Socialförsäkringsutskottets betänkande
2002/03:SFU7

Integrationspolitik

Sammanfattning

I    betänkandet    behandlas   motionsyrkanden   om
integrationsfrågor som  väckts  under  den  allmänna
motionstiden 2002 och ett motionsyrkande som  väckts
med  anledning  av  regeringens skrivelse 2002/03:28
Migration och asylpolitik.  Frågorna  rör  bl.a. mål
och  grunder för integrationspolitiken, introduktion
för    nyanlända    invandrare,    utvecklingen    i
storstadsregionerna,   etnisk   diskriminering  samt
kvinnor  och flickor med utländsk  bakgrund.  Vidare
behandlas motioner om svenskt medborgarskap avseende
frågor om bl.a. krav på bosättningstid och kunskaper
i     svenska,      medborgarskapsceremonier     och
säkerhetsärenden.

Utskottet avstyrker samtliga motioner.
Till betänkandet har fogats 17 reservationer och 3
särskilda yttranden.


Utskottets förslag till riksdagsbeslut



1. Mål och grunder för
integrationspolitiken

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:Sf214
yrkande    1,    2002/03:Sf226     yrkande     1,
2002/03:Sf284,     2002/03:Sf323    yrkande    2,
2002/03:Sf332 yrkandena  1,  3,  4,  7 och 20 och
2002/03:N397 yrkande 21.
Reservation 1 (m)
Reservation 2 (fp)
Reservation 3 (c)

2. Invandrarbegreppet

Riksdagen  avslår motion 2002/03:Sf332  yrkande
27.
Reservation 4 (m)

3. Introduktion av nyanlända flyktingar
m.fl.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf7 yrkande
5 och 2002/03:Sf289 yrkande 1.
Reservation 5 (m)

4. Mottagande av nyanlända flyktingar
m.fl.

Riksdagen avslår  motion  2002/03:Sf214 yrkande
5.
Reservation 6 (c)

5. Utvecklingen av storstadsregionerna

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:Sf226
yrkande    24,   2002/03:Sf283,    2002/03:Sf318,
2002/03:Sf332  yrkandena  2  och 5, 2002/03:Sf334
yrkande 46, 2002/03:Sf336 yrkandena  1  och 2 och
2002/03:Sf339.
Reservation 7 (m)
Reservation 8 (fp)
Reservation 9 (kd)
Reservation 10 (v)

6. Etnisk diskriminering och rasism

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:Sf289
yrkande     11,    2002/03:Sf323    yrkande    1,
2002/03:Sf336    yrkande    41,    2002/03:Sf371,
2002/03:Sf374 och 2002/03:K433 yrkande 4.

7. Kvinnor och flickor med utländsk
bakgrund

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:Sf332
yrkande    28,    2002/03:Sf350,   2002/03:Sf360,
2002/03:L277 yrkande  3  och 2002/03:A323 yrkande
1.
Reservation 11 (m)
Reservation 12 (v)

8. Tolkfrågor

Riksdagen avslår motion  2002/03:Sf289  yrkande
2.

9. Forskning

Riksdagen  avslår motion 2002/03:K433 yrkandena
1 och 2.

10. Inflytande och delaktighet

Riksdagen avslår motion 2002/03:K433 yrkande 3.

11. Bosättningskrav för erhållande av
svenskt medborgarskap

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf289 yrkandena
17 och 18.
Reservation 13 (mp)

12. Säkerhetsärenden

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf241.

13. Kunskaper i svenska språket

Riksdagen avslår  motionerna  2002/03:Sf201 och
2002/03:Sf226 yrkandena 17-18.
Reservation 14 (m)
Reservation 15 (fp)

14. Medborgarskapsceremonier m.m.

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:Sf226
yrkande 16 och 2002/03:
Sf334 yrkande 49.
Reservation 16 (fp)
Reservation 17 (kd)
Stockholm den 11 mars 2003

På socialförsäkringsutskottets vägnar


Tomas Eneroth


Följande  ledamöter  har deltagit i beslutet:  Tomas
Eneroth (s), Ronny Olander  (s),  Sten Tolgfors (m),
Bo  Könberg (fp), Anita Jönsson (s),  Mona  Berglund
Nilsson  (s),  Kalle  Larsson (v), Mariann Ytterberg
(s), Anita Sidén (m), Lennart  Klockare  (s), Linnéa
Darell   (fp),   Birgitta   Carlsson   (c),  Kerstin
Kristiansson  Karlstedt  (s),  Anna Lilliehöök  (m),
Göte Wahlström (s), Mona Jönsson  (mp)  och  Kenneth
Lantz (kd).


2002/03

SfU7


Utskottets överväganden
Ärendet och dess beredning

Socialförsäkringsutskottet    behandlar    i   detta
betänkande  drygt  40 motionsyrkanden om integration
och   svenskt  medborgarskap   från   den   allmänna
motionstiden  2002 och ett motionsyrkande som väckts
med anledning av  regeringens  skrivelse  2002/03:28
Migration  och  asylpolitik. De behandlade förslagen
återges i bilaga.  Under  ärendets  handläggning har
utskottet besökt Integrationsverket som  informerade
om sin verksamhet.



Mål och grunder för
integrationspolitiken

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om tillämpningen
av    integrationspolitikens    grunder   och
målsättningar   och   om  Integrationsverkets
ställning m.m.
Jämför reservationerna  1(m),  2  (fp)  och 3
(c).

Bakgrund

Målen   för   integrationspolitiken  beslutades   av
riksdagen  hösten   1997   (prop.  1997/98:16,  bet.
1997/98:SfU6,    rskr.    1997/98:68)     och    har
kompletterats   eller  ändrats  vid  två  tillfällen
(prop.   2000/01:1,    bet.    2000/01:SfU2,   rskr.
2000/01:72 och prop. 2002/03:1,  bet.  2002/03:SfU2,
rskr. 2002/03:46). Integrationspolitikens mål som de
formulerats   fr.o.m.   2003  är  lika  rättigheter,
skyldigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk
och  kulturell  bakgrund, en  samhällsgemenskap  med
samhällets    mångfald    som    grund    samt    en
samhällsutveckling  som  kännetecknas  av  ömsesidig
respekt för olikheter inom de gränser som följer  av
samhällets  grundläggande  demokratiska  värderingar
och som alla oavsett bakgrund skall vara delaktiga i
och medansvariga för.

Målen   för   integrationspolitiken  innebär   att
samhällets etniska och kulturella mångfald skall tas
som  utgångspunkt   för   den  generella  politikens
utformning och genomförande  på alla samhällsområden
och  nivåer.  Invandrares behov  skall,  precis  som
andras behov, beaktas  inom  ramen för den generella
politiken. Integrationspolitiken  skall således inte
- som tidigare - vara inriktad på invandrare.  Dessa
skall  inte  heller  behandlas  som en homogen grupp
utan  åtgärder  skall  utformas  flexibelt   utifrån
individuella   behov.  Introduktionen  av  nyanlända
flyktingar m.fl. skall däremot fortsätta att vara en
säråtgärd.  Denna   skall  utgå  från  den  enskilda
invandrarens bakgrund och förutsättningar.
Det integrationspolitiska  arbetet  skall särskilt
inriktas på att ge stöd till individers  försörjning
och  delaktighet  i  samhället,  värna grundläggande
demokratiska värden och verka för  kvinnors och mäns
lika rättigheter och möjligheter samt  förebygga och
motverka     rasism,     främlingsfientlighet    och
diskriminering.
En ändrad formulering av  de integrationspolitiska
målen fr.o.m. 2003 (rskr. 2002/03:46),  varvid bl.a.
begreppet  tolerans togs bort, var föranlett  av  en
vilja  att tydligare  markera  att  olikheter  måste
respekteras på lika villkor men även att markera att
respekten  för  etniska,  religiösa  och  kulturella
olikheter  inte  innebär  att  varje  handling eller
yttring  som  har  sin  grund i sådana olikheter  är
acceptabla i ett demokratiskt  samhälle.  Samhällets
grundläggande värderingar skall gälla alla,  och  de
yttersta  gränserna  i  samhället  sätts  av landets
lagar.
Integrationsverket   är  sedan  den  1  juni  1998
central          förvaltningsmyndighet           för
integrationsfrågor.   Verket  har  ett  övergripande
ansvar för att integrationspolitiska mål och synsätt
får   genomslag  på  olika   samhällsområden.   Dess
huvuduppgifter   är  att  verka  för  att  nyanlända
flyktingar m.fl. får  stöd för sin integration i det
svenska  samhället,  verka   för  lika  rättigheter,
skyldigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk
och  kulturell  bakgrund,  förebygga   och  motverka
främlingsfientlighet, rasism och diskriminering samt
följa   och   utvärdera   samhällsutvecklingen   mot
bakgrund  av  samhällets  etniska   och   kulturella
mångfald.
Regeringen   har  under  våren  2002  i  skrivelse
2001/02:129   Integrationspolitik   för   2000-talet
redovisat utvecklingen  inom olika samhällsområden i
förhållande  till  riksdagens   beslut  om  mål  och
inriktning  för  integrationspolitiken.   Regeringen
redovisade   också   sin   syn   på   den   framtida
inriktningen  av  integrationspolitiken.  Skrivelsen
behandlades av utskottet i betänkande 2001/02:SfU15.

Motioner

I motion Sf332 yrkandena 1, 3, 4, 7 och 20  av  Sten
Tolgfors  m.fl.  (m) framhåller motionärerna att den
socialdemokratiska   integrationspolitiken   brister
genom  att  dels  ovanifrån betrakta samhället såsom
bestående av ett antal  kollektiv vari människor har
gemensamma  problem  och  behov,  dels  ta  hand  om
människor,  styra deras liv  och  lägga  till  rätta
deras situation.  Socialdemokraterna söker även lösa
frågorna  om ofrivillig  segregation  med  särskilda
myndigheter  och  särlösningar.  I stället behövs en
bättre generell politik och så få  särlösningar  som
möjligt. Denna generella politik måste vara inriktad
på   att  göra  det  möjligt  för  och  få  enskilda
människor  att  ta  ansvar, utbilda sig och växa. Så
långt det är möjligt skall det ställas samma krav på
och ges lika möjligheter för alla som bor i Sverige.
Nuvarande   skatte-   och    bidragssystem    skapar
tillsammans   fastlåsningseffekter  som  leder  till
utanförskap. Hög  beskattning  på  låga  inkomster i
kombination  med bidragsregler verkar passiviserande
på den som redan  av andra skäl har svårt att ta sig
in på arbetsmarknaden.  Motionärerna  begär  att vad
som nu anförts skall ges regeringen tillkänna.

I motion Sf226 yrkande 1 av Lars Leijonborg  m.fl.
(fp) begärs ett tillkännagivande om att strukturella
problem  och  omhändertagandementalitet utgör hinder
för integration. Motionärerna menar att strukturella
problem finns i  form  av skatter som hindrar arbete
och  företagande,  rigida   arbetsmarknadslagar  och
krångliga    regler    för    nyföretagande     samt
bidragssystem     som    hindrar    egenförsörjning.
Omhändertagandementaliteten        innebär       att
socialdemokratin underkastar människorna  samhällets
makt i stället för att lita på den kraft och förmåga
att   bestämma  själv  som  varje  individ  besitter
oavsett födelseort, hudfärg eller religion.
I motion  N397  yrkande  21  av  Martin Andreasson
m.fl.  (fp)  begärs ett tillkännagivande  om  en  ny
integrationspolitik  som  bättre  utnyttjar de idéer
och resurser som finns i de invandrartäta  områdena.
Motionärerna  framhåller att politiken bör bygga  på
bättre     språkkunskaper      och     en     bättre
småföretagarpolitik. Viktiga delar  i  denna politik
är  en  omläggning  av arbetsmarknadspolitiken,  ett
bättre företagsklimat samt en adekvat validering och
en  därefter  anpassad   språkutbildning.  Andra  är
rätten  att  välja  bostad,  skola,  barnomsorg  och
vårdgivare.
I  motion  Sf214  yrkande 1 av  Birgitta  Carlsson
m.fl. (c) begär motionärerna  att  vad som anförs om
åtgärder  för att minska segregeringen  i  samhället
ges regeringen  till  känna. Motionärerna framhåller
att    människor    får    stå    vid    sidan    av
samhällsutvecklingen eftersom de inte  får  tillgång
till  arbetsmarknaden eller på grund av att bidrags-
och   skattesystemen    låser    fast   dem   i   en
fattigdomsfälla.  En  ny  politik behövs  som  bl.a.
innebär  att  människor  görs   medvetna   om   sina
rättigheter   och   skyldigheter   och  att  de  får
möjligheter   att   omsätta   sina   kunskaper   och
färdigheter  i  arbetslivet  samt  göra sina  röster
hörda.
I  motion Sf323 yrkande 2 av Lars Johansson  m.fl.
(s) begärs  ett  tillkännagivande  om  att  fördjupa
integrationsarbetet  så  att invandrarna kan erhålla
mer jämlika levnadsförhållanden.
I motion Sf284 av Inger  Lundberg m.fl. (s) begärs
ett tillkännagivande om en översyn av organisationen
av  integrationsarbetet.  Enligt   motionärerna  bör
Integrationsverkets     ställning     som    central
kunskapsmyndighet stärkas samtidigt som  det i varje
län  skall  finnas  en  funktion som, i samspel  med
övrig offentlig verksamhet,  följer upp utvecklingen
i det egna länet och bidrar till  kunskapsutveckling
och till ökat fokus på integrationsfrågorna.

Utskottets ställningstagande

Som angivits ovan är integrationspolitiken inget som
enbart gäller vissa delar av befolkningen  som t.ex.
personer  som invandrat eller personer med utländskt
medborgarskap.  Integration  är i stället en process
som omfattar hela befolkningen  oavsett etnisk eller
kulturell bakgrund. Invandrare skall inte ses som en
homogen grupp. Integrationspolitiken  är  långsiktig
och     berör     alla     samhällsområden,    t.ex.
arbetsmarknaden, utbildningen, hälso- och sjukvården
och   kulturen.   Att   insatser  sker   inom   alla
politikområden är av avgörande  betydelse för att de
integrationspolitiska målen skall kunna uppnås.

Enligt utskottets mening är en  förutsättning  för
att   de  integrationspolitiska  målen  skall  kunna
uppfyllas   en   generell   politik   som  ger  lika
möjligheter för alla och som även förmår att ta till
vara     allas     erfarenheter,    kunskaper    och
kvalifikationer.    Särskilt     betydelsefull    är
inriktningen  på  arbetsmarknads-, utbildnings-  och
bostadspolitiken.
Det  är den enskildes  behov  som  skall  motivera
eventuella  åtgärder.  Som  utskottet  i  betänkande
2001/02:SfU15   Integrationspolitik  för  2000-talet
uttalat bör på den  individuella  nivån  integration
betraktas som ett livsprojekt, vars innehåll och mål
endast  kan  bestämmas  av  individen själv. På  den
samhälleliga nivån kan dock staten sätta upp mål för
vad som bör uppnås inom olika  områden  med hjälp av
arbetsmarknadspolitik, utbildningspolitik  osv.  och
stödja  den individuella integrationsprocessen genom
att   föra    en    politik    som   ger   individen
förutsättningar att förverkliga sina mål i livet.
Vidare   konstaterade   utskottet   i   betänkande
2001/02:SfU15 att även om det  finns  tendenser till
en  positiv  utveckling  så  är  utvecklingen   inom
integrationsområdet         fortfarande         inte
tillfredsställande  i  förhållande  till  de mål som
ställts  upp.  Den etniska och sociala segregationen
är  fortfarande  stor.   Insatser   för   att  vända
utvecklingen  sker  visserligen inom en mängd  olika
samhällsområden, men det behövs ytterligare insatser
för  att  den etniska och  kulturella  mångfalden  i
samhället  skall   kunna   tas   till  vara.  Enligt
utskottet  var  den  tid  som  gått sedan  riksdagen
godkände  målen  för  den  nya integrationspolitiken
alltför kort för att man skulle  ha  hunnit  åtgärda
problemen   med   segregation   och   utanförskap  i
samhället.   Att   politiken  ännu  inte  har   fått
genomslag  på  alla områden  visade  inte  minst  de
åtgärder som vidtagits  eller  pågick  inom  en  rad
områden på både kommunal och statlig nivå.
Utskottet   kan   åter  konstatera  att  inom  det
integrationspolitiska     området     pågår    flera
utredningar och flera förslag har lagts och är under
beredning.  Enligt utskottets mening är  det  mycket
viktigt   att  noggrant   följa   utvecklingen   och
resultaten av det långsiktiga integrationsarbetet.
Med   det  anförda   avstyrks   motionerna   Sf332
yrkandena  1, 3, 4, 7 och 20, Sf214 yrkande 1, Sf226
yrkande 1, N397 yrkande 21 samt Sf323 yrkande 2.
När det gäller  integrationsarbetets  organisation
har  Integrationsverket  enligt utskottet en  viktig
roll    som   central   förvaltningsmyndighet    för
integrationsfrågor.   Verket  har  två  övergripande
uppdrag. Det ena är att påverka samhället i enlighet
med de integrationspolitiska målen. Det andra är att
öka kunskapen om frågor som rör integration.
På  den  regionala  nivån  bedriver  framför  allt
länsstyrelserna  ett aktivt  integrationsbefrämjande
arbete. Länsstyrelserna  i  Stockholms,  Skånes  och
Västra  Götalands län har sedan 1999 särskilda medel
för  sådan   verksamhet.  Integrationsverket  har  i
uppdrag  att utifrån  länens  olika  förutsättningar
samverka med  bl.a. länsstyrelserna för att utveckla
det integrationspolitiska  arbetet på regional nivå.
Länsstyrelsernas verksamhet  är  i huvudsak inriktad
på insatser inom arbetsliv och arbetsmarknad.
Utskottet  föreslog  i april 2002  att  Riksdagens
revisorer    skulle   granska    Integrationsverkets
verksamhet  för   att   se   i   vilken   omfattning
myndigheten fyller det syfte som avsetts. Riksdagens
revisorer  har  beslutat att genomföra en granskning
med inriktning på  verkets  huvudsakliga  uppgifter,
nämligen  att påverka myndigheter och andra  aktörer
och att göra  detta  genom  att producera och sprida
kunskap. En rapport beräknas till juni 2003.
Med hänvisning till det pågående arbetet avstyrker
utskottet motion Sf284.

Invandrarbegreppet


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om användningen
av begreppet invandrare.
Jämför reservation 4 (m).

Motion

I motion Sf332 yrkande 27 av Sten Tolgfors m.fl. (m)
begärs    ett   tillkännagivande   om    regeringens
användning   av   invandrarbegreppet.   Motionärerna
framhåller att även om begreppet numera allt  oftare
används  om  människor  som  är födda i andra länder
måste det användas med urskiljning. Det förhållandet
att  en person är född i eller  adopterad  från  ett
visst  land är sällan relevant för livet i övrigt. I
stället  är det delaktigheten i samhället som är det
centrala.

Utskottets ställningstagande

I den integrationspolitiska propositionen 1997/98:16
Sverige,   framtiden    och    mångfalden   -   från
invandrarpolitik till integrationspolitik  anges att
begreppet  invandrare  inte bör användas så att  det
förstärker  ett "vi-och-dom-tänkande".  I  synnerhet
bör det undvikas  som  benämning  på personer som är
födda   i   Sverige   och   som   ofta  har  kallats
andragenerationsinvandrare. Enligt  den  arbetsgrupp
som   har   sett   över  användningen  av  begreppet
invandrare   i   lagar  och   förordningar   och   i
myndigheters verksamhet  (Ds 1999:48 och Ds 2000:43)
bör  begreppet invandrare användas  endast  när  det
gäller människor som själva har flyttat till Sverige
och folkbokförts här. Personer med utländsk bakgrund
avser såväl utrikes födda personer som har invandrat
som personer  födda  i Sverige med minst en förälder
född utrikes. Invandrarbegreppet är inte tillämpligt
på asylsökande och andra  som  väntar  på  beslut om
uppehållstillstånd.   Vidare   anges  i  regeringens
skrivelse 2001/02:129 Integrationspolitik  för 2000-
talet   att   begreppet  invandrare  skall  användas
nyanserat och på ett relevant sätt och att begreppet
i skrivelsen avser personer som själva har invandrat
till Sverige.

I betänkande 2001/02:SfU15 Integrationspolitik för
2000-talet delade  utskottet regeringens uppfattning
att begreppet invandrare  skulle  användas nyanserat
och  på  ett  relevant  sätt.  Utskottet  ansåg  att
begreppet  främst  borde  användas   när   de   hade
betydelse för det man vill beskriva.
Enligt utskottet är en annan möjlighet att använda
begreppet  invandrad,  då  detta  till skillnad från
invandrarbegreppet beskriver en aktiv handling.
Med hänvisning till det anförda får  motion  Sf332
yrkande   27   i  huvudsak  anses  tillgodosedd  och
avstyrks.

Mottagande och introduktion av
nyanlända flyktingar m.fl.


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå  motioner om introduktion
och  individuella  introduktionsprogram  samt
spridning        av       det       kommunala
flyktingmottagandet.
Jämför reservationerna 5 (m) och 6 (c).

Bakgrund

Inom   det  samordnade   flyktingmottagandet   skall
samhällets  insatser  under  den  första tiden syfta
till   att  ge  de  nyanlända  förutsättningar   att
snabbast   möjligt   få   en   bostad,  en  reguljär
sysselsättning   med   normal   försörjning,    goda
svenskkunskaper  samt  förutsättningar  för  att bli
delaktiga   i  samhällslivet.  Introduktionen  skall
bygga  på helhetssyn  och  samordning  mellan  olika
myndigheter.  Kommunerna  har ett samordnande ansvar
för introduktionsinsatser för nyanlända.

Under  den  första  tiden  i   en  kommun  får  de
nyanlända   flyktingarna   m.fl.   sin   försörjning
tillgodosedd  genom  introduktionsersättning   eller
försörjningsstöd       enligt      socialtjänstlagen
(2001:453).  Det  är  kommunerna   som   svarar  för
insatserna.    Introduktionsersättning   lämnas    i
enlighet med de normer som varje kommun fastställt.
Staten  lämnar   ersättning  till  kommunerna  för
kostnader   i   samband    med    mottagandet    och
introduktionen  av  flyktingar  och  deras  anhöriga
enligt förordningen (1990:927) om statlig ersättning
för   flyktingmottagande   m.m.  Huvuddelen  av  den
statliga ersättningen är en  schablonersättning  som
lämnas  med  ett  fast  belopp  per mottagen person.
Ersättningen   avser   att   täcka   kostnader   för
försörjningsstöd,   svenskundervisning   och   andra
introduktionsinsatser.  En  förutsättning  för   att
kommunen  skall  få schablonersättningen är att den,
tillsammans med den  berörda  personen, upprättar en
individuell introduktionsplan.  Samråd  skall alltid
ske  med andra myndigheter som deltar i arbetet  med
introduktionen.    Det    övergripande   målet   med
introduktionsplanen  är att  genom  en  individuellt
anpassad    introduktion     ge    individen    goda
förutsättningar   att   bli   självförsörjande   och
delaktig i det svenska samhället.
En  kommun  som  träffar  en  överenskommelse  med
Integrationsverket om att ta emot nyanlända får även
en  grundersättning  som  är  oberoende  av  antalet
mottagna nyanlända. Integrationsverket  har för 2003
överenskommelser   om  flyktingmottagande  med   148
kommuner.

Motioner

I motion Sf7 yrkande  5  av  Sten Tolgfors m.fl. (m)
begärs         ett        tillkännagivande        om
introduktionsverksamheten       för      flyktingar.
Motionärerna anser att staten måste  ställa  tydliga
krav  på  introduktionens kvalitet i kommunerna  och
samtidigt   fullt    ut    finansiera   mottagandet.
Förbättrad      introduktion,     syftande      till
egenförsörjning,  är en nyckel till ökad integration
av flyktingar i det svenska samhället.

I motion Sf289 yrkande  1  av Peter Eriksson m.fl.
(mp) begärs ett tillkännagivande om att individuella
introduktionsprogram bör upprättas  genast för varje
nyanländ person.
I  motion  Sf214  yrkande  5 av Birgitta  Carlsson
m.fl.  (c) begärs ett tillkännagivande  om  en  ökad
decentralisering  av flyktingmottagandet så att alla
kommuner som kan erbjuda god kvalitet på mottagandet
ges möjlighet till detta.

Utskottets ställningstagande

Introduktionen för  nyanlända invandrare syftar till
att ge dem förutsättningar  att  kunna  försörja sig
själva    och    bli    delaktiga    i    samhället.
Integrationsverket  har till uppgift att stödja  och
följa kommunernas introduktion.

Inom   ramen  för  den   satsning   på   att   öka
sysselsättningen   bland  invandrare  som  riksdagen
beslutade om under behandlingen  av vårpropositionen
2000, disponerar Integrationsverket  särskilda medel
under   åren   2001-2003  för  att  bl.a.  förbättra
introduktionen  för   invandrare.   Verket  bedriver
utvecklingsarbetet     tillsammans    med    berörda
myndigheter och ett flertal kommuner.
Regeringen har bedömt  att  arbetet  att  utveckla
introduktionen  för  flyktingar och andra invandrare
kan behöva kompletteras  med strukturella åtgärder i
form  av t.ex. författningsändringar.  En  utredning
för en översyn av mottagande av och introduktion för
flyktingar  (dir.  2001:87)  har  därför  tillsatts.
Utredningen  skall  bl.a.  se över vilka hinder  som
finns för att flyktingar skall  få  en  individuellt
anpassad  introduktion och bli självförsörjande  och
delaktiga i  det svenska samhällslivet. Vidare skall
utredaren undersöka  hur  kommunerna hittills använt
introduktionsersättningen   och   om   ersättningens
utformning     haft     någon     betydelse      för
introduktionsresultaten.  Utredningen  skall därtill
föreslå  hur en obligatorisk introduktionsersättning
kan  utformas   samt   analysera   om  det  statliga
ersättningssystemet   kan  utgöra  hinder   för   en
effektiv  och  individuellt  anpassad  introduktion.
Översynen skall  ha  ett  helhetsperspektiv och avse
både  den praktiska verksamhetens  organisation  och
innehåll   samt   lagar   och  andra  författningar.
Uppdraget  skall redovisas senast  den  1  september
2003.
Härefter har  Integrationsverket  i  en delrapport
från  det  utvecklingsarbete  som  bedrivits   under
första   halvåret   2002,  Förbättrad  introduktion,
bedömt  att utvecklingen  av  nyanlända  invandrares
introduktion  är  på  rätt väg. Enligt rapporten har
introduktionen nu blivit  mer  individualiserad  och
mer inriktad på arbetslivet. Alltfler av de kommuner
som  använder sig av introduktionsersättning gör det
på ett  sätt  som innebär att det blir tydligare för
individen att målet  med  introduktionen  är att han
eller  hon  snabbt skall komma ut i arbetslivet  och
kunna försörja  sig  själv.  Även näringslivet visar
ett  allt  större intresse för nyanlända  invandrare
och deras kompetens.  Samtidigt  konstateras att det
fortfarande finns brister i introduktionen  och  att
det    behövs   ett   fortsatt   och   intensifierat
utvecklingsarbete.
Riksrevisionsverket   (RRV)   har   överlämnat  en
rapport, "Att etablera sig i Sverige. En  granskning
av  introduktionsverksamheten  för  flyktingar   och
deras  anhöriga"  (RRV  2002:15), till regeringen. I
rapporten      gör      RRV     bedömningen      att
introduktionsverksamheten   utvecklats   i   positiv
riktning i flera kommuner, där egen försörjning  och
tilltro till individernas egen förmåga står i fokus.
Utrymme  finns  dock  för  väsentliga  förbättringar
avseende verksamhetens förmåga att ge flyktingar och
deras   anhöriga  förutsättningar  att  snabbt   och
effektivt  etablera  sig  i samhället när det gäller
samverkan mellan olika inblandade  aktörer i det RRV
kallar migrationskedjan. Regeringen  har  överlämnat
rapporten  till utredningen om översyn av mottagande
av och introduktion för flyktingar.
Utskottet              konstaterar             att
introduktionsverksamheten  har  utvecklats i positiv
riktning, men att det fortfarande  finns  brister  i
denna.  Av  stor  betydelse för introduktionen i det
svenska samhället är  att samordning sker mellan den
introduktion    som    sker   i    Migrationsverkets
organiserade verksamhet  och  den  som  ligger  inom
ramen för det kommunala flyktingmottagandet.
Med   hänvisning  till  den  pågående  utredningen
avstyrks  motionerna Sf7 yrkande 5 och Sf289 yrkande
1.
Utskottet  noterar  att  utredningen om översyn av
mottagande av och introduktion  för  flyktingar  och
andra  invandrare (dir. 2001:87) skall beakta frågor
rörande  boendet  för asylsökande och bosättning för
nyanlända  flyktingar.   Utgångspunkt  för  analysen
skall  vara att den som beviljas  uppehållstillstånd
skall ges  goda förutsättningar för att snabbt komma
ut i arbetslivet och bli självförsörjande. Utredaren
skall analysera  i  vilken  mån  koncentrationen  av
asylsökande  och  nyanlända  flyktingar  till  vissa
kommuner       och      bostadsområden      påverkar
integrationsprocessen.    Utredaren   skall   vidare
överväga om det finns behov  av  åtgärder för att få
personer att välja ett boende som  innebär  så  goda
förutsättningar   som   möjligt,  dels  under  tiden
asylansökan  prövas,  dels   för   en   individuellt
anpassad  introduktion  och  dels för en långsiktigt
hållbar    integration.   Även   vilken    betydelse
informationsinsatserna   från  Migrationsverket  och
Integrationsverket om bl.a.  tillgång  på  bostäder,
arbete  och  utbildning på olika orter har haft  för
flyktingars   bosättning    skall   analyseras.   Om
utredaren finner att det finns  behov  av att i ökad
utsträckning   söka   påverka   boendet,  bör  olika
alternativ  övervägas. Därtill skall  utredaren,  om
denne anser att  det  finns skäl till det, analysera
och    överväga    om    samarbetsformerna     eller
ansvarsfördelningen  mellan  stat och kommun i fråga
om mottagandet av asylsökande behöver förändras.
Med  hänvisning  till  den  pågående   utredningen
avstyrks motion Sf214 yrkande 5.

Utvecklingen i storstadsregionerna


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om innebörden av
etnisk  segregation,  åtgärder  för att bryta
segregation,          uppföljning          av
storstadspolitiken,  spridning  av  kunskaper
från   storstadssatsningen,  upprättande   av
integrationsplan i s.k. överklassområden samt
om storstadssatsningens övergripande mål.
Jämför reservationerna  7 (m), 8 (fp), 9 (kd)
och 10 (v).

Bakgrund

Genom riksdagens beslut med anledning av proposition
Utveckling och rättvisa -  en politik för storstaden
på 2000-talet (prop. 1997/98:165,  bet. 1998/99:AU2,
rskr. 1998/99:34) lades grunden för  en ny nationell
storstadspolitik.  En  särskild  Storstadsdelegation
inom Regeringskansliet fick i uppdrag  att  utveckla
och  samordna politikområdet. Det storstadspolitiska
arbetet  har  främst  inriktats  på  målet att bryta
segregationen    i    storstäderna    genom   lokala
utvecklingsavtal   med   sju  storstadskommuner   om
insatser   i   de   socioekonomiskt   mest   utsatta
stadsdelarna. Storstadspolitiken  är  långsiktig och
tvärsektoriell och berör flera andra politikområden.
Strukturella    insatser    i    syfte   att   uppnå
storstadspolitikens  tillväxtmål  sker  främst  inom
andra politikområden. I de lokala utvecklingsavtalen
har kompletterande riktlinjer antagits  i  maj  2001
avseende   en   ökad   fokusering  på  insatser  för
tillväxt, sysselsättning och utbildning.

Storstadspolitikens övergripande  mål  för 2003 är
dels att ge storstadsregionerna goda förutsättningar
för  långsiktigt  hållbar tillväxt och därmed  kunna
bidra  till att nya  arbetstillfällen  skapas  såväl
inom  storstadsregionerna  som  i  övriga  delar  av
landet  (tillväxtmålet), dels att bryta den sociala,
etniska   och    diskriminerande   segregationen   i
storstadsregionerna  och  att  verka för jämlika och
jämställda levnadsvillkor för storstädernas invånare
(segregationsmålet).
Regeringen håller på att utvärdera arbetet inom de
lokala  utvecklingsavtalen och avser  att  återkomma
till   riksdagen    under    2003    i   frågan   om
storstadspolitikens utveckling.

Motioner

I motion Sf332 yrkande 2 av Sten Tolgfors  m.fl. (m)
begärs   ett  tillkännagivande  om  den  ofrivilliga
segregationens    sociala    orsaker.   Motionärerna
framhåller att den inte är en ursprungsfråga utan en
socialt  betingad  situation  som   är   möjlig  att
förändra.   I   motionens   yrkande   5  begärs  ett
tillkännagivande   om   problemen   med  regeringens
användning    av   begreppet   etnisk   segregation.
Motionärerna  anför   att  det  är  den  ofrivilliga
segregationen - utanförståendet  och  maktlösheten -
som   måste  brytas.  Däremot  inte  segregation   i
allmänhet,  som kan vara både positiv och negativ ur
individens synvinkel.

I motion Sf226 yrkande 24 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) begärs ett tillkännagivande om åtgärder för att
"lyfta"  socialt   utsatta   områden.   Motionärerna
framhåller  att  i  invandrartäta,  socialt  utsatta
områden  behöver  en positiv spiral skapas. Det  kan
handla  om att skapa  magnetskolor,  tillträde  till
arbetsmarknaden  och  att  lokalisera  kommunala och
statliga förvaltningar till områdena.
I motion Sf334 yrkande 46 av Sven Brus  m.fl. (kd)
begärs  ett  tillkännagivande om bostadssegregering,
utplacering  av   myndigheter,   institutioner   och
kommunal verksamhet till "invandrartäta" områden och
att  det  i  förändrade  och  nya detaljplaner skall
finnas    en    konsekvensbeskrivning     ur     ett
integrationsperspektiv.    Motionärerna   framhåller
bl.a.  att  den  mest kraftfulla  åtgärden  för  att
motverka  segregation   är  att  se  till  att  alla
bostadsområden har en blandad  bebyggelse  med flera
olika       upplåtelseformer.      Vidare      måste
brottsförebyggande   åtgärder  uppmärksammas  mer  i
stadsplaneringen, bl.a.  i  översiktsplanen. Därtill
bör kommunala verksamheter och  myndigheter  flyttas
ut    eller    stora   privatföretag   lockas   till
miljonprogramsområden.
I motion Sf283  av Inger Lundberg m.fl. (s) begärs
ett  tillkännagivande   om   att   uppföljningen  av
storstadspolitiken också bör omfatta  situationen  i
motsvarande bostadsområden i andra kommuner.
I motion Sf318 av Catherine Persson (s) begärs ett
tillkännagivande  om  att  det är viktigt att sprida
kunskaper och ge stöd till andra kommuner utifrån de
erfarenheter      som      har     erhållits      av
storstadssatsningen.
I motion Sf339 av Yilmaz Kerimo  m.fl.  (s) begärs
ett tillkännagivande om att regeringen redan  nu bör
utforma  en  långsiktig  strategi  för  nästa steg i
storstadspolitiken. Denna bör bygga på den generella
välfärdens   grund   och  beskriva  hur  de  utsatta
bostadsområdena   kan  ges   möjligheter   till   en
långsiktig positiv utveckling.
I motion Sf336 yrkande  1  av Gudrun Schyman m.fl.
(v)  framhåller motionärerna att  grundläggande  för
integrationspolitiken   är  att  bryta  de  verkligt
etniskt    segregerade    områden,     dvs.     vita
överklassområden  som  Östermalm, Askim och Limhamn.
Därför begärs ett tillkännagivande  om  att  en plan
skall  upprättas  för  att  integrera människor från
dessa  etniskt segregerade bostadsområden  på  samma
sätt som  gjorts för dem som invandrat till Sverige.
I motionens yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om
att   hålla   kvar    de    övergripande   målen   i
storstadssatsningen  om  tillväxt   och   att  bryta
segregationen.  Storstadssatsningen  får inte  sluta
som en traditionell arbetsmarknadsinsats.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att storstadspolitiken  är en viktig
del  i  arbetet  med  att  bryta  segregationen  och
förbättra    storstadsregionernas   förutsättningar.
Detta  arbete  är,   liksom   integrationspolitiken,
långsiktigt    och   tvärsektoriellt.    Kommunernas
ordinarie  insatser  är  av  stor  betydelse  liksom
insatser  som   sker   inom   andra  politikområden,
exempelvis arbetsmarknads- och utbildningsinsatser.

I betänkande 1997/98:SfU6 Sverige,  framtiden  och
mångfalden     -    från    invandrarpolitik    till
integrationspolitik     uttalade    utskottet    att
segregationen i storstäderna  i  första  hand  är en
ekonomisk   och   social  segregation  och  inte  en
segregation på etniska  grunder. Utskottet ansåg det
därför riktigt att regeringen  talade  om  särskilda
insatser  i  utsatta  bostadsområden  och inte,  som
dittills,  om  särskilda  insatser  i  invandrartäta
områden.  Detta  ändrade  uttryckssätt  var  riktigt
också  av  det  skälet  att  ett  etniskt segregerat
område inte i sig är negativt.
Med  hänvisning  till  det nu anförda  får  motion
Sf332  yrkandena  2  och 5 anses  tillgodosedda  och
avstyrks.  Utskottet  avstyrker  även  motion  Sf336
yrkande 1.
Utskottet noterar att regeringen avser att göra en
utvärdering      av      den     hittills      förda
storstadspolitiken. Därefter  kommer  regeringen att
ta   ställning   till  formerna  för  den  fortsatta
storstadspolitiken   och  återkomma  till  riksdagen
under  2003 om storstadspolitikens  inriktning.  Som
angavs  i   höstens   budgetbetänkande  2002/03:SfU2
kommer  utskottet  noga  att   följa   arbetet   med
utvärdering av storstadsarbetet.
Integrationsverket  kommer,  förutom att fortsätta
att följa arbetet inom storstadssatsningen, även att
följa andra städer och bostadsområden.
Med  hänvisning  till  det  nu  anförda  avstyrker
utskottet motionerna Sf283, Sf226 yrkande  24, Sf336
yrkande 2 och Sf339.
Enligt   1  §  lagen  (2000:1383)  om  kommunernas
bostadsförsörjningsansvar skall varje kommun planera
bostadsförsörjningen     i     syfte    att    skapa
förutsättningar för alla i kommunen  att leva i goda
bostäder  och  för  att  främja  att  ändamålsenliga
åtgärder  för  bostadsförsörjningen  förbereds   och
genomförs.  Vid  planeringen av bostadsförsörjningen
skall kommunen, om  det  behövs,  samråda  med andra
kommuner  som berörs av planeringen. Riktlinjer  för
bostadsförsörjningen       skall       antas      av
kommunfullmäktige under varje mandatperiod.
Bostadsutskottet     behandlade    i    betänkande
2002/03:BoU1 Utgiftsområde  18  Samhällsplanering en
motion   om   boendeintegration.  Utskottet   delade
motionärernas uppfattning  om vikten av att på olika
sätt  motarbeta  segregation  i   boendet  liksom  i
samhällslivet    i    övrigt.    I   det   mål   för
bostadsförsörjningen  som  regeringen   redovisat  i
budgetpropositionen  ingick  också  att  det  skulle
bidra  till  minskad  segregation  i  boendet.   Det
innebar att frågan måste ägnas stor uppmärksamhet  i
såväl  den  fysiska  planeringen  som  i kommunernas
arbete med bostadsförsörjningsplaneringen  i övrigt.
Ett naturligt inslag i detta arbete var att slå vakt
om   en   blandning   av   upplåtelseformer.  Enligt
bostadsutskottet torde det stå  utom allt tvivel att
även regeringen var av åsikten att  segregationen  i
boendet  måste  motverkas  med  bostadspolitiska och
andra   tillgängliga   medel.  Motionen   avstyrktes
sålunda.
Med   hänvisning  till  det   anförda   och   till
regeringens    utvärdering   av   storstadspolitiken
avstyrks motion Sf334 yrkande 46.
I  budgetpropositionen   för   2003  (utg.omr.  8)
framhåller regeringen att det är viktigt  att stärka
erfarenhetsutbyte  och  kunskapsuppbyggnad inom  det
storstadspolitiska området. De erfarenheter som görs
i storstäderna bör även spridas  till  andra  städer
och  bostadsområden  med liknande förhållanden. Inom
politikområdet  pågår en  omfattande  uppbyggnad  av
kunskapsnätverk på  alla  nivåer: lokalt, regionalt,
centralt och internationellt.
Som  nämnts  ovan  kommer  Integrationsverket  att
följa utvecklingen i andra städer och bostadsområden
än de som ingår i storstadssatsningen.
Motion  Sf318  får därmed anses  tillgodosedd  och
avstyrks.

Etnisk diskriminering och rasism

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå   motioner   om  etnisk
diskriminering    och    rasism,   nationellt
handlingsprogram  för  ökad   integration   i
arbetslivet samt om mångfaldsplaner.

Bakgrund

I   brottsbalken   finns   bestämmelser   om   olaga
diskriminering och enligt skadeståndslagen kan någon
som   tillfogar  annan  lidande  genom  bl.a.  olaga
diskriminering bli ersättningsskyldig.

Lagen    (1999:130)   om   åtgärder   mot   etnisk
diskriminering  i  arbetslivet  trädde i kraft den 1
maj  1999 i syfte att få till stånd  en  effektivare
lagstiftning på området. Lagen ställer bl.a. krav på
arbetsgivarna att bedriva ett målinriktat arbete för
att  aktivt   främja   lika   rättigheter  och  lika
möjligheter  i fråga om arbete,  anställningsvillkor
samt utvecklingsmöjligheter i arbetet oavsett etnisk
tillhörighet.  Arbetsgivare skall vidare bedriva ett
målinriktat arbete att aktivt främja etnisk mångfald
i arbetslivet och  DO skall utöva tillsyn över detta
arbete. Myndigheten  skall  även  ta  initiativ till
åtgärder mot etnisk diskriminering i form  av  bl.a.
överläggningar, information och opinionsbildning.
Alla  myndigheter har till uppgift att fortlöpande
beakta samhällets  etniska mångfald när verksamheten
utformas och bedrivs.  Regeringen har i oktober 1999
uppdragit   åt   samtliga  myndigheter   som   lyder
omedelbart    under    regeringen    att    upprätta
handlingsplaner för att främja etnisk mångfald bland
de anställda.
Integrationsverket  har  i  uppdrag  att  öka  den
etniska mångfalden i arbetslivet.  Detta  sker bl.a.
genom samverkan med arbetslivets organisationer  och
arbetsgivare  i  såväl  privat som offentlig sektor.
För perioden 2001-2003 har  Integrationsverket  fått
särskilda  medel  för  att driva på utvecklingen att
främja den etniska mångfalden i arbetslivet.
Den långsiktiga inriktningen  på  arbetet  med att
förebygga och motverka rasism m.m. lades fast  genom
att   regeringen   beslutade   anta   en   nationell
handlingsplan   mot   rasism,  främlingsfientlighet,
homofobi    och   diskriminering,    vilken    också
presenterades för riksdagen (skr. 2000/01:59).
EU:s ministerråd  antog under år 2000 två direktiv
som  syftar  till  att  främja   likabehandling  och
motverka diskriminering - rådets direktiv 2000/43/EG
av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om
likabehandling av personer oavsett  deras  ras eller
etniska     ursprung    (direktivet    mot    etnisk
diskriminering)  och  rådets  direktiv 2000/78/EG av
den 27 november 2000 om inrättande  av en allmän ram
för        likabehandling        i       arbetslivet
(arbetslivsdirektivet). Direktiven  utgör  en del av
ett   "antidiskrimineringspaket"   som   består   av
direktiven     och    ett    handlingsprogram    mot
diskriminering. Båda direktiven skall tillämpas inom
vad  som  i  EU  benämns   arbetslivsområdet.  Detta
begrepp    täcker   inte   bara   förhållanden    på
arbetsplatsen   utan  även  andra  områden  som  har
beröring med arbetet. Därutöver skall direktivet mot
etnisk diskriminering  tillämpas på samhällsområdena
socialt  skydd,  sociala förmåner,  utbildning  samt
tillgång till och  tillhandahållande  av  varor  och
tjänster   som   är  tillgängliga  för  allmänheten,
inklusive bostäder.
I december 2000 beslutade regeringen att tillkalla
en  utredare  med uppdrag  att  lämna  förslag  till
åtgärder för genomförande  av  bl.a.  rådets  nämnda
direktiv    (Diskrimineringsutredningen   2001).   I
betänkande Ett  utvidgat  skydd  mot  diskriminering
(SOU 2002:43) föreslår utredningen bl.a.  en  lag om
förbud   mot   diskriminering  på  grund  av  etnisk
tillhörighet,   religion   eller   övertygelse.   En
proposition är aviserad till den 20 mars 2003.
Regeringen  har   vidare  gett  en  parlamentarisk
kommitté i uppdrag att  bl.a.  överväga  en gemensam
lagstiftning  mot  diskriminering som omfattar  alla
eller    flertalet    diskrimineringsgrunder     och
samhällsområden   (Diskrimineringskommittén   2002).
Kommittén  skall  även  överväga en samordning eller
sammanslagning av några eller samtliga ombudsmän mot
diskriminering    samt    om    den     eller     de
ombudsmannainstitutioner  som  föreslås  skall  vara
underställda  regeringen  eller riksdagen. Kommittén
skall redovisa uppdraget senast den 1 december 2004.
En av Integrationsverkets  huvuduppgifter  är  att
förebygga  och motverka rasism, främlingsfientlighet
och etnisk diskriminering.  Verket  har byggt upp en
kunskapsbank     i     form     av     en    hemsida
(www.sverigemotrasism.nu)  med bl.a. information  om
erfarenheter och metoder som  kan användas i arbetet
mot   rasism,   främlingsfientlighet    och   etnisk
diskriminering.  Verket  bedriver även en rådgivande
och stödjande verksamhet för  kommuner och andra som
har behov av stöd i arbetet med  att  bekämpa rasism
och   främlingsfientlighet   samt   samarbetar   med
frivilligorganisationerna     i     dessa    frågor.
Försöksverksamhet    med    lokal    och    regional
antidiskrimineringsverksamhet pågår.
Medel har i årets budget avsatts för stöd till ett
antirasistiskt   centrum   och   andra   former   av
intolerans   samt   för   projektstöd   till   andra
organisationer     som     bedriver    antirasistisk
verksamhet.

Motioner

I motion Sf289 yrkande 11 av  Peter  Eriksson  m.fl.
(mp)  begärs  ett tillkännagivande om att prioritera
arbetet   för   norm-    och   beteendeförändringar.
Motionärerna    framhåller    att     kampen     mot
diskriminering,  främlingsfientlighet,  etnocentrism
och  rasism måste föras på flera plan. Viktigast  är
arbetet   för  att  ändra  den  diskriminerande  och
rasistiska  behandling  som  människor  utsätts för.
Detta  i sin tur leder till attitydförändringar  och
en konkret  normbildning  som  motverkar  rasism och
diskriminering.

I  motion Sf323 yrkande 1 av Lars Johansson  m.fl.
(s) begärs  ett  tillkännagivande  om att regeringen
och arbetsmarknadens parter utarbetar ett nationellt
handlingsprogram för ökad integration i arbetslivet.
Motionärerna framhåller att flyktinginvandrarna  får
leva  med  dramatiskt  sämre  levnadsvillkor än både
svenskar  och arbetskraftsinvandrare  från  de  rika
länderna.  Sammantaget   ger   det  en  bild  av  en
omfattande diskriminering.
I motion K433 yrkande 4 av Anders  Bengtsson m.fl.
(s)   begärs  ett  tillkännagivande  om  stöd   till
kommuner  i  arbetet  mot  främlingsfientlighet  och
rasism.  Motionärerna  framhåller att det är av stor
betydelse    att   fortsätta    att    skapa    goda
förutsättningar  för  kommunerna  att  hantera olika
frågor  som  kan  uppstå i samband med möten  mellan
olika kulturer och vid främlingsfientlighet.
I motion Sf336 yrkande  41 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) begärs ett tillkännagivande om att ändra statens
roll   vad   gäller   det  antirasistiska   arbetet.
Motionärerna anser att en bodelning bör göras mellan
vad som är statens uppgift  och vad som är partiers,
frivilligorganisationers  och  enskildas  uppgift  i
arbetet  mot  rasism.  Staten   skall   genom   sina
myndigheter  direkt  motarbeta  diskriminering, dvs.
handlandet  att  diskriminera  en  annan   människa.
Staten  skall dock inte vara direkt opinionsbildande
i åsiktsfrågor.  Denna  uppgift bör staten i stället
ge  partier,  frivilligorganisationer  och  enskilda
förutsättningar att sköta.
I motion Sf371  av  Eva Arvidsson m.fl. (s) begärs
ett  tillkännagivande om  vikten  av  att  kommuner,
landsting,   myndigheter   och   företag   upprättar
integrations-  och  mångfaldsplaner  och  att  dessa
kontinuerligt revideras.
I motion Sf374 av Cinnika Beiming m.fl. (s) begärs
ett     tillkännagivande     om     åtgärder     mot
krogdiskriminering.   Motionärerna   framhåller  att
problem   finns   vad  avser  bl.a.  bevisning   och
sanktionsmöjligheter  och  att  man  utgår  från att
regeringen kontinuerligt följer frågan och vidtar de
åtgärder  som  visar  sig  behövas  för att motverka
diskrimineringen.

Utskottets ställningstagande

Alla  som  bor  i  Sverige  skall  oavsett   etniskt
ursprung   ha  lika  rättigheter,  skyldigheter  och
möjligheter.   Detta   ligger  till  grund  för  den
generella politikens inriktning.  Principen om allas
rätt  till lika möjligheter oavsett  ursprung  eller
etnisk  tillhörighet  tydliggörs  i  de övergripande
målen  för  integrationspolitiken.  Handlingar   som
kränker  denna  princip  måste  bekämpas  både genom
förändringar  av  lagar och regler och genom  aktivt
arbete med attitydförändringar  inom samhällets alla
delar.

Ansvaret  för  att åstadkomma förändringar  ligger
inte bara på det offentliga  utan  också på enskilda
arbetsgivare   och  deras  organisationer,   på   de
fackliga  organisationerna   och   på   de  enskilda
människorna.  En stor del av det arbete som  bedrivs
kan anses svara  mot flera av de synpunkter som förs
fram  i  motionerna.   Utskottet   finner  det  inte
påkallat   att   riksdagen   initierar   ytterligare
åtgärder med anledning av dessa motionsyrkanden. Med
det  anförda  avstyrks motionerna Sf289 yrkande  11,
Sf323 yrkande 1 och K433 yrkande 4.
I betänkande 2001/02:SfU15 Integrationspolitik för
2000-talet uttalade  utskottet  att  det  finns  all
anledning   för   de   statliga   arbetsgivarna  att
tillvarata  mångfald  och  undvika  alla  former  av
diskriminering i sina organisationer. Som framgår av
skrivelsen    pågår   arbetet   med   att   samtliga
myndigheter   under    regeringen   skall   utarbeta
handlingsplaner för att  främja  mångfalden bland de
anställda.   Utskottet   förutsatte   att   samtliga
myndigheter   upprättar   handlingsplaner  för   att
påskynda arbetet med etnisk mångfald.
I budgetpropositionen för  2003 (utg.omr. 8) anges
att de statliga myndigheternas  redovisning under de
senaste fyra åren visar att alltfler myndigheter har
upprättat  handlingsplaner  för  mångfald   och  att
ytterligare  ett antal har redovisat att de planerar
andra  aktiva  åtgärder.   Utskottet   noterar  även
särskilt att regeringen i nämnda proposition uttalat
att  man  avser  att ta initiativ till att  samtliga
myndigheter, alla  kommuner och landsting sätter upp
mål  och utarbetar handlingsplaner  för  att  främja
mångfalden    och    motverka   diskriminering   vid
anställning.
Utskottet avstyrker därmed motion Sf371.
När det gäller frågan  om  krogdiskriminering  har
Diskrimineringsutredningen  2001  i  sitt betänkande
SOU  2002:43  lämnat  ett  förslag  på civilrättslig
reglering   till   skydd   mot  diskriminering   vid
tillhandahållande   av   varor  och   tjänster.   En
proposition  är  aviserad till  den  20  mars  2003.
Vidare  har  Diskrimineringskommittén   2002  enligt
direktiven bl.a. i uppgift att överväga om det finns
skäl att ersätta straffbestämmelsen i 16  kap.  9  §
brottsbalken  om  olaga  diskriminering med en annan
typ av reglering. Med hänvisning  härtill  avstyrker
utskottet motion Sf374.
Beträffande   motion   Sf336   yrkande   41   vill
utskottet,    liksom   vid   behandlingen   av   ett
motsvarande  yrkande   i  betänkande  2001/02:SfU15,
hänvisa     till     att     ett    antal     lokala
diskrimineringsbyråer  som  bygger   på   frivilliga
krafter  har etablerats på olika orter i landet  och
att DO bl.a. svarar för utbildning av nyckelpersoner
i antidiskrimineringsarbetet. DO har en central roll
i  arbetet   med  handlingsplanen  mot  rasism  m.m.
Utskottet ser  positivt  på  den  rollfördelning som
tydliggjorts       mellan       myndigheter      och
frivilligorganisationer    när   det   gäller    det
antirasistiska   arbetet.  Frivilligorganisationerna
kan söka ekonomiskt  stöd  från  Integrationsverket,
och  en  målsättning  är  att de skall  kunna  sköta
konkret arbete mot rasism och främlingsfientlighet.
Utskottet  vill understryka  att  aktiva  insatser
från  folkrörelser  och  frivilligorganisationer  av
olika slag  är  oumbärliga  i  arbetet  mot  rasism,
främlingsfientlighet och diskriminering.
Med det ovan anförda anses motion Sf336 yrkande 41
tillgodosedd och avstyrks.

Kvinnor och flickor med utländsk
bakgrund


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå motioner om kvinnor och
flickor   som   utsätts    för    patriarkala
värderingar, om tvångs- och barnäktenskap och
om jämställdhetsmålets konsekvenser för ökade
klyftor mellan invandrade personer och andra.
Jämför reservationerna 11 (m) och 12 (v).

Motioner

I motion Sf332 yrkande 28 av Sten Tolgfors m.fl. (m)
begärs  ett  tillkännagivande  om  situationen   för
kvinnor   och   unga   flickor  i  särskilt  utsatta
situationer. Motionärerna  anför  att när människors
identitet    blir   svår   att   upprätthålla    och
självkänslan bryts  ned av arbetslöshet, svag social
status och utanförstående,  återstår  bara  att söka
sig  tillbaka  till värderingar från förr och ibland
t.o.m.  att  förstärka   dessa  värderingar.  Sådana
värderingar  kan  innebära  en  oacceptabel  syn  på
kvinnor.  Detta  ökar risken för  könsstympning  och
"hedersmord".

I motion Sf350 av Anne Ludvigsson m.fl. (s) begärs
ett tillkännagivande  om att regeringen åter utreder
hur kunskapen om svenska  lagar  och rättigheter kan
öka  hos  grupper  med  annan  kulturell   bakgrund.
Motionärerna framhåller att flickor som växer  upp i
patriarkala    miljöer    och    som    vill    leva
"västerländskt" hamnar i mycket utsatta situationer.
Även  gifta kvinnor utsätts för hedersbrott. Kunskap
om     rättigheter     och     skyldigheter     inom
jämställdhetsområdet  är  viktiga att känna till för
att  lagar och förordningar  skall  få  genomslag  i
verkligheten.
I  motion   Sf360   av  Lena  Ek  (c)  begärs  ett
tillkännagivande  om att  det  behövs  en  nationell
handlingsplan för skydd av unga invandrarkvinnor.
I motion L277 yrkande  3 av Tasso Stafilidis m.fl.
(v) begärs ett tillkännagivande  om  att  frågan  om
barnäktenskap  och tvångsäktenskap skall lyftas in i
integrationspolitiken.  Motionärerna  anser att man,
för att komma till rätta med patriarkala  strukturer
i  samhället,  måste  föra  en  ständig  dialog  och
tålmodigt arbeta tillsammans med alla de progressiva
krafter  som finns i invandrarorganisationerna, i de
politiska partierna, i kvinnorörelsen etc.
I motion A323 yrkande 1 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)
begärs  ett   tillkännagivande   om  att  regeringen
tillsätter  en utredning med uppdrag  att  analysera
jämställdhetsmålets  konsekvenser  vad  gäller ökade
klyftor  mellan  majoritetssamhällets  invånare  och
personer  med  invandrarbakgrund.  Genom att  koppla
jämställdhet till något förmodat svenskt  skapas  en
yttre  sammanhållning  gentemot de icke jämställda -
"de andra", dvs. invandrare  vars  kulturella bagage
får bära skulden för kvinnoförtrycket.

Utskottets ställningstagande

Målet för jämställdhetspolitiken är  att kvinnor och
män  skall  ha  samma  möjligheter, rättigheter  och
skyldigheter inom livets  alla områden. Detta gäller
alla  kvinnor  och män, oberoende  av  bakgrund  och
härkomst.  Därmed   är   jämställdhet   en   del  av
integrationspolitiken. Insatserna berör områden  som
t.ex.          rättsväsende,          socialpolitik,
utbildningspolitik och ungdomspolitik.

Som tidigare angivits i betänkandet var  en ändrad
formulering av de inte-
grationspolitiska    målen   fr.o.m.   2003   (rskr.
2002/03:46), varvid bl.a.  begreppet  tolerans  togs
bort,  föranlett  av  en vilja att tydligare markera
att olikheter måste respekteras  på lika villkor men
även   att   markera  att  respekten  för   etniska,
religiösa och  kulturella olikheter inte innebär att
varje handling eller  yttring  som  har  sin grund i
sådana  olikheter  är  acceptabla i ett demokratiskt
samhälle. Samhällets grundläggande värderingar skall
gälla  alla och de yttersta  gränserna  i  samhället
sätts av landets lagar.
Utskottet   konstaterar   att   arbetet   med  att
förebygga   konflikter   i   familjer   med   starkt
patriarkala  värderingar har sin utgångspunkt i  den
generella inte-grationspolitiken  som särskilt skall
verka  för  kvinnors  och mäns lika rättigheter  och
möjligheter  samt  förebygga  bl.a.  diskriminering.
Integrationsverket  har   fått   mer   resurser  för
integrationsåtgärder,  och  stödet skall fördelas  i
enlighet  med  de  integrationspolitiska  målen  där
kvinnors och mäns lika  rättigheter  är  ett  av  de
grundläggande  värden  som  betonas.  Dessutom skall
Integrationsverket varje år redovisa till regeringen
statsbidragens   användning   i   förhållande   till
bidragets  syfte  och  till de integrationspolitiska
målen. Regeringen inrättade  år  2000 Nationellt råd
för kvinnofrid. Rådet utgör ett rådgivande organ för
frågor   som   rör   våld  mot  kvinnor.  Bland   de
arbetsområden som rådet  särskilt beaktar finns våld
mot  invandrade kvinnor och  insatser  för  män  som
misshandlar kvinnor.
I  budgetpropositionen   för   2003  (utg.omr.  8)
redovisar  regeringen  ett  antal åtgärder  avseende
familjer  med  starkt  patriarkaliska   värderingar.
Myndigheter   som   berörs   är  Integrationsverket,
Skolverket, Folkhälsoinstitutet,  länsstyrelserna  i
de  tre  storstadslänen  och Socialstyrelsen. Vidare
har  regeringen  utsett  en  expertgrupp  som  skall
föreslå åtgärder och arbetsmetoder  som  kan  skydda
och  stödja  flickor  och  unga  kvinnor  i  utsatta
situationer.   Även   män   och  pojkar  med  starkt
patriarkala    värderingar    är   målgrupper    för
expertgruppens arbete.
Regeringen     redovisar    vidare    i     nämnda
budgetproposition   att  arbetet  med  att  utveckla
insatser och förebygga  konflikter  i  familjer  med
starkt  patriarkala  värderingar skall fortsätta med
full  kraft.  Åtgärder  för  att  påverka  synen  på
kvinnors    och   mäns   rättigheter    bör    också
intensifieras.  Viktiga  opinionsbildare  är  härvid
organisationer   bildade   på   etnisk   grund   och
trossamfund.  Arbete  för  ökad  jämställdhet  skall
därför  2003  vara  ett prioriterat insatsområde vid
Inte-grationsverkets   beslut  om  verksamhetsbidrag
till  organisationer  bildade   på   etnisk   grund.
Regeringen     avser    också    att    uppdra    åt
Samarbetsnämnden  för  statsbidrag  till trossamfund
att fördjupa dialogen med trossamfunden kring frågor
som rör kvinnors och barns rättigheter.
Som  redovisats  ovan  föranstaltar regeringen  om
olika  åtgärder  inom  det aktuella  problemområdet.
Utskottet  finner det inte  påkallat  att  riksdagen
initierar  ytterligare  åtgärder.  Motionerna  Sf332
yrkande 28, Sf350, Sf360 och A323 yrkande 1 avstyrks
därför.
Beträffande  motion  L277 yrkande 3 vill utskottet
peka  på  att  frågor  om kvinnor  och  flickor  med
utländsk bakgrund ingår i integrationspolitiken. Som
redovisats  ovan  har  regeringen   föranstaltat  om
åtgärder  som  inkluderar  samråd och samarbete  med
olika  organisationer  och  trossamfund.   Utskottet
förutsätter   att  sådana  åtgärder  innefattar  att
motverka lagstridiga  äktenskap med avseende både på
ålder och tvång. Utskottet  noterar  härvid  att det
inom Justitiedepartementet pågår förberedelser  till
en lagändring som innebär att den svenska lagens 18-
årsgräns  för  äktenskap  skall  tillämpas  även för
utländska  medborgare  som  gifter  sig inför svensk
myndighet. En proposition är aviserad till maj 2003.
Motion  L277 yrkande 3 får med hänvisning  till  det
anförda anses tillgodosedd och avstyrks.

Tolkfrågor


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om tolkfrågor.

Motion

I motion  Sf289  yrkande  2  av Peter Eriksson m.fl.
(mp) begärs ett tillkännagivande om att auktoriserad
tolkservice  och  kvalificerade   översättare  måste
finnas   att   tillgå   för  att  missförstånd   med
allvarliga   konsekvenser   inte    skall    uppstå.
Motionärerna  framhåller  att tolkservicen är mycket
eftersatt.      Dels     saknas     tillsyn      och
kvalitetskontroll,   dels   sparar   ofta  kommuner,
landsting  och  stat  pengar  på  att  inte   anlita
auktoriserade  tolkar.  Vidare  behövs kvalificerade
översättare av t.ex. intyg och andra dokument.

Utskottets ställningstagande

Integrationsverket har i sin rapport  Tillgång  till
tolk  -  en  samhällsservice  (1999:2) redogjort för
olika  problem  när det gäller tillhandahållande  av
tolkservice till  myndigheter  och till personer som
inte behärskar det svenska språket.  Verket pekar på
problem   som   bl.a.  rör  bristande  tillgång   på
kvalificerade tolkar  samt  tolkarnas ersättning och
arbetsvillkor.

Regeringen har tillsatt en  utredning  om  tillsyn
över tolkförmedlingar (dir. 2001:114) för att utreda
behovet   av   tillsyn  och  kvalitetskontroll  över
tolkförmedlingarnas  verksamhet  och,  om  det finns
behov,    föreslå   hur   en   sådan   tillsyn   och
kvalitetskontroll   kan  utformas.  Utredaren  skall
klarlägga  om  en  branschorganisation   kan  utgöra
lämpligt  kontrollorgan över tolkförmedlingar  eller
om en myndighet  bör  få  detta  uppdrag.  Utredaren
skall    även    överväga    om   auktorisation   av
tolkförmedlare bör införas och  i så fall vilka krav
som   bör  ställas  för  bemyndigande.   Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete den 15 september 2003.
Utskottet   framhöll  i  betänkande  2001/02:SfU15
Integrationspolitik  för  2000-talet  att det är ett
samhällsintresse att myndigheterna får tillgång till
effektiv tolkservice som innebär att tolkar med rätt
kvalifikationer får uppdraget. Tolkning är en viktig
samhällsservice  som ger möjlighet för personer  som
inte behärskar svenska  att  förstå vad som sägs och
att komma till tals i kontakterna  med  myndigheter.
Det är viktigt att myndigheterna använder  tolk  när
behov  föreligger.  Utskottet ansåg att utredningens
(dir. 2001:114) resultat borde inväntas.
Utskottet anser att  resultatet  av  den  pågående
utredningen  avseende  tolkfrågor  bör avvaktas  och
avstyrker motion Sf289 yrkande 2.

Forskning


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör   avslå  motionsyrkanden   om
forskning.

Motion

I motion K433 yrkande  1  av  Anders Bengtsson m.fl.
(s)  begärs  ett tillkännagivande  om  att  resurser
fördelas för att  initiera  forskning  med  fokus på
utvecklingen av de främlingsfientliga och nazistiska
partiernas senaste framgångar i de allmänna valen. I
motionens  yrkande 2 begärs ett tillkännagivande  om
att   fördela    resurser    till    forskning    på
integrationsområdet   i   syfte  att  förstärka  och
utveckla  arbetet  med  att  skapa   ett  fungerande
mångkulturellt Sverige.

Utskottets ställningstagande

I  proposition  2000/01:3  Forskning  och  förnyelse
framhöll    regeringen   att   integrationspolitiken
innebär  ett  förändrat   synsätt   där  integration
uppfattas   som   en   ömsesidig,   nyskapande   och
utvecklande process som omfattar hela samhället. Som
en  konsekvens  av integrationspolitiken  måste  ett
integrations-  och   mångfaldsperspektiv   genomsyra
forskningen.       Ett       integrations-       och
mångfaldsperspektiv   bidrar   till   förståelse  om
värderingars  betydelse  för  problemval  m.m.   För
integrationen  är  individers  möjligheter till egen
försörjning, utbildning, inflytande  och delaktighet
i samhälleliga processer de mest centrala  områdena.
Därför  är  det  viktigt  att  forskningen  särskilt
inriktas  på  dessa forskningsområden. Andra viktiga
forskningsområden  är etniska relationer, rasism och
etnisk diskriminering.  Ökade  kunskaper behövs både
om   mekanismerna  bakom  främlingsfientlighet   och
diskriminering   och  om  arbetsmetoder.  Regeringen
framhöll vidare att den svenska demokratiforskningen
är  väsentlig  för  att   stärka  och  fördjupa  det
offentliga  samtalet  om  folkstyrelsen   samt   för
genomförandet   av   politiken.  Det  är  emellertid
angeläget  att frågan om  demokratiforskning  bereds
ytterligare,   och   regeringen   avser  därför  att
återkomma i frågan om framtida demokratiforskning.

I   yttrande  till  socialförsäkringsutskottet   i
samband  med  behandlingen  av regeringens skrivelse
20001/02:129  Integrationspolitik   för   2000-talet
framhöll  utbildningsutskottet  den  mängd forskning
som pågår inom områdena invandring och  integration,
bl.a.  inom  verksamhetsområdet  för Forskningsrådet
för  arbetsliv  och  socialvetenskap   (FAS).  Andra
finansiärer  inom  området  är  Vetenskapsrådet  och
Riksbankens     Jubileumsfond.     Inom     områdena
internationell   migration  och  etniska  relationer
pågår projekt vid  en rad högskolor, och möjligheten
att  bedriva forskarutbildning  inom  området  finns
sedan  1999.  Vidare  tas en mängd statistik som rör
dessa områden fram. Med  anledning  av  det  anförda
avstyrkte       socialförsäkringsutskottet       ett
motionsyrkande   om  kunskap  om  integrationsfrågor
genom forskning, djupstudier och statistik.
Med hänvisning till  det  anförda  avstyrks motion
K433 yrkandena 1 och 2.

Inflytande och delaktighet


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå  ett motionsyrkande  om
demokratiarbete.

Motion

I motion K433 yrkande 3  av  Anders  Bengtsson m.fl.
(s)  begärs  ett  tillkännagivande  om att  överväga
olika   möjligheter   till   en   fortsättning   och
utveckling  av  det demokratiarbete som  inleddes  i
flera kommuner och  i  invandrartäta  områden  inför
valet 2002.

Utskottets ställningstagande

I  enlighet  med  2002 års ekonomiska vårproposition
beslutade riksdagen  att tillföra 30 miljoner kronor
för riksdagspartiernas  information  till invandrare
inför 2002 års val. Som en del i denna  satsning har
regeringen givit Göteborgs universitet i uppdrag att
följa upp och utvärdera information som har  lämnats
av  de politiska partierna och andra uppgiftslämnare
till  invandrare inför valet 2002. I uppdraget ingår
bl.a. att  analysera effekterna av informationen när
det   gäller   valdeltagandet    bland   invandrare.
Uppdraget     skall     redovisas     senast     den
1 november 2003.

Regeringen  har  tillsatt en utredning, Fördelning
av makt och inflytande  ur ett integrationspolitiskt
perspektiv (dir. 2000:57).  Utredningen  skall bl.a.
uppmärksamma  frågor  om  invandrares valdeltagande.
Ett  slutbetänkande  skall  lämnas   senast  den  31
december 2003.
Med hänvisning till de pågående utvärderings-  och
utredningsarbetena  avstyrker  utskottet motion K433
yrkande 3.

Svenskt medborgarskap


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå  motioner  om  krav  på
bosättningstid och språkkunskaper  i  svenska
för   beviljande  av  svenskt  medborgarskap,
säkerhetsärenden,    medborgarskapsceremonier
och medborgarbok. Jämför  reservationerna  13
(mp), 14 (m), 15 (fp), 16 (fp) och 17 (kd).

Motioner

I  motion  Sf289 yrkande 17 av Peter Eriksson  m.fl.
(mp) begärs ett tillkännagivande om att femårskravet
för  beviljandet   av  svenskt  medborgarskap  skall
ändras till tre år.  I  motionens  yrkande 18 begärs
ett tillkännagivande om att barn som  föds i Sverige
skall ges rätt till svenskt medborgarskap  utan krav
på tidsvillkor.

I  motion  Sf241  av  Cecilia  Magnusson och Anita
Sidén    (m)   begärs   ett   tillkännagivande    om
personkontroll  inför  beslut  om uppehållstillstånd
eller medborgarskap. Motionärerna framhåller att det
förekommer  att  personer får svenskt  medborgarskap
eller uppehållstillstånd  trots att Säkerhetspolisen
till    Migrationsverket   lämnat    en    motiverad
rekommendation  om  avslag  på ansökan. Har en sådan
rekommendation  lämnats  bör det  krävas  synnerliga
skäl för att frångå den.
I motion Sf201 av Marietta  de Pourbaix-Lundin och
Inger  René (m) begärs ett tillkännagivande  om  att
regeringen  lägger  fram  ett förslag om att test av
kunskaper  i det svenska språket  skall  utgöra  ett
kriterium  för   att   få   svenskt   medborgarskap.
Motionärerna framhåller att genom att lära  sig  ett
nytt språk skaffar man sig insikter i och förståelse
för ett nytt samhälle med ett annat kulturmönster än
vad  man är uppväxt med. Resultaten från svenska för
invandrare  visar  att  elever  i allmänhet inte har
tillräckliga    språkkunskaper    efter     avslutad
utbildning    för   att   kunna   ta   sig   in   på
arbetsmarknaden.  Motionärerna  anser att minimikrav
för  svenskt  medborgarskap borde vara  kunskaper  i
svenska språket.  Lagreglering av detta bör införas,
liksom  en  reglering   av  på  vilket  sätt  sådana
kunskaper  skall  kunna dokumenteras.  Undantag  bör
kunna medges då särskilda omständigheter föreligger.
I motion Sf226 yrkande 16 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp)    begärs   ett   tillkännagivande    om    att
medborgarskapsceremonier  med  en officiell innebörd
bör   införas   för   att  markera  medborgarskapets
betydelse. I motionen yrkandena  17  och  18  begärs
tillkännagivanden  om  att  acceptabla  kunskaper  i
svenska språket bör vara ett krav för att få svenskt
medborgarskap och att en utredning bör tillsättas om
hur   språktester   skall   utformas.   Motionärerna
framhåller   att   om  medborgarskapet  skall  kunna
utnyttjas förutsätter  detta  kunskaper  om  svenska
lagar  och  andra  förhållanden,  vilket  i  sin tur
kräver  vissa  kunskaper i svenska språket. Undantag
skall naturligtvis  kunna  göras för personer som av
olika skäl kan ha mycket svårt att lära sig ett nytt
språk. Frågan om den exakta  kunskapsnivån som skall
krävas bör utredas vidare. Utgångspunkten  bör  dock
vara nivån för svenska för invandrare.
I  motion Sf334 yrkande 49 av Sven Brus m.fl. (kd)
begärs  ett  tillkännagivande  om  införandet  av en
medborgarbok.   För   att   betona  medborgarskapets
rättigheter och skyldigheter  föreslår  motionärerna
att alla nya medborgare och alla 18-åringar skall få
en   medborgarbok   där   medborgarskapets  innebörd
tydliggörs     och    samhällets    grundvärderingar
formuleras. Denna  värdegrund  härleds från den etik
som   förvaltats   i   kristen   tradition   och   i
västerländsk humanism. Boken bör även  innehålla  en
kort  historik över Sveriges demokratiska utveckling
och information  om  hur  det  politiska  systemet i
Sverige och Europasamarbetet fungerar. Överlämnandet
av medborgarboken bör ske i samband med en  ceremoni
i hemkommunen.

Utskottets ställningstagande

Den   svenska  medborgarskapslagen  grundar  sig  på
härstamningsprincipen.  Det innebär att föräldrarnas
medborgarskap avgör vilket  medborgarskap deras barn
får.  Barn  till en svensk mor  får  alltid  svenskt
medborgarskap  vid födelsen. Barn till en svensk far
får också svenskt  medborgarskap  om  barnet  föds i
Sverige.  Är  fadern  gift med barnets utländska mor
får  barnet  svenskt  medborgarskap   vid   födelsen
oavsett  var  barnet  föds.  Ett  statslöst barn som
fötts i Sverige skall kunna få svenskt medborgarskap
genom    anmälan    om    barnet    har    permanent
uppehållstillstånd  i Sverige och hemvist här.  Barn
med utländskt medborgarskap  skall  kunna få svenskt
medborgarskap     om     barnet     har    permanent
uppehållstillstånd  i landet och hemvist  här  sedan
minst fem år, eller om barnet är statslöst, tre år.

För att bli svensk medborgare genom naturalisation
krävs i princip att man  har  fyllt  18  år  och har
varit  bosatt  i  Sverige  sedan  fem år (två år för
nordiska  medborgare).  Den  som  är flykting  eller
statslös skall ha bott fyra år i Sverige  för att få
medborgarskap.   Därutöver   ställs   krav   på  ett
hederligt levnadssätt.
De   nämnda  bestämmelserna  är  intagna  i  lagen
(2001:82) om medborgarskap som har trätt i kraft den
1 juli 2001. Utskottet anser inte att det föreligger
skäl att  ändra  i  nu  aktuella  regler.  Utskottet
avstyrker därför motion Sf289 yrkandena 17 och 18.
Ett av de villkor för naturalisation som uppställs
i  11 § lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap  är
att  sökanden  fört och kan förväntas komma att föra
ett hederligt levnadssätt.  Som ett led i prövningen
av    om    detta   villkor   är   uppfyllt    begär
Migrationsverket    i   naturalisationsärenden   där
sökanden fyllt 15 år  ett  s.k.  kontrollbesked  hos
Rikspolisstyrelsen  (Säkerhetspolisen).  Syftet  med
denna  begäran  är  att  utröna  om  det finns några
hinder av säkerhetsmässig karaktär mot  att  bevilja
sökanden svenskt medborgarskap.
Enligt  den nya lagen om svenskt medborgarskap  är
Migrationsverket  första  instans.  Migrationsverket
kan välja att överlämna bl.a. säkerhetsärenden  till
regeringen  för  beslut.  Migrationsverkets beslut i
säkerhetsärenden    överklagas    hos    regeringen.
Regeringen  har  det yttersta  ansvaret  för  rikets
säkerhet  och  för den  allmänna  säkerheten.  Såväl
sökanden  som  Rikspolisstyrelsen   har   rätt   att
överklaga  Migrationsverkets beslut, om beslutet går
parten  emot.   Därför  gäller  förvärv  av  svenskt
medborgarskap i ett  säkerhetsärende fr.o.m. den dag
då   beslutet   har   vunnit    laga    kraft.   Med
säkerhetsärende     avses     ett     ärende     där
Rikspolisstyrelsen    hos    Migrationsverket    har
föreslagit att ansökan avslås av skäl som rör rikets
säkerhet eller allmän säkerhet.
Utskottet   anser   att  den  nuvarande  ordningen
tillgodoser  de  krav  som   bör   ställas   på  ett
säkerhetsärende.
Vid  prövning  av  en  fråga om uppehållstillstånd
måste även andra frågor än  säkerhetsfrågor beaktas.
Utskottet vill dock nämna att en ny processordning i
säkerhetsärenden har föreslagits i utredningsförslag
om   ny   rättsordning   i  utlänningsärenden   (SOU
1999:16).
Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf241.
Beträffande frågan om krav  på kunskaper i svenska
språket   kan   nämnas   att   den   parlamentariska
Medborgarskapskommittén hade i uppdrag (dir. 1997:5)
att genomföra en allmän översyn av lagen  om svenskt
medborgarskap. Bland annat skulle kommittén överväga
om  krav på kunskaper i svenska språket och  om  det
svenska samhället borde uppställas för beviljande av
medborgarskap.  I  dess slutbetänkande (SOU 1999:34)
ansåg kommittén, främst  på  grund  av rättviseskäl,
att  krav  på  språkkunskaper och kunskaper  om  det
svenska   samhället    inte    borde   knytas   till
medborgarskapet. Frågor som berörde sådana kunskaper
och     undervisning    var    en    uppgift     för
utbildningväsendet,  och erforderliga åtgärder borde
vidtas långt tidigare  än då frågan om naturlisation
aktualiserades.
Regeringen ansåg i proposition  1999/2000:147  Lag
om  svenskt medborgarskap att krav på språkkunskaper
eller kunskaper om det svenska samhället inte skulle
införas    som    villkor   för   att   få   svenskt
medborgarskap. Regeringen gjorde den bedömningen att
det skulle vara förenat  med  betydande  svårigheter
att  skapa  en  rättvis  och  praktiskt  genomförbar
ordning  för  det  fall  språkkrav  skulle  införas.
Kontrollen  av  att  kunskapskravet  uppnåtts skulle
också  enligt  regeringen  innebära en administrativ
belastning som var svår att försvara.
Vid behandling av propositionen uttalade utskottet
i  betänkande  2000/01:SfU8  att  enligt  utskottets
mening ökar goda kunskaper i svenska  språket och om
svenska  samhällsförhållanden förutsättningarna  för
arbete och  deltagande  i  samhällslivet.  Utskottet
delade   regeringens  bedömning  att  det  allmännas
uppgift bör  vara  att  se  till  att  professionell
undervisning erbjuds och att den är av god  kvalitet
samt  att  undervisningen  så långt möjligt anpassas
till   individuella   förutsättningar   och   behov.
Utskottet ansåg också att det ytterst är de enskilda
individerna   som   måste   ta    ansvar   för   sin
språkinlärning.      Samhället     kan     stimulera
språkinlärningen, men  motivationen  och kunskaperna
kan inte tvingas fram. Enligt utskottets uppfattning
skulle  ett  språkkrav  för  erhållande  av  svenskt
medborgarskap   medföra   svårigheter.  Bland  annat
uppkommer frågan om vilken  kunskapsnivå  som  skall
uppnås  och  hur  denna  skall  dokumenteras. Vidare
skulle  kontrollen  av  att kunskapskravet  uppnåtts
innebära  en ökad administration.  Utskottet  delade
regeringens  bedömning  att  det skulle vara förenat
med  betydande svårigheter att  få  till  stånd  ett
rättvist och praktiskt system.
Utskottet   vidhöll   sitt   ställningstagande   i
betänkande 2001/02:SfU15.
Utskottet  noterar  att  regeringen under sommaren
2002 har beslutat om en ändrad  kursplan för svenska
för invandrare. I denna kursplan har i högre grad än
tidigare utbildningsmålen och utbildningen anpassats
till varje studerandes bakgrund, förutsättningar och
planer för sin vistelse i Sverige.  Var och en skall
erbjudas  goda  förutsättningar  till  att   få   de
språkkunskaper  som  svarar mot behoven och kraven i
den verksamhet som han  eller hon avser att söka sig
till i Sverige. Regeringen  har  utöver  detta  även
avsatt  medel  för  kompetensutveckling av lärarna i
svenska för invandrare.
Utskottet noterar vidare  att  regeringen  i  juni
2002  även tillsatt utredningen Utbildning i svenska
för invandrare  (dir.  2002:105)  för  att pröva hur
skolformen  svenska  för invandrare kan förnyas  och
organiseras. En högkvalitativ  utbildning  i svenska
språket  skall  skapas  och  möjligheterna  öka  att
anpassa   utbildningen   och  utbildningsmålen  till
individens  behov  och  förutsättningar.   Uppdraget
skall redovisas senast den 1 september 2003.
Utskottet, som konstaterar att regeringen vidtagit
åtgärder för att förbättra undervisningen i  svenska
för     invandrare,    vidhåller    sitt    tidigare
ställningstagande och avstyrker motionerna Sf201 och
Sf226 yrkandena 17 och 18.
Utskottet  har tidigare vid ett flertal tillfällen
avstyrkt motionsyrkanden om införande av en statligt
arrangerad   ceremoni   vid   förvärv   av   svenskt
medborgarskap,  senast i betänkande 2000/01:SfU8 Lag
om  svenskt  medborgarskap.   Utskottet  har  därvid
påtalat att det står kommunerna fritt att anordna en
högtidlighet för sådana kommuninvånare  som beviljas
svenskt  medborgarskap  och  att  så  sker  i  flera
kommuner. Utskottet delade regeringens bedömning att
det är viktigt att nya medborgare välkomnas till det
svenska  samhället under värdiga former. Detta borde
emellertid som hittills vara ett frivilligt åtagande
för kommunerna.
Integrationsverket har haft i uppdrag att utarbeta
ett informationsmaterial  som  ger  exempel  på  hur
särskilda  ceremonier  kan  hållas  för personer som
förvärvat    svenskt    medborgarskap   och   sprida
informationen till kommunerna.  Verket har utarbetat
skriften  Du  gamla,  du  nya  - Kommuner  välkomnar
landets nya medborgare.

Utskottet    vidhåller   sin   tidigare    intagna
uppfattning och avstyrker motion Sf226 yrkande 16.
Integrationsverket har fått i uppdrag att utarbeta
information   om   medborgarskapets   innebörd   och
medverka till att det  sprids på lämpligt sätt bland
såväl   svenska   som   utländska   medborgare   och
statslösa.
Regeringen har tillsatt en utredning om mottagande
av  och  introduktion  för  flyktingar.  Utredningen
skall bl.a. överväga hur alla  nyanlända invandrare,
genom introduktionen eller på annat sätt skall kunna
få ökad kunskap om och förståelse  för grundläggande
normer  i  det  svenska  samhället  och det  svenska
demokratiska  systemet  (dir. 2001:87).  Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete den 1 september 2003.
Enligt  utskottets  mening   bör   resultatet   av
övervägandena  i  den pågående utredningen inväntas.
Motion Sf334 yrkande 49 avstyrks därmed.
Reservationer



Utskottets   förslag    till    riksdagsbeslut   och
ställningstaganden     har    föranlett     följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag  till  riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.


1. Mål och grunder för integrationspolitiken
(punkt 1)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under  punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation  1. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf332 yrkandena  1, 3, 4, 7
och  20 och avslår motionerna 2002/03:Sf214  yrkande
1,   2002/03:Sf226    yrkande    1,   2002/03:Sf284,
2002/03:Sf323 yrkande 2 och 2002/03:N397 yrkande 21.

Ställningstagande

Tiotusentals  människor i Sverige lever  under  helt
andra ekonomiska  och  sociala omständigheter än vad
som vore möjligt. Den ofrivilliga  segregationen  är
inte  en  ursprungsfråga  utan  en  socialt betingad
situation,  som  är möjlig att förändra.  Regeringen
talar om "etnisk segregation",  dels som ett problem
i   sig,   dels   som  beskrivning  av  ett   större
samhällsproblem. Detta  är  en  felaktig definition.
Bland dem som invandrat till Sverige finns människor
av olika religioner, kulturer, etnicitet, åldrar och
yrken.   De   har   olika   utbildning,  ambitioner,
erfarenheter och behov. Var och  en  har  sina  egna
drömmar.  Ingen  politik  som bortser från detta kan
bli   framgångsrik.   Tanken   att    en    särskild
integrationspolitik   kan   bryta   utanförskap  och
maktlöshet   eller   öka   tillgången  till   övriga
samhället  är fel. Det visar  bara  att  de  vanliga
politiska systemen  inte fungerar tillräckligt bra i
Socialdemokraternas Sverige.  Det  behövs  en bättre
generell   politik   för  att  bryta  kunskapsbrist,
fattigdom, arbetslöshet, maktlöshet och utanförskap.
Generella   hinder  för  social   rörlighet   skapar
utanförskap.  Störst  effekt  får  utanförskapet för
människor    som    är   nya   i   landet   och   på
arbetsmarknaden. Nuvarande skatte- och bidragssystem
skapar tillsammans inlåsningseffekter som leder till
utanförskap.  Så  få  politiska   särlösningar   som
möjligt   skall   användas.  Detta  gäller  särskilt
särlösningar som utgår  från  ursprung. De generella
systemen skall vara så flexibla  att de kan anpassas
efter allas våra behov. Kraven på, och möjligheterna
för  alla  som  bor  i  Sverige  skall  vara   lika.
Politiken  skall  vara  inriktad  på  att  göra  det
möjligt   för  enskilda  människor  att  ta  ansvar,
utbilda sig och växa som individer.


2. Mål och grunder för integrationspolitiken
(punkt 1)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att  utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i  reservation  2.  Därmed  bifaller
riksdagen  motionerna  2002/03:Sf226  yrkande 1  och
2002/03:N397   yrkande   21  och  avslår  motionerna
2002/03:Sf214      yrkande     1,     2002/03:Sf284,
2002/03:Sf323 yrkande 2 samt 2002/03:Sf332 yrkandena
1, 3, 4, 7 och 20.

Ställningstagande

Den s.k. etniska segregationen  är i grunden social.
Arbetslöshet och fattigdom, brist  på utbildning och
service är avgörande snarare än etniciteten. Men det
går  aldrig  att  bortse från det faktum  att  dessa
sociala faktorer i  betydligt  högre  grad  slår mot
människor  med  invandrarbakgrund. Enligt vår mening
kommer ingenting  att  ändra sig om inte individerna
själva och deras civila  gemenskaper  får  praktiska
möjligheter   att   själva   agera,   ta  initiativ,
förverkliga   egna   planer   och   verka   för  att
tillfredsställa  egna  behov.  Rätt att välja skola,
barnomsorg,  vårdgivare och möjlighet  att  äga  sin
egen  bostad  är   viktiga   delar   i   en  liberal
integrationspolitik.   En   radikal  omläggning   av
arbetsmarknadspolitiken, med  stora  möjligheter för
individer och grupper att själva forma de verktyg de
behöver  för  att  ta  sig  in  på  arbetsmarknaden,
betyder  extra  mycket  för människor i  segregerade
förorter. Företagsklimatet  måste  även  bli  mycket
bättre.  Det  är vidare en skam att en majoritet  av
invandrare och  flyktingar  som  kommer till Sverige
fortfarande inte behandlas som unika  individer  för
vilka  språkutbildningen anpassas efter vars och ens
förutsättningar  utan som kollektiv. Därför krävs en
adekvat validering av i utlandet/hemlandet förvärvad
utbildning och en därefter anpassad språkutbildning.


3. Mål och grunder för integrationspolitiken
(punkt 1)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs i reservation  3.  Därmed  bifaller
riksdagen motion  2002/03:Sf214 yrkande 1 och avslår
motionerna 2002/03:Sf226  yrkande  1, 2002/03:Sf284,
2002/03:Sf323 yrkande 2, 2002/03:Sf332  yrkandena 1,
3, 4, 7 och 20 samt 2002/03:N397 yrkande 21.

Ställningstagande

Människor får stå vid sidan av samhällsutvecklingen,
eftersom  de  inte får tillgång till arbetsmarknaden
eller för att bidrags- och skattesystemen låser fast
dem i en fattigdomsfälla.  En  höjning av ett bidrag
leder till att ett annat sänks.  Det  behövs  en  ny
politik som gör att alla kan känna sig delaktiga och
medansvariga  i samhället och där alla kan göra sina
röster  hörda  och   omsätta   sina   kunskaper  och
färdigheter i arbetslivet. Politiken skall  motverka
rasism  och  främlingsfientlighet samtidigt som  den
förmår  undanröja   diskriminerande  strukturer  och
system.  För  att  motverka  segregation  krävs  att
människor  är  medvetna   om  sina  rättigheter  och
skyldigheter. Skolan har därvid ett stort ansvar att
förmedla humanistiska värden.


4. Invandrarbegreppet (punkt 2)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation 4. Därmed  bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf332 yrkande 27.

Ställningstagande

En  stor  del  av  dem  som   staten  betraktar  som
invandrare ses som helt svenska  av  allmänheten. De
är  fullt "integrerade", har jobb och familj.  Många
svenskar  tycker  förmodligen  att man är svensk när
man är delaktig i samhället. Detta kan ta kort eller
lång tid, allt beroende på person.  Poängen  är  att
ansvaret  ligger i människornas egna händer. Det har
emellertid varit svårare att betraktas som svensk av
regeringen. Staten har under många år räknat dem som
är födda utomlands  eller  har minst en förälder som
är   född   utomlands   som  invandrare.   Även   om
invandrarbegreppet numera  begränsas  till människor
som  själva  är  födda  i  andra  länder  måste  det
användas  med urskiljning. Det förhållandet  att  en
person är född i ett visst land säger mycket lite om
livet  och personen  i  övrigt.  I  stället  är  det
delaktigheten i samhället som är det centrala.


5. Introduktion av nyanlända flyktingar m.fl.
(punkt 3)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser  att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i  reservation  5.  Därmed  bifaller
riksdagen  motion  2002/03:Sf7  yrkande 5 och avslår
motion 2002/03:Sf289 yrkande 1.

Ställningstagande

Staten  borde, tillsammans med kommunerna,  utveckla
introduktionsverksamheten  så  att  den i högre grad
uppmuntrar   till   arbete   och  eget  ansvar   för
livssituationen. Staten måste  därvid ställa tydliga
krav  på  introduktionens  kvalitet   i  kommunerna.
Samtidigt   skall   staten   fullt   ut   finansiera
mottagandet.

Riksrevisionsverket,  RRV,  menar i skriften  "Att
etablera  sig  i  Sverige"  att  utvecklingen  varit
positiv i kommuner "där egen försörjning och tilltro
till individernas egen förmåga står  i  fokus på ett
självklart sätt". Förbättrad introduktion,  syftande
till   egenförsörjning,   är  en  nyckel  till  ökad
integration av flyktingar i det svenska samhället.

6. Mottagande av nyanlända flyktingar m.fl.
(punkt 4)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs i reservation  6.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf214 yrkande 5.

Ställningstagande

Det  är  viktigt   att  de  kommuner  som  tar  emot
invandrare och flyktingar  är  väl förberedda så att
mottagandet  blir  kvalitetssäkert.   Beslut   skall
fattas  så  nära den enskilda individen som möjligt.
Först då känner  människor  sig delaktiga och att de
har möjlighet att påverka de  beslut som fattas. Det
finns       anledning       att       decentralisera
flyktingmottagandet  så  att alla kommuner  som  kan
erbjuda  god  kvalitet  på  mottagandet   också  ges
möjlighet  till  detta.  En  jämnare  fördelning  av
mottagandet över landet bidrar till en  positiv  syn
på   flyktingpolitiken   och   underlättar   för  de
mottagande kommunerna.


7. Utvecklingen av storstadsregionerna
(punkt 5)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5  borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation  7. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf332 yrkandena 2 och 5 och
avslår   motionerna   2002/03:Sf226   yrkande    24,
2002/03:Sf283,  2002/03:Sf318, 2002/03:Sf334 yrkande
46,   2002/03:Sf336    yrkandena   1   och   2   och
2002/03:Sf339.

Ställningstagande

Den  ofrivilliga  segregationen  är  inte  bara  ett
storstadsproblem, utan ett generellt problem. Det är
ett av skälen till  att  det är fel att bryta ut ett
mindre antal områden, i ett mindre antal kommuner, i
en särlösning. Alla människor  i berörda områden har
inte  samma livssituation och samma  problem.  I  de
områden  där  regeringen  fokuserar sina insatser på
att bryta just "etnisk segregation"  är  den etniska
mångfalden stor. Där finns människor från dussintals
etniska grupper. Regeringens agerande blir med detta
perspektiv synnerligen motsägelsefullt och bygger på
att  regeringen  utgår  från  att  invandrare är  en
enhetlig grupp inom vilken alla skall tas om hand på
samma sätt.

Det     är    den    ofrivilliga    segregationen,
utanförståendet  och maktlösheten, som måste brytas.
Därför  måste  insatser  ske  på  individnivå  genom
bättre  fungerande   och   mer   flexibla  generella
välfärdssystem.

8. Utvecklingen av storstadsregionerna
(punkt 5)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under  punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation  8. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf226 yrkande 24 och avslår
motionerna       2002/03:Sf283,       2002/03:Sf318,
2002/03:Sf332   yrkandena  2  och  5,  2002/03:Sf334
yrkande 46, 2002/03:Sf336  yrkandena  1  och  2  och
2002/03:Sf339.

Ställningstagande

Problemen  i  invandrartäta områden beror i sig inte
på den stora andelen  invandrare  utan på att det är
områden  med en hög arbetslöshet och  stora  sociala
problem. Dessa  socialt utsatta områden måste lyftas
upp genom att det  skapas  en  positiv  spiral.  Det
handlar  bl.a.  om att se till att de nya svenskarna
verkligen får tillträde  till arbetsmarknaden och om
att skapa magnetskolor. En annan åtgärd kan vara att
lokalisera kommunala och statliga förvaltningar till
de  utsatta områdena. Förvaltningarna  för  med  sig
arbetstillfällen och behov av restauranger och andra
servicenäringar uppkommer.


9. Utvecklingen av storstadsregionerna
(punkt 5)

av Kenneth Lantz (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs  i  reservation  9.  Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf334 yrkande 46 och avslår
motionerna  2002/03:Sf226 yrkande 24, 2002/03:Sf283,
2002/03:Sf318,  2002/03:Sf332  yrkandena  2  och  5,
2002/03:Sf336 yrkandena 1 och 2 och 2002/03:Sf339.

Ställningstagande

Den   mest  kraftfulla  åtgärden  för  att  motverka
segregation  är  att se till att alla bostadsområden
har   en   blandad  bebyggelse   med   flera   olika
upplåtelseformer.  För  detta  behövs fler bostäder.
Det  behövs  även  en större andel  bostadsrätter  i
många    förorter.   En   viktig    målsättning    i
integrationsarbetet  är att alla skall bo i en trygg
och  attraktiv  stadsdel.   Kommunerna   bör  därför
utveckla  en  bebyggelseinriktad  brottsförebyggande
policy, vilken framgår av översiktsplanen. Det skall
dessutom  finnas  1 närpolis per 1 000  invånare.  I
alla  nya  detaljplaner   och  vid  förändringar  av
detaljplaner  bör  vidare  en  konsekvensbeskrivning
göras  av  hur  planen  kan tänkas  förbättra  eller
försämra integrationen. Ännu en idé är att flytta ut
kommunala  verksamheter och  myndigheter  eller  att
locka        stora         privatföretag        till
miljonprogramsområden, vilket  kan  öka  behovet  av
servicetjänster   i   området  och  därmed  generera
arbetstillfällen.


10. Utvecklingen av storstadsregionerna
(punkt 5)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation  10.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf336 yrkandena 1 och 2 och
avslår    motionerna   2002/03:Sf226   yrkande   24,
2002/03:Sf283,      2002/03:Sf318,     2002/03:Sf332
yrkandena  2  och 5, 2002/03:Sf334  yrkande  46  och
2002/03:Sf339.

Ställningstagande

Det  finns  omfattande   jämställdhetsforskning  som
visar  att män väljer andra  män  när  de  anställer
eller nominerar,  därför  att  det  är vad de känner
igen. Liknande diskriminering riktas  mot  människor
med    utländskt    ursprung.    Grundläggande   för
integrationspolitiken är att bryta  upp  de  etniskt
verkligt     segregerade    bostadsområdena,    dvs.
överklassområden  som  Östermalm, Askim och Limhamn,
och att rikta ifrågasättandet  mot  dem  som innehar
positionerna  och makten. Regeringen bör därför  med
det snaraste upprätta en plan, på samma sätt som man
gjort för dem som  invandrat  till Sverige, över hur
man  skall  integrera människor från  dessa  etniskt
segregerade bostadsområden i samhället.

Regeringen      har,      inom      ramen      för
storstadssatsningen,  betalat  ut  mer  pengar  till
kommuner  som  har  fokuserat  på  arbetsmarknad och
utbildning     och     kunnat    påvisa    resultat.
Storstadssatsningen  har   från   början   haft   en
långsiktighetsprägel  som  inte  går  att förena med
kravet  på  snabb prestation. Vidare är risken  stor
att  målområdena   folkhälsa,  trygghet,  miljö  och
demokratiskt deltagande,  liksom  strategin  om s.k.
underifrånperspektiv,    kommer   i   skymundan   om
tillväxtperspektivet       ensidigt       fokuseras.
Storstadssatsningen  bör  återta  sitt  ursprungliga
helhetsperspektiv    på    människors    växt    och
välbefinnande.   Den   får   inte   sluta   som   en
traditionell arbetsmarknadsinsats, utan måste lyckas
med  att  hålla  kvar  sina  två  övergripande  mål,
nämligen   tillväxt   och   att  bryta  segregation.
Balansen  mellan målen kan endast  upprätthållas  om
målområdet demokratisk delaktighet samt strategierna
långsiktighet  och  underifrånperspektiv bevaras och
förstärks.

11. Kvinnor och flickor med utländsk bakgrund
(punkt 7)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation  11.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf332 yrkande 28 och avslår
motionerna       2002/03:Sf350,       2002/03:Sf360,
2002/03:L277 yrkande 3 och 2002/03:A323 yrkande 1.

Ställningstagande

Många av dem som kommit till Sverige har  flytt från
fundamentalism  och  politiskt  förtryck. Andra  har
flytt   från  förföljelse  grundad  på   kön   eller
religion.  Många har inte bara flytt från någonting,
utan också till  någonting,  nämligen  till  frihet,
mänskliga  rättigheter och demokrati. Därför är  det
en paradox att  det  förekommer  att människor väl i
det nya landet accepterar och ibland  förstärker  en
oacceptabel   syn   på   kvinnor  och  vidmakthåller
kulturella  traditioner  som   förminskar   kvinnors
värde.  Här  finns  ett samband med utanförskapet  i
Sverige.  När människors  identitet  blir  svår  att
upprätthålla   och   självkänslan   bryts   ned   av
arbetslöshet, svag social status och utanförstående,
söker sig många tillbaka till förlegade värderingar.
Detta  har  gjort att särskilt unga flickor, som har
drabbats eller riskerar att drabbas av könsstympning
och "hedersmord",  har  svikits. Deras situation har
inte  tillräckligt uppmärksammats.  Det  är  oerhört
viktigt  att  markera  att  respekten för allas lika
värde och demokratins grundvärderingar  skall  gälla
alla i Sverige.


12. Kvinnor och flickor med utländsk bakgrund
(punkt 7)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation 12. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:A323  yrkande  1 och avslår
motionerna  2002/03:Sf332 yrkande 28, 2002/03:Sf350,
2002/03:Sf360 och 2002/03:L277 yrkande 3.

Ställningstagande

Genom att koppla  jämställdhet  till  något förmodat
svenskt skapas en yttre sammanhållning  gentemot  de
icke-jämställda,   de   andra.  I  och  med  att  de
invandrades kulturella bagage  får  bära skulden för
kvinnoförtrycket frikänns det svenska samhället från
allt  medansvar. De invandrade kvinnorna  definieras
då som offer för kulturkrockar, i vilka de söker den
frihet  som  den svenska livsstilen kan erbjuda. Det
våld som utspelas  förklaras som repressalier mot de
invandrade kvinnor som  bryter mot familjens normer.
Detta definierar alla invandrade män som potentiella
förövare  och alla invandrade  kvinnor  som  möjliga
offer.  Den   svenska   jämställdhetspolitiken   har
medfört  tydliga  klyftor i samhället och en ny form
av    ojämlikhet,   nämligen    "svenskar"    kontra
"invandrare"   i  en  mycket  tydlig  moraliserande,
hierarkisk   ordning.    Själva    grundtanken   med
jämställdhetspolitiken - att eliminera  en  form  av
förtryck - har alltså bidragit till uppkomsten av en
annan.  Därför  bör riksdagen med bifall till motion
A323 yrkande 1 begära  att  regeringen tillsätter en
utredning      med     uppdrag     att     analysera
jämställdhetsmålets  konsekvenser  vad  gäller ökade
klyftor  mellan  majoritetssamhällets  invånare  och
personer med invandrarbakgrund.

Motion 2002/03:L277 yrkande 3 är, enligt  vad  som
anförs i betänkandet, tillgodosedd.

13. Bosättningskrav för erhållande av svenskt
medborgarskap (punkt 11)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 11
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i reservation 13. Därmed  bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf289 yrkandena 17 och 18.

Ställningstagande

Medborgarskapet har  en  grundläggande betydelse för
människornas möjligheter att  påverka förhållanden i
samhället  och deras känsla av att  tillhöra  detta.
Därför  bör  det   underlättas   för   de  utländska
medborgare  som  bor  i Sverige att erhålla  svenskt
medborgarskap. Dagens krav  på fem års folkbokföring
i Sverige bör ändras till tre  år. Vidare skall alla
barn  som  föds  i  Sverige  ha  rätt  till  svenskt
medborgarskap utan något krav på tidsvillkor.


14. Kunskaper i svenska språket (punkt 13)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i reservation 14. Därmed  bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf201  samt  avslår  motion
2002/03:Sf226 yrkandena 17 och 18.

Ställningstagande

Språkkunskaper  är  viktiga främst för den enskilde,
dvs. för människors möjligheter att få jobb, sociala
kontakter  och  att  klara   sig   på  egen  hand  i
samhället. Dessutom är språket en förutsättning  för
att  föräldrar  fullt  ut  skall  kunna upprätthålla
föräldrarollen.

Kunskaper i svenska språket skall vara ett normalt
krav  för erhållande av medborgarskap.  Det  har  vi
moderater   tidigare  anfört.  Detta  språkkrav  bör
motsvara   avklarad   utbildning   i   svenska   för
invandrare,  sfi.  I  utbildningen  ingår  också  de
grundläggande  kunskaper  om  svenska  samhället som
alla behöver ha.
Språkkrav  är  ett medel för att fler skall  delta
aktivt   i  utbildningen.   Tillsammans   med   ökad
individualisering av undervisningen och en sfi-check
skulle  kvaliteten   på   sfi-undervisningen   kunna
förbättras.  Undantag  från  språkkravet  bör  kunna
göras  om sökandens ålder eller andra omständigheter
gör det orimligt att hävda språkkravet.

15. Kunskaper i svenska språket (punkt 13)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs  i  reservation  15. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf226 yrkandena  17  och 18
samt avslår motion 2002/03:Sf201.

Ställningstagande

Bättre  kunskaper  i  svenska  hos  invandrare är en
viktig  faktor  i  integrationsprocessen.   För  att
stimulera invandrare att lägga ned mer tid och kraft
på  att  lära sig svenska behöver mycket göras.  Det
viktigaste   är   att  undervisningen  i  svenska  -
"svenska för invandrare",  sfi  -  förbättras. Andra
vägar  som  också  är  viktiga  handlar om  att  öka
incitamenten     att     påbörja    och    fullfölja
språkutbildning    i    svenska.     Reglerna    för
medborgarskap kan vara viktiga för integrationen. Vi
menar att ett krav på acceptabla kunskaper i svenska
för  medborgarskap  skulle  förbättra integrationen.
Motsvarande krav ställs i elva EU-länder och i flera
andra länder som Sverige brukar jämföra sig med.

För  att  man  fullt  ut  skall  ha  nytta  av  de
rättigheter ett medborgarskap ger ( till exempel att
få rösta i riksdagsval ( och  på  ett bra sätt kunna
fullgöra    de    skyldigheter   som   följer    med
medborgarskap ( till  exempel  att  göra värnplikt (
behövs kunskaper i svenska. Värnpliktsverket skrev i
sitt   remissvar   över   utredningen   om   dubbelt
medborgarskap att det är otillfredsställande att  ta
ut   värnpliktiga  till  tjänstgöring,  innan  vissa
språkkunskaper  föreligger.  Samtidigt  ansåg de det
orättvist om medborgare med utländsk bakgrund skulle
undantas  från  tjänstgöring. Vad gäller rätten  att
rösta i riksdagsval  har  Integrationsverket  slagit
fast att det främst är bristande språkkunskaper  som
gör  att personer med invandrarbakgrund deltar i det
politiska livet i mindre utsträckning än andra.
En ny  medborgarskapsutredning  bör tillsättas för
att utreda hur språkkunskaperna skall  redovisas och
på vilken nivå de behöver ligga. En utgångspunkt för
utredningen skall vara att om man har genomgått sfi-
utbildning  med godkända resultat, så uppfyller  man
kravet på språkkunskaper  för medborgarskap. Dispens
från språkkravet skall kunna ges till äldre personer
eller funktionshindrade. Barn  skall,  liksom i dag,
ges   svenskt   medborgarskap  när  deras  föräldrar
erhåller det.

16. Medborgarskapsceremonier m.m. (punkt 14)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha  följande  lydelse:  Riksdagen  tillkännager  för
regeringen  som   sin   mening   vad  som  anförs  i
reservation  16.  Därmed  bifaller riksdagen  motion
2002/03:Sf226   yrkande   16   och   avslår   motion
2002/03:Sf334 yrkande 49.

Ställningstagande

Vi tror att frågor kring det svenska medborgarskapet
är  viktiga,  också  i  ett  integrationsperspektiv.
Medborgarskapet ger unika rättigheter,  till exempel
rösträtt i riksdagsval och en ovillkorlig  rätt  att
stanna i Sverige, som inte kan uppnås på annat sätt.
Men  medborgarskapet  skall  också  vara förenat med
vissa  tydliga  krav.  Dit hör exempelvis  att  inte
bedriva brottslig verksamhet  under  den tid man har
uppehållstillstånd.  Det  skall således  vara  något
eftersträvansvärt   att   bli   svensk   medborgare.
Medborgarskapet skall vara ett erkännande av att man
uppfyllt ett antal kriterier som ger vissa fördelar.
Om det blir så, kan det ha positiva  effekter  redan
tidigt i integrationsprocessen. Med denna syn är det
naturligt  att själva erhållandet av medborgarskapet
förknippas med  en  viss  högtidlighet.  I  flera av
Sveriges  kommuner har medborgarskap sedan några  år
delats  ut  i  samband  med  mindre  ceremonier  som
uppmärksammar  händelsen  och  dess betydelse för de
involverade.   Med   anledning   av   de    positiva
erfarenheterna av detta bör regeringen överväga  att
genomföra   medborgarskapsceremonier   i  en  större
utsträckning och med en officiell innebörd.


17. Medborgarskapsceremonier m.m. (punkt 14)

av Kenneth Lantz (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  14
borde  ha  följande lydelse: Riksdagen  tillkännager
för regeringen  som  sin  mening  vad  som  anförs i
reservation  17.  Därmed  bifaller  riksdagen motion
2002/03:Sf334   yrkande   49   och   avslår   motion
2002/03:Sf226 yrkande 16.

Ställningstagande

För  att  betona  medborgarskapets  rättigheter, men
också  dess  skyldigheter,  anser  vi att  alla  nya
medborgare   och   alla  18-åringar  skall   få   en
medborgarbok    där    medborgarskapets     innebörd
tydliggörs     och    samhällets    grundvärderingar
formuleras. Boken  bör  förmedla  den värdegrund som
beskrivs   i   skolplanen,  nämligen  människolivets
okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla
människors lika  värde,  jämställdhet mellan kvinnor
och  män  samt solidaritet med  svaga  och  utsatta,
vilka är de  värden  som  skolan  skall gestalta och
förmedla. Denna värdegrund härleds från den etik som
förvaltats  i kristen tradition och  i  västerländsk
humanism. Överlämnandet  av medborgarboken bör ske i
samband  med  en  ceremoni i  hemkommunen,  där  man
välkomnar och uppmärksammar de nya svenskarna och de
som blivit myndiga.

Särskilda yttranden



Utskottets  beredning   av   ärendet  har  föranlett
följande särskilda yttranden.  I rubriken anges inom
parentes  vilken  punkt  i utskottets  förslag  till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.


1. Kvinnor och flickor med utländsk bakgrund
(punkt 7)

av Bo Könberg (fp), Linnéa Darell (fp) och Kenneth
Lantz (kd).

Kvinnor och män har lika rätt  att  leva sina liv så
som  de  själva  önskar.  Den  rätten går  inte  att
kompromissa  med  hänvisning till  religion,  kultur
eller sedvänjor. Det  är  dock  en  myt att våld mot
kvinnor skulle vara ett problem avgränsat till vissa
invandrargrupper.

Även då dessa problem berör ett mindre  antal, får
vi  inte  blunda  för att de existerar i vårt  land.
Kvinnoförtryck förekommer  i  alla delar av världen,
men   de   former,   uttryck   och   sedvänjor   som
förtryckarna  hänvisar till för att rättfärdiga  sig
kan  skifta.  Den   gemensamma   nämnaren   är   att
förtrycket  är  vidrigt och oacceptabelt. Svensk lag
kriminaliserar hot  och  våld  mot  kvinnor, och den
lagen skall tillämpas.
Folkpartiet  har  lämnat motionsförslag  om  bl.a.
breddning   av   polisens    kulturella   kompetens,
förbättring      av      svenskundervisning      för
invandrarkvinnor,  förstärkning   av   arbetet   med
information  angående  kvinnoförtryckande  seder och
skärpning   av  denna  lagstiftning,  möjlighet  för
socialtjänsten  att  i  extrema  fall  agera  för en
minderårig  utan  vårdnadshavarens kännedom samt  om
effektiviserat skydd för hotade kvinnor.
Vidare vill vi framhålla  att  morden  på  de unga
kvinnor  som  brutit med sina familjer som inträffat
på  senare  år  betyder   att   rättssamhället   har
misslyckats.  Samhället  har  således inte kunnat ge
dem det stöd och det skydd de har rätt till.

2. Kvinnor och flickor med utländsk bakgrund
(punkt 7)

av Birgitta Carlsson (c).

Regeringen och svenska myndigheter  har  ett  mycket
stort  ansvar, dels för de enorma historiska misstag
som      skett       inom      invandrings-      och
integrationspolitiken, dels för hur dagens situation
skall lösas. Beträffande unga invandrade flickor och
kvinnor är det oerhört  mycket  att göra innan dessa
kan känna att mänskliga rättigheter i Sverige gäller
även  dem.  För  att  kunna ta helhetsgrepp  och  nå
samsyn och framgång när  det  gäller  skydd av dessa
kvinnor  kan  en  nationell handlingsplan  om  detta
behöva upprättas. Inom  Centerpartiet  kommer vi att
följa  utvecklingen  i  frågan  och  om  det  behövs
återkomma i annat sammanhang. Jag avstår därför från
att reservera mig.


3. Tolkfrågor (punkt 8)

av Mona Jönsson (mp).

Tolkservicen är mycket eftersatt. Bland annat sparar
ofta kommuner, landsting och stat pengar på att inte
anlita     auktoriserade     tolkar.    Auktoriserad
tolkservice  och  kvalificerade   översättare  måste
finnas   att   tillgå   för  att  missförstånd   med
allvarliga konsekvenser inte  skall  uppstå.  Det är
därför inte motiverat att avvakta resultatet av  den
pågående     utredningen     om     tillsyn     över
tolkförmedlingar.  Med  hänsyn  till  de brister som
således  råder  inom  området  förutsätter  jag  att
regeringen vidtar åtgärder omgående.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag


Motion väckt med anledning av
skrivelse 2002/03:28 Migration och
asylpolitik

2002/03:Sf7 av Sten Tolgfors m.fl. (m):

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   som    i    motionen    anförs   om
introduktionsverksamheten för flyktingar.


Motioner från allmänna motionstiden


2002/03:Sf201 av Marietta de Pourbaix-Lundin och
Inger René (m):

Riksdagen  begär att regeringen lägger fram  förslag
till  sådan  ändring   i   lagen   om  medborgarskap
(2001:82)  att  test  av kunskaperna i  det  svenska
språket ingår som ett kriterium  för  att  kunna  få
svenskt  medborgarskap i enlighet med vad som anförs
i motionen.

2002/03:Sf214 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om ökade insatser för
att minska segregeringen i samhället.

5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening    vad    i   motionen   anförs   om   ökad
decentralisering av flyktingmottagandet.

2002/03:Sf226 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  strukturella
problem  och  omhändertagandementalitet  som   ett
hinder för integration.

16.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening     vad     i     motionen    anförs     om
medborgarskapsceremonier.

17. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att acceptabla
kunskaper i svenska språket  bör vara ett krav för
medborgarskap.

18.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att tillsätta en
utredning om hur språktester bör utformas.

24. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om åtgärder för  att
lyfta upp socialt utsatta områden.

2002/03:Sf241 av Cecilia Magnusson och Anita Sidén
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om personkontroll inför beslut
om uppehållstillstånd eller medborgarskap.

2002/03:Sf283 av Inger Lundberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   i   motionen   anförs   om   segregerade
bostadsområden.

2002/03:Sf284 av Inger Lundberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  i motionen  anförs  om  organisationen  av
integrationsarbetet.

2002/03:Sf289 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  individuella
introduktionsprogram.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om tolkservice.

11. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att prioritera
arbetet för norm- och beteendeförändringar.

17.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag   till   ändring   av   5-årskravet    för
beviljandet av svenskt medborgarskap till 3 år för
alla kategorier.

18.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag till sådan lagändring att barn som föds  i
Sverige  ges rätt till svenskt medborgarskap, utan
krav och tidsvillkor.

2002/03:Sf318 av Catherine Persson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen  anförs  om  integrationsbefrämjande
insatser.

2002/03:Sf323 av Lars Johansson m.fl. (s):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad som i motionen anförs om ett nationellt
handlingsprogram.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs  om  att fördjupa
arbetet med integrationen.

2002/03:Sf332 av Sten Tolgfors m.fl. (m):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen    anförs    om    den
socialdemokratiska integrationspolitikens brister.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i motionen anförs om den  ofrivilliga
segregationens sociala orsaker.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om problemen med
regeringens vilja att använda särlösningar för att
bryta segregationen.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  grunderna  i en
generell   politik   för   att   bryta  ofrivillig
segregation och utanförskap.

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen  anförs  om  problemen  med
regeringens   användning   av   begreppet   etnisk
segregation.

7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  det  så långt
det är möjligt skall ställas samma krav på och ges
lika möjligheter för alla som bor i Sverige.

20.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  hur skatte- och
bidragssystem          tillsammans          skapar
fastlåsningseffekter som leder till utanförskap.

27.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs   om  regeringens
användning av invandrarbegreppet.

28.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om situationen för
kvinnor  och  unga   flickor  i  särskilt  utsatta
situationer.

2002/03:Sf334 av Sven Brus m.fl. (kd):

46. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening     vad     i     motionen     anförs    om
bostadssegregering,  utplacering  av  myndigheter,
institutioner   och   kommunal   verksamhet   till
"invandrartäta"  områden  och att det i förändrade
och    nya    detaljplaner   skall    finnas    en
konsekvensbeskrivning            ur            ett
integrationsperspektiv.

49.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs  om  införandet av en
medborgarbok.

2002/03:Sf336 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen  anförs  om  att  en  plan
upprättas för att integrera människor från etniskt
segregerade  bostadsområden   på  samma  sätt  som
gjorts för dem som invandrat till Sverige.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om att hålla kvar de
övergripande   målen   i  storstadssatsningen   om
tillväxt och att bryta segregationen.

41. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om behov av att ändra
statens   roll   vad   gäller  det  antirasistiska
arbetet.

2002/03:Sf339 av Yilmaz Kerimo m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om behovet  av  ett  fortsatt
steg  i   storstadspolitiken   inom   den  generella
välfärdspolitikens   ram  för  att  motverka   ökade
samhällsklyftor och segregation i storstadsområdena.

2002/03:Sf350 av Anne Ludvigsson m.fl. (s):

Riksdagen  begär  att regeringen  åter  utreder  hur
kunskapen om svenska  lagar  och rättigheter kan öka
hos grupper med annan kulturell bakgrund.

2002/03:Sf360 av Lena Ek (c):

Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motionen
anförs om en nationell handlingsplan  för  skydd  av
unga invandrarkvinnor.

2002/03:Sf371 av Eva Arvidsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om vikten av att kommuner,
landsting,   myndigheter   och   företag   upprättar
integrations-  och  mångfaldsplaner   och   att   de
kontinuerligt revideras.

2002/03:Sf374 av Cinnika Beiming m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad    i    motionen    anförs   om   åtgärder   mot
krogdiskriminering.

2002/03:K433 av Anders Bengtsson m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att resurser
fördelas för att initiera forskning med  fokus  på
utvecklingen    av   de   främlingsfientliga   och
nazistiska  partiernas  senaste  framgångar  i  de
allmänna valen.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  fördela
resurser till forskning på integrationsområdet.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att överväga olika
möjligheter till en fortsättning och utveckling av
det demokratiarbete som inleddes  i flera kommuner
och i invandrartäta områden inför valet 2002.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om stöd till kommuner
i arbetet mot främlingsfientlighet och rasism.

2002/03:L277 av Tasso Stafilidis m.fl. (v):

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att frågan om
barnäktenskap och tvångsäktenskap skall  lyftas in
i integrationspolitiken.

2002/03:N397 av Martin Andreasson m.fl. (fp):

21.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening   vad   i  motionen   anförs   om   en   ny
integrationspolitik  som bättre utnyttjar de idéer
och resurser som finns i de invandrartäta områdena
och bygger på bl.a. bättre  språkkunskaper  och en
bättre småföretagarpolitik.

2002/03:A323 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

1.  Riksdagen  begär att regeringen tillsätter  en
utredning     med     uppdrag      att     analysera
jämställdhetsmålets  konsekvenser vad  gäller  ökade
klyftor  mellan  majoritetssamhällets  invånare  och
personer med invandrarbakgrund.