotland.
2002/03:T317  av  Marietta  de  Pourbaix-
Lundin (m):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
behovet av en översyn av lagen (1997:736)
om färdtjänst.
2002/03:T319 av Mona Jönsson (mp):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
ett obligatoriskt fritidsbåtsregister.
2002/03:T321  av Elizabeth Nyström  m.fl.
(m):
2.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs om anslagen till enskilda vägar.
3.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs  om  inventering av standarden  på
det enskilda vägnätet.
9.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs  om  en upphandling av  Banverkets
produktion.
14.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs om sjöfartsstöd.
15.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs  om  avreglering och privatisering
av hamnverksamheten.
16.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs om stuveriverksamheten.
17.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs om att utreda kostnadsansvaret för
och behovet av isbrytarflottan.
18.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs  om angelägenheten av en  fortsatt
rationalisering inom Sjöfartsverket.
19.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs om slottider.
20.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs      om      påskyndandet       av
liberaliseringen av luftfarten.
21.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs   om  privatisering  av   Arlanda,
Landvetter och Sturup.
22.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs  om  Bromma  och  allmänflyget   i
Stockholmsområdet.
23.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs     om     en    förändring     av
Luftfartsverket.
2002/03:T326 av Torsten Lindström (kd):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
att      utveckla      Stockholm/Västerås
flygplats.
2002/03:T332 av Jörgen Johansson (c):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
att  höja  anslaget till  enskilda  vägar
till den nivå som gällde 1992.
2002/03:T337 av Per Bill och Gunnar  Axén
(båda m):
1.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs  om  en uppdelning och försäljning
av Posten AB.
2.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs om att inte tillåta Posten AB  att
höja portot.
2002/03:T339 av Anna Lilliehöök (m):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
att Bromma flygplats skall behållas efter
år 2011.
2002/03:T340  av  Peter Danielsson  m.fl.
(m):
4.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs  om att sjöfartens avgifter  skall
vara konkurrensneutrala jämfört med andra
transportslag.
2002/03:T341  av  Britt-Marie   Lindkvist
(s):
Riksdagen  begär  att regeringen  lägger
fram  förslag till ändring  av  lagen  om
färdtjänst i enlighet med vad som  anförs
i motionen.
2002/03:T344 av Kerstin Lundgren (c):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
en avveckling av Bromma flygplats.
2002/03:T357 av Annelie Enochson (kd):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
att    förändra    avgiftssystemet    för
sjöfarten.
2002/03:T365 av Åsa Torstensson (c):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
Sjöfartsverkets ansvar att ge ett  samlat
förslag  på hur underhåll och  ägande  av
fyrar  med  kulturellt  värde,  men  utan
säkerhetsmässig betydelse, kan  överföras
till annan huvudman eller annat ägande.
2002/03:T366 av Åsa Torstensson (c):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad som i motionen anförs
om      statens     och     de     lokala
trafikhuvudmännens  samlade  ansvar   för
Bohusbanan.
2002/03:T368   av  Viviann   Gerdin   och
Birgitta Sellén (båda c):
1.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs  om att person med funktionshinder
som beviljats färdtjänst skall kunna resa
på fastställda tider.
2.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs    om    att   ensamstående    med
funktionshinder  som förvärvsarbetar  och
beviljats  arbetsresor  skall  ha  laglig
rätt  att lämna och hämta barn under tolv
år     i     direkt    anslutning    till
arbetsresorna.
2002/03:T369 av Viviann Gerdin (c):
1.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs om ökade statsbidrag till enskilda
vägar.
2.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs  om att extra väganslag utges  för
att täcka vägskador efter översvämningar.
2002/03:T377 av Ulf Nilsson m.fl. (fp):
3.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs om lägre pendlingsavgifter.
5.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs  om  samplanering av flygplatserna
Kastrup och Sturup.
2002/03:T383 av Lennart Fremling (fp):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
behovet     av     att     införa     ett
samhällsekonomiskt       synsätt        i
trafikpolitiken  för  att   person-   och
godstrafiken   skall  fördelas   på   ett
optimalt sätt mellan olika transportslag.
2002/03:T384 av Håkan Larsson (c):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
statsbidrag till enskild väghållning.
2002/03:T387 av Håkan Juholt (s):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
ett gemensamt nordiskt porto.
2002/03:T391  av  Cinnika  Beiming  m.fl.
(s):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
ansvaret  för Mälarbron i Södertälje  och
andra centralt viktiga broar.
2002/03:T396 av Carina Ohlsson (s):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
lagen om färdtjänst.
2002/03:T398 av Claes Västerteg och Sofia
Larsen (båda c):
1.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs   om  att  förändra  Posten   AB:s
målkrav  till  att vara ett  företag  med
särskilt samhällsintresse.
2.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs   om   att   garantera   en    god
postservice i hela landet.
2002/03:T400 av Erling Bager (fp):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad som i motionen anförs
om de svenska sjöfartsavgifterna.
2002/03:T402 av Carina Ohlsson och  Urban
Ahlin (båda s):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
Vänersjöfartens utveckling.
2002/03:T407  av  Birgitta   Sellén   och
Kenneth Johansson (båda c):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
ett ökat anslag till enskilda vägar.
2002/03:T419   av  Gustav  Fridolin   och
Kerstin-Maria Stalin (båda mp):
1.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs  om  behovet  av  en  översyn   av
färdtjänsten och färdtjänstlagen.
2.   Riksdagen   begär  att   regeringen
lägger   fram  förslag  till  ändring   i
färdtjänstlagen   för   att   säkerställa
synskadades  rätt att medta  assistent  i
färdtjänsten.
2002/03:T429 av Ronny Olander (s):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
obligatorisk    ansvarsförsäkring     för
fritidsbåtar.
2002/03:T430 av Maria Öberg m.fl. (s):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
flygtrafikens betydelse för inlandet.
2002/03:T434 av Lena Ek och Agne  Hansson
(båda c):
Riksdagen  beslutar att  hos  regeringen
begära    förslag   om   en    garanterad
transportstandard för Gotland i  enlighet
med    förslagen    i   utredningen    om
Gotlandstrafiken (SOU 2001:66).
2002/03:T440  av Lennart  Fremling  m.fl.
(fp):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
att bidragsdelen till enskilda vägar inte
bör minska.
2002/03:T443   av  Agneta  Lundberg   och
Susanne Eberstein (båda s):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
enskilda vägar.
2002/03:T450 av Roger Karlsson (c):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
ett ökat anslag till enskilda vägar.
2002/03:T453 av Marina Pettersson (s):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin  mening  att en  utvärdering  av
färdtjänstlagen  sker  så  snart  det  är
möjligt.
2002/03:T462  av  Johnny  Gylling   m.fl.
(kd):
1.    Riksdagen    avslår    regeringens
hemställan  om  att  få  besluta  om   en
låneram  i  Riksgäldskontoret  på   högst
1  295  000  000  kr för genomförande  av
prioriterade vägprojekt år 2003.
2.    Riksdagen    avslår    regeringens
hemställan  om  att  få  besluta  om   en
låneram  i  Riksgäldskontoret  på   högst
1  713  000  000  kr för genomförande  av
prioriterade järnvägsprojekt år 2003.
4.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs    om    att    finansiering    av
infrastruktur   genom  lån   skall   vara
reserverat för nyinvesteringar i form  av
sammanhållna   och   tydligt   avgränsade
projekt.
6.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs  om  en  översyn  av  Botniabanans
finansierings- och styrmodell.
9.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs  om  en  ökning av  anslaget  till
drift och byggande av enskilda vägar.
20.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs om säkerhetsrutinerna inom flyget.
21.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs        om        att        skilja
Luftfartsinspektionen                från
Luftfartsverket.
22.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs  om  att staten bör se  över  sitt
ägande i SAS.
23.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs om att trygga flygplatskapaciteten
i Stockholmsområdet.
24.   Riksdagen  anvisar  med   följande
ändringar  i förhållande till regeringens
förslag  anslagen under utgiftsområde  22
Kommunikationer enligt uppställning:
Anslag,    tkr      Regeringens   förslag
Anslagsförändring
36:1  Vägverket: Administration1 010  555
-20 000
36:2  Väghållning  och statsbidrag14  923
449                       +1 590 000
36:3  Banverket: Administration  754  161
-5 000
36:4 Banverket: Banhållning och
sektorsuppgifter 7 063 972   +1 710 000
36:12 Rikstrafiken: Administration11  319
-500
36:14 Viss internationell verksamhet7 500
-1 000
36:16 Statens institut för
kommunikationsanalys48 742       -5 500
37:1 Post- och telestyrelsen:
Förvaltningskostnader för vissa
myndighetsuppgifter 11 941       -2 000
37:5 Informationsteknik:
Telekommunikation       m.m.25        000
-5 000
Summa   för  utgiftsområdet25   858   344
+3 261 000
2002/03:T463  av  Johnny  Gylling   m.fl.
(kd):
1.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs om tillgång till posttjänster  för
äldre och funktionshindrade.
2.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs om lantbrevbärarna.
2002/03:T464  av  Johnny  Gylling   m.fl.
(kd):
2.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs   om   ett  handlingsprogram   för
kustsjöfarten.
3.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs  om att avgiftssystemet  ses  över
för  att skapa ett mer konkurrensneutralt
förhållande mellan transportslagen.
4.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs om att i EU-sammanhang aktualisera
frågan om finansiering av isbrytning  med
EU-medel.
7.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs om medel till marin forskning.
10.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs om sjöfartens investeringsbehov.
2002/03:T466 av Sven Bergström m.fl. (c):
5.  Riksdagen beslutar att  avsätta  170
miljoner mer per år än vad regeringen har
föreslagit   till  anslaget   Drift   och
byggande av enskilda vägar.
6.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs  om att inrätta en nationell  fond
för  oförutsedda händelser i det enskilda
vägnätet.
9.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs   om   statens   ansvar   för   en
fungerande kollektivtrafik i glesbygd.
14.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs om att staten måste ta ansvar  för
nätverket av flygplatser, framför allt  i
de     regioner     som     har     litet
befolkningsunderlag.
15.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs om att dela Luftfartsverket  i  en
myndighetsdel och en produktionsdel.
16.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs  om  att  delprivatisera  Arlanda,
Landvetter och Sturup.
17.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs om att staten, när konjunkturen så
tillåter, bör sälja ut sina ägarandelar i
SAS.
18.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs om att avveckla Bromma flygplats.
19.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs    om    beredskap    för     ökad
flygplatskapacitet  i   Stockholms-   och
Mälardalsområdet.
21.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs  om  vikten  av goda  villkor  för
Väner- och Mälarsjöfarten.
22.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs  om  att  trafiken till  och  från
Gotland  måste  få en långsiktig  lösning
och  en  lösning  som  sker  på  Gotlands
villkor.
2002/03:T469   av  Annika  Qarlsson   och
Birgitta Sellén (båda c):
1.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs     om     tydliga     krav     på
produktionsutveckling                 och
kvalitetssäkring för att garantera att en
bra  och säker postservice tillhandahålls
i hela landet.
2.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs  om att lantbrevbärarnas uppgifter
utvecklas att även gälla mot företag  som
mobila postcenter.
3.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs  om att lantbrevbärarnas uppgifter
utvecklas att tillhandahålla kassaservice
på  orter  som  har  långa  avstånd  till
närmaste postcenter.
2002/03:T472 av Maud Olofsson (c):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
att  staten måste ta sin del av  ansvaret
för  färjetrafiken  över  Kvarken  mellan
Umeå och Vasa.
2002/03:T477  av Christin  Nilsson  m.fl.
(s):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
hamnverksamhet och godstransporter.
2002/03:T478 av Sven Bergström m.fl. (c):
Riksdagen    anvisar    med     följande
ändringar  i förhållande till regeringens
förslag  anslagen under utgiftsområde  22
Kommunikationer      enligt      följande
uppställning:
Anslag,    tkr      Regeringens   förslag
Anslagsförändring
36:1  Vägverket: Administration1 010  555
-60 000
36:2  Väghållning  och statsbidrag14  923
449                       +1 700 000
36:3  Banverket: Administration  754  161
-30 000
Nytt anslag: Rikstrafiken,
trafikupphandling av kollektivtrafik
i glesbygd                     +100 000
Summa   för  utgiftsområdet16   688   165
+1 710 000
2002/03:T480  av Elizabeth Nyström  m.fl.
(m):
1.  Riksdagen anvisar till utgiftsområde
22  Kommunikationer för  budgetåret  2003
26 535 297 000 kr.
2.  Riksdagen anvisar till utgiftsområde
22    politikområde    36:1    Vägverket:
Administration   för   budgetåret    2003
950 555 000 kr.
3.  Riksdagen anvisar till utgiftsområde
22  politikområde  36:2  Väghållning  och
statsbidrag    för    budgetåret     2003
2  000  000  000 kr utöver vad regeringen
föreslår eller således 16 923 449 000 kr.
4.  Riksdagen anvisar till utgiftsområde
22    politikområde    36:3    Banverket:
Administration   för   budgetåret    2003
714 161 000 kr.
5.  Riksdagen anvisar till utgiftsområde
22  politikområde  36:7  Ersättning  till
fritidsbåtsändamål  för  budgetåret  2003
41 000 000 kr.
6.  Riksdagen anvisar till utgiftsområde
22   politikområde  36:10  Rederinämnden:
Administration för budgetåret 2003 0 kr.
7.  Riksdagen anvisar till utgiftsområde
22   politikområde  36:13   Rikstrafiken:
Trafikupphandling  för  budgetåret   2003
690 000 000 kr.
8.  Riksdagen anvisar till utgiftsområde
22  politikområde  37:3  Ersättning  till
Posten  AB för grundläggande kassaservice
för budgetåret 2003 0 kr.
2002/03:T481  av  Lennart  Nilsson  m.fl.
(s):
13.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening  vad  som  i
motionen   anförs   om   Landvetter   som
internationell flygplats.
2002/03:T489  av  Sylvia  Lindgren  m.fl.
(s):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
säkerheten i Gotlandstrafiken.
2002/03:T496 av Kristina Zakrisson  m.fl.
(s):
11.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs     om     att     staten     även
fortsättningsvis måste ta ansvar för  att
upprätthålla  en god postservice  med  en
väl     fungerande    betalnings-     och
kassaservice i hela landet.
12.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs   om  statligt  ansvar   för   att
upprätthålla trafiken på vissa  olönsamma
linjer.
13.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs  om  fortsatt statligt  stöd  till
interregional  kollektivtrafik  med  buss
och tåg.
14.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs   om   samordning  av   de   olika
trafikslagen.
2002/03:T498   av  Göran  Norlander   och
Kerstin Kristiansson Karlstedt (båda s):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
enskilda vägar.
2002/03:T502 av Rune Berglund m.fl. (s):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
enskild väghållning i Jämtlands län.
2002/03:T506 av Karl Gustav Abramsson och
Sören Wibe (båda s):
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
behovet   av  insatser  för  att   trygga
färjetrafiken  mellan  Umeå  och  Vasa  i
Finland.
2002/03:T513 av Sylvia Lindgren (s):
1.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs    om    att    säkerställa    att
intentionerna    bakom   lex    Britannia
bevaras.
2.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs  om  att  vidta åtgärder  för  att
minska möjligheterna för fartyg under FOC
att  färdas  över svenska  farvatten  och
lägga till i svenska hamnar, i syfte  att
öka säkerheten för miljö och människoliv.
3.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs    om   att   i   alla   relevanta
internationella sammanhang arbeta för att
få stopp på FOC-fenomenet.
2002/03:Fi232  av  Lars Leijonborg  m.fl.
(fp):
22.  Riksdagen  anvisar  för  budgetåret
2003  anslagen  under  utgiftsområde   22
Kommunikationer enligt uppställning:
Anslag,  mkr                 Anslagsförän
dring
36:1       Vägverket:      Administration
-80
36:2    Väghållning    och    statsbidrag
1 000
36:3       Banverket:      Administration
-75
36:4 Banverket: Banhållning och
sektorsuppgifter                 -1 763
36:11 Driftbidrag till
kommunala flygplatser                 5
Summa för utgiftsområdet           -913
2002/03:So457  av Chatrine Pålsson  m.fl.
(kd):
13.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs om att färdtjänsten skall vara ett
likvärdigt        alternativ         till
kollektivtrafiken.
14.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs om en instans för överklaganden av
färdtjänstärenden.
15.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs   om   en   ändring    i    1    §
färdtjänstlagen (1997:736).
2002/03:N266 av Helena Bargholtz (fp):
7.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs  om  vikten av att  prioritera  en
lösning av Gotlandstrafikens problem.
2002/03:N270 av Rosita Runegrund och Sven
Brus (båda kd):
3.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs om Vägverkets och Glesbygdsverkets
samlade  ansvar för att utarbeta  förslag
om enhetliga regler för färjetrafiken.
2002/03:N304  av  Mikael  Odenberg  m.fl.
(m):
7.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs om de enskilda vägarna.
2002/03:N340 av Johan Linander och  Lars-
Ivar Ericson (båda c):
3.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen  som  sin  mening  vad  som  i
motionen  anförs om att Ystads  hamn  bör
klassificeras som hamn av riksintresse.
10.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening  vad  som  i
motionen anförs om ett starkare samarbete
mellan Malmö-Sturup flygplats och Kastrup
i Köpenhamn.
Bilaga 2
Regeringens lagförslag


2.1  Förslag till lag om ändring i lagen
(1997:620)   om   upphävande   av   lagen
(1939:608) om enskilda vägar
2.2  Förslag till lag om ändring i lagen
(2000:1335) om kreditering på skattekonto
av  stöd till kommuner för anläggande  av
lokala telenät
Bilaga 3
Utskottets förslag till beslut om anslag
inom utgiftsområde 22 Kommunikationer


Utskottets  förslag  överensstämmer   med
regeringens  förslag  till  anslagsfördel
ning.      Moderata      samlingspartiet,
Folkpartiet                  liberalerna,
Kristdemokraterna    och    Centerpartiet
redovisar   sina   ställningstaganden   i
särskilda   yttranden  som  fogats   till
betänkandet.
1 000-tal kronor
Politikområde                Utskottets
Anslag                          förslag

3 Transportpolitik
6
1 Vägverket: Administration     1 010 555
(ram)
2 Väghållning och statsbidrag      14 923
(ram)                               449
3 Banverket: Administration       754 161
(ram)
4 Banverket: Banhållning och    7 063 972
sektorsuppgifter (ram)
5 Ersättning till Statens          45 000
järnvägar för kostnader i
samband med utdelning från
AB Swedcarrier m.m. (ram)
6 Från EG-budgeten                200 000
finansierade stöd till
transeuropeiska nätverk
(ram)
7 Ersättning för                   71 000
fritidsbåtsändamål m.m.
(obet.)
8 Ersättning till viss             62 660
kanaltrafik m.m. (obet.)
9 Sjöfartsregistret (ram)           4 369
1 Rederinämnden:                    3 047
0 Administration (ram)
1 Driftbidrag till kommunala       94 900
1 flygplatser (obet.)
1 Rikstrafiken: Administration     11 319
2 (ram)
1 Rikstrafiken:                   790 000
3 Trafikupphandling (ram)
1 Viss internationell               7 500
4 verksamhet (ram)
1 Statens väg- och                 33 245
5 transportforskningsinstitut
(ram)
1 Statens institut för             48 742
6 kommunikationsanalys (ram)
3 IT, tele och post
7
1 Post- och telestyrelsen:         11 941
Förvaltningskostnader för
vissa myndighetsuppgifter
(ram)
2 Upphandling av                  153 484
samhällsåtaganden (ram)
3 Ersättning till Posten AB       400 000
(publ) för grundläggande
kassaservice (ram)
4 Ersättning till SOS Alarm       144 000
Sverige AB för
alarmeringstjänst enligt
avtal (ram)
5 Informationsteknik:              25 000
Telekommunikation m.m. (ram)
Summa för utgiftsområdet         25 858
344

Bilaga 4
Regeringens och oppositionspartiernas
förslag till beslut om anslag för år 2003
inom utgiftsområde 22 Kommunikationer
Belopp i 1 000-tal kronor
Anslag                      Ansla  Regerin
gs-       gens
typ    förslag
(m)    (fp)    (kd)     (c)
36:1  Vägverket:         (ram)    1 010 -60 000 -80 000 -20 000 -60 000
Administration                        555
36:2  Väghållning och    (ram)   14 923 +2 000  +1 000  +1 590  +1 700
statsbidrag                        449    000     000     000     000
36:3  Banverket:         (ram)  754 161 -40 000 -75 000  -5 000 -30 000
Administration
36:4  Banverket:         (ram)    7 063   -690  -1 763  +1 710
Banhållning och                    972   0001     000     000
sektorsuppgifter
36:5  Ersättning till    (ram)   45 000
Statens järnvägar för
kostnader i       samband
med utdelning från AB
Swedcarrier m.m.
36:6  Från EG-budgeten   (ram)      200
finansierade stöd till             000
transeuropeiska nätverk
36:7  Ersättning för     (obet   71 000 -30 000
fritidsbåtsändamål m.m.  .)
36:8  Ersättning till viss  (obet   62 660
kanaltrafik m.m.         .)
36:9  Sjöfartsregistret (ram)    4 369
36:10  Rederinämnden:    (ram)    3 047 -3 047
Administration
36:11  Driftbidrag till  (obet   94 900          +5 000
kommunala flygplatser       .)
36:12  Rikstrafiken:     (ram)   11 319                    -500
Administration
36:13  Rikstrafiken:     (ram)      790   -100
Trafikupphandling                  000    000
36:14  Viss internationell  (ram)    7 500                  -1 000
verksamhet
36:15  Statens väg- och  (ram)   33 245
transportforskningsinstitut
36:16  Statens institut för (ram)48 742                  -5 500
kommunikationsanalys
36:17  Rikstrafiken,        (ram)                                     +100
trafikupphandling av                                                 000
kollektivtrafik i
glesbygd
37:1  Post- och             (ram)   11 941                  -2 000
telestyrelsen:
Förvaltningskostnader för
vissa myndighetsuppgifter
37:2  Upphandling av        (ram)      153
samhällsåtaganden                     484
Elanders Gotab, Stockholm  2002
37:3  Ersättning till (ram) 400 -400
Posten AB (publ) för        000  000
grundläggande
kassaservice
37:4  Ersättning till SOS   (ram)      144
Alarm Sverige AB för                  000
alarmeringstjänst enligt
avtal
37:5  Informationsteknik:   (ram)   25 000                  -5 000
Telekommunikation m.m.
Summa    25 858   +676    -913  +3 261  +1 710
344    953     000     000     000
1Besparingen sker genom
ökade banavgifter