Socialutskottets betänkande
2002/03:SOU12

Samverkan mellan kommuner och landsting inom vård-och omsorgsområdet

Sammanfattning

I   betänkandet   behandlas  proposition  2002/03:20
Samverkan mellan kommuner  och  landsting inom vård-
och  omsorgsområdet  samt  15  motionsyrkanden   som
väckts   med   anledning  av  propositionen.  Vidare
behandlas  5  motionsyrkanden   från   den  allmänna
motionstiden 2002.

Utskottet  ställer  sig bakom regeringens  förslag
till   lag  om  gemensam  nämnd   inom   vård-   och
omsorgsområdet.  Lagförslaget  innebär  att kommuner
och  landsting  ges  möjlighet  att  samverka  i  en
gemensam nämnd för att gemensamt fullgöra  uppgifter
inom vård- och omsorgsområdet. Utskottet tillstyrker
vidare  regeringens  förslag  till  ändring  i lagen
(1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss
hälso-  och sjukvård som bl.a. innebär att uttrycket
"medicinskt     färdigbehandlad"     ersätts     med
"utskrivningsklar"    samt    att    kommunen   blir
betalningsansvarig    först    när   patienten    är
utskrivningsklar och en vårdplan är upprättad.
Utskottet  anser  att  det  är angeläget  att  den
pågående försöksverksamheten med kommunal primärvård
kan avslutas på ett tillfredsställande  sätt och att
vård-    och    omsorgsverksamheten    ges   rimliga
möjligheter    att    utformas    efter    de    nya
förutsättningar  som  förslaget till lag om gemensam
nämnd inom vård- och omsorgsområdet innebär. För att
möjliggöra  detta  föreslår  således  utskottet  med
delvis bifall till en  motion  att lagen (1991:1136)
om   försöksverksamhet   med   kommunal   primärvård
förlängs att gälla t.o.m. utgången av 2004.
Utskottet tillstyrker i huvudsak övriga lagförslag
och  avstyrker  övriga  motioner.  Lagarna  föreslås
träda i kraft den 1 juli 2003.

I betänkandet finns 14 reservationer.


Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Förslaget till lag om gemensam nämnd
inom vård- och omsorgsområdet

Riksdagen antar förslaget till  lag om gemensam
nämnd  inom  vård- och omsorgsområdet.  Riksdagen
avslår därmed  motionerna  2002/03:So14 yrkande 1
och 2002/03:Sf290 yrkande 8.
Reservation 1 (m)
Reservation 2 (fp)

2. Formerna för proportionella val av
ledamöter i gemensamma nämnder m.m.

  Riksdagen avslår motion 2002/03:So16  yrkande
1.
Reservation 3 (fp)

3. Tilläggsdirektiv till offentlighets- och
sekretesskommittén

 Riksdagen  avslår  motion 2002/03:So15 yrkande
2.
Reservation 4 (m, fp, kd, c)

4. Ansvarsfördelningen mellan kommuner och
landsting

 Riksdagen avslår motion  2002/03:So17  yrkande
2.
Reservation 5 (c)

5. Lagen (1991:1136) om försöksverksamhet
med kommunal primärvård, m.m.

Riksdagen  antar  det  av utskottet i bilaga  3
framlagda   förslaget   till  lag   om   fortsatt
giltighet     av     lagen     (1991:1136)     om
försöksverksamhet    med   kommunal   primärvård.
Riksdagen bifaller därmed  delvis motion 2002/03:
So13 och avslår motion 2002/03:So17 yrkande 3.
Reservation 6 (m, fp, c)

6. Stöd till den enskilde genom
vårdkedjan

  Riksdagen avslår motion 2002/03:So14  yrkande
2.
Reservation 7 (m)

7. Förslaget till lag om ändring i lagen
(1990:1404) om kommunernas betalningsansvar
för viss hälso- och sjukvård

 Riksdagen  antar förslaget till lag om ändring
i     lagen    (1990:1404)     om     kommunernas
betalningsansvar  för  viss  hälso- och sjukvård.
Riksdagen  avslår  därmed  motion   2002/03:So460
yrkande 8.
Reservation 8 (kd)

8. Ersättning enligt lagen (1990:1404) om
kommunernas betalningsansvar för viss hälso-
och sjukvård

   Riksdagen   avslår  motionerna  2002/03:So16
yrkande   5,   2002/03:So316    yrkande   2   och
2002/03:So358 yrkande 9.
Reservation 9 (fp)

9. Särskilt läkaransvar

  Riksdagen avslår motion 2002/03:So15  yrkande
1.
Reservation 10 (kd)

10. Läkarmedverkan i den kommunala hälso-
och sjukvården

  Riksdagen   avslår   motionerna  2002/03:So14
yrkande 3, 2002/03:So17 yrkandena  1  och  4 samt
2002/03:So509 yrkande 15.
Reservation 11 (m)
Reservation 12 (kd)
Reservation 13 (c)

11. Avgränsningar

 Riksdagen avslår motion 2002/03:So16 yrkandena
2-4.
Reservation 14 (fp)

12. 26 §  förslaget till lag om ändring i
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

Riksdagen  antar  26  §  förslaget  till lag om
ändring  i  hälso-  och sjukvårdslagen (1982:763)
med  den  ändringen att  "2  §"  införs  i  andra
stycket efter  ordet  "enligt"  samt  att  "2  §"
införs i tredje stycket mellan orden "enligt" och
"lagen".

13. Lagförslagen i övrigt

 Riksdagen antar regeringens förslag till
a)  lag  om  ändring  i hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763),
b) lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125),
c) lag om ändring i kommunallagen (1991:900),
d) lag om ändring i lagen  (1993:387) om stöd och
service till vissa funktionshindrade,
e)   lag  om  ändring  i  lagen  (1998:1656)   om
patientnämndsverksamhet m.m.,
f) lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)
i den  mån  lagförslagen  inte  omfattas  av  vad
utskottet föreslagit ovan.

Stockholm den 8 april 2003

På socialutskottets vägnar


Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid
Burman   (v),   Kristina  Zakrisson  (s),  Margareta
Israelsson (s), Conny  Öhman  (s), Catherine Persson
(s), Carl-Axel Johansson (m), Marina Pettersson (s),
Gabriel   Romanus   (fp),  Kenneth  Johansson   (c),
Christer  Engelhardt (s),  Anne  Marie  Brodén  (m),
Elina Linna  (v),  Kerstin-Maria Stalin (mp), Martin
Nilsson (s), Magdalena Andersson (m), Ulrik Lindgren
(kd) och Marita Aronson (fp).
2002/03

SoU12


Redogörelse för ärendet



Propositionens huvudsakliga innehåll


Behovet av samverkan  mellan  kommuner och landsting
har   blivit   allt  tydligare.  Ur  den   enskildes
perspektiv är det  viktigt att metoder för samordnad
planering  utvecklas   samt   att  en  god  kvalitet
säkerställs. Verksamheter har också  utvecklats  med
utgångspunkt från brukarnas samlade behov.

Med   propositionen  vill  regeringen  stödja  och
stimulera   en   fortsatt   kvalitetsutveckling   av
samverkan  på vård- och omsorgsområdet. Inriktningen
är   att   utöka    landstingens   och   kommunernas
befogenheter att utforma  arbetet  utifrån de lokala
förutsättningarna.  Kommuner  och  landsting   skall
därför genom en ny lag ges möjlighet att samverka  i
en   gemensam   nämnd  för  att  gemensamt  fullgöra
uppgifter inom vård- och omsorgsområdet.
Regeringen avser  vidare  att skapa incitament för
gemensam  vårdplanering  genom   ändringar  i  lagen
(1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss
hälso-    och    sjukvård.   Uttrycket   "medicinskt
färdigbehandlad" ersätts  med "utskrivningsklar" och
kommunen blir betalningsansvarig först när patienten
är  utskrivningsklar  samt  när   en   vårdplan   är
upprättad.   Den  gemensamma  vårdplaneringen  skall
bygga på delaktighet  och samtycke från den enskilde
och klargöra det samlade  behovet  av  insatser samt
vilken enhet som är ansvarig för respektive  insats.
Regeringen    anser   också   att   den   offentligt
finansierade vården  och  omsorgen  i möjligaste mån
skall  utformas  med stöd av entydiga och  enhetliga
regler och föreslår  därför ändringar i reglerna för
betalningsansvar   för   patienter    inom    sluten
psykiatrisk vård.
Lagändringarna  föreslås  träda i kraft den 1 juli
2003.
Utskottets överväganden




Gemensamma nämnder inom vård- och
omsorgsområdet


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  anta förslaget  till  lag  om
gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet.
Utskottet framhåller att en bättre samordning
förbättrar kvaliteten  och  servicen  till de
enskilda  samtidigt  som  samhällets resurser
används effektivare. Utskottet  anser att det
är     angeläget     att     den     pågående
försöksverksamheten  med  kommunal primärvård
kan  avslutas på ett tillfredsställande  sätt
och att  vård-  och  omsorgsverksamheten  ges
rimliga möjligheter att utformas efter de nya
förutsättningar  som  förslaget  till  lag om
gemensam  nämnd inom vård- och omsorgsområdet
innebär. För  att  möjliggöra  detta föreslår
således  utskottet  att lagen (1991:1136)  om
försöksverksamhet  med   kommunal  primärvård
förlängs att gälla t.o.m.  utgången  av 2004.
Riksdagen  bör  vidare avslå motions-yrkanden
om bl.a. formerna  för  proportionella val av
ledamöter i gemensamma nämnder inom vård- och
omsorgsområdet,    tilläggs-direktiv     till
Offentlighets- och sekretesskommittén samt om
över-syn    av   ansvarsfördelningen   mellan
kommuner och landsting.

Jämför reservationerna  1 (m), 2 (fp), 3 (fp), 4 (m, fp,
kd, c), 5 (c), 6 (m, fp, c).

Propositionen


Regeringen föreslår att en  ny lag om gemensam nämnd
inom vård- och omsorgsområdet beslutas enligt vilken
ett landsting och en eller flera  kommuner som ingår
i landstinget gemensamt får fullgöra  uppgifter inom
vård-  och  omsorgsområdet  genom  samverkan   i  en
gemensam nämnd.

Regeringen  anför  att  ansvaret  för  hälso-  och
sjukvårdsinsatser     är     enligt    hälso-    och
sjukvårdslagen   (1982:763),   HSL,   delat   mellan
landstingen   och   kommunerna.   Landstingen   samt
landstingsfria kommuner, dvs. numera endast Gotlands
kommun, skall erbjuda hälso- och sjukvård  till  dem
som  är  bosatta  inom deras områden. Kommunerna har
genom ädel- och psykiatrireformerna under 1990-talet
fått ett tydligt ansvar  för  hälso-  och sjukvården
för dem som bor i särskilda boendeformer. Kommunerna
ansvarar  även för hälso- och sjukvård för  dem  som
vistas  i dagverksamhet.  Landstingen  ansvarar  för
hemsjukvården.  Kommunerna  har  dock befogenhet att
erbjuda   hemsjukvård   efter  överenskommelse   med
landstinget.  Kommunerna  och  landstingen  har  ett
gemensamt  ansvar  för habilitering,  rehabilitering
och hjälpmedel. En skiljelinje  mellan  huvudmännens
ansvarsområden   är   att  kommunernas  ansvar   och
befogenheter inte omfattar läkarvård.
Såvitt gäller frågor om sekretess anför regeringen
att  i  sådan  verksamhet   där  det  ligger  i  den
enskildes intresse att medverka i vården och där man
kan  förvänta sig att den enskilde  lämnar  samtycke
till     att      information      lämnas,     utgör
sekretessbestämmelserna   inte   något  hinder   mot
samverkan. I många fall kan också uppgifter som inte
bedömts  omfattas av sekretess lämnas  mellan  olika
vårdinrättningar,    t.ex.    mellan    landstingets
primärvård  och den kommunala hälso- och sjukvården,
om det sker i  rent vårdsyfte. I vissa fall kan dock
problem uppstå,  t.ex.  då  samtycke  krävs  och den
enskilde på grund av sitt hälsotillstånd inte kan ta
ställning i sekretessfrågan. Att i sådana fall lätta
på   sekretessen  för  att  den  enskilde  skall  få
nödvändig  vård,  behandling  eller annat stöd måste
dock    vägas    mot    den   enskildes   krav    på
integritetsskydd.   Vid  en   sådan   avvägning   är
regeringen,   med   hänsyn    till   den   enskildes
integritet,  inte beredd att fristående  från  andra
förslag på sekretessområdet föreslå en reglering som
innebär lättnader  i  sekretessen. Sekretessfrågorna
är  inte  specifika  för den  föreslagna  gemensamma
nämnden  på  vård-  och  omsorgsområdet.  Regeringen
avser   därför   att   avvakta  Offentlighets-   och
sekretesskommitténs   (dir. 1998:32)    översyn   av
sekretesslagen    och    möjligheterna   att   lämna
sekretessbelagda   uppgifter    mellan    och   inom
myndigheterna för vidare ställningstaganden.
Utgångspunkten för regeringens förslag om  utökade
möjligheter  till samverkan i gemensam nämnd är  att
de principer för  ansvarsfördelning  mellan kommuner
och landsting som lagts fast genom reformerna  under
1990-talet  skall  fortsätta  att gälla. Med stöd av
lagen (1991:1136) om försöksverksamhet  med kommunal
primärvård  (försökslagen)  har  vissa  kommuner  på
försök  övertagit huvudmannaskapet för primärvården.
Försökens   syfte   var  att  ge  underlag  för  ett
ställningstagande om  att  ansvaret för primärvården
skulle  överföras  till  kommunerna.   Försökslagens
giltighetstid har förlängts vid flera tillfällen och
gäller nu fram till utgången av år 2003.
Regeringen  konstaterar  att  det  numera   endast
återstår   ett   område,  Katrineholms  kommun,  där
primärvården drivs  av kommunen enligt försökslagen.
Katrineholms  kommun och  Landstinget  Sörmland  har
förklarat att de  är  överens om att fortsätta driva
primärvården lokalt, lämpligen i form av en gemensam
nämnd.  Mot  denna  bakgrund  anser  regeringen  att
försökslagen inte bör förlängas ytterligare.
Av 3 § förslaget till  lag  om gemensam nämnd inom
vård- och omsorgsområdet framgår  vidare  att för en
gemensam nämnd gäller, utöver lagförslagets  1 och 2
§§,  bestämmelserna  i  kommunallagen (1991:900)  om
gemensam     nämnd.     Regeringen      anför      i
författningskommentaren (s. 41) att det t.ex. gäller
6   kap.   9   §  tredje  stycket  kommunallagen  om
representationen i en gemensam nämnd.

Motioner


I motion So14 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m)
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs
om vård och omsorg  med individen i centrum (yrkande
1). Motionärerna anför  att de anser det riktigt att
huvudmännen  ges  möjlighet   att  fatta  beslut  om
gemensamma  nämnder  inom  ramen för  det  kommunala
självstyret. Motionärerna uttrycker dock oro för att
gemensamma nämnder kan innebära  en ökad överbyggnad
med fler politiker, vilket enligt  motionärerna inte
kommer  att  lösa  de stora brister som  finns  inom
vården  och  omsorgen.  Det  är  inte  mer  politisk
styrning som behövs  i  svensk  sjukvård  och omsorg
utan  i  stället möjligheter och rättigheter,  heter
det i motionen.

I motion  So16  av  Kerstin  Heinemann  m.fl. (fp)
begärs  ett  tillkännagivande  om  en  utredning  av
formerna  för  proportionella  val  av  ledamöter  i
gemensamma nämnder, kommunalförbund m.m.  inom vård-
och  omsorgsområdet (yrkande 1). Motionärerna  anför
att gemensamma  nämnder  kan medföra samma nackdelar
som kommunalförbund när det gäller tydligheten i det
politiska  ansvaret  samt  representation   för   de
partier   som   väljarna   valt  in  i  fullmäktige.
Riksdagen  bör  ge  regeringen  till  känna  att  en
utredning bör göras av  regler  i  kommunallagen som
gör  att  principen om proportionella  val  tryggas,
även  där  det   gäller   gemensamma   nämnder   och
kommunalförbund  samt bolag och stiftelser med flera
huvudmän.
I  motion  So15 av  Chatrine  Pålsson  m.fl.  (kd)
begärs ett tillkännagivande  om  att  Offentlighets-
och   sekretesskommittén   (Ju   1999:6)   får   ett
tilläggsdirektiv       att      särskilt      utreda
sekretessbestämmelser vid samverkan mellan huvudmän,
även i de fall alternativa  driftsformer  förekommer
(yrkande   2).  Motionärerna  anför  att  kommitténs
direktiv  inte  behandlar  sekretessfrågorna  mellan
privata  vårdgivare  och  offentliga  huvudmän.  Den
aspekten på sekretesslagen behöver utredas, särskilt
som antalet  privata  vårdgivare  kan  förväntas öka
under de närmaste åren.
I  motion  So17  av  Kenneth  Johansson m.fl.  (c)
begärs  ett  tillkännagivande om ansvarsfördelningen
mellan   kommuner    och    landsting    beträffande
hemsjukvård,  rehabiliteringsinsatser och hjälpmedel
(yrkande    2).   Enligt    motionärerna    kvarstår
fortfarande  en   oklar   ansvarsfördelning   mellan
kommuner och landsting i dessa avseenden. Regeringen
behöver   göra  en  översyn  av  dessa  områden  och
återkomma    med     förslag    till    hur    denna
ansvarsfördelning  bör   göras.  Vidare  begärs  ett
tillkännagivande   om   möjligheten    till   lokala
överenskommelser  mellan  kommuner och landsting  om
huvudmannaskapet  för  primärvården   (yrkande   3).
Motionärerna anför att det även fortsättningsvis bör
finnas     möjligheter     att     träffa     sådana
överenskommelser.
I motion So13 av Fredrik Olovsson m.fl. (s) begärs
att    riksdagen   beslutar   att   förlänga   lagen
(1991:1136)   om   försöksverksamhet   med  kommunal
primärvård.  Motionärerna  anför  att  regeringen  i
regeringsförklaringen från oktober 2002  aviserat en
översyn  av  uppgiftsfördelningen  mellan  kommunal,
regional   och  statlig  nivå.  Eftersom  regeringen
planerar att  göra  en  översyn  med  fokus  på  det
kommunala  hälso- och sjukvårdsansvaret bör det vara
rimligt att det enda kvarvarande primärvårdsförsöket
i Sverige får  fortsätta  i avvaktan på slutförandet
och   resultatet  av  denna  utredning.   Lagen   om
försöksverksamhet bör därför förlängas.
I motion  Sf290  av  Lars  Leijonborg  m.fl.  (fp)
begärs   ett  tillkännagivande  om  psykiatrins  och
missbrukarvårdens  betydelse för att undvika onödigt
långa  sjukskrivningar   (yrkande  8).  Motionärerna
anför     att     samverkan    mellan     exempelvis
stadsdelsnämnder  i   kommunerna   och  landstingets
sjukvårdsområden måste förbättras.

Pågående arbete


Regeringen   har   i  januari  2003  tillkallat   en
parlamentarisk kommitté  med  uppdrag  att  se  över
strukturen     och     uppgiftsfördelningen     inom
samhällsorganisationen (dir. 2003:10). Arbetet skall
bedrivas  i  två etapper. I den första etappen skall
kommittén bl.a. identifiera, belysa och övergripande
analysera de samhällsförändringar  som  inverkar  på
och skulle kunna föranleda förändringar i strukturen
och uppgiftsfördelningen i relationen mellan staten,
landstingen  och  kommunerna. För den första etappen
skall kommittén redovisa  ett  delbetänkande  senast
den 15 december 2003.


Utskottets ställningstagande


Utskottet  har  tidigare påtalat vikten av samverkan
mellan olika huvudmän  inom vård- och omsorgsområdet
(se   bl.a.   betänkandena  2000/01:SoU5   Nationell
handlingsplan   för   utveckling   av   hälso-   och
sjukvården   samt   2001/02:    SoU13   Hälso-   och
sjukvårdsfrågor   m.m.).   En   bättre    samordning
förbättrar kvaliteten och servicen till de  enskilda
samtidigt    som    samhällets    resurser   används
effektivare.  Utskottet  kan  inte  instämma   i  de
farhågor  som framförs i motion So14 (m) yrkande  1.
Enligt utskottets  mening  innebär  möjligheten  att
bilda     en     gemensam    nämnd    tvärtom    att
samarbetsformerna  kan  anpassas  efter lokala behov
och  förutsättningar.  Vidare  anser  utskottet  att
motion   Sf290   (fp)   yrkande   8  till  stor  del
tillgodoses     genom     lagförslaget.    Utskottet
tillstyrker med det anförda  förslaget  till  lag om
gemensam  nämnd  inom  vård-  och omsorgsområdet och
avstyrker motionsyrkandena.

I motion So16 (fp) behandlas  frågan  om  formerna
för  proportionella  val  av  ledamöter i gemensamma
nämnder  m.m. inom vård- och omsorgsområdet.  Enligt
lagförslagets    3    §   skall   bestämmelserna   i
kommunallagen (1991:900)  om  gemensam  nämnd  gälla
även   för   en   gemensam   nämnd   på   vård-  och
omsorgsområdet. Detta innebär att 6 kap. 9  § tredje
stycket   kommunallagen  om  representationen  i  en
gemensam nämnd  avses  bli tillämplig. I samband med
den  sistnämnda  bestämmelsens   införande   anförde
regeringen att varje form av interkommunal samverkan
kan   ge   upphov   till   problem  när  det  gäller
representativiteten, men att  denna  fråga  fick bli
föremål    för    diskussioner    i    samband   med
förhandlingarna  om  att  bilda  en  gemensam  nämnd
(proposition  1996/97:105  s.  45). Vidare  erinrade
regeringen  om  möjligheterna  att   ställa  frågor,
interpellera och inhämta upplysningar  för att ge de
politiska  minoriteterna  insyn och inflytande  samt
påpekade att det dessutom är  möjligt  och  i  många
fall  önskvärt  att  mer  informellt  överlägga  med
representanter    för    minoritetspartierna    före
sammanträden  med den gemensamma nämnden. Regeringen
nämnde även möjligheten  att  låta  partier som inte
finns   representerade   i  nämnden  få  delta   vid
behandlingen av vissa frågor  eller  ge  dem  en mer
generell     närvarorätt.     Konstitutionsutskottet
föreslog  att  riksdagen  skulle  anta   regeringens
förslag  (se  bet.  1996/97:KU20). Riksdagen  följde
utskottet (rskr. 1996/97:242).  Med  hänvisning till
det anförda anser socialutskottet inte att riksdagen
bör ta något initiativ med anledning av  motion So16
(fp) yrkande 1.
Utskottet  är  inte  berett  att ställa sig  bakom
begäran om tilläggsdirektiv till  Offentlighets- och
sekretesskommittén.  Motion  So15  (kd)   yrkande  2
avstyrks.
Ansvaret  för  hälso-  och  sjukvårdsinsatser   är
enligt  hälso-  och  sjukvårdslagen (1982:763) delat
mellan landstingen och  kommunerna.  Utskottet anser
inte att en sådan översyn som föreslås i motion So17
(c) yrkande 2 erfordras.
Lagen   (1991:1136)   om   försöksverksamhet   med
kommunal primärvård (försökslagen)  upphör att gälla
den  1  januari  2004.  Genom förslaget om  gemensam
nämnd inom vård- och omsorgsområdet  anser utskottet
att goda förutsättningar har skapats för huvudmännen
att   själva   välja  den  form  av  politiskt   och
administrativt  ansvar  som  de  anser  bäst  gagnar
samordning och samverkan.  Utskottet  anser dock att
det     är     angeläget     att     den    pågående
försöksverksamheten  med  kommunal  primärvård   kan
avslutas  på  ett  tillfredsställande  sätt  och att
vård-    och    omsorgsverksamheten    ges   rimliga
möjligheter    att    utformas    efter    de    nya
förutsättningar  som  förslaget till lag om gemensam
nämnd inom vård- och omsorgsområdet innebär. För att
möjliggöra  detta  föreslår  således  utskottet  att
försökslagen förlängs  att  gälla t.o.m. utgången av
2004.  Utskottet  bifaller med  det  anförda  delvis
motion So13 (s). Motion  So17 (c) yrkande 3 avstyrks
i den mån den inte är tillgodosedd med det anförda.

Stöd till den enskilde genom
vårdkedjan


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande  om en
vårdkedja som håller. Utskottet anför att det
inom ramen för dagens system och lagstiftning
går   att  finna  former  för  ett  praktiskt
vårdkedjetänkande  och ett gränsöverskridande
synsätt  där  den  enskildes  behov  sätts  i
centrum. Jämför reservation 7 (m)

Propositionen


Regeringen  anser  att   det   är  ett  viktigt  och
självklart krav att en samordnad planering genomförs
och  dokumenteras  och  att  den  enskilde  får  det
personliga och individuellt utformade  stöd  som han
eller  hon  behöver. Planen skall utgöra ett konkret
och strukturerat hjälpmedel för samordning och bidra
till  att den  enskilde  ges  ökat  inflytande  över
stödet  och  den egna tillvaron. Av planen skall det
tydligt framgå  vem  som  är  ansvarig  för de olika
insatser   som   ingår  och  vem  som  ansvarar  för
samordningen  av  dessa.  Den  företrädare  som  ges
ansvar för samordningen  skall  utgöra ett stöd till
den  enskilde  med fokus på att överbrygga  passagen
mellan huvudmän, vårdnivåer och vårdgivare. Ansvarig
företrädare  måste  också  vara  lätt  att  komma  i
kontakt  med  för  såväl  den  enskilde  som  dennes
anhöriga och närstående.  Det  är vidare viktigt att
betona att den samordnade planeringen  skall präglas
av  lyhördhet inför den enskilde och de behov  denne
uttrycker.


Motioner


I motion So14 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m)
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs
om en vårdkedja som håller (yrkande 2). Motionärerna
anför   att   kompetensen  inom  primärvården  måste
breddas. Om patientens  valfrihet  stärks,  pengarna
följer   patienten   och  etableringsfrihet  införs,
säkras mångfald liksom  tillgänglighet.  Remisstvång
bör  inte tillåtas. Personalen bör få ta ett  större
ansvar  för  verksamheten,  t.ex.  genom alternativa
driftsformer  och  kooperativ.  Härigenom  blir  det
lättare att rekrytera och behålla vårdpersonal.


Utskottets ställningstagande


Utskottet delar regeringens uppfattning  att  det är
ett  viktigt  och  självklart  krav att en samordnad
planering  genomförs och dokumenteras  och  att  den
enskilde  får   det   personliga   och  individuellt
utformade stöd som han eller hon behöver.  Utskottet
anser  att  det  inom  ramen  för  dagens system och
lagstiftning går att finna former för  ett praktiskt
vårdkedjetänkande och ett gränsöverskridande synsätt
där  den enskildes behov sätts i centrum.  I  motion
So14 (m)  yrkande 2 behandlas vidare allmänna frågor
om   hälso-   och   sjukvårdens   organisation   och
finansiering.  Utskottet  hänvisar  till  att  dessa
frågor   helt  nyligen   behandlats   i   betänkande
2002/03:SoU3. Motionsyrkandet avstyrks.


Förändrat kommunalt betalningsansvar


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  anta förslaget till ändring i
lagen     (1990:1404)      om     kommunernas
betalningsansvar   för   viss   hälso-    och
sjukvård.  Utskottet  framhåller att genom de
förslag  som  nu lämnas i  propositionen  får
huvudmännen   ytterligare    incitament   att
utveckla former för en gemensam och samordnad
vårdplanering.     Riksdagen     bör    avslå
motionsyrkanden   om   bl.a.  nivån  på   den
ersättning som en kommun  skall  betala  till
ett landsting. Jämför reservationerna 8 (kd),
9 (fp), 10 (kd).

Propositionen


Uttrycket   "medicinskt   färdigbehandlad"  i  lagen
(1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss
hälso- och sjukvård ersätts  med "utskrivningsklar".
Kommunens  betalningsansvar  för   utskrivningsklara
patienter  knyts  till  att  en  gemensam   vårdplan
upprättas.  När  en patient skrivs in i landstingets
slutna    hälso-    och     sjukvård    skall    ett
inskrivningsmeddelande   skickas    till    kommunen
och/eller landstingets öppna hälso- och sjukvård, om
behov  av  vård  eller  omsorg  efter  utskrivningen
bedöms  föreligga.  Den  behandlande läkaren  kallar
till  en vårdplanering. Planeringen  skall  påbörjas
senast  dagen  efter  det  att  kallelsen mottagits.
Senast  dagen  före  beräknad utskrivning  skall  de
enheter  som  svarar för  efterföljande  vård  eller
omsorg få ett meddelande om utskrivningen. Medverkar
inte en kommun  vid  upprättandet av en vårdplan kan
betalningsansvar ändå  inträda.  Kan de insatser som
landstinget  ansvarar  för  enligt  vårdplanen  inte
utföras  inträder  inte  något betalningsansvar  för
kommunen.

Förutsättningarna för betalningsansvar  för sluten
psykiatrisk vård skall i huvudsak motsvara  vad  som
gäller  för  somatisk  akutsjukvård  och  geriatrisk
vård.    Inriktningen    är   att   den   offentligt
finansierade vården och omsorgen  skall utformas med
stöd    av    entydiga    och    enhetliga   regler.
Förutsättningarna  för att tillhandahålla  särskilda
boenden  och  andra  insatser   för  patienter  inom
psykiatrin  och inom den somatiska  vården  är  dock
olika. Det kan  också  vara svårare att genomföra en
realistisk och genomförbar planering för psykiatrins
patienter  än  för  patienter   i   somatisk   vård.
Tidpunkten  för när betalningsansvaret skall inträda
bör därför enligt  regeringens  mening  än  så länge
vara olika.

Motioner


I  motion  So316  av Anna Lilliehöök (m) begärs  ett
tillkännagivande   om   en   översyn   av   statliga
regleringar för sjukhem  för  att  få bort köer till
sjukhemsboenden (yrkande 2). Motionärerna  anför att
det är ont om sjukhemplatser i många delar av landet
och att patienter ligger kvar på sjukhusen längre än
nödvändigt.  Den  statliga  reglering av kommunernas
ersättning till sjukhusen när sjukhusplatser används
som sjukhemsplatser bör tas bort  så  att  sjukhusen
kan  få  ersättning  för den verkliga kostnaden.  Då
skulle   det   bli   lönsamt    att    ordna    fler
sjukhemsplatser    eftersom    sjukhusplatserna   är
betydligt kostsammare.

I  motion  So16  av Kerstin Heinemann  m.fl.  (fp)
begärs ett tillkännagivande  om  översyn av nivån på
den kommunala ersättningen till sjukvården  (yrkande
5).     Motionärerna     anför    att    kommunernas
betalningsansvar   gentemot    landstingen   är   av
avgörande betydelse för att inte kommunala åtaganden
kortsiktigt  skall skjutas upp. Den  ersättning  som
kommunerna  betalar   har   gjort  samverkan  mellan
kommuner och landsting mycket  bättre  än förut. Den
kommunala ersättningen till landstingen bör dock ses
över, och de lokala och regionala förhållandena  bör
då   tas   med   i   bilden.   Mycket  talar  enligt
motionärerna för att ersättningen  bör höjas, så att
den ännu bättre medverkar till att servicen fungerar
som  den  skall och till att resurserna  används  på
rätt sätt.  Ett  liknande  yrkande framförs i motion
So358 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) (yrkande 9).
I  motion  So15  av Chatrine  Pålsson  m.fl.  (kd)
begärs ett tillkännagivande  om  att  det medicinska
ansvaret  skall ligga kvar hos slutenvårdens  läkare
till dess att  vederbörande  förvissat  sig  om  att
mottagandet  fungerar  (yrkande 1). Motionären anför
att detta krav bör föras  in  i lagen (1990:1404) om
kommunernas  betalningsansvar för  viss  hälso-  och
sjukvård  eftersom   det  förekommer  att  patienter
skrivs ut utan att ansvarig  läkare  är förvissad om
att  den  öppna hälso- och sjukvården har  övertagit
sin del av ansvaret.
I motion  So460  av  Chatrine  Pålsson  m.fl. (kd)
begärs  ett  tillkännagivande  om  behovet av utökad
samverkan   mellan  kommuner  och  landsting   kring
vårdkedjorna  (yrkande  8). Motionären anför att det
finns    anledning    att   se   över    lagen    om
betalningsansvar.  Det  finns   en   risk   för  att
vårdplaneringen börjar så sent som när kommunen  via
telefax  får  meddelande om att en patient är färdig
att  lämna  sjukhuset.  En  personlig  vårdplan  bör
läggas fast redan vid inskrivningen på sjukhuset.

Utskottets ställningstagande


Lagen (1990:1404)  om  kommunernas  betalningsansvar
för       viss       hälso-       och       sjukvård
(betalningsansvarslagen)  infördes  som  en  del  av
ädelreformen.   Betalningsansvarslagens   syfte  var
bl.a. att kommunerna skulle få ett samlat ekonomiskt
ansvar för långvarig vård, oavsett var den  bedrevs.
I    samband    med   psykiatrireformen   utvidgades
kommunernas betalningsansvar  till  att även omfatta
medicinskt   färdigbehandlade  patienter   som   har
vårdats sammanhängande i mer än tre månader i sluten
psykiatrisk vård.  Kommunerna och landstingen skulle
förmås att genom ökad samverkan använda tillgängliga
resurser  på  ett bättre  sätt  och  att  främja  en
utveckling  av  anpassade   boendeformer  för  dessa
grupper.

Viss  kritik har under årens  lopp  framförts  mot
betalningsansvarslagen.  Kritiken  har  i  allmänhet
riktats  mot samordningen i samband med att personer
skrivs ut från slutenvården. Genom de förslag som nu
lämnas   i   propositionen   anser   utskottet   att
huvudmännen får  ytterligare incitament att utveckla
former för en gemensam  och samordnad vårdplanering.
Utskottet  ställer sig därför  bakom  de  föreslagna
regeländringarna  i  betalningsansvarslagen.  Motion
So460  (kd)  yrkande  8  avstyrks i den mån den inte
anses tillgodosedd.
I ett par motioner behandlas  frågan  om  nivån på
den  ersättning som en kommun skall betala till  ett
landsting       enligt       betalningsansvarslagen.
Ersättningens storlek bestäms  av  regeringen enligt
vissa   principer   i  betalningsansvarslagen   samt
förordning      (1991:1278)      om      kommunernas
betalningsansvar   för  viss  hälso-  och  sjukvård.
Utskottet ser inget skäl att ändra på denna ordning.
Motionerna So16 (fp)  yrkande 5, So316 (m) yrkande 2
och So358 (fp) yrkande 9 avstyrks.
Utskottet ställer sig inte bakom det som tas upp i
motion   So15   (kd)  yrkande   1.   Motionsyrkandet
avstyrks.

Läkarmedverkan i den kommunala hälso- och
sjukvården


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  ser  positivt  på  att  regeringen
förutskickar att  en nationell utvärdering av
vården och omsorgen  av  äldre  skall  göras.
Motionsyrkanden   om  tillgång  till  läkare,
kommuners befogenhet  att anställa läkare och
utvärdering av ädelreformen  avstyrks  i  den
mån de inte är tillgodosedda med det anförda.
Jämför  reservationerna  11  (m), 12 (kd), 13
(c).

Propositionen


Regeringen anför att det i nuläget  inte bör införas
en  befogenhet  för  kommunerna  att  tillhandahålla
läkarinsatser inom ramen för den hälso- och sjukvård
som de ansvarar för. Den samlade bild som framkommit
visar  dock på ett behov av ökade läkarinsatser  för
att tillgodose  enskilda patienters behov. Det finns
således skäl att  utreda  frågan  vidare  så  att en
långsiktig   strategi  kan  utformas.  En  nationell
utvärdering av  vården  och  omsorgen  om  äldre bör
genomföras  för att ge en tydligare bild av vad  som
fungerar  väl  och  vilka  brister  som  föreligger.
Utvärderingen   bör   också   beakta   de  krav  den
demografiska utvecklingen ställer på framtidens vård
och  omsorg. Med en högre andel äldre i befolkningen
kommer  efterfrågan  på  vård  och  omsorg  att öka,
vilket   ställer   krav  på  noggranna  överväganden
utifrån  ett  helhetsperspektiv.   I   samband   med
utvärderingen av vården och omsorgen om de äldre bör
man  fortsätta  att  utreda möjligheten för kommuner
att anställa läkare.


Motioner


I motion So14 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m)
begärs  ett  tillkännagivande   om   att   utvärdera
ädelreformen  (yrkande  3).  Motionärerna anför  att
flera  företrädare  för  den  kommunala  hälso-  och
sjukvården  beskriver frågan om  läkarmedverkan  som
ett  allvarligt   problem.   Vidare  anförs  att  en
grundläggande förnyelse av vården  och  omsorgen bör
genomföras  och att begränsningar som i dag  hindrar
äldre från att  välja  omsorgsgivare  och att flytta
över kommungränserna måste tas bort.

I motion So509 av Alf Svensson m.fl.  (kd)  begärs
ett  tillkännagivande  om  läkarmedverkan  på  varje
äldreboende  och  sjukhem (yrkande 15). Motionärerna
anför  att  bättre  samverkan  mellan  kommuner  och
landsting  kan  undanröja   en  del  svagheter  inom
äldreomsorgen. Det finns ett  särskilt behov av ökat
samarbete  mellan  landsting och  kommuner  när  det
gäller läkarinsatser  inom  särskilda boenden. Varje
äldreboende skall ha kontinuerlig  läkarmedverkan  i
vården,   helst  en  specialist  på  ålderssjukdomar
(geriatriker).
I motion  So17  av  Kenneth  Johansson  m.fl.  (c)
begärs   ett   tillkännagivande  om  uppföljning  av
tillgången på utbildad  läkarpersonal i primärvården
(yrkande 1). Motionärerna  anför att utarbetandet av
vårdplan   för   utskrivningsklara   patienter   kan
försvåras av brist  på läkarresurser i primärvården.
Det  är  därför  nödvändigt  att  regeringen  följer
utvecklingen  och  vid   behov   vidtar  ytterligare
åtgärder för att säkerställa tillgången  på utbildad
läkarpersonal   i  primärvården.  Vidare  begärs   i
yrkande   4   ett  tillkännagivande   om   kommuners
befogenhet att  anställa  läkare. Motionärerna anför
att  intresset  från kommunernas  sida  sannolikt  i
allmänhet  är  svalt,  särskilt  med  tanke  på  att
regeringsförslaget     minskar     problemen     med
läkarmedverkan    i   den   kommunala   hälso-   och
sjukvården. En flexibilitet  i detta avseende skulle
dock ha sitt värde såväl med utgångspunkt  från  det
lokala      självstyret      som     utifrån     att
verksamhetsutvecklingen i kommunerna  gagnas  av  en
allmän flexibilitet.

Utskottets ställningstagande


Utskottet uttalade i samband med behandlingen av den
nationella  handlingsplanen för utveckling av hälso-
och sjukvården  (se bet. 2000/01:SoU5, s. 27) att en
central fråga inom  vården och omsorgen av äldre och
funktionshindrade  i särskilda  boendeformer  och  i
hemsjukvården är läkarens  roll  samt att personer i
särskilda boenden och inom hemsjukvården självfallet
skall    vara   tillförsäkrade   läkarinsatser    på
motsvarande  sätt  som  den  som  själv  kan uppsöka
vården.  Utskottet  vidhåller denna uppfattning  och
konstaterar    att    enligt     det     avtal    om
utvecklingsinsatser   som   slöts   i   samband  med
handlingsplanen skall landstingen svara för  att  de
som bor i särskilt boende eller får hemsjukvård utan
dröjsmål  skall  kunna  erbjudas medicinsk bedömning
eller hembesök av läkare.  Enligt  utskottet bör det
pågående    utvecklingsarbetet    stödjas    utifrån
nuvarande inriktning. Utskottet vill också framhålla
att med förslagen om gemensamma nämnder på vård- och
omsorgsområdet samt om gemensam vårdplanering enligt
betalningsansvarslagen skapas också  förutsättningar
för  en  tätare  och  bättre kontakt mellan  läkare,
patienter  och  personal   bl.a.   i   de  särskilda
boendena.

Utskottet  delar regeringens uppfattning  att  det
finns  ett behov  av  ökade  läkarinsatser  för  att
tillgodose  enskilda  patienters  behov  och att det
finns  skäl  att  utreda  frågan  vidare  så att  en
långsiktig  strategi  kan  utformas.  Utskottet  ser
därför  positivt på att regeringen förutskickar  att
en nationell  utvärdering  av vården och omsorgen av
äldre  skall  göras.  Det är som  regeringen  anfört
lämpligt att frågan om  kommuner  skall ha möjlighet
att  anställa läkare behandlas i samband  med  denna
utvärdering.
Motionerna  So14 (m) yrkande 3, So17 (c) yrkandena
1 och 4 och So509  (kd)  yrkande 15 får anses delvis
tillgodosedda med det anförda och avstyrks.

Avgränsningar


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör   avslå  motionsyrkanden   om
finansiell            samverkan            på
rehabiliteringsområdet.   Utskottet  hänvisar
till  att  regeringen  avser  att  inom  kort
överlämna  en  proposition  till riksdagen  i
frågan. Jämför reservation 14 (fp).

Propositionen


Regeringen  anför  att  i  propositionen   behandlas
förutsättningarna  för  samverkan mellan kommun  och
landsting  på  vård-  och omsorgsområdet.  Behov  av
myndighetssamverkan    mellan     försäkringskassan,
arbetsmarknadsmyndigheten, hälso- och sjukvården och
kommunen     har     också    uppmärksammats    inom
ohälsoområdet.   Socialstyrelsen    har   utvärderat
frivillig        samverkan        (Frisam)       och
Riksförsäkringsverket   och   Socialstyrelsen    har
utvärderat    försöksverksamheten   med   finansiell
samordning  mellan   socialförsäkring,   hälso-  och
sjukvård och socialtjänst (Socsam). I december  2001
gav  riksdagen  (bet.  2001/02:SfU1) regeringen till
känna att regeringen bör  återkomma  till  riksdagen
med   ett  förslag  om  finansiell  samordning,  som
omfattar  socialförsäkringen, hälso- och sjukvården,
socialtjänsten  och  arbetsmarknadsmyndigheten, inom
rehabiliteringsområdet.  Med anledning av riksdagens
tillkännagivande  bereds för  närvarande  frågan  om
finansiell samordning  inom Regeringskansliet. Detta
arbete ställer krav på ställningstagande till hur en
möjlig finansiell samordning relaterar till formerna
för den frivilliga samverkan.  Med hänsyn till detta
pågående arbete avvaktar regeringen att ta ställning
till  de  förslag  angående  Frisamregleringen   som
presenteras   i  Samverkansutredningens  betänkande,
(SOU 2000:114).


Motioner


I motion So16 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begärs
att riksdagen antar  motionärernas  förslag till lag
om  ändring i lagen (1962:381) om allmän  försäkring
(yrkande 2). Motionärerna föreslår att ordet "och" i
18 kap.  2  §  andra  stycket  i  lagen  ersätts med
"eller".  Vidare  begärs  i  yrkande 3 att riksdagen
antar motionärernas förslag till  lag  om  ändring i
socialtjänstlagen  (2001:453). Motionärerna föreslår
att ordet "och" i 2  kap. 6 § första stycket i lagen
ersätts med "eller" Slutligen begärs i yrkande 4 att
riksdagen antar motionärernas  förslag  till  lag om
ändring  i  hälso-  och  sjukvårdslagen  (1982:763).
Motionärerna föreslår att ordet "och" i 3  § ersätts
med "eller".


Pågående arbete


Departementspromemorian  Finansiell samordning  inom
rehabiliteringsområdet,  (Ds   2003:2),  bereds  för
närvarande i Regeringskansliet.

Av   Statsrådsberedningens   propositionsförteckning   avseende
riksmötet 2002/03 framgår att regeringen avser att i
maj  2003  överlämna  en proposition  om  finansiell
samverkan på rehabiliteringsområdet.


Utskottets ställningstagande


Regeringen  avser  att  inom   kort   överlämna   en
proposition  till  riksdagen om finansiell samverkan
på  rehabiliteringsområdet.   Riksdagen   bör   inte
förekomma  regeringens  kommande förslag på området.
Motion So16 (fp) yrkandena 2-4 avstyrks därför.


Övriga lagförslag


Utskottet tillstyrker övriga  lagförslag,  förutom
att förtydligande hänvisningar föreslås i 26 § andra
och   tredje   styckena  hälso-  och  sjukvårdslagen
(1982:763).
Reservationer



Utskottets   förslag    till    riksdagsbeslut   och
ställningstaganden     har    föranlett     följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag  till  riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.


1. Förslaget till lag om gemensam nämnd inom
vård- och omsorgsområdet (punkt 1)

av Carl-Axel Johansson (m), Anne Marie Brodén (m)
och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets beslut under  punkt  1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen antar förslaget till lag om gemensam nämnd
inom vård- och omsorgsområdet samt tillkännager  som
sin mening vad som anförs i reservation 1. Riksdagen
bifaller  därmed  motion  2002/03:So14 yrkande 1 och
avslår motion 2002/03:Sf290 yrkande 8.

Ställningstagande

Vi avvisar inte regeringens  förslag  men  anser att
den reform som nu föreslås visar att den kritik  som
vi  tidigare  framfört  alltjämt är välgrundad. Inom
ramen  för det kommunala självstyret  anser  vi  det
riktigt  att  huvudmännen  ges  möjlighet  att fatta
beslut om gemensamma nämnder. Däremot delar  vi inte
utskottets     motiv    att    dessa    nämnder   är
förutsättningen  för  att  förbättra kvaliteten  och
servicen till den enskilde.  Vi anser i stället  att
det     viktigaste     är    att    individ-     och
brukarperspektiven  stärks,   vilket   kräver   ökad
finansiell         samordning        och        ökad
verksamhetssamordning,     men    också    tydligare
rättigheter för den enskilde.  Men vi är oroade över
att  gemensamma nämnder även kan  innebära  en  ökad
överbyggnad  med  fler politiker, vilket inte kommer
att lösa de stora brister  som finns inom vården och
omsorgen.

Vi menar att det inte är mer politisk styrning som
behövs i svensk sjukvård och  omsorg  utan i stället
möjligheter och rättigheter. Det saknas  möjligheter
för  personalen  att utveckla vården och det  saknas
rättigheter för patienterna/medborgarna  att  ställa
krav på den.
Svensk   sjukvård   har  stora  problem.  Även  om
sjukvården fortfarande  vanligen  är av god kvalitet
rent tekniskt, finns stora problem  inte  minst  vad
gäller    kötider,    tillgänglighet,   arbetsmiljö,
administration och bemötande.  Vi  noterar också att
det erfarenhetsmässigt visat sig att  politiker  har
svårt  att  styra  sjukvården,  både  vad det gäller
ekonomi och tillgänglighet.
Vi anser att i stället för att lappa  och  laga  i
ett  dåligt  fungerande system bör på sikt övervägas
om  inte  dagens   organisatoriska   utformning  för
medborgarnas välfärdsbehov skall överges  för en mer
patientnära lösning. Propositionen som nu föreligger
kommer inte att lösa dagens missförhållanden.  Barn,
äldre  och sjuka riskerar fortsatt att "hamna mellan
stolarna"  om inte regeringen inser att något mycket
mer övergripande  måste  göras  för att garantera en
god  och  trygg  vård.  För  att  stärka  patientens
ställning  samt  öka tillgängligheten  bör  pengarna
alltid följa patienten/medborgaren till den vård och
omsorg hon eller hennes  anhöriga  väljer. Vad vi nu
anfört bör ges regeringen till känna.

2. Förslaget till lag om gemensam nämnd inom
vård- och omsorgsområdet (punkt 1)

av Gabriel Romanus (fp) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets beslut under  punkt  1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen antar förslaget till lag om gemensam nämnd
inom vård- och omsorgsområdet samt tillkännager  som
sin mening vad som anförs i reservation 2. Riksdagen
bifaller  därmed  motion 2002/03:Sf290 yrkande 8 och
avslår motion 2002/03:So14 yrkande 1.

Ställningstagande

Inom sjukvården finns  områden  som  är eftersatta -
och  som  riskerar  att förbli eftersatta,  eftersom
deras  status  inom vårdsektorn  är  låg  och  deras
patienter  inte  är  resursstarka  och  inte  heller
företräds  av  inflytelserika   organisationer.  Vid
sidan om delar av äldrevården samt  missbrukarvården
gäller det också psykiatrin. De sistnämnda  områdena
har  ibland stor betydelse för att behandling  skall
kunna  ges  i  tid  och  på rätt sätt när det gäller
långstidssjukskrivna    med    bl.a.    psykosociala
diagnoser.

Vi vill framhålla att unga människor  som  drabbas
av  psykoser  behöver  snabb  hjälp  för  att bromsa
psykosförloppet.  En  förutsättning  för  att  detta
skall kunna ske är att vården är lättillgänglig  för
såväl  patienter  som  anhöriga.  Det är viktigt att
kommuner  i  samarbete  med  landstingen   utvecklar
metoder  för att snabbt diagnostisera och tillgodose
denna   patientgrupps   behov.   "Mellan   stolarna-
problemet" som finns i dag måste avskaffas genom att
samverkan   mellan   exempelvis  stadsdelsnämnder  i
kommunerna    och   landstingets    sjukvårdsområden
förbättras. Vad vi nu anfört bör ges regeringen till
känna.

3. Formerna för proportionella val av ledamöter
i gemensamma nämnder m.m. (punkt 2)

av Gabriel Romanus (fp) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  beslut  under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i  reservation 3. Riksdagen bifaller  därmed  motion
2002/03:So16 yrkande 1.

Ställningstagande

Enligt  vår  uppfattning  är  förslaget  om gemensam
nämnd  inom  vård-  och omsorgsområdet väl motiverat
och  vi  ställer oss därför  bakom  det.  Gemensamma
nämnder kan  emellertid  medföra samma nackdelar som
kommunalförbund  när det gäller  tydligheten  i  det
politiska  ansvaret   samt   representation  för  de
partier   som   valts  in  i  fullmäktige.   I   ett
kommunalförbund med  en  rad  huvudmän och ett litet
antal  ombud eller ledamöter från  varje  deltagande
kommun    eller     landsting     blir    partiernas
representation  ofta mycket snedvriden  jämfört  med
valresultaten och partiställningen i fullmäktige hos
huvudmännen.

Vi anser därför  att  en  utredning  om  regler  i
kommunallagen  bör göras (1991:900) så att principen
om proportionella  val  tryggas, även när det gäller
gemensamma  nämnder och kommunalförbund  samt  bolag
och  stiftelser  med  flera  huvudmän.  Förslag  bör
läggas  fram så att riksdagen kan fatta beslut under
innevarande  valperiod  och  de  nya reglerna vara i
kraft   när   ledamöter  skall  utses  efter   nästa
kommunalval. Vad  vi  nu  anfört  bör ges regeringen
till känna.

4. Tilläggsdirektiv till offentlighets- och
sekretesskommittén (punkt 3)

av Carl-Axel Johansson (m), Gabriel Romanus (fp),
Kenneth  Johansson  (c), Anne Marie  Brodén  (m),
Magdalena Andersson (m),  Ulrik Lindgren (kd) och
Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets beslut  under  punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i  reservation  4. Riksdagen bifaller därmed  motion
2002/03:So15 yrkande 2.

Ställningstagande

Problem i samverkan mellan olika huvudmän kan uppstå
på grund av sekretessbestämmelserna.  Vi  anser  att
sekretessproblematiken  snarast  möjligt måste få en
lösning. Regeringen säger sig avvakta  den  sittande
Offentlighets-  och  sekretesskommitténs översyn  av
sekretesslagen innan förslag  läggs  fram. Kommittén
uppmärksammar  bl.a.  frågor  som rör sekretess  och
myndigheternas möjligheter att  samverka. Direktiven
(dir.    1998:32)    säger    dock   ingenting    om
sekretessfrågorna  mellan  privata   vårdgivare  och
offentliga    vårdhuvudmän.    Den    aspekten    på
sekretesslagen behöver utredas, särskilt som antalet
privata  vårdgivare  kan  förväntas  öka  under   de
närmaste  åren. Den sittande utredningen behöver ett
tilläggsdirektiv    för   att   särskilt   se   över
svårigheter i samverkan  mellan  privata  vårdgivare
och  huvudmän.  Vad  vi nu anfört bör ges regeringen
till känna.


5. Ansvarsfördelningen mellan kommuner och
landsting (punkt 4)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets  beslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 5. Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2002/03:So17 yrkande 2.

Ställningstagande

Fortfarande   kvarstår  en  oklar  ansvarsfördelning
mellan   kommuner    och    landsting    beträffande
hemsjukvård, rehabiliteringsinsatser och hjälpmedel.
En  översyn  av  dessa  områden  bör  därför  göras.
Regeringen  bör  därefter återkomma med förslag till
hur denna ansvarsfördelning  bör  göras.  Vad jag nu
anfört bör ges regeringen till känna.


6. Lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med
kommunal primärvård, m.m. (punkt 5)

av Carl-Axel Johansson (m), Gabriel Romanus (fp),
Kenneth  Johansson  (c),  Anne Marie Brodén  (m),
Magdalena Andersson (m) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets beslut  under  punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen   antar  det  av  utskottet  i  bilaga   3
framlagda förslaget  till  lag om fortsatt giltighet
av   lagen  (1991:1136)  om  försöksverksamhet   med
kommunal primärvård samt tillkännager som sin mening
vad som  anförs  i reservation 6. Riksdagen bifaller
därmed motion So17  yrkande  3  och  bifaller delvis
motion So13.

Ställningstagande

Vi ställer oss bakom förslaget att lagen (1991:1136)
om   försöksverksamhet   med   kommunal   primärvård
förlängs att gälla till och med utgången av 2004. Vi
anser  vidare att det även efter det att möjligheten
till gemensamma  nämnder  för  kommun  och landsting
instiftats   bör   finnas  möjligheter  till  lokala
överenskommelser  beträffande  huvudmannaskapet  för
primärvården. Vad vi  nu  anfört  bör ges regeringen
till känna.


7. Stöd till den enskilde genom vårdkedjan
(punkt 6)

av Carl-Axel Johansson (m), Anne Marie Brodén (m)
och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets beslut under  punkt  6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i  reservation  7.  Riksdagen bifaller därmed motion
2002/03:So14 yrkande 2.

Ställningstagande

Primärvården är i stor  utsträckning vårdens ansikte
utåt mot medborgarna. Det  är  därför nödvändigt att
primärvården fungerar bra. I dag  finns  dock  flera
problem  vad  gäller  tillgänglighet,  möjlighet att
rekrytera personal samt mottagande och behandling av
de   patienter   som   överförs   från  sjukhus  och
specialistmottagningar.   Problemen  blir   särskilt
uppenbara  för  människor  som  har  ett  stort  och
mångfacetterat vårdbehov, ofta  äldre. För att komma
till rätta med dessa uppenbara brister  föreslår  vi
att    kompetensen    inom   primärvården   breddas.
Specialistkompetens  inom  framför  allt  psykiatri,
geriatrik, pediatrik och  gynekologi måste tillföras
primärvården.   Om  patientens   valfrihet   stärks,
pengarna  följer  patienten   och  etableringsfrihet
införs  säkras mångfald liksom tillgängligheten  för
patienterna.  Vi anser att landstingen inte skall ha
rätt att införa  remisstvång  till specialistläkare.
Remissförfarandet kan enligt vår  uppfattning totalt
sett  föra  med  sig ett ökat antal läkarbesök  samt
förlänga   väntetider    till    undersökning    och
behandling.  Personalen  bör  tillåtas  att  ta  ett
större   ansvar   för   verksamheten.   Genom  t.ex.
alternativa  driftsformer  och  kooperativ blir  det
lättare att rekrytera och behålla  vårdpersonal. Vad
vi nu anfört bör ges regeringen till känna.


8. Förslaget till lag om ändring i lagen
(1990:1404) om kommunernas betalningsansvar
för viss hälso- och sjukvård (punkt 7)

av Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets beslut under  punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  antar  förslaget  till  lag om ändring  i
lagen  (1990:1404)  om  kommunernas betalningsansvar
för viss hälso- och sjukvård  samt  tillkännager som
sin mening vad som anförs i reservation 8. Riksdagen
bifaller därmed motion 2002/03:So460 yrkande 8.

Ställningstagande

Jag  ställer  mig bakom de föreslagna ändringarna  i
lagen  (1990:1404)   om  betalningsansvar  för  viss
hälso- och sjukvård. Jag  anser  dock  att det finns
anledning   att  se  över  lagen.  Situationen   har
förändrats påtagligt  sedan  lagens tillkomst, bl.a.
på grund av den kraftiga minskningen  av vårdplatser
på   sjukhusen.   Det   finns   en   risk   för  att
vårdplaneringen börjar så sent som när kommunen  via
telefax  får  meddelande om att en patient är färdig
att lämna sjukhuset.  Förhållandet  bör  vara att en
personlig    vårdplan    läggs    fast   redan   vid
inskrivningen på sjukhuset. Vad jag  nu  anfört  bör
ges regeringen till känna.


9. Ersättning enligt lagen (1990:1404) om
kommunernas betalningsansvar för viss hälso-
och sjukvård (punkt 8)

av Gabriel Romanus (fp) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att utskottets beslut under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i   reservation   9.   Riksdagen   bifaller   därmed
motionerna 2002/03:So16 yrkande 5 och 2002/03: So358
yrkande  9  samt avslår motion 2002/03:So316 yrkande
2.

Ställningstagande

Att kommunerna har betalningsansvar till landstingen
är  av  avgörande   betydelse   för   att  kommunala
åtaganden  inte kortsiktigt skall skjutas  upp.  Den
ersättning kommunen  betalar har gjort att samverkan
mellan kommuner och landsting  blivit  mycket bättre
än förut. Men ersättningen är att döma av en hel del
tecken  ändå något för låg i dag, i vart  fall  inom
vissa landstingsområden.  En  orsak  till att en del
patienter även i dag får ligga kvar på  sjukhus  för
länge  är  att  kommunerna inte är snabba med att få
fram  lämpligt  nytt   boende.  Detta  främjar  inte
patientens tillfrisknande,  och det är dessutom dyrt
och   låser  den  slutna  vårdens   kapacitet.   Den
kommunala  ersättningen  till landstingen bör därför
ses över, och de lokala och  regionala förhållandena
bör  då  tas  med  i bilden. Mycket  talar  för  att
ersättningen  bör  höjas  så  att  den  ännu  bättre
medverkar till att servicen fungerar som den ska och
till att resurserna  används  rätt. Vad vi nu anfört
bör ges regeringen till känna.


10. Särskilt läkaransvar (punkt 9)

av Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets beslut  under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 10. Riksdagen bifaller  därmed  motion
2002/03:So15 yrkande 1.

Ställningstagande

Det  förekommer  att  patienter  skrivs  ut utan att
ansvarig läkare är förvissad om att den öppna hälso-
och sjukvården har övertagit sin del av ansvaret.  I
den utredningsrapport av Svenska Kommunförbundet och
Landstingsförbundet  som  bl.a. legat till grund för
propositionen   föreslogs  att   intill   dess   att
slutenvårdsläkare  förvissat  sig  om  att  läkare i
öppen  vård  har  övertagit  det medicinska ansvaret
skall ansvaret ligga kvar på den enhet som patienten
skrivs ut ifrån. Jag anser att  detta krav bör föras
in    i    lagen    (1990:1404)    om    kommunernas
betalningsansvar  för viss hälso- och sjukvård.  Vad
jag nu anfört bör ges regeringen till känna.


11. Läkarmedverkan i den kommunala hälso- och
sjukvården (punkt 10)

av Carl-Axel Johansson (m), Anne Marie Brodén (m)
och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  beslut under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i   reservation   11.  Riksdagen   bifaller   därmed
motionerna 2002/03:So14  yrkande 3 och 2002/03: So17
yrkande  4   samt  avslår  motionerna   2002/03:So17
yrkande 1 och 2002/03:So509 yrkande 15.

Ställningstagande

Vi   anser   att  det  är  positivt  att  regeringen
slutligen   tagit   till   sig   av   kritiken   mot
ädelreformen  och  förutskickar att en översyn skall
göras.   Dagens   äldreomsorg    är,   trots   stora
påfrestningar, bättre än för 20 år  sedan.  Men  det
finns också många kvarvarande brister. Dessa bottnar
både i att äldres behov och önskemål ännu bestäms av
ett   förlegat   kollektivt  synsätt  på  äldre  och
åldrandet  och  att  de  medicinska  kunskaperna  om
åldrandets sjukdomar  fortfarande  är  dåliga. Många
äldre får inte den vård och omsorg de har  rätt  att
kräva  och  far  därför  illa  i  dagens  hälso- och
sjukvårdssystem.  Vi vill genomföra en grundläggande
förnyelse  av  vården   och   omsorgen   av   äldre.
Begränsningar som i dag hindrar äldre från att välja
omsorgsgivare  och  att  flytta över kommungränserna
måste tas bort. De nya möjligheter  som en äldrepeng
innebär  för de äldre sätter naturligtvis  också  en
press på kommunens  egen  verksamhet  att  förbättra
kvalitet  och  öka  individanpassningen. Vi föreslår
att  staten  övertar det  finansiella  ansvaret  för
äldreomsorgen  och  att  pengarna  följer individen.
Äldrepengens   storlek   avgörs   av  den  enskildes
omsorgsbehov  och  tillfaller den omsorgsgivare  den
enskilde väljer. För  att ingen skall lämnas utanför
skall  kommunen ha det fortsatta  ansvaret  för  att
också de  som  inte  orkar, kan eller vill välja får
den allra bästa vården.

Vi  vill  vidare  påtala   att  regeringsförslaget
innebär att kommunerna inte heller  i fortsättningen
ges   befogenhet  att  anställa  läkare.  Vi   delar
uppfattningen      att     tillhandahållandet     av
läkarkompetens skall  vara ett landstingsansvar. Det
är dock föga sannolikt  att  en  kommunal befogenhet
att  anställa läkare skulle medföra  en  glidning  i
detta  ansvar.  Intresset  från  kommunernas sida är
sannolikt i allmänhet svalt, särskilt  med  tanke på
att   regeringsförslaget   minskar   problemen   med
läkarmedverkan    i   den   kommunala   hälso-   och
sjukvården. En flexibilitet  i detta avseende skulle
emellertid vara av värde såväl med utgångspunkt från
det    lokala    självstyret    som   utifrån    att
verksamhetsutvecklingen i kommunerna  gagnas  av  en
allmän  flexibilitet.  Därför bör de kommuner som så
önskar ges befogenhet att anställa läkare. Vad vi nu
anfört bör ges regeringen till känna.

12. Läkarmedverkan i den kommunala hälso- och
sjukvården (punkt 10)

av Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets beslut under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i   reservation   12.  Riksdagen   bifaller   därmed
motionerna 2002/03:So14 yrkande 3 och 2002/03: So509
yrkande 15 samt avslår motion 2002/03:So17 yrkande 1
och 4.

Ställningstagande

Jag  anser  att  det  är   positivt  att  regeringen
slutligen   tagit   till   sig   av   kritiken   mot
ädelreformen och förutskickar att  en  översyn skall
göras.    Dagens   äldreomsorg   är,   trots   stora
påfrestningar,  bättre  än  för 20 år sedan. Men det
finns också många kvarvarande brister. Dessa bottnar
både i att äldres behov och önskemål ännu bestäms av
ett  förlegat  kollektivt  synsätt   på   äldre  och
åldrandet  och  att  de  medicinska  kunskaperna  om
åldrandets  sjukdomar  fortfarande är dåliga.  Många
äldre får inte den vård  och  omsorg de har rätt att
kräva  och  far  därför  illa  i dagens  hälso-  och
sjukvårdssystem. Vi kristdemokrater  vill  genomföra
en grundläggande förnyelse av vården och omsorgen av
äldre.  Begränsningar  som i dag hindrar äldre  från
att  välja  omsorgsgivare   och   att   flytta  över
kommungränserna  måste  tas bort. De nya möjligheter
som  en  äldrepeng  innebär   för  de  äldre  sätter
naturligtvis  också  en  press  på   kommunens  egen
verksamhet   att   förbättra   kvalitet   och    öka
individanpassningen. Jag föreslår att staten övertar
det  finansiella  ansvaret för äldreomsorgen och att
pengarna  följer  individen.   Äldrepengens  storlek
avgörs av den enskildes omsorgsbehov  och tillfaller
den omsorgsgivare den enskilde väljer. För att ingen
skall lämnas utanför skall kommunen ha det fortsatta
ansvaret för att också de som inte orkar,  kan eller
vill välja får den allra bästa vården.

Jag  anser  att  det i alla landsting och kommuner
bör    skapas    gemensamma     målsättningar    och
överenskommelser  som  reglerar hur  samarbetet  dem
emellan skall gå till. Det  finns ett särskilt behov
av ökat samarbete mellan landsting  och kommuner när
det gäller läkarinsatser inom det särskilda boendet.
Varje  äldreboende  och  sjukhem  skall  enligt  min
uppfattning ha kontinuerlig läkarmedverkan i vården,
helst en specialist på äldresjukdomar (geriatriker).

13. Läkarmedverkan i den kommunala hälso- och
sjukvården (punkt 10)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets beslut under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i  reservation 13. Riksdagen bifaller därmed  motion
2002/03:So17   yrkande   4   och  avslår  motionerna
2002/03:So14 yrkande 3, 2002/03:So509 yrkande 15 och
2002/03:So17 yrkande 1.

Ställningstagande


Jag vill påtala att regeringsförslaget innebär
att kommunerna inte heller i fortsättningen
ges befogenhet att anställa läkare. Jag
delar uppfattningen att tillhandahållandet
av läkarkompetens skall vara ett
landstingsansvar. Det är dock föga sannolikt
att en kommunal befogenhet att anställa
läkare skulle medföra en glidning i detta
ansvar. Intresset från kommunernas sida är
sannolikt i allmänhet svalt, särskilt med
tanke på att regeringsförslaget minskar
problemen med läkarmedverkan i den kommunala
hälso- och sjukvården. En flexibilitet i
detta avseende skulle emellertid vara av
värde såväl med utgångspunkt från det lokala
självstyret som utifrån att
verksamhetsutvecklingen i kommunerna gagnas
av en allmän flexibilitet. Därför bör de
kommuner som så önskar ha befogenhet att
anställa läkare. Vad jag nu anfört bör ges
regeringen till känna.


14. Avgränsningar (punkt 11)

av Gabriel Romanus (fp) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets beslut  under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 14. Riksdagen bifaller  därmed  motion
2002/03:So16 yrkande 2-4.

Ställningstagande

Samverkansutredningen  föreslog  lagändringar  som
skulle   göra   att  annan  samverkan  mellan  olika
huvudmän,  i  syfte   att   uppnå   en   effektivare
användning  av  tillgängliga  resurser, skulle  vara
möjlig  utan  att  ett  visst antal  samarbetsparter
deltar  och  utan  att exempelvis  försäkringskassan
eller länsarbetsnämnden  ingår  i  samarbetet. Detta
var väl motiverade förslag till ändring av 18 kap. 2
§ lagen (1962:381) om allmän försäkring,  2 kap. 6 §
socialtjänstlagen  (2001:453)  och  3  § hälso-  och
sjukvårdslagen   (1982:763).  Vi  anser  att   dessa
förslag  till  lagändringar   bör   genomföras.  Det
ankommer på regeringen att utarbeta ett  förslag och
snarast  återkomma till riksdagen. Vad vi nu  anfört
bör ges regeringen till känna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag



Propositionen

2002/03:20:

1.   Regeringen   föreslår   att   riksdagen   antar
regeringens  förslag  till  lag  om gemensam nämnd
inom vård- och omsorgsområdet.

2.   Regeringen   föreslår   att   riksdagen   antar
regeringens  förslag till lag om ändring  i  lagen
(1990:1404) om  kommunernas  betalningsansvar  för
viss hälso- och sjukvård.

3.   Regeringen   föreslår   att   riksdagen   antar
regeringens  förslag  till lag om ändring i hälso-
och sjukvårdslagen (1982:763).

4.   Regeringen   föreslår   att   riksdagen   antar
regeringens  förslag  till  lag   om   ändring   i
tandvårdslagen (1985:125).

5.   Regeringen   föreslår   att   riksdagen   antar
regeringens   förslag   till   lag  om  ändring  i
kommunallagen (1991:900).

6.   Regeringen   föreslår   att   riksdagen   antar
regeringens  förslag till lag om ändring  i  lagen
(1993:387)  om   stöd   och   service  till  vissa
funktionshindrade.

7.   Regeringen   föreslår   att   riksdagen   antar
regeringens  förslag till lag om ändring  i  lagen
(1998:1656) om patientnämndsverksamhet m.m.

8. Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till lag
om ändring i socialtjänstlagen
(2201:453).


Följdmotioner

2002/03:So13 av Fredrik Olovsson m.fl. (s):

Riksdagen beslutar att förlänga lagen (1991:1136) om
försöksverksamhet med kommunal primärvård.

2002/03:So14 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om vård och omsorg
med individen i centrum.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om en vårdkedja som
håller.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att utvärdera
ädelreformen.

2002/03:So15 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att det medicinska
ansvaret skall ligga kvar hos slutenvårdens läkare
till dess att  vederbörande  förvissat  sig om att
mottagandet fungerar.

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs om att Offentlighets-
och  sekretesskommittén  (Ju  1999:06)   får   ett
tilläggsdirektiv      att      särskilt     utreda
sekretessbestämmelser    vid   samverkan    mellan
huvudmän, även i de fall alternativa  driftsformer
förekommer.

2002/03:So16 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen  anförs  om  utredning  av
formerna för proportionella  val  av  ledamöter  i
gemensamma   nämnder,  kommunalförbund  m.m.  inom
vård- och omsorgsområdet.

2. Riksdagen antar  lag om ändring i lagen om allmän
försäkring enligt bilaga.

3.    Riksdagen    antar   lag    om    ändring    i
socialtjänstlagen enligt bilaga.

4.  Riksdagen antar lag  om  ändring  i  hälso-  och
sjukvårdslagen enligt bilaga.

5. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om en översyn av
nivån   på   den   kommunala   ersättningen   till
sjukvården.

2002/03:So17 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  uppföljning  av
tillgången    på    utbildad    läkarpersonal    i
primärvården.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening     vad     i     motionen     anförs    om
ansvarsfördelningen mellan kommuner och  landsting
beträffande  hemsjukvård,  rehabiliteringsinsatser
och hjälpmedel.

3.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om möjligheter till
lokala  överenskommelser   mellan   kommuner   och
landsting om huvudmannaskapet för primärvården.

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  kommunernas
befogenhet att anställa läkare.


Motioner från allmänna motionstiden


2002/03:Sf290 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

8. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  som  i motionen anförs om psykiatrins
och missbrukarvårdens  betydelse  för  att undvika
onödigt långa sjukskrivningar.



2002/03:So316 av Anna Lilliehöök (m):

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad i motionen anförs  om  en  översyn  av
statliga  regleringar  för sjukhem för att få bort
köer till sjukhemsboende.

2002/03:So358 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  kommunernas
betalningsansvar  till  landstingen  i de fall där
äldrevården  inte klarar att ta emot personer  som
är färdigbehandlade på sjukhus.

2002/03:So460 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om behovet av utökad
samverkan  mellan  kommuner  och  landsting  kring
vårdkedjorna.

2002/03:So509 av Alf Svensson m.fl. (kd):

15.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs  om läkarmedverkan på
varje äldreboende och sjukhem.





Bilaga 2

Regeringens lagförslag


Förslag till lag om gemensam nämnd
inom vård- och omsorgsområdet

Härigenom föreskrivs följande.
1 § Ett landsting och en eller flera kommuner som ingår
i landstinget får genom samverkan  i  en gemensam nämnd
gemensamt fullgöra
1. landstingets uppgifter
- enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
- enligt tandvårdslagen (1985:125),
- enligt smittskyddslagen (1988:1472),
- enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård,
- enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,
-  enligt lagen (1993:387) om stöd och  service  till
vissa funktionshindrade,
- enligt lagen (1998:1656) om patientnämndsverksamhet
m.m., eller
- som  i  annat  fall  enligt lag skall handhas av en
sådan nämnd som avses i 10 § hälso- och sjukvårdslagen,
och
2. kommunens uppgifter
- enligt socialtjänstlagen (2001:453),
- enligt hälso- och sjukvårdslagen,
- enligt lagen (1988:870)  om  vård  av missbrukare i
vissa fall,
-  enligt lagen (1990:52) med särskilda  bestämmelser
om vård av unga,
-  enligt  lagen  om  stöd  och  service  till  vissa
funktionshindrade,
- enligt lagen om patientnämndsverksamhet m.m., eller
-  som  i  annat  fall  enligt  lag  skall  handhas  av
socialnämnd.
2 §  Landstinget  och  kommunen  eller  kommunerna  får
samverka  enligt  denna  lag  endast  om uppgifter från
såväl landstinget som kommunen eller kommunerna ingår i
den gemensamma nämndens ansvarsområde.
3   §   För   en   gemensam   nämnd   gäller  i  övrigt
bestämmelserna i kommunallagen (1991:900)  om  gemensam
nämnd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.

Förslag till lag om ändring i lagen
(1990:1404) om kommunernas
betalningsansvar för viss hälso- och
sjukvård


Härigenom  föreskrivs i fråga om lagen (1990:1404)
om kommunernas  betalningsansvar för viss hälso- och
sjukvård[1]
dels att 6-9 §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubrikerna  närmast  före 6, 11 och 14 §§
skall utgå,
dels  att  10,  11,  12,  13 och 15  §§  skall  ha
följande lydelse,
dels  att  det  i  lagen  skall  införas  sex  nya
paragrafer, 10 a-10 e och
11 a §§, av följande lydelse,
dels  att  det i lagen närmast  före  10  §  skall
införas en ny rubrik av följande lydelse.

----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse         Föreslagen lydelse
----------------------------------------------------

Somatisk akutsjukvård,
geriatrisk vård och
psykiatrisk vård
----------------------------------------------------
10 §[2]
---------------------------------------
En   kommun   har    En   kommun   har
betalningsansvar   betalningsansvar
för    medicinskt  för  patienter  vid
färdigbehandlade   enheter         för
patienter     vid  somatisk
enheter  för  so-  akutsjukvård,
matisk             geriatrisk     vård
akutsjukvård       eller   psykiatrisk
eller  geriatrisk  vård           inom
vård         inom  landstingets slutna
landstingets       hälso- och sjukvård
hälso-        och  som              är
sjukvård.          utskrivningsklara
och  för  vilka  en
Medicinskt       vårdplan är upprät-
färdigbehandlad    tad.
är en patient som
är  intagen på en    En   patient   är
sådan  enhet  men  utskrivningsklar om
inte längre behö-  han  eller  hon  av
ver           den  den     behandlande
medicinska   vård  läkaren inte längre
som    ges    vid  bedöms  behöva vård
enheten eller vid  vid  en  enhet inom
annan  enhet inom  landstingets slutna
landstingets       hälso-          och
hälso-  och sjuk-  sjukvård.
vård   där    det
bedrivs  vård som
kommunen inte har
betalningsansvar
för.
Frågan   om  en
patient  är medi-
cinskt
färdigbehandlad
avgörs         av
ansvarig läkare.
---------------------------------------
----------------------------------------------------
10 a §
När en patient skrivs in
i   landstingets   slutna
hälso- och sjukvård eller
så   snart  det  därefter
bedöms  finnas  ett behov
av    det,    skall   den
behandlande  läkaren  vid
den  enhet där  patienten
vistas      genom     ett
inskrivningsmeddelande
underrätta        berörda
enheter   i   den   öppna
vården eller omsorgen  om
att  patienten  efter att
ha skrivits ut kan  komma
att behöva
-             kommunens
socialtjänst eller hälso-
och sjukvård, eller
-     landstingets
primärvård,         öppna
psykiatriska  vård  eller
annan öppenvård.
----------------------------------------------------

10 b §
En    vårdplan    skall
upprättas  för en patient
som efter att ha skrivits
ut  från  en  enhet  inom
landstingets       slutna
hälso-  och  sjukvård  av
den  behandlande  läkaren
bedöms behöva
-             kommunens
socialtjänst eller hälso-
och sjukvård, eller
-          landstingets
primärvård,         öppna
psykiatriska  vård  eller
annan öppenvård.
----------------------------------------------------

10 c §
Skall    en    vårdplan
upprättas enligt 10  b  §
skall   den   behandlande
läkaren  kalla  till   en
vårdplanering.
Vårdplaneringen skall på-
börjas senast dagen efter
det     att     kallelsen
mottagits.
En    vårdplan    skall
utformas    i   samarbete
mellan  företrädare   för
berörda enheter vid
-             kommunens
socialtjänst eller hälso-
och sjukvård, eller
-          landstingets
primärvård,         öppna
psykiatriska  vård  eller
annan öppenvård.
Patienten   eller  hans
eller  hennes  närstående
bör    delta    i   vård-
planeringen.
----------------------------------------------------

**FOOTNOTES**
[1]:  Senaste lydelse av
6 § 1994:1099
7 § 1994:1099
8 § 1994:1099
9 § 1994:1099.
[2]:  Senaste lydelse 1994:89.

----------------------------------------------------
10 d §
En    vårdplan    skall
innehålla   uppgifter  om
det  bedömda  behovet  av
insatser enligt  10  b  §
samt  uppgifter om vilken
enhet som är ansvarig för
respektive insats.
En     vårdplan      är
upprättad   när  den  har
justerats av  företrädare
för  de  ansvariga  enhe-
terna.
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
10 e §
Senast  dagen  före det
att  en  patient beräknas
skrivas   ut   från   den
slutna     hälso-     och
sjukvården   skall    den
behandlande  läkaren  vid
den  enhet  där patienten
vistas     genom      ett
utskrivningsmeddelande
underrätta      ansvariga
enheter enligt 10 d §.
----------------------------------------------------

11 §[3]
----------------------------------------------------
Kommer      inte     ett    Kommer     inte     ett
landsting  och en kommun  landsting  och  en kommun
överens     om     annat  överens   om   en   annan
inträder                  tidpunkt         inträder
betalningsansvar som av-  kommunens             be-
ses  i  10 § dagen efter  talningsansvar      dagen
det    att   landstinget  efter  det att en patient
anmält  hos kommunen att  är  utskrivningsklar  och
patienten  är medicinskt  en vårdplan är upprättad.
färdigbehandlad.
För  en  patient  i den
Betalningsansvar        somatiska  akutsjukvården
enligt   första  stycket  eller   den   geriatriska
inträder  dock  tidigast  vården           inträder
fem   vardagar,  lördag,  betalningsansvaret
midsommarafton, julafton  tidigast   fem  vardagar,
och nyårsafton oräknade,  lördag,   midsommarafton,
efter       det      att  julafton  och  nyårsafton
landstinget och kommunen  oräknade,  efter  det att
inlett   planeringen  av  kommunen         mottagit
patientens     fortsatta  kallelsen            till
vård.                     vårdplaneringen.
För      det      fall    För  en  patient  i den
betalningsansvar    inte  psykiatriska       vården
inträder  enligt  första  inträder betalningsansva-
och    andra    styckena  ret    tidigast   trettio
inträder          betal-  vardagar,         lördag,
ningsansvaret        fem  midsommarafton,  julafton
vardagar,        lördag,  och  nyårsafton oräknade,
midsommarafton, julafton  efter  det  att  kommunen
och nyårsafton oräknade,  mottagit  kallelsen  till
efter       det      att  vårdplaneringen.
landstinget hos kommunen
anmält att patienten  är
medicinskt
färdigbehandlad.
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
11 a §
Medverkar    inte    en
kommun  vid  upprättandet
av  en vårdplan  inträder
kommunens   betalningsan-
svar ändå enligt  11 § om
den     utskrivningsklara
patienten   stannar  kvar
inom landstingets  slutna
hälso- och sjukvård.
Kan   de  insatser  som
landstinget  ansvarar för
enligt  10 d §  inte  ut-
föras inträder inte något
betalningsansvar      för
kommunen.
----------------------------------------------------

12 §[4]
----------------------------------------------------
Ersättning för vård av    Ersättning  för vård av
medicinskt                utskrivningsklara
färdigbehandlade          patienter   skall  lämnas
patienter  skall  lämnas  med  belopp som motsvarar
med belopp som motsvarar  den     omvårdnad     som
den  omvårdnad som pati-  patienten får på enheten.
enten     erhåller    på  Beloppen  skall  motsvara
enheten.  Beloppen skall  genomsnittet  i riket och
motsvara  genomsnittet i  räknas   om  årligen  med
riket    och    omräknas  hänsyn   till   skatteun-
årligen  med hänsyn till  derlagets   utveckling  i
skatteunderlagets    ut-  riket.
veckling i riket.
Första  stycket  gäller
Första  stycket gäller  inte om ett landsting och
inte  om  ett  landsting  en  kommun kommer överens
och   en  kommun  kommer  om  annan  ersättning för
överens     om     annan  utskrivningsklara
ersättning           för  patienter. Sådan särskilt
medicinskt                överenskommen  ersättning
färdigbehandlade   pati-  får  dock inte understiga
enter.   Sådan  särskilt  den        genomsnittliga
överenskommen ersättning  kostnaden för omvårdnaden
får dock inte understiga  om patienter vid en enhet
den genomsnittliga kost-  för geriatrisk vård.
naden för omvårdnaden om
patienter  vid  en enhet
för geriatrisk vård.
----------------------------------------------------
Regeringen fastställer årligen de belopp som avses i
första och andra styckena.
13
§[5]
----------------------------------------------------
Ett  landsting och  en    Ett  landsting  och  en
kommun   kan   gemensamt  kommun    kan   gemensamt
bestämma   att  kommunen  bestämma   att   kommunen
skall  ha  betalningsan-  skall ha betalningsansvar
svar   även  för   andra  även       för      andra
medicinskt                utskrivningsklara
färdigbehandlade          patienter  än som avses i
patienter än som avses i  10 §  första  stycket och
10  § första stycket och  för       sjukhusanknuten
för      sjukhusanknuten  hemsjukvård.  Landstinget
hemsjukvård. Landstinget  och   kommunen  bestämmer
och  kommunen  bestämmer  gemensamt              de
gemensamt  de förutsätt-  förutsättningar som skall
ningar  som skall  gälla  gälla   för   ett  sådant
för      ett      sådant  betalningsansvar.
betalningsansvar.
----------------------------------------------------

**FOOTNOTES**
[3]:  Senaste lydelse 1994:1099.
[4]:  Senaste lydelse 1994:89.
[5]:  Senaste lydelse 1994:1099.
15 §[6]
----------------------------------------------------
Sekretess hindrar inte    Sekretess  hindrar inte
att  ett  landsting till  att ett landsting till en
en kommun lämnar uppgift  kommun  lämnar uppgift om
om  namn  och folkbokfö-  namn,   personnummer  och
ringsadress  beträffande  folkbokföringsadress  för
patienter    för   vilka  patienter  som avses i 10
kommunen    har   betal-  a  §  och  patienter  för
ningsansvar.              vilka  kommunen  har  be-
talningsansvar.
----------------------------------------------------



Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.



**FOOTNOTES**
[6]:  Senaste lydelse 1994:1099.
Förslag till lag om ändring i hälso-
och sjukvårdslagen (1982:763)


Härigenom föreskrivs att 10,  22  och 26 §§ hälso-
och sjukvårdslagen (1982:763)[7]1 skall  ha följande
lydelse.

----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse         Föreslagen lydelse
----------------------------------------------------

10 §
----------------------------------------------------
Ledningen   av  hälso-    Ledningen av hälso- och
och   sjukvården   skall  sjukvården  skall  utövas
utövas av en eller flera  av    en    eller   flera
nämnder.  För  en  sådan  nämnder.   För  en  sådan
nämnd  gäller vad som är  nämnd  gäller  vad som är
föreskrivet om nämnder i  föreskrivet  om nämnder i
kommunallagen             kommunallagen (1991:900).
(1991:900).               Särskilda bestämmelser om
gemensam  nämnd  finns  i
lagen    (2003:000)    om
gemensam nämnd inom vård-
och omsorgsområdet.
----------------------------------------------------

22 §[8]2
----------------------------------------------------
Ledningen av kommunens    Ledningen  av kommunens
hälso-    och   sjukvård  hälso-    och    sjukvård
utövas  av  den eller de  utövas  av  den  eller de
nämnder    som   kommun-  nämnder    som    kommun-
fullmäktige       enligt  fullmäktige enligt 2 kap.
2 kap.     4 §     soci-  4 §     socialtjänstlagen
altjänstlagen (2001:453)  (2001:453)     bestämmer.
bestämmer.                Särskilda bestämmelser om
gemensam  nämnd  finns  i
lagen    (2003:000)    om
gemensam nämnd inom vård-
och omsorgsområdet.
----------------------------------------------------
I en kommun som inte ingår i  ett  landsting utövas
ledningen av den hälso- och sjukvård som avses i 18
§ första eller andra stycket i enlighet med 10 §.
26 §[9]3
Av  patienter  får  vårdavgifter  tas  ut  enligt
grunder som landstinget eller kommunen bestämmer, i
den  mån inte annat är särskilt föreskrivet.  Pati-
enter  som  är  bosatta inom landstinget respektive
kommunen, liksom patienter som avses i 3 c §, skall
därvid behandlas  lika.  Landstinget  får  dock för
sluten   vård   fastställa  avgiftsnivåer  i  olika
inkomstintervall  och  besluta  om  vilka regler om
nedsättning  av  avgiften  som skall gälla.  Högsta
avgiftsbelopp  för sluten vård  är  80  kronor  för
varje vårddag.
----------------------------------------------------
Endast kommunen får ta    Endast  kommunen får ta
ut    vårdavgifter   för  ut vårdavgifter för sådan
sådan vård  som  den har  långtidssjukvård  som den
betalningsansvar     för  har  betalningsansvar för
enligt     2 §     lagen  enligt  lagen (1990:1404)
(1990:1404)    om   kom-  om            kommunernas
munernas                  betalningsansvar för viss
betalningsansvar     för  hälso- och sjukvård.
viss      hälso-     och
sjukvård.       Detsamma
gäller i fråga om  sådan
psykiatrisk
långtidssjukvård med hu-
vudsaklig                   Avgifter    för    vård
omvårdnadsinriktning för  enligt      18 §,     för
vilken  kommunen  enligt  förbrukningsartiklar
9 § samma lag har åtagit  enligt  18 c §  eller för
sig betalningsansvar.     sådan    långtidssjukvård
som    en   kommun    har
Avgifter    för   vård  betalningsansvar      för
enligt     18 §,     för  enligt  lagen  om  kommu-
förbrukningsartiklar      nernas   betalningsansvar
enligt  18 c § eller för  för   viss   hälso-   och
sådan   långtidssjukvård  sjukvård får, tillsammans
som   en   kommun    har  med      avgifter     för
betalningsansvar     för  hemtjänst             och
enligt 2 eller 9 § lagen  dagverksamhet      enligt
om           kommunernas  8 kap.                5 §
betalningsansvar     för  socialtjänstlagen  (2001:
viss hälso- och sjukvård  453),   per  månad  uppgå
får,   tillsammans   med  till  högst  en tolftedel
avgifter  för  hemtjänst  av  0,48  gånger prisbas-
och dagverksamhet enligt  beloppet.  Avgifterna får
8      kap.      5     §  dock  inte  uppgå till så
socialtjänstlagen (2001:  stort   belopp   att  den
453),  per  månad  uppgå  enskilde  inte förbehålls
till  högst en tolftedel  tillräckliga   medel   av
av      0,48      gånger  sitt  avgiftsunderlag för
prisbasbeloppet.          sina personliga behov och
Avgifterna får dock inte  andra             normala
uppgå   till   så  stort  levnadskostnader  (förbe-
belopp  att den enskilde  hållsbelopp).         När
inte          förbehålls  avgifterna     fastställs
tillräckliga   medel  av  skall  kommunen  dessutom
sitt avgiftsunderlag för  försäkra   sig   om   att
sina   personliga  behov  vårdtagarens  make  eller
och     andra    normala  sambo  inte drabbas av en
levnadskostnader          oskäligt        försämrad
(förbehållsbelopp).  När  ekonomisk situation.
avgifterna    fastställs
skall kommunen  dessutom
försäkra   sig   om  att
vårdtagarens make  eller
sambo inte drabbas av en
oskäligt       försämrad
ekonomisk situation.
----------------------------------------------------
Avgiftsunderlaget   och   förbehållsbeloppet  skall
beräknas  med  tillämpning  av   8   kap.   3-8  §§
socialtjänstlagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.


**FOOTNOTES**
[7]:1  Lagen omtryckt 1992:567.
[8]:2  Senaste lydelse 2001:461.
[9]:3  Senaste lydelse 2001:848.
Förslag till lag om ändring i
tandvårdslagen (1985:125)


Härigenom  föreskrivs  att  11  §  tandvårdslagen
(1985:125) skall ha följande lydelse.

----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse         Föreslagen lydelse
----------------------------------------------------

11
§[10]1
----------------------------------------------------
Ledningen           av    Ledningen            av
folktandvården     skall  folktandvården      skall
utövas av en eller flera  utövas  av en eller flera
nämnder.  För  en  sådan  nämnder.   För  en  sådan
nämnd  gäller vad som är  nämnd  gäller  vad som är
föreskrivet om nämnder i  föreskrivet  om nämnder i
kommunallagen             kommunallagen (1991:900).
(1991:900).               Särskilda bestämmelser om
gemensam  nämnd  finns  i
lagen    (2003:000)    om
gemensam nämnd inom vård-
och omsorgsområdet.
----------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.



**FOOTNOTES**
[10]:1  Senaste lydelse 1991:905.
Förslag till lag om ändring i
kommunallagen (1991:900)


Härigenom   föreskrivs  att  3   kap.   3   a   §
kommunallagen  (1991:900)[11]1  skall  ha  följande
lydelse.

----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse         Föreslagen lydelse
----------------------------------------------------

3 kap.
3 a §
Kommuner  och landsting  får  genom  en  gemensam
nämnd fullgöra uppgifter enligt 3 §.
----------------------------------------------------
En gemensam  nämnd får    En  gemensam  nämnd får
fullgöra  uppgifter  för  fullgöra   uppgifter  för
vilka     det     enligt  vilka      det     enligt
särskilda  författningar  särskilda   författningar
skall  finnas  en  eller  skall   finnas  en  eller
flera  nämnder  i  varje  flera   nämnder  i  varje
kommun  eller landsting.  kommun  eller  landsting.
Sådana   uppgifter   som  Sådana    uppgifter   som
kommun             eller  kommun              eller
landstingsstyrelsen  har  landstingsstyrelsen   har
enligt lagen (1994:1720)  enligt  lagen (1994:1720)
om  civilt  försvar  får  om   civilt  försvar  får
dock  inte  fullgöras av  dock inte fullgöras av en
en gemensam nämnd.        gemensam nämnd. Särskilda
bestämmelser  om gemensam
nämnd   finns   i   lagen
(2003:000)   om  gemensam
nämnd   inom  vård-   och
omsorgsområdet.
----------------------------------------------------
En gemensam nämnd tillsätts i någon av de
samverkande kommunerna
eller landstingen och ingår i denna kommuns eller
detta landstings orga-nisation.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.


**FOOTNOTES**
[11]:1  Lagen omtryckt 2000:277.
Förslag till lag om ändring i lagen
(1993:387) om stöd och service till
vissa funktionshindrade


Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1993:387) om
stöd och service till vissa funktionshindrade skall
ha följande lydelse.

----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse         Föreslagen lydelse
----------------------------------------------------

22 §
----------------------------------------------------
Ledningen           av    Ledningen            av
landstingets       eller  landstingets        eller
kommunens     verksamhet  kommunens      verksamhet
enligt  denna  lag skall  enligt  denna  lag  skall
utövas av en eller flera  utövas  av en eller flera
nämnder  som fullmäktige  nämnder  som  fullmäktige
utser.                    utser.          Särskilda
bestämmelser  om gemensam
nämnd   finns   i   lagen
(2003:000)   om  gemensam
nämnd   inom  vård-   och
omsorgsområdet.
----------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.

Förslag till lag om ändring i lagen
(1998:1656) om
patientnämndsverksamhet m.m.


Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1998:1656) om
patientnämndsverksamhet  m.m.  skall  ha   följande
lydelse.

----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse         Föreslagen lydelse
----------------------------------------------------

1 §[12]1
I  varje landsting och kommun skall det finnas en
eller  flera  nämnder  med  uppgift  att stödja och
hjälpa patienter inom
1.  den  hälso-  och  sjukvård enligt hälso-  och
sjukvårdslagen   (1982:763)    som   bedrivs   av
landsting eller enligt avtal med landsting,
----------------------------------------------------
2.   den   hälso-  och    2.   den   hälso-   och
sjukvård  enligt  hälso-  sjukvård   enligt  hälso-
och       sjukvårdslagen  och   sjukvårdslagen  som
(1982:763)  som  bedrivs  bedrivs av kommuner eller
av kommuner eller enligt  enligt avtal med kommuner
avtal  med kommuner  och  och      den     allmänna
den  allmänna  omvårdnad  omvårdnad  enligt social-
enligt socialtjänstlagen  tjänstlagen    (2001:453)
(2001:453)   som  ges  i  som  ges  i  samband  med
samband med sådan hälso-  sådan      hälso-     och
och sjukvård, samt        sjukvård, samt
----------------------------------------------------
den  tandvård enligt tandvårdslagen (1985:125)
som bedrivs av landsting.
----------------------------------------------------
För   sådana   nämnder    För    sådana   nämnder
gäller    vad   som   är  gäller    vad    som   är
föreskrivet            i  föreskrivet i kommunalla-
kommunallagen             gen (1991:900). Särskilda
(1991:900).               bestämmelser  om gemensam
nämnd   finns   i   lagen
(2003:000)   om  gemensam
nämnd   inom  vård-   och
omsorgsområdet.
----------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.


**FOOTNOTES**
[12]:1  Senaste lydelse 2001:481.
Förslag till lag om ändring i
socialtjänstlagen (2001:453)


Härigenom    föreskrivs   att   2   kap.   4    §
socialtjänstlagen   (2001:453)  skall  ha  följande
lydelse.

----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse         Föreslagen lydelse
----------------------------------------------------

2 kap.
4 §
----------------------------------------------------
Kommunens    uppgifter    Kommunens     uppgifter
inom      socialtjänsten  inom       socialtjänsten
fullgörs av den eller de  fullgörs  av den eller de
nämnder              som  nämnder               som
kommunfullmäktige         kommunfullmäktige
bestämmer.                bestämmer.      Särskilda
bestämmelser  om gemensam
nämnd   finns   i   lagen
(2003:000)   om  gemensam
nämnd   inom  vård-   och
omsorgsområdet.
----------------------------------------------------
Vad som i denna lag eller annan författning sägs om
socialnämnd gäller i förekommande fall den eller de
nämnder som utses enligt första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.
Bilaga 3

Utskottets lagförslag



Förslag   till   lag   om   fortsatt
giltighet  av  lagen (1991:1136)  om
försöksverksamhet    med    kommunal
primärvård

Härigenom  föreskrivs  att  lagen  (1991:1136)  om
försöksverksamhet  med  kommunal   primärvård,   som
gäller  till  utgången av 2003[13]1, skall fortsätta
att gälla till och med utgången av 2004.



**FOOTNOTES**
[13]:1   Lagens  giltighetstid   senast   förlängd
2001:1195.