Socialutskottets betänkande

2002/03:SOU5

Vissa narkotikafrågor

---

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 17 motionsyrkanden i olika
narkotikafrågor från den allmänna motionstiden 2002.
Frågor om vård och behandling av
narkotikamissbrukare kommer att behandlas i ett
senare betänkande om socialtjänstfrågor.
Vid sammanträdet den 14 november 2002 lämnade den
narkotikapolitiska samordnaren Björn Fries
information om olika narkotikafrågor till utskottet.
Socialutskottet har den 28 januari 2003 beslutat
att inleda ett arbete på narkotikaområdet som skall
pågå under hela valperioden och genomföras i nära
samarbete med justitieutskottet. Som en del i detta
projekt föreslår socialutskottet ett
tillkännagivande om att regeringen senast den 29
april 2005 skall avlämna en resultatskrivelse till
riksdagen avseende åtgärder mot narkotika inom
socialutskottets beredningsområde.
Resultatskrivelsen bör bl.a. innehålla en
redogörelse för vidtagna åtgärder och uppnådda
resultat samt regeringens analys och bedömning.
Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.
I betänkandet finns åtta reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Resultatskrivelse från regeringen
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört om en
resultatskrivelse om narkotika.

2. Den narkotikapolitiska inriktningen och
förebyggande arbete m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So251
yrkandena 1 och 4, 2002/03:So369, 2002/03:So431,
2002/03:So443 yrkande 12, 2002/03: Ju249 yrkande
24 delvis och 2002/03:Ub554 yrkande 3.
Reservation 1 (m)
Reservation 2 (c, mp)

3. Etappmål för narkotikaarbetet

Riksdagen avslår motion 2002/03:So442 yrkande
1.
Reservation 3 (fp)

4. Insatser på internationell nivå

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So442
yrkande 2, 2002/03:So443 yrkande 10 och
2002/03:K432 yrkande 18 delvis.
Reservation 4 (m, fp, c)

5. Drogmissbruket i Öresundsregionen

Riksdagen avslår motion 2002/03:So396.
Reservation 5 (m, fp, c)

6. Metadonbehandling

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So251
yrkande 8 och 2002/03: So312.
Reservation 6 (m)

7. Narkotikaklassificering av kemiska
preparat

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So299
yrkande 1, 2002/03:So443 yrkande 11 och
2002/03:Ju249 yrkande 24 delvis.
Reservation 7 (c)

8. Nya syntetiska droger

Riksdagen avslår motion 2002/03:So299 yrkande
2.
Reservation 8 (c)

Stockholm den 13 mars 2003

På socialutskottets vägnar

Chatrine Pålsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Chatrine
Pålsson (kd), Kristina Zakrisson (s), Margareta
Israelsson (s), Cristina Husmark Pehrsson (m),
Kerstin Heinemann (fp), Conny Öhman (s), Catherine
Persson (s), Carl-Axel Johansson (m), Marina
Pettersson (s), Kenneth Johansson (c), Christer
Engelhardt (s), Anne Marie Brodén (m), Elina Linna
(v), Kerstin-Maria Stalin (mp), Jan Emanuel
Johansson (s), Gunilla Wahlén (v) och Marita Aronson
(fp).

2002/03

SoU5

Utskottets överväganden

Resultatskrivelse från regeringen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör begära en resultatskrivelse hos
regeringen avseende satsningen mot narkotika
inom utskottets beredningsområde. Utskottet
föreslår ett tillkännagivande härom till
regeringen.

Inom samhället i stort sker nu en satsning på
bekämpning av narkotika. I denna satsning ingår
bl.a. det av riksdagen i våras godkända förslaget
till en nationell narkotikahandlingsplan (prop.
2001/02:91, bet. SoU15, yttr. JuU5y). Den nationella
narkotikahandlingsplanen har följande huvudpunkter.

- Insatser mot efterfrågan
-
- Insatser mot utbudet
-
- Insatser inom kriminalvården
-
- Kompetensutveckling, forskning, uppföljning och
statistik
-
- Internationellt samarbete
-
Justitie- och socialutskottens respektive
beredningsområden täcker tillsammans i stort
huvudpunkterna och båda utskotten bereder frågor som
faller under samtliga punkter. Mot den bakgrunden
har de båda utskotten beslutat om ett utvidgat
samarbete som beräknas pågå hela innevarande
valperiod. Utskotten kommer att samarbeta kring
olika arrangemang under valperioden enligt en
särskilt upprättad plan. Avsikten är att genomföra
exempelvis gemensamma studiebesök och utfrågningar
samt att delta i konferenser. Det är rimligt att
anta att samarbetet kommer att innebära att ett
sammansatt utskott inrättas för avgörande av vissa
ärenden (se 4 kap. 8 § riksdagsordningen).

I planeringen för det utvidgade samarbetet ingår
att mot slutet av valperioden göra en gemensam
bedömning av hur framgångsrikt arbetet med
narkotikabekämpningen är. Som ett underlag bör
regeringen avlämna en resultatskrivelse till
riksdagen avseende, för socialutskottets
vidkommande, åtgärder mot narkotika inom
socialutskottets beredningsområde.
Resultatskrivelsen bör innehålla en redogörelse för
utgångsläget vid redovisningsperiodens början, en
beskrivning av vidtagna åtgärder och uppnådda
resultat samt regeringens analys och bedömning.
Resultatskrivelsen bör avlämnas till riksdagen
senast den 29 april 2005 och omfatta tiden från
början av år 2002 till så nära avlämningstidpunkten
som möjligt.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen tillkännage
för regeringen som sin mening.

Den narkotikapolitiska inriktningen
och förebyggande arbete m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om den
narkotikapolitiska inriktningen och om
förebyggande arbete m.m. Mot bakgrund av det
arbete som pågår respektive planeras på
området får motionerna anses i huvudsak
tillgodosedda. Riksdagen bör vidare avslå en
motion om att fastställa ett etappmål för
minskat narkotikamissbruk.
Jämför reservationerna 1 (m), 2 (c, mp) och 3
(fp).

Motioner

I motion So251 av Carl-Axel Johansson (m) begärs ett
tillkännagivande om vad som anförs om familjens roll
i det förebyggande arbetet mot narkotika (yrkande
1). Motionären påpekar att möjligheterna för
föräldrar och andra närstående att upptäcka
narkotikamissbruk på ett tidigt stadium är betydligt
större om föräldrarna har goda kunskaper. Skolans
roll och det generella vuxenansvaret är enligt
motionären oerhört viktigt. Vidare begärs ett
tillkännagivande om frivilligorganisationer på
narkotikaområdet (yrkande 4). Enligt motionären är
detta en underskattad resurs som skulle kunna
användas för bl.a. utbildning och upplysning i
mycket större utsträckning än i dag.

I motion So442 av andre vice talmannen Kerstin
Heinemann m.fl. (fp) yrkas att riksdagen beslutar
att fastställa ett etappmål för minskat
narkotikamissbruk (yrkande 1). Motionärerna anser
att ett etappmål bör sättas upp inom ramen för det
övergripande målet om ett narkotikafritt samhälle,
förslagsvis att narkotikamissbruket inom fem år
skall minska till en tredjedel av vad det är i dag.

I motion Ub554 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs
att riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en förbättrad och
utvecklad föräldrautbildning (yrkande 3).
Motionärerna framhåller familjens betydelse för
barnets utveckling samt anför att föräldrar borde
kunna ges stöd genom information om
missbruksrelaterade frågor inom ramen för den
föräldrautbildning som finns i dag.

I motion Ju249 av Johan Linander m.fl. (c) begärs
ett tillkännagivande om vikten av en fungerande
narkotikabekämpning (yrkande 24 delvis).
Motionärerna framhåller vikten av en fortsatt
politisk enighet i kampen mot narkotika. De anför
att tillgången måste minska och att informationen om
narkotikans negativa effekter måste fortsätta.
Motionärerna framhåller vikten av tillräckligt med
resurser till tullen samt till vård och behandling.
Motionärerna anför vidare att alla gymnasieelever
har rätt till en bra ANT-undervisning och att
uppföljningen av skolornas drogundervisning måste
förbättras. Vidare anser motionärerna att det krävs
ett intensifierat samarbete för att motverka
drogförsäljning över Internet, en översyn av de
varor som erbjuds i Internetannonser samt
lagstiftning om vad som är lagligt och olagligt.

Även i motion So443 av Kenneth Johansson m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om granskning av
Internetannonser (yrkande 12).

I motion So431 av Sofia Larsen (c) begärs ett
tillkännagivande om att det bör initieras ett
nationellt projekt mot narkotika med utgångspunkt i
Kumlamodellen. Enligt motionären tillämpar Kumla
kommun sedan ett år tillbaka en effektiv arbetsmetod
för att bekämpa distribution och användning av
narkotika bland ungdomar. Grundtanken är att
fältarbetare, med direkt samarbete och kontakter med
polis och skolor i kommunen, arbetar uppsökande och
förebyggande i skolor och ute i miljöer där ungdomar
vistas. Resultatet har blivit att tillgången till
och användningen av narkotika bland ungdomar har
reducerats till ett minimum i kommunen.

I motion So369 av Lars Lilja och Carin Lundberg (s)
begärs ett tillkännagivande om narkotikabrott.
Motionärerna anser att socialtjänsten mer aktivt bör
följa upp de ungdomar som gör sig skyldiga till
narkotikainnehav för eget bruk. Det är viktigt att
tidigt sätta in motivationsprogram eller behandling
för att få den unge att upphöra med sitt
narkotikabruk. Detta förutsätter enligt motionärerna
ett intensivare samarbete mellan socialtjänst, polis
och åklagare.

Tidigare behandling och pågående arbete, m.m.

Såsom nämnts ovan presenterade regeringen i januari
2002 i proposition 2001/02:91 en nationell
narkotikahandlingsplan. Handlingsplanen slår fast
att visionen för den svenska narkotikapolitiken även
fortsättningsvis skall vara ett narkotikafritt
samhälle. Narkotikapolitiska insatser skall riktas
både mot tillgången och efterfrågan på narkotika i
syfte att minska nyrekryteringen till missbruk,
förmå fler missbrukare att upphöra med sitt missbruk
samt minska tillgången på narkotika. Handlingsplanen
omfattar förebyggande arbete, vård och behandling
samt kontrollåtgärder.

Socialutskottet behandlade propositionen samt
motioner om olika narkotikafrågor i det av riksdagen
godkända betänkandet 2001/02:SoU15 Nationell
narkotikahandlingsplan. Utskottet anförde bl.a. att
det länge oroats över den ökande
narkotikaanvändningen och den mer tillåtande
attityden till droger, särskilt bland ungdomar, och
att det såg positivt på att regeringen presenterat
en handlingsplan mot narkotika. Utskottet bedömde
att förslagen i propositionen skulle förstärka
samhällets samlade insatser på narkotikaområdet på
ett sätt som fick anses angeläget (s. 12). En m-
motion om avslag på propositionen avstyrktes (res.
m).
Utskottet anförde vidare (s. 14) att det inte kan
komma i fråga att ha något annat övergripande mål
för narkotikapolitiken än ett narkotikafritt
samhälle. Utskottet delade också regeringens
uppfattning att de narkotikapolitiska insatserna
skall syfta till att minska nyrekryteringen till
missbruk, förmå fler missbrukare att upphöra med
sitt missbruk samt minska tillgången på narkotika.
Det är nödvändigt att mobilisera hela samhället för
att uppnå en hög kvalitet på insatserna och för att
återställa balansen mellan de olika åtgärdsområdena,
framför allt genom förstärkningar av det
förebyggande arbetet och av vård- och
behandlingsinsatserna. Utskottet ställde sig således
bakom regeringens förslag till narkotikapolitiska
mål.

Utskottet behandlade bl.a. en motion om att
fastställa ett etappmål för minskat
narkotikamissbruk. Utskottet delade uppfattningen i
motionen om att målet om ett narkotikafritt samhälle
kan verka utopiskt. Samtidigt instämde utskottet med
regeringen i att visionen om ett samhälle fritt från
narkotika kan ge inspiration och vägledning i det
vardagliga arbetet mot narkotika. Utskottet
konstaterade vidare att regeringen förordat att
kommunerna uppställer såväl kortsiktiga som
långsiktiga mål i sina lokala narkotikastrategier
samt att insatserna utvärderas och följs upp med
mätbara indikatorer. Motionen ansågs därmed i
huvudsak tillgodosedd och avstyrktes (s. 14; res.
fp).

Utskottet avstyrkte även motioner om förebyggande
arbete (res. kd, c respektive fp; sä. yttr. m) samt
anförde därvid följande (s. 26 f.).

Utskottet delar regeringens bedömning att de
förebyggande insatserna måste förstärkas. Det
handlar om att få så många som möjligt att ta
avstånd från narkotika, att de som har en positiv
attityd till narkotika ändrar sin inställning och
att de som prövat eller använder narkotika
förändrar sitt beteende. Det krävs att
narkotikafrågorna ges politisk prioritet lokalt
och nationellt och att den allmänna opinionen och
lokalsamhällets resurser mobiliseras. Regeringen
betonar vikten av att de lokalt utvecklade
strategierna innehåller tydliga mål och
riktlinjer för det förebyggande arbetet och att
så många aktörer och verksamheter som möjligt
involveras i samordnade insatser.

Utskottet delar regeringens uppfattning att en
av det förebyggande arbetets viktigaste uppgifter
är att försöka påverka den alltmer tillåtande
attityden till droger bland ungdomar. Det måste
anses vara samhällets skyldighet att upplysa om
vilka faror som är förenade med att använda
narkotika och vilka sociala följder som kan
uppstå om man använder sådana preparat. Även den
nära kopplingen mellan narkotikaproblemet och den
allmänna inställningen till och konsumtionen av
alkohol måste beaktas. För att stoppa
utvecklingen av mer tillåtande attityder till
narkotika är det också angeläget att samhället
erbjuder ett brett spektrum av drogfria miljöer
och att resurser avsätts härför.
Utskottet delar självklart också regeringens
bedömning att det är nödvändigt att råd, stöd och
hjälp når människor i ett så tidigt stadium av
missbruket som möjligt. Det finns ett flertal
skäl till att ingripa tidigt, bl.a. minskar
risken för individuella skador och för att
missbruket sprids i ungdomsgruppen. Förslagen i
propositionen om att det bör inrättas lokala
rådgivningsverksamheter och mottagningar särskilt
anpassade för ungdomar syftar bl.a. till att
tidigt upptäcka missbruk.
I utskottet har av tradition rått en bred
enighet kring vikten av det förebyggande arbetet
och hur det bör bedrivas. Utskottet kan
konstatera att de synpunkter på det förebyggande
arbetet mot narkotika som förs fram i motionerna
- - - väl överensstämmer såväl med utskottets
tidigare uttalanden som med vad regeringen anfört
i propositionen. Motionerna får därmed anses i
huvudsak tillgodosedda.
Familjen har enligt utskottets mening
självklart en betydelsefull roll i det
förebyggande arbetet mot narkotika. Enligt
regeringen är det viktigt att socialtjänsten
involverar hela familjen när barn har fastnat,
eller riskerar att fastna, i ett missbruk.
Regeringen betonar också vikten av att föräldrar
medverkar i skolan. Utskottet utgår i detta
sammanhang från att skolan informerar föräldrarna
om elevens sociala utveckling, t.ex. vid
utvecklingssamtal. Utskottet instämmer med vad
som anförs i flera motioner, liksom i
propositionen, om att föräldrar och andra vuxna
bör få kunskap om narkotika och dess verkningar
samt om hur man upptäcker missbruk. Enligt
regeringen bör det i varje kommun eller region
finnas särskilda rådgivningsverksamheter.
Föräldrautbildningar kan också vara ett sätt att
sprida information. Enligt utskottets mening får
även motionerna - - - anses i huvudsak
tillgodosedda.
Utskottet delar den uppfattning som förs fram i
flera motioner om att skolans roll i det
förebyggande arbetet mot narkotika är mycket
viktig. Utskottet ser därför positivt på att
Statens skolverk och Statens folkhälsoinstitut
skall få i uppdrag att analysera vilka insatser
som kan vidtas för att stärka den
narkotikaförebyggande verksamheten i skolan.
Regeringen har också uppmärksammat behovet av
tydligare mål för drogundervisningen i kurs- och
läroplanerna. Regeringen pekar även på vikten av
att stärka föräldrars inflytande i skolan. I
propositionen nämns vidare att en förutsättning
för att ungdomar skall ta till sig information är
att budskapet uppfattas som trovärdigt. Det
betonas att många skolor behöver finna former för
att göra undervisningen mer relevant utifrån
elevernas livssituation. Enligt regeringens
mening bör det i de lokala narkotikapolitiska
strategierna finnas tydliga mål och riktlinjer
för det förebyggande arbetet inom exempelvis
skola och fritidsverksamhet. Regeringen anser
också att varje skola bör utforma mål och
strategier när det gäller undervisningen om
droger, åtgärder vid upptäckt av missbruk, elev-
och föräldrasamverkan samt kompetensutveckling av
personalen. Utskottet är övertygat om att
satsningarna inom ramen för handlingsplanen
kommer att få positiva effekter även för det
drogförebyggande arbetet inom skolans område.
Motionerna - - - får mot bakgrund av vad som
anförts anses i huvudsak tillgodosedda.

Utskottet avstyrkte vidare motioner om försäljning
av narkotika över Internet (s. 43). Utskottet
konstaterade att ett internationellt samarbete för
att komma åt handeln redan pågår samt förutsatte att
arbetet fortsätter även utan något initiativ från
riksdagen. Motionerna avstyrktes (res. c).

För att genomföra den nationella
narkotikahandlingsplanen har regeringen, vilket
nämnts ovan, utsett en särskild narkotikapolitisk
samordnare (dir. 2002:6) som skall verka t.o.m.
2005. Regeringen har för satsningen avsatt 325
miljoner kronor för åren 2002-2004. Av dessa medel
har 100 miljoner kronor avsatts till en särskild
satsning inom kriminalvården. Narkotikasamordnaren
har tillsatt ett kansli, Mobilisering mot narkotika.
I augusti 2002 presenterades en aktionsplan med
förslag till hur resterande 225 miljoner kronor
skall användas. I strategin ingår förebyggande
insatser, vård och behandling samt begränsning av
tillgången till narkotika. Syftet är bl.a. att verka
långsiktigt, bilda opinion och mobilisera mot
narkotika, bidra till att stärka positiva krafter
och angripa ogynnsamma faktorer som medför risk för
missbruk, bidra till att behandling görs tillgänglig
för alla som behöver den, stödja arbetet mot olaglig
narkotikahandel samt se till att insatserna mot
narkotika följs upp och utvärderas och att goda
exempel sprids. Aktionsplanen har antagits av
regeringen.

Mobilisering mot narkotika har bl.a. påbörjat en
satsning i samarbete med storstäderna Stockholm,
Göteborg och Malmö. Syftet är att arbeta för en god
balans mellan förebyggande arbete, vård och
behandling och begränsning av tillgången genom att
utveckla pilotverksamheter på dessa områden.
Projekten skall bl.a. genomföras inom skolan och i
krog- och nöjesmiljöer samt involvera ideella
organisationer, barn och ungdomar. Vidare har sex
andra kommuner i landet (Kalmar, Kramfors, Laholm,
Lund, Solna och Umeå) valts ut för att delta i ett
treårigt utvecklings- och forskningsprojekt med
syfte att utveckla det lokala alkohol- och
narkotikaförebyggande arbetet.
Samordnaren skall årligen redovisa sin verksamhet
till regeringen och avlämna slutrapport senast den
31 december 2005.

I proposition 2002/03:35 Mål för folkhälsan lämnar
regeringen förslag till ett övergripande nationellt
folkhälsomål, nämligen att skapa samhälleliga
förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för
hela befolkningen. Regeringen föreslår även en
sektorsövergripande målstruktur för det samlade
folkhälsoarbetet med elva målområden. Ett av dessa
målområden rör drog- och spelmissbruk och innefattar
bl.a. att samhället skall vara fritt från narkotika.
I propositionen redogörs för den nationella
narkotikahandlingsplanen.

Regeringen anför att ett samlat folkhälsoarbete
förutsätter aktiva insatser av flera samhällsaktörer
och inom flera politikområden. Regeringen kommer
regelbundet att i en skrivelse till riksdagen
redovisa folkhälsans utveckling i befolkningen och
de åtgärder som vidtas för att förbättra denna.

Statens folkhälsoinstitut har fått i uppdrag av
regeringen att inom ramen för den nationella
narkotikahandlingsplanen bl.a. utreda
förutsättningarna för att inrätta en nationell
hjälptelefonlinje, lämna förslag rörande grund- och
vidareutbildning i preventivt arbete, utarbeta
modeller och system för att dokumentera lokalt
förebyggande arbete samt genomföra
narkotikavaneundersökningar. Uppdragen skall
redovisas löpande fram till den 1 juli 2003.

Statens skolverk har fått regeringens uppdrag att i
samverkan med Statens folkhälsoinstitut och i samråd
med Svenska Kommunförbundet analysera och utarbeta
insatser som kan vidtas för att stärka den
narkotikaförebyggande verksamheten i skolan. I
uppdraget pekar regeringen bl.a. på vikten av att
utveckla strategier och metoder för hur
föräldrainflytande och ett nära samarbete mellan
skolan och föräldrarna skall kunna stärkas.
Uppdraget skall redovisas senast den 31 mars 2003.

I budgetpropositionen för 2003 (utg.omr. 9 s. 64)
anförs att det från flera länder i Europa kommer
rapporter om en positivare inställning till droger
bland ungdomar och en viss ökning av missbruket.
Samma tendens finns också i Sverige. Regeringen
anför att även om förändringen på intet sätt är
dramatisk är den ändå värd att ta på allvar. Enligt
Centralförbundet för alkohol- och
narkotikaupplysning (CAN), som årligen genomför
skolvaneundersökningar, har narkotikaanvändningen
bland ungdomar i årskurs 9 ökat successivt under
andra halvan av 1990-talet. Enligt en kartläggning
som CAN genomfört har också det tunga missbruket
ökat sedan 1991, då den förra kartläggningen
gjordes. Trots den positivare inställningen till
droger i vissa ungdomsgrupper visar tillgängliga
undersökningar på att en överväldigande majoritet av
svenska folket inte befattar sig med någon form av
narkotika. Det finns också en bred folklig och
politisk uppslutning kring en restriktiv
narkotikapolitik. Någon legaliseringsdebatt liknande
den som finns i flera andra europeiska länder
förekommer inte i Sverige.

Under anslaget 14:7 Folkhälsopolitiska åtgärder
(s. 75) anför regeringen bl.a. att frivilliga
organisationer på alkohol- och narkotikaområdet
utför insatser av betydande värde och omfattning. På
exempelvis alkohol- och narkotikaområdet når de
frivilliga organisationerna fler människor med sina
insatser än vad den kommunala socialtjänsten gör.
Det uppsökande, rådgivande och motivationsskapande
arbetet är omfattande och en allt större del av
opinionsbildning, kunskapsspridning och förebyggande
insatser sker genom de frivilliga organisationerna,
anförs det. Regeringen bedömer det som angeläget att
Socialstyrelsen även i fortsättningen kan fördela
medel till organisationer som arbetar med alkohol-
och narkotikafrågor och utveckla samarbetet mellan
organisationerna och staten på området. Statens
övergripande syfte med bidraget, att förstärka och
komplettera de samhälleliga insatserna, har i hög
grad uppnåtts, anför regeringen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller att det inte kan komma i fråga
att ha något annat övergripande mål för
narkotikapolitiken än ett narkotikafritt samhälle.
Det är synnerligen angeläget att samhällets samlade
insatser på narkotikaområdet förstärks. Det handlar
såväl om att minska nyrekryteringen till missbruk
och förmå fler missbrukare att upphöra med sitt
missbruk som att minska tillgången på narkotika.
Hela samhället måste mobiliseras för att uppnå en
hög kvalitet på insatserna och för att återställa
balansen mellan de olika åtgärdsområdena. Framför
allt krävs förstärkningar av det förebyggande
arbetet och av vård- och behandlingsinsatser.
Riksdagen antog förra våren en nationell
handlingsplan mot narkotika, vari förordas ett brett
spektrum av insatser på samtliga samhällsnivåer. För
att genomföra denna handlingsplan har en särskild
narkotikapolitisk samordnare tillsatts. Hösten 2002
presenterade samordnarens kansli, Mobilisering mot
narkotika, en aktionsplan. Utskottet kan konstatera
att de riktlinjer för arbetet mot narkotika som
dragits upp dels av regeringen, dels av
narkotikasamordnaren står helt i överensstämmelse
med de synpunkter som framförs i motionerna So251
(m) yrkandena 1 och 4, So369 (s), So431 (c), So443
(c) yrkande 12, Ju249 (c) yrkande 24 delvis och
Ub554 (kd) yrkande 3. Bland de insatser som
Mobilisering mot narkotika planerar kan nämnas
satsningar för att påverka attityderna till droger,
drogförebyggande arbete på skolor, satsningar
riktade till föräldrar samt bekämpning av brott som
begås med ny teknologi. Utskottet kan också
konstatera att regeringen lämnat uppdrag till
Statens folkhälsoinstitut och Statens skolverk som
bl.a. syftar till att utveckla det förebyggande
arbetet. Genom det projektarbete på
narkotikapolitikens område som socialutskottet i
samarbete med justitieutskottet nyligen inlett
kommer riksdagen att följa utvecklingen mycket nära.
Mot bakgrund av dels det redan pågående arbetet,
dels de planerade insatserna på narkotikaområdet får
motionerna anses i huvudsak tillgodosedda.

I motion So442 (fp) yrkande 1 begärs att ett
etappmål för minskat narkotikamissbruk skall
fastställas. Utskottet vidhåller att målet om ett
samhälle fritt från narkotika kan verka utopiskt men
att denna vision kan ge inspiration och vägledning i
det vardagliga arbetet mot narkotika. Det kan också
konstateras att regeringen i
narkotikahandlingsplanen förordat att kommunerna
ställer upp såväl kortsiktiga som långsiktiga mål i
sina lokala narkotikastrategier samt att insatserna
utvärderas och följs upp med mätbara indikatorer.
Motionen får därmed anses i huvudsak tillgodosedd.

Insatser på internationell nivå

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om arbetet mot
narkotika på internationell nivå. Utskottet,
som hänvisar till sina tidigare
ställningstaganden och till regeringens
uppfattning i frågan, anser motionerna
tillgodosedda. Mot bakgrund av pågående
diskussioner på området bör riksdagen även
avslå en motion om drogmissbruket i
Öresundsregionen.
Jämför reservationerna 4 (m, fp, c) och 5 (m,
fp, c).

Motioner

I motion K432 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
ett tillkännagivande om åtgärder mot bl.a.
narkotikamissbruk (yrkande 18 delvis). Motionärerna
anför att Sverige inte får förlora kampen i
Europaparlamentet när det gäller de
narkotikapolitiska frågorna. Vidare framhålls vikten
av att Sverige gör sin röst hörd på den politiska
arenan samt för ut korrekt information om sin
narkotikapolitik och om de resultat den har gett.
Sverige måste visa att all icke-medicinsk användning
av narkotika är och förblir förkastlig. Vi måste
också kräva en internationell statistik där
utgångspunkterna är gemensamma och ger möjlighet
till rättvisande jämförelser mellan bl.a.
Nederländerna och Sverige, anförs det.

I motion So442 av andre vice talmannen Kerstin
Heinemann m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om
Sveriges arbete med narkotikafrågor inom EU (yrkande
2). I motionen framförs samma synpunkter som i den
ovannämnda motionen K432 (fp) yrkande 18 delvis.

I motion So443 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs
ett tillkännagivande om att Sverige inom EU aktivt
skall verka för att övriga EU-länder inför en
restriktivare narkotikapolitik (yrkande 10).
Motionärerna anser att Sverige i första hand skall
prioritera frågor som rör illegal europeisk
produktion samt förebyggande insatser.

I motion So396 av Kerstin Engle och Kent Härstedt
(s) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen
anförs om behovet av en samsyn mellan svenska och
danska myndigheter vad gäller åtgärder för att
minska narkotikamissbruket i Öresundsregionen.
Motionärerna kritiserar bl.a. den öppna
gatuförsäljningen av narkotika i Christiania och
anser att regeringen omedelbart bör ta upp frågan
med den danska regeringen.

Tidigare behandling och pågående arbete, m.m.

Ett enigt utskott har vid flera tillfällen under de
senaste åren redovisat sin inställning när det
gäller Sveriges insatser mot narkotikan på
internationell nivå. I det av riksdagen godkända
betänkandet 1998/1999:SoU10 uttryckte utskottet sin
oro för den globala utveckling av narkotikahandeln
som pågår och den påverkan utvecklingen har för
Sveriges del, framför allt vad gäller dagens
ungdomar. Utskottet anförde att Sveriges
internationella narkotikapolitik måste vara tydlig,
konsekvent och långsiktig. Det påpekades att
Sveriges restriktiva narkotikapolitik ligger till
grund för det internationella engagemanget och att
Sverige sedan länge deltar mycket aktivt i det
internationella samarbetet på detta område.
Utskottet vidhöll att det är synnerligen angeläget
att regeringen med kraft fortsätter att bekämpa alla
krav på legalisering av narkotika och liberalisering
av narkotikapolitiken, såväl nationellt som på det
internationella planet. Sverige måste fortsätta att
aktivt driva sin inställning i narkotikafrågor
internationellt, bl.a. inom FN, Europarådet, EU och
i det nordiska samarbetet. En nödvändig
förutsättning för framgång i det internationella
arbetet är att våra insatser nationellt är
framgångsrika och att vi kan visa på en enig
restriktiv inställning i frågan, anfördes det (s.
12).

Utskottet vidhöll detta uttalande i betänkande
1999/2000:SoU10.

Utskottet behandlade senast liknande motionsyrkanden som de nu
aktuella i betänkande 2001/02:SoU15. Utskottet
konstaterade att åsikterna i motionerna
överensstämde såväl med vad regeringen anfört i
propositionen som med vad ett enigt utskott vid
flera tillfällen under de senaste åren framfört
rörande det internationella narkotikaarbetet.
Motionerna ansågs tillgodosedda och avstyrktes (s.
59; res. kd, c och fp; sä. yttr. m).

Av budgetpropositionen för 2003 (utg.omr. 9 s. 59)
framgår att Sverige aktivt deltar i FN:s
narkotikakontrollprogram UNDCP, men även i
Europarådets samarbetsgrupp för narkotikafrågor, den
s.k. Pompidougruppen, En strategi för
narkotikabekämpning inom EU antogs vid Europeiska
rådet i Helsingfors 1999. Vid toppmötet i juni 2000
antogs en särskild handlingsplan för att genomföra
EU:s narkotikastrategi. Ett särskilt rambeslut om
minsta maximistraff för narkotikabrott har antagits
och förhandlingar inletts om ett särskilt
narkotikapreventionsprogram.

Regeringen anför (s. 67) att en ökning av
narkotikaanvändningen bland ungdomar och ett ökat
tryck från många länder att liberalisera
narkotikapolitiken kräver intensifierade insatser på
narkotikaområdet. Det internationella samarbetet
inom FN, Europarådet och EU har utvecklats när det
gäller insatser som syftar till att minska
efterfrågan på narkotika. Det är enligt regeringen
angeläget att Sverige också i fortsättningen har en
framträdande roll i det internationella samarbetet
för att kraftfullt driva frågan om ett
narkotikafritt samhälle.

Statsrådet Morgan Johansson besvarade den 5 mars
2003 en fråga i riksdagen om det internationella
narkotikaarbetet (fråga 2002/03:598). Statsrådet
framhöll att Sverige måste motverka det omfattande
arbete som pågår för att legalisera narkotika. Genom
att visa att det går att påverka
narkotikasituationen genom en restriktiv och väl
genomförd narkotikapolitik kan Sverige utgöra ett
föredöme för andra länder. Statsrådet anförde vidare
att Sverige måste fortsätta sitt engagemang i olika
internationella organisationer för att stödja andra
länder i deras utvecklingsarbete samt vara aktivt i
den internationella debatten. I april äger FN:s
ministermöte om de internationella narkotikafrågorna
rum. Mötet skall utvärdera de globala insatserna
sedan generalförsamlingens särskilda möte om
narkotika år 1998. Många av de liberala
organisationerna koncentrerar sitt arbete till detta
möte. Enligt statsrådet är det därför viktigt att
Sverige för fram sina synpunkter och erfarenheter
vid detta tillfälle och förhindrar eventuella
angrepp på FN:s narkotikakonventioner. Statsrådet
redogjorde även för de ministermöten på nordisk och
på europeisk nivå som kommer att hållas under året
och som kommer att ge tillfälle till argumentation
för den svenska narkotikapolitiken.

Samma dag besvarade statsrådet en fråga rörande
statistik över bl.a. narkotikarelaterade dödsfall
från EU:s centrum för kontroll av narkotika och
narkotikamissbruk (ECNN) (fråga 2002/03:573). Av
svaret framgår att problemet med statistik på
området härrör från hur medlemsländerna samlar in
sina data. Det är mycket komplicerat att harmonisera
datainsamling på området, och statistikens kvalitet
påverkas bl.a. av sådana faktorer som enskilda
läkares diagnoser, obduktionsfrekvenser m.m. Enligt
statsrådet har ECNN i de senaste årsrapporterna valt
att presentera data om narkotikarelaterad död på ett
sådant sätt att det inte skall vara möjligt att göra
oseriösa jämförelser.

Rådet för sysselsättning, socialpolitik, hälsa och
konsumentfrågor behandlade vid sitt möte den 2-3
december 2002 ett förslag till rådsrekommendation om
förebyggande och begränsning av risker i samband med
narkotikamissbruk. Önskemål framfördes därvid om en
deklaration till stöd för s.k. injektionsrum.
Sverige ansåg att den föreliggande texten kunde ge
stöd även för en restriktiv narkotikapolitik. Vidare
betonade Sverige bl.a. att man bestämt tar avstånd
från vissa typer av skadereducerande insatser, t.ex.
injektionsrum, eftersom dessa bedöms
kontraproduktiva.

De nordiska länderna har under många år samarbetat
inom narkotikaområdet. Narkotikafrågorna blev ett
eget sakområde i Nordiska ministerrådet 1997 och
Ministerrådet för narkotikafrågor konstituerades. En
plan för nordiskt samarbete på narkotikaområdet åren
2001-2005 har antagits. Vid ett
narkotikaministermöte i november 2002 antogs en
narkotikapolitisk strategi för samarbete även med de
baltiska länderna och nordvästra Ryssland. Vid mötet
diskuterades även narkotikahandeln i Christiania,
mot vilken den danska regeringen har aviserat
hårdare tag.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller självfallet sin tidigare
redovisade inställning när det gäller Sveriges
insatser mot narkotika på internationell nivå.
Utskottet konstaterar att åsikterna i motionerna
So442 (fp) yrkande 2, So443 (c) yrkande 10 och K432
(fp) yrkande 18 (delvis) överensstämmer med
utskottets tidigare gjorda uttalanden, liksom med
regeringens uppfattning i frågan. Motionerna får
därmed anses tillgodosedda.

Såvitt utskottet har erfarit förekommer diskussioner
mellan företrädare från Sverige respektive Danmark
när det gäller drogmissbruket i Öresundsregionen,
bl.a. narkotikahandeln i Christiania. Utskottet
utgår från att samtalen fortsätter även utan något
initiativ från riksdagens sida och avstyrker därmed
motion So396 (s).

Metadonbehandling

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om
metadonbehandling i avvaktan på resultatet av
pågående arbete på området.
Jämför reservation 6 (m).

Motioner

I motion So251 av Carl-Axel Johansson (m) begärs ett
tillkännagivande om kriterier för att få ta del av
det s.k. metadonprogrammet (yrkande 8). Motionären
anser att kriterierna bör ändras och bli mer
flexibla för att bättre kunna se till enskilda
missbrukares situation och behov.

I motion So312 av Hillevi Larsson (s) begärs ett
tillkännagivande om att låta undersöka om
metadonbehandling bör utvidgas för
heroinmissbrukare. Motionären förespråkar att
metadonbehandling skall kunna ges på fler platser i
landet än i dag.

Bakgrund och tidigare behandling, m.m.

Metadonbehandlingen i Sverige regleras av
Socialstyrelsens föreskrifter 1990:16 om
metadonunderhållsbehandling och förskrivning av
opiater på indikation narkomani. Metadonbehandling
ges vid enheter inom allmänpsykiatrin i Uppsala,
Stockholm, Lund och Malmö till högst 800 personer
samtidigt. För att komma i fråga för
underhållsbehandling med metadon skall patienten
enligt Socialstyrelsens föreskrifter ha ett minst
fyraårigt dokumenterat intravenöst opiatmissbruk, ha
prövat drogfri behandling, ha fyllt 20 år, inte ha
något avancerat sidomissbruk samt inte vara
anhållen, häktad, dömd till eller intagen i
fängelse. Enligt en utvärdering från Socialstyrelsen
gjord 2001 minskar dödlighet, missbruk och
kriminalitet under tiden i behandling.

I betänkande 2001/02:SoU15 avstyrkte utskottet
motioner bl.a. om en utvidgning av kriterierna för
att komma i fråga för metadonbehandling. Utskottet
hänvisade till att nationella riktlinjer för
farmakologisk behandling av opiatberoende var under
utarbetande i samarbete mellan Socialstyrelsen,
Läkemedelsverket och representanter för
läkarprofessionen och socialtjänsten (s. 37; res.
fp; sä. yttr. m).

Enligt uppgift från Socialstyrelsen pågår det
ovannämnda arbetet med riktlinjer på området. Det
har utarbetats en kunskapsöversikt om
läkemedelsassisterad behandling av opiatberoende,
vilken har remissbehandlats.

Socialstyrelsen har vidare nyligen gjort en
hemställan hos regeringen om att regeringen dels
skall upphäva de nu gällande föreskrifterna om
metadonbehandling, dels skall ge Socialstyrelsen
bemyndigande att meddela närmare föreskrifter om
verksamheter som får bedriva farmakologisk
behandling av opiatberoende. Socialstyrelsen
konstaterar att det behövs en ny reglering, bl.a.
mot bakgrund av att ett nytt läkemedel på
indikationen opiatberoende, Buprenorfin (Subutex),
inregistrerats hösten 1999. Vidare påpekar
Socialstyrelsen att under de senaste tio åren har
heroinmissbruket spritt sig och opiatberoendet ökat
även i andra delar av Sverige än i Skåne- och
Stockholmsregionen. Styrelsen anser därför att
läkemedelsassisterad behandling bör kunna ges med
bättre geografisk spridning.
Enligt vad utskottet erfarit är ärendet under
beredning i Socialdepartementet.

Utskottets ställningstagande

Socialstyrelsen har hos regeringen begärt
bemyndigande att utfärda nya föreskrifter om bl.a.
metadonbehandling. Ärendet bereds i
Regeringskansliet. Enligt utskottet bör resultatet
av detta arbete avvaktas. Motionerna So251 (m)
yrkande 8 och So312 (s) avstyrks.

Narkotikaklassificering av kemiska
preparat

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om att ett
kemiskt preparats verkan skall vara avgörande
för om preparatet skall narkotikaklassas.
Riksdagen bör vidare avslå en motion om ett
snabbare förfarande när det gäller att
förbjuda nya droger.
Jämför reservationerna 7 (c) och 8 (c).

Motioner

I motion Ju249 av Johan Linander m.fl. (c) begärs
ett tillkännagivande om vikten av en fungerande
narkotikabekämpning (yrkande 24 delvis).
Motionärerna påpekar att GHB i dag är
narkotikaklassat men att ämnet redan fått
efterföljare som inte är narkotikaklassade.
Motionärerna anser att det är preparatets verkan som
skall avgöra när olika kemiska preparat skall
narkotikaklassas.

Även i motionerna So299 av Birgitta Carlsson och
Birgitta Sellén (c) yrkande 1 och So443 av Kenneth
Johansson m.fl. (c) yrkande 11 begärs
tillkännagivanden om att verkan av drogen och inte
den kemiska sammansättningen skall ligga till grund
för narkotikaklassningen.

I motion So299 (c) begärs vidare ett tillkännagivande om att
mycket snabbare klassa och förbjuda olika kemiska
substanser som används i droger (yrkande 2).
Motionärerna anmärker bl.a. att sedan lagen
(1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor
trädde i kraft har inga nya substanser omfattats av
lagen, trots att nya syntetiska oklassade droger
dykt upp på missbruksmarknaden.

Bakgrund och tidigare behandling, m.m.

Den 1 januari 1999 infördes förändringar av
narkotikadefinitionen i 8 § narkotikastrafflagen
(1968:64). Uttrycket "starkt vanebildande
egenskaper" byttes ut mot "beroendeframkallande
effekter". Vidare utvidgades definitionen till att
också omfatta varor med euforiserande effekter.

Samtidigt infördes lagen (1999:42) om förbud mot
vissa hälsofarliga varor, vilken ger möjlighet att
ingripa mot varor som på grund av sina inneboende
egenskaper - utan att utgöra narkotika,
dopningsmedel eller godkända läkemedel - medför fara
för människors liv eller hälsa och som används eller
kan antas användas i syfte att uppnå berusning eller
annan påverkan.
I förordningen (1999:58) om förbud mot vissa
hälsofarliga varor föreskriver regeringen på vilka
varor lagen skall tillämpas.
Statens folkhälsoinstitut (FHI) ansvarar för
utredningen av behovet av narkotikaklassificering av
droger som saknar medicinsk användning, liksom
behovet av klassificering av varor som bör omfattas
av lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor.
Bland annat polisen, hälso- och sjukvården och de
sociala myndigheterna är skyldiga att rapportera
till institutet när de i sin verksamhet träffar på
nya medel som används för missbruksändamål. Syftet
med rapporteringsskyldigheten är att snabbare kunna
ge regeringen ett underlag för beslut om
klassificering av nya droger.
I samband med att detta system infördes övervägdes
vilka ytterligare lagstiftningsåtgärder som skulle
kunna vidtas för att möjliggöra en mer skyndsam
reaktion från samhällets sida mot nya droger (prop.
1997/98:183 s. 36 f.). En fråga som aktualiserades
var om det skulle vara möjligt att inom ramen för
narkotikabegreppet använda sig av en s.k. analog
definition. En vara anses som analog om den
väsentligen liknar en redan narkotikaklassificerad
vara vad gäller struktur och effekt. Det påpekades
bl.a. att en analog definition medför betydande
oklarheter och att inte ens en kemist kan förutse
samtliga de varor som kan komma att anses som
analoga. Det skulle fordras att experter måste
uttala sig om drogernas kemiska struktur m.m. i
olika brottmål och att det därvid skulle kunna göras
olika bedömningar av samma substans. Regeringen
ansåg att analoga definitioner inte kunde övervägas
för svensk del.

Motioner om att ett preparats verkan, inte dess
kemiska sammansättning, skall vara avgörande för om
preparatet skall klassificeras som narkotika
behandlade utskottet senast i betänkande
2001/02:SoU15. Utskottet påpekade att redan i dag
kan läkemedel eller hälsofarliga varor som har
beroendeframkallande egenskaper eller euforiserande
effekter narkotikaklassificeras. Utskottet kunde
däremot av rättssäkerhetsskäl inte godta ett system
med s.k. analoga definitioner. Utskottet avstyrkte
motionerna (s. 65; res. c).

Statsrådet Morgan Johansson besvarade den 29 januari
2003 en fråga i riksdagen om nya droger (fråga
2002/03:443). Statsrådet uttryckte sin oro för de
konsekvenser för hälsan som missbruk av olika
preparat medför, oavsett om dessa preparat
narkotikaklassificerats eller ej. Statsrådet
framhöll att Sverige har ett internationellt sett
mycket välfungerande system som medför att preparat
narkotikaklassificeras ovanligt snabbt. Att göra den
svenska beslutsordningen ännu snabbare bedömde
statsrådet inte vara möjligt av såväl
rättssäkerhetsmässiga som praktiska skäl.

Regeringen har senast den 16 januari 2003 fattat
beslut om att klassificera en vara som hälsofarlig,
nämligen bensylpiperazin, även kallat A 2.

Av budgetpropositionen för 2003 (utg.omr. 9 s. 59)
framgår att Statens folkhälsoinstitut har genomfört
kartläggningar av flera ämnen, bl.a. GHB och GBL,
inom ramen för EU:s gemensamma åtgärd om tidig
upptäckt av nya syntetiska droger. FHI har vidare
utvecklat nätverk och databaser för att
effektivisera datainsamlingen rörande
narkotikautvecklingen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin inställning att ett system
med s.k. analoga definitioner av rättssäkerhetsskäl
inte kan accepteras. Motionerna So299 (c) yrkande 1,
So443 (c) yrkande 11 och Ju249 (c) yrkande 24 delvis
avstyrks därmed.

I motion So299 (c) yrkande 2 efterlyses ett snabbare
förfarande när det gäller att förbjuda olika kemiska
substanser. Utskottet instämmer med motionärerna att
det är angeläget att kunna ingripa mot nya droger i
ett tidigt skede men vill samtidigt betona att
rättssäkerhetskraven inte får frångås. Utskottet ser
positivt på det internationella samarbete som pågår
på området och på Statens folkhälsoinstituts
åtgärder för att effektivisera datainsamlingen
rörande narkotikautvecklingen. Utskottet utgår från
att regeringen noga följer utvecklingen på området
även utan något initiativ från riksdagens sida.
Motionsyrkandet avstyrks.

Avslutningsvis bör nämnas att social- och
justitieutskotten kommer att anordna en intern
utfrågning den 3 april 2003, varvid information
bl.a. kommer att ges om syntetiska droger och om
klassificeringsförfarandet.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.

1. Den narkotikapolitiska inriktningen och
förebyggande arbete m.m. (punkt 2)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-Axel
Johansson (m) och Anne Marie Brodén (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 1. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So251 yrkandena 1 och 4 samt
avslår motionerna 2002/03:So369, 2002/03:So431,
2002/03: So443 yrkande 12, 2002/03:Ju249 yrkande 24
delvis och 2002/03:Ub554 yrkande 3.

Ställningstagande

Föräldrar och andra närstående är oftast de som har
störst möjlighet att upptäcka om något inte står
rätt till med de egna barnen. Vi vill framhålla
vikten av att föräldrar har goda kunskaper om hur
man upptäcker narkotikabruk på ett tidigt stadium.
Detsamma gäller för lärare och annan personal i
skolan. Eftersom de flesta barn tillbringar mycket
av sin tid i skolan har denna ett stort ansvar. Det
är viktigt att uppmärksamma elever som beter sig
konstigt eller annorlunda i klassrummet, men även
elever som skolkar eller uppvisar tecken på
vantrivsel och problematiska hemförhållanden måste
erbjudas stöd. Goda familjeförhållanden får dock
inte tas till intäkt för att det inte föreligger
några risker. Skolans roll och det generella
vuxenansvaret är därför enligt vår mening oerhört
viktiga delar i det narkotikaförebyggande arbetet.
Vi anser att familjepolitiken måste förändras.

Vi vill också betona frivilligorganisationernas
betydelse på narkotikaområdet. De är en underskattad
resurs som skulle kunna användas mycket mer än i
dag, bl.a. för utbildning och upplysning. De har
generellt sett stor kompetens och ett förtroende hos
allmänheten.
Vad vi nu anfört bör riksdagen tillkännage för
regeringen som sin mening.

2. Den narkotikapolitiska inriktningen och
förebyggande arbete m.m. (punkt 2)

av Kenneth Johansson (c) och Kerstin-Maria Stalin
(mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 2. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So443 yrkande 12 och
2002/03:Ju249 yrkande 24 delvis samt avslår
motionerna 2002/03: So251 yrkandena 1 och 4,
2002/03:So369, 2002/03:So431 och 2002/03: Ub554
yrkande 3.

Ställningstagande

I kampen mot narkotika är det viktigt att alla
svenska partier står enade. Det är nödvändigt att
med kraft förhindra att de liberala tendenserna
sprids ytterligare och att fortsätta informera om
narkotikans negativa effekter. Vi vill framhålla
skolan som den viktigaste arenan för drogprevention
eftersom man här når alla kategorier av ungdomar. I
skolan finns också de bästa förutsättningarna för
att tidigt observera avvikande beteenden och vidta
åtgärder. Uppföljningen av drogundervisningen måste
förbättras och positiva exempel lyftas fram.

När det gäller insatser mot utbudet av narkotika
vill vi peka på problemet med att det på Internet
förmedlas adresser och annonseras öppet om flera
olika droger som kan beställas med leverans inom 48
timmar. Det krävs enligt vår mening ett
intensifierat samarbete, inte minst internationellt,
för att motverka drogförsäljning över Internet. Det
måste också göras en översyn av de varor som erbjuds
i annonserna och lagstiftas om vad som är lagligt
och inte. Vi anser också att tullen måste få
tillräckligt med resurser. Samtidigt måste det
självklart också finnas resurser till vård och
behandling för dem som är fast i beroende.
Vad vi nu anfört bör riksdagen tillkännage för
regeringen som sin mening.

3. Etappmål för narkotikaarbetet (punkt 3)

av Kerstin Heinemann (fp) och Marita Aronson
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 3. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:442 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi delar självfallet uppfattningen att Sverige skall
eftersträva ett narkotikafritt samhälle. För att
efter en tid kunna avläsa om vidtagna åtgärder varit
tillräckliga eller inte bör emellertid ett etappmål
ställas upp inom ramen för det övergripande målet.
Detta etappmål bör förslagsvis vara att
narkotikamissbruket under fem år skall minska till
en tredjedel av vad det är i dag.

Vad vi nu anfört bör riksdagen tillkännage för
regeringen som sin mening.

4. Insatser på internationell nivå (punkt 4)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin
Heinemann (fp), Carl-Axel Johansson (m), Kenneth
Johansson (c), Anne Marie Brodén (m) och Marita
Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 4. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So442 yrkande 2,
2002/03:So443 yrkande 10 och 2002/03:K432 yrkande 18
delvis.

Ställningstagande

Sveriges internationella engagemang på
narkotikaområdet bör enligt vår mening
intensifieras. Strategier för att minska problemen
med narkotikaanvändning bör utvecklas tillsammans
med andra länder. Inom EU bör Sverige, utöver frågor
som rör illegal europeisk produktion och
förebyggande insatser, arbeta för stärkta tull- och
polisresurser vid EU:s gränsövergångar för att också
minska inflödet av narkotika till EU. Vidare anser
vi det angeläget att Sverige på ett betydligt mer
intensivt sätt än i dag arbetar för att föra ut
Sveriges narkotikastrategi i Europa. Det får inte
anses förhandlingsbart att införa en mer tillåtande
narkotikapolitik i Sverige. Det är viktigt att de
svenska Europaparlamentarikernas enighet i
drogpolitiken bevaras. Sverige måste göra sin röst
hörd på den politiska arenan samt föra ut korrekt
information om sin narkotikapolitik och om de
resultat den gett. Vi måste också fortsätta kräva en
internationell statistik där utgångspunkterna är
gemensamma och ger möjlighet till rättvisande
jämförelser mellan t.ex. Nederländerna och Sverige.

Vad vi nu anfört bör riksdagen tillkännage för
regeringen som sin mening.

5. Drogmissbruket i Öresundsregionen (punkt 5)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin
Heinemann (fp), Carl-Axel Johansson (m), Kenneth
Johansson (c), Anne Marie Brodén (m) och Marita
Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 5. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So396.

Ställningstagande

Från hela Sydsverige åker människor till Danmark för
att köpa narkotika. Genom invigningen av
Öresundsbron blev det ännu lättare att ta sig över
sundet och ännu svårare att kontrollera inflödet av
bl.a. narkotika. Vi anser det mycket viktigt att det
snabbt skapas en samsyn mellan svenska och danska
myndigheter och politiker om hur drogproblemet i
Öresundsregionen skall bemötas. Åtgärder måste
vidtas för att minska tillgängligheten till
narkotika i regionen. Det gäller inte minst frågan
om den öppna gatuförsäljningen i Köpenhamn, bl.a. i
Christiania. Vi vill framhålla vikten av att de
svenska och danska regeringarna fortsätter att
diskutera dessa frågor.

Vad vi nu anfört bör riksdagen tillkännage för
regeringen som sin mening.

6. Metadonbehandling (punkt 6)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-Axel
Johansson (m) och Anne Marie Brodén (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 6. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So251 yrkande 8 och avslår
motion 2002/03:So312.

Ställningstagande

Enligt vår mening måste kriterierna för
metadonbehandling ändras för att bättre kunna se
till enskilda missbrukares situation och behov. Det
är orimligt att unga heroinmissbrukare som är
välmotiverade i sin strävan att blir drogfria inte
skall kunna få behandling förrän tidigast vid 20 års
ålder och efter fyra års dokumenterat missbruk.
Socialstyrelsen har hos regeringen begärt
bemyndigande att utfärda nya föreskrifter på
området. Vi anser att regeringen vid sin beredning
av ärendet skall beakta våra krav på flexiblare
kriterier för metadonbehandling.

Vad vi nu anfört bör riksdagen tillkännage för
regeringen som sin mening.

7. Narkotikaklassificering av kemiska preparat
(punkt 7)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 7. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So299 yrkande 1,
2002/03:So443 yrkande 11 och 2002/03:Ju249 yrkande
24 delvis.

Ställningstagande

GHB är i dag klassat som narkotika, men redan har
efterföljare kommit som inte är
narkotikaklassificerade. Drogmissbrukare är
uppfinningsrika, och det hjälper inte att
narkotikaklassificera en speciell kemisk
sammansättning. Jag anser att det i stället är
preparatets verkan som skall vara avgörande när
olika kemiska preparat narkotikaklassificeras.

Vad jag nu anfört bör riksdagen tillkännage för
regeringen som sin mening.

8. Nya syntetiska droger (punkt 8)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 8. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So299 yrkande 2.

Ställningstagande

När lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga
varor infördes var tanken att den skulle medföra ett
snabbare förfarande när det gäller att förbjuda
olika preparat. Sedan dess har nya syntetiska droger
dykt upp på missbruksmarknaden utan att bli klassade
som hälsofarlig vara. Enligt min mening är lagen
inte särskilt verkningsfull. Jag anser att
regeringen bör vidta åtgärder för att mycket
snabbare än i dag kunna klassa och förbjuda olika
kemiska substanser som används i droger.

Vad jag nu anfört bör riksdagen tillkännage för
regeringen som sin mening.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner

2002/03:So251 av Carl-Axel Johansson (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om familjens roll
i det förebyggande arbetet mot narkotika.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
frivilligorganisationer på narkotikaområdet.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kriterier för att
få ta del av det s.k. metadonprogrammet.

2002/03:So299 av Birgitta Carlsson och Birgitta
Sellén (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att verkan av
drogen och inte den kemiska sammansättningen skall
ligga till grund för narkotikaklassningen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att mycket
snabbare klassa och förbjuda olika kemiska
substanser som används i droger.

2002/03:So312 av Hillevi Larsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att låta undersöka om
metadonbehandling bör utvidgas för
heroinmissbrukare.

2002/03:So369 av Lars Lilja och Carin Lundberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om narkotikabrott.

2002/03:So396 av Kerstin Engle och Kent Härstedt
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en samsyn mellan
svenska och danska myndigheter vad gäller åtgärder
för att minska narkotikamissbruket i
Öresundsregionen.

2002/03:So431 av Sofia Larsen (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ett nationellt projekt mot
narkotika med utgångspunkt från Kumlamodellen.

2002/03:So442 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

1. Riksdagen beslutar att fastställa ett etappmål
för minskat narkotikamissbruk, i enlighet med vad
som anförs i motionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om Sveriges
arbete inom EU i narkotikafrågor.

2002/03:So443 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige inom
EU aktivt skall verka för att övriga EU-länder
inför en restriktivare narkotikapolitik.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det är
preparatets verkan som skall avgöra när olika
kemiska preparat narkotikaklassas.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om granskning av
Internetannonser.

2002/03:Ju249 av Johan Linander m.fl. (c):

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av en
fungerande narkotikabekämpning.

2002/03:K432 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

18.1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder mot
narkotika-, tobaks- och alkoholmissbruk.

2002/03:Ub554 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en förbättrad och
utvecklad föräldrautbildning.