Skatteutskottets betänkande
2002/03:SKU7
Allmänna motioner om inkomstbeskattning
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet motioner som väckts under den
allmänna motionstiden i oktober år 2002. I motionerna finns förslag
som berör skatteskalan för förvärvsinkomster, avdraget för resor till
och från arbetet, avdraget för arbetsrum i bostaden, avdraget för
ökade levnadskostnader vid dubbel bosättning, värderingen av förmån av
fri bil, skattefriheten för viss plockning av bär, svamp och kottar
och beskattningen av hobbybiodling. I motionerna finns vidare förslag
om en skattereduktion på 50 % för hushållstjänster, en höjning av
avdraget för premier för pensionsförsäkringar, avdrag för gåvor till
olika former av ideell verksamhet, en skattebefrielse för uthyrning av
privatbostad, etc. Också skatteeffekter som kan uppkomma när en
reseersättning betalas till deltagarna i debattprogram etc. behandlas.
Utskottet avstyrker samtliga motioner.
I betänkandet finns 14 reservationer och 3 särskilda yttranden.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Skatteskala, grundavdrag, m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sk210, 2002/03:Sk214,
2002/03:Sk283, 2002/03:Sk290, 2002/03:Sk294, 2002/03:Sk342,
2002/03:Sk399, 2002/03:Sk417 yrkandena 12 och 13, 2002/03:Sf332
yrkande 22, 2002/03:Sf376 yrkande 3, 2002/03:So19 yrkande 17,
2002/03:Kr297 yrkandena 15-17, 2002/03:N207 yrkande 2, 2002/03:N395
yrkande 8, 2002/03:A241 yrkande 4, 2002/03:A314 yrkande 7 och
2002/03:A316 yrkande 6.
Reservation 1 (m)
Reservation 2 (fp)
Reservation 3 (kd)
Reservation 4 (v)
2. Grundavdrag för barns ränteinkomster
Riksdagen avslår motion 2002/03:Sk220.
3. Beskattningen av barnpension
Riksdagen avslår motion 2002/03:So516 yrkande 2.
Reservation 5 (mp)
4. Resor till och från arbetet och i tjänsten
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sk254 yrkande 3,
2002/03:Sk359, 2002/03:Sk371 yrkandena 1 och 2, 2002/03:Sk380,
2002/03:Sk382 yrkande 5, 2002/03:N265 yrkande 5, 2002/03:N266 yrkande
8, 2002/03:N267 yrkande 9, 2002/03:N345 yrkandena 18 och 19 och
2002/03:A241 yrkande 20.
Reservation 6 (fp)
5. Glesbygdsavdrag
Riksdagen avslår motion 2002/03:N272.
6. Resor vid vissa uppdrag
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sk300 och 2002/03:Kr335
yrkande 3.
7. Arbetsrum i bostaden
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sk221, 2002/03:Sk321
och 2002/03:Sk396 yrkandena 1 och 2.
Reservation 7 (m)
8. Bilförmån
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sk304 yrkandena 1-3 och
2002/03:A366 yrkande 13.
9. Dubbel bosättning
Riksdagen avslår motion 2002/03:Sk235.
10. Pensionsförsäkring
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Fi287 yrkande 17,
2002/03:Sk205 och 2002/03:Sk378.
11. Förmånstagare till pensionsförsäkring
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sk256 och
2002/03:Sk323.
12. Hushållstjänster
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sk208 yrkandena 1-3,
2002/03:Sk231, 2002/03:Sk264, 2002/03:Sk275, 2002/03:Sk280,
2002/03:Sk351, 2002/03:Sk382 yrkande 6, 2002/03:Sk383 yrkande 15,
2002/03:Sk402, 2002/03:Sf291 yrkande 19, 2002/03:Sf332 yrkande 29,
2002/03:Sf335 yrkande 9, 2002/03:Sf376 yrkande 5, 2002/03:Sf380
yrkande 16, 2002/03:N227 yrkande 10, 2002/03:N392 yrkande 3,
2002/03:N395 yrkande 12 i denna del, 2002/03:A241 yrkande 5,
2002/03:A242 yrkande 18 och 2002/03:A315 yrkande 5.
Reservation 8 (m, fp, kd, c)
13. Förmån av fria hemtjänster
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sk343 och 2002/03:N395
yrkande 12 i denna del.
Reservation 9 (kd)
14. Persondatorer
Riksdagen avslår motion 2002/03:T463 yrkande 4.
15. Biodling
Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ421 yrkande 1.
16. Bärplockning
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sk237 och
2002/03:Sk336.
17. Gåvor till ideell verksamhet
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sk232, 2002/03:Sk255,
2002/03:Sk270 yrkandena 1-3, 2002/03:Sk279, 2002/03:Sk340 yrkandena 1
och 2, 2002/03:Sk348 yrkande 1, 2002/03:U207 yrkandena 3 och 4,
2002/03:U294 yrkande 10, 2002/03:Kr366 yrkande 2 och 2002/03:Ub367
yrkande 2.
Reservation 10 (fp)
Reservation 11 (kd)
18. Universiteten och externa finansiärer
Riksdagen avslår motion 2002/03:Ub367 yrkande 3.
Reservation 12 (m)
19. Allmännyttiga ideella föreningar
Riksdagen avslår motion 2002/03:Sk310.
20. Hälsovård
Riksdagen avslår motion 2002/03:Sk257 yrkande 1.
21. Ersättning vid ideell skada
Riksdagen avslår motion 2002/03:Sk334.
22. Idrottskonto
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr266 yrkande 10,
2002/03:Kr335 yrkande 4 och 2002/03:Kr368 yrkande 7.
Reservation 13 (fp, kd, c)
23. Musikinstrument
Riksdagen avslår motion 2002/03:Sk369.
24. Uthyrning av privatbostad
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sk376, 2002/03:Ub487
yrkande 6, 2002/03:N305 yrkande 3, 2002/03:Bo216 yrkande 1,
2002/03:Bo238 yrkande 5, 2002/03:Bo290 yrkande 3 och 2002/03:Bo291
yrkande 10.
Reservation 14 (m, fp, kd)
25. Hyresgästers självförvaltning
Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo291 yrkande 21.
26. Öresundsregionen
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sk241 och
2002/03:Sk406.
Stockholm den 4 mars 2003
På skatteutskottets vägnar
Arne Kjörnsberg
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Arne Kjörnsberg (s), Anna
Grönlund (fp), Lennart Hedquist (m), Per Erik Granström (s), Per
Landgren (kd), Per-Olof Svensson (s), Anne-Marie Pålsson (m), Lennart
Axelsson (s), Roger Karlsson (c), Inger Nordlander (s), Catharina
Bråkenhielm (s), Barbro Feltzing (mp), Fredrik Olovsson (s), Björn
Hamilton (m), Anne-Marie Ekström (fp), Per Rosengren (v) och Bo
Bernhardsson (s).
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
Riksdagen har under höstens behandling av statsbudgeten för år 2003
ställt sig bakom de förslag om förändringar på skatteområdet som lagts
fram i budgetpropositionen och i en motion av Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Härvid avstyrktes de förslag som
Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet liberalerna lagt fram i sina respektive budgetalternativ
för år 2003 (prop. 2002/03:1 Förslag till statsbudget, finansplan
m.m., bet. 2002/03:FiU1).
I detta betänkande behandlar utskottet de motionsyrkanden angående
inkomstbeskattningen som väckts under den allmänna motionstiden hösten
2002, men som inte behandlats i anslutning till höstens
budgetberedning. Vidare behandlas ett motionsyrkande som väckts med
anledning av skrivelse 2002/03:30 Uppföljning av den Nationella
handlingsplanen för äldrepolitiken. Motionsyrkandena återges i
bilagan.
Utskottets överväganden
Skatteskala, grundavdrag, m.m.
Utskottets förslag i korthet.
Riksdagen avslår de förslag om ändringar i skatteskala, grundavdrag,
m.m. som läggs fram i motioner från Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna. Riksdagen avslår även
Vänsterpartiets förslag om en översyn av skatteskalans utformning och
en översyn av skattelättnaden för utländska nyckelpersoner.
Jämför reservationerna 1 (m), 2 (fp), 3 (kd) och 4 (v). Jämför
särskilt yttrande 1 (c).
Motioner
I ett antal motioner framställs yrkanden till stöd för de förslag som
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och
Kristdemokraterna lagt fram i anslutning till sina budgetförslag för
år 2003. Även Centerpartiet har redovisat ett samlat förslag till
utformning av inkomstbeskattningen i anslutning till sitt
budgetförslag för år 2003.
I motionerna från Moderata samlingspartiet framhålls betydelsen av de
olika förslag till skattesänkningar som lagts fram i höstens
budgetalternativ. Motionärerna nämner bl.a. förslagen om en höjning av
grundavdraget till 50 000 kr, en höjning av gränsen för uttag av
statlig inkomstskatt, ett slopande av det andra steget i den statliga
inkomstskatteskalan och en på sikt slopad statlig inkomstskatt.
Motionärerna tar även upp betydelsen av att ett förvärvsavdrag införs
och att förmögenhetsskatten slopas. I motion Sk417 yrkandena 12 och 13
av Lennart Hedquist m.fl. (m) framhålls vikten av sänkta skatter för
Sveriges möjlighet att ha en individbeskattning som är internationellt
konkurrenskraftig och i motion Sf332 yrkande 22 av Sten Tolgfors m.fl.
(m) framhålls betydelsen av sänkta skatter för låg- och
medelinkomsttagarna. I motion Kr297 yrkandena 15-17 av Kent Olsson
m.fl. (m) anför motionärerna att sänkta skatter skulle öka de enskilda
medborgarnas möjlighet att bidra till idrottsföreningarnas verksamhet
och minska risken för att idrottsstjärnor flyttar ut. I motionerna
A314 yrkande 7 av Anders G Högmark m.fl. (m) och A316 yrkande 6 av
Anders G Högmark m.fl. (m) anförs att förutsättningarna för en öppen
arbetsmarknad med tillträde för alla skulle förbättras och att sänkta
skatter är nödvändiga både för att enskilda människor skall ha råd att
arbeta mindre och för att de skall tycka att arbete är lönsamt.
Motionsyrkanden med en liknande inriktning framställs i motionerna
Sk210 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Sk214 av Rolf Gunnarsson
(m), Sk283 av Karin Enström (m), Sk399 av Peter Danielsson och Lars
Lindblad (m), N207 yrkande 2 av Sten Tolgfors (m) och motion So19
yrkande 17 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m).
I motionerna A241 yrkande 4 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) och Sf376
yrkande 3 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) anförs att skattesystemet bör
ta hänsyn till den extra försörjningsbörda och lägre bärkraft som
föräldrar har, och motionärerna begär ett tillkännagivande om att
framtida ökningar av det generella barnstödet bör utformas som en
skattereduktion.
I motion N395 yrkande 8 av Alf Svensson m.fl. (kd) föreslås att
riksdagen begär ett förslag som innebär sänkt statlig inkomstskatt, en
höjning av grundavdraget, ett förvärvsavdrag, en skattereduktion för
låginkomsttagare, en skattereduktion för hushållstjänster, en sänkning
av gränsen för reseavdrag, etc.
I motion Sk290 av Gudrun Schyman m.fl. (v) föreslår motionärerna ett
tillkännagivande om att en översyn bör genomföras i syfte att ersätta
det nuvarande varierade grundavdraget med ett relativt högt, generellt
grundavdrag som börjar avtrappas först på en nivå som motsvarar
brytpunkten för det andra steget i den statliga inkomstskatteskalan.
Härvid bör den återstående avdragsrätten för 25 % av den allmänna
pensionsavgiften avskaffas. I motion Sk294 av Marie Engström m.fl. (v)
anförs att skattelättnaden för utländska nyckelpersoner utgör ett
avsteg från likformigheten i inkomstbeskattningen, att gränsdragningen
kring skattelättnaden kan vara svår att göra och att
Forskarskattenämnden har fått många fler ansökningar än man förutsatte
när reglerna antogs. Mot denna bakgrund begärs ett tillkännagivande om
att en utvärdering av skattelättnaden för utländska nyckelpersoner bör
genomföras.
Slutligen begärs i motion Sk342 av Jeppe Johnsson m.fl. (m, fp) ett
tillkännagivande om att den statliga inkomstskatten på arbete bör
sänkas och på sikt avskaffas för att inte hindra en fortsatt ekonomisk
tillväxt.
Utskottets ställningstagande
Inkomstbeskattningen har i dag en utformning som stämmer
förhållandevis väl överens med den skatteskala som beslutades under
skattereformen och som därefter kompletterades med ett sista steg som
en fördelningspolitisk korrigering. Flertalet skattskyldiga betalar
endast kommunal inkomstskatt och för grupper med högre inkomster
tillkommer en statlig inkomstskatt på 20 % respektive 25 %.
Det finns enligt utskottets mening anledning att erinra om att
skatteskalan under de år som följde på krisåren i början av 1990-talet
avvek väsentligt från vad som gäller i dag. De kraftansträngningar som
krävdes för att sanera de stora budgetunderskott som krisen genererade
hade bl.a. lett till ett gradvis sänkt grundavdrag och till att
löntagarna i stigande grad belastades med egenavgifter. Egenavgifterna
innebär en särskilt tung belastning för låg- och medelinkomsttagarna
eftersom de är avdragsgilla.
Sedan krisen avvärjts har ett stort arbete lagts ner på att återställa
skatteskalan. En skattereduktion för låg- och medelinkomsttagare
infördes inkomståret 1999, och inkomståret 2000 påbörjades en
genomgripande reformering av inkomstbeskattningen som syftar till att
eliminera effekterna av egenavgiften. Kostnaden för denna reform
beräknas uppgå till ca 50 miljarder kronor. Tre steg har tagits
inkomståren 2000, 2001 och 2002, och detta är bakgrunden till att de
kombinerade skatte- och avgiftsnivåerna i skatteskalan nu kan sägas
åter närma sig det mål som uppställdes under skattereformen. I
reformen ingår också justeringar av skiktgränserna så att andelen
skattskyldiga som betalar statlig inkomstskatt begränsas. Reformen
gynnar särskilt låg- och medelinkomsttagarna eftersom egenavgiften
drabbar dem särskilt hårt.
Som nämnts innebar krisåren också att grundavdraget gradvis
urholkades. I budgeten för inkomståret 2001 presenterade regeringen en
strategi för en grön skatteväxling som innebär att höjda skatter på
energi och miljöskadliga utsläpp finansierar en sänkning av skatten på
främst arbete. Den gröna skatteväxlingen gjorde det möjligt att
påbörja en återställning av grundavdraget. Detta höjdes inkomståret
2001 med 1 200 kr, och höjningen avsåg även det särskilda grundavdrag
som utgår till pensionärer. Det höjda grundavdraget kostnadsberäknades
till 2,8 miljarder kronor. Inför inkomståret 2002 genomfördes
ytterligare en grön skatteväxling och finansierade en höjning av
grundavdraget och pensionärernas särskilda grundavdrag med 1 000 kr.
Den särskilda skattereduktionen för låg- och medelinkomsttagare
utvidgades så att den även gäller för pensionärer. Samtidigt fattades
beslut om att infoga den särskilda skattereduktionen för låg- och
medelinkomsttagare i grundavdraget fr.o.m. inkomståret 2003.
Också inför inkomståret 2003 har riksdagen fattat beslut om en
skatteväxling med höjda skatter på energi och miljöskadliga utsläpp.
Skatteväxlingen har en omfattning på 3 miljarder kronor och
finansierar återigen en höjning av grundavdraget. Höjningen har i år
inriktats på låg- och medelinkomsttagarna och används för en
förstärkning och utvidgning av området med förhöjt grundavdrag. Också
vid de lägsta inkomstnivåerna genomförs en förstärkning. Resultatet är
att grundavdraget i år börjar vid 16 400 kr, ökar till maximalt 25 900
kr vid inkomster mellan 104 900 och 120 200 och sedan avtrappas ner
till 11 400 kr vid inkomster över 264 300 kr. Genom att området med
förhöjt grundavdrag utvidgats uppåt har det också varit möjligt att
uppnå en sänkning av marginaleffekterna i vissa inkomstskikt.
När det gäller de olika förslagen om förändringar i
inkomstskatteskalan har dessa en varierande inriktning. Kraftiga
allmänna sänkningar av inkomstskatten föreslås från flera håll, och
det uttalade målet är att detta skall finansieras genom en minskning
av statens och kommunernas ansvar på olika områden. Var och en skall
få behålla mer av sin lön och skall på detta sätt kunna klara sig
själv.
Enligt utskottets mening innebär detta synsätt ett delvis
underkännande av den gemensamma sektorn och betydelsen av de
kollektiva lösningar som i dag framstår som självklara för de allra
flesta. Tillgång till sjukvård, skolor, polis, högre utbildning m.m.
tas i dag för given eftersom finansiering sker via skattsedeln. Dagens
skattefinansiering innebär en dubbel omfördelning. Skatteskalan är
anpassad till individens förmåga att bidra till de gemensamma
kostnaderna, och de skattefinansierade tjänsterna och förmånerna
fördelas i princip efter behov. En kraftig neddragning av den
skattefinansierade gemensamma sektorn skulle därför innebära en
kraftig försämring för många grupper, och utskottet är inte övertygat
om att de alternativ som skall träda i stället verkligen skulle vara
tillgängliga för alla. Utskottet är inte berett att tillstyrka
förslagen om kraftiga sänkningar av inkomstskatten.
När det gäller frågan om en översyn av inkomstskatteskalan i syfte att
komma till rätta med olika marginaleffekter och att ytterligare
överväga dess fördelningspolitiska utformning framgår det av vad
utskottet redan anfört att förändringar i inkomstskatteskalan måste
utgöra en integrerad del i de överväganden som varje år görs i
anslutning till budgetberedningen. Större förändringar är kostsamma
och kan inte göras utan tillgång till en god och samlad information om
det ekonomiska utrymme som står till förfogande.
I sammanhanget kan nämnas att det återstår att genomföra ett sista
steg i den reformering av inkomstskatteskalan som påbörjades
inkomståret 2000. Av höstens budgetärende framgår att regeringen avser
att föreslå att det fjärde och sista steget genomförs under
mandatperioden om det statsfinansiella läget tillåter detta.
Enligt utskottets mening finns det mot denna bakgrund inte någon
anledning att nu initiera en allmän översyn av inkomstskatteskalan,
utan överväganden om olika förbättringar bör på sedvanligt sätt göras
av regeringen i anslutning till budgetberedningen. Utskottet avstyrker
därmed förslaget om en översyn av inkomstskatteskalan.
När det gäller undantaget för utländska nyckelpersoner innebär detta
att högt kvalificerade utländska nyckelpersoner som arbetar
tillfälligt i Sverige skall kunna få vissa skattelättnader efter
beslut av Forskarskattenämnden. Undantaget har tillkommit sedan våra
grannländer infört liknande lagstiftning och syftar till att eliminera
risken för att Sverige framstår som mindre konkurrenskraftigt när
internationella företag väljer land för en ny etablering. När
expertskatten infördes inkom ett stort antal ansökningar vilket
medförde att handläggningstiden inledningsvis var relativt lång. För
att minska handläggningstiden har nämnden härefter tillförts
ytterligare resurser.
Undantaget för utländska nyckelpersoner har ifrågasatts av
Skattebasutredningen i betänkandet Våra skatter? (SOU 2002:47).
Utredningen anser att skattelättnaderna kan slopas alternativt
kraftigt begränsas och att Sverige både inom EU och i det nordiska
samarbetet bör driva frågan om att avskaffa expertskatterna.
Regeringen har beslutat remissbehandla betänkandet. Remisstiden löper
ut den 31 maj 2003.
Utskottet utgår ifrån att regeringen vid sina fortsatta överväganden
med anledning av Skattebasutredningens förslag kommer att behandla
bl.a. frågor om expertskattens utformning och därvid uppmärksamma de
frågeställningar som motionärerna tar upp. Med hänsyn härtill finns
det enligt utskottets mening inte något behov av ett tillkännagivande
till regeringen i syfte att få till stånd en översyn av dessa regler.
Utskottet avstyrker därför motion Sk294.
Utskottet har under höstens behandling av förslaget till utgiftsramar
och inkomstberäkning för budgetåret 2003 avstyrkt de förslag till
inriktning av skattepolitiken som lagts fram av Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet
liberalerna i det sammanhanget. Utskottet har inte ändrat uppfattning
i dessa frågor och avstyrker därför även de nu aktuella
motionsyrkandena.
Grundavdrag för barns ränteinkomster
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslaget om ett grundavdrag för barns
ränteinkomster.
Gällande regler
Ränteinkomster skall tas upp i inkomstslaget kapital. Banker m.fl.
behöver emellertid inte lämna kontrolluppgift beträffande räntor som
understiger 100 kr per person och år. Sådana småräntor är enligt 8
kap. 8 § inkomstskattelagen (1999:1229) skattefria om de sammanlagt
inte uppgår till 500 kr.
Motion
I motion Sk220 av Birgitta Carlsson och Birgitta Sellén (c) anför
motionärerna att skatten på ränteinkomster minskar barns och ungdomars
intresse för att spara och de föreslår ett grundavdrag för barns
ränteinkomster om 2 000 kr i syfte att stimulera barn och ungdomar att
skaffa ett sparkapital att ta till vid oförutsedda utgifter. Riksdagen
bör hos regeringen begära ett förslag om ett sådant grundavdrag.
Utskottets ställningstagande
Före 1990 års skattereform var det vanligt att föräldrar förde över
kapital till sina barn av skatteskäl. Barnen hade en lägre skattesats
och var dessutom berättigade till ett grundavdrag som kunde kvittas
mot ränteinkomsten. Skattereformen syftade bl.a. till att eliminera
den här formen av vardaglig skatteplanering genom att göra
beskattningen mer likformig. Kapitalinkomsterna sammanfördes i ett
inkomstslag och fick en proportionell skattesats. Möjligheten att få
grundavdrag från inkomst av kapital slopades. Ett då gällande särskilt
sparavdrag slopades också. Resultatet blev en så långt möjligt
likformig beskattning av kapitalinkomster.
Enligt utskottets mening finns det goda skäl att upprätthålla
skattereformens princip om en likformig beskattning av
kapitalinkomster. Utskottet är inte berett att på nytt införa ett
grundavdrag för denna typ av inkomster och avstyrker därför motion
Sk220.
Beskattningen av barnpension
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslaget om ändrade skatteregler för barnpensioner.
Jämför reservation 5 (mp).
Motion
I motion So516 yrkande 2 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) anförs att
beskattningen av barnpension medför att barn med en avliden förälder
får en högre inkomstskatt än andra barn vid sommarjobb. Motionärerna
föreslår att riksdagen begär att regeringen lägger fram ett förslag
som innebär att en inkomst av sommarjobb inte blir hårdare beskattad
på grund av barnpension.
Utskottets ställningstagande
De problem som beskattningen av barnpension gav upphov till vid
sommarjobb uppmärksammades i samband att med skattereformen beslutades
våren 1990 och skatteutskottet föreslog då ett tillkännagivande till
regeringen om att det slopade grundavdraget för kapitalinkomster och
den lägre beskattningen av förvärvsinkomster borde göra det möjligt
att åstadkomma en rimlig lösning på detta problem, genom att helt
eller delvis undanta barnpension från beskattningen. Riksdagen biföll
utskottets förslag (1998/99:SkU30). Regeringen återkom härefter med
ett förslag om reducerad skatteplikt för barnpension som antogs under
hösten 1990 (prop. 1990/91:54, bet. 1990/91:SkU12).
De regler som infördes på skatteutskottets initiativ innebär att
barnpension bara skall tas upp till beskattning till den del pensionen
för varje månad överstiger en tolftedel av 40 % av prisbasbeloppet
eller, vid pension efter båda föräldrarna, 80 % av prisbasbeloppet.
Detta gäller också efterlevandelivränta enligt annan författning till
den del livräntan enligt 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring
medfört minskning av en sådan del av barnpensionen som inte skall tas
upp.
Enligt utskottets mening har skattepliktsregeln för barnpension fått
sin nuvarande utformning bl.a. därför att särskild hänsyn tagits till
de av motionärerna framhållna problemen. Utskottet anser att den
nuvarande lösningen utgör en rimlig avvägning i denna del och är inte
berett att tillstyrka motionärernas förslag om ändring av reglerna.
Utskottet avstyrker motion So516 yrkande 2.
Resor till och från arbetet och i tjänsten
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsförslagen om höjda milavdrag för bilar och
motorcyklar och förslagen om att resor för att hämta och lämna barn på
dagis skall beaktas när rätten avdraget för resa till och från arbetet
bestäms.
Riksdagen avslår också förslagen om en sänkning av gränsbeloppet på
7 000 kr för arbetsresor och om olika former av differentieringar av
detta belopp.
Riksdagen avslår slutligen förslagen om en skattebefrielse för förmån
av fria resor med kollektiva färdmedel.
Jämför reservation 6 (fp).
Gällande regler, m.m.
Riksdagen höjde avdraget resor med egen bil mellan bostad och
arbetsplats och i tjänsten från 13 kr per mil till 15 kr per mil
fr.o.m. 1999 års taxering. Samtidigt höjdes gränsen för avdrag för
kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats från 6 000 kr till
7 000 kr per år (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:FiU1). Vid 2002 års
taxering höjdes avdraget för resor med bil mellan bostad och arbete
från 15 kr till 16 kr per mil (prop. 2000/01:1, bet. 2000/01:FiU1).
Avdrag för kostnad för resa mellan bostad och arbetsplats inkluderar
inte eventuell omväg eller tidsförlust när barn hämtas eller lämnas på
vägen. En sådan kostnad anses utgöra en ej avdragsgill levnadskostnad.
För motorcykel medges avdrag med 8 kr per mil.
Motioner
I motion 2002/03:Sk380 av Jarl Lander m.fl. (s) föreslår motionärerna
ett tillkännagivande om att gränsbeloppet för arbetsresor bör sänkas
och subventioner till anställda för kollektivt resande skattebefrias i
syfte att stimulera ett ökat kollektivt resande.
I flera motioner framställs yrkanden om att hämtning och lämning av
barn på dagis skall beaktas då rätten till avdrag för resor till och
från arbetet bedöms. Yrkanden med denna inriktning finns i motionerna
Sk382 yrkande 5 av Lars Leijonborg m.fl. (fp), A241 yrkande 20 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp), Sk254 yrkande 3 av Hans Backman (fp), N265
yrkande 5 av Runar Patriksson och Anita Brodén (fp), N266 yrkande 8 av
Helena Bargholtz (fp) och N267 yrkande 9 av Yvonne Ångström m.fl.
(fp). I de båda sistnämnda motionerna föreslås också att bilavdraget
skall följa prisutvecklingen.
I motion Sk371 av Johnny Gylling (kd) föreslås att gränsbeloppet
proportioneras så att det blir lägre för den som inte kan arbeta
heltid på grund av arbetsoförmåga (yrkande 1). Vidare föreslås att
milavdraget för motorcykel höjs från nuvarande 8 kr per mil till 70 %
av milavdraget för bil. Motionären anför bl.a. att en motorcykel
släpper ut mindre koldioxid, skapar mindre trängsel i trafiken och tar
mindre plats att parkera (yrkande 2).
I motion Sk359 av Peter Pedersen (v) föreslås att riksdagen skall
begära en allsidig utredning av konsekvenserna av en höjning av
reseavdraget från 16 kr per mil till exempelvis 20 kr per mil och av
en regional differentiering av gränsbeloppet för arbetsresor.
I motion N345 av Maud Olofsson m.fl. (c) föreslås att reseavdraget
höjs till 20 kr per mil och får omfatta resor till och från barnomsorg
(yrkande 18). Vidare föreslås att gränsbeloppet skall kunna delas upp
på årets tolv månader för att öka möjligheten för säsongsarbetare att
kunna ta del av reseavdrag (yrkande 19).
Utskottets ställningstagande
När riksdagen under hösten 1997 behandlade frågan om en uppjustering
av det avdragsgilla beloppet för resor med egen bil hade detta legat
på 13 kr sedan 1993. Ökade rörliga kostnader, bl.a. för bensin, gav då
anledning till en uppjustering av avdraget. Eftersom den nya nivån
borde bestå under flera år bestämdes uppjusteringen till 2 kr. Med
hänsyn till statsfinanserna och för att ge åtgärden en
tillfredsställande fördelningsprofil höjdes samtidigt gränsen för
avdragsgilla kostnader för resor till och från arbetet från 6 000 kr
till 7 000 kr. Härigenom fick åtgärden en inriktning mot dem med
förhållandevis långa avstånd mellan bostaden och arbetsplatsen.
Härefter har det avdragsgilla beloppet för resor med bil mellan bostad
och arbete, m.m. höjts från 15 kr till 16 kr per mil för att på det
sättet stimulera rörligheten på arbetsmarknaden.
Utskottet har vid höstens budgetberedning tagit ställning till en rad
förändringar i skattereglerna som bl.a. innebär en ökad
miljörelatering av skattesystemet och sänkta inkomstskatter för stora
grupper. Härvid har utskottet avstyrkt ett förslag om en höjning av
milavdragen och en sänkning av gränsbeloppet för resor till och från
arbetet som en del i ställningstagandet till de olika budgetalternativ
som behandlades. Utskottet har inte ändrat inställning i denna del och
är därför inte heller nu berett att tillstyrka att milavdragen höjs
eller att gränsbeloppet sänks.
När det gäller förslagen om att gränsbeloppet skall proportioneras,
regionaliseras eller fördelas på månad anser utskottet att sådana
förändringar skulle leda till att de förenklingsvinster som
gränsbeloppet medför i stor utsträckning skulle gå förlorade.
Utskottet är inte berett att tillstyrka dessa förslag.
När det gäller förslagen om en möjlighet att räkna in den extra tiden
för att lämna barn på dagis finns det enligt utskottets mening skäl
att hålla gränsdragningen kring dagens avdragsrätt för resor till och
från arbetet så enkel och lättillämpad som möjligt. Att låta
skattemyndigheterna beakta resan för inlämning och hämtning av barn på
dagis när tidsvinsten beräknas skulle komplicera de bedömningar som
måste göras i dessa fall. Härtill kommer att fördelningspolitiska
invändningar kan riktas mot åtgärder som innebär att endast vissa
barnfamiljer erbjuds en avdragsrätt för en del av sina
levnadskostnader. Om syftet är att förbättra barnfamiljernas
ekonomiska situation bör andra lösningar användas, t.ex. förbättringar
av de olika stöd som i dag går direkt till barnfamiljerna.
En skattebefrielse för subventioner till anställda som använder
kollektiva färdmedel skulle enligt utskottets mening bl.a. ge upphov
till gränsdragnings- och tillämpningsproblem. Utskottet är inte berett
att tillstyrka en sådan skattebefrielse.
Utskottet avstyrker med det anförda de aktuella motionsyrkandena.
Glesbygdsavdrag
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslaget om ett glesbygdsavdrag.
Motion
I motion 2002/03:N272 av Erling Wälivaara (kd) anför motionären att
reella förutsättningar måste skapas för befolkningen att bo kvar i
glesbygden om hela landet skall leva och motionären begär ett
tillkännagivande om att en utredning bör tillsättas i syfte att utröna
om det är möjligt att på något sätt kompensera boende i glesbygden,
t.ex. genom införande av ett särskilt glesbygdsavdrag.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening bör skattereglerna så långt möjligt utformas
generellt för hela landet och i första hand andra medel än
skattereglerna användas för att åstadkomma en regional utjämning.
Utskottet avstyrker motion N272.
Resor vid vissa uppdrag
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslagen om ett tillkännagivande till regeringen med
anledning av de beskattningseffekter som kan uppkomma för deltagare i
debatter, m.m.
Riksdagen avslår också ett motionsyrkande om att idrottsdomare skall
anses ha sitt tjänsteställe i hemmet.
Jämför särskilt yttrande 2 (m, fp, kd, c).
Bakgrund
Avdrag för kostnad för reor till och från arbetet medges endast till
den del kostnaden överstiger ett gränsbelopp om 7 000 kr. Särskilda
regler om avdrag för kostnaden för den första resan när en anställning
tillträds och den sista resan när en anställning lämnas infördes den 1
april 1994 (prop. 1994/95:90). Skillnaden i avdragsrätt i förhållande
till vanliga arbetsresor hade av många uppfattats som orättvis. På
samma sätt som för övriga arbetsresor gäller att inställelseresorna
omfattas av gränsbeloppet på 7 000 kr.
I betänkandet Förmåner och ökade levnadskostnader (SOU 1999:94) har
föreslagits dels att förmån av inställelseresa inte skall tas upp som
intäkt av tjänst, dels att gränsbeloppet på 7 000 kr inte skall gälla
för inställelseresor vid kortvariga uppdrag.
Motioner
I motion 2002/03:Sk300 av Henrik S Järrel (m) tar motionären upp de
skatteffekter som uppkommer för den som inbjuds att medverka vid en
intervju eller debatt hos t.ex. Sveriges Television. Om
programföretaget bekostar en flyg- eller tågresa skall ersättningen
eller förmånen tas upp som intäkt och ett motsvarande avdrag göras.
Avdragsgränsen på 7 000 kr lägger dock hinder i vägen för många, och
de blir i praktiken beskattade för sin kostnadsersättning. Dessutom
måste programföretaget betala arbetsgivaravgifter på den medverkandes
resekostnadsersättning. Motionären begär ett tillkännagivande om att
regeringen bör lägga fram ett förslag som innebär att dessa
beskattningseffekter undviks.
I motion 2002/03:Kr335 av Birgitta Sellén m.fl. (c) yrkande 3 tas
idrottsdomarnas situation upp. Motionärerna anför att det är ett
problem för domarna att resorna till och från en match inte ses som
tjänsteresor utan som arbetsresor. Härigenom går domarna miste om
möjligheten att få traktamente och reseersättning, med motsvarande
skattemässiga behandling. Motionärerna begär ett tillkännagivande om
att en översyn bör genomföras för att slå fast att hemmet skall räknas
som tjänsteställe för domarkåren.
Utskottets ställningstagande
Utredningen om avdrag för ökade levnadskostnader m.m. har i sitt
betänkande Förmåner och ökade levnadskostnader uppmärksammat att det
kan uppkomma oönskade beskattningskonsekvenser i samband med att
resekostnadsersättning lämnas för en inställelseresa vid ett
kortvarigt uppdrag och har i betänkandet föreslagit en lösning som
innebär att denna typ av kostnadsersättningar skall undantas från
skatteplikt och att avdrag för motsvarande kostnader medges utan
hänsyn till gränsbeloppet på 7 000 kr. Utredningens förslag har
remissbehandlats och är nu föremål för överväganden i
Regeringskansliet.
Regeringen har i januari 2003 aviserat att en proposition som
behandlar frågor om förmåner och ökade levnadskostnader kommer att
avlämnas till riksdagen i maj 2003. Enligt vad utskottet inhämtat är
avsikten att frågan om beskattning av kostnadsersättningar i samband
med deltagande i debatter och liknande skall behandlas i det
sammanhanget.
Enligt utskottets mening bör de förslag och överväganden som
regeringen avser att redovisa i den aviserade propositionen nu
avvaktas. Utskottet avstyrker därför motion Sk300.
Även idrottsdomarna omfattas av de förslag till lösning som
utredningen lagt fram, även om utredningen inte ansett att det är en
framkomlig väg att låta hemmet utgöra tjänsteställe i dessa fall.
Utskottet anser att regeringens överväganden bör avvaktas också i
denna del och avstyrker därför även motion Kr335.
Arbetsrum i bostaden
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslagen om ändrade regler för avdrag för kostnad
för arbetsrum i bostaden i samband med distansarbete.
Jämför reservation 7 (m).
Bakgrund
Praxis är mycket restriktiv när det gäller avdrag för anställds
kostnad för arbetsrum i den egna bostaden. Avdrag medges inte om
arbetsrummet även kan användas som bostadsrum.
Näringsidkare medges ett schablonavdrag för arbete i hemmet om arbete
i bostaden utförts minst 800 timmar under beskattningsåret. Om arbetet
utförts i bostad på egen fastighet uppgår avdraget till 2 000 kr och
annars till 4 000 kr. Distansutredningen föreslog i SOU 1998:115 att
motsvarande schablonavdrag skulle medges vid distansarbete i hemmet.
Motioner
I motion 2002/03:Sk321 av Marietta de Pourbaix-Lundin och Tomas
Högström (m) begär motionärerna ett tillkännagivande om att den praxis
som utvecklats beträffande rätten till skatteavdrag för arbetsrum i
hemmet måste anpassas till rådande förhållanden på arbetsmarknaden,
där fler och fler fasta arbetsplatser ersätts med distansarbete. De
anför att skattelagstiftningen annars riskerar att kraftigt motverka
en dynamisk och i övrigt önskvärd utveckling.
I motion 2002/03:Sk396 av Peter Pedersen (v) yrkandena 1 och 2 begär
motionären en översyn som belyser hur reglerna om avdrag för arbetsrum
i bostaden tolkas och tillämpas och hur de påverkar möjligheten till
distansarbete från hemmet. Om reglerna inte kan ändras bör man enligt
vad som anförs i motionen i stället överväga att helt avskaffa
möjligheten till avdrag för eget arbetsrum.
I motion 2002/03:Sk221 av Rigmor Stenmark (c) begärs ett
tillkännagivande om att möjligheten att göra avdrag för kostnader för
arbetsrum i hemmet måste ses över i syfte att möjliggöra nya
arbetstillfällen, där bl.a. informationstekniken är ett medel.
Utskottets ställningstagande
Utskottet kan konstatera att frågan om särskilda regler för avdrag vid
distansarbete har utretts av Distansutredningen, som i betänkande SOU
1998:115 föreslagit att det införs en möjlighet till schablonavdrag
för kostnad för arbetsrum i hemmet vid distansarbete. Utredningens
förslag är föremål för överväganden inom Regeringskansliet.
Enligt utskottets mening bör resultatet av regeringens överväganden
avvaktas. Utskottet avstyrker motionerna Sk221, Sk321 och Sk396.
Bilförmån
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslagen om ändrade regler för värderingen av
bilförmån och ett förslag om ett tillkännagivande om
förmånsbeskattningens allmänna utformning.
Bakgrund
Värdet av förmån av fri bil exklusive drivmedel beräknas med hjälp av
det nybilspris som Riksskatteverket fastställt för bilmodellen,
anskaffningskostnaden för eventuell extrautrustning, aktuellt
prisbasbelopp och statslåneräntan. Under inkomståret 2002 uppgår t.ex.
förmånsvärdet för en bil med ett nybilspris på 200 000 kr till 36 700
kr. Detta förmånsvärde kan delas upp i en fast del på 11 370 kr (30 %
av prisbasbeloppet), en ränte- och prisberoende del på 7 410 kr (75 %
av statslåneräntan gånger nybilspriset) och en prisberoende del på 18
000 kr (9 % av nybilspriset). Särskilda regler gäller för dyrare
bilar, och för äldre bilar finns en spärregel som gör att nybilspriset
inklusive extrautrustning inte får understiga en viss nivå.
Värdet av en bilförmån kan justeras uppåt eller nedåt enligt olika
regler. Dessa gäller t.ex. om bilen använts under del av år, som
arbetsredskap, i taxinäring, i betydande omfattning i tjänsten, under
semester etc.
Värdet av förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel beräknas till
marknadsvärdet multiplicerat med 1,2 av den mängd drivmedel som kan
antas ha förbrukats för förmånsbilens totala körsträcka under den tid
den skattskyldige varit skattskyldig för bilförmånen. Om den
skattskyldige gör sannolikt att den mängd drivmedel som han har
förbrukat vid privat körning är lägre, skall marknadsvärdet för
drivmedelsförmånen sättas ned i motsvarande mån.
Motioner
I motion 2002/03:Sk304 av Ragnwi Marcelind (kd) yrkandena 1-3 begärs
en översyn av beskattningen av bilförmån. Motionären föreslår att
anskaffningsvärdet och inte nybilsvärdet skall läggas till grund för
värderingen, att gränsdragningen mellan tjänsteresa och privat
användning görs tydligare och att förmånsvärdet fördelas mellan
företaget och den anställde med ledning av antalet körda mil.
I motion 2002/03:A366 av Margareta Andersson m.fl. (c) yrkande 13
anförs att många av de löneförmåner som finns i dag är speciellt
riktade mot män och att en av de vanligaste formerna av löneförmån är
tillgång till tjänstebil. De begär ett tillkännagivande om att
skattereglerna bör vara utformade på ett sätt som förbättrar kvinnors
möjligheter att ta del av löneförmåner.
Utskottets ställningstagande
Den nuvarande förhållandevis starka schabloniseringen vid värdering av
bilförmån tillkom 1987 och var en följd av att de tidigare reglerna
föranlett problem. Reglerna hade givit upphov till ett inte obetydligt
antal tvister, och de kunde av kontrollskäl inte heller tillämpas på
avsett sätt. De regler som tillkom 1987 utsattes så småningom för
kritik, bl.a. på den grunden att schabloniseringen skapade en alltför
kraftig stimulans till privat körning. Den 1 januari 1997 delades
därför beskattningen upp i en förmån av privat nyttjande av bil och en
förmån av fritt drivmedel. Drivmedelsförmånen utgår från bilens totala
körsträcka men innehåller en möjlighet för den skattskyldige att
reducera förmånen genom styrkt tjänstekörning.
Enligt utskottets mening syftar de nuvarande reglerna och den praxis
som gäller på området till att upprätthålla en förhållandevis
schabloniserad beskattning för att på det sättet få enkla och
lättillämpade regler. Utskottet är medvetet om att önskemålet om en ur
miljösynpunkt mer rimlig utformning har fört med sig att reglerna
blivit mer komplicerade att tillämpa för dem som har förmån av fritt
drivmedel men anser att reglerna trots allt måste anses utgöra en
rimlig kompromiss i sammanhanget. Utskottet är inte berett att frångå
de grundläggande principer för beskattningen av bilförmån som de
nuvarande reglerna är ett uttryck för.
När det gäller gränsdragningen mellan privat körning och
tjänstekörning är det enligt utskottets mening ofrånkomligt att denna
i sista hand måste vara beroende av en tillämpning av allmänna
principer på omständigheterna i ett enskilt fall. Frågan om att införa
en definition av vad som skall anses utgöra en tjänsteresa har dock
övervägts av Utredningen om avdrag för ökade levnadskostnader, och
utredningen föreslår i sitt betänkande bl.a. att en uttrycklig
definition av tjänsteresa skall införas i inkomstskattelagen. Frågan
övervägs för närvarande i Regeringskansliet.
Vad slutligen gäller frågan om skattereglernas mer allmänna utformning
bör det enligt utskottets mening vara ett mål att skattereglerna så
långt möjligt förhåller sig neutrala i olika hänseenden, och utskottet
har därför också regelmässigt ställt sig avvisande till förslag om att
skattereglerna skall användas i olika stimulanssyften. Det
grundläggande syftet med reglerna om beskattning av bilförmån och
andra förmåner är t.ex. att upprätthålla neutraliteten gentemot andra
ersättningsformer så att uppkomsten av skattemotiverade förmåner
undviks.
Med det anförda avstyrker utskottet de aktuella motionsyrkandena.
Dubbel bosättning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett förslag om att reglerna om avdrag för ökade
levnadskostnader i samband med dubbel bosättning bör övervägas som en
del i en strategi för ökad sysselsättning.
Bakgrund
Av 12 kap. 19-21 §§ inkomstskattelagen framgår att ökade
levnadskostnader skall dras av om den skattskyldige på grund av sitt
arbete flyttat till en ny bostadsort, om en bostad för den
skattskyldige, dennes make, sambo eller familj behållits på den
tidigare bostadsorten och sådan dubbel bosättning är skälig på grund
av makens eller sambons förvärvsverksamhet, svårigheter att skaffa en
fast bostad på arbetsorten, eller någon annan särskild omständighet.
Kostnaderna får dras av under längst tre år för gifta och sambor och
längst ett år för övriga skattskyldiga. Avdrag medges dock för längre
tid om anställningens natur eller andra särskilda skäl talar för det.
Motion
I motion 2002/03:Sk235 av Raimo Pärssinen och Sinikka Bohlin (s)
anför motionärerna att tillämpningen av reglerna om avdrag för dubbel
bosättning motverkar rörligheten i arbetskraften, och de begär ett
tillkännagivande om att reglerna bör övervägas i en samlad strategi
för att år 2004 uppnå målet om 80 % sysselsättning i gruppen 20-64 år.
Utskottets ställningstagande
Skatteutskottet har vid sin behandling av en v-motion om en utvidgning
av avdraget för ökade levnadskostnader under våren 2000 anfört bl.a.
följande.
Den fråga som motionärerna tar upp har numera behandlats utförligt av
Utredningen om avdrag för ökade levnadskostnader i betänkandet
Förmåner och ökade levnadskostnader (SOU 1999:94). Utredningen
konstaterar - i likhet med motionärerna - att beslutet att slopa
tvåårsgränsen för avdrag för ökade levnadskostnader vid tillfälligt
arbete väcker frågan om en motsvarande åtgärd när det gäller avdraget
för ökade levnadskostnader vid dubbel bosättning. Efter en genomgång
av motiven för de båda avdragen finner utredningen att det finns
avgörande skillnader mellan avdragen och att dessa kan sammanfattas
med att avdraget vid tillfälligt arbete har sin grund i den
skattskyldiges anställningsförhållanden under det att avdraget vid
dubbel bosättning motiveras av den skattskyldiges bostads- och
familjeförhållanden. När det gäller avdraget vid tillfälligt arbete
gör knytningen till arbetsförhållandena att det finns en naturlig
slutpunkt för avdragsrätten även sedan två-årsgränsen slopats.
Avdragsrätten kvarstår bara så länge arbetet är kortvarigt. Någon
motsvarande spärr finns emellertid inte när det gäller avdraget vid
dubbel bosättning, och utredningen anser att en dubbel bosättning som
pågår under längre tid snarast är att betrakta som en följd av ett
inom familjen mer eller mindre frivilligt träffat val. Det är
utredningens bestämda uppfattning att ett sådant val av skilda
bosättningsorter inom familjen inte skall stödjas med skattelättnader,
och utredningen förordar därför att tidsbegränsningen av avdraget vid
dubbel bosättning skall finnas kvar. Utredningen föreslår endast att
möjligheten till en förlängning av avdragsperioden slopas av
förenklingsskäl.
Även om utskottet kan instämma i utredningens principiella resonemang
anser utskottet, i likhet med motionärerna, att en utvidgning av
avdragsrätten för ökade levnadskostnader i dessa fall skulle kunna ge
positiva effekter. Rörligheten på arbetsmarknaden skulle öka och
möjligheterna att bo och arbeta i glesbygd skulle förbättras. Enligt
utskottets mening finns det skäl att genomföra en kompletterande
utredning som belyser dessa effekter. Även den statsfinansiella
kostnaden för en sådan reform bör belysas.
Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Riksdagen biföll utskottets förslag (bet. 1999/2000:SkU13).
Regeringen har i januari 2003 aviserat att en proposition som
behandlar frågor om förmåner och ökade levnadskostnader kommer att
avlämnas till riksdagen i maj 2003. Enligt utskottets mening bör de
förslag och överväganden som regeringen avser att redovisa i den
aviserade propositionen nu avvaktas. Utskottet avstyrker därför motion
Sk235.
Pensionsförsäkring
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslagen om höjningar av avdraget för premier för
pensionsförsäkringar och ett förslag om en övergång från avdrag till
skattereduktion för sådana premier.
Bakgrund
Pensionssparavdrag får enligt 59 kap. 2 § IL göras för premier för
pensionsförsäkring som den skattskyldige äger och för inbetalningar på
pensionsspararens eget pensionssparkonto. Pensionssparavdraget får
inte överstiga summan av 0,5 prisbasbelopp och ett särskilt tillägg
som är beroende av om pensionsrätt föreligger eller ej. Om
pensionsrätt föreligger i anställningen uppgår tillägget till 5 % av
inkomsten mellan 10 och 20 prisbasbelopp. Om den skattskyldige inte
har pensionsrätt i sin anställning eller om inkomsten utgör aktiv
näringsinkomst uppgår tillägget till 35 % av inkomsten, dock högst 10
prisbasbelopp.
Motioner
I motion Sk378 av Susanne Eberstein och Agneta Lundberg (s) anförs att
avdragsrätten för premier för pensionsförsäkring är mer värd för en
höginkomsttagare än för en låginkomsttagare. För att komma till rätta
med denna olikformighet föreslår motionärerna att det övervägs att i
stället medge en skattereduktion som är lika för alla. De begär ett
tillkännagivande om att en översyn med denna inriktning bör
genomföras.
I motion Fi287 yrkande 17 av Lennart Hedquist m.fl. (m) föreslår
motionärerna att riksdagen beslutar att höja avdraget för premie för
pensionsförsäkring till högst 1 basbelopp från den 1 januari 2005. I
motion Sk205 av Carl-Axel Johansson (m) föreslås dels att avdraget
höjs till 1 basbelopp, dels att det införs en högre gemensam gräns på
2 basbelopp för familjer med hemmavarande barn, så att den make som
reducerar sin arbetstid kan ges ett bättre pensionsskydd.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har i samband med höstens budgetberedning avstyrkt yrkanden
om en höjning av avdraget för pensionspremier som en del i
ställningstagandet till riktlinjerna för skattepolitiken. Utskottet är
inte heller nu berett att tillstyrka förslag med denna inriktning av
avstyrker därför motionerna Fi287 yrkande 17 och Sk205.
När det gäller förslaget om att ersätta den nuvarande avdragsrätten
med en skattereduktion som är lika för alla anser utskottet att
möjligheten för den enskilde att själv skapa ett pensionsskydd bör
finnas kvar i sin nuvarande form. För den som inte har något
pensionsskydd och för den som vill förstärka sitt skydd är möjligheten
att skjuta upp beskattningen av en del av inkomsten viktig. De
allmänna principer som tillämpas inom beskattningen innebär bl.a. att
en uppskjuten beskattning bör vara utformad som en avdragsrätt så att
risken för dubbelbeskattningseffekter kan undvikas. Utskottet
avstyrker även motion Sk378.
Förmånstagare till pensionsförsäkring
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslagen om en utvidgning av den krets som kan vara
förmånstagare till pensionsförsäkring.
Gällande regler
Av 58 kap. 13 § IL framgår att efterlevandeförmåner enligt en
pensionsförsäkring endast får betalas ut till den försäkrades make och
sambo, den försäkrades barn och den försäkrades makes och sambos barn.
Avlider den försäkrade innan pensionen hunnit slutbetalas och finns
det inte någon förmånstagare tillfaller överskottet
försäkringskollektivet.
Förmånstagarkretsen till pensionssparkonton (IPS) är densamma, 58 kap.
27 § IL. Om innehavaren avlider och det inte finns någon förmånstagare
ärvs behållningen på kontot enligt vanliga regler, dvs. även barnbarn
ärver.
Förslaget om individuellt kompetenssparande (IKS) har samma utformning
som IPS i dessa delar (SOU 2000:119).
Motioner
I motion Sk323 av Peter Danielsson (m) anför motionären att det är en
kraftig inskränkning i den medborgerliga friheten att barnbarn,
syskon, syskonbarn och andra familjemedlemmar inte kan vara
förmånstagare till en pensionsförsäkring och motionären begär ett
tillkännagivande om att begränsningarna i förmånstagarkretsen till
pensionsförsäkringar bör tas bort.
I motion Sk256 av Tuve Skånberg (kd) begär motionären ett
tillkännagivande om att det är principiellt fel att staten sätter
gränser för vem inom familjen som skall kunna ärva och att sådana
gränser i varje fall inte skall sättas så att de som är släkt med
varandra missgynnas.
Utskottets ställningstagande
En utgångspunkt vid bestämning av förmånskretsen till
pensionsförsäkringar bör enligt utskottets mening i första hand vara
att pensionen skall tillfalla den försäkrade och i andra hand den
krets av personer som för sin försörjning är beroende av den
försäkrade. Det är härvid rimligt att barnbarn inte tas med i kretsen.
En följd är att pensionsförmånerna någon gång kan tillfalla
kollektivet och att pensionsförmånerna i övriga fall kan göras
förmånligare. Utskottet är mot denna bakgrund inte berett att
tillstyrka den av motionärerna föreslagna utvidgningen av den
personkrets som kan vara förmånstagare till pensionsförsäkring.
Utskottet avstyrker därför motionerna Sk256 och Sk323.
Hushållstjänster
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslagen om en skattereduktion för hushållstjänster.
Jämför reservation 8 (m, fp, kd, c).
Bakgrund
Frågor om särskilda skatteregler för tjänstesektorn har behandlats i
Tjänsteutredningens betänkande Uppskattad sysselsättning (SOU 1994:43)
och i Tjänstebeskattningsutredningens betänkande Skatter, tjänster och
sysselsättning (SOU 1997:17).
Motioner
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna
och Centerpartiet lägger i motion Sk402 av Anne-Marie Pålsson m.fl.
(m, fp, kd, c) fram ett gemensamt förslag om införande av en
skattereduktion på 50 % av arbetskostnaden för ROT-arbeten och
hushållstjänster som utförs i hemmet. I motionen anförs att skatten
härigenom sänks för ett antal hushållstjänster där det är lätt att
"göra det själv" och där någon vit marknad knappast förekommer,
exempelvis städning, gräsklippning och barntillsyn. Förslaget omfattar
även sådana tjänster som redan delvis utförs på en vit marknad, som
målning, snickeriarbete och reparation av hushållsapparater. Däremot
utesluts enligt vad som anförs offentligt subventionerade tjänster,
exempelvis offentlig barnomsorg och andra tjänster som normalt inte
utförs i hemmet, exempelvis advokat- och arkitekttjänster. Den
maximala skattereduktionen begränsas till 25 000 kr per hushåll och år
så att hushållet kan köpa tjänster för 50 000 kr per år och få
skattereduktion för dessa. Motionärerna begär ett tillkännagivande om
att regeringen bör lägga fram ett förslag med detta innehåll.
I ett stort antal motioner framställs yrkanden med en liknande
inriktning. Sådana yrkanden framställs i motionerna Sf291 yrkande 19
av Bo Lundgren m.fl. (m), Sf332 yrkande 29 av Sten Tolgfors m.fl. (m),
N227 yrkande 10 av Bo Lundgren m.fl. (m), A315 yrkande 5 av Anders G
Högmark m.fl. (m), Sk208 yrkandena 1-3 av Sten Tolgfors (m), Sk231 av
Cristina Husmark Pehrsson och Inger René (m), Sk264 av Catharina
Elmsäter-Svärd (m), Sk275 av Cecilia Magnusson och Anita Sidén (m),
Sk280 av Kent Olsson och Elizabeth Nyström (m), Sk351 av Tobias
Billström och Peter Danielsson (m), Sk382 yrkande 6 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp), A241 yrkande 5 av Lars Leijonborg m.fl. (fp), Sf376
yrkande 5 av Karin Pilsäter m.fl. (fp), Sf380 yrkande 16 av Alf
Svensson m.fl. (kd), N395 yrkande 12 delvis av Alf Svensson m.fl.
(kd), Sk383 yrkande 15 av Per Landgren m.fl. (kd), Sf335 yrkande 9 av
Sven Brus m.fl. (kd), N392 yrkande 3 av Maria Larsson m.fl. (kd) och
A242 yrkande 18 av Annelie Enochson m.fl. (kd).
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening skulle införandet av en särskild stimulans
för tjänstesektorn i de former motionärerna föreslår innebära ett
avsteg från de principer om en likformig och neutral beskattning som
ligger till grund för skattereformen och som enligt utskottets mening
bör gälla. Det är också kostsamt att genom stimulanser försöka skapa
en tjänsteproduktion som kan konkurrera med hushållens egen
tjänsteproduktion. Risken är att effekterna på sysselsättningen blir
mycket små eller inga alls, samtidigt som kostnaderna blir stora. De
erfarenheter som man har gjort i Danmark talar för en sådan utgång. En
stimulans av denna typ skulle också leda till gränsdragningsproblem
och ge upphov till svårkontrollerade gråzoner. Utskottet avstyrker med
det anförda de nu aktuella motionerna.
Förmån av fria hemtjänster
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslagen om en låg schablon för värdering av förmån
av fria hemtjänster.
Jämför reservation 9 (kd).
Gällande regler
Förmån av fri städning, fri barnomsorg etc. som tillhandahålls av en
arbetsgivare är skattepliktig och tas upp till marknadsvärde, dvs. det
pris som den skattskyldige skulle ha fått betala på orten om han själv
skaffat sig motsvarande varor, tjänster eller förmåner mot kontant
betalning (11 kap. 1 § och 61 kap. IL)
Den mervärdesskatt som arbetsgivaren erlägger vid inköp av tjänsterna
får inte lyftas av, eftersom det inte rör sig om ett förvärv för
verksamheten. Arbetsgivaren kan i stället yrka avdrag vid
inkomstbeskattningen för hela kostnaden inklusive moms (RSV:s
skrivelse angående "Hemtjänster" dnr 10326-98/900).
Motioner
I motion N395 yrkande 12 delvis av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs ett
tillkännagivande om att den svarta sektorns utbredning kan motverkas
genom sänkt skatt på hemservice som löneförmån. I motion Sk343 av
Annika Qarlsson m.fl. (c, m, fp, kd) föreslår motionärerna att förmån
av fria hemtjänster skall värderas med stöd av ett schablonbelopp som
bestämts på ett sådant sätt att det tar hänsyn till hushållens
betalningsvilja. På detta sätt skulle det bli förmånligare att använda
fria hemtjänster än svart arbetskraft.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening är det viktigt att neutraliteten vid
beskattningen av olika typer av löneförmåner upprätthålls.
Skattefrihet eller lägre beskattning för vissa förmåner medför
gränsdragningsproblem och leder till konkurrenssnedvridningar. Det är
också kostsamt att genom stimulanser försöka skapa en
tjänsteproduktion som kan konkurrera med hushållens egen
tjänsteproduktion. På samma sätt som i frågan om skattereduktionen för
hushållstjänster är risken att effekterna på sysselsättningen blir
mycket små eller inga alls, samtidigt som kostnaderna blir stora.
Utskottet är inte berett att tillstyrka att särregler införs för
beskattningen av förmånen fria hemtjänster och avstyrker därför
motionerna N395 yrkande 12 och Sk343.
Persondatorer
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslaget om en avdragsrätt för utgifter för inköp av
persondatorer, programvara, m.m.
Bakgrund
Den som installerar bredband och tar installationen i bruk mellan den
1 januari 2001 och den 31 december 2003 kan få en skattereduktion.
Skattereduktionen uppgår till 50 % av de utgifter som överstiger 8 000
kr per hus eller, i fråga om hyreshus, 8 000 kr per ansluten bostad
eller lokal. Skattereduktionen utgår med högst 5 000 kr per hus,
bostad eller lokal. Om ansökan kommer in senast den 1 mars 2002 eller
senast den 1 mars 2003 tillgodoräknas reduktionen vid debitering av
slutlig skatt på grund av taxeringen samma år (prop. 2000/01:24, bet.
2000/01:SkU8, prop. 2002/03:1, bet. 2002/03: FiU1).
Förmånen av att använda en datorutrustning som arbetsgivaren
tillhandahåller för privat bruk skall inte tas upp som intäkt om
förmånen väsentligen riktar sig till hela den stadigvarande personalen
på arbetsplatsen, 11 kap. 7 § IL (prop. 1996/97:173, bet. 1997/98:
SkU4).
Motion
I motion T463 yrkande 4 av Johnny Gylling m.fl. (kd) anför
motionärerna att skattereduktionen för bredband bör ges en ny
utformning. I delstaten Minnesota, i USA, finns det möjligheter för
familjer med en inkomst under en viss nivå att hjälpa sina barn med
dator och programvara genom ett speciellt skatteavdrag. Avdrag kan
även göras för viss utbildning, sommarläger och instruktionsböcker,
och det finns i USA även andra typer av skatteavdrag som bidrar till
att minska den digitala klyftan. Motionärerna begär ett
tillkännagivande om att det anförda bör beaktas när regeringen
överväger frågan om förändringar i skattereduktion för
bredbandsanslutningar.
Utskottets ställningstagande
En allmän avdragsrätt för inköp av datorer och programvara skulle
enligt utskottets mening innebära en oönskad snedvridning av
konkurrensen på detta område, ge upphov till en mängd
gränsdragningsproblem och dessutom medföra ett mycket kraftigt
inkomstbortfall. Som utskottet i olika sammanhang framhållit är det
önskvärt att skattesystemet så långt möjligt hålls fritt från inslag
som inte hänger samman med dess grundläggande funktion att utgöra en
säker bas för finansiering av den gemensamma sektorn. Utskottet
avstyrker motion T463 yrkande 4.
Biodling
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslaget om en skattebefrielse för hobbybiodling.
Bakgrund
Vid 1991 års skattereform infördes särskilda skatteregler för
hobbyverksamhet. Inkomst av hobbyverksamhet beskattas under inkomst av
tjänst. Avdrag får göras för utgifter som erlagts under
beskattningsåret eller under något av de fem år som föregår
beskattningsåret. Avdrag för utgift som erlagts före beskattningsåret
medges endast i den mån utgiften överstiger eventuella inkomster under
det året. Vid biodling utan anknytning till jordbruk går gränsen
mellan hobby och näringsverksamhet normalt vid 15 bikupor.
Motion
I motion MJ421 yrkande 1 av Birgitta Carlsson och Eskil Erlandsson (c)
anför motionärerna att värdet av biodling är vida större än just
inkomsten för biodlaren och de begär ett tillkännagivande om att man
bör återgå till att betrakta biodlare med upp till 15 bisamhällen som
skattefria hobbyodlare och befria dem från
skatteredovisningsskyldighet.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening finns det anledning att undvika att ha regler
som gör det möjligt att varaktigt bedriva en vinstgivande verksamhet
utan att den underkastas samma skatteregler som andra liknande
verksamheter. Skattefriheten för inkomst av hobbyverksamhet
avskaffades därför under 1991 års skattereform, och särskilda regler
för beskattningen av sådan verksamhet infördes.
När det gäller biodling innebär det anförda att eventuella överskott
av hobbybiodling beskattas och att en odlare som vill dra av utgifter
från år då någon inkomst inte deklarerats måste kunna redovisa sina
inkomster under ett sådant år. De krav som ställs gäller en
redovisning av de inkomster som förekommit och ett underlag som
styrker utgifterna. Enligt utskottets bedömning bör en sådan
redovisning inte medföra alltför mycket besvär.
Utskottet är inte berett att ompröva sitt ställningstagande när det
gäller beskattningen av hobbyverksamhet och avstyrker därför motion
MJ421 yrkande 1.
Bärplockning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslagen om en skattebefrielse för plockning av bär,
svamp och kottar och en eventuell schablonskatt för uppköparen.
Bakgrund
Intäkt av försäljning av vilt växande bär, svampar samt kottar som den
skattskyldige själv plockar är skattefri till den del intäkten under
beskattningsåret inte överstiger 5 000 kr. Detta gäller inte om
plockningsverksamheten i sig utgör näringsverksamhet eller
ersättningen utgör lön eller liknande förmån i inkomstslaget tjänst (8
kap. 28 § IL). Bestämmelsen är uttömmande och skattefriheten omfattar
därmed endast försäljning av just bär, svampar och kottar, se RÅ 1992
not 513.
När utomlands bosatta personer kommer hit för att ta tillfällig
anställning är normalt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta (Sink) tillämplig. Lagen innebär att en skatt på 25
% av bruttointäkterna tas ut, och skatten betalas genom att
arbetsgivaren gör ett avdrag på lönen. Sink-lagen gäller framför allt
för löner och andra ersättningar som betalas vid anställningar.
Bärplockare som kommer från viseringspliktiga länder skall i ansökan
bl.a. ange namnet på arbetsgivaren i Sverige. Dessa bärplockare är
således anställda och har en arbetsgivare som skall se till att skatt
enligt Sink betalas in.
För bärplockare som kommer från viseringsfria länder finns det inga
uppgifter om en eventuell arbetsgivare. Dessa plockar och säljer
normalt till olika uppköpare på egen hand. Eftersom de inte anses ha
någon anställning här kan de inte heller beskattas enligt SINK. Då
deras verksamhet normalt inte utgör näringsverksamhet från ett fast
driftställe i Sverige blir det inte heller aktuellt att beskatta dem
enligt inkomstskattelagens bestämmelser. Dessa bärplockare skall i
stället betala en eventuell inkomstskatt i hemlandet på sina i Sverige
förvärvade intäkter.
Motioner
I motion Sk237 av Anders G Högmark och Ulla Löfgren (m) anför
motionärerna att det i dag finns tre olika skatteregler för
bärplockare. Utlänningar utan visumtvång betalar ingen skatt i
Sverige, utlänningar med visumtvång betalar 25 % skatt i Sverige och
svenskar kan tjäna upp till 5 000 kr på bärplockning utan att betala
skatt. En av anledningarna till att Sverige tappar i konkurrenskraft
på området är de svenska skattereglerna. Motionärerna begär ett
tillkännagivande om att det vore önskvärt att skatten i plockarledet
tas bort för att på det sättet åstadkomma en harmonisering med de
finska skattereglerna.
I motion Sk336 av Erling Wälivaara (kd) anför motionären att den
nuvarande beloppsgränsen för skattefri hobbyplockning antogs för mer
än 20 år sedan (1981) och att det numera alltför låga beloppet lockar
skolungdomar, arbetslösa och pensionärer att inte uppge sina riktiga
namn vid försäljning till uppköpare. Eftersom inkomsten är näst intill
omöjlig att kontrollera kan det lätt uppfattas som en uppmuntran till
"svartjobb". En åtgärd för att komma till rätta med problemet kan vara
att avskaffa skatten helt. Skattebortfallet bör enligt vad som anförs
vara marginellt. En annan möjlighet är att införa en schablonskatt som
bäruppköparen/bärindustrin betalar. Motionären föreslår att en översyn
med denna inriktning genomförs.
Utskottets ställningstagande
Skattefriheten upp till 5 000 kr för vissa intäkter av bärplockning är
ett undantag från den allmänna principen om en likformig och neutral
beskattning av arbetsinkomster och motiveras av speciella praktiska
skäl i samband med denna verksamhet och även av önskemålet att
stimulera ett tillvaratagande av naturtillgångar.
Enligt utskottets mening finns det anledning att vara restriktiv med
undantag från beskattningen av arbetsinkomster. Det finns hela tiden
en risk att sådana undantag leder till konkurrenssnedvridningar på
arbetsmarknaden och på den marknad där företagen avsätter sina
produkter. Skatteregler som avser att gynna en viss bransch kan också
komma att ifrågasättas i olika internationella sammanhang. Utskottet
är mot denna bakgrund inte berett att tillstyrka en utvidgning av den
nuvarande skattefriheten.
När det gäller beskattningen av utländska bärplockare framgår det av
vad utskottet anfört bakgrundsvis att dessa beskattas i enlighet med
de generella skatteregler som gäller när utomlands bosatta utför
arbete i Sverige. Den omständigheten att vissa personer beskattas i
Sverige och andra i sitt hemland är ett uttryck för en allmän princip.
Utskottet avstyrker motionerna Sk237 och Sk336.
Gåvor till ideell verksamhet
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslagen om en avdragsrätt för gåvor till olika
ideella ändamål.
Jämför reservationerna 10 (fp) och 11 (kd).
Bakgrund
Någon avdragsrätt för gåvor till olika ideella ändamål finns inte.
Motioner
I flera motioner framställs yrkanden som syftar till att införa en
avdragsrätt för gåvor till frivilliga hjälporganisationer,
organisationer för nationell välfärdsverksamhet, ideella föreningar,
ideella biståndsorganisationer, internationell biståndsverksamhet,
s.k. 90-konton, etc. Sådana yrkanden framställs i motionerna Sk232 av
Cristina Husmark Pehrsson (m), Sk270 yrkandena 1-3 av Sten Tolgfors
och Lena Adelsohn Liljeroth (m), Sk279 av Anna Lilliehöök och Anita
Sidén (m), U207 yrkandena 3 och 4 av Sten Tolgfors (m), Ub367
yrkande 2 av Ewa Björling (m), U294 yrkande 10 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp), Kr366 yrkande 2 av Helena Höij m.fl. (kd), Sk255 av Tuve
Skånberg (kd), Sk340 yrkandena 1 och 2 av Mikael Oscarsson (kd) och
Sk348 yrkande 1 av Inger Davidson och Sven Brus (kd).
Utskottets ställningstagande
Det är enligt utskottets mening viktigt att det finns en demokratisk
process bakom det stöd som samhället ger till frivilligarbete i
kyrkliga organisationer, idrottsorganisationer, humanitära
organisationer, internationellt biståndsarbete, m.m. En avdragsätt för
gåvor till den här typen av verksamhet skulle minska utrymmet för det
samhälleliga stödet och öka dessa viktiga verksamheters beroende av
enskilda personers förmögenheter, förmåga och vilja att bidra.
Det är vidare önskvärt att skattesystemet så långt möjligt hålls fritt
från inslag som inte hänger samman med dess grundläggande funktion att
utgöra en säker bas för finansieringen av den gemensamma sektorn. Att
belasta skattemyndigheterna med en kontroll av den här typen av stöd
är enligt utskottets mening inte lämpligt. En ytterligare nackdel med
att lämna stödet som ett skatteavdrag är att det inte på vanligt sätt
blir föremål för en årlig och samlad prövning i samband med
budgetberedningen.
Utskottet är av dessa skäl inte berett att medverka till en omläggning
som innebär att gåvor till olika ändamål blir avdragsgilla vid
inkomstbeskattningen och avstyrker därför de nu aktuella motionerna.
Universiteten och externa finansiärer
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslaget om att universitetens och högskolornas
påslag för externa finansiärer skall slopas.
Jämför reservation 12 (m).
Motionen
I motion Ub367 yrkande 3 framställer motionären också ett yrkande om
att universitetens forskningsanslag från externa finansiärer bör
skattebefrias. Motionären anför att de extremt höga
overheadkostnaderna kan leda till att externa finansiärer väljer att
låta anslagen gå utanför universiteten, med negativa effekter för
universiteten och deras forskare som följd.
Utskottets ställningstagande
Motionsyrkandet gäller det påslag för indirekta kostnader som tas ut
av externa finansiärer av forskning vid universitet och högskolor. I
regleringsbrev för 2002 har regeringen, liksom tidigare år,
föreskrivit att när universitet och högskolor får inkomster i form av
avgifter och bidrag i den egna verksamheten skall samtliga kostnader
som är förenade med den på detta sätt finansierade verksamheten täckas
med dessa medel, inklusive verksamhetens andel av gemensamma kostnader
(full kostnadstäckning). En lägsta nivå för påslag för indirekta
kostnader skall för lärosätet vara minst 18 % av forskningsprojektets
direkta kostnader, exklusive lokalkostnader. Ett liknande yrkande har
avstyrkts av utbildningsutskottet i betänkande 2002/03:UbU1 med
hänvisning till att en korrekt tillämpning av principen om full
kostnadstäckning är nödvändig för att inte universitetens och
högskolornas egna resurser skall urholkas.
Utskottet delar utbildningsutskottets bedömning när det gäller behovet
av en korrekt tillämpning av principen om full kostnadstäckning för
att universitetens och högskolornas egna resurser inte skall urholkas
och avstyrker därför även motion Ub367 yrkande 3.
Allmännyttiga ideella föreningar
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslaget om en översyn i syfte att tillse att
reglerna om de allmännyttiga ideella föreningarnas skattebefrielse
följs.
Bakgrund
Allmännyttiga ideella föreningar är begränsat skattskyldiga.
Föreningens huvudsakliga ändamål skall vara att främja
försvarsändamål, främja vård och uppfostran av barn, lämna understöd
för beredande av undervisning eller utbildning, utöva hjälpverksamhet
bland behövande, främja vetenskaplig forskning (i första hand
vetenskap vid akademier, högskolor och motsvarande institutioner),
främja nordiskt samarbete eller vara allmännyttigt på annat sätt,
t.ex. religiöst, välgörande, socialt, politiskt, konstnärligt,
idrottsligt, kulturellt eller därmed jämförbart. Ytterligare
förutsättningar skall vara uppfyllda om en förening skall vara
begränsat skattskyldig. Till föreningar med allmännyttiga ändamål hör
bl.a. de fria trossamfunden, de politiska partierna,
nykterhetsföreningar, invandrarföreningar, föreningar för social
hjälpverksamhet och handikappföreningar.
En förutsättning för att en förening skall anses som allmännyttig är
att den uppfyller ett öppenhetskrav. Föreningen får inte vägra någon
inträde eller utesluta någon som delar föreningens målsättning och
följer dess stadgar. Verksamhetens art eller omfattning kan dock i
vissa fall göra ett begränsat medlemskap naturligt, t.ex. en viss
minimiålder. Godtagbar naturlig begränsning är också t.ex. krav på
musikalitet i musikföreningar eller körer och geografiska
begränsningar.
Motion
I motion Sk310 av Carina Hägg (s) anför motionären att det i dagens
mångskiftande samhälle finns både gamla traditionella öppna
organisationer och mer slutna, som inte visar den öppenhet som skall
finnas för att komma i åtnjutande av skattebefrielse. Det är enligt
vad som anförs i praktiken svårt att få insyn i en mer sluten
organisation, exempelvis en nyandlig rörelse, och då också svårt att
veta om den uppfyller reglerna för begränsat skattskyldig
organisation. Motionärerna begär ett tillkännagivande om att det är
angeläget att reglerna för skattebefrielse följs och att en översyn av
tillämpningen bör genomföras.
Utskottets ställningstagande
Ett av de grundläggande kraven för att en förening skall bedömas som
en allmännyttig ideell förening är att föreningen uppfyller ett
öppenhetskrav. Enligt utskottets mening finns det härigenom goda
förutsättningar för att göra en korrekt bedömning och kontroll av
olika föreningars status och efterlevnad av de krav som utgör en
förutsättning för den begränsade skattskyldigheten. Vad motionären
anfört föranleder inte någon annan slutsats, och utskottet ser därför
inte något skäl att tillstyrka förslaget om en översyn av dessa
reglers tillämpning. Utskottet avstyrker motion Sk310.
Hälsovård
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslaget om en avdragsrätt för egna kostnader för
motion etc.
Bakgrund
Personalvårdsförmåner i form av motion och annan friskvård är
skattefria. Någon avdragsrätt för egna utgifter för kostnader för
motion etc. finns inte. Sådana kostnader räknas till ej avdragsgilla
levnadskostnader.
Motion
I motion Sk257 yrkande 1 av Kenneth Lantz och Sven Brus (kd) anför
motionärerna att det bästa sättet att bli av med arbetsskador är att
förebygga dem genom motion, och de föreslår därför att effekterna av
en avdragrätt för styrkta kostnader för gym och andra förebyggande
hälsovårdskostnader undersöks.
Utskottets ställningstagande
En allmän avdragsrätt för styrkta kostnader för gym, m.m. skulle
innebära en oönskad snedvridning av konkurrensen på detta område, ge
upphov till en mängd gränsdragningsproblem och dessutom medföra ett
kraftigt inkomstbortfall. Som utskottet framhållit i olika sammanhang
är det önskvärt att skattesystemet så långt möjligt hålls fritt från
inslag som inte hänger samman med dess grundläggande funktion att
utgöra en säker bas för finansiering av den gemensamma sektorn.
Utskottet avstyrker motion Sk257.
Ersättning vid ideell skada
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslaget om en översyn av reglerna om beskattning av
ideella skadestånd i syfte att helt skattebefria dessa också i de fall
då en arbetsgivare betalar skadeståndet till en anställd.
Gällande regler
Ersättning (skadestånd) för förlorad arbetsförtjänst är skattepliktig
även om den inte utgår som livränta eller på grund av tjänst och
oavsett om ersättningen utbetalas från försäkring eller direkt från
den ersättningsskyldige.
Om ett skadestånd utgör gottgörelse för själsligt lidande (t.ex.
ärekränkning, sveda och värk eller lyte och men) är det att anse som
ideellt skadestånd. Sådana engångsbelopp är undantagna från
beskattning om de inte har ett sådant samband med en anställning att
beloppen ändå är skattepliktiga.
Enligt 38 § lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS) har
arbetstagare rätt till skadestånd om arbetsgivaren brutit mot lagen,
såsom då arbetsgivare utan giltig grund sagt upp eller avskedat
arbetstagaren. Regeringsrätten har konstaterat att allmänt skadestånd
som utgått på grund av felaktig uppsägning enligt denna paragraf utgör
skattepliktig inkomst av tjänst (RÅ80 1:10, RÅ87 ref. 10).
När det gäller sexuella trakasserier finns i jämställdhetslagen
(1991:433) en skadeståndssanktionerad skyldighet för en arbetsgivare
att vidta utredningsåtgärder och andra åtgärder vid ett påstående om
att sådana trakasserier förekommer på arbetsplatsen. Om arbetsgivaren
inte fullgör dessa skyldigheter skall arbetsgivaren betala skadestånd
till arbetstagaren för den kränkning som underlåtenheten innebär.
Kammarrätten i Göteborg har i en dom den 14 september 1999 funnit att
en utgiven kompensation för själsligt lidande utgjorde skattepliktig
inkomst av tjänst.
Motion
I motion Sk334 av Ingemar Vänerlöv (kd) anför motionären att
ersättning vid sexuella trakasserier bör vara skattefri eftersom den
grundar sig på det lidande och den kränkning som en drabbad person
utsatts för. Motionären begär en översyn i syfte att skattebefria
dessa ersättningar.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening talar starka kontrollskäl för att de
ersättningar som en arbetsgivare betalar till en anställd bör vara
beskattade. En skattefrihet för ideella skadestånd skulle mycket lätt
kunna missbrukas, och möjligheten att komma till rätta med ett sådant
missbruk är små.
Nuvarande praxis i fråga om beskattning av skadestånd som har sin
grund i anställningsförhållanden är känd, fungerar väl och är också
möjlig att förena med de syften som ligger bakom de olika
bestämmelserna om ersättning för ideell skada. Utskottet är inte
berett att tillstyrka förslagen om ändrade regler på detta område och
avstyrker därför motion Sk334.
Idrottskonto
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslagen om ett idrottskonto för fördelning av
idrottares inkomster över tiden.
Jämför reservation 13 (fp, kd, c). Jämför särskilt yttrande 3 (m).
Motioner
I tre motioner föreslår motionärerna att ett idrottskonto införs så
att idrottsutövare får en möjlighet att fördela sina inkomster även
till år då idrotten inte längre utgör en inkomstskälla. Yrkandena
framställs i motionerna Kr266 yrkande 10 av Lennart Kollmats m.fl.
(fp), Kr368 yrkande 7 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd) och Kr335
yrkande 4 av Birgitta Sellén m.fl. (c).
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening är det viktigt att skattereglerna så långt
möjligt har en generell utformning och att undantag för olika grupper
undviks. I allmänhet leder undantag från de generella reglerna till
gränsdragningsproblem och till att frågan om en utvidgning av
undantaget omedelbart blir aktuell. Att införa särskilda regler för
elitidrottare framstår enligt utskottets mening som mindre lämpligt,
och utskottet har också vid tidigare tillfällen avstyrkt liknande
yrkanden med hänvisning till skattereformens principer om en likformig
och enhetlig beskattning. Utskottet är inte heller nu berett att
tillstyrka förslagen om särskilda skatteregler för elitidrottare och
avstyrker därför motionerna Kr266 yrkande 10, Kr368 yrkande 7 och
Kr335 yrkande 4.
Musikinstrument
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslaget om ett tillkännagivande till regeringen om
att musikinstrument bör behandlas som andra arbetsredskap vid
beskattningen.
Bakgrund
Om ett musikinstrument är nödvändigt för tjänsten kan avdrag medges
för värdeminskning (förslitning) och för kostnad för reparation och
underhåll. En förutsättning för värdeminskningsavdrag är att
instrumentet minskar i värde. I RÅ 1978 1:20 fick en yrkesmusiker
fullt avdrag för reparation av sin flygel och i RÅ 1979 1:9 fick en
musiklärare ett jämkat avdrag för värdeminskning och underhåll av sin
flygel. Ett exempel på ett fall då värdeminskning inte ansågs
föreligga är rättsfallet RRK 1973 1:63, där avdrag vägrades för
värdeminskning av en antik och dyrbar violin som tillverkats 1737 av
en italiensk mästare.
Motion
I motion Sk369 av Cristina Husmark Pehrsson (m) anför motionären att
det är orättfärdigt att avdrag för förslitning vägras med hänvisning
till att musikinstrumentet eventuellt kan öka i värde. Motionären
framhåller att en musiker inte kan spela på instrumentet och uppbära
inkomst från sitt musicerande om instrumentet säljs och därför inte
har någon möjlighet att dra fördel av det ökade värdet. Skattereglerna
tillämpas också enligt vad som anförs olika på olika typer av
instrument. Motionären begär ett tillkännagivande om att
musikinstrument bör jämställas med andra arbetsredskap, så att
musikernas verkliga kostnader kan dras av.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening är de grundläggande syftet med de nu aktuella
reglerna och den praxis som utvecklats att åstadkomma ett så riktigt
beskattningsresultat som möjligt, med beaktande bl.a. av uppkomna
kostnader, förslitning etc. Utskottet ser inte någon anledning att
införa särskilda regler för musikinstrument utan förutsätter att dessa
vid beskattningen bedöms på samma sätt som andra arbetsredskap.
Utskottet avstyrker motion Sk369.
Hyresgästers självförvaltning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslaget om lättnader i de regler som gäller för
ersättningar i samband med hyresgästers självförvaltning.
Gällande regler
Ersättningar i form av avdrag på hyran som en hyresgäst får för att
utföra enklare förvaltningsuppgifter på en hyresfastighet inom ett
öppet system för självförvaltning är enligt 8 kap. 31 § IL skattefria.
Det krävs att villkoren bestämts i en överenskommelse enligt
hyresförhandlingslagen (1978:304) eller i ett annat avtal mellan en
hyresvärd och en eller flera hyresgäster. Avdraget får inte överstiga
den egna bostadens andel av den totala utgiften för dessa
förvaltningsuppgifter. En ytterligare förutsättning är att samtliga
hyresgäster som deltar i självförvaltningen får avdrag med samma
belopp. Skattefriheten gäller i motsvarande utsträckning för avdrag på
avgifter i bostadsrättsföreningar m.m. (prop. 1996/97:119).
Motion
I motion Bo291 yrkande 21 av Göran Hägglund m.fl. (kd) begärs ett
tillkännagivande om att taket för skattefrihet vid självförvaltning
bör höjas och att kravet på en enhetlig ersättning slopas för att på
det sättet öka hyresgästernas intresse för självförvaltning.
Utskottets ställningstagande
Särskilda regler om hyresgästernas självförvaltning har införts för
att inte hindra den positiva utveckling som hyresgästernas
självförvaltning medför och för att man bör ta vara på de fördelar som
självförvaltningen innebär. Tidigare medförde skattefrågorna problem i
dessa sammanhang eftersom det i praktiken var svårt att bedöma var
gränsen går mellan skattefriheten för privata insatser för egen
räkning och den skatteplikt som råder för alla ersättningar för arbete
eller liknande prestationer.
Reglerna utgör resultatet av en avvägning mellan delvis motstående
intressen och innebär att man håller fast vid grundläggande
skatterättsliga principer samtidigt som man möjliggör kollektiva
former av självförvaltning i hyreshus som kan fungera flexibelt och
administreras enkelt. Ett viktigt inslag i reglerna är bl.a. att alla
hyresgäster skall ha rätt att efter förmåga delta i självförvaltningen
och att hyresavdraget skall vara lika stort för alla som är med.
Enligt utskottets mening har reglerna i nu aktuella delar en välavvägd
utformning, och utskottet är därför inte berett att tillstyrka att de
ändras. Utskottet avstyrker motion Bo291 yrkande 21.
Uthyrning av privatbostad
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslagen om helt eller delvis skattefri uthyrning av
privatbostad.
Jämför reservation 14 (m, fp, kd).
Gällande regler
När en privatbostadsfastighet eller en privatbostad upplåts skall
ersättningen tas upp i inkomstslaget kapital. Detsamma gäller när en
bostad som innehas med hyresrätt upplåts. Utgifterna för upplåtelsen
får inte dras av. I stället skall avdrag göras med 4 000 kr per år för
varje privatbostadsfastighet, privatbostad eller hyreslägenhet. Vid
upplåtelse av en privatbostadsfastighet skall vidare ett belopp som
motsvarar 20 % av intäkten av upplåtelsen dras av. Upplåts en
hyresrätt skall i stället den del av upplåtarens hyra som avser den
upplåtna delen dras av. För bostadsrätt gäller att den del av
innehavarens avgift eller hyra som avser den upplåtna delen skall dras
av. Avdragsmöjligheterna är mer begränsade om upplåtelsen gäller någon
form av närstående (42 kap. 30-32 §§ IL, prop. 1989/90:110 s. 512,
bet. 1989/90:SkU30).
Motioner
I motion Ub487 yrkande 6 av Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl. (m)
föreslås att inkomsten skall vara skattefri om mindre än 50 % av en
privatpersons stadigvarande bostad hyrs ut. Syftet är att enkelt och
billigt få fram bostäder för ungdomar och studerande. Motsvarande
yrkanden framställs i motionerna Bo238 yrkande 5 av Marietta de
Pourbaix-Lundin m.fl. (m) och N305 yrkande 3 av Marietta de Pourbaix-
Lundin m.fl. (m).
I motion Bo290 yrkande 3 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) föreslås att
uthyrning av rum i privatbostäder skattebefrias i syfte att snabbt få
fram fler hyresrum. Motionärerna anför att det både skulle
effektivisera användningen av det befintliga bostadsbeståndet och råda
bot på den allra mest akuta bostadsbristen, inte minst bland
studenter.
I motion Sk376 av Johan Pehrson och Tobias Krantz (fp) anförs att ett
borttagande av skatten på uthyrning av privatbostad eller åtminstone
ett höjt schablonavdrag skulle kunna underlätta den akuta
bostadsbristen. Vid lägre skatt för uthyrning av privatbostad skulle
sannolikt tusentals nya bostäder skapas - inte minst för behövande
studenter. Det är en enkel åtgärd i avvaktan på att fler
studentbostäder byggs och att hela bostadspolitiken får en fungerande
inriktning.
I motion Bo291 yrkande 10 av Göran Hägglund m.fl. (kd) föreslår
motionärerna en kraftig höjning av det generella avdraget på 4 000 kr
för att göra det ekonomiskt intressant att hyra ut en del av sin
bostad till studerande och andra som är i behov av ett rum eller en
mindre lägenhet i en privatbostad. Ett motsvarande yrkande framställs
i motion Bo216 yrkande 1 av Annelie Enochson (kd).
Utskottets ställningstagande
De gällande reglerna om uthyrning av privatbostadsfastigheter och
privatbostäder infördes i samband med skattereformen 1990. Tidigare
kunde olika regler gälla och resultatet kunde bli allt från hel
skattefrihet till full beskattning. Dessa förhållanden hade utsatts
för kritik från flera olika utredningar. Skattereformen innebar en
övergång till nuvarande enkla och likformiga regler för beskattningen
på detta område. Reglerna får anses täcka såväl kostnader som normalt
förorsakas av uthyrningen som eventuella utgifter för reparation och
underhåll som uppkommit under uthyrningstiden.
Enligt utskottets mening skulle en skattebefrielse för uthyrning av
del av bostad medföra gränsdragnings- och kontrollproblem och dessutom
innebära ett inkomstbortfall. Utskottet är inte berett att ställa sig
bakom sådana förslag och avstyrker därför de nu aktuella motionerna.
Öresundsregionen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslagen om en särskild skattsedel för
Öresundspendlare och om en utredning av skattefrågorna i
Öresundsregionen.
Bakgrund
Den svenska och den danska regeringen har i rapporten "Öresund - en
region blir till" i maj 1999 redovisat en första kartläggning av
hinder och möjligheter vad gäller integrationen i Öresundsregionen. En
dansk-svensk styrgrupp för Öresundsintegrationen har tillsatts på
statssekreterarnivå. I styrgruppen ingår från svensk sida
representanter från Finans-, Närings- och Socialdepartementen samt
från dansk sida motsvarande ministerier.
Utskottet har den 19 februari 2002 arrangerat en offentlig utfrågning
om integrationen i Öresundsregionen där den allmänna utvecklingen av
integrationen i regionen belysts och information lämnats om aktuella
skattefrågor.
Motioner
I motion Sk406 av Leif Jakobsson (s) anförs att regeringarnas arbete
med integrationen i Öresund har tagit alltför lång tid och hotar
trovärdigheten i ländernas uppriktiga intresse av att underlätta
integrationen. Motionären föreslår att Öresundspendlare snarast förses
med en särskild skattsedel (Ö-skattsedel) som är kopplad till ett
gemensamt konto för Sverige och Danmark dit källskatt, sociala
avgifter etc. betalas. Länderna kan härefter avtala om antingen en
schabloniserad fördelning mellan staterna och de kommuner som står för
servicen eller via uppföljningssystem se till att medlen kommer till
den part som står för utgifterna.
I motion Sk241 av Kenneth Lantz (kd) anför motionären att det vore
värdefullt med en utredning om beskattningsfrågor i Öresundsregionen
som belyser skillnader och likheter inom skatte- och
socialförsäkringsområdet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet kunde under våren 2002 konstatera att det arbete som
bedrivits inom styrgruppen för Öresundsregionen lett fram till
lösningar på en del av de problem som tagits upp i ländernas
gemensamma rapport och att det också pågick diskussioner om hur
reglerna i det nordiska dubbelbeskattningsavtalet beträffande
beskattningen av tjänsteinkomster skall vara utformade för
Öresundspendlare. Ambitionen var då att komma fram till en snabb
lösning, och det fanns förhoppningar om att en överenskommelse skulle
kunna nås före sommaren 2002. Tre politiska kriterier som en
skatteordning i Öresundsregionen skall uppfylla har angivits, nämligen
låga trösklar för integrationen, kostnadstäckning och att systemet
skall vara enkelt för den enskilde och för företagen.
Som framhålls av motionärerna har förhoppningarna om en snabb lösning
inte kunnat infrias utan diskussionerna mellan Danmark och Sverige har
dragit ut på tiden. Olika modeller diskuteras och från dansk sida har
man bl.a. tagit upp ett förslag som innebär att personer som arbetar
på bägge sidor om Öresund fritt skall få välja land för beskattning
och socialförsäkring (den s.k. frittvalsmodellen). Denna och andra
modeller är nu föremål för en omfattande och komplex förhandling
mellan Sverige och Danmark.
Enligt utskottets mening förutsätter en lösning att en överenskommelse
kan träffas med Danmark. Den svenska regeringen driver aktivt frågan i
flera olika sammanhang. I avvaktan på att en överenskommelse till sist
kan nås ser utskottet inte något skäl att rikta olika
tillkännagivanden till den svenska regeringen och avstyrker därför
motionerna Sk241 och Sk406.
Reservationer
1. Skatteskala, grundavdrag, m.m., punkt 1 (m)
av Lennart Hedquist (m), Anne-Marie Pålsson (m) och Björn
Hamilton (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
reservationen anförs om utformningen av beskattningen av
förvärvsinkomster. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Sk210,
2002/03:Sk399, 2002/03:Sk417 yrkandena 12 och 13, 2002/03:Sf332
yrkande 22, 2002/03:So19 yrkande 17, 2002/03:Kr297 yrkandena 15-17,
2002/03:N207 yrkande 2, 2002/03:A314 yrkande 7 och 2002/03:A316
yrkande 6, bifaller delvis motionerna 2002/03:Sk214, 2002/03:Sk283,
2002/03:Sk342, 2002/03:Sf376 yrkande 3, 2002/03:N395 yrkande 8 och
2002/03:A241 yrkande 4 och avslår motionerna 2002/03:Sk290 och
2002/03:Sk294.
Ställningstagande
Ett av de viktigaste skattepolitiska målen är att alla skall kunna
leva på sin lön. Människor skall ges möjlighet att klara av sina egna
grundläggande behov innan de börjar betala skatt. Varje människa skall
ha rätt att bestämma över sitt eget liv och fatta de avgörande
besluten själv.
Det är viktigt att sänka skatterna för både lättrörliga skattebaser
och för låg- och medelinkomsttagare. I dagens värld, då både människor
och kapital är lättrörliga, riskerar man annars att allt högre skatter
måste tas ut på allt färre skattebaser och till sist blir
låginkomsttagare, nödvändig konsumtion och fastigheter det enda som är
möjligt att beskatta vilket vore förödande för Sverige.
Vi vill genomföra en inkomstskattereform som ger ökad social trygghet
och motverkar fattigdomsfällor. Skattereformen har sin tyngdpunkt hos
låg- och medelinkomsttagarna och innehåller tre viktiga
skattesänkningar.
Människor skall ges möjlighet att klara av sina egna grundläggande
behov innan de börjar betala skatt. Därför bör grundavdraget höjas
rejält. På sikt vill vi att de första 50 000 kr skall vara befriade
från inkomstskatt.
Det är orimligt att skattesystemet inte tar hänsyn till
försörjningsbörda. Framför allt är det barnfamiljer som har det svårt
att få ekonomin att gå ihop. Utöver dagens barnbidrag vill vi därför
införa ett extra grundavdrag på 15 000 kr per år och barn upp till 16
år vid den kommunala beskattningen. För dem som inte kan tillgodogöra
sig avdraget utgår ett motsvarande bidrag.
Beskattningen skall utformas så att fler motiveras att arbeta. Vi vill
därför omvandla dagens skattereduktion för allmän pensionsavgift till
ett förvärvsavdrag med 13 % av den pensionsgrundande inkomsten.
Samtidigt återställs avdraget för den allmänna pensionsavgiften.
Härigenom sänks inkomstskatten för dem som tjänar allra minst. Det är
de unikt höga skatterna på låga inkomster, ytterligare förvärrat av de
mycket kraftiga kommunala och landstingskommunala skattehöjningar som
nu genomförs, som skapar beroendet av bidrag och som dämpar viljan att
arbeta.
Sverige måste ha en internationellt konkurrenskraftig
individbeskattning. Inriktningen bör därför vara att inkomstskatten på
sikt blir proportionell. I ett första steg måste värnskatten
avskaffas. Den fungerar som en straffskatt på kunskap och
heltidsarbete och riskerar att få vår mest välutbildade arbetskraft
att söka sig utomlands eller minska sitt arbetskraftsdeltagande. På
längre sikt bör målet vara en proportionell inkomskatt för inkomster
över grundavdraget och övriga avdrag.
Med dessa förändringar blir det lönsamt att arbeta och ta risker.
Förutsättningarna för en öppen arbetsmarknad med tillträde för alla
förbättras och olika inlåsningseffekter försvinner. Några särregler
för utländska nyckelpersoner behövs inte och idrottsmän och andra som
har höga inkomster under några år får en mer rättvis beskattning.
Vi tillstyrker de motionsyrkanden som ligger i linje med Moderata
samlingspartiets skattepolitiska inriktning.
2. Skatteskala, grundavdrag, m.m., punkt 1 (fp)
av Anna Grönlund (fp) och Anne-Marie Ekström (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
reservationen anförs om utformningen av beskattningen av
förvärvsinkomster. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Sf376
yrkande 3 och 2002/03:A241 yrkande 4, bifaller delvis motion
2002/03:Sk342 och avslår motionerna 2002/03:Sk210, 2002/03:Sk214,
2002/03:Sk283, 2002/03:Sk290, 2002/03:Sk294, 2002/03:Sk399,
2002/03:Sk417 yrkandena 12 och 13, 2002/03:Sf332 yrkande 22,
2002/03:So19 yrkande 17, 2002/03:Kr297 yrkandena 15-17, 2002/03:N207
yrkande 2, 2002/03:N395 yrkande 8, 2002/03:A314 yrkande 7 och
2002/03:A316 yrkande 6.
Ställningstagande
Den liberala skattepolitiken vill bryta vanmakten genom att ge den
enskilda människan större makt över sin egen vardag. Genom att se till
att småbarnsföräldrar får ägna mer tid till barnen i stället för till
tvätten, genom att anställda ges möjlighet till makt och delaktighet i
arbetslivet och genom att lönen räcker hela månaden kan vanmakten
bytas till makt över vardagen.
Den fortsatta inriktningen av skattepolitiken skall ha som
utgångspunkt att det totala skattetrycket kan och måste sänkas.
Skatterna skall först och främst sänkas så att det lönar sig bättre
att arbeta. Samtidigt bör skattesystemet förenklas t.ex. genom att de
nuvarande komplicerade reglerna för grundavdraget, de särskilda
skattereduktionerna och avdragsbegränsningen för pensionsavgiften
försvinner. Det är viktigt att komma ihåg att det finns höga
marginaleffekter även utanför skattesystemet, t.ex. i bostadsbidraget,
socialbidragen, studiemedelssystemet, varför arbetet mot höga
marginaleffekter inte kan begränsas till skattesystemet.
Folkpartiet vill därför se en omfattande ny skattereform i samma anda
som skattereformen 1990/91. Denna måste genomföras med kontinuerlig
uppmärksamhet på den rådande situationen i de offentliga finanserna.
Naturligtvis kan också saker inträffa som gör att valet av
skattesänkningar kan behöva korrigeras. I det senare avseendet måste
hänsyn tas till att ingenjörer, sjuksköterskor, läkare, företagare
m.fl. kommer att ha en arbetsmarknad utomlands.
I stället för dagens modell med grundavdrag som trappas upp och ned
vill vi pröva möjligheten av en generell och lägre skattesats för de
lägre inkomst-nivåerna. Vi vill koncentrera skatteförändringarna till
de för tillväxt och jobb mest skadliga inslagen, marginalskatterna.
Genom avskaffad värnskatt, höjd brytpunkt för statlig skatt och
successivt borttagande av den s.k. LO-puckeln vill vi uppnå den
grundläggande principen: De flesta skall bara betala 30 % i skatt, de
med högst inkomster skall betala 50 % på de högre inkomstdelarna.
Marginaleffekterna minskas såväl genom inkomstskattesänkningar som
genom växling av inkomstprövat bostadsbidrag mot generellt barnstöd
och genom enhetliga taxor för barnomsorg.
Brytpunkten för statlig skatt bör höjas upp till gränsen för
egenavgifterna (ca 313 000 kr/år) bl.a. för att undvika att, som i dag
sker, personer som betalar både statlig skatt och egenavgifter får
marginaleffekter om ca 55 %. På sikt skall bara 10 % av de
skattskyldiga betala statlig skatt, vilket var skatteuppgörelsens
utgångspunkt.
Värnskatten skall avskaffas. Denna skatt leder till att människor med
goda kunskaper flyr till andra länder.
Ett förvärvsavdrag mot kommunalskatten införs. Detta sänker skatten
och gör det mera lönsamt att arbeta även vid lägre inkomster.
En skattereduktion som är lika för alla införs för att garantera att
alla får del av en skattesänkning. Skattereduktionen höjs stegvis och
uppgår år 2004 till 600 kr. Den innefattar även pensionärer.
Vid beskattningen bör hänsyn tas till den extra försörjningsbörda och
lägre bärkraft som föräldrar har. Utökningen av det generella
barnstödet bör därför ske i form av en skattereduktion för barn som
motsvarar en barnbidragshöjning med mellan 900 och 1 000 kr per barn
och år. I kombination med en nedtrappning av den del av
bostadsbidraget som i praktiken utgör ett rent inkomstprövat
barnbidrag sänks marginaleffekten med 20 % i de inkomstlägen där
maxtaxan inte fått någon större betydelse. Skattereduktionen motsvarar
i storleksordningen 3 000 kr i höjt grundavdrag, men tillfaller även
föräldrar som inte kan utnyttja grundavdragshöjningar. Tillsammans med
förbättrad föräldraförsäkring och införande av barnkonto utgör detta
viktiga delar i en politik för ökad egenmakt, bättre jämställdhet och
större ekonomiska marginaler för barnfamiljerna.
I detta sammanhang tillstyrker vi motionsyrkandena om att
skattereglerna måste ta hänsyn till den extra försörjningsbörda som
föräldrar har.
3. Skatteskala, grundavdrag, m.m., punkt 1 (kd)
av Per Landgren (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
reservationen anförs om utformningen av beskattningen av
förvärvsinkomster. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:N395
yrkande 8 och avslår motionerna 2002/03:Sk210, 2002/03:Sk214,
2002/03:Sk283, 2002/03:Sk290, 2002/03:Sk294, 2002/03:Sk342,
2002/03:Sk399, 2002/03:Sk417 yrkandena 12 och 13, 2002/03:Sf332
yrkande 22, 2002/03:Sf376 yrkande 3, 2002/03:So19 yrkande 17,
2002/03:Kr297 yrkandena 15-17, 2002/03:N207 yrkande 2, 2002/03:A241
yrkande 4, 2002/03:A314 yrkande 7 och 2002/03:A316 yrkande 6.
Ställningstagande
Det övergripande målet med skatter är det gemensamma bästa. Till detta
kommer målet att styra den ekonomiska utvecklingen och tillväxten i en
socialt och ekologiskt hållbar riktning. För att skapa ett gott
samhälle för alla, behövs en gemensam finansiering Till detta kommer
även principer om förvaltarskap och solidaritet men även respekt för
etiska värden och skatterättsliga principer. Skatter och skattenivåer
skall såväl medverka till det övergripande målet som harmoniera med
grundläggande etiska värden och skatterättsliga principer. Skatter
skall vara såväl effektiva ur statens samhällsekonomiska perspektiv
som moraliskt legitima ur skattebetalarens perspektiv. Strävan måste
därför vara att utforma skattepolitiken så att den stimulerar arbete,
sparande, hederlighet och företagande. Om skattepolitiken är moraliskt
legitim, undergräver den varken skattemoralen eller grunden för en
solidarisk finansiering av den gemensamma välfärden. En
marknadsekonomi baserad på etiska principer och styrd av ekologiska
och sociala hänsyn är därför den bästa grunden för ett gott samhälle.
Vad gäller inkomstbeskattning bör i princip alla medborgare som är i
förvärvsaktiv ålder och som har en inkomst vara med och betala skatt
till våra gemensamma kostnader för till exempel skola, vård och
rättsväsende. Det ger en delaktighet och ett delansvar i den
offentliga verksamheten.
Dagens inkomstskatter är emellertid för höga och drabbar låg- och
medelinkomsttagare hårt. Därför måste inkomstskattens nivåer
huvudsakligen fastställas med utgångspunkt från låg- och
medelinkomsttagarens perspektiv. Kristdemokraterna vill arbeta för
lägre inkomstskatter så att alla kan leva på sin egen lön och få en
ökad makt över sina liv. En heltidsanställd person skall inte behöva
vara beroende av bidrag för att få hushållsekonomin att gå ihop.
Vidare behöver förändringar göras för att de val människor gör,
exempelvis att öka eller minska sin arbetstid, inte påverkas negativt
av kombinationen statliga regler och bidrag. Det första handlar alltså
om att sänka det totala skattetrycket; det andra om att minska
marginaleffekterna. Vi föreslår en rad inkomstskattesänkningar och
andra skattesänkningar som riktar sig främst till förvärvsarbetande.
För det första föreslår vi ett kraftigt höjt och rakt grundavdrag om
26 500 kr vid beräkningen av den kommunala inkomstskatten.
För det andra införs en skattereduktion för låg- och
medelinkomsttagare på 4 000 kr per år för pensionsgrundande inkomster
upp till 276 000 kr. Reduktionen trappas därefter ned med 2,5
procentenheter på överstigande inkomster och upphör vid årsinkomster
på 436 000 kr.
För det tredje föreslås ett generellt statligt förvärvsavdrag om 5 %
av inkomst av anställning eller näringsverksamhet. Avdraget beräknas
mot kommunalskatten och ersätter regeringens kompensation för
pensionsavgiften.
Värnskatten bör halveras från och med 2004 och avskaffas helt fr.o.m.
år 2005. Det bör vara en vägledande princip för skattepolitiken att
ingen skall behöva betala mer än hälften av en inkomstökning i skatt.
Vi tillstyrker förslaget i motion N395 om ett tillkännagivande till
regeringen om att skattepolitiken bör ges den inriktning som
Kristdemokraterna förslagit.
4. Skatteskala, grundavdrag, m.m., punkt 1 (v)
av Per Rosengren (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
reservationen anförs om utformingen beskattningen av
förvärvsinkomster. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Sk290
och 2002/03:Sk294 och avslår motionerna 2002/03:Sk210, 2002/03:Sk214,
2002/03:Sk283, 2002/03:Sk342, 2002/03:Sk399, 2002/03:Sk417 yrkandena
12 och 13, 2002/03:Sf332 yrkande 22, 2002/03:Sf376 yrkande 3,
2002/03:So19 yrkande 17, 2002/03:Kr297 yrkandena 15-17, 2002/03:N207
yrkande 2, 2002/03:N395 yrkande 8, 2002/03:A241 yrkande 4,
2002/03:A314 yrkande 7 och 2002/03:A316 yrkande 6.
Ställningstagande
Inkomstskattesystemet har under 1900-talet genomgått stora
förändringar. Successivt har inkomstskatterna höjts samtidigt som en
övergång skett mot ökad indirekt beskattning. Framför allt har
kommunalskatten ökat, vilket bl.a. drivit upp marginalskatterna.
Alltför höga marginaleffekter kan få till följd att skattemoralen
försämras och att en ökande svart sektor drivs fram. Inriktningen på
skattereformen som genomfördes på 1980-talet var därför bl.a. att
sänka marginalskatterna som då kunde uppgå till 87 %. Reformen kom
dock att urholkas relativt snabbt.
Den ökade internationaliseringen har bidragit till att olika länders
skattenivåer jämförs i högre utsträckning än tidigare. Det är också
ett uttryck för de delvis nya förutsättningar som alltmer lättrörliga
skattebaser innebär. Olikheter i skatteuttag avspeglar ofta olika
ambitionsnivåer i välfärdsåtaganden mellan länder. Det kan också vara
ett uttryck för det faktum att en förmån i ett land rent tekniskt
hanteras som en skattereduktion medan den i ett annat land kan vara en
skattepliktig ersättning. Det senare är vanligt bl.a. i Sverige.
Vi menar att Sveriges modell för att organisera och finansiera den
generella välfärden är unik. Vi vill bygga vidare på den modellen.
Målsättningen är att hitta varaktig finansiering för en tryggad och på
sikt utbyggd välfärd. För att ge legitimitet åt detta krävs acceptans
hos breda grupper.
Dagens inkomstskattesystem utgår till stora delar från skattereformen
i början på 1990-talet. Under hand har dock förändringar och tillägg
gjorts. Det handlar t.ex. om de allmänna egenavgifterna. Dessa
infördes under mitten av 1990-talet och är avdragsgilla. Efterhand har
löntagarna kompenserats för dessa avgifter genom en skattereduktion.
Från och med år 2002 utgår kompensation för 75 % av den allmänna
pensionsavgiften. De återstående 25 procenten är avdragsgilla.
Inkomstbeskattningen ger upphov till oönskade marginaleffekter som
både är fördelningspolitiskt tvivelaktiga och som i vissa fall
motverkar arbetslinjen. Vi föreslår en utredning där
inkomstskattesystemet ses över. Vi anser att det är nödvändigt att ta
fram en modell för beräkning av inkomstskatt som har en klar
fördelningspolitisk profil och där vissa marginaleffekter så långt det
är möjligt tas bort.
Även om grundavdraget år 2003 givits en förbättrad utformning genom
att upp- och nedtrappningen genomförs i ett större inkomstintervall
och genom att grundavdraget höjts vid de allra lägsta inkomstnivårerna
finns det anledning att ifrågasätta dess grundläggande konstruktion.
Konstruktionen med ett grundavdrag som först trappas upp och sedan
trappas ner ger upphov till oönskade marginaleffekter och bör
ifrågasättas i en översyn av inkomstskattesystemnet. Ett alternativ är
att i stället införa ett relativt högt generellt grundavdrag som inte
medges vid den statliga inkomsttaxeringen och som avtrappas först vid
inkomster över den övre brytpunkten. Nivån på grundavdraget bör
bestämmas utifrån förväntat skatteuttag. Eftersom rätten till avdrag
för 25 % av den allmänna pensionsavgiften bidrar till en felaktig
fördelningsprofil bör den tas bort i en sådan omläggning.
En inkomstbeskattning som går i linje med ovanstående resonemang
skulle kunna skapa ett system som både är enklare och som upplevs som
mer rättvist än dagens. En översyn bör även utreda om det finns
ytterligare förändringar som kan förbättra inkomstskattesystemet vad
gäller fördelningsprofil och marginaleffekter.
Skattelättnaden för utländska nyckelpersoner innebär att dessa på
vissa villkor och efter beslut av Forskarskattenämnden kan få 25 % av
lönen undantagen från beskattning och vissa ytterligare lättnader. För
att kunna tillämpa bestämmelserna har krav ställts på
specialistkompetens eller att det är fråga om kvalificerat forsknings-
eller utvecklingsarbete med en sådan inriktning eller på sådan
kompetensnivå att det finns betydande svårigheter att rekrytera inom
landet. Det har visat sig att Forskarskattenämnden, som prövar rätten
till skattelättnad, fått många fler ansökningar än vad man antog att
man skulle få då riksdagen fattade beslutet. Det har fått till följd
att en lång rad ansökningar lagts på hög, vilket i sin tur innebär
osäkerhet för både den sökande och arbetsgivaren i fråga.
Redan då beslutet fattades i riksdagen påpekade vi från
Vänsterpartiets sida att det kan uppstå gränsdragnings- och
avvägningsproblem. Vi såg två skäl till detta. Dels på grund av de
avsteg från likformighet i inkomstbeskattningen som förslaget innebar,
dels på grund av de ibland svåra bedömningar av vilka som tillhör
personkretsen, som måste göras i Forskarskattenämnden.
Mot bakgrund av detta anser Vänsterpartiet att tillämpningen av
beslutet om skattelättnader för utländska nyckelpersoner snarast bör
utvärderas.
5. Beskattningen av barnpension, punkt 3 (mp)
av Barbro Feltzing (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin uppfattning vad i
reservationens anförs om ett förslag om ändrade regler för
beskattningen av barnpension. Därmed bifaller riksdagen motion
2002/03:So516 yrkande 2.
Ställningstagande
Barn som har en förälder som har dött får en pension som varierar med
den döde förälderns inkomst. Pensionen beskattas till stor del som en
inkomst hos barnet.
En följd av denna beskattning är att barn med pension inte har samma
möjlighet som andra barn att sommarjobba för att få ihop lite egna
pengar och samtidigt skaffa sig en arbetslivserfarenhet. För andra
barn är en sådan inkomst skattefri upp till grundavdragets nivå, men
ett barn med barnpension måste betala inkomstskatt på summan av
pensionen och sommarinkomsten och får då kanske inte mycket kvar.
Detta är en orättvisa som regeringen bör uppmärksamma. Regeringen bör
lägga fram ett förslag som innebär att sommarjobb inte blir beskattade
på grund av barnpension.
6. Resor till och från arbetet och i tjänsten, punkt 4 (fp)
av Anna Grönlund (fp) och Anne-Marie Ekström (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
reservationen anförs om resor för hämtning och lämning av barn på
dagis. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Sk254 yrkande 3,
2002/03:Sk382 yrkande 5, 2002/03:N265 yrkande 5, 2002/03:N267 yrkande
9 och 2002/03:A241 yrkande 20, bifaller delvis motionerna 2002/03:N266
yrkande 8 och 2002/03:N345 yrkande 18 och avslår motionerna
2002/03:Sk359, 2002/03:Sk371 yrkandena 1 och 2, 2002/03:Sk380 och
2002/03:N345 yrkande 19.
Ställningstagande
Det är en förlegad syn på förutsättningar för förvärvsarbete som
ligger bakom det faktum att man i resa till och från arbetet inte får
räkna in tid och resväg via barnens omsorg. Det kan mycket väl vara så
att det faktum att en förälder behöver hämta eller lämna gör att resan
tar avsevärt mycket längre tid, vid beaktande av bussbyten eller
väntetider på tåg. Därför bör hämtning och lämning på barnomsorg kunna
räknas in då tidsvinst och resesträcka beräknas för rätt till avdrag
för resor till och från arbetet.
7. Arbetsrum i bostaden, punkt 7 (m)
av Lennart Hedquist (m), Anne-Marie Pålsson (m) och Björn
Hamilton (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
reservationen anförs om en översyn av reglerna om avdrag för kostnad
för arbetsrum i bostaden. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2002/03:Sk221, 2002/03:Sk321 och 2002/03:Sk396 yrkande 1 och avslår
motion 2002/03:Sk396 yrkande 2.
Ställningstagande
Dagens samhällsutveckling på arbetsmarknaden präglas bl.a. av att
alltfler arbetstagare utför arbete i hemmet, s.k. distansarbete. Fler
och fler fasta arbetsplatser på en gemensam arbetsplats ersätts av
rörliga arbetsplatser och av ett arbetssätt som innebär att en ökande
del av arbetet utförs i arbets-tagarens hem.
Denna samhällsutveckling motiverar en radikal omprövning av den hit-
tillsvarande mycket stränga lagstiftning för avdrag för arbetsrum i
hemmet som har gällt i princip oförändrad i decennier. I våra
förvaltningsdomstolar har också utvecklats en extremt fyrkantig och
rigid rättspraxis på området. Denna praxis har i vissa fall tagit sig
närmast parodiska uttryck. Begrepp som "från bostaden avskilt utrymme"
har föranlett företagare med särskilt arbetsrum i sin lägenhet att
undra om man måste mura igen dörren och ordna entré till arbetsrummet
via repstege.
Lagen och rättstillämpningen måste enligt vår mening anpassas till
rådande aktuella förhållanden på arbetsmarknaden. Skattelagstiftningen
riskerar annars att kraftigt motverka en dynamisk och i övrigt
önskvärd utveckling. Den nya informationsteknikens möjligheter att
skapa nya arbetsvillkor och nya arbetstillfällen, bl.a. distansarbete,
måste tas till vara.
Regeringen bör återkomma med ett förslag som innebär att det blir
lättare att få avdrag för arbetsrum i bostaden.
8. Hushållstjänster, punkt 12 (m, fp, kd, c)
av Anna Grönlund (fp), Lennart Hedquist (m), Per Landgren
(kd), Anne-Marie Pålsson (m), Roger Karlsson (c), Björn Hamilton (m)
och Anne-Marie Ekström (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
reservationen anförs om en skattereduktion för hushållstjänster.
Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Sk402 och bifaller delvis
motionerna 2002/03:Sk208 yrkandena 1-3, 2002/03:Sk231, 2002/03:Sk264,
2002/03:Sk275, 2002/03:Sk280, 2002/03:Sk351, 2002/03:Sk382 yrkande 6,
2002/03:Sk383 yrkande 15, 2002/03:Sf291 yrkande 19, 2002/03:Sf332
yrkande 29, 2002/03:Sf335 yrkande 9, 2002/03:Sf376 yrkande 5,
2002/03:Sf380 yrkande 16, 2002/03:N227 yrkande 10, 2002/03:N392
yrkande 3, 2002/03:N395 yrkande 12 i denna del, 2002/03:A241 yrkande
5, 2002/03:A242 yrkande 18 och 2002/03:A315 yrkande 5.
Ställningstagande
Vi föreslår att en skattereduktion på 50 % införs för privatpersoners
betalning av arbetskostnaden inklusive moms för hushållstjänster som
utförs i det egna hemmet, upp till 25 000 kr per år.
Det finns en stor efterfrågan på hushållstjänster. Totalt är nästan
vart fjärde hushåll i Sverige intresserat av hjälp ibland eller
regelbundet. Vi vet dock att det är det höga skatteuttaget som hindrar
efterfrågan och utbud från att mötas på en vit marknad.
Inkomstskatter, sociala avgifter och moms driver upp timpriset till
nivåer som nästan inga hushåll med normala inkomster är beredda att
betala. Så gott som alla hushållstjänster, som städning,
fönsterputsning eller barnpassning, som utförs mot betalning sker
därför svart. Riksskatteverkets undersökningar visar att skatt på
oredovisade inkomster uppskattas till ca 60 miljarder kronor per år.
Hushållstjänsterna utgör sannolikt en betydande del av dessa
miljarder.
Vårt förslag förbättrar förutsättningarna för den vita marknaden för
hushållstjänster.
Det gör svarta jobb vita. Det är djupt olyckligt att orimliga
skatteregler pressar människor till svart arbete. För många unga
riskerar den första kontakten med arbetsmarknaden att bli svartjobb.
Genom vårt förslag till skattereduktion får de som i dag arbetar svart
möjlighet att inordna sig i ett legalt system och som alla andra få
del av förmånerna i socialförsäkringssystemen: sjukförsäkring, pension
m.m.
Det ökar valfriheten för hushållen. Med ett ökat utbud av
servicetjänster ökar också valfriheten. Människor får större möjlighet
att välja mellan att arbeta mycket och köpa tjänster till hemmet eller
att arbeta mindre och i stället göra hemarbetet själva.
Det ökar jämställdheten. Jämställdheten har visserligen gjort framsteg
under de senaste decennierna, men fortfarande är det kvinnorna som har
huvudansvaret för hemmet och barnen och som utför merparten av det
oavlönade hemarbetet. Skattereglerna hindrar kvinnor såväl från att
bjuda ut sitt kunnande på en vit marknad som att köpa sig
servicetjänster.
Det ökar antalet jobb. Det är svårt att med någon större precision
ange hur många nya arbetstillfällen som kan tillkomma med vårt
förslag. Helt klart är det ett betydande antal personer, av vilka
flera har svårt att komma in på arbetsmarknaden, som genom vårt
förslag får arbete.
Det ökar effektiviteten i ekonomin. Individens fria val mellan fritid,
oavlönat hemarbete och beskattat marknadsarbete snedvrids av de stora
skattekilarna på tjänsteproduktion. Genom att minska skattekilarna
minskar snedvridningarna. Människor kommer då i större utsträckning
att kunna köpa hushållstjänster och använda den frigjorda tiden till
ökat förvärvsarbete eller till att tillbringa den med barnen.
Det är de tjänster som utförs i det egna hemmet eller på den egna
tomten som skall berättiga till skattelättnad. Det innebär att skatten
sänks för ett antal hushållstjänster där det är lätt att "göra det
själv" och där någon vit marknad knappast förekommer, exempelvis
städning, gräsklippning och barntillsyn. Förslaget omfattar även
sådana tjänster som redan delvis utförs på en vit marknad som målning,
snickeriarbete och reparation av hushållsapparater. Däremot utesluts
offentligt subventionerade tjänster, exempelvis offentlig barnomsorg
och andra tjänster som normalt inte utförs i hemmet, exempelvis
advokat- och arkitekttjänster.
När en privatperson köper en tjänst som är berättigad till
skattereduktion från ett företag skall företaget dra av kundens
skattereduktion direkt vid betalningen. På kvittot kommer då att stå
hur mycket kunden har betalat och hur mycket tjänsten skulle ha kostat
om kunden betalat full skatt. Företaget drar sedan av kundens
skattereduktion i den egna månatliga skattedeklarationen.
9. Förmån av fria hemtjänster, punkt 13 (kd)
av Per Landgren (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
reservationen anförs om förmån av fria hemtjänster. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:N395 yrkande 12 i denna del och avslår motion
2002/03:Sk343.
Ställningstagande
Kristdemokraterna vill underlätta för de arbetstagare som erbjuds
hemservice som löneförmån från sina arbetsgivare. Dagens förmånsvärde
är satt så högt att få har råd att ta emot löneförmånen. Om vårt
förslag om en 50-procentig skattereduktion för hushållstjänster
förverkligas bör också förmånsvärdet sänkas. Då skulle till exempel
många personer som i dag arbetar i överhettade branscher kunna ta emot
denna förmån. Skattesystemet blir därmed effektivitetsbefrämjande
samtidigt som det skapas nya arbetstillfällen.
10. Gåvor till ideell verksamhet, punkt 17 (fp)
av Anna Grönlund (fp) och Anne-Marie Ekström (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
reservationen anförs om gåvor till ideell verksamhet. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:U294 yrkande 10 och avslår motionerna
2002/03:Sk232, 2002/03:Sk255, 2002/03:Sk270 yrkandena 1-3,
2002/03:Sk279, 2002/03:Sk340 yrkandena 1 och 2, 2002/03:Sk348 yrkande
1, 2002/03:U207 yrkandena 3 och 4, 2002/03:Kr366 yrkande 2 och
2002/03:Ub367 yrkande 2.
Ställningstagande
Den frivilliga internationella biståndsverksamheten betyder mycket.
Först och främst är den viktig för att den ofta kan bedrivas närmare
folket i mottagarlandet än statlig biståndsverksamhet kan komma. I
vissa fall är frivilliga hjälparbetare den enda vägen att förmedla
utländskt bistånd. Dessa människor drivs av ett starkt ideellt
engagemang och åstadkommer ofta stora resultat med förhållandevis små
resurser. Den frivilliga hjälpen är också viktig för att förankra den
internationella solidariteten hos det svenska folket.
Fadderbarnsverksamhet, Röda korset, Amnesty, Rädda Barnen och Diakonia
är exempel på verksamheter och organisationer som inte bara gör
fantastiska insatser i fjärran länder utan också för in tredje världen
i vår svenska vardagsverksamhet. Årligen skänker svenska folket i
storleksordningen en och en halv miljard kronor till internationell
hjälpverksamhet.
Det finns goda skäl att ytterligare stimulera ett frivilligt
resursflöde från Sverige till behövande människor på andra
kontinenter. En avdragsrätt för denna typ av stöd finns i ett flertal
andra länder, såsom Danmark, Finland, Belgien, Holland, Frankrike,
Kanada och USA. Möjligheterna att införa en avdragsrätt för gåvor till
internationellt biståndsarbete även i Sverige bör enligt vår mening
utredas.
Argumenten för en avdragsrätt för gåvor till biståndsverksamhet är
flera:
Den ger givaren möjlighet att styra bidrag till ändamål som han/hon
själv prioriterar och att samtidigt få en fördel av detta.
Den tydliggör för allmänheten det angelägna arbete som
biståndsorganisationerna utför.
Den ökar incitamentet för ideellt engagemang hos allmänheten och
näringslivet.
Den ökar intäkterna för landets erkända biståndsorganisationer.
Den bidrar till att försvåra för oseriösa insamlingar eftersom dessa
hamnar "utanför listan".
Regeringen bör så snart som möjligt lägga fram ett förslag om en
avdragsrätt för gåvor till internationell biståndsverksamhet, med en
beloppsbegränsning. Avdragsrätten bör kunna utformas så att den gäller
för gåvor till enskilda organisationer som utövar just internationell
biståndsverksamhet, eller på något annat sätt verkar för
internationellt samförstånd, demokrati eller respekt för de mänskliga
rättigheterna.
11. Gåvor till ideell verksamhet, punkt 17 (kd)
av Per Landgren (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
reservationen anförs om gåvor till ideell verksamhet. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Sk255, 2002/03:Sk340 yrkandena 1 och 2,
2002/03:Sk348 yrkande 1 och 2002/03:Kr366 yrkande 2 och bifaller
delvis motionerna 2002/03:Sk232, 2002/03:Sk270 yrkandena 1-3,
2002/03:Sk279, 2002/03:U207 yrkandena 3 och 4, 2002/03:U294 yrkande 10
och 2002/03:Ub367 yrkande 2.
Ställningstagande
I Sverige får normalt varken privatpersoner eller företag göra avdrag
för gåvor och donationer till ideella föreningar. Detta gäller oavsett
om det är fråga om allmännyttiga eller ej allmännyttiga ideella
föreningar.
På många håll i världen är det möjligt att göra skatteavdrag för
kostnaden för gåvor till ideella organisationer. Övriga 14 EU-länder
har olika typer av system för avdragsmöjligheter. Vårt grannland Norge
är ett exempel där medborgarna har viss möjlighet att göra avdrag för
gåvor. Där ges möjlighet till skatteavdrag för såväl enskilda personer
som näringsidkare när det är fråga om gåvor till vetenskaplig
forskning eller yrkesutbildning som kan ha betydelse för givarens
verksamhet. Vidare gäller att enskilda personer medges en begränsad
avdragsrätt för gåvor till vissa frivilligorganisationer som har säte
i Norge och har minst 3 000 medlemmar. Dessa frivilligorganisationer
skall inte ha näringsverksamhet som ändamål och skall bedriva särskilt
angivna verksamheter såsom omsorgs- och hälsofrämjande arbete för barn
och ungdomar, religiös verksamhet, verksamhet till värn för människors
rättigheter, katastrofhjälp m.m.
I England och Wales finns 180 000 registrerade
välgörenhetsorganisationer. Dessa står under tillsyn av en statlig
myndighet (the Charity Commission). Enskilda kan sägas erhålla
skattelättnader/avdrag genom gåvor till brittiska
välgörenhetsorganisationer på olika sätt: genom gåvohjälp (Gift Aid),
avlöningsgåvosystem (Payroll Giving Scheme), som drivs av
arbetsgivaren, eller genom att man ger bort aktier eller värdepapper.
Förutom Norge och England finns det alltså en rad andra länder som har
liknande arrangemang för att ge medborgarna möjlighet att göra
skatteavdrag för bidrag till olika typer av organisationer.
FRII, Frivilligbranschens insamlingsråd, har uttalat att det borde
göras möjligt för medborgare att göra avdrag för gåvor till välgörande
ändamål till organisationer som har s.k. 90-konton. På detta sätt
skulle oseriösa insamlingar kunna konkurreras ut, menar företrädare
för FRII. I exempelvis Danmark och USA har man ett system som tillåter
att man gör avdrag även för gåvor till olika typer av ideella
föreningar och kyrkor. Detta är ett stort stöd för denna typ av
organisationer, eftersom deras verksamhet till stor del bygger just på
frivilligt givande från medlemmar.
Med tanke på de kraftiga nedskärningar som görs av den offentliga
sektorn bör nu tiden vara inne att genom skatteavdrag för donationer
till ideella föreningar frigöra kapital och resurser som annars aldrig
kommit dessa till del. En gräns för praktisk tillämplighet bör
förslagsvis sättas vid donationer under 10 000 kr.
Jag anser att regeringen bör återkomma med ett förslag om skatteavdrag
för donationer till ideella föreningar i enlighet med vad jag anfört.
12. Universiteten och externa finansiärer, punkt 18 (m)
av Lennart Hedquist (m), Anne-Marie Pålsson (m) och Björn
Hamilton (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
reservationen anförs om påslaget vid extern finansiering av forskning
vid universitet och högskolor. Därmed bifaller riksdagen delvis motion
2002/03:Ub367 yrkande 3.
Ställningstagande
Det påslag som tas ut av externa finansiärer av forskning vid
universitet och högskolor och som skall täcka lärosätenas
adminstration, etc. låg tidigare på 12 %. Nu har påslaget höjts till
18 %, och detta har medfört att Cancerfondens viktiga forskning
drabbas.
Cancerfonden, som är en ideell organisation med brett folkligt stöd,
är huvudfinansiär av cancerforskningen i Sverige. Genom en rad
initiativ under årens lopp har Cancerfonden bidragit till att svensk
cancerforskning på flera områden blivit världsledande. Enligt en
flerårig praxis har universitet och högskolor tidigare inte debiterat
Cancerfonden lokalkostnader för de projekt som fonden finansierar. Ett
påslag på 12 % på anslagen, för att täcka de merkostnader som
universiteten har t.ex. för administration, har accepterats av fonden
som rimligt, men en nivå på minst 18 % innebär för Cancerfonden att
forskningsprojekt av betydande omfattning inte kommer att kunna
finansieras. Påslaget bör därför fortsatt stanna vid 12 %, och
undantaget för lokalkostnader bör bestå.
13. Idrottskonto, punkt 22 (fp, kd, c)
av Anna Grönlund (fp), Per Landgren (kd), Roger Karlsson
(c) och Anne-Marie Ekström (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 22 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
reservationen anförs om införande av ett idrottskonto. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Kr266 yrkande 10, 2002/03:Kr335 yrkande 4
och 2002/03:Kr368 yrkande 7.
Ställningstagande
Idrottsutövare kan under några aktiva år erhålla höga, eller mycket
höga, inkomster, ofta som en följd av att man satsat intensivt på sin
idrott. Utbildning och "civil karriär" kommer ofta i andra hand. Men
de aktiva åren med höga inkomster kan å andra sidan vara mycket
begränsade till antalet.
De regler för inkomstutjämning genom exempelvis olika former av pen-
sionsarrangemang som för närvarande finns är ofta klart otillräckliga.
Följden blir många gånger att idrottsutövare, efter sin karriär, måste
börja från början, inte minst med utbildning. En annan följd är att
framgångsrika idrottsutövare av ekonomiska skäl väljer att bosätta sig
i något annat land. Sverige tappar därmed goodwill och
skatteinkomster. Problemet skulle till väsentlig del kunna lösas med
en möjlighet att fördela inkomsten under en längre tidsperiod, t.ex.
genom att inrätta ett idrottskonto, som fungerar på liknande sätt som
ett skogskonto för skogsägare eller ett upphovsmannakonto för
författare.
Det innebär att uppskov med beskattning medges för medel som avsätts
till kontona ett visst år och att beskattningen i stället sker det år
medlen tas från kontot. Med ett idrottskonto fonderas pengarna och
beskattas vid uttag. Motsvarande kan också gälla andra med mycket
osäkra eller mycket periodiska inkomster såsom författares,
konstnärers och musikers inkomster.
Frågan om införande av ett konto för utjämning i vissa fall av
inkomster över tiden bör med det snaraste utredas.
14. Uthyrning av privatbostad, punkt 24 (m, fp, kd)
av Anna Grönlund (fp), Lennart Hedquist (m), Per Landgren
(kd), Anne-Marie Pålsson (m), Björn Hamilton (m) och Anne-Marie
Ekström (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
reservationen anförs om ändrade regler för uthyrning av privatbostad.
Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2002/03:Sk376,
2002/03:Ub487 yrkande 6, 2002/03:N305 yrkande 3, 2002/03:Bo216 yrkande
1, 2002/03:Bo238 yrkande 5, 2002/03:Bo290 yrkande 3 och 2002/03:Bo291
yrkande 10.
Ställningstagande
Situationen för våra studenter vad gäller bostäder är kritisk. Bristen
är så extrem att studenterna numera börjar undvika de större
universitetsstäderna som Stockholm, Uppsala och Lund. Bostadsbristen
har blivit ett hot mot valfriheten och den öppna högskolan.
Bostadssituationen för de studerande är sådan att de inte kan vänta på
att nya bostäder skall byggas. De behöver bostäder nu. Det är därför
av yttersta vikt att man omedelbart får fram studentbostäder till
landets bostadslösa studerande. Ett sätt att snabbt få fram många
bostäder är att göra det mer attraktivt att hyra ut ett eller flera
rum i sin privata bostad. Inte minst skulle många villaägare kunna
erbjuda uthyrningsrum.
Dagens skatteregler för uthyrning av privatbostäder är dock ett hinder
för detta. I princip skall alla hyresintäkter beskattas, och många
drar sig därför för att ta det extra besvär det innebär att hyra ut.
Det är inte omöjligt att en del sådan uthyrning sker men utan att den
extra inkomsten deklareras. Med en skattelagstiftning som gör det mer
intressant att hyra ut privatbostäder skulle många också med
begränsade ombyggnader kunna få ytterligare en mindre lägenhet i sin
villa.
Gränsen för skattebefrielse vid uthyrning av privatbostäder bör därför
höjas. Det skulle omgående skapa tusentals hyresmöjligheter för
studenter - och för den delen andra människor som vill bo centralt,
t.ex. människor som flyttar till en storstad för att arbeta eller
invandrar hit från andra länder.
Särskilda yttranden
1. Skatteskala, grundavdrag, m.m., punkt 1 (c)
Roger Karlsson (c) anför:
Centerpartiet anser att skattepolitiken måste utformas så att den ger
goda förutsättningar för fler företag att startas och växa, större
ekonomiskt utrymme för landets familjer och inriktas på förbättringar
för dem som bäst behöver ökat ekonomiskt utrymme, inte på dem som
ropar högst. Därför bör skattesänkningar riktade mot småföretagande
och uthållig tillväxt, låg- och medelinkomsttagare samt boende
prioriteras i skattepolitiken framgent.
En skattepolitik som belönar investeringar i arbete och miljö men
också styr bort från utnyttjande av ändliga naturresurser och skadliga
utsläpp, bidrar till omställningen av Sverige till ett modernt land
där miljöhänsyn är en avgörande del i den framtida tillväxten.
Centerpartiet vill genomföra en inkomstskattereform som ger möjlighet
för fler att leva på sin lön och som stimulerar arbete framför bidrag.
Det förutsätter en tydlig premie för dem som tar sig från
bidragsberoende till eget arbete, och det ger utrymme att minska
bidragsberoendet för dem som redan är förvärvsarbetande. Den nuvarande
konstruktionen av grundavdraget med en grundnivå samt en upp- och
nedtrappning i inkomstskikten med låga och medelstora inkomster, ger
upphov till negativa marginaleffekter.
Grundavdraget bör ersättas med en rak skatterabatt som skall komma
alla till del, oavsett om inkomsten kommer från lön, företagsinkomst,
a-kassa, sjukpenning eller pension. Vid höstens budgeteberedning
förslogs en sådan rabatt på 9 000 kr, vilket ungeffärligen motsvarar
ett grundavdrag på 30 000 kr. När ekonomiskt utrymme kan frigöras är
avsikten att skatterabatten skall uppgå till 10 000 kr.
En särskild skatterabatt utformad för att minska bidragsberoendet och
slå undan marginaleffekter i lägre inkomstskikt bör införas. Vi
föreslog i vårt budgetalternativ för år 2003 år en förvärvsrabatt på 9
600 kr, riktad framför allt till låginkomsttagare. Förvärvsrabatten
skall enbart ges på inkomster från förvärvsarbete eller företagande.
Förvärvsrabatten skall fasas in med 10 % av arbetsinkomsten upp till
en årlig arbetsinkomst på 96 000 kr, vilket ger en maximal rabatt på
skatten om 9 600 kr. Den maximala förvärvsrabatten ligger sedan kvar
upp till en årlig arbetsinkomst på 180 000 kr och trappas därefter ned
med 5 % av överstigande förvärvsinkomst upp till 276 000 kr. Däröver
blir förvärvsrabatten 4 800 kr.
Förvärvsrabatten bör förstärkas ytterligare genom att uppgå till högst
10 800 kr, vilket innebär en infasning upp till en årsinkomst på 108
000 kr. Den innebär också att alla förvärvsarbetande med höga
inkomster får en förvärvs-rabatt på 5 400 kr.
Reformen innebär att olika slags specialkonstruktioner som
skattereduk-tionen för fackföreningsavgifter blir obehövliga.
Eftersom Centerpartiets förslag om förändringar i inkomstbeskattningen
har behandlats redan i anslutning höstens budgetberedning (bet.
2002/03:FiU1) har jag inte något yrkande i denna del.
2. Resor vid vissa uppdrag, punkt 6 (m, fp, kd, c)
Anna Grönlund (fp), Lennart Hedquist (m), Per Landgren
(kd), Anne-Marie Pålsson (m), Roger Karlsson (c), Björn Hamilton (m)
och Anne-Marie Ekström (fp) anför:
Vi anser att det är orimligt att en person som bjuds in för att
medverka i en intervju, ett debattprogram eller liknande kan beskattas
fullt ut för den reseersättning som utgår. Det kan innebära att den
som redan tidigare har svårt att göra sin stämma hörd i medievärlden i
stället avstår från att delta i exempelvis samhällsdebatter.
Det är bra att frågan har behandlats av Utredningen om avdrag för
ökade levnadskostnader och att det nu pågår ett arbete inom
Regeringskansliet med ett förslag om ändrade regler. Arbetet har dock
pågått länge utan något synbart resultat, och vi påminner om att vi
redan våren 2001 (bet. 2000/01:SkU14) föreslog ett tillkännagivande
till regeringen om att det var viktigt att detta arbete påskyndades.
Det är naturligtvis ett steg framåt att regeringen avser att behandla
frågan i i en proposition under våren 2003 och vi ser i detta läge
inte någon anledning att föreslå tillkännagivanden till regeringen i
frågan. Vi vill dock understryka att det är angeläget att regeringen
nu lägger fram ett förslag som innebär att problemet får en
ändamålsenlig lösning.
3. Idrottskonto, punkt 22 (m)
Lennart Hedquist (m), Anne-Marie Pålsson (m) och Björn
Hamilton (m) anför:
Våra förslag innebär att värnskatten skall tas bort så snart som
möjligt och att den statliga inkomstskatten på sikt skall slopas helt.
Med dessa förslag skapas en generell lösning för de idrottare och
andra som har mycket höga inkomster under en kort period. Vi anser att
vår lösning är att föredra och har därför inte något yrkande i denna
del.
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Följdmotion
2002/03:So19 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m):
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om äldres ekonomi.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2002
2002/03:Fi287 av Lennart Hedquist m.fl. (m):
17. Riksdagen beslutar att avdrag för pensionsförsäkring får
uppgå till högst ett basbelopp från den 1 januari 2005.
2002/03:Sk205 av Carl-Axel Johansson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
motionen avseende avdragsrätt för privata pensionsförsäkringar.
2002/03:Sk208 av Sten Tolgfors (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om vikten av att bringa ned skattekilen på arbete för
att möjliggöra nya privata tjänstearbeten.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en skattereduktion för hushållstjänster med 50 % av
betald arbetskostnad.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om privata tjänsters betydelse för människors välfärd.
2002/03:Sk210 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att kraftigt sänka inkomstskatterna i Sverige.
2002/03:Sk214 av Rolf Gunnarsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om sänkta skatter i Sverige.
2002/03:Sk220 av Birgitta Carlsson och Birgitta Sellén (c):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till höjning av
grundavdrag på barns ränteinkomster.
2002/03:Sk221 av Rigmor Stenmark (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om avdrag för arbetsrum i hemmet.
2002/03:Sk231 av Cristina Husmark Pehrsson och Inger René (m):
Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer med ett förslag som
innebär en skattereduktion av hushållstjänster i enlighet med vad som
anförs i motionen.
2002/03:Sk232 av Cristina Husmark Pehrsson (m):
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning som syftar till
att utreda förutsättningarna för och konsekvenserna av att införa
avdragsrätt för gåvor och bidrag till frivilliga hjälporganisationer.
2002/03:Sk235 av Raimo Pärssinen och Sinikka Bohlin (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om arbetspendling och dubbelbosättning.
2002/03:Sk237 av Anders G Högmark och Ulla Löfgren (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att skattebefria bärplockning.
2002/03:Sk241 av Kenneth Lantz (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om värdet av en utredning om beskattningsfrågor i
Öresundsregionen.
2002/03:Sk254 av Hans Backman (fp):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att även transporter till och från barntillsyn
skall inräknas i sträckan för reseavdrag.
2002/03:Sk255 av Tuve Skånberg (kd):
Riksdagen begär att regeringen låter utreda frågan om skatteavdrag för
gåvor till ideella föreningar och liknande ändamål.
2002/03:Sk256 av Tuve Skånberg (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om begränsningar för förmånstagare till pensionsförsäkringar.
2002/03:Sk257 av Kenneth Lantz och Sven Brus (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om utvärdering av ett skatteavdrag för styrkta
kostnader för förebyggande hälsovård.
2002/03:Sk264 av Catharina Elmsäter-Svärd (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att skattereducera hushållsnära tjänster.
2002/03:Sk270 av Sten Tolgfors och Lena Adelsohn Liljeroth (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om vikten av de ideella välfärdsinsatserna.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om skatteavdrag för gåvor till ideella
organisationer för nationell välfärdsverksamhet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om att regeringen bör låta utreda hur ett system
för avdrag för gåvor till ideella organisationers nationella
välfärdsinsatser bör se ut.
2002/03:Sk275 av Cecilia Magnusson och Anita Sidén (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skattelättnader för hemnära tjänster som utförs av
kooperativa företag.
2002/03:Sk279 av Anna Lilliehöök och Anita Sidén (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att skatteavdrag bör införas för gåvor till ideella
organisationer.
2002/03:Sk280 av Kent Olsson och Elizabeth Nyström (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en skattereducering på hushållsnära tjänster.
2002/03:Sk283 av Karin Enström (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om nödvändigheten av att sänka skatterna.
2002/03:Sk290 av Gudrun Schyman m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en översyn av inkomstskattesystemet.
2002/03:Sk294 av Marie Engström m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en utvärdering av tillämpningen av beslutet om beskattning
av utländska nyckelpersoner.
2002/03:Sk300 av Henrik S Järrel (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förslag till ändring i berörd skattelagstiftning.
2002/03:Sk304 av Ragnwi Marcelind (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förmånsvärdet på bilar och ett rättvist och
realistiskt system byggt på bilens inköpspris.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att förtydliga reglerna om omvänd bevisbörda, så
att den skattskyldige inte drabbas av avgifter för att t.ex. kunna ta
sig till en restaurang eller ett övernattningsställe under
affärsresan.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att justera beräkningsgrunden så att den gäller
lika för den enskilde som för företaget.
2002/03:Sk310 av Carina Hägg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en översyn av tillämpningen av
skattelagstiftningen för att se till att endast de organisationer som
uppfyller kraven för att få skattebefrielse, blir de som i realiteten
får det.
2002/03:Sk321 av Marietta de Pourbaix-Lundin och Tomas Högström (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förslag till sådan ändring i berörd lagstiftning att rätten
till skatteavdrag för arbetsrum i bostaden utvidgas.
2002/03:Sk323 av Peter Danielsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att begränsningarna avseende förmånstagare till
pensionsförsäkringar bör tas bort.
2002/03:Sk334 av Ingemar Vänerlöv (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att det bör göras en översyn av lagstiftningen i syfte att
skattebefria all ersättning av ideell skada.
2002/03:Sk336 av Erling Wälivaara (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av förändring av regelverket för beskattning av
inkomster från hobbyplockning av svampar, kottar och vildvuxna bär.
2002/03:Sk340 av Mikael Oscarsson (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att överväga att göra gåvor till s.k. 90-konton
avdragsgilla.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att överväga att göra gåvor till ideella
organisationer avdragsgilla.
2002/03:Sk342 av Jeppe Johnsson m.fl. (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en reform av inkomstskatten på arbete.
2002/03:Sk343 av Annika Qarlsson m.fl. (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om införande av schablonbelopp för förmån av hushållstjänster
tillhandahållna av arbetsgivaren.
2002/03:Sk348 av Inger Davidson och Sven Brus (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om avdragsrätt för gåvor till ideella
organisationer.
2002/03:Sk351 av Tobias Billström och Peter Danielsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att skattereducera hushållsnära tjänster.
2002/03:Sk359 av Peter Pedersen (v):
Riksdagen begär att regeringen låter utreda konsekvenserna av en
höjning och differentiering av bilreseavdraget för arbetsresor.
2002/03:Sk369 av Cristina Husmark Pehrsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om avdragsrätt för musikinstrument.
2002/03:Sk371 av Johnny Gylling (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om reseavdrag för personer med nedsatt arbetsförmåga.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om avdrag för resa med motorfordon.
2002/03:Sk376 av Johan Pehrson och Tobias Krantz (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skattefrihet för uthyrning av del av bostad.
2002/03:Sk378 av Susanne Eberstein och Agneta Lundberg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en översyn av regelsystemet för pensionssparande.
2002/03:Sk380 av Jarl Lander m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om incitament för ökat kollektivtrafikresande.
2002/03:Sk382 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att räkna in omväg till barnomsorg i bilavdraget.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om skattereduktion för hushållsnära tjänster.
2002/03:Sk383 av Per Landgren m.fl. (kd):
15. Riksdagen beslutar införa en 50-procentig skattereduktion
för hushållstjänster i enlighet med vad som anförs i motionen.
2002/03:Sk396 av Peter Pedersen (v):
1. Riksdagen begär att regeringen låter göra en översyn av de
regler som finns vad gäller avdrag för arbetsrum i den egna bostaden
samt på vilket sätt utformningen av dessa regler påverkar
distansarbete från den egna bostaden i enlighet med vad som anförs i
motionen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att i stället överväga att helt avskaffa
möjligheten att yrka på avdrag för eget arbetsrum om den i yrkande 1
omnämnda översynen kommer fram till att befintliga regler och
tillämpningen av dessa inte skall ändras.
2002/03:Sk399 av Peter Danielsson och Lars Lindblad (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att införa ett skattesystem med platt skatt.
2002/03:Sk402 av Anne-Marie Pålsson m.fl. (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förslag till sänkt skatt på hushållsnära tjänster.
2002/03:Sk406 av Leif Jakobsson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om insatser för att underlätta arbetspendling över Öresund.
2002/03:Sk417 av Lennart Hedquist m.fl. (m):
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att slopa den statliga skatten för inkomst av
tjänst.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om slopande av värnskatten.
2002/03:U207 av Sten Tolgfors (m):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringen bör låta utreda hur ett system för
avdrag för gåvor till ideella biståndsorganisationer bör se ut.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att en lagreglering av hur stora kostnader en
insamlingsstiftelse får ha bör införas.
2002/03:U294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om avdragsrätt för gåvor till internationell
biståndsverksamhet.
2002/03:Sf291 av Bo Lundgren m.fl. (m):
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om sänkning av skatten på hushållsnära tjänster.
2002/03:Sf332 av Sten Tolgfors m.fl. (m):
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om vikten av sänkta skatter för låg- och
medelinkomsttagare för att bryta bidragsberoende.
29. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till
skattereduktion för hushållsnära tjänster i enlighet med vad som
anförs i motionen.
2002/03:Sf335 av Sven Brus m.fl. (kd):
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kvinnors dubbelarbete och om att möjliggöra köp av
hushållstjänster även för låg- och medelinkomsttagare.
2002/03:Sf376 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en riktad skattesänkning till barnfamiljer.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om hushållsnära tjänster.
2002/03:Sf380 av Alf Svensson m.fl. (kd):
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om hushållstjänster.
2002/03:So516 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till
ändring i lag så att sommarjobb inte blir beskattat på grund av
barnpension.
2002/03:Kr266 av Lennart Kollmats m.fl. (fp):
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att utreda införandet av ett idrottskonto för att
idrottsutövare skall kunna fördela sina inkomster även till år då
idrotten inte längre utgör en inkomstkälla,
2002/03:Kr297 av Kent Olsson m.fl. (m):
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att höja grundavdraget.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att införa ett förvärvsavdrag.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att slopa såväl den statliga inkomst- som
förmögenhetsskatten.
2002/03:Kr335 av Birgitta Sellén m.fl. (c):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om en översyn för att slå fast att hemmet skall
räknas som tjänsteställe för domarkåren.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om införande av ett idrottskonto.
2002/03:Kr366 av Helena Höij m.fl. (kd):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer.
2002/03:Kr368 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd):
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om s.k. idrottskonton.
2002/03:Ub367 av Ewa Björling (m):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om skattebefrielse för forskningsdonationer.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om skattebefrielse för anslag från externa
finansiärer.
2002/03:Ub487 av Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl. (m):
6. Riksdagen beslutar avskaffa skatteplikt för uthyrning av
del i privatbostad i enlighet med vad som anförs i motionen.
2002/03:T463 av Johnny Gylling m.fl. (kd):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om skatteavdragskonstruktion för bredband.
2002/03:MJ421 av Birgitta Carlsson och Eskil Erlandsson (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att upp till 15 bisamhällen bör betraktas som
hobbyodling och befrias från skatteredovisningsskyldighet.
2002/03:N207 av Sten Tolgfors (m):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om beskattning av arbete.
2002/03:N227 av Bo Lundgren m.fl. (m):
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att öppna marknaden för hushållsnära tjänster.
2002/03:N265 av Runar Patriksson och Anita Brodén (fp):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om utökad avdragsrätt för resor.
2002/03:N266 av Helena Bargholtz (fp):
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om en ändring av reseavdraget så att det följer
prisutvecklingen och tar hänsyn till transporter till och från
barntillsyn.
2002/03:N267 av Yvonne Ångström m.fl. (fp):
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att reseavdraget bör breddas.
2002/03:N272 av Erling Wälivaara (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utredning om glesbygdens villkor och införande av ett
särskilt glesbygdsavdrag.
2002/03:N305 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):
3. Riksdagen beslutar att inkomst från uthyrning av del i
stadigvarande bostad skall vara skattefri i enlighet med vad som
anförs i motionen.
2002/03:N345 av Maud Olofsson m.fl. (c):
18. Riksdagen beslutar att reseavdraget till och från arbetet
höjs till 20 kr per mil och även kommer att omfatta resor till och
från barnomsorg.
19. Riksdagen beslutar att den "självkostnadspremie"
motsvarande 7 000 kr som i dag finns i reseavdraget fortsättningsvis
delas upp på årets tolv månader för att öka möjligheten för
säsongsarbetare att kunna ta del av reseavdraget.
2002/03:N392 av Maria Larsson m.fl. (kd):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om sänkt skatt för köp av hushållstjänster.
2002/03:N395 av Alf Svensson m.fl. (kd):
8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om
sänkta skatter och avgifter i enlighet med vad som anförs i motionen.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av krafttag mot svartjobben.
2002/03:A241 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att införa en riktad skattesänkning till
barnfamiljer.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att sänka skatten på hushållsnära tjänster.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att resa till och från dagis får räknas in i resan
till och från arbetet och därmed berättiga till avdrag.
2002/03:A242 av Annelie Enochson m.fl. (kd):
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om beskattningen av hushållstjänster för att öka
kvinnors möjlighet till karriär.
2002/03:A314 av Anders G Högmark m.fl. (m):
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om sänkt skatt på arbete.
2002/03:A315 av Anders G Högmark m.fl. (m):
5. Riksdagen beslutar införa en skattereduktion på 50 % för
privatpersoners betalning av arbetskraftskostnaden inom hushållsnära
tjänster, upp till 50 000 kr per år, i enlighet med vad som anförs i
motionen.
2002/03:A316 av Anders G Högmark m.fl. (m):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att kunna leva på sin lön.
2002/03:A366 av Margareta Andersson m.fl. (c):
13. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs
om att utforma ett skattesystem som förbättrar kvinnors möjligheter
att ta del av löneförmåner.
2002/03:Bo216 av Annelie Enochson (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om skattebefrielse för uthyrning till studenter i
privatvilla eller lägenhet.
2002/03:Bo238 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):
5. Riksdagen beslutar att möjliggöra skattefri uthyrning av
del i stadigvarande bostad.
2002/03:Bo290 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om skattefrihet för den som hyr ut rum i
privatbostäder.
2002/03:Bo291 av Göran Hägglund m.fl. (kd):
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förändrade skatteregler vid uthyrning av lägenhet i
privatbostad.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förändrade skattekrav för att öka hyresgästernas
möjligheter till självförvaltning.