Skatteutskottets betänkande

2002/03:SKU16

Administrativa avgifter på skatte- ochtullområdet, m.m.

---

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 2002/03:106
Administrativa avgifter på skatte- och tullområdet,
m.m. - förutom en mindre del som redan behandlats -
samt en motion av m, fp, kd och c som väckts med
anledning av propositionen. I propositionen föreslås
ändringar av bestämmelserna om skattetillägg,
tulltillägg, förseningsavgift och anstånd i
taxeringslagen (1990:324), skattebetalningslagen
(1997:483) och ytterligare några lagar. Ändringarna
föreslås träda i kraft den 1 juli 2003.

Utskottet tillstyrker propositionen med viss
komplettering och avstyrker motionen. Vid
betänkandet har fogats en reservation till förmån
för den nyss nämnda motionen av m, fp, kd och c.
I propositionen föreslås också att riksdagen antar
ett förslag till lagändring för att genomföra ett
nytt EU-direktiv med tillämpningsföreskrifter till
indrivningsdirektivet. Eftersom denna lagändring
avses träda i kraft redan den 30 april 2003 har
propositionen i denna del redan behandlats särskilt
av utskottet i betänkandet 2002/03:SkU15.
I betänkandet behandlas slutligen tre motioner
från den allmänna motionstiden 2002 om
mervärdesskatten vid viss handel med begagnade
bilar. Utskottet avstyrker motionerna. Ett särskilt
yttrande med anledning av denna fråga har avgivits
av m, fp, kd och c.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Administrativa avgifter på skatte- och
tullområdet, m.m.

Riksdagen bifaller proposition 2002/03:106
delvis i denna del, avslår motion 2002/03:Sk10
yrkandena 1-7 och antar
dels de i bilaga 2 till detta betänkande
återgivna förslagen till
1. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),
2. lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483),
3. lag om ändring i tullagen (2000:1281),
4. lag om ändring i fordonsskattelagen
(1988:327),
dels det i bilaga 3 återgivna förslaget till lag
om ändring i skattebetalningslagen (1997:483).
Reservation (m, fp, kd, c)

2. Mervärdesskatten vid viss handel med
begagnade bilar

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sk261,
2002/03:Sk360 och 2002/03:Sk394.

Stockholm den 29 april 2003

På skatteutskottets vägnar

Arne Kjörnsberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Arne
Kjörnsberg (s), Anna Grönlund (fp), Lennart Hedquist
(m), Ulla Wester (s), Marie Engström (v), Per-Olof
Svensson (s), Anne-Marie Pålsson (m), Lennart
Axelsson (s), Gunnar Andrén (fp), Roger Karlsson
(c), Inger Nordlander (s), Ulf Sjösten (m),
Catharina Bråkenhielm (s), Fredrik Olovsson (s),
Lars Gustafsson (kd), Britta Rådström (s) och
Marianne Samuelsson (mp).

2002/03

SkU16

(prop. 2002/03:106, delvis)

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I beslut den 23 april 1998 bemyndigade regeringen
finansministern att tillkalla en särskild utredare
med uppdrag att se över reglerna om skattetillägg.
Med stöd härav förordnades justitierådet Johan Munck
som särskild utredare fr.o.m. den 10 februari 1999.
Utredningen antog namnet 1999 års skatte-
tilläggskommitté. Kommittén hade enligt direktiven
att göra en förutsättningslös översyn av
skattetilläggsinstitutet, kartlägga tillämpningen av
skattetilläggsreglerna och utforma ett
sanktionssystem som uppfyllde högt ställda krav på
effektivitet, förutsebarhet, likformighet och
rättssäkerhet samt de krav som Europakonventionen
kunde ställa på förfarandet (dir. 1998:34). Kom-
mittén lämnade i februari 2001 sitt betänkande
Skattetillägg m.m. (SOU 2001:25) med förslag till
förändrade bestämmelser om skatte- och tulltillägg.
Betänkandet remissbehandlades.

Den europeiska domstolen för de mänskliga
rättigheterna (Europadomstolen) prövar klagomål mot
stater för påstådda brott mot den europeiska
konventionen av den 4 november 1950 om skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna (Europakonventionen). Den 23 juli 2002
kom två domar mot Sverige från Europadomstolen som
båda gällde skattetilläggsbestämmelsernas
förenlighet med artikel 6 i Europakonventionen, som
är avsedd att bl.a. garantera enskilda rätten till
domstolsprövning och en rättssäker process vid en
prövning av enskildas civila rättigheter och
skyldigheter eller av en anklagelse för brott.
Europadomstolen konstaterade att skattetillägg
inte klassificerades som ett straff i den svenska
rätten utan som en administrativ sanktion men i
vissa avseenden ändå jämställdes med straff samt att
bestämmelserna om skattetillägg var generella och
gällde alla skattskyldiga. Europadomstolen drog
slutsatsen att skattetilläggen omfattades av artikel
6 i Europakonventionen, just därför att de var
generella och deras syfte var både avskräckande och
bestraffande. Domstolen ansåg vidare att den
situation som de skattskyldiga hade försatts i, med
anledning av de vidtagna indrivningsåtgärderna,
innebar att processerna hade bort ske skyndsamt för
att de enskildas rätt till en effektiv
domstolsprövning inte skulle anses kränkt. Genom att
en domstolsprövning av sakfrågorna fördröjts
oskäligt länge hade de skattskyldiga hindrats från
att få en effektiv tillgång till domstolsprövning.
Europadomstolen fann därför att svenska staten hade
brutit mot artikel 6.1 med avseende på rätten till
effektiv tillgång till domstolsprövning.
Europadomstolen fann vidare att varken målens
svårighetsgrad eller de skattskyldigas beteende
motiverade de långa handläggningstiderna. Dessutom
påpekade domstolen att de exekutiva åtgärder som
påbörjats mot de skattskyldiga borde ha motiverat en
snabb handläggning av målen. De långa
handläggningstiderna kunde enligt domstolen bara
skyllas på myndigheterna. Därmed fann
Europadomstolen att Sverige brutit mot artikel 6.1
även med avseende på processens längd.
Den föreliggande propositionen bygger främst på de
förslag som lagts fram i det ovan angivna
betänkandet SOU 2001:25 Skattetillägg m.m. Även de
nyss beskrivna domarna av Europadomstolen har
beaktats under beredningen av propositionen. Syftet
har varit att skapa ett skattetilläggssystem som
framstår som rimligt och legitimt och inte kommer i
konflikt med Europakonventionen. Regeringen föreslår
i detta sammanhang också följdändringar av
bestämmelserna om skattetillägg i fordonsskattelagen
(1988:327).
I propositionen behandlas också de förslag till
förändringar av bestämmelserna i taxeringslagen
(1990:324) om förseningsavgift som lades fram i
departementspromemorian En ny lag om
självdeklarationer och kontrolluppgifter (Ds
2000:70). Även denna promemoria remissbehandlades.
Regeringen behandlar i propositionen också ett
förslag om ändring av bestämmelsen om undanröjande
av skattetillägg vid skönstaxering i avsaknad av
deklaration, vilket lämnades av
Skattekontrollutredningen i betänkandet
Självdeklaration och kontrolluppgifter - förenklade
förfaranden (SOU 1998:12). Även detta betänkande
remissbehandlades.
Propositionen innehåller slutligen ett förslag
till en lagändring för att genomföra kommissionens
direktiv 2002/94/EG av den 9 december 2002 om
tillämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i
rådets direktiv 76/308/EEG om ömsesidigt bistånd för
indrivning av fordringar som har avseende på vissa
avgifter, tullar, skatter och andra åtgärder. Detta
förslag har utskottet behandlat särskilt i
betänkandet 2002/03:SkU15.
Lagförslagen i propositionen har i alla väsentliga
delar granskats av Lagrådet. Några lagförslag som
bedömts vara av så enkel beskaffenhet att Lagrådets
hörande skulle sakna betydelse har dock inte
remitterats till Lagrådet.
I betänkandet behandlas även tre motioner från den
allmänna motionstiden 2002 om mervärdesskatten för
vissa näringsidkare som handlar med begagnade bilar
som förts in från andra EU-länder. Riksskatteverket
har yttrat sig över dessa motioner.
En sammanställning av de behandlade förslagen i
propositionen och motionerna återfinns i bilaga 1
till betänkandet. Regeringens lagförslag har tagits
in som bilaga 2 och utskottets lagförslag som bilaga
3 till betänkandet. Riksskatteverkets yttrande över
de nyssnämnda motionerna har bifogats som bilaga 4
till betänkandet.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås förändringar av
bestämmelserna om skattetillägg i taxeringslagen
(1990:324) och skattebetalningslagen (1997:483).
Följdändringar av bestämmelserna om skattetillägg i
fordonsskattelagen (1988:327) föreslås också.

Skattetillägg skall alltjämt tas ut vid lämnande
av en oriktig uppgift eller i fall av skönstaxering
respektive skönsbeskattning. Förslagen innebär att
möjligheterna att göra nyanserade bedömningar av
frågan om skattetillägg i varje enskilt fall utökas
och förbättras. De befintliga befrielsegrunderna
förtydligas och kompletteras med nya grunder för när
befrielse från skattetillägg skall ske. Exempelvis
föreslås att befrielse från skattetillägg skall
kunna ske när det förflutit oskäligt lång tid till
dess att skattetillägget skall bestämmas. Även i de
fall då en skattskyldig döms till en påföljd enligt
skattebrottslagen (1971:69) till följd av en gärning
som innefattar lämnande av en oriktig uppgift som
föranleder skattetillägg skall befrielse kunna ske.
Befrielse skall kunna ges helt eller delvis.
En rätt att erhålla anstånd med betalning av
skattetillägget till dess att länsrätten prövat den
fråga som föranlett tillägget föreslås. Dessutom
skall säkerhet aldrig behöva ställas vid anstånd med
skattetilläggsbeloppet.
För att den enskildes rätt att förhålla sig passiv
i en utredning om skattetillägg skall säkras införs
ett förbud att förelägga den skattskyldige vid vite
att medverka i utredningen av den oriktiga uppgift
som kan leda till skattetillägg.
Genom de föreslagna förändringarna kommer de
rättssäkerhetskrav som ställs i artikel 6 i den
europeiska konventionen av den 4 november 1950 om
skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna (Europakonventionen) och
som har bärighet på skattetilläggsprocessen till
uttryck direkt i lagtexten.
Motsvarande förändringar föreslås i huvudsak för
bestämmelserna om tulltillägg.
Förseningsavgift enligt taxeringslagen skall kunna
tas ut i tre nivåer.
Vidare föreslås att det krav på prövningstillstånd
vid fråga om befrielse från skattetillägg som finns
i skattebetalningslagen slopas.

Ändringarna bör träda i kraft den 1 juli 2003. De
föreslagna ändringarna i bestämmelserna om uttag och
befrielse av skattetillägg i taxeringslagen föreslås
dock tillämpas första gången vid 2004 års taxering.
Motsvarande ändringar i skattebetalningslagen
föreslås tillämpas när det gäller preliminär skatt;
på skatt som avser inkomståret 2004, skatt som skall
redovisas i en skattedeklaration; på skatt som avser
en redovisningsperiod som påbörjas efter utgången av
år 2003 och skatt som skall redovisas i en särskild
skattedeklaration; på skatt som avser en
skattepliktig händelse som skett efter utgången av
år 2003.

Utskottets överväganden

Administrativa avgifter på skatte-
och tullområdet, m.m.
Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bifaller proposition 2002/03:106
såvitt avser skattetillägg, anstånd,
förseningsavgift, tulltillägg m.m. och avslår
en motion (m, fp, kd, c) med andra
ändringsförslag.
Jämför reservation (m, fp, kd, c).

Propositionen

Allmänna utgångspunkter

Som framgår av inledningen till detta betänkande
bygger propositionen i väsentliga delar på 1999 års
skattekommittés betänkande SOU 2001:25 Skattetillägg
m.m. med förslag till förändrade bestämmelser om
skatte- och tulltillägg samt anstånd. Ett par domar
av Europadomstolen som gått Sverige emot i vad
gäller delar av skattetilläggssystemet har också
beaktats under beredningsarbetet. Därutöver
innehåller propositionen vissa förslag som tidigare
lagts fram i dels Skattekontrollutredningens
betänkande SOU 1998:12 Självdeklaration och
kontrolluppgifter - förenklade förfaranden (angående
skönstaxering i avsaknad av deklaration), dels
departementspromemorian Ds 2000:70 En ny lag om
självdeklarationer och kontrolluppgifter (angående
förseningsavgift).

Huvudsyftet med skattetilläggssystemet kommer även
i fortsättningen att vara att garantera att de
skattskyldiga fullgör sin uppgiftsskyldighet på ett
korrekt sätt. Regeringens strävan har samtidigt
varit att utforma ett regelverk som på ett bättre
sätt än det nuvarande kan tillgodose kravet på en
rimlig nyansering av skattetillägget utan att ge
avkall på den schablonisering som är en
förutsättning för förutsebarhet och likformighet vid
påföring av skattetillägg. En viktig utgångspunkt
har också varit att tillgodose Europakonventionens
krav. Motsvarande ambitioner gäller tulltillägget,
där också utrymme skapas för en nyansering av
sanktionerna för att systemet skall uppfattas som
legitimt och rimligt. Beträffande
förseningsavgiften, vars huvudsyfte även i
fortsättningen skall vara att förmå de skattskyldiga
att lämna deklaration eller särskilda uppgifter
(gäller handelsbolag, stiftelser och föreningar) i
rätt tid, omskapas systemet till ett system där
maximalt tre förseningsavgifter kan tas ut beroende
av hur lång tid som går utan att deklaration lämnas
in. Förslaget innebär även vissa generella höjningar
av förseningsavgifterna.
Grundförutsättningen för att skattetillägg skall
utgå bör enligt propositionen även i fortsättningen
vara att den skattskyldige på något annat sätt än
muntligen under förfarandet lämnat en oriktig
uppgift till ledning för taxeringen eller
beskattningen. Vidare bör skattetillägg även
fortsatt tas ut när en oriktig uppgift på annat sätt
än muntligen lämnats i ett mål om taxering eller
beskattning och uppgiften inte har godtagits efter
prövning i sak. Det skall uttryckligen anges i
bestämmelserna när en uppgift skall anses vara
oriktig i dessa sammanhang. Om den oriktiga
uppgiften rättats eller hade kunnat rättas med
ledning av visst kontrollmaterial skall
skattetillägg inte tas ut. Om rättelsen kunnat ske
med ledning av visst annat kontrollmaterial skall
skattetillägget sättas ned. Principen om att
skattetillägg skall tas ut vid skönstaxering i
avsaknad av självdeklaration och skönsbeskattning i
avsaknad av skattedeklaration bör enligt förslaget
behållas, men skattetillägget skall i dessa fall
beräknas endast på den skatt som till följd av den
skönsmässiga uppskattningen påförs den skattskyldige
utöver den skatt som skulle ha påförts enligt
föreliggande kontrolluppgifter.
Enligt propositionen kommer skattetillägg även i
fortsättningen att påföras om en oriktig uppgift har
lämnats, oberoende av om detta skett med uppsåt
eller av oaktsamhet. De subjektiva förhållandena
kommer alltså alltjämt att ha formen av
befrielsegrunder. Den skattskyldige skall få
befrielse från skattetillägg - liksom
förseningsavgift - helt eller delvis om
felaktigheten eller underlåtenheten framstår som
ursäktlig eller om det annars skulle vara oskäligt
att ta ut avgift med fullt belopp.
Vid bedömningen av ursäktlighet skall särskilt
beaktas om felaktigheten eller underlåtenheten
· berott på den skattskyldiges ålder, hälsa eller
liknande förhållande,
·
· berott på att den skattskyldige felbedömt en
skatteregel eller betydelsen av faktiska
förhållanden eller
·
· föranletts av vilseledande eller missvisande
kontrolluppgifter.
·
Vid oskälighetsprövningen skall särskilt beaktas
· om avgiften inte står i rimlig proportion till
felaktigheten eller underlåtenheten,
·
· om oskäligt lång tid förflutit efter det att
skattemyndigheten har funnit anledning att anta
att den skattskyldige skall påföras skattetillägg
utan att den skattskyldige kan lastas för
dröjsmålet eller
·
· om felaktigheten eller underlåtenheten även har
medfört att den skattskyldige fällts till ansvar
för brott enligt skattebrottslagen.
·
Vid delvis befrielse skall avgiften sättas ned
till hälften eller en fjärdedel.

Beräkning av skattetillägg m.m.

Skattetillägg kommer enligt förslaget som huvudregel
alltjämt att tas ut med 40 % av den undandragna
skatten vid inkomsttaxeringen och 20 % på mer-
värdesskatte-, punktskatte- samt arbetsgivaravgifts-
och källskatteområdena. Skattetillägg på underskott
som inte utnyttjas under taxeringsåret kommer även
framdeles att beräknas på en fjärdedel av den
minskning av underskottet som rättelsen av den
oriktiga uppgiften har medfört. Skattetillägg skall
vidare kunna tas ut även när en oriktig uppgift till
följd av en invändning av den skattskyldige påverkar
skatten först för ett kommande år eller en kommande
period och inte det taxeringsår eller den
taxeringsperiod som uppgiften egentligen tillhör. I
dessa fall skall den undandragna skatten motsvara
den skattelättnad som den oriktiga uppgiften skulle
ha medfört om invändningen inte hade framställts.
Något maximibelopp för skattetillägg införs inte.

Redovisning vid fel beskattningsår eller
redovisningsperiod

Om ett belopp har hänförts eller kan komma att
hänföras till fel beskattningsår eller
redovisningsperiod skall enligt förslaget
skattetillägg tas ut med 2 %, om det är fråga om
skatt som skall tvåmånadersredovisas och den
skattskyldige hänfört eller kan antas ha avsett att
hänföra beloppet till en period högst fyra månader
efter rätt period. I övriga fall skall
skattetillägget tas ut med 10 % eller, vad gäller
mervärdesskatte-, punktskatte- samt arbets-
givaravgifts- och källskatteområdena, 5 %.

Vitesförbud

När det finns anledning att anta att den
skattskyldige har begått en gärning som kan leda
till skattetillägg får den skattskyldige inte
föreläggas vid vite att medverka i utredningen av
den taxerings- eller beskattningsfråga som har
samband med den misstänkta gärningen.

Anstånd

Principen om omedelbar verkställighet av beslut
eller dom om skattetillägg behålls enligt
propositionen. Det innebär att beslutet eller domen
inte behöver vinna laga kraft för att verkställighet
skall kunna ske. Om den skattskyldige begär
omprövning av skattemyndighetens taxerings-,
beskattnings- eller skattetilläggsbeslut och då även
begär anstånd med att betala skattetillägget skall
den skattskyldige få anstånd med att betala
skattetillägget till dess att skattemyndigheten
omprövat sitt beslut. På motsvarande sätt skall den
skattskyldige, om han eller hon överklagar ett
beslut från skattemyndigheten i beskattnings-,
taxerings- eller skattetilläggsfrågan till
länsrätten och begär anstånd, beviljas anstånd med
skattetilläggsbeloppet till dess att länsrätten
prövat överklagandet. Den skattskyldige skall inte i
något fall behöva ställa säkerhet för att få anstånd
med att betala skattetilläggsbeloppet.

Förseningsavgift

Propositionen innebär att förseningsavgift skall tas
ut om en deklarationsskyldig inte har lämnat
självdeklaration inom föreskriven tid. Enligt de
regler som gäller för närvarande uppgår enkel
förseningsavgift för aktiebolag till 1 000 kr och
för andra skattskyldiga till 500 kr. Enligt
propositionen skall förseningsavgiften i
fortsättningen uppgå till 5 000 kr för aktiebolag
och ekonomiska föreningar samt till 1 000 kr för
övriga skattskyldiga. Om deklarationen sedan kommer
in men mer än tre månader för sent skall ytterligare
en förseningsavgift tas ut med samma belopp. Om
deklarationen inte har kommit in inom fem månader
skall en tredje förseningsavgift tas ut.
Förseningsavgift skall enligt förslaget också tas ut
av svenska handelsbolag, stiftelser och föreningar
som inte har lämnat särskilda uppgifter inom
föreskriven tid. För den som har fått anstånd med
att lämna deklaration skall förseningsavgift tas ut
på samma sätt om anståndstiden har gått ut utan att
någon deklaration har kommit in.

Tulltillägg

I huvudsak motsvarande förändringar som beträffande
skattetillägg föreslås beträffande tulltillägg. När
det gäller procentsatserna för tulltillägg föreslås
att tulltillägget som huvudregel alltjämt skall tas
ut med 20 % av den tull som inte skulle ha påförts
om den oriktiga uppgiften godtagits. Vidare skall
tulltillägget tas ut med 10 % när det gäller
mervärdesskatt som får dras av vid redovisning av
skatt enligt mervärdesskattelagen. Om avvikelse från
deklaration har skett vid skönstulltaxering skall
enligt förslaget gäldenären påföras tulltillägg om
20 % av den tull som vid taxeringen påförts
gäldenären utöver vad som annars skulle ha påförts
honom eller henne. Principen om omedelbar
verkställighet av beslut om tulltillägg behålls, och
någon ny anståndsbestämmelse införs inte, då
gällande bestämmelser enligt regeringens uppfattning
ger tillräckligt skydd.

Ikraftträdande

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2003.
De föreslagna ändringarna skall vad gäller utvidgat
förbud att använda vitesföreläggande och ändrade
anståndsregler tillämpas direkt vid ikraftträdandet.

De föreslagna ändringarna i bestämmelserna om
skattetillägg och förseningsavgift i 5 kap.
taxeringslagen föreslås dock tillämpas första gången
vid 2004 års taxering. Motsvarande ändringar i 15
kap. skattebetalningslagen skall enligt regeringens
förslag tillämpas

1. på skatt som avser inkomståret 2004 när det
gäller preliminär skatt,
2.
3. på skatt som avser en redovisningsperiod som
påbörjas efter utgången av år 2003 när det gäller
skatt som skall redovisas i en skattedeklaration
samt
4.
5. på skatt som avser en skattepliktig händelse som
skett efter utgången av år 2003 när det gäller
skatt som skall redovisas i en särskild
skattedeklaration.
6.
Statsfinansiella konsekvenser

Efter diverse överslagsvisa beräkningar har
regeringen bedömt att de samlade
skattetilläggsbeloppen kommer att minska statens
inkomster med ca 420 miljoner kronor per år medan de
höjda förseningsavgifterna kommer att innebära en
inkomstförstärkning på ca 232 miljoner kronor per
år. Det sammanlagda resultatet skulle alltså bli en
årlig minskning på ca 188 miljoner kronor. De
administrativa kostnaderna bedöms rymmas inom
Riksskatteverkets och skattemyndigheternas normala
anslag. Detta gäller även kostnaden för IT-systemet.

Motionen

Enligt Sk10 av Ulf Sjösten m.fl. (m, fp, kd, c) är
skattetilläggen orimligt hårda. De framstår för
många skattskyldiga som helt absurda och kan träffa
enkla förbiseenden i deklarationen, anför
motionärerna. Motionärerna anser att regeringens
förslag inte är tillräckliga och föreslår av
rättssäkerhetsskäl vissa längre gående förändringar
än vad regeringen föreslår. Bland annat i vad avser
subjektiva rekvisit och handläggningstider finner
motionärerna att reglerna bör utformas så att
Sverige i fortsättningen inte balanserar på gränsen
för vad som är tillåten skattelagstiftning enligt
artikel 6 i Europakonventionen. Motionärerna kräver
bl.a. automatiskt anstånd med skattetillägg vid
begäran om omprövning eller överklagande av
taxeringen till dess att den rättsliga prövningen är
slutförd (yrkande 1). Vidare anser de att det skall
finnas krav på uppsåt eller oaktsamhet för att
skattetillägg skall komma i fråga (yrkande 2). De
föreslår också ett skattetillägg med fasta belopp
men med en möjlighet till högre sanktionsavgift vid
stora undanhållna belopp (yrkande 3). Beträffande
förseningsavgift yrkar motionärerna att den skall
bestämmas till 3 000 kr för aktiebolag och
ekonomiska föreningar (yrkande 4). Även när det
gäller tulltillägg yrkar motionärerna att det skall
föreligga krav på uppsåt eller oaktsamhet för att
tulltillägg skall kunna påföras (yrkande 5) samt att
tulltillägget skall utgå med fasta belopp men med
möjlighet till högre sanktionsavgift vid stora
undanhållna belopp (yrkande 6). Slutligen begär
motionärerna att det skall tillsättas en
parlamentarisk utredning om taxeringsförfarandet och
handläggningen av skattemål (yrkande 7).

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning att ett
skattetilläggssystem behövs för att garantera att de
skattskyldiga fullgör sin uppgiftsskyldighet på ett
korrekt sätt samt att det nuvarande schabloniserade
systemet i princip bör bibehållas. Reglerna bör dock
reformeras för att göra systemet mera rimligt,
rättvist och legitimt i de skattskyldigas ögon, ge
större möjligheter att göra nyanserade bedömningar i
varje enskilt fall samt beakta de skattskyldigas
olika förutsättningar för att deklarera.

Utskottet anser att det föreliggande förslaget
uppfyller de uppställda kraven. Utskottet delar
dessutom regeringens bedömning att systemet med den
utformning det kommer att ha efter regeländringarna
kommer att vara helt förenligt med artikel 6 i
Europakonventionen. Genom att ytterligare främja
förutsättningarna för en nyanserad bedömning och
förtydliga och komplettera befrielsegrunderna
åstadkoms en mer rättvis och generös tillämpning
samt en ökad förutsebarhet. Genom att inte endast
hel utan även delvis befrielse från skattetillägg
skall kunna ges ökas möjligheterna att beakta dels
förutsättningarna i det enskilda fallet, dels
oskäligheter hänförliga till skattetilläggsbeloppets
storlek. Dessa bestämmelser i förening med de
bestämmelser som innebär att skattetillägg ibland på
objektiva grunder inte skall tas ut eller att det
skall undanröjas (gäller ibland vid rättelse av
uppenbar felräkning m.m.) ger dessutom utrymme för
hänsynstagande som innebär befrielse från
skattetillägg i större omfattning än vad som skulle
vara fallet om uttag av skattetillägg var beroende
av att den skattskyldige förfarit uppsåtligt eller
oaktsamt. Utskottet håller därför med regeringen om
att det saknas skäl att med anledning av
Europakonventionen införa de subjektiva rekvisiten
uppsåt och oaktsamhet.
Utskottet anser också i likhet med regeringen -
och 1999 års skattetilläggskommitté som lagt fram de
förslag som ligger till grund för propositionen -
att gällande system för beräkning av skattetillägg i
huvudsak bör behållas. Det innebär att
skattetillägget i princip bör beräknas med den
undandragna skatten som underlag. Utskottet är
medvetet om att detta system kan göra det svårt att
beräkna skattetilläggen, t.ex. när det skall
proportioneras på grund av att olika procentsatser
är tillämpliga, men, som regeringen anför, bör dessa
problem kunna bemästras med lämpliga
skatteberäkningsprogram för automatiserad
databehandling. Den metod för skattetillägg med
fasta belopp som föreslås i motionen befarar
utskottet skulle leda till besvärande
tröskeleffekter. Utskottet vill därför ställa sig
bakom de principer för beräkning av skattetillägget
som föreslås i propositionen och finner också de
uttagsprocent som föreslås i propositionen väl
avvägda.
När det gäller frågan om anstånd med skattetillägg
anser utskottet att regeringen har funnit en
godtagbar lösning som innebär att principen om
omedelbar verkställighet av beslut om skattetillägg
visserligen behålls, men att en skattskyldig efter
begäran skall beviljas anstånd med att betala
skattetillägget när han eller hon begär omprövning
av det beskattnings- eller taxeringsbeslut som
ligger till grund för skattetilläggsbeslutet eller
omprövning av själva skattetilläggsbeslutet, liksom
om den skattskyldige överklagar ett beslut från
skattemyndigheten i beskattnings-, taxerings- eller
skattetilläggsfrågan och dessutom begär anstånd.
Förslaget innebär en ökad rättssäkerhet för de
skattskyldiga. Huvudprincipen om omedelbar
verkställighet av skattetillägg kommer att få
genomslag endast i de fall dels den skattskyldige
varken begär omprövning av eller överklagar
skattemyndighetens beslut, dels att den
skattskyldige visserligen begär omprövning av eller
överklagar skattemyndighetens beslut men avstår från
att begära anstånd med skattetillägget innan
verkställighet sker. Genom att de skattskyldiga i
alla fall får en möjlighet att skjuta på
verkställigheten av skattetillägg i tvistiga fall
tills frågan om skattskyldigheten har prövats av
domstol anser utskottet i likhet med regeringen att
rättssäkerhetsgarantierna i artikel 6 i
Europakonventionen är uppfyllda.
De nuvarande reglerna för förseningsavgift fick i
väsentliga delar sin utformning år 1987.
Bestämmelserna trädde i kraft den 1 januari 1998 och
de nuvarande förseningsavgiftsbeloppen gäller också
sedan dess (prop. 1987/88:55, SkU 1987/98:12).
Syftet med förseningsavgiften är att motverka att
deklarationer lämnas in för sent eller inte lämnas
in alls. En översyn av systemet för att göra
påtryckningen effektivare och systemet smidigare har
visat sig motiverad med hänsyn till antalet
försenade eller uteblivna deklarationer under senare
år. Utskottet anser att den modell som regeringen
föreslår med en förseningsavgift i tre steg, så att
det blir så att säga dyrare ju längre
deklarationsinlämnandet dröjer, är en bra lösning.
Utskottet finner vidare att de avgiftsbelopp som
regeringen föreslår är bättre avvägda än dem som
föreslås i motionen. Det bör betonas att den
skattskyldige alltid kan se till att
förseningsavgiften i varje fall inte växer genom att
omedelbart lämna in en självdeklaration. Det bör
också framhållas att bestämmelserna om befrielse
från avgift gäller även förseningsavgifter och att
det med det nya systemet alltså är möjligt att medge
delvis befrielse från förseningsavgift. Utskottet
biträder således sammanfattningsvis propositionen
och inte motionen när det gäller storleken på
förseningsavgifterna.
Syftet med tulltilläggen är att på ett effektivt
sätt understryka vikten av att uppgiftsskyldigheten
iakttas med noggrannhet och omsorg även på tullområ-
det. Tulltilläggen är också avsedda att avlasta
åklagare och domstolar från mindre allvarliga mål om
varusmuggling och liknande brott. Propositionens
förslag innebär att ett system med administrativa
sanktioner som riktar sig mot oriktigt
uppgiftslämnande på tullområdet skall finnas kvar
men att systemet ändras så att det tillgodoser
Europakonventionens krav samt kraven på en rimlig
nyansering av systemet. De föreslagna ändringarna
motsvarar i stort sett de ändringar som föreslås i
fråga om skattetillägg.
Utskottet vill betona att tulltilläggen har en
nära koppling till skattetilläggen, och denna
koppling bör enligt utskottets mening bibehållas så
långt som möjligt. Det innebär bl.a. att själva
konstruktionen för ett tilläggssystem, som är
utformat så att tillägget utgår på objektiva grunder
med schablonartade beräkningar men med en rad
tydliga befrielsegrunder som ändå gör systemet
möjligt att nyansera i enskilda fall, bör gälla även
för tulltillägg. Vad gäller procentsatserna för
tulltillägg överensstämmer dessa med vad som redan
gäller (den nuvarande regeln om lägre tulltillägg i
sådana fall då det av tillgängligt material
uppenbart framgått att den lämnade uppgiften varit
fel kommer dock att regleras på annat sätt).
Utskottet noterar vidare att redan 1999 års
skattetilläggskommitté konstaterade att det inte
fanns någon avsevärd kritik mot de procentsatser som
tulltilläggen tas ut med. Det anförda innebär att
utskottet vill ställa sig bakom propositionen även i
nu nämnda avseenden och därför inte kan biträda
motionens förslag.
När det slutligen gäller motionärernas sista
yrkande om tillsättande av en parlamentarisk
utredning för en översyn av skatteprocessen vill
utskottet framhålla att lagstiftningen på flera
områden inom denna sektor är relativt ny. Utskottet
tänker bl.a. på skattebetalningslagen från år 1997
och lagen om självdeklarationer och
kontrolluppgifter från år 2001. Med de nu aktuella
ändringarna i bl.a. taxeringslagen görs även denna
lag mera tidsenlig och bättre anpassad till
Europakonventionens krav. Det förtjänar att omnämnas
att även skatteförvaltningens organisation står
inför förändringar och att en lagrådsremiss härom
nyligen har avlämnats. Det är enligt utskottet
viktigt att lagstiftningen på detta område ständigt
följs upp och att regeringen lägger fram de förslag
till förändringar som kan visa sig motiverade då
brister i systemet uppenbaras. Så sker också, både
genom arbete inom Finansdepartementet och i
Riksskatteverkets regi. Bland annat uppmärksammas
frågor om en uppsnabbning av handläggningen och en
förbättring av kompetensförsörjningen och
utbildningen inom skatteförvaltningen - som i grund
och botten är ett resursproblem - normalt i
budgetpropositionen varje år. Däremot kan utskottet
inte finna att det nu finns anledning att prioritera
en parlamentarisk utredning med den inriktning som
motionärerna föreslår.
Slutligen vill utskottet anföra att utskottet
funnit anledning att komplettera den föreslagna
lagstiftningen på några punkter som gäller
skattebetalningslagen. Utskottet lägger fram förslag
härom i bilaga 3.

Mervärdesskatten vid viss handel med
begagnade bilar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår tre motioner om amnesti för
mervärdesskatten vid viss handel med
begagnade bilar.

Gällande bestämmelser

Från och med den 1 november 1995 förändrades lagen
(1994:200) om mervärdesskatt (ML) med anledning av
Sveriges inträde i EU. Före detta datum var det
möjligt att göra avdrag för s.k. fiktiv skatt, som
innebar att en mervärdesskattskyldig fick dra av en
fingerad mervärdesskatt på 20 % även vid varuinköp
från icke skattskyldiga (t.ex. en privatperson). Med
de nya reglerna uppstod två alternativ som innebar
att man antingen följer de "vanliga" reglerna eller
reglerna om vinstmarginalbeskattning, s.k. VMB. VMB
innebär i princip en beskattning av uppkommen
vinstmarginal mot normalfallet där beskattning sker
med utgångspunkt från avtalat pris för en vara eller
tjänst. Villkoren för VMB måste dock vara uppfyllda
för att denna beskattningsmetod skall få tillämpas.
I en verksamhet kan man tillämpa både och - man
väljer själv vilket - men man måste ha en och samma
metod för både inköpet och försäljningen av varje
enskild vara.

VMB tillämpas också vid handel mellan EG-länder.
Bestämmelserna om VMB är samlade i 9 a kap. ML. En
svensk återförsäljare kan således med tillämpning av
9 a kap. ML omsätta varor till köpare i annat EG-
land och svensk köpare kan förvärva varor som
beskattats i enlighet med motsvarande bestämmelser i
annat EG-land.

Motionerna

I flera motioner från den allmänna motionstiden
framhålls att de nya reglerna varit krångliga och
besvärliga att förstå och tillämpa och att
åtskilliga näringsidkare som handlar med begagnade
bilar oförskyllt drabbats av att behöva betala
dubbel mervärdesskatt då de fört in bilar från andra
EG-länder och sedan sålt dem vidare, dvs.
mervärdesskatt både i inköpslandet och i Sverige.
Ansvaret för detta missförhållande anser de ligga på
skatteförvaltningen, som sägs ha gått ut med
missvisande eller rentav felaktig information. I
motion Sk261 av Jan-Evert Rådhström och Runar
Patriksson (m, fp) begärs därför en utredning för
att genomföra en momsamnesti för begagnade bilar som
förts in under perioden 1995-2000. Även i motionerna
Sk349 av Tommy Ternemar m.fl. (s) och Sk360 av Per
Rosengren (v) förespråkas en utredning av frågan om
momsamnesti för felinformerade bilhandlare som bl.a.
ägnat sig åt försäljning av begagnade bilar som
förts in från andra EG-länder.

Riksskatteverkets (RSV) yttrande

RSV har yttrat sig över motionerna (se bilaga 4 till
detta betänkande) och sammanfattningsvis anfört att
det inte finns skäl att införa någon momsamnesti i
de aktuella införselfallen. Mot en sådan åtgärd
talar enligt RSV dels den stora mängden företag som
skulle omfattas av amnestin, dels att korrekt
information lämnats i rimlig omfattning och att det
i efterhand inte går att på ett rimligt sätt avgöra
vilka som eventuellt blivit felinformerade och vilka
som i efterhand påstår sig ha blivit det. För dem
som kan visa att de blivit felinformerade före ett
felaktigt handlande finns i dag andra rättsmedel,
framhåller RSV. Vidare betonar RSV att det inte är
förenligt med EG:s regelverk att i efterhand efterge
mervärdesskatten för vissa företag men inte för
andra, eftersom det skulle vara
konkurrenssnedvridande och strida mot likhetsprin-
cipen. Ej heller är det förenligt med EG-rätten att
efterge mervärdesskatten för hela branschen, då det
enligt sjätte mervärdesskattedirektivet
obligatoriskt skall tas ut moms på försäljning av
begagnade bilar, framhåller RSV.

Utskottets ställningstagande

Som RSV anfört anser utskottet att det skulle vara
konkurrenssnedvridande att i efterhand efterge
mervärdesskatten för denna typ av handel på ett
sådant sätt som motionärerna förespråkar. Även de
EG-synpunkter som RSV framhåller är enligt
utskottets uppfattning viktiga. Utskottet vill
ändock erinra om behovet av tydliga, pedagogiska och
lättöverskådliga anvisningar till de skattskyldiga
när det gäller sådana krångliga och invecklade
regelkomplex som det här är fråga om. Utskottet vill
också framhålla, vilket också görs i
Riksskatteverkets yttrande, att det finns en
möjlighet för det enskilda företaget att begära
skadestånd för eventuell skada man lidit på grund av
felaktig information, dock att det då bl.a.
förutsätts att företaget kan visa att det blivit
felinformerat.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna.

Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservation. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

Administrativa avgifter på skatte- och
tullområdet, m.m. (punkt 1) - m, fp, kd, c

av Anna Grönlund (fp), Lennart Hedquist (m), Anne-
Marie Pålsson (m), Gunnar Andrén (fp), Roger
Karlsson (c), Ulf Sjösten (m) och Lars Gustafsson
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar
dels de i bilaga 2 till detta betänkande återgivna
förslagen till
1. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324) med
den ändringen i 5 kap. 10 § att beloppet "5 000
kronor" byts mot beloppet "3 000 kronor",
2. lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483),
3. lag om ändring i tullagen (2000:1281),
4. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),
dels det i bilaga 3 återgivna förslaget till lag om
ändring i skattebetalningslagen (1997:483)
samt tillkännager för regeringen som sin mening vad
i reservationen anförts om behovet av ytterligare
ändringar i skattetilläggssystemet m.m.
Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Sk10
yrkandena 1-7 delvis och proposition 2000/03:106
delvis i denna del.

Ställningstagande

Vi delar till fullo den uppfattning som förs fram i
motion Sk10 (m, fp, kd, c) att skattetilläggen är
orimligt hårda. För många skattskyldiga framstår de
som helt absurda och de träffar i många fall även
enkla förbiseenden i deklarationen. Att Sverige nu
har fällts i Europadomstolen för att delar av
skattetilläggssystemet strider mot
Europakonventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna är
ytterst genant för landet men knappast förvånande,
och vi kan bara med beklagande konstatera att reger-
ingen alltför länge vägrat lyssna på de varningar
som framförts från olika håll, bl.a. i riksdagen. I
och för sig kan vi hålla med regeringen om att
propositionens förslag i olika hänseenden innebär en
i förhållande till Europakonventionen bättre ordning
än den som nu gäller, men i likhet med motionärerna
anser vi att man nu bör gå betydligt längre än vad
regeringen föreslagit och därigenom stärka
rättssäkerheten. Bland annat i vad avser subjektiva
rekvisit och handläggningstider bör reglerna
utformas så att Sverige i fortsättningen inte
balanserar på gränsen till vad som är tillåten
lagstiftning enligt konventionen. Detta synsätt står
i betydligt bättre samklang än regeringens förslag
med både Lagrådets uppfattning och den utredning som
propositionen bygger på, dvs. 1999 års
skattetilläggskommittés betänkande 2001:25
Skattetillägg m.m.

Vad först gäller reglerna om anstånd med betalning
av skattetillägg har vi svårt att förstå vitsen med
regeringens förslag som innebär att den som begär
omprövning av eller överklagar en taxering skall
anhålla särskilt om anstånd med betalning av
skattetillägget. Till saken hör enligt vår mening
att straff normalt inte går i verkställighet förrän
de vunnit laga kraft. Vad gäller skattetillägg - som
enligt Europadomstolen är att anse som ett slags
straff - bör självklart ingenting behöva betalas
förrän skulden prövats i samtliga instanser. Anstånd
med betalning bör således ske automatiskt vid
begäran av omprövning eller vid överklagande av det
beslut som föranlett skattetillägget.
Vad därefter gäller kriterierna för uttag av
skattetillägg och tulltillägg anser vi att man bör
utgå från en ordning som innebär att tilläggen tas
ut endast om den oriktiga uppgiften måste antas ha
lämnats med uppsåt eller av oaktsamhet. Det innebär
- och det är enligt vår mening viktigt för att få
allmänhetens förståelse för rättssystemet - att man
inte kan straffas eller påföras någon
sanktionsavgift om man försökt rätta sig efter
regelverket så gott man kan. Liksom motionärerna
bedömer vi dock att denna förändring inte kommer att
få någon märkbar effekt på antalet påförda tillägg.
Beträffande skatte- och tulltilläggens storlek
delar vi motionärernas uppfattning att man bör
släppa den direkta anknytningen till storleken av
den undanhållna skatten eller tullen som gör att
summorna kan bli avsevärda även om felet är
förhållandevis obetydligt. Liksom på andra områden
där sanktionsavgifter används bör de enligt vår
mening utgå med fasta belopp. Regeringen bör således
återkomma med förslag till fasta tillägg men even-
tuellt med möjlighet till högre sanktionsavgift för
stora undanhållna belopp.
Den föreslagna höjningen av förseningsavgifterna
för aktiebolag och ekonomiska föreningar från 1 000
kr till 5 000 kr är enligt vår uppfattning för stor.
Den nya nivån bör i stället stanna vid 3 000 kr som
är ett mera rimligt belopp men som ändå fyller
funktionen att vara avskräckande.
Vi delar slutligen motionärernas uppfattning att
den nuvarande ordningen med långsamma
skatteprocesser, uttunnad kompetens på skatteområdet
inom förvaltningsdomstolarna, straffrättsliga inslag
i förfarandet, ny kommande organisation på
skatteområdet med allmänna ombud i skatteprocessen,
nya metoder för skatterevisioner samt alltför
restriktiva bestämmelser om ersättning är avgörande
skäl för att ompröva skatteprocessen i syfte att
stärka rättssäkerheten. Vidare bör taxeringslagen
från 1990 utvärderas när det gäller lek-
mannainflytande, skönstaxeringar och eftertaxeringar
och frågor om specialisering av skattemål övervägas,
liksom kompetens- och utbildningsbehov vid
handläggningen av skattemål. En annan fråga som bör
granskas gäller tillämpningen av officialprincipen
och dess förhållande till nuvarande restriktiva
bestämmelser om ersättning för den skattskyldiges
kostnader för biträden och ombud i skatteprocessen.
Den nya organisationen inom skatteförvaltningen
liksom förvaltningens nya arbetssätt avseende
revisionsverksamheten, inte minst på koncernnivå,
bör också undersökas utifrån behoven av en rätts-
säker skatteprocess. Vi biträder därför
motionärernas krav på att regeringen skall tillsätta
en parlamentarisk utredning för en översyn av
skatteprocessen. Denna utredning bör ta upp och
granska de nu berörda frågorna.
Allt vad vi anfört i denna reservation med
anledning av den ovan nämnda motionen bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna. Beträffande
den lägre förseningsavgiften för aktiebolag och
ekonomiska föreningar lägger vi dock redan nu fram
ett eget förslag som framgår av vårt förslag till
riksdagsbeslut. Denna lagändring är enligt vår
bedömning av så tekniskt enkel beskaffenhet att
Lagrådet inte behöver höras.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttrande. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Mervärdesskatten vid viss handel med begagnade
bilar (punkt 2) - m, fp, kd, c

av Anna Grönlund (fp), Lennart Hedquist (m), Anne-
Marie Pålsson (m), Gunnar Andrén (fp), Roger
Karlsson (c), Ulf Sjösten (m) och Lars Gustafsson
(kd).

Vi instämmer i utskottets mening att de tre väckta
motionerna inte bör föranleda någon riksdagens
åtgärd. Vi delar också Riksskatteverkets grund-
läggande åsikt att den bilimportör som kan visa att
vederbörande blivit felinformerad måste använda de
andra rättsmedel som finns för att hållas skadeslös.

Problemet i det aktuella fallet synes ha varit att
informationen om vilka regler som gäller och hur de
skall tolkas och tillämpas har varit otydlig.
Riksskatteverkets egna siffror antyder just att så
varit fallet när hela 443 revisioner avslutats under
fyra kalenderår och totalt lett till höjning av
skatt exklusive skatte- och avgiftstillägg om
292 271 272 kr. Dessa uppgifter är i sig en stark
indikation på att tydligheten i lagstiftning,
tolkning och tillämpning inte varit utan anmärkning.
Att även informationen till och svaren på frågorna
från de skattskyldiga brustit framgår direkt av
RSV:s eget yttrande till skatteutskottet. Här måste
ju strävan vara att uppnå 100 procents korrekt
svarsfrekvens.
Att det handlar om komplicerade frågor framgår
inte minst av Finansdepartementets inventering av
tänkbara åtgärder mot skattefusk inom mer-
värdesskatteområdet (Dnr Fi 2001/3993). Här har
ingående diskuterats de svårigheter och
missförhållanden som uppdagats vid bl.a. inköp av
begagnade bilar från annat EU-land. Det handlar om
såväl "omedvetet" skatteundandragande som omfattande
upplägg med anknytning till grov kriminell verk-
samhet. Att motverka denna brottslighet är
synnerligen angeläget, inte bara av statsfinansiella
skäl utan allra mest ur rättstrygghetsaspekter.
Andra problem som diskuteras i promemorian -
utöver bristerna i kontrollen - gäller bl.a.
oklarheter i fråga om vem som är
registreringsansvarig, inköpshandlingars och
fullmakters äkthet samt bristande
identitetskontroller. Även RSV har nyligen i en
utredning Övergripande underlag för riskbedömning
2004 påtalat de problem som föreligger när det
gäller kontrollen och aviserat nya åtgärder inom
området.
Enligt vår mening föreligger ett starkt behov -
inte minst mot bakgrund av de problem som
Riksskatteverket självt har upptäckt och arbetar med
- att klarlägga och förebygga missförstånd, också
för att understryka att brott mot gällande
lagstiftning inte skall kunna förklaras eller
ursäktas med okunskap eller felaktiga informationer
och därigenom undgå sedvanliga skattemässiga
sanktioner och i slutändan också brottsutredning.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Regeringen (Finansdepartementet) föreslår i
proposition 2002/03:106 i denna del att riksdagen
antar de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),

2. lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483),

3. lag om ändring i tullagen (2000:1281),

4. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327).

Följdmotion

2002/03:Sk10 av Ulf Sjösten m.fl. (m, fp, kd, c):

1. Riksdagen beslutar att automatiskt anstånd med
betalning av skattetillägg skall ske till dess att
den rättsliga prövningen är slutförd.

2. Riksdagen beslutar att skattetillägg endast får
tas ut om oriktig uppgift lämnats uppsåtligen
eller av oaktsamhet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att skattetillägg
bör utgå som fasta belopp med möjlighet till högre
sanktionsavgift vid stora undanhållna belopp.

4. Riksdagen beslutar att förseningsavgift för
självdeklaration för aktiebolag och ekonomiska
föreningar skall bestämmas till 3 000 kr.

5. Riksdagen beslutar att tulltillägg endast får tas
ut om oriktig uppgift lämnats uppsåtligen eller av
oaktsamhet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tulltillägg
bör utgå som fasta belopp med möjlighet till högre
sanktionsavgift vid stora undanhållna belopp.

7. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
parlamentarisk utredning för att se över
taxeringsförfarandet och handläggningen av
skattemål.

Motioner under allmänna motionstiden
2002

2002/03:Sk261 av Jan-Evert Rådhström och Runar
Patriksson (m, fp):

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning för att klarlägga förutsättningarna för
och med avsikt att genomföra en momsamnesti för
importerade begagnade bilar under perioden
1995-2000.

2002/03:Sk360 av Per Rosengren (v):

Riksdagen begär att regeringen låter utreda frågan
om momsamnesti för felinformerade bilimportörer.

2002/03:Sk394 av Tommy Ternemar m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om momsamnesti för vissa
bilimportörer.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Utskottets lagförslag

Förslag till lag om ändring i
skattebetalningslagen (1997:483)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 7 §, 10 kap. 32
c § och 13 kap. 2 § skattebetalningslagen (1997:483)
skall ha följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
2 kap.
7 §
-----------------------------------------------------
Riksskatteverket får överta de befogenheter som en
skattemyndighet har enligt 14 kap.
-----------------------------------------------------
Riksskatteverket har Riksskatteverket har
befogenhet att fatta befogenhet att fatta
sådana beslut om sådana beslut om
förseningsavgift enligt förseningsavgift enligt
15 kap. 6 och 7 §§ som 15 kap. 8 och 10 §§ som
rör en periodisk rör en periodisk
sammanställning, om sammanställning, om
sammanställningen skall sammanställningen skall
lämnas till lämnas till
Riksskatteverket. Riksskatteverket.
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
10 kap.
32 c §[1]
-----------------------------------------------------
Särskild skattedeklaration skall lämnas till
Riksskatteverket enligt fastställt formulär.
Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vilka
uppgifter som skall lämnas i en särskild skatte-
deklaration.
-----------------------------------------------------
Vad som sägs i 10 kap. Vad som sägs i 10 kap.
24-27 §§, 11 kap. 16 och 24-27 §§, 11 kap. 16 och
18 §§, 14 kap. 6 §, 15 18 §§, 14 kap. 6 §, 15
kap. 4-6 §§, 21 kap. 9 kap. 3, 7 och 8 §§, 21
och 11 §§ samt 23 kap. kap. 9 och 11 §§ samt 23
9 § om skattedekla- kap. 9 § om skatte-
rationer skall, om inte deklarationer skall, om
något annat anges, gälla inte något annat anges,
även särskilda skatte- gälla även särskilda
deklarationer. skattedeklarationer.
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
13 kap.
2 §
-----------------------------------------------------
Bestämmelser om befrielse Bestämmelser om
från skattetillägg, befrielse från
förseningsavgift och skattetillägg,
ränta finns även i 15 förseningsavgift och
kap. 7 och 8 §§ samt 19 ränta finns även i 15
kap. 11 §. kap. 10 och 12 §§ samt 19
kap. 11 §.
-----------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003. De nya
bestämmelserna tillämpas första gången när det
gäller
a) preliminär skatt: på skatt som avser
inkomståret 2004,
b) skatt som skall redovisas i en
skattedeklaration: på skatt som avser en
redovisningsperiod som påbörjas efter utgången av år
2003,

c) skatt som skall redovisas i en särskild
skattedeklaration: på skatt som avser en
skattepliktig händelse som inträffat efter utgången
av år 2003.

**FOOTNOTES**
[1]: Senaste lydelse 2002:400.
Bilaga 4

Riksskatteverkets yttrande