Socialutskottets betänkande

2002/03:SOU10

Familjehemsvård

---

Sammanfattning

I betänkandet behandlas huvuddelen av Riksdagens
revisorers förslag angående Familjehemsvården,
2002/03:RR8, samt nio motionsyrkanden som väckts med
anledning av förslaget.
Barnombudsmannen och företrädare för
Socialstyrelsen har, på socialutskottets initiativ,
lämnat information och synpunkter i ärendet.
Riksdagens revisorers förslag rörande ändrade
regler för arbetslöshetsförsäkringen (avsnitt 2.4)
jämte ett motionsyrkande härom har överlämnats till
arbetsmarknadsutskottet.
Ett enigt utskott ställer sig bakom Riksdagens
revisorers förslag såvitt nu är i fråga. Utskottet
påpekar att regeringen nyligen tillkännagivit sin
avsikt att tillkalla en utredning för att genomföra
en samlad analys av den sociala barn- och
ungdomsvården samt presentera en nationell
handlingsplan på området. Med delvis bifall till
revisorernas förslag och till fyra motionsyrkanden
föreslår utskottet ett tillkännagivande till
regeringen om den kommande utredningens uppdrag.
Utskottet anser att utredningens uppdrag bör vara så
heltäckande som möjligt och därför uttryckligen
också bör omfatta de olika frågor som Riksdagens
revisorer påtalar som brister inom
familjehemsvården. Utskottet delar revisorernas
uppfattning att det bör utarbetas en strategi för
familjehemsvårdens långsiktiga utveckling. Vidare
bör det göras en kartläggning av den pågående
utvecklingen på området samt en satsning som
underlättar kommunernas rekrytering av nya
familjehem. Utskottet framhåller också vikten av att
utredningen belyser vissa frågor rörande bl.a.
dokumentation och uppföljning, utredning och
utbildning av familjehem, forskning om vårdens
effekter samt tillsyn av familjehemsvården.
Utskottet avstyrker övriga motionsyrkanden med
hänvisning till att de får anses i huvudsak
tillgodosedda.
I betänkandet finns ett särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Utredningen om den sociala barn- och
ungdomsvården

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört. Riksdagen bifaller
därmed delvis Riksdagens revisorers förslag
punkterna 1–3 och 5–7 samt motionerna 2002/03:So8
yrkandena 2 och 4 och 2002/03:So9 yrkandena 1 och
2.

2. Metodutveckling och utbildning, m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So8
yrkandena 1 och 3 samt 2002/03:So9 yrkandena 3, 4
och 6.

Stockholm den 18 februari 2003

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid
Burman (v), Margareta Israelsson (s), Cristina
Husmark Pehrsson (m), Lars U Granberg (s), Catherine
Persson (s), Carl-Axel Johansson (m), Marina
Pettersson (s), Gabriel Romanus (fp), Christer
Engelhardt (s), Elina Linna (v), Kerstin-Maria
Stalin (mp), Martin Nilsson (s), Jan Emanuel
Johansson (s), Magdalena Andersson (m), Ulrik
Lindgren (kd), Annika Qarlsson (c) och Marita
Aronson (fp).

2002/03

SoU10

Redogörelse för ärendet

Bakgrund

Riksdagens revisorer granskade familjehemsvård av
barn och ungdomar i början av 1990-talet. Resultatet
pekade på en rad brister när det gällde tillgången
på familjehem, handläggningen av familjehemsärenden
samt tillsyn och uppföljning av pågående
placeringar.

Riksdagens revisorer beslutade i juni 2001 att
genomföra en ny granskning av familjehemsvården av
barn och unga. Som underlag för beslutet låg en på
revisorernas eget initiativ framtagen förstudie
(2000/01:19) om vården av unga och vården av
missbrukare. Revisorerna konstaterade att det redan
pågick granskningsarbete när det gällde vård av
missbrukare och vård av unga vid institution. Av
förstudien framgick vidare att det är svårt att
rekrytera familjehem och att allt färre av de barn
och unga som placeras i vård utanför hemmet får vård
i familjehem, vilket inte är i linje med de
intentioner som fanns när socialtjänstlagen
utarbetades. Revisorerna ansåg mot bakgrund av
förstudien att det fanns anledning att följa upp
utvecklingen inom familjehemsvården under 1990-
talet.

Förslagets huvudsakliga innehåll

Riksdagens revisorer har granskat i vilken
utsträckning de mål och regler som
socialtjänstlagstiftningen formulerar för
familjehemsvården efterlevs. Resultatet av
granskningen redovisas i rapporten Familjehemsvården
(2001/02:16), som finns som bilaga till det aktuella
förslaget.

Riksdagens revisorer föreslår att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförs
om
· en nationell strategi för familjehemsvårdens
utveckling (avsnitt 2.1),
·
· en kartläggning av familjehemsvårdens utveckling
(avsnitt 2.2),
·
· stöd till kommunernas arbete med att rekrytera
familjehem (avsnitt 2.3),
·
· stöd till metodutvecklingen av socialtjänstens
arbete med familjehems-vård (avsnitt 2.5),
·
· forskning rörande familjehemsvård (avsnitt 2.6)
samt
·
· skärpt statlig tillsyn (avsnitt 2.7).
·

Ärendets beredning

Vid sammanträden den 21 respektive 28 januari 2003
har barnombudsmannen Lena Nyberg respektive
överdirektören Lars Pettersson och avdelningschefen
Åsa Börjesson från Socialstyrelsen lämnat
information och synpunkter i ärendet.

Utskottets överväganden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, med delvis bifall till
Riksdagens revisorers förslag och till vissa
motionsyrkanden, som sin mening ge regeringen
till känna vad utskottet anfört om uppdraget
till en kommande utredning om den sociala
barn- och ungdomsvården. Riksdagen bör avslå
övriga motionsyrkanden om bl.a.
metodutveckling, utbildning och forskning
kring familjehemsvård. Yrkandena bedöms vara
tillgodosedda.

Nationell strategi för
familjehemsvårdens utveckling

Revisorernas förslag

Revisorerna föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som anförs i avsnitt
2.1 om en nationell strategi för familjehemsvårdens
utveckling.

Revisorernas granskning har visat att det
fortfarande finns stora problem inom
familjehemsvården. Revisorerna framhöll särskilt
följande problem:

1. Familjehemsplacerade barns skolgång fungerar
dåligt.
2.
3. Andelen tonårsplaceringar som bryter samman
uppgår till mellan 40 och 50 % beroende på hur
sammanbrott definieras.
4.
5. Andelen barn som placeras på institution har ökat
kraftigt på familjehemsvårdens bekostnad.
6.
7. Det förekommer ofta att socialtjänsten inte lever
upp till de krav socialtjänstlagen ställer på
barnavårdsutredningar.
8.
9. Det är ovanligt att socialtjänsten använder en
strukturerad metod för att följa placerade barns
utveckling.
10.
Granskningen har visat att det pågår en utveckling
mot en professionalisering av familjehemsvården,
bl.a. genom att det utvecklas företag som säljer
förstärkt familjehemsvård till socialtjänsten. Det
saknas dock kunskap om vad denna utveckling innebär
på regional och nationell nivå.

Bristen på familjehem i kommunerna leder bl.a.
till att barn får bo kvar hemma alltför länge, att
de placeras på institution i stället för i
familjehem och att de placeras alltför långt bort
från sina föräldrar.
Kunskapen om vilka effekter familjehemsvården har
för de barn som omhändertas har stora luckor.
Statliga tillsynsmyndigheter (Socialstyrelsen och
länsstyrelserna) har inte undersökt hur
socialtjänsten sköter familjehems- vården i någon
större utsträckning sedan mitten på 1990-talet.
I sitt förslag nämner revisorerna att
Statskontoret och Socialstyrelsen i sina remissvar
på granskningsrapporten ansett att den nationella
strategin förutom familjehemsvården även bör omfatta
olika former av institutionsvård och
öppenvårdsinsatser för barn och unga. Revisorerna
uppger sig ha förståelse för denna uppfattning men
är inte beredda att här föreslå att en strategi
skall utarbetas för den sociala barn- och
ungdomsvården i dess helhet. Revisorerna delar
bedömningen att familjehemsvården är en del av den
sociala barna-vården och inte kan ses som en
isolerad företeelse. Några av de problem som
uppmärksammas i rapporten har familjehemsvården
gemensamt med andra delar av den sociala barn- och
ungdomsvården. Huvuddelen av problemen berör dock
familjehemsvården. Revisorerna påpekar vidare att
det finns stora problem inom såväl
institutionsvården som familjehemsvården.
Familjehemsvården är den volymmässigt klart
dominerande vårdformen. De båda vårdformerna ställs
ofta inför liknande utmaningar när det gäller att
möta barnens behov. Det faktum att det i det ena
fallet handlar om vård på en institution och i det
andra fallet om vård i en vanlig familj innebär dock
stora skillnader i de förutsättningar som finns för
vårdens genomförande, anförs det.
Revisorerna anför i sitt förslag att det för
närvarande saknas en idé om hur familjehemsvården
bör utvecklas, vilket är olyckligt eftersom
samhälls-utvecklingen kontinuerligt driver fram en
förändring av familjehemsvården och dess villkor.
Arbetet med en nationell strategi bör leda fram till
ett ställningstagande om vilka delar i den pågående
utvecklingen som är bra eller nödvändiga för
familjehemsvårdens fortsatta utveckling. En central
fråga är i vilken utsträckning ett
familjehemsuppdrag bör jämställas med ett
förvärvsarbete. Revisorerna anser mot denna bakgrund
att regeringen bör ta initiativ till att en
nationell strategi utarbetas för familjehemsvårdens
långsiktiga utveckling.

Motioner

I motion So8 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd) begärs ett
tillkännagivande om behovet av en nationell strategi
för hela den sociala barn- och ungdomsvården
(yrkande 2). Motionärerna anser att det på längre
sikt behövs en strategi för all barn- och
ungdomsvård.

I motion So9 av Ingrid Burman m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande om att FN:s barnkonvention skall
utgöra grunden för utarbetandet av nationella
strategier för familjehemsvården (yrkande 1).
Motionärerna anser att den strategi som tas fram bör
utgå från barnets bästa. Det bör redan i
problemformuleringsarbetet tydliggöras att det är ur
barnets perspektiv som familjehemsvården skall
belysas, anförs det. Motionärerna begär vidare ett
tillkännagivande om att jourhemmen skall inkluderas
i utarbetandet av nationella strategier för
familjehemsvården (yrkande 2). Slutligen begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförs om
kommunala planer (yrkande 3). Motionärerna anser det
väsentligt att den nationella strategin får en
konkretisering och en lokal förankring i kommunerna.
En förändring och förbättring av familjehemsvården
som ger direkt effekt för barnen är i huvudsak ett
kommunalt ansvar. Enligt motionärerna bör kommunerna
därför åläggas att upprätta lokala planer för
inriktningen av familjehemsvården.

Kartläggning av familjehemsvårdens
utveckling

Revisorernas förslag

Revisorerna föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som anförs i avsnitt
2.2 om en kartläggning av familjehemsvårdens
utveckling.

I sin granskningsrapport framhöll revisorerna att
det är angeläget att en noggrann kartläggning görs
av den utveckling som pågår inom familjehems-vården.
Enligt revisorerna är det en förutsättning för att
stödja en positiv utveckling på området liksom för
att kunna motarbeta negativa utvecklingstendenser.

Revisorerna konstaterade att familjehemsvården
förändras över tid. Samtidigt som antalet barn
placerade hos släkt och övrigt nätverk ökar sker det
en långsam professionalisering av den del av vården
som äger rum i främmande hem. Som exempel härpå
nämner revisorerna tillväxten av privata
organisationer som säljer förstärkt familjehemsvård
till socialtjänsten. Förstärkt familjehemsvård
innebär att en organisation sluter avtal med
familjehem om att de skall tillhandahålla en eller
flera platser för organisationens räkning.
Organisationens verksamhet består i att rekrytera,
utreda och arvodera familjehem samt att stödja
familjehemsföräldrarna under pågående vård. Antalet
familjehemsföräldrar som har ett uppdrag med
anställningslika former ökar sannolikt för
familjehemsvård i både privat och kommunal regi,
anförs det. De berörda aktörerna har enligt
rapporten bristfälliga kunskaper om de regler som
gäller för socialtjänstens möjligheter att köpa
förstärkt familjehemsvård. Det förekommer att
socialtjänsten, i strid mot gällande bestämmelser,
tecknar avtal om förstärkt familjehemsvård med ett
företag men underlåter att sluta något parallellt
avtal med respektive familjehem.
Enligt revisorerna har granskningen visat att
kunskapen är dålig när det gäller hur långt
utvecklingen av familjehemsvården har gått och vad
det innebär för de barn som placeras.

Socialstyrelsen anförde i sitt remissvar att
skillnaden mellan ett familjehem och ett hem för
vård eller boende (HVB) i praktiken kan vara mycket
liten samt att tydliga kriterier bör utarbetas för
att kunna skilja vårdformerna åt. Revisorerna
instämmer i Socialstyrelsens synpunkter.
Revisorerna ansluter sig även till förslaget från
Föreningen Socionomer inom Familjehemsvården (FSF)
om att det bör utredas om länsstyrelserna skall ha
ett tillsynsansvar för de organisationer som säljer
förstärkt familjehemsvård.
Revisorerna anser därmed att regeringen bör ta
initiativ till en ordentlig kartläggning av landets
familjehem, att regeringen bör ta initiativ till att
kriterier utarbetas som klargör vad som är
familjehem och vilka krav som kan ställas på ett HVB
för att skilja det från ett familjehem, att
regeringen bör ta initiativ till att en kartläggning
genomförs av de avtal som socialtjänsten tecknat med
organisationer som säljer förstärkt familjehemsvård
samt att regeringen bör överväga om länsstyrelserna
skall ha ett tillsynsansvar för de organisationer
som säljer förstärkt familjehemsvård.

Motion

I motion So9 av Ingrid Burman m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande om tillståndskrav för förstärkt
familjehemsvård (yrkande 4). Motionärerna anser att
det skall krävas tillstånd motsvarande vad som
gäller för ett HVB för att få driva s.k. förstärkt
familjehemsvård. Ett sådant krav skulle bl.a.
underlätta en särskiljning mellan HVB-vård,
familjehemsvård och förstärkt familjehemsvård.

Stöd till kommunernas arbete med att
rekrytera familjehem

Revisorernas förslag

Revisorerna föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som anförs i avsnitt
2.3 om stöd till kommunernas arbete med att
rekrytera familjehem.

Revisorernas rapport har visat att det finns en
brist på familjehem i kommunerna. Detta medför bl.a.
att barn får bo kvar hos sina föräldrar trots att
detta bedömts olämpligt, att socialtjänsten tvingas
placera barn i institutionsvård samt att för många
barn placeras i samma familjehem.

Revisorernas granskning har visat att det har
blivit svårare att rekrytera nya familjehem, främst
beroende på samhällsförändringar och på att
familjehemsuppdraget är mer krävande nu än tidigare.
Revisorerna påpekade också att många av de familjer
som under lång tid fungerat som familjehem av
åldersskäl snart kommer att behöva ersättas av yngre
familjer.
Landets största kommuner har enligt revisorerna en
väl utvecklad organisation för att arbeta
långsiktigt med att rekrytera familjehem. Små
kommuner har inte samma förutsättningar för
långsiktigt rekryteringsarbete eftersom behovet av
nya familjehem uppstår så pass sällan i mindre
kommuner. Revisorerna bedömde att antalet nya
familjehem skulle kunna öka med ett utvecklat
samarbete mellan kommunerna.
I rapporten drog revisorerna slutsatsen att det
krävs bättre information till landets familjer om
vad ett familjehemsuppdrag innebär. Vidare krävs att
det blir mer attraktivt att åta sig ett sådant
uppdrag. Enligt revisorernas undersökning handlar
det därvid inte i första hand om att höja den
ekonomiska ersättningen utan om att underlätta
familjehemmens insatser genom olika former av
avlastning och stöd.
Socialstyrelsen har i sitt remissvar avstyrkt
förslaget om en statlig satsning med hänvisning till
att rekryteringsarbetet bedrivs bäst på lokal nivå.
Revisorerna delar denna uppfattning men anser att de
lokala rekryteringsinsatserna med fördel kan
kombineras med ett statligt initiativ.
Revisorerna anser att regeringen bör ta initiativ
till en satsning som underlättar kommunernas arbete
med att rekrytera fler familjehem. En sådan satsning
bör bl.a. syfta till att öka allmänhetens kunskaper
om vad det innebär att vara familjehem. Vidare är
det viktigt att ett regionalt samarbete rörande
rekrytering av familjehem kommer till stånd mellan
landets kommuner.

Motion

I motion So8 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd) begärs ett
tillkännagivande om en landsomfattande kampanj kring
familjehemsvården (yrkande 4). Kampanjen bör
genomföras i syfte att informera om och öka
rekryteringen till familjehemsvården.

Stöd till metodutveckling

Revisorernas förslag

Revisorerna föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som anförs i avsnitt
2.5 om stöd till metodutvecklingen av
socialtjänstens arbete med familjehemsvård.

Revisorernas rapport har visat att kommunernas
socialtjänst har svårt att leva upp till de krav som
statsmakterna formulerat för socialtjänstens arbete
med familjehemsvården. Det har dock skett vissa
förbättringar sedan 1991, då revisorernas förra
granskning av familjehemsvården avslutades.

Enligt revisorerna finns det några få metoder som
utvecklats särskilt för socialtjänstens arbete med
familjehemsvård. Vid utredningar av familjer inför
ett familjehemsuppdrag dominerar olika varianter av
den s.k. Kälvestensmetoden. Metoden upplevs delvis
som ålderdomlig, och någon egentlig systematisk
utvärdering av modellen har aldrig gjorts.
Socialstyrelsen utvecklade under åren 1995–2000
den s.k. Dartingtonmodellen som kan användas för att
följa barns utveckling inom sju centrala
livsområden. Utvecklingsarbetet fortsatte därefter i
projektet Barns Behov i Centrum, vars syfte är att
den utvecklade modellen även skall kunna användas
vid anmälan, förhandsgranskning och utredning.
Socialstyrelsens egen utvärdering har visat att den
första delen av utvecklingsarbetet har fått goda
omdömen av dem som provat den. Revisorernas
granskning visar att två tredjedelar av dem som
arbetar med familjehemsvård inom socialtjänsten
känner till Socialstyrelsens utvecklingsarbete men
att enbart två av tio socialtjänstenheter
regelmässigt använder en strukturerad metod för att
följa upp placerade barns utveckling.
Revisorerna anför att barn som placeras i
familjehem är mycket utsatta samtidigt som insynen i
vad som sker i familjehemmen är dålig. Den utredning
som föregår en familjehemsplacering är därför
central för att skydda barn och för att kunna matcha
barns behov med familjehemmens resurser. Revisorerna
anser det viktigt att undersöka om de metoder som
används för att utreda familjehem fullgör sitt
syfte.
Socialstyrelsen har i sitt remissvar angett att
målet med projektet Barns Behov i Centrum är att
utveckla ett enhetligt system för den sociala barna-
vården som alla kommuner på sikt kan få tillgång
till. Projektet beräknas vara klart under 2004.
Revisorerna anser att den föreslagna strategin för
familjehemsvårdens utveckling skall innefatta dels
en plan för hur de dokumentations- och
uppföljningsinstrument Socialstyrelsen utvecklat och
utvecklar för socialtjänstens barnavårdsarbete skall
föras ut till socialtjänsten, dels en utvärdering av
de metoder som används för att utreda och utbilda
blivande familjehem.

Motioner

I motion So8 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd) begärs ett
tillkännagivande om metodutveckling rörande
stödfamiljer, kontaktpersoner, nätverksarbete och
gruppverksamheter (yrkande 1). Familjehemsplacering
får betecknas som en förhållandevis drastisk åtgärd.
Genom metodutveckling även av förebyggande och
stödjande insatser kan enligt motionärerna behovet
av familjehemsvård minskas något. I motionen begärs
vidare ett tillkännagivande om utbildning av
föräldrar i blivande familjehem (yrkande 3). I
anslutning till att olika metoder för utbildning av
familjehem utvärderas bör enligt motionärernas
mening även utbildningskrav fastställas för
verksamheten. Kraven bör utarbetas i samarbete med
Svenska Kommunförbundet, anförs det.

I motion So9 av Ingrid Burman m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande om att bl.a. metodutvecklingen av
familjehemsvården skall ha ett klass- och
könsperspektiv och ett etniskt perspektiv samt utgå
från FN:s barnkonvention (yrkande 6 delvis).

Forskning om familjehemsvård

Revisorernas förslag

Revisorerna föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som anförs i avsnitt
2.6 om forskning rörande familjehemsvård.

I rapporten anges att systematiska studier om
familjehemsvårdens resultat historiskt sett varit
ovanliga. Under senare år har det, främst vid
Centrum för utvärdering av socialt arbete vid
Socialstyrelsen, börjat publiceras undersökningar om
vårdresultaten. Enligt rapporten har forskningen
hittills haft svårt att visa att familjehemsvård
generellt sett ger några positiva effekter för de
barn som placeras. Däremot har forskningen visat att
det finns stora problem inom familjehemsvården.

I rapporten ansåg revisorerna att det är oroande
att kunskapen om familjehemsvårdens effekter
fortfarande är så dålig. Revisorerna framhöll att
familjehemsvård, om den genomförs på rätt sätt, är
en värdefull socialpolitisk insats som staten bör
värna om.
Revisorerna anser att det i den föreslagna
strategin för familjehemsvårdens utveckling bör ingå
en satsning på forskning som bygger upp kunskap om
familjehemsvårdens effekter. Det är viktigt att
undersöka vad det är som gör att familjehemsvård
lyckas och vad det är som gör att vården inte
lyckas.

Motion

I motion So9 av Ingrid Burman m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande om att bl.a. forskningen kring
familjehemsvården skall ha ett klass- och
könsperspektiv och ett etniskt perspektiv samt utgå
från FN:s barnkonvention (yrkande 6 delvis).

Skärpt statlig tillsyn

Revisorernas förslag

Revisorerna föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som anförs i avsnitt
2.7 om skärpt statlig tillsyn.

Revisorernas granskning har visat att statliga
tillsynsmyndigheter (Socialstyrelsen och
länsstyrelserna) sedan mitten av 1990-talet inte
ägnat sig åt att i någon större utsträckning
kontrollera hur socialtjänsten sköter
familjehemsvården. De tillsynsinsatser som
länsstyrelserna genomför är främst individbaserade
och initieras huvudsakligen av en anmälan.
Revisorernas förra granskning i början på 1990-talet
ledde bl.a. till en omfattande tillsynsinsats från
landets länsstyrelser under åren 1993–1994. Enligt
revisorernas bedömning har länsstyrelserna sedan
dess inte gjort någon generell kontroll av hur
familjehemsvården hanteras i kommunerna.

Enligt rapporten finns det starka skäl för att en
liknande tillsynsinsats genomförs igen. Genom att
inom ramen för en verksamhetstillsyn granska
omhändertagna barns akter och socialtjänstens
arbetsmetoder i olika kommuner är det möjligt att
dra slutsatser om hur vården utvecklas regionalt och
nationellt. Enligt revisorerna är den kunskapen
central för arbetet med att utveckla
familjehemsvården.
Revisorerna anser att det som en del i den
föreslagna strategin för familjehemsvårdens
utveckling bör ingå att ta ställning till hur
länsstyrelsernas kontinuerliga tillsyn av
familjehemsvården skall kunna förstärkas samt att
regeringen bör ge Socialstyrelsen och
länsstyrelserna i uppdrag att gemensamt genomföra en
rikstäckande verksamhetstillsyn av socialtjänstens
insatser inom familjehemsvården. Resultatet av en
sådan tillsynsinsats bör utgöra en grund för
utarbetandet av en nationell strategi för
familjehemsvården.

Bakgrund och tidigare behandling,
m.m.

Enligt 6 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) skall
socialnämnden sörja för att den som behöver vårdas
eller bo i ett annat hem än det egna tas emot i ett
familjehem eller i ett hem för vård eller boende.

Av 3 kap. 1 § socialtjänstförordningen (2001:937)
framgår bl.a. att med hem för vård eller boende
avses ett hem inom socialtjänsten som tar emot
enskilda för vård eller behandling i förening med
ett boende. Om ett sådant hem drivs av ett bolag, en
förening, en samfällighet, en stiftelse eller en
enskild individ krävs dessutom att verksamheten
bedrivs yrkesmässigt. I 5 § samma kapitel stadgas
att det vid varje hem för vård eller boende skall
finnas en person med lämplig utbildning som förestår
verksamheten samt sådan personal som i övrigt behövs
för en ändamålsenlig verksamhet.
Med familjehem avses enligt 3 kap. 2 §
socialtjänstförordningen ett enskilt hem som på
uppdrag av socialnämnden tar emot barn för
stadigvarande vård och fostran eller vuxna för vård
och omvårdnad och vars verksamhet inte bedrivs
yrkesmässigt.

I anslutning till Riksdagens revisorers förra
granskning av familjehemsvården i början på 1990-
talet lämnade revisorerna ett förslag till
riksdagen. Socialutskottet behandlade förslaget i
betänkande 1992/93:SoU4. Utskottet anförde bl.a. att
familjehemsvården är en viktig resurs i det sociala
arbetet. I flertalet fall är vård i familjehem
överlägsen vård i institution på grund av den nära
anknytningen till vuxna ersättare för de biologiska
föräldrarna och den känslomässiga relation som
uppstår mellan dem och det placerade barnet. Även
kontinuiteten i relationer är ett grundläggande
motiv till att familjehem många gånger är att
föredra framför andra vårdformer. Vårdformen är
också den ekonomiskt mest fördelaktiga. Utskottet
konstaterade dock att kommunerna hade svårigheter
att rekrytera kvalificerade familjehem, särskilt för
tonåringar. Orsakerna härtill var enligt
revisorernas rapport flera. Familjehemsföräldrarna
fick inte den utbildning som de behöver för att
kunna fullgöra sitt uppdrag och möta de ökade krav
som ställs på dem. Även socialtjänstens stöd och
handledning till familjehemsföräldrarna var
bristfälliga. Utskottet ansåg att åtgärder behövdes
för att utveckla och stärka familjehemsvården, bl.a.
genom utbildning, stöd och handledning till
familjehemsföräldrarna. Utskottet anförde att
regeringen borde ta del av revisorernas överväganden
och förslag och återkomma till riksdagen i frågan.
Riksdagen beslutade enligt utskottets förslag (rskr.
1992/93:16–17).

Regeringen uppdrog 1993 åt Socialstyrelsen att
utveckla och stärka familjehemsvården. Uppdraget
resulterade i tre rapporter. Länsstyrelserna fick
regeringens uppdrag att kartlägga familjehemsvården
i sina län. Socialstyrelsen sammanställde
iakttagelserna i en rapport som publicerades 1995.

Utskottet har under föregående mandatperiod (senast
i det av riksdagen godkända betänkandet
2001/02:SoU11) årligen behandlat motioner om
familjehemsvård, bl.a. om bristen på familjehem samt
om bättre utbildning, stöd och ekonomiska villkor
för familjehemsföräldrarna. Samtliga motioner har
avstyrkts, främst med hänvisning till pågående
arbete.

Av Socialstyrelsens rapport Insatser för barn och
unga 2001 (Statistik – Socialtjänst 2002:7) framgår
att drygt 14 000 barn och unga var föremål för
heldygnsinsats den 1 november 2001, varav knappt 10
000 med stöd av socialtjänstlagen och ca 4 000
enligt LVU. Tre fjärdedelar av dem som vårdades
enligt socialtjänstlagen och två tredjedelar av de
LVU-vårdade barnen var placerade i familjehem.
Ungefär 18 500 barn och unga var någon gång under
2001 föremål för heldygnsinsats.

Enligt Svenska Kommunförbundets beräkningar finns
det ca 8 000 familjehem i landet. Bland dessa finns
allt från familjer som tar emot ett barn för en
tillfällig placering till familjer som under många
år har ett eller flera barn placerade i sitt hem.
Familjehemmen är uppdragstagare och inte anställda
av kommunerna.

Svenska Kommunförbundet lämnar sedan länge förslag
och rekommendationer avseende arvoden och
omkostnadsersättningar till familjehemmen. Dessa
följs med få undantag av alla landets kommuner.
Hittills har arvodet knutits till prisbasbeloppet,
vilket inneburit att arvodena inte har ökat i takt
med löneutvecklingen i jämförbara vårdyrken. Enligt
förbundet har detta bidragit till svårigheterna att
rekrytera familjehem. Förbundet har därför beslutat
om ett nytt beräkningssätt av arvodena fr.o.m. 2003.
Beräkningssättet innebär att eftersläpningen rättas
till genom att arvodena höjs med 20 % fr.o.m. den 1
januari 2003. Därefter skall en årlig omräkning ske
med den senast kända genomsnittliga lönehöjningen
inom olika vård- och omsorgsyrken.

I budgetpropositionen för 2003 (utg.omr. 9 s. 118
f.) anförs bl.a. att socialtjänstens insatser i
betydligt högre utsträckning än i dag bör vara
baserade på kunskap och beprövad erfarenhet. Ytterst
är det en fråga om rättvisa och rättssäkerhet för de
mest utsatta i vårt samhälle. Enligt regeringen
måste kunskapen om verksamma metoder och effekterna
av dessa utvecklas. Socialstyrelsen har därför fått
i uppdrag att ge nationellt stöd till
kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten. Sammanlagt
50 miljoner kronor har avsatts för detta ändamål för
åren 2001–2003. Socialstyrelsen har under 2002
påbörjat ett antal delprojekt inom ramen för detta
stöd. Det handlar bl.a. om stöd till forskning,
försök med systematisk koppling mellan
socialtjänsten, lärosäten och forskning, utveckling
av organisation och ledarskap samt utveckling av
instrument för att bedöma brukarnas behov och
insatsernas effekt. Socialstyrelsens
utvecklingsprojekt Barns Behov i Centrum ingår som
en del i programmet.

Sedan flera år pågår samverkan mellan
länsstyrelserna och Socialstyrelsen i frågor som rör
tillsyn över socialtjänsten. Syftet är att förstärka
den sociala tillsynen. Socialstyrelsen har under
senare år givits flera regeringsuppdrag med detta
syfte. Ett nationellt program för social tillsyn har
tagits fram. Regeringen har givit Socialstyrelsen
och länsstyrelserna i uppdrag att genomföra
programmet med målet att utveckla samverkan mellan
Socialstyrelsens nationella tillsyn och
länsstyrelsernas regionala tilllsyn.

Tillsynsutredningen har i uppdrag att utreda hur den
statliga tillsynen kan göras till ett tydligare och
effektivare förvaltningspolitiskt instrument som
bättre bidrar till kontrollen och genomförandet av
demokratiskt fattade beslut (dir. 2000:62).
Utredningen har avlämnat delbetänkandet Statlig
tillsyn – granskning på medborgarnas uppdrag (SOU
2002:14), vari bl.a. en kartläggning görs av den
statliga tillsynen och de problem som förekommer.
(Begreppet statlig tillsyn omfattar enligt
utredningen all tillsyn som beslutats av staten,
oavsett om den genomförs av statliga myndigheter
eller uppdragits åt t.ex. kommuner.) I den andra
delen av uppdraget skall utredaren lämna förslag
till hur den statliga tillsynen kan göras tydligare
och effektivare. Regeringen avser att lämna
tilläggsdirektiv för den delen av uppdraget. I
avvaktan härpå skall utredaren medverka till att
sprida och utbyta erfarenheterna från sitt arbete i
form av seminarier och informationsmöten,
huvudsakligen i samarbete med berörda
tillsynsmyndigheter (dir. 2002:84).

Enligt lagrådsremissen Stärkt skydd för barn i
utsatta situationer m.m., som beslutades den 19
december 2002, (s. 101 f.) anser regeringen att det
bör tillkallas en utredning med uppgift att
genomföra en samlad analys av den sociala barn- och
ungdomsvården samt presentera förslag till en
nationell handlingsplan för att bättre kunna
utnyttja befintliga resurser. Viktiga frågor att
utreda som underlag för en sådan plan är enligt
lagrådsremissen barn- och ungdomsvårdens inriktning
och arbetsmetoder, organisation och
arbetsfördelning, kvalitet, kunskapsuppbyggnad,
kompetens samt rättssäkerhet. I lagrådsremissen
nämns Riksdagens revisorers här aktuella rapport
2001/02:16 om familjehemsvården, bl.a. förslaget att
utarbeta en strategi för familjehemsvårdens
fortsatta utveckling.

I remissen föreslås ett antal
lagstiftningsåtgärder i syfte att stärka skyddet för
barn i utsatta situationer. Bland annat föreslås
ändringar i lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga (LVU) för att stärka
barnperspektivet i lagen. Vad som är bäst för den
unge skall vara avgörande vid alla beslut enligt
lagen, den unges inställning skall klarläggas och
hänsyn tas till den unges vilja med beaktande av
hans eller hennes ålder och mognad. En ny
bestämmelse föreslås med innebörd att när ett barn
varit placerat i familjehem i tre år skall
socialnämnden överväga om det är till barnets bästa
att vårdnaden överflyttas till
familjehemsföräldrarna. I lagrådsremissen aviseras
också ändringar i socialtjänstförordningen i syfte
att understryka socialnämndens ansvar för att noga
följa vården av barn enligt socialtjänstlagen och
LVU.
Lagrådsremissen tar även upp behovet av förstärkt
tillsyn av hem för vård eller boende (HVB) (s. 95
f.). Regeringen anför i remissen att tillsynen över
verksamheter som vårdar barn och ungdomar bör
utvecklas och förstärkas ytterligare. Tillsynens
roll och funktion bör behandlas inom ramen för den
utredning som regeringen anser bör göras kring den
sociala barn- och ungdomsvården.

Riksrevisionsverket (RRV) har granskat den
platsbrist som funnits sedan år 1999 vid de
särskilda ungdomshemmen inom Statens
institutionsstyrelse, SiS, samt lämnat förslag som
syftar till att lösa platsbristen (RRV 2002:13). RRV
ser bl.a. behov av olika åtgärder i syfte att minska
inflödet till SiS och framhåller i det sammanhanget
vikten av att det finns tillräckliga resurser i
skola, skolhälsovård, barnomsorg och socialtjänst
för att skapa möjligheter att tidigt upptäcka
problem. RRV menar också att om ungdomarnas
vårdbehov skall vara utgångspunkt för vård och
organisering kräver detta nya incitament så att
formerna för samverkan mellan berörda aktörer
förändras. Det behövs mer långsiktiga lösningar och
mål inom barn- och ungdomsvården för att skapa
förutsättningar för en vård av hög kvalitet, anförs
det.

Brottsförebyggande rådet, Socialstyrelsen och
Statens institutionsstyrelse har haft regeringens
uppdrag att följa upp och utvärdera 1999 års
påföljdsreform för unga lagöverträdare. Uppdraget
redovisades hösten 2002. Fyra delrapporter
sammanfattas i rapporten Unga lagöverträdare. När
det gäller överlämnande till vård inom
socialtjänsten pekar myndigheterna bl.a. på behovet
av tydliga och välgrundade vårdplaner från
socialtjänsten samt av uppföljning och utvärdering
av insatserna.

En särskild utredare har fått i uppdrag att följa
upp och vidareutveckla 1999 års påföljdsreform
såvitt avser unga lagöverträdare (dir. 2002:95).
Utredaren skall bl.a. göra en översyn av
påföljdssystemet och lämna förslag till hur detta
kan vidareutvecklas och förbättras. I uppdraget
ingår att pröva om ytterligare åtgärder kan vidtas
för att förstärka och utveckla påföljden
överlämnande till vård inom socialtjänsten samt
förtydliga socialtjänstens ansvar för vård och
åtgärder beträffande unga lagöverträdare. Uppdraget
skall redovisas senast vid utgången av september
2004.

Utskottets ställningstagande

Riksdagens revisorer har vid sin granskning
konstaterat att det fortfarande föreligger stora
problem i familjehemsvården. Brister har framkommit
när det gäller barnavårdsutredningarna, utbildningen
och stödet till familjerna, uppföljningen av
vårdinsatserna, tillsynen av familjehemmen,
forskningen på området samt rekryteringen av nya
familjehem. Utskottet delar revisorernas uppfattning
att familjehemsvård, om den genomförs på rätt sätt,
är en värdefull socialpolitisk insats. I flertalet
fall är familjehemsvård överlägsen vård i
institution. Utskottet, som ser allvarligt på de
brister som förekommer, instämmer därför med
revisorerna om att det finns skäl för staten att ta
ett ökat ansvar för familjehemsvårdens utveckling.
Utskottet ställer sig bakom revisorernas förslag,
såvitt nu är i fråga.

Regeringen har emellertid nyligen i en
lagrådsremiss om stärkt skydd för barn i utsatta
situationer m.m. tillkännagivit sin avsikt att
tillkalla en utredning med uppgift att genomföra en
samlad analys av den sociala barn- och ungdomsvården
samt presentera förslag till en nationell
handlingsplan för att bättre kunna utnyttja
befintliga resurser. Som underlag för en sådan plan
bör bl.a. utredas frågor som barn- och
ungdomsvårdens inriktning och arbetsmetoder,
organisation och arbetsfördelning, kvalitet,
kunskapsuppbyggnad, kompetens samt rättssäkerhet.
Enligt uppgift kommer regeringen under innevarande
vecka att fatta beslut om att lämna en proposition
till riksdagen.
Utskottet anser att utredningens uppdrag bör vara
så heltäckande som möjligt. Utredningens uppdrag bör
därför också uttryckligen omfatta de olika frågor
som Riksdagens revisorer påtalar som brister inom
familjehemsvården, nämligen följande. Utskottet
anser att utredningen skall få i uppdrag att
utarbeta en strategi för familjehemsvårdens
långsiktiga utveckling. Det bör vidare göras en
noggrann kartläggning av den utveckling som pågår på
området, bl.a. mot en ökad professionalisering av
familjehemsvården. I sammanhanget är en kartläggning
av de avtal som socialtjänsten tecknat med
organisationer som säljer förstärkt familjehemsvård
önskvärd. Utskottet anser vidare att det bör
övervägas om länsstyrelserna skall ha ett
tillsynsansvar för de organisationer som säljer
förstärkt familjehemsvård. Utskottet delar också
revisorernas och Socialstyrelsens uppfattning att
kriterier bör utarbetas som klargör skillnaderna
mellan ett familjehem och ett hem för vård eller
boende. Utskottet ser också positivt på en satsning
för att underlätta för kommunerna att rekrytera fler
familjehem. En sådan satsning bör bl.a. syfta till
att öka allmänhetens kunskaper om vad det innebär
att ta ett sådant uppdrag. Utskottet vill i
sammanhanget framhålla vikten av att satsningen
genomförs i nära samarbete med kommunerna. Ett
regionalt samarbete mellan kommuner för rekrytering
av familjehem är också angeläget. Utskottet vill
framhålla vikten av att en plan utarbetas för hur de
dokumentations- och uppföljningsinstrument
Socialstyrelsen utvecklat och fortfarande utvecklar
för socialtjänstens barnavårdsarbete skall föras ut
till socialtjänsten. Vidare bör en utvärdering ske
av de metoder som används för att utreda och utbilda
blivande familjehem. En satsning på forskning om
familjehemsvårdens effekter vore enligt utskottets
mening också önskvärd. Slutligen delar utskottet
även revisorernas uppfattning när det gäller
tillsynen av familjehemsvården. Socialstyrelsen och
länsstyrelserna bör få i uppdrag att gemensamt
genomföra en rikstäckande verksamhetstillsyn av
socialtjänstens insater inom familjehemsvården. Det
bör även övervägas hur länsstyrelsernas
kontinuerliga tillsyn av familjehemsvården skall
kunna förstärkas. Utskottet vill dock i detta
sammanhang erinra om Tillsynsutredningens uppdrag på
området.
Utskottet delar bedömningen i motion So9 (v)
yrkandena 1 och 2 om att utredningen av
familjehemsvården bör ske ur ett barnperspektiv samt
om att arbetet även bör omfatta de s.k. jourhemmen.
Motion So8 (kd) yrkandena 2 och 4 får anses
tillgodosedd med det anförda. För övrigt anser
utskottet att utredningsarbetet bör bedrivas
skyndsamt.
Vad utskottet nu anfört om utredningens uppdrag
bör riksdagen, med delvis bifall dels till
revisorernas förslag, såvitt nu är i fråga, dels
till motionerna So8 (kd) yrkandena 2 och 4 och So9
(v) yrkandena 1 och 2, som sin mening ge regeringen
till känna.
Utskottet utgår från att direktiven för den
kommande utredningen om den sociala barn- och
ungdomsvården, utöver vad utskottet anfört ovan,
utformas på ett sådant sätt att de frågor som tas
upp i motionerna So8 (kd) yrkandena 1 och 3 och So9
(v) yrkandena 3–4 och 6 också kommer att belysas.
Motionerna får anses i huvudsak tillgodosedda.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttrande.

Statlig tillsyn

av Cristina Husmark Pehrsson, Carl-Axel Johansson
och Magdalena Andersson (alla m).

Vi erinrar om att vi tidigare har uttalat att vi
anser att länsstyrelsernas och Socialstyrelsens
tillsynsverksamheter bör bilda en statlig oberoende
tillsynsmyndighet som handhar tillsynen inom hela
vård- och socialtjänstområdet. En sådan lösning
skulle kunna avhjälpa problemen med Socialstyrelsens
i dag dubbla roller och den otydliga gränsdragningen
mellan Socialstyrelsens och länsstyrelsernas
verksamheter. Tillsynsmyndighetens uppgifter skall
vara att ackreditera nya vård- och omsorgsgivare,
att kvalitetssäkra vård och omsorg samt att
genomföra regelbunden medicinsk revision och
övergripande tillsyn. Den skall också vara den
instans dit allmänheten kan vända sig med klagomål.
Vi vill betona att tillsyn skall ske på lika
villkor, oavsett om verksamheten bedrivs i privat
eller offentlig regi. (Se våra reservationer i t.ex.
betänkandena 2000/01:SoU18 s. 108 och 2001/02:SoU12
s. 50.)

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Riksdagens revisorers förslag

2002/03:RR8:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad Riksdagens revisorer anfört i avsnitt
2.1 om en nationell strategi för
familjehemsvårdens utveckling.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad Riksdagens revisorer anfört i avsnitt
2.2 om en kartläggning av familjehemsvårdens
utveckling.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad Riksdagens revisorer anfört i avsnitt
2.3 om stöd till kommunernas arbete med att
rekrytera familjehem.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad Riksdagens revisorer anfört i avsnitt
2.5 om stöd till metodutvecklingen av
socialtjänstens arbete med familjehemsvård.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad Riksdagens revisorer anfört i avsnitt
2.6 om forskning rörande familjehemsvård.

7. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad
Riksdagens revisorer anfört i
avsnitt 2.7 om skärpt statlig
tillsyn.

Följdmotioner

2002/03:So8 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om metodutveckling
rörande stödfamiljer, kontaktpersoner,
nätverksarbete och gruppverksamheter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
nationell strategi för hela den sociala barn- och
ungdomsvården.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utbildning av
föräldrar i blivande familjehem.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en landsomfattande
kampanj kring familjehemsvården.

2002/03:So9 av Ingrid Burman m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att FN:s
barnkonvention skall utgöra grunden för
utarbetandet av nationella strategier för
familjehemsvården.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att jourhemmen
skall inkluderas i utarbetandet av nationella
strategier för familjehemsvården.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kommunala planer.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tillståndskrav för
förstärkt familjehemsvård.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att forskningen
och metodutvecklingen av familjehemsvården skall
ha ett klass- och könsperspektiv och ett etniskt
perspektiv samt utgå från FN:s barnkonvention.