Socialutskottets betänkande
2002/03:SOU3
Hälso- och sjukvårdsfrågor m.m.
Sammanfattning
I betänkandet behandlas drygt 170 motionsyrkanden
från den allmänna motionstiden 2002.
Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden,
främst med hänsyn till utskottets tidigare
ställningstaganden och mot bakgrund av pågående
arbete på området.
I betänkandet finns 59 reservationer och 5
särskilda yttranden.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Hälso- och sjukvårdens organisation och
finansiering
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So203
yrkandena 1 och 2, 2002/03:So205 yrkande 2,
2002/03:So298 yrkandena 3, 6 och 8,
2002/03:So368, 2002/03:So437 yrkande 4,
2002/03:So443 yrkande 3, 2002/03:So444 yrkande 9,
2002/03:So450 yrkandena 1 och 2, 2002/03: So460
yrkande 5, 2002/03:So509 yrkandena 1, 2 och 12,
2002/03:K251 yrkande 2, 2002/03:Sf291 yrkande 2
och 2002/03:N345 yrkande 6.
Reservation 1 (m)
Reservation 2 (fp)
Reservation 3 (v, mp)
Reservation 4 (kd)
Reservation 5 (c)
2. Kundval m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So298
yrkande 4, 2002/03:So404 yrkande 2 och
2002/03:So478 yrkandena 1 och 2.
Reservation 6 (m)
Reservation 7 (v, mp)
3. Valmöjligheter i vården
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So203
yrkande 3 och 2002/03: So205 yrkande 4.
Reservation 8 (m)
4. Förnyad medicinsk bedömning
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So207,
2002/03:So443 yrkande 17 och 2002/03:So509
yrkande 6.
Reservation 9 (m, fp, kd, c)
5. Remisser
Riksdagen avslår motion 2002/03:So437 yrkande
3.
Reservation 10 (m, fp, kd)
6. National Institute of Health
Riksdagen avslår motion 2002/03:So298 yrkande
13.
Reservation 11 (m)
7. Förlossningsvård
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So400
yrkande 1, 2002/03:So443 yrkande 19 och
2002/03:So509 yrkande 4.
Reservation 12 (kd, c)
Reservation 13 (v, mp)
8. Telemedicin
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So443
yrkande 40 och 2002/03: So450 yrkande 7.
Reservation 14 (v, mp)
Reservation 15 (c)
9. Husläkarlagen
Riksdagen avslår motion 2002/03:So437 yrkande
1.
Reservation 16 (fp)
10. Lag om inskränkning i landstingens rätt
att överlämna driften av akutsjukhus till
annan
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So298
yrkande 14 och 2002/03: So443 yrkande 20.
11. Vårdens ägarformer
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So205
yrkande 3 och 2002/03: N396 yrkande 18.
Reservation 17 (m)
Reservation 18 (mp)
12. Patientutbildning
Riksdagen avslår motion 2002/03:So450 yrkande
8.
Reservation 19 (v)
13. Informationsförsörjning och
verksamhetsuppföljning
Riksdagen avslår motion 2002/03:So443 yrkande
24.
Reservation 20 (c)
14. Patientombudsman
Riksdagen avslår motion 2002/03:So450 yrkande
9.
Reservation 21 (v, mp)
15. Vårdavgifter vid psykiatrisk vård
Riksdagen avslår motion 2002/03:So345.
16. Möjlighet att välja primärvårdsenhet
Riksdagen avslår motion 2002/03:So398.
Reservation 22 (v)
17. Personalförsörjning inom hälso- och
sjukvården
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So245,
2002/03:So437 yrkande 8, 2002/03:So443 yrkandena
42 och 43, 2002/03:So499 och 2002/03: So509
yrkandena 10 och 11.
Reservation 23 (m, fp)
Reservation 24 (kd)
Reservation 25 (c)
18. Vård utomlands
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U323
yrkande 6 och 2002/03: So298 yrkande 11.
Reservation 26 (m)
19. Sponsorer i vården
Riksdagen avslår motion 2002/03:So450 yrkande
6.
Reservation 27 (v, mp)
20. Privata vårdgivare
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So203
yrkande 4, 2002/03:So205 yrkande 1, 2002/03:So298
yrkande 5, 2002/03:So437 yrkande 9, 2002/03:Sf335
yrkande 12 och 2002/03:A315 yrkande 6.
Reservation 28 (m)
Reservation 29 (fp)
Reservation 30 (kd)
21. Fri etableringsrätt m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So228,
2002/03:So298 yrkande 7 delvis, 2002/03:So437
yrkande 2 och 2002/03:So443 yrkande 23.
Reservation 31 (m, fp)
Reservation 32 (kd)
Reservation 33 (c)
22. Upphandling av hälso- och sjukvård
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So443
yrkande 22 och 2002/03: So509 yrkande 5.
Reservation 34 (m, c)
Reservation 35 (kd)
23. Åldersgränser och
ersättningsetablering
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So298
yrkande 7 delvis, 2002/03: So413 och
2002/03:So443 yrkande 51.
Reservation 36 (m)
Reservation 37 (kd, c)
24. Underrättelseskyldighet
Riksdagen avslår motion 2002/03:So428.
25. Tolk inom hälso- och sjukvården
Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf214 yrkande
8.
26. Ett samlat högkostnadsskydd
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So443
yrkande 30 och 2002/03:So509 yrkande 27.
Reservation 38 (fp, kd, c)
27. Jämställdhetsperspektiv i vården
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So437
yrkande 12 och 2002/03:Ub401 yrkande 2.
Reservation 39 (m, kd, c)
Reservation 40 (fp)
28. Lagstiftning om jämställd vård
Riksdagen avslår motion 2002/03:Ub401 yrkande
5.
Reservation 41 (fp)
29. Legitimering av utländska läkare
Riksdagen avslår motion 2002/03:So407.
Reservation 42 (v)
30. Legitimation av dietister
Riksdagen avslår motion 2002/03:So218.
31. Utredning m.m. om alternativa
behandlingsmetoder
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So365
yrkandena 1 och 8, 2002/03:So405 och
2002/03:So443 yrkandena 35 och 37.
Reservation 43 (m, fp)
Reservation 44 (v)
Reservation 45 (c)
Reservation 46 (mp)
32. Alternativa behandlingsmetoder inom
hälso- och sjukvården
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So365
yrkandena 2 och 3 samt 2002/03:So443 yrkandena 38
och 39.
Reservation 47 (c)
Reservation 48 (mp)
33. Forskning kring alternativmedicin
Riksdagen avslår motion 2002/03:So443 yrkande
36.
Reservation 49 (m, kd, c)
34. Auktorisation och kvalitetssäkring m.m.
inom alternativmedicinen
Riksdagen avslår motion 2002/03:So225 yrkandena
2 och 3.
Reservation 50 (c)
35. Legitimation och förskrivningsrätt för
alternativmedicinare
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So225
yrkandena 5 och 6 och 2002/03:So365 yrkande 7.
Reservation 51 (mp)
36. Etiska frågor
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So435,
2002/03:So472 yrkandena 1 och 2 och 2002/03:So486
yrkandena 1 och 2.
Reservation 52 (kd)
37. Frysning av könsceller före
könskorrigering
Riksdagen avslår motion 2002/03:So306 yrkande
1.
Reservation 53 (mp)
38. Sena aborter
Riksdagen avslår motion 2002/03:So471 yrkande
2.
39. Frågan om när foster juridiskt sett
skall betraktas som barn
Riksdagen avslår motion 2002/03:So471 yrkande
1.
Reservation 54 (kd)
40. Registrering av aborter i
patientregistret
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So474
yrkande 1 och 2002/03: So475.
41. Utländska kvinnors rätt till abort i
Sverige
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So255,
2002/03:So308 och 2002/03:U235 yrkande 5.
Reservation 55 (fp, v, c, mp)
42. Fosterdiagnostik
Riksdagen avslår motion 2002/03:So485.
43. Patientjournallagen
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So208 och
2002/03:So404 yrkande 1.
Reservation 56 (v, mp)
44. Förskrivningsrätt för sjuksköterskor
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So236 och
2002/03:So237.
Reservation 57 (m, fp, kd, c)
45. Tillämpningen av
prioriteringsbeslutet
Riksdagen avslår motion 2002/03:So408 yrkande
7.
Reservation 58 (v, mp)
46. Vård och behandling av olika
sjukdomar
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So221
yrkandena 1-3, 2002/03: So226 yrkandena 1 och 3,
2002/03:So231, 2002/03:So234, 2002/03: So238
yrkandena 1 och 2, 2002/03:So268, 2002/03:So275
yrkandena 1 och 2, 2002/03:So300, 2002/03:So325,
2002/03:So348, 2002/03:So352, 2002/03:So361
yrkandena 1-4, 2002/03:So379, 2002/03:So416,
2002/03:So420 yrkande 2, 2002/03:So437 yrkande
10, 2002/03:So438 yrkandena 1 och 2,
2002/03:So464, 2002/03:So465, 2002/03:So468,
2002/03:So484, 2002/03:So512 yrkande 9,
2002/03:L318 yrkandena 12 och 19, 2002/03:Sf208
yrkande 3, 2002/03:Ub336 yrkande 19, 2002/03:
A366 yrkande 18 och 2002/03:Bo268 yrkande 2.
Reservation 59 (m, fp, kd)
47. Andra motionsyrkanden
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So267,
2002/03:So288, 2002/03: So295, 2002/03:So309,
2002/03:So400 yrkande 2, 2002/03:So406,
2002/03:So423, 2002/03:So438 yrkande 3,
2002/03:So443 yrkandena 16 och 25, 2002/03:So462,
2002/03:So474 yrkande 2, 2002/03:So509 yrkandena 9
och 13, 2002/03:So512 yrkande 1, 2002/03:L249
yrkande 14, 2002/03:L318 yrkande 10, 2002/03:Ub400
yrkandena 1 och 3, 2002/03: Ub495 yrkande 2,
2002/03:T379 yrkande 3 och 2002/03:A242 yrkande 5.
Stockholm den 25 mars 2003
På socialutskottets vägnar
Ingrid Burman
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid
Burman (v), Chatrine Pålsson (kd), Kristina
Zakrisson (s), Margareta Israelsson (s), Cristina
Husmark Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Conny
Öhman (s), Catherine Persson (s), Carl-Axel
Johansson (m), Marina Pettersson (s), Kenneth
Johansson (c), Christer Engelhardt (s), Anne Marie
Brodén (m), Elina Linna (v), Kerstin-Maria Stalin
(mp), Martin Nilsson (s) och Marita Aronson (fp).
2002/03
SoU3
Utskottets överväganden
Hälso- och sjukvårdens organisation,
finansiering m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett sextiotal
motionsyrkanden om hälso- och sjukvårdens
organisation, finansiering m.m. Utskottet
anför bl.a. att hälso- och sjukvården även i
framtiden skall ges på lika villkor och efter
behov, styras demokratiskt och vara
solidariskt finansierad. Utskottet hänvisar
vidare till de resursförstärkningar som
tillförts och kommer att tillföras hälso- och
sjukvården under de närmaste åren. Jämför
reservationerna 1, 6, 8, 11, 17, 26 (m), 2,
16 (fp) , 4, 24 (kd), 19, 22 (v) 5, 15, 20,
25 (c), 18 (mp), 3, 7, 13, 14, 21, 27 (v,
mp), 9 (m, fp, kd, c), 10 (m, fp, kd), 12
(kd, c) och 23 (m, fp).
Motioner
I motion So298 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs att
riksdagen skyndsamt utreder sjukvårdens framtida
finansiering och kompetenshöjning särskilt utifrån
en obligatorisk hälsoförsäkring som omfattar alla
(yrkande 3). Motionärerna anför att patienten med en
sådan försäkring aktivt kan välja god vård och välja
bort dålig vård. Försäkringen skall omfatta alla
oavsett betalningsförmåga eller hälsotillstånd samt
finansieras gemensamt. Liknande yrkanden framförs i
motionerna Sf291 av Bo Lundgren m. fl. (m) yrkande 2
och motion So203 av Sten Tolgfors och Elizabeth
Nyström (m) yrkande 1. I yrkande 4 i motion So298
begärs att riksdagen beslutar tillåta
försöksverksamhet med kundval där pengarna följer
patienten. Motionärerna anför att en övergång till
ett annat finansierings- och producentsystem är en
omfattande förändring och att försöksverksamhet bör
tillåtas. Även i motion K251 av Cecilia Widegren
m.fl. (m) framförs ett yrkande om försöksverksamhet
med en obligatorisk solidarisk hälsoförsäkring
(yrkande 2). I yrkande 6 i motion So298 begärs ett
tillkännagivande om vad som i motionen anförs om
primärvården. Motionärerna anför att verklig
valfrihet bör införas genom att pengarna följer
patienten samt att remisstvång till specialistläkare
avskaffas. Det bör vara möjligt för läkare över
pensionsåldern liksom läkare med annan specialitet
än allmänmedicin att arbeta i primärvården. Detta
bör även gälla annan personal med patientansvar,
t.ex. sjuksköterskor. I yrkande 8 i motion So298
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs
om förbättrad samordning. Motionärerna anför att
läkemedelsförsäkringen liksom delar av
sjukförsäkringen, förtidspensionerna och
rehabiliteringen bör samordnas med sjukvården, inom
ramen för en obligatorisk hälsoförsäkring.
Motionärerna begär i yrkande 11 i motion So298 ett
tillkännagivande om rätten att söka vård utomlands.
Motionärerna anför att patienter som på sedvanligt
sätt har fått behovet av en operation eller
behandling fastställt i Sverige skall kunna söka
nödvändig vård utomlands. Slutligen begärs i yrkande
13 i motion So298 ett tillkännagivande om medicinsk
forskning. Motionärerna anför att ökat stöd bör ges
till den bästa forskningen och att ett svenskt
institut för medicin och hälsa bör inrättas efter
amerikansk förebild, National Institute of Health.
I motion So203 av Sten Tolgfors och Elizabeth
Nyström (m) begärs ett tillkännagivande om vad i
motionen anförs om de demokratiska bristerna i
landstingssjukvårdens organisation (yrkande 2).
Motionärerna anför att det inte finns någon
demokratisk möjlighet för människor som bor på "fel
sida" av gränsen mellan två landsting att påverka
relevanta beslut. Vidare begärs i yrkande 3 ett
tillkännagivande om patienters rätt att välja
vårdgivare. Motionärerna anför att sjukvården bör
präglas av ett varierat utbud av vårdgivare,
enskilda eller offentliga, dit patienterna efter
eget val kan vända sig.
I motion So205 av Sten Tolgfors (m) begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförs om
principer för vårdens finansiering (yrkande 2).
Motionären anför att finansieringen av vården skall
vara gemensam. Vidare begärs i yrkande 4 ett
tillkännagivande om patienters rätt att fritt välja
vårdgivare. Motionären anför att det är oväsentligt
om vårdgivaren är offentlig eller privat. Vården
skall vara så kvalitativt bra och ha så god
tillgänglighet att ingen skall behöva teckna privata
sjukförsäkringar.
I motion U323 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om rätten att söka vård i EU
(yrkande 6). En sådan rätt skulle stärka situationen
inte minst för de svårt sjuka som inte får vård i
tid och andra som nu har svårt att få sina behov
tillgodosedda, heter det i motionen.
I motion So437 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
begärs att regeringen lägger fram ett förslag till
husläkarlag (yrkande 1). Motionärerna anför att om
målsättningen att antalet specialister i
allmänmedicin i genomsnitt skall bli en på 1 500
invånare krävs en husläkarlag. Vidare begärs i
yrkande 3 ett tillkännagivande om avskaffande av
remisstvång. Motionärerna anför att remisstvånget
motverkar tillgängligheten för patienterna och
verkar hindrande för den privata vården. I yrkande 4
begärs ett tillkännagivande om ökat ansvar för
sjuksköterskor. Enligt motionärerna skulle
sjuksköterskorna kunna ta ett bättre ansvar för
patienter med folksjukdomar som diabetes, astma,
högt blodtryck m.m.
I motion So509 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs
ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om
behovet av 20 000 nya vårdplatser inom en
tioårsperiod (yrkande 1). Motionärerna anför att
bristen på vårdplatser på många håll är närmast
katastrofal och att den medicinska bedömningen kan
få stå tillbaka. Antalet vårdplatser har minskat med
14 000 sedan 1994. Minskningen av antalet
vårdplatser i slutenvården har inte blivit
kompenserad genom en motsvarande utbyggnad av
hemsjukvården eller särskilda boenden. Vidare begärs
i yrkande 2 ett tillkännagivande om de långsiktiga
resursbehoven i vården. Motionärerna anför att det
är nödvändigt att landsting och kommuner får
ytterligare resurser under de närmaste åren. Vårdens
andel av bruttonationalprodukten måste öka från
nuvarande 8,5 % till 10 % inom en tioårsperiod.
Kontraktet skall bygga på ömsesidigt ansvarstagande
och respekt för varandras uppgifter. I yrkande 12
begärs ett tillkännagivande om att vårdpersonalens
administrativa arbete måste begränsas. Vid en
internationell jämförelse arbetar svenska läkare med
administrativa uppgifter i en omfattning som är
oacceptabel. Administrativt arbete måste begränsas
och utföras av särskilt avdelad personal.
I motion So460 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om tillgången till akut-
och klinikvård för personer över 65 år (yrkande 5).
Motionärerna anför att bristen på vårdplatser i
många fall tvingar landstingen att föra över äldre
svårt sjuka människor som är i behov av kvalificerad
sjukhusvård till den kommunala omsorgen.
I motion So478 av Stefan Attefall (kd) begärs att
regeringen lägger fram ett förslag om införande av
sjukvårdspeng (yrkande 1). Motionären anför att en
lösning på sjukvårdens problem kan vara att upphäva
landstingens monopol och införa en hälso- och
sjukvårdspeng liknande skolpengen. Vidare begärs i
samma motion ett tillkännagivande om valfrihet och
patientmakt (yrkande 2). Motionären anför att
införandet av en hälsopeng innebär att makten lämnas
över från politiker till patienten.
I motion So450 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs
ett tillkännagivande om primärvårdens inriktning
(yrkande 1). Motionärerna anför att primärvårdens
och närsjukvårdens organisation måste bygga på
teamet som modell. De strukturella problem som finns
inom primärvården kan, och bör, i huvudsak lösas
inom ramen för offentlig drift. En demokratisering
av vården borde stå mer i fokus än en privatisering.
I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om
akutsjukvårdens inriktning. Motionärerna anför att
avancerad akutsjukvård ofta kräver omfattande
teknisk utrustning och övervakning. Denna vårdform
bör koncentreras till relativt få sjukhus. Väl
utvecklade vårdkedjor med närsjukhus, primärvård och
välutrustad ambulansvård krävs. Vidare begärs i
yrkande 6 att riksdagen begär att regeringen
tillsätter en utredning för att fastställa
nationella regler för sponsring i sjukvården. I
yrkande 7 begärs ett tillkännagivande om att
regeringen bör ge Socialstyrelsen i uppdrag att
utreda möjligheterna för ett gemensamt
operativsystem för telemedicin. I dag ansvarar varje
landsting för utveckling och upphandling av sitt
system, vilket gör att de inte alltid är kompatibla
med varandra. Motionärerna begär vidare att
regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att utforma
program för patientutbildning i de stora
folksjukdomarna (yrkande 8). Patientutbildningen bör
omfatta de stora folksjukdomarna, som t.ex.
kärlsjukdomar, diabetes, astma, psykossjukdomar och
ryggbesvär. I yrkande 9 begärs ett tillkännagivande
om inrättandet av en patientombudsman. En statlig
patientombudsman skulle kunna fungera som en från
sjukvården fristående instans dit patienter kan
vända sig med klagomål och få aktiv hjälp med att få
sitt ärende prövat i rätt instans.
I motion So398 av Ingrid Burman m.fl. (v) begärs
ett tillkännagivande om att regeringen bör ge
Socialstyrelsen i uppdrag att se över möjligheten
att kunna välja primärvårdsenhet i stället för
namngiven läkare. Motionärerna anför att det i dag
finns olika tolkningar av om den enskilda
medborgaren är tvungen att "lista sig" hos en
enskild husläkare eller om det är möjligt att "lista
sig" hos primärvårdsenheten, husläkarmottagningen
etc.
I motion So404 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs
ett tillkännagivande om en utvärdering av de
ekonomiska och kvalitativa konsekvenserna för
klienter och personal i samband med
konkurrensutsättning och privatisering (yrkande 2).
Motionärerna anför att konsekvenserna av den redan
genomförda konkurrensutsättningen bör utvärderas ur
ett ekonomiskt och kvalitativt perspektiv utifrån
klienter och personal.
I motion So443 av Kenneth Johansson m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om mål för hälso- och
sjukvården (yrkande 3). Motionärerna anför att målet
för hälso- och sjukvården skall vara att den skall
stärka människors trygghet genom att erbjuda hög
kvalitet och vara på lika villkor samt gälla alla
skeden i livet. Var och en skall erhålla vård och
omsorg efter behov. I yrkande 24 begärs ett
tillkännagivande om bättre uppföljningssystem. Såväl
myndigheter som vårdgivare och sjukvårdshuvudmän är
beroende av att tillförlitlig statistik av hög
kvalitet finns tillgänglig. Socialstyrelsen bör,
tillsammans med sjukvårdshuvudmännen, intensifiera
arbetet med nyckeltal som ger möjlighet till
jämförande analyser mellan sjukvårdens institutioner
i hela landet. I yrkande 40 begärs ett
tillkännagivande om gemensamma nordiska insatser för
att utveckla telemedicinen. Motionärerna anför att
projektet Nordunet 2, vars mål är att utveckla
telemedicinlösningar för primärvården och etablera
specialistnätverk, bör införlivas i den svenska
sjukvårdspolitiken och stödjas genom nationella
satsningar.
I motion So444 av Kenneth Johansson m.fl. (c)
yrkas att riksdagen begär att regeringen gör en
samhällsekonomisk analys av vad köerna för
åldersbetingade sjukdomar innebär (yrkande 9).
Motionärerna anför att många äldre köar för vård av
åldersbetingade funktionshinder som t.ex. starr,
förslitningsskador och nedsatt hörsel. När en
patient inte erhåller vård uppkommer, utöver
mänskligt lidande, kostnader för hemtjänst,
sjukbesök, läkemedel m.m.
I motion N345 av Maud Olofsson m.fl. (c) begärs en
översyn av hur närheten till vård skall kunna
garanteras (yrkande 6). Motionärerna anför bl.a. att
tillgängligheten till vårdcentralerna bör förbättras
och att vårdcentralerna bör förstärkas genom
telemedicin, ökat antal vårdplatser och fler
akutbilar. Vidare bör en lotsfunktion inrättas.
Flera motioner rör frågor om personalrekrytering och
utbildning.
I motion So437 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
ett tillkännagivande om hälso- och sjukvårdens
personalförsörjning (yrkande 8). Motionärerna anför
att vårdsektorn behöver bli mer attraktiv för att
fler skall söka sig dit. Lönerna måste vara
konkurrenskraftiga och arbetsvillkoren sådana att
vården kan locka till sig och behålla tillräckligt
med personal. Även karriärvägarna inom vårdyrkena
måste utvecklas och de vårdanställda måste få större
inflytande över sin arbetssituation.
I motion So509 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs
ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om en
plan för långsiktiga personalbehov (yrkande 10).
Motionärerna anför att behovet av att rekonstruera
hälso- och sjukvården, utveckla äldreomsorgen och
att återställa personalens framtidstro och
arbetsglädje särskilt måste beaktas under de
närmaste åren. Vidare anförs att möjligheter till
specialisering bör ökas för alla yrkesgrupper. I
yrkande 11 framförs ett yrkande om en nationell
uppföljning av geriatrikens utveckling. Motionärerna
anför att en analys krävs som kan läggas till grund
för landstingets långsiktiga planering för att
tillgodose behovet av geriatrisk kompetens under de
närmaste 10-15 åren.
I motion So443 av Kenneth Johansson m.fl. (c)
begär ett tillkännagivande om personalförsörjningen
inom vård och omsorg (yrkande 42). Motionärerna
anför att det är hög tid att utforma en strategi för
hur man skall klara de kommande årens
personalförsörjning inom vård och omsorg. Vidare
begärs i yrkande 43 ett tillkännagivande om ökade
möjligheter till kompletterande utbildning för
invandrare verksamma inom hälso- och
sjukvårdsområdet. Det behövs mer samverkan mellan
olika aktörer, landsting, länsarbetsnämnder,
kommuner, Socialstyrelsen och andra centrala
myndigheter för att välutbildad sjukvårdspersonal
skall få möjlighet att komplettera sina
utbildningar.
I motion So245 av Göte Wahlström och Christina
Nenes (s) begärs ett tillkännagivande om kraftfulla
åtgärder för att klara framtida personalrekrytering
till vård och omsorg. Vidare begärs i motion So499
av Anneli Särnblad Stoors m.fl. (s) ett
tillkännagivande om behovet av en
rekryteringsstrategi inom vård och omsorg.
Ett par motioner berör lagen (2000:1440) om
inskränkning i landstingens rätt att överlämna
driften av akutsjukhus till annan samt närliggande
frågor.
I motion So298 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs att
lagen om inskränkning i landstingens rätt att
överlämna driften av akutsjukhus till annan
avskaffas (yrkande 14). Även i motion So443 av
Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs att riksdagen
beslutar upphäva lagen om inskränkning i
landstingens rätt att överlämna driften av
akutsjukhus till annan (yrkande 20). I motion So205
av Sten Tolgfors (m) begärs ett tillkännagivande om
vad i motionen anförs om socialminister Lars
Engqvists förslag att förbjuda s.k. blandfinansierad
vård (yrkande 3). Enligt motionären avser
socialministern förbjuda vårdgivare där skattepengar
och privat finansiering av vården blandas.
Motionären anför att om alternativa vårdgivare
stoppas kommer köerna att växa och fler människor
kommer att få vänta längre på att få vård.
I motion N396 av Ingegerd Saarinen (mp) begärs ett
tillkännagivande om att kommunstyrelser, när det
gäller sjukvård, socialtjänst, dvs. s.k. B-tjänster
enligt lagen (1992:1528) om offentlig upphandling,
skall kunna ge icke vinstdrivande företag uppdraget
att driva viss verksamhet (yrkande 18). Enligt
motionären är det betydelsefullt att en
kommunstyrelse när det gäller sjukvård och
socialtjänst skall kunna ge icke-vinstdrivande
företag uppdraget att driva viss verksamhet. Vissa
kommuner vill hellre att kooperativ, ideella
föreningar och kyrkor ges uppdraget än vinstdrivande
firmor. Lagen om offentlig upphandling bör ändras i
linje med detta heter det i motionen.
Några motioner handlar om rätten till förnyad
medicinsk bedömning, s.k. second opinion.
I motion So207 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
begärs ett tillkännagivande om behovet av att
utvidga rätten till second opinion för patienter.
Motionären anför att nya kunskaper tillkommer hela
tiden och att nya behandlingsmetoder ständigt
utvecklas och att fler än i dag därför bör omfattas
av rätten till second opinion.
Även i motion So509 av Alf Svensson m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om second opinion
(yrkande 6). Motionärerna anför att tilltron till
systemet urholkas om det inte finns möjlighet att
kontrollera de bedömningar som görs.
I motion So443 av Kenneth Johansson m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om förslag till utvidgad
second opinion (yrkande 17). Motionärerna anför att
alla patienter bör ha rätt till second opinion.
Ett par motioner rör den psykiatriska vårdens
organisation.
I motion So368 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och
Hans Stenberg (s) begärs ett tillkännagivande om vad
i motionen anförs om lagen om tvångsomhändertagande
för psykisk vård. Motionärerna anför att lagens
intentioner tolkas olika av dem som utfärdar intyg
om tvångsomhändertagande. Enligt motionärerna krävs
det vissa justeringar i lagen om psykiatrisk
tvångsvård och tydligare anvisningar om lagens
tillämpning samt mer resurser till öppenvården och
fler stödpersoner.
I motion So345 av Håkan Juholt (s) begärs ett tillkännagivande
om vad i motionen anförs om avgifter för
rättspsykiatrisk vård. Motionärerna anför att en
person som döms till rättspsykiatrisk vård själv är
skyldig att betala vårdavgiften, trots att dessa
personer ofta är helt medellösa. När utskrivningen
sker har den dömde ofta dragit på sig stora skulder
för vårdkostnaderna. Enligt motionären är det
ormligt att vård på institution kan leda till stora
skulder för den enskilde.
Några motioner behandlar frågor om förlossningsvård
och förlossningsplatser.
I motion So509 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs ett
tillkännagivande om en BB-garanti (yrkande 4).
Motionärerna anför att BB-garantin består av två
delar - en platsgaranti och en förlossningspeng.
Platsgarantin innebär att kvinnan på
mödravårdscentralen gör upp om plats på
förlossningsklinik och BB. Vidare är kvinnan och
barnet garanterade minst tre dagar på BB före
hemgång. Förlossningspengen innebär att ersättningen
går till den förlossningsavdelning som kvinnan
väljer. I motion So400 av Elina Linna m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande om en nationell översyn
av förlossningsvården (yrkande 1). Motionärerna
anför att förlossningsvården skall erbjuda
geografisk närhet, trygghet och lyhördhet för
kvinnans önskemål. Vidare begärs i motion So443 av
Kenneth Johansson m.fl. (c) ett tillkännagivande om
plats- och närhetsgaranti på BB (yrkande 19).
Garantin skall innebära att föräldrarna senast två
månader före förlossningen skall ha fått besked om
var den skall ske.
Tidigare behandling och pågående arbete
Utskottet behandlade frågor om hälso- och
sjukvårdens finansiering senast i betänkande
2001/02:SoU13. Utskottet vidhöll (s. 38) att det
ansåg att det finns starka motiv för att slå vakt om
skattefinansieringen av sjukvården och avstyrkte de
aktuella motionerna.
I budgetpropositionen för 2003 (proposition
2002/03:1, volym 6, utg.omr. 9) anför regeringen
följande (s. 18).
Regeringen föreslår att målet för politikområdet
hälso- och sjukvårdspolitik skall ligga fast och
således vara att vårdens kvalitet och
tillgänglighet skall förbättras. I arbetet med
att uppnå detta mål är det viktigt att de
grundläggande principerna för en allmän hälso-
och sjukvård upprätthålls. Hälso- och sjukvården
skall även i framtiden ges på lika villkor och
efter behov, styras demokratiskt och vara
solidariskt finansierad. Dessutom skall människor
ha möjlighet att påverka och vara delaktiga i
vården.
Genom den nationella handlingsplanen för
utveckling av hälso- och sjukvården och de med
Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet
överenskomna utvecklingsinsatserna inom vården
och omsorgen, har viktiga steg tagits mot att
långsiktigt förbättra hälso- och sjukvårdens
möjligheter att uppnå god kvalitet och
tillgänglighet. Socialstyrelsen har regeringens
uppdrag att på nationell nivå följa upp och
utvärdera införandet och effekterna av den
nationella handlingsplanen och har under 2002
inkommit med den första av fyra årsrapporter.
Arbetet med att följa upp effekterna av
resurstillskottet och sjukvårdshuvudmännens
åtgärder med anledning av utvecklingsavtalet är
en viktig uppgift under de kommande åren.
Enligt regeringens bedömning har ytterligare
ett viktigt steg för att förbättra
tillgängligheten och korta köerna i vården tagits
genom det tillskott på 1,25 miljarder kronor per
år som under perioden 2002-2004 tillförs hälso-
och sjukvården för detta ändamål. Denna satsning
kommer att bli föremål för en noggrann
uppföljning i syfte att säkra att avsedda
effekter nås. En viktig utgångspunkt för
tillskottet är att medlen skall utbetalas för
utförd prestation.
Genom den nationella handlingsplanen för
utvecklingen av hälso- och sjukvården och det
sammanhängande resurstillskottet samt genom den
s.k. tillgänglighetssatsningen kommer vården
under perioden 2001-2004 att ha tillförts
sammanlagt 12,75 miljarder kronor.
- - -
I överenskommelse mellan staten och
Landstingsförbundet om vissa ersättningar till
hälso- och sjukvården för år 2003 anförs bl.a.
följande.
I 2001 års ekonomiska vårproposition (prop.
2000/01:100) föreslog regeringen dessutom att
1,25 miljarder kronor per år skall avsättas under
perioden 2002-2004 för att förbättra vårdens
tillgänglighet. En förutsättning för
resurstillskottet var enligt vårpropositionen att
det skulle regleras i ett avtal mellan staten och
Landstingsförbundet. I oktober 2001 träffades en
sådan överenskommelse mellan staten och
Landstingsförbundet. Överenskommelsen innebär ett
åtagande från landstingen att vidta kraftfulla
åtgärder för att korta väntetiderna till besök
och behandlingar vid sjukhus och motsvarande.
Överenskommelsen innebär vidare ett åtagande
från landstingen att fortsätta förbättra
uppföljningen av tillgängligheten. Senast vid
utgången av år 2002 skall rapporteringen till
databasen Väntetider i vården vara 100-procentig
avseende förväntade väntetider. Vid utgången av
år 2004 skall även täckningsgraden för faktiska
väntetider vara 100 procent.
Regeringen föreslog i budgetpropositionen för 2003
att 1,25 miljarder kronor skulle anvisas för 2003
under anslaget Bidrag för ökad tillgänglighet i
hälso- och sjukvården. Finansutskottet tillstyrkte
förslaget (bet. 2002/03:FiU3). Riksdagen följde
utskottet (rskr. 2002/03:87 och 2002/03:88).
Rätten till förnyad medicinsk bedömning, s.k. second
opinion, regleras i 3 a § tredje stycket hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763). Bestämmelsen trädde i
kraft den 1 januari 1999. Av bestämmelsen följer att
landstinget skall ge en patient med livshotande
eller särskilt allvarlig sjukdom eller skada
möjlighet att inom eller utom det egna landstinget
få en förnyad medicinsk bedömning i det fall
vetenskap och beprövad erfarenhet inte ger entydig
vägledning och det medicinska ställningstagandet kan
innebära särskilda risker för patienten eller har
stor betydelse för dennes framtida livskvalitet.
Patienten skall erbjudas den behandling den förnyade
bedömningen kan föranleda.
I Socialstyrelsens Hälso- och sjukvårdsrapport 2001
anförs sammanfattningsvis följande angående rätten
till förnyad medicinsk bedömning:
Socialstyrelsens kartläggningar, liksom
kontakterna med huvudmän och patient- och
handikapporganisationer, tyder på att 1999 års
lagstiftning har lett till många
informationsinsatser från vårdgivarnas sida. Det
är dock oklart i vad mån patienterna nåtts av för
dem relevant information och om
patientinflytandet i vården ökat. Rätten till
förnyad medicinsk bedömning är åtminstone delvis
okänd för stora grupper av patienter, och även
hos vårdpersonal. Som redovisas nedan kan man
inte finna några tydliga positiva trender när det
gäller människors tillfredsställelse med olika
aspekter på vården, snarare är trenden den
motsatta.
Det är möjligt att vikten av nödvändiga
implementeringsinsatser inte uppmärksammades
tillräckligt när man införde ny lagstiftning. Det
är också möjligt att man inte skall förvänta sig
mätbara effekter av en ny lagstiftning av denna
karaktär, redan ett par år efter att den trätt i
kraft. Å andra sidan kan man konstatera att
Sverige numera är det enda land i Norden som inte
har en särskild lag om patienträttigheter. Det
betyder att de bestämmelser som har betydelse för
patientens ställning i vården är utspridda på ett
flertal lagar. Lagstiftningen kan vara
otillgänglig och svåröverskådlig för patienter,
vårdpersonal och allmänheten. Erfarenheterna
tyder på att det finns ett pedagogiskt värde i
att samla alla relevanta bestämmelser i en
särskild patientlag, även om ambitionen inte är
att tillförsäkra patienten några nya förmåner
eller rättigheter.
Av regleringsbrev för budgetåret 2003 avseende
Socialstyrelsen framgår att Socialstyrelsen senast
den 30 juni 2003 skall bedöma effekterna av de av
vårdgivarna vidtagna åtgärderna för att stärka
patientens ställning i hälso- och sjukvården.
I november 2000 tillsatte regeringen en arbetsgrupp
vars uppdrag var att föreslå strategier för att
bredda användningen av IT och telemedicin inom
vården. Arbetsgruppen överlämnade i januari 2002 sin
rapport, Vård IT-iden (Ds 2002:3). I rapporten
lämnas ett antal olika förslag och synpunkter på vad
som behöver göras för att driva på IT-utvecklingen
inom vården. Bland annat föreslås att ett samlat
strategi- och åtgärdsprogram tas fram för att bredda
användningen av telemedicin. Rapporten har
remissbehandlats och bereds för närvarande inom
Regeringskansliet.
Frågor om remisskrav behandlades av utskottet i betänkande
1998/99:SoU3. Utskottet anförde bl.a. följande.
Remisser fyller en viktig funktion som instrument
för att göra riktiga medicinska prioriteringar
både i syfte att garantera att de patienter som
har störst behov av specialistvård får tillgång
till sådan och att kunna utnyttja de samlade
resurserna i landstingen optimalt. Utskottet
delar således bedömningen att det inte är
lämpligt att i lag förbjuda landstingen att
ställa krav på remisser för specialistvård.
Givetvis får remisskrav inte användas i syfte att
försvåra vårdutnyttjandet eller som begränsning
för privata vårdgivare.
Utskottet vidhöll denna uppfattning i betänkande
1999/2000:SoU9. (Res. m, kd, fp).
Utskottet behandlade i betänkande 2001/02:SoU13
frågan om vårdavgifter vid rättspsykiatrisk vård.
Utskottet konstaterade att av 26 § hälso- och
sjukvårdslagen följer att vårdavgifter får tas ut av
patienter enligt grunder som landstinget eller
kommunen bestämmer, i den mån inte annat är särskilt
föreskrivet. Utskottet fann inte anledning att
föreslå någon ändring av det nu gällande systemet.
Motionerna avstyrktes. (Ej res.)
I betänkande 2000/01:SoU5 Nationell handlingsplan
för utveckling av hälso- och sjukvården anförde
utskottet under rubriken Psykisk ohälsa bl.a.
följande.
Utskottet anser i likhet med regeringen att
psykiatrireformens huvudinriktning, att med hjälp
av tidiga insatser reducera framtida
funktionsnedsättningar, bör ligga fast. Detta
synsätt innebär att behovet av samverkan mellan
olika delar av samhället ökar. En strategisk
uppgift för psykiatrin är att tillsammans med
andra identifiera behovet av ett bra socialt stöd
för människor med flera olika riskfaktorer.
Utskottet delar regeringens uppfattning att vissa
grupper är mer utsatta än andra. Som regeringen
anfört gäller detta barn och ungdomar som drabbas
av psykisk ohälsa och för vilka tidiga insatser
måste sättas in. Utskottet vill här framhålla
vikten av samordnade insatser mellan barn- och
ungdomspsykiatrin och vuxenpsykiatrin och ser
därför med tillfredsställelse på att denna fråga
särskilt lyfts fram i avtalet om
utvecklingsinsatser. Av avtalet framgår vidare
att denna fråga bör uppmärksammas särskilt i
samband med uppföljningen av avtalet. En annan
utsatt grupp är de psykiskt funktionshindrade som
har både somatiska och psykiatriska vårdbehov som
inte uppmärksammas tillräckligt. Psykiatrin,
socialtjänsten och primärvården måste enligt
utskottet genom sin samlade kompetens i samverkan
skapa ett fungerande stöd för psykiskt
funktionshindrade. Behovet är särskilt stort för
personer med psykiska problem och samtidigt
missbruk. Slutligen vill utskottet särskilt
understryka att många äldre har psykiatriska
vårdbehov som inte beaktas tillräckligt. Det är
därför av största vikt att äldre med psykiatriska
vårdbehov identifieras och erbjuds erforderlig
behandling.
Socialutskottet har under våren 2000 till våren 2001
tagit initiativ till att te-matiskt studera frågor
rörande psykiatrin. Syftet har varit att skaffa sig
djupare kunskaper på området. Studiebesök har
genomförts på fyra orter i landet: Sundsvall, Malmö,
Lund och Uppsala samt dessutom vid Regionsjukhuset
Karsudden. Utskottet kunde därvid konstatera att
frågan om vikten av samverkan mellan olika huvudmän
och/eller verksamheter aktualiserades vid
studiebesöken och beslöt därför att anordna en
offentlig utfrågning på temat samverkan inom
psykiatriområdet. Utfrågningen genomfördes den 13
november 2001. En utskrift har publicerats i
riksdagens skriftserie Utredningar från riksdagen,
2001/02:URD1.
Proposition 2002/03:20 Samverkan mellan kommuner och
landsting inom vård- och omsorgsområdet överlämnades
till riksdagen i december 2002. Riksdagsbehandling
är planerad att äga rum under våren 2003.
Lag (2000:1440) om inskränkning i landstingens rätt
att överlämna driften av akutsjukhus till annan
upphörde att gälla den 1 januari 2003.
Genom regeringsbeslut den 21 december 2000
tillkallade regeringen en särskild utredare (dir.
2000:103) med uppdrag att utreda förutsättningarna
för att införa särskilda tröghetsregler vid beslut
om stora förändringar av ägar- eller driftsformer
inom vården samt lämna förslag till sådana regler.
Utredaren har den 16 april 2002 lämnat ett
delbetänkande och ett slutbetänkande (SOU 2003:23
Vårda vården - samverkan, mångfald och rättvisa) har
lämnats i mars 2003. Av direktiven framgår vidare
att utredaren bl.a. särskilt skall beakta intresset
av att upprätthålla en verksamhet som är tillgänglig
för alla efter behov. Utredarens förslag skall syfta
till att det demokratiska inflytandet över
beslutsprocessen vid överlåtelse av driftsansvaret
för den offentligt finansierade vården stärks.
Regeringen har i proposition 2001/02:142 Ändringar i
lagen om offentlig upphandling, m.m. anfört att
Upphandlingskommittén föreslagit att kundvalssystem
inom äldreomsorg, sjukvård, barnomsorg m.m. bör
utredas i särskild ordning samt att regeringen
delade denna bedömning. Frågan om kundvalssystem
behandlas vidare av Utredningen vårdens ägarformer -
vinst och demokrati i betänkande SOU 2003:23 Vårda
vården - samverkan, mångfald och rättvisa (s. 160).
Utskottet behandlade i betänkande 2001/02:SoU13 ett
motionsyrkande om program för patientutbildning.
Utskottet framhöll att Socialstyrelsen sedan 1996
har tagit fram nationella riktlinjer för vården av
patientgrupper med svåra kroniska sjukdomar samt att
regionala och lokala vårdprogram skall baseras på
dessa riktlinjer allteftersom sådana finns
tillgängliga. Vidare anförde utskottet att på
grundval av vårdprogrammen skall sedan individuella
vårdöverenskommelser slutas mellan den enskilde
patienten och vårdgivaren. De individuella
vårdöverenskommelserna skall bl.a. innehålla
patientens rätt till information om sin sjukdom,
vilka vårdinsatser som är tillgängliga och inom
vilka tidsintervaller dessa sker och information om
patientens eget ansvar och vad patienten själv kan
göra för att hantera sin sjukdom. Mot bakgrund av
det anförda ansåg utskottet att den aktuella
motionen fick anses i huvudsak tillgodosedd. (Res.
v).
Även frågan om att skapa ett enhetligt system för
sponsorer i vården behandlades i betänkande
2001/02:SoU13. Utskottet anförde att det instämde i
socialministerns bedömning i ett frågesvar den 19
september 2001 att det är en fråga som i första hand
skall lösas av sjukvårdshuvudmännen i samråd,
exempelvis med Landstingsförbundet.
Kommittén om genetisk integritet har i januari 2003
överlämnat delbetänkandet Rättslig reglering av
stamcellsforskning, SOU 2002:119. I betänkandet
föreslås bl.a. att det förbud mot kommersiell
hantering av humanbiologiskt material som följer av
15 § lagen (1995:831) om transplantation m.m.
uttryckligen anges omfatta även material från
mänskliga ägg och embryon.
Socialministern har i ett frågesvar den 11 december
2002 anfört följande.
Torkild Strandberg har frågat mig om jag avser
att verka för ett friare vårdsökande i Europa som
måste antas inkludera även enskilda och privata
driftsformer.
Jag har vid ett flertal tillfällen uttalat att
regeringen välkomnar en ökad mångfald av
vårdgivare inom sjukvården. För att de
grundläggande demokrati- och jämlikhetsmålen
skall kunna upprätthållas samtidigt som
alternativa driftsformer släpps in, är det
emellertid nödvändigt att det är reglerat under
vilka villkor privata entreprenörer får verka
inom hälso- och sjukvården. Det finns för
närvarande inte skäl att särskilt reglera
driftsformerna i den öppna hälso- och sjukvården.
Däremot krävs regler för sjukhusvården.
Utredningen om vårdens ägarformer kommer i
februari 2003 att presentera förslag på sådan
lagstiftning.
Hälsorådet antog i juni 2002 slutsatser om
utvecklingen när det gäller patientrörligheten
och hälso- och sjukvården inom EU. Rådet drar
slutsatsen att det behövs ett förstärkt samarbete
för att främja möjligheterna att få tillgång till
högkvalitativ hälso- och sjukvård samtidigt som
hälso- och sjukvårdssystemen fortsätter att vara
ekonomiskt hållbara. Den nära förestående
utvidgningen av EU gör detta ännu nödvändigare.
Med utgångspunkt i hälsorådets slutsatser
inbjöd kommissionären Byrne i ett brev daterat
den 29 juli 2002 medlemsstaternas hälsoministrar
att delta i en process på hög nivå om patienters
rörlighet och hälso- och sjukvårdens utveckling
inom EU. Jag har tackat ja till att delta i denna
process. En samverkan mellan de europeiska
högspecialiserade sjukhusen och den medicinska
forskningen kan erbjuda nya möjligheter för
medborgarna.
Regeringens långsiktiga mål är att
gränsöverskridande vård eller cross-border care
skall bygga på samma principer som landstingens
fria vårdval.
I ett pressmeddelande från Socialdepartementet den
31 januari 2003 anförs bl.a. följande.
Hälso- och sjukvården är ett offentligt ansvar
grundat på solidaritet och skall styras
demokratiskt. Vården skall finansieras
solidariskt och ges på lika villkor efter behov,
inte efter ekonomisk förmåga.
Detta fastslog de sju hälsoministrar som under
två dagar mötts i Stockholm. Mötet arrangerades
av det nybildade Internationellt forum för vård
på lika villkor. De sju ministrarna kom från
Storbritannien, Tyskland, Nya Zeeland, Grekland,
Slovenien och Chile. Från Sverige deltog
socialminister Lars Engqvist.
I slutdeklarationen betonas vikten av en
mångfald av vårdgivare - offentliga, privata och
ideella - för att utveckla och förnya hälso- och
sjukvården. Ministrarna välkomnar en konstruktiv
dialog med privata företag. När privata företag
bedriver vård som är offentligt finansierad skall
den ges på samma villkor som den offentliga
vården. Privata försäkringar eller privat
betalning som leder till gräddfiler inom den
offentligt finansierade vården kommer inte att
accepteras.
I proposition 1999/2000:149 Nationell handlingsplan
för utveckling av hälso- och sjukvården anförde
regeringen att informationsförsörjning och
verksamhetsuppföljning inom hälso- och sjukvården
borde stärkas för att medborgarna skall få god
information om vården och för att främja en effektiv
hälso- och sjukvård. Sammanlagt 52 miljoner kronor
avsattes för detta ändamål under perioden 2001-2004.
Utskottet anförde vid behandlingen av propositionen
att det med tillfredsställelse noterade att
regeringen avsåg att ge Socialstyrelsen i uppdrag
att, i samverkan med Landstingsförbundet och Svenska
Kommunförbundet, svara för centralt stöd och
nationellt utvecklingsarbete inom vården (bet.
2000/01:SoU5 Nationell handlingsplan för utveckling
av hälso- och sjukvården). Av regleringsbrev för
budgetåret 2003 avseende Socialstyrelsen framgår att
styrelsen i juli 2001 redovisat en plan för arbetet
samt att styrelsen årligen i årsredovisningen skall
redovisa resultatet i förhållande till arbetsplanen
och förklaringen till eventuella avvikelser samt hur
de medel som avsatts för uppdraget använts.
Motionsyrkanden om att inrätta ett svenskt "National
Institute of Health" har behandlats av utskottet vid
flera tillfällen, se yttrande 1999/2000:SoU6y,
betänkandena 2000/01:SoU2 och 2001/02:SoU10 samt
senast betänkande 2001/02:SoU13. I det senaste
betänkandet anförde utskottet att det vidhöll sin
inställning och avstyrkte det aktuella
motionsyrkandet. Riksdagen följde utskottet (rskr.
2001/02:236). (Res. m).
Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat
yrkanden om att återinföra husläkarlagen, se
betänkandena 1996/97:SoU1, 1997/98:SoU12, 1997/98:
SoU24, 1998/99:SoU3, 1999/2000:SoU9, 2000/01:SoU10
och senast 2001/02:SoU13. I det sistnämnda
betänkandet anförde utskottet att det vidhöll sitt
tidigare ställningstagande att det inte finns skäl
att återinföra lagen. Riksdagen följde utskottet
(rskr. 2001/02:236). (Res. fp).
I överenskommelse mellan staten och
Landstingsförbundet om vissa ersättningar till
hälso- och sjukvården för år 2003 anförs under
rubriken Valmöjligheter i vården följande.
Landstingsförbundet påbörjade med anledning av
1999 års överenskommelse ett arbete med en
rekommendation för att tydliggöra och förenkla
patientens möjlighet att välja vårdgivare.
Landstingsförbundets styrelse beslutade under år
2001 om en ny rekommendation till landstingen om
valmöjligheter i vården. Syftet med
rekommendationen är att med patientens bästa för
ögonen förtydliga och förenkla patientens
möjlighet att söka vård i annat landsting än
hemlandstinget. Samtliga landsting har nu antagit
rekommendationen. Från och med den 1 januari 2003
gäller därmed det "fria vårdvalet" i hela
Sverige.
Socialstyrelsen har haft regeringens uppdrag att
utifrån patientnämndernas årliga
verksamhetsredogörelse redovisa effekterna av
förändringarna i patientnämndernas verksamhet för
regeringen. Uppdraget redovisades i en skrivelse den
25 april 2002. Socialstyrelsens skrivelse behandlas
i regeringens skrivelse 2002/03:30 Uppföljning av
den Nationella handlingsplanen för äldrepolitiken.
Regeringen anför bl.a. (s. 31 i skrivelsen) att
patientnämnderna har en viktig funktion för att höja
kvaliteten och öka rättssäkerheten inom
äldreomsorgen. Vidare anförs att det är regeringens
bedömning att det är viktigt att informationen till
berörda målgrupper om patientnämndsverksamheten
utökas.
Riksdagen gjorde våren 2002 ett tillkännagivande
till regeringen om vårdpersonal med utländsk
bakgrund (bet. 2001/02:SoU5 Bildande av ett
familjemedicinskt institut m.m. s. 19 f.; rskr.
2001/02:144-145). I ärendet tillstyrkte
socialutskottet bifall till en motion och ett
förslag från Riksdagens revisorer om att en särskild
översyn bör göras av utformningen, lokaliseringen
och dimensioneringen av språkutbildningen för
utländsk vårdpersonal. Utskottet underströk vikten
av att den kompetens som invandrad vårdpersonal
besitter tas till vara. Utskottet konstaterade att
Socialstyrelsen bedömt att behovet av riktad och
förstärkt utbildning i svenska språket är påtagligt
samt att svårigheter att uppfylla språkvillkoret är
det främsta skälet till att vägen till legitimation
är lång. Utskottet såg därför positivt på att en
översyn görs av språkutbildningen för utländsk
vårdpersonal på det sätt som revisorerna föreslagit.
Enligt uppgift från Socialdepartementet bereds
frågan i Regeringskansliet.
Utskottet ställde sig i betänkande 2001/02:SoU5 Bildande av ett
familjemedicinskt institut m.m. bakom regeringens
förslag att ett familjemedicinskt institut bildas i
syfte att utveckla den primärvård som finansieras av
landstingen och kommunerna. Utskottet anförde i
detta sammanhang (s. 9) att vad särskilt gäller
frågor om rekrytering av personal ansåg utskottet
att dessa är av avgörande betydelse för att
primärvården skall kunna fullgöra sin uppgift som
bas i sjukvården samt att institutet därför bör
belysa faktorer av betydelse för att rekryteringen
till primärvården skall kunna tryggas långsiktigt.
Riksdagen följde utskottet (rskr. 2001/02:144).
I budgetpropositionen för 2003 (proposition
2002/03:1, volym 8, utgiftsområde 16) redovisar
regeringen (s. 110) att målet för antalet
examinerade sjuksköterskor under perioden 2001-2004
skall vara 13 400 och som planeringsförutsättning
gäller att antalet examinerade sjuksköterskor skall
vara 16 100 under perioden 2005-2008.
Regeringen beslutade i maj 2002 att inom
Regeringskansliet inrätta ett projekt med uppgift
att göra en översyn av den högspecialiserade vården.
Syftet med översynen är att komma till rätta med
vissa problem samt att skapa förutsättningar för en
god utveckling och effektiv resursanvändning. En
första redovisning av projektets arbete skall lämnas
senast den 31 oktober 2003. Projektet skall vara
slutfört den 31 december 2004.
Socialministern har i ett frågesvar den 19 februari
2003 anfört att han har för avsikt att inbjuda de
fackliga organisationerna och arbetsgivarna till en
dialog om vad som krävs för att göra vårdyrkena mer
attraktiva, ta bättre vara på personalens kompetens
och öka dess inflytande.
Av regleringsbrev för budgetåret 2003 avseende
Socialstyrelsen framgår att Socialstyrelsen skall,
med anledning av sin uppgift att fortlöpande ta fram
underlag för bedömningen av hälso- och sjukvårdens
behov av läkare och sjuksköterskor, årligen senast
den 31 januari rapportera de bedömningar myndigheten
gör av den aktuella situationen. I rapporten skall
även redovisas de bedömningar Socialstyrelsen gör
beträffande den framtida utvecklingen.
Från Socialstyrelsen har inhämtats att styrelsens
tillsynsavdelning inför sommaren 2002 besökte 33 av
landets förlossningsavdelningar för att granska
organisation, bemanning, personalens kompetens samt
beredskap inför eventuella överbeläggningar.
Utskottets ställningstagande
Hälso- och sjukvården är av grundläggande betydelse
för välfärden och människors trygghet. Även i
framtiden skall hälso- och sjukvården ges på lika
villkor och efter behov, styras demokratiskt och
vara solidariskt finansierad. Alla måste kunna känna
trygghet i att det finns en hälso- och sjukvård av
god kvalitet och att vid sjukdom vård och omsorg ges
på lika villkor. Det finns enligt utskottet inga
belägg för att Sverige skulle ha något att vinna på
att överge skattefinansieringen av vården.
Internationella erfarenheter tyder tvärtom på att de
skattefinansierade hälso- och sjukvårdssystemen
fungerar bättre i fördelningspolitiskt avseende än
de försäkringsfinansierade systemen. Utskottet
vidhåller att det finns starka motiv för att slå
vakt om skattefinansieringen av sjukvården.
I 2 a § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) anges
hur hälso- och sjukvården skall bedrivas för att
uppfylla kraven på en god vård. Vården skall bl.a.
vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov
av trygghet i vården och behandlingen. Hälso- och
sjukvården skall hålla en god personell och
materiell standard, dvs. bedrivas av personal med
adekvat utbildning och med behövlig teknisk
utrustning i ändamålsenliga lokaler. För att hälso-
och sjukvården skall fungera krävs välutbildad och i
övrigt kompetent personal som utför sina
arbetsuppgifter sakkunnigt och omsorgsfullt.
Utbildningsfrågorna har stor betydelse vid
utformningen av behörighetsregler för hälso- och
sjukvården och närliggande områden. Utöver goda
kunskaper inom relevanta ämnesområden är det enligt
utskottet viktigt att yrkesutövaren har sådana
personliga egenskaper att hon eller han är lämplig
för sitt yrke.
Hälso- och sjukvården bör präglas av närhet,
tillgänglighet, helhetssyn och kontinuitet.
Primärvården är basen i sjukvårdssystemet. Alla som
är bosatta inom ett visst landsting har enligt
hälso- och sjukvårdslagen rätt till en fast
läkarkontakt. Utskottet vidhåller att det är viktigt
att hälso- och sjukvårdsinsatserna utförs på rätt
vårdnivå eftersom det är mest kostnadseffektivt. Det
ankommer dock på sjukvårdshuvudmännen att besluta om
vårdens organisation m.m. med utgångspunkt i hälso-
och sjukvårdslagen.
Utskottet behandlade under riksmötet 2000/01 den
nationella handlingsplanen för utveckling av hälso-
och sjukvården (bet. 2000/01:SoU5). Utskottet
konstaterade att den nuvarande obalansen mellan
primärvårdens åtagande och dess resurser minskar
genom att primärvården i landstingen och
primärvården i kommunerna för de äldre stärks. I
handlingsplanen redovisades dessutom åtgärder för
att stärka stödet till barn, ungdomar och äldre med
psykisk ohälsa samt till psykiskt funktionshindrade.
Vidare framhöll utskottet vikten av att öka
mångfalden av vårdgivare inom den öppna vården och
omsorgen. I detta sammanhang vill utskottet erinra
om att regeringen i budgetpropositionen för 2003
föreslagit att i enlighet med vad som aviserats i
handlingsplanen bör det generella statsbidraget
höjas med 2 miljarder kronor 2003 och med
ytterligare 1 miljard kronor 2004. Höjningarna
fördelas med 30 % till kommunerna och 70 % till
landstingen (proposition 2002/03:1, utgiftsområde
25, s. 13).
Motionerna So203 (m) yrkandena 1 och 2, So205 (m)
yrkande 2, So298 (m) yrkandena 3, 6 och 8, So368
(s), So437 (fp) yrkande 4, So443 (c) yrkande 3,
So444 (c) yrkande 9, So450 (v) yrkandena 1 och 2,
So460 (kd) yrkande 5, So509 (kd) yrkandena 1, 2 och
12, K251 (m) yrkande 2, Sf291 (m) yrkande 2 och N345
(c) yrkande 6 avstyrks med det anförda.
Hälso- och sjukvården i Sverige bedrivs i huvudsak i offentlig
regi. Vid ett flertal tillfällen har regeringen, med
instämmande av utskottet, framhållit att det inom
ramen för ett sådant integrerat system kan finnas
ett värde, från såväl patienternas som personalens
synpunkt, i ett varierat vårdutbud i olika
driftsformer. Det bör enligt utskottet vara
verksamhetens inriktning, tillgänglighet, kvalitet
och kostnadseffektivitet som styr valet av
vårdgivare. Det är viktigt att så långt som möjligt
erbjuda alternativ och utveckla mångfalden inom den
kommunala och landstingskommunala verksamheten.
Vidare kan alternativa driftsformer prövas för att
öka mångfald, valfrihet, tillgänglighet och
rättvisa. Utskottet vill i detta sammanhang erinra
om att det i samband med behandlingen av den
nationella handlingsplanen för utveckling av hälso-
och sjukvården uttalats att det är angeläget att
olika driftsformer i den öppna vården och omsorgen
stimuleras genom att fler privata, kooperativa och
ideella entreprenörer ges möjlighet att sluta avtal
med sjukvårdshuvudmännen. Utskottet noterar också
att regeringen i proposition 2001/02:142 Ändringar i
lagen om offentlig upphandling, m.m. uttalat att
kundvalssystem inom äldreomsorg, sjukvård,
barnomsorg m.m. bör utredas i särskild ordning. Även
utredningen Vårdens ägarformer - vinst och demokrati
har i sitt slutbetänkande Vårda vården - samverkan,
mångfald och rättvisa (SOU 2003:23) uttalat att
förutsättningarna för vårdgivaravtal, eller s.k.
kundvalssystem, utreds i särskild ordning (s. 160).
Utskottet delar denna uppfattning. Motionerna So298
(m) yrkande 4, So404 (v) yrkande 2 och So478 (kd)
yrkandena 1 och 2 avstyrks med det anförda.
Av överenskommelsen mellan staten och
Landstingsförbundet om vissa ersättningar till
hälso- och sjukvården för 2003 framgår att samtliga
landsting nu antagit Landstingsförbundets
rekommendation om valmöjligheter i vården.
Motionerna So203 (m) yrkande 3 och So205 (m) yrkande
4 får därmed anses tillgodosedda och avstyrks.
När det gäller rätten till förnyad medicinsk
bedömning konstaterar utskottet att denna fråga
följs noga av Socialstyrelsen. Således har frågan
behandlats i Socialstyrelsens hälso- och
sjukvårdsrapport 2001. Vidare framgår av
regleringsbrev för 2003 att styrelsen senast den 30
juni 2003 skall redovisa effekterna av de av
vårdgivarna vidtagna åtgärderna för att stärka
patienternas ställning i hälso- och sjukvården. I
det sammanhanget kommer rätten till förnyad
medicinsk bedömning att behandlas. Riksdagen bör
inte ta något initiativ med anledning av motionerna
So207 (m), So443 (c) yrkande 17 och So509 (kd)
yrkande 6. Motionerna avstyrks.
Utskottet vidhåller sin uppfattning att remisser
fyller en viktig funktion som instrument för att
göra riktiga medicinska prioriteringar både i syfte
att garantera att de patienter som har störst behov
av specialistvård får tillgång till sådan och för
att kunna utnyttja de samlade resurserna i
landstinget optimalt. Motion So437 (fp) yrkande 3
avstyrks därför.
Utskottet vidhåller vidare sin inställning när det gäller
frågan om inrättande av ett svenskt "National
Institute of Health". Motion So298 (m) yrkande 13
avstyrks.
Vad gäller frågor om förlossningsvård och förlossningsplatser
delar utskottet motionärernas inställning att
förlossningsvården, i likhet med annan hälso- och
sjukvård, skall vara av god kvalitet och tillgodose
patientens behov av trygghet i vården och
behandlingen. Frågan om vårdens organisation är
emellertid i första hand en fråga för
sjukvårdshuvudmännen. Utskottet är inte heller
berett att föreslå ett tillkännagivande om en
nationell översyn av förlossningsvården. Utskottet
utgår från att Socialstyrelsen inom ramen för sitt
tillsynsansvar även i fortsättningen noga följer
utvecklingen på detta område. Motionerna So400 (v)
yrkande 1, So443 (c) yrkande 19 och So509 (kd)
yrkande 4 avstyrks med det anförda.
Rapporten Vård IT-iden, Ds 2002:3, bereds för
närvarande i Regeringskansliet. Riksdagen bör inte
föregripa kommande förslag på området. Motion So450
(v) yrkande 7 och So443 (c) yrkande 40 avstyrks.
Utskottet vidhåller sitt ställningstagande att
inte återinföra husläkarlagen. Motion So437 (fp)
yrkande 1 avstyrks.
Lagen (2000:1440) om inskränkning i landstingens
rätt att överlämna driften av akutsjukhus till annan
upphörde att gälla den 1 januari 2003. Motionerna
So298 (m) yrkande 14 och So443 (c) yrkande 20 är
numera tillgodosedda och avstyrks därmed.
Utredningen om vårdens ägarformer har nyligen
överlämnat sitt slutbetänkande till regeringen.
Remissbehandling är enligt uppgift nära förestående.
Riksdagen bör inte föregripa regeringens kommande
förslag. Motionerna So205 (m) yrkande 3 och N396
(mp) yrkande 18 avstyrks.
I motion So450 (v) yrkande 8 begärs att regeringen
ger Socialstyrelsen i uppdrag att utforma ett
program för patientutbildning. Utskottet vill
återigen framhålla att Socialstyrelsen sedan 1996
tagit fram nationella riktlinjer för vården av
patientgrupper med svåra kroniska sjukdomar.
Utskottet avstyrker motionsyrkandet.
Av regleringsbrev avseende Socialstyrelsen för
2003 framgår att styrelsen, i samverkan med
Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet,
skall förstärka sitt stöd till huvudmännen och svara
för samordning av arbetet med att förbättra
informationsförsörjningen och
verksamhetsuppföljningen inom hälso- och sjukvården.
Riksdagen bör därför inte ta något initiativ med
anledning av motion So443 (c) yrkande 24.
Lagen (1998:1656) om patientnämndsverksamhet m.m. trädde i
kraft den 1 januari 1999. Av lagen framgår att
nämnderna bl.a. skall hjälpa patienter att få den
information som behövs för att de skall kunna ta
till vara sina intressen i hälso- och sjukvården och
hjälpa patienter att vända sig till rätt myndighet.
Socialstyrelsen har nyligen redovisat effekterna av
förändringarna i patientnämndernas verksamhet.
Utskottet anser att patientnämnderna har en viktig
funktion för att höja kvaliteten och öka
rättssäkerheten inom hälso- och sjukvården.
Riksdagen bör inte ta något initiativ med anledning
av motion So450 (v) yrkande 9.
Frågan om rättspsykiatriska patienters fria
tillgång till pensionsmedel eller sjukpenning
behandlas i motion So345 (s). Utskottet konstaterar
återigen att det följer av 26 § hälso- och
sjukvårdslagen att vårdavgifter får tas ut av
patienter enligt grunder som landstinget eller
kommunen bestämmer, i den mån inte annat är särskilt
föreskrivet. Det ankommer således på
sjukvårdshuvudmännen att själva svara för
avgiftsdebitering. Utskottet finner inte anledning
att föreslå någon ändring av det nu gällande
systemet. Motionen avstyrks.
I motion So398 (v) begärs att Socialstyrelsen får
i uppdrag att se över möjligheten att kunna välja
primärvårdsenhet i stället för namngiven läkare.
Utskottet anser inte att en sådan översyn är
erforderlig, men utgår från att regeringen följer
utvecklingen. Motionen avstyrks.
Flera motioner behandlar frågor om
personalförsörjning inom vården. I detta sammanhang
vill utskottet påpeka att utskottet under föregående
riksmöte behandlade proposition 2001/02:38 Bildande
av ett familjemedicinsk institut. Vad särskilt
gällde frågor om rekrytering av personal ansåg
utskottet att dessa är av avgörande betydelse för
att primärvården skall kunna fullgöra sin uppgift
som bas i primärvården samt att institutet bör
belysa faktorer som är av betydelse för att
rekryteringen till primärvården skall kunna tryggas
långsiktigt (bet. 2001/02:SoU5). I samma betänkande
förordade utskottet att en särskild översyn skall
göras av utformningen, lokaliseringen och
dimensioneringen av språkutbildningen för utländsk
vårdpersonal. Riksdagen följde utskottet (rskr.
2001/02:144-145). Socialstyrelsen följer vidare
hälso- och sjukvårdens behov av läkare och
sjuksköterskor. Utskottet vill också erinra om att
regeringen inrättat ett projekt om översyn av den
högspecialiserade vården. I samband därmed skall den
högspecialiserade vårdens och forskningens
kompetens- och personalförsörjningsbehov behandlas.
Riksdagen bör inte ta något initiativ med anledning
av motionerna So245 (s), So437 (fp) yrkande 8, So443
(c) yrkandena 42 och 43, So499 (s) samt So509 (kd)
yrkandena 10 och 11.
Såvitt gäller rätten att söka vård i EU konstaterar
utskottet att rådet för sysselsättning och
socialpolitik, hälso- och sjukvård samt
konsumentfrågor i juni 2002 antog slutsatser om
utvecklingen när det gäller patientrörligheten och
hälso- och sjukvården inom EU. Utskottet noterar
vidare att socialministern uttalat att regeringens
långsiktiga mål är att gränsöverskridande vård skall
bygga på samma principer som landstingens fria
vårdval. Något initiativ från riksdagen behövs inte.
Motionerna So298 (m) yrkande 11 och U323 (m) yrkande
6 avstyrks med det anförda.
Utskottet vidhåller sin uppfattning att frågan om
att skapa ett enhetligt system för sponsorer i
vården är en fråga som i första hand skall lösas av
sjukvårdshuvudmännen i samråd, exempelvis med
Landstingsförbundet. Riksdagen bör således inte ta
något initiativ med anledning av motion So450 (v)
yrkande 6.
Privata vårdgivare
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
privata vårdgivare. Utskottet hänvisar till
pågående beredningsarbete i
Regeringskansliet. Jämför reservationerna 28
(m), 29 (fp), 30 (kd), 31 (m, fp), 32 (kd),
33 (c), 34 (m, c), 35 (kd), 36 (m) och 37
(kd, c).
Motioner
I motion So298 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om alternativ i vården (yrkande 5).
Motionärerna anför att fler privata alternativ i
vården skapar bättre och effektivare vård samt
bättre arbetsmiljö och villkor för personalen. I
motionen begärs också ett tillkännagivande om vad i
motionen anförs om etableringsfrihet och
ersättningsetablering (yrkande 7). I motionen anförs
att om patientens valfrihet stärks och pengarna
följer patienten samt etableringsfrihet införs
säkras mångfald liksom bättre tillgänglighet för
patienterna. Detta löser även dagens problem med
ersättningsetablering. Även i motion So413 av Carl-
Axel Johansson och Jeppe Johnsson (m) framställs ett
yrkande om ersättningsetablering för privata läkare
och sjukgymnaster med offentlig finansiering.
Motionärerna anför att huvudregeln bör vara att
etablerad mottagningsverksamhet med offentlig
finansiering skall kunna överlåtas med bibehållen
finansiering. För att kunna avslå detta bör krävas
att huvudmannen klart kan bevisa att sjukvården
lider men om mottagningsverksamheten överlåts till
annan läkare, oaktat dennes specialitet. Motsvarande
skall gälla för privata sjukgymnaster.
I motion So203 av Sten Tolgfors och Elizabeth
Nyström (m) begärs ett tillkännagivande om
betydelsen av enskilda vårdgivare för en kvalitativ
utveckling av vården (yrkande 4). Vidare framförs i
motion So205 av Sten Tolgfors (m) ett yrkande om
vikten av goda förutsättningar för enskilda
vårdgivare (yrkande 1).
I motion A315 av Anders G Högmark m.fl. (m) begärs
ett tillkännagivande om privata alternativ i vården
(yrkande 6). Motionären anför att det skall vara
möjligt att starta och driva egna företag inom vård
och omsorg samt att sjukhus och vårdinrättningar
skall kunna drivas av privata bolag.
I motion So437 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om etableringsfrihet för
allmänläkare, sjukgymnaster, geriatriker,
barnläkare, gynekologer och barnmorskor (yrkande 2).
Vidare begärs i yrkande 9 ett tillkännagivande om
värdet av fler privata vårdgivare. Motionärerna
anför att den privata vården har fler nöjda
patienter och mer nöjd personal samtidigt som den
bättre utnyttjar resurserna.
I motion So509 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs
ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om att
underlätta för vårdpersonal att driva verksamhet i
egen regi (yrkande 5). Motionärerna anför bl.a. att
dagens utformning av lagen (1992:1528) om offentlig
upphandling inte passar in i tjänstesektorn.
I motion Sf335 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs ett
tillkännagivande om att möjliggöra större mångfald
av vårdgivare för att på så sätt öka vårdpersonalens
möjlighet att påverka arbetsförhållanden,
löneutveckling och karriärvägar (yrkande 12).
Motionärerna anför att undersökningar visar att
anställda hos privata vårdgivare trivs bättre och
mår bättre än sina kolleger hos offentliga
vårdgivare.
I motion So443 av Kenneth Johansson m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om längre avtalstider i
upphandling (yrkande 22). Motionärerna anför att
korta avtalstider om två till tre år hämmar
konkurrensen mellan vårdgivarna och gör att många
inte vågar satsa på att etablera sig som företagare.
Vidare begärs i yrkande 23 ett tillkännagivande om
samverkansavtal. Motionärerna anför att även andra
legitimerade vårdgivargrupper utöver läkare och
sjukgymnaster skall ha möjlighet att bedriva
verksamhet som enskild vårdgivare och finansieras av
landstinget. Lagstiftningen bör utformas så att den
medger ett större mått av förhandlingsutrymme mellan
sjukvårdshuvudmannen och den enskilde vårdgivaren,
men att avtalet fortfarande betraktas som ett
utflöde av offentligrättslig lagstiftning. I yrkande
51 begärs ett tillkännagivande om att avskaffa 67-
årsgränsen vad gäller ersättning för
privatpraktiserande läkare m.fl.
I motion So228 av Barbro Feltzing och Kerstin-
Maria Stalin (mp) begärs att riksdagen beslutar att
fri etableringsrätt för sjukgymnaster införs.
Motionären anför att fri etableringsrätt för
sjukgymnaster bör införas för att säkerställa
resurser för rehabilitering och för att få en bättre
täckning av dessa resurser i en tid där
centralisering är ledstjärnan i många landsting.
I motion So428 av Christina Nenes och Gunilla
Carlsson i Hisings Backa (s) begärs ett
tillkännagivande om att utöka
underrättelseskyldigheten till privata vårdgivare.
Motionärerna anför att i förordning (1982:116) om
underrättelse till Socialstyrelsen stadgas att när
en annan myndighet än Socialstyrelsen beslutar att
avskeda en legitimerad yrkesutövare skall
myndigheten under vissa omständigheter sända en
kopia av sitt beslut till Socialstyrelsen. Denna
förordning gäller endast offentliga arbetsgivare.
Eftersom antalet privata vårdgivare ökar bör denna
anmälningsskyldighet gälla samtliga inom
yrkeskategorin, oavsett om de har privat eller
offentlig anställning.
Tidigare behandling och pågående arbete
Utskottet har behandlat frågor om privata vårdgivare
vid flera tillfällen de senaste åren, se bl.a.
betänkandena 1998/99:SoU10, 1999/2000:SoU9,
2000/01:SoU10 och 2001/02:SoU13.
Frågor om ökad mångfald av vårdgivare behandlades
vidare i betänkande 2000/01:SoU5 Nationell
handlingsplan för utveckling av hälso- och sjukvård.
Utskottet anförde att det är angeläget att olika
driftsformer i den öppna vården och omsorgen
stimuleras genom att fler privata, kooperativa och
ideella entreprenörer ges möjlighet att sluta avtal
med sjukvårdshuvudmännen samt att en ökad mångfald
av vårdgivare kan främja utvecklingen inom hälso-
och sjukvården. Vidare anförde utskottet att det när
det gällde rätten att överlåta en etablering hade
erfarit att regeringen har för avsikt att genomföra
en analys för att undersöka det nuvarande
regelsystemets effekter.
Vårdgivarutredningen har i februari 2003 överlämnat
betänkandet Åldersgränser och ersättningsetablering
(SOU 2003:7) till regeringen. Regeringen föreslår i
proposition 2002/03:70 Höjd åldersgräns för
tandläkares och tandhygienisters rätt till offentlig
ersättning att åldersgränsen för offentlig
ersättning till tandläkare och tandhygienister skall
höjas från 67 till 70 år. Vidare föreslås att det
efter individuell prövning skall vara möjligt att
arbeta vidare inom tandvårdsförsäkringen efter att
man fyllt 70 år. Betänkandet bereds i övriga delar i
Regeringskansliet.
Delegationen (S 1995:10) för samverkan mellan
offentlig och privat hälso- och sjukvård lämnade i
december 1997 sitt slutbetänkande Klara spelregler -
en förutsättning för samverkan mellan offentlig och
privat sjukvård (SOU 1997:179). Utredningen om
sjukvårdsupphandling (S 1998:1) lämnade i december
1999 betänkandet Upphandling av hälso- och
sjukvårdstjänster (SOU 1999:149). Enligt uppgift
från Socialdepartementet kommer de båda betänkandena
att behandlas i en gemensam proposition.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att det är önskvärt att mångfalden
av vårdgivare ökar genom att fler privata,
kooperativa och ideella vårdgivare ges möjlighet att
verka inom hälso- och sjukvården. Många av dessa
vårdgivare bidrar med nya idéer och erfarenheter som
är viktiga för hälso- och sjukvårdens utveckling.
Det är emellertid viktigt att inte kommersiella
intressen tillåts ta överhanden och försvåra
möjligheterna att upprätthålla en sjukvård som är
demokratiskt styrd, solidariskt finansierad och ges
utifrån behov. All offentlig vård skall följa samma
regler, oavsett driftsform. För att de grundläggande
demokrati- och jämlikhetsmålen skall kunna
upprätthållas samtidigt som alternativa driftsformer
släpps in, är det nödvändigt att det är reglerat var
i hälso- och sjukvården som privata vinstintressen
får förekomma. Utskottet vill i detta sammanhang
framhålla att Utredningen om vårdens ägarformer
nyligen överlämnat sitt slutbetänkande till
regeringen. Remissbehandling är enligt uppgift nära
förestående. Riksdagen bör inte föregripa
regeringens kommande förslag. Utskottet avstyrker
med det anförda motionerna So203 (m) yrkande 4,
So205 (m) yrkande 1, So298 (m) yrkande 5, So437 (fp)
yrkande 9, Sf335 (kd) yrkande 12 och A315 (m)
yrkande 6.
Frågor om enskilda vårdgivares rätt till
etablering behandlas i Samverkansdelegationens
betänkande. Likaså har Samverkansdelegationen
föreslagit att även andra legitimerade
vårdgivargrupper än läkare och sjukgymnaster bör ges
möjlighet att bedriva verksamhet som enskild
vårdgivare med finansiering av landsting.
Betänkandet bereds i Regeringskansliet och riksdagen
bör inte förekomma kommande förslag. Motionerna
So228 (mp), So298 (m) yrkande 7 delvis, So437 (fp)
yrkande 2 och So443 (c) yrkande 23 avstyrks.
Frågor om upphandling av hälso- och
sjukvårdstjänster har behandlats av Utredningen om
sjukvårdsupphandling. Även detta betänkande bereds i
Regeringskansliet. Enligt utskottets uppfattning bör
detta arbete avvaktas varför motionerna So509 (kd)
yrkande 5 och So443 (c) yrkande 22 avstyrks.
Regeringen tillkallade i december 2001 en särskild
utredare med uppgift att utreda konsekvenserna av
ett avskaffande av åldersgränserna när det gäller
offentlig ersättning till bl.a. läkare och
sjukgymnaster. Utredaren skulle även utreda behovet
av ändringar i lagen (1993:1651) om
läkarvårdsersättning och lagen (1993:1652) om
ersättning för sjukgymnastik vad gäller
förutsättningarna för privata vårdgivare att
överlåta en praktik till en kollega med bibehållen
möjlighet till ersättning från det allmänna för den
verksamhet som bedrivs på praktiken. Utredaren har
överlämnat sitt betänkande till regeringen. Såvitt
gäller tandläkare och tandhygienister har regeringen
helt nyligen överlämnat en proposition till
riksdagen med förslag att åldersgränsen för att
erhålla offentlig ersättning skall höjas från 67
till 70 år. Riksdagsbehandling av propositionen är
planerad till maj 2003. Betänkandets övriga delar
remissbehandlas för närvarande. Riksdagen bör inte
ta något initiativ i frågan. Motionerna So298 (m)
yrkande 7 delvis, So413 (m) och So443 (c) yrkande 51
avstyrks.
Riksdagen bör inte ta något initiativ med
anledning av motion So428 (s). Motionen avstyrks.
Tolk inom hälso- och sjukvården
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå en motion om rätten till
val av tolk inom hälso- och sjukvården.
Motion
I motion Sf214 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) begärs
ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om
rätten till val av tolk inom hälso- och sjukvården
(yrkande 8). Det är inte alltid som nära släktingar
eller make eller maka är lämpligast att tolka.
Därför måste en patient ha rätt att välja tolk,
heter det i motionen.
Tidigare behandling
Utskottet har flera gånger tidigare behandlat frågor
om tolk inom hälso- och sjukvården, senast i
betänkande 2001/02:SoU10 (s. 49). Utskottet erinrade
om att det följer av 4 och 8 §§ förvaltningslagen
(1986:223) att tolk vid behov skall anlitas inom den
offentliga sjukvården. Vidare betonade utskottet att
information till patienten bör lämnas i former som
är anpassade efter den aktuella patientens
förutsättningar och behov och att bl.a. kulturell
och språklig bakgrund måste beaktas i detta
sammanhang. Frågan om vilken tolk som skall anlitas
i ett enskilt fall bör prövas utifrån patientens
situation och önskemål. Utskottet ansåg att det inte
behövdes något initiativ från riksdagens sida och
avstyrkte motionsyrkandet (ej res.). Riksdagen
följde utskottet (rskr. 2001/02:236).
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande
och avstyrker motion Sf214 (c) yrkande 8.
Högkostnadsskydd
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om att utreda
frågan om ett samlat högkostnadsskydd.
Utskottet vidhåller bl.a. att
högkostnadsskydden för läkemedel respektive
vårdavgifter även i fortsättningen bör vara
separerade. Jämför reservation 38 (fp, kd,
c).
Motioner
I motion So509 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs ett
tillkännagivande om att systemet med
högkostnadsskydd bör utredas (yrkande 27).
Motionärerna påpekar att flera vårdavgifter, liksom
reskostnader i samband med vård, inte omfattas av
högkostnadsskyddet. Patientavgifter och
läkemedelsavgifter betraktas ofta separat medan det
för medborgaren är viktigt vad de sammanlagda
avgifterna uppgår till. Ett framtida mål bör vara
att konstruera ett system som inkluderar alla egna
avgifter i vården och olika hjälpmedel.
I motion So443 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär en utredning i
syfte att se över konsekvenserna av ett samlat
högkostnadsskydd (yrkande 30). Enligt motionärerna
används alltfler olika behandlingar och läkemedel
som är medicinskt motiverade för den enskildes hälsa
men som inte ingår i högkostnadsskyddet.
Tidigare behandling och pågående arbete
Motioner om ett samlat högkostnadsskydd behandlades
av utskottet senast i det av riksdagen godkända
betänkande 2001/02:SoU10 De nya
läkemedelsförmånerna. Utskottet delade regeringens
uppfattning att högkostnadsskydden för läkemedel
respektive vårdavgifter även i fortsättningen bör
vara separerade. Utskottet fäste stor vikt vid att
en effektiv uppföljning i olika avseenden kan ske i
fråga om förskrivning och användning av läkemedel
och delade bedömningen att uppföljningen skulle
försvåras om högkostnadsskydden för läkemedel och
vårdavgifter åter slås samman. Likaså kan
priskänsligheten skilja sig åt mellan
högkostnadsskydden för läkemedel respektive
vårdavgifter, och en sammanslagning av
högkostnadsskydden skulle kunna leda till icke
önskvärda effekter på konsumtionsmönstret inom
hälso- och sjukvårdsområdet, anfördes det.
Motionerna avstyrktes (s. 14 f.; res. kd, c och fp).
Utskottet behandlade liknande motioner även i det av
riksdagen godkända betänkande 2001/02:SoU1
Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg (s. 33 och 96 f.). Utskottet avstyrkte
motionerna med hänvisning bl.a. till den utredning
som tillsatts om vissa hjälpmedel för personer med
funktionshinder samt om vissa insatser enligt lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade. Utskottet erinrade vidare om det
tillkännagivande riksdagen gjorde våren 2000 i
samband med behandlingen av den nationella
handlingsplanen för handikappolitiken (bet.
1999/2000:SoU14). Motionerna avstyrktes (res. kd och
c).
I det ovannämnda tillkännagivandet till regeringen
begärdes en belysning av den totala ekonomiska
situation som personer med funktionshinder lever
under (bet. 1999/2000:SoU14 Nationell handlingsplan
för handikappolitiken s. 98, rskr. 1999/2000:240).
Hänsyn skall bl.a. tas till kostnader för läkarbesök
och läkemedel, hjälpmedel, hemtjänst, färdtjänst
m.m. Kostnaderna för ett mer vittomfattande
högkostnadsskydd bör beräknas. I det fall det
föreligger likheter och skillnader beträffande den
ekonomiska situationen för kvinnor och män bör det
belysas särskilt.
I regeringens skrivelse 2002/03:25 Uppföljning av
den Nationella handlingsplanen för handikappolitiken
(s. 84) redogörs för tillkännagivandet samt anges
att Statistiska centralbyrån har fått i uppdrag att
kartlägga levnadsförhållandena för personer med
funktionshinder under perioden 1988-1999. Uppdraget
kommer att redovisas i mars 2003.
LSS- och hjälpmedelsutredningen har bl.a. i uppdrag
att analysera vissa frågor på hjälpmedelsområdet och
lämna förslag till åtgärder (dir. 2001:81 och
2002:20). Utredningen skall bl.a. analysera
avgiftssystemet för hjälpmedel och därtill hörande
regler i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).
Enligt direktiven finns det skäl att utreda om det
behöver införas ett skydd för den enskilde mot höga
hjälpmedelsavgifter. Uppdraget skall redovisas
senast den 15 september 2003.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller att högkostnadsskydden för
läkemedel respektive vårdavgifter även
fortsättningsvis bör vara separerade. Utskottet vill
åter framhålla vikten av att en effektiv uppföljning
i olika avseenden kan ske i fråga om förskrivning
och användning av läkemedel. En sådan uppföljning
skulle försvåras om högkostnadsskydden för läkemedel
och vårdavgifter åter slås samman. Det bör också
påpekas att priskänsligheten kan skilja sig åt
mellan högkostnadsskydden för läkemedel respektive
vårdavgifter. En sammanslagning av
högkostnadsskydden skulle kunna leda till icke
önskvärda effekter på konsumtionsmönstret inom
hälso- och sjukvårdsområdet. Utskottet vill erinra
om riksdagens tillkännagivande våren 2000 om att
funktionshindrade personers totala ekonomiska
situation bör belysas. Vidare bör påpekas att det
ingår i LSS- och hjälpmedelsutredningens uppdrag att
analysera om det behöver införas ett skydd för den
enskilde mot höga hjälpmedelsavgifter. Motionerna
So443 (c) yrkande 30 och So509 (kd) yrkande 27
avstyrks.
Jämställdhetsperspektiv i vården
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör, främst mot bakgrund av det
omfattande pågående arbetet på området, avslå
motioner om jämställdhet mellan kvinnor och
män i hälso- och sjukvården. Jämför
reservationerna 39 (m, kd, c), 40 (fp) och 41
(fp).
Motioner
I motion So437 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
ett tillkännagivande om en handlingsplan för hur
hälso- och sjukvården för kvinnor och män skall bli
jämställd (yrkande 12). Enligt motionärerna satsas i
dag mer på att ta reda på hur olika
sjukdomstillstånd yttrar sig hos kvinnor och vilka
behandlingar som medför bäst resultat för kvinnor.
Fortfarande är dock kunskapen om diagnos och
behandling av olika sjukdomar generellt sett större
för män än kvinnor.
I motion Ub401 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) begärs
ett tillkännagivande om bättre statistik rörande
könsskillnader i vården (yrkande 2). Motionärerna
anser att Socialstyrelsen bör få i uppdrag att
initiera att statistiken över diagnoser, insatser
och kostnader delas upp efter kön samt att analysera
orsakerna till den ojämlika vården mellan män och
kvinnor. Det begärs också ett tillkännagivande om en
komplettering av hälso- och sjukvårdslagen (yrkande
5). En bestämmelse om kvinnors rätt till lika god
vård som män bör enligt motionärerna införas i
lagens portalparagraf. Detta skulle ge möjligheter
att bättre följa upp att vården har samma kvalitet
för kvinnor och män. Vidare kan lagstiftning vara
ett effektivt medel för att påverka attityder,
anförs det.
Tidigare behandling och pågående arbete
Utskottet har de senaste åren behandlat ett flertal
motioner om jämställdhetsfrågor inom vården, senast
i det av riksdagen godkända betänkande 2001/02:SoU13
Hälso- och sjukvårdsfrågor m.m. (s. 50 f.).
Utskottet betonade vikten av ett
jämställdhetsperspektiv inom hälso- och sjukvården
och vidhöll uppfattningen att det är självklart att
den vård som erbjuds skall vara av lika god
kvalitet, oavsett om den avser en kvinna eller en
man. Utskottet hänvisade bl.a. till
Socialdepartementets s.k. genderprogram för social
välfärd samt till vad Nationella folkhälsokommittén
anfört i sitt slutbetänkande. Utskottet konstaterade
att det pågick ett aktivt arbete när det gäller
frågan om ett jämställdhetsperspektiv i hälso- och
sjukvården och avstyrkte motionerna (res. m, v, c
respektive fp).
Socialministern besvarade den 17 april 2002 en fråga
i riksdagen om diskriminering av kvinnor i vården
(fråga 2001/02:1027). Ministern anförde följande:
Jag vill börja med att säga att en jämställd vård
naturligtvis är en självklarhet och en
grundförutsättning i den svenska hälso- och
sjukvården. Kvinnors och mäns behov är inte
identiska utan skiljer sig åt avseende biologiska
och psykologiska faktorer samt sociala och
kulturella mönster. Kvinnor och män uppfattar
till exempel sin diagnos på olika sätt,
interagerar med läkare på olika sätt, följer
ordinationer olika osv. Det är därför viktigt att
uppmärksamma dessa skillnader i syfte att uppnå
bästa möjliga individuella behandling. I
Socialstyrelsens Hälso- och sjukvårdsrapport 2001
framgår bl.a. att kvinnor oftare söker läkarvård
än män. Undersökningar visar också att det till
kvinnor förskrivs mer läkemedel än till män.
Regeringen har på olika sätt uppmärksammat de
problem som kan förekomma i vården, inte minst
när det gäller bemötandet och behandlingen av
kvinnor. Regeringen har bl.a. föreslagit
ändringar i lagstiftningen som trädde i kraft i
början av år 1999 och som syftar till att stärka
patientens ställning samt öka patientinflytandet
i vården. Socialstyrelsen har fått i uppdrag att
följa upp dessa ändringar, och en viktig fråga i
det arbetet är att se om kvinnliga patienters
ställning i vården stärkts. Socialstyrelsen
följer även kontinuerligt läkemedelsanvändningen
och kommenterar denna ur ett könsperspektiv.
Socialdepartementet bedriver sedan hösten 1997
ett utvecklingsarbete kallat Genderprogram för
social välfärd. Avsikten med projektet är att se
till att myndigheter, kommittéer och
departementets egna enheter arbetar för att
uppmärksamma skillnader mellan kvinnor och män.
Genderprogrammet har ett tydligt
medborgarperspektiv och dess syfte är att höja
kvaliteten och effektiviteten så att alla får en
god vård och service oavsett kön.
Det är viktigt att det finns ett fortsatt och
kontinuerligt arbete som garanterar att alla
medborgare får vård på lika villkor. Regeringen
har därför för avsikt att inom kort ge
Socialstyrelsen i uppdrag att ytterligare
analysera skillnader mellan mäns och kvinnors
ställning i vården.
I juni 2002 fick Socialstyrelsen i uppdrag av
regeringen att följa upp, analysera och redovisa
könsskillnader inom hälso- och sjukvårdens och
socialtjänstens verksamhetsområden och lämna förslag
till åtgärder som kan bidra till ökad jämställdhet.
Uppdraget skall genomföras i samverkan med
huvudmännen och berörda myndigheter och
slutredovisas senast den 31 mars 2004.
Socialstyrelsen skall också, i de särskilda
årsrapporterna som lämnas i anslutning till
årsredovisningarna, redovisa utvecklingen avseende
könsskillnader inom bl.a. hälso- och sjukvårdens
verksamhetsområde för respektive år med början i
samband med årsredovisningen för år 2002.
I regleringsbrev för budgetåret 2003 framgår att
Socialstyrelsen skall redovisa könsuppdelad
statistik och göra genderanalyser, i rapporter och
redovisningar inom Socialstyrelsens
verksamhetsområde, där det är relevant.
I den nyligen lämnade proposition 2002/03:35 Mål för
folkhälsan anför regeringen (s. 34 f.) att
ojämlikheten i hälsa måste motverkas. Propositionen
tar bl.a. upp skillnaderna i hälsa mellan kvinnor
och män samt skillnaderna i hur läkemedel förskrivs
till och används av kvinnor respektive män.
Undersökningar visar bl.a. att nyare och dyrare
läkemedel i större utsträckning förskrivs till män
än till kvinnor.
Regeringen gör bedömningen att behovet av
forskning om kvinnors och mäns hälsa utifrån kön och
genus är stort och att forskningsinsatserna behöver
öka. Ett jämställdhetsperspektiv bör även genomsyra
den uppföljning och utvärdering samt kunskaps- och
metodutveckling som kommer att ske till följd av
förslagen i propositionen, anförs det.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill åter betona vikten av ett
jämställdhetsperspektiv inom hälso- och sjukvården
samt vidhåller att det är självklart att den vård
som erbjuds skall vara av lika god kvalitet, oavsett
om den avser en kvinna eller en man. Utskottet
erinrar ånyo om Socialdepartementets genderprogram
för social välfärd, vilket bl.a. syftar till att
höja kvaliteten och effektiviteten i verksamheterna
så att alla får en god vård och service på lika
villkor oavsett kön. Utskottet ser positivt på det
uppdrag som Socialstyrelsen fått att följa upp
nämligen att analysera och redovisa könsskillnader
inom hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens
verksamhetsområden och lämna förslag till åtgärder
som kan bidra till ökad jämställdhet. I samband med
kommande årsredovisningar skall Socialstyrelsen
redogöra för utvecklingen avseende könsskillnader på
bl.a. hälso- och sjukvårdsområdet. Styrelsen har
också ålagts att redovisa könsuppdelad statistik och
göra genderanalyser i sina rapporter och
redovisningar. Enligt utskottets mening får
motionerna So437 (fp) yrkande 12 och Ub401 (fp)
yrkande 2 anses i huvudsak tillgodosedda.
I 2 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) anges att
målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och
en vård på lika villkor för hela befolkningen.
Vidare stadgas att vården skall ges med respekt för
alla människors lika värde och för den enskilda
människans värdighet. Utskottet anser inte att någon
komplettering av hälso- och sjukvårdslagen på sätt
som yrkas i motion Ub401 (fp) yrkande 5 är
erforderlig. Motionen avstyrks därmed.
Legitimationsfrågor
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden dels om
legitimering av utländska läkare, dels om att
införa legitimation för dietister. Enligt
utskottet bör resultatet av pågående arbete
på området avvaktas. Jämför reservation 42
(v)
Motioner
I motion So407 av Elina Linna m.fl. (v) yrkas att
riksdagen begär att regeringen skall ge
Socialstyrelsen i uppdrag att se över reglerna och
språkproven för erhållandet av svensk legitimation.
Motionärerna anför att kvalitetskraven absolut inte
får sänkas för erhållande av läkarlegitimation, men
anser det orimligt att ha olika krav beroende på om
personen i fråga kommer från ett land inom eller
utanför EU/EES.
I motion So218 av Birgitta Carlsson och Margareta
Andersson (c) begärs ett tillkännagivande om att
införa legitimation för dietister.
Tidigare behandling och pågående arbete
Som ovan anförts (s. 21) gjorde riksdagen våren 2002
ett tillkännagivande till regeringen om vårdpersonal
med utländsk bakgrund (bet. 2001/02:SoU5 Bildande av
ett familjemedicinskt institut m.m. s. 19 f.; rskr.
2001/02:144-145). I ärendet tillstyrkte
socialutskottet bifall till en motion och ett
förslag från Riksdagens revisorer om att en särskild
översyn bör göras av utformningen, lokaliseringen
och dimensioneringen av språkutbildningen för
utländsk vårdpersonal. Utskottet underströk vikten
av att den kompetens som invandrad vårdpersonal
besitter tas till vara. Utskottet konstaterade att
Socialstyrelsen bedömt att behovet av riktad och
förstärkt utbildning i svenska språket är påtagligt
samt att svårigheter att uppfylla språkvillkoret är
det främsta skälet till att vägen till legitimation
är lång. Utskottet såg därför positivt på att en
översyn görs av språkutbildningen för utländsk
vårdpersonal på det sätt som revisorerna föreslagit.
Andra motionsyrkanden om utländsk vårdpersonal,
bl.a. ett med samma lydelse som här aktuella motion
So407, ansågs tillgodosedda och avstyrktes (res. c).
Enligt uppgift från Socialdepartementet bereds
frågan i Regeringskansliet.
Våren 2002 gjorde riksdagen vidare, med anledning av
ett antal motioner, ett tillkännagivande till
regeringen om legitimation för dietister (bet.
2001/02: SoU13 Hälso- och sjukvårdsfrågor m.m. s. 53
f.; rskr. 2001/02:236). Utskottet konstaterade att
ett antal år hade förflutit sedan frågan om
legitimation för dietister senast var föremål för
närmare överväganden. Mot denna bakgrund, och då det
arbete som utförs av dietister är kvalificerat och
även i viss mån får anses innefatta ett ansvar för
patienternas säkerhet i vården, ansåg utskottet att
det fanns skäl att utreda och bedöma
förutsättningarna för att dietister skall omfattas
av legitimationsreglerna i 3 kap. lagen (1998:531)
om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.
En sådan utredning bör, förutom frågan om vilka krav
som skall ställas på utbildningens innehåll, bl.a.
omfatta förskrivningsfrågor och dietisters ställning
inom Europeiska unionen.
Från Socialdepartementet har inhämtats att en
utredning om bl.a. legitimation för dietister
sannolikt kommer att tillsättas under våren 2003.
Socialminister Lars Engqvist besvarade den 5
februari 2003 en fråga i riksdagen om legitimering
av utländska läkare (fråga 2002/03:445).
Socialministern anförde bl.a. följande.
Inom EU har man tagit fram minimikrav för vad
läkarutbildningarna skall innehålla för att vara
godkända. Det har således skett en granskning av
utbildningarna, och alla medlemsländernas
läkarutbildningar uppfyller dessa minimikrav. Det
pågår dessutom fortlöpande ett arbete med att
säkerställa en hög standard på utbildningarna.
När det gäller läkarutbildningarna som ges i
länder utanför EU/EES så finns det stora
variationer i kvalitet och innehåll. Man måste
därför i varje enskilt fall göra en bedömning av
utbildningen och hur den behöver kompletteras för
att motsvara de svenska kraven. Av denna
anledning ställs på läkare från dessa länder
bland annat krav på att de genomgår medicinskt
kunskapsprov eller provtjänstgöring beroende på
erfarenhet med mera.
Mot bakgrund av den kritik som framförts mot
kompletteringsprogrammen har Socialstyrelsen
tillsatt en utredare som har sett över
språkprovets validitet och tillförlitlighet.
Socialstyrelsen har också inlett ett arbete med
att se över ändamålsenligheten i den övriga
kompletteringen. Styrelsen samråder i den delen
med bland annat Landstingsförbundet, olika
yrkesorganisationer, Integrationsverket,
Migrationsverket, Högskoleverket och
Arbetsmarknadsverket.
Att få till stånd ett system som på ett enkelt
och bra sätt tar till vara den resurs som
utländsk vårdpersonal utgör är en viktig fråga.
Jag kommer att noga följa de åtgärder som
vidtagits, bland annat Socialstyrelsens översyn
av kompletteringsprogrammet och utesluter inte
att ytterligare åtgärder från regeringen behöver
vidtas.
Utskottets ställningstagande
Frågan om språkutbildning för utländsk vårdpersonal
bereds för närvarande i Regeringskansliet. Övriga
delar i kompletteringsprogrammen för utländska
läkare ses över av Socialstyrelsen i samråd med
vissa andra myndigheter. Enligt utskottets mening
bör resultatet av detta arbete inte föregripas.
Motion So407 (v) avstyrks därmed.
Frågan om legitimation för dietister är under
beredning i Socialdepartementet efter ett
tillkännagivande från riksdagen. Motion So218 (c)
bör avslås i avvaktan på resultatet av pågående
arbete.
Alternativa behandlingsmetoder
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner rörande
alternativa behandlingsmetoder, främst med
hänvisning till tidigare uttalanden i saken.
Jämför reservationerna 43 (m, fp), 44 (v), 45
(c), 46 (mp), 47 (c), 48 (mp), 49 (m, kd, c),
50 (c) och 51 (mp).
Motioner
I motion So405 av Gunilla Wahlén m.fl. (v) begärs
ett tillkännagivande om att Socialstyrelsen bör ges
i uppdrag att utreda och lämna förslag till
nationella riktlinjer för den komplementära
medicinska vården. Enligt motionärerna har WHO
efterlyst nationella riktlinjer hos medlemsländerna
för hur denna del av vården skall hanteras.
I motion So443 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs
ett tillkännagivande om ett uppdrag till Statens
beredning för medicinsk utvärdering att utvärdera
alternativa behandlingsmetoder (yrkande 35).
Motionärerna anför att det finns ett stort intresse
i Sverige för alternativmedicinsk verksamhet samt
att samhället har ett ansvar för att kraven på
kvalitet och säkerhet uppfylls också inom detta
område. SBU bör få i uppdrag att utforma förslag
till hur alternativmedicinska metoder kan
utvärderas. Vidare yrkar motionärerna att riksdagen
hos regeringen begär att riktade resurser avsätts
för att bygga upp ett kompetenscentrum och för att
möjliggöra egna forskningsprojekt inom
alternativmedicin (yrkande 36). Det yrkas också att
riksdagen hos regeringen begär en utredning gällande
alternativmedicinska metoder (yrkande 37). En ny
utredning bör bl.a. analysera de ekonomiska och
sociala konsekvenserna av alternativa metoder, se
över lagstiftningen på området samt belysa frågor om
utbildning och behörighet. I motionen yrkas vidare
att riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om förbättring av patientens rättigheter att
välja behandlingmetod (yrkande 38). Kunskap om
alternativmedicinska behandlingsmetoder som bedöms
uppfylla kvalitetskraven måste enligt motionärerna
komma hälso- och sjukvårdspersonalen till del så att
den kan informera patienten om olika
behandlingsalternativ. Slutligen begärs ett
tillkännagivande om att förändra lagstiftningen för
alternativmedicinska behandlingar (yrkande 39).
Motionärerna anser att alternativmedicinsk
behandling som uppfyller kvalitetskraven skall
tillåtas inom hälso- och sjukvården som komplement
till skolmedicinen.
I motion So225 av Birgitta Carlsson och Viviann
Gerdin (c) begärs ett tillkännagivande om att
godkänna och ge sitt stöd till KAM:s
kvalitetssäkring (yrkande 2). Branschorganisationen
för komplementär- och alternativmedicin (KAM) är ett
yrkesförbund som organiserar terapeuter inom området
och som har infört ett system för auktorisation och
årlig kvalitetssäkring. Enligt motionärerna bör
riksdagen och regeringen ge detta system sitt
erkännande. Det begärs vidare ett tillkännagivande
om att Sverige bör stödja ett nordiskt samarbete
inom komplementär- och alternativmedicinen (yrkande
3). Dessutom begärs ett tillkännagivande om att
komplementär- och alternativmedicinare med
auktorisation och kvalitetssäkring och med kunskap
om glukosamin bör få förskriva detta läkemedel
(yrkande 5). Slutligen begär motionärerna ett
tillkännagivande om att auktoriserade och
kvalitetssäkrade komplementär- och
alternativmedicinare bör ges rätt att förskriva höga
doser av kosttillskott och vitaminer (yrkande 6).
I motion So365 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)
begärs tillkännagivanden om ett ökat intresse för
komplementärmedicinska insatser (yrkande 1) samt om
behovet av att få skolmedicin och komplementär
medicin att samverka (yrkande 2). Vidare begärs ett
tillkännagivande om könsperspektiv som skäl till att
erbjuda behandlingsalternativ på likvärdiga villkor
(yrkande 3). Enligt motionärerna har en större andel
kvinnor än män erfarenhet av komplementär medicin.
Samtidigt satsas det på mer och dyrare sjukvård och
rehabilitering för män. Det är därför även ur ett
könsperspektiv nödvändigt att olika
behandlingsalternativ finns att tillgå på mer
likvärdiga villkor. Motionärerna begär också ett
tillkännagivande om att utreda kriterier för
legitimering (yrkande 7). Slutligen begärs ett
tillkännagivande om att regeringen bör tillsätta en
arbetsgrupp eller parlamentarisk utredning för att
förankra och föreslå en strategi för Sverige som
bygger på WHO:s program och rekommendationer
(yrkande 8). Enligt motionärerna arbetar KAM med
förslag till hur Sverige skulle kunna uppfylla WHO:s
strategi "Traditional Medicine Strategy 2000-2005".
Tidigare behandling och pågående arbete, m.m.
Bestämmelser rörande hälso- och sjukvårdens
verksamhet finns i lagen (1998:531) om
yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. I
lagen behandlas bl.a. skyldigheter för hälso- och
sjukvårdspersonal (2 kap.) samt behörighets- och
legitimationsregler (3 kap.). Bland annat stadgas i
2 kap. 1 § att den som tillhör hälso- och
sjukvårdspersonalen skall utföra sitt arbete i
överensstämmelse med vetenskap och beprövad
erfarenhet.
Utskottet behandlade motioner om alternativa
behandlingsmetoder senast i betänkande 2001/02:SoU13
(s. 69 f.). Utskottet anförde bl.a. följande:
Utskottet vill återigen framhålla att attityden
till flera s.k. alternativa behandlingsmetoder
har ändrats under de senaste årtiondena.
Kunskaper om alternativmedicinska metoder behövs
både för att kunna bedöma effekter och vinster
och för att kunna utröna eventuella skador och
biverkningar. Utskottet anser att utskottet inte
bör ta något initiativ med anledning av
motionerna - - - .
De synpunkter som framförs i motionerna - - -
förutsätter ändringar i lagen (1998:531) om
yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdsområdet.
Utskottet, som inte anser att det finns anledning
att ändra lagen, avstyrker motionerna.
- - - När det gäller forskning kring alterna-
tivmedicin vidhåller utskottet att det
förutsätter att ansökningar om medel till
forskning på området behandlas på likvärdigt sätt
som andra ansökningar. - - -
Utskottet anser att det arbete med inriktning
på auktorisation och kvalitetssäkring som bedrivs
av Branschorganisationen för komplementär- och
alternativmedicin är värdefullt och viktigt. Även
det nordiska samarbetet inom komplementär- och
alternativmedicinen är viktigt. Något
tillkännagivande härom behövs dock inte, varför
motion - - - avstyrks. Inte heller bör något
särskilt regelverk för alternativmedicinen
införas. - - -
Ett antal motionsyrkanden rör frågan om
legitimering av samt förskrivningsrätt för
alternativmedicinska utövare. Utskottet, som
förutsätter att regeringen följer utvecklingen på
det alternativmedicinska området och om så behövs
återkommer till riksdagen, finner inte skäl att
föreslå några ändringar av gällande regler.
Samtliga motioner avstyrktes (res. v [2], c [2] respektive mp).
Kommittén för komplementär- och
alternativmedicinare, KAM, är en branschorganisation
för förbund inom den komplementär- och
alternativmedicinska sektorn. KAM har ett system för
att auktorisera och årligen kvalitetssäkra
yrkesutövare som uppfyller kraven för auktorisation
och kvalitetssäkring. Organisationen bildades 1984 i
samband med att Alternativmedicinkommittén
tillsattes av staten för att utreda olika
alternativmedicinska behandlingsformer. KAM
samarbetar bl.a. med Socialstyrelsen,
Läkemedelsverket och Statens beredning för medicinsk
utvärdering (SBU) i komplementär- och
alternativmedicinska frågor.
Världshälsoorganisationen, WHO, presenterade i maj
2002 en global strategi för traditionell och
komplementär/alternativ medicin, TM/CAM. Strategin
går bl.a. ut på att hjälpa nationer att utveckla
nationella strategier för utvärdering och reglering
på området i syfte att göra metoderna säkrare och
tillgängligare för patienterna. Enligt WHO använder
ett ökande antal människor i de rika länderna
alternativa metoder för förebyggande eller lindrande
vård.
Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU,
utvärderar även s.k. alternativa behandlingsmetoder
vid utarbetandet av sina rapporter. SBU har
exempelvis vid sin utvärdering av metoder för
rökavvänjning (1998) studerat behandling med såväl
hypnos som akupunktur samt i
kunskapssammanställningen rörande behandling mot
astma och KOL (2000) inkluderat alternativa metoder.
Produkter innehållande glukosamin har tidigare
marknadsförts som ett kosttillskott för behandling
av olika ledsjukdomar och sålts i hälsokostbutiker
och via postorder. Eftersom produkterna har ett
medicinskt användningsområde beslutade
Läkemedelsverket sommaren 2001 att klassificera dem
som läkemedel och inte kosttillskott.
Glukosaminprodukter faller inte heller inom
definitionen naturläkemedel eftersom glukosamin är
en renframställd kemisk substans. För närvarande
finns det två godkända läkemedel innehållande
glukosamin. Läkemedelsverket har beslutat att
förpackningar för en månads förbrukning är
receptfria medan en större förpackning för tre
månaders förbrukning är receptbelagd.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill åter framhålla att attityden till
flera s.k. alternativa behandlingsmetoder har
ändrats under de senaste årtiondena. Kunskaper om
alternativmedicinska metoder behövs både för att
kunna bedöma effekter och vinster och för att kunna
utröna eventuella skador och biverkningar. Utskottet
anser det synnerligen angeläget att Statens
beredning för medicinsk utvärdering i samband med
sina rapporter inkluderar utvärdering av
alternativmedicinska metoder. Utskottet anser inte
att något initiativ bör tas med anledning av
motionerna So365 (mp) yrkandena 1 och 8, So405 (v)
samt So443 (c) yrkandena 35 och 37.
De synpunkter som framförs i motionerna So443 (c) yrkandena 38
och 39 och So365 (mp) yrkandena 2 och 3 förutsätter
ändringar i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på
hälso- och sjukvårdsområdet. Utskottet vidhåller att
det inte finns anledning att ändra lagen och
avstyrker därför motionerna.
Utskottet utgår från att ansökningar om medel till
forskning kring alternativmedicin behandlas på
likvärdigt sätt som andra ansökningar. Utskottet kan
inte ställa sig bakom det krav som framförs i motion
So443 (c) yrkande 36.
Utskottet vidhåller att det arbete med inriktning på
auktorisation och kvalitetssäkring som bedrivs av
Kommittén för komplementär- och
alternativmedicinare, KAM, är värdefullt och
viktigt. Även det nordiska samarbetet på området är
angeläget. Något initiativ från riksdagens sida
behövs dock inte. Motionerna So225 (c) yrkandena 2
och 3 avstyrks därmed.
Motionerna So225 (c) yrkandena 5 och 6 samt So365 (mp) yrkande
7 rör frågor om legitimation och förskrivningsrätt
för alternativmedicinska utövare. Utskottet, som
förutsätter att regeringen följer utvecklingen på
området och återkommer till riksdagen om det skulle
visa sig erforderligt, vidhåller att det inte
föreligger skäl att föreslå några ändringar av
gällande regler. Motionerna avstyrks.
Etiska frågor
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör, mot bakgrund av pågående
arbete på området, avslå motionsyrkanden
rörande olika etiska frågor. Jämför
reservationerna 52 (kd) och 53 (mp).
Motioner
I motion So435 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs
ett tillkännagivande om etiska riktlinjer vid
stamcellsforskning. I motionen redogörs för de
etiska riktlinjer som Kristdemokraterna förordar
skall gälla. Bland annat skall forskning på adulta
stamceller prioriteras. Forskning på embryonala
stamceller skall endast tillåtas då forskningsmålet
inte skulle kunna nås genom andra forskningsvägar.
Embryon skall aldrig få produceras för
forskningsändamål. Embryonal forskning skall ske
under reglerade former och med offentlig insyn,
vilket bl.a. innebär att varje projekt skall prövas
av en lagreglerad forskningsetisk kommitté.
Stamcellsforskning som innefattar kloning av embryo
skall inte tillåtas.
I motion So472 av Tuve Skånberg (kd) begärs ett
tillkännagivande om att en grundlig utredning bör
göras av hanteringen av aborterade foster i samband
med forskning (yrkande 1). Motionären anser det
oetiskt att aborterade foster används för
experimentell forskning. Vidare anför motionären att
tydliga regler bör fastslås för forskning på levande
foster (yrkande 2).
I motion So486 av Per Landgren och Tuve Skånberg (kd) begärs
ett tillkännagivande om att Sverige av folkrättsliga
och etiska skäl bör stå fast vid sin redan intagna
ståndpunkt om kloning av människa (yrkande 1) samt
att riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag om ett förbud mot alla former av kloning av
människa (yrkande 2). Motionärerna påpekar att
Sverige har undertecknat Europarådets konvention om
mänskliga rättigheter och biomedicin. Konventionen
stadgar att människan även i sitt embryonala
tillstånd skall ges adekvat skydd och att
människoembryon inte får skapas för
forskningsändamål. Motionärerna är kritiska mot att
regeringen nu i tilläggsdirektiv givit den statliga
kommittén om genetisk integritet i uppdrag att ta
fram ett lagförslag som möjliggör kloning av
mänskliga embryon. Visserligen skall endast s.k.
terapeutisk kloning (kloning för forskning) tillåtas
och inte s.k. reproduktiv kloning (kloning för att
skapa barn). I verkligheten är dock all kloning
reproduktiv i den meningen att en på det hela taget
genetiskt identisk organism reproduceras, anförs
det.
I motion So306 av Gustav Fridolin och Ulf Holm (mp)
begärs ett tillkännagivande om behovet av en tydlig
rättighet för transsexuella att frysa könsceller
före könskorrigering (yrkande 1). Motionärerna anför
att varje person som skall genomgå en
könskorrigering bör ha rätten, och tydligt
informeras härom, att frysa könsceller före
ingreppet.
Tidigare behandling och pågående arbete, m.m.
I betänkande 2001/02:SoU13 behandlade utskottet
senast motioner rörande kloning, forskning på
foster, stamcellsforskning m.m. (s. 74 f.).
Utskottet anförde att en parlamentarisk kommitté har
i uppdrag att se över olika frågor rörande genetisk
diagnostik, genterapi och kloning. Enligt direktiven
skall kommittén, även om dagens lagstiftning,
tekniskt sett, förbjuder kloning av människa,
överväga och lämna förslag till ett förtydligande av
lagen på denna punkt. Utskottet hänvisade också till
kommande tilläggsdirektiv till kommittén samt ansåg
att kommitténs arbete inte borde föregripas.
Motionerna avstyrktes (res. mp).
Vetenskapsrådets styrelse har i ett enhälligt beslut
den 3 december 2001 tagit ställning till etiska
riktlinjer för stamcellsforskning. I korthet innebär
riktlinjerna att forskarna får ta stamceller från
embryon som inte längre är användbara, eller skall
användas, för vidare IVF-behandling. Dessutom bedöms
att skapandet av embryon genom somatisk
kärnöverföring (terapeutisk kloning), för att få
tillgång till stamceller, kan vara etiskt
försvarbart. Detta eftersom de behandlingsmässiga
vinsterna på sikt kan vara stora. Kärnöverföring kan
dock för närvarande inte tillåtas på grund av det
rådande rättsläget. Vetenskapsrådets styrelse
föreslår vissa lagändringar.
Statens medicinsk-etiska råd avgav den 17 januari
2002 ett yttrande om embryonal stamcellsforskning.
Rådet anförde sammanfattningsvis följande.
Statens medicinsk-etiska råd anser att det bör
finnas möjlighet att bedriva forskning på
embryonala stamceller. Rådet anser att det under
vissa betingelser kan vara etiskt acceptabelt att
forska på befruktade ägg, och att embryonal
stamcellsforskning per se inte är mer
kontroversiell än annan embryoforskning.
Embryonal stamcellsforskning har förutsättningar
att bidra med ny kunskap som kan få mycket stor
betydelse för framtida behandlingar av en rad
olika sjukdomar. Allt talar för att
stamcellsforskningen bör bedrivas på bred front,
det vill säga med adulta, fetala och embryonala
stamceller parallellt. Embryonal
stamcellsforskning kan i detta sammanhang
förväntas ge unika möjligheter att förstå de
grundläggande biologiska utvecklingsmekanismerna,
vilket är betydelsefullt även för den fortsatta
forskningen på adulta stamceller.
Rådet anser därför att embryonal
stamcellsforskning
- kan vara etiskt försvarbar under förutsättning
att den sker under reglerade former och med
offentlig insyn, vilket bl.a. innebär att varje
enskilt projekt ska genomgå rättsligt reglerad
etikprövning av en forskningsetisk nämnd;
- får tillåtas endast om det saknas vetenskapligt
välgrundade och etiskt godtagbara alternativ att
uppnå samma kunskapsmål;
- får efter omsorgsfull information samt fritt
och informerat samtycke från både kvinnan och
mannen använda sig av befruktade ägg som blivit
över vid provrörsbefruktning och som uttryckligen
donerats för detta ändamål;
- inte ger anledning att genom
provrörsbefruktning skapa embryon enbart för
forskningsändamål;
- ska bli föremål för uppföljning, fortsatt etisk
diskussion och problematisering, i takt med att
kunskapen växer och nya tekniker utvecklas;
- ska skyddas från oetisk kommersialisering.
Rådet har i detta skede inte tagit ställning till
frågan om cellkärnöverföring. De medicinsk-etiska
och juridiska implikationerna av att tillåta
cellkärnöverföring till äggcell eller till
befruktat ägg är i nuläget otillräckligt
genomlysta. Frågan bör därför hållas öppen tills
kunskapsläget förbättrats. Sverige bör avvakta
med att i svensk lag införa förbud mot
framställning av embryon för forskningsändamål.
Som en första viktig åtgärd förordar rådet att
reproduktiv kloning förbjuds i svensk lag.
Regeringen har nyligen lämnat proposition 2002/03:50
Etikprövning av forskning till riksdagen. I
propositionen föreslås en ny lag om etikprövning av
forskning som avser människor och biologiskt
material från människor. Syftet med lagen är bl.a.
att skydda den enskilda människan och respekten för
människovärdet vid forskning. I den föreslagna lagen
ställs det upp ett krav på etikgodkännande av den
forskning som lagen omfattar. Lagförslaget anger
allmänna utgångspunkter för etikprövningen. Bland
annat anges att forskning endast skall få godkännas
om den kan utföras med respekt för människovärdet.
Mänskliga rättigheter och grundläggande friheter
skall alltid beaktas vid etikprövningen samtidigt
som hänsyn skall tas till intresset av att ny
kunskap kan utvecklas genom forskning. Vidare
stadgas att människors välfärd skall ges företräde
framför samhällets och vetenskapens behov.
Lagförslaget innehåller regler om information och
samtycke. Etikprövningen skall enligt förslaget
göras av regionala nämnder för forskningsetik där
även allmänheten är företrädd. Lagändringarna
föreslås träda i kraft den 1 januari 2004.
Kommittén om genetisk integritet (dir. 2001:20) har
regeringens uppdrag att se över ett antal
frågeställningar som gäller genetisk diagnostik,
genterapi och kloning. Kommittén skall bl.a. göra en
översyn av de nu gällande riktlinjerna för
fosterdiagnostik och abort. I direktiven anges att
enligt lagen (1991:115) om åtgärder i forsknings-
eller behandlingssyfte med befruktade ägg från
människa är det förbjudet att i en kvinna föra in
ett befruktat ägg som varit föremål för försök.
Detsamma gäller om försöket skett före
befruktningen. Även om dagens lagstiftning således,
tekniskt sett, förbjuder kloning av människa skall
kommittén överväga och lämna förslag till ett
förtydligande av lagen på denna punkt. I direktiven
anges vidare att kommittén skall överväga behovet av
och lämna förslag till etiska riktlinjer för
användning av stamceller. Stamceller är de allra
första celler som utvecklas hos ett embryo. Det som
är unikt med stamceller är att de kan utvecklas till
vilken typ av celler som helst. Enligt direktiven
aktualiseras en rad etiska frågeställningar framför
allt vid användning av embryonala stamceller.
Kommittén skall överväga behovet av och lämna
förslag till etiska riktlinjer för användning av
stamceller.
I april 2002 beslutade regeringen om
tilläggsdirektiv till kommittén om genetisk
integritet (dir. 2002:58). Enligt tilläggsdirektiven
skall kommittén bl.a. lämna förslag till en rättslig
reglering som medger forskning på stamceller från
befruktade ägg som blivit över vid
provrörsbefruktning. Kommittén skall även utreda om
omständigheterna kring somatisk kärnöverföring kan
utformas så att de blir etiskt acceptabla samt att
föreslå ett tydligt förbud mot s.k. reproduktiv
kloning.
Kommittén har nyligen avrapporterat uppdraget
gällande forskning på stamceller i delbetänkandet
Rättslig reglering av stamcellsforskning (SOU
2002:119). Kommittén föreslår inte något generellt
förbud mot att framställa befruktade ägg för
forskningsändamål. Sådan framställning måste enligt
kommitténs mening få ske för forskning kring
barnlöshet m.m. Gränsdragningen mot vad som skulle
vara förbjudet bör ske inom ramen för den
forskningsetiska prövningen. Sverige bör vid ett
tillträde till Europakonventionen om mänskliga
rättigheter och biomedicin reservera sig mot den
artikel som förbjuder framställande av embryon för
forskningsändamål. Forskning på befruktade ägg skall
vara tillåten även i fortsättningen. Somatisk
kärnöverföring bör inte förbjudas men skall vara
underkastad samma begränsningar som för forskning på
befruktade ägg. Kommittén föreslår vidare bl.a. ett
tydligt förbud mot reproduktiv kloning. Kommittén
har i sitt arbete förutsatt att det förslag till ny
ordning för forskningsetisk prövning som numera
lagts fram i den ovannämnda propositionen 2002/03:50
kommer att genomföras och har fäst stor vikt vid
detta i sina överväganden.
Enligt 1 § lagen (1972:119) om fastställelse av
könstillhörighet i vissa fall krävs det för att ny
könstillhörighet skall kunna meddelas att personen i
fråga undergått sterilisering eller av annan orsak
saknar fortplantningsförmåga.
Av förarbetena till lagen (prop. 1972:6) framgår
att kravet på sterilisering föreslogs för att
förebygga att en transsexuell person efter
fastställande av den nya könstillhörigheten får egna
barn, dvs. att den som officiellt har manligt kön
blir mor och den som officiellt har kvinnligt kön
blir far.
Utskottets ställningstagande
Kommittén om etisk integritet har regeringens
uppdrag att se över olika frågor rörande genetisk
diagnostik, genterapi och kloning och har nyligen
lämnat förslag till rättslig reglering av
stamcellsforskning. Uppdraget omfattar enligt
utskottets mening de frågeställningar som tas upp i
motionerna So435 (kd), So472 (kd) yrkandena 1 och 2
samt So486 (kd) yrkandena 1 och 2. Utskottet
vidhåller att resultatet av kommitténs arbete bör
avvaktas och avstyrker därför motionerna.
I motion So306 (mp) yrkande 1 begärs att transsexuella skall
ges rätt att frysa könsceller före könskorrigering.
Enligt utskottets mening står denna begäran i strid
mot syftet bakom kravet på sterilisering i lagen
(1972:119) om fastställelse av könstillhörighet i
vissa fall. Motionen bör avslås.
Aborter, fosterdiagnostik m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör, med hänvisning till tidigare
inställning i saken och till pågående arbete
på området, avslå en rad motionsyrkanden om
bl.a. aborter. Jämför reservationerna 54 (kd)
och 55 (fp, v, c, mp).
Motioner
I motion So471 av Tuve Skånberg och Annelie Enochson
(kd) begärs ett tillkännagivande om att i svensk
lagstiftning genomföra vad som rekommenderas av WHO
om när foster juridiskt sett skall räknas som barn
(yrkande 1). Motionärerna anför att det är
anmärkningsvärt att Sverige inte införlivat WHO:s
rekommendationer i detta avseende. Rekommenda-
tionerna innebär att från vecka 22 skall ett
missfall benämnas förlossning och foster benämnas
barn. Vidare begärs ett tillkännagivande om praxis
för gränsen för hur sent i graviditeten aborter får
beviljas (yrkande 2). Motionärerna anför att i dag
kan barn som föds i 23:e graviditetsveckan räddas
och att det finns barn som är födda i
graviditetsvecka 22. Den enda rimliga lösningen är
att justera tidpunkten för de senaste aborterna till
vecka 20 beaktande felmarginalen på två veckor.
I motion So474 av Tuve Skånberg och Lars Gustafsson
(kd) begärs ett tillkännagivande om att aborter
fullt ut bör ingå i patientregistret för att
möjliggöra forskning relaterad till
abortproblematiken (yrkande 1). Motionärerna anser
att personnummer bör ingå vid rapporteringen av
legal abort till patientregistret. Enligt
motionärerna kan annars inga framtida komplikationer
någonsin sättas i samband med en abort. De anför att
Socialstyrelsens register är oerhört säkra och att
en registrering av personnummer vid abort därför
inte kan uppfattas som något hot mot enskilda
kvinnors integritet.
Samma inställning redovisas i motion So475 av
Annelie Enochson (kd), vari begärs ett
tillkännagivande om att alla ingrepp i sjukvården
skall vara föremål för forskning och utvärdering för
att säkerställa kvinnors hälsa.
Tre motioner rör rätten till abort för utländska
medborgare.
I motion So255 av Inger René m.fl. (m, fp, v, c, mp)
yrkas att riksdagen beslutar om rätt till abort för
utländska medborgare. Motionärerna anser att abort
bör betraktas som all annan sjukvård där det finns
möjlighet att ta emot människor från andra länder
under förutsättning att de betalar för sin vård.
I motion U235 av Birgitta Ohlsson (fp) begärs ett
tillkännagivande om att Sverige bör tillåta
utländska kvinnor att få komma hit och göra säkra
aborter lagligt på svenska sjukhus (yrkande 5).
Motionären anser att abortlagen bör ändras i detta
syfte.
I motion So308 av Carina Hägg och Birgitta Ahlqvist
(s) begärs ett tillkännagivande om att abort bör
betraktas som all annan sjukvård, så att patienten
har den fulla beslutsrätten, oavsett om hon blivit
gravid i vårt land eller inte, och oavsett var hon
är bosatt.
En motion tar upp fosterdiagnostik.
I motion So485 av Tuve Skånberg (kd) begärs ett
tillkännagivande om att en opererbar åkomma som
läpp- och gomspalt aldrig ensam kan vara ett
tillräckligt skäl för att bevilja en abort.
Tidigare behandling, bakgrund, m.m.
Motioner om aborter och fosterdiagnostik behandlade
utskottet senast i betänkande 2001/02:SoU13 (s. 77
f.) Utskottet anförde bl.a. följande.
Ett par motioner behandlar frågan om sena
aborter. Utskottet vill i detta sammanhang
klargöra följande. Av 1 § abortlagen (1974:595)
framgår att om en kvinna begär att hennes
havandeskap skall avbrytas, får abort utföras om
åtgärden vidtas före utgången av artonde
havandeskapsveckan och den inte på grund av
sjukdom hos kvinnan kan antas medföra allvarlig
fara för hennes liv eller hälsa. Vidare framgår
av 3 § första stycket att efter utgången av
artonde havandeskapsveckan får abort utföras
endast om Socialstyrelsen lämnar kvinnan
tillstånd till åtgärden. Sådant tillstånd får
lämnas endast om synnerliga skäl föreligger för
aborten. I 3 § andra stycket stadgas att
tillstånd ej får lämnas om det finns anledning
att anta att fostret är livsdugligt. Vidare
stadgas i 6 § första stycket att om havandeskapet
på grund av sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan
medför allvarlig fara för hennes liv eller hälsa,
får Socialstyrelsen lämna tillstånd till
avbrytande av havandeskap efter utgången av
artonde havandeskapsveckan och oavsett hur långt
havandeskapet har framskridit. Av 6 § andra
stycket framgår att avbrytande av havandeskap får
utföras utan Socialstyrelsens tillstånd om inte
åtgärden kan anstå utan fara för kvinnan.
Utskottet vill poängtera att abortlagen således
innebär att tillstånd till abort inte får lämnas
om fostret bedöms livsdugligt. Med hänsyn härtill
behövs inte något initiativ från riksdagen med
anledning av motionerna
- - - . Motionerna avstyrks.
Frågan om när ett foster skall betraktas som
barn har nyligen prövats av regeringen i samband
med en framställning om att folkbokföringslagen
(1991:481) skall ändras vad beträffar gränsen för
när en dödfödd skall anmälas till
skattemyndigheten. Utskottet som inte finner skäl
att ha någon annan uppfattning i denna fråga än
regeringen avstyrker motion
- - -.
I motion - - - aktualiseras frågan om huruvida
personnummer skall antecknas i patientregistret
då en kvinna genomgår abort. Frågeställningen har
sin grund i att regeringen i september 2001, i
samband med att den fastställde nya förordningar
om hälsodataregister hos Socialstyrelsen och
Läkemedelsverket, beslutade att personnummer i
framtiden inte kommer att få användas när aborter
registreras i patientregistret. Utskottet anser
att forskning i syfte att utröna eventuella
hälsorisker i samband med abort får ske
exempelvis i form av intervjustudier. Motionen
avstyrks.
Utskottet konstaterar att Kommittén om genetisk
integritet har till uppgift att se över ett antal
frågeställningar rörande genetisk diagnostik,
genterapi och kloning. Av direktiven framgår
bl.a. att kommittén skall göra en översyn av de
nu gällande riktlinjerna för fosterdiagnostik och
preimplantatorisk diagnostik. Utskottet anser att
kommitténs arbete bör avvaktas och avstyrker
motionerna - - -.
Enligt 24 § folkbokföringslagen (1991:481) skall ett
barns födelse anmälas till skattemyndigheten om
barnet föds inom landet eller om det föds utom
landet av en kvinna som är folkbokförd här. Anmälan
skall göras för en nyfödd, som efter födelsen andats
eller visat något annan livstecken, samt dödfödd som
avlidit efter utgången av tjugoåttonde
havandeskapsveckan.
Regeringen har i ett beslut den 31 januari 2002
avslagit en framställning från Svensk förening för
obstetrik och gynekologi, som innebar ett förslag om
ändring av 24 § folkbokföringslagen så att gränsen
för när en dödfödd skall anmälas bestäms till 22
fulla havandeskapsveckor i stället för, som i dag,
28 veckor.
Enligt 5 § abortlagen (1974:595) får abort utföras
endast om kvinnan är svensk medborgare eller bosatt
här i riket eller om Socialstyrelsen i annat fall av
särskilda skäl lämnar kvinnan tillstånd till
åtgärden.
I Socialstyrelsens allmänna råd 1989:6 om
tillämpningen av abortlagen anförs bl.a. följande.
Bestämmelsen i 5 § abortlagen har tillkommit för att
motverka att kvinnor från andra länder med mera
restriktiv lagstiftning söker sig hit enbart för att
få abort. Sedan abortlagen stiftades har en avsevärd
invandring till Sverige skett. Till allra största
delen utgörs andelen aborter bland utländska
medborgare av dessa invandrande kvinnor och ytterst
få kommer hit enbart för att genomgå abort. Eftersom
lagens formulering ger utländsk kvinna, som är
bosatt i riket, samma rättigheter vad gäller abort
som en svensk medborgare, medan annan utländsk
kvinna måste ansöka om tillstånd hos
Socialstyrelsen, kan ibland frågan uppstå vad som
avses med begreppet "bosatt i riket". I praktiken
har Socialstyrelsen tillstyrkt ansökningar från
kvinnor, som befinner sig i Sverige som flyktingar
eller som invandrare och väntar besked om
uppehållstillstånd, när det gällt aborter före
utgången av 18:e veckan, där kvinnan, om hon varit
svensk medborgare, skulle ha fått aborten utförd
utan Socialstyrelsens prövning. Tillstånd från
Socialstyrelsen före utgången av 18:e veckan behöver
således inte inhämtas, om det är uppenbart att
kvinnan är stadigvarande bosatt i Sverige, oavsett
om hennes ansökan om upphållstillstånd avgjorts
eller inte. För övrigt och i tveksamma fall skall
ansökan till Socialstyrelsen ske på därför avsett
formulär.
Enligt uppgift från Socialstyrelsen ansökte 86
utländska kvinnor om abort förra året. Av dessa
kvinnor fick tio avslag på sin ansökan. För
resterande 76 kvinnor lämnade Socialstyrelsen
tillstånd till åtgärden av särskilda skäl. Sådana
skäl är t.ex. att fostret avlats i svensk säng, att
kvinnan har anknytning till riket eller att hon är
asylsökande.
Socialdepartementet överväger för närvarande om det
finns behov av ändring av reglerna när det gäller
utländska kvinnors möjligheter till abort i Sverige.
Utskottets ställningstagande
I motion So471 (kd) yrkande 2 begärs ett
tillkännagivande om sena aborter. Utskottet vill
åter klargöra följande. Av 1 § abortlagen (1974:595)
framgår att om en kvinna begär att hennes
havandeskap skall avbrytas, får abort utföras om
åtgärden vidtas före utgången av artonde
havandeskapsveckan och den inte på grund av sjukdom
hos kvinnan kan antas medföra allvarlig fara för
hennes liv eller hälsa. Vidare framgår av 3 § första
stycket att efter utgången av artonde
havandeskapsveckan får abort utföras endast om
Socialstyrelsen lämnar kvinnan tillstånd till
åtgärden. Sådant tillstånd får lämnas endast om
synnerliga skäl föreligger för aborten. I 3 § andra
stycket stadgas att tillstånd ej får lämnas om det
finns anledning att anta att fostret är livsdugligt.
Vidare stadgas i 6 § första stycket att om
havandeskapet på grund av sjukdom eller kroppsfel
hos kvinnan medför allvarlig fara för hennes liv
eller hälsa, får Socialstyrelsen lämna tillstånd
till avbrytande av havandeskap efter utgången av
artonde havandeskapsveckan och oavsett hur långt
havandeskapet har framskridit. Av 6 § andra stycket
framgår att avbrytande av havandeskap får utföras
utan Socialstyrelsens tillstånd om inte åtgärden kan
anstå utan fara för kvinnan. Utskottet vill
poängtera att abortlagen således innebär att
tillstånd till abort inte får lämnas om fostret
bedöms livsdugligt. Med hänsyn härtill behövs inte
något initiativ från riksdagen med anledning av
motionen, vilken avstyrks.
Frågan om när ett foster skall betraktas som barn har prövats
av regeringen i samband med en framställning om att
folkbokföringslagen (1991:481) skall ändras vad
beträffar gränsen för när en dödfödd skall anmälas
till skattemyndigheten. Utskottet, som inte finner
skäl att ha någon annan uppfattning i denna fråga än
regeringen, avstyrker motion So471 (kd) yrkande 1.
I motionerna So474 (kd) yrkande 1 och So475 (kd) framförs
åsikten att personnummer bör ingå vid rapporteringen
av aborter till patientregistret. Utskottet
vidhåller sin tidigare redovisade inställning i
frågan, nämligen att forskning i syfte att utröna
eventuella hälsorisker i samband med abort får ske
exempelvis i form av intervjustudier. Motionerna
avstyrks.
I tre motioner anförs att abortlagen bör ändras i syfte att
utöka möjligheterna för utländska medborgare att få
abort i Sverige. Socialdepartementet överväger för
närvarande huruvida någon ändring av bestämmelserna
bör ske. I avvaktan på resultatet av detta arbete
bör riksdagen inte ta något initiativ. Utskottet
avstyrker därmed motionerna So255 (m, fp, v, c, mp),
So308 (s) och U235 (fp) yrkande 5.
Kommittén om genetisk integritet har i uppdrag bl.a. att göra
en översyn av de nu gällande riktlinjerna för
fosterdiagnostik och preimplantatorisk diagnostik.
Kommittén beräknas avsluta sitt arbete senast den 1
december 2003. Enligt utskottets mening bör
resultatet av detta arbete avvaktas. Motion So485
(kd) avstyrks därmed.
Journalföring
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om journalföring
med hänvisning till en kommande proposition
på området. Jämför reservation 56 (v, mp).
Motioner
I motion So208 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
föreslås att 10 § patientjournallagen skall ges
följande lydelse: Den som enligt 9 § är skyldig att
föra patientjournal skall på begäran av patient
utfärda intyg om vården samt utfärda intyg och
utlåtande som behövs för att bedöma rätten till
ersättning enligt lagen om allmän försäkring eller
annan jämförbar ekonomisk förmån. Motionären anför
att försäkringskassan i dag har svårigheter att få
in det underlag som krävs för att kunna ta ställning
till rätt ersättning.
I motion So404 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs
ett tillkännagivande om att Socialstyrelsen bör få i
uppdrag att utreda och utfärda riktlinjer för hur
patientjournaler skall hanteras i samband med
konkurrensutsättning och privatisering (yrkande 1).
Om lagen skall efterlevas måste den enskilde ge sitt
tillstånd till att journalen övertas av den nya
vårdgivaren, anförs det.
Tidigare behandling och pågående arbete
Likalydande motioner om journalföring som de här
aktuella behandlades i betänkande 2001/02:SoU13 (s.
85 f.). Utskottet konstaterade att det inom
Regeringskansliet pågick en översyn av
patientjournallagen. Utskottet ansåg att resultatet
av översynen borde avvaktas och avstyrkte motionerna
(res. v resp. c).
Regeringen avser att lägga fram en proposition om
ändringar i patientjournallagen i maj 2003.
Utskottets ställningstagande
Enligt uppgift från Socialdepartementet har
regeringen för avsikt att lämna en proposition om
ändringar i patientjournallagen i maj 2003. I
avvaktan härpå bör riksdagen inte ta något initiativ
med anledning av motionerna So208 (m) och So404 (v)
yrkande 1. Motionerna avstyrks.
Förskrivningsrätt för sjuksköterskor
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om utvidgad
förskrivningsrätt för sjuksköterskor.
Utskottet anser att resultatet av
Socialstyrelsens pågående uppföljning på
området bör avvaktas. Jämför reservation 57
(m, fp, kd, c).
Motioner
I motion So236 av Cristina Husmark Pehrsson (m)
begärs ett tillkännagivande om vikten av att snarast
tillåta även sjuksköterskor utbildade före 1993 att
efter genomgången vidareutbildning förskriva vissa
läkemedel. Motionären förespråkar förskrivningsrätt
för dessa sjuksköterskor inom äldreomsorgen.
I motion So237 av samma motionär yrkas att riksdagen
begär att regeringen snarast lägger fram förslag om
förskrivningsrätt för skolsköterskor.
Bakgrund och pågående arbete
Genom en ändring den 1 juli 2000 i lagen (1996:1150)
om högkostnadsskydd utvidgades förskrivningsrätten
till att, utöver distriktssköterskor, gälla även
andra sjuksköterskor (prop. 1999/2000:56, bet.
1999/2000:SoU11, rskr. 1999/2000:195). Regeringen
hänvisade i propositionen till tidigare positiva
erfarenheter av distriktssköterskornas
förskrivningsrätt samt till den pågående
utvecklingen mot alltmer öppen vård, framför allt i
kommunal regi. Numera har sjuksköterskor som
uppfyller vissa uppräknade utbildningskrav, och
dessutom arbetar som distriktssköterska vid
vårdcentral eller liknande eller som sjuksköterska
inom kommunal hälso- och sjukvård för äldre och
funktionshindrade eller inom hemsjukvård,
förskrivningsrätt. De utbildningskrav som uppställs
kan i vissa fall innebära att sjuksköterskor med
äldre utbildningar måste komplettera sin utbildning
för att kunna få förskrivningsrätt.
Socialstyrelsen har utarbetat närmare föreskrifter
om kompetenskrav för sjuksköterskor vid förskrivning
av läkemedel (SOSFS 2001:16).
I en interpellationsdebatt med socialministern den
27 maj 2002 (interpellation 2001/02:359) behandlades
frågan om förskrivningsrätt för de i motionerna
aktuella kategorierna sjuksköterskor.
Socialministern anförde att de erfarenheter som
gjorts av de redan införda ändringarna måste
utvärderas innan en ytterligare utvidgning av
förskrivningsrätten kan ske samt att regeringen hade
för avsikt att ge Socialstyrelsen ett sådant
uppdrag.
Av regleringsbrevet för budgetåret 2003 framgår att
Socialstyrelsen skall följa upp och utvärdera
effekterna av den utvidgade förskrivningsrätten för
sjuksköterskor och redovisa detta arbete senast den
30 september 2004.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att resultatet av Socialstyrelsens
uppföljning av den utvidgade förskrivningsrätten för
sjuksköterskor bör avvaktas innan ytterligare
utvidgning av förskrivningsrätten kan ske.
Motionerna So236 (m) och So237 (m) avstyrks därmed.
Vård och behandling av olika sjukdomar, m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör, mot bakgrund av pågående
arbete på området, avslå ett motionsyrkande
om tillämpningen av riksdagens s.k.
prioriteringsbeslut. Utskottet avstyrker även
bifall till ett flertal motioner om vård och
behandling av olika sjukdomar, främst med
hänvisning till prioriteringsbeslutet. Jämför
reservationerna 58 (v, mp) och 59 (m, fp,
kd).
Motioner
I motion So408 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs
ett tillkännagivande om prioriteringsordningen inom
hälso- och sjukvården (yrkande 7). Enligt
motionärerna finns det brister inom sjukvården och
rehabiliteringen när det gäller att efterleva
riksdagens prioriteringsordning, i synnerhet när det
gäller de äldre.
Fem motioner rör ätstörningar.
I motion Ub336 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkas att
riksdagen begär att regeringen tillsammans med
Landstingsförbundet utformar en plan för hur ökad
kunskap kring ätstörningar och kortare väntetider
till adekvat vård skall åstadkommas (yrkande 19).
I motion So221 av Birgitta Sellén och Margareta
Andersson (c) begärs tillkännagivanden om
förebyggande insatser mot ätstörningar (yrkande 1),
om forskning om ätstörningar (yrkande 2) samt om
rätt att välja vårdform för personer drabbade av
ätstörningar (yrkande 3).
I motion So226 av Birgitta Carlsson och Sven
Bergström (c) begärs ett tillkännagivande om att
hela samhället och särskilt familjen, skolan och
personal inom fritidsverksamheten har viktiga
uppgifter i arbetet med att förebygga ätstörningar
(yrkande 1). Det begärs också ett tillkännagivande
om att vården behöver fler specialister och fler
vårdplatser för att kunna ge dem som drabbas av
ätstörningssjukdomar en adekvat vård (yrkande 3).
I motion So238 av Sofia Larsen och Birgitta Sellén
(c) begärs ett tillkännagivande om att öka
utbildningen av sjukvårdspersonal för patienter som
lider av anorexia nervosa (yrkande 1). Vidare begärs
ett tillkännagivande om en allmän utbildnings- och
informationsinsats om sjukdomen anorexia nervosa
(yrkande 2).
I motion A366 av Margareta Andersson m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om ökad forskning och
information om ätstörningar (yrkande 18).
I fyra motioner tas elöverkänslighet upp.
I motion So300 av Håkan Larsson och Birgitta
Carlsson (c) begärs ett tillkännagivande om
elöverkänslighet som sjukdom och växande
samhällsproblem.
I motion So361 av Kerstin Lundgren (c) begärs ett
tillkännagivande om en helhetssyn på miljö och hälsa
samt om sambandet mellan tungmetaller, kemikalier,
strålning och sjukdomstillstånd som utbrändhet,
elöverkänslighet och kronisk trötthet (yrkande 1).
Motionärerna begär vidare ett tillkännagivande om
att myndigheterna måste inta en mer öppen attityd
till behandlingsformer som visar sig hjälpa
patienter med elöverkänslighet (yrkande 2). Vidare
yrkas ett tillkännagivande om att en specialutrustad
klinik för att ta bort den skadliga belastningen av
tungmetaller, kemikalier och dolda infektioner bör
inrättas i Sverige (yrkande 3). Slutligen begärs ett
tillkännagivande om att regeringen måste ta hänsyn
till forskning från båda sidor i
elöverkänslighetskonflikten och även till
vittnesmålen från drabbade människor (yrkande 4).
I motion So352 av Helena Zakariasén och Ann-Kristine
Johansson (s) begärs ett tillkännagivande om behovet
av ökad kunskap om elöverkänslighet.
I motion Bo268 av Ronny Olander och Kerstin Engle
(s) begärs ett tillkännagivande om att låta följa
upp hur de av Socialstyrelsen utfärdade allmänna
råden om bemötande av patienter med EMF-besvär
tillämpas (yrkande 2).
Tre motioner rör den psykiatriska vården.
I motion So437 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
ett tillkännagivande om villkoren för de psykiskt
sjuka (yrkande 10).
I motion So275 av Lars Gustafsson (kd) begärs
tillkännagivanden om en utredning av
tillgängligheten till psykoterapi och psykologiskt
stöd (yrkande 1) samt om en nationell taxa för
privatpraktiserande psykoterapeuter och psykologer
(yrkande 2).
I motion So484 av Anita Johansson (s) begärs ett
tillkännagivande om behovet av att särskilt
uppmärksamma de äldre psykiskt sjukas situation.
Transsexualism berörs i tre motioner.
I motion So512 av Martin Andreasson m.fl. (fp, s, v,
mp) begärs ett tillkännagivande om att
vårdresurserna för transsexuella bör ses över
(yrkande 9).
I motion So438 av Ulf Holm och Gustav Fridolin (mp)
begärs tillkännagivanden om att tillsätta
utredningar dels om resursbehovet för vården av
transsexuella (yrkande 1), dels om befintliga
vårdresurser och om hur organisationen fungerar vad
gäller vården för transsexuella (yrkande 2).
I motion L318 av Gustav Fridolin m.fl. (mp) begärs
ett tillkännagivande om könsbyte (yrkande 12).
Motionärerna anför att möjligheterna att genomgå en
undersökning för könskorrigering i dag bygger på
enskilda läkares goda vilja samt att väntetiderna är
olika långa över landet och många gånger mycket
längre än vad gäller annan vård.
Två motioner handlar om screening för att upptäcka
prostatacancer.
I motion So268 av Chatrine Pålsson (kd) begärs ett
tillkännagivande om screening för att upptäcka
prostatacancer.
I motion So379 av Alf Eriksson (s) begärs ett
tillkännagivande om obligatorisk hälsoundersökning
för att upptäcka blås- och prostatacancer.
Ofrivillig barnlöshet tas upp i två motionsyrkanden.
I motion L318 av Gustav Fridolin m.fl. (mp) begärs
ett tillkännagivande om olikheter mellan landstingen
angående konstgjord befruktning (yrkande 19).
I motion So231 av Carina Hägg (s) begärs ett
tillkännagivande om ökat stöd till de ofrivilligt
barnlösa.
Flera motioner behandlar ytterligare andra sjukdomar
m.m.
I motion So325 av Anita Sidén och Ulla Löfgren (m)
begärs ett tillkännagivande om att åtgärder vidtas
så att ett obligatoriskt prov kan tas för att tidigt
upptäcka diabetes typ två.
I motion So416 av Mikael Oscarsson (kd) begärs ett
tillkännagivande om samarbete mellan optiker och
ögonläkare för att tidigare hitta glaukom.
I motion Sf208 av Rigmor Stenmark och Birgitta
Carlsson (c) begärs ett tillkännagivande om
forskning kring whiplashskador (yrkande 3).
I motion So348 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)
begärs ett tillkännagivande om att samordning av
forskningsresultat och tvärvetenskaplig
metodutveckling skulle höja kvaliteten i vården för
kvinnor med smärtproblematik.
I motion So420 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)
begärs ett tillkännagivande om plastikkirurgi och
kvinnomisshandel (yrkande 2).
I motion So234 av Carina Hägg (s) begärs ett
tillkännagivande om att ansvaret vid behandling
skall vidgas till att omfatta de seneffekter som
uppstår på grund av cancer och behandling.
I motion So464 av Laila Bjurling och Lennart
Axelsson (s) begärs ett tillkännagivande om behovet
av vård för kroniskt sjuka.
I motion So465 av Ulla Wester (s) begärs ett
tillkännagivande om behovet av centraliserad
sjukvård för döva.
I motion So468 av Börje Vestlund (s) begärs ett
tillkännagivande om att förbättra vården för
personer med epilepsi.
Tidigare behandling och pågående arbete, m.m.
I proposition 1996/97:60 Prioriteringar inom hälso-
och sjukvården anförde regeringen att det är en form
av diskriminering och oförenligt med de etiska
principerna att generellt låta behoven stå tillbaka
på grund av ålder, födelsevikt, livsstil eller
ekonomiska och sociala förhållanden. Däremot är det
förenligt med de etiska principerna att i det
enskilda fallet ta hänsyn till omständigheter som
begränsar nyttan av medicinska åtgärder.
I betänkande 1996/97:SoU14 Prioriteringar inom
hälso- och sjukvården anförde utskottet under
rubriken Etiska grundfrågor bl.a. följande (s. 15).
Utskottet instämmer i de principer som enligt
propositionen bör ligga till grund för
prioriteringar inom vården, nämligen
människovärdesprincipen,
behovs-solidaritetsprincipen och
kostnadseffektivitetsprincipen. Dessa principer
utgör en etisk plattform. Principerna för
prioriteringarna och de bakomliggande skälen
måste i enlighet med propositionen redovisas
öppet. Utskottet delar regeringens bedömning att
de värderingar, såväl på politisk/administrativ
nivå som på klinisk/professionell nivå, som styr
tillgången till hälso- och sjukvård och
principerna för prioriteringarna i vården i stort
måste kunna delas av det stora flertalet i
befolkningen. (Motioner avstyrktes.)
Under rubriken Riktlinjer för prioriteringar anförde
utskottet i samma betänkande bl.a. följande (s. 22).
Utskottet ställer sig bakom propositionens
riktlinjer för prioriteringar. Vårdbehovet i
varje enskilt fall måste enligt utskottet bedömas
utifrån förutsättningarna i just det fallet.
Såväl akuta som kroniska sjukdomar kan variera i
svårighetsgrad från tid till annan hos samma
patient och därmed vårdbehovet. Vården av en och
samma sjukdom kan därför enligt utskottets
uppfattning under olika stadier hamna i olika
prioriteringsgrupper. Vilken diagnos eller
sjukdom det är fråga om är inte det viktiga. Det
avgörande är i stället tillståndet och
vårdbehovet vid varje särskild tidpunkt. Högst
prioritet bör därför gälla för vård av
livshotande akuta sjukdomar, vård av svåra
kroniska sjukdomar, palliativ vård och vård i
livets slutskede samt vård av människor med
nedsatt autonomi. Mot bakgrund av det sagda är
motionerna - - - tillgodosedda och avstyrks.
(Ej res.)
Motionsyrkanden om vård och behandling av olika
sjukdomar behandlades senast i betänkande
2001/02:SoU13 (s. 60 f.). Utskottet anförde bl.a.
följande.
De sjukdomar som berörs i motionerna orsakar ett
stort lidande för många människor. Statens
beredning för utvärdering av medicinsk metodik
(SBU) har slutfört eller arbetar alltjämt med
utvärderingar av tillgängliga behandlingsmetoder
rörande vissa av dessa sjukdomar. Nationella
folkhälsokommittén och andra utredningar har
berört flera av de nämnda sjukdomarna. Vidare
stöder Vetenskapsrådet forskning på flera av de
områden som tas upp i motionerna.
Utskottet behandlar varje år ett flertal
motioner från den allmänna motionstiden om
insatser mot olika sjukdomar. Utskottet vidhåller
den bedömning som tidigare regelmässigt
framförts, nämligen att utskottet inte ställer
sig bakom motionskrav om att satsningar bör göras
på enskilda sjukdomar eller om att vården av
dessa bör organiseras på visst sätt. Att bedöma
sådana frågor är enligt utskottet i första hand
en fråga för sjukvårdshuvudmännen. Ett enigt
utskott har ställt sig bakom riktlinjer för
prioriteringar inom hälso- och sjukvården (prop.
1996/97:60, bet. 1996/97:SoU14, rskr.
1996/97:186). Utskottet vidhåller sin uppfattning
att dessa riktlinjer inte låter sig förenas med
någon "lista" där vissa sjukdomar generellt
prioriteras före andra. Riksdagen bör därför inte
ta något initiativ med anledning av motionerna -
- - .
Motionerna avstyrktes (res. m, kd, c , fp
respektive mp).
I det av riksdagen godkända betänkande 2001/02:SoU16
behandlade utskottet proposition 2001/02:89
Behandling av ofrivillig barnlöshet samt motioner
bl.a. om kortare väntetider för och generösare
offentlig finansiering av IVF-behandlingar (s. 10
f.). Utskottet vidhöll sin tidigare redovisade
inställning vad gäller insatser mot olika sjukdomar.
Utskottet delade dock regeringens bedömning i
propositionen att det är angeläget att landstingen
ser över sina respektive regler för finansiering av
behandling av ofrivillig barnlöshet. Motionerna
avstyrktes (res. m).
Som ovan anförts (s. 19 f.) påbörjade
Landstingsförbundet med anledning av 1999 års
Dagmaruppgörelse ett arbete med en rekommendation
för att tydliggöra och förenkla patientens möjlighet
att välja vårdgivare. Landstingsförbundets styrelse
beslutade om en ny rekommendation till landstingen
om valmöjligheter i vården, vilken antogs av
samtliga landsting. Från och med den 1 januari 2003
har patienter möjlighet att välja var i landet de
vill ha vård.
Prioriteringsdelegationen, som haft i uppdrag att
bl.a. sprida information och kunskap om riktlinjerna
för prioriteringar i hälso- och sjukvården och de
etiska värderingar som ligger till grund för dessa,
lämnade sitt slutbetänkande i januari 2001,
Prioriteringar i vården (SOU 2001:8). I betänkandet
(s. 127) anförs att det yttersta ansvaret för att
riktlinjerna följs åvilar riksdag och regering.
Vidare anförs att sjukvårdshuvudmännen har
huvudansvaret för att föra prioriteringsprocessen
vidare och att Socialstyrelsen i sin
tillsynsfunktion har att bevaka att riksdagsbeslutet
efterlevs och att prioriteringsprocessen
intensifieras.
Socialstyrelsen har påbörjat ett arbete med att
utveckla metoder för tillämpningen av
riksdagsbeslutet om prioriteringar. Tyngdpunkten i
styrelsens arbete med prioriteringar har lagts på
att ta fram beslutsstöd för prioriteringar inom
ramen för de nationella riktlinjerna för vård av
patienter med kroniska sjukdomar.
Regeringen har tillsammans med Landstingsförbundet
och Svenska Kommunförbundet beslutat att under
perioden 2000-2003/2004 stödja uppbyggnaden av ett
nationellt kunskapscentrum för prioritering inom
vård och omsorg.
Regeringen har i proposition 1999/2000:149 Nationell
handlingsplan för utveckling av hälso- och
sjukvården behandlat behovet av stöd till bl.a.
vissa grupper med psykisk ohälsa. (s. 42 f.). I
handlingsplanen nämns att regeringen,
Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet i
ett avtal om utvecklingsinsatser inom vården och
omsorgen för åren 2002-2004 har kommit överens om
åtgärder och inriktning i linje med propositionen. I
avtalet enades parterna bl.a. om särskilda åtgärder
för att förbättra stödet till barn, ungdomar och
äldre med psykisk ohälsa samt till personer med
psykiska funktionshinder.
Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att följa
upp och utvärdera den nationella handlingsplanen. I
årsrapporten 2002 görs bl.a. en sammanställning och
analys av landstingens lokala handlingsplaner. Inom
området psykisk ohälsa ligger tyngdpunkten i de
lokala handlingsplanerna på insatser till barn och
ungdomar. Till och med 2000 hade landstingen tagit
få initiativ för att identifiera psykiatriska
vårdbehov hos äldre. Handlingsplanen tycks dock
enligt Socialstyrelsen ha haft en stimulanseffekt.
Femton landsting har redovisat målsättningar när det
gäller äldre personers behov av psykiatrisk vård och
behandling.
Som ovan anförts (s. 17) har socialutskottet från
våren 2000 till våren 2001 tematiskt studerat frågor
rörande psykiatrin. Syftet har varit att skaffa sig
djupare kunskaper på området. Studiebesök har
genomförts, liksom en offentlig utfrågning på temat
samverkan inom psykiatriområdet.
Frågan om organiserade hälsokontroller för att upptäcka
prostatacancer har den 30 maj 2001 berörts av
socialministern i svar på fråga för skriftligt svar
(2000/01:1271). I svaret har socialministern pekat
på att Socialstyrelsen år 2000 i dokumentet "State
of the art prostatacancer" framhållit att det saknas
välgrundade strategier för primär prevention av
prostatacancer och att vägen till realistiska sådana
är lång. Han anför vidare att det i dagsläget inte
föreligger några omständigheter som talar för att
införa organiserade hälsokontroller för undersökning
av prostata.
I Socialstyrelsens Hälso- och sjukvårdsrapport 2001
lämnas (s. 106 f.) en lägesrapport över
cancerscreening i Sverige, där prostatacancer är en
av de fyra cancerformer som rapporten avser. I
rapporten anförs, när det gäller screening av
prostatacancer, att det vetenskapliga underlaget för
närvarande är otillräckligt och att man bör avvakta
resultaten av pågående randomiserade studier innan
man drar några slutsatser.
I proposition 2002/03:35 Mål för folkhälsan lämnar
regeringen förslag till ett övergripande nationellt
folkhälsomål: att skapa samhälleliga förutsättningar
för en god hälsa på lika villkor för hela
befolkningen. Regeringen anför bl.a. att
ojämlikheten i hälsa mellan olika grupper i
samhället måste motverkas. Barns, ungdomars, äldres
och invandrares förutsättningar bör särskilt
uppmärksammas (s. 34 f.). Psykisk ohälsa anges som
ett stort folkhälsoproblem.
Regeringen föreslår även elva målområden. Sunda
och säkra miljöer och produkter är enligt regeringen
av grundläggande betydelse för folkhälsan och utgör
därför ett särskilt målområde (s. 60 f.). Regeringen
anser det viktigt att den ömsesidiga kopplingen
mellan miljöfaktorer och hälsa uppmärksammas i det
förebyggande arbetet. Forskning och
kunskapsspridning är angelägen när det gäller nya
sjukdomsdiagnoser som t.ex. elöverkänslighet och
amalgamskador. Riskerna med elektromagnetiska fält
skall kontinuerligt kartläggas och nödvändiga
åtgärder skall vidtas i takt med att sådana
eventuella risker identifieras, anförs det.
Goda matvanor och säkra livsmedel är ett annat
målområde som föreslås i propositionen (s. 81 f.).
Under detta avsnitt tas problemet med ätstörningar
som anorexi och bulimi upp.
Av regeringens skrivelse 2001/02:50 Hållbara Sverige
- uppföljning av åtgärder för en ekologiskt hållbar
utveckling framgår att Socialdepartementets arbete i
strävan efter ekologiskt hållbar utveckling
fokuserar på sambandet mellan hälsa och välfärd samt
miljö och hälso- och sjukvård. I skrivelsen pekas på
(s. 96) att Miljöhälsoutredningen i sitt
slutbetänkande Miljö för en hållbar hälsoutveckling
(SOU 1996:124) lämnade ett förslag till ett
nationellt handlingsprogram för att minska
miljörelaterade hälsorisker i Sverige.
Miljöhälsoutredningens betänkande har därefter
ingått i Miljömålskommitténs (M 1998:07) arbete med
att utveckla de miljökvalitetsmål som beslutades i
samband med miljömålspropositionen (prop.
1997/98:145). Dessutom har, enligt skrivelsen,
Socialstyrelsen haft i uppdrag att göra en samlad
översyn av vilka hälsorelaterade delmål och åtgärder
som behövs för att miljökvalitetsmålen skall nås
inom en generation.
Dentalmaterialutredningen (dir. 2002:60) har i
uppdrag att föreslå åtgärder som syftar till att öka
kunskaperna om hälsoproblem relaterade till amalgam
och andra dentala material. Utredaren skall bedöma
kunskapsläget när det gäller sådana hälsoproblem
samt föreslå områden som bör bli föremål för
ytterligare studier. Utredaren skall vidare bl.a. se
över omhändertagandet inom hälso- och sjukvården och
tandvården av personer som relaterar sina besvär
till dentala material och föreslå åtgärder som kan
förbättra möjligheterna att ge dessa patienter en
god vård och ett bra bemötande. Utredningen beräknas
avsluta sitt arbete före utgången av maj 2003.
Socialstyrelsen har utfärdat allmänna råd om
bemötande av patienter som relaterar sina besvär
till amalgam och elektricitet (SOSFS 1998:3). I dem
framhålls vikten av att de drabbade får en allsidig
medicinsk utredning och att läkaren kan lyssna på
och respektera patientens egen uppfattning om vad
som kan vara orsak till besvären eller
sjukdomssymtomen.
Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU)
bedriver för närvarande ett projekt rörande
behandling av långvarig smärta. Projektet, som
beräknas redovisas 2004, riktas in mot utvärdering
av det vetenskapliga underlaget för behandling och
omhändertagande av patienter med långvarig icke-
malign smärta. Rapporten skall belysa behandling av
långvarig smärta hos alla åldersgrupper såväl bland
kvinnor som bland män. Etiska, sociala och ekono-
miska faktorer skall beaktas.
Riksdagens revisorer har nyligen genomfört en
granskning av det säkerhets- och kvalitetssystem som
man från statsmakternas sida har beslutat om för att
säkerställa god kvalitet och trygghet i vården
(Förstudie 2001/02:13 Statlig styrning av hälso- och
sjukvården). Revisorerna planerar att lämna en
rapport i april 2003 och ett förslag till riksdagen
i juni 2003.
Utskottets ställningstagande
I motion So408 (v) yrkande 7 kritiseras bristerna
inom hälso- och sjukvården när det gäller att
efterleva riktlinjerna för prioriteringar. Utskottet
kan konstatera att Socialstyrelsen har påbörjat ett
arbete med att utveckla metoder för tillämpningen av
riksdagsbeslutet rörande prioriteringar. Vidare har
regeringen beslutat att stödja uppbyggnaden av ett
nationellt kunskapscentrum för prioritering inom
vård och omsorg. Utskottet anser att resultatet av
detta arbete bör avvaktas och avstyrker därför
motionen.
Utskottet behandlar varje år ett flertal motioner från den
allmänna motionstiden om insatser mot olika
sjukdomar. Utskottet vidhåller den bedömning som
tidigare regelmässigt framförts, nämligen att
utskottet inte ställer sig bakom motionskrav om att
satsningar bör göras på enskilda sjukdomar eller om
att vården av dessa bör organiseras på visst sätt.
Att bedöma sådana frågor är enligt utskottet i
första hand en fråga för sjukvårdshuvudmännen. Ett
enigt utskott har ställt sig bakom riktlinjer för
prioriteringar inom hälso- och sjukvården (prop.
1996/97:60, bet. 1996/97:SoU14, rskr. 1996/97:186).
Utskottet vidhåller sin uppfattning att dessa
riktlinjer inte låter sig förenas med någon "lista"
där vissa sjukdomar generellt prioriteras före
andra. Riksdagen bör därför inte ta något initiativ
med anledning av motionerna So221 (c) yrkandena 1-3,
So226 (c) yrkandena 1 och 3, So231 (s), So234 (s),
So238 (c) yrkandena 1 och 2, So268 (kd), So275 (kd)
yrkandena 1 och 2, So300 (c), So325 (m), So348 (mp),
So352 (s), So361 (c) yrkandena 1-4, So379 (s), So416
(kd), So420 (mp) yrkande 2, So437 (fp) yrkande 10,
So438 (mp) yrkandena 1 och 2, So464 (s), So465 (s),
So468 (s), So484 (s), So512 (fp, s, v, mp) yrkande
9, L318 (mp) yrkandena 12 och 19, Sf208 (c) yrkande
3, Ub336 (c) yrkande 19, A366 (c) yrkande 18 och
Bo268 (s) yrkande 2.
Andra motionsyrkanden
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett tjugotal
motionsyrkanden som utskottet behandlat i
förenklad ordning. Utskottet hänvisar till
gällande ansvarsfördelning på hälso- och
sjukvårdsområdet.
Ansvaret för hälso- och sjukvården delas mellan
staten, landstingen och kommunerna. Enligt gällande
styrsystem skall riksdagen främst fatta beslut om
övergripande och nationella frågor. I de centrala
lagarna inom utskottets beredningsområde finns ofta
bestämmelser som innebär delegation av
detaljbestämmelser till regering och/eller
myndigheter. Utskottet erinrar också om, när det
gäller motionsyrkanden med krav på forskning inom
olika fält, att statsmakterna vad gäller resurserna
till grundforskning endast fattar övergripande
beslut om fördelningen av de statliga
forskningsmedlen. Den närmare fördelningen av de
statliga forskningsresurserna ankommer på
forskningsfinansierande myndigheter, som bl.a.
Vetenskapsrådet, och på universitet och högskolor,
vilka har att fatta beslut utifrån vetenskapliga
kvalitetsbedömningar, se betänkande 2002/03:UbU1 (s.
100 f.) Sammanfattningsvis föreslår utskottet med
hänvisning till gällande ansvarsfördelning att
följande motionsyrkanden avslås:
I motion So267 av Chatrine Pålsson (kd) begärs ett
tillkännagivande om s.k. smartkort som metod för att
underlätta och förenkla blodgivande.
I motion So288 av Martin Andreasson (fp) begärs ett
tillkännagivande om reglerna om blodgivning för män
som haft sex med män.
I motion So295 av Kerstin-Maria Stalin och Ingegerd
Saarinen (mp) begärs ett tillkännagivande om behovet
av inrättande av platser för den praktiska
tjänstgöringen för psykologer.
I motion So309 av Chatrine Pålsson och Sven Brus
(kd) begärs ett tillkännagivande om att utlysa 2003
eller 2004 till vårdpersonalens år.
I motion So400 av Elina Linna m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande om en förstärkning av utbildningen
i genusfrågor för barnmorskor (yrkande 2).
I motion So406 av Elina Linna m. fl. (v) begärs ett
tillkännagivande om utbildning av rättspsykiatriker.
I motion So423 av Hillevi Larsson m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförs om att de
lesbiska kvinnornas behov inom hälso- och sjukvården
tydliggörs.
I motion So438 av Ulf Holm och Gustav Fridolin (mp) begärs ett
tillkännagivande om hur patienterna upplever vården
och hur attityderna ser ut inom vården för
transsexuella (yrkande 3).
I motion So443 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs
tillkännagivanden om patientanpassade journaler
(yrkande 16) och om smartkort (yrkande 25).
I motion So462 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och
Agneta Lundberg (s) begärs ett tillkännagivande om
ett nationellt nät av ambulanshelikoptrar.
I motion So474 av Tuve Skånberg och Lars Gustafsson
(kd) begärs ett tillkännagivande om att
forskningsanslag särskilt bör avsättas för forskning
inom kvinnohälsa relaterad till abortproblematiken
(yrkande 2).
I motion So509 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs ett
tillkännagivande om att ett förtroendekontrakt bör
upprättas mellan politiska företrädare och vårdens
professioner (yrkande 9). Vidare begärs i yrkande 13
ett tillkännagivande om betydelsen av teamarbete i
vården.
I motion So512 av Martin Andreasson m.fl. (fp, s, v,
c, mp) begärs ett tillkännagivande om att höja HBT-
kompetensen i hälso- och sjukvården (yrkande 1).
I motion L249 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
ett tillkännagivande om hälsofrågor för kvinnor i
samkönade relationer (yrkande 14). Motionärerna
anser att kunskaperna hos hälso- och
sjukvårdspersonalen måste höjas när det gäller
lesbiska och bisexuella kvinnors hälsa och behov av
information.
I motion L318 av Gustav Fridolin m.fl. (mp) begärs
ett tillkännagivande om behovet av kompetenshöjning
i vården vad gäller HBT-personer (yrkande 10).
I motion Ub400 av Torsten Lindström (kd) begärs ett
tillkännagivande om att fler platser i
specialistutbildning i geriatrik för läkare och
sjuksköterskor bör skapas (yrkande 1). Vidare begärs
ett tillkännagivande om att staten skall uppmuntra
landstingens utveckling av äldreansvariga husläkare
(yrkande 3).
I motion Ub495 av Per Landgren och Tuve Skånberg (kd) begärs
ett tillkännagivande om att redogöra för hur redan
existerande samvetsfrihet skall tillämpas inom
sjukvården (yrkande 2).
I motion T379 av Yvonne Ångström (fp) begärs ett
tillkännagivande om behovet av trafikmedicinska
enheter vid regionsjukhus eller motsvarande och
kvalificerade trafikmedicinska centrum på de
medicinska universiteten (yrkande 3).
I motion A242 av Annelie Enochson m.fl. (kd) begärs
ett tillkännagivande om behovet av ökad forskning
kring äldre kvinnors hälsa, sjukdom och
medicinanvändning (yrkande 5).
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.
1. Hälso- och sjukvårdens organisation och
finansiering (punkt 1)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-Axel
Johansson (m) och Anne Marie Brodén (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 1. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:K251 yrkande 2,
2002/03:Sf291 yrkande 2, 2002/03:So203 yrkandena 1
och 2, 2002/03:So205 yrkande 2, 2002/03:So298
yrkandena 3, 6 och 8, 2002/03:So437 yrkande 4,
2002/03:So444 yrkande 9, 2002/03:So509 yrkande 12
samt avslår motionerna 2002/03:So368, 2002/03:So443
yrkande 3, 2002/03:So450 yrkandena 1 och 2,
2002/03:So460 yrkande 5, 2002/03:So509 yrkandena 1
och 2 och 2002/03: N345 yrkande 6.
Ställningstagande
Vi anser att patienten måste få en starkare
ställning i sjukvården. I dag är hennes rättigheter
enbart politiska, indirekta och kollektiva. Det är
därför vi föreslår att alla medborgare skall
omfattas av en obligatorisk hälsoförsäkring. Med en
sådan följer pengarna patienten, som alltså styr
resurserna genom ett eget val av vårdgivare.
Patienten kan på så sätt aktivt välja god vård och
välja bort dålig vård. Den obligatoriska
hälsoförsäkring vi föreslår skall omfatta alla,
oavsett betalningsförmåga eller hälsotillstånd. Den
finansieras gemensamt.
Västra Götalands län med 1,5 miljoner invånare
inrymmer praktiskt taget alla former av vård, från
regionsjukvård till närsjukvård. Dessutom
kompletteras detta av alternativa vårdgivare. Vi
anser därför att det finns goda förutsättningar för
att på försök införa en försäkringsbaserad sjukvård
i Västra Götalands län.
De ekonomiska medel som tillförs hälsoförsäkringen
bör självklart omfatta den del av landstingsskatten
som i dag går till sjukvård och de statliga
ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen. På längre
sikt bör även de delar av sjukpenningförsäkringen
och förtidspensionerna som avser rehabilitering
ingå. Därigenom kan de offentliga resurserna
utnyttjas bättre, eftersom avvägningar mellan
rehabilitering, vård, sjukskrivning och
förtidspensionering görs i ett helhetsperspektiv och
i ett sammanhang.
Även statens subventioner av läkemedel bör ingå i
hälsoförsäkringen. Ett antal samordningsfördelar
skulle därmed kunna uppnås, inte minst vid
introduktion av nya läkemedel som initialt ofta har
en högre kostnad men som genom bättre effekter
bidrar till en effektivare vårdinsats totalt sett.
Vi vill också påpeka att i dag hindras
regelmässigt läkare med annan specialitet än
allmänmedicin att arbeta i primärvården. Det tycker
vi är fel. En breddad kompetens i primärvården är nu
ytterst angelägen, inte minst som primärvården får
ta hand om alltfler mycket vårdkrävande patienter.
En i debatten sällan uppmärksammad effekt av
landstingsvården är bristande demokratiskt
inflytande för människor som bor i ett landsting men
som är beroende av vård i ett annat. Det finns ingen
demokratisk möjlighet för människor som bor på "fel
sida" av gränsen mellan två landsting att påverka
relevanta beslut.
Vi anser vidare att sjuksköterskorna med en bättre
fortbildning skulle kunna ta ett bättre ansvar för
patienter med folksjukdomar som diabetes, astma,
högt blodtryck m.m. Som exempel kan nämnas att när
fler sjuksköterskor har ansvaret för diabetes- och
astmamottagningar kan fler läkare avlastas för
hembesök till patienterna. Vidare kan
distriktssköterskornas rätt att förskriva läkemedel
utvidgas en del. Både personal och patienter vinner
på ett ökat ansvar för sjuksköterskorna.
Alltfler administrativa uppgifter läggs på läkare
och sjuksköterskor. Det stora flertalet rapporter,
redovisningar, sammanställningar och enkäter tar de
erfarnas tid i anspråk. Vid en internationell
jämförelse arbetar svenska läkare med administrativa
uppgifter i en omfattning som är oacceptabel.
Administrativt arbete måste begränsas och utföras av
särskilt avdelad personal. Läkarsekreterare och
ekonomer m.fl. är en tillgång som måste användas.
Socialstyrelsens utredning Omfattning av
administrationen i vården visar att en tioprocentig
minskning av administrativ tid är möjlig.
För att människor skall känna trygghet inför sin
egen och anhörigas ålderdom måste all vård och
omsorg ha hög kvalitet. I dag köar många äldre för
åldersbetingade funktionshinder, som t.ex. starr,
förslitningsskador och nedsatt hörsel. Detta innebär
minskad livskvalitet för den enskilde samt minskad
tilltro till systemet. Det sistnämnda kan skapa
legitimitetsproblem för det gemensamma åtagandet på
området. Utöver mänskligt lidande uppkommer
kostnader för hemtjänst, sjukbesök, läkemedel m.m.
Vi anser att riksdagen bör begära att regeringen gör
en samhällsekonomisk analys av vad köerna för
åldersbetingade sjukdomar innebär. Vad vi nu anfört
bör ges regeringen till känna.
2. Hälso- och sjukvårdens organisation och
finansiering (punkt 1)
av Kerstin Heinemann (fp) och Marita Aronson
(fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 2. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So437 yrkande 4 och
2002/03:So444 yrkande 9 samt avslår motionerna
2002/03:So203 yrkandena 1 och 2, 2002/03:So205
yrkande 2, 2002/03:So298 yrkandena 3, 6 och 8,
2002/03:So368, 2002/03:So443 yrkande 3,
2002/03:So450 yrkandena 1 och 2, 2002/03:So460
yrkande 5, 2002/03:So509 yrkandena 1, 2 och 12,
2002/03:K251 yrkande 2, 2002/03:Sf291 yrkande 2 och
2002/03:N345 yrkande 6.
Ställningstagande
Vi anser att sjuksköterskorna med en bättre
fortbildning skulle kunna ta ett bättre ansvar för
patienter med folksjukdomar som diabetes, astma,
högt blodtryck m.m. Som exempel kan nämnas att när
fler sjuksköterskor har ansvaret för diabetes- och
astmamottagningar kan fler läkare avlastas för
hembesök till patienterna. Vidare kan
distriktssköterskornas rätt att förskriva läkemedel
utvidgas en del. Både personal och patienter vinner
på ett ökat ansvar för sjuksköterskorna.
För att människor skall känna trygghet inför sin
egen och anhörigas ålderdom måste all vård och
omsorg ha hög kvalitet. I dag köar många äldre för
åldersbetingade funktionshinder, som t.ex. starr,
förslitningsskador och nedsatt hörsel. Detta innebär
minskad livskvalitet för den enskilde samt minskad
tilltro till systemet. Det sistnämnda kan skapa
legitimitetsproblem för det gemensamma åtagandet på
området. Utöver mänskligt lidande uppkommer
kostnader för hemtjänst, sjukbesök, läkemedel m.m.
Vi anser att riksdagen bör begära att regeringen gör
en samhällsekonomisk analys av vad köerna för
åldersbetingade sjukdomar innebär. Vad vi nu anfört
bör ges regeringen till känna.
3. Hälso- och sjukvårdens organisation och
finansiering (punkt 1)
av Ingrid Burman (v), Elina Linna (v) och
Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 3. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So450 yrkandena 1 och 2 samt
avslår motionerna 2002/03:So203 yrkandena 1 och 2,
2002/03: So205 yrkande 2, 2002/03:So298 yrkandena 3,
6 och 8, 2002/03:So368, 2002/03:So437 yrkande 4,
2002/03:So443 yrkande 3, 2002/03:So444 yrkande 9,
2002/03:So460 yrkande 5, 2002/03:So509 yrkandena 1,
2 och 12, 2002/03: K251 yrkande 2, 2002/03:Sf291
yrkande 2 och 2002/03:N345 yrkande 6.
Ställningstagande
Vi anser att primärvården tillsammans med kommunens
äldrevård, geriatrik, hemsjukvård och internmedicin
skall vara sjukvårdens bas. Detta kallar vi
närsjukvård. På vårdcentraler och hälsocentraler
skall det även vara möjligt att ha en första kontakt
med specialister, exempelvis psykiatriker och
geriatriker. Att komma till rätta med
tillgängligheten handlar inte enbart, och kanske
inte främst, om ekonomiska resurser. Det handlar
minst lika mycket om ett organisationsmönster med
alltför mycket fokusering på de stora akutsjukhusen.
En stor del av de patienter som hamnar på sjukhusens
akutmottagningar skulle kunna få sitt vårdbehov
uppfyllt i närsjukvården. Det förutsätter dock en
markant förstärkning av närsjukvården vad gäller
personal och tillgänglighet. Genom sitt
områdesansvar skall primärvården bygga upp kompetens
om hälsosituationen i sitt område. Vi anser att
primärvårdens och närsjukvårdens organisation måste
bygga på teamet som modell. Patienterna ställer i
mycket hög grad krav på en helhetssyn, och då krävs
en bred och samlad kompetens. Vi delar inte
uppfattningen att en ökad privatisering av
primärvården löser de problem som i dag finns inom
primärvården eller bidrar till dess utveckling. De
strukturella problem som finns inom primärvården
kan, och bör, i huvudsak lösas inom ramen för
offentlig drift. Den ökade graden av ekonomism inom
sjukvårdens alla delar måste ifrågasättas. Enligt
vår uppfattning bör en demokratisering av vården stå
mer i fokus än en privatisering. Det är möjligt att
redan i dag ge patienter och personal större
möjligheter till inflytande, ansvar och
medbestämmande genom att delegera mer och korta
beslutsvägarna.
Utgångspunkten inom all hälso- och sjukvård och
omsorg borde vara att det är bättre att förebygga
sjukdomstillstånd än att behöva bota dem. När
sjukdom och trauman ändå inte kan förhindras eller
förebyggas bör den akuta sjukvården i så hög
utsträckning som möjligt ges i patientens när- och
hemmiljö. Genom den tekniska utvecklingen finns det
stora möjligheter att mindre sjukhus utvecklas till
att svara för en effektiv närsjukvård. Avancerad
akutsjukvård kräver ofta omfattande teknisk
utrustning och övervakning, varför denna vårdform
bör koncentreras till relativt få sjukhus. Det
ställer krav på väl utvecklade vårdkedjor med
närsjukhus, primärvård och välutrustad
ambulanssjukvård. Akutsjukvården måste också
organiseras utifrån att en stor andel av patienterna
är äldre och har större behov av tid, planering och
rehabilitering. Vad vi nu anfört bör ges regeringen
till känna.
4. Hälso- och sjukvårdens organisation och
finansiering (punkt 1)
av Chatrine Pålsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 4. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So437 yrkande 4,
2002/03:So444 yrkande 9, 2002/03:So460 yrkande 5 och
2002/03:So509 yrkandena 1, 2 och 12 samt avslår
motionerna 2002/03:So203 yrkandena 1 och 2,
2002/03:So205 yrkande 2, 2002/03:So298 yrkandena 3,
6 och 8, 2002/03: So368, 2002/03:So443 yrkande 3,
2002/03:So450 yrkandena 1 och 2, 2002/03:K251
yrkande 2, 2002/03:Sf291 yrkande 2 och 2002/03:N345
yrkande 6.
Ställningstagande
Minskningen av antalet vårdplatser i slutenvården
har inte blivit kompenserad genom en motsvarande
utbyggnad av hemsjukvården eller särskilda boenden.
Antalet vårdplatser måste utökas inom slutenvården.
Det gäller såväl somatisk som psykiatrisk vård.
Utbyggnaden av vårdplatser måste även gälla de
särskilda boendeformerna, hemsjukvården,
missbrukarvården, akutvården och på många av landets
BB-avdelningar. Därför bör inriktningen vara att
under de närmaste tio åren skapa ca 20 000 nya
vårdplatser.
Jag anser att vård och omsorg måste ges en
särställning i samhället och därmed tillförsäkras
tillräckliga resurser. De resurser som nu tillförs
landsting och kommuner måste främst användas till
att säkerställa en god vård och omsorg för svårt och
långvarigt sjuka. Regeringens satsning är inte
tillräcklig för att garantera en god vård och
omsorg. Kristdemokraterna har i sitt
budgetalternativ därför tillfört 3,5 miljarder
kronor mer än regeringen i generella statsbidrag
till kommuner och landsting de närmaste två åren.
Jag anser att det är helt oacceptabelt att äldre
människor utestängs från akut sjukhusvård eller
klinikplatser. Bristen på vårdplatser tvingar i
många fall landstingen att föra över äldre svårt
sjuka människor som är i behov av kvalificerad
sjukhusvård till den kommunala omsorgen. Detta
problem blir extra tydligt under perioder av extra
hård belastning, exempelvis under sommaren då det
förekommer att vårdavdelningar stängs på sjukhusen.
Jag anser vidare att sjuksköterskorna med en
bättre fortbildning skulle kunna ta ett bättre
ansvar för patienter med folksjukdomar som diabetes,
astma, högt blodtryck m.m. Som exempel kan nämnas
att när fler sjuksköterskor har ansvaret för
diabetes- och astmamottagningar kan fler läkare
avlastas för hembesök till patienterna. Vidare kan
distriktssköterskornas rätt att förskriva läkemedel
utvidgas en del. Både personal och patienter vinner
på ett ökat ansvar för sjuksköterskorna.
Alltfler administrativa uppgifter läggs på läkare
och sjuksköterskor. Det stora flertalet rapporter,
redovisningar, sammanställningar och enkäter tar de
erfarnas tid i anspråk. Vid en internationell
jämförelse arbetar svenska läkare med administrativa
uppgifter i en omfattning som är oacceptabel.
Administrativt arbete måste begränsas och utföras av
särskilt avdelad personal. Läkarsekreterare och
ekonomer m.fl. är en tillgång som måste användas.
Socialstyrelsens utredning Omfattning av
administrationen i vården visar att en tioprocentig
minskning av administrativ tid är möjlig.
För att människor skall känna trygghet inför sin
egen och anhörigas ålderdom måste all vård och
omsorg ha hög kvalitet. I dag köar många äldre för
åldersbetingade funktionshinder, som t.ex. starr,
förslitningsskador och nedsatt hörsel. Detta innebär
minskad livskvalitet för den enskilde samt minskad
tilltro till systemet. Det sistnämnda kan skapa
legitimitetsproblem för det gemensamma åtagandet på
området. Utöver mänskligt lidande uppkommer
kostnader för hemtjänst, sjukbesök, läkemedel m.m.
Jag anser att riksdagen bör begära att regeringen
gör en samhällsekonomisk analys av vad köerna för
åldersbetingade sjukdomar innebär. Vad jag nu anfört
bör ges regeringen till känna.
5. Hälso- och sjukvårdens organisation och
finansiering (punkt 1)
av Kenneth Johansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 5. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So443 yrkande 3,
2002/03:So444 yrkande 9 och 2002/03:N345 yrkande 6
samt avslår motionerna 2002/03:So203 yrkandena 1 och
2, 2002/03:So205 yrkande 2, 2002/03: So298 yrkandena
3, 6 och 8, 2002/03:So368, 2002/03:So437 yrkande 4,
2002/03:So450 yrkandena 1 och 2, 2002/03:So460
yrkande 5, 2002/03:So509 yrkandena 1, 2 och 12,
2002/03:K251 yrkande 2 och 2002/03:Sf291 yrkande 2.
Ställningstagande
Jag anser att målet för hälso- och sjukvården skall
vara att alla människor både i stad och på landsbygd
skall ha rätt till närhet till vård och omsorg.
Människor skall oavsett kön och ålder och ekonomiska
resurser erbjudas vård och omsorg av hög kvalitet på
likvärdiga villkor. Hälso- och sjukvården skall
stärka människors trygghet genom att kunna erbjuda
hög kvalitet och vara på lika villkor, samt gälla
alla skeden i livet. Vård och omsorg skall ges var
och en efter behov.
Jag anser vidare att tillgängligheten till
vårdcentralerna skall förbättras. Vårdcentralerna
bör förstärkas genom telemedicin, ökade vårdplatser
och fler akutbilar. En lotsfunktion bör inrättas för
att hjälpa patienterna att komma till rätt vård. Jag
anser att det behövs en översyn av hur närheten till
vård, genom exempelvis ny teknik, skall kunna
garanteras.
För att människor skall känna trygghet inför sin
egen och anhörigas ålderdom måste all vård och
omsorg ha hög kvalitet. I dag köar många äldre för
åldersbetingade funktionshinder, som t.ex. starr,
förslitningsskador och nedsatt hörsel. Detta innebär
minskad livskvalitet för den enskilde samt minskad
tilltro till systemet. Det sistnämnda kan skapa
legitimitetsproblem för det gemensamma åtagandet på
området. Utöver mänskligt lidande uppkommer
kostnader för hemtjänst, sjukbesök, läkemedel m.m.
Jag anser att riksdagen bör begära att regeringen
gör en samhällsekonomisk analys av vad köerna för
åldersbetingade sjukdomar innebär. Vad jag nu anfört
bör ges regeringen till känna.
6. Kundval m.m. (punkt 2)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-Axel
Johansson (m) och Anne Marie Brodén (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 6. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So298 yrkande 4 och avslår
motionerna 2002/03:So404 yrkande 2 och 2002/03:So478
yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Vi har i reservation 1 redogjort för att vi anser
att en obligatorisk hälsoförsäkring bör införas. Då
en övergång till ett annat finansierings- och
producentsystem är en stor och omfattande förändring
anser vi att försöksverksamhet med kundvalsmodeller
där pengarna följer patienten bör få ske. Vad vi nu
anfört bör ges regeringen till känna.
7. Kundval m.m. (punkt 2)
av Ingrid Burman (v), Elina Linna (v) och
Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 7. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So404 yrkande 2 och avslår
motionerna 2002/03:So298 yrkande 4 och 2002/03:So478
yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Enligt vår uppfattning skall vård och omsorg
finansieras med offentliga medel och i huvudsak
drivas i offentlig regi. Alternativa driftsformer
till den offentliga kan dock utgöra goda komplement
och ge ökad demokrati under förutsättning att
vinstintresset inte är det primära syftet. Exempel
på detta kan vara brukarägda verksamheter, ideella
stiftelser och kooperativ. Den offentliga sektorn
behöver utvecklas och vård- och omsorgspersonalens
kreativitet och kompetens måste ges ökade
utvecklingsmöjligheter. Det kan bara ske om
förutsättningarna är stabila över tid, vilket
konkurrensutsättning motverkar. Vi anser att
konsekvenserna av den redan genomförda
konkurrensutsättningen nu bör utvärderas ur ett
ekonomiskt och kvalitativt perspektiv utifrån
klienter och personal. Vad vi nu anfört bör ges
regeringen till känna.
8. Valmöjligheter i vården (punkt 3)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-Axel
Johansson (m) och Anne Marie Brodén (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 8. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So203 yrkande 3 och
2002/03:So205 yrkande 4.
Ställningstagande
Vi anser att människor bör ges inflytande över
vården så att deras val av vårdgivare kan styra
sjukvårdens framtid. Patienterna bör således ha rätt
att fritt välja vårdgivare. Sjukvården bör präglas
av ett varierat utbud av vårdgivare, enskilda eller
offentliga, dit patienterna efter eget val kan vända
sig. Det intressanta och viktiga är att alla som
behöver får en högkvalitativ vård. Ytterst handlar
detta om att säkerställa rimlig och likvärdig
tillgång till sjukvård för människor i hela landet.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
9. Förnyad medicinsk bedömning (punkt 4)
av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark
Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Kenneth
Johansson (c), Anne Marie Brodén (m) och Marita
Aronson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 9. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So207, 2002/03: So443
yrkande 17 och 2002/03:So509 yrkande 6.
Ställningstagande
Rätten att få s.k. second opinion omfattar i dag
inte dem som har andra än livshotande och särskilt
allvarliga varaktiga eller livslånga
sjukdomstillstånd eller funktionshinder. Inte heller
finns någon rätt till second opinion när det gäller
behandlingar som av olika skäl inte leder till
förbättringar. Nya kunskaper tillkommer hela tiden
och nya behandlingsmetoder utvecklas ständigt. De
nya metoderna tillämpas inte samtidigt överallt inom
sjukvården. Tilltron till systemet urholkas om inte
möjlighet finns att kontrollera de bedömningar som
görs. Vi anser att alla patienter skall ha rätt till
en second opinion. Vad vi nu anfört bör ges
regeringen till känna.
10. Remisser (punkt 5)
av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark
Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Carl-Axel
Johansson (m), Anne Marie Brodén (m) och Marita
Aronson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 10. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So437 yrkande 3.
Ställningstagande
Remisstvånget motverkar tillgängligheten för
patienterna och fyller heller ingen stor funktion.
Däremot verkar det hindrande för den privata vården.
Det finns flera exempel där landsting har använt
remisskravet i motverkande syfte för de privata
vårdgivarna. Det bör därför snarast avskaffas. Vad
vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
11. National Institute of Health (punkt 6)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-Axel
Johansson (m) och Anne Marie Brodén (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 11. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So298 yrkande 13.
Ställningstagande
För att ge maximal kraft åt ansträngningarna att
ligga i den medicinska och biomedicinska
forskningsfronten vill vi skapa vad vi kallar ett
svenskt "National Institute of Health" efter
amerikansk förebild. "Institutet för medicin och
hälsa" skall kraftsamla och möjliggöra ny, mer
tvärvetenskaplig forskning, men också fördjupa
forskningen inom olika discipliner med anknytning
till hälsa och sjukvård i vid mening. Målsättningen
skall vara att sammanföra olika kategorier av
ämneskunnande för att möjliggöra nytt vetande och
kunskap som inte är möjlig att erhålla inom varje
vetenskapsområde för sig. Vad vi nu anfört bör ges
regeringen till känna.
12. Förlossningsvård (punkt 7)
av Chatrine Pålsson (kd) och Kenneth Johansson
(c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 12. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So443 yrkande 19 och
2002/03:So509 yrkande 4 samt avslår motion
2002/03:So400 yrkande 1.
Ställningstagande
Det är viktigt med trygghet såväl före, under som
efter en förlossning. Under de senaste åren har det
skett en neddragning av antalet platser på landets
förlossningskliniker. Bristen på barnmorskor har
tidvis varit stor. Vi anser därför att en nationell
BB-garanti bör införas. Senast två månader före
beräknad nedkomst skall besked ha lämnats om var
förlossningen skall ske. Vad vi nu anfört bör ges
regeringen till känna.
13. Förlossningsvård (punkt 7)
av Ingrid Burman (v), Elina Linna (v) och
Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 13. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So400 yrkande 1 och avslår
motionerna 2002/03:So443 yrkande 19 och
2002/03:So509 yrkande 4.
Ställningstagande
Förlossnings- och mödravården har av olika skäl gett
anledning till tidningsrubriker. Många kvinnor och
män har uttryckt oro och otrygghet inför
graviditeten och den förestående förlossningen. Oron
har främst handlat om att man inte känner sig säker
på om det finns plats på den förlossningsklinik som
geografiskt är närmast. Det finns även en otrygghet
över om personalen kommer att vara stressad på grund
av arbetsbördan.
Vi anser att förlossningsvården skall erbjuda
geografisk närhet, trygghet och lyhördhet för
kvinnans önskemål. Inom ramen för landstingets
ansvarsområde bör detta prioriteras. Det krävs
enligt vår uppfattning en nationell översyn av
förlossningsvården med förslag på åtgärder för att
förbättra och utveckla förlossnings- och
mödravården. Vad vi nu anfört bör ges regeringen
till känna.
14. Telemedicin (punkt 8)
av Ingrid Burman (v), Elina Linna (v) och
Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 14. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So450 yrkande 7 och avstyrker
motion 2002/03:So443 yrkande 40.
Ställningstagande
En viktig aspekt i utvecklingen av telemedicin är
att det sker en samordning av operativsystem så att
det är möjligt att ha den kommunikation som man
eftersträvar. I dag ansvarar varje landsting för
utveckling och upphandling av sitt system, vilket
gör att de inte alltid är kompatibla med varandra.
Vi anser att Socialstyrelsen bör få i uppdrag att
utreda möjligheterna till en samordning och en
utveckling av ett gemensamt system som omfattar hela
sjukvården. Vad vi nu anfört bör ges regeringen till
känna.
15. Telemedicin (punkt 8)
av Kenneth Johansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 15. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So443 yrkande 40 och avstyrker
motion 2002/03:So450 yrkande 7.
Ställningstagande
Telemedicinen gör det möjligt att skicka
röntgenplåtar eller bilder för konsultation till
närmaste sjukhus eller till en specialist i en annan
del av världen. Telemedicinen utvecklar också
ambulans- och helikoptersjukvården. Vidare ger
telemedicinen tillgång till specialistvård i hela
landet samtidigt som specialister inte behöver oroas
över att förlora sin kompetens om de arbetar långt
ifrån det stora sjukhuset. Kunskapen och
utvecklingsmöjligheter finns genom att
kunskapsöverföring är möjlig över "nätet". Målet för
projektet Nordunet 2 är att utveckla
telemedicinlösningar för primärvården och etablera
specialistnätverk. Jag anser att projektet bör
implementeras i den svenska sjukvårdspolitiken och
stödjas genom nationella satsningar. Vad jag nu
anfört bör ges regeringen till känna.
16. Husläkarlagen (punkt 9)
av Kerstin Heinemann (fp) och Marita Aronson
(fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 16. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So437 yrkande 1.
Ställningstagande
Problemen i primärvården är i dag många och
omfattande. I dag har man på många håll i Sverige
svåra problem med vårdcentraler utan läkare och
äldrevård med för svag primärvårdskontakt.
Regeringen har sedan hösten 2000 anslutit sig till
målsättningen att antalet specialister i
allmänmedicin i genomsnitt skall bli en på 1 500
invånare. Men skall det målet uppnås samtidigt som
ambitionerna höjs för primärvården så krävs det
enligt vår uppfattning en husläkarlag. Vad vi nu
anfört bör ges regeringen till känna.
17. Vårdens ägarformer (punkt 11)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-Axel
Johansson (m) och Anne Marie Brodén (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 17. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So205 yrkande 3 och avslår
motion 2002/03:N396 yrkande 18.
Ställningstagande
Socialminister Lars Engqvist tänker förbjuda
vårdgivare där skattepengar och privat finansiering
av vården blandas. Vi vill framhålla att de
alternativa vårdgivarna - som är "blandfinansierade"
- dimensionerar sin verksamhet efter vårdavtalen med
landstingen. Detta bidrar till att korta vårdköer.
Sedan säljer dessa vårdgivare överkapacitet till
försäkringsbolagen. Vården blir härigenom effektiv,
vilket gynnar båda patienter och skattebetalare. Vad
vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
18. Vårdens ägarformer (punkt 11)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 11
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 18. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:N396 yrkande 18 och avslår
motion 2002/03:So205 yrkande 3.
Ställningstagande
Jag vill framhålla att det är betydelsefullt att en
kommunstyrelse när det gäller sjukvård och
socialtjänst (dvs. så kallade B-tjänster enligt
lagen (1992:1528) om offentlig upphandling, LOU)
skall kunna ge icke vinstdrivande företag uppdraget
att driva viss verksamhet. LOU bör ändras i linje
med detta. Vad jag nu anfört bör ges regeringen till
känna.
19. Patientutbildning (punkt 12)
av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 19. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So450 yrkande 8.
Ställningstagande
Vi anser att patientutbildningen bör utökas. För att
patienten skall kunna ha ett reellt inflytande och
kunna fatta egna beslut krävs det i dag alltmer
kunskap, både om sjukdomen och om hur sjukvården är
uppbyggd och vilka rättigheter man har som patient.
En välinformerad och kunnig patient bidrar också
till en mer lyckad behandling och trygghet även för
behandlaren. Goda exempel finns redan i landet,
bl.a. hjärtskola för patienter som haft en infarkt.
Vi anser att Socialstyrelsen bör få i uppdrag att
utforma förslag till program för patientutbildning i
de stora folksjukdomarna, t.ex. kärlsjukdomar,
diabetes, astma, psykossjukdomar och ryggbesvär. Vad
vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
20. Informationsförsörjning och
verksamhetsuppföljning (punkt 13)
av Kenneth Johansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 13
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 20. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So443 yrkande 24.
Ställningstagande
Såväl myndigheter som vårdgivare och
sjukvårdshuvudmän är beroende av att tillförlitlig
statistik av hög kvalitet finns tillgänglig.
Jämförbara nationella nyckeltal bör därför
utarbetas. Socialstyrelsen bör, tillsammans med
sjukvårdshuvudmännen, intensifiera arbetet med
nyckeltal som ger möjlighet till jämförande analyser
mellan sjukvårdens institutioner i hela landet. Vad
jag nu anfört bör ges regeringen till känna.
21. Patientombudsman (punkt 14)
av Ingrid Burman (v), Elina Linna (v) och
Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 21. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So450 yrkande 9.
Ställningstagande
Hos många människor finns det en känsla av
maktlöshet inför vårdapparaten. Vi anser därför att
en statlig patientombudsman skulle kunna fungera som
en från sjukvården fristående instans dit patienter
kan vända sig med klagomål och få aktiv hjälp med
att få sitt ärende prövat i rätt instans. Vad vi nu
anfört bör ges regeringen till känna.
22. Möjlighet att välja primärvårdsenhet
(punkt 16)
av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 22. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So398.
Ställningstagande
Det finns i dag olika tolkningar av om den enskilda
medborgaren är tvungen att "lista sig" hos den
enskilda husläkaren eller om det är möjligt att
"lista sig" hos primärvårdsenheten,
husläkarmottagningen eller vad man lokalt valt att
namnge primärvården som.
En del landsting tolkar hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763) (HSL) så att man kan "lista sig" på en
vårdcentral medan andra tolkar det så strikt att man
inte kan. I vissa fall har det fått som konsekvens
att det finns vårdcentraler som har så få listade
patienter att de kan tvingas lägga ned. Och det
beror inte på avsaknad av patienter utan på
problemet att man tolkar HSL så att man inte får
"lista sig" vid vårdcentraler, vilket på vissa håll
innebär att man får lägre ersättning. Regeringen bör
ge Socialstyrelsen i uppdrag att se över tolkningen
av HSL och komma med förslag till riktlinjer som
även möjliggör listning till en verksamhet. Vad vi
nu anfört bör ges regeringen till känna.
23. Personalförsörjning inom hälso- och
sjukvården (punkt 17)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin
Heinemann (fp), Carl-Axel Johansson (m), Anne
Marie Brodén (m) och Marita Aronson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 23. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So437 yrkande 8 och avslår
motionerna 2002/03:So245, 2002/03:So499,
2002/03:So443 yrkandena 42 och 43 och 2002/03:So509
yrkandena 10 och 11.
Ställningstagande
Sverige kommer, om ingenting görs, att få en
skriande brist på vårdpersonal. Redan i dag duggar
larmrapporterna om personalbrist tätt. Samtidigt
blir den personal som arbetar i vården mer belastad.
Utbrändheten ökar, och det är slående att ökningen
av långtidssjukskrivningar varit stor inom just
hälso- och sjukvård.
Vårdsektorn behöver bli mer attraktiv för att fler
skall söka sig dit. För att attraktionskraften ska
bli stark måste lönerna vara så konkurrenskraftiga
och arbetsvillkoren sådana att vården kan locka till
sig och behålla tillräckligt med personal.
Karriärvägarna inom vårdyrkena måste utvecklas.
Det måste göras attraktivt för dem som lämnat yrket
att återvända. En annan angelägen reform är att
underlätta för personer med utländsk bakgrund som
har vårdyrkesutbildning att arbeta inom vårdyrkena.
Det krävs åtgärder för att få i gång en fungerande
vidareutbildning som är kompetenshöjande för
personalen i vården och ger möjlighet för
allmänläkare att forska samtidigt som de tjänstgör
som allmänläkare.
Fler vårdutbildade borde också få förverkliga sina
visioner. Under årtionden fick vårdanställda allt
mindre att säga till om. De allra flesta
vårdanställda har därtill länge förmenats
möjligheten att gå över till andra arbetsgivare
eller rent av testa om vingarna bär på egen hand. I
praktiken har vården bedrivits i monopolform.
De vårdanställda måste få större inflytande över
sin arbetssituation. Små enheter med stort
personalinflytande, väl fungerande husläkarteam och
avknoppad verksamhet har visat sig mycket positivt
vad gäller bemötandet av patienter, men även vad
gäller personalens upplevelse av glädje och trivsel
i arbetet. Inflytande över schemaläggning,
arbetstider och andra frågor som rör arbetets
organisering måste bli verklighet för alla dem som
arbetar inom offentlig sektor. Traditionella
hierarkier konserverar gamla yrkesroller inom vården
och verkar hindrande för att utveckla
arbetsorganisationen. Vad vi nu anfört bör ges
regeringen till känna.
24. Personalförsörjning inom hälso- och
sjukvården (punkt 17)
av Chatrine Pålsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 17
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 24. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So509 yrkandena 10 och 11 och
avslår motionerna 2002/03:So245, 2002/03:So437
yrkande 8, 2002/03:So499 och 2002/03:So443 yrkandena
42 och 43.
Ställningstagande
Jag anser att det är nödvändigt att snarast se över
dimensioneringen av dels specialistutbildning för
läkare, dels vidareutbildning för sjuksköterskor.
Det råder brist på barnläkare,
onkologsjuksköterskor, reumatologer, neurologer,
geriatriker, allmänläkare, intensivvårdssköterskor,
röntgensköterskor m.fl. För att kunna erbjuda en god
vård i framtiden krävs utökade utbildningsinsatser.
Därför bör regeringen återkomma med förslag som
stämmer överens med de långsiktiga behov som finns.
Många äldre får ålderssymtom som kräver god vård.
Det är alldeles uppenbart att behovet av fler läkare
med specialistkompetens i åldrandets sjukdomar
växer. Det behövs ett kompetenslyft för läkare och
vårdpersonal i geriatrik. För att säkra tillgången
på geriatrisk läkarkompetens krävs en långsiktig
planering. Behovet måste därför kartläggas. Det
behövs en nationell uppföljning av geriatrikens
utveckling, en analys som kan läggas till grund för
landstingens långsiktiga planering för att
tillgodose behovet av geriatrisk kompetens under de
närmaste 10-15 åren. Vad jag nu anfört bör ges
regeringen till känna.
25. Personalförsörjning inom hälso- och
sjukvården (punkt 17)
av Kenneth Johansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 17
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 25. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So443 yrkandena 42 och 43 och
avslår motionerna 2002/03:So245, 2002/03:So437
yrkande 8, 2002/03:So499 och 2002/03:So509 yrkandena
10 och 11.
Ställningstagande
Jag anser att det är hög tid att utforma en strategi
för hur man skall klara de kommande årens
personalförsörjning inom vård och omsorg.
Centerpartiet har föreslagit 70 000 volontärer till
skola, vård och omsorg genom direktiv till
Socialstyrelsen och Skolverket att uppmuntra
volontärverksamhet. Vårdutbildningarna utökas och
fler människor måste stimuleras till att söka till
vårdutbildningarna. Vårdyrken kan uppvärderas genom
förbättrad arbetsmiljö samt ökat inflytande.
Jag vill också framhålla att det är en grov
misshushållning att många sjukvårdshuvudmän tvingas
rekrytera läkare och specialister från andra länder,
samtidigt som vi inte lyckats fånga upp den
kompetens som redan finns hos många invandrare.
Hinder i form av centralstyrda
arbetsmarknadsdirektiv måste bort, så att vi
regionalt får frihet att använda resurserna för att
ge undervisning i svenska och komplettera det som
saknas i deras vårdutbildning för svenska
förhållanden. Det behövs mer samverkan mellan olika
aktörer, landsting, länsarbetsnämnder och kommuner.
Socialstyrelsen och andra centrala myndigheter bör
verka för att välutbildad sjukvårdspersonal skall få
möjlighet att komplettera sina utbildningar. Det
behövs också fler kurser i sjukvårdssvenska. Vad jag
nu anfört bör ges regeringen till känna.
26. Vård utomlands (punkt 18)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-Axel
Johansson (m) och Anne Marie Brodén (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 26. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:U323 yrkande 6 och
2002/03:So298 yrkande 11.
Ställningstagande
Vi anser att patienter i Sverige - som på sedvanligt
sätt har fått behovet av en operation eller
behandling fastställt här hemma - skall kunna söka
nödvändig vård utomlands. För verkligt
högspecialiserad vård är Sverige fortfarande ett
litet land. Det kan inte minst därför vara både
bättre och billigare att använda utländsk kompetens
i vissa fall. Ett bättre resursutnyttjande
stimuleras även genom att ledig kapacitet hela tiden
rapporteras till databaser. Patienten kan på så sätt
få aktuell information om kötider m.m. i Sverige och
utomlands. Patienten kan då själv välja. Vad vi nu
anfört bör ges regeringen till känna.
27. Sponsorer i vården (punkt 19)
av Ingrid Burman (v), Elina Linna (v) och
Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 27. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So450 yrkande 6.
Ställningstagande
Sjukvårdens svårigheter att få sina resurser att
täcka behoven har inneburit att företagssponsring
blir allt vanligare. Det finns självklart en positiv
sida av att människor vill dela med sig och ge gåvor
till utsatta människor och områden. Vi anser dock
att det finns risker förknippade med en renodlad
företagssponsring. I synnerhet som det i dag saknas
enhetliga regler och policy omkring sponsring i
vården.
Behoven av utrustning till exempelvis barnkliniker
är lika stort oavsett var sjukhuset är beläget.
Sponsringen visar på tydliga regionala skillnader
som inte kan betraktas som acceptabla. Det finns
även en klar koppling mellan sponsring och s.k.
glamorösa verksamheter. Vi har inte kunnat iaktta
några sponsorsobjekt inom områden som psykiatri
eller äldreomsorg. Vi kan inte instämma i påståendet
att sponsring i vården är en fråga för varje enskilt
landsting och att det inte finns behov av ett
enhetligt regelsystem. Ett sådant resonemang går
enligt vår uppfattning inte ihop med grunderna i
hälso- och sjukvårdslagstiftningen om en god vård på
lika villkor för hela befolkningen. Regleringen bör
vara nationell mot den bakgrunden att utgångspunkten
i vården är en god vård på lika villkor för alla. Vi
anser därför att riksdagen bör begära att regeringen
tillsätter en utredning för att fastställa
nationella regler för sponsring i sjukvården. Vad vi
nu anfört bör ges regeringen till känna.
28. Privata vårdgivare (punkt 20)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-Axel
Johansson (m) och Anne Marie Brodén (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 28. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So203 yrkande 4,
2002/03:So205 yrkande 1, 2002/03:So298 yrkande 5,
2002/03: So437 yrkande 9, 2002/03:Sf335 yrkande 12
och 2002/03:A315 yrkande 6.
Ställningstagande
Inom ramen för den hälsoförsäkring som vi föreslår
skall det nuvarande landstingsmonopolet brytas upp
till förmån för en mångfald av vårdgivare. Våra
förslag om en obligatorisk hälsoförsäkring och
vårdgaranti ger ett ökat utrymme för alternativ till
den offentliga vården genom att människor kan välja
den vårdgivare som passar dem bäst. Förbud mot
vinstdrivande sjukvård skall avskaffas, liksom
hinder för eller diskriminering av privata
alternativ i jämförelse med offentlig drift. Vi vill
att det skall vara möjligt att starta och driva egna
företag inom vård och omsorg samt att sjukhus och
vårdinrättningar skall kunna drivas av privata
bolag.
I dag går en mycket liten andel av kommunernas och
landstingens driftskostnader vidare till privata
entreprenörer. Många patienter har alltid kunnat gå
till privata läkare som varit anknutna till
försäkringskassan. Dessa läkarkontakter har skapat
kontinuitet i vårdkontakten och därmed gett en extra
känsla av trygghet för den enskilde patienten. Vi
vet även att privata vårdgivare bidrar till att
medvetenheten om vad saker kostar inom vården ökar.
Den privata vården har ofta fler nöjda patienter och
nöjdare personal, samtidigt som den utnyttjar
resurserna bättre. Detta borde tala för en mer
positiv politik mot privata vårdgivare - en politik
som uppmuntrar mångfald i vården, inte en politik
som minskar antalet privata vårdgivare och försvårar
för de få kvarvarande. Merparten av de
sjuksköterskor som övergått från offentlig till
privat vård anser att övergången varit positiv.
Initiativ från medarbetarna tas till vara i större
utsträckning och de anställda får mer stöd och
uppmuntran i sitt arbete.
Vi vågar påstå att om människor tillfrågats hade
vården i Sverige sett betydligt annorlunda ut än i
dagens landstingsstyrda organisation. Vi hade sett
fler enskilda läkare, fler enskilda vårdgivare, fler
personaldrivna vårdgivare och fler privatägda
vårdgivare. Vad vi nu anfört bör ges regeringen till
känna.
29. Privata vårdgivare (punkt 20)
av Kerstin Heinemann (fp) och Marita Aronson
(fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 29. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So437 yrkande 9 och avslår
motionerna 2002/03:So203 yrkande 4, 2002/03:So205
yrkande 1, 2002/03:So298 yrkande 5, 2002/03:Sf335
yrkande 12 och 2002/03:A315 yrkande 6.
Ställningstagande
I dag går en mycket liten andel av kommunernas och
landstingens driftskostnader vidare till privata
entreprenörer. Många patienter har alltid kunnat gå
till privata läkare som varit anknutna till
försäkringskassan. Dessa läkarkontakter har skapat
kontinuitet i vårdkontakten och därmed gett en extra
känsla av trygghet för den enskilde patienten. Vi
vet även att privata vårdgivare bidrar till att
medvetenheten om vad saker kostar inom vården ökar.
Den privata vården har ofta fler nöjda patienter och
nöjdare personal, samtidigt som den utnyttjar
resurserna bättre. Detta borde tala för en mer
positiv politik mot privata vårdgivare - en politik
som uppmuntrar mångfald i vården, inte en politik
som minskar antalet privata vårdgivare och försvårar
för de få kvarvarande. Vad vi nu anfört bör ges
regeringen till känna.
30. Privata vårdgivare (punkt 20)
av Chatrine Pålsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 20
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 30. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf335 yrkande 12 och avslår
motionerna 2002/03:So203 yrkande 4, 2002/03:So205
yrkande 1, 2002/03:So298 yrkande 5, 2002/03:So437
yrkande 9 och 2002/03:A315 yrkande 6.
Ställningstagande
Det finns ett antal undersökningar som alla tyder på
en och samma sak, nämligen att anställda hos privata
vårdgivare trivs bättre och mår bättre än sina
kolleger hos offentliga vårdgivare. Merparten av de
sjuksköterskor som övergått från offentlig till
privat vård anser att övergången varit positiv.
Initiativ från medarbetarna tas till vara i större
utsträckning och de anställda får mer stöd och
uppmuntran i sitt arbete. Vad jag nu anfört bör ges
regeringen till känna.
31. Fri etableringsrätt m.m. (punkt 21)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin
Heinemann (fp), Carl-Axel Johansson (m), Anne
Marie Brodén (m) och Marita Aronson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 31. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So228, 2002/03:So298
yrkande 7 delvis, 2002/03:So437 yrkande 2 och avslår
motion 2002/03:So443 yrkande 23.
Ställningstagande
Vi anser att en återinförd etableringsfrihet för
privata allmänläkare ökar valfriheten. Vi vill
dessutom att etableringsfriheten förutom
allmänläkare även skall omfatta geriatriker,
barnläkare, gynekologer och barnmorskor.
Vad särskilt gäller sjukgymnaster vill vi
framhålla att i en situation av ekonomisk knapphet i
landstingen upplever många att rehabilitering och
sjukgymnastik kommer i strykklass. Sjukgymnasterna
står många gånger för rehabilitering och en
behandling som är ett viktigt alternativ till
medicinering. För att säkerställa resurser för
rehabilitering och för att få en bättre täckning av
dessa resurser i en tid där centralisering är
ledstjärnan i många landsting, föreslår vi att fri
etablering införs även för sjukgymnaster. Vad vi nu
anfört bör ges regeringen till känna.
32. Fri etableringsrätt m.m. (punkt 21)
av Chatrine Pålsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 21
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 32. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So228 och avslår motionerna
2002/03:So437 yrkande 2, 2002/03:So298 yrkande 7
delvis och 2002/03:So443 yrkande 23.
Ställningstagande
Jag vill framhålla att i en situation av ekonomisk
knapphet i landstingen upplever många att
rehabilitering och sjukgymnastik kommer i
strykklass. Sjukgymnasterna står många gånger för
rehabilitering och en behandling som är ett viktigt
alternativ till medicinering. För att säkerställa
resurser för rehabilitering och för att få en bättre
täckning av dessa resurser i en tid där
centralisering är ledstjärnan i många landsting,
föreslår jag att fri etablering införs för
sjukgymnaster. Vad jag nu anfört bör ges regeringen
till känna.
33. Fri etableringsrätt m.m. (punkt 21)
av Kenneth Johansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 21
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 33. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So228 och 2002/03:So443
yrkande 23 samt avslår motionerna 2002/03:So437
yrkande 2 och 2002/03:So298 yrkande 7 delvis.
Ställningstagande
Jag anser att även andra legitimerade
vårdgivargrupper utöver läkare och sjukgymnaster
skall ha möjlighet att bedriva verksamhet som
enskild vårdgivare och finansieras av landstinget.
Detta kan till exempel gälla legitimerade
sjuksköterskor, barnmorskor och psykologer. För
patienternas bästa krävs bättre samverkan mellan
offentlig och privat vård. Vidare krävs enhetliga
och klara regler när det gäller etablering för
enskilda vårdgivare med offentlig finansiering. Ett
nationellt ersättningssystem för alla kategorier av
enskilda vårdgivare på liknande sätt som i dag
gäller för läkare och sjukgymnaster måste utformas.
Jag anser att riksdagen bör stimulera
sjukvårdshuvudmännen att i ökad utsträckning
utnyttja denna typ av avtal inom hälso- och
sjukvården. Det kan ske genom att lagstiftningen
utformas så att den medger ett större mått av
förhandlingsutrymme mellan sjukvårdshuvudmannen och
den enskilde vårdgivaren. Avtalet skall dock
fortfarande betraktas som ett utflöde av
offentligrättslig lagstiftning.
Vad särskilt gäller sjukgymnaster vill jag
framhålla att i en situation av ekonomisk knapphet i
landstingen upplever många att rehabilitering och
sjukgymnastik kommer i strykklass. Sjukgymnasterna
står många gånger för rehabilitering och en
behandling som är ett viktigt alternativ till
medicinering. För att säkerställa resurser för
rehabilitering och för att få en bättre täckning av
dessa resurser i en tid där centralisering är
ledstjärnan i många landsting, föreslår jag att fri
etableringsrätt införs för sjukgymnaster. Vad jag nu
anfört bör ges regeringen till känna.
34. Upphandling av hälso- och sjukvård
(punkt 22)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-Axel
Johansson (m), Kenneth Johansson (c) och Anne
Marie Brodén (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 34. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So443 yrkande 22 och avslår
motion 2002/03:So509 yrkande 5.
Ställningstagande
Vi anser att korta avtal om 2-3 år hämmar
konkurrensen mellan vårdgivarna och gör att många
inte vågar satsa på att etablera sig som företagare.
Då det saknas andra finansiärer än
sjukvårdshuvudmännen blir risktagandet avsevärt
större för företagare inom vårdsektorn. För
företagaren inom vårdsektorn finns, vid en utebliven
förlängning av uppdraget efter avtalstidens slut,
ingen alternativ uppdragsgivare att vända sig till.
Då återstår bara avveckling av verksamheten. Viljan
till nyinvesteringar i verksamheten avtar därför
kraftigt mot slutet av avtalsperioden. Vad vi nu
anfört bör ges regeringen till känna.
35. Upphandling av hälso- och sjukvård
(punkt 22)
av Chatrine Pålsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 22
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 35. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So509 yrkande 5 och avslår
motion 2002/03:So443 yrkande 22.
Ställningstagande
Jag vill framhålla att en ökad mångfald av
vårdgivare ger patienterna större valmöjligheter och
kan stimulera, utveckla och tillföra vården nya
dimensioner. Privata, kooperativa och ideellt drivna
alternativ bör därför ges förutsättningar att
utvecklas. Fritt val av vårdgivare samt vård- och
värdighetsgarantier som grundar sig på riksdagens
prioriteringsbeslut skall finnas. Vad jag nu anfört
bör ges regeringen till känna.
36. Åldersgränser och ersättningsetablering
(punkt 23)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-Axel
Johansson (m) och Anne Marie Brodén (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 36. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So298 yrkande 7 delvis,
2002/03:So413 och 2002/03:So443 yrkande 51.
Ställningstagande
Samtidigt som stress och utbrändhet drabbar
personalen inom hälso- och sjukvården, förvägras de
mest erfarna och kompetenta företrädarna att utöva
sitt yrke. Det handlar bl.a. om de äldre
privatpraktiserande läkarna. Förutom att detta är
åldersdiskriminering, är det otillfredsställande att
patienter tvingas leva med sjukdomar och besvär i
onödan. Den s.k. 67-årsgränsen bör därför avskaffas.
Vi vill framhålla att privatläkarkåren och privata
sjukgymnaster utgör ett värdefullt komplement inom
sjukvården och ökar såväl mångfald som valfrihet
både för patienterna och för sjukvårdspersonalen.
Med gällande regler är det emellertid svårt att
överlåta verksamheten till annan läkare eller
sjukgymnast. Skall verksamheten kunna fortsätta med
bibehållen offentlig finansiering måste huvudmannen
tillåta att den läkare eller sjukgymnast som övertar
mot-tagningen får behålla denna
finansieringsprincip, vilket är långt ifrån säkert.
Vi anser att huvudregeln måste vara att etablerad
mottagningsverksamhet med offentlig finansiering
skall kunna överlåtas med bibehållen finansiering.
För att kunna avslå detta måste huvudmannen klart
kunna bevisa att sjukvården lider men om
mottagningsverksamheten överlåtes till annan läkare,
oaktat denne läkares specialitet. Motsvarande måste
också gälla för privata sjukgymnaster. Vad vi nu
anfört bör ges regeringen till känna.
37. Åldersgränser och ersättningsetablering
(punkt 23)
av Chatrine Pålsson (kd) och Kenneth Johansson
(c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 37. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So443 yrkande 51 och avslår
motionerna 2002/03:So298 yrkande 7 delvis och
2002/03:So413.
Ställningstagande
Samtidigt som stress och utbrändhet drabbar
personalen inom hälso- och sjukvården, förvägras de
mest erfarna och kompetenta företrädarna att utöva
sitt yrke. Det handlar bl.a. om de äldre
privatpraktiserande läkarna. Förutom att detta är
åldersdiskriminering, är det otillfredsställande att
patienter tvingas leva med sjukdomar och besvär i
onödan. Den s.k. 67-årsgränsen bör därför avskaffas.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
38. Ett samlat högkostnadsskydd (punkt 26)
av Chatrine Pålsson (kd), Kerstin Heinemann (fp),
Kenneth Johansson (c) och Marita Aronson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 38. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So443 yrkande 30 och
2002/03:So509 yrkande 27.
Ställningstagande
Under 1990-talet har avgifterna för hälso- och
sjukvård ökat dramatiskt för den enskilde, dels
genom att det så kallade högkostnadsskyddet höjts,
dels därför att flera vårdavgifter inte omfattas av
högkostnadsskyddet. Även den enskildes kostnader för
resor i samband med vård har ökat, och dessa
inkluderas inte heller i högkostnadsskyddet. När man
diskuterar patientavgifter eller läkemedelsavgifter
betraktas dessa ofta separat. För medborgaren är det
givetvis viktigt vad avgifterna uppgår till
sammanlagt.
Enligt vår uppfattning behöver reglerna för
högkostnadsskyddet därför ses över. Ett samlat
högkostnadsskydd blir mer överblickbart för
patienten. En utredning skulle kunna se över de
regionala skillnaderna, vilka grupper av patienter
som hamnar utanför skyddet, vilka nya behandlingar
och åtgärder som är kopplade till ohälsa och vilka
konsekvenserna blir av ett samlat högkostnadsskydd
för den enskilde och för samhället. Riksdagen bör
hos regeringen begära förslag om en utredning kring
konsekvenserna av ett samlat högkostnadsskydd. Vad
vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
39. Jämställdhetsperspektiv i vården
(punkt 27)
av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark
Pehrsson (m), Carl-Axel Johansson (m), Kenneth
Johansson (c) och Anne Marie Brodén (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 39. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So437 yrkande 12 och avslår
motion 2002/03:Ub401 yrkande 2.
Ställningstagande
Medicinsk forskning har tidigare varit fokuserad
framför allt på män och mäns problem. Resultaten
från dessa studier har ofta generaliserats, utan att
detta ifrågasatts, till att gälla också för kvinnor.
Också den epidemiologiska forskningen över
hälsoproblems förekomst har utförts på och av män
och baserats på manlig erfarenhet. Statistik har
inte varit könsuppdelad och i studier där kvinnor
funnits med har man ofta utgått från det manliga som
norm. Sådan forskning har därmed inte varit
värdeneutral eller objektiv i valet av vetenskapliga
metoder, frågeställningar eller studieobjekt. Under
de senaste åren har dock en förändring skett. Det
satsas mer på att ta reda på hur olika
sjukdomstillstånd yttrar sig hos kvinnor och vilka
behandlingar som medför bäst resultat för kvinnor.
Men fortfarande är den kunskap vi har om diagnos och
behandling av olika sjukdomar generellt sett större
för män än för kvinnor. Man har också funnit att det
finns medicinska diagnoser för en större del av de
symptom män brukar söka för än för kvinnor. Därmed
får män oftare en diagnos för de symptom de
presenterar när de söker vård än vad fallet är för
kvinnor. Vi anser att regeringen bör lägga fram en
handlingsplan över hur hälso- och sjukvården för
kvinnor och män skall utformas så att vården i
ordets rätta bemärkelse skall bli jämställd. Vad vi
nu anfört bör ges regeringen till känna.
40. Jämställdhetsperspektiv i vården (punkt 27)
av Kerstin Heinemann (fp) och Marita Aronson
(fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 40. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So437 yrkande 12 och
2002/03:Ub401 yrkande 2.
Ställningstagande
Medicinsk forskning har tidigare varit fokuserad
framför allt på män och mäns problem. Resultaten
från dessa studier har ofta generaliserats, utan att
detta ifrågasatts, till att gälla också för kvinnor.
Också den epidemiologiska forskningen över
hälsoproblems förekomst har utförts på och av män
och baserats på manlig erfarenhet. Statistik har
inte varit könsuppdelad och i studier där kvinnor
funnits med har man ofta utgått från det manliga som
norm. Sådan forskning har därmed inte varit
värdeneutral eller objektiv i valet av vetenskapliga
metoder, frågeställningar eller studieobjekt. Under
de senaste åren har dock en förändring skett. Det
satsas mer på att ta reda på hur olika
sjukdomstillstånd yttrar sig hos kvinnor och vilka
behandlingar som medför bäst resultat för kvinnor.
Men fortfarande är den kunskap vi har om diagnos och
behandling av olika sjukdomar generellt sett större
för män än för kvinnor. Man har också funnit att det
finns medicinska diagnoser för en större del av de
symptom män brukar söka för än för kvinnor. Därmed
får män oftare en diagnos för de symptom de
presenterar när de söker vård än vad fallet är för
kvinnor. Vi anser att regeringen bör lägga fram en
handlingsplan över hur hälso- och sjukvården för
kvinnor och män skall utformas så att vården i
ordets rätta bemärkelse skall bli jämställd.
Vi anser att Socialstyrelsen bör få i uppdrag att
initiera att statistiken över diagnoser, insatser
och kostnader delas upp efter kön. Socialstyrelsen
bör vidare få i uppdrag att analysera orsakerna till
den ojämlika vården mellan män och kvinnor. Det
förekommer stora skillnader i medicinförskrivningen
till män och kvinnor. Beräkningar av kostnaderna för
läkemedel och för hälso- och sjukvård visar att
kvinnors vård i de barnafödande åldrarna kostar mer
än mäns. Skillnaderna i kostnaderna avtar med
åldern. Bland äldre personer ges män mer resurser
per invånare än kvinnor. Detsamma gäller även mindre
barn. Pojkars vård kostar mer än flickors. Vad vi nu
anfört bör ges regeringen till känna.
41. Lagstiftning om jämställd vård (punkt 28)
av Kerstin Heinemann (fp) och Marita Aronson
(fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 28 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 41. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Ub401 yrkande 5.
Ställningstagande
Vi anser att hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
skall kompletteras så att kvinnors rätt till lika
god vård som män lagfästs i dess portalparagraf. En
sådan klarare lagtext ger möjligheter att på ett
helt annat sätt än i dag följa upp att vården har
samma kvalitet för kvinnor och män. Erfarenheter
från andra områden visar också att lagstiftning kan
vara ett effektivt medel för att påverka attityder.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
42. Legitimering av utländska läkare (punkt 29)
av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 42. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So407.
Ställningstagande
Det finns en betydande brist på hälso- och
sjukvårdspersonal i Sverige. Det gäller läkare,
sjuksköterskor, psykologer och tandläkare. Samtidigt
finns det i Sverige ett stort antal läkare och
sjuksköterskor som kommit hit från länder utanför
EU/EES, och som nu har stora svårigheter att erhålla
svensk legitimation. Många av dessa personer har en
lång yrkeserfarenhet bakom sig. Kraven för att få en
svensk legitimation skiljer sig beroende på om
vederbörande kommer från ett land utanför EU/EES
eller från ett land inom EU/EES. Vi har vid tidigare
tillfällen väckt frågan om det orimliga i att ha
olika krav beroende på om vederbörande kommer från
ett land inom respektive utanför EU/EES. Vi har då
fått svaret att det inte är rimligt att sänka kraven
för att få en svensk legitimation och att det är
stora skillnader mellan olika länders utbildningar.
Vi vill understryka att man absolut inte skall sänka
kraven för erhållandet av svensk legitimation eller
negligera olikheter i andra länders utbildningar. Vi
anser emellertid att nuvarande regler är
diskriminerande och att reglerna bör vara jämlika
vad gäller kraven för att få en svensk legitimation.
Vi föreslår därför att Socialstyrelsen får i uppdrag
av regeringen att se över detta. Vad vi nu anfört
bör ges regeringen till känna.
43. Utredning m.m. om alternativa
behandlingsmetoder (punkt 31)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin
Heinemann (fp), Carl-Axel Johansson (m), Anne
Marie Brodén (m) och Marita Aronson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 31 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 43. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So443 yrkande 35 samt avslår
motionerna 2002/03:So365 yrkandena 1 och 8,
2002/03:So405 och 2002/03:So443 yrkande 37.
Ställningstagande
Det finns ett stort intresse för alternativmedicinsk
verksamhet i Sverige. Samhället har ett ansvar att
tillgodose berättigade medborgarintressen kring
kvalitet och säkerhet också när gäller det
alternativmedicinska området. Jämfört med den
etablerade medicinen har dock utvärderingsinsatserna
beträffande de alternativa behandlingsformerna varit
blygsamma. Därför måste staten se till att särskilda
resurser ställs till förfogande för kvalitetsarbete
och utvärdering inom detta område. Statens beredning
för medicinsk utvärdering (SBU) bör få ett särskilt
uppdrag att utforma förslag till hur
alternativmedicinska metoder kan utvärderas.
Härigenom kan tillgodoses att också godkända
alternativmedicinska metoder uppfyller motsvarande
kvalitetskrav. Vad vi nu anfört bör ges regeringen
till känna.
44. Utredning m.m. om alternativa
behandlingsmetoder (punkt 31)
av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 31 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 44. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So405 samt avslår motionerna
2002/03:So365 yrkandena 1 och 8 och 2002/03:So443
yrkandena 35 och 37.
Ställningstagande
Vi anser att den komplementära medicinen innebär
mycket positivt. Det är dock samtidigt en stor och
tämligen outforskad marknad som ställer patienten
ensam att själv bedöma kvaliteten. På grund av det
ökade användandet av komplementär medicin har
Världshälsoorganisationen, WHO, efterlyst nationella
riktlinjer hos medlemsländerna för hur denna del av
vården skall hanteras. Även inom EU verkar man för
att medlemsländerna mer aktivt skall reda ut sitt
förhållningssätt till den komplementära vården. Vi
anser att det är en brist att Sverige ännu inte
tagit fram några riktlinjer avseende prissättning
och lagstiftning, något som ytterst drabbar den
enskilde. Vi anser därför att Socialstyrelsen bör
ges i uppdrag att utreda och lämna förslag till
nationella riktlinjer för den komplementära
medicinska vården. Vad vi nu anfört bör ges
regeringen till känna.
45. Utredning m.m. om alternativa
behandlingsmetoder (punkt 31)
av Kenneth Johansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 31
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 45. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So443 yrkandena 35 och 37 samt
avslår motionerna 2002/03:So365 yrkandena 1 och 8
och 2002/03:So405.
Ställningstagande
Det finns ett stort intresse för alternativmedicinsk
verksamhet i Sverige. Samhället har ett ansvar för
att tillgodose berättigade medborgarintressen kring
kvalitet och säkerhet också när gäller det
alternativmedicinska området. Jämfört med den
etablerade medicinen har dock utvärderingsinsatserna
beträffande de alternativa behandlingsformerna varit
blygsamma. Därför måste staten se till att särskilda
resurser ställs till förfogande för kvalitetsarbete
och utvärdering inom detta område. Statens beredning
för medicinsk utvärdering (SBU) bör få ett särskilt
uppdrag att utforma förslag till hur
alternativmedicinska metoder kan utvärderas.
Härigenom kan tillgodoses att också godkända
alternativmedicinska metoder uppfyller motsvarande
kvalitetskrav.
Sedan Alternativmedicinkommittén arbetade under
senare hälften av 1980-talet har mycket hänt som
motiverar att en ny utredning tillsätts. Jag anser
att en ny utredning bl.a. bör analysera de
ekonomiska och sociala konsekvenserna av alternativa
metoder och se över lagstiftningen på området. I
detta sammanhang bör också en översyn göras
beträffande regelverket kring alternativmedicinsk
behandling av barn. Dessutom bör frågor kring behov
av utbildning samt behörighetsfrågor belysas.
Utredningen bör samarbeta med SBU i frågor kring
vetenskaplig utvärdering av alternativa
behandlingsmetoder. Vad jag nu anfört bör ges
regeringen till känna.
46. Utredning m.m. om alternativa
behandlingsmetoder (punkt 31)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 31
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 46. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So365 yrkandena 1 och 8
och 2002/03:So405 samt avslår motion 2002/03:So443
yrkandena 35 och 37.
Ställningstagande
Alltfler människor är intresserade av komplementära
behandlingsmetoder. En undersökning gjordes 2001 av
Linköpings universitet på uppdrag av Stockholms läns
landsting i syfte att klargöra stockholmarnas
inställning till komplementärmedicinska insatser
inom prevention och sjukdom. Undersökningen visade
att befolkningen har ett stort hopp om och
förtroende för de komplementära insatserna och vill
se dem som ett naturligt inslag i det vanliga
sjukvårdsutbudet. Utredningens resultat bedöms vara
generaliserbara.
Jag anser att den komplementära medicinen innebär
mycket positivt. Det är dock samtidigt en stor och
tämligen outforskad marknad som ställer patienten
ensam att själv bedöma kvaliteten. På grund av det
ökade användandet av komplementär medicin har
Världshälsoorganisationen, WHO, efterlyst nationella
riktlinjer hos medlemsländerna för hur denna del av
vården skall hanteras. Även inom EU verkar man för
att medlemsländerna mer aktivt skall reda ut sitt
förhållningssätt till den komplementära vården. Vi
anser att det är en brist att Sverige ännu inte
tagit fram några riktlinjer avseende prissättning
och lagstiftning, något som ytterst drabbar den
enskilde. Vi anser därför att Socialstyrelsen bör
ges i uppdrag att utreda och lämna förslag till
nationella riktlinjer för den komplementära
medicinska vården. Vad jag nu anfört bör ges
regeringen till känna.
47. Alternativa behandlingsmetoder inom hälso-
och sjukvården (punkt 32)
av Kenneth Johansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 32
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 47. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So443 yrkandena 38 och 39 samt
avslår motion 2002/03:So365 yrkandena 2 och 3.
Ställningstagande
Jag anser att kunskap om alternativmedicinska
behandlingsmetoder som bedöms uppfylla
kvalitetskraven också måste komma hälso- och
sjukvårdspersonalen till del så att de kan informera
patienten om olika behandlingsalternativ. En
öppenhet för alternativa behandlingsmetoder inom den
ordinarie hälso- och sjukvården under kontrollerade
former minskar även riskerna för att människor
skadas av oseriösa och skadliga behandlingar.
Riksdagen bör därför hos regeringen begära förslag
om att stärka patientens möjligheter att välja
behandlingsmetod. Jag vill vidare påtala att enligt
2 kap. 1 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på
hälso- och sjukvårdens område skall hälso- och
sjukvårdspersonal utföra sitt arbete i
överensstämmelse med vetenskap och beprövad
erfarenhet. I annat fall kan disciplinpåföljd eller
annan påföljd åläggas enligt bestämmelserna i 5 kap.
samma lag. Jag anser att lagstiftningen behöver
förändras och att alternativmedicinsk behandling som
uppfyller kvalitetskraven skall tillåtas inom hälso-
och sjukvården som komplement till skolmedicinen.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.
48. Alternativa behandlingsmetoder inom
hälso- och sjukvården (punkt 32)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 32
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 48. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So365 yrkandena 2 och 3 samt
avslår motion 2002/03:So443 yrkandena 38 och 39.
Ställningstagande
Det måste skapas förutsättningar för ett ökat
samarbete mellan skolmedicinen och
komplementärmedicinen. Det är också viktigt att
accepterade behandlingar kan erbjudas till samma
kostnader som inom övrig vård. I dag är det
välbetalda människor som har råd att söka sig till
den behandlingsmetod man tror på, medan denna
valmöjlighet i praktiken inte finns för människor
med små eller inga inkomster.
De flesta undersökningar visar att en större andel
kvinnor än män har erfarenhet av komplementär
medicin. Samtidigt vet vi från annan statistik att
sjukvård och rehabilitering satsas i större
utsträckning på män. Eftersom kvinnor i större
utsträckning väljer komplementära behandlingsmetoder
är det även ur ett könsperspektiv nödvändigt att
olika behandlingsalternativ finns att tillgå på
likvärdiga villkor. Vad jag nu anfört bör ges
regeringen till känna.
49. Forskning kring alternativmedicin
(punkt 33)
av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark
Pehrsson (m), Carl-Axel Johansson (m), Kenneth
Johansson (c) och Anne Marie Brodén (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 33 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 49. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So443 yrkande 36.
Ställningstagande
Det finns en rad hinder förknippade med forskning
och utveckling rörande alternativmedicinen. För att
öka antalet forskare och forskarkompetensen
generellt krävs att särskilda resurser avsätts för
att bygga upp ett kompetenscentrum och för att
möjliggöra egna forskningsprojekt. Riksdagen bör hos
regeringen begära förslag om att särskilda resurser
avsätts för uppbyggnad av kompetenscentrum och för
att möjliggöra egna forskningsprojekt inom
alternativmedicinen. Vad vi nu anfört bör ges
regeringen till känna.
50. Auktorisation och kvalitetssäkring m.m.
inom alternativmedicinen (punkt 34)
av Kenneth Johansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 34
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 50. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So225 yrkande 3 och avslår
motion 2002/03:So225 yrkande 2.
Ställningstagande
Nordiska samarbetskommittén (NSK) har konstaterat
att det hos regeringarna i Norden finns ett intresse
för att etablera samarbete med
branschorganisationerna för komplementär- och
alternativmedicin (KAM) i syfte att säkra en hög
nivå för medborgarnas trygghet. Inom NSK är man enig
om att KAM:s organisation är en bra modell för alla
länderna. Jag anser att det är viktigt att Sverige
stöder ett nordiskt samarbete inom komplementär- och
alternativmedicinen. Vad jag nu anfört bör ges
regeringen till känna.
51. Legitimation och förskrivningsrätt för
alternativmedicinare (punkt 35)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 35
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 51. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So365 yrkande 7 samt avslår
motion 2002/03:So225 yrkandena 5 och 6.
Ställningstagande
Jag anser att frågan om legitimering av
alternativmedicinska utövare behöver belysas
ytterligare. Vad jag nu anfört bör ges regeringen
till känna.
52. Etiska frågor (punkt 36)
av Chatrine Pålsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 36
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 52. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So435 och 2002/03:So486
yrkandena 1 och 2 samt avslår motion 2002/03:So472
yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Jag anser att följande etiska riktlinjer bör gälla
vid stamcellsforskning. Forskning på s.k. adulta
stamceller skall prioriteras. Detta bör bland annat
beaktas när offentliga medel för forskning fördelas.
Jag anser att riksdagen bör anta en "nollvision" vad
gäller användandet av mänskliga embryon med målet
att de vetenskapliga metoderna skall utvecklas så
att fullgoda alternativ till forskning på embryonala
stamceller finns. Forskning på embryonala stamceller
skall enligt min uppfattning endast tillåtas då
forskningsmålet syftande till klinisk användning
inom vården inte skulle kunna nås genom andra
forskningsvägar som är grundade på vetenskap och
beprövad erfarenhet. Medgivande från paret ska
naturligtvis krävas. Embryon får aldrig produceras
för forskningsändamål. Embryonal forskning skall
accepteras endast om den sker under reglerade former
och med offentlig insyn, vilket bland annat innebär
att varje enskilt projekt skall prövas av en
lagreglerad forskningsetisk kommitté. Den embryonala
forskningen måste kontinuerligt bli föremål för
fortsatt etisk diskussion och problematisering i
takt med att kunskapen växer och nya tekniker
utvecklas. Embryonal forskning skall i största
möjliga utsträckning skyddas från oetisk
kommersialisering. Vid utveckling av metoderna för
in vitro-fertilisering skall strävan vara att
befrukta så få ägg som möjligt förutom de som
implanteras. Stamcellsforskning som innefattar
kloning av embryo ska inte tillåtas. Med jämna
intervall skall en utvärdering av den etiska
kommitténs tillståndsgivning ske. Samtidigt skall en
analys av forskningens utveckling göras, varvid de
etiska aspekterna på forskningen skall ha en
framträdande roll.
Den 4 april 1997 i Oviedo undertecknade Sverige
Europarådets konvention om mänskliga rättigheter och
biomedicin. Med tanke på vetenskapens snabba
utveckling har det internationellt bedömts viktigt
att ange riktlinjer för den biomedicinska
forskningen om hur människovärdet och mänskliga
rättigheter ska kunna upprätthållas. Sverige har
därmed en folkrättslig förpliktelse mot
konventionen. Sverige har dock ännu inte ratificerat
konventionen och således inte gjort den till svensk
lagstiftning. I Sverige vill regeringen nu gå i
motsatt riktning. Regeringen avser nämligen genom en
efterhandskonstruktion att kringgå en fullständig
ratificering av Oviedokonventionen. Den statliga
kommittén om genetisk integritet fick i april 2002
tilläggsdirektiv att snabbt ta fram ett lagförslag
som möjliggör kloning av mänskliga embryon.
Visserligen synes regeringen vilja skilja på kloning
för att skapa barn, s.k. reproduktiv kloning, och
kloning för forskning, s.k. terapeutisk kloning.
Enbart det senare skall tillåtas, men i verkligheten
är all kloning reproduktiv i den meningen att en på
det hela taget genetiskt identisk organism
reproduceras. Syftena kan variera och livslängden
likaså. Det handlar om att klona människa-människa i
betydelse av en hel och integrerad mänsklig
organism, dvs. en mänsklig organism i sitt
embryonala stadium. Människoliv ska produceras och
konsumeras för forskning. Sverige har en
folkrättsligt betingad bindning och lojalitet till
Oviedokonventionen och bör av folkrättsliga och
etiska skäl stå fast vid redan intagen ståndpunkt i
frågan om kloning av människor. Sverige bör därför i
lag förbjuda alla former av kloning av människor.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.
53. Frysning av könsceller före könskorrigering
(punkt 37)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 37
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 53. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So306 yrkande 1.
Ställningstagande
I dag är det oklart om en person som skall genomgå
könskorrigering har möjlighet att frysa sina
könsceller före ingreppet för att senare i livet
kunna bli biologisk förälder åt ett barn. Varje
person som skall genomgå en könskorrigering borde ha
rätt att frysa könsceller före ingreppet och tydligt
informeras om detta. Lagstiftningen måste troligen
förändras på många områden för att möjliggöra detta.
Poängen med konstgjord befruktning är just att
säkerställa att par som inte kan få barn skall ha
möjligheten att skaffa barn. I den berörda gruppen
ingår alltså transsexuella som genomgått
könskorrigering eftersom könskorrigering i Sverige
alltid inbegriper sterilisering. Vad jag nu anfört
bör ges regeringen till känna.
54. Frågan om när foster juridiskt sett skall
betraktas som barn (punkt 39)
av Chatrine Pålsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 39
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 54. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So471 yrkande 1.
Ställningstagande
Jag anser att det är anmärkningsvärt att Sverige
inte i lagstiftningen införlivat de rekommendationer
som Världshälsoorganisationen lagt fast, dvs. att
från vecka 22 skall ett missfall benämnas
förlossning och foster benämnas barn. Vad jag nu
anfört bör ges regeringen till känna.
55. Utländska kvinnors rätt till abort i
Sverige (punkt 41)
av Ingrid Burman (v), Kerstin Heinemann (fp),
Kenneth Johansson (c), Elina Linna (v), Kerstin-
Maria Stalin (mp) och Marita Aronson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 41 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 55. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So255, 2002/03: So308 och
2002/03:U235 yrkande 5.
Ställningstagande
Till skillnad från andra länder med liberala
abortlagar gör Sverige åtskillnad mellan abort och
annan vård för utländska medborgare. Det som avgör
om kvinnan skall få en abort beviljad eller ej är
hennes anknytning till Sverige, vilken bedöms av
Socialstyrelsens rättsliga råd. Har samlaget skett i
svensk säng eller med en svensk man beviljas kvinnan
i regel en abort. Det har sagts att hindret i vår
abortlag inte utgör ett problem, eftersom kvinnor
boende i andra länder sällan efterfrågar att komma
hit för abort. Men de fåtaliga förfrågningarna beror
inte på att det inte finns ett behov. Det är något
man lätt kan utläsa av den s.k. abortturismen i
Europa. I all annan sjukvård i Sverige finns
möjligheten att ta emot människor från andra länder
under förutsättning att de betalar för sin vård. Det
är till och med en metod som vissa landsting och
sjukhus använder för att stärka sin ekonomi. Man tar
t.ex. emot hjärtpatienter från andra länder. Men att
just abort skall utgöra ett undantag i Sverige är
obegripligt. I bl.a. Storbritannien, Frankrike,
Italien och Holland kan en utländsk kvinna få abort
på samma villkor som annan vård. Vi vill påminna om
att Sverige på många internationella konferenser,
t.ex. i FN, tagit upp frågan om abort på ett
konstruktivt och bra sätt. Nu är det dags att slänga
ut de sista resterna av förmynderi och ändra den
svenska lagen. Vad vi nu anfört bör ges regeringen
till känna.
56. Patientjournallagen (punkt 43)
av Ingrid Burman (v), Elina Linna (v) och
Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 43 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 56. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So404 yrkande 1 samt avslår
motion 2002/03:So208.
Ställningstagande
Överföringen av journaler är en fråga som alltför
lite belysts vid konkurrensutsättning av primärvård
och äldrevård. Klara regler saknas. Om lagen skall
efterlevas måste den enskilde ge sitt tillstånd till
att journalen övertas av den nya vårdgivaren. Det
kan ordnas på ett enkelt och praktiskt sätt, men
praktiseras sällan. Inte heller Socialstyrelsen
anser att det är helt klarlagt hur detta skall ske.
Därför bör regeringen ge Socialstyrelsen i uppdrag
att utreda och utfärda riktlinjer för hur
patientjournaler skall hanteras i samband med
konkurrensutsättning och privatisering. Vad vi nu
anfört bör ges regeringen till känna.
57. Förskrivningsrätt för sjuksköterskor
(punkt 44)
av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark
Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Carl-Axel
Johansson (m), Kenneth Johansson (c), Anne Marie
Brodén (m) och Marita Aronson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 44 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 57. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So236 och 2002/03:So237.
Ställningstagande
En majoritet i riksdagen har tidigare sagt nej till
att ge legitimerade sjuksköterskor med utbildning
före 1993 och som i dag arbetar inom äldreomsorgen
möjlighet till viss förskrivningsrätt vad gäller
läkemedel. Denna grupp sjuksköterskor lämnades
utanför när riksdagen senast gav övriga
sjuksköterskor, verksamma inom äldreomsorgen, denna
möjlighet. Dessa tusentals sjuksköterskor inom
äldreomsorgen - utbildade före 1993 - arbetar nära
sina äldre och har stora möjligheter att se effekter
och eventuella biverkningar av medicinering. Genom
daglig kontakt och en större iakttagelseförmåga
skulle mycket av undernäring kunna undvikas.
Vi vill också framhålla att skolsköterskor, som
ofta har en vidareutbildning inom öppen hälso- och
sjukvård eller en vidareutbildning inom hälso- och
sjukvård för barn och ungdom, inte har samma rätt
att skriva ut läkemedel som en distriktssköterska -
trots att de genomgått samma kurs! De flesta
skolsköterskor är i dag anställda direkt av
skolhuvudmannen, men i vissa kommuner finns
fortfarande distriktssköterskor där skolhälsovård
ingår. Kommunen köper alltså skolhälsovård från
landstinget. Det kan då inträffa att
distriktssköterskan får använda sin
förskrivningsrätt på förmiddagen, men inte på
eftermiddagen som skolsköterska, trots att det
handlar om samma målgrupp. Detta är inte logiskt.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
58. Tillämpningen av prioriteringsbeslutet
(punkt 45)
av Ingrid Burman (v), Elina Linna (v) och
Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 45 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 58. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So408 yrkande 7.
Ställningstagande
Vi kan konstatera att när det gäller sjukvården som
helhet och rehabiliteringen brister utförarna när
det gäller att efterleva riksdagens
prioriteringsordning. Det är därför viktigt att
riksdagens prioriteringsordning blir ett verksamt
instrument i hälso- och sjukvården. Vad vi nu anfört
bör ges regeringen till känna.
59. Vård och behandling av olika sjukdomar
(punkt 46)
av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark
Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Carl-Axel
Johansson (m), Anne Marie Brodén (m) och Marita
Aronson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 46 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 59. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So437 yrkande 10 samt
avstyrker motionerna 2002/03:So221 yrkandena 1-3,
2002/03:So226 yrkandena 1 och 3, 2002/03:So231,
2002/03:So234, 2002/03:So238 yrkandena 1 och 2,
2002/03:So268, 2002/03:So275 yrkandena 1 och 2,
2002/03: So300, 2002/03:So325, 2002/03:So348,
2002/03:So352, 2002/03:So361 yrkandena 1-4,
2002/03:So379, 2002/03:So416, 2002/03:So420 yrkande
2, 2002/03:So438 yrkandena 1 och 2, 2002/03:So464,
2002/03:So465, 2002/03: So468, 2002/03:So484,
2002/03:So512 yrkande 9, 2002/03:L318 yrkandena 12
och 19, 2002/03:Sf208 yrkande 3, 2002/03:Ub336
yrkande 19, 2002/03: A366 yrkande 18 och
2002/03:Bo268 yrkande 2.
Ställningstagande
Vi anser att psykiskt sjuka bör omfattas av en
rättighetslagstiftning, på samma sätt som människor
med fysiska funktionshinder får rättigheter enligt
LSS (lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade) och LASS (lagen om
assistansersättning). I dag är dessa lagar inte
alltid lätta att tillämpa på psykiskt
funktionshindrade. Rätten till boende,
sysselsättning och en god omsorg, liksom rätten att
få vara delaktig i att forma insatserna, bör slås
fast i denna rättighetslagstiftning.
Ett relativt nytillkommet problemområde är
invandrare med psykiska problem. Det är viktigt att
vårdpersonalen inom psykiatrin och primärvården är
väl förtrogen med de psykiska problem som olika
invandrargrupper kan förete mot bakgrund av vad de
tidigare upplevt i livet.
Mot bakgrund av de erfarenheter som hittills
gjorts av att i primärvården inrymma också
psykosocial kompetens anser vi vidare att de
husläkarmottagningar som ännu inte har denna
kompetens måste tillföras sådan.
Det preventiva arbetet måste utvecklas och
potentiella högriskgrupper inom psykiatrin måste
identifieras. Sådana grupper är barn till psykiskt
sjuka, personer som gjort självmordsförsök,
nyinsjuknade i psykoser m.fl. Det är viktigt att det
finns en god beredskap inom psykiatrin för att ta
hand om dessa grupper av patienter. Eftersom
psykiatrin, i större utsträckning än andra
verksamheter inom vården, innehåller
behandlingsmetoder som är mer kontroversiella, är
det viktigt att utvärderingar och uppföljningar av
behandlingar fungerar tillfredsställande.
Vi vill också framhålla att psykiatrins roll i den
lokala samverkan måste stärkas. Primärvården behöver
konsultation och utbildning från psykiatrin. Dagens
köer till barn- och ungdomspsykiatrin måste
åtgärdas. Det är orimligt med dagens långa
väntetider för behandling. De privatpraktiserande
psykiatrikerna har i dag ofta ringa eller ingen
kontakt med den offentliga psykiatrin. Här bör nya
modeller för samverkan uppmuntras. Vidare finns det
fortfarande på sina håll stora brister i bemötandet
av patienter och anhöriga inom delar av psykiatrin.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
Särskilda yttranden
Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
1. Lag om inskränkning i landstingens rätt att
överlämna driften av akutsjukhus till annan
(punkt 10)
av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson
(m), Kerstin Heinemann (fp), Carl-Axel Johansson
(m), Kenneth Johansson (c), Anne Marie Brodén (m)
och Marita Aronson (fp).
Lagen (2000:1440) om inskränkning i landstingens
rätt att överlämna driften av akutsjukhus upphörde
att gälla den 1 januari 2003. Enligt vår uppfattning
borde lagen över huvud taget inte ha införts.
Vi ser inga hinder med att företag inom vården
tillåts gå med vinst. Vinstgivande företag
investerar i både kunnande och ny teknik samtidigt
som företaget genererar ett ekonomiskt tillskott i
verksamheten. Erfarenhetsutbyte mellan olika
vårdgivare genererar nya idéer och utvecklar
verksamheten. Marknadslösningar får inte innebära
att lägsta pris är den enda utslagsgivande faktorn.
Andra, inte minst kvalitativa, faktorer måste väga
lika tungt. Regeringen bör inte begränsa
möjligheterna för sjukvårdshuvudmännen att träffa
avtal med entreprenörer. Det bör avgöras av varje
landsting eller kommun i enlighet med det kommunala
självstyrets principer.
2. Fri etableringsrätt m.m. (punkt 21)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Jag anser att rehabiliteringsfrågorna är mycket
viktiga och ställer därför stora förhoppningar till
de förslag som nu finns i proposition 2002/03:89.
Dessa förslag är ett steg på detta område. Jag avser
att följa utvecklingen noga och avstår därför nu
från att reservera mig såvitt gäller motion
2002/03:So228.
3. Ett samlat högkostnadsskydd (punkt 26)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-Axel
Johansson (m) och Anne Marie Brodén (m).
Vi vill erinra om att vi under flera år har
föreslagit ett bättre högkostnadsskydd genom att en
frivillig försäkring införs. Försäkringen skall
administreras av försäkringskassan.
Försäkringsprincipen utgår från antagandet att
individens nytta ökar om hon kan undvika plötsliga
och oförutsägbara kostnader av betydande storlek. En
sådan försäkring skyddar dem med störst behov av
läkemedel. Vi vill i övrigt hänvisa till våra
motioner 2002/03:So281 och 2002/03:So466.
4. Ett samlat högkostnadsskydd (punkt 26)
av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).
Tillgängligheten till vården handlar också om
patientens ekonomiska möjligheter. I dag finns det
högkostnadsskydd för sjukvård, för läkemedel samt
för vissa grupper och behandlingar inom tandvården.
Prioriterade grupper som t.ex. barn och unga har
ytterligare reduceringar när det gäller avgifter.
Var för sig kan dessa högkostnadsskydd ses som en
låg kostnad för den enskilde, men tillsammans utgör
de tunga kostnader för dem med omfattande ohälsa och
knappa ekonomiska resurser. På sikt anser därför
Vänsterpartiet att det optimala är att ett gemensamt
högkostnadsskydd införs gällande vårdens alla
områden för att säkerställa allas lika rätt till
vård och behandling oavsett ekonomiska
förutsättningar.
5. Vård och behandling av olika sjukdomar
(punkt 46)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Andelen kvinnor med smärtor från den s.k.
rörelseapparaten utgör en betydande del av de
långtidssjukskrivna i Sverige.
Rehabiliteringsinsatserna och vårdkonsumtionen i
samband med dessa tillstånd är både stora och
långvariga.. En alltför stor andel av dessa
patienter är missnöjda med den hjälp och behandling
de erhållit. Ofta har de också kvar sin smärta.
Forskningen har på senaste tiden ändrat fokus från
tidigare helt dominerande belastningsinriktning till
hjärnans sätt att hantera hot och påfrestningar. I
flera svenska forskningsprojekt har man konstaterat
att muskelspänningar och ryggbesvär inte beror på
överansträngda muskler utan på stress i hjärnan. Den
nya forskningen revolutionerar vår syn på
rehabilitering av smärta. Den nuvarande bristen på
samordning och samsyn på smärttillstånd i vår
nuvarande rehabilitering lämnar utrymme för stora
variationer i hantering, bemötande och behandling,
till nackdel för patienterna. Det är konstaterat att
sjukvården erbjuder kvinnor billigare rehabilitering
än vad män får. Kunskap finns inom området, men
hittills har ingen tagit det övergripande och
samordnande ansvaret, något som kräver ett
tvärvetenskapligt samarbete över klinikgränser och
institutionsgränser. Samordning av
forskningsresultat och tvärvetenskaplig
metodutveckling skulle väsentligt höja kvaliteten i
vården för denna stora patientgrupp. Jag har valt
att inte nu reservera mig, men kommer att följa
frågan noga.
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna
motionstiden
2002/03:K251 av Cecilia Widegren m.fl. (m):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att låta Västra
Götalandsregionen bli försöksområde för en
obligatorisk solidarisk hälsoförsäkring.
2002/03:L249 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hälsofrågor för
kvinnor i samkönade relationer.
2002/03:L318 av Gustav Fridolin m.fl. (mp):
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om behovet av
kompetenshöjning i vården vad det gäller HBT-
personer.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om könsbyte.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om olikheter
mellan landstingen angående konstgjord
befruktning.
2002/03:U235 av Birgitta Ohlsson (fp):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att Sverige
bör tillåta utländska kvinnor att få komma hit och
göra säkra aborter lagligt på svenska sjukhus.
2002/03:U323 av Bo Lundgren m.fl. (m):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rätten att söka
sjukvård i EU.
2002/03:Sf208 av Rigmor Stenmark och Birgitta
Carlsson (c):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om forskning kring
whiplashskador.
2002/03:Sf214 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rätten till val av
tolk inom hälso- och sjukvården.
2002/03:Sf291 av Bo Lundgren m.fl. (m):
2. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt utreder
sjukvårdens framtida finansiering och
kompetensförsörjning särskilt utifrån en
obligatorisk hälsoförsäkring, som omfattar alla, i
enlighet med vad som anförs i motionen.
2002/03:Sf335 av Sven Brus m.fl. (kd):
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att möjliggöra
större mångfald av vårdgivare för att på så sätt
öka vårdpersonalens möjlighet att påverka
arbetsförhållanden, löneutveckling och
karriärvägar.
2002/03:So203 av Sten Tolgfors och Elizabeth Nyström
(m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en allmän
obligatorisk sjukvårdsförsäkring.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om de demokratiska
bristerna i landstingssjukvårdens organisation.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om patienters rätt
att välja vårdgivare.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om betydelsen av
enskilda vårdgivare för en kvalitativ utveckling
av vården.
2002/03:So205 av Sten Tolgfors (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av goda
förutsättningar för enskilda vårdgivare.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om principer för
vårdens finansiering.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om socialminister
Lars Engqvists förslag att förbjuda s.k.
blandfinansierad vård.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om patienters rätt
att fritt välja vårdgivare.
2002/03:So207 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att utvidga
rätten till second opinion för patienter.
2002/03:So208 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
Riksdagen beslutar att 10 § patientjournallagen
skall ges följande lydelse: Den som enligt 9 § är
skyldig att föra patientjournal skall på begäran av
patient utfärda intyg om vården samt utfärda intyg
och utlåtande som behövs för att bedöma rätten till
ersättning enligt lagen om allmän försäkring eller
annan jämförbar ekonomisk förmån.
2002/03:So218 av Birgitta Carlsson och Margareta
Andersson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att införa legitimation för
dietister.
2002/03:So221 av Birgitta Sellén och Margareta
Andersson (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förebyggande
insatser mot ätstörningar.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om forskning om
ätstörningar.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rätt att välja
vårdform för personer drabbade av ätstörningar.
2002/03:So225 av Birgitta Carlsson och Viviann
Gerdin (c):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att godkänna och
ge sitt stöd till KAM:s kvalitetssäkring.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
meningvad i motionen anförs om att Sverige bör
stödja ett nordiskt samarbete inom komplementär-
och alternativmedicinen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att komplementär-
och alternativmedicinare med auktorisation och
kvalitetssäkring, som har kunskap om glukosamin,
bör få förskriva detta läkemedel.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
förskrivningsrätt bör tilldelas auktoriserade och
kvalitetssäkrade komplementär- och
alternativmedicinare.
2002/03:So226 av Birgitta Carlsson och Sven
Bergström (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att hela samhället
och särskilt familjen, skolan och personal inom
fritidsverksamheten har viktiga uppgifter i
arbetet med att förebygga ätstörningar.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att vården behöver
fler specialister och fler vårdplatser för att
kunna ge dem som drabbas av ätstörningssjukdomar
en adekvat vård.
2002/03:So228 av Barbro Feltzing och Kerstin-Maria
Stalin (mp):
Riksdagen beslutar att fri etableringsrätt för
sjukgymnaster införs.
2002/03:So231 av Carina Hägg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ökat stöd till de
ofrivilligt barnlösa.
2002/03:So234 av Carina Hägg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att ansvaret vid
behandling skall vidgas till att omfatta de
seneffekter som uppstår på grund av cancer och
behandling.
2002/03:So236 av Cristina Husmark Pehrsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av att snarast
tillåta även sjuksköterskor utbildade före 1993 att
efter genomgången vidareutbildning tillåtas
förskriva vissa läkemedel.
2002/03:So237 av Cristina Husmark Pehrsson (m):
Riksdagen begär att regeringen snarast lägger fram
förslag om förskrivningsrätt för skolsköterskor.
2002/03:So238 av Sofia Larsen och Birgitta Sellén
(c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att öka
utbildningen av sjukvårdspersonal för patienter
som lider av anorexia nervosa.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en allmän
utbildnings- och informationsinsats om sjukdomen
anorexia nervosa.
2002/03:So245 av Göte Wahlström och Christina Nenes
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om kraftfulla åtgärder för att
klara framtida personalrekrytering till vård- och
omsorgsarbete.
2002/03:So255 av Inger René m.fl. (m, c, mp, v, fp):
Riksdagen beslutar om rätt till abort för utländska
medborgare i enlighet med vad som anförs i motionen.
2002/03:So267 av Chatrine Pålsson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om s.k. smartkort som metod
för att underlätta och förenkla blodgivande.
2002/03:So268 av Chatrine Pålsson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om screening för att upptäcka
prostatacancer.
2002/03:So275 av Lars Gustafsson (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utredning av
tillgängligheten till psykoterapi och psykologiskt
stöd.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nationell taxa för
psykoterapeuter och psykologer.
2002/03:So288 av Martin Andreasson (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om reglerna om blodgivning för
män som haft sex med män.
2002/03:So295 av Kerstin-Maria Stalin och Ingegerd
Saarinen (mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i motionen om behovet av inrättande
av platser för den praktiska tjänstgöringen för
psykologer (PTP).
2002/03:So298 av Bo Lundgren m.fl. (m):
3. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt utreder
sjukvårdens framtida finansiering och
kompetensförsörjning särskilt utifrån en
obligatorisk hälsoförsäkring, som omfattar alla, i
enlighet med vad som anförs i motionen.
4. Riksdagen beslutar att tillåta försöksverksamhet
med kundval där pengarna följer patienten i
enlighet med vad som anförs i motionen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om alternativ i
vården.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om primärvården.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om etableringsfrihet
och ersättningsetablering.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förbättrad
samordning.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rätten att söka
vård utomlands.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om medicinsk
forskning.
14. Riksdagen beslutar att avskaffa lagen om
inskränkning i landstingens rätt att överlämna
driften av akutsjukhus till annan, den s.k.
stopplagen, i enlighet med vad som anförs i
motionen.
2002/03:So300 av Håkan Larsson och Birgitta Carlsson
(c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om elöverkänslighet som
sjukdom och växande samhällsproblem.
2002/03:So306 av Gustav Fridolin och Ulf Holm (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
tydlig rättighet för transsexuella att frysa
könsceller före könskorrigering.
2002/03:So308 av Carina Hägg och Birgitta Ahlqvist
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att abort betraktas som all
annan sjukvård, så att patienten har den fulla
beslutsrätten, oavsett om hon blivit gravid i vårt
land eller inte, och oavsett var hon är bosatt.
2002/03:So309 av Chatrine Pålsson och Sven Brus
(kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att utlysa 2003 eller 2004
till vårdpersonalens år.
2002/03:So325 av Anita Sidén och Ulla Löfgren (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att åtgärder vidtas så att
ett obligatoriskt prov kan tas för att tidigt
upptäcka diabetes typ två.
2002/03:So345 av Håkan Juholt (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om avgifter för
rättspsykiatrisk vård.
2002/03:So348 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i motionen om att samordning av
forskningsresultat och tvärvetenskaplig
metodutveckling skulle höja kvaliteten i vården för
kvinnor med smärtproblematik.
2002/03:So352 av Helena Zakariasén och Ann-Kristine
Johansson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av ökad kunskap om
elöverkänslighet.
2002/03:So361 av Kerstin Lundgren (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en helhetssyn på
miljö och hälsa och sambandet mellan tungmetaller,
kemikalier, strålning och sjukdomstillstånd som
utbrändhet, elöverkänslighet och kronisk trötthet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att myndigheterna
måste inta en mer öppen attityd till
behandlingsformer som visar sig hjälpa patienter
med elöverkänslighet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en
specialutrustad klinik för att ta bort den
skadliga belastningen av tungmetaller, kemikalier
och dolda infektioner bör inrättas i Sverige.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
måste ta hänsyn till forskning från båda sidor i
elöverkänslighetskonflikten och även till
vittnesmålen från drabbade människor.
2002/03:So365 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökat intresse för
komplementärmedicinska insatser.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att få
skolmedicin och komplementär medicin att samverka.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om könsperspektiv som
skäl till att erbjuda behandlingsalternativ på
likvärdiga vilkor.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda
kriterier för legitimering.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en arbetsgrupp
eller parlamentarisk utredning för att förankra
och föreslå en strategi för Sverige som bygger på
WHO:s program och rekommendationer.
2002/03:So368 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och
Hans Stenberg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om lagen om
tvångsomhändertagande för psykisk vård.
2002/03:So379 av Alf Eriksson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om obligatorisk
hälsoundersökning mot blås- och prostatacancer.
2002/03:So398 av Ingrid Burman m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att ge Socialstyrelsen i
uppdrag att se över möjligheten att kunna välja
primärvårdsenhet i stället för namngiven läkare.
2002/03:So400 av Elina Linna m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en nationell
översyn av förlossningsvården.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en förstärkning av
utbildningen i genusfrågor för barnmorskor.
2002/03:So404 av Gudrun Schyman m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om riktlinjer för hur
patientjournalerna skall hanteras i samband med
konkurrensutsättning och privatisering.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utvärdering av
de ekonomiska och kvalitativa konsekvenserna för
klienter och personal i samband med
konkurrensutsättning och privatisering.
2002/03:So405 av Gunilla Wahlén m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om nationella riktlinjer
för den komplementära medicinska vården.
2002/03:So406 av Elina Linna m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om utbildning av
rättspsykiater.
2002/03:So407 av Elina Linna m.fl. (v):
Riksdagen begär att regeringen ger Socialstyrelsen i
uppdrag att se över reglerna och språkproven för
erhållandet av svensk legitimation enligt vad i
motionen anförs.
2002/03:So408 av Gudrun Schyman m.fl. (v):
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
prioriteringsordningen inom hälso- och sjukvården.
2002/03:So413 av Carl-Axel Johansson och Jeppe
Johnsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ersättningsetablering för
privata läkare och sjukgymnaster med offentlig
finansiering.
2002/03:So416 av Mikael Oscarsson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om samarbete mellan
optiker och ögonläkare för att tidigare hitta
glaukom.
2002/03:So420 av Kerstin-Maria Stalin (mp):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om plastikkirurgi
och kvinnomisshandel.
2002/03:So423 av Hillevi Larsson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att de lesbiska kvinnornas
behov inom hälso- och sjukvården tydliggörs.
2002/03:So428 av Christina Nenes och Gunilla
Carlsson i Hisings Backa (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att utöka
underrättelseskyldigheten till privata vårdgivare.
2002/03:So435 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om etiska riktlinjer vid
stamcellsforskning.
2002/03:So437 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till husläkarlag i enlighet med vad som i
motionen anförs.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om etableringsfrihet
för allmänläkare, sjukgymnaster, geriatriker,
barnläkare, gynekologer och barnmorskor.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om avskaffande av
remisstvång.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökat ansvar för
sjuksköterskor.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hälso- och
sjukvårdens personalförsörjning.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om värdet av att det
blir fler privata vårdgivare.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om villkoren för de
psykiskt sjuka.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en handlingsplan
för hur hälso- och sjukvården för kvinnor och män
skall bli jämställd.
2002/03:So438 av Ulf Holm och Gustav Fridolin (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tillsätta en
utredning om resursbehovet för vården av
transsexuella.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tillsätta en
utredning om befintliga vårdresurser och om hur
organisationen fungerar vad gäller vården för
transsexuella.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tillsätta en
utredning om hur patienterna upplever vården och
hur attityderna ser ut inom vården för
transsexuella.
2002/03:So443 av Kenneth Johansson m.fl. (c):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförts om mål för hälso-
och sjukvården.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om patientanpassade
journaler.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förslag till
utvidgad second opinion.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om plats och
närhetsgaranti på BB.
20. Riksdagen beslutar att upphäva stopplagen.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om längre avtalstider
i upphandling.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om samverkansavtal.
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bättre
uppföljningssystem.
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om smartkort.
30. Riksdagen begär hos regeringen en utredning i
syfte att se över konsekvenserna av införandet av
ett samlat högkostnadsskydd.
35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett uppdrag till
Statens beredning för medicinsk utvärdering att
utvärdera alternativa behandlingsmetoder.
36. Riksdagen begär hos regeringen att riktade
resurser avsätts för att bygga upp ett
kompetenscentrum och för att möjliggöra egna
forskningsprojekt inom alternativmedicin.
37. Riksdagen begär hos regeringen en utredning
gällande alternativmedicinska metoder.
38. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om förbättring av patientens rättigheter
att välja behandlingsmetod.
39. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förändra
lagstiftningen för alternativmedicinska
behandlingar.
40. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om gemensamma
nordiska insatser för att utveckla telemedicinen.
42. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
personalförsörjningen inom vård och omsorg.
43. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökade möjligheter
till kompletterande utbildning för invandrare
verksamma inom hälso- och sjukvårdsområdet.
51. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att avskaffa 67-
årsgränsen vad gäller ersättning för
privatpraktiserande läkare, m.fl.
2002/03:So444 av Kenneth Johansson m.fl. (c):
9. Riksdagen begär att regeringen gör en
samhällsekonomisk analys av vad köerna för
åldersbetingade sjukdomar innebär.
2002/03:So450 av Gudrun Schyman m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om primärvårdens
inriktning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om akutsjukvårdens
inriktning.
6. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning för att fastställa nationella regler för
sponsring i sjukvården.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
ge Socialstyrelsen i uppdrag att utreda
möjligheterna för ett gemensamt operativsystem för
telemedicin.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att utforma
program för patientutbildning i de stora
folksjukdomarna.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om inrättandet av en
patientombudsman.
2002/03:So460 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om tillgången
till akut- och klinikvård för personer över 65 år.
2002/03:So462 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och
Agneta Lundberg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om nationellt nät av
ambulanshelikoptrar.
2002/03:So464 av Laila Bjurling och Lennart Axelsson
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av vård för
kroniskt sjuka.
2002/03:So465 av Ulla Wester (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av centraliserad
sjukvård för döva.
2002/03:So468 av Börje Vestlund (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att förbättra vården för
personer med epilepsi.
2002/03:So471 av Tuve Skånberg och Annelie Enochson
(kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att i svensk
lagstiftning genomföra vad som rekommenderas av
WHO om när foster juridiskt sett skall räknas som
barn.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om praxis för gränsen
för hur sent i graviditeten aborter får beviljas.
2002/03:So472 av Tuve Skånberg (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en grundlig
utredning bör göras av hanteringen av aborterade
foster i samband med forskning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tydliga regler
bör fastslås för forskning på levande foster.
2002/03:So474 av Tuve Skånberg och Lars Gustafsson
(kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att aborter bör
ingå i patientregistret för att möjliggöra
forskning relaterad till abortproblematiken.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
forskningsanslag särskilt avsätts för forskning
inom kvinnohälsa relaterad till
abortproblematiken.
2002/03:So475 av Annelie Enochson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att alla ingrepp i
sjukvården skall vara föremål för forskning och
utvärdering, för att säkerställa kvinnors hälsa.
2002/03:So478 av Stefan Attefall (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om införande av
sjukvårdspeng.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om valfrihet och
patientmakt inom vården.
2002/03:So484 av Anita Johansson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att särskilt
uppmärksamma de äldre psykiskt sjukas situation.
2002/03:So485 av Tuve Skånberg (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att en opererbar åkomma som
läpp- och gomspalt aldrig ensam kan vara ett
tillräckligt skäl för att bevilja en abort.
2002/03:So486 av Per Landgren och Tuve Skånberg
(kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige av folkrättsliga och etiska
skäl står fast vid redan intagna ståndpunkt om
kloning av människa.
2. Riksdagen begär att regeringen till Sveriges
riksdag återkommer med förslag om ett förbud mot
alla former av kloning av människa.
2002/03:So499 av Anneli Särnblad Stoors m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av
rekryteringsstrategi inom vård och omsorg.
2002/03:So509 av Alf Svensson m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av 20 000
nya vårdplatser inom en tioårsperiod.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om de långsiktiga
resursbehoven i vården.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en BB-garanti.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att underlätta för
vårdpersonal att driva verksamhet i egen regi.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om second opinion.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ett
förtroendekontrakt bör upprättas mellan politiska
företrädare och vårdens professioner.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en plan för
långsiktiga personalbehov.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en nationell
uppföljning av geriatrikens utveckling.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
vårdpersonalens administrativa arbete måste
begränsas.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om betydelsen av
teamarbete i vården.
27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att systemet med
högkostnadsskydd bör utredas.
2002/03:So512 av Martin Andreasson m.fl. (fp, s, v,
c, mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att höja HBT-
kompetensen i hälso- och sjukvården.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att låta se över
vårdresurserna för transsexuella.
2002/03:Ub336 av Maud Olofsson m.fl. (c):
19. Riksdagen begär att regeringen tillsammans med
Landstingsförbundet utformar en plan för hur ökad
kunskap kring ätstörningar och kortare väntetider
till adekvat vård skall åstadkommas.
2002/03:Ub400 av Torsten Lindström (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att fler
platser i specialistutbildning i geriatrik för
läkare och sjuksköterskor bör skapas.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att staten skall
uppmuntra landstingens utveckling av
äldreansvariga husläkare.
2002/03:Ub401 av Helena Bargholtz m.fl. (fp):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bättre statistik
rörande könsskillnader i vården.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om komplettering av
hälso- och sjukvårdslagen.
2002/03:Ub495 av Per Landgren och Tuve Skånberg
(kd):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att redogöra för
hur redan existerande samvetsfrihet skall
tillämpas inom sjukvården och högskoleutbildning.
2002/03:T379 av Yvonne Ångström (fp):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
trafikmedicinska enheter vid regionsjukhus eller
motsvarande och kvalificerade trafikmedicinska
centrum på de medicinska universiteten.
2002/03:N345 av Maud Olofsson m.fl. (c):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av hur
närheten till vård skall kunna garanteras.
2002/03:N396 av Ingegerd Saarinen (mp):
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförts om att
kommunstyrelser, när det gäller sjukvård,
socialtjänst, och s.k. B-tjänster enligt LOU,
skall kunna ge icke vinstdrivande företag
uppdraget att driva viss verksamhet.
2002/03:A242 av Annelie Enochson m.fl. (kd):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en ökad
forskning på äldre kvinnors hälsa, sjukdom och
medicinanvändning.
2002/03:A315 av Anders G Högmark m.fl. (m):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om privata alternativ
i vården.
2002/03:A366 av Margareta Andersson m.fl. (c):
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökad forskning och
information om ätstörningar.
2002/03:Bo268 av Ronny Olander och Kerstin Engle
(s):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att låta följa upp
hur de av Socialstyrelsen utfärdade allmänna råden
om bemötande av patienter med EMF-besvär
tillämpas.