Trafikutskottets betänkande
2002/03:TU1
Utgiftsområde 22 Kommunikationer
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet
regeringens förslag i budgetpropositionen
för 2003 utgiftsområde 22 Kommunikationer
(prop. 2002/03:1).
Till betänkandet har fogats 26
reservationer och 6 särskilda yttranden.
De frågor som reservationerna och de
särskilda yttrandena avser samt de
partier som har avgett dem framgår av
innehållsförteckningen (s. 4 och 5).
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna, Kristdemokraterna och
Centerpartiet har avgivit
budgetalternativ som redovisas i de
särskilda yttrandena 1-4 (s. 138-147).
Anslag inom utgiftsområde 22
Finansutskottet beslutade den 21 november
2002 att ställa sig bakom regeringens
förslag till ram för utgiftsområde 22
Kommunikationer. Ramen omfattar 25,9
miljarder kronor för budgetåret 2003. I
budgetpropositionen redovisar regeringen
hur den anser att detta belopp bör
fördelas mellan olika anslag. Den största
delen av beloppet, 23,8 miljarder kronor,
föreslås gå till vägar och järnvägar och
då främst infrastrukturåtgärder i form av
investeringar och underhåll. Utskottet
ställer sig bakom regeringens samtliga
förslag till medelsanvisningar.
Vägar och järnvägar
Utskottet föreslår att riksdagen för
nästa budgetår anvisar 14,9 miljarder
kronor till anslaget Väghållning och
statsbidrag och 7,1 miljarder kronor till
anslaget Banverket: Banhållning och
sektorsuppgifter. Dessa anslag samt de
föreslagna möjligheterna till
lånefinansiering gör det möjligt att
genomföra en nödvändig ambitionshöjning
inom väghållning och banhållning.
Utskottet framhåller att betydelsen av
de enskilda vägarna i det svenska
transportsystemet är stor och förutsätter
att detta vägnät ges en
tillfredsställande resurstilldelning.
Utskottet ställer sig bakom regeringens
lagförslag om ändring i lagen om
upphävande av lagen om enskilda vägar.
Utskottet förutsätter vidare att
åtgärder vidtas för att motverka
problemet med den oroande utvecklingen av
olyckor med s.k. EU-mopeder.
Sjöfart och luftfart
Utskottet konstaterar att en bred
politisk samsyn har utvecklats när det
gäller näringspolitiskt stöd till
sjöfart. Det innebär att näringen skall
ges likvärdiga konkurrensvillkor och att
det långsiktiga målet är att särskilda
statsstöd skall avvecklas.
Riksdagen föreslås anvisa 94,9 miljoner
kronor i driftbidrag till kommunala
flygplatser. Motioner om handel med s.k.
slottider avstyrks med hänvisning bl.a.
till pågående arbete inom EU.
Kollektivtrafik
Utskottet föreslår att 790 miljoner
kronor anvisas till anslaget
Rikstrafiken: Trafikupphandling. Anslaget
bekostar bl.a. statens upphandling av
interregional persontrafik på järnväg och
transportstöd till Gotland. Motioner om
färdtjänst avstyrks men bör beaktas i
pågående utredningsarbete.
IT, tele och post
Utskottet ställer sig bakom ett
lagförslag i budgetpropositionen som
innebär att 400 miljoner kronor av de
medel som reserverats för stöd till
lokalt bredbandsnät omfördelas för att
kunna användas som stöd till kommuner för
anläggande av stomnät.
Riksdagen föreslås anvisa 153 miljoner
kronor i syfte att trygga
funktionshindrades behov av
telekommunikationer och posttjänster.
För att upprätthålla grundläggande
kassaservice i hela landet föreslås
riksdagen anvisa 400 miljoner kronor till
Posten AB.
Utskottet understryker vikten av att
det postpolitiska målet om en posttjänst
av god kvalitet uppfylls i hela landet
till rimliga priser samt att
postservicens utveckling noga utvärderas.
Utskottet förutsätter att
funktionshindrades krav på en god
postservice tillgodoses samt att Postens
förändringsarbete sker på ett socialt
ansvarsfullt sätt.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Anslagsfrågor
1. Anslag inom utgiftsområde
22 Kommunikationer
Riksdagen anvisar anslag för
budgetåret 2003 inom utgiftsområde 22
Kommunikationer enligt utskottets
förslag i bilaga 3. Därmed bifaller
riksdagen regeringens förslag i
proposition 2002/03:1 utgiftsområde 22
Kommunikationer punkt 22 och avslår
motionerna 2002/03:T298 yrkande 26,
2002/03:T450, 2002/03:T462 yrkande 24,
2002/03:T478, 2002/03: T480 och
2002/03:Fi232 yrkande 22.
Vägar
2. Omprövning av andelstal
Riksdagen antar regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (1997:620)
om upphävande av lagen (1939:608) om
enskilda vägar. Därmed bifaller
riksdagen regeringens förslag i
proposition 2002/03:1 i denna del.
3. Låneram för prioriterade
vägprojekt m.m.
Riksdagen godkänner att regeringen
för år 2003 får besluta om en låneram
i Riksgäldskontoret på högst
1 295 000 000 kr för genomförande av
prioriterade vägprojekt år 2003.
Därmed bifaller riksdagen regeringens
förslag i proposition 2002/03 i denna
del och avslår motion 2002/03:T462
yrkandena 1 och 4 i denna del.
Reservation 1 (kd)
4. Låneram för vägprojektet
Hogdal-Nordby
Riksdagen godkänner att regeringen
får besluta om en låneram för
vägprojektet Hogdal-Nordby på
115 000 000 kr som inkluderar
räntekostnaden för lånet. Därmed
bifaller riksdagen regeringens förslag
i proposition 2002/03:1 i denna del.
5. Ekonomiska förpliktelser
för långsiktiga avtal
Riksdagen bemyndigar regeringen att
under år 2003 för ramanslaget 36:2
Väghållning och statsbidrag ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive
tidigare gjorda åtaganden medför
utgifter på högst 33 900 000 000 kr
efter år 2003. Därmed bifaller
riksdagen regeringens förslag i
proposition 2002/03:1 i denna del.
6. Enskilda vägar
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:T226, 2002/03:T235,
2002/03:T251, 2002/03:T280,
2002/03:T283, 2002/03:T288 yrkandena 1
och 3, 2002/03:T289, 2002/03:T295
yrkande 2, 2002/03:T298 yrkande 17,
2002/03:T321 yrkandena 2 och 3,
2002/03:T332, 2002/03:T369,
2002/03:T384, 2002/03:T391,
2002/03:T407, 2002/03:T440, 2002/03:
T443, 2002/03:T462 yrkande 9,
2002/03:T466 yrkandena 5 och 6,
2002/03:T498, 2002/03:T502,
2002/03:N270 yrkande 3 och 2002/03:
N304 yrkande 7.
Reservation 2 (m, fp, kd, c)
Järnvägar och Öresundsförbindelsen
7. Ekonomiska förpliktelser
Riksdagen bemyndigar regeringen att
under år 2003
dels för ramanslaget 36:4 Banverket:
Banhållning och sektorsuppgifter ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive
tidigare åtaganden medför utgifter på
högst 9 200 000 000 kr efter år 2003,
dels för Botniabanan ingå ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare
gjorda åtaganden innebär utgifter på
högst 25 000 000 000 kr efter år 2003.
Därmed bifaller riksdagen regeringens
förslag i proposition 2002/03:1 i
denna del.
8. Översyn av Botniabanans
finansiering m.m.
Riksdagen avslår motion 2002/03:T462
yrkande 6.
Reservation 3 (m, fp, kd)
9. Låneram för vissa
järnvägsinvesteringar m.m.
Riksdagen godkänner att regeringen
för år 2003 får besluta om en låneram
i Riksgäldskontoret om högst
8 795 000 000 kr för Banverket för
investeringar i eldrifts- och
teleanläggningar, telenätsutrustning,
projekteringslager, rörelsekapital
samt för vissa investeringar i
Stockholmsområdet enligt avtal år 1983
mellan staten och Stockholms läns
landsting. Därmed bifaller riksdagen
regeringens förslag i proposition
2002/03:1 i denna del.
10. Låneram för prioriterade
järnvägsprojekt m.m.
Riksdagen godkänner att regeringen
för år 2003 får besluta om en låneram
i Riksgäldskontoret om högst
1 713 000 000 kr för genomförande av
prioriterade järnvägsprojekt 2003 och
avslår motion 2002/03:T462 yrkandena 2
och 4 i denna del. Därmed bifaller
riksdagen regeringens förslag i
proposition 2002/03:1 i denna del.
Reservation 4 (kd)
11. Finansiella befogenheter
för affärsverket Statens järnvägar
m.m.
Riksdagen bemyndigar regeringen att
ge affärsverket Statens järnvägar samt
de nya verksamheter som numera bedrivs
i bolag finansiella befogenheter år
2003 i enlighet med vad regeringen
förordar. Därmed bifaller riksdagen
regeringens förslag i proposition
2002/03:1 i denna del.
12. Banverkets
produktionsverksamhet
Riksdagen avslår motion 2002/03:T321
yrkande 9.
Reservation 5 (m, fp, kd)
13. Låneram avseende
kapitaltillskott till Svedab
Riksdagen godkänner att regeringen
för år 2003 får besluta om en låneram
i Riksgäldskontoret på 295 000 000 kr
för Vägverket och Banverket
tillsammans, för att finansiera
kapitaltillskottet till Svedab samt
räntan för detta lån. Därmed bifaller
riksdagen regeringens förslag i
proposition 2002/03:1 i denna del.
14. Avgifter på Öresundsbron
Riksdagen avslår motion 2002/03:T377
yrkande 3.
Sjöfart
15. Ekonomiska mål och
investeringsplan m.m. för
Sjöfartsverket
Riksdagen
a) godkänner ekonomiska mål och
investeringsplan för Sjöfartsverket
för perioden 2003-2005 i enlighet med
vad regeringen förordar,
b) bemyndigar regeringen att
fastställa utdelning och
skattemotsvarighet för Sjöfartsverket
i enlighet med vad regeringen
förordar,
c) bemyndigar regeringen att för år
2003 ge Sjöfartsverket finansiella
befogenheter i enlighet med vad
regeringen förordar.
Därmed bifaller riksdagen regeringens
förslag i proposition 2002/03:1 i
dessa delar.
16. Handelsflottans kultur- och
fritidsråd
Riksdagen godkänner vad regeringen
förordar om Handelsflottans kultur-
och fritidsråd. Därmed bifaller
riksdagen regeringens förslag i
proposition 2002/03:1 i denna del.
17. Sjöfartsstöd och
internationell sjöfartspolitik
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:T298 yrkande 21, 2002/03:T321
yrkande 14 och 2002/03:T513.
18. Handelssjöfartens
kostnadsansvar
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:T249, 2002/03:T264,
2002/03:T321 yrkandena 17 och 18,
2002/03:T340 yrkande 4, 2002/03: T357,
2002/03:T400 och 2002/03:T464
yrkandena 3, 4 och 10.
Reservation 6 (m, fp, kd)
19. Vänersjöfart samt övrig
insjö- och kustsjöfart
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:T298 yrkande 10, 2002/03:T402,
2002/03:T464 yrkande 2 och
2002/03:T466 yrkande 21.
Reservation 7 (m, fp, kd, c)
20. Konkurrenssituationen i
hamnar
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:T231 yrkande 4, 2002/03:T298
yrkande 22 och 2002/03:T321 yrkandena
15 och 16.
Reservation 8 (m, fp)
21. Samordning av
hamnverksamhet m.m.
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:T477 och N340 yrkande 3.
22. Fritidsbåtsregister
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:T319 och 2002/03:T429
Reservation 9 (m, fp, kd) - motiv
Reservation 10 (v, mp)
23. Forskning inom
sjöfartsområdet
Riksdagen avslår motion 2002/03:T464
yrkande 7.
24. Sjösäkerhetsbyrån (EMSA)
Riksdagen avslår motion
2002/03:T212.
25. Samlokalisering av
sjöräddning och kustradio
Riksdagen avslår motion
2002/03:T247.
26. Bevarande av fyrar
Riksdagen avslår motion
2002/03:T365.
27. Falsterbokanalen
Riksdagen avslår motion
2002/03:T245.
Luftfart
28. Ekonomiska mål m.m. för
Luftfartsverket
Riksdagen
a) godkänner ekonomiska mål och
investeringsplan för Luftfartsverket
för perioden 2003-2005 i enlighet med
vad regeringen förordar,
b) bemyndigar regeringen att
fastställa utdelning och
skattemotsvarighet för Luftfartsverket
i enlighet med vad regeringen
förordar,
c) bemyndigar regeringen att för år
2003 ge Luftfartsverket finansiella
befogenheter i enlighet med vad
regeringen förordar.
Därmed bifaller riksdagen regeringens
förslag i proposition 2002/03:1 i
denna del.
29. Uppdelning av
Luftfartsverket
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:T321 yrkande 23 i denna del,
2002/03:T462 yrkande 21 och
2002/03:T466 yrkande 15.
Reservation 11 (m, fp, kd, c)
30. Bolagisering och
privatisering av Luftfartsverkets
produktionsdel
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:T298 yrkande 3 och
2002/03:T321 yrkande 23 i denna del.
Reservation 12 (m, fp)
31. Ägande av flygplatser
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:T321 yrkande 21 och
2002/03:T466 yrkande 16.
Reservation 13 (m, fp, c)
32. Avreglering och konkurrens
inom luftfarten
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:T298 yrkande 18 och
2002/03:T321 yrkande 20.
Reservation 14 (m, fp, kd, c)
33. Slottidssystemet
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:T203, 2002/03:T298 yrkande 19
och 2002/03:T321 yrkande 19.
Reservation 15 (m, fp, kd)
34. Statens ägande i SAS
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:T298 yrkande 2, 2002/03:T462
yrkande 22 och 2002/03:T466 yrkande
17.
Reservation 16 (m, fp, kd, c)
35. Flygplatskapaciteten i
Storstockholmsområdet
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:T282, 2002/03:T321 yrkande 22,
2002/03:T326, 2002/03:T339,
2002/03:T344, 2002/03:T462 yrkande 23
och 2002/03:T466 yrkandena 18 och 19.
Reservation 17 (m, fp)
Reservation 18 (v, c, mp)
Reservation 19 (kd)
36. Göteborg-Landvetter
flygplats
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:T275 och 2002/03:T481 yrkande
13.
37. Malmö-Sturup flygplats
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:T377 yrkande 5 och
2002/03:N340 yrkande 10.
38. Regionalt flyg m.m.
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:T287, 2002/03:T298 yrkande 20,
2002/03:T430 och 2002/03:T466 yrkande
14.
Reservation 20 (fp, c)
39. Skydd mot brottsliga
handlingar
Riksdagen avslår motion 2002/03:T462
yrkande 20.
Reservation 21 (kd)
Kollektiv persontrafik m.m.
40. Ekonomiska förpliktelser
Riksdagen bemyndigar regeringen att
under år 2003 för ramanslaget 36:13
Rikstrafiken: Trafikupphandling ingå
ekonomiska förpliktelser som,
inklusive tidigare gjorda åtaganden,
innebär utgifter på högst
3 950 000 000 kr under åren 2004-2009.
Därmed bifaller riksdagen regeringens
förslag i proposition 2002/03:1 i
denna del.
41. Riktlinjer m.m. för
trafikupphandlingen
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:T217, 2002/03:T274, 2002/03:
T366, 2002/03:T383, 2002/03:T466
yrkande 9 och 2002/03:T496 yrkandena
12-14.
Reservation 22 (v, c)
42. Färjetrafiken över
Kvarken
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:T256, 2002/03:T472 och
2002/03:T506.
Reservation 23 (c)
Gotlandstrafiken
43. Långsiktig lösning för
Gotlandstrafiken
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:T231 yrkandena 1-3, 2002/03:
T434, 2002/03:T466 yrkande 22,
2002/03:T489 och 2002/03:N266 yrkande
7.
Reservation 24 (m, fp, kd, c)
44. Nya färjeförbindelser
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:T205 och 2002/03:T309.
Färdtjänst
45. Färdtjänst
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:T272, 2002/03:T286, 2002/03:
T317, 2002/03:T341, 2002/03:T368,
2002/03:T396, 2002/03:T419,
2002/03:T453 och 2002/03:So457
yrkandena 13-15.
Statens haverikommission
46. Statens haverikommission
Riksdagen godkänner vad regeringen
förordar om Statens haverikommission.
Därmed bifaller riksdagen regeringens
förslag i proposition 2002/03:1 i
denna del.
IT, tele och post
47. Kommunalt IT-stöd
Riksdagen antar regeringens förslag
till lag om ändring i lagen
(2000:1335) om kreditering på
skattekonto av stöd till kommuner för
anläggande av lokala telenät. Därmed
bifaller riksdagen regeringens förslag
i proposition 2002/03:1 i denna del.
48. Samhällsupphandling
Riksdagen bemyndigar regeringen att
under år 2003, i fråga om ramanslaget
37:2 Upphandling av samhällsåtaganden,
ingå ekonomiska förpliktelser som
inklusive tidigare åtaganden innebär
utgifter på högst 200 000 000 kr under
åren 2004-2005. Därmed bifaller
riksdagen regeringens förslag i
proposition 2002/03:1 i denna del.
49. Uppdelning och försäljning
av Posten AB
Riksdagen avslår motion 2002/03:T337
yrkande 1.
Reservation 25 (m)
50. Postservice
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:T265, 2002/03:T281, 2002/03:
T294, 2002/03:T297, 2002/03:T298
yrkande 23, 2002/03:T337 yrkande 2,
2002/03:T387, 2002/03:T398,
2002/03:T463 yrkandena 1 och 2,
2002/03:T469 och 2002/03:T496 yrkande
11.
Reservation 26 (v)
Stockholm den 3 december 2002
På trafikutskottets vägnar
Claes Roxbergh
Följande ledamöter har deltagit i
beslutet: Claes Roxbergh (mp), Carina
Moberg (s), Elizabeth Nyström1 (m), Jarl
Lander (s), Erling Bager1 (fp), Hans
Stenberg (s), Krister Örnfjäder (s),
Johnny Gylling1 (kd), Karin Svensson
Smith (v), Claes-Göran Brandin (s),
Catharina Elmsäter-Svärd1 (m), Runar
Patriksson1 (fp), Sven Bergström1 (c),
Kerstin Engle (s), Jan-Evert Rådhström1
(m), Mikael Johansson (mp) och Börje
Vestlund (s).
1Ledamoten har ej deltagit i beslutet
under punkt 1.
2002/03
TU1
Redogörelse för ärendet
I detta betänkande behandlar utskottet
regeringens förslag i budgetpropositionen
för 2003 utgiftsområde 22 Kommunikationer
(prop. 2002/03:1).
Utskottet har i samband med beredningen
av ärendet inhämtat upplysningar av
företrädare för Vägverket, Post- och
telestyrelsen samt Inlandsbanan AB.
Utskottet har vidare uppvaktats av
Nationalföreningen för trafiksäkerhetens
främjande (NTF) och i samband därmed
utfrågat företrädare för Vägverket och
Moped- och motorcykelbranschens
riksförbund (McRF).
Betänkandet är disponerat på följande
sätt. I avsnitt 1 Anslagsfrågor inom
utgiftsområde 22 Kommunikationer
behandlas regeringens och motionernas
förslag till medelsanvisningar för
budgetåret 2003. I avsnitten 2-10
behandlar utskottet övriga frågor.
Under varje avsnitt anges de
propositions- och motionsyrkanden som
behandlas i respektive avsnitt.
I bilaga 1 redovisas en förteckning över
regeringens förslag till riksdagsbeslut
och de motioner som behandlas i
betänkandet.
I bilaga 2 finns två lagförslag.
Regeringen föreslår i proposition
2001/02:1 utgiftsområde 22 att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om
dndring i lagen (1997:620) om upphävande
av lagen (1939:608) om enskilda vägar.
Regeringen föreslår i proposition
2001/02:1 utgiftsområde 22 att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (2000:1335) om
kreditering på skattekonto av stöd till
kommuner för anläggande av lokala
telenät.
I bilaga 3 redovisas utskottets förslag
till beslut om anslag för budgetåret 2003
inom utgiftsområdet.
I bilaga 4 redovisas regeringens och
partiernas förslag till medelsanvisningar
för nästa budgetår inom utgiftsområdet.
Utskottets överväganden
1 Anslagsfrågor inom utgiftsområde 22
Kommunikationer
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen för
budgetåret 2003 inom utgiftsområde 22
Kommunikationer anvisar anslag enligt
regeringens förslag. Det innebär att
25,9 miljarder kronor fördelas till
olika ändamål inom utgiftsområdet,
varav merparten till byggande och
underhåll av vägar och järnvägar.
Ställningstagandet innebär att samtliga
motionsförslag om alternativ
anslagsberäkning (m, fp, kd, c)
avstyrks.
Avsnittets innehåll
I detta avsnitt behandlar utskottet
regeringens och motionärernas förslag
till medelsanvisningar m.m. för
budgetåret 2003 inom utgiftsområde 22
Kommunikationer. De yrkanden som
behandlas är:
dels budgetpropositionen för 2003 (prop.
2002/03:1 utg.omr. 22, punkt 22) enligt
vilket föreslås att riksdagen för
budgetåret 2003 anvisar anslagen under
utgiftsområde 22 Kommunikationer enligt
propositionens uppställning (s. 13),
dels motionerna
- 2002/03:T298 yrkande 26 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp),
- 2002/03:T450 av Roger Karlsson (c),
- 2002/03:T462 yrkande 24 av Johnny
Gylling m.fl. (kd),
- 2002/03:T478 av Sven Bergström m.fl.
(c),
- 2002/03:T480 av Elizabeth Nyström m.fl.
(m),
- 2002/03:Fi232 yrkande 22 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp).
1.1 Utgiftsområdets omfattning
Utgiftsområde 22 Kommunikationer
omfattar två politikområden,
Transportpolitik och delar av
politikområdet IT, tele och post. Det
förstnämnda politikområdet består i sin
tur av sex verksamhetsområden, nämligen
Väg, Järnväg, Sjöfart, Luftfart,
Interregional kollektiv persontrafik samt
Forskning och analys.
* grafiskt element borttaget *
1.2 Ram för utgiftsområdet
I budgetpropositionen för år 2003
föreslås att utgiftsområdet tillförs 25
858 miljoner kronor. Som framgår av
nedanstående sammanställning innebär
förslaget ca 1,4 miljarder kronor mer än
vad som anvisats för innevarande budgetår
(inkl. förslag på tilläggsbudget).
Medelsökningen förklaras av att anslagen
har pris- och löneomräknats samt att
ökade statliga resurser förs till
politikområdet Transportpolitik,
verksamhetsområdet Väg.
Miljoner kronor
Utfall 2001 Anslag 2002 Förslag
2003
24 568 24 477 25 858
Riksdagen kommer den 4 december 2002 att
behandla finansutskottets betänkande
2002/03:FiU1 vari behandlas
propositionens förslag till utgiftsram
för bl.a. utgiftsområde 22
Kommunikationer. Summan av de till
utgiftsområdet hörande utgifterna får
högst uppgå till det belopp som riksdagen
sålunda kommer att besluta. I sitt
betänkande tillstyrker finansutskottet
propositionens förslag, enligt vilket
utgifterna för utgiftsområde 22 skall
uppgå till sammanlagt 25 858 miljoner
kronor. Anslagen inom varje utgiftsområde
skall därtill fastställas genom ett
särskilt riksdagsbeslut. Trafikutskottet
lägger i detta betänkande fram förslag
beträffande anslagsfördelningen inom
utgiftsområde 22 under förutsättning att
riksdagen bifaller finansutskottets
förslag till utgiftsram för
utgiftsområdet.
1.3 Mål och resultatutveckling för
verksamheten inom utgiftsområdet
Mål för politikområde Transportpolitik
Målet för transportpolitiken skall vara
att säkerställa en samhällsekonomiskt
effektiv och långsiktigt hållbar
transportförsörjning för medborgarna och
näringslivet i hela landet (prop.
1997/98:56, bet. 1997/98:TU10, rskr.
1997/98:266 och prop. 2001/02:20, bet.
2001/02:TU2, rskr. 2001/02:126). Delmålen
inom transportpolitiken är att inom ramen
för en samhällsekonomiskt effektiv och
långsiktigt hållbar transportförsörjning
bidra till:
· Ett tillgängligt
transportsystem, där transportsystemet
utformas så att medborgarna och
näringslivets grundläggande
transportbehov kan tillgodoses.
·
· En hög transportkvalitet, där
transportsystemets utformning och
funktion medger en hög transportkvalitet
för medborgarna och näringslivet.
·
· En säker trafik, där det
långsiktiga målet för trafiksäkerheten
skall vara att ingen dödas eller
allvarligt skadas till följd av
trafikolyckor inom transportsystemet.
Transportsystemets utformning och
funktion skall anpassas till de krav som
följer av detta.
·
· En god miljö, där
transportsystemets utformning och
funktion anpassas till krav på god och
hälsosam livsmiljö för alla, där natur-
och kulturmiljö skyddas mot skador och en
god hushållning med mark, vatten, energi
och andra naturresurser främjas.
·
· En positiv regional utveckling,
där transportsystemet dels utjämnar
skillnader i möjligheterna för olika
delar av landet att utvecklas, dels
motverka nackdelar av långa
transportavstånd.
·
· Ett jämställt transportsystem,
där transportsystemet är utformat så att
det svarar mot både kvinnors och mäns
transportbehov. Kvinnor och män skall ges
samma möjligheter att påverka
transportsystemets tillkomst, utformning
och förvaltning och deras värderingar
skall tillmätas samma vikt.
·
Resultatuppföljning för politikområde
Transportpolitik
För att möjliggöra en kontinuerlig
uppföljning av utvecklingen mot de
långsiktiga målen för transportpolitiken
har ett antal etappmål angetts för några
av delmålen. Nedanstående tabell
sammanfattar regeringens redovisning av
måluppfyllelsen och utvecklingen mot de
långsiktiga delmålen.
bell 4.1 Samlad
Delmål Utvec Finns Uppf Kommentar
kling etapp ylls till
mot mål? etap utveckling
långs pmål i
iktig med förhålland
t del- dage e till
mål ns delmålet
under besl under 2001
2001 ut?
Tillgäng Osäke Ja, - Fler har
lighet rt för gångavstån
funkt d till en
ionsh järnvägsst
indra ation, men
des bilrestide
tillg rna är
ängli längre och
ghet tillgängli
gheten med
flyg är
sämre.
Transpor Ja Ja Nej Kvaliteten
tkvalite på vägarna
t är
oförändrat
hög, men
det finns
stora
störningar
i
järnvägstr
afiken
Trafiksä Vägar Ja Nej Oförändrat
kerhet : nej antal döda
i trafiken
Övrig
a
trafi
kslag
:
osäke
rt
Miljö
Klimatpå Nej Ja Nej Ökade
verkan utsläpp
(CO2) från
vägtrafike
n,
Minskade
utsläpp
från flyg.
Brister i
utsläppsst
atistik.
Luftföro Ja Ja Ja, Brister i
reningar utsläppsst
sann atistik
(S, NOx, olik
VOC) t
Buller Ja Ja Nej För
långsam
förbättrin
g i
befintlig
bebyggelse
jämfört
med
riktvärden
.
Kretslop Osäke Nej - Långsam
psanpass rt förbättrin
ning g
Påverkan Osäke Nej - Svårbedömt
på natur- rt
och
kulturmi
ljö
Regional Osäke Nej - Se
utveckli rt tillgängli
ng ghet
När det gäller delmålet för
tillgänglighet och positiv regional
utveckling framhålls att de investeringar
som gjorts i det statliga vägnätet har
förbättrat tillgängligheten till
vägtransportsystemet. Detta motverkas
dock av att hastighetsgränserna sänkts på
många vägar av trafiksäkerhetshänsyn.
Totalt sett har restiderna på det
statliga vägnätet minskat något, medan
restiderna i hela nätverket ökat något.
Tillgängligheten till
järnvägstransportsystemet har
förbättrats. Antalet avgångar ökar
trendmässigt och fler bor inom gång- och
cykelavstånd från en järnvägsstation
eftersom antalet stationer där tågen
stannar har blivit fler. För flyget har
tillgängligheten försämrats under året,
eftersom möjligheterna att ta sig till
olika destinationer har minskat. För att
förbättra funktionshindrades tillgång
till transportsystemet har terminaler och
stationer byggts om under året.
För delmålet Transportkvalitet
redovisas att etappmålen om ökad tillåten
axellast och lastprofil på järnväg bedöms
nås och kvaliteten på vägarna är alltjämt
hög, även om eftersläpningen i
underhållet av vägarna är fortsatt stor.
Ökad trafikvolym på järnvägarna och det
höga utnyttjandet av fordon och
infrastruktur har lett till ökade
störningar av järnvägstrafiken varje år
från 1998. Förseningarna har däremot
minskat för flyget, främst som en följd
av att trafikvolymerna minskat.
För delmålet om en säker trafik anges
att antalet döda och skadade i
vägtrafiken inte har minskat under året.
Den positiva trend som kunde observeras i
början av 1990-talet är bruten, och
antalet döda och skadade ligger något
över den nivå som etablerades i mitten av
1990-talet. Även inom luftfarten är
utvecklingen oroande. Inom
järnvägssektorn är utvecklingen mer
positiv.
Beträffande målet om en god miljö anges
att etappmålet för koldioxidutsläpp är
att dessa år 2010 bör ha stabiliserats på
1990 års nivå. Ökad vägtrafik har dock
inneburit att utvecklingen inte går i
denna riktning. På övriga områden går
utvecklingen åt rätt håll. Etappmålen för
luftföroreningar har redan nåtts i några
fall och kommer troligtvis att nås i
andra. Även arbetet med att
kretsloppsanpassa transportsystemet går
åt rätt håll.
Mål för politikområde IT, tele och post
Det övergripande målet för politikområdet
IT, tele och post är att alla skall ha
tillgång till en samhällsekonomiskt
effektiv och långsiktigt hållbar
infrastruktur och därtill hörande
samhällstjänster. Riksdagen har
preciserat detta övergripande mål i det
IT-politiska målet, i de telepolitiska
målen och i det postpolitiska målet.
Riksdagen har vidare lagt fast att det
skall finnas en grundläggande
kassaservice i hela landet.
Målet för IT-politiken innebär att
Sverige som första land skall bli ett
informationssamhälle för alla (prop.
1999/2000:86, bet. 1999/2000:TU9, rskr.
1999/2000:256). Den nyligen beslutade
handlingsplanen e-Europa 2005 ligger till
grund för EU:s mål inom IT-politiken för
de kommande tre åren. Inriktningen i
denna handlingsplan är i linje med
riksdagens mål för IT-politiken.
Enligt de telepolitiska målen skall
enskilda och myndigheter i landets olika
delar få tillgång till effektiva
telekommunikationer. Var och en skall ha
möjlighet att från sin stadigvarande
bostad eller sitt fasta verksamhetsställe
utnyttja telefonitjänst inom ett allmänt
tillgängligt telenät till ett rimligt
pris. Alla skall få tillgång till
teletjänster på likvärdiga villkor.
Telekommunikationerna skall vara
uthålliga samt tillgängliga under kriser
och i krig (prop. 1996/97:61, bet.
1996/97:TU5, rskr. 1996/97:201).
Det postpolitiska målet innebär att det
skall finnas en posttjänst av god
kvalitet i hela landet som innebär att
alla kan ta emot brev och andra
adresserade försändelser som väger högst
20 kg. Det skall finnas en möjlighet för
alla att få sådana försändelser
befordrade till rimliga priser samt
försäkrade och kvitterade av mottagaren.
Dessutom skall enstaka försändelser
befordras till enhetliga priser (prop.
1997/98:127, bet. 1997/98:TU13, rskr.
1997/98:304).
Målet för den grundläggande
kassaservicen är att alla i hela landet
skall ha möjlighet att verkställa och ta
emot betalningar till enhetliga priser
(prop. 2001/02:34, bet. 2001/02:TU1,
rskr. 2001/02:125).
Resultatuppföljning för politikområde IT,
tele och post
Sverige är enligt regeringen på god väg
att uppnå målet att Sverige som första
land skall bli ett informationssamhälle
för alla med avseende på möjligheten för
den enskilde att på ett relativt enkelt
sätt utnyttja Internet via telefonnätet.
Mer kvalificerade användningar av
informationssamhällets tjänster är dock
ännu inte tillgängliga för den enskilde.
Vidare sätter konstaterade brister i
säkerhet och integritet gränser för
användningen. Det är därför ännu för
tidigt att med visshet säga om de
åtgärder som vidtagits bidragit till att
målet Ett informationssamhälle för alla
är på väg att uppnås. Regeringen bedömer
dock att de åtgärder som vidtas inom
ramen för IT-politiken och IT-
infrastruktur-utbyggnaden kommer att
medverka till att informationsteknikens
möjligheter utnyttjas på ett aktivt sätt.
Problem finns dock sammanhängande med att
den tidigare uppgången på IT-marknaden
alltsedan 2000 har avlösts av en nedgång
när det gäller investeringstakten och en
dämpning av konsumtionsökningen. Detta
får påtagliga effekter, eftersom
regeringens IT-politik i hög grad bygger
på en samverkan med marknadskrafterna.
Den, vid sidan om utbildningssektorns
insatser och personaldatorreformen,
ekonomiskt mest omfattande insatsen inom
IT-politiken är stödet till IT-
infrastruktur med hög
överföringskapacitet. Effekten av detta
stödprogram, som riktades till
kommunerna, uppges det ännu vara för
tidigt att utvärdera.
Regeringen bedömer att den utveckling
som skett under föregående år, de
lagändringar som genomförts och de
åtgärder som Post- och telestyrelsen
(PTS) vidtagit medverkat till att
uppfylla de telepolitiska målen.
Sammantaget bidrar detta till att
uppfylla målet om att enskilda och
myndigheter i landets olika delar skall
få tillgång till effektiva
telekommunikationer. Regeringen bedömer
att de åtgärder som vidtagits av PTS med
syfte att skapa tillgänglighet för
personer med funktionshinder till
teletjänster i allt väsentligt medverkat
till att underlätta för dessa personer
att utnyttja olika teletjänster.
Enligt propositionen har de åtgärder
som vidtagits på postområdet under året
bidragit till att upprätthålla en stabil
marknad med en väl fungerande
postdistribution som medfört att en god
postservice har funnits tillgänglig för
alla enligt de mål som uppställts i
postlagen. Vidare anser regeringen att de
åtgärder som vidtagits av PTS med syfte
att skapa tillgänglighet till
posttjänster för personer med
funktionshinder har bidragit till att
underlätta för dessa personer att
utnyttja posttjänsterna och att
kommunicera med omvärlden.
Regeringen bedömer att Posten har
upprätthållit en grundläggande
kassaservice i hela landet som motsvarar
samhällets behov. Ersättningen som har
lämnats till Posten under året har
bidragit till att trygga tillgången till
denna kassaservice. Regeringens bedömning
är också att de åtgärder som PTS vidtagit
i syfte att underlätta för personer med
funktionshinder att utnyttja kassaservice
har bidragit till att upprätthålla
tillgängligheten för dessa personer.
Vidare anges att SOS Alarm AB har
uppfyllt åtagandena enligt avtalet med
staten.
1.4 Anslag inom politikområde
Transportpolitik
Politikområdets omfattning
Politikområdet omfattar
verksamhetsområdena Väg, Järnväg,
Sjöfart, Luftfart, Interregional
kollektiv persontrafik samt Forskning och
analys.
Anslag inom verksamhetsområde Väg
Vägverkets administrationsanslag
Tusental kronor
Anslag Regeringen m fp kd c
2002 s förslag
1 029 9 1 010 555 -60 -80 -20 -60
23 000 000 000 000
Anslaget 36:1 Vägverket: Administration
används för finansiering av verkets
kostnader för ledning, den tilltänkta
vägtrafikinspektionen,
ekonomiadministration,
personaladministration, planering och
uppföljning, internt expertstöd, intern
utveckling samt viss
utredningsverksamhet.
För nästa budgetår föreslår regeringen
en anslagsnivå på 1 011 miljoner kronor.
Regeringens förslag till medelsberäkning
förutsätter att Vägverket fortsätter att
reducera sina administrativa kostnader.
Samtliga partier som motionerat om
alternativ anslagsfördelning inom
utgiftsområde 22 anser att
administrationsanslaget kan minskas
ytterligare i förhållande till
regeringens förslag. Längst går
Folkpartiet som föreslår en besparing med
80 miljoner kronor. Moderaterna
respektive Centerpartiet vill minska
anslaget med 60 miljoner kronor medan
Kristdemokraterna redovisar det minst
långtgående besparingsförslaget, 20
miljoner kronor. I motion 2002/03:T450 av
Roger Karlsson (c) förordas vidare att
100 miljoner kronor från anslaget omförs
till väghållninganslaget.
Väghållningsanslaget
Miljoner kronor
Anslag Regeringen m fp kd c
2002 s förslag
13 370 14 923 +2 +1 0 +1 5 +1 70
000 00 90 0
Av budgetpropositionen framgår att
anslaget bekostar sektorsuppgifter, t.ex.
insatser inom trafiksäkerhet och miljö,
kollektivtrafik, handikappfrågor,
forskning och utveckling samt bidrag till
ideella organisationer. Vidare skall
anslaget finansiera myndighetsutövning,
statlig väghållning och bidrag till
kollektivtrafik, enskilda vägar,
förbättring av miljö och trafiksäkerhet
på kommunala vägar samt kompensation till
kommunerna för lokal och regional
busstrafik.
För innevarande budgetår har totalt
anvisats 13 370 miljoner kronor. För
nästa budgetår föreslås en ökning till 14
923 miljoner kronor. Som framgår av
följande sammanställning beräknas
merparten av medlen komma att fördelas på
att vidmakthålla vägnätet genom drifts-
och underhållsinsatser.
Miljoner kronor
Ändamål Ansl Förs
ag lag
2002 2003
Sektorsuppgiften 516 534
Myndighetsutövningen 268 278
Investeringar i nationell 1 2
plan 208 759
Investeringar i regionala 2 2
planer 983 564
Investeringar i fysiska 414 428
trafiksäkerhetsåtgärder
Drift och underhåll 6 6
002 294
Räntor och återbetalning av 370 434
lån för vägar
Drift och byggande av 584 604
enskilda vägar
Storstadsöverenskommelsen 485 405
Bidrag i regionala planer 521 604
Kostnader för kameror för 17 17
hastighetskontroll
Till Regeringskansliets 2 2
disposition
Summa 13 14
370 923
Regeringens medelsförslag är i enlighet
med det beslut som riksdagen fattade angå
ende infrastrukturpropositionen (prop.
2001/02:20). Den riktade
trafiksäkerhetssatsningen, det s.k. 11-
punktsprogrammet, skall fullföljas genom
prioritering av riktade trafiksä
kerhetsåtgärder på stamvägnätet.
Samtidigt anges att det är mycket
angeläget att övriga investeringsinsatser
inom gällande planer, eller som regering
eller riksdag beslutat om på annat sätt,
kan slutföras. För att möjliggöra sådana
investeringsinsatser samt en ökad
satsning för bärighet, tjälsäkring och
rekonstruktion ingår i regeringens
förslag att Vägverket får ta upp lån upp
till 1 295 miljoner kronor i
Riksgäldskontoret för år 2003.
För investeringar och
förbättringsåtgärder på stamvägar
framhålls att medel först och främst
måste ställas till förfogande för fysiska
trafiksäkerhetsåtgärder och åtgärder med
hög samhällsekonomisk lönsamhet.
Regeringen bedömer att en ökning av
anslaget är nödvändigt för att fullfölja
pågående vägutbyggnadsprojekt. När det
gäller väginvesteringar i regional plan
anges att anslaget bör fortsätta att
ligga på en hög nivå. Regeringen vill
säkerställa och bevara nuvarande
infrastruktur och därför skapa
förutsättningar för en fortsatt satsning
för ökad bärighet, tjälsäkring och
rekonstruktion av det regionala vägnätet.
Regeringens bedömning är att medel för
drift och underhåll bör ökas för att
tillgodogöra det ökade behov som uppstått
i och med trafikökningen.
Samtliga motionärer föreslår högre
belopp till väghållningen än regeringen.
Moderata samlingspartiet vill höja
anslaget mest, nämligen med 2 miljarder
kronor. Centerpartiet vill höja anslaget
med 1,7 miljarder kronor för att det
eftersläpande underhållet skall kunna tas
igen och för att angelägna investeringar
skall bli möjliga. Kristdemokraternas
förslag innebär en höjning med 1,6
miljarder kronor. Sistnämnda alternativ
bör ses mot bakgrunden av att
Kristdemokraterna avstyrker regeringens
förslag om upptagande av nya lån i
Riksgäldskontoret. Folkpartiet
liberalerna föreslår slutligen 1 miljard
kronor mer än regeringens förslag.
Anslag inom verksamhetsområde Järnväg
Banverkets administrationsanslag
Tusental kronor
Anslag Regeringens m fp kd c
2002 förslag
740 490 754 161 -40 -75 -5 0 -30
000 000 00 000
Med anslaget 36:3 Banverket:
Administration finansieras kostnader för
ledning, ekonomiadministration,
personaladministration, planering och
uppföljning, viss utredningsverksamhet
m.m. Medelsbehovet beräknas av regeringen
till 754,2 miljoner kronor vilket
motsvarar i princip en oförändrad
anslagsnivå.
Fyra partier anser att anslaget för
administrationskostnader kan minskas.
Föreslagna besparingar är 5 miljoner
kronor (kd), 30 miljoner kronor (c), 40
miljoner kronor (m) och 75 miljoner
kronor (fp).
Banhållningsanslaget
Miljoner kronor
Anslag Regeringens m fp kd c
2002 förslag
7 047 7 064 -690 -1 7 +1 71 -
63 0
Från anslaget 36:4 Banverket: Banhållning
och sektorsuppgifter finansieras
investeringar i nationella och regionala
stomjärnvägar samt drift och underhåll av
det statliga järnvägsnätet. Härutöver
finansieras bl.a. viss
myndighetsutövning, nämligen
Järnvägsinspektionen samt
tidtabellsläggning och banupplåtelse,
sektorsuppgifter samt bidrag till t.ex.
Inlandsbanan, Öresundsbro-konsortiet och
anläggningar i det kapillära bannätet.
För år 2003 föreslår regeringen att
anslaget beräknas till 7 064 miljoner
kronor, dvs. ungefär samma belopp som för
innevarande budgetår.
Miljoner kronor
Ändamål Ansl Förs
ag lag
2002 2003
1. Myndighetsutövning 54 33
1.1 Järnvägsinspektionen 27 29
1.2 Fastställelse av tågplan 27 4
och järnvägsplan
2. Bidrag till Inlandsbanan 304 314
och Öresundsbrokonsortiet
3. Sektorsuppgifter 141 160
4. Banhållning 6 15 6 55
4 7
4.1 Investeringar i 2 51 2 01
nationell plan 5 0
4.2 Investeringar i 306 312
regionala planer
4.3 Drift, underhåll och 2 83 3 30
trafikledning 8 0
4.4 Räntor och återbetalning 889 835
av lån
4.5 Riskavgift 0 100
Öresundsbrokonsortiet
Summa 7 04 7 06
7 4
Folkpartiet anser att Banverkets
investeringar kan bedrivas i långsammare
takt och föreslår en minskning med ca 1,7
miljarder kronor, jämfört med regeringens
förslag. Kristdemokraterna, som hävdar
att investeringsnivåerna inom såväl väg-
som järnvägssektorn måste höjas, vill för
perioden 2002-2004 satsa 200 miljoner
kronor mer än regeringen på banhållning.
Med hänvisning till att Kristdemokraterna
avstyrker regeringens förslag om en
låneram i Riksgäldskontoret föreslås en
höjning av medelanvisningen med ca 1,7
miljarder kronor för nästa budgetår.
Enligt Moderata samlingspartiet bör de
banavgifter som trafikutövarna betalar
för att utnyttja statens spåranläggningar
höjas med 690 miljoner kronor. Banverkets
medelsbehov har följaktligen i
ovanstående sammanställning räknats ned
med motsvarande summa.
Ersättning till Statens järnvägar
Tusental kronor
Anslag Regeringens m fp kd c
2002 förslag
25 000 45 000 - - - -
Anslaget 36:10 Ersättning till Statens
järnvägar i samband med utdelning från AB
Swedcarrier har tidigare använts för att
kompensera det dåvarande affärsverket
Statens järnvägar för att verket inte kan
åtnjuta obeskattade koncernbidrag i
samband med försäljning av dotterbolag i
AB Swedcarrier. Vid årsskiftet 2000/01
överfördes större delen av verksamheten
vid Statens järnvägar till ett antal
aktiebolag. Mot den bakgrunden används
anslaget också för andra ändamål än det
ursprungliga, nämligen för att finansiera
engångskostnader för arkivering av visst
material, kostnader för Sveriges
Järnvägsmuseum samt tillfälliga kostnader
för ett vagnregister. Dessutom
finansieras från anslaget kostnader för
den stämpelskatt som uppkommer när
fastighetstillgångar förs över från
staten till aktiebolag.
Regeringen föreslår att ändamålet för
anslaget utvidgas till att även innefatta
kostnader på totalt högst 5 miljoner
kronor för att åtgärda historiska
miljöföroreningar på Statens järnvägars
fastigheter i de fall annan ansvarig
saknas. Regeringen bedömer mot denna
bakgrund anslagsbehovet för år 2003 till
45 miljoner kronor.
EU-bidrag till Transeuropeiska nätverk
Tusental kronor
Anslag Regeringens m fp kd c
2002 förslag
180 000 200 000 - - - -
Med EU-medlemskapet följer möjligheter
att ansöka om finansiellt stöd inom
området för Transeuropeiska nätverk -
Transporter (TEN-T). Erhållna bidrag
bruttoredovisas på statsbudgeten. Detta
innebär att bidragsinkomsterna redovisas
på statsbudgetens inkomstsida medan
beviljade bidrag avräknas från
statsbudgetens utgiftssida. I enlighet
med detta redovisningssystem har inom
utgiftsområde 22 Kommunikationer
inrättats ett anslag, 36:6 Från EG-
budgeten finansierade stöd till
Transeuropeiska nätverk. Regeringen
föreslår att anslaget för år 2003 tas upp
med 200 miljoner kronor.
Utskottets ställningstagande till
anslagsförslagen inom verksamhetsområdena
Väg och Järnväg
Utskottet bedömer att regeringens förslag
till anslag inom verksamhetsområdena Väg
och Järnväg totalt sett ligger på en
rimlig nivå. Tillsammans med övriga
finansiella dispositioner skapar den
föreslagna resurstilldelningen
förutsättningar för ökade underhålls- och
investeringsverksamhet under nästa år.
Utskottet har heller ingen erinran mot
den fördelning av resurser på väg-
respektive järnvägssektorn som
regeringens förslag innebär.
Vad gäller väghållningsanslaget
instämmer utskottet i regeringens
bedömning att säkerställande och
bevarande av vägnätet är en angelägen
uppgift. Drift och underhåll av vägar
bidrar till en hög transportkvalitet och
god tillgänglighet. Av särskild vikt är
att satsningen på drift och underhåll
samt på tjälsäkring, ökad bärighet och
rekonstruktion i det regionala vägnätet
fortsätter. Utskottet vill betona vikten
av att den särskilda satsningen på
tjälsäkring, bärighet och rekonstruktion
huvudsakligen går till de regioner som
har störst problem med tjälskador.
Dessutom noterar utskottet med
tillfredsställelse att regeringen
fullföljer det s.k. 11-punktsprogrammet
för ökad trafiksäkerhet genom riktade
trafiksäkerhetsåtgärder på stamvägnätet.
När det gäller den närmare
medelstilldelningen m.m. för det enskilda
vägnätet återkommer utskottet till detta
i avsnitt 2 Vägar.
Av det anförda följer att utskottet
inte kan biträda motionärernas förslag
till väg- och banhållningsanslag för
nästa budgetår. Utskottet är heller inte
berett att tillstyrka motionärernas krav
på ytterligare administrativa besparingar
inom Vägverket och Banverket eller en
höjning av banavgifterna.
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet
regeringens samtliga förslag till
anslagsberäkningar inom
verksamhetsområdena Väg och Järnväg.
Därav följer att motionerna i motsvarande
delar avstyrks.
Anslag inom verksamhetsområde Sjöfart
Ersättning för fritidsbåtsändamål
Tusental kronor
Anslag Regeringens m fp kd c
2002 förslag
71 000 71 000 -30 00 - - -
0
Anslaget 36:7 Ersättning för
fritidsbåtsändamål m.m. finansierar
sådana tjänster inom Sjöfartsverkets
ansvarsområde, bl.a. för
fritidsbåtssektorn, som inte täcks genom
inkomster från handelssjöfarten. Det
gäller t.ex. Sjöfartsverkets kostnader
för informationsinsatser inom
sjösäkerhetsområdet, vissa kostnader för
sjöräddning, farledsverksamhet och
bemanning av fyrar. Anslaget får också
användas till utredningar med anknytning
till fritidsbåtsverksamheten.
Som regeringen redovisar har
Sjöfartsverket under lång tid hävdat att
anslaget inte täcker de kostnader som
fritidsbåtssektorn åsamkar verket. Detta
har medfört att underskottet har fått
täckas genom intäkter från
farledsavgifter. De verkliga kostnaderna
beräknas uppgå till ca 128 miljoner
kronor. Enligt regeringens uppfattning är
det angeläget att den infrastruktur som
utnyttjas av skärgårdsbor och
fritidsbåtsägare håller en god standard.
Därför har anslaget i ett första steg
fr.o.m. budgetåret 2000 räknats upp med
17 miljoner och år 2001 gjordes en andra
justering med 10 miljoner kronor.
Regeringen konstaterar att anslaget inte
täcker de kostnader som Sjöfartsverket
har för verksamheten men anser att det
inte finns någon utrymme för en
ytterligare uppräkning och förordar
därför ett oförändrat anslag på 71
miljoner kronor.
I den moderata motionen yrkas att
anslaget skall minskas med 30 miljoner
kronor jämfört med regeringens förslag.
Anslaget är, menar motionärerna,
egentligen en restpost i Sjöfartsverkets
verksamhet och har bara i ringa mån
koppling till fritidsbåtar. Vidare hävdas
att Sjöfartsverkets kostnader generellt
bör kunna minskas genom fortsatt
rationalisering och en förändrad
organisation, inte minst inom
sjöräddningsverksamheten.
Ersättning till viss kanaltrafik m.m.
Tusental kronor
Anslag Regeringens m fp kd c
2002 förslag
71 160 62 660 - - - -
Ändamålet med anslaget 36:8 Ersättning
till viss kanaltrafik m.m. är att dels
täcka underskott i driften av Trollhätte
och Säffle kanaler, dels finansiera
ersättning till Vänerns
Seglationsstyrelse för utmärkning av
fritidsbåtsleder m.m. Efter en temporär
höjning under innevarande budgetår för
att täcka kostnader för sjöfartsregistret
föreslås att anslaget för år 2003 åter
beräknas till 62,7 miljoner kronor.
Sjöfartsregistret
Tusental kronor
Anslag Regeringens m fp kd c
2002 förslag
- 4 369 - - - -
För driften av sjöfartsregistret, som
nyligen överförts till Sjöfartsverket,
föreslår regeringen att ett nytt anslag
inrättas, benämnt 36:9 Sjöfartsregistret.
Medelsbehovet för år 2003 beräknas till
4,4 miljoner kronor.
Rederinämndens administration
Tusental kronor
Anslag Regeringens m fp kd c
2002 förslag
2 800 3 047 -3 047 - - -
För Rederinämndens kostnader för
administration, arvoden m.m. beräknar
regeringen ett anslag för nästa budgetår
på drygt 3 miljoner kronor. I sin motion
föreslår Moderata samlingspartiet att
statligt företagsstöd till svenska
rederier inte skall lämnas. Nämnden är
följaktligen överflödig och något anslag
bör därför inte beräknas.
Utskottets ställningstagande till
förslagen om anslag inom
verksamhetsområde Sjöfart
Utskottet anser att det nuvarande
rederistödet fyller en viktig funktion
för att trygga och utveckla en svensk
sjöfartsnäring. Det moderata förslaget om
avskaffande av Rederinämndens anslag kan
därför inte biträdas. Med hänvisning
härtill avstyrks Moderata
samlingspartiets förslag om slopad
medelsanvisning till Rederinämnden.
Utskottet är heller inte berett att
tillstyrka Moderaternas förslag om en
minskning av ersättningen till
fritidsbåtssektorn. Sammanfattningsvis
tillstyrker utskottet regeringens
samtliga förslag till anslagsberäkningar
inom verksamhetsområde Sjöfart och
avstyrker därmed motionen i motsvarande
delar.
Anslag inom verksamhetsområde Luftfart
Driftbidrag till kommunala flygplatser
Tusental kronor
Anslag Regeringens m fp kd c
2002 förslag
99 500 94 900 - +5 0 - -
00
Inom verksamhetsområdet finns endast ett
anslag, 36:11 Driftbidrag till kommunala
flygplatser. Anslaget infördes budgetåret
1999. Ursprungligen uppgick det totala
flygplatsbidraget till 115 miljoner
kronor, varav 105 miljoner finansierades
från anslaget medan 10 miljoner kronor
betalades av Luftfartsverket. I beslutet
om bidraget förutskickades att stödet
skulle trappas ned i takt med en antagen
produktivitetsökning om 2 % per år.
Bidragsnivån har för innevarande budgetår
beräknats till totalt 109 miljoner
kronor, varav nära 100 miljoner kronor
täcks av anslag medan Luftfartsverket
svarar för återstoden. För nästa budgetår
anser regeringen att det totala bidraget
bör uppgå till 107 miljoner kronor. Av
detta belopp bör 95 miljoner kronor
anslagsfinansieras. I sammanhanget
aviserar regeringen sin avsikt att
utvärdera driftstödet så att ett
eventuellt nytt system skall kunna
tillämpas budgetåret 2004.
Folkpartiet framhåller att de regionala
flygplatserna spelar en stor roll för
många mindre orter och därför måste
tillförsäkras ett visst statligt stöd för
att kunna överleva. Motionärerna
motsätter sig följakligen att
driftsbidraget sänks innan ett nytt
bidragssystem utretts och förordar en
ökning av anslaget med 5 miljoner kronor.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser det angeläget att en
utvärdering görs av det nuvarande
stödsystemet. I avvaktan härpå har
utskottet ingen erinran mot den
redovisade anslagsberäkningen och
avstyrker följaktligen motionen i
motsvarande del.
Anslag inom verksamhetsområde
Interregional kollektiv persontrafik
Rikstrafikens administration och
trafikupphandling
Tusental kronor
Anslag Regeringens m fp kd c
2002 förslag
11 104 11 319 - - -5 -
00
Med anslaget 36:12 Rikstrafiken:
Administration finansieras kostnader för
myndighetens ledning,
ekonomiadministration,
personaladministration och andra interna
kostnader. Regeringen anser att anslaget
inte bör ändras med mer än vad som följer
av pris- och löneomräkning och
justeringar i syfte att begränsa statlig
konsumtion. För budgetåret 2003 föreslås
sålunda 11,3 miljoner kronor.
I Kristdemokraternas motion föreslås en
besparing om en halv miljon kronor på
anslaget. Utskottet förordar för sin del
regeringens anslagsberäkning och
avstyrker följaktligen motionen i
motsvarande del.
Trafikupphandling
Tusental kronor
Anslag Regeringens mp fp kd c
2002 förslag
786 000 790 000 -100 - - +100
000 000
Anslaget 36:13 Trafikupphandling
finansierar statens upphandling av
transportpolitiskt motiverad
interregional kollektiv persontrafik samt
andra kostnader som går att hänföra till
Rikstrafikens uppgifter. Anslaget får
även användas för utredningar med
anknytning till kollektiv persontrafik.
Regeringen föreslår för nästa budgetår en
anslagsanvisning på 790 miljoner kronor.
Moderaterna anser att
upphandlingsanslaget bör minskas med 100
miljoner kronor, jämfört med regeringens
förslag. En effektivisering av
upphandlingsorganisationen och ett ökat
samarbete med trafikhuvudmännen torde
möjliggöra en rimlig trafikstandard till
lägre kostnad, menar motionärerna. Andra
trafiklösningar än tågtrafik bör också
kunna prövas.
Enligt Centerpartiet har staten ett
ansvar för en väl fungerande
infrastruktur i alla delar av landet.
Detta ansvar gäller även att en rimlig
kollektivtrafik skall kunna upprätthållas
i glesbygder och då inte bara
interregional trafik utan även trafik
inom länen. Centerpartiet förordar mot
denna bakgrund att ett nytt anslag
inrättas för upphandling av
kollektivtrafik i glesbygd. För nästa
budgetår föreslås att 100 miljoner kronor
anvisas under anslaget.
Utskottet konstaterar att en väl
fungerande kollektivtrafik kan ses som en
del av den grundläggande samhällsservicen
och att trafiken därmed har stor
betydelse för uppfyllandet av de
transportpolitiska målen. Den bidrar till
vkad välfärd, regional utveckling och
jämlikhet genom att ge människor
möjlighet att nå arbetsplatser, skolor
och olika typer av service. En ökad andel
kollektivt resande är därför en viktig
komponent i arbetet med att utforma ett
långsiktigt hållbart transportsystem. Mot
bl.a. denna bakgrund har en statlig
utredning tillsatts för att identifiera,
analysera och beskriva kollektivtrafikens
problem och möjligheter, formulera mål
och visioner samt föreslå förändringar av
organisation, regelverk och dylikt av
betydelse för kollektivtrafikens
utveckling och ett ökat kollektivt
resande. I avvaktan på utredningens
förslag välkomnar för sin del utskottet
den av regeringen föreslagna
medelsberäkningen och avstyrker
följaktligen samtliga motionsförlag.
Anslag inom verksamhetsområde Forskning
och analys
Viss internationell verksamhet
Tusental kronor
Anslag Regeringens m fp kd c
2002 förslag
7 500 7 500 - - -1 0 -
00
För Regeringskansliets kostnader för
bl.a. medlemsavgifter och resor i samband
med Sveriges deltagande i vissa
internationella organisationer har
inrättats ett särskilt anslag, 36:14 Viss
internationell verksamhet. Regeringen
beräknar medelsbehovet till 7,5 miljoner
kronor, dvs. samma belopp som för
innevarande budgetår.
Kristdemokraterna föreslår i sin motion
en besparing på 1 miljon kronor, jämfört
med regeringens förslag.
Statens väg- och
transportforskningsinstitut
Tusental kronor
Anslag Regeringens mp fp kd c
2002 förslag
32 682 33 245 - - - -
Verksamheten vid Statens väg- och
transportforskningsinstitut (VTI)
finansieras huvudsakligen genom avgifter.
Institutets totala omslutning uppgår för
närvarande till nära 160 miljoner kronor.
För myndighetens kostnader för
kompetensutveckling, lokaler, särskild
utrustning, administration m.m. utgår
statliga medel som anvisas över anslaget
36:15 Statens väg- och
transportforskningsinstitut. Regeringen
föreslår för år 2003 en medelsanvisning
på 33,2 miljoner kronor till VTI.
Statens institut för kommunikationsanalys
Tusental kronor
Anslag Regeringens m fp kd c
2002 förslag
45 625 48 742 - - -5 -
500
Statens institut för kommunikationsanalys
(SIKA) är huvudansvarig myndighet för
transportstatistik. Myndigheten har till
regeringen anmält behov av en
anslagsuppräkning med 3,5 miljoner kronor
för år 2003, sammanhängande med utökade
uppgifter i samband med ett nytt system
för järnvägsstatistik inom EU och en ny
och förbättrad statistik över
kollektivtrafikresande. Regeringen
föreslår efter en justering i syfte att
begränsa statlig konsumtion en ökning av
anslaget till SIKA med 1,3 miljoner
kronor.
Enligt Kristdemokraterna bör anslaget i
jämförelse med regeringens förslag
minskas med 5,5 miljoner kronor.
Utskottets ställningstagande till
anslagsförslagen inom verksamhetsområdet
Forskning och analys
Utskottet motsätter sig
Kristdemokraternas besparingsförslag vad
gäller såväl internationell verksamhet
som SIKA. Enligt utskottets mening bör
riksdagen beräkna anslagen inom
verksamhetsområdet i enlighet med
regeringens förslag. Följaktligen
avstyrks Kristdemokraternas motion i
motsvarande delar.
1.5 Anslag inom politikområde IT, tele
och post
Politikområdets omfattning
Politikområdet omfattar post- och
telekommunikation, informationsteknik,
grundläggande kassaservice samt
alarmeringsfunktionen 112. Inom
politikområdet finns sex anslag varav fem
redovisas under utgiftsområde 22
Kommunikationer och ett under
utgiftsområde 19 Regional utjämning och
utveckling. Politikområdet omfattar även
den statliga satsningen på IT-
infrastruktur med hög
överföringskapacitet och övriga åtgärder
som syftar till att Sverige som första
land skall bli ett informationssamhälle
för alla.
Anslag inom utgiftsområdet
Post- och telestyrelsen
Tusental kronor
Anslag Regeringens m fp kd c
2002 förslag
22 664 11 941 - - -2 00 -
0
Post- och telestyrelsen (PTS) är en till
största delen avgiftsfinansierad
myndighet. Det innebär att PTS själv
förfogar över de avgifter som tas ut av
operatörerna. Avgiftsintäkterna för år
2003 beräknas uppgå till 208 miljoner
kronor. För finansiering av bl.a.
styrelsens förvaltningskostnader för
upphandling av samhällsåtaganden
(handikappåtgärder och uppgifter inom
totalförsvaret) har inrättats ett anslag,
37:1 Post- och telestyrelsen:
Förvaltningskostnader för vissa
myndighetsuppgifter. Under anslaget
finansieras även vissa projekt och
uppdrag i syfte att förverkliga delar av
den IT-politiska inriktningen avseende
tillit samt myndighetens verksamhet vad
gäller kvalificerade elektroniska
signaturer.
För nästa budgetår föreslår regeringen
att anslaget beräknas till 11,9 miljoner
kronor. Kristdemokraterna anser att som
en del i allmänt effektiviseringskrav bör
anslaget minskas med 2 miljoner kronor
jämfört med regeringens förslag.
Upphandling av samhällsåtaganden
Tusental kronor
Anslag Regeringens m fp kd c
2002 förslag
153 484 153 484 - - - -
Från anslaget 37:2 Upphandling av
samhällsåtaganden finansieras upphandling
av verksamheter med syftet att trygga
funktionshindrades tillgång till
effektiva telekommunikationer,
posttjänster samt grundläggande
kassaservice. Anslaget får också användas
för att tillgodose funktionshindrades
tillgång till sådana produkter och
tjänster inom telekommunikationsområdet
som kräver hög överföringshastighet
(bredband). Regeringen bedömer att den
nuvarande inriktningen av upphandlingen
inom ramen för anslaget täcker behovet
för personer med funktionshinder och
föreslår ett oförändrat anslag, dvs. 153
miljoner kronor.
Grundläggande kassaservice
Tusental kronor
Anslag Regeringens m fp kd c
2002 förslag
400 000 400 000 -400 000 - - -
Staten ansvarar för att det skall finnas
en grundläggande kassaservice i hela
landet, innebärande att alla kan
verkställa och ta emot betalningar till
enhetliga priser. Statens ansvar regleras
i lagen (2001:1276) om grundläggande
kassaservice och säkerställs genom den
verksamhet som Posten bedriver.
Regeringen föreslår att anslaget 37:3
Ersättning till Posten AB (publ) för
grundläggande kassaservice år 2003
bestäms till 400 miljoner kronor.
Moderata samlingspartiet framhåller att
riksdagens krav att tillhandahålla
kassaservice är rimligt men att det är
långt ifrån givet att det är Posten AB
som skall tillhandahålla tjänsten eller
hur kassatjänsten skall utformas.
Moderaterna motsätter sig därför
förslaget och kräver att kraven på postal
kassaservice definieras till omfattning
och innehåll, att korrekta
anbudshandlingar upprättas och att
upphandling genomförs med iakttagande av
de regler som gäller för offentlig
upphandling. Anslaget till kassaservice
bör alltså upphöra i sin nuvarande form,
enligt motionärerna.
Ersättning till SOS Alarm Sverige AB
Tusental kronor
Anslag Regeringens m fp kd c
2002 förslag
150 000 144 000 - - - -
Anslaget 37:4 Ersättning till SOS Alarm
Sverige AB för alarmeringstjänst enligt
avtal har i enlighet med riksdagens
beslut på tilläggsbudget med anledning av
2002 års ekonomiska vårproposition höjts
med 6 miljoner kronor till 150 miljoner
kronor. Det ökade medelsbehovet hänfördes
delvis till fortsatta övergångsproblem
med 112-numret, kostnadsökningar för
felringningar, löner m.m. I årets
budgetproposition föreslås att anslaget
tas upp till 144 miljoner kronor för
nästa budgetår.
Viss informationsteknik
Tusental kronor
Anslag Regeringens m fp kd c
2002 förslag
18 500 25 000 - - -5 0 -
00
Anslaget 37:5 Informationsteknik:
Telekommunikation m.m. används bl.a. för
att finansiera utredningar och projekt
som bidrar till att förverkliga
regeringens IT-politik liksom olika
utvärderingar av IT-politiken. Dessutom
finansieras från anslaget IT-
kommissionens verksamhet. Under
treårsperioden 1999-2001 förstärktes
anslaget med 25 miljoner kronor.
För nästa budgetår beräknar regeringen
medelsbehovet till ett oförändrat anslag,
dvs. 25 miljoner kronor.
Kristdemokraterna föreslår i sin motion
en besparing om 5 miljoner kronor på
anslaget, jämfört med regeringens
förslag.
Utskottets ställningstagande till
anslagsförslagen inom politikområde IT,
tele och post
I motsats till Moderata samlingspartiet
hävdar utskottet att ansvaret för
grundläggande postal kassaservice även
fortsättningsvis skall vara statligt och
fullgöras av Posten. Inte heller i övrigt
har utskottet några invändningar mot
regeringens anslagsberäkningar inom
politikområde IT, tele och post. Av
ställningstagandet följer att utskottet
avstyrker Moderaternas och
Kristdemokraternas motioner i motsvarande
delar.
1.6 Sammanfattning av utskottets
ställningstaganden till anslagsförslagen
m.m.
Budgetpropositionen bygger på en
överenskommelse mellan den
socialdemokratiska regeringen och
Vänsterpartiet. Efter fortsatta
förhandlingar har Miljöpartiet ställt sig
bakom riktlinjerna för budgetpolitiken
inom bl.a. utgiftsområde 22
Kommunikationer. Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet har
vidare den 4 oktober 2002 träffat en
överenskommelse om 121 punkter för att
åstadkomma ett tryggare, mer rättvist och
grönare Sverige.
Enligt överenskommelsens punkter vad
gäller trafikutskottets beredningsområde
ingår - inom målet Ett grönare Sverige -
prövning av möjligheterna att införa
trängselavgifter för kommuner som så
önskar. Vidare skall medel avsättas till
underhåll och nyinvesteringar i järnvägar
samt prövning av möjligheterna att
tidigarelägga järnvägsutbyggnader. En
arbetsgrupp skall bildas för att löpande
följa arbetet med den regionala
kollektivtrafiken. En översyn skall
särskilt ske av kollektivtrafiken i
glesbygd så att kollektivtrafiken kan öka
i hela landet. För försäljning av
förnybara bränslen ingår i
överenskommelsen att bensinstationer
åläggs - med dispensmöjligheter - att
tillhandahålla alternativa bränslen.
Planeringen av Cityspåret i Stockholm
skall påskyndas. Inom målet Hela Sverige
skall leva ingår en väl fungerande
infrastruktur i hela landet med bl.a.
punkten "Norrbotniabanan skall byggas.
Planeringen påskyndas. Underlag för
ställningstagande skall föreligga den
1 mars 2003". Riktade satsningar skall
vidare göras för att främja en ökad IT-
användning.
Utskottet förutsätter att angivna
punkter, inom ramen för ett fortsatt
ekonomiskt ansvarstagande, utgör
utgångspunkter för det vidare
utvecklingsarbetet inom politikområdena
Transportpolitik samt IT, tele och post.
Utskottet anser att riksdagen mot denna
bakgrund för budgetåret 2003 bör anvisa
anslag under utgiftsområde 22
Kommunikationer i enlighet med
regeringens förslag. Utskottets förslag
till medelsanvisningar redovisas i bilaga
3. Med de motiveringar som redovisats i
det föregående avstyrker utskottet
motionerna 2002/03:T298 yrkande 26 (fp),
2002/03:T450 (c), 2002/03:T462 yrkande 24
(kd), 2002/03:T478 (c), 2002/03:T480 (m)
och 2002/03:Fi232 yrkande 22 (fp).
2 Vägar
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör godkänna regeringens
förslag
att anta förslaget till lag om
ändring i lagen (1997:620) om upphävande
av lagen (1939:608) om enskilda vägar,
att regeringen för år 2003 får
besluta om en låneram i Riksgäldskontoret
på högst 1 295 miljoner kronor för att
genomföra prioriterade vägprojekt år
2003,
att regeringen får besluta om en
låneram för vägprojektet Hogdal-Nordby på
115 miljoner kronor som inkluderar
räntekostnaden för lånet samt
att bemyndiga regeringen att
under år 2003 för ramanslaget 36:2
Väghållning och statsbidrag ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive
tidigare gjorda åtaganden medför utgifter
på högst 33 900 miljoner kronor efter år
2003.
Motionsyrkanden om avslag på
regeringens förslag till en låneram i
Riksgäldskontoret på högst 1 295
miljoner kronor och om att finansiering
av infrastruktur genom lån skall vara
reserverat för sammanhållna och tydligt
avgränsade nyinvesteringar bör i linje
med detta avslås.
Utskottet framhåller att betydelsen av
de enskilda vägarna i det svenska
transportsystemet är stor. Det är
därför viktigt att detta vägnät ges en
tillfredsställande resurstilldelning.
Motionsspörsmålen om enskilda vägar bör
i avvaktan på regeringens
ställningstagande till den s.k. BREV-
utredningens förslag avslås.
Utskottet förutsätter att åtgärder
vidtas för att motverka problemet med
den oroande utvecklingen av olyckor med
s.k. EU-mopeder.
Jämför reservationerna 1 (kd) och 2 (m,
fp, kd, c).
Avsnittets innehåll
I detta avsnitt behandlar utskottet fyra
regeringsförslag från budgetpropositionen
år 2003 som gäller väghållningsområdet
(prop. 2002/03:1, utg.omr. 22, punkterna
1, 3, 5 och 6). Regeringen föreslår att
riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1997:620) om
upphävande av lagen (1939:608) om
enskilda vägar,
3. godkänner att regeringen för år 2003
får besluta om en låneram i
Riksgäldskontoret på högst 1 295 000 000
kr för genomförande av prioriterade
vägprojekt år 2003,
5. godkänner att regeringen får besluta
om en låneram för vägprojektet
Hogdal-Nordby på 115 000 000 kr som
inkluderar räntekostnaden för lånet,
6. bemyndigar regeringen att under år
2003 för ramanslaget 36:2 Väghållning och
statsbidrag ingå ekonomiska förpliktelser
som inklusive tidigare gjorda åtaganden
medför utgifter på högst 33 900 000 000
kr efter år 2003.
Vidare behandlar utskottet yrkanden från
23 motioner:
- 2002/03:T226 av Gunilla Tjernberg (kd),
- 2002/03:T235 av Sofia Larsen och Eskil
Erlandsson (båda c),
- 2002/03:T251 av Annika Qarlsson (c),
- 2002/03:T280 av Agne Hansson (c),
- 2002/03:T283 av Camilla Sköld Jansson
(v),
- 2002/03:T288 yrkandena 1 och 3 av Ulla
Löfgren och Anders G Högmark (båda m),
- 2002/03:T289 av Cecilia Widegren (m)
och Holger Gustafsson (kd),
- 2002/03:T295 yrkande 2 av Birgitta
Carlsson (c),
- 2002/03:T298 yrkande 17 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp),
- 2002/03:T321 yrkandena 2 och 3 av
Elizabeth Nyström m.fl. (m),
- 2002/03:T332 av Jörgen Johansson (c),
- 2002/03:T369 av Viviann Gerdin (c),
- 2002/03:T384 av Håkan Larsson (c),
- 2002/03:T391 av Cinnika Beiming m.fl.
(s),
- 2002/03:T407 av Birgitta Sellén och
Kenneth Johansson (båda c),
- 2002/03:T440 av Lennart Fremling m.fl.
(fp),
- 2002/03:T443 av Agneta Lundberg och
Susanne Eberstein (båda s),
- 2002/03:T462 yrkandena 1, 4 delvis och
9 av Johnny Gylling m.fl. (kd),
- 2002/03:T466 yrkandena 5 och 6 av Sven
Bergström m.fl. (c),
- 2002/03:T498 av Göran Norlander och
Kerstin Kristiansson Karlstedt (båda s),
- 2002/03:T502 av Rune Berglund m.fl.
(s),
- 2002/03:N270 yrkande 3 av Rosita
Runegrund och Sven Brus (båda kd),
- 2002/03:N304 yrkande 7 av Mikael
Odenberg m.fl. (m).
2.1 Omprövning av andelstal
Lagen (1939:608) om enskilda vägar (EVL)
upphörde att gälla vid 1997 års utgång.
Sedan dess är enbart anläggningslagen
(1973:1149), AL, och lagen (1973:1150) om
förvaltning av samfälligheter tillämpliga
vid inrättande och förvaltning av
samfälligheter för enskilda vägar. Genom
lagen (1997:620) om upphävande av lagen
(1939:608) om enskilda vägar
(upphävandelagen) gäller dock EVL under
en övergångsperiod i vissa hänseenden.
EVL:s bestämmelser om andelstal, vilka
används vid fördelningen av kostnaderna
för gemensamhetsanläggningen mellan
berörda fastigheter, har därför
fortfarande viss betydelse. I fråga om
andelstal skall enligt upphävandelagen
bestämmelserna om beräkning av andelstal
i EVL gälla tills en omprövning sker
enligt AL. I 2 § AL sägs att nya grunder
för fördelningen av kostnaderna för
gemensamhetsanläggningen skall
fastställas i överensstämmelse med AL:s
regler med verkan senast fr.o.m. den 1
januari 2003.
Genom lagförslaget begränsas kravet på
omprövning av andelstal enligt AL till
samfälligheter som har taxeringsvärden
som grund för andelstalet samt förlängs
fristen för omprövning för dessa
samfälligheter från den 1 januari 2003
till den 1 januari 2005.
Utskottet har inget att erinra mot
lagförslaget och tillstyrker därför
detta.
2.2 Låneram för prioriterade vägprojekt
m.m.
Regeringens förslag
Riksdagen beslutade år 2001 (bet.
2001/02:TU2) att en närtidssatsning
skulle genomföras på infrastrukturen åren
2002-2004. Satsningen förutsattes bli
finansierad dels genom lån i
Riksgäldskontoret, dels genom
anslagsmedel. I enlighet med detta beslut
framhåller regeringen att det är mycket
angeläget att investeringsinsatser inom
gällande planer, eller som regering eller
riksdag beslutat om på annat sätt, kan
slutföras. För att möjliggöra sådana
investeringsinsatser samt en ökad
satsning på bärighet, tjälsäkring och
rekonstruktion föreslår regeringen att
lån motsvarande 1 295 miljoner kronor tas
upp i Riksgäldskontoret år 2003.
Motionsförslag
Johnny Gylling m.fl. (kd) anser i motion
2002/03:T462 att finansieringen av
infrastrukturprojekt bör följa
budgetlagens grundläggande principer,
dvs. rymmas inom utgiftstaket, för att
transportpolitiken skall vara långsiktigt
trovärdig. De undantag som medges skall
vara väl motiverade utifrån
transportpolitiska, samhällsekonomiska,
tekniska och finansiella hänsyn.
Motionärerna är av uppfattningen att
investeringar och tidigarelagda planerade
projekt bör ske genom en väl underbyggd
alternativ finansiering, i synnerhet
genom partnerskap mellan det offentliga
och det privata (s.k. PPP). Därför avslår
motionärerna regeringens hemställan om en
låneram i Riksgäldskontoret (yrkande 1)
samt begär att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som anförts
om att finansiering av infrastruktur
genom lån skall vara reserverat för
nyinvesteringar i form av sammanhållna
och tydligt avgränsade projekt (yrkande 4
i denna del).
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens uppfattning
att det är viktigt att planerade och
beslutade investeringar kan genomföras
samt att vägbeståndets bärighet,
tjälsäkring och rekonstruktion
förbättras. Därför föreslår utskottet att
riksdagen godkänner att regeringen får
besluta om en låneram i Riksgäldskontoret
på högst 1 295 miljoner kronor för att
genomföra sådana prioriterade vägprojekt
år 2003. I linje med detta föreslår
utskottet att riksdagen avslår motion
2002/03:T462 (kd) yrkandena 1 och 4 i
denna del.
2.3 Låneram för vägprojektet
Hogdal-Nordby
Som en del i byggandet av Svinesundsbron
har medel avsatts för att bygga ut väg
E 6, delen Hogdal-Nordby. Riksdagen
bemyndigade regeringen våren 2001 att
låta Vägverket ta upp ett lån i
Riksgäldskontoret intill ett belopp om
100 miljoner kronor (prop. 2000/01:100,
bet. 2000/01:FiU27, rskr. 2000/01: 279)
för att inleda denna utbyggnad. Låneramen
föreslås bli utökad med 15 miljoner
kronor till totalt 115 miljoner kronor
för att inkludera räntekostnaden för den
inledande utbyggnaden. Övrig del av
projektet förutsätts bli finansierad med
anslag.
Utskottet föreslår att riksdagen beslutar
enligt regeringens förslag.
2.4 Ekonomiska förpliktelser för
långsiktiga avtal
Vägverket ingår ofta långsiktiga avtal
med externa parter om ekonomiska
förpliktelser för flera år framåt i
tiden. Det gäller såväl avtal om
investeringar som avtal om drift och
underhåll av vägnätet. Verket har även
regeringens uppdrag att ge ut bidrag för
olika ändamål. Många gånger måste
bidragsmottagaren veta i förväg att
bidraget kommer. Vägverket sluter även
fleråriga forsknings- och
utvecklingsavtal. Regeringen vill därför
få ett bemyndigande av riksdagen att ingå
sådana ekonomiska förpliktelser. Detta
bemyndigande bör enligt regeringen avse
all upphandlad verksamhet och bidrag där
fleråriga avtal sluts, som inte faller
under 13 § lagen (1996:1059) om
statsbudgeten, oavsett om avtalen avser
Vägverkets interna resultatenhet eller
externa leverantörer. Regeringen föreslår
att bemyndigandet avser det totalbelopp
som regeringen får ha bundit upp i avtal
vid budgetårets utgång.
Regeringen föreslår att riksdagen
bemyndigar regeringen att under år 2003,
i fråga om ramanslaget 36:2 Väghållning
och statsbidrag, ingå ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare
åtaganden medför utgifter på högst 33 900
miljoner kronor efter år 2003.
Närmare information om ingående, nya,
infriade och utestående åtaganden samt
den föreslagna totala ramen för
bemyndiganden redovisas av regeringen i
tabell 5.24 (s. 49) i
budgetpropositionen för år 2003,
utgiftsområde 22 Kommunikationer.
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag.
2.5 Enskilda vägar
Bakgrund
Det svenska vägnätet består av allmänna
vägar för vilka staten eller kommunerna
är väghållare och enskilda vägar som de
fastigheter som har nytta av vägarna
ansvarar för. I tätorterna finns förutom
allmänna vägar också gator upplåtna för
allmänt nyttjande. Kommunerna ansvarar
för gatuhållningen. I de fall enskilda
fastighetsägare ombesörjer väghållningen
sker detta oftast i någon organiserad
form.
Statsbidrag kan lämnas för såväl
byggande som drift av enskilda vägar.
Vägnätet består i dag av:
9 800 mil statliga vägar
4 000 mil kommunala gator och
vägar
28 400 mil enskilda vägar
(inklusive 15 000 mil skogsbilvägar)
varav 7 500 mil får statsbidrag.
Den rättsliga regleringen av det enskilda
vägnätet finns i flera författningar,
bl.a. väglagen (1971:948), vägkungörelsen
(1971:954), plan- och bygglagen
(1987:10), lagen (1997:620) om upphävande
av lagen (1939:608) om enskilda vägar,
anläggningslagen (1973:1149) och
förordningen (1989:891) om statsbidrag
till enskild väghållning. Dessutom finns
bestämmelser i myndigheternas
föreskrifter.
Delar av de regelverk som reglerar
enskilda vägar har utretts under de
senaste åren. För en närmare redogörelse
av dessa utredningar hänvisas till
betänkande 2001/02:TU1 s. 38.
Både det allmänna och det enskilda
vägnätets funktion förändras i takt med
samhället i övrigt. Regeringen beslutade
därför år 1999 att tillsätta en utredning
(dir. 1999:93) med uppdrag att analysera
och överväga ändringar av vissa
bestämmelser som berör enskilda vägar.
Utredningen antog namnet Utredningen om
bidrag och regler för enskilda vägar
(BREV). I juli 2001 överlämnade BREV-
utredningen sitt slutbetänkande Enskild
eller allmän väg? (SOU 2001:67) till
Näringsdepartementet. Syftet med BREV-
utredningens förslag är enligt
utredningen att valet av väghållare på
det lågtrafikerade vägnätet skall ske med
samhällsekonomisk effektivitet som grund.
Dessutom skall valet av väghållare främja
en rationell väghållning. BREV-
utredningen föreslår bl.a.:
Den samhällsekonomiska vinsten
av att överföra delar av det
lågtrafikerade vägnätet till enskild
väghållning bör tas till vara och
användas för bättre väghållning på detta
vägnät.
Vägverket bör utreda om en
överföring av en väg till enskild
väghållning ger samhällsekonomisk vinst.
För allmänna vägar med mindre trafik än
125 fordon per årsmedeldygn (i glesbygd
50 fordon per årsmedeldygn) föreslås att
Vägverket gör en sådan utredning.
Överföring av kostnader på
enskilda fastighetsägare bör så långt
möjligt begränsas till vad som är
nödvändigt för att uppnå en rationell
väghållning.
Den ekonomiska ersättningen till
enskilda väghållare bör beräknas på ett
kostnadsunderlag som speglar de kostnader
som belastar de enskilda väghållarna och
som enkelt kan jämföras med motsvarande
kostnadsunderlag för de lågtrafikerade
allmänna vägarna.
Tekniskt komplicerade
anläggningar bör i allmänhet inte
överföras till enskilda väghållare.
Särskilda regler bör gälla för
statsbidrag till vägar respektive färjor.
Statsbidraget till enskilda
färjor skall avse vägfärjor.
För annan trafiklösning med
färjetrafik än vägfärja bör bidrag kunna
lämnas efter en förhandling.
Statsbidrag till en enskild väg
bör kunna lämnas även om det införs
begränsningar för viss trafik på denna
väg.
Beslut om förändrad väghållning
bör underlättas.
Samordningen av beslut om
indragning av allmän väg och prövning av
statsbidrag bör kunna förbättras.
Utredningen anger att förslagen innebär
en samhällsekonomisk vinst på mellan 120
och 180 miljoner kronor per år. Vidare
innebär de föreslagna kriterierna att ca
16 % av det statliga allmänna vägnätet,
totalt 1 600 mil väg, kan komma att
övergå till enskild väghållning och att
ca 500 mil enskild väg kan komma att bli
allmän väg.
Motionsförslag
Frågor om enskilda vägar har väckts i 32
motionsyrkanden som behandlas i detta
avsnitt. Flera motioner handlar om
behovet av ökade medel till statsbidraget
och till upprustning av de enskilda
vägarna, t.ex. för bärighetshöjande
åtgärder. I ett par motioner kritiseras
BREV-utredningens förslag att överföra
allmänna vägar till enskilda vägar.
Motionsförslag om ökade medel, de
enskilda vägarnas behov av upprustning
m.m.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) anför bl.a. i
motion 2002/03:T298 yrkande 17 (delvis)
att de enskilda vägarnas ställning är
hotad samt att det är orealistiskt att
Vägverket skulle sänka bidragsnivån.
I motion 2002/03:T321 av Elizabeth
Nyström m.fl. (m) framhålls de enskilda
vägarnas betydelse för näringslivet och
för möjligheten att bo och leva på
landsbygden. Motionärerna anser att det
behövs ett högre anslag för att
återställa vägstandarden samt att detta
anslag bör höjas med 180 miljoner kronor
per år. Höjningen skall användas till
satsningar på höjd bärighet och en
höjning av de generella bidragen. Ett
tillkännagivande yrkas om vad som anförts
om anslagen till de enskilda vägarna
(yrkande 2) samt om en inventering av
standarden på det enskilda vägnätet
(yrkande 3).
Enligt Johnny Gylling m.fl. (kd) i
motion 2002/03:T462 yrkande 9 har
eftersläpningen i vägunderhållet
accelererat. Motionärerna anser att det
finns effektiviseringsvinster att göra
genom en mera lokalt anpassad drift av
vägnätet och att det behöver utvecklas
former för detta. Detta kan ske utan att
staten släpper det ekonomiska ansvaret.
Anslaget "Drift och byggande av enskilda
vägar" bör därför öka med 10 % (60
miljoner kronor) och år 2003 uppgå till
664 miljoner kronor.
Även Sven Bergström m.fl. (c) i motion
2002/03:T466 yrkande 5 är av
uppfattningen att större resurser behövs
för att ta igen eftersatt underhåll och
för att de enskilda vägarna framöver
skall hålla en god standard. Riksdagen
bör därför besluta att avsätta 170
miljoner kronor mer per år än vad
regeringen har föreslagit till anslaget
"Drift och byggande av enskilda vägar".
Av samma uppfattning är Mikael Odenberg
m.fl. (m) i motion 2002/03:N304 yrkande
7. Motionärerna yrkar att riksdagen för
regeringen ger som sin mening ger till
känna att anslagen till de enskilda
vägarna höjs för att användas till
satsningar på höjd bärighet och en
höjning av de generella bidragen till de
enskilda vägarna.
Lennart Fremling m.fl. (fp) anser i
motion 2002/03:T440 att bidragsprocenten
för år 2003 inte skall sänkas. Det är,
enligt motionärerna, viktigare att sköta
de vägar som finns än att bygga nya.
Regeringen bör därför i regleringsbrevet
inte fördela anslaget för väghållning och
statsbidrag så att Vägverket tvingas
sänka bidragsandelen.
I motion 2002/03:T443 anför Agneta
Lundberg och Susanne Eberstein (båda s)
bl.a. att då vägnätets totala längd ökar
successivt och drifts- och
underhållskostnader ökar blir kostnaderna
för kommuner och enskilda större. För
boende i glesbygd är det viktigt att det
dven i fortsättningen finns möjligheter
till statsbidrag till det enskilda
vägnätet. Staten måste, menar
motionärerna, ge ett bättre stöd till
dessa vägar och ta ett större ansvar för
de investeringar som är nödvändiga.
Göran Norlander och Kerstin
Kristiansson Karlstedt (båda s) uppger i
motion 2002/03:T498 bl.a. att de
statsbidrag som utgår till drift och
underhåll av de enskilda vägarna endast
täcker en del av kostnaden. De boende
längs dessa vägar får, enligt
motionärerna, förutom insatser i form av
arbete utförda på vägen även betala en
vägavgift till vägföreningen. Det är inte
rimligt att en del av befolkningen skall
betala nyttan av vägen medan de allmänna
vägarna finansieras med skattemedel.
Också Ulla Löfgren och Anders G Högmark
(båda m) begär i motion 2002/03:T288
yrkande 1 ett tillkännagivande om ökade
anslag till enskilda vägar. Enligt
motionärerna är de enskilda vägarna av
stor betydelse för lokalbefolkning,
turism och näringsliv. Det är därför
viktigt att de regionala myndigheterna
tillsammans med Vägverket tar med dessa
vägar i drifts- och
underhållsstrategierna. Förutom att de
årliga bidragen till vägarna måste höjas
till en nivå som säkerställer en god
väghållning, måste särskilda medel
anvisas i de regionala planerna till
bärighet och rekonstruktion. Motionärerna
anser att den årliga ramen bör höjas med
180 miljoner kronor per år.
I motion 2002/03:T289 framhåller
Cecilia Widegren (m) och Holger
Gustafsson (kd) att Vägverket måste kunna
betala ut de 70 % i ersättning till de
enskilda vägarna som riksdagen beslutat
om.
Birgitta Sellén och Kenneth Johansson
(båda c) anför i motion 2002/03:T407 att
statsbidraget urholkats alltmer under
senare år så att det enskilda vägnätet
hotas av förfall. Motionärerna yrkar ett
tillkännagivande om ökat anslag till
enskilda vägar.
Agne Hansson (c) begär i motion
2002/03:T280 yrkande 2 att den statliga
bidragsandelen till enskilda väghållare
skall behållas på minst 60 %.
I motionerna 2002/03:T235 av Sofia
Larsen och Eskil Erlandsson (båda c)
(yrkande 2), 2002/03:T251 av Annika
Qarlsson (c) och 2002/03:T384 av Håkan
Larsson (c) framhåller motionärerna
vikten av ett väl underhållet vägnät för
att upprätthålla en levande landsbygd och
möjligheter till företagande och
tillväxt. Bidragen till det enskilda
vägnätet bör därför öka.
Birgitta Carlsson (c) anser i motion
2002/03:T295 yrkande 2 att Vägverkets
utbetalningar till enskilda vägar skall
vara 70 % av kostnaderna.
Enligt Jörgen Johansson (c) i motion
2002/03:T332 bör anslaget till enskilda
vägar höjas till den nivå som gällde år
1992. Motionären uppger bl.a. att
bidragen till enskilda vägar successivt
har sänkts, vilket ofta har inneburit att
kommunen har kompenserat sänkningen. En
reduktion av anslagen får därmed enligt
motionärens uppfattning till följd att
lokala och effektiva underhållssystem
sätts ur spel samtidigt som möjligheten
till en landsbygdsutveckling elimineras.
Behovet av större resurser till
underhållet av svenskt vägnät är starkt
eftersatt.
Rune Berglund m.fl. (s) betonar i
motion 2002/03:T502 att de faktiska
underhållskostnaderna har ökat i
betydligt snabbare takt än bidragsnivån.
Enligt motionärerna sker en övervältring
av driftskostnaderna för detta vägnät på
samfälligheterna. Ett tillkännagivande
yrkas om behovet av att drift och
underhåll av dessa vägar i Jämtlands län
särskilt bör beaktas.
Ökade resurser till det enskilda
vägnätet i Kalmar län begär Agne Hansson
i motion 2002/03:T280 yrkande 3. Det är,
anser motionären, utomordentligt viktigt
att det enskilda vägnätet tillförsäkras
de resurser som behövs för att ta igen
eftersatt underhåll för att framöver
hålla en god standard. De föreslagna
nivåerna för år 2003 och år 2004 är
otillräckliga.
I motion 2002/03:T369 uppger Viviann
Gerdin (c) yrkande 1 att det urholkade
statsbidraget har medfört stora bekymmer
för väghållarna. De enskilda vägarna i
Värmland har också drabbats av ovanligt
svåra tjälskador, vilka medfört en
kraftigt försämrad vägstandard.
Vägverkets aviserade sänkning av bidragen
gör situationen än svårare. Motionären
anser därför att erforderliga medel måste
ställas till förfogande för att undvika
ytterligare eftersläpande vägunderhåll i
Värmland.
Samma motionär yrkar i samma motion
yrkande 2 att extra väganslag lämnas för
att täcka vägskador efter översvämningar.
Som skäl för detta uppges att vägnätet i
Värmland har drabbats av omfattande
översvämningar med följd att flera
kilometer vägsträckor har spolats bort.
För att återställa vägarna måste extra
medel tilldelas länet.
Motionsförslag om ett förändrat
statsbidragssystem
Camilla Sköld Jansson (v) framhåller i
motion 2002/03:T283 att de faktiska
underhållskostnaderna har ökat i
betydligt snabbare takt än bidragsnivån.
Det sker med andra ord en successiv
övervältring av driftskostnaderna på
vägsamfälligheterna. Ett förändrat system
som bättre tar hänsyn till
kostnadsutvecklingen för drift och
underhåll bör enligt motionären föreslås.
Motionsförslag om nationell fond för
oförutsedda händelser
I motion 2002/03:T466 av Sven Bergström
m.fl. (c) yrkande 6 vill motionärerna att
en nationell fond för oförutsedda
händelser i det enskilda vägnätet
inrättas. När oförutsedda händelser
påverkar infrastrukturen är det viktigt
att skadorna snabbt åtgärdas. Enligt
motionärerna är detta angeläget för att
förebygga negativa regionala och sociala
konsekvenser av brister i det enskilda
vägnätet. Fonden bör omfatta 70 miljoner
kronor per år och falla under posten
"Drift och byggande av enskilda vägar".
Regeringen bör ges detta till känna.
Motionsförslag om särskilt statsbidrag
för kulturmiljöåtgärder
Många föreningar har inte råd att
underhålla och vårda sina kulturskatter
på grund av regeringens stora
neddragningar av bidragen till de
enskilda vägarna. Ulla Löfgren och Anders
G Högmark (båda m) anser i motion
2002/03:T288 yrkande 3 att det därför bör
utredas om inte ett särskilt statsbidrag
bör kunna utgå till kulturmiljöåtgärder
på dessa vägar.
Motionsförslag om förrättningskostnader
Sofia Larsen och Eskil Erlandsson (båda
c) uppger i motion 2002/03:T235 yrkande 1
att flera vägföreningar har dryga
förrättningskostnader på grund av rörliga
andelstal som kräver nya
lantmäteriförrättningar. Det är enligt
motionärernas uppfattning inte rimligt
att dessa kostnader skall bäras av
vägföreningarna.
Motionsförslag om överföring av allmänna
vägar till enskilda vägar
Enligt Lars Leijonborg m.fl. (fp) i
motion 2002/03:T298 yrkande 17 delvis
finns det lokala lösningar när det gäller
driften av statliga vägar. Det vore
därför positivt om Vägverket kunde prova
att lägga ut driften på föreningar
bestående av boende och företagare längs
den aktuella vägen.
Agne Hansson (c) motsätter sig i motion
2002/03:T280 yrkande 1 den s.k. BREV-
utredningens förslag att överföra
allmänna vägar till enskilda vägar. Detta
skulle innebära en övervältring av
kostnader för väghållningen som drabbar
främst dem som bor på landsbygden.
Motionsförslag om ansvaret för
färjetrafiken
Riksdagen bör enligt Rosita Runegrund och
Sven Brus (båda kd) i motion 2002/03:N270
yrkande 3 tillkännage för regeringen som
sin mening vad som anförs om Vägverkets
och Glesbygdsverkets samlade ansvar för
att utarbeta förslag om enhetliga regler
för färjetrafiken. Om kust- och
skärgårdssamhällena långsiktigt skall
kunna överleva som rekreationsområden för
stadsbor krävs också en bofast befolkning
året runt. Likaså förutsätter, anför
motionärerna, ett socialt och kulturellt
utvecklande fritidsboende att det finns
fastboende. Skärgårdstrafiken måste
värnas och utvecklas för att möjliggöra
kvarboende och stimulera
näringsverksamheten i området. Statens
ansvar måste därför klargöras.
I motion 2002/03:T226 av Gunilla
Tjernberg (kd) begärs ett skyndsamt
klarläggande av vem som skall vara
huvudman för trafikförbindelsen mellan
Holmön och fastlandet. Vägverkets
formella skyldighet att driva trafiken
upphörde redan år 1951. Enligt motionären
har verket trots det fortsatt att driva
trafiken isfria årstider. Regeringen har
berett frågan men ännu inte tagit
ställning i ärendet.
Motionsförslag om ansvaret för
broförbindelser
Cinnika Beiming m.fl. (s) uppger i motion
2002/03:T391 att ansvaret för att äga och
underhålla en rörlig bro medför kostnader
som proportionellt sett belastar den
kommunala ekonomin mycket hårt och medför
behov av särskild teknisk kompetens. Att
inordna Mälarbron i det statliga
brobeståndet skulle innebära bättre
möjligheter till ett planerat långsiktigt
underhållsarbete och tillgång till en
samlad teknisk kompetens som kommunen
inte på motsvarande sätt har möjlighet
att tillhandahålla för en enda rörlig
bro. Riksdagen bör därför tillkännage för
regeringen som sin mening vad som anförts
om ansvaret för Mälarbron i Södertälje
och andra centralt viktiga broar.
Utskottets ställningstagande
De enskilda vägarna svarar för en
betydande andel av det svenska vägnätet.
Enligt utskottet spelar de enskilda
vägarna en viktig roll för
tillgängligheten för såväl enskilda
medborgare som för näringslivet. De
enskilda vägarna har också stor betydelse
för glesbygdens utvecklingsmöjligheter.
Det är därför viktigt att dessa vägar ges
tillfredsställande förutsättningar så att
riksdagens transportpolitiska mål om ett
tillgängligt transportssystem, en hög
transportkvalitet och en positiv regional
utveckling tillgodoses i hela landet.
Vidare bör samhällets engagemang präglas
av tydlighet och rättvisa samt främja
effektiva trafiklösningar.
Utskottet vill, liksom tidigare (se
bet. 2001/02:TU1 s. 43), betona vikten av
att bidrag och regler för enskilda vägar
i framtiden blir klarare och mer
rättvisa. Vidare är det särskilt
angeläget att säkerställa och bevara det
befintliga vägnätet så att insatser på
bl.a. drift och underhåll kan
säkerställas. I sammanhanget konstaterar
utskottet att den s.k. BREV-utredningens
slutbetänkande har varit föremål för
remissbehandling. Regeringen har vidare
givit Vägverket i uppdrag att utreda
konsekvenserna av BREV-utredningens
förslag att föra över drygt 1 000 mil
allmänna vägar till enskilda vägar samt
av att Vägverket tar över ansvaret för
broar och färjeförbindelser. Därutöver
erfar utskottet att Vägverket tillsammans
med Glesbygdsverket har fått i uppdrag
att undersöka hur blivande
vägsamfälligheter skall klara att ta över
allmänna vägar i glesbygd. När det gäller
Vägverkets aviserade minskning av
statsbidraget till vägsamfälligheterna,
så ses även den frågan över. Enligt
uppgift från företrädare för
Näringsdepartementet planerar regeringen
att under våren 2003 ta ställning till
BREV-utredningens förslag och de
utredningsuppdrag som ovan redovisats.
Motionerna belyser en rad viktiga
frågor. Enligt utskottets mening bör dock
regeringens ställningstagande enligt ovan
avvaktas. Utskottet vill emellertid
framhålla att det fortfarande (se bet.
2001/02:TU1 och 2001/02:TU2) är
utskottets uppfattning att det inte kan
bli aktuellt att föra över allmänna vägar
till enskilda vägar på det mycket
omfattande sätt som föreslås i
utredningen.
När det gäller synen på enskilda vägar
vill utskottet vidare hänvisa till att
statsrådet Ulrica Messing i ett frågesvar
den 20 november 2002 klargjort att
standard och tillgänglighet till det
enskilda vägnätet är ett viktigt
samhällsintresse. I svaret anges vidare
att regeringen i budgetpropositionen för
år 2003 aviserat om en utredning angående
kostnadsfördyringen för enskild
väghållning på det
statsbidragsberättigade enskilda
vägnätet. Resultatet från utredningen,
som ännu inte har slutredovisats, kommer
enligt statsrådet att ingå i
beslutsunderlaget inför det
regleringsbrev som regeringen skall
besluta för år 2003.
Utskottet vill vidare betona vikten av
att de enskilda vägarna ges en
tillfredsställande resurstilldelning med
hänsyn till detta vägnäts betydelse för
att trygga en hög transportkvalitet och
god tillgänglighet i hela landet. Av
budgetpropositionen framgår att i
avvaktan på den utredning som regeringen
initierat angående kostnadsfördyringar,
kan medelsposten till drift och byggande
av enskilda vägar komma att justeras.
Utskottet förutsätter att de enskilda
vägarnas transportpolitiska betydelse för
landet beaktas inom ramen för den
slutliga beredningen av anslagsposten och
bidragsvillkoren. Utgångspunkten bör vara
att bidragsprocenten till de enskilda
väghållarna vidmakthålls i avvaktan på
att ställning tas till ett nytt
regelsystem med anledning av BREV-
utredningens förslag. Vidare utgår
utskottet från att regeringen skyndsamt
återkommer till riksdagen när regeringens
ställningstaganden om det enskilda
vägnätet är klara.
Mot bakgrund av vad som ovan anförts
förordar utskottet inte någon åtgärd med
anledning av de nu aktuella
motionsyrkandena. Därmed avstyrker
utskottet bifall till motionerna
2002/03:T226 (kd), 2002/03:T235 (c),
2002/03: T251 (c), 2002/03:T280 (c),
2002/03:T283 (v), 2002/03:T288 (m)
yrkandena 1 och 3, 2002/03:T289 (m, kd),
2002/03:T295 (c) yrkande 2, 2002/03:T298
(fp) yrkande 17, 2002/03:T321 (m)
yrkandena 2 och 3, 2002/03:T332 (c),
2002/03:T369 (c), 2002/03:T384 (c),
2002/03:T391 (s), 2002/03:T407 (c),
2002/03:T440 (fp), 2002/03:T443 (s),
2002/03:T462 (kd) yrkande 9, 2002/03:
T466 (c) yrkandena 5 och 6, 2002/03:T498
(s), 2002/03:T502 (s), 2002/03: N270 (kd)
yrkande 3 och 2002/03:N304 (m) yrkande 7.
2.6 Trafiksäkerhet och EU-mopeder
Utskottets bedömning
Utskottet ser med stor oro på att
utvecklingen av antalet dödade och
svårt skadade i vägtrafiken inte
minskar och att något tydligt
trendbrott ännu inte kan skönjas. Ett
problem är det snabbt växande antalet
olyckor med s.k. EU-mopeder. Utskottet
förutsätter att berörda parter vidtar
kraftfulla åtgärder för att åtgärda
detta problem och att regeringen för
riksdagen redovisar sin bedömning av
hur den allvarliga situationen skall
lösas.
Utskottets ställningstagande
Frågan om säkerheten i trafiken, inte
minst inom vägtrafiken, är ett centralt
område inom transportpolitiken. Riksdagen
har tidigare ställt sig bakom regeringens
förslag om att nollvisionen skall gälla
som ett långsiktigt mål för
trafiksäkerheten. Likaså har riksdagen
godkänt etappmålet om att antalet dödade
till följd av vägtrafikolyckor skall
minska med minst 50 % till år 2007, detta
innebär högst 270 personer.
Som redovisas i budgetpropositionen har
antalet dödade och svårt skadade i
vägtrafikolyckor inte minskat på det sätt
som har förutsatts. Inte heller kan något
trendbrott i utvecklingen skönjas.
Antalet dödade i vägtrafiken år 2001 var
583 vilket är i stort sett oförändrat
jämfört med år 2000.
Enligt utskottets mening krävs
kraftfulla insatser om målen för
trafiksäkerheten skall kunna uppnås. Det
är nödvändigt att alla berörda - såväl
trafikanter som systemutformare - tar sin
del av ansvaret för trafiksäkerheten. Ett
förverkligande av trafiksäkerhetsmålen
förutsätter att alla aktörer inom
vägtrafiken tar till sig den grundsyn som
ligger bakom nollvisionen och som är en
förutsättning för framgång, nämligen att
varje olycka som förorsakar dödsfall
eller svåra personskador är en tragedi.
Med hänsyn till den oroande
utvecklingen med ett ökat antal
mopedolyckor uppvaktades utskottet den 13
november 2002 av Nationalföreningen för
trafiksäkerhetens främjande (NTF) och i
samband därmed utfrågades företrädare för
Vägverket samt Moped- och
motorcykelbranschens riksförbund (McRF).
Vid mötet redovisades att antalet
mopedolyckor med dödlig eller allvarlig
utgång har ökat efter riksdagsbeslutet år
1999 då en ny typ av moped infördes, den
s.k. EU-mopeden. Denna moped är
konstruerad för en hastighet av högst 45
km/tim och föraren måste ha körkort,
traktorkort eller förarbevis för moped
klass 1. Under utfrågningen redovisades
problem med rådande trafiksäkerhet,
tillsyn, regelsystem, försäljning av
trimmade mopeder och fordonsutveckling
med bl.a. fyrhjuliga mopeder i blandad
trafik. Vidare informerades om de
åtgärder som berörda parter arbetar med
för att motverka den negativa
utvecklingen. Det gällde bl.a. krav på
registreringsskylt för alla mopedtyper i
syfte att underlätta tillsyn,
eterkallelse av förarbevis, skärpta krav
på återförsäljare av mopeder och
hastighetsreglering. Vissa av dessa
åtgärder kräver riksdagens agerande men
många åtgärder kan vidtas av regeringen,
Vägverket och av organ inom branschen.
Utskottet avser att under våren 2003
behandla ett stort antal motioner om
olika trafiksäkerhetsfrågor som väckts
under den allmänna motionstiden år 2002.
Utvecklingen med ett ökat antal
mopedolyckor är dock så oroande att
utskottet redan nu vill uppmärksamma
detta problem. Enligt utskottets mening
är det angeläget att ett aktivt arbete
genomförs för att åtgärda problemet med
det ökade antalet mopedolyckor. Utskottet
förutsätter att regeringen snarast
återkommer till riksdagen med en
redovisning av vilka åtgärder som vidtas
för att komma till rätta med det angivna
trafiksäkerhetsproblemet.
3 Järnvägar och Öresundsförbindelsen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör godkänna regeringens
förslag om
ekonomiska förpliktelser för
Banverket avseende dels banhållning och
sektorsuppgifter, dels Botniabanan,
låneramar avseende dels vissa
investeringar m.m., dels prioriterade
järnvägsprojekt och dels Svedab,
finansiella befogenheter för
bl.a. affärsverket Statens järnvägar.
Utskottet avstyrker samtliga
motionsförslag.
Jämför reservationerna 3 (m, fp, kd), 4
(kd) och 5 (m, fp, kd).
Avsnittets innehåll
I detta avsnitt behandlar utskottet sex
regeringsförslag som gäller
järnvägsområdet och Svensk-Danska
Broförbindelsen AB, Svedab. Regeringen
föreslår att riksdagen
4. godkänner att regeringen för år 2003
får besluta om en låneram i
Riksgäldskontoret på 295 000 000 kr för
Vägverket och Banverket tillsammans, för
att finansiera kapitaltillskottet till
Svedab samt räntan för detta lån,
7. bemyndigar regeringen att under år
2003 för ramanslaget 36:4 Banverket:
Banhållning och sektorsuppgifter ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive
tidigare åtaganden medför utgifter på
högst 9 200 000 000 kr efter 2003,
8. bemyndigar regeringen att under år
2003 för Botniabanan ingå ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare
gjorda åtaganden innebär utgifter på
högst 25 000 000 000 kr efter år 2003,
9. godkänner att regeringen för år 2003
får besluta om en låneram i
Riksgäldskontoret om högst 8 795 000 000
kr för Banverket för investeringar i
eldrifts- och teleanläggningar,
telenätsutrustning, projekteringslager,
rörelsekapital samt för vissa
investeringar i Stockholmsområdet enligt
avtal år 1983 mellan staten och
Stockholms läns landsting,
10. godkänner att regeringen för år
2003 får besluta om en låneram i
Riksgäldskontoret om högst 1 713 000 000
kr för genomförande av prioriterade
järnvägsprojekt år 2003,
11. bemyndigar regeringen att ge
affärsverket Statens järnvägar samt de
nya verksamheter som numera bedrivs i
bolag, finansiella befogenheter år 2003 i
enlighet med vad regeringen förordar.
Vidare behandlar utskottet följande tre
motioner:
- 2002/03:T321 yrkande 9 av Elizabeth
Nyström m.fl. (m),
- 2002/03:T377 yrkande 3 av Ulf Nilsson
m.fl. (fp),
- 2002/03:T462 yrkandena 2, 4 delvis och
6 av Johnny Gylling m.fl. (kd).
3.1 Ekonomiska förpliktelser
Regeringens förslag
I Banverkets verksamhet ingår att sluta
långsiktiga avtal, som innebär ekonomiska
förpliktelser för flera år framåt i
tiden. Detta gäller såväl avtal om
investeringar som avtal om drift och
underhåll. Vidare har Banverket
regeringens uppdrag att lämna bidrag för
olika ändamål. För att kunna planera sin
verksamhet måste bidragstagaren normalt
veta i förväg att bidraget kommer att
betalas ut. I propositionen begär
regeringen därför ett bemyndigande att
ingå ekonomiska förpliktelser om högst
9,2 miljarder kronor. Bemyndigandet bör
avse all upphandlad verksamhet och alla
bidrag där fleråriga avtal sluts och som
inte faller under 13 § lagen (1996:1059)
om statsbudgeten, detta oavsett om
avtalen avser Banverkets interna
resultatenheter eller externa
leverantörer.
Vidare begärs ett bemyndigande avseende
Botniabanan om högst 25 miljarder kronor,
beträffande dels produktionskostnaden om
ca 15 miljarder kronor, dels den totala
räntekostnaden under amorteringstiden om
ca 10 miljarder kronor.
Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker att regeringen
bemyndigas att under år 2003 i fråga om
ramanslaget 36:4 Banverket: Banhållning
och sektorsuppgifter ingå ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare
åtaganden medför utgifter på högst 9,2
miljarder kronor efter år 2003.
Riksdagen bör också bemyndiga
regeringen att under år 2003 för
Botniabanan ingå ekonomiska förpliktelser
som, inklusive tidigare gjorda åtaganden,
innebär utgifter på högst 25 miljarder
kronor efter år 2003.
3.2 Översyn av Botniabanans finansiering
m.m.
Motionsförslag
Botniabanan bör genomföras, framhålls i
motion 2002/03:T462 av Johnny Gylling
m.fl. (kd) (yrkande 6). Motionärerna
anser emellertid att finansierings- och
styrmodellen för Botniabanan omgående bör
ses över i syfte att säkerställa att
tidsplaner och kostnadsramar hålls.
Utskottets ställningstagande
Botniabanan är ett projekt omfattande 19
mil ny järnväg från Nyland norr om
Kramfors via Örnsköldsvik till Umeå.
Riksdagen biföll hösten 2001 regeringens
förslag om Botniabanan i samband med sin
behandling av budget- och
infrastrukturpropositionerna (prop.
2001/02:1, prop. 2001/02:20, bet.
2001/02:TU1, bet. 2001/02:TU2, rskr.
2001/02:125 och rskr. 2001/02:126).
Utskottet instämmer med motionärerna om
vikten av att Botniabanan genomförs i
enlighet med uppställda ekonomiska och
tidsmässiga planer. Det rör sig om mycket
omfattande belopp. Det får ankomma på
regeringen att noggrant följa projektet
och - i synnerhet vid eventuella
avvikelser från fastlagda planer -
återkomma till riksdagen med fortlöpande
redovisning av framåtskridandet. Med vad
utskottet nu har uttalat saknas skäl för
riksdagen att vidta någon åtgärd med
anledning av motion 2002/03:T462 (kd) i
denna del; den avstyrks alltså.
3.3 Låneram för vissa
järnvägsinvesteringar m.m.
Regeringens förslag
Banverket har möjlighet att låna i
Riksgäldskontoret för att finansiera
investeringar i eldrifts- och
teleanläggningar, telenätsutrustning,
projekteringslager, rörelsekapital samt
för vissa investeringar i
Stockholmsområdet enligt avtal från år
1983 mellan staten och Stockholms läns
landsting. Regeringen begär riksdagens
godkännande att regeringen för år 2003
får besluta om en låneram i
Riksgäldskontoret om högst 8 795 miljoner
kronor för Banverket för dessa ändamål.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har ingen erinran mot
regeringens förslag.
3.4 Låneram för prioriterade
järnvägsprojekt m.m.
Regeringens förslag
I propositionen föreslås att riksdagen
godkänner att regeringen för år 2003 får
besluta om en låneram i Riksgäldskontoret
om högst 1 713 miljoner kronor för
genomförande av prioriterade
järnvägsprojekt 2003.
Motionsförslag
I motion 2002/03:T462 av Johnny Gylling
m.fl. (kd) motsätter man sig förslaget om
en låneram. Motionärerna anser att
regeringens förslag inte är tillräckligt
specificerat. Vidare finner de att
förslaget avser både investeringar och
reinvesteringar. Enligt motionärernas
mening är finansiering genom lån för
dessa slags investeringar inte förenlig
med budgetlagen. De möjligheter som
budgetlagen medger för lånefinansiering
avser investeringar, inte åtgärder som i
huvudsak har som syfte att höja
standarden på befintliga väg- och
järnvägssträckor, hävdar de. De berörda
projekten bör i stället finansieras inom
utgiftstaket (yrkande 2).
I samma motion (yrkande 4 i denna del)
begärs ett generellt uttalande av
riksdagen om att finansiering av
infrastruktur genom lån skall vara
reserverad för nyinvesteringar i form av
sammanhållna och tydligt avgränsade
projekt.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att det på många
håll råder brist på spårkapacitet trots
gjorda infrastruktursatsningar. Den av
regeringen föreslagna låneramen avser en
del av satsningen i närtid - för åren
2002-2004 - inom ramen för de
infrastrukturprojekt som riksdagen tog
beslut om hösten 2001. Denna
närtidssatsning har påbörjats genom att
Banverket har utnyttjat möjligheten att
genom upptagande av lån påskynda
genomförandet av investeringsprojekt.
Enligt utskottet är det angeläget att det
nu inledda arbetet för en förbättrad
järnvägsinfrastruktur får fortsätta och
inte fördröjs genom ändrade
finansieringsformer. Utskottet anser inte
att det finns något skäl för riksdagen
att bifalla motion 2002/03:T462 (kd)
yrkande 2.
Utskottet anser inte heller att någon
åtgärd från riksdagens sida är påkallad
med anledning av motion 2002/03:T462 (kd)
yrkande 4 (i denna del). Motionen
avstyrks således i här berörda avseenden.
3.5 Finansiella befogenheter för
affärsverket Statens järnvägar m.m.
Regeringens förslag
Statens järnvägar är ett affärsverk som
förvaltar den egendom och ansvarar för
den verksamhet som före utgången av år
2000 ingick i Statens järnvägars
verksamhet men som inte överfördes till
aktiebolag vid årsskiftet 2000/2001.
I budgetpropositionen föreslås att
riksdagen bemyndigar regeringen att ge
affärsverket Statens järnvägar samt de
nya verksamheter som numera bedrivs i
bolag vissa finansiella befogenheter
under år 2003. De bemyndiganden som avses
är dels tecknande av underuthyrningsavtal
avseende leasingkontrakt, dels placering
av medel enligt gällande finanspolicy.
Utskottets ställningstagande
Utskottet föreslår att riksdagen
godkänner regeringens förslag.
3.6 Banverkets produktionsverksamhet
Bakgrund
Banverket är central
förvaltningsmyndighet med ett samlat
ansvar, sektorsansvar, för hela
järnvägstransportsystemet. Härutöver har
Banverket förvaltande uppgifter som avser
banhållning. Dessa innefattar planering
och upphandling av drift och underhåll
samt om- och nybyggnader av statens
järnvägsanläggningar. Beställningarna
görs internt, från de producerande
enheterna, eller externt, från
entreprenörer och konsulter. En tredje
roll består i produktionsverksamhet, dvs.
tillhandahållande av produktion och
tjänster inom järnvägsområdet efter
upphandling eller beställning.
Motionsförslag
För att tydliggöra Banverkets olika
roller krävs en bolagisering av
konkurrensutsatta verksamheter, anförs i
motion 2002/03:T321 av Elizabeth Nyström
m.fl. (m) (yrkande 9). En effektivisering
och besparing kan uppnås genom att
Banverkets hela produktion upphandlas.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar motionärernas uppfattning
om vikten av rationaliseringar och
effektiviseringar för att vidmakthålla
och utveckla järnvägsnätet.
Genom ett beslut i Banverkets styrelse
är delar av Banverket produktion
konkurrensutsatta sedan den 1 juli 2001.
Banverkets verksamhet bygger på en tydlig
rollfördelning mellan förvaltande och
producerande enheter. Verksamheten inom
Banverket produktion är inriktad på drift
och underhåll samt ny- och ombyggnad av
spåranläggningar. Uppdragen härrör
huvudsakligen från Banverkets
banregioner, kommuner, hamnar, industrier
och andra som äger järnvägsanläggningar.
Riksrevisionsverket (RRV) har genomfört
vissa granskningar av Banverkets
verksamhet. I sin revisionsrapport med
anledning av Banverkets årsredovisning
för år 2001 har RRV lämnat
rekommendationer avseende beställar-
respektive utförarorganisationen.
Enligt utskottets mening bör resultatet
av denna nya inriktning utvärderas. Mot
den bakgrunden bör konkurrensutsättning
av återstående delar av verksamheten
avvaktas. En bolagisering av verksamheten
är inte aktuell, anser utskottet. Med det
nu sagda avstyrks motionen i berörda
delar.
3.7 Låneram avseende kapitaltillskott
till Svedab
Bakgrund
Den s.k. Öresundsförbindelsen består av
dels en kust-till-kust-förbindelse mellan
Danmark och Sverige, dels väg- och
järnvägsanslutningar på såväl den danska
som den svenska sidan.
Beslutet om en fast förbindelse över
Öresund fattades år 1991 på grundval av
ett avtal mellan Sveriges och Danmarks
regeringar. Avtalet godkändes av
riksdagen i juni samma år. Samtidigt
beslutade riksdagen om de ekonomiska
åtaganden som förutsattes enligt avtalet
(prop. 1990/91:158, bet. 1990/91:TU31,
rskr. 1990/91:379). Enligt beslutet
skulle Öresundsförbindelsen finansieras
med avgifter från trafikanterna så att
ingen belastning på statsbudgeten skulle
uppstå. Vidare skulle anslutningarna på
den svenska sidan finansieras med det
överskott som Öresundsförbindelsen
beräknades ge.
Med anledning av regeringsavtalet
bildades två statligt ägda bolag. Det ena
är svenskt, Svensk-Danska Broförbindelsen
AB (Svedab), och det andra danskt, A/S
Øresundsförbindelsen. Tillsammans bildade
de Öresundsbrokonsortiet med uppgift att
svara för planering, projektering,
byggande, drift, underhåll och
finansiering av kust-till-kust-
förbindelsen. Efter det att
Öresundsförbindelsen öppnades för trafik
den 1 juli 2000 har konsortiet ändrat
namn till Øresundsbro Konsortiet.
Samtidigt har det koncentrerat sin
verksamhet till drift, kundservice och
marknadsföring.
I och med att Öresundsförbindelsen togs
i drift påbörjades avskrivningen
(värdeminskningen) av anläggningen,
vilket har lett till ett negativt
resultat i Svedabs ekonomi som inte kan
täckas med bolagets eget kapital.
Förhållandet med ett negativt kapital
har, enligt vad som framgår av tidigare
riksdagsbehandling, beräknats bestå under
flera år. Utdelning från Øresundsbro
Konsortiet till ägarbolaget Svedab
beräknas att kunna utbetalas första
gången år 2018. Kust-till-kust-
förbindelsen av Öresundsförbindelsen
bedöms vara återbetald på 30 år.
Regeringens förslag
I propositionen begärs att regeringen för
år 2003 får besluta om en låneram i
Riksgäldskontoret på 295 miljoner kronor
för Vägverket och Banverket tillsammans,
för att finansiera kapitaltillskottet
till Svedab samt räntan för detta lån.
Tidigare behandling i riksdagen
När utskottet behandlade motsvarande
förslag förra hösten (prop. 2001/02:1,
bet. 2001/02:TU1, rskr. 2001/02:125)
tillstyrktes förslaget om låneram om
högst 310 miljoner kronor för
kapitaltillskott till Svedab. Samtidigt
erinrades om riksdagens beslut tidigare
samma år om att utvecklingen kring
Öresundsförbindelsens ekonomi noga skulle
följas och redovisas för riksdagen.
Utskottets ställningstagande
Utskottet godtar regeringens förslag om
kapitaltillskott. Samtidigt erinrar
utskottet - återigen - om riksdagens
beslut om att utvecklingen kring
Öresundsförbindelsen noga skall följas
och redovisas för riksdagen.
3.8 Avgifter på Öresundsbron
Bakgrund
I det avtal med Danmark som riksdagen
beslutade om år 1991 (bet. 1990/91:TU31
bil. 3 art. 15) fastställdes att
kostnaderna för Öresundsförbindelsen i
sin helhet skall täckas av konsortiet
genom särskilda trafikantavgifter. Som en
övergripande utgångspunkt gäller att
Öresundsbron syftar till att skapa
förbättrade trafikförbindelser mellan
Sverige och Danmark och att därmed
åstadkomma förutsättningar för ett
förstärkt och utbyggt kulturellt och
ekonomiskt samarbete samt för
utvecklingen av en gemensam arbets- och
bostadsmarknad i Öresundsregionen till
gagn för båda stater. Tillkomsten av
Öresundsbron syftar vidare till att
främja en rationell och ändamålsenlig
järnvägstrafik mellan länderna. Enligt
avtalet gäller att trafikantavgifterna
för Öresundsbron skall bestämmas
självständigt av Øresundsbro Konsortiet.
I det ursprungliga avtalet mellan
Sveriges och Danmarks regeringar om en
fast förbindelse över Öresund ingår
vidare ett tilläggsprotokoll enligt
vilket nivån för färjetaxorna vid
Helsingborg-Helsingör skall vara
utgångspunkt för taxorna för vägtrafiken
på bron (punkt 3 i tilläggsprotokollet).
Motionsförslag
Avgifter på Öresundsbron tas upp i motion
2002/03:T377 av Ulf Nilsson m.fl. (fp).
Motionärerna anför att kostnaderna för
pendlare måste vara så rimliga att även
människor med lägre inkomster kan
arbetspendla. Såväl bro- som
färjeavgifter måste sänkas, heter det.
Förhandlingar med danska staten måste
inledas för att åstadkomma sänkta
broavgifter.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att broavgifterna
skall utformas med beaktande av de
riktlinjer som gemensamt lagts fast av
Danmark och Sverige. För en förändring av
dessa grundläggande förutsättningar för
prissättningen krävs ett nytt avtal med
Danmark. Utskottet utgår från att
Øresundsbro Konsortiet noga följer
utvecklingen av trafiken och intäkterna
av broavgifterna. Skulle det finnas skäl
till förändringar är det konsortiet som
har att ta initiativ till sådana.
Utskottet delar den uppfattning som
framförs i motionen, nämligen att det är
angeläget att kollektivtrafiken över
Öresundsbron kan utvecklas. Enligt
gällande transportpolitiska principer är
det inte statens uppgift att bestämma
biljettpriserna. När utskottet behandlade
ett motsvarande motionsförslag förra
hösten sade sig utskottet inte vara
berett att föreslå något initiativ från
riksdagens sida. Utskottet vidhåller
denna ståndpunkt. Motion 2002/03:T377
(fp) avstyrks alltså i denna del.
4 Sjöfart
Avsnittets innehåll
I detta avsnitt behandlar utskottet fyra
regeringsförslag i budgetpropositionen
för 2003 inom verksamhetsområdet Sjöfart.
Regeringen föreslår
12. att riksdagen godkänner ekonomiska
mål och investeringsplan för
Sjöfartsverket för perioden 2003-2005 i
enlighet med vad regeringen förordar,
13. att riksdagen bemyndigar regeringen
att fastställa utdelning och
skattemotsvarighet för Sjöfartsverket i
enlighet med vad regeringen förordar,
14. att riksdagen bemyndigar regeringen
att för 2003 ge Sjöfartsverket
finansiella befogenheter i enlighet med
vad regeringen förordar,
15. att riksdagen godkänner vad
regeringen förordar om Handelsflottans
kultur- och fritidsråd.
Vidare behandlar utskottet följande 20
motioner:
- 2002/03:T212 av Annelie Enochson (kd),
- 2002/03:T231 yrkande 4 av Marietta de
Pourbaix-Lundin (m),
- 2002/03:T245 av Johan Linander (c),
- 2002/03:T247 av Lilian Virgin och
Christer Engelhardt (båda s),
- 2002/03:T249 av Jeppe Johnsson och Sten
Tolgfors (båda m),
- 2002/03:T264 av Cecilia Magnusson och
Anita Sidén (båda m),
- 2002/03:T298 yrkandena 10, 21 och 22 av
Lars Leijonborg m.fl. (fp),
- 2002/03:T319 av Mona Jönsson (mp),
- 2002/03:T321 yrkandena 14-18 av
Elizabeth Nyström m.fl. (m),
- 2002/03:T340 yrkande 4 av Peter
Danielsson m.fl. (m),
- 2002/03:T357 av Annelie Enochson (kd),
- 2002/03:T365 av Åsa Torstensson (c),
- 2002/03:T400 av Erling Bager (fp),
- 2002/03:T402 av Carina Ohlsson och
Urban Ahlin (båda s),
- 2002/03:T429 av Ronny Olander (s),
- 2002/03:T464 yrkandena 2-4, 7 och 10 av
Johnny Gylling m.fl. (kd)
- 2002/03:T466 yrkande 21 av Sven
Bergström m.fl. (c),
- 2002/03:T477 av Christin Nilsson m.fl.
(s),
- 2002/03:T513 av Sylvia Lindgren (s),
- 2002/03:N340 yrkande 3 av Johan
Linander och Lars-Ivar Ericson (båda c).
4.1 Ekonomiska mål och investeringsplan
m.m. för Sjöfartsverket
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen
godkänner regeringens förslag till
ekonomiska mål och investeringsplan för
Sjöfartsverket för perioden 2003-2005.
Målet för Sjöfartsverkets räntabilitet
föreslås halveras från 7 % till 3,5 %.
Utskottet förordar att regeringen ges
begärda bemyndiganden att fastställa
utdelning och skattemotsvarighet samt
finansiella befogenheter för
Sjöfartsverket.
Regeringens förslag
Regeringen föreslår ekonomiska mål för
Sjöfartsverket under perioden 2003-2005
enligt följande. Målet för räntabilitet
är att resultatet efter
skattemotsvarighet skall uppgå till 3,5 %
av eget kapital. Sänkningen av dagens mål
som uppgår till 7 % motiveras med att
Sjöfartsverket för närvarande genomför en
samhällsekonomiskt viktig investering i
farlederna till/från Göteborg vilket
innebär högre kostnader och sämre
resultatutveckling för verket. Det
långsiktiga målet för soliditeten är att
den skall uppgå till lägst 30 %.
Utdelningskravet bör enligt regeringen
omfatta en tredjedel av vinsten, räknat
som resultatet efter skattemotsvarighet.
Utdelning och skattemotsvarighet föreslås
även fortsättningsvis fastställas
slutligt av regeringen i samband med
bokslutet.
Enligt budgetpropositionen föreslås
vidare att riksdagen godkänner
Sjöfartsverkets investeringsplan för
perioden 2003-2005. Den innebär
investeringar inom en ram som sammanlagt
omfattar 468,8 miljoner kronor, varav 197
miljoner kronor avser investeringar i
farleder till Göteborgs hamn under 2003.
Regeringen förordar också att
Sjöfartsverket får bemyndigande att ta
upp lång- och kortfristiga lån inom en
total ram av 350 miljoner kronor. Verket
bör också få sätta in kassamässigt
överskott på räntebärande konto i
Riksgäldskontoret eller affärsbank.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har ingen erinran mot vad
regeringen anför om ekonomiska mål och
investeringsplan m.m. för Sjöfartsverket.
Det innebär att riksdagen bör
- godkänna ekonomiska mål och
investeringsplan för Sjöfartsverket för
perioden 2003-2005 i enlighet med vad
regeringen förordar,
- bemyndiga regeringen att fastställa
utdelning och skattemotsvarighet för
Sjöfartsverket i enlighet med vad
regeringen förordar,
- bemyndiga regeringen att för år 2003 ge
Sjöfartsverket finansiella befogenheter i
enlighet med vad regeringen förordar.
4.2 Handelsflottans kultur- och
fritidsråd (HKF)
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker vad regeringen
anför om Handelsflottans kultur- och
fritidsråd. Det innebär att 18,5
miljoner kronor av rådets verksamhet
2003 finansieras från farledsavgifterna
och att långsiktiga utgångspunkter
skall läggas fast för HKF:s verksamhet.
Regeringens förslag
Handelsflottans kultur- och fritidsråds
(HKF) verksamhet finansieras genom dels
en avräkning på Sjöfartsverkets
farledsavgifter, dels egna
avgiftsintäkter. Regeringen beräknar att
för år 2003 skall 18,5 miljoner kronor av
rådets totala kostnader finansieras genom
avräkning av farledsavgifterna. Enligt
rådet beräknas de egna avgiftsintäkterna
uppgå till 4,9 miljoner kronor. Vidare
anges att regeringen under år 2003 avser
behandla en framställan från HKF med
begäran om klarläggande av långsiktiga
utgångspunkter för verksamheten.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening är det angeläget
att långsiktiga utgångspunkter för HKF:s
verksamhet läggs fast vad avser fortsatt
inriktning, omfattning och finansiering.
Utskottet tillstyrker förslaget i
propositionen om att riksdagen godkänner
vad regeringen förordar om HKF.
4.3 Sjöfartsstöd och internationell
sjöfartspolitik
Utskottets förslag i korthet
Utskottet konstaterar att en bred
politisk samsyn har utvecklats när det
gäller näringspolitiskt stöd till
sjöfart. Det innebär att näringen skall
ges likvärdiga konkurrensvillkor och
att det långsiktiga målet är att
särskilda statsstöd skall avvecklas.
Med hänvisning till att regeringen inom
EU förutsätts verka för en ordning som
säkerställer största möjliga
konkurrensneutralitet utan statliga
subventioner avstyrks berörda
motionsförslag.
Utvecklingen av konkurrens och
sjöfartsstöd inom EU
Handelsflottorna inom EU har under de
senaste årtiondena varit utsatta för en
allt hårdare konkurrens från
tredjelandsflottor och
bekvämlighetsflaggat tonnage som opererat
till betydligt lägre kostnader. Denna
konkurrens har medfört att EU:s andel av
tonnaget från år 1970 till i mitten av
1990-talet har minskat från 32 % till 14
%. Mot den bakgrunden har EG-kommissionen
i maj 1997 fastställt nya riktlinjer för
statligt stöd till sjöfartsnäringen.
Dessa innebär jämfört med dem som
tidigare gällt betydligt utökade
möjligheter till stöd. Dessutom har
antalet stödformer ökat och blivit mer
flexibla.
Som huvudregel gäller att statligt stöd
endast får ges till fartyg som är
registrerat i ett medlemslands
skeppsregister. Som tak för statligt stöd
gäller reduktion till noll av skatter och
sociala avgifter för sjöfolk och av
bolagsskatt. Inom ramen för denna totala
begränsning kan kostnader för sjömäns
hemresor ersättas. Investeringsstöd i
samband med fartygsanskaffning kan i viss
utsträckning godtas. Stöd till utbildning
och forskning kan godkännas under vissa
förutsättningar. För att täcka förluster
av statens uppställda servicekrav kan
s.k. Public Service Obligations (PSO)
medges. Företagsskatt kan ersättas med
s.k. tonnageskatt. Denna tas ut som en
fast skatt som är relaterad till
fartygets storlek. För vinstgivande
rederier innebär tonnageskatten att
skatten reduceras avsevärt. I Europa
tillämpas olika metoder för att behandla
skatter och sociala avgifter för
ombordanställda. Får den anställde
nettolön betalar rederiet inte in någon
skatt. Detta kan också vara fallet vid
bruttolönesystem om rederiets skatter och
avgifter för ombordanställda
budgetmässigt behandlas netto. Behandlas
de däremot brutto betalas de först in
till staten och återbetalas därefter till
rederiet.
Motionsförslag
Elizabeth Nyström m.fl. (m) konstaterar i
motion 2002/03:T321 att de gällande EU-
reglerna tillkom för att europeiska
redare skulle få rimliga
konkurrensvillkor gentemot s.k.
bekvämlighetsflaggat tonnage. Tanken var
inte att unionens olika stater skulle
skattebefria hela yrkesgrupper för att
skapa konkurrensfördelar för den egna
nationens företag. Risken är nu uppenbar
att modellen för subvention av
färjesjöfart blir allmän i Nordeuropa.
Med stor sannolikhet uppstår därmed
kompensationskrav från andra
transportföretag som riskerar att
transportbranschen i EU utvecklas till
ett oöverskådligt subventionssystem.
Regeringen bör därför verka för en ny
sjöfartspolitik inom EU, en politik som
utgår från Romfördragets portalparagraf,
artikel 92, och som avvecklar de
nationella stödprogrammen.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) framhåller i
motion 2002/03:T298 att den svenska
sjöfarten under en rad av år har varit
hotad av konkurrensen från andra länder.
Under senare år har dock situationen
förbättrats i och med att rederistödet
försvunnit och ersatts med en s.k.
nettolösning. Folkpartiet anser ändock
att EU långsiktigt måste arbeta på att få
bort alla särlösningar för branschen.
I motion 2002/03:T513 av Sylvia Lindgren
(s) anförs att åtgärder bör vidtas mot
fartyg som seglar under
bekvämlighetsflagg i syfte att öka
säkerheten för miljö och människoliv.
Intentionerna bakom lex Britannia bör
därför bevaras. Åtgärder bör vidare
vidtas för att minska möjligheterna för
fartyg under bekvämlighetsflagg att
färdas över svenska farvatten och lägga
till i svenska hamnar. Sverige bör även i
alla relevanta internationella sammanhang
verka för att få stopp på fenomenet med
bekvämlighetsflagg.
Utskottets ställningstagande
Både regeringen och riksdagen har vid
flera tillfällen uttalat att det är
angeläget att slå vakt om svensk
sjöfartsnäring och att denna näring måste
ges likvärdiga konkurrensvillkor med våra
närmaste konkurrentländer. I sammanhanget
har även erinrats om den vikt som ett
svenskt bibehållet sjöfartskunnande har
för centrala svenska områden som
sjösäkerhet och miljöfrågor samt Sveriges
möjligheter att även fortsättningsvis
vara en pådrivande kraft i det
internationella arbetet inom dessa
områden. Sveriges geografiska belägenhet
och vårt starka sjöfartsberoende när det
gäller utrikeshandeln leder också till
slutsatsen att en tillräcklig sjö
fartskompetens har betydelse för en
positiv utveckling av hela den svenska
transportsektorn och strävan mot
kombinerade transportlösningar med
sjöfart som en viktig länk i
transportkedjan.
Riksdagen har mot denna bakgrund med
bred majoritet ställt sig bakom det nya
sjöfartsstödet som började tillämpas den
1 oktober 2001. Stödet innebär ett
nettostöd genom att arbetsgivaren
krediteras ett belopp som motsvarar
skatteavdrag och arbetsgivaravgifter och
omfattar både lastfartyg och
passagerarfartyg i internationell trafik.
Det huvudsakliga motivet till att den nya
stödformen infördes var att det skulle
skapa förutsättningar för den svenska
handelsflottan att konkurrera på
likvärdiga villkor på sjöfartsmarknaden.
Som redovisas i budgetpropositionen har
därefter den svenska handelsflottans
konkurrenskraft förbättrats, vilket
resulterat i bl.a. en ökad inflaggning
till det svenska sjöfartsregistret.
När det gäller de nu aktuella
motionsförslagen om en avveckling av
sjöfartsstöden inom EU vill utskottet
erinra om att i propositionen som låg
till grund för det nya sjöfartsstödet
framhölls att diskussioner avsågs ta upp
med i första hand de nordiska
grannländerna och Tyskland för att
undersöka möjligheterna att komma fram
till en gemensam syn på behovet av
näringspolitiskt stöd till europeisk
färjesjöfart (prop. 2000/01:127).
Utskottet biträdde denna uppfattning och
framhöll i sitt av riksdagen godkända
betänkande att den svenska hållningen
borde vara att färjetrafik och övrig
passagerartrafik som i huvudsak bedrivs i
konkurrens med annan europeisk trafik
inom EU/EES-området inte skall få
statligt stöd (bet. 2001/02:TU3).
Utskottet står fast vid denna
uppfattning och anser det angeläget att
en gemensam syn utvecklas när det gäller
näringspolitiskt stöd till sjöfart inom
EU. I sammanhanget kan även nämnas att
Godstransportdelegationen i sitt
slutbetänkande har framhållit att det
långsiktiga målet bör vara att genom
internationellt arbete på många olika
nivåer förändra villkoren för den
internationella sjöfartsnäringen så att
motiven för särskilda statsstöd till de
nationella rederierna bortfaller och en
sund konkurrenssituation kan uppnås utan
sådana stöd (SOU 2001:61 s. 247).
Utskottet förutsätter mot denna
bakgrund att regeringen inom EU aktivt
verkar för en ordning som säkerställer
största möjliga konkurrensneutralitet.
Utgångspunkten bör vara att inom ramen
för ett samlat europeiskt kostnadsansvar
uppnå ett långsiktigt hållbart
transportsystem utan behov av statliga
subventioner. Utskottet delar därmed den
uppfattning som kommer till uttryck i nu
aktuella motioner.
Såvitt gäller åtgärder för motverka
bekvämlighetsflaggade fartyg och främja
att fartyg återregistrerar sig inom
gemenskapen vill utskottet därutöver
betona vikten av att regelsystemet -
syftande till bl.a. ökad sjösäkerhet och
motverkande av social dumpning - är
enhetligt och gällande för all sjöfart
inom gemenskapen, oavsett i vilket land
som fartyget är registrerat. Utskottet
vill vidare när det gäller åtgärder för
att minska möjligheterna för fartyg under
bekvämlighetsflagg att färdas över
svenska farvatten och lägga till i
svenska hamnar hänvisa till att miljö-
och jordbruksutskottet genom beslut den
28 november 2002 har berett
trafikutskottet tillfälle att yttra sig
om att klassificera Östersjön som
särskilt skyddat havsområde. Med en sådan
klassificering kan enligt utskottets
mening ges ökade möjligheter att vidta
angelägna åtgärder för att öka säkerheten
för miljö och människor.
Med hänvisning till det anförda synes
syftet med samtliga berörda
motionsförslag bli tillgodosett utan att
riksdagen tar något initiativ i ärendet.
Utskottet avstyrker därmed motionerna
2002/03:T298 (fp) yrkande 21,
2002/03:T321 (m) yrkande 14 och
2002/03:T513 (s).
4.4 Handelssjöfartens kostnadsansvar
Utskottets förslag i korthet
Utskottet anser att kostnadsansvarets
utformning har stor betydelse för
utvecklingen av ett långsiktigt
hållbart transportsystem där sjöfartens
samhällsekonomiska fördelar kan tas
till vara. Med hänvisning till pågående
utredningsarbete om sjöfartens
avgiftssystem avstyrks samtliga
motionsförslag. Jämför reservation 6
(m, fp, kd).
Inledning
Tillsyn över sjösäkerheten, lotsning,
utmärkning av farleder, sjöräddning,
isbrytning, skydd av miljön mot
förorening från fartyg och
sjökartläggning är för handelssjöfarten
angelägna uppgifter som Sjöfartsverket
svarar för. Verksamheten omfattas av
handelssjöfartens kostnadsansvar genom
avgifter som läggs på denna sjöfart.
Sedan den 1 januari 1998 tillämpas ett
nytt system för sjöfartsavgifter som
innebär att fyravgiften och
farledsvaruavgiften har slagits samman
till en avgift benämnd farledsavgift.
Lotsavgiften har betraktats, till
skillnad från fyravgiften och
farledsvaruavgiften, som en betalning för
en individuellt utpekad tjänst i form av
lotsning. Lotsavgiften ingår därför inte
i den mer generella farledsavgiften, och
dess konstruktion kvarstår oförändrad i
det nya systemet. Farledsavgiften och
lotsavgiften kallas tillsammans de
allmänna sjöfartsavgifterna. Den nya
ordningen har följande huvudsakliga
innebörd.
· Inrikes sjötransporter, som
enligt den gamla ordningen var undantagna
från fyravgift och farledsvaruavgift, har
belagts med farledsavgift och härigenom
likställts med det stora flertalet
utrikes sjötransporter.
·
· Även den transoceana
linjetrafiken, som enligt den gamla
ordningen var undantagen från fyravgift
och farledsvaruavgift, har belagts med
farleds- avgift.
·
· Farledsavgiften har
miljödifferentierats.
·
Sjötransporter inom Vänerområdet - varmed
avses sträckan från Göteborgsområdet upp
till Vänern och hela Vänern - är
emellertid befriade från farledsavgift
och undantas således från den nya regeln
om att den inrikes sjöfarten jämställs
med den utrikes sjöfarten i
avgiftshänseende. Utskottet återkommer i
det följande till Vänersjöfarten.
Motionsförslag
I motion 2002/03:T321 av Elizabeth
Nyström m.fl. (m) begärs en utredning om
kostnadsansvaret för och behovet av
isbrytarflottan. Kostnadsansvaret bör
enligt motionärerna inte vila på
handelssjöfarten utan ingå i statens
generella regionalpolitiska åtagande.
Motionärerna framhåller vidare att en
fortsatt rationalisering inom
Sjöfartsverket är angelägen. Därigenom
minskar behovet av medel under ett anslag
för fritidsbåtsändamål som
handelssjöfarten genom onödigt höga
sjöfartsavgifter orättmätigt tvingas
bidra till. Genom Sjöfartsverkets
taxekonstruktion riskerar stora delar av
sjöfarten att slås ut. En anpassning av
Sjöfartsverkets taxa till den
samhällsekonomiska marginalkostnaden
skulle innebära väsentligt lägre
kostnader för sjötransporter och därmed
också minskad belastning på väg- och
järnvägsnäten.
Jeppe Johnsson och Sten Tolgfors (båda m)
uppmärksammar i motion 2002/03:T249 att
gällande system för finansiering av
isbrytningen innebär att kostnaderna till
stor del bärs av väst- och sydkusthamnar.
Denna kostnadsbelastning i kombination
med den i Sverige höga
avgiftsbelastningen på sjöfarten leder
till en försämrat konkurrenssituation
gentemot utländska hamnar. Motionärerna
anser därför att det är rimligt att
betydande delar av kostnaderna för
isbrytningen överförs från dagens
avgiftsfinansiering till
skattefinansiering.
Enligt Cecilia Magnusson och Anita Sidén
(båda m) i motion 2002/03:T264 bör ett
nytt system för farledsavgifter utarbetas
som bygger på att
· användaren skall betala för de
resurser som tas i anspråk samt att
samhällsekonomisk marginalkostnad används
som beräkningsgrund,
·
· det skall vara enkelt och
transparent,
·
· det skall vara
tillväxtbefrämjande för svensk handel och
industri,
·
· det skall vara rättvist och
konkurrensneutralt,
·
· det skall ge kraftfulla
incitament till miljö- och
teknikbefrämjande åtgärder från
trafikanternas sida.
·
Erling Bager (fp) konstaterar i motion
2002/03:T400 att i dag betalar sjöfarten
på svenska hamnar höga avgifter jämfört
med andra EU-länder. Motsvarande
kostnadsuttag är otänkbart i andra EU-
länder och inte heller i linje med EU:s
vitbok om effektiva och rättvisa
trafikavgifter. För att behålla den
internationella sjöfarten på svenska
hamnar bör därför sjöfartsavgifterna EU-
anpassas.
Peter Danielsson m.fl. (m) framhåller i
motion 2002/03:T340 att sjöfartens
avgifter skall vara konkurrensneutrala
jämfört med andra transportslag. Enligt
motionärerna är det inte rimligt att
staten genom en snedvriden avgiftspolitik
ger sjöfarten i Öresund samt i södra
Östersjön sämre konkurrensförutsättningar
än andra transportslag, speciellt som
sjöfarten får anses vara minst
miljöstörande med hänsyn till fraktad
godsmängd.
I motion 2002/03:T464 av Johnny Gylling
m.fl. (kd) begärs en översyn av dagens
avgiftssystem i syfte att skapa ett mer
konkurrensneutralt förhållande mellan
båt, bil och järnväg. Det är viktigt att
de olika transportslagens avgifter
upplevs som rättvisa och att de betalar
för sina miljökostnader och den
infrastruktur som krävs. Enligt
motionärerna bör regeringen pröva att
finansiera isbrytningen med hjälp av EU-
medel. I kd-motionen framhålls vidare att
Sjöfartsverkets investeringar i farleder
finansieras genom höjda sjöfartsavgifter
och att det ytterst innebär att
exportindustrin får betala högre frakter.
En sådan ordning är inte rimlig, hävdas
det, och regeringen bör därför återkomma
med förslag om hur sjöfartens
investeringsbehov kan finansieras på
samma sätt som övrig infrastruktur.
Motsvarande uppfattning redovisar Annelie
Enochson (kd) i motion 2002/03:T357 som
framhåller att det svenska
avgiftssystemet för godstransporter inte
är trafikslagsneutralt genom att
avgifterna inte står i relation till
respektive trafikslags kostnader. Det är
vidare inte rimligt att sjöfarten betalar
kostnader som inte är sjöfartsrelaterade.
Sjöfartens avgifter bör därför omgående
sänkas så att dels svenska hamnar får
möjlighet att konkurrera på lika villkor
med andra länders hamnar, dels sjöfarten
får konkurrensneutralitet gentemot andra
transportslag.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar motionärernas uppfattning
om kostnadsansvarets betydelse för
sjöfartens fortsatta utveckling. Enligt
gällande transportpolitiska principer har
också rättvisa konkurrensvillkor
tillmätts en stor betydelse för
utvecklingen av ett långsiktigt hållbart
transportsystem. Europeiska kommissionen
har vidare presenterat en vitbok om den
gemensamma transportpolitiken fram till
2010: Vägval inför framtiden. Där
behandlas bl.a. principerna för
avgiftssättning av
transportinfrastrukturen samt vikten av
att förbättra förutsättningarna för
sjöfarten i Europa och åstadkomma ett
hållbart transportsystem.
Mot denna bakgrund och med anledning av
motsvarande motionsförslag hösten 2001
har riksdagen som sin mening gett
regeringen till känna att en översyn av
farledsavgifterna snarast bör genomföras
i syfte att skapa ett avgiftssystem som
ger ett konkurrensneutralt förhållande
mellan transportslagen och som motsvarar
de marginalkostnadsprinciper som
redovisas i EU:s vitbok. Av årets
budgetproposition framgår att den begärda
översynen har inletts inom
Regeringskansliet. Översynen av
sjöfartsavgifter inbegriper såväl
farledsavgifter som lotsavgifter. En
ambition är att avgiftssystemets
miljöstyrande effekt skall förbättras. En
redovisning om sjöfartsavgifter planeras
under våren 2003. I sammanhanget kan
vidare nämnas att enligt den
överenskommelse som nyligen träffats om
Vänersjöfarten, som utskottet återkommer
till senare, ingår som en avtalspunkt
tillsättandet av en parlamentarisk
utredning om prissättningen på
utnyttjandet av infrastrukturen i syfte
att uppnå konkurrensneutralitet mellan
transportslagen.
Med hänvisning till det anförda är
utskottet inte berett att nu förorda
någon riksdagens åtgärd. Resultatet av
regeringens översyn av sjöfartsavgifterna
bör enligt utskottets mening avvaktas.
Motionerna avstyrks följaktligen.
4.5 Vänersjöfart samt övrig insjö- och
kustsjöfart
Utskottets förslag i korthet
Utskottet anser att Vänersjöfarten är
värdefull och välkomnar den
överenskommelse som nyligen träffats om
långtgående insatser i syfte att öka
effektiviteten och sänka kostnaderna
för Vänersjöfarten. Enligt utskottets
mening bör överenskommelsen kunna tjäna
som en grund för fortsatta insatser för
att främja övrig insjö- och
kustsjöfart. Utskottet avstyrker mot
denna bakgrund samtliga aktuella
motionsförslag. Jämför reservation 7
(m, fp, kd, c).
Motionsförslag
Vänersjöfart och övrig inrikes sjöfart
behandlas i följande fyra motioner.
Genomgående i alla dessa motioner
framhålls att transporter på Vänern eller
Mälaren eller längs kusterna innebär
fördelar från miljö-, trafiksäkerhets-
och energieffektivitetssynpunkt i
förhållande till väg- och
järnvägstransporter och att dessa
fördelar motiverar insatser från bl.a.
statens sida. I flera motioner betonas
också att det faktum att man inom EU
satsar på de inre vattenvägarna.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) framhåller i
motion 2002/03:T298 att sjöfart är,
speciellt för bulktransporter, en
miljömässigt och ekonomiskt effektiv
transportform. Detta gäller särskilt
inlandshamnar framför allt i Vänern och
Mälaren där sjötransporter utgör ett
attraktivt och säkert
transportalternativ. Som exempel nämns
att ett tankfartyg som går upp i Vänern
via Göta kanal kan motsvara ca 40-45
tankbilar på väg. Regeringen bör därför
hitta ett system så att insjö- och
kustsjöfarten kan öka och därmed tryggas.
Sven Bergström m.fl. (c) understryker i
motion 2002/03:T466 vikten av att goda
villkor erbjuds för Väner- och
Mälarsjöfarten. Centerpartiet välkomnar
därför den nyligen träffade
överenskommelsen mellan berörda kommuner
och staten beträffande Vänersjöfarten.
Enligt motionärerna bör en parlamentarisk
utredning omedelbart tillsättas som
påbörjar kartläggningen av rådande
förhållanden och utifrån den föreslår
åtgärder. Bättre sjöfartsvillkor är av
stor vikt för såväl näringslivet som
miljön.
Carina Ohlsson och Urban Ahlin (båda s)
betonar i motion 2002/03:T402 att arbetet
med att förbättra Vänersjöfartens
förutsättningar brådskar. Det finns
därför ingen tid för utdragna
diskussioner. Ju förr åtgärder kan sättas
in desto bättre.
Johnny Gylling m.fl. (kd) efterlyser i
motion 2002/03:T464 ett handlingsprogram
för kustsjöfarten. Enligt motionärerna
finns det stora förutsättningar för att
öka närsjöfarten. EU:s transportministrar
har sagt sig vilja utveckla
kustsjöfarten. Detta är positivt för
transporterna och Sverige med sin långa
kust och sina långa vattendrag som skulle
tjäna på att kustsjöfarten fick en
renässans. Regeringen bör mot denna
bakgrund snarast redovisa ett
handlingsprogram för att förbättra
villkoren för kustsjöfarten.
Utskottets ställningstagande
I sitt av riksdagen godkända betänkande
2000/01:TU1 framhöll utskottet att
Vänersjöfarten kan bidra till att uppnå
de transportpolitiska målen enligt 1998
års riksdagsbeslut om ett tillgängligt
transportsystem, en hög
transportkvalitet, en säker trafik, en
god miljö och en positiv regional
utveckling. Utskottet vidhåller den
uppfattningen och är alltjämt övertygat
om att man bör söka utnyttja de goda
möjligheter som finns att frakta stora
lastkvantiteter direkt via hamnar i
Vänern, Mälaren och utmed våra kuster.
Därigenom kan en väsentlig avlastning av
väg- och järnvägsnäten uppnås. Nuvarande
utveckling kan på sikt innebära faror för
sjöfartens fortbestånd i de nämnda
vattenområdena. I det nämnda betänkandet
betonade utskottet också vikten av att
frågan om Vänersjöfarten - och om
sjötransporterna på Mälaren och utmed
våra kuster - får en skyndsam lösning.
Utskottet välkomnar mot denna bakgrund
att regeringen har tillsatt en särskild
förhandlingsman för Vänersjöfarten som i
september 2002 träffat en överenskommelse
om åtgärder för Vänersjöfarten.
Överenskommelsen har träffats mellan
staten genom dess förhandlingsman och
Gullspångs, Karlstads, Kristinehamns,
Lidköpings, Mariestads, Vänersborgs och
Åmåls respektive kommun, Göteborgs Hamn
AB, Vänerhamn AB, Regionstyrelsen i
Värmland, Regionstyrelsen i Västra
Götaland, Vänerns Seglationsstyrelse,
Sjöfartsverket, Erik Thun Rederi AB,
Ahlmark Rederi AB och Sjöfartsverket.
Överenskommelsen innebär att samtliga
berörda parter gjort långtgående
åtaganden för att främja Vänersjöfartens
utveckling. Det innebär bl.a. att
hamnavgifterna sänks, att Vänerns
seglationsstyrelse inlemmas i
Sjöfartsverket, att möjligheterna till
lotsdispens vidgas, att avgiften för
passage genom Göteborgs hamn tas bort,
att konkurrensneutralitet skall uppnås
gentemot övriga transportslag samt att
ett näringslivsråd inrättas för
Vänerregionen.
Utskottet anser att Vänersjöfarten är
värdefull för Vänerregionen och att den
träffade överenskommelsen ger möjligheter
att trygga och utveckla Vänersjöfarten.
Överenskommelsen visar att undertecknade
parter är beredda till långtgående
insatser för Vänersjöfartens utveckling i
syfte att öka effektiviteten och att
sänka kostnaderna för Vänersjöfarten.
Utskottet förutsätter att
överenskommelsen kommer att följas upp
och att regeringen för riksdagen
redovisar vilka effekter som har
uppnåtts.
Enligt utskottets mening är det
angeläget att motsvarande samsyn och
kraftfulla insatser kan göras för övrig
insjö- och kustsjöfart. Utskottet
förutsätter att berörda parter aktivt
verkar för att, i enlighet med de
transportpolitiska målen, utveckla en
effektiv och hållbar strategi för
sjöfarten. I avvaktan på att så sker
anser utskottet att de nu aktuella
motionsyrkandena inte bör föranleda någon
riksdagens åtgärd. Motionerna
2002/03:T298 (fp) 2002/03:T402 (s),
2002/03:T464 (kd) och 2002/03:T466 (c)
avstyrks följaktligen. Syftet med
motionsyrkandena förutsätts dock till
väsentlig del komma att tillgodoses.
4.6 Hamnfrågor
Utskottets förslag i korthet
Utskottet anser att hamnarna har en
central funktion för utvecklingen av
ett hållbart och effektivt
transportsystem. Med hänvisning till
pågående utredningsarbete och EU-
behandling av direktiv om
hamnverksamhet avstyrker utskottet
yrkanden i m- och fp-motioner om
avreglering och privatisering av
hamnar. Jämför reservation 8 (m, fp).
Motionsförslag
Elizabeth Nyström m.fl. (m) framhåller i
motion 2002/03:T321 att hamnar och andra
godsterminaler skall finnas där behovet
finns och att marknaden bäst avgör detta
utan statlig inblandning.
Hamnverksamheten bör därför avregleras
och privatiseras. Vidare framhålls att
kommunala hamnkostnader drabbar
sjötrafiken ensidigt och att det gällande
stuverimonopolet har förhindrat, eller i
varje fall försvårat, införande av ny
teknik, t.ex. självlossande båtar.
Det s.k. stuverimonopolet uppmärksammas
även av Marietta de Pourbaix-Lundin i
motion 2002/03:T231. Motionären anför att
transportkostnaderna i Gotlandstrafiken
kan sänkas om åkeriföretagen själva kan
köra lastfordon ombord respektive i land
från färjorna.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) understyrker i
motion 2002/03:T298 vikten av att
konkurrenssituationen i hamnarna
förbättras. EU har ställt sig bakom en
hel rad förslag som skulle förbättra
konkurrensen i hamnarna. Denna politik
måste enligt motionärerna också bli
verklighet i Sverige.
Johan Linander och Lars-Ivar Ericson
(båda c) föreslår i motion 2002/03:N340
att Ystads hamn klassificeras som hamn av
riksintresse.
Christin Nilsson m.fl. (s) framhåller i
motion 2002/03:T477 att hamnarna bör
samordna sin verksamhet. För att få en
bättre samordning mellan transportslagen
är det enligt motionärerna lämpligt att
Godstransportdelegationen finner vägar
för att öka den godsmängd som
transporteras till sjöss.
Utskottets ställningstagande
När det gäller konkurrenssituationen i
hamnar vill utskottet inledningsvis
klargöra att den transportpolitiska
utvecklingen alltmer går i riktning mot
att bygga upp transportkedjor där varje
trafikslags fördelar tas till vara för
att utveckla effektiva och hållbara
transportsystem. Enligt utskottets mening
innebär detta att hamnarna är av stor
betydelse för den framtida utvecklingen.
Eftersom ca 90 % av all export och import
räknat i godsvolym utförs av sjöfarten
har hamnarna en central funktion för
godstransportsystemet och därmed för
tillväxten i landet.
Denna syn på hamnarnas betydelse
avspeglas i regeringens direktiv (Dir.
2002:98) till den nya
Godstransportdelegation som tillsatts
tidigare i år för att lägga fram ett
heltäckande förslag till hur staten kan
stimulera mer samhällsekonomiskt
effektiva godstransporter där man
särskilt uppmärksammat terminaler och
hamnar. Enligt direktiven skall särskilt
behovet av omlastningsmöjligheter vid
strategiska knutpunkter kartläggas liksom
fördelningen av ansvaret för att sådana
anläggningar, i första hand terminaler,
finns varaktigt tillgängliga och kan
utvecklas. Med terminaler avses såväl
landbaserade anordningar som hamnar.
Delegationen skall belysa hur ansvaret
för terminalerna bör fördelas och vilka
principer för avgiftssättning, konkurrens
osv. som bör råda för att främja
samverkan mellan trafikslagen. Vid
bedömningen av vad som är en miljömässigt
önskvärd utveckling skall delegationen
utgå från de miljömål som fastställts av
riksdagen (prop. 2000/01:130, bet.
2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36).
I direktiven anges också att det
pågående arbetet i EU med förslagen till
regler om järnvägs- och hamnfrågor kan
komma att förändra förutsättningarna för
de frågekomplex som rör terminaler.
Sverige bör skaffa sig underlag för
överväganden om hur resultatet av detta
EU-arbete bäst kan omsättas i svensk
lagstiftning. Delegationen skall därför
lämna förslag till hur kommande EU-regler
som avser terminaler bör genomföras i
svensk lagstiftning.
Det som här avses är bl.a. det förslag
till direktiv som kommissionen i februari
2001 presenterat om marknadstillträde för
hamntjänster. Förslaget innebär att
procedurregler införs i syfte att
garantera att alla tjänsteleverantörer
får samma möjlighet att komma in på
marknaden för hamntjänster. De
hamntjänster som omfattas av direktivet
är dels teknisk-nautiska tjänster såsom
lotsning, bogsering och förtöjning, dels
lasthanteringstjänster såsom
stuveriarbete och andra typer av
transporter inom terminalen, lagring,
lastkonsolidering (samlastning) samt
passagerartjänster såsom ombord- och
landstigning.
Direktivet är tillämpligt på alla
kusthamnar och kusthamnssystem som är
belägna inom en medlemsstats territorium
och öppna för allmän kommersiell sjöfart,
förutsatt att hamnens årliga trafikvolym
under de senaste tre åren inte
underskridit 3 miljoner ton eller 500 000
passagerare. Direktivet behandlas för
närvarande av EU-parlamentet i sin andra
läsning. Resulterar behandlingen i rådet
och Europaparlamentet i att lagförslaget
antas kan direktivet komma att träda i
kraft år 2005. Med hänvisning till den
pågående behandlingen av EG-direktivet
och Godstransportdelegationens uppgifter
anser utskottet att motionerna
2002/03:T231 (m) yrkande 4, 2002/03:T298
(fp) och 2002/03:T321 (m) inte bör
föranleda riksdagen någon åtgärd.
Utskottet övergår därmed till motion
2002/03:T477 (s) och de spörsmål som där
tas upp om samordning av hamnverksamhet
m.m. Enligt utskottets mening är det
viktigt att ta till vara eventuella
samordningsmöjligheter för att öka
effektiviteten. En utgångspunkt för den
pågående planeringen av trafikens
infrastruktur är också att söka beakta
möjligheterna att bygga upp ett väl
samordnat transportsystem. Enligt
riksdagens beslut med anledning av
infrastrukturpropositionen är det
angeläget att landanslutningarna till
nationellt viktiga hamnar beaktas i
infrastrukturplaneringen. Med de direktiv
som utfärdats för den nya
Godstransportdelegationens arbete ges
även goda förutsättningar för att
motionärernas önskemål tillgodoses.
När det slutligen gäller motion
2002/03:N340 (c) om Ystads hamn vill
utskottet framhålla att EU har beslutat
att hamnar med en godsomsättning om minst
1,5 miljoner ton eller minst 200 000
resande skall ingå i TEN-T-nätet som
kategori A-hamnar (Transeuropean Network
- Transport). Sjöfartsverket har med
utgångspunkt från hamnstatistiken mot
denna bakgrund angett att 22 svenska
hamnar, varav 17 godshamnar, uppfyller
dessa villkor. Bland dessa ingår Ystads
hamn. Enligt Sjöfartsverket är det
rimligt att dessa hamnar även skall vara
av nationellt svenskt transportpolitiskt
intresse och förklaras som riksintresse.
Med hänvisning till det anförda
avstyrker utskottet samtliga
motionsförslag.
4.7 Fritidsbåtsregister
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen avslår
två motionsyrkanden om ett
återinförande av ett obligatoriskt
fritidsbåtsregister. Utskottet hänvisar
till regeringens uttalanden om att ett
befintligt frivilligt register bör
ligga till grund för ett allmänt
register samt om att en särskild
utredare bör belysa möjligheterna att
införa en obligatorisk
ansvarsförsäkring för ägare av
fritidsbåtar och hur ett allmänt
fritidsbåtsregister bör vara utformat.
Jämför reservationerna 9 och 10 (m, fp,
kd) resp. (v, mp).
Motionsförslag
I motion 2002/03:T319 av Mona Jönsson
(mp) föreslås att ett obligatoriskt
register för fritidsbåtar över 7 meter
och/eller med motor på 14 hästkrafter kan
vara en vettig gräns för registreringen.
Det viktiga är att få en klar och tydlig
siffer- och bokstavsmarkering på skroven
så att sjöräddning, kustbevakning och
hamnansvariga snabbt kan identifiera
ägaren. Det kan handla om att rädda liv
men också om att få tag i miljömarodörer,
båttjuvar och andra olämpliga båtförare.
Behovet har sedan länge varit akut.
Problemen med ett införande, om avgifter
o.dyl., är bagatellartade i jämförelse
med de fördelar systemet ger. Detta kan
givetvis också kombineras med en
ansvarsförsäkring, obligatorisk eller
frivillig.
Ronny Olander (s) framhåller i motion
2002/03:T429 att utvecklingen av båtlivet
i landet entydigt pekar på behovet av en
obligatorisk ansvarsförsäkring för båtar
som omfattar personskador och sakskador
som orsakas på annans egendom. Kravet på
obligatorisk ansvarsförsäkring för båtar
har väckts i riksdagen vid ett flertal
tillfällen under 1990-talet, men hittills
har det inte resulterat i lagstiftning.
Regeringen aviserade redan 1999 om en
särskild utredare som skulle få till
uppgift att utreda frågan om obligatorisk
ansvarsförsäkring. Drygt två år senare
återkommer att frågan måste utredas, men
hittills har enligt uppgift någon sådan
utredning inte tillsatts och några
direktiv inte utfärdats.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill med anledning av de båda
motionsyrkandena erinra om att regeringen
i årets budgetproposition framhåller att
frågorna om registrering av
fritidsbåtar och om obligatorisk
ansvarsförsäkring för ägare av
fritidsbåtar behandlades senast i
budgetpropositionen för 2002.
Regeringen uttalade bl.a. att en
särskild utredare skulle ges i uppdrag
att utreda de närmare
förutsättningarna för en obligatorisk
ansvarsförsäkring och hur ett allmänt
fritidsbåtsregister bör vara utformat.
Efter kompletterande beredning i
Regeringskansliet avser regeringen nu
att fullfölja den sedan tidigare
aviserade utredningen. En särskild
utredare kommer därför under hösten
2002 att ges i uppdrag att utreda hur
ett allmänt register för fritidsbåtar
bör vara utformat. Regeringen kvarstår
vid sin uppfattning att ett sådant
register bör bygga vidare på det
frivilliga register som i dag
administreras av
Stöldskyddsföreningen. Utredaren skall
vidare ges i uppdrag att bl.a. utreda
de närmare förutsättningarna för en
obligatorisk ansvarsförsäkring för
ägare av fritidsbåtar. Utredningstiden
beräknas till 18 månader.
Utskottet anser att resultatet av det
aviserade utredningsarbetet bör avvaktas
och är inte berett att föreslå någon
riksdagens åtgärd med anledning av de
motionsyrkanden som nu är i fråga.
Motionerna 2002/03:T319 (mp) och
2002/03:T429 (s) avstyrks följaktligen.
4.8 Forskning inom sjöfartsområdet
Utskottets förslag i korthet
Utskottet anser att forskningen inom
sjöfartsområdet är betydelsefull för
att främja en utveckling mot effektiva
och hållbara transporter. Med
hänvisning till gällande
ansvarsförhållanden och pågående
beredningsarbete avstyrks ett
motionsförslag om riktlinjer för
medelstilldelningen inom området.
Motionsförslag
I motion 2002/03:T464 av Johnny Gylling
m.fl. (kd) framhålls att behovet av
forskning på det marina området är stort
vad gäller logistik, miljö och säkerhet.
Regeringen bör därför se till, betonar
motionärerna, att forskningen på dessa
områden får sin rättmätiga del av de
transportforskningsmedel som avsätts i
budgeten.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar motionärernas uppfattning
om att forskningen inom sjöfartsområdet
är viktig för att främja effektiva och
hållbara transporter. Med tanke på
Sveriges läge med relativt långa avstånd
både från de stora marknaderna och inom
landet är forskning och utveckling inom
transportsektorn av stor betydelse. Ökad
kunskap om hinder och möjligheter är
enligt utskottets mening en viktig
förutsättning för utveckling av
konkurrenskraftiga transportsystem, inte
minst inom sjöfarten.
Bland pågående större
forskningsinsatser inom sjöfartsområdet
kan nämnas att Verket för
innovationssystem (Vinnova) för
närvarande genomför ett särskilt program
om sjösäkerhet som förväntas bidra till
- en ökad sjösäkerhet genom att
främja utvecklingen av implementerbara
system inom områdena "fartyget som
livbåt", evakuering och räddningsbåtar,
-
- en aktiv samverkan mellan
sjöfartsbranschens aktörer som ökar
förutsättningarna för att resultat och
kunskap implementeras och ger mätbara
effekter i form av ökad säkerhet och
hållbar tillväxt,
-
- att etablera nya nätverk mellan
företag, forskare och andra offentliga
aktörer i syfte att stimulera
utvecklingen av innovationssystem,
-
- att industrins och företagens
tvärdisciplinära frågeställningar i högre
grad bearbetas inom högskola/universitet.
-
Utskottet vill vidare uppmärksamma att
Godstransportdelegationen i sitt arbete
har funnit att behovet av forskning inom
områdena miljö/teknik, logistik/IT samt
marginalkostnadsprissättning av
godstransporter är av särskild betydelse
för att skapa ett effektivt och hållbart
godstransportsystem (SOU 2001:61).
Delegationen har även uppmärksammat
behovet av forskning om bl.a. effektiva
transportlösningar som innebär att
högvärdigt gods i ökad utsträckning kan
transporteras delvis på järnväg eller i
kustsjöfart. Utskottet vill även erinra
om att i direktiven till den nya
delegation som regeringen tillkallat för
godstransporter ingår att lägga fram
förslag till områden för forskningen som
är relevanta för godstransportsystemet.
I sammanhanget kan även nämnas att
Vinnova på regeringens uppdrag i oktober
2002 har presenterat en analys av hur
ansvar och verksamhet för de tidigare
forskningsmyndigheterna, såsom bl.a.
Kommunikationsforskningsberedningen, har
förändrats. Enligt utskottets mening är
det angeläget att regeringen för
riksdagen redovisar sin bedömning av hur
transportforskningens förutsättningar har
utvecklats och sina eventuella
ställningstaganden för att trygga att
transportforskningens roll som ett
viktigt transportpolitiskt medel för
effektiva och hållbara transporter kan
tillgodoses.
Med det anförda finner utskottet goda
förutsättningar föreligga för att syftet
med motionsyrkandet skall kunna
tillgodoses. Detta kan därför lämnas utan
åtgärd och avstyrks följaktligen.
4.9 Sjösäkerhetsbyrån (EMSA)
Utskottets förslag i korthet
Utskottet förutsätter att regeringen
aktivt verkar för att tillvarata
svenska intressen och avstyrker därför
ett motionsförslag om lokalisering av
den europeiska sjösäkerhetsbyrån.
Motionsförslag
Annelie Enochson (kd) framhåller i motion
2002/03:T212 att den europeiska
sjösäkerhetsbyrån, European Maritime
Safety Agency (EMSA), har inrättats men
att det ännu inte är har bestämts var den
skall placeras. Det innebär att byrån
tills vidare placerats i Bryssel i
avvaktan på att Europeiska rådet avgör
slutlig lokalisering. Enligt motionären
vore det en stor styrka att få denna byrå
lokaliserad till Sverige och till
Göteborg. Lokaliseringen skulle bl.a.
kraftfullt bidra till att förstärka den
internationella sjösäkerheten och en
långsiktigt hållbar utveckling på
miljöområdet. Lokaliseringen av EMSA till
Göteborg kan därmed blir ytterligare ett
sätt för Sverige att understödja det
viktiga arbete som utförs på det
internationella sjösäkerhetsområdet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vitsordar gärna Göteborgs många
förtjänster som lokaliseringsort. Som
framhålls i motionen utgör Göteborg ett
ledande transportcentrum, inte minst på
sjöfartsområdet. Samtidigt finns det även
andra orter i landet som kan erbjuda en
intressant miljö för en ny europeisk
sjöfartsmyndighet.
Enligt utskottets mening bör det inte
ankomma på riksdagen att i detta
sammanhang uttrycka någon uppfattning om
lämpliga lokaliseringsorter för olika EU-
institutioner. Utskottet förutsätter att
regeringen i aktuella sammanhang aktivt
verkar för att tillvarata svenska
intressen och därvid samråder med
riksdagen. Utskottet avstyrker därför
motion 2002/03:T212 (kd).
4.10 Samlokalisering av sjöräddning och
kustradio
Utskottets förslag i korthet
Med hänvisning till pågående
beredningsarbete och rådande
ansvarsförhållanden avstyrks ett
motionsförslag om samlokalisering på
Gotland av sjöräddning och kustradio.
Motionsförslag
Lilian Virgin och Christer Engelhardt (s)
framhåller i motion 2002/03:T247 att
Östersjön utgör ett innanhav inom EU och
att Gotland ligger mitt i Östersjön.
Gotland utgör därför en lämplig plats för
en samlokaliserad sjöräddning och
kustradio. En samlokaliserad central på
Gotland kan bli en sjösäkerhetscentral
för hela landet för både sjöräddning och
rapportering och övervakning.
Utskottets ställningstagande
Sjöfartsverket är den myndighet som
enligt räddningstjänstlagen är ansvarig
för sjöräddningen. Målsättningen för
sjöräddningen är att efterforskning och
räddning av människor i sjönöd samt
sjuktransporter från fartyg skall kunna
utföras
dygnet runt,
inom de vattenområden som
räddningstjänstlagen och internationella
överenskommelser anger,
så att ett fartyg, efter det att
larmet nått sjöräddningscentral, når
olycksplatsen inom tre timmar på svenskt
territorialhav och inom sex timmar på
internationellt vatten som ingår i
överenskommen svensk sjöräddningsregion.
Sjöräddningens organisation och metodik
är upplagd och utförs i enlighet med en
gemensamt antagen internationell
rekommendation för sjö- och
flygräddningen. Sveriges
sjöräddningscentral är belägen i Göteborg
och är samlokaliserad med
flygräddningscentralen, Kustbevakningens
regionledning samt Försvarsmaktens
sjöbevakningscentral. Dessutom finns en
sjöräddningsundercentral i Stockholm.
Utskottet delar motionärernas
uppfattning om Gotlands unika förtjänster
med dess geografiska placering centralt i
Östersjön i en region som förväntas få en
ökad betydelse i framtiden med ett
utvidgat EU. Enligt utskottets mening är
det också viktigt att ta till vara
samordningsmöjligheter av olika
samhällsresurser. Det gäller särskilt i
regioner där strukturförändringar med
bl.a. försvarsneddragningar ställer krav
på insatser för att trygga sysselsättning
och välfärd. Östersjön är också ett
miljömässigt känsligt sjöområde där
särskild hänsyn måste tas. Mot bl.a.
denna bakgrund har på regeringens uppdrag
Länsstyrelsen på Gotland,
Rikspolisstyrelsen, Försvarsmakten,
Tullverket och Sjöfartsverket under år
2001 redovisat ett uppdrag om
samordningsmöjligheter av resurser på
Gotland. Vidare kan nämnas möjligheten
till en utveckling av kustradions
verksamhet med delar för övervakning av
fartygsrörelser runt den svenska kusten
där transponderteknologin enligt det s.k.
AIS-systemet utnyttjas.
Utskottet förutsätter att ett aktivt
beredningsarbete görs i syfte att ta till
vara eventuella samordnings- och
utvecklingsmöjligheter på Gotland.
Utskottet utgår vidare från att
Sjöfartsverket som ansvarig myndighet är
väl skickad att bedöma
lokaliseringsfrågor och därvid beakta
eventuella samordningsvinster. Med
hänvisning till det anförda avstyrks
motion 2002/03:T247 (s).
4.11 Bevarande av fyrar
Utskottets förslag i korthet
Med hänvisning till gällande
ansvarsförhållanden och pågående
beredningsarbete avstyrks ett
motionsförslag om åtgärder för att
bevara fyrar med kulturellt värde.
Motionsförslag
Enligt motion 2002/03:T365 av Åsa
Torstensson (c) ser för närvarande
Sjöfartsverket över de fyrar man ansvarar
för i syfte att slippa underhålla fyrar
som inte har en säkerhetsmässig
betydelse. Av de 1 100 fyrar som verket
ansvarar för anges att ca 150 fyrar kan
bli aktuella att överföra till annan
huvudman. Enligt motionären är det
viktigt att fyrar som representerar en
viktig och intressant skärgårdshistoria
hanteras med ett samlat ansvar där stor
öppenhet ges för lokala och regionala
lösningar. Sjöfartsverket bör därför ges
i uppdrag att lämna ett förslag om hur
fyrar med kulturellt värde men utan
säkerhetsmässig betydelse bör underhållas
och ägas.
Utskottets ställningstagande
Fyrar har alltsedan antikens dagar spelat
en avgörande roll för sjöfart och handel.
Den fyrtekniska utvecklingen och
förbättrade navigationshjälpmedel, till
exempel genom satellitnavigering, innebär
dock att fyrar inte längre behövs i samma
utsträckning. Riksantikvarieämbetet och
Sjöfartsverket har mot denna bakgrund
drivit det gemensamma projektet "Det
svenska fyrväsendet" under år 1999.
Projektet har haft som målsättning att
klarlägga dagens situation, uppmärksamma
fyrarnas bebyggelsehistoriska kvaliteter
samt att diskutera hot och möjligheter
kring dem. Projektet har finansierats
gemensamt av Riksantikvarieämbetet och
Sjöfartsverket. Arbetet finns publicerat
i en rap-port "Sveriges fyrplatser - En
bebyggelsehistorisk dokumentation av f.d.
bemannade fyrplatser anlagda under
Lotsverkets tid". Riksantikvarieämbetet
och Sjöfartsverket har därefter arbetat
med att ta fram ett handlingsprogram för
nationellt bevarandevärda svenska
fyrplatser. Sjöfartsverket och Statens
fastighetsverk har vidare nyligen
inventerat alla svenska f.d. bemannade
fyrplatser.
Riksantikvarieämbetet är central
förvaltningsmyndighet för frågor om
kulturarvet och kulturmiljön, inklusive
fyrarna. Regeringen fattar beslut om
byggnadsminnen efter förslag av
Riksantikvarieämbetet. I Sverige finns
för närvarande ett trettiotal fyrar som
är statliga byggnadsminnen. Utöver dessa
finns ett antal fyrar som är skyddade som
byggnadsminnen, men som är i enskild ägo.
Enligt vad utskottet erfarit bereder för
närvarande Riksantikvarieämbetet frågan
om att klassificera ett flertal
ytterligare fyrar som statliga
byggnadsminnen. Ämbetet avser lämna en
framställning om detta till regeringen
under våren 2003.
Utskottet ser det som naturligt att den
tekniska utvecklingen med att ett större
antal fyrar inte längre behövs för
sjöfarten innebär att frågor om fyrar och
deras framtida drift och vård måste
prövas. Utskottet förutsätter att denna
prövning sker i former som tillgodoser
motionärens önskemål om bl.a. öppenhet
för lokala och regionala lösningar. Med
hänvisning till pågående beredningsarbete
och gällande ansvarsförhållanden anser
utskottet att det inte finns anledning
för riksdagen att ta något initiativ i
ärendet. Med hänvisning till det anförda
avstyrks motion 2002/03:T365 (c).
4.12 Falsterbokanalen
Utskottets förslag i korthet
Utskottet anser att det bör ankomma på
Sjöfartsverket att avgöra olika service-
och trafikfrågor när det gäller
kanaldrift. Mot denna bakgrund avstyrks
ett motionsförslag om Falsterbokanalens
öppethållande.
Motionsförslag
Johan Linander (c) framhåller i motion
2002/03:T245 att Sjöfartsverkets
planerade förändringar för
Falsterbokanalen kommer att leda till att
sjöfarten till stor del väljer den längre
vägen runt Falsterbonäset. Det innebär
ökad bränsleförbrukning, förlängd
transporttid och ökade risker. Anställda
vid kanalen och båtfolk som regelbundet
använder kanalen befarar att förändringen
innebär att mer och mer trafik kommer att
lämna Falsterbokanalen vilket i sin tur
kan tas som intäkt för ytterligare
trafikinskränkningar som leder till att
kanalen helt stängs. Enligt motionären är
det därför av stor vikt att regeringen
genom resurstillskott eller på annat sätt
förhindrar att trafiken på
Falsterbokanalen inskränks.
Tidigare riksdagsbehandling och
trafikstatistik
En första motion om en kanal över
Falsterbonäset väcktes 1884 av Mårten
Dahn, men den ledde inte till något, och
år 1896 började befolkningen i Skanör att
själv gräva en kanal. Men inte heller
detta projekt fullföljdes. Under första
världskriget aktualiserades frågan på
nytt, men det var först när tyskarna i
november 1939 utvidgade sina mineringar
utanför Falsterbonäset som den svenska
riksdagen beslutade att bygga en kanal.
Beslutet togs i december 1939, och
arbetet kom i gång så gott som direkt.
Den 21 juli 1941 genombröts näset av den
grävda kanalen, och redan den 1 augusti
samma år passerade den första båten.
Några månader senare passerade det första
handelsfartyget, och ett år senare var
kanalen helt färdigbyggd. Hela bygget
beräknas ha kostat 21 miljoner kronor att
genomföra. År 1941 passerade 323 fartyg
och år 1942 5 191 fartyg. Numera passeras
kanalen årligen av omkring 15 000 fartyg
varav flertalet är fritidsbåtar.
Utskottets ställningstagande
Enligt vad utskottet erfarit har
Sjöfartsverket nyligen beslutat att från
och med den 1 januari 2003 stänga
Falsterbokanalen mellan klockan 22.00 och
06.00. Sjöfartsverkets beslut innebär
vidare att leddjupgåendet begränsas till
4 meter och att fasta tider införs för
passage genom kanalen för att anpassa
kanaltrafiken till trafiken på den
korsande riksvägen.
Utskottet anser att detaljerade beslut
i olika service- och trafikfrågor bör
fattas i så decentraliserade former som
möjligt. Det ankommer på Sjöfartsverket
att, inom ramen för de ekonomiska mål som
lagts fast av regering och riksdag och
med beaktande av bl.a. handelssjöfartens,
fritidsbåtstrafikens, fiskets och
marinens intressen, avgöra när
Falsterbokanalen skall hållas öppen.
Utskottet är mot denna bakgrund inte
berett att ta något initiativ i ärendet.
Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.
5 Luftfart
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen
godkänner regeringens förslag i fråga
om ekonomiska mål m.m. för
Luftfartsverket. Det förordas också att
regeringen ges begärda bemyndiganden.
Förslag i motioner om en uppdelning av
Luftfartsverket efter dess olika roller
avstyrks med hänvisning till pågående
beredningsarbete i Regeringskansliet.
Även motionsförslag om
flygplatskapaciteten i Storstockholm
avstyrks; frågorna övervägs i den
pågående Stockholmsutredningen. Jämför
reservationerna 11-21 (m, fp, kd, v, c,
mp).
Avsnittets innehåll
I detta avsnitt behandlar utskottet tre
förslag i proposition 2002/03:1
utgiftsområde 22 Kommunikationer.
Regeringen föreslår att riksdagen
16. godkänner ekonomiska mål och
investeringsplan för Luftfartsverket för
perioden 2003-2005 i enlighet med vad
regeringen förordar,
17. bemyndigar regeringen att fastställa
utdelning och skattemotsvarighet för
Luftfartsverket i enlighet med vad
regeringen förordar,
18. bemyndigar regeringen att för år 2003
ge Luftfartsverket finansiella
befogenheter i enlighet med vad
regeringen förordar.
Vidare behandlar utskottet följande
motioner:
- 2002/03:T203 av Carl-Axel Johansson
(m),
- 2002/03:T275 av Cecilia Magnusson och
Anita Sidén (båda m),
- 2002/03:T282 av Karin Svensson Smith
m.fl. (v),
- 2002/03:T287 av Håkan Juholt och Ann-
Marie Fagerström (båda s),
- 2002/03:T298 yrkandena 2, 3 och 18-20
av Lars Leijonborg m.fl. (fp),
- 2002/03:T321 yrkandena 19-23 av
Elizabeth Nyström m.fl. (m),
- 2002/03:T326 av Torsten Lindström (kd),
- 2002/03:T339 av Anna Lilliehöök (m),
- 2002/03:T344 av Kerstin Lundgren (c),
- 2002/03:T377 yrkande 5 av Ulf Nilsson
m.fl. (fp),
- 2002/03:T430 av Maria Öberg m.fl. (s),
- 2002/03:T462 yrkandena 20-23 av Johnny
Gylling m.fl. (kd),
- 2002/03:T466 yrkandena 14-19 av Sven
Bergström m.fl. (c),
- 2002/03:T481 yrkande 13 av Lennart
Nilsson m.fl. (s),
- 2002/03:N340 yrkande 10 av Johan
Linander och Lars-Ivar Ericson (båda c).
5.1 Ekonomiska mål m.m. för
Luftfartsverket
Regeringens förslag
I budgetpropositionen lägger regeringen
fram förslag som rör Luftfartsverkets
ekonomiska förhållanden.
Regeringen föreslår följande ekonomiska
mål för Luftfartsverket under perioden
2003-2005. Målet för soliditet bör ligga
på 20 % under den stora investeringsfasen
åren 2003 och 2004. Det långsiktiga målet
för soliditeten är att denna efter 2004
skall återgå till lägst 25 %.
Räntabilitetsmålet bör ligga fast på
nuvarande nivå, dvs. 8 % av eget kapital
efter skatt. Prisrestriktionen bör vara
oförändrad för år 2003. Prisrestriktionen
för Luftfartsverkets trafikavgifter
kommer att ses över i samband med
översynen av Luftfartsverkets
avgiftssystem.
I propositionen redovisas också
Luftfartsverkets investeringsplan för
perioden 2003-2005 på sammanlagt 4 650
miljoner kronor. Regeringen konstaterar
att Luftfartsverkets investeringar kommer
att vara omfattande under perioden. Detta
är en bidragande faktor till att
soliditets- och räntabilitetsmålen inte
kommer att nås. Det stora
investeringsbehovet är huvudsakligen en
följd av den tidigare starka utvecklingen
inom flyget. På grund av flygmarknadens
för närvarande svaga utveckling har dock
Luftfartsverket skjutit på vissa större
projekt. En huvudsaklig fortsättning på
tidigare godkända investeringsplaner är
emellertid nödvändig, anförs i
propositionen. Riksdagen föreslås
godkänna ekonomiska mål och
investeringsplan.
Regeringen begär härutöver
bemyndiganden att dels fastställa
utdelning och skattemotsvarighet, dels
för år 2003 ge Luftfartsverket
finansiella befogenheter i enlighet med
vad som förordas i propositionen.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har ingen erinran mot
regeringens förslag. Därmed tillstyrks
propositionen i denna del.
5.2 Luftfartsverkets roller
Bakgrund
Luftfartsverket är ett affärsdrivande
verk med sju huvuduppgifter, däribland
att främja utvecklingen av den civila
luftfarten, ansvara för drift och
utveckling av statens flygplatser för
civil luftfart och att utöva tillsyn över
flygsäkerheten för den civila luftfarten.
Luftfartsverket fullgör sina uppgifter
genom tre roller, vilka också återspeglas
i organisationsstrukturen:
· Produktionsrollen innebär drift
och utveckling av statens flygplatser
samt ansvar för flygtrafiktjänst i
Sverige.
·
· Säkerhetsrollen innebär
normgivning och tillsyn inom ramen för
Luftfartinspektionen.
·
· Sektorsrollen innebär en
myndighetsutövande och trafikpolitisk
roll för luftfartssektorn i dess helhet.
·
Motionsförslag
I motion 2002/03:T298 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) (yrkande 3) förespråkas att en
delförsäljning av Luftfartsverket
genomförs när konjunkturläget så
tillåter. Detta vore en konkret åtgärd
för att åstadkomma nödvändig konkurrens
inom flygets infrastruktur, anför
motionärerna.
En uppdelning av Luftfartsverket krävs i
motion 2002/03:T321 av Elizabeth Nyström
m.fl. (m) (yrkande 23).
Produktionsuppgiften och
myndighetsuppgiften bör bli åtskilda
menar motionärerna som också anser att
bolagisering och privatisering härefter
bör genomföras av den del som utgörs av
produktionsuppgiften. En sådan åtgärd
skulle förbättra förutsättningarna för
svenskt flygs internationella utveckling.
I motion 2002/03:T462 av Johnny Gylling
m.fl. (kd) (yrkande 21) föreslår
motionärerna att Luftfartsinspektionen
skiljs från Luftfartsverket. Detta skulle
stärka konkurrensen samtidigt som statens
kontrollmöjligheter skulle förbättras.
På motsvarande sätt sägs i motion
2002/03:T466 av Sven Bergström m.fl. (c)
(yrkande 15) att Luftfartsverket bör
delas upp i en myndighetsdel och en
produktionsdel.
Utskottets ställningstagande
Uppdelning av Luftfartsverket
Utskottet har vid ett flertal tillfällen
behandlat frågan om en uppdelning av
Luftfartsverket, senast hösten 2001 (bet.
2001/02:TU1). Enligt vad utskottet har
erfarit pågår inom Regeringskansliet ett
långt framskridet beredningsarbete som
går ut på en uppdelning av
Luftfartsverket i två delar, en del med
myndighetsinriktning och en del med
produktionsinriktning. Utskottet utgår
från att regeringen inom en nära framtid
kommer att lägga fram ett förslag till
riksdagen i frågan. Genom en sådan åtgärd
blir förslagen i motionerna 2002/03:T321
(m) yrkande 23 i berörd del, 2002/03:T462
(kd) och 2002/03:T466 (c) tillgodosedda;
de bör alltså avslås av riksdagen såvitt
de gäller en uppdelning av
Luftfartsverket.
Bolagisering och privatisering av
Luftfartsverkets produktionsdel
Utskottet har i det föregående avstyrkt
motionsförslag om en uppdelning av
Luftfartsverket med hänvisning till
pågående beredningsarbete. Utskottet
finner inte att förslagen om en
bolagisering och privatisering av
Luftfartsverkets produktionsdel är
motiverat. Mot den bakgrunden avstyrks
motionerna 2002/03:T298 (fp) yrkande 18
och 2002/03:T321 (m) yrkande 23 även i
denna del.
5.3 Ägande av flygplatser
Motionsförslag
I motion 2002/03:T321 av Elizabeth
Nyström m.fl. (m) (yrkande 21) begärs att
ett uttalande riktas till regeringen som
går ut på att de tre flygplatserna
Arlanda, Landvetter och Sturup bör
privatiseras.
En delprivatisering av Arlanda,
Landvetter och Sturup förespråkas i
motion 2002/03:T466 av Sven Bergström
m.fl. (c) (yrkande 16).
Utskottets ställningstagande
Vid åtskilliga tillfällen har utskottet
avvisat motionsförslag om privatisering
av statliga flygplatser, senast hösten
2001 (bet. 2001/02:TU1). Därvid har
utskottet framhållit att luftfartens
infrastruktur måste betraktas som ett
sammanhållet system, där en flygplats
förutsätter en annan.
Enligt utskottets uppfattning har
staten ett ansvar för att detta system
hålls samman även i framtiden; det medger
en resultatutjämning mellan de få
flygplatser som ger överskott och de
många som, betraktade var och en för sig,
går med förlust. En förändring som
innebär att de lönsamma delarna av
systemet bryts ut och privatiseras kan
därför inte förordas. Utskottet avstyrker
mot den nu redovisade motiveringen
motionerna 2002/03:T321 (m) och
2002/03:T466 (c) i här aktuellt avseende.
5.4 Avreglering och konkurrens inom
luftfarten
Bakgrund
Den 1 juli 1992 avreglerades det svenska
inrikesflyget. Tillsammans med Skyways
dominerar fortfarande SAS
inrikesmarknaden. Flygmarknadens beroende
av utvecklingen inom andra branscher blev
tydlig under det gångna året. Det
minskade resandet har tvingat de sedan
länge etablerade flygbolagen till stora
nedskärningar. Däremot har de s.k.
lågprisbolagen visat en positiv
utveckling på mindre flygplatser i
närheten av storstadsregionerna på den
internationella marknaden.
Utredningar
Mot bakgrund av den bristfälliga
konkurrensen på inrikesflygmarknaden gav
regeringen den 31 maj 2001
Luftfartsverket i uppdrag att göra en
kartläggning av marknadssituationen för
inrikesflyget och hur den påverkar målen
för regional- och transportpolitiken samt
att lämna förslag till åtgärder.
Luftfartsverket har redovisat uppdraget
och konstaterar bl.a. att flygbolagens
bonusprogram utgör ett påtagligt
inträdeshinder för nya aktörer och hämmar
en effektiv konkurrens på
inrikesflygmarknaden.
Regeringen gav den 13 juni 2002
Konkurrensverket i uppdrag att utreda de
konkurrens- och konsumentmässiga
effekterna av att begränsa flygbolagens
tillämpning av bonusprogram på den
svenska inrikesmarknaden samt att lämna
förslag till åtgärder. Uppdraget skall
redovisas senast den 31 januari 2003.
De europeiska konkurrensmyndigheterna
ser det som en prioriterad uppgift att
granska konkurrensen inom flyget. Ett
problem som hittills identifierats är
fördelningen av start- och landningstider
(s.k. slottider). Vidare gör den pågående
konsolideringen av flygtrafiken i Europa
- genom sammanslagningar, samarbetsavtal
och allianser - att tillämpningen av
konkurrenslagstiftningen - både EG:s och
de nationella - behöver samordnas. Rabatt-
och bonussystem är ett tredje
problemområde som har identifierats.
Hösten 2002 enades man om att ta fram
konkreta förslag som skall leda till en
bättre konkurrens inom flyget. Resultatet
beräknas kunna presenteras under år
2003.
Motionsförslag
Ökad konkurrens för bättre trafik är
innebörden i motion 2002/03:T298 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) (yrkande 18).
Motionärerna anför att den avreglering
inom luftfarten som genomfördes med
Folkpartiet som drivande har ökat flygets
attraktionskraft. Emellertid har
konkurrensen inte blivit bättre,
konstateras det; dominerande ställning
och kartellbildning kan ha bidragit till
de många gånger orimligt höga
biljettpriserna på icke konkurrensutsatta
linjer.
I motion 2002/03:T321 av Elizabeth
Nyström m.fl. (m) (yrkande 20) begärs ett
uttalande av riksdagen om att
liberaliseringen av luftfarten skall
påskyndas. Avregleringen och
globaliseringen av luftfarten har lett
till att flygbolagen har utvecklat olika
samarbetsformer för att minska
driftskostnaderna och bättre kunna hävda
sig på den globala marknaden.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill inledningsvis erinra om
att ett syfte med avregleringen av
inrikesflyget år 1992 var att
konkurrensen skulle öka och därmed leda
till sänkta priser och ett bättre utbud.
Utskottet konstaterar att marknaden
emellertid alltjämt domineras av de sedan
länge etablerade flygbolagen.
Luftfartsverket genomförde under förra
året på uppdrag av regeringen en analys
av inrikesflygets marknadsförutsättningar
och har också föreslagit ett antal
åtgärder för att förbättra konkurrensen.
En slutsats var att det bör finnas
utrymme för konkurrens på 4-10 linjer och
att det förefaller som om
lågkostnadsbolag har störst möjlighet att
långsiktigt överleva i konkurrens med
SAS. Luftfartsverket pekade också på ett
antal etableringshinder som bör
undanröjas för att en ökad konkurrens
skall kunna främjas. Luftfartsverket
fortsätter utredningen härom.
Utskottet konstaterar att frågan om
konkurrensförhållandena inom luftfarten
är föremål för utredningar och
överväganden inom flera instanser och
utgår från att den drivs vidare av
regeringen på lämpligt sätt. Därmed
avstyrks motionerna 2002/03:T298 (fp) och
2002/03:T321 (m) i här berörda avseenden.
5.5 Slottidssystemet
Bakgrund
Rådets förordning (EEG) nr 95/93 om
gemensamma regler för fördelning av
ankomst- och avgångstider (s.k.
slottider) vid flygplatser inom
gemenskapen har till syfte att
säkerställa att befintlig kapacitet vid
överbelastade flygplatser utnyttjas
effektivt och fördelas till
lufttrafikföretag på ett rättvist, icke-
diskriminerande och öppet sätt. I denna
den s.k. slotsförordningen, som är
bindande för medlemsländerna, slås fast
att slottider vid en bristsituation skall
fördelas av en särskild samordnare på
flygplatsen, som skall agera på ett icke-
diskriminerande och opartiskt sätt.
Tillgång till attraktiva slottider är en
konkurrensfördel för flygbolagen.
Förordningen medger möjlighet att
tilldela regionalpolitiskt motiverad
flygtrafik och nytillträdande
lufttrafikföretag rimliga slottider.
Slotsförordningen har emellertid
kritiserats för att den - i strid med
sitt syfte - snarare hämmar flygbolagens
konkurrensförmåga och begränsar
tillträdet till flygplatserna för nya
flygbolag. Det råder t.ex. osäkerhet om
vem som ytterst sett disponerar
slottiderna. Formellt anses det vara
flygplatserna, men i realiteten är det
flygbolagen som har kommit att styra
fördelningen. På starkt överbelastade
flygplatser bygger fördelningen på
principen om hävdvunna rättigheter
(ibland kallad grandfather''''''''''''''''s rights).
Under år 2001 presenterade kommissionen
ett ändringsförslag (KOM (2001)335) med
ett tydliggörande och en skärpning av
reglerna i syfte att säkerställa att
begränsad kapacitet vid överbelastade
flygplatser används fullt ut och så
flexibelt som möjligt, bl.a. för att
främja konkurrensen. Förslaget innebär
huvudsakligen en teknisk anpassning av
regelverket i form av åtgärder avseende
bl.a. samordnarens roll, ankomst- och
avgångstidernas rättsliga ställning,
fördelningskriterier, definition av
nytillträdande lufttrafikföretag samt
kontroll av efterlevnad av regler.
Utredningar
Konkurrensverket konstaterar i en
utredning, Start- och landningstider inom
flyget (Rapport 2001:7), att bristen på
start- och landningstider på Arlanda och
Bromma skapar konkurrensproblem inom
flyget. Nya flygbolag får inte
tillräckligt attraktiva flygtider, vilket
gör det svårt för dem att etablera sig på
marknaden, framhålls det i utredningen.
Konkurrensverket anser att reglerna
enligt nu gällande slotsförordning kan
användas mer effektivt. Följande
föreslås. Samordnare, som fördelar
slottider måste ha en helt oberoende
ställning. Den som klagar på
tilldelningen av slottider bör kunna
vända sig till en tredje, opartisk part
för medling. Dessutom bör kontrollen av
att flygbolagen verkligen utnyttjar sina
tilldelade slottider skärpas. Små och
medelstora flygbolags önskemål om
slottider bör tillgodoses före
dominerande aktörers. Andra möjligheter
till fördelning av slottider bör också
utredas, sägs det i rapporten.
Som har framgått i det föregående pågår
ett arbete inom de europeiska
konkurrensmyndigheterna, som skall
redovisas under år 2003.
Motionsförslag
I motion 2002/03:T298 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) (yrkande 19) begärs ett
tillkännagivande som går ut på att handel
med slottider bör införas. Det är viktigt
att Luftfartsverket som myndighet inte
agerar konkurrenshämmande genom att ge
bättre start- och landningstider, s.k.
slottider, till SAS, framhålls det.
Motionärerna påminner om att Folkpartiet
tidigare har föreslagit att handel med
slottider införs på Arlanda flygplats. De
framhåller samtidigt att pågående arbete
inom EU för ett gemensamt system inte bör
hindra att handel införs i enlighet med
kravet i motionen.
I motion 2002/03:T321 av Elizabeth
Nyström m.fl. (m) (yrkande 19) framställs
ett yrkande om slottider.
Även i motion 2002/03:T203 av Carl-Axel
Johansson (m) tas fördelningen av
slottider för flyget upp. Motionären
anför att det nuvarande systemet innebär
att nya flygbolag får svårt att erhålla
attraktiva slottider. Visserligen är det
möjligt i dag för flygbolagen att byta
slottider med varandra, anför motionären,
men han säger samtidigt att det inte är
troligt att ett flygbolag byter bort
attraktiva slottider till konkurrerande
eller nystartade flygbolag. Som ett medel
att underlätta konkurrensen om slottider
förespråkar motionären ett
auktionsförfarande.
Utskottets ställningstagande
På många flygplatser uppstår problem med
att flygbolagens efterfrågan på start-
och landningstider är större än
tillgången under högtrafik. I Sverige och
flertalet länder tilldelas sådana
slottider på grundval av administrativa
principer. I motionerna förs fram att
sådana slottider i stället skall fördelas
genom handel, t.ex. genom ett
auktionsförfarande, dvs. i grunden ett
slags trängselprissättning vid knapphet
på infrastrukturkapacitet.
Som har nämnts i det föregående pågår
ett arbete inom ramen för EU för att
utveckla slottidssystemet. Sverige har
ställt sig positivt till förslaget i
stora delar, t.ex. när det gäller
stärkning av samordnarens roll och
principen om dess oberoende ställning.
Enligt vad utskottet inhämtat har
beredningen inom EU ännu inte lett till
något beslut och det är ovisst när så kan
ske. Det kan också tänkas att detta
ändringsförslag samordnas med ytterligare
ett förslag i skärpande riktning som
kommissionen aviserat till år 2003.
Utskottet utgår från att regeringen - i
samband med revideringen av
slotsförordningen - söker säkerställa att
det enligt EG-rätten även i framtiden är
möjligt att tilldela regionalpolitiskt
motiverad flygtrafik och nytillträdande
lufttrafikföretag rimliga slottider på
för Sverige godtagbara villkor.
Enligt utskottets uppfattning bör
inriktningen när det gäller
slottidssystemet vara att åstadkomma ett
effektivt utnyttjande av den befintliga
infrastrukturen och utveckla en väl
fungerande flygtrafik, där den regionala
trafikförsörjningen tillgodoses i
tillräcklig utsträckning. Det är också
viktigt att nyetablerade flygbolag ges
rimliga möjligheter att konkurrera med de
sedan länge etablerade bolagen; här är
attraktiva slottider av strategisk
betydelse. Utskottet ser det som
angeläget att frågan nu får en snar
lösning inom ramen för EG:s regelsystem.
I det fortsatta utredningsarbetet bör
trängselprissättning samt handel och ett
eventuellt auktionsförfarande prövas och
konsekvenserna belysas. Mot den
bakgrunden förutsätter utskottet att de
förslag som är - eller kommer att bli -
resultatet av olika utredningsarbeten om
bl.a. slottider också genomförs på sätt
som här har förespråkats. Med hänvisning
till det anförda saknas anledning till
åtgärd från riksdagens sida. Nu
behandlade motionsförslag avstyrks
alltså.
5.6 Statens ägande i SAS
Motionsförslag
I motion 2002/03:T298 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) (yrkande 2) bör en
utförsäljning av SAS genomföras när
konjunkturläget så tillåter.
Staten bör se över sitt ägande i SAS,
heter det motion 2002/03:T462 av Johnny
Gylling m.fl. (kd) (yrkande 22).
Företaget är verksamt på en marknad som
drivs på affärsmässiga grunder och det är
svårt att finna något skäl till statens
ägarengagemang. Det är olyckligt att
staten både beslutar om spelreglerna och
samtidigt är ägare till en av aktörerna
på marknaden.
Även i motion 2002/03:T466 av Sven
Bergström m.fl. (c) (yrkande 17) sägs att
statens innehav i SAS bör avyttras. Det
hänvisas till att mycket har förändrats
efter det att bolaget bildades år 1946,
bl.a. bolagets aktiestruktur.
Utskottets ställningstagande
Utskottet erinrar om att frågan om
statens ägande i SAS har behandlats av
riksdagen ett flertal gånger. Den senaste
gången, hösten 2001 (bet. 2001/02:TU1),
hänvisade utskottet till riksdagens
beslut år 1997. Detta innebar att
regeringen bemyndigades att besluta om en
minskning av statens ägarandel i bolaget
inom ramarna för en gemensam skandinavisk
politik för ägarengagemang i SAS (prop.
1996/97:126, bet. 1996/97:TU9, rskr.
1996/97:232). Bemyndigandet begränsades
till förändringar som innebar en
minskning av statens röstetal till lägst
motsvarande 35 %. Motivet för
begränsningen var att denna andel krävdes
för att staten som ägare skulle kunna
förhindra beslut som krävde kvalificerad
majoritet, bl.a. ändringar i
bolagsordningens bestämmelser om s.k.
verksamhetsföremål.
Utskottet konstaterar ytterligare en
gång att bemyndigandet inte har
utnyttjats. Utskottet vidhåller också att
det inte finns skäl för riksdagen att
ändra sitt beslut från år 1997.
Motionerna 2002/03:T298 (fp),
2002/03:T462 (kd) och 2002/03:T466 (c)
avstyrks följaktligen.
5.7 Flygplatskapaciteten i
Storstockholmsområdet
Motionsförslag
I motion 2002/03:T321 av Elizabeth
Nyström m.fl. (m) (yrkande 22) anförs att
Bromma flygplats skall finnas kvar men
med en förändrad trafikstruktur.
Motionärerna anser att affärsflyget är
ett viktigt inslag i Bromma, inte minst
genom att den utgör ett komplement till
Arlandas kapacitet och därmed möjliggör
att den tunga kommersiella luftfarten kan
utnyttjas maximalt på Arlanda. Det sägs
vidare i motionen att allmänflyget - i
vilket innefattas affärsflyg, skolflyg
och hobbyflyg - har många funktioner och
därför bör beredas tillräcklig kapacitet
i Stockholmsområdet.
I motion 2002/03:T339 av Anna Lilliehöök
(m) yrkas att Bromma flygplats skall
behållas efter år 2011.
I motion 2002/03:T462 av Johnny Gylling
m.fl. (kd) (yrkande 23) begärs att
riksdagen skall rikta ett uttalande till
regeringen om att flygplatskapaciteten i
Stockholmsområdet bör tryggas. Mer
konkret går förslaget ut på att
Luftfartsverket så snart som möjligt bör
få i uppdrag att planera och bygga en
fjärde landningsbana på Arlanda.
Beträffande Bromma anser motionärerna att
inriktningen bör vara att denna flygplats
skall avvecklas; det är emellertid
nödvändigt att behovet av
flygplatskapacitet i Stockholmsregionen
tillgodoses genom ny kapacitet.
Motion 2002/03:T326 av Torsten Lindström
(kd) tar sikte på att Stockholm/Västerås
flygplats skall utvecklas. Någon ny
flygplats i Mälarregionen är inte
nödvändig, anser motionären.
Enligt vad som sägs i motion 2002/03:T466
av Sven Bergström m.fl. (c) (yrkande 18)
bör Bromma flygplats avvecklas.
Motionärerna anser också (yrkande 19) att
det bör finnas en beredskap för ökad
flygplatskapacitet i Stockholms- och
Mälardalsområdet; regeringen bör uppmanas
att ombesörja detta.
En avveckling av Bromma flygplats
förespråkas i motion 2002/03:T344 av
Kerstin Lundgren (c).
Även i motion 2002/03:T282 av Karin
Svensson Smith m.fl. (v) förordar
motionärerna en avveckling av Bromma
flygfält. Motionärerna pekar på flera
nackdelar. Miljön är en sådan; det
hänvisas till en statlig utredning enligt
vilken Bromma tillhör de miljömässigt
sämst belägna flygplatserna i Sverige.
Säkerheten är en annan nackdel, anförs
det. Privatflyget, som är omfattande på
Bromma, är statistiskt ett större
säkerhetsproblem än reguljärflyget.
Utredningar
Den i det föregående redovisade
Stockholmsberedningen (dir. 2000:96) har
i uppdrag att till regeringen lämna
förslag på insatser som förbättrar
transportsystemet i Stockholm och övriga
Mälardalen, övriga landet samt
internationellt. Stockholmsberedningen
skall föreslå insatser för att uppnå sju
angivna krav, däribland en tillräcklig
flygplatskapacitet i Mälardalen, där
hänsyn också tas till ett väl fungerande
allmänflyg. I direktiven framhålls bl.a.
att brist på flygplatskapacitet i
Stockholmsregionen vid attraktiva tider
på dygnet bidrar till den mycket
begränsade konkurrens på flygmarknaden
som finns i Stockholm. Där sägs vidare
att en ny flygplats i de södra delarna av
Stockholms län skulle leda till betydande
ingrepp i natur- och kulturmiljön. En
sådan flygplats skulle dessutom få
negativ inverkan på Arlandas roll som nav
för inrikesflyget och för övriga
flygplatsers utvecklingsmöjligheter. Av
dessa skäl, anförs det, är en ny
flygplats i den södra delen av Stockholms
län inte möjlig. Den slutliga
redovisningen av arbetet skall göras
senast den 31 december 2003.
Regeringen beslutade i mars 2001 att ge
kommittén tilläggsdirektiv (dir. 2001:17)
om att bl.a. lämna förslag om hur
flygplatskapaciteten i Stockholmsregionen
kan tillgodoses vid befintliga
flygplatser. Detta deluppdrag avses bli
redovisat senast den 31 december 2002.
Utskottets ställningstagande
Frågan om flygplatskapacitet i
Storstockholmsområdet har behandlats vid
ett flertal tillfällen av riksdagen,
senaste gången hösten 2001. Enligt
utskottets dåvarande bedömning finns det
på flertalet svenska flygplatser under
överskådlig tid förutsättningar för ökad
flygtrafik utan större problem med
trängsel. Flygplatserna i
Storstockholmsområdet har emellertid
kapacitetsbrist, till stor del som en
följd av funktionen som nav för både den
inrikes och den utrikes flygtrafiken.
Först och främst måste Stockholm som
landets huvudstad tillförsäkras goda
flygförbindelser. Härutöver måste Arlanda
kunna fylla sin funktion som nav i det
svenska flygplatssystemet, var innebörden
i utskottets ställningstagande.
Utskottet står fast vid denna
bedömning. Såsom har redovisats i det
föregående har Stockholmsberedningen i
uppdrag att lämna förslag på hur
flygplatskapaciteten i Stockholmsregionen
kan tillgodoses vid befintliga
flygplatser och - i ett senare och
slutligt skede - förslag om insatser för
att uppnå en tillräcklig
flygplatskapacitet i Mälardalen, där
också hänsyn tas till ett väl fungerande
allmänflyg. Enligt utskottets mening bör
Stockholmsberedningens arbete inte
föregripas; det är angeläget att
resultatet av denna omfattande översyn
avvaktas. Med hänvisning härtill avstyrks
förslagen i motionerna 2002/03:T282 (v),
2002/03:T321 (m), 2002/03:T326 (kd),
2002/03:T339 (m), 2002/03:T344 (c),
2002/03:T462 (kd) och 2002/03:T466 (c).
5.8 Göteborg-Landvetter flygplats
Motionsförslag
I motion 2002/03:T275 av Cecilia
Magnusson och Anita Sidén (m) berörs
Landvetters flygplats. För att denna
skall kunna fortsätta att vara en svensk
storflygplats med vissa internationella
flyglinjer är det nödvändigt att
flygplatsen ges förutsättningar att
konkurrera med andra. Detta är emellertid
inte möjligt med staten som ensam
huvudman och med Luftfartsverket som i
huvudsak koncentrerar sina investeringar
till Stockholmsområdet. Landvetter bör
kunna få behålla mer av sina inkomster.
Vidare bör möjligheten till breddat
dgande i flygplatsen utredas.
Landvetter som internationell flygplats
lyfts fram i motion 2002/03:T481 av
Lennart Nilsson m.fl. (s) (yrkande 13).
För att Västsverige även i fortsättningen
skall kunna rymma storföretags
huvudkontor och ledningsfunktioner samt
upprätthålla spjutspetskompetens inom
forskning och utbildning är det viktigt
att Landvetters flygplats görs mer
tillgänglig. Därför bör man ta ett
helhetsgrepp för kommunikationerna till
och från landets näst största flygplats.
Utskottets ställningstagande
Utskottet erinrar om vad regeringen
redovisar om Landvetter i
budgetpropositionen. Därav framgår bl.a.
att denna flygplats svarar för en stor
del av Luftfartsverkets
investeringsutgifter. Sålunda planeras en
kapacitetsutbyggnad med en större om- och
tillbyggnad som beräknas starta år 2005.
Utskottet utgår från att den utökade
kapaciteten också försörjs med den
infrastruktur som bedöms nödvändig. I
sammanhanget kan hänvisas till det
pågående arbetet med långsiktiga
investeringsplaner för trafikens
infrastruktur, där en utbyggnad av
Götalandsbanan har aktualiserats. Såvitt
gäller frågan i motion 2002/03:T282 (m)
med önskemål om ett breddat ägande
hänvisar utskottet till vad som anförs
under avsnittet ägande av flygplatser.
Med hänvisning härtill avstyrks förslagen
i motionerna.
5.9 Malmö-Sturup flygplats
Motionsförslag
Flygplatserna Sturup och Kastrup bör
samplaneras, anförs i motion 2002/03:T377
av Ulf Nilsson m.fl. (fp) (yrkande 5).
Begränsning i kommunikationerna får inte
hejda den dynamiska utvecklingen i
regionen Skåne-Själland, sägs det vidare.
I motion 2002/03:N340 av Johan Linander
och Lars-Ivar Ericson (båda c) (yrkande
10) ligger tonvikten snarare på att
åstadkomma ett starkare samarbete mellan
Malmö-Sturup flygplats och Kastrup i
Köpenhamn. Motionärerna menar att ett
starkare samarbete mellan flygplatserna
inom regionen - häri inbegripes även de i
Ängelholm/Helsingborg och Kristianstad -
skulle gynna Skåne.
Utskottets ställningstagande
Utskottet ser positivt på ett samarbete
mellan flygplatserna Malmö-Sturup och
Köpenhamn-Kastrup. Enligt utskottets
mening har Sturup goda
utvecklingsmöjligheter och kan bidra
aktivt till att skapa en effektiv
trafikförsörjning i den aktuella
regionen.
När utskottet behandlade motionsförslag
med motsvarande innehåll förra gången
(bet. 2001/02:TU1) hänvisades till en
förstudie av en järnvägsförbindelse
mellan Sturup och Kastrup. Förstudien var
finansierad till hälften av
Luftfartsverket, Region Skåne och vissa
kommuner och till hälften av EU. Enligt
Luftfartsverkets bedömning är en
järnvägssatsning som binder samman de
båda flygplatserna en strategisk
investering av stor betydelse, genom att
den på ett avgörande sätt skulle kunna
stärka regionens utvecklingsbetingelser.
Utskottet har inhämtat att frågan nu är
föremål för miljöprövning hos
länsstyrelsen. Projektet har anmälts till
Banverket, men det ingår inte i dess
planeringsunderlag. Utskottet finner inte
någon riksdagens åtgärd behövlig.
Motionerna 2002/03:T377 (fp) och
2002/03:N340 (c) avstyrks.
5.10 Regionalt flyg m.m.
Motionsförslag
I motion 2002/03:T298 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) (yrkande 20) begärs ett
tillkännagivande om att de regionala
flygplatserna har en stor betydelse även
i framtiden och måste ges ett visst
statligt stöd för att kunna överleva.
Detta är viktigt inte minst i glesbygden,
anför motionärerna.
Motion 2002/03:T430 av Maria Öberg m.fl.
(s) går ut på att riksdagen bör göra ett
uttalande om flygtrafikens betydelse för
inlandet.
I motion 2002/03:T466 av Sven Bergström
m.fl. (c) (yrkande 14) sägs att staten
måste ta ansvar för nätverket av
flygplatser, framför allt i de regioner
som har litet befolkningsunderlag.
I motion 2002/03:T287 av Håkan Juholt och
Ann-Marie Fagerström (s) lyfts de
kommunala flygplatsernas betydelse fram.
Dessa har en central roll när det gäller
flygets utveckling och dess betydelse för
tillväxt och välfärd i hela landet.
Därför är det viktigt att statens
driftbidrag till kommunerna inte
försämras. Angeläget är också ett
uttalande av riksdagen om stödets
betydelse för landets utveckling.
Utskottets ställningstagande
Flygtransportsystemet skall främja en
positiv regional utveckling genom att
dels utjämna skillnader i möjligheterna
för olika delar av landet att utvecklas,
dels motverka nackdelar av stora
transportavstånd. Utskottet vill här
särskilt peka på de åtgärder som har
vidtagits i detta syfte.
Under år 2001 fick Luftfartsverket i
uppdrag att tillsammans med kommuner,
länsstyrelser och Glesbygdsverket ta fram
underlag för att utifrån ett
regionalpolitiskt perspektiv kunna
genomföra upphandlingar av vissa
flyglinjer. Underlaget presenterades för
regeringen, som på grundval härav fattade
beslut om införande av allmän trafikplikt
på tio linjer. Rikstrafiken har i
samverkan med Luftfartsverket ansvarat
för upphandlingen, som beslutats i
augusti 2002.
Vidare har Rikstrafiken fått i uppdrag
att, i samråd med bl.a. Luftfartsverket,
ta fram ett analysverktyg för inrättande
av allmän trafikplikt.
Luftfartsverket och Svenska
Kommunförbundet har inlett en utvärdering
av driftbidraget till kommunala
flygplatser, bl.a. för att belysa hur
stor del av driftsunderskottet hos
respektive flygplats som täcks av
bidraget.
Vidare kan nämnas att regeringen i
budgetpropositionen för år 2003 förklarar
sin avsikt att göra en utvärdering av
driftbidraget till de kommunala
flygplatserna för att ett eventuellt nytt
system skall kunna vara på plats till
budgetåret 2004.
Utskottet hänvisar till pågående och
aviserade arbeten och anser att
motionsförslagen blir helt eller delvis
tillgodosedda. Dessa avstyrks
följaktligen.
5.11 Skydd mot brottsliga handlingar
Motionsförslag
Säkerhetsrutinerna inom flyget är inte
fullt tillfredsställande, är innebörden i
motion 2002/03:T462 av Johnny Gylling
m.fl. (kd) (yrkande 20). Regeringen bör
tillsätta en nationell säkerhetsutredning
där militär, polis, Luftfartsverket,
flygbolag och andra intressenter
gemensamt tar steg mot ett ytterligare
förstärkt säkerhetsarbete. När det gäller
luftfartsskyddet, dvs. skyddet mot
brottsliga handlingar bör ambitionsnivån
ökas så att den inte bara omfattar att
undvika sådana handlingar utan även att
förhindra deras planering. Det som
åsyftas är att passagerarpassagen och
rutinerna på flygplatsen bör vara
likformiga oavsett om säkerhetskontroll
görs eller inte.
Regelverk
Enligt sin instruktion skall
Luftfartsverket i samråd med
Rikspolisstyrelsen ansvara för ett
nationellt program för förebyggande av
brott mot den civila luftfartens
säkerhet. För utrikestrafik gäller att
alla passagerare skall kontrolleras,
inklusive deras handbagage. För
inrikestrafik har gällt att minst 25 % av
passagerarna och handbagaget skall
kontrolleras stickprovsvis. Genom beslut
av Luftfartsverket skall svenska
flygplatser senast den 1 oktober 2002 ha
infört kontroll av allt bagage incheckat
för såväl inrikes- som utrikestrafik.
Luftfartsskyddet på kommunala och privata
flygplatser finansieras dels av
huvudmännen, dels av polismyndigheterna;
på de statliga flygplatserna finansieras
luftfartsskyddet genom avgifter som tas
ut av passagerarna.
Med anledning av händelserna i USA den 11
september 2001 har kommissionen lagt fram
ett förslag till förordning (KOM (2001)
575) om ökade skyddsåtgärder mot
brottsliga handlingar inom den civila
luftfarten. Förslaget är ett led i
arbetet med uppföljning av anmaningen
från Europeiska rådet till
transportministrarna att vidta åtgärder
som täcker frågor om bl.a. klassificering
av vapen, teknisk träning för
besättningar, kontroll av bagage samt
kvalitetskontroll av skyddsåtgärder som
tillämpas av medlemsstaterna. Ett syfte
är också att EU skall lägga en grund för
en gemensam tillämpning av
Chicagokonventionen om luftfartsskydd.
Varje medlemsstat skall dels anta ett
nationellt säkerhetsprogram för att
tillämpa standarderna, dels utse en
myndighet med ansvar för samordning och
övervakning av att programmet genomförs.
Vidare skall en medlemsstat kunna anta
strängare regler än vad som anges i
förordningen.
Utredning
Regeringen har den 10 oktober 2002
uppdragit åt Luftfartsverket att utreda
förutsättningarna för ett
avgiftsutjämningssystem för att täcka de
svenska flygplatsernas kostnader för
luftfartsskydd. En utgångspunkt är att
det bör vara de som reser som skall
betala för det förstärkta skydd som
kommer dem till godo när de nya
åtgärderna börjar tillämpas. Det är då av
väsentligt intresse att de resande
betalar en avgift som är lika hög oavsett
från vilken flygplats i Sverige de reser.
De avgifter som behöver tas ut av resande
från mindre flygplatser med ett litet
antal resande blir mycket höga om
kostnadstäckning skall uppnås vid varje
enskild flygplats.
Utredningen skall beakta juridiska,
ekonomiska, organisatoriska och praktiska
frågor samt belysa effekterna för
luftfartssektorn. Vidare skall
Luftfartsverket föreslå och redovisa
möjliga principer för ett gemensamt
system för avgiftssättning av
luftfartsskyddsverksamhet på svenska
flygplatser. Förslaget skall utformas
efter samråd med berörda parter.
Uppdraget skall redovisas till regeringen
senast den 30 december 2002.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar motionärernas uppfattning
om att det är angeläget att ett starkt
luftfartsskydd upprätthålls med hög
säkerhet. Som har framgått i det
föregående pågår ett omfattande arbete i
denna riktning såväl nationellt som
internationellt. Genom regeringsuppdraget
blir också många av de instanser som
räknas upp i motionen involverade i
arbetet. Någon anledning för riksdagen
att göra ett uttalande finns inte, anser
utskottet som därmed avstyrker motion
2002/03:T462 (kd) i denna del.
6 Kollektiv persontrafik m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen
godkänner regeringens förslag om
bemyndigande för regeringen att under
år 2003 för ramanslaget 36:13
Rikstrafiken: Trafikupphandling ingå
ekonomiska förpliktelser som, inklusive
tidigare gjorda åtaganden, innebär
utgifter på högst 3 950 miljoner kronor
under åren 2004-2009.
I likhet med vad som anförs i flera
motioner anser utskottet att det finns
en rad problem och frågor inom
kollektivtrafiken som måste belysas
och åtgärdas. Med hänvisning till
pågående arbete inom bl.a.
Kollektivtrafikkommittén avstyrks
motionerna. Även motioner om statligt
stöd till färjetrafik över Kvarken
avstyrks. Jämför reservationerna 22 (v
och c) och 23 (c).
Avsnittets innehåll
I detta avsnitt behandlar utskottet ett
regeringsförslag om kollektivtrafik
(prop. 2002/03:1 utg.omr. 22 punkt 19).
Regeringen föreslår att riksdagen
bemyndigar regeringen att under år 2003
för ramanslaget 36:13 Rikstrafiken:
Trafikupphandling ingå ekonomiska
förpliktelser som, inklusive tidigare
gjorda åtaganden, innebär utgifter på
högst 3 950 miljoner kronor under åren
2004-2009.
Vidare behandlar utskottet följande
motioner:
- 2002/03:T217 av Håkan Larsson (c),
- 2002/03:T256 av Yvonne Ångström (fp),
- 2002/03:T274 av Roger Karlsson (c),
- 2002/03:T366 av Åsa Torstensson (c),
- 2002/03:T383 av Lennart Fremling (fp),
- 2002/03:T466 yrkande 9 av Sven
Bergström m.fl. (c),
- 2002/03:T472 av Maud Olofsson (c),
- 2002/03:T496 yrkandena 12-14 av
Kristina Zakrisson m.fl. (s),
- 2002/03:T506 av Karl Gustav Abramsson
och Sören Wibe (båda s).
Bakgrund
För den lokala och regionala kollektiva
persontrafiken skall det enligt lagen
(1997:734) om ansvar för viss kollektiv
persontrafik i varje län finnas
länstrafikansvariga. De
länstrafikansvarigas uppgifter skall
handhas av en trafikhuvudman.
Huvudansvaret för den lokala och
regionala kollektivtrafiken ligger på
länets kommuner och landsting gemensamt,
vilka via sina trafikhuvudmän finansierar
och planerar trafiken. I Stockholms län
är landstinget länstrafikansvarigt och i
Gotlands län är kommunen ansvarig.
Landstinget och kommunerna i övriga län
kan dock komma överens om att antingen
landstinget eller kommunerna i länet
skall vara länstrafikansvariga. Även
regionförbund förekommer som
länstrafikansvariga.
Operatörerna ansvarar vanligtvis bara
för att ett visst trafikutbud produceras.
Statens ansvar för kollektivtrafiken
avser primärt lagstiftning och
finansiering av infrastruktur. Till detta
kan läggas det ansvar som olika
myndigheter har ålagts för delar av
kollektivtrafiken. Detta gäller t.ex.
Banverket, Vägverket och Luftfartsverket
inom sina respektive områden.
För den interregionala kollektiva
persontrafiken inrättades år 1999 en ny
myndighet, Rikstrafiken. Enligt sin
instruktion skall Rikstrafiken verka för
utveckling och samordning av den
interregionala kollektiva persontrafiken
samt för att de transportpolitiska målen
uppnås. Vidare skall Rikstrafiken följa
kollektivtrafikens utveckling och
särskilt kartlägga brister i den
interregionala kollektiva persontrafiken.
Rikstrafiken skall vidare svara för
statens upphandling av transportpolitiskt
motiverad interregional kollektiv
persontrafik som inte upprätthålls i
trafikhuvudmännens regi och där det
saknas förutsättningar för kommersiell
drift. Rikstrafiken skall också genom
överläggningar med övriga berörda parter
främja frivilliga samverkanslösningar,
verka för att information, tidtabeller
och biljettsystem för kollektiv
persontrafik samordnas, verka för att
handikappanpassningen av kollektiva
färdmedel samordnas mellan samtliga
trafikslag, verka för att
jämställdhetsaspekter beaktas inom
kollektivtrafikområdet, ansvara för
administrationen av transportstödet till
Gotland samt fastställa taxor och
turplaner för sådan linjesjöfart på
Gotland för vilken transportstöd lämnas.
Utredningar
Kollektivtrafikkommittén
I maj 2001 tillsatte regeringen en
kommitté (dir. 2001:1) med uppgift att
utifrån ett konsument- och
helhetsperspektiv
identifiera, analysera och
beskriva kollektivtrafikens problem och
möjligheter,
formulera mål och visioner,
föreslå förändringar av
organisation, regelverk och dylikt av
betydelse för kollektivtrafikens
utveckling och ett ökat kollektivt
resande.
Härutöver skall kommittén enligt
direktiven utgöra ett forum för samarbete
mellan staten och övriga aktörer på
kollektivtrafikområdet. Tyngdpunkten i
kommitténs arbete skall ligga på den
lokala och regionala kollektivtrafikens
område, och tidsramen för dess
bedömningar skall omfatta tiden fram till
år 2020. I december 2001 överlämnades ett
delbetänkande, Kollektivtrafik med
människan i centrum (SOU 2001:106) i form
av en lägesrapport. Ett slutbetänkande
skall presenteras senast den 30 juni
2003.
Stockholmsberedningen
I december 2000 tillsatte regeringen
(dir. 2000:96) en kommitté med uppdrag
att lämna förslag på insatser som
förbättrar transportsystemet inom
Stockholms län men också
transportmöjligheterna mellan Stockholm
och övriga Mälardalen, övriga landet samt
internationellt. Kommittén, som antagit
namnet Stockholmsberedningen, skall
arbeta med syftet att utveckla
transportsystemet på ett för regionen och
hela landet miljömässigt, socialt och
samhällsekonomiskt hållbart sätt.
Kommittén skall inledningsvis också göra
en problemanalys av transportsituationen
samt utarbeta en målbild som skall ligga
till grund för en långsiktig
utvecklingsstrategi. Med utgångspunkt i
utvecklingsstrategin skall kommittén
lämna förslag till åtgärder i
transportsystemet. Enligt direktiven
skall kommittén föreslå insatser för att
uppnå
ökad samordning mellan de olika
trafikslagen och ökad effektivitet i det
befintliga transportsystemet,
en tillräcklig spårkapacitet,
ökad satsning på
kollektivtrafiken,
en tillräcklig vägkapacitet
mellan norra och södra
Stockholmsregionen,
minskning av de negativa
effekterna av biltrafiken,
förbättringar av
transportsystemet som leder till att det
skapas fler platser attraktiva för
etableringar av bostäder och
arbetsplatser,
en tillräcklig
flygplatskapacitet.
Kommittén har lagt fram två
delbetänkanden. I juni 2001 presenterades
Transportsystemet i Stockholmsregionen
(SOU 2001:51) och i januari 2002
presenterades Långsiktig
utvecklingsstrategi för transportsystemet
i Stockholm-Mälardalsregionen. (SOU
2002:11). Den slutliga redovisningen av
uppdraget skall vara klar senast den 31
december 2003.
Järnvägsutredningen
En utredning har tillkallats för att
göra en översyn av organisationen och
lagstiftningen inom järnvägssektorn. I
direktivet (dir. 2001:48) ingår att med
utgångspunkt i konsumentintresset
analysera möjliga utvecklingsvägar för
såväl person- som godstrafiken på
järnväg. Härutöver skall utredningen se
över myndighetsstrukturen inom
järnvägssektorn. Utredaren skall mot
bakgrund av denna översyn ange förslag
avseende såväl den övergripande
organisationen av myndigheterna som
ansvarsfördelningen dem emellan. Vidare
ingår att i svensk rätt genomföra nya
regler inom området som på senare tid
antagits inom Europeiska gemenskapen och
på internationell nivå. I uppdraget ingår
också att göra en generell översyn av
järnvägslagstiftningen för att
modernisera denna.
Ett delbetänkande, Rätt på spåret (SOU
2002:48), avlämnades i maj 2002. Bland
frågor som tas upp är en ny järnvägslag
med villkor för utnyttjande av
järnvägsinfrastrukturen, inrättandet av
en järnvägsstyrelse, marknadstillträde,
kapacitetstilldelning och avgifter.
Frågan om och i så fall hur bestämmelser
för sådana spårbundna system som
tunnelbana och spårväg skall inkluderas i
tillämpningsområdet för den nya
järnvägslagen kommer att belysas i en fas
två av utredningen. Den slutliga
redovisningen av uppdraget skall
redovisas senast den 15 mars 2003.
EG-regler för trafikupphandling
Kommissionen presenterade i juli 2000 ett
förslag (KOM(2000)7 slutlig) till en ny
förordning som reglerar upphandling av
kollektivtrafik på den inre marknaden.
Syftet är att främja effektiviteten inom
kollektivtrafiken och stärka
rättssäkerheten när det gäller
regeltillämpningen. Förslaget utgår från
att kollektivtrafiken bör vara
konkurrensutsatt och grundas på principen
om kontrollerad konkurrens.
Förordningen skall vara tillämplig på
nationellt och internationellt
tillhandahållande av kollektivtrafik på
järnväg, väg och inre vattenvägar. I
förordningen fastställs villkoren för när
en behörig myndighet får ersätta
trafikoperatörer för utgifter i samband
med uppfyllandet av krav på allmänna
tjänster. Vidare fastställs när
myndigheter får bevilja exklusiva
rättigheter för bedrivande av
kollektivtrafik. Efter behandling av
förslaget i Europaparlamentet har
kommissionen lagt fram ett ändrat förslag
(KOM(2002)107 slutlig); revideringarna
gäller främst längre avtalstider och en
längre övergångsperiod.
6.1 Ekonomiska förpliktelser
Regeringens förslag
Ramanslaget 36:13 Rikstrafiken:
Trafikupphandling finansierar statens
upphandling av transportpolitiskt
motiverad interregional kollektiv
persontrafik och andra kostnader som går
att hänföra till Rikstrafikens uppgifter.
Anslaget får även användas för
utredningar med anknytning till kollektiv
persontrafik.
Riktrafiken bör enligt regeringens
mening få sluta upp till fem år långa
trafikeringsavtal. Därför föreslås att
riksdagen bemyndigar regeringen att under
2003 för ramanslaget 36:13 Rikstrafiken:
Trafikupphandling ingå ekonomiska
förpliktelser och som, inklusive tidigare
gjorda åtaganden, innebär utgifter på
högst 3 950 miljoner kronor under åren
2004-2009.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har ingen erinran mot
regeringens förslag om bemyndigande att
ingå ekonomiska förpliktelser. Utskottet
förutsätter att regeringen
fortsättningsvis kommer att ange vilka
beräkningsgrunder som ligger bakom det
begärda bemyndigandet. Förslaget
tillstyrks därmed.
6.2 Riktlinjer m.m. för
trafikupphandlingen
Motionsförslag
I motion 2002/03:T466 av Sven Bergström
m.fl. (c) (yrkande 9) anförs att statens
ansvar för en väl fungerande
infrastruktur i alla delar av landet
omfattar upprätthållande av
kollektivtrafik på rimlig nivå även i
glesbygder. Motionärerna avser inte bara
interregional trafik - trafik mellan
länen - utan även trafik inom länen. I
glesbygder är det svårt att bedriva
trafik som är lönsam, påpekas det.
Samtidigt har kollektivtrafiken stor
betydelse inte minst för arbetspendlare
samt för ungdomar och äldre runt om i
bygderna. Som exempel lyfter motionärerna
fram att avtalet mellan å ena sidan
Rikstrafiken och å andra sidan
Länstrafiken i de fyra nordligaste länen
om ekonomiskt bidrag kommer att upphöra
nästa år och att det finns risk att
bidraget kan bli halverat.
Ett likalydande förslag framställs i
motion 2002/03:T217 av Håkan Larsson (c).
Motionären finner att det är dags för
staten att ekonomiskt medverka till att
en fungerande kollektivtrafik kan
upprätthållas även i de glesbebyggda
delarna av norra Sverige.
Ett uppdrag till Rikstrafiken att
upphandla persontrafik på TGOJ-banan
mellan Nyköping/Oxelösund och Flen
föreslås i motion 2002/03:T274 av Roger
Karlsson (c). Samtidigt som stora
satsningar på järnvägen aviseras för den
kommande tolvårsperioden finns det
järnvägssträckor som i dag inte
trafikeras med persontrafik, trots att de
är väl lämpade för sådan, föreslår
motionären som hänvisar till att av
Rikstrafiken anlitat konsultföretag är
TGOJ-banan en sträcka som bör övervägas
för upphandling.
Statens och de lokala trafikhuvudmännens
samlade ansvar för Bohusbanan är ämnet i
motion 2002/03:T366 av Åsa Torstensson
(c). Motionären anser det förvånande att
vikten av tillväxt i hela landet hävdas
samtidigt som statens fortsatta
medfinansiering av Bohusbanan är satt
under diskussion. Bohusbanan bör ses som
en länk i ett kollektivtrafiknät mellan
Strömstad och Varberg och mellan
Strömstad och Landvetter flygplats.
I motion 2002/03:T383 av Lennart Fremling
(fp) hävdas behovet av ett
samhällsekonomiskt synsätt i
trafikpolitiken för att person- och
godstrafiken skall fördelas på ett
optimalt sätt mellan olika transportslag.
Enligt motionärens uppfattning har
riksdagen genom sina transportpolitiska
beslut lagt en bra grund för det
fortsatta agerandet i trafikfrågor. När
det emellertid gäller anslaget för
trafikupphandling förefaller regeringens
förslag snarare vara baserat på
tradition, anför motionären och hänvisar
till att beloppet anges ha justerats
tillbaka till en ursprunglig nivå.
Riksdagen bör begära ett beslutsunderlag
som redovisar den samhällsekonomiska
kalkylen, anser han.
Avregleringen har fungerat relativt väl
på högtrafikerade linjer medan andra
linjer har drabbats av kraftigt höjda
priser och sämre utbud, anser man i
motion 2002/03:T496 av Kristina Zakrisson
m.fl. (s). Priset för flyg till mindre
orter är högre i Sverige än de är i
Finland, trots relativt likartade
förhållanden, heter det vidare. Staten
bör ta ansvar för ett system så att
flygtrafiken på vissa olönsamma linjer
kan upprätthållas (yrkande 12). När det
gäller interregional kollektivtrafik med
buss och tåg bör ett förstärkt statligt
stöd lämnas i fortsättningen; den glesa
kollektivtrafiken på landsbygden är ett
hinder för utvecklingen i stora delar av
skogslänen (yrkande 13). Det är också
angeläget att de olika trafikföretagens
informationssystem kopplas ihop så att
konsumenterna lättare kan hitta de
förbindelser som bäst motsvarar deras
behov, betonas i motionen. Särskilt
viktigt är detta i skogslänen, där
avstånden är stora och där ett enskilt
trafikslag sällan har tillräckligt hög
servicegrad för att ensamt kunna
tillgodose behovet. Rikstrafiken bör ges
ett tydligt uppdrag att verka för en
sådan samordning (yrkande 14).
Utskottets ställningstagande
Statens ansvar för olönsamma linjer m.m.
I flera motioner berörs kollektivtrafiken
i glesbygd; särskild tyngdpunkt läggs vid
förhållandena i de nordliga länen och
vissa delar av skogslänen.
Utskottet instämmer med motionärerna om
angelägenheten av tillfredsställande
transportmöjligheter över hela landet.
Kollektivtrafik är en del av
samhällsservicen, och människor skall
inte tvingas flytta på grund av brister i
transportsystemet. Ett rimligt mått av
valfrihet är också viktigt. Som utskottet
nyss har redovisat vilar det övergripande
ansvaret på staten när det gäller resor
mellan olika regioner. Enligt utskottets
mening bör den interregionala
kollektivtrafiken så långt som möjligt
drivas på kommersiella villkor. Ett sätt
att åstadkomma en tillfredsställande
transportförsörjning är att den
interregionala kollektivtrafiken i ökad
utsträckning samordnas med lokal och
regional kollektivtrafik. Utöver sådan
samordning förutsätts också ett statligt
stöd. Som nämnts i det föregående utgår
detta stöd i form av upphandling av
trafik som bedöms inte kunna bedrivas på
kommersiella grunder. Utskottet påminner
i sammanhanget att flera av Rikstrafikens
upphandlingar har genomförts i samverkan
med trafikhuvudmännen, bl.a. i syfte att
förbättra samordningen mellan regional
och interregional trafik. Detta gäller
t.ex. Tåg i Bergslagen och Västtåg.
Vidare konstaterar utskottet att den
upphandlade trafiken har utvidgats - från
att i princip bara ha omfattat tågtrafik
till att omfatta alla trafikslag. Som
exempel kan nämnas upphandling av
busstrafik längs Norrlandskusten och av
tio inrikes flyglinjer.
Som framkommer i motionerna finns
emellertid vissa problem och frågor som
måste belysas och åtgärdas för att
kollektivtrafiken skall kunna utvecklas
på ett ändamålsenligt sätt. Trots de
satsningar som har gjorts av såväl staten
som trafikhuvudmännen har
resandeutvecklingen inom
kollektivtrafiken inte varit
tillfredsställande. Här vill utskottet
erinra om att i Rikstrafikens uppgift
ingår att följa kollektivtrafikens
utveckling och särskilt kartlägga brister
i den interregionala persontrafiken.
Vidare vill utskottet peka på att flera
av de frågor som tas upp av motionärerna
dr föremål för överväganden i pågående
utredningar.
Enligt utskottets uppfattning bör
resultatet av dessa utredningsarbeten
avvaktas; utskottet räknar med att
regeringen - efter sedvanligt beredning -
kommer att lägga fram förslag till
riksdagen.
Med det sagda avstyrker utskottet de nu
behandlade förslagen i motionerna
2002/03:T217 (c), 2002/03:T466 (c) och
2002/03:T496 (s).
Samhällsekonomiska kalkyler som
beslutsunderlag vid upphandling
Utskottet delar den uppfattning om ett
samhällsekonomiskt synsätt i
transportpolitiken som kommer till
uttryck i motion 2002/03:T383 (fp); detta
är en förutsättning för att person- och
godstrafiken skall kunna fördelas på ett
optimalt sätt mellan olika transportslag.
Detta är också en grundläggande del i
riksdagens transportpolitiska beslut år
1998. Enligt utskottets mening råder det
emellertid ingen motsättning mellan detta
synsätt och den anslagsberäkning som görs
för Rikstrafiken. Utskottet utgår från
att Rikstrafiken med utgångspunkt i
tilldelat ramanslag gör en
samhällsekonomisk bedömning av de
alternativa projekt som övervägs och
väljer det som bedöms vara det
samhällsekonomiskt mest angelägna. Med
det sagda avstyrks motionsförslaget.
Samordning av trafikföretagen
I likhet med vad som sägs i motion
2002/03:T496 (yrkande 14) (s) anser
utskottet att det är angeläget att de
olika trafikföretagens informationssystem
kopplas ihop så att konsumenterna lättare
kan hitta de förbindelser som bäst
motsvarar deras behov. Ett effektivt
interregionalt kollektivtrafiksystem
förutsätter en samverkan så att
biljettbokningsfunktionerna underlättas
och att resenärerna kan boka biljett för
hela resan oberoende av hur många
operatörer som finns på marknaden.
Utskottet kan konstatera att Rikstrafiken
enligt sin instruktion skall verka för
samordning av den interregionala
kollektiva persontrafiken. Genom
överläggningar med berörda parter kan
Rikstrafiken bl.a. främja frivilliga
samverkanslösningar samt verka för att
information, tidtabeller och
biljettsystem för kollektiv persontrafik
samordnas.
I budgetpropositionen för år 2003
redovisas vidare att Rikstrafiken har
drivit och utvecklat ett
trafikslagsövergripande projekt, benämnt
Hela resan. Projektets syfte är att öka
tillgängligheten till kollektivtrafiken.
Myndigheten har drivit krav på
bokningssamarbete genom ett särskilt
datagränssnitt, redovisat ett förslag
till ett enda telefonnummer för
upplysning om kollektivtrafiken och
lanserat en Internetportal med
övergripande information om hela
trafiksektorn.
I detta sammanhang vill utskottet
erinra om den verksamhet som bedrivs av
Samtrafiken i Sverige AB. Samtrafiken
syftar till att lämna information -
främst genom Internet - till de resenärer
som behöver göra byten mellan olika
trafikföretag för att nå resmålet.
Bolaget, som bildades år 1993, ägs
gemensamt av Arlanda Express, BK Tåg,
Destination Gotland, SJ, Tågkompaniet och
länstrafikföretagen i alla län.
Enligt utskottets uppfattning pågår
arbete i den riktning som motionärerna
syftar till. Någon åtgärd från riksdagens
sida är inte behövlig med anledning av
motionsförslaget; detta avstyrks.
Vissa bansträckningar
Motionsvägen har väckts förslag som
gäller trafiken på vissa bandelar. Ett
förslag går ut på att Rikstrafiken bör
ges i uppdrag att upphandla persontrafik
på banan mellan Nyköping/Oxelösund och
Flen. Ett annat förslag gäller
Bohusbanan, som enligt motionärens mening
bör ses som en länk i ett
kollektivtrafiknät mellan Strömstad och
Varberg och mellan Strömstad och
Landvetter flygplats.
Som har omtalats i det föregående har
Rikstrafiken i sin instruktion ett
stående uppdrag att kartlägga brister i
den interregionala kollektiva
persontrafiken och svara för upphandling
av transportpolitiskt motiverad
interregional kollektiv persontrafik som
inte upprätthålls i trafikhuvudmännens
regi och där det saknas förutsättningar
för kommersiell drift. Enligt utskottets
uppfattning finns således nödvändiga
förutsättningar för Rikstrafiken att
vidta de åtgärder som den bedömer
ändamålsenliga med avseende på sitt
uppdrag och tillgängliga medel. Med
hänvisning till det anförda avstyrks
motionerna 2002/03:T274 (c) och
2002/03:T366 (c).
6.3 Färjetrafik över Kvarken
Bakgrund
Två färjelinjer har tidigare trafikerat
Kvarken mellan Sverige och Finland.
Persontransporter har utförts mellan Umeå
i Västerbotten och Vasa i Österbotten
medan godstransporter utförts mellan
Härnösand och Vasa. Tidigare bidrog
taxfreeförsäljningen ombord till
kostnadstäckningen för persontrafiken.
Sådan försäljning är emellertid inte
längre tillåten enligt EG:s regler.
Sedermera beslutades om statlig
upphandling som en tillfällig åtgärd.
Enligt vad utskottet erfarit har trafiken
med Botnia Link upphört den 20 november
2002.
Riksdagens transportpolitiska beslut år
1998 innebar att interregional trafik
skall bedrivas på kommersiella grunder.
Undantag bör dock göras för sådan trafik
som är transportpolitiskt motiverad men
som inte kan bedrivas på affärsmässiga
villkor. I april 2002 fattades ett beslut
av regeringen av innebörden att ett
fortsatt statligt stöd till färjetrafiken
inte var transportpolitiskt motiverat.
Den finländska staten har dock beslutat
om fortsatt upphandling av
persontrafiken. Det finländska rederiet
har låtit svenskflagga fartyget;
innebörden härav är att rederiet inte
betalar vare sig skatter eller social
avgift för besättningen.
Motionsförslag
I motion 2002/03:T472 av Maud Olofsson
(c) framhålls att staten måste ta sin del
av ansvaret för färjetrafiken över
Kvarken mellan Umeå och Vasa.
Motionärerna anser att denna trafik är
angelägen för utvecklingen - inte bara i
de direkt berörda regionerna utan för
EU:s nordliga regioner och för det
arktiska samarbetet. Det hänvisas i
motionen till att den finländska staten
ger stöd för att säkerställa trafiken,
och motionärerna riktar kritik mot att
den svenska staten i stället skjuter
ifrån sig ansvaret.
En utredning om förutsättningarna att ge
statligt stöd till färjetrafiken över
Kvarken begärs i motion 2002/03:T256 av
Yvonne Ångström (fp). Efter
taxfreeförsäljningens upphävande brottas
färjetrafiken med lönsamhetsproblem,
anför motionären.
Även i motion 2002/03:T506 av Karl Gustav
Abramsson och Sören Wibe (båda s) hävdas
att det finns behov av insatser för att
trygga passagerartrafiken över Kvarken,
inte minst mot bakgrund av dess betydelse
för den regionala utvecklingen. Turismen,
med besökare bl.a. österifrån, är viktig
för inlandet i norra Sverige, anför
motionärerna som också pekar på att
färjelinjen är strategisk i de
internationella projekt som pågår för
trafikkorridoren från Norge över
Västerbotten och vidare mot bl.a.
Finland.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att det inte bör ankomma
på riksdagen att lägga fast vilka
nationella eller internationella
förbindelser där staten bör upphandla
trafik. I stället bör detta ankomma på
Riktrafiken och regeringen att i enlighet
med det transportpolitiska målet - och
inom givna ekonomiska ramar - närmare
bedöma vilken trafik som staten bör
upphandla. Såvitt gäller det aktuella
fallet har utskottet erfarit att rederiet
- till följd av att färjan har
svenskregistrerats - inte betalar skatter
eller sociala avgifter, och detta torde
utgöra en besparing för rederiet som
motsvarar drygt hälften av den finska
statens upphandlingskostnad.
Mot bakgrund av det anförda avstyrks
förslagen i motionerna 2002/03:T256 (fp),
2002/03:T472 (c) och 2002/03:T506 (s).
7 Gotlandstrafiken
Utskottets förslag i korthet
Utskottet delar den uppfattning som
förs fram motionsvägen om behovet av en
långsiktig lösning för
Gotlandstrafiken. Med hänvisning till
att resultaten av ett samarbetsprojekt
på Gotland bör avvaktas och till att
utvärdering behövs av den eventuella
påverkan på fraktkostnaderna som de nya
höghastighetsfärjorna kan få avstyrks
motionerna. Jämför reservation 24 (m,
fp, kd, c).
Avsnittets innehåll
I detta avsnitt behandlar utskottet
följande motioner:
- 2002/03:T205 av Nils Fredrik Aurelius
(m),
- 2002/03:T231 yrkandena 1-3 av Marietta
de Pourbaix-Lundin (m),
- 2002/03:T309 av Agne Hansson och Lena
Ek (båda c),
- 2002/03:T434 av Lena Ek och Agne
Hansson (c),
- 2002/03:T466 yrkande 22 av Sven
Bergström m.fl. (c),
- 2002/03:T489 av Sylvia Lindgren m.fl.
(s),
- 2002/03:N266 yrkande 7 av Helena
Bargholtz (fp).
7.1 Långsiktig lösning för
Gotlandstrafiken
Bakgrund
Antalet resenärer i Gotlandstrafiken
uppgick under år 2001 till omkring 1,3
miljoner passagerare, vilket i stort sett
är samma antal som året dessförinnan.
Godsvolymen, som har varierat något över
tiden, har under de senaste åren ökat.
Enligt vissa bedömningar kan man räkna
med en årlig tillväxt av trafikvolymen på
mellan 2 och 4 %. Trafiken bedrivs för
närvarande med dels konventionella
färjor, dels en höghastighetsfärja. Under
högsäsong förstärks trafiken med en
godsfärja.
Linjesjöfarten på Gotland
subventioneras på två sätt.
Det ena är det statliga transportstödet
till färjetrafiken på Gotland, varigenom
både person- och godstrafiken
subventioneras. För detta ändamål gör
staten en upphandling av färjetrafiken.
Det rederi som har upphandlats har - i
realiteten - getts en monopolställning
genom lagen (1996:19) om begränsning av
rätten att bedriva linjesjöfart på
Gotland med tillhörande förordning
(1997:748). Förordningen gäller den som
utför regelbundna sjötransporter mellan
Gotland och svensk hamn belägen utanför
Gotland (1 §). Den som utför regelbundna
sjötransporter mellan Gotland och svensk
fastlandshamn måste anlöpa
fastlandshamnen minst fem gånger per
vecka året runt (2 §).
Det andra är ett system som ligger
utanför den statliga budgeten och genom
vilket det enbart är godstrafiken som
subventioneras. Systemet består av en
kombination av två inslag, en
högstprisreglering och en "uppbördsrätt",
det s.k. Gotlandstillägget.
Bestämmelserna om högstprisregleringen
finns i lagen (2000:1377) med
bemyndigande om utjämning av taxor för
vissa lastbilstransporter
(taxeutjämningslagen). Den innebär att
transportförmedlingsföretagens taxor för
godstransporter till och från Gotland
skall motsvara taxan för en transport av
motsvarande längd i övriga landet. Som
kompensation till
transportförmedlingsföretagen för deras
merkostnader, får de uppbära ett
frakttillägg, Gotlandstillägget. Detta
uppgår för närvarande till 0,4 % av
värdet på alla inrikes fjärrtransporter
med lastbil. En viss osäkerhet råder om
hur mycket Gotlandstillägget inbringar;
enligt en beräkning uppgår det till 35-40
miljoner kronor per år.
Utredning
Frågan om trafiken på Gotland har genom
åren varit föremål för ett stort antal
utredningar. Den senaste kom till stånd
genom regeringens beslut i december 2000
om direktiv för en förhandlad
helhetslösning för Gotlandstrafiken.
Uppdraget gick ut på att genom
förhandlingar med berörda parter finna
och förankra en acceptabel lösning.
Utredningen lämnade sitt betänkande
(SOU 2001:66) Garanterad
transportstandard för Gotland till
regeringen i augusti 2001. I detta
föreslogs sammanfattningsvis att
riksdagen skulle besluta om en garanterad
transportstandard för Gotland enligt de
närmare förslagen i utredningen. Denna
garanterade transportstandard avsågs
gälla fullt ut senast den 1 januari 2003.
Bland de mer preciserade åtgärderna
ingick avskaffandet av det s.k.
Gotlandstillägget kombinerat med en
sänkning av längdmetertaxan för gods.
Vidare skulle högstprisförordningen
slopas senast den 1 januari 2003.
Uppgiften att - senast från den 1 januari
2003 - genomföra sänkningen av
längdmetertaxan för gods i
Gotlandstrafiken till 40 kr skulle
åläggas Rikstrafiken, som skulle
tillföras 29 miljoner kronor för detta.
Ytterligare ett inslag i utredningens
förslag var att länsstyrelsen i Gotlands
län skulle tilldelas 1 miljon kronor år
2002 för att stimulera samverkan mellan
företag på Gotland i fråga om köp och
uppläggning av transporter.
Tidigare behandling i riksdagen
Riksdagen beslutade 1996 (prop.
1995/96:44, bet. 1995/96:TU7, rskr.
1995/96:99) att Gotlandstillägget skulle
avvecklas med en tredjedel per år över en
treårsperiod samt att lagen (1979:1035)
med bemyndigande om utjämning av taxor
för vissa lastbilstransporter (taxeutjäm
ningslagen) skulle upphöra att gälla vid
utgången av 1998. I avvaktan på en
långsiktig lösning av frågan om
transportstöd till och från Gotland har
dock upphävandet av taxeutjämningslagen
skjutits upp, genom riksdagsbeslut, år
från år. Det var dock inte lämpligt att
fortsätta att göra ändringar i lagen
eftersom detta skapar en komplicerad
författningsstruktur. En ny lag
(2000:1377) med bemyndigande om utjämning
av taxor för vissa lastbilstransporter
ersatte därför 1979 års lag i avvaktan på
att frågorna avseende formerna för ett
stöd till transporterna till och från
Gotland långsiktigt kan lösas.
Den senaste gången som Gotlandstrafiken
behandlades var hösten 2001. Med
anledning av motioner i frågan anförde
trafikutskottet i det av riksdagen
godkända betänkandet (prop. 2001/02:1,
bet. 2001/02:TU1) att utskottet med
tillfredsställelse noterade att
utredarens förslag om avskaffande av
systemet med Gotlandstillägget m.m. låg i
linje med vad utskottet tidigare hade
förordat. Vidare välkomnade utskottet att
utredaren tagit som en utgångspunkt för
sitt förslag ett uttalande i den
regionalpolitiska utredningens
slutbetänkande (SOU 2000:87). Där sades
att utredningen såg det som rimligt att
bibehålla en strävan att kostnaderna för
transporter till fastlandet skall
motsvara kostnaderna för vägtransporter.
Utredarens ståndpunkt var att den
föreslagna sänkningen av längdmetertaxan
skulle neutralisera de merkostnader som
Gotland har till följd av ö-läget.
Vidare framhöll utskottet att utredaren
hade lagt fram ett flertal intressanta
förslag, vilka också var under beredning
i Regeringskansliet. Utskottet sade sig
dela utredningens och motionärernas
uppfattning att det var angeläget att det
framtida stödet till Gotlandstrafiken nu
fick en långsiktig lösning, som medger
förutsägbarhet för alla berörda. Frågan
om Gotlandstrafiken, betonade utskottet,
borde inte ytterligare fördröjas, och
utskottet utgick från att den av
utredaren angivna tidsramen blev
riktningsgivande för regeringen. I
avvaktan på regeringens förslag ansåg
utskottet att något uttalande av
riksdagen inte var erforderligt.
Regeringens bedömning
I budgetpropositionen redovisar
regeringen de åtgärder som har vidtagits
hittills med anledning av utredningens
förslag. Rikstrafiken och Destination
Gotland tecknade, efter regeringens
godkännande, ett tilläggsavtal om
trafiken, vilket reglerar fartygs
ersättningar och övriga justeringar som
föranleds av att de nya
höghastighetsfärjorna sätts i trafik.
Trafikupplägget som regleras i
tilläggsavtalet bygger till stor del på
vad som föreslogs i betänkandet
Garanterad transportstandard för Gotland.
Vidare har medel avsatts till
Länsstyrelsen i Gotlands län till ett
samverkansprojekt för att pressa
transportkostnaderna i enlighet med vad
som föreslogs i betänkandet. Resultatet
härav skall redovisas senast den 1
februari 2003.
Regeringen säger sig dela utredningens
bedömning att slopandet av
Gotlandstillägget är angeläget. Samtidigt
anförs att ett slutligt ställningstagande
till att avskaffa Gotlandstillägget bör
anstå. Det hänvisas till att det
statsfinansiella läget är ansträngt.
Vidare åberopas att de nya
höghastighetsfärjorna som nyligen har
satts in på linjen kan komma att påverka
transportkostnaderna. I sitt remissvar
varnade åkeribranschen för ökade trans
portkostnader om förslaget genomfördes
innan de nya höghastighetsfärjorna satts
i trafik. Slutligen hänvisas till det
samarbetsprojekt som initierades på
Gotland som en följd av förslaget i
utredningen, vars resultatet skall
redovisas den 1 februari 2003. Regeringen
menar att resultatet av såväl de nya
färjornas inverkan på fraktkostnaderna
som av samarbetsprojektet bör avvaktas.
Regeringen förklarar sin avsikt att
återkomma till riksdagen beträffande en
avveckling av Gotlandstillägget.
Motionsförslag
Gotland bör beaktas som en del av
fastlandet i transporthänseende, och
godstransporterna bör därför ges
ordentliga ekonomiska möjligheter och
persontransporterna måste säkerställas,
sägs i motion 2002/03:T466 av Sven
Bergström m.fl. (c) Ett riksdagens
uttalande begärs av innebörden att
trafiken till och från Gotland måste få
en långsiktig lösning och en lösning som
sker på Gotlands villkor.
I motion 2002/03:T434 av Lena Ek och Agne
Hansson (båda c) krävs att regeringen för
riksdagen skall lägga fram förslag om en
garanterad transportstandard för Gotland
i enlighet med förslagen i utredningen om
Gotlandstrafiken.
Enligt vad som sägs i motion 2002/03:T231
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) behövs
det två hamnar på fastlandet i
Gotlandstrafiken. Mycket tyder på att
godstrafiken vid den södra destinationen
(Oskarshamn) kommer att öka, bl.a. till
följd av EU-samarbete. För den norra
destinationen (Nynäshamn) behöver väg 73
byggas ut till motorvägsstandard.
Härutöver efterfrågar motionären ett
beslut som säkerställer nytt tonnage i
Gotlandstrafiken. Utvecklingen - inte
minst under sommaren 2002 - har visat att
ett modernt tonnage med större kapacitet
är nödvändigt för Gotlandstrafiken.
Rikstrafiken bör ges direktiv som
möjliggör detta, anförs det. Enligt samma
motionär bör längdmetertaxan sänkas. Hon
beklagar att regeringen inte avser att
komma med förslag med denna inriktning
trots att en sådan åtgärd skulle kunna
skapa framtidstro och investeringsvilja
hos de gotländska företagen.
Vikten av att prioritera en lösning av
Gotlandstrafikens problem understryks i
motion 2002/03:N266 av Helena Bargholtz
(fp). Den oro som gotlänningarna känner
för den olösta frågan om
färjekommunikationerna med Gotland måste
respekteras. Ansvaret för
Gotlandstrafiken bör flyttas över till
Vägverket, som ju ansvarar för annan
färjetrafik, och kostnaden bör ingå i
verkets budget. Regeringen har i årets
budgetproposition inte fullföljt
förslaget i utredningen Garanterad
transportstandard för Gotland om ett
slopat Gotlandstillägg.
Färjetrafiken till och från Gotland
präglas av sårbarhet, bl.a. genom
väderleksförhållanden, anför Sylvia
Lindgren m.fl. (s) i motion 2002/03:T489.
Det har framkommit att Destination
Gotland för de nya snabbfärjorna planerar
att minska minimibemanningen till 28 man.
Avkall på säkerheten påverkar
besöksnäringen och tillväxtmöjligheten;
samtidigt riskeras ett antal
arbetstillfällen för gotlänningarna.
Utskottets ställningstagande
Avskaffande av systemet med
Gotlandstillägget m.m.
Som framgått har frågan om transporterna
till och från Gotland under årens lopp
varit föremål för ett stort antal
utredningar och överväganden inom
regeringen och riksdagen. Nu redovisar
regeringen sin bedömning att ytterligare
frist behövs innan mer konkreta förslag
läggs fram för riksdagen. Det anges att
resultatet av såväl de nya färjornas
inverkan på fraktkostnaderna som av
samarbetsprojektet bör avvaktas.
Regeringen förklarar samtidigt sin avsikt
att återkomma till riksdagen beträffande
en avveckling av Gotlandstillägget.
Utskottet noterar denna bedömning och
utgår från att regeringens förslag i
denna fråga kommer att föreläggas
riksdagen under år 2003.
Såvitt gäller motionsförslaget om en
sänkning av längdmetertaxan vill
utskottet peka på att en sådan åtgärd
ingick som en del i den föreslagna
"paketlösningen" om ett avskaffande av
Gotlandstillägget. Utskottet förutsätter
att nuvarande bidragssystem ligger fast i
avvaktan på ett samlat ställningstagande
om en långsiktig lösning för
Gotlandstrafiken.
Mot den nu angivna bakgrunden är
utskottet inte berett att nu tillstyrka
de motionsförslag som gäller avskaffande
av systemet med Gotlandstillägget m.m.
Modernare tonnage
Vad gäller förslaget i motion
2002/03:T231, och som går ut på en
modernisering av kombifärjorna, vill
utskottet hänvisa till det tilläggsavtal
som nu har tecknats och för vilket
utskottet har redogjort i det föregående.
Mot denna bakgrund saknas skäl till
åtgärd från riksdagens sida; motionen
avstyrks.
Säkerheten i Gotlandstrafiken
Utskottet har - beträffande säkerheten i
Gotlandstrafiken - ingen annan
uppfattning är den som redovisas i motion
2002/03:T489. Riksdagens
transportpolitiska beslut innefattade
även sjösäkerheten. Inom kategorin färje-
och passagerarsjöfart formulerades därvid
ett mål om att inga allvarliga olyckor
skall inträffa. Ansvaret för
fartygssäkerheten åvilar redare och
befälhavare. Bestämmelser om
fartygssäkerhet regleras i stor
utsträckning genom fartygssäkerhetslagen
(1988:49). Tillsynsansvaret ligger hos
Sjöfartsinspektionen; i detta ligger
också frågan om fartygsbemanning.
Det kan tilläggas att det finns ett
förslag till EG-direktiv om bl.a. säkrare
passagerarfartyg i gemenskapen
(KOM(2002)158 slutlig). Syftet med
direktivet är att åtgärda de brister som
har visat sig i den gällande
lagstiftningen på området. Med vad nu har
redovisats anser utskottet att något
uttalande av riksdagen inte är behövligt.
Motionen avstyrks därför.
7.2 Nya färjeförbindelser
Motionsförslag
I motion 2002/03:T309 av Agne Hansson och
Lena Ek (c) förs fram ett förslag om att
en bilfärjelinje skall etableras
sommartid mellan Öland och Gotland. Näst
jordbruket är turistnäringen den största
näringsgrenen, både på Öland och Gotland.
En bilfärjeförbindelse mellan öarna
skulle bli ett stort tillskott i
turismutbudet och dessutom bidra till ett
ökat utbyte mellan länderna kring
Östersjön.
I motion 2002/03:T205 av Nils Fredrik
Aurelius (m) hävdas att båda öarna Öland
och Gotland lider av att det finns trafik
i endast ett led, vilket gör dem till
"återvändsgator". En matartrafik
Oskarshamn-Öland-Gotland skulle lösa en
del av problemen, anför motionären. Under
de första åren skulle en sådan linje
behöva ett visst statligt stöd, inte
minst för att klara konkurrensen med
Destination Gotland, som varje år
erhåller sådant stöd. Riksdagen föreslås
göra ett tillkännagivande om färjetrafik
till och från Öland.
Utskottets ställningstagande
Såsom utskottet anförde då motsvarande
motionsförslag behandlades förra hösten
(bet. 2000/01:TU1) delar utskottet
uppfattningen om turismens betydelse för
Gotland. Det kan finnas fördelar med att
öppna nya färjelinjer, menade utskottet
som emellertid även redovisade vissa
svårigheter med att förverkliga denna
tanke.
Utskottet konstaterar sålunda åter att
det här finns två motstående intressen,
nämligen intresset av att få rimliga
förutsättningar för upprätthållande av
bastrafiken året runt - som är statligt
subventionerad - och intresset av att öka
turismen genom etablering av nya
färjeförbindelser under högsäsong. I det
föregående har utskottet redovisat den
lagstiftning som ligger till grund för
inskränkningarna i rätten att bedriva
linjesjöfart på Gotland. Själva
förordningen omfattar all färjetrafik
mellan Gotland och varje annan svensk
hamn, men regeln om begränsningen avser
enbart trafiken mellan Gotland och en
svensk fastlandshamn. Det innebär att det
inte finns några legala hinder för
linjesjöfart mellan Öland och Gotland. En
annan sak är att en ny färjeförbindelse
under högsäsong kan medföra ett
inkomstbortfall för den statligt
subventionerade trafiken.
I det föregående har utskottet
redovisat utredningen om Garanterad
transportstandard för Gotland. Såsom
framgår föreslogs att staten skall
garantera ett minimiutbud. Utredaren
anförde (s. 13) att detta kan
kompletteras kvalitativt och volymmässigt
med trafik på rent kommersiella villkor.
Utskottet upprepar sitt
ställningstagande från förra hösten; med
hänsyn till vad som har anförts och i
avvaktan på regeringens ställningstagande
till utredningens förslag bör
motionsförslagen om färjetrafik mellan
Gotland och Öland avslås av riksdagen.
8 Färdtjänst
Utskottets förslag i korthet
Utskottet, som konstaterar att de
problem avseende färdtjänst som har
aktualiserats vid tidigare
riksdagsbehandling genom en rad
motioner fortfarande kvarstår,
understryker ytterligare en gång vikten
av att dessa frågor skyndsamt bereds.
Utskottet utgår från att regeringen tar
i beaktande vad som har anförts av
utskottet. Med hänvisning till pågående
utredningsarbete avstyrks motionerna i
berörda delar.
Avsnittets innehåll
I detta avsnitt behandlar utskottet
följande motioner:
- 2002/03:T272 av Kerstin Heinemann m.fl.
(fp),
- 2002/03:T286 av Håkan Juholt (s),
- 2002/03:T317 av Marietta de Pourbaix-
Lundin (m),
- 2002/03:T341 av Britt-Marie Lindkvist
(s),
- 2002/03:T368 av Viviann Gerdin och
Birgitta Sellén (båda c),
- 2002/03:T396 av Carina Ohlsson (s),
- 2002/03:T419 av Gustav Fridolin och
Kerstin-Maria Stalin (båda mp),
- 2002/03:T453 av Marina Pettersson (s),
- 2002/03:So457 yrkandena 13-15 av
Chatrine Pålsson m.fl. (kd).
Bakgrund
Riksdagen beslutade i oktober 1997 om nya
lagar avseende färdtjänst och
riksfärdtjänst. Den nya lagstiftningen
innebär ett nytt synsätt; från att ha
varit en fråga om bistånd betraktas
färdtjänst numera som en form av
kollektivtrafik för att bidra till en
tillfredsställande trafikförsörjning även
för funktionshindrade. Enligt lagen om
färdtjänst (1997:736) och lagen om
riksfärdtjänst (1997:735) är det kommunen
som svarar för att färdtjänst och
riksfärdtjänst anordnas. Kommunen har
emellertid möjlighet att överlåta
ansvaret för färdtjänsten till
huvudmannen för kollektivtrafiken i
länet. Lagbestämmelserna i övrigt gäller
tillstånd till färdtjänst, avgift,
återkallelse av tillstånd, handläggning
av ärenden och överklaganden.
Lagstiftningen trädde i kraft den 1
januari 1998.
I samband med sin behandling av
lagförslaget föreslog trafikutskottet
riksdagen att hos regeringen begära en
allsidig och noggrann utvärdering av
bl.a. färdtjänsten. Bland annat borde man
undersöka om reglerna för ledsagare hade
fått en tillfredsställande utformning och
hur väl statsbidraget hade fungerat när
det gäller att anpassa kollektivtrafiken
och den fysiska miljön till de
funktionshindrades behov. Riksdagen
anslöt sig till utskottets förslag.
I enlighet härmed gav regeringen
uppdrag till en rad myndigheter. Dessa
har sedermera sammanställts av Vägverket,
som också har presenterat rap-porter i
ämnet.
Utredning
Regeringen har hösten 2002 beslutat om
direktiv för en utredning om Vissa
färdtjänstfrågor (dir. 2002:108).
Följande tre områden skall utredas.
Färdtjänstens tillstånd och utveckling
Utredaren skall överväga behovet av
ändringar i regelverket om färdtjänst.
Utgångspunkten skall vara Vägverkets
redovisning av färdtjänstens utveckling
och tillstånd under perioden januari
1998-september 2000 (Vägverkets
publikation 2001:95). Enligt vad som
framkommer i rapporten behövs
förtydliganden av hur lagen (1997:736) om
färdtjänst skall tillämpas. Kommunerna
har efterfrågat bl.a. tydligare
definitioner och stöd för tillämpning och
tolkning av lagen. Framför allt de
färdtjänstberättigade har redovisat sin
uppfattning att tillämpningen av lagen
har tenderat att bli alltmer restriktiv,
vilket leder till att de får försämrade
transportmöjligheter. Under denna del
skall vidare behovet av en
tillsynsmyndighet övervägas.
Samordning av beställningscentraler för
sjukresor och för färdtjänst
Utredaren skall överväga om det är
lämpligt att undanta samordningen av
beställning av sjuk- och färdtjänstresor
i en beställningscentral från
upphandlingskravet i lagen (1998:1528) om
offentlig upphandling.
För färdtjänst gäller enligt 4 § lagen
(1997:736) om färdtjänst att en kommun
får överlåta sina uppgifter enligt lagen
till trafikhuvudmannen i länet. Detta får
ske även om trafikhuvudmannen är ett
aktiebolag. Syftet är att möjliggöra dels
en bättre samordning av färdtjänsten och
den ordinarie kollektivtrafiken, dels en
bättre handikappanpassning av
kollektivtrafiken. En kommun kan överlåta
ansvaret för färdtjänsten till
trafikhuvudmannen även om denna är ett
aktiebolag, utan att genomföra ett
upphandlingsförfarande,
För s.k. sjukresor gäller enligt lagen
(1991:419) om sjukresor att landstingen
och vissa kommuner kan anordna sådana och
att de i så fall också skall betala
ersättning för sådana resor. Om någon del
av sjukreseverksamheten skall överlåtas
på en trafikhuvudman som är ett
aktiebolag, måste detta emellertid göras
efter upphandling enlig lagen om
offentlig upphandling. Vissa kommuner och
landsting har uttalat att en möjlighet
att samordna beställningarna av sjukresor
och färdtjänstresor i trafikhuvudmannens
beställningscentral avsevärt skulle
effektivisera verksamheten.
Om utredaren kommer fram till att en
sådan samordning är lämplig skall han
också överväga hur ett sådant undantag
bör författningsregleras.
Behandling av personuppgifter m.m. i
register över färdtjänstberättigade
Utredaren skall lämna förslag till hur
behandlingen av personuppgifter i
kommunernas och trafikhuvudmännens
register över färdtjänstberättigade bör
regleras.
För att kunna tillhandahålla en
ändamålsenlig färdtjänst behöver kommuner
och trafikhuvudmän föra automatiserade
register över de färdtjänstberättigade. I
registret måste det ingå vissa uppgifter
som rör den färdtjänstberättigades hälsa,
t.ex. om personen i fråga är
rullstolsburen och därför måste åka i ett
specialfordon.
Enligt bestämmelserna i
personuppgiftslagen (1998:204) är det
förbjudet att behandla bl.a. sådana
personuppgifter som rör hälsa. Vissa
undantag medges dock. Det är t.ex.
tillåtet att behandla uppgifter som rör
hälsa om den registrerade har gett sitt
uttryckliga samtycke. Ytterligare
undantag från förbudet mot att behandla
känsliga uppgifter kan - under vissa
villkor - föreskrivas i en annan lag
eller förordning.
Kommunernas och trafikhuvudmännens
behandling av uppgifter omfattas inte av
de undantag som anges i
personuppgiftslagen. Eftersom det för
närvarande inte finns någon författning i
vilken kommuner och trafikhuvudmän
undantas från förbudet mot att behandla
känsliga uppgifter är dessa således
hänvisade till att begära samtycke från
de färdtjänstberättigade. Med hänsyn till
det stora antalet färdtjänstberättigade
personer har detta dock visat sig kräva
en stor arbetsinsats.
Utredningen skall senast den 1 februari
2003 lämna förslag till hur behandlingen
av personuppgifter i register över
färdtjänstberättigade bör
författningsregleras. I övrigt skall
uppdraget redovisas senast den 1 november
2003.
Motionsförslag
I motion 2002/03:T272 av Kerstin
Heinemann m.fl. (fp) begärs ett
tillkännagivande av riksdagen om den nu
tillkallade utredningen om ändringar i
lagar som gäller för
färdtjänstverksamhet. Enligt
motionärernas uppfattning skiljer sig
utredningsdirektiven från vad riksdagen
uttalade när frågan behandlades senast. I
utskottsbetänkandet låg tonvikten på de
problem som drabbar enskilda människor,
vilka till följd av hög ålder, svår
sjukdom eller funktionshinder är beroende
av färdtjänst. Regeringen däremot, heter
det i motionen, betonar kommunernas och
trafikhuvudmännens krav i fråga om
behandlingen av personuppgifter och
möjligheten att utan upphandling samordna
beställningar. Motionärerna anser att
utredningen skall vara parlamentarisk och
den bör ges direktiv som gör att de
lagstiftningsfrågor som utskottet tog upp
också blir så väl beredda att riksdagen
får underlag för beslut om ändringar i
berörd lagstiftning.
I motion 2002/03:T317 av Marietta de
Pourbaix-Lundin (m) påtalas ett behov av
en översyn av lagen (1997:736) om
färdtjänst i enlighet med vad som anförs
i motionen. Frågan är om det var
riksdagens mening att färdtjänstlagen
skulle kunna tolkas så olika i
kommunerna. För många
färdtjänstberättigade upplevs byråkratin
som ett bekymmer.
I motion 2002/03:So457 av Chatrine
Pålsson m.fl. (kd) (yrkande 13) begärs
ett uttalande av riksdagen att
färdtjänsten skall vara ett likvärdigt
alternativ till kollektivtrafiken. För
detta krävs att kostnaden bör vara
densamma, att utsatta restider hålls och
att man måste kunna ta med ledsagare
eller barn. Vidare bör riksdagen uttala
sig om en instans för överklaganden av
färdtjänstärenden (yrkande 14). Slutligen
begärs en ändring i 1 § färdtjänstlagen
(1997:736). Funktionshindrade med
orienteringshinder - t.ex. synskadade -
behöver mycket färdtjänst. För att även
deras rättigheter skall stärkas bör lagen
kompletteras med en definition av målet
med lagen. Denna bör gå ut på att
människor med funktionshinder skall ges
lika förutsättningar att förflytta sig
(yrkande 15).
Enligt vad som sägs i motion 2002/03:T419
av Gustav Fridolin och Kerstin-Maria
Stalin (båda mp) bör regeringen ges till
känna behovet av en översyn av
färdtjänsten och färdtjänstlagen. Den nya
lagen innehåller så många kryphål att det
i många kommuner inneburit ett bakslag
för färdtjänsten (yrkande 1). En ändring
i färdtjänstlagen behövs vidare för att
säkerställa synskadades rätt att medta
assistent i färdtjänsten. Tillämpningen
av lagen i vissa kommuner kan innebära
att en synskadad visserligen genom
färdtjänsten kan ta sig till ett
köpcentrum, men däremot inte kan ta sig
runt i centrumet, eftersom assistenten
inte tillåts följa med i fordonet
(yrkande 2).
I motion 2002/03:T368 av Viviann Gerdin
och Birgitta Sellén (båda c) begärs ett
uttalande om att person med
funktionshinder som beviljats färdtjänst
skall kunna resa på fastställda tider.
Den som är beroende av färdtjänst för att
kunna delta i förvärvsarbete måste kunna
lita på att transporten utförs på utsatt
tid, betonas det (yrkande 1). Det är
vidare angeläget att ensamstående med
funktionshinder som förvärvsarbetar och
beviljats arbetsresor skall ha laglig
rätt att lämna och hämta barn under tolv
år i direkt anslutning till
arbetsresorna. Det borde vara i
samhällets intresse att se till helheten
och att även barnets situation beaktas
heter det och motionärerna anser att
rikdagen bör göra ett uttalande i denna
riktning (yrkande 2).
Enligt vad som anförs i motion
2002/03:T341 av Britt-Marie Lindkvist (s)
bör riksdagen begära att regeringen
lägger fram förslag till ändring av lagen
om färdtjänst i enlighet med vad som
anförs i motionen. Starka skäl talar för
att synpunkterna i Vägverkets rapport och
från Handikappförbunden bör beaktas av
regeringen i arbetet på att ändra
färdtjänstlagstiftningen.
Motion 2002/03:T286 av Håkan Juholt (s)
innehåller krav på ett riksdagsuttalande
om behovet av en tillsynsmyndighet för
färdtjänst. Kvaliteten på färdtjänsten
varierar över landet, anförs det.
Färdtjänsten fungerar väl på flertalet
platser, medger motionären, men han anser
att det är rimligt att det finns en
fristående tillsynsmyndighet att vända
sig till eftersom verksamheten är så
viktig för den enskilde.
I motion 2002/03:T396 av Carina Ohlsson
(s) understryker motionären att en person
med funktionshinder inte får betraktas
som "föremål för särskilda åtgärder" utan
skall ses som en medborgare med
rättigheter och skyldigheter. Lagen om
färdtjänst bör vidare ha en övergripande
målformulering, anser hon och föreslår
att riksdagen gör ett uttalande om detta.
Motion 2002/03:T453 av Marina Pettersson
(s) innehåller krav på en utvärdering av
färdtjänstlagen snarast möjligt. Lagen
ger rätt till ledsagare under själva
resan; däremot tycks lagstiftaren inte
bekymra sig över om det saknas
förutsättning att klara sig vid resans
mål. Detta drabbar i hög grad
demenssjuka. Denna fråga bör ses över
liksom frågan om olikheterna i taxorna i
skilda delar av landet, anförs det
vidare.
Utskottets ställningstagande
I nio motioner framförs förslag som i
olika avseenden gäller frågan om hur
färdtjänsten fungerar. I flertalet av dem
kritiseras gällande regelverk för att det
ger utrymme för en alltför olikartad
tillämpning i kommunerna - i någon motion
talas om kryphål - och därmed för
inskränkningar av skilda slag i rätten
till färdtjänst. Frågor som uppmärksammas
är bl.a.
Den administrativa hanteringen
av färdtjänstresande bör förenklas.
En övergripande målformulering
bör införas i lagstiftningen om
färdtjänst.
Möjligheten att kunna ta med
ledsagare, medresenär eller eget barn
måste medges; detta för att färdtjänsten
skall leva upp till syftet att vara ett
likvärdigt alternativ till ordinarie
kollektivtrafik.
Bättre möjligheter bör finnas
när det gäller att kunna överklaga.
En fristående tillsynsmyndighet
bör inrättas för att kvaliteten på
färdtjänsten skall vara så enhetlig som
möjligt i hela landet.
Personer med s.k.
orienteringshinder bör uppmärksammas mer
liksom personer med synskada.
Krav på samtransport, som
innebär försämrade resemöjligheter och
bristande kundanpassning, bör prövas.
Skillnaderna mellan kommunerna
när det gäller taxor och resevillkor bör
ses över.
Färdtjänsten är ett prioriterat område
för utskottet, som följer frågan noga.
Som anfördes vid den senaste
riksdagsbehandlingen hösten 2001 (bet.
2001/02:TU1) är utskottet medvetet om de
problem som finns inom
färdtjänstsystemet. I de då aktuella
motionerna, som i stor utsträckning tog
upp samma problem som årets motioner, ges
exempel på att man i tillämpningen av
regelsystemet tenderar att bli okänslig
för de speciella förutsättningar som
färdtjänstbehövande har. Färdtjänsten är
visserligen en transportform bland andra,
men man måste också beakta att
verksamheten skall vara uttryck för en
social omsorg, framhöll utskottet vidare.
Utskottet ser mot denna bakgrund det som
positivt att regeringen tillkallat en
särskild utredare för att se över
regelverket för färdtjänst. Färdtjänstens
utformning är, enligt utskottets
uppfattning, av stor betydelse för att
riksdagens transportpolitiska mål om ett
tillgängligt transportsystem för alla
skall kunna uppnås. De frågor som
motionärerna aktualiserat har därför en
viktig transportpolitisk innebörd.
Utskottet förutsätter mot denna bakgrund
att regeringen kommer att tillse att de
motionsledes uppmärksammade frågorna
kommer att beaktas inom ramen för det nu
pågående utredningsarbetet. Med
hänvisning till frågans stora betydelse
för viktiga grupper i samhället
förutsätts att regeringen skyndsamt för
riksdagen lägger fram de förslag som är
föranledda av pågående utredningsarbete
och av här behandlade motioner.
9 Statens haverikommission
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen
godkänner regeringens förslag om
Statens haverikommissions
förvaltningskostnader.
Avsnittets innehåll
I detta avsnitt behandlar utskottet ett
regeringsförslag (prop. 2002/03:1,
utg.omr. 22, punkt 20). Regeringen
föreslår att riksdagen godkänner vad
regeringen förordar om Statens
haverikommission.
Regeringens förslag
Statens haverikommission (SHK) skall
enligt sin instruktion göra
undersökningar enligt lagen (1990:712) om
undersökning av olyckor. I varje under
sökning skall SHK fastställa
olycksorsaken och om möjligt ge sådana
synpunkter och rekommendationer att
framtida olyckor förebyggs. Av
budgetpropositionen framgår att SHK i
samtliga slutrapporter som lämnades under
2001 har fastställt den sannolika
olycksorsaken. Dessutom har i de flesta
fall rekommendationer kunnat lämnas.
Därmed har SHK bidragit till att
förbättra möjligheterna till att uppnå
det långsiktiga transportpolitiska målet
om en säker trafik.
SHK disponerar inget eget anslag. I
stället beslutar regeringen om en ram för
myndighetens förvaltningskostnader. För
budgetåret 2003 får dessa kostnader uppgå
till högst 13 530 000 kronor.
Förvaltningskostnaderna fördelas på fem
betalande myndigheter. Av propositionen
framgår att regeringen avser att i 2003
års regleringsbrev för SHK fastställa
andelarna enligt följande:
Luftfartsverket
60 %
Försvarsmakten
10 %
Statens räddningsverk
15 %
Sjöfartsverket
10 %
Banverket
5 %
Riksdagen föreslås godkänna vad
regeringen förordar om Statens
haverikommission.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har ingenting att erinra mot
regeringens förslag om Statens
haverikommissions förvaltningskostnader;
förslaget tillstyrks alltså.
10 IT, tele och post
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen antar
regeringens förslag till lag om ändring
i lagen om kreditering på skattekonto
av stöd till kommuner för anläggande av
lokala telenät. Förslaget innebär att
400 miljoner kronor av de medel som
finns avsatta som stöd till kommunerna
för lokal bredbandsutbyggnad omfördelas
för att kunna användas som stöd till
kommuner för anläggande av stomnät.
Utskottet tillstyrker vidare att
regeringen för bl.a. upphandling av
verksamheter i syfte att trygga
funktionshindrades behov av effektiva
telekommunikationer, posttjänster samt
grundläggande kassaservice får ingå
ekonomiska förpliktelser som innebär
utgifter på högst 200 miljoner kronor
under åren 2004-2005.
Utskottet förutsätter att Postens
förändringsarbete sker på ett socialt
ansvarsfullt sätt och att regeringen
noga följer utvecklingen och utvärderar
förändringarna. Funktionshindrades krav
på en god postservice är grundläggande
och måste beaktas. Samtliga
motionsyrkanden om privatisering av
Posten och om olika servicefrågor
avstyrks. Jämför reservationerna 25 (m)
och 26 (v).
Avsnittets innehåll
I detta avsnitt behandlar utskottet två
regeringsförslag i budgetpropositionen
för år 2003 inom politikområdet IT, tele
och post (prop. 2002/03:1, utg.omr. 22,
punkterna 2 och 21). Regeringen föreslår
att riksdagen
2. antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (2000:1335) om
kreditering på skattekonto av stöd till
kommuner för anläggande av lokala
telenät,
21. bemyndigar regeringen att under år
2003 för ramanslaget 37:2 Upphandling av
samhällsåtaganden ingå ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare
åtaganden innebär utgifter på högst
200 000 000 kronor under åren 2004-2005.
Vidare behandlar utskottet följande 11
motioner:
- 2002/03:T265 av Christina Axelsson och
Sonia Karlsson (båda s),
- 2002/03:T281 av Karin Thorborg m.fl.
(v),
- 2002/03:T294 av Johan Linander (c),
- 2002/03:T297 av Helena Bargholtz (fp),
- 2002/03:T298 yrkande 23 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp),
- 2002/03:T337 av Per Bill och Gunnar
Axén (båda m),
- 2002/03:T387 av Håkan Juholt (s),
- 2002/03:T398 av Claes Västerteg och
Sofia Larsen (båda c),
- 2002/03:T463 yrkandena 1 och 2 av
Johnny Gylling m.fl. (kd),
- 2002/03:T469 av Annika Qarlsson och
Birgitta Sellén (båda c) samt
- 2002/03:T496 yrkande 11 av Kristina
Zakrisson m.fl. (s).
10.1 Kommunalt IT-stöd
Regeringen uppdrog år 2000 åt
Affärsverket svenska kraftnät att på
marknadsmässiga villkor bygga ett öppet
nationellt optofibernät mellan landets
samtliga kommuner där nätkapacitet i form
av svart fiber sedan upplåts. Sedan
beslutet fattades har förutsättningarna
att på marknadsmässiga villkor nå alla
kommunhuvudorter med ett sådant stomnät
markant förändrats. Svenska kraftnät
anser sig därför inte kunna fullfölja
sitt uppdrag.
I syfte att nu stimulera en fortsatt
stomnätsutbyggnad föreslår regeringen att
400 miljoner kronor av de medel som finns
avsatta som stöd till kommunerna för
lokal bredbandsutbyggnad men som är
destinerade till lägre nivåer inom
näthierarkin omfördelas för att kunna
användas som stöd till utbyggnad av
stomnät. Detta skall ske genom att
landets kommuner själva ges möjlighet att
erhålla stöd för upphandling och
anläggning av stomnät. För att möjliggöra
den vidgade medelsanvändningen föreslås
en ändring i lagen (2000:1335) om
kreditering på skattekonto av stöd till
kommuner för anläggande av lokala
telenät.
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag.
10.2 Samhällsupphandling
I budgetpropositionen föreslås att
regeringen bemyndigas att under år 2003,
i fråga om ramanslaget 37:2 Upphandling
av samhällsåtaganden, ingå ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare
åtaganden innebär utgifter på högst 200
miljoner kronor under åren 2004-2005.
Bemyndigandet avser att finansiera
upphandling av verksamheter i syfte att
trygga funktionshindrades behov av
effektiva telekommunikationer,
posttjänster samt grundläggande
kassaservice. Vidare skall olika
satsningar för att tillgodose
funktionshindrades tillgång till
produkter och tjänster inom
telekommunikationsområdet som kräver
bredband finansieras. Även viss
utrednings- och uppföljningsverksamhet
avses att täckas av bemyndigandet.
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag.
10.3 Uppdelning och försäljning av Posten
AB
Motionsförslag
Per Bill och Gunnar Axén (båda m)
framhåller i motion 2002/03:T337 yrkande
1 att posten är ett statligt
monopolföretag som försöker strypa all
form av konkurrens och numera riskerar
att bryta mot postlagen eftersom en
omorganisation gör att Posten inte klarar
av att dela ut brev fem dagar i veckan.
Motionärerna begär därför att Posten AB
bör delas upp och privatiseras.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar inte uppfattningen om en
uppdelning och försäljning av Posten AB.
Riksdagen bör därför avslå detta
motionsyrkande.
10.4 Postservice
Motionsförslag
Frågor om postservice i olika hänseenden
har väckts i 18 motionsyrkanden som
behandlas i detta avsnitt. Flera motioner
handlar om vikten av att utvärdera och
följa upp Posten AB:s omorganisation.
Vidare behandlar motionerna bl.a.
tillgängligheten till och omfattningen av
postservicen samt lantbrevbärarnas roll.
Motionsförslag om en utvärdering av
Posten AB
I motion 2002/03:T298 av Lars Leijonborg
m.fl. yrkande 23 anförs att Postens nya
organisation med ett ökat antal
serviceställen samtidigt som
kassaservicen avskiljts i ett särskilt
bolag har medfört flera
gränsdragningsproblem och
frågeställningar. Det är bl.a. viktigt
att Posten inte utnyttjar sin dominerande
ställning på postmarknaden genom att via
prissättning m.m. konkurrera ut andra
bolag. Regeringen bör därför enligt
motionärerna uppdra åt Posten att
utvärdera reformen och vidta åtgärder som
undanröjer eventuella brister som kan
finnas.
Även Karin Thorborg m.fl. (v) vill i
motion 2002/03:T281 få en utvärdering
till stånd. Motionärerna uppger bl.a. att
Posten skall agera på en konkurrensutsatt
marknad samtidigt som den ansvarar för en
fullgod service, vilket är svårt att få
ihop ekonomiskt. Den statliga
ersättningen för kassaservice är inte
tillräcklig. Privata företag kan åta sig
vinstgivande delar medan Posten får ta
hand om dem som är kostnadskrävande anser
motionärerna. En utvärdering av den
samhällsekonomiska lönsamheten av Postens
avreglering och omorganisation begärs
därför (yrkande 1).
Vidare framhålls i samma motion att
antalet postkontor och serviceställen har
minskat kraftigt och därmed har antalet
anställda minskat, vilket i huvudsak
drabbat kvinnor. Kassaservicen är en
starkt kvinnodominerad verksamhet och
därför är det flest kvinnor som har
påverkats av omstruktureringen.
Motionärerna menar också att monotona
arbetsuppgifter har skiljts från mer
kvalificerade uppgifter. Jobben har
utarmats på kvalitet och omväxling. Ett
tillkännagivande yrkas om vad som anförts
om att låta utvärdera följderna på
arbetsmarknaden och arbetsmässiga följder
av Postens avreglering och omorganisation
(yrkande 2).
I yrkande 3 i samma motion begärs en
utvärdering av konsekvenserna för
allmänheten av Postens avreglering och
omorganisation när det gäller service.
Som skäl till detta anför motionärerna
bl.a. att servicen har försämrats, att
informationen till allmänheten i vissa
fall har upplevts som otillräcklig och
att postärenden måste uträttas på olika
ställen. Vidare har personal i t.ex.
matbutiker saknat tillräcklig utbildning.
Antalet postserviceställen har minskat i
stor utsträckning.
Motionärerna i samma motion vill även
utvärdera konsekvenserna när det gäller
tillgängligheten (yrkande 4).
Tillgängligheten för funktionshindrade
och rullstolsburna har enligt
motionärerna försämrats när de hänvisats
till matbutiker och bensinmackar som inte
alltid är handikappanpassade. Enligt De
handikappades riksförbund (DHR) visar
ungefär vart tredje serviceställe brister
från tillgänglighetssynpunkt.
Motionsförslag om statens ansvar m.m.
Staten måste även i fortsättningen ta
ansvar för att upprätthålla en god
postservice med en väl fungerande
betalnings- och kassaservice i hela
landet anser Kristina Zakrisson m.fl. (s)
i motion 2002/03:T496 yrkande 11.
Särskilt småföretagare är beroende av att
kassaservicen fungerar på ett bra sätt.
Enligt Claes Västerteg och Sofia Larsen
(båda c) i motion 2002/03:T398 yrkande 1
bör Posten AB:s målkrav förändras till
att vara ett företag med särskilt
samhällsintresse. Post- och kassaservice
är en grundläggande service som alla i
Sverige har rätt till. Posten AB har
därför ett annat uppdrag än många andra
statliga bolag. Uppdraget bör förändras
till ett företag med särskilt
samhällsintresse. Motionärerna vill
därför att det skall ställas högre krav
på att Posten finns tillgänglig för hela
Sveriges befolkning och över hela landet
än på avkastning och ökad lönsamhet.
Motionsförslag om postservice
I motion 2002/03:T463 av Johnny Gylling
m.fl. (kd) yrkande 1 konstaterar
Kristdemokraterna att partiet inte
motsätter sig en förändring av systemet.
På flera håll har det varit riktigt att
överlåta postservicen till en butik eller
liknande. Detta har enligt motionärernas
uppfattning i många fall lett till en
ökad tillgänglighet och en förbättrad
service. Men i vissa fall har
tillgängligheten minskat, särskilt för
funktionshindrade och äldre. Detta måste
uppmärksammas anser motionärerna.
Christina Axelsson och Sonia Karlsson
(båda s) framhåller i motion 2002/03:T265
att det är viktigt att Posten använder
partner med serviceställen som kan nås
via kollektivtrafik. Tillgänglighet
handlar också om kommunikationer.
Alla måste garanteras möjligheter till
en god post- och kassaservice till
enhetliga priser och rimliga
distributionstider. Det framför Claes
Västerteg och Sofia Larsen (båda c) i
motion 2002/03:T398 yrkande 2. I de fall
där Posten inte anser sig kunna ha kvar
ett separat postkontor måste post- och
kassaservicen behållas genom andra
lösningar, t.ex. Post i butik. Samhällets
infrastruktur får enligt motionärerna
inte organiseras så att vissa grupper
måste ha bil.
I motion 2002/03:T469 yrkande 1 anför
Annika Qarlsson och Birgitta Selén (båda
c) att utvecklingen leder till många
lokala postombud som ger ökad närhet för
privatpersoner. För företagen som ska
sköta sin posthantering via postcenter
riskerar däremot avstånden att öka och
försvåra kontakten och möjligheten till
en nära och bra postservice. Därför måste
Posten tillsammans med företag,
serviceställen och lantbrevbärare lokalt
hitta den optimala lösningen för varje
postkund. Motionärerna begär ett
tillkännagivande om vad som anförts om
tydliga krav på produktutveckling och
kvalitetssäkring för att garantera att en
bra och säker postservice tillhandahålls
i hela landet.
Lika villkor för postservice skall
gälla i hela Sverige enligt Johan
Linanders (c) uppfattning i motion
2002/03:T294. Det viktiga är att alla
garanteras tillgång till service, inte
att detta görs på samma sätt över hela
landet. Till en nödvändig basservice hör,
enligt motionären, att varje vardag utan
extra kostnad få posten avlämnad i nära
anslutning till bostaden.
Motionsförslag om lantbrevbärarnas roll
I motion 2002/03:T463 av Johnny Gylling
m.fl. (kd) yrkande 2 konstateras att
förutsättningarna för ett levande
samhälle är att hela landet har tillgång
till en god grundservicenivå. Hela
Sverige skall leva och varje kommun skall
vara ett fungerande samhälle där
människor kan få sina grundläggande behov
av arbete och service tillgodosedda.
Lantbrevbärarna utgör enligt motionärerna
i linje med detta en viktig institution i
samhället.
Annika Qarlsson och Birgitta Selén
(båda c) anser i motion 2002/03:T469
yrkande 2 att lantbrevbärarnas uppgifter
skall utvecklas att även gälla mot
företag som mobila postcenter. I många
fall är det lantbrevbärarna som har
kunskapen, närheten och flexibiliteten.
Detta innebär att de är mest lämpade att
ha den nära kontakten med företagen.
Motionärerna yrkar även i samma motion
(yrkande 3) att riksdagen för regeringen
som sin mening ger till känna att
lantbrevbärarnas uppgifter utvecklas till
att tillhandahålla kassaservice under
viss tid i veckan på orter som har långa
avstånd till närmaste postcenter. Det
kommer att stärka den lokala servicen
samt dessutom utveckla lantbrevbärarnas
arbetsuppgifter.
Motionsspörsmål om gemensamt nordiskt
porto m.m.
Håkan Juholt (s) uppger i motion
2002/03:T387 att det är regionerna som är
Europas framtid. Det är i
gränsöverskridande samverkan som
växtkraften frodas. Regeringen bör därför
i samtal med övriga nordiska länder agera
för att återupprätta det nordiska portot.
Av samma uppfattning är Helena
Bargholtz (fp) i motion 2002/03:T297 och
noterar att idag är portot från Finland
och andra grannländer till Sverige
billigare än i motsatt riktning.
Slutligen vill Per Bill och Gunnar Axén
(båda m) i motion 2002/03:T337 att Posten
AB inte skall tillåtas att höja portot
(yrkande 2). Posten är ett monopolföretag
med över 95 procent av marknaden och
levererar, anför motionärerna, dålig
service.
Utskottets ställningstagande
Utskottet finner i likhet med flera
motionärer att det är nödvändigt att hela
landet har en väl fungerande och effektiv
postservice. Posttjänsterna skall vara
tillgängliga för alla till en servicenivå
som motsvarar användarnas behov.
Enligt postlagen (1993:1684) har staten
ett ansvar för att upprätthålla en
samhällsomfattande posttjänst. Det
innebär bl.a. att det skall finnas en
posttjänst i hela landet som gör det
möjligt för alla att ta emot brev och
andra adresserade försändelser som väger
högst 20 kg. Vidare skall alla erbjudas
att få sådana försändelser befordrade
till rimliga priser samt försäkrade och
kvitterade av mottagaren. Dessutom skall
enstaka försändelser befordras till
enhetliga priser. Genom tillståndsvillkor
åligger det Posten AB att tillhandahålla
postservice i hela landet fem dagar i
veckan. Post- och telestyrelsen kan under
vissa omständigheter och geografiska
förhållanden meddela undantag från detta.
För att säkerställa en väl fungerande
postservice i landets mer glest bebyggda
områden utgör lantbrevbärarna enligt
utskottets mening en viktigt tillgång.
Lantbrevbäringen är en tjänst som
fungerar bra, är flexibel och uppskattad
av många kunder. Enligt vad regeringen
anfört i budgetpropositionen 2002/03:1
har Post- och telestyrelsen genom
upphandling under året säkrat äldre och
funktionshindrades tillgång till en
grundläggande kassaservice via
lantbrevbärare.
För Posten gäller bl.a. följande enligt
Post- och telestyrelsens
tillståndsvillkor:
- Som servicenorm för lantbrevbäringen
skall det finnas minst två fasta hushåll
per kilometer enkel färdväg för att
lantbrevbäraren skall göra en avvikelse
från sin ordinarie färdväg.
- Tillståndshavaren skall på
beställning från Post- och telestyrelsen
och mot kostnadsbaserad ersättning
tillhandahålla posttjänster till
funktionshindrade som t.ex. befordran av
blindskriftsförsändelser samt utsträckt
lantbrevbäring. Det innebär att
lantbrevbäraren gör en avvikelse från
ordinarie färdväg för att betjäna hushåll
med äldre och handikappade i glesbygd,
även om det gällande kravet i fråga om
avvikelse från färdvägen inte uppfylls.
- Indragningar av inlämnings- och
utdelningsställen som berör fler än en
användare och för vilka inte ett
godtagbart alternativ anvisas skall
godkännas av Post- och telestyrelsen.
Utöver detta regelverk vill utskottet
erinra om att funktionshindrades behov av
bl.a. posttjänster och grundläggande
kassaservice finansieras över det
särskilda anslaget 37:2 Upphandling av
samhällsåtaganden som har behandlats i
avsnitt 1.5 i detta betänkande.
Utskottet delar motionärernas uppfattning
att utvecklingen på postområdet måste
utvärderas och följas upp.
Förändringsarbetet måste ske på ett
socialt ansvarsfullt sätt. Regeringen bör
noga följa utvecklingen och utvärdera
förändringarna.
Den tekniska utvecklingen och ändrade
marknadsförhållanden påverkar
förutsättningarna för en väl fungerande
postservice i hela landet. Post- och
telestyrelsen verkar för att det
postpolitiska målet om en posttjänst och
kassaservice av god kvalitet i hela
landet uppfylls och har inom ramen för
sitt sektorsansvar till uppgift att följa
postmarknadens utveckling. Vidare gäller
att Konkurrensverket enligt
konkurrenslagen har som uppgift att
förhindra verksamhet som inte främjar en
väl fungerande postmarknad.
Med anledning av motionerna
2002/03:T298 yrkande 23 och 2002/03:T281
vill utskottet understryka vikten av att
Postens förändringsarbete sker på ett
ansvarsfullt sätt. Enligt vad utskottet
inhämtat har Posten bildat en särskild
enhet - Posten Futurum - som har till
uppgift att hjälpa dem som har blivit
övertaliga. Organisationens huvuduppgift
är att under högst 18 månader stödja
övertalig personal och skapa möjligheter
till ny sysselsättning utanför Posten,
egen verksamhet eller utbildning. Under
denna tid behåller de antagna sin
tidigare lön. Posten Futurum har en
viktig roll i samband med
omstruktureringen av kontorsnätet, men
övertalig personal kommer från alla delar
av Posten. Av Postens årsredovisning för
år 2001 framgår att sedan starten år 1999
har ca 730 personer av ca 1 150 antagna
funnit en lösning på sin situation.
Vidare kan nämnas att enligt en nyligen
utförd utvärdering av verksamheten
(Posten Futurum, GRI-rapport 2002:8) har
Posten Futurum inneburit fördelar för
såväl de postanställda som för samhället
samtidigt som uppsägningar kunnat
undvikas. Av rapporten framgår också att
den tidigare tillämpade hanteringen av
övertalighet genom uppsägningar,
avtalspensioneringar och avgångsvederlag
skulle ha inneburit 80-100 % högre
kostnader jämfört med
utvecklingslösningar i Posten Futurum.
När det gäller tillgängligheten till
postservicen lämnar Posten kassaservice
respektive brev- och paketservice i
skilda nät. Näten innehåller
serviceställen dels i egen regi (egna
lokaler och egen personal), dels i
samarbete med partner samt genom
lantbrevbärare. I vissa fall är
kassaservicen och postservicen
samlokaliserade, men inte alltid.
Samtliga lokaler där Posten bedriver
verksamhet i egen regi uppfyller, enligt
företrädare för Posten, väl de krav som
föreskrivs i gällande lagstiftning. I
övriga lokaler hos partner är Postens
målsättning att lokalerna skall vara
enkla att ta sig till, in i och fram i.
Under utbyggnaden av det nya
servicenätet har Posten samrått med
handikapporganisationer och anser sig i
största möjliga utsträckning ha försökt
tillmötesgå de önskemål som dessa har.
När postverksamheten förläggs till
befintliga lokaler, t.ex. i en butik i en
tätort, kan det enligt företrädare för
Posten vara problem med anpassningen av
lokalerna. I vissa kommuner har t.ex.
gatu- och fastighetskontoret inte
tillåtit att det byggs ramper in i
butiken. I de fall det inte har varit
möjligt att uppnå den tillgänglighet som
behövs, har Posten enligt uppgift
beslutat att tillhandahålla gratis
hemleverans.
Företrädare för Posten har uppgett att
det i avtalen med Postens partner i det
nya servicenätet intagits bestämmelser
som syftar till att säkerställa att
lokalerna uppfyller de krav på
postservicen som kan ställas. Utskottet
vill för sin del understryka vikten av
att utvecklingen av postservicen sker i
former som tillgodoser de
funktionshindrades berättigade krav på en
god postservice. Det är av yttersta vikt
att Posten verkar för att detta uppnås.
Postservicen är en viktig del av
infrastrukturen och skall vara
tillgänglig för alla.
Utskottet vill vidare beträffande motion
2002/03:T337 yrkande 2 om Posten AB:s
prissättning hänvisa till postlagens
bestämmelser om att posttjänster skall
tillhandahållas till rimliga priser.
Postens prissättning på enstaka
postförsändelser får höjas årsvis med
högst den genomsnittliga förändringen av
nettoprisindex under en treårsperiod.
Enligt vad regeringen anfört i
budgetpropositionen 2002/03:1 kommer
gällande pristaksbestämmelser med största
sannolikhet medge att Posten någon gång
under år 2002 kan höja portot med 50 öre
för ett 20-gramsbrev. Utskottet har
inhämtat att Posten har beslutat om en
sådan höjning från och med den 1 januari
2003.
När det gäller motionerna 2002/03:T387
och 2002/03:T297 om ett gemensamt
nordiskt porto finner utskottet inte skäl
att föreslå någon åtgärd från riksdagens
sida.
Utskottet utgår ifrån att regeringen
noga följer utvecklingen av postservicen
i landet och utvärderar de förändringar
som nyligen skett och sker inom Posten
AB. Inom ramen för den årliga
resultatredovisningen för riksdagen
förutsätts en avrapportering av hur det
postpolitiska målet om en posttjänst av
god kvalitet i hela landet uppfylls. Mot
bakgrund av vad som ovan anförts finner
utskottet att det inte är nödvändigt med
något särskilt initiativ från riksdagens
sida. Det föreslås därför att riksdagen
avslår motionerna 2002/03:T265 (s),
2002/03:T281 (v), 2002/03:T294 (c),
2002/03:T297 (fp), 2002/03:T298 (fp)
yrkande 23, 2002/03:T337 (m) yrkande 2,
2002/03:T387 (s), 2002/03:T398 (c),
2002/03:T463 (kd) yrkandena 1 och 2,
2002/03:T469 (c) och 2002/03:T496 (s)
yrkande 11. Syftet med flertalet
motionsförslag förutsätts dock helt eller
delvis bli tillgodosett.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
och ställningstaganden har föranlett
följande reservationer. I rubriken anges
inom parentes vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas
i avsnittet.
1.Låneram för prioriterade vägprojekt
m.m. (punkt 3)
av Johnny Gylling (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 3 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 1. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:T462
yrkandena 1 och 4 i denna del och
avslår regeringens förslag i
proposition 2002/03:1 i denna del.
Ställningstagande
Enligt vår uppfattning avser regeringens
förslag om låneram för prioriterade
vägprojekt - i likhet med vad som sägs
i Kristdemokraternas motion - icke
specificerade väg- och
järnvägsprojekt. Därutöver avser
förslaget inte bara investeringar utan
även reinvesteringar. Utskottet anser
att de nu aktuella projekten i stället
skall finansieras inom utgiftstaket.
De möjligheter som budgetlagen medger
för lånefinansiering avser
investeringar, inte åtgärder som i
huvudsak har som syfte att höja
standarden på befintliga väg- och
järnvägssträckor. Principen för
finansiering av investeringar genom
lån skall vara att sådana skall vara
reserverade för nyinvesteringar i form
av sammanhållna och tydligt avgränsade
projekt. När det gäller
reinvesteringar skall inte
lånefinansiering användas. Med det
anförda tillstyrks motion 2002/03:T462
(kd) i här behandlade avseenden.
2.Enskilda vägar (punkt 6)
av Elizabeth Nyström (m), Erling Bager
(fp), Johnny Gylling (kd), Catharina
Elmsäter-Svärd (m), Runar Patriksson
(fp), Sven Bergström (c) och Jan-Evert
Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 6 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 2. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2002/03:
T226, 2002/03:T235, 2002/03:T251,
2002/03:T280, 2002/03:T283,
2002/03:T288 yrkandena 1 och 3,
2002/03:T289, 2002/03:T295 yrkande 2,
2002/03:T298 yrkande 17, 2002/03:T321
yrkandena 2 och 3, 2002/03:T332,
2002/03:T369, 2002/03:T384,
2002/03:T391, 2002/03: T407,
2002/03:T440, 2002/03:T443, 2002/03:
T462 yrkande 9, 2002/03: T466
yrkandena 5 och 6, 2002/03:T498,
2002/03:T502, 2002/03:N270 yrkande 3
samt 2002/03:N304 yrkande 7.
Ställningstagande
Vi anser att de enskilda vägarna har stor
betydelse för bl.a. landsbygdens
befolkning, näringslivet och det
rörliga friluftslivet. Det är
utomordentligt viktigt att detta
vägnät tillförsäkras de resurser som
behövs för att ta igen eftersatt
underhåll och för att framöver hålla
en god standard. Staten måste därför
ta ett större ekonomiskt ansvar för
underhållet av de enskilda vägar som
är öppna för allmän trafik. Detta
kräver radikalt ökade statliga medel
och höjda statsbidrag för att klara
såväl det mycket omfattande
underhållsbehovet som
investeringsbehovet. Enligt vår mening
är det vidare angeläget att i samband
med utvecklandet av ett nytt och
rättvist bidragssystem beakta de
motionsförslag som väckts om bl.a. en
nationell fond för oförutsedda
kostnader, statsbidrag för
kulturmiljöåtgärder och ansvar för
färjeförbindelser.
3.Översyn av Botniabanans finansiering
m.m. (punkt 8)
av Elizabeth Nyström (m), Erling Bager
(fp), Johnny Gylling (kd), Catharina
Elmsäter-Svärd (m), Runar Patriksson
(fp) och Jan-Evert Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 8 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 3. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:T462 yrkande
6.
Ställningstagande
Vi instämmer med motionärerna om vikten
av att Botniabanan genomförs i enlighet
med uppställda ekonomiska och tidsmässiga
planer. Såsom framhålls i den
kristdemokratiska motionen 2002/03:T462
bör dock en översyn av samtliga
satsningar när det gäller Botniabanan
genomföras snarast. Det är angeläget att
stora järnvägsprojekt drivs så att
fastlagda planer kan hållas för kostnader
och tidsplaner. Erfarenheterna av en rad
tidigare stora projekt visar på behovet
av en sådan kontroll. Med det anförda
tillstyrks motionen i berörd del.
4.Låneram för prioriterade
järnvägsprojekt m.m. (punkt 10)
av Johnny Gylling (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 10 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 4. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:T462
yrkandena 2 och 4 i denna del och
avslår regeringens förslag i
proposition 2002/03:1 i denna del.
Ställningstagande
Enligt vår uppfattning avser regeringens
förslag om låneram för prioriterade
järnvägsprojekt - i likhet med vad som
sägs i Kristdemokraternas motion -
icke specificerade väg- och
järnvägsprojekt. Därutöver avser
förslaget inte bara investeringar utan
även reinvesteringar. Utskottet anser
att de nu aktuella projekten i stället
skall finansieras inom utgiftstaket.
De möjligheter som budgetlagen medger
för lånefinansiering avser
investeringar, inte åtgärder som i
huvudsak har som syfte att höja
standarden på befintliga väg- och
järnvägssträckor. Principen för
finansiering av investeringar genom
lån skall vara att sådana skall vara
reserverade för nyinvesteringar i form
av sammanhållna och tydligt avgränsade
projekt. När det gäller
reinvesteringar skall inte
lånefinansiering användas. Med det
anförda tillstyrks motion 2002/03:T462
(kd) i här behandlade avseenden.
5.Banverkets produktionsverksamhet
(punkt 12)
av Elizabeth Nyström (m), Erling Bager
(fp), Johnny Gylling (kd), Catharina
Elmsäter-Svärd (m), Runar Patriksson
(fp) och Jan-Evert Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 12 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 5. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:T321 yrkande
9.
Ställningstagande
Banverket har i dag olika roller,
nämligen sektorsrollen, den
förvaltande/banhållande rollen och
produktionsrollen. Visserligen har
åtskillnad gjorts mellan beställarsidan
och utförarsidan, men enligt utskottets
uppfattning har denna uppdelning inte
förts tillräckligt långt och otydligheter
kvarstår. Beslutet om uppdelningen är
inte verkställt fullt ut. Mot den
bakgrunden krävs att de konkurrensutsatta
verksamheterna bolagiseras. Alla
anläggnings- och underhållsarbeten skall
upphandlas i konkurrens, och projektering
och byggande skall ske i konkurrens
mellan marknadens aktörer. Härigenom
skulle en effektivisering och därmed
besparing uppnås.
6.Handelssjöfartens kostnadsansvar
(punkt 18)
av Elizabeth Nyström (m), Erling Bager
(fp), Johnny Gylling (kd), Catharina
Elmsäter-Svärd (m), Runar Patriksson
(fp) och Jan-Evert Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 18 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 6. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:T249,
2002/03:T264, 2002/03:T321 yrkandena
17 och 18, 2002/03:T340 yrkande 4,
2002/03:T357, 2002/03:T400 och
2002/03:T464 yrkandena 3, 4 och 10.
Ställningstagande
Handelssjöfarten bör enligt vår mening
inte belastas med kostnaderna för
isbrytningen. Denna bör i stället
bekostas över statsbudgeten. Möjligheter
till finansiering med hjälp av EU-medel
bör prövas under åberopande av de
transportnackdelar som framför allt
Sverige och Finland drabbas av på grund
av de besvärliga vinterförhållandena.
Regeringen bör vidare förelägga riksdagen
förslag om hur sjöfartens infrastruktur
kan finansieras i enlighet med vad som
gäller för övrig infrastruktur.
Av propositionen framgår att
handelssjöfarten sedan flera år tillbaka
belastas med kostnader för en verksamhet
som inte kommer den till godo. Den
verksamhet det är fråga om avser
fritidsbåttrafiken, för vilken
handelssjöfarten med sina farledsavgifter
måste täcka de belopp som inte
finansieras via anslaget för
verksamheten. Vi finner det angeläget att
Sjöfartsverket genom att rationalisera
sin verksamhet minskar medelsbehovet
under anslaget och därmed också
omfattningen av handelssjöfartens
betalningsansvar.
7.Vänersjöfart samt övrig insjö- och
kustsjöfart (punkt 19)
av Elizabeth Nyström (m), Erling Bager
(fp), Johnny Gylling (kd), Catharina
Elmsäter-Svärd (m), Runar Patriksson
(fp), Sven Bergström (c) och Jan-Evert
Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 19 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 7. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:T298
yrkande 10, 2002/03:T402, 2002/03:T464
yrkande 2 och 2002/03:T466 yrkande 21.
Ställningstagande
EU:s transportministrar har sagt sig
vilja utveckla kustsjöfarten, vilket är
positivt för transporterna. Sverige med
sin långa kust och sina långa vattendrag
skulle tjäna på att kustsjöfarten fick en
renässans. Regeringen bör snarast
redovisa ett handlingsprogram för
kustsjöfarten.
Sjöfarten lämpar sig särskilt väl för
bulktransporter som tillhör de mest
energieffektiva transportformerna. Den
har också begränsad negativ påverkan på
omgivningen i fråga om t.ex. buller och
trängsel. En del transporter kan lockas
över till sjöfart under förutsättning att
hamnar och lastsystem fortlöpande
moderniseras. Detta gäller särskilt
inlandshamnar, framför allt i Vänern och
Mälaren där sjötransporter utgör ett
attraktivt och säkert alternativ jämfört
med järnvägs- och lastbilstransport.
Regeringen bör i det fortsatta arbetet
med farledsavgifterna försöka hitta ett
system som gör att insjöfarten i Sverige
kan tryggas.
En stor del av den trafik som skeppats
via Vänern har nu - efter de omfattande
investeringarna i bannätet och de sänkta
banavgifterna - överförts till järnväg.
Om utvecklingen fortsätter på samma sätt
kommer sjöfartens framtid på Mälaren och
Vänern att vara ytterst osäker. Därmed
förändras också förutsättningarna för
industriell verksamhet. Sjöfarten på
Vänern och Mälaren bör ges samma
förutsättningar som gäller för inre
sjöfart på kontinenten. Där utgör de inre
vattenvägarna en del av
landtransportsystemet och finansieras på
samma sätt som vägar och järnvägar.
Det är nödvändigt att rättvisa
trafikavgifter tas ut med utgångspunkt i
samhällsekonomisk marginalkostnad. Det
skulle omgående göra Vänersjöfarten till
det billigaste alternativet för att
flytta gods mellan Karlstad och Göteborg.
I dag verkar trafikavgifterna i motsatt
riktning.
8.Konkurrenssituationen i hamnar
(punkt 20)
av Elizabeth Nyström (m), Erling Bager
(fp), Catharina Elmsäter-Svärd (m),
Runar Patriksson (fp) och Jan-Evert
Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 20 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 8. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:T231
yrkande 4, 2002/03:T298 yrkande 22 och
2002/03:T321 yrkandena 15 och 16.
Ställningstagande
I Sverige finns i dag ett 50-tal hamnar.
Med jämna mellanrum framförs krav på
olika former av statlig reglering av
hamnverksamheten i syfte att minska
antalet hamnar och därmed också
konkurrensen. Vi anser att detta
resonemang är felaktigt. Hamnar - och
andra godsterminaler - skall finnas där
behovet finns, och marknaden avgör detta
bäst, utan statlig inblandning.
De flesta svenska hamnarna drivs i dag
i form av kommunala monopol, i bolags-
eller förvaltningsform. Kommunala monopol
har inte i något fall visat sig vara en
effektiv verksamhetsform. Även i detta
fall innebär monopolen ofta låga eller
inga krav på lönsamhet och rationell
drift. Som annan kommunal
näringsverksamhet bör även
hamnverksamheten avregleras och
privatiseras.
9.Fritidsbåtsregister (punkt 22 - motiv)
av Elizabeth Nyström (m), Erling Bager
(fp), Johnny Gylling (kd), Catharina
Elmsäter-Svärd (m), Runar Patriksson
(fp) och Jan-Evert Rådhström (m).
Ställningstagande
Enligt vår mening behövs inte något
allmänt fritidsbåtsregister. Regeringen
har inte kunnat redovisa några problem
som skulle lösas med hjälp av ett sådant
register. Det nuvarande privata
båtregistret fyller väl sin funktion och
har inte de nackdelar - bl.a. i form av
olaga förvärvsmöjligheter och ytterligare
statliga avgifter - som det tidigare
statliga registret hade.
10. Fritidsbåtsregister
(punkt 22)
av Claes Roxbergh (mp), Karin Svensson
Smith (v) och Mikael Johansson (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 22 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 10. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:T319 och
motion 2002/03:T429.
Ställningstagande
Frågan om återinförande av ett
obligatoriskt fritidsbåtsregister dras i
en seg och märklig långbänk, enligt vår
mening. Det är förvånansvärt att det
skall vara så svårt att inrätta ett
enkelt register, som en gång fanns och
fungerade bra under några år, men som
sedan revs upp av den borgerliga
regeringen i början av 1990-talet.
Ett obligatoriskt register för
fritidsbåtar över 7 meter och/eller med
motorer på 14 hästkrafter kan vara en
rimlig gräns för registreringen. Det
viktiga är att få en klar och tydlig
siffer- och bokstavsmarkering på skroven
så att sjöräddning, kustbevakning och
hamnansvariga snabbt kan identifiera
ägaren. Det kan handla om att rädda liv,
men också om att få tag i miljömarodörer,
båttjuvar och andra olämpliga båtförare.
Behovet har sedan länge varit akut.
Problemen med att införa ett register är
bagatellartade i jämförelse med de
fördelar systemet ger. Detta kan givetvis
också kombineras med en
ansvarsförsäkring, obligatorisk eller
frivillig.
11. Uppdelning av Luftfartsverket
(punkt 29)
av Elizabeth Nyström (m), Erling Bager
(fp), Johnny Gylling (kd), Catharina
Elmsäter-Svärd (m), Runar Patriksson
(fp), Sven Bergström (c) och Jan-Evert
Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 29 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 11. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:T321
yrkande 23 i denna del, 2002/03:T462
yrkande 21 och 2002/03:T466 yrkande
15.
Ställningstagande
Den sammanblandning av uppgifter som
finns inom Luftfartsverket - med både
myndighetsuppgifter och
produktionsuppgifter - medför en risk för
att de privata aktörer som konkurrerar
med Luftfartsverkets produktionsuppgift
kan missgynnas. Vi anser att statens roll
bör begränsas till myndighetsrollen, dvs.
ha i uppgift att främja ett säkert,
konkurrenskraftigt och miljöanpassat
flyg. Regeringen bör därför snarast
överväga och lämna förslag till en
uppdelning av Luftfartsverket i en
myndighetsdel och en produktionsdel. I
det sammanhanget kan också övervägas att
skilja Luftfartsinspektionen från
Luftfartsverket, så att inspektionen kan
granska alla aktörer på marknaden utifrån
samma förutsättningar. Genom en
uppdelning av Luftfartsverket skulle man
bidra till en stärkt konkurrens inom
luftfarten. Samtidigt skulle statens
kontrollmöjligheter förbättras; en
positiv utveckling av luftfarten
förutsätter en effektiv och väl
fungerande myndighetsutövning. Genom ett
uttalande av riksdagen av denna innebörd
tillgodoses här behandlade motioner.
12. Bolagisering och
privatisering av Luftfartsverkets
produktionsdel (punkt 30)
av Elizabeth Nyström (m), Erling Bager
(fp), Catharina Elmsäter-Svärd (m),
Runar Patriksson (fp) och Jan-Evert
Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 30 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 12. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:T298
yrkande 3 och 2002/03:T321 yrkande 23
i denna del.
Ställningstagande
En uppdelning av Luftfartsverket i
myndighetsuppgifter och i
produktionsuppgifter är ett första
viktigt steg för att få en effektivare
organisation inom luftfarten. Enligt vår
uppfattning bör ett andra steg vara att
bolagisera den del som tilldelas
produktionsuppgifter. En sådan åtgärd
skulle förbättra förutsättningarna för
svenskt flygs internationella utveckling.
Riksdagen bör uttala sig till förmån för
en sådan inriktning.
13. Ägande av flygplatser
(punkt 31)
av Elizabeth Nyström (m), Erling Bager
(fp), Catharina Elmsäter-Svärd (m),
Runar Patriksson (fp), Sven Bergström
(c) och Jan-Evert Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 31 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 13. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:T321
yrkande 21 och 2002/03:T466 yrkande
16.
Ställningstagande
Enligt vår uppfattning saknas det
bärkraftiga skäl för att flygplatser
skall vara i statlig ägo. Tvärtom kan
privatägda flygplatser agera på
marknadsmässiga villkor och därmed få
förbättrade möjligheter att hävda sig.
Ett annat - och angeläget - skäl för
privatisering av statliga flygplatser är
att man härigenom skulle kunna få in
kapital som kan användas för
infrastrukturinvesteringar. Även en
delprivatisering kan vara tänkbar,
åtminstone i ett första skede. De
flygplatser som i första hand bör komma i
fråga är Arlanda, Landvetter och Sturup,
som alla tre genom sin storlek och sina
lägen har goda möjligheter till
lönsamhet. Regeringen bör snarast
förelägga riksdagen ett förslag med detta
innehåll.
14. Avreglering och konkurrens
inom luftfarten (punkt 32)
av Elizabeth Nyström (m), Erling Bager
(fp), Johnny Gylling (kd), Catharina
Elmsäter-Svärd (m), Runar Patriksson
(fp), Sven Bergström (c) och Jan-Evert
Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 32 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 14. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:T298
yrkande 18 och 2002/03:T321 yrkande
20.
Ställningstagande
Konkurrensen inom det svenska
inrikesflyget är fortfarande bristfällig
genom en rad olika etableringshinder. Den
avreglering som genomfördes i branschen
år 1992 har inte gett tillräckligt
resultat. Det är angeläget att åtgärder
av olika slag vidtas för att konkurrensen
inom flyget skall komma till stånd, inte
minst genom att möjligheten för
lågprisföretag att etablera sig på
marknaden underlättas. Det bör ankomma på
regeringen att vidta åtgärder i detta
syfte.
15. Slottidssystemet (punkt 33)
av Elizabeth Nyström (m), Erling Bager
(fp), Johnny Gylling (kd), Catharina
Elmsäter-Svärd (m), Runar Patriksson
(fp) och Jan-Evert Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 33 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 15. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:T203,
2002/03:T298 yrkande 19 och
2002/03:T321 yrkande 19.
Ställningstagande
Vi anser att frågan om slottidssystem
måste få en snar lösning. Det är inte
tillfredsställande att någon konkret
åtgärd ännu inte har vidtagits, och detta
trots att frågan har utretts i olika
sammanhang och att förslag till lösningar
redan finns. Det är viktigt att
Luftfartsverket som myndighet inte agerar
konkurrenshämmande, t.ex. genom att ge
bättre start- och landningstider till SAS
och andra flygbolag som dominerar
marknaden. Nyetablerade flygbolag får
svårt att erhålla attraktiva slottider.
Visserligen är det möjligt i dag för
flygbolagen att byta slottider med
varandra, men det är inte troligt att ett
flygbolag byter bort attraktiva slottider
till konkurrerande eller nystartade
flygbolag. Ett effektivt sätt att komma
till rätta med problemen med
etableringshinder och andra
konkurrensbegränsningar som är en följd
av hittillsvarande system är att införa
någon form av handel med slottider.
Enligt vår uppfattning bör pågående
arbete inom EU för ett gemensamt system
inte hindra att handel med slottider
införs i enlighet med krav i de motioner
som här behandlas. Genom en sådan åtgärd
blir motionerna tillgodosedda i berörd
del.
16. Statens ägande i SAS
(punkt 34)
av Elizabeth Nyström (m), Erling Bager
(fp), Johnny Gylling (kd), Catharina
Elmsäter-Svärd (m), Runar Patriksson
(fp), Sven Bergström (c) och Jan-Evert
Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 34 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 16. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:T298
yrkande 2, 2002/03:T462 yrkande 22 och
2002/03:T466 yrkande 17.
Ställningstagande
Statens ägarandel i SAS bör säljas ut så
snart de marknadsmässiga
förutsättningarna föreligger. Enligt vår
uppfattning finns inget skäl för staten
att ägarmässigt vara engagerad i
flygbolag. Det kan konstateras att ett
SAS med statligt ägande - trots
avregleringen av branschen - har haft och
därtill kunnat behålla en monopolliknande
marknadsställning. Det är olyckligt att
staten både beslutar om branschens
villkor genom regleringar och samtidigt
är ägare till en av aktörerna i
branschen. Även av principiella skäl bör
ägandet av SAS spridas. Vidare kommer en
utförsäljning att generera medel för
användning antingen till amortering av
statsskulden eller investeringar i
infrastrukturen.
17. Flygplatskapaciteten i
Storstockholmsområdet (punkt 35)
av Elizabeth Nyström (m), Erling Bager
(fp), Catharina Elmsäter-Svärd (m),
Runar Patriksson (fp) och Jan-Evert
Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 35 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 17. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:T321
yrkande 22 och 2002/03:T339 samt
avslår motionerna 2002/03:T282,
2002/03:T326, 2002/03:T344,
2002/03:T462 yrkande 23 och
2002/03:T466 yrkandena 18 och 19.
Ställningstagande
Det är viktigt att Storstockholmsområdet
som tillväxtregion ges tillräckliga
förutsättningar för att växtkraften skall
kunna tillgodoses. Samtidigt kan
konstateras att regionen har ett
geografiskt perifert läge. Detta innebär
att tillgängligheten med flyg måste vara
god om regionen skall kunna klara sig i
den internationella konkurrensen. Det bör
också betonas att en tillräcklig
flygkapacitet i Stockholmsområdet
samtidigt är en nationell angelägenhet.
Emellertid råder det en stor brist på
flygplatskapacitet i denna del av
Sverige, vilket skapar stora
trängselproblem. Mot den bakgrunden måste
de hinder som finns för en utökad
flygplatskapacitet undanröjas och frågan
nu få en lösning. Regeringen har i sina
direktiv till Stockholmsberedningen
uttalat att det inte längre är aktuellt
med en ny flygplats i Stockholms södra
delar. Den enda möjligheten som återstår
är Bromma. Denna flygplats bör alltså
finnas kvar. Det bör påpekas att
cityflygplatser finns i de flesta av
världens ledande städer. Allmänflyget
fyller också en viktig funktion, bl.a.
för utbildning av nya piloter och för att
piloter med certifikat skall kunna
upprätthålla sin kompetens när det gäller
antalet flygtimmar. Regeringen har
beslutat, utan att ha angivit något
alternativ, att de båda allmänflygfälten
Tullinge och Barkarby skall läggas ned.
Dessutom är allmänflyget på Bromma hotat.
Det är heller inte möjligt av flera skäl
att allmänflyget får plats på Arlanda.
Det är därför angeläget att det
fastställs vem som skall ha ansvaret för
att huvudstadsregionen inte blir helt
utan möjlighet till allmänflyg inom en
rimlig närhet.
Vi anser att Stockholmsberedningen, som
har att behandla hithörande frågor, bör
ta fasta på de synpunkter som nu har
framförts. Regeringen bör ombesörja att
så sker.
18. Flygplatskapaciteten i
Storstockholmsområdet (punkt 35)
av Claes Roxbergh (mp), Karin Svensson
Smith (v), Sven Bergström (c) och
Mikael Johansson (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 35 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 18. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:T282,
2002/03:T344, 2002/03:T466 yrkandena
18 och 19 och avslår motionerna
2002/03:T321 yrkande 22, 2002/03:T326,
2002/03:T339 och 2002/03:T462 yrkande
23.
Ställningstagande
Vi vill peka på de allvarliga nackdelar
som är förknippade med Bromma flygplats.
Denna flygplats, med sitt centrala läge i
Stockholm, medför en kraftig
miljöstörning genom buller och
luftföroreningar för alla de 100 000-tals
människor som bor i närheten av
flygplatsen. Ytterligare en nackdel är av
säkerhetsmässig art: det omfattande
privatflyget medför statistiskt sett
större risk för haverier - jämfört med
linjeflyget - och det är olyckligt att
sådant flyg tillåts i en storstad.
Samtidigt innebär flygverksamheten att
det inte - vare sig av miljö- eller
säkerhetsskäl - går att bygga nya
bostadsområden på en i övrigt mycket
attraktiv mark. Slutsatsen är att Bromma
bör avvecklas och avtalet mellan staten
och Stockholms stad bör sägas upp. Fram
till avvecklingen bör ingen ökning av
antalet flygrörelser tillåtas.
19. Flygplatskapaciteten i
Storstockholmsområdet (punkt 35)
av Johnny Gylling (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 35 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 19. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:T326 och
2002/03:T462 yrkande 23 samt avslår
motionerna 2002/03:T282, 2002/03:T321
yrkande 22, 2002/03:T339, 2002/03:T344
och 2002/03: T466 yrkandena 18 och 19.
Ställningstagande
Frågan om en tillräcklig
flygplatskapacitet i Stockholmsregionen
är viktig inte bara för den regionen utan
för hela Sverige. Kristdemokraterna anser
dels att Arlanda skall byggas ut, dels
att en ny flygplats nära Stockholm skall
skapas som ersättning för den avveckling
av Bromma efter år 2011 som är nödvändig.
När det för det första gäller Arlanda
kan vi konstatera att dess tredje bana
håller på att färdigställas. När denna
väl tas i bruk kommer den sannolikt att
vara fullt utnyttjad. Det är därför
väsentligt att Luftfartsverket ges goda
möjligheter att - inför förväntad ökad
efterfrågan på kapacitet - ta fram planer-
ingsunderlag för en fjärde bana.
När det för det andra gäller ersättning
för Bromma flygplats vill vi betona
vikten av att Stockholm, som rikets
huvudstad, måste ha goda förbindelser
genom bl.a. en "lokal" flygplats. Detta
är angeläget av flera skäl. Ett är att
affärsflyget till och från Stockholm
måste ha en sådan lokal placering. Ett
annat är att det bör finnas ett
alternativ till Arlanda i framtiden.
Härigenom skapas förutsättningar för
konkurrens mellan flygplatser och
underlättar för t.ex. det viktiga
regionalflyget och för nyetablerade
flygbolag att få tillgång till start- och
landningstider. Bromma fungerar som en
sådan lokal flygplats, men flygplatsen
har en rad nackdelar i form av buller,
utsläpp av skadliga ämnen och
olycksrisker för dem som bor eller vistas
i berörda områden. Det som är
problematiskt är att avtalet för Bromma
löper ut år 2011 utan att regeringen har
presenterat något realistiskt alternativ
till Bromma. Tvärtom har regeringen
slagit fast att en ny flygplats i den
södra delen av Stockholms län "inte är
möjlig". Det kan därför befaras att
regeringen bäddar för att avtalet med
Bromma skall komma att förlängas. För att
Bromma skall kunna avvecklas i samband
med att avtalet löper ut så krävs en ny
flygplats med motsvarande fördelar utan
de nackdelar som har pekats på i
motionen. Vi utgår från att
Stockholmsberedningen ges i uppdrag att
utreda frågan om flygplatskapacitet i
Storstockholmsområdet i enlighet med vad
Kristdemokraterna nu har förordat. Genom
ett uttalande av riksdagen i denna
riktning tillgodoses förslaget i
motionerna 2002/03:T326 (kd) och
2002/03:T462 (kd).
20. Regionalt flyg m.m.
(punkt 38)
av Erling Bager (fp), Runar Patriksson
(fp) och Sven Bergström (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 38 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 20. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:T287,
2002/03:T298 yrkande 20, 2002/03:T430
och 2002/03:T466 yrkande 14.
Ställningstagande
De regionala flygplatserna har en stor
betydelse för utveckling och tillväxt i
landet och kommer - enligt vår bedömning
- att så ha även i framtiden. Inte minst
i glesbygden - oftast i de regioner i
inlandet som har litet
befolkningsunderlag - är det regionala
flyget viktigt. Samtidigt är det svårt
att driva en sådan verksamhet på rent
kommersiella grunder, och för att detta
slags flyg skall kunna överleva måste
flygplatserna ges ett visst statligt
stöd.
Vi är också av den uppfattningen att
driftbidraget till flygplatserna inte kan
sänkas - såsom föreslås i
budgetpropositionen - innan ett nytt
bidragssystem har utretts. Genom ett
uttalande av riksdagen av den nu angivna
innebörden blir här behandlade motioner
tillgodosedda.
21. Skydd mot brottsliga
handlingar (punkt 39)
av Johnny Gylling (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 39 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 21. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:T462 yrkande
20.
Ställningstagande
Vi anser att den hittillsvarande
ordningen för s.k. särskild passagerar-
och bagagekontroll på flygplats inte har
varit tillfredsställande. Den har
nämligen inneburit att en presumtiv
brottsling i förväg kan avgöra när
kontroll bedrivs och därmed, utan risk
för upptäckt, ändra sin planering och
invänta ett bättre tillfälle. Nu har
skärpta bestämmelser införts, vilket
också visar på det behov av en hög
ambitionsnivå som Kristdemokraterna har
motionerat om under flera år. Innebörden
i motion 2002/03:T462 (kd) är att nivån
på luftfartsskyddet måste vara fortsatt
hög och att ambitionen måste vara att
stärka skyddet ytterligare.
22. Riktlinjer m.m. för
trafikupphandlingen (punkt 41)
av Karin Svensson Smith (v) och Sven
Bergström (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 41 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 22. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:T217, och
2002/03:T466 yrkande 9 samt bifaller
delvis motionerna 2002/03: T274,
2002/03:T366, 2002/03:T383 och
2002/03:T496 yrkandena 12-14.
Ställningstagande
Vi anser att statens ansvar för
kollektivtrafik i glesbygd kräver
insatser för att upprätthålla en väl
fungerande trafikförsörjning. Som
motivering vill vi framhålla att staten
har ett ansvar för en väl fungerande
infrastruktur i alla delar av landet.
Detta ansvar omfattar upprätthållande av
kollektivtrafik på rimlig nivå även i
glesbygder. Vidare gäller ansvaret inte
bara interregional trafik utan också
trafik inom länen. I glesbygder är det
svårt att bedriva trafik som är lönsam.
Samtidigt har kollektivtrafiken stor
betydelse för många grupper, inte minst
arbetspendlare samt ungdomar och äldre
runt om i bygderna. Ett tydligt exempel
på att man nu riskerar en avveckling i
stället för en utveckling när det gäller
kollektivtrafiken är att när det avtal om
ekonomiskt bidrag som finns mellan
Rikstrafiken och Länstrafiken i de fyra
nordligaste länen nu kommer att upphöra
nästa år finns en stor risk att bidraget
kan komma att sänkas kraftigt.
Med hänvisning till de problem som
kollektivtrafiken för närvarande har i
glesbygden och då särskilt i de nordliga
länen bör därför riksdagen tillkännage
för regeringen som sin mening att
åtgärder snarast bör genomföras i syfte
att trygga behovet av tillfredsställande
resmöjligheter. Med det sagda tillstyrks
de centerpartistiska motionerna om
kollektivtrafik i glesbygd. I
sammanhanget kan även hänvisas till de
vänsterpartistiska motionerna om en
utveckling av kollektivtrafiken i landet
som väckts under den allmänna
motionstiden hösten 2002.
23. Färjetrafiken över Kvarken
(punkt 42)
av Sven Bergström (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 42 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 23. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:T472 och
bifaller delvis motionerna
2002/03:T256 och 2002/03:T506.
Ställningstagande
Vi anser att färjetrafiken över Kvarken -
mellan Umeå i Västerbotten och Vasa i
Österbotten - är mycket angelägen för
utvecklingen i de berörda regionerna.
Denna trafik är emellertid också
angelägen för EU:s nordliga regioner och
för det arktiska samarbetet. Den svensk-
finska integrationen mellan människor,
mellan offentlig verksamhet och mellan
företag är starkt beroende av goda
kommunikationer. Så är t.ex.
turistnäringen i fjällen beroende av en
bra färjeförbindelse över Kvarken.
Den finska statens starka engagemang
för att säkerställa färjetrafiken kommer
till uttryck genom att verksamheten stöds
med statliga medel. Den svenska staten
tar emellertid inte sitt ansvar genom ett
motsvarande stöd. Detta försämrar
möjligheterna till en positiv utveckling
för såväl Västerbotten som andra delar av
landet, inte minst mot bakgrund av den
strategiska betydelsen av pågående och
planerade projekt för trafikkorridoren
från Norge över Västerbotten till
Finland, Ryssland och de baltiska
länderna.
24. Långsiktig lösning för
Gotlandstrafiken (punkt 43)
av Elizabeth Nyström (m), Erling Bager
(fp), Johnny Gylling (kd), Catharina
Elmsäter-Svärd (m), Runar Patriksson
(fp), Sven Bergström (c) och Jan-Evert
Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 43 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 24. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:T231
yrkandena 1-3, 2002/03:T434,
2002/03:T466 yrkande 22, 2002/03:T489
och 2002/03:N266 yrkande 7.
Ställningstagande
Vi anser att det är angeläget att en
långsiktig lösning för Gotlandstrafiken
nu kommer till stånd. Frågan har utretts
gång på gång utan att regeringen har
presenterat något förslag för riksdagen.
Den senaste utredningen - med ett förslag
om en garanterad transportstandard för
Gotland - innehåller många intressanta
förslag, särskilt det som gäller det
tidigare riksdagsbeslutet om ett
avskaffande av Gotlandstillägget samt en
sänkning av längdmetertaxa. Ett par av
förslagen har visserligen genomförts, men
detta har samtidigt bidragit till att
frågan förhalas ytterligare i
Regeringskansliet. Detta status quo kan
inte längre accepteras. Företagandet på
Gotland blir lidande, eftersom fasta
spelregler är en oundgänglig
förutsättning för att näringslivet skall
kunna verka och utvecklas. Riksdagen bör
ge regeringen detta till känna. Genom en
sådan åtgärd blir de nu berörda
motionerna tillgodosedda.
25. Uppdelning och försäljning av
Posten AB (punkt 49)
av Elizabeth Nyström (m), Catharina
Elmsäter-Svärd (m) och Jan-Evert
Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 49 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 25. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:T337 yrkande
1.
Ställningstagande
Posten är ett monopolföretag som enligt
vår mening försöker strypa all form av
konkurrens. Omorganisationen av Posten
har medfört att Posten inte klarar av att
dela ut brev fem dagar i veckan och
därmed riskerar bryta mot bestämmelserna
i postlagen. Vi anser därför att Posten
AB bör delas upp och privatiseras.
26. Postservice (punkt 50)
av Karin Svensson Smith (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 50 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 26. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:T281,
bifaller delvis motion 2002/03:T298
yrkande 23 och avslår motionerna
2002/03:T265, 2002/03:T294,
2002/03:T297, 2002/03:337 yrkande 2,
2002/03:T387, 2002/03:T398,
2002/03:T463 yrkandena 1 och 2,
2002/03:T469 och 2002/03:T496 yrkande
11.
Ställningstagande
Postens uppgift att agera på en
konkurrensutsatt marknad samtidigt som
den skall ansvara för en fullgod service
är enligt vår uppfattning en uppgift som
är svår att få ihop ekonomiskt. Privata
företag kan åta sig de delar av
verksamheten som är vinstgivande, medan
Posten kan ta hand om de delar som är
kostnadskrävande. Regeringen bör därför
låta utvärdera den samhällsekonomiska
lönsamheten av Postens avreglering och
omorganisation.
Även följderna på arbetsmarknaden och
arbetsmässiga följder måste utvärderas.
Antalet postkontor och serviceställen har
minskat kraftigt och därmed antalet
anställda, vilket i huvudsak har drabbat
kvinnor. Kassaservicen är en starkt
kvinnodominerad verksamhet, och därför är
det flest kvinnor som påverkats av
omstruktureringen. Monotona
arbetsuppgifter har skiljts från mer
kvalificerade uppgifter. Arbetet har
utarmats på kvalitet och omväxling.
Vi anser även att servicen har
försämrats. Informationen till
allmänheten har upplevts som
otillräcklig. Postärenden måste uträttas
på olika ställen. Personal i t.ex.
matbutiker har saknat tillräcklig
utbildning. Antalet postserviceställen
har minskat i stor utsträckning. Därför
menar vi att regeringen även bör låta
utvärdera konsekvenserna för allmänheten
av Postens avreglering och omorganisation
när det gäller service.
Slutligen finner vi att
tillgängligheten för funktionshindrade
och rullstolsburna har försämrats när de
hänvisats till matbutiker och
bensinmackar som inte alltid är
handikappanpassade. Enligt uppgift från
De handikappades riksförbund (DHR) visar
ungefär var tredje serviceställe brister
ur tillgänglighetssynpunkt. Därför vill
vi att regeringen utvärderar
konsekvenserna av Postens avreglering och
omorganisation även när det gäller
tillgänglighet.
Särskilda yttranden
Utskottets beredning av ärendet har
föranlett följande särskilda yttranden. I
rubriken anges inom parentes vilken punkt
i utskottets förslag till riksdagsbeslut
som behandlas i avsnittet.
1. Anslag inom utgiftsområde 22 (punkt 1)
av Elizabeth Nyström (m), Catharina
Elmsäter-Svärd (m) och Jan-Evert
Rådhström (m).
Bakgrund
Trafikutskottet har under beredningen av
detta betänkande arbetat under
förutsättningen att en riksdagsmajoritet
bestående av socialdemokrater,
vänsterpartister och miljöpartister den 4
december 2002 kommer att fastställa
ekonomiska ramar för de olika
utgiftsområdena i den statliga budgeten
för år 2003, som för utgiftsområde 22
Kommunikationer uppgår till 25 858
miljoner kronor. Den av Moderata
samlingspartiet föreslagna ramen var
större, 26 535 miljoner kronor.
Moderata samlingspartiet har i parti-
och kommittémotioner förordat en annan
inriktning av den ekonomiska politiken
och budgetpolitiken. Ett övergripande mål
för den ekonomiska politiken bör vara att
möjliggöra ökad tillväxt. Då måste
utgiftskvoten sänkas. För detta krävs
bl.a. en moderniserad arbetsmarknad,
avregleringar, sänkta skatter och lägre
offentliga utgifter. Antalet sjukskrivna
och förtidspensionerade måste minskas
genom att sjukvård och rehabilitering
förbättras.
Våra förslag syftar också till att
skapa förutsättningar för ett ekonomiskt,
kulturellt och socialt växande Sverige.
Vi vill satsa på en utbildning som ger
alla större möjligheter till ett rikare
liv. Genom en större enskild sektor och
ett starkare civilt samhälle kan både
företag och människor växa. Ännu fler kan
komma in på den ordinarie
arbetsmarknaden. Den sociala tryggheten
ökar också i andra bemärkelser genom att
hushållen får en större ekonomisk
självständighet. Friheten att välja
bidrar både till mångfald, en bättre
kvalitet och en större trygghet. De
enskilda människorna får ett större
inflytande över sina liv.
Vi har föreslagit en långtgående
växling från subventioner och bidrag till
omfattande skattesänkningar för alla,
främst låg- och medelinkomsttagare.
Samtidigt värnar vi de människor som är i
störst behov av gemensamma insatser och
som har små eller inga möjligheter att
påverka sin egen situation. Vi slår också
fast att det allmänna skall tillföras
resurser för att på ett
tillfredsställande sätt kunna genomföra
de uppgifter som måste vara gemensamma.
Avsevärda resurser tillförs t.ex. för att
bryta den ökade sjukfrånvaron och de
ökande förtidspensioneringarna.
Vårt budgetalternativ - med våra
förslag till utgiftstak,
anslagsfördelning och skatteförändringar
- bör ses som en helhet där inte någon
eller några delar kan brytas ut och
behandlas isolerat från de andra. Om
riksdagens majoritet den 4 december
beslutar om ramar för de olika
utgiftsområdena i enlighet med
finansutskottets förslag och därmed
väljer en annan inriktning av politiken,
deltar vi inte i det nu aktuella beslutet
om anslagsfördelning inom utgiftsområde
22.
I det följande redovisar vi i
sammanfattning det moderata alternativet
till politik inom utgiftsområde 22
Kommunikationer, främst i de delar som
rör anslagsberäkningen för år 2003. Vår
politik har närmare utvecklats i
partimotion 2002/03:Fi231 och i
kommittémotionerna 2002/03:T321 och
2002/03: T480.
Utgångspunkter
En väl utbyggd och fungerande
infrastruktur är en förutsättning för att
vardagsliv och arbetsliv skall fungera,
för att företag skall kunna växa och för
att en god utveckling av vårt land och
dess invånares välfärd skall kunna
tryggas. Alla prognoser tyder på att
trafiken på våra vägar kommer att
fortsätta att öka kraftigt. Regeringen
väljer dock att i samarbetet med sina
tillväxtfientliga stödpartier blunda för
de konsekvenser som den ökade trafiken
kommer att få genom ökad belastning,
hårdare slitage och sämre trafiksäkerhet.
De svenska vägarna är i ett mycket dåligt
skick på grund av nedskuret och uteblivet
underhåll de senaste åren. Det är enligt
vår mening angeläget att så fort som
möjligt få i gång de nödvändiga
investeringarna.
Väginfrastruktur
För nästa budgetår föreslår vi en höjning
av anslaget med 2 miljarder kronor,
jämfört med regeringens förslag. Med
denna anslagsnivå skapas ökade resurser
till vägutbyggnad och möjliggörs åtgärder
i syfte att minska antalet dödade i
trafiken. Dessutom kan statsbidraget till
enskilda vägar ökas, vilket ger
landsbygdsboende förbättrade
kommunikationer och ökad vardagstrygghet.
Vad gäller det statliga vägnätet ser vi
en fortsatt utbyggnad av landets
motorvägsnät, med inriktning på en
komplett motorvägsförbindelse mellan de
tre största städerna, samt den nordiska
triangeln, som särskilt angelägen. Inom
storstadsregionerna finns många viktiga
projekt som snarast måste komma till
utförande. För vissa av dessa bör en
alternativ finansieringslösning i form av
PPP väljas.
Vägverkets administrationsanslag kan
enligt vår mening minskas med 60
miljoner kronor för nästa budgetår.
Förslaget innebär en markering av att
arbetet med administrativa
rationaliseringar inom myndigheten bör
fullföljas med kraft.
Järnvägsinfrastruktur
Behovet av investeringar på det svenska
järnvägsnätet är stort. I konkurrensen om
investeringsmedel är det dock viktigt att
utvärdera vilka projekt som kommer att
vara ekonomiskt lönsamma.
Investeringsbesluten måste baseras på
gedigna såväl tekniska som miljömässiga
och samhällsekonomiska analyser.
Underhållet av spåranläggningarna är
eftersatt, och tendensen är att det
avhjälpande underhållet ökar på bekostnad
av det förebyggande.
För närvarande täcker staten en stor
del av underhållskostnaderna med
budgetmedel. Trafikslagens kostnader
skall så långt det är möjligt bäras av
den egna verksamheten. Därför bör enligt
vår uppfattning drift- och
underhållskostnaderna på järnvägsområdet
huvudsakligen täckas av trafikavgifter.
Regeringen bör därför återkomma med
förslag om höjda banavgifter. För nästa
budgetår har vi mot denna bakgrund
inräknat en avgiftshöjning med 690
miljoner kronor.
På samma sätt som genomförs inom
Vägverket bör även Banverket
effektivisera sin administration.
Motsvarande anslag bör räknas ned med 40
miljoner kronor, jämfört med regeringens
förslag.
Vi vill i sammanhanget rikta kritik mot
att utskottsmajoriteten anger att en
utgångspunkt för det fortsatta arbetet
inom politikområdet är att
Norrbotniabanan skall byggas. Att utan
någon ingående prövning peka ut ett
enskilt investeringsprojekt föregriper
pågående planeringsprocess och
undergräver planeringssystemets
trovärdighet och legitimitet. Med hänsyn
dessutom till att projektet preliminärt
har kostnadsberäknats till minst 12
miljarder kronor samtidigt som dess
samhällsekonomiska nytta är oklar finns
betydande risk för misshushållning.
Enligt vår mening bör investeringar
planeras med stor omsorg för att trygga
en effektiv medelsanvändning. Det innebär
att Norrbotniabanan, i likhet med alla
andra investeringsprojekt, bör prövas
efter dess samhällsekonomiska nytta och
inte efter dess eventuella politiska
värde framsprunget i sena förhandlingar
om regeringsmakten.
Övriga områden
Vi är motståndare till statliga
näringsstöd och därmed också till det
statliga sjöfartsstödet, som nyligen
byggts ut till att också omfatta
passagerarfärjor i internationell trafik.
Stödet bör enligt vår uppfattning
upphöra. Med vårt förslag blir
Rederinämnden överflödig, varför dess
administrationsanslag på drygt 3 miljoner
kronor kan avvecklas.
Anslaget för ersättning för
fritidsbåtsändamål är, menar vi,
egentligen en restpost i Sjöfartsverkets
verksamhet med en endast begränsad
koppling till fritidsbåtar. Det bör
därför för nästa budgetår minskas med 30
miljoner kronor, jämfört med regeringens
förslag. Sjöfartsverkets kostnader bör
generellt kunna minskas genom fortsatt
rationalisering och en förändrad
organisation, inte minst inom
sjöräddningsverksamheten.
Regeringen föreslår att 790 miljoner
kronor anvisas till trafikupphandling.
Vårt budgetalternativ innebär en
besparing om 100 miljoner kronor, jämfört
med regeringens förslag. Genom en
effektiviserad upphandlingsorganisation
och ett ökat samarbete med
trafikhuvudmännen bör en rimlig
trafikstandard kunna upprätthållas även
med den lägre anslagsnivå som vi
förordar. Andra trafiklösningar än
tågtrafik bör också kunna prövas.
Staten har under många år lämnat
ersättning till Posten för
upprätthållande av grundläggande
kassaservice i hela landet. För nästa år
föreslår regeringen 400 miljoner kronor.
Vi motsätter oss inte att staten bidrar
till kassaservice i de fall
förutsättningar för kommersiell
verksamhet saknas, men då skall
verksamheten handlas upp. Kraven på
service bör definieras till omfång och
innehåll, korrekta anbudshandlingar bör
upprättas och upphandlingen bör även i
övrigt genomföras med iakttagande av de
regler som gäller för offentlig
upphandling enligt svensk lag och
gemenskapsrätten. Med hänvisning härtill
avstyrker vi regeringens förslag till
ersättning till Posten AB.
2. Anslag inom utgiftsområde 22 (punkt 1)
av Erling Bager (fp) och Runar
Patriksson (fp).
Bakgrund
Trafikutskottet har under beredningen av
detta betänkande arbetat under
förutsättningen att en riksdagsmajoritet
bestående av socialdemokrater,
vänsterpartister och miljöpartister den 4
december 2002 kommer att fastställa
ekonomiska ramar för de olika
utgiftsområdena i den statliga budgeten
för år 2003, som för utgiftsområde 22
Kommunikationer uppgår till 25 858
miljoner kronor. Den av Folkpartiet
liberalerna föreslagna ramen var mindre,
24 940 miljoner kronor. Under
förutsättning att riksdagen beslutar i
enlighet med finansutskottets förslag
deltar vi inte i det nu aktuella beslutet
om anslagsfördelning inom utgiftsområde
22.
I det följande redovisar vi i
sammanfattning Folkpartiets
transportpolitiska alternativ,
huvudsakligen i de delar som rör
beräkningen av anslag inom utgiftsområde
22 Kommunikationer. Partiets politik har
utvecklats närmare i partimotion
2002/03:Fi232 samt i kommittémotion
2002/03:T298.
Utgångspunkter
Fungerande kommunikationer är en
förutsättning för att tillväxt skall
kunna skapas. För enskilda människors
välfärd är också goda kommunikationer
avgörande. Bra kommunikationer
underlättar arbetspendling och därmed
möjligheterna att bo och arbeta på olika
platser. En väl utformad trafikpolitik är
av allra största betydelse även sett ur
ett företags- eller regionalpolitiskt
perspektiv. Tyvärr finns det stora
brister i dagens infrastruktur, inte
minst i form av undermåliga och trasiga
vägar som effektivt hindrar t.ex.
råvarutransporter till industrin.
Folkpartiet anser att det främst måste
satsas på vägarna den närmaste tiden, och
vi har därför för detta ändamål avsatt
mer medel än regeringen. Det är vidare
enligt vår mening viktigt med alternativa
finansieringsformer inom
infrastrukturområdet. Vi är därför
beredda att positivt pröva s.k. PPP-
finansiering av vägar och järnvägar.
Väg och järnväg
Det behövs ökade medel för att förbättra
vägnätet. Därför föreslår vi för
budgetåret 2003 att 1 miljard kronor
anslås utöver vad som föreslås i
budgetpropositionen.
Folkpartiet anser att det är angeläget
att det befintliga järnvägsnätet får
pengar som skall användas till att få
nätet att fungera och hålla en hög
kvalitet. Vad gäller nyinvesteringar i
järnvägsnätet anser Folkparitet att man i
första hand skall satsa på sådana projekt
som har en stor samhällsekonomisk
betydelse. I dagens ansträngda budgetläge
har vi därför avsatt 1,7 miljarder kronor
mindre än regeringen till järnvägarna.
Härutöver innebär vårt budgetalternativ
besparingar på Vägverkets och Banverkets
administrationsanslag med sammanlagt 155
miljoner kronor.
Vi vill i sammanhanget rikta kritik mot
att utskottsmajoriteten anger att en
utgångspunkt för det fortsatta arbetet
inom politikområdet är att
Norrbotniabanan skall byggas. Att utan
någon ingående prövning peka ut ett
enskilt investeringsprojekt föregriper
pågående planeringsprocess och
undergräver planeringssystemets
trovärdighet och legitimitet. Med hänsyn
dessutom till att projektet preliminärt
har kostnadsberäknats till minst 12
miljarder kronor samtidigt som dess
samhällsekonomiska nytta är oklar finns
betydande risk för misshushållning.
Enligt vår mening bör investeringar
planeras med stor omsorg för att trygga
en effektiv medelsanvändning. Det innebär
att Norrbotniabanan, i likhet med alla
andra investeringsprojekt, bör prövas
efter dess samhällsekonomiska nytta och
inte efter dess eventuella politiska
värde framsprunget i sena förhandlingar
om regeringsmakten.
Luftfart
På många håll har de regionala
flygplatserna spelat en stor roll för
mindre orter i deras kontakt med övriga
Sverige. Folkpartiet anser att dessa
regionala flygplatser också i framtiden
har stor betydelse och måste ges ett
visst statligt stöd för att kunna
överleva. Detta är inte minst viktigt i
våra glesbygdsområden. Regeringen
föreslår i budgeten en viss nedtrappning
av driftbidraget till de regionala
flygplatserna och aviserar samtidigt ett
nytt bidragssystem från 2004. Folkpartiet
anser att driftbidraget inte kan sänkas
innan ett nytt bidragssystem utretts. Mot
denna bakgrund förordar vi att anslaget
för driftbidrag till kommunala
flygplatser återställs och räknas upp med
5 miljoner kronor.
3. Anslag inom utgiftsområde 22 (punkt 1)
av Johnny Gylling (kd).
Bakgrund
Trafikutskottet har under beredningen av
detta betänkande arbetat under
förutsättningen att en riksdagsmajoritet
bestående av socialdemokrater,
vänsterpartister och miljöpartister den 4
december 2002 kommer att fastställa
ekonomiska ramar för de olika
utgiftsområdena i den statliga budgeten
för år 2003, som för utgiftsområde 22
Kommunikationer uppgår till 25 858
miljoner kronor. Under förutsättning att
riksdagen beslutar i enlighet med
finansutskottets förslag deltar vi inte i
det nu aktuella beslutet om
anslagsfördelning inom utgiftsområde 22.
Den av Kristdemokraterna föreslagna ramen
var större, 29 119 miljoner kronor.
I det följande redovisar vi i
sammanfattning våra uppfattningar och
förslag rörande kommunikationspolitiken,
främst i de delar som rör
anslagsberäkningen för år 2003. Vår
politik har närmare utvecklats i
partimotion 2001/02:Fi233 samt i
kommittémotion 2002/03:T462.
Utgångspunkter
Kristdemokraternas syn på kommunikationer
har två utgångspunkter: välstånd och
miljöhänsyn. Bra kommunikationer är en
förutsättning för att vårt land skall
kunna öka sysselsättning, tillväxt och
välstånd. För ett glesbefolkat land som
Sverige med långa avstånd har
transporterna särskilt stor betydelse.
Men transporterna innebär otvetydigt en
miljöbelastning. Därför krävs ytterligare
insatser för att minska de skadliga
utsläppen. För långsiktig hållbarhet
måste de mest miljövänliga alternativen
utvecklas. I enlighet härmed måste
järnvägens och sjöfartens ställning
stärkas samtidigt som fossila bränslen
fasas ut ur vägtrafiken.
Kristdemokraterna anser vidare att det
finns en rad angelägna investeringar som
bör tidigareläggas och effektiviseras
genom att projekt genomförs i partnerskap
med den privata sektorn (PPP). Mot denna
bakgrund bör ramen för utgiftsområdet
utökas med 3 261 miljoner kronor år 2003
jämfört med regeringens beräkning
Väg och järnväg
Regeringens transportpolitik har
inneburit att eftersläpningarna i de
uppställda investeringsplanerna
accelererat ytterligare. Likaså är
vägunderhållet eftersatt på ett
oacceptabelt sätt. Utvecklingen för
Sverige allt längre ifrån de
transportpolitiska målen.
För underhåll och investeringar i
vägar, järnvägar och farleder under
perioden 2003-2004 avsätter
Kristdemokraterna 4,3 miljarder kronor
mer i anslag än vad regeringen
föreslagit. Av detta reserveras 1 miljard
kronor till ett förbättrat vägunderhåll,
varav 300 miljoner kronor för år 2003.
Anslagsposten drift och underhåll av
enskilda vägar föreslås öka med 10 %;
detta innebär en årlig ökning med 60
miljoner kronor i förhållande till
regeringens förslag. För att stärka
järnvägen som transportsätt satsar
Kristdemokraterna under perioden 200
miljoner kronor mer än regeringen på
banhållning.
Kristdemokraterna avvisar liksom förra
året regeringens förslag om en låneram i
Riksgäldskontoret om 3 miljarder kronor
för år 2003 till ett antal ospecificerade
väg- och järnvägsprojekt, inkluderande
åtgärder för bärighet och tjälsäkring.
Dessa investeringar och reinvesteringar
förmår regeringen inte inrymma under
utgiftstaket. Åtgärder för att höja
standarden på befintliga väg- och
järnvägssträckor bör i enlighet med
budgetlagens huvudregel finansieras med
anslag över statsbudgeten.
Kristdemokraterna inrymmer därför denna
infrastruktursatsning inom utgiftstaket.
Finansiering av infrastruktur genom lån
skall vara reserverat för nyinvesteringar
i form av sammanhållna och tydligt
avgränsade projekt. Som ett långsiktigt
alternativ till regeringens kortsiktiga
lånepolitik efterlyser Kristdemokraterna
ett omfattande program för investeringar
i partnerskap med den privata sektorn
(PPP, public-private partnership).
Vi vill i sammanhanget rikta kritik mot
att utskottsmajoriteten anger att en
utgångspunkt för det fortsatta arbetet
inom politikområdet är att
Norrbotniabanan skall byggas. Att utan
någon ingående prövning peka ut ett
enskilt investeringsprojekt föregriper
pågående planeringsprocess och
undergräver planeringssystemets
trovärdighet och legitimitet. Med hänsyn
dessutom till att projektet preliminärt
har kostnadsberäknats till minst 12
miljarder kronor samtidigt som dess
samhällsekonomiska nytta är oklar finns
betydande risk för misshushållning.
Enligt vår mening bör investeringar
planeras med stor omsorg för att trygga
en effektiv medelsanvändning. Det innebär
att Norrbotniabanan, i likhet med alla
andra investeringsprojekt, bör prövas
efter dess samhällsekonomiska nytta och
inte efter dess eventuella politiska
värde framsprunget i sena förhandlingar
om regeringsmakten.
Effektivisering av myndigheter m.m.
Det ansträngda ekonomiska läget i Sverige
i dag innebär att vissa nedprioriteringar
behöver göras i förhållande till
regeringens budget, vilken står på en
osäker finansiell grund.
Kristdemokraterna har noggrant prövat
möjligheterna att genom en
effektivisering av verksamheten spara på
administrationsanslagen. Enligt vår
bedömning är det för budgetåret 2003
möjligt att uppnå en besparing med
sammanlagt 39 miljoner kronor.
Minskningen bör föredelas på anslagen
till Vägverket, Banverket, Rikstrafiken,
SIKA, Post- och telestyrelsen samt på
anslagen för viss internationell
verksamhet och informationsteknik.
4. Anslag inom utgiftsområde 22 (punkt 1)
av Sven Bergström (c).
Bakgrund
Trafikutskottet har under beredningen av
detta betänkande arbetat under
förutsättningen att en riksdagsmajoritet
bestående av socialdemokrater,
vänsterpartister och miljöpartister den 4
december 2002 kommer att fastställa
ekonomiska ramar för de olika
utgiftsområdena i den statliga budgeten
för år 2003, som för utgiftsområde 22
Kommunikationer uppgår till 25 858
miljoner kronor. Den av Centerpartiet
föreslagna ramen var större, 27 568
miljoner kronor. Under förutsättning att
riksdagen beslutar i enlighet med
finansutskottets förslag deltar vi inte i
det nu aktuella beslutet om
anslagsfördelning inom utgiftsområde 22.
Centerpartiet har i partimotion
2002/03:Fi234 och i kommittémotionerna
2002/03:T466 och 2002/03:T478 redovisat
sin syn på de kommunikationspolitiska
frågorna. I våra motioner lägger vi fram
ett antal förslag som, om de genomfördes,
skulle ge hela Sverige bättre
kommunikationer. I det följande
sammanfattar jag vårt alternativ till
kommunikationspolitik, främst i de delar
som rör beräkningen av anslag inom
utgiftsområdet. Våra anslagsyrkanden
återfinns i motion 2002/03:T478.
Utgångspunkter
Väl fungerande kommunikationer och en väl
underhållen infrastruktur utgör
grundförutsättningar för att åstadkomma
livskraft i hela landet och för att hejda
den sociala och regionala klyvningen.
Utan en god infrastruktur förlamas
möjligheterna till utveckling i landets
regioner. För att människor och företag
skall våga investera i alla delar av
landet måste de veta att infrastrukturen
garanteras på såväl kort som lång sikt.
En nödvändig utgångspunkt för ett
hållbart transportsystem är vidare att
skapa ett grönt och sammanhållet
transportsystem. För att uppnå detta
måste mer trafik, både för människor och
för gods, flyttas från väg till järnväg
och andra mer miljövänliga transportslag.
Kollektivtrafiken måste ges utrymme för
utveckling. Även teknik och drivmedel
måste utvecklas. Användningen av fossila
bränslen måste minska och på sikt helt
fasas ut till förmån för mer miljövänliga
drivmedel. En anpassning av
transportsystemet i hållbar riktning
kräver åtgärder på både kort och lång
sikt. Omställningen måste ske på ett
sådant sätt att det är möjligt att bo och
verka på landsbygden, i små orter och
större städer. Detta ställer extra stora
krav på att vi har ett sammanhållet
transportsystem - ett system som har
möjligheter att samordna de olika
transportslagen.
Väg och järnväg
Dåliga vägar kostar årligen människor och
företag stora summor. Fordon körs sönder,
gods kommer inte fram i tid, vägar stängs
av och trafiksäkerheten försämras. Det
behövs mer medel till drift och
underhåll, bärighet, tjälsäkring och
rekonstruktion men också resurser till
byggande av vägar och järnvägar för att
få bort flaskhalsar och skapa en säkrare
och mer funktionell infrastruktur.
Centerpartiet anser att
väghållningsanslaget för år 2003 bör
räknas upp med 1,7 miljarder kronor för
att Vägverket skall kunna börja ta igen
det eftersläpande underhållet och för att
angelägna investeringar skall komma till
stånd. I den fortsatta
investeringsplaneringen är det vidare
enligt vår mening viktigt att ta vara på
möjligheten att genom s.k. PPP-
finansiering påskynda och effektivisera
väg- och järnvägsbyggande.
Centerpartiet vill vidare klargöra att
mer resurser behövs för att vidmakthålla
standarden på det viktiga enskilda
vägnätet. För att ta igen eftersatt
underhåll och för att de enskilda vägarna
skall kunna rustas och fylla sin funktion
har Centerpartiet avsatt 170 miljoner
kronor mer än regeringen för år 2003.
Enligt vår uppfattning bör såväl
Vägverket som Banverket kunna
effektivisera sin administration
ytterligare. Mot den bakgrunden bör
verkens administrationsanslag räknas ned
för nästa budgetår, med 60 miljoner
kronor respektive 30 miljoner kronor.
Norrbotniabanan
Jag vill i detta sammanhang rikta kritik
mot att utskottsmajoriteten i fråga om
Norrbotniabanan på ett anmärkningsvärt
sätt går ifrån det normala sättet att
bereda ett ärende. Att utan
beslutsunderlag och utan någon ingående
prövning bestämma att "Norrbotniabanan
skall byggas" föregriper pågående
planeringsprocess och undergräver
planeringssystemets trovärdighet och
legitimitet. Med hänsyn dessutom till att
projektet preliminärt har
kostnadsberäknats till minst 12 miljarder
kronor samtidigt som den
samhällsekonomiska nyttan inte är
klarlagd, är utskottsmajoritetens sätt
att hantera frågan mycket märklig.
Centerpartiet har en positiv
grundinställning till projekt
Norrbotniabanan, men vi är mycket
angelägna om att ett bra beslutsunderlag
skall tas fram innan det är dags att göra
en slutlig värdering och gå till beslut
om projektet. Nu riskerar Norrbotniabanan
att bli ännu ett äventyrligt ekonomiskt
projekt enligt principen: först ett
rejält beslut, därefter framtagning av
beslutsunderlag, miljöprövning etc.
Enligt min mening bör investeringar
planeras med stor omsorg för att trygga
en effektiv medelsanvändning och
långsiktiga behov. Det innebär att
Norrbotniabanan, i likhet med alla andra
investeringsprojekt, bör prövas efter
dess samhällsekonomiska nytta och inte
efter dess eventuella politiska värde
framsprunget i sena förhandlingar om
regeringsmakten.
Kollektivtrafik
Minskade statsbidrag i kombination med
att staten samtidigt kraftigt har höjt
diesel- och fordonsskatterna samt att
kostnaderna för upphandling av trafiken
ökar dramatiskt, är på väg att leda till
en drastisk neddragning av
kollektivtrafiken. De ekonomiskt
ansträngda kommunerna och landstingen har
inga möjligheter att satsa de nödvändiga
resurser som krävs när staten drar sig
tillbaka. I många län har Länstrafiken
redan tvingats dra ned på sin verksamhet;
turtätheten minskar och en del linjer
läggs ned helt. Denna utveckling måste
förhindras. Centerpartiet avsätter därför
100 miljoner kronor till stöd för
kollektivtrafiken i glesbygd.
5. Sjösäkerhetsbyrån (EMSA) (punkt 24)
av Erling Bager (fp), Johnny Gylling
(kd) och Runar Patriksson (fp).
Vi delar Annelie Enochsons bedömning att
Göteborg på goda grunder har särskilda
förtjänster som lokaliseringsort för den
nya europeiska sjöfartsmyndigheten.
Syftet med denna myndighet är att verka
för förbättrad miljö och säkerhet inom
sjöfarten. Det är frågor där Sverige som
en framträdande sjöfartsnation har ett
stort förtroendekapital och där Göteborg
utmärker sig med en särskild unik
kompetens. Göteborg är exempelvis ett
viktigt transportcentrum och har Nordens
största hamn, vilken dessutom är den enda
hamnen i Norden med transocean
linjetrafik. Cirka 60 % av landets
containertrafik passerar Göteborg, och så
gott som all oljetransport till Sverige
sker via Göteborgs hamn. Hamnen har
vidare en omfattande persontrafik.
Göteborg erbjuder även högre utbildning
och forskning inom området genom de
nautiska institutionerna på Chalmers
tekniska högskola, Sjöfartens
analysinstitut och Transporträtten på
Handelshögskolan. I regionen finns vidare
en lång rad specialiserade transport- och
distributionsföretag som gör Göteborg
till ett transport- och
kommunikationscentrum för hela
Skandinavien. Vi anser mot denna bakgrund
att Sverige aktivt bör verka för att den
nya europeiska sjöfartsmyndigheten
lokaliseras till Göteborg.
6. Flygplatskapaciteten i
Storstockholmsområdet (punkt 35)
av Börje Vestlund (s).
Miljöhänsyn, säkerhetsfrågor och
markanvändningsperspektiv utgör tre
viktiga skäl för att så snart som möjligt
fastställa ett datum för Brommas
nedläggning som reguljär flygplats.
Redan i dag överstiger bullernivån för
de ca 25 000 stockholmare som bor i
området maxnivån utomhus, som är satt
till 70 dBA. I dag lider många Brommabor
fysiskt av dålig luft, buller och
föroreningar, med flyget som en viktig
orsak. Det är ur ett säkerhetsperspektiv
olämpligt med flygplatsens placering i
ett tättbefolkat område i absolut
anslutning till Stockholms centrala
delar. Eftersom marken ligger så centralt
och mitt i redan bebyggt område vore det
idealiskt för bostadsbebyggelse, vilket
verkligen behövs.
Att Bromma som flygplats är
förhållandevis liten innebär inte att den
verksamhet som där sker i dag är
betydelselös. Stockholm behöver flyget,
men en flygplats på Bromma är olämplig,
vilket konstaterats redan i tidigare
skeden av flygplatsens historia.
Uppgifter i medierna gör därtill gällande
att Arlanda flygplats uppvisar en
avmattning i flygaktivitet orsakad av
bl.a. nedgången inom IT- och
telekombranschen samt följder av
terrordåden i USA den 11 september 2001.
Arlandas kapacitet borde därför beaktas
när frågan om Brommas nedläggning
diskuteras och utreds. Luftfartsverket
och Stockholms stad har undertecknat ett
avtal beträffande Bromma flygplats som
går ut år 2011, vilket måste innebära det
definitiva slutdatumet för Bromma som
flygplats.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2002/03:1 Utgiftsområde 22
Kommunikationer
Regeringen (Näringsdepartementet)
föreslår i budgetpropositionen för 2003
(prop. 2002/03:1 utg.omr. 22)
1. att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1997:620) om upphävande av lagen
(1939:608) om enskilda vägar,
2. att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(2000:1335) om kreditering på skattekonto
av stöd till kommuner för anläggande av
lokala telenät,
3. att riksdagen godkänner att
regeringen för 2003 får besluta om en
låneram i Riksgäldskontoret på högst
1 295 000 000 kr för genomförande av
prioriterade vägprojekt 2003,
4. att riksdagen godkänner att
regeringen för 2003 får besluta om en
låneram i Riksgäldskontoret på
295 000 000 kr för Vägverket och
Banverket tillsammans, för att finansiera
kapitaltillskottet till Svedab samt
räntan för detta lån,
5. att riksdagen godkänner att
regeringen får besluta om en låneram för
vägprojektet Hogdal-Nordby på 115 000 000
kr som inkluderar räntekostnaden för
lånet,
6. att riksdagen bemyndigar regeringen
att under 2003 för ramanslaget 36:2
Väghållning och statsbidrag ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive
tidigare gjorda åtaganden medför utgifter
på högst 33 900 000 000 kr efter 2003,
7. att riksdagen bemyndigar regeringen
att under 2003 för ramanslaget 36:4
Banverket: Banhållning och
sektorsuppgifter ingå ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare
åtaganden medför utgifter på högst
9 200 000 000 kr efter 2003,
8. att riksdagen bemyndigar regeringen
att under 2003 för Botniabanan ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive
tidigare gjorda åtaganden innebär
utgifter på högst 25 000 000 000 kr efter
år 2003,
9. att riksdagen godkänner att
regeringen för 2003 får besluta om en
låneram i Riksgäldskontoret om högst
8 795 000 000 kr för Banverket för
investeringar i eldrifts- och
teleanläggningar, telenätsutrustning,
projekteringslager, rörelsekapital samt
för vissa investeringar i
Stockholmsområdet 1983 enligt avtal
mellan staten och Stockholms läns
landsting,
10. att riksdagen godkänner att
regeringen för 2003 får besluta om en
låneram i Riksgäldskontoret om högst
1 713 000 000 kr för genomförande av
prioriterade järnvägsprojekt 2003,
11. att riksdagen bemyndigar regeringen
att ge Affärsverket Statens järnvägar
samt de nya verksamheter som numera
bedrivs i bolag finansiella befogenheter
2003 i enlighet med vad regeringen
förordar,
12. att riksdagen godkänner ekonomiska
mål och investeringsplan för
Sjöfartsverket för perioden 2003-2005 i
enlighet med vad regeringen förordar,
13. att riksdagen bemyndigar regeringen
att fastställa utdelning och
skattemotsvarighet för Sjöfartsverket i
enlighet med vad regeringen förordar,
14. att riksdagen bemyndigar regeringen
att för 2003 ge Sjöfartsverket
finansiella befogenheter i enlighet med
vad regeringen förordar,
15. att riksdagen godkänner vad
regeringen förordar om Handelsflottans
kultur- och fritidsråd,
16. att riksdagen godkänner ekonomiska
mål och investeringsplan för
Luftfartsverket för perioden 2003-2005 i
enlighet med vad regeringen förordar,
17. att riksdagen bemyndigar regeringen
att fastställa utdelning och
skattemotsvarighet för Luftfartsverket i
enlighet med vad regeringen förordar,
18. att riksdagen bemyndigar regeringen
att för 2003 ge Luftfartsverket
finansiella befogenheter i enlighet med
vad regeringen förordar,
19. att riksdagen bemyndigar regeringen
att under 2003 för ramanslaget 36:13
Rikstrafiken: Trafikupphandling ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive
tidigare gjorda åtaganden innebär
utgifter på högst 3 950 000 000 kr under
åren 2004-2009,
20. att riksdagen godkänner vad
regeringen förordar om Statens
haverikommission,
21. att riksdagen bemyndigar regeringen
att under 2003 för ramanslaget 37:2
Upphandling av samhällsåtaganden ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive
tidigare åtaganden innebär utgifter på
högst 200 000 000 kr under åren
2004-2005,
22. att riksdagen för budgetåret 2003
anvisar anslagen under utgiftsområde 22
Kommunikationer enligt följande
uppställning: (i tkr):
36:1 Vägverket: Administration, ramanslag
1 010 555
36:2 Väghållning och statsbidrag,
ramanslag 14 923 449
36:3 Banverket: Administration, ramanslag
754 161
36:4 Banverket: Banhållning och
sektorsuppgifter, ramanslag 7 063 972
36:5 Ersättning till Statens järnvägar
för kostnader i samband
med utdelning från AB Swedcarrier m.m.,
ramanslag 45 000
36:6 Från EG-budgeten finansierade stöd
till transeuropeiska
nätverk, ramanslag 200 000
36:7 Ersättning för fritidsbåtsändamål
m.m., obetecknat anslag 71 000
36:8 Ersättning till viss kanaltrafik
m.m., obetecknat anslag 62 660
36:9 Sjöfartsregistret, ramanslag 4 369
36:10 Rederinämnden: Administration,
ramanslag 3 047
36:11 Driftbidrag till kommunala
flygplatser, obetecknat anslag 94 900
36:12 Rikstrafiken: Administration,
ramanslag 11 319
36:13 Rikstrafiken: Trafikupphandling,
ramanslag 790 000
36:14 Viss internationell verksamhet,
ramanslag 7 500
36:15 Statens väg- och
transportforskningsinstitut, ramanslag33
245
36:16 Statens institut för
kommunikationsanalys, ramanslag 48 742
37:1 Post- och telestyrelsen:
Förvaltningskostnader för vissa
myndighetsuppgifter, ramanslag 11 941
37:2 Upphandling av samhällsåtaganden,
ramanslag 153 484
37:3 Ersättning till Posten AB (publ.)
för grundläggande
kassaservice, ramanslag 400 000
37:4 Ersättning till SOS Alarm Sverige AB
för alarmeringstjänst
enligt avtal, ramanslag 144 000
37:5 Informationsteknik:
Telekommunikation m.m.,
ramanslag 25 000
Summa 25 858 344
Propositionens lagförslag är fogade som
bilaga 2 till betänkandet.
Motioner från allmänna motionstiden
hösten 2002
2002/03:T203 av Carl-Axel Johansson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
fördelning av slottider för flyget.
2002/03:T205 av Nils Fredrik Aurelius
(m):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som i motionen anförs
om färjetrafik till och från Öland.
2002/03:T212 av Annelie Enochson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
lokalisering av den europeiska
sjösäkerhetsbyrån till Göteborg.
2002/03:T217 av Håkan Larsson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
statens ansvar för kollektivtrafik i
glesbygd.
2002/03:T226 av Gunilla Tjernberg (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
nödvändigheten av ett skyndsamt
klarläggande av vem som skall vara
huvudman för trafikförbindelsen mellan
Holmön och fastlandet.
2002/03:T231 av Marietta de Pourbaix-
Lundin (m):
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om hamnalternativen i
Gotlandstrafiken.
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om beslut som säkerställer nytt
tonnage i Gotlandstrafiken.
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om sänkning av längdmetertaxan.
4. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett avskaffande av
stuverimonopolet för att möjliggöra
sänkta fraktkostnader.
2002/03:T235 av Sofia Larsen och Eskil
Erlandsson (båda c):
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förrättningskostnader för
vägföreningar.
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om höjda statsbidrag till de
enskilda vägarna.
2002/03:T245 av Johan Linander (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
öppethållandet i Falsterbokanalen.
2002/03:T247 av Lilian Virgin och
Christer Engelhardt (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att utreda möjligheten att förlägga en
samlokaliserad sjöräddning och kustradio
till Gotland.
2002/03:T249 av Jeppe Johnsson och Sten
Tolgfors (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
finansieringen av isbrytningen.
2002/03:T251 av Annika Qarlsson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att bidragen till det enskilda vägnätet
bör öka.
2002/03:T256 av Yvonne Ångström (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att utreda förutsättningarna att ge
statligt stöd till färjetrafiken över
Kvarken mellan Umeå och Vasa.
2002/03:T264 av Cecilia Magnusson och
Anita Sidén (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
farledsavgifter.
2002/03:T265 av Christina Axelsson och
Sonia Karlsson (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
tillgänglighet hos posten.
2002/03:T272 av Kerstin Heinemann m.fl.
(fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som i motionen anförs
om utredning angående ändringar i lagar
som gäller för färdtjänstverksamhet.
2002/03:T274 av Roger Karlsson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att ge Rikstrafiken i uppdrag att
upphandla persontrafik på TGOJ-banan
mellan Nyköping/Oxelösund och Flen.
2002/03:T275 av Cecilia Magnusson och
Anita Sidén (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
Landvetters flygplats.
2002/03:T280 av Agne Hansson (c):
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inte genomföra den s.k.
BREV-utredningens förslag om att överföra
allmänna vägar till enskilda.
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att behålla den statliga
bidragsandelen till enskilda väghållare
på minst 60 %.
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ökade resurser till det
enskilda vägnätet i Kalmar län.
2002/03:T281 av Karin Thorborg m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att låta utvärdera den
samhällsekonomiska lönsamheten av Postens
avreglering och omorganisation.
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att låta utvärdera följderna på
arbetsmarknaden och arbetsmässiga följder
av Postens avreglering och
omorganisation.
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att låta utvärdera
konsekvenserna för allmänheten av Postens
avreglering och omorganisation när det
gäller service.
4. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att låta utvärdera
konsekvenserna av Postens avreglering och
omorganisation när det gäller
tillgänglighet.
2002/03:T282 av Karin Svensson Smith
m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att avveckla Bromma flygfält.
2002/03:T283 av Camilla Sköld Jansson
(v):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att regeringen skall återkomma med
förslag på ett förändrat
statsbidragssystem för enskilda vägar.
2002/03:T286 av Håkan Juholt (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
behovet av en tillsynsmyndighet för
färdtjänst.
2002/03:T287 av Håkan Juholt och Ann-
Marie Fagerström (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
de kommunala flygplatsernas betydelse.
2002/03:T288 av Ulla Löfgren och Anders G
Högmark (båda m):
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ökade anslag till enskilda
vägar.
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kulturmiljövård.
2002/03:T289 av Cecilia Widegren (m) och
Holger Gustafsson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att ta det finansiella ansvaret så att
beslut om enskilda vägar kan uppfyllas.
2002/03:T294 av Johan Linander (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening att lika villkor för
postservice skall gälla i hela Sverige.
2002/03:T295 av Birgitta Carlsson (c):
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Vägverkets utbetalningar
till enskilda vägar skall vara 70 % av
kostnaderna.
2002/03:T297 av Helena Bargholtz (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att återinföra den tidigare modellen för
nordiskt porto.
2002/03:T298 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp):
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en utförsäljning av SAS.
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en delförsäljning av
Luftfartsverket.
10. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om insjö- och kustfarten.
17. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om de enskilda vägarna.
18. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om luftfarten.
19. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om handel med s.k. slottider.
20. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om de regionala flygplatserna.
21. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om sjöfarten.
22. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om konkurrenssituationen i
hamnarna.
23. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en utvärdering av
Posten AB:s omorganisation.
26. Riksdagen anvisar med följande
ändringar i förhållande till regeringens
förslag anslagen under utgiftsområde 22
Kommunikationer enligt uppställning:
Anslag, tkr Regeringens förslag
Anslagsförändring
36:1 Vägverket: Administration1 010 555
-80 000
36:2 Väghållning och statsbidrag14 923
449 +1 000 000
36:3 Banverket: Administration 754 161
-80 000
36:4 Banverket: Banhållning och
sektorsuppgifter 7 063 972 -1 763 000
36:11 Driftbidrag till
kommunala flygplatser94 900
+5 000
Summa för utgiftsområdet25 858 344
V918
2002/03:T309 av Agne Hansson och Lena Ek
(båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
etablering av en bilfärjelinje sommartid
mellan Öland och Gotland.
2002/03:T317 av Marietta de Pourbaix-
Lundin (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
behovet av en översyn av lagen (1997:736)
om färdtjänst.
2002/03:T319 av Mona Jönsson (mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
ett obligatoriskt fritidsbåtsregister.
2002/03:T321 av Elizabeth Nyström m.fl.
(m):
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om anslagen till enskilda vägar.
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om inventering av standarden på
det enskilda vägnätet.
9. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en upphandling av Banverkets
produktion.
14. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om sjöfartsstöd.
15. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om avreglering och privatisering
av hamnverksamheten.
16. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om stuveriverksamheten.
17. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utreda kostnadsansvaret för
och behovet av isbrytarflottan.
18. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om angelägenheten av en fortsatt
rationalisering inom Sjöfartsverket.
19. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om slottider.
20. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om påskyndandet av
liberaliseringen av luftfarten.
21. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om privatisering av Arlanda,
Landvetter och Sturup.
22. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Bromma och allmänflyget i
Stockholmsområdet.
23. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en förändring av
Luftfartsverket.
2002/03:T326 av Torsten Lindström (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att utveckla Stockholm/Västerås
flygplats.
2002/03:T332 av Jörgen Johansson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att höja anslaget till enskilda vägar
till den nivå som gällde 1992.
2002/03:T337 av Per Bill och Gunnar Axén
(båda m):
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en uppdelning och försäljning
av Posten AB.
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inte tillåta Posten AB att
höja portot.
2002/03:T339 av Anna Lilliehöök (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att Bromma flygplats skall behållas efter
år 2011.
2002/03:T340 av Peter Danielsson m.fl.
(m):
4. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att sjöfartens avgifter skall
vara konkurrensneutrala jämfört med andra
transportslag.
2002/03:T341 av Britt-Marie Lindkvist
(s):
Riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag till ändring av lagen om
färdtjänst i enlighet med vad som anförs
i motionen.
2002/03:T344 av Kerstin Lundgren (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en avveckling av Bromma flygplats.
2002/03:T357 av Annelie Enochson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att förändra avgiftssystemet för
sjöfarten.
2002/03:T365 av Åsa Torstensson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
Sjöfartsverkets ansvar att ge ett samlat
förslag på hur underhåll och ägande av
fyrar med kulturellt värde, men utan
säkerhetsmässig betydelse, kan överföras
till annan huvudman eller annat ägande.
2002/03:T366 av Åsa Torstensson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som i motionen anförs
om statens och de lokala
trafikhuvudmännens samlade ansvar för
Bohusbanan.
2002/03:T368 av Viviann Gerdin och
Birgitta Sellén (båda c):
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att person med funktionshinder
som beviljats färdtjänst skall kunna resa
på fastställda tider.
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ensamstående med
funktionshinder som förvärvsarbetar och
beviljats arbetsresor skall ha laglig
rätt att lämna och hämta barn under tolv
år i direkt anslutning till
arbetsresorna.
2002/03:T369 av Viviann Gerdin (c):
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ökade statsbidrag till enskilda
vägar.
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att extra väganslag utges för
att täcka vägskador efter översvämningar.
2002/03:T377 av Ulf Nilsson m.fl. (fp):
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om lägre pendlingsavgifter.
5. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om samplanering av flygplatserna
Kastrup och Sturup.
2002/03:T383 av Lennart Fremling (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
behovet av att införa ett
samhällsekonomiskt synsätt i
trafikpolitiken för att person- och
godstrafiken skall fördelas på ett
optimalt sätt mellan olika transportslag.
2002/03:T384 av Håkan Larsson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
statsbidrag till enskild väghållning.
2002/03:T387 av Håkan Juholt (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
ett gemensamt nordiskt porto.
2002/03:T391 av Cinnika Beiming m.fl.
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
ansvaret för Mälarbron i Södertälje och
andra centralt viktiga broar.
2002/03:T396 av Carina Ohlsson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
lagen om färdtjänst.
2002/03:T398 av Claes Västerteg och Sofia
Larsen (båda c):
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förändra Posten AB:s
målkrav till att vara ett företag med
särskilt samhällsintresse.
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att garantera en god
postservice i hela landet.
2002/03:T400 av Erling Bager (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som i motionen anförs
om de svenska sjöfartsavgifterna.
2002/03:T402 av Carina Ohlsson och Urban
Ahlin (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
Vänersjöfartens utveckling.
2002/03:T407 av Birgitta Sellén och
Kenneth Johansson (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
ett ökat anslag till enskilda vägar.
2002/03:T419 av Gustav Fridolin och
Kerstin-Maria Stalin (båda mp):
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en översyn av
färdtjänsten och färdtjänstlagen.
2. Riksdagen begär att regeringen
lägger fram förslag till ändring i
färdtjänstlagen för att säkerställa
synskadades rätt att medta assistent i
färdtjänsten.
2002/03:T429 av Ronny Olander (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
obligatorisk ansvarsförsäkring för
fritidsbåtar.
2002/03:T430 av Maria Öberg m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
flygtrafikens betydelse för inlandet.
2002/03:T434 av Lena Ek och Agne Hansson
(båda c):
Riksdagen beslutar att hos regeringen
begära förslag om en garanterad
transportstandard för Gotland i enlighet
med förslagen i utredningen om
Gotlandstrafiken (SOU 2001:66).
2002/03:T440 av Lennart Fremling m.fl.
(fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att bidragsdelen till enskilda vägar inte
bör minska.
2002/03:T443 av Agneta Lundberg och
Susanne Eberstein (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
enskilda vägar.
2002/03:T450 av Roger Karlsson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
ett ökat anslag till enskilda vägar.
2002/03:T453 av Marina Pettersson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening att en utvärdering av
färdtjänstlagen sker så snart det är
möjligt.
2002/03:T462 av Johnny Gylling m.fl.
(kd):
1. Riksdagen avslår regeringens
hemställan om att få besluta om en
låneram i Riksgäldskontoret på högst
1 295 000 000 kr för genomförande av
prioriterade vägprojekt år 2003.
2. Riksdagen avslår regeringens
hemställan om att få besluta om en
låneram i Riksgäldskontoret på högst
1 713 000 000 kr för genomförande av
prioriterade järnvägsprojekt år 2003.
4. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att finansiering av
infrastruktur genom lån skall vara
reserverat för nyinvesteringar i form av
sammanhållna och tydligt avgränsade
projekt.
6. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en översyn av Botniabanans
finansierings- och styrmodell.
9. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en ökning av anslaget till
drift och byggande av enskilda vägar.
20. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om säkerhetsrutinerna inom flyget.
21. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att skilja
Luftfartsinspektionen från
Luftfartsverket.
22. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att staten bör se över sitt
ägande i SAS.
23. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att trygga flygplatskapaciteten
i Stockholmsområdet.
24. Riksdagen anvisar med följande
ändringar i förhållande till regeringens
förslag anslagen under utgiftsområde 22
Kommunikationer enligt uppställning:
Anslag, tkr Regeringens förslag
Anslagsförändring
36:1 Vägverket: Administration1 010 555
-20 000
36:2 Väghållning och statsbidrag14 923
449 +1 590 000
36:3 Banverket: Administration 754 161
-5 000
36:4 Banverket: Banhållning och
sektorsuppgifter 7 063 972 +1 710 000
36:12 Rikstrafiken: Administration11 319
-500
36:14 Viss internationell verksamhet7 500
-1 000
36:16 Statens institut för
kommunikationsanalys48 742 -5 500
37:1 Post- och telestyrelsen:
Förvaltningskostnader för vissa
myndighetsuppgifter 11 941 -2 000
37:5 Informationsteknik:
Telekommunikation m.m.25 000
-5 000
Summa för utgiftsområdet25 858 344
+3 261 000
2002/03:T463 av Johnny Gylling m.fl.
(kd):
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tillgång till posttjänster för
äldre och funktionshindrade.
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om lantbrevbärarna.
2002/03:T464 av Johnny Gylling m.fl.
(kd):
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett handlingsprogram för
kustsjöfarten.
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att avgiftssystemet ses över
för att skapa ett mer konkurrensneutralt
förhållande mellan transportslagen.
4. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att i EU-sammanhang aktualisera
frågan om finansiering av isbrytning med
EU-medel.
7. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om medel till marin forskning.
10. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om sjöfartens investeringsbehov.
2002/03:T466 av Sven Bergström m.fl. (c):
5. Riksdagen beslutar att avsätta 170
miljoner mer per år än vad regeringen har
föreslagit till anslaget Drift och
byggande av enskilda vägar.
6. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inrätta en nationell fond
för oförutsedda händelser i det enskilda
vägnätet.
9. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om statens ansvar för en
fungerande kollektivtrafik i glesbygd.
14. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att staten måste ta ansvar för
nätverket av flygplatser, framför allt i
de regioner som har litet
befolkningsunderlag.
15. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att dela Luftfartsverket i en
myndighetsdel och en produktionsdel.
16. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att delprivatisera Arlanda,
Landvetter och Sturup.
17. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att staten, när konjunkturen så
tillåter, bör sälja ut sina ägarandelar i
SAS.
18. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att avveckla Bromma flygplats.
19. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om beredskap för ökad
flygplatskapacitet i Stockholms- och
Mälardalsområdet.
21. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av goda villkor för
Väner- och Mälarsjöfarten.
22. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att trafiken till och från
Gotland måste få en långsiktig lösning
och en lösning som sker på Gotlands
villkor.
2002/03:T469 av Annika Qarlsson och
Birgitta Sellén (båda c):
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tydliga krav på
produktionsutveckling och
kvalitetssäkring för att garantera att en
bra och säker postservice tillhandahålls
i hela landet.
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att lantbrevbärarnas uppgifter
utvecklas att även gälla mot företag som
mobila postcenter.
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att lantbrevbärarnas uppgifter
utvecklas att tillhandahålla kassaservice
på orter som har långa avstånd till
närmaste postcenter.
2002/03:T472 av Maud Olofsson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att staten måste ta sin del av ansvaret
för färjetrafiken över Kvarken mellan
Umeå och Vasa.
2002/03:T477 av Christin Nilsson m.fl.
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
hamnverksamhet och godstransporter.
2002/03:T478 av Sven Bergström m.fl. (c):
Riksdagen anvisar med följande
ändringar i förhållande till regeringens
förslag anslagen under utgiftsområde 22
Kommunikationer enligt följande
uppställning:
Anslag, tkr Regeringens förslag
Anslagsförändring
36:1 Vägverket: Administration1 010 555
-60 000
36:2 Väghållning och statsbidrag14 923
449 +1 700 000
36:3 Banverket: Administration 754 161
-30 000
Nytt anslag: Rikstrafiken,
trafikupphandling av kollektivtrafik
i glesbygd +100 000
Summa för utgiftsområdet16 688 165
+1 710 000
2002/03:T480 av Elizabeth Nyström m.fl.
(m):
1. Riksdagen anvisar till utgiftsområde
22 Kommunikationer för budgetåret 2003
26 535 297 000 kr.
2. Riksdagen anvisar till utgiftsområde
22 politikområde 36:1 Vägverket:
Administration för budgetåret 2003
950 555 000 kr.
3. Riksdagen anvisar till utgiftsområde
22 politikområde 36:2 Väghållning och
statsbidrag för budgetåret 2003
2 000 000 000 kr utöver vad regeringen
föreslår eller således 16 923 449 000 kr.
4. Riksdagen anvisar till utgiftsområde
22 politikområde 36:3 Banverket:
Administration för budgetåret 2003
714 161 000 kr.
5. Riksdagen anvisar till utgiftsområde
22 politikområde 36:7 Ersättning till
fritidsbåtsändamål för budgetåret 2003
41 000 000 kr.
6. Riksdagen anvisar till utgiftsområde
22 politikområde 36:10 Rederinämnden:
Administration för budgetåret 2003 0 kr.
7. Riksdagen anvisar till utgiftsområde
22 politikområde 36:13 Rikstrafiken:
Trafikupphandling för budgetåret 2003
690 000 000 kr.
8. Riksdagen anvisar till utgiftsområde
22 politikområde 37:3 Ersättning till
Posten AB för grundläggande kassaservice
för budgetåret 2003 0 kr.
2002/03:T481 av Lennart Nilsson m.fl.
(s):
13. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om Landvetter som
internationell flygplats.
2002/03:T489 av Sylvia Lindgren m.fl.
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
säkerheten i Gotlandstrafiken.
2002/03:T496 av Kristina Zakrisson m.fl.
(s):
11. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att staten även
fortsättningsvis måste ta ansvar för att
upprätthålla en god postservice med en
väl fungerande betalnings- och
kassaservice i hela landet.
12. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om statligt ansvar för att
upprätthålla trafiken på vissa olönsamma
linjer.
13. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om fortsatt statligt stöd till
interregional kollektivtrafik med buss
och tåg.
14. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om samordning av de olika
trafikslagen.
2002/03:T498 av Göran Norlander och
Kerstin Kristiansson Karlstedt (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
enskilda vägar.
2002/03:T502 av Rune Berglund m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
enskild väghållning i Jämtlands län.
2002/03:T506 av Karl Gustav Abramsson och
Sören Wibe (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
behovet av insatser för att trygga
färjetrafiken mellan Umeå och Vasa i
Finland.
2002/03:T513 av Sylvia Lindgren (s):
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att säkerställa att
intentionerna bakom lex Britannia
bevaras.
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att vidta åtgärder för att
minska möjligheterna för fartyg under FOC
att färdas över svenska farvatten och
lägga till i svenska hamnar, i syfte att
öka säkerheten för miljö och människoliv.
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att i alla relevanta
internationella sammanhang arbeta för att
få stopp på FOC-fenomenet.
2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp):
22. Riksdagen anvisar för budgetåret
2003 anslagen under utgiftsområde 22
Kommunikationer enligt uppställning:
Anslag, mkr Anslagsförän
dring
36:1 Vägverket: Administration
-80
36:2 Väghållning och statsbidrag
1 000
36:3 Banverket: Administration
-75
36:4 Banverket: Banhållning och
sektorsuppgifter -1 763
36:11 Driftbidrag till
kommunala flygplatser 5
Summa för utgiftsområdet -913
2002/03:So457 av Chatrine Pålsson m.fl.
(kd):
13. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att färdtjänsten skall vara ett
likvärdigt alternativ till
kollektivtrafiken.
14. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en instans för överklaganden av
färdtjänstärenden.
15. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en ändring i 1 §
färdtjänstlagen (1997:736).
2002/03:N266 av Helena Bargholtz (fp):
7. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att prioritera en
lösning av Gotlandstrafikens problem.
2002/03:N270 av Rosita Runegrund och Sven
Brus (båda kd):
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Vägverkets och Glesbygdsverkets
samlade ansvar för att utarbeta förslag
om enhetliga regler för färjetrafiken.
2002/03:N304 av Mikael Odenberg m.fl.
(m):
7. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om de enskilda vägarna.
2002/03:N340 av Johan Linander och Lars-
Ivar Ericson (båda c):
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att Ystads hamn bör
klassificeras som hamn av riksintresse.
10. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om ett starkare samarbete
mellan Malmö-Sturup flygplats och Kastrup
i Köpenhamn.
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen
(1997:620) om upphävande av lagen
(1939:608) om enskilda vägar
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen
(2000:1335) om kreditering på skattekonto
av stöd till kommuner för anläggande av
lokala telenät
Bilaga 3
Utskottets förslag till beslut om anslag
inom utgiftsområde 22 Kommunikationer
Utskottets förslag överensstämmer med
regeringens förslag till anslagsfördel
ning. Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet liberalerna,
Kristdemokraterna och Centerpartiet
redovisar sina ställningstaganden i
särskilda yttranden som fogats till
betänkandet.
1 000-tal kronor
Politikområde Utskottets
Anslag förslag
3 Transportpolitik
6
1 Vägverket: Administration 1 010 555
(ram)
2 Väghållning och statsbidrag 14 923
(ram) 449
3 Banverket: Administration 754 161
(ram)
4 Banverket: Banhållning och 7 063 972
sektorsuppgifter (ram)
5 Ersättning till Statens 45 000
järnvägar för kostnader i
samband med utdelning från
AB Swedcarrier m.m. (ram)
6 Från EG-budgeten 200 000
finansierade stöd till
transeuropeiska nätverk
(ram)
7 Ersättning för 71 000
fritidsbåtsändamål m.m.
(obet.)
8 Ersättning till viss 62 660
kanaltrafik m.m. (obet.)
9 Sjöfartsregistret (ram) 4 369
1 Rederinämnden: 3 047
0 Administration (ram)
1 Driftbidrag till kommunala 94 900
1 flygplatser (obet.)
1 Rikstrafiken: Administration 11 319
2 (ram)
1 Rikstrafiken: 790 000
3 Trafikupphandling (ram)
1 Viss internationell 7 500
4 verksamhet (ram)
1 Statens väg- och 33 245
5 transportforskningsinstitut
(ram)
1 Statens institut för 48 742
6 kommunikationsanalys (ram)
3 IT, tele och post
7
1 Post- och telestyrelsen: 11 941
Förvaltningskostnader för
vissa myndighetsuppgifter
(ram)
2 Upphandling av 153 484
samhällsåtaganden (ram)
3 Ersättning till Posten AB 400 000
(publ) för grundläggande
kassaservice (ram)
4 Ersättning till SOS Alarm 144 000
Sverige AB för
alarmeringstjänst enligt
avtal (ram)
5 Informationsteknik: 25 000
Telekommunikation m.m. (ram)
Summa för utgiftsområdet 25 858
344
Bilaga 4
Regeringens och oppositionspartiernas
förslag till beslut om anslag för år 2003
inom utgiftsområde 22 Kommunikationer
Belopp i 1 000-tal kronor
Anslag Ansla Regerin
gs- gens
typ förslag
(m) (fp) (kd) (c)
36:1 Vägverket: (ram) 1 010 -60 000 -80 000 -20 000 -60 000
Administration 555
36:2 Väghållning och (ram) 14 923 +2 000 +1 000 +1 590 +1 700
statsbidrag 449 000 000 000 000
36:3 Banverket: (ram) 754 161 -40 000 -75 000 -5 000 -30 000
Administration
36:4 Banverket: (ram) 7 063 -690 -1 763 +1 710
Banhållning och 972 0001 000 000
sektorsuppgifter
36:5 Ersättning till (ram) 45 000
Statens järnvägar för
kostnader i samband
med utdelning från AB
Swedcarrier m.m.
36:6 Från EG-budgeten (ram) 200
finansierade stöd till 000
transeuropeiska nätverk
36:7 Ersättning för (obet 71 000 -30 000
fritidsbåtsändamål m.m. .)
36:8 Ersättning till viss (obet 62 660
kanaltrafik m.m. .)
36:9 Sjöfartsregistret (ram) 4 369
36:10 Rederinämnden: (ram) 3 047 -3 047
Administration
36:11 Driftbidrag till (obet 94 900 +5 000
kommunala flygplatser .)
36:12 Rikstrafiken: (ram) 11 319 -500
Administration
36:13 Rikstrafiken: (ram) 790 -100
Trafikupphandling 000 000
36:14 Viss internationell (ram) 7 500 -1 000
verksamhet
36:15 Statens väg- och (ram) 33 245
transportforskningsinstitut
36:16 Statens institut för (ram)48 742 -5 500
kommunikationsanalys
36:17 Rikstrafiken, (ram) +100
trafikupphandling av 000
kollektivtrafik i
glesbygd
37:1 Post- och (ram) 11 941 -2 000
telestyrelsen:
Förvaltningskostnader för
vissa myndighetsuppgifter
37:2 Upphandling av (ram) 153
samhällsåtaganden 484
Elanders Gotab, Stockholm 2002
37:3 Ersättning till (ram) 400 -400
Posten AB (publ) för 000 000
grundläggande
kassaservice
37:4 Ersättning till SOS (ram) 144
Alarm Sverige AB för 000
alarmeringstjänst enligt
avtal
37:5 Informationsteknik: (ram) 25 000 -5 000
Telekommunikation m.m.
Summa 25 858 +676 -913 +3 261 +1 710
344 953 000 000 000
1Besparingen sker genom
ökade banavgifter