Socialförsäkringsutskottets betänkande
2002/03:SFU1

Anslag inom socialförsäkringsområdet(utgiftsområdena 10, 11 och 12)


Sammanfattning

Utskottet  behandlar i detta betänkande  regeringens
och samarbetspartiernas  (v, mp) förslag till anslag
m.m. inom utgiftsområde 10  Ekonomisk  trygghet  vid
sjukdom  och  handikapp,  utgiftsområde 11 Ekonomisk
trygghet vid ålderdom och utgiftsområde 12 Ekonomisk
trygghet för familjer.
I  betänkandet  behandlas  också   de   delar   av
regeringens      proposition     2002/03:2     Vissa
socialförsäkringsfrågor  m.m.  som  gäller samverkan
och  samordning  inom  rehabiliteringsområdet   samt
föräldraförsäkringen.
Utskottet  behandlar  samtliga  motioner  från den
allmänna     motionstiden     2002     som    gäller
socialförsäkringsområdet. Motionerna gäller anslagen
eller anslutande frågor men även allmänna  principer
för     socialförsäkringarna,     det    reformerade
pensionssystemet    och    socialavgifter.    Vidare
behandlas två motioner har väckts  med  anledning av
proposition 2002/03:2.

Propositionerna

Såvitt  gäller  utgiftsområde 10 föreslår regeringen
att riksdagen skall  godkänna ett mål för ökad hälsa
i   arbetslivet,   nämligen   att   frånvaron   från
arbetslivet på grund av sjukskrivning, i förhållande
till 2002, skall halveras  fram  till 2008 samtidigt
som  antalet  nya  aktivitets-  och sjukersättningar
skall  minska,  varvid  hänsyn skall  tas  till  den
demografiska  utvecklingen  under  perioden.  Vidare
lämnas förslag  till fördelning av medel på de olika
anslagen samt föreslås  såvitt  avser  anslaget 19:1
Sjukpenning och rehabilitering m.m. att högst 5 % av
de  beräknade  utgifterna för sjukpenning  skall  få
användas för samverkan  inom rehabiliteringsområdet.
I proposition 2002/03:2 föreslås ändring i 18 kap. 2
§ lagen (1962:381) om allmän  försäkring  (AFL)  med
innebörd att försäkringskassan fr.o.m. den 1 januari
2003  skall  få  utökade  möjligheter  att bidra med
medel  för  samverkan  inom  rehabiliteringsområdet.
Dessa  medel  får  enligt förslaget  utgöra  statens
samlade  andel  för sådan  samverkan.  Det  föreslås
också    att    lagen    (1994:566)     om     lokal
försöksverksamhet  med  finansiell samordning mellan
socialförsäkring,   hälso-    och    sjukvård    och
socialtjänst (Socsam) förlängs till och med utgången
av 2003.

Inom   utgiftsområde  11  föreslår  regeringen  en
utvidgning   av   målet   för   utgiftsområdet  samt
fördelning av medel på de olika anslagen.
Inom utgiftsområde 12 föreslås att den grundnivå i
föräldraförsäkringen som ersätter  dagar  med belopp
motsvarande förälderns sjukpenning höjs från  120 kr
till  150  kr  per  dag  fr.o.m. den 1 januari 2003.
Regeringen  föreslår att målet  för  den  ekonomiska
familjepolitiken  skall  vara  att skillnaderna i de
ekonomiska villkoren mellan familjer  med  och  utan
barn  skall  minska  inom  ramen  för  den generella
välfärden.  I  proposition  2002/03:2  föreslås  att
tillfällig  föräldrapenning  skall kunna utges  till
föräldrar som vårdar ett barn  i hemmet om barnet är
yngre  än  240  dagar  och barnet annars  skulle  ha
vårdats på sjukhus. Ändringen föreslås träda i kraft
den 1 januari 2003. Dessutom  föreslås  att  de  tio
dagar  med  tillfällig  föräldrapenning  som utges i
samband med adoption av ett barn skall fördelas  med
hälften  till  var  och en av föräldrarna om de inte
kommit överens om annat.  Även  adoptivföräldrar  av
samma  kön  får  denna rätt och detsamma skall gälla
för  särskilt förordnade  vårdnadshavare.  Ändringen
föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Utskottet

Vad gäller  utgiftsområde  10  tillstyrker utskottet
regeringens  förslag  om  mål  för  ökad   hälsa   i
arbetslivet. Utskottet tillstyrker även förslaget om
medelsfördelningen, vilket bl.a. innebär att högst 5
%  av  de beräknade utgifterna för sjukpenning skall
få      användas       för       samverkan      inom
rehabiliteringsområde. Utskottet tillstyrker  vidare
regeringens   förslag  i  proposition  2002/03:2  om
ändring  i  18  kap.   2  §  AFL  och  förslaget  om
förlängning  av  försökslagstiftningen   om  Socsam.
Motionsyrkandena   inom  utgiftsområde  10  avstyrks
därmed.

Beträffande utgiftsområde 11 tillstyrker utskottet
regeringens  förslag  om  utvidgning  av  målet  för
utgiftsområdet  och  förslag  till  medelsfördelning
samt avstyrker motionsyrkandena.
Inom   utgiftsområde   12   tillstyrker  utskottet
lagförslagen  och  förslagen till  medelsfördelning.
Utskottet föreslår dock  att  riksdagen beslutar att
lagändringen    om    fördelning    av    tillfällig
föräldrapenning vid adoption skall träda i kraft den
1     februari     2003.    Motionsyrkandena    inom
utgiftsområdet avstyrks.
Utskottet avstyrker  övriga  motioner väckta under
den allmänna motionstiden.
M-,  kd-, c- och fp-ledamöterna  har  i  särskilda
yttranden   redovisat   sina   respektive   partiers
budgetförslag.
I  ärendet finns 92 reservationer och 18 särskilda
yttranden.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut


Socialförsäkringarna

1. Allmänna principer för
socialförsäkringarna

Riksdagen   avslår   motionerna  2002/03:Sf230,
2002/03:Sf331 yrkandena  1  och  2, 2002/03:Sf335
yrkande 1 och 2002/03:N227 yrkande 11.
Reservation 1 (m)
Reservation 2 (fp)
Reservation 3 (kd)
Reservation 4 (c)

2. Studiesocial utredning

Riksdagen   avslår   motionerna  2002/03:Sf213,
2002/03:Sf246,   2002/03:Sf266,    2002/03:Sf337,
2002/03:Sf338, 2002/03:Sf362, 2002/03:
Sf373,  2002/03:Ub487  yrkande  8,  2002/03:Ub489
yrkande 3, 2002/03:
Ub491 yrkande 1 och 2002/03:A242 yrkande 24.
Reservation 5 (m)
Reservation 6 (kd)
Reservation 7 (c)

3. Uppbyggnad av verksamhet i
aktiebolagsform

Riksdagen  avslår motionerna 2002/03:Sf270  och
2002/03:N396 yrkande 2.
Reservation 8 (c)

4. Egenföretagares uppbyggnadsskede

Riksdagen avslår motion 2002/03:A240 yrkande 1.

5. Bruttoinkomst som beräkningsgrund för
egenföretagare

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:Sf271
yrkande 1, 2002/03:N227  yrkande  13 i denna del,
2002/03:N263   yrkande   12   i  denna  del   och
2002/03:N306 yrkande 4 i denna del.
Reservation 9 (m, fp, c)

6. Egenföretagares karenstid

Riksdagen avslår motion 2002/03:N396 yrkande 3.

7. Tillfällig föräldrapenning för
egenföretagare

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:Sf271
yrkande  2, 2002/03:Sf303, 2002/03:Sf331  yrkande
4,  2002/03:N227   yrkande   13   i   denna  del,
2002/03:N263 yrkande 12 i denna del, 2002/03:N306
yrkande 4 i denna del, 2002/03:A202 yrkande 1 och
2002/03:A241 yrkande 16.
Reservation 10 (m, fp, kd, c)

8. Konstnärers socialförsäkringsskydd

Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr264 yrkandena
8 och 9.
Reservation 11 (m)

9. Norden och socialförsäkringssystemen

Riksdagen   avslår   motionerna  2002/03:Sf240,
2002/03:Sf366 och 2002/03:T377 yrkande 2.
Reservation 12 (c)

Utgiftsområde 10

10. Mål för ökad hälsa i arbetslivet

Riksdagen  godkänner  mål   enligt  regeringens
förslag i proposition 2002/03:1  utgiftsområde 10
punkt   2.  Därmed  avslår  riksdagen  motionerna
2002/03:Sf290 yrkande 1, 2002/03:Sf291 yrkande 1,
2002/03:Sf313,   2002/03:Sf331   yrkande   5  och
2002/03:Sf335 yrkandena 5 och 6.
Reservation 13 (m)
Reservation 14 (fp)
Reservation 15 (kd)
Reservation 16 (c)

11. Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp

a) Lagförslag
Riksdagen  antar  regeringens  förslag i proposition  2002/03:2
till lag om
1.   ändring   i   lagen  (1962:381)  om   allmän
försäkring (lagförslag  2.1) såvitt avser 18 kap.
2 och 36 §§,
2.  fortsatt  giltighet av  lagen  (1994:566)  om
lokal försöksverksamhet med finansiell samordning
mellan socialförsäkring,  hälso- och sjukvård och
socialtjänst (lagförslag 2.10).
Därmed   avslår   riksdagen  motion   2002/03:Sf1
yrkande 1.
b) Bemyndigande
Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2003, för ramanslaget
19:7   Riksförsäkringsverket,   ingå   ekonomiska
förpliktelser  som  inklusive  tidigare åtaganden
medför utgifter på högst 9 000 000 kr efter 2003.
Därmed  bifaller riksdagen proposition  2002/03:1
utgiftsområde 10 punkt 1.
c) Anslag
Riksdagen   anvisar   för   budgetåret   2003   anslagen   inom
utgiftsområde  10  Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp enligt  utskottets förslag i bilaga
3.
Därmed bifaller riksdagen  proposition  2002/03:1
utgiftsområde  10  punkt 3 samt avslår motionerna
2002/03:Sf212,    2002/03:Sf285     yrkande    5,
2002/03:Sf290 yrkande 7, 2002/03:Sf291  yrkandena
7-10, 12 och 14, 2002/03:Sf331 yrkandena 3, 9, 10
och 12, 2002/03:Sf335 yrkandena 14, 17 och 20-24,
2002/03:Sf342    yrkande    1    i   denna   del,
2002/03:Sf347,    2002/03:Sf357,    2002/03:Sf377
yrkandena  1  och 9, 2002/03:Sf380 yrkande  30  i
denna    del,    2002/03:Fi231     yrkande    13,
2002/03:Fi232  yrkandena 14 i denna del  och  23,
2002/03:So298 yrkande  2,  2002/03:A224 yrkande 7
och 2002/03:A318 yrkande 8.

12. Kvinnors rehabilitering

Riksdagen avslår motionerna  2002/03:Sf234  och
2002/03:Sf328.

13. Rehabiliteringsfrågor i övrigt

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:Sf203
yrkandena  2  och  3,  2002/03:Sf208  yrkande  1,
2002/03:Sf211, 2002/03:Sf215, 2002/03:
Sf262,  2002/03:Sf275, 2002/03:Sf290 yrkandena  2
och  3, 2002/03:Sf291  yrkande  4,  2002/03:Sf331
yrkande 8, 2002/03:Sf335 yrkande 4, 2002/03:
So296   yrkande   6,  2002/03:So362  yrkande  11,
2002/03:A313 yrkande  2  och 2002/03:A367 yrkande
3.
Reservation 17 (fp)
Reservation 18 (kd)
Reservation 19 (c)

14. Samverkan och finansiell samordning

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:Sf203
yrkande    1,    2002/03:Sf205,    2002/03:Sf276,
2002/03:Sf322, 2002/03:Sf335 yrkande 19, 2002/03:
So457 yrkande 5 och 2002/03:N343 yrkande 6.
Reservation 20 (m, fp, kd, c)

15. Övriga sjukförsäkringsfrågor

Riksdagen  avslår   motionerna   2002/03:Sf247,
2002/03:Sf271     yrkande    3,    2002/03:Sf280,
2002/03:Sf290 yrkande  6,  2002/03:Sf291  yrkande
11, och 2002/03:A239 yrkandena 14 och 15.
Reservation 21 (m)
Reservation 22 (fp)
Reservation 23 (c)
Reservation 24 (mp)

16. Sjukpenninggrundande inkomst

Riksdagen   avslår   motionerna  2002/03:Sf231,
2002/03:Sf298 och 2002/03:Sf330.

17. Närståendepenning

Riksdagen avslår motion  2002/03:Sf377  yrkande
2.
Reservation 25 (fp)

18. Arbetsgivares kostnadsansvar m.m.

Riksdagen   avslår   motionerna  2002/03:Sf206,
2002/03:Sf220,   2002/03:Sf245,    2002/03:Sf286,
2002/03:Sf290 yrkande 11, 2002/03:
Sf309,  2002/03:Sf335  yrkande  3, 2002/03:Sf369,
2002/03:N306  yrkande 9 och 2002/03:A239  yrkande
18.
Reservation 26 (fp)
Reservation 27 (kd)
Reservation 28 (v)
Reservation 29 (c)

19. Åtgärder för återgång i arbete vid
aktivitets- och sjukersättning

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:Sf291
yrkande 5 och 2002/03:Sf335 yrkande 18.
Reservation 30 (m)
Reservation 31 (kd)

20. Vilande aktivitets- och sjukersättning
vid studier

Riksdagen avslår  motion  2002/03:Sf290 yrkande
10.
Reservation 32 (fp)

21. Förtroendevalda

Riksdagen avslår motionerna  2002/03:Sf355  och
2002/03:Sf364.

22. Övriga frågor om aktivitets- och
sjukersättning

Riksdagen   avslår   motionerna  2002/03:Sf287,
2002/03:Sf294, 2002/03:
Sf305, 2002/03:Sf331 yrkande 7 och 2002/03:Sf368.
Reservation 33 (v)
Reservation 34 (c)

23. Handikappersättning

Riksdagen   avslår  motionerna   2002/03:Sf273,
2002/03:Sf274 och 2002/03:Sf354.

24. Privatisering av
arbetsskadeförsäkringen

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:Sf285
yrkandena 1-4, 2002/03:Sf304 och 2002/03:Sf316.
Reservation 35 (m)
Reservation 36 (kd)

25. Övriga frågor om
arbetsskadeförsäkringen

Riksdagen  avslår   motionerna   2002/03:Sf307,
2002/03:Sf370, 2002/03:
MJ419 yrkande 6 och 2002/03:A365 yrkande 5.

26. Utbildning av försäkringsläkare

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:Sf291
yrkande 16 och 2002/03:Sf333 yrkandena 1-3 och 6.
Reservation 37 (m)
Reservation 38 (kd)

27. Utbildning av läkare i
försäkringsmedicin

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:Sf290
yrkande 4 och 2002/03:Sf333 yrkande 4.
Reservation 39 (fp)
Reservation 40 (kd)

28. Övriga frågor om läkare m.m.

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:Sf290
yrkandena 5 och 9 och 2002/03:Sf291 yrkande 17.
Reservation 41 (m)
Reservation 42 (fp)

29. Dröjsmålsränta m.m.

Riksdagen   avslår   motionerna  2002/03:Sf221,
2002/03:Sf242 och 2002/03:Sf377 yrkande 7.
Reservation 43 (fp)
Reservation 44 (kd)

30. Frågor rörande
socialförsäkringsadministrationen i övrigt

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:Sf208
yrkande   2,   2002/03:   Sf250,   2002/03:Sf267,
2002/03:Sf268,   2002/03:Sf279,    2002/03:Sf281,
2002/03:
Sf291 yrkandena 6 och 13, 2002/03:Sf335 yrkandena
15 och 16 och 2002/03:A314 yrkande 4.
Reservation 45 (m)
Reservation 46 (kd)

Utgiftsområde 11

31. Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk
trygghet vid ålderdom

a) Mål
Riksdagen   godkänner   mål   enligt  regeringens   förslag   i
proposition 2002/03:1 utgiftsområde 11 punkt 1.
b) Anslag
Riksdagen   anvisar   för   budgetåret   2003   anslagen   inom
utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet  vid ålderdom
enligt utskottets förslag i bilaga 3.
Därmed  bifaller riksdagen proposition  2002/03:1
utgiftsområde  11  punkt  2 och avslår motionerna
2002/03:Sf329,   2002/03:Sf353,    2002/03:Sf356,
2002/03:Sf377   yrkandena   3,   4  och  10   och
2002/03:Fi232 yrkande 14 i denna del.

32. Återställande av pensioner

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf314.
Reservation 47 (v)

33. Pension till gift pensionär

Riksdagen  avslår motionerna 2002/03:Sf204  och
2002/03:Sf207.

34. Flexibel pensionsålder

Riksdagen  avslår   motionerna   2002/03:Sf219,
2002/03:Sf261 och
2002/03:Sf324.
Reservation 48 (kd)

35. Samordning av engångsbelopp inom
yrkesskadeförsäkringen m.m.

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf310.
Reservation 49 (v)

36. Pensionsrätt för konstnärer

Riksdagen  avslår motion 2002/03:Kr264  yrkande
10.
Reservation 50 (m)

37. Bostadstillägg vid särskilt boende

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf229.
Reservation 51 (m, fp, c)

Utgiftsområde 12

38. Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk
trygghet för familjer och barn

a) Lagförslag
Riksdagen antar  regeringens  förslag  i  proposition 2002/03:1
utgiftsområde  12  punkt 1 till lag om ändring  i
lagen (1962:381) om allmän försäkring.
b) Mål
Riksdagen  godkänner   mål   enligt   regeringens   förslag   i
proposition 2002/03:1 utgiftsområde 12 punkt 2.
c) Anslag
Riksdagen   anvisar   för   budgetåret   2003   anslagen   inom
utgiftsområde  12 Ekonomisk trygghet för familjer
och barn enligt utskottets förslag i bilaga 3.
Därmed bifaller  utskottet  proposition 2002/03:1
utgiftsområde  12 punkt 3 och  avslår  motionerna
2002/03:Sf342 yrkandena  1  i  denna del och 2-9,
2002/03:Sf352,    2002/03:Sf376    yrkande     2,
2002/03:Sf377  yrkandena  5 och 11, 2002/03:Sf379
yrkande  3  i denna del, 2002/03:Sf380  yrkandena
18, 28, 29, 30  i  denna  del,  36 och 37 i denna
del, 2002/03:So250 yrkandena 9, 10,  12  och 13 i
denna del, 2002/03:Fi232 yrkande 14 i denna  del,
2002/03:A241  yrkandena  2 och 3 och 2002/03:A242
yrkande 27.

39. Familjepolitikens inriktning

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:Sf238
yrkandena 1, 2 och 4, 2002/03:Sf311  yrkandena  1
och  2,  2002/03:Sf341,  2002/03:Sf376 yrkande 1,
2002/03:Sf379 yrkandena 3  i  denna  del  och  6,
2002/03:Sf380  yrkandena  1, 5, 6, 8, 11, 17, 19,
27 och 37 i denna del, 2002/03:So250  yrkandena 7
och  13  i  denna  del, 2002/03:So514 yrkande  1,
2002/03:A241 yrkande  1,  2002/03:A242 yrkande 28
och 2002/03:L319 yrkande 16.
Reservation 52 (fp)
Reservation 53 (kd)
Reservation 54 (c)

40. Allmänna barnbidrag

Riksdagen   avslår  motionerna   2002/03:Sf235,
2002/03:Sf237,     2002/03:Sf311    yrkande    8,
2002/03:Sf340, 2002/03:Sf343 och 2002/03:
Sf380 yrkande 34.
Reservation 55 (kd)

41. Utbyggd föräldraförsäkring m.m.

Riksdagen avslår motionerna  2002/03:Sf232  och
2002/03:Sf327.

42. Beräkningsunderlag och 2,5-årsregeln
m.m.

Riksdagen   avslår   motionerna  2002/03:Sf244,
2002/03:Sf311    yrkande    7,     2002/03:Sf349,
2002/03:Sf359 och 2002/03:Sf380 yrkande 31.
Reservation 56 (kd)
Reservation 57 (v)

43. Fördelning av mamma- och pappamånad

Riksdagen   avslår   motionerna  2002/03:Sf254,
2002/03:Sf297, 2002/03:Sf311  yrkandena  3-6  och
2002/03:Sf372.
Reservation 58 (m) - motiv.
Reservation 59 (v)


44. Jämställdhetsbonus

Riksdagen  avslår  motionerna 2002/03:Sf210 och
2002/03:So250 yrkande 11.
Reservation 60 (m) - motiv.
Reservation 61 (fp)
Reservation 62 (c)

45. Överlåtelse av föräldrapenningförmån
till annan

Riksdagen   avslår  motionerna   2002/03:Sf302,
2002/03:Sf326,   2002/03:So514   yrkande   3  och
2002/03:A241 yrkande 17.
Reservation 63 (fp)
Reservation 64 (c)
Reservation 65 (mp)

46. Tillfällig föräldrapenning

Riksdagen  avslår motionerna 2002/03:Sf225  och
2002/03:Sf380 yrkande 32.
Reservation 66 (kd)

47. Semesterersättning till
föräldralediga

Riksdagen avslår  motion  2002/03:A242  yrkande
16.
Reservation 67 (kd)

48. Tillfällig föräldrapenning för vård av
barn under 240 dagar

Riksdagen    antar    regeringens   förslag   i
proposition 2002/03:2 till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring  (lagförslag 2.1)
såvitt avser 4 kap. 10 §.
Därmed avslår riksdagen motion 2002/03:Sf2.
Reservation 68 (fp)

49. Pappadagar vid adoption m.m.

Riksdagen    antar   regeringens   förslag    i
proposition 2002/03:2 till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring med den ändringen
att lagen träder  i  kraft  den  1  februari 2003
(lagförslag 2.2).
Därmed   avslår   riksdagen   motion  2002/03:Sf1
yrkande 2.
Reservation 69 (m)


50. Underhållsstöd

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:Sf209
yrkande    2,    2002/03:Sf263,    2002/03:Sf272,
2002/03:Sf295,    2002/03:Sf301,    2002/03:Sf311
yrkandena   9-11,  2002/03:Sf315,  2002/03:Sf346,
2002/03:Sf351,   2002/03:Sf379   yrkande   7  och
2002/03:Sf380 yrkande 33.
Reservation 70 (m)
Reservation 71 (kd)
Reservation 72 (c)

51. Bidrag till kostnader för
internationella adoptioner

Riksdagen  avslår  motion 2002/03:Sf377 yrkande
6.
Reservation 73 (fp)

52. Barnpension och efterlevandestöd till
barn

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf306.
Reservation 74 (v)

53. Vårdbidrag för funktionshindrade barn

Riksdagen avslår motion  2002/03:Sf209  yrkande
1.
Reservation 75 (c)

Vissa frågor om det reformerade
pensionssystemet

54. Utdelning av överskott i
pensionssystemet

Riksdagen  avslår  motion 2002/03:Fi288 yrkande
1.
Reservation 76 (v)

55. Automatisk balansering i
pensionssystemet

Riksdagen avslår motion  2002/03:Fi288  yrkande
2.
Reservation 77 (v)

56. Delad pensionsrätt

Riksdagen  avslår  motion  2002/03:A242 yrkande
10.
Reservation 78 (kd)

57. Pensionsrätt vid studier

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf312.
Reservation 79 (v)

58. Pensionsgrundande belopp vid
plikttjänstgöring

Riksdagen  avslår motion 2002/03:Fö219  yrkande
3.
Reservation 80 (v)

59. Aktiefonder ur ett etiskt perspektiv

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf292 yrkandena
3 och 5.
Reservation 81 (v, mp)

60. Ideella fonder

Riksdagen  avslår   motionerna   2002/03:Sf260,
2002/03:Sf308 yrkande 2 och 2002/03:Sf345.
Reservation 82 (v, mp)

61. Realräntefond inom Sjunde AP-fonden

Riksdagen  avslår motion 2002/03:Sf308  yrkande
1.
Reservation 83 (v)

62. Aktivt val av Premiesparfonden

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:Sf292
yrkande   1,   2002/03:Sf308    yrkande   3   och
2002/03:Sf325.
Reservation 84 (v, mp)

63. Generationsfonder inom Sjunde AP-
fonden

Riksdagen  avslår motion 2002/03:Sf308  yrkande
4.
Reservation 85 (v)

64. Förvaltning av Premiesparfonden

Riksdagen avslår  motion  2002/03:Sf292 yrkande
2.
Reservation 86 (mp)

Socialavgifter

65. Sänkta socialavgifter

Riksdagen   avslår  motionerna   2002/03:Sf249,
2002/03:N266 yrkande  6  och 2002/03:N393 yrkande
6.
Reservation 87 (fp)
Reservation 88 (kd)

66. Regional nedsättning av
socialavgifter

Riksdagen   avslår  motionerna   2002/03:Sf253,
2002/03:Sf257,     2002/03:Sf278,    2002/03:N304
yrkande 6 och 2002/03:N345 yrkande 17.
Reservation 89 (m)

67. Socialavgifter för företag med
säsongsanställd personal

Riksdagen avslår motion  2002/03:Sk347  yrkande
2.
Reservation 90 (kd)

68. Avgiftsskyldighet för andra föreningar
än idrottsföreningar

Riksdagen   avslår   motionerna  2002/03:Sf251,
2002/03:Sf288,    2002/03:Sf344,    2002/03:Sk348
yrkande   3,   2002/03:Kr336   yrkande   12   och
2002/03:Kr366 yrkande 4.
Reservation 91 (kd)
Reservation 92 (c)
Stockholm den 3 december 2002

På socialförsäkringsutskottets vägnar


Tomas Eneroth


Följande ledamöter  har  deltagit  i beslutet: Tomas
Eneroth (s), Sven Brus (kd), Ronny Olander (s), Sten
Tolgfors (m)*, Bo Könberg (fp), Anita  Jönsson  (s),
Mona   Berglund  Nilsson  (s),  Ulla  Hoffmann  (v),
Mariann  Ytterberg  (s),  Anita  Sidén (m)*, Lennart
Klockare (s), Linnéa Darell (fp),  Birgitta Carlsson
(c),  Kerstin  Kristiansson  Karlstedt   (s),   Anna
Lilliehöök (m)*, Göte Wahlström (s) och Mona Jönsson
(mp).

*)    Har    ej    deltagit    i    beslutet   under
förslagspunkterna 11, 31 och 38.
2002/03

SfU1
Utskottets överväganden


Socialförsäkringarna

Allmänna principer för socialförsäkringarna

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå  motioner  om  allmänna
principer för socialförsäkringarna och  behov
av socialförsäkringsreformer.
Jämför  reservationerna  nr 1 (m), 2 (fp),  3
(kd) och 4 (c).

Nuvarande ordning

Centrala       delar       i       det       svenska
socialförsäkringssystemet    är    sjukförsäkringen,
föräldraförsäkringen,  arbetsskadeförsäkringen   och
det allmänna pensionssystemet.

I  såväl sjukförsäkringen som föräldraförsäkringen
är kompensationsnivån  80  %  av arbetsinkomster upp
till 7,5 prisbasbelopp. I föräldraförsäkringen finns
därtill en grundnivå om 120 kr  per dag. Grundnivån,
som avser de dagar som utges med  sjukpenningbelopp,
föreslås  nu  höjas till 150 kr. För  de  dagar  som
tidigare      betecknades       garantidagar      är
ersättningsnivån  fortfarande  60 kr  om  dagen,  nu
kallad   lägstanivå.  I  budgetpropositionen   anger
regeringen     att     taket     i     sjuk-     och
föräldraförsäkringen bör höjas till 10 prisbasbelopp
fr.o.m.  den  1  juli  2003, om det statsfinansiella
läget tillåter det.
Förtidspensioneringen  ingår för närvarande som en
del i pensionssystemet men  kommer  fr.o.m. 2003 att
tillhöra   sjukförsäkringen.   Ersättningsförmånerna
benämns därefter sjukersättning  och, för personer i
åldern 19-29 år, aktivitetsersättning. Förmånerna är
inkomstrelaterade  men  garantiförmåner  kommer  att
finnas.
Förmåner från arbetsskadeförsäkringen utges främst
i form av livränta som i  princip  skall täcka 100 %
av  inkomstförlusten  till följd av en  arbetsskada.
Även   här   är  förmånstaket   7,5   prisbasbelopp.
Beviskravet i arbetsskadeförsäkringen har sänkts för
skador som inträffar  den  1 juli 2002 eller senare.
Livräntan skall fr.o.m. 2003 till viss del följa den
allmänna löneutvecklingen.
Frågan   om   indexering  av  sjukersättning   och
aktivitetsersättning bereds i Regeringskansliet.
Det   allmänna   pensionssystemet    har   nyligen
reformerats  med omfattande övergångsregler.  Syftet
har  varit  att  skapa  ett  pensionssystem  som  är
följsamt mot den samhällsekonomiska och demografiska
utvecklingen.  Enligt  de  helt reformerade reglerna
kommer   inkomstgrundad   ålderspension   att   vara
avgiftsdefinierad  och grundas  på  de  under  livet
sammanlagda   förvärvsinkomsterna.    Pensionsrätten
motsvarar 18,5 % av den årliga förvärvsinkomsten upp
till  7,5  inkomstbasbelopp  (efter avdrag  för  den
allmänna   pensionsavgiften).   Förmånerna   i   det
reformerade    inkomstgrundade   fördelningssystemet
anpassas      bl.a.      till      den      allmänna
inkomstutvecklingen,  men avvikelse  skall  ske  vid
ekonomisk obalans i systemet. Grundskyddet utgörs av
garantipension. Även efterlevandeförmånerna anpassas
2003    till    det   nya   pensionssystemet.    Ett
äldreförsörjningsstöd   införs   som   innebär   att
personer  som  är bosatta i Sverige och som är 65 år
eller äldre fr.o.m.  2003  garanteras en viss lägsta
levnadsnivå.

Till  begreppet  socialförsäkring  hänförs  i  många
sammanhang  andra  förmånssystem  av  socialpolitisk
art. Någon definition  av begreppet finns inte i den
svenska  lagstiftningen.   I  socialförsäkringslagen
(1999:799), som trädde i kraft  den  1 januari 2001,
har  en  avgränsning  skett  utifrån  ett  praktiskt
betingat  synsätt.  Socialförsäkringslagen  omfattar
således  trygghetssystem  som administreras av  RFV,
försäkringskassorna  och  Premiepensionsmyndigheten.
Lagen omfattar dock inte förmåner  som  enbart avser
vissa  särskilda angivna persongrupper eller  ligger
under            den             landstingskommunala
självbestämmanderätten.         Förmåner        från
arbetslöshetsförsäkringen omfattas  inte  heller  av
socialförsäkringslagen   bl.a.   på   grund  av  att
arbetslöshetsförsäkringen till väsentliga  delar  är
frivillig.

Genom socialförsäkringslagen har förmånerna delats
in  i  bosättningsbaserade respektive arbetsbaserade
förmåner.  I  förhållande  till  andra EU/EES-länder
gäller förordning nr (EEG) 1408/71 om tillämpning av
systemen   för   social   trygghet   när  anställda,
egenföretagare eller deras familjemedlemmar  flyttar
inom gemenskapen. Ett flertal konventioner om social
trygghet  har  dessutom träffats mellan Sverige  och
andra länder. Genom EU-medlemskapet är Sverige också
bundet   av  avtal   om   social   trygghet   mellan
gemenskapen och tredje land.

Socialförsäkringarna         finansieras         med
arbetsgivaravgifter,    egenavgifter    och   allmän
pensionsavgift   när   det   gäller  inkomstgrundade
ålderspensioner, efterlevandepensioner, sjukpenning,
inkomstgrundad      del     av     förtidspensioner,
arbetsskadeersättningar och föräldrapenningförmåner.
Den  allmänna  pensionsavgiften  tas  endast  ut  på
inkomster  upp till  8,07  inkomstbasbelopp,  vilket
motsvarar 7,5  inkomstbasbelopp efter avdrag för den
allmänna pensionsavgiften,  medan  arbetsgivar-  och
egenavgifter  även  tas  ut  på inkomster över denna
nivå.   Däremot   är   det   endast   den   del   av
ålderspensionsavgiften  i  form av arbetsgivaravgift
och   egenavgift  som  motsvarar   inkomster   under
förmånstaket  som  förs  till premiepensionssystemet
eller AP-fonderna. I socialavgiftslagen  (2000:980),
som   trädde   i  kraft  den  1  januari  2001,  har
skyldigheten  att  betala  socialavgifter  anpassats
till socialförsäkringslagen  så att avgifter betalas
på arbetsinkomster för personer  som omfattas av den
arbetsbaserade socialförsäkringen.  Bestämmelser  om
avgifternas   fördelning   har   samlats   i   lagen
(2000:981) om fördelning av socialavgifter.

Lagen om allmän försäkring (AFL) intog tidigare  den
centrala       platsen       i      det      svenska
socialförsäkringssystemet.      I      och       med
ålderspensionsreformen  och efterföljande anpassning
och     reformering     av     efterlevande-     och
förtidspensioneringen   har  dock  AFL:s   ställning
ändrats. En särskild utredare har fått i uppdrag att
göra   en   teknisk  översyn  av   AFL   och   andra
författningar   på   socialförsäkringsområdet  (dir.
2001:70). Huvudsyftet  med  översynen  är  att  göra
socialförsäkringslagstiftningen   mer   tydlig   och
överskådlig   och   därmed   lättare  att  tillämpa.
Uppdraget  skall redovisas senast  den  31  december
2003.

En särskild  utredare  har haft i uppdrag att göra
en  samlad  översyn  av de processuella  regler  som
gäller inom socialförsäkringen.  Utredningen  har  i
juni  2001  redovisat  sina förslag i betänkandet En
handläggningslag (SOU 2001:47).

Motioner

Moderaterna

I motion N227 av Bo Lundgren  m.fl.  (m)  yrkande 11
begärs  ett  tillkännagivande  om att socialavgifter
skall  synliggöras  och  relateras   till   utgående
förmåner.  Motionärerna  anför  att sociala avgifter
som inte är förmånsanknutna är en extra skatt.

Folkpartiet

Bo  Könberg  m.fl.  (fp)  begär i motion  Sf230  ett
tillkännagivande    om    att   en    parlamentarisk
arbetsgrupp    med   företrädare    för    de    sju
riksdagspartierna  bör  tillsättas för att gå igenom
problem kring socialförsäkringarna.  Avsikten  skall
vara   att  eftersträva  en  samsyn  kring  hållbara
principer  för  en  stor socialförsäkringsreform som
omfattar       främst       sjukförsäkring       och
arbetslöshetsförsäkring.

I  motionen redovisas också  följande  som  bidrag
till diskussionen om hur socialförsäkringarna skulle
kunna utformas.
Det  skall  vara  obligatoriska  försäkringar  mot
inkomstbortfall   som   innebär   en  fördelning  av
riskkostnader. Försäkringarna skall  utformas så att
det  lönar  sig att arbeta. Det måste därför  finnas
självrisker och  en  allmän  inriktning  på  arbete,
rehabilitering  och  aktivitet. Försäkringarna skall
inte  bidra  till  skadligt   stora   marginal-  och
tröskeleffekter  för  människor som vill  inträda  i
eller  återvända  till arbetslivet  eller  öka  sina
arbetsinsatser. En försäkringsmässig koppling mellan
avgifter  och  förmåner  bidrar  till  det.  En  väl
utformad generell  välfärdspolitik  bidrar  till  en
flexibilitet      i      samhället      och     till
välståndsutvecklingen.
Det  bör  så  långt som det är möjligt finnas  ett
direkt  samband  mellan   inbetalda   avgifter   och
förmåner. En socialförsäkringsreform skall utgå från
principen  om  "raka rör" där varje förmån motsvaras
av  en  inbetald  avgift   och  där  avgifterna  och
förmånerna hänger ihop. Det  är  viktigt att taket i
socialförsäkringarna   sätts   så  att   det   stora
flertalet  inkomsttagares  inkomster   ligger  under
taket.  Förmånstaket  bör  höjas till tio basbelopp.
Vidare   bör   en   övergång  till   "lönebasbelopp"
övervägas  så  att  taket   kan   räknas   upp   med
standardstegringen i samhället.
Kostnaderna   för  fördelningspolitiska  inslag  i
sjukförsäkring   och   arbetslöshetsförsäkring   bör
finansieras   med   anslag    över    statsbudgeten.
Egenavgifter för löntagare bör prövas som  en viktig
del   av   finansieringen.   Avgifterna  skall  vara
oberoende av den enskilda människans  risk,  men det
är  tänkbart att skillnader i kollektiva risker  kan
motivera särskilda avgiftsuttag eller nedsättningar.
Kostnader    för    trafikolyckor    tas   ut   på
trafikförsäkringen  och  arbetsolycksfall   överförs
till en obligatorisk icke-statlig försäkring.
Utgifterna  i  arbetslöshets- och sjukförsäkringen
varierar med konjunkturen  och  arbetsmarknadsläget.
Det kan behövas en automatiskt verkande mekanism som
omfördelar avgiftsuttaget mellan  försäkringarna när
arbetsmarknadsläget förändras. Ändringar av avgifter
eller  förmåner  skall  bara kunna ske  när  det  är
försäkringsmässigt motiverat. Socialförsäkringar som
frikopplas  från  statens  budget   måste  samtidigt
förses med mekanismer som gör att deras  finansiella
stabilitet   upprätthålls.  Försäkringarna  bör   få
buffertfonder.
Det  tre  stora  socialförsäkringssystemen  -  för
ålderspensioner, för arbetslöshetsförsäkring och för
sjukförsäkring   (sjukpenning,   rehabilitering  och
motsvarigheten  till  förtidspension)   -  bör  vara
offentliga  och  obligatoriska,  ges  en  fristående
ställning med egna styrelser och redovisas vid sidan
av statsbudgeten.

Kristdemokraterna

I  motion  Sf335  av Sven Brus m.fl. (kd) yrkande  1
begärs        ett        tillkännagivande         om
socialförsäkringssystemets utformning.

Huvudtanken  är  att ett statligt generellt system
bäst försäkrar människor  mot vissa mer eller mindre
påverkbara inkomstbortfall men att dessa system även
bör  ge  utrymme för egna lösningar  och  personligt
ansvarstagande.  Detta  gäller  i  första  hand  vid
sjukdom, arbetslöshet, barnafödande och pension. Med
undantag     för    pensionssystemet    är    dagens
socialförsäkringssystem    dock    varken   särskilt
robusta, överskådliga eller träffsäkra  och  behöver
därför reformeras.
I ett kortare perspektiv bör socialförsäkringarna,
utöver pensionssystemet, renodlas och samordnas. Ett
bättre  samband  mellan  avgifter och förmåner måste
upprättas   genom   någon   form    av   löne-   och
avgiftsväxling då det är fråga om att  försäkra  ett
inkomstbortfall.  I  ett  längre  perspektiv  är det
önskvärt    att    hela    skatte-,   avgifts-   och
transfereringssystemet effektiviseras.  Därtill  bör
även  incitamenten för enskilda individer förbättras
vid givna  förmåner.  Därigenom  skulle  den svenska
ekonomiska  tillväxtkraften stärkas. Reformerna  kan
genomföras  utan   att   den   offentliga   sektorns
omfördelande funktion behöver ändras.

Centerpartiet

Maud  Olofsson  m.fl.  (c) begär i motion Sf331  att
regeringen tillsätter en parlamentarisk utredning om
de   ekonomiska   trygghetssystemen   (yrkande   1).
Motionärerna anför  att socialförsäkringarna inte är
anpassade    efter    dagens    anställnings-    och
sysselsättningsformer.  Många  står  utanför  dagens
socialförsäkringssystem.  De  som inte kommit in  på
arbetsmarknaden   har  inte  rätt  till   vare   sig
sjukpenning, a-kassa  eller  tjänstepension. För att
ett framtida ekonomiskt trygghetssystem  skall  vara
långsiktigt hållbart är det viktigt att det stöds av
en   bred  politisk  majoritet,  i  likhet  med  den
överenskommelse    som   ingicks   i   samband   med
reformeringen av pensionssystemet.

Centerpartiet  anser   att  trygghetssystemet  bör
bygga på följande principer (yrkande 2):
Trygghetssystemet skall  vara långsiktigt hållbart
och   klara   svängningar   i  konjunkturen   liksom
förändringar i demografin. Detta är särskilt viktigt
med hänsyn till den budgetlagstiftning  som reglerar
nivån på de statliga utgifterna genom utgiftstaket.
Trygghetssystemet  skall  syfta  till  att  hjälpa
människor som på grund av sjukdom eller arbetslöshet
förlorar    sin    arbetsinkomst    tillbaka    till
arbetslivet.  Krav  skall  ställas på att de som får
ersättning aktivt söker arbete  och egen försörjning
eller  deltar  i  rehabilitering. Dessa  krav  skall
motsvaras av ett statligt  ansvar att bidra med stöd
för att hjälpa individen tillbaka.  Det måste skapas
ekonomiska  incitament för båda parter  så  att  den
nödvändiga aktiviteten  sätts in i ett tidigt skede.
Genom    att   renodla   trygghetssystemets    olika
ersättningsnivåer  och  skapa  ett  enhetligt system
blir  det  också  mer  förutsägbart  såväl  för  den
enskilde som för staten. Riskerna måste  spridas  så
att människor kan delta på lika villkor.
Alla   människor  skall  garanteras  en  ekonomisk
grundtrygghet. Samtidigt har alla ett ansvar för att
aktivt försöka  påverka  sin situation och skapa sig
en egen försörjning.

Utskottets ställningstagande

Vad  gäller  utskottets  syn   på   principerna  för
socialförsäkringarna och de förslag som  tas  upp  i
motionerna  vill  utskottet,  i  enlighet  med  sitt
ställningstagande  i betänkande 2001/02:SfU1, anföra
följande.

Villkoren   på   arbetsmarknaden   utvecklas   och
förändras   liksom   samhället    i    övrigt,   och
trygghetssystemen  måste  därför ständigt  utvecklas
och  förnyas.  Socialförsäkringarna   skall   enligt
utskottet   vara  trygga,  rättvisa  och  effektiva,
vilket  bäst  uppnås  genom  en  generell  offentlig
försäkring.  Socialförsäkringarna   skall   dels  ge
standardtrygghet  genom  att ersätta inkomstbortfall
upp  till en viss nivå, dels  ge  ett  grundläggande
skydd  vid varaktig ohälsa för grupper som inte fått
fotfäste på arbetsmarknaden. Försäkringssystem som i
första hand  ersätter  bortfall av inkomst har stora
fördelar framför försäkringar  som  enbart bygger på
en       ren       grundtrygghetsprincip.      Genom
inkomstbortfallsprincipen  garanteras  individen  en
bestämd standardnivå när han eller hon av olika skäl
inte  kan försörja sig själv genom arbete, och denna
princip    bör   enligt   utskottets   mening   vara
utgångspunkten     för    försäkringsskyddet    även
framdeles. Förmåner  från socialförsäkringarna skall
ges  på  lika villkor för  alla  och  innehålla  ett
betydande mått av utjämning mellan grupper som löper
olika risk  att  drabbas  av  sjukdom och skada. Det
förhållandet  att  i  princip  alla   är   med   och
finansierar   försäkringsskyddet   möjliggör  enligt
utskottets   mening   omfördelningar  mellan   olika
grupper  och över livet.  Vidare  skall  det  finnas
möjligheter  att kontrollera och begränsa samhällets
kostnader för försäkringen. Arbetslinjen är central.
Angeläget  är  också   att   försäkringsskyddet   är
utformat  så  att  det  inte  motverkar jämställdhet
mellan könen.
Beträffande frågan om huruvida  socialförsäkringen
skall  bestå  av  skilda  delar eller av  en  samlad
försäkring  vill  utskottet  påpeka   att  de  olika
delarna av trygghetssystemet samspelar  med varandra
vad  gäller såväl finansiering som regelverk.  Detta
har inte  minst  förändringarna  på  arbetsmarknaden
till följd av lågkonjunkturen i början av 1990-talet
tydliggjort.             Kostnaderna             för
arbetslöshetsförsäkringen    ökade    då    kraftigt
samtidigt   som   kostnaderna  för  sjukförsäkringen
minskade. Vidare har  de besparingar som under denna
tid var nödvändiga att  göra  i  systemen  visat att
ingrepp   i   en   del  av  systemen  utan  samtidig
anpassning av regelverket  i andra delar kan medföra
överströmningseffekter.
Utskottet anser emellertid  att  det är nödvändigt
att    tydliggöra    gränserna    för    de    olika
försäkringssystemen  och  vad  som bör ersättas från
socialförsäkringen     respektive     från     andra
trygghetssystem,   t.ex.  arbetslöshetsförsäkringen.
Som ett led i renodlingen  har fr.o.m. den 1 januari
1997 kriterierna för sjukpenning  och förtidspension
skärpts  så  att sjukpenning och förtidspension  som
huvudregel endast  utges  vid arbetsoförmåga som har
sin  grund i medicinska orsaker.  Enligt  utskottets
mening    kan    mycket    vinnas    på   att   göra
socialförsäkringssystemet    tydligare    och    mer
lättöverskådligt. Det är också viktigt att samverkan
sker  mellan  dem  som administrerar olika delar  av
välfärdssystemen.
Vad gäller förmånstaket  inom socialförsäkringarna
har utskottet tidigare framhållit  att  utformningen
av  intjänandetaket inte får leda till att  alltfler
försäkrade  genom en normal löneutveckling med tiden
delvis hamnar utanför försäkringsskyddet. En höjning
av förmånstaket  borde därför ske så snart det finns
ekonomiskt utrymme,  som  inte behöver utnyttjas för
andra, mer angelägna reformer. I budgetpropositionen
för  2002  angav  regeringen att  de  senaste  årens
reallöneökningar       har        luckrat        upp
inkomstbortfallsprincipen   och   att   privata  och
avtalsmässiga försäkringslösningar har fått  en allt
större   betydelse.  Enligt  regeringen  är  det  av
yttersta vikt  att  de  senaste årens utveckling med
allt större andel av inkomsterna  över taket hindras
genom att inkomsttaket höjs. Regeringens  avsikt  är
därför  att  taket skall höjas till 10 prisbasbelopp
fr.o.m. den 1  juli  2003,  om  det statsfinansiella
läget  tillåter  det. - En proposition  är  aviserad
till januari 2003.
Beträffande sambandet mellan förmåner och avgifter
vill utskottet påpeka  att  stora  förändringar  har
skett    i   strukturen   för   socialavgifter   och
avgiftsuttag i avsikt att skapa bättre samstämmighet
mellan inkomster  och utgifter i socialförsäkringen.
Särskilt    har    genomförandet    av    det    nya
ålderspensionssystemet  medfört  stora förändringar.
Finansieringen  av de olika försäkringsgrenarna  har
blivit  mer  renodlad.   Genom   att  inkomster  och
utgifter för olika försäkringar lättare  kan  följas
ökar  trovärdigheten  för socialförsäkringssystemen.
Någon   exakt   samstämmighet    mellan   förväntade
inkomster  och  utgifter  för t.ex. sjukförsäkringen
har  inte  eftersträvats.  Smärre   och  tillfälliga
skillnader mellan inkomster och utgifter  bör  kunna
finnas   utan  att  det  föranleder  justeringar  av
avgiftsnivån.
Vad gäller frågan om huruvida socialförsäkringarna
skall göras  fristående  från  statsbudgeten  är det
endast         det        nya        inkomstgrundade
ålderspensionssystemet    som    redovisas   utanför
statsbudgeten.  För  övriga  delar  av  försäkringen
gäller numera att utgifterna skall bruttoredovisas i
statsbudgeten.  Senast gjordes denna förändring  för
arbetsskadeförsäkringen och delpensionsförsäkringen.
Det  pågående  reformarbetet   av   olika  delar  av
socialförsäkringssystemet  kan dock få  betydelse  i
denna  fråga.  Utskottet noterar  härvid  att  såväl
Sjukförsäkringsutredningen  (SOU  2000:121) som HpH-
utredningen   (SOU   2002:5)   har  föreslagit   att
sjukförsäkringen    finansieras   vid    sidan    av
statsbudgeten.
En  annan  fråga som  behöver  övervägas  noga  är
socialförsäkringarnas  förhållande  till  utgiftstak
m.m.    i    budgetprocessen.    Frågan    om    hur
ålderspensionsutgifterna bör hanteras i budgeten och
i förhållande till utgiftstaken har aktualiserats  i
och       med      att      det      inkomstgrundade
ålderspensionssystemet  gjorts  finansiellt  stabilt
genom  regler  för  automatisk  balansering.  Enligt
regeringen  (prop.  2000/01:70)  kräver  frågan  ett
helhetsperspektiv  på  den statliga budgetprocessen.
Regeringen hänvisade till  att  det  inom Regerings-
kansliet övervägs slutsatser och eventuella åtgärder
med  anledning av vad Utredningen om utvärdering  av
budgetprocessen  föreslagit  samt  att  det inom det
s.k. Vestaprojektet pågår ett arbete med att i vissa
avseenden    ändra    redovisningsprinciperna    för
statsbudgeten.  Hur  utgiftstak  och saldomål kommer
att anpassas till de nya principerna  är  ännu  inte
avgjort.  Mot  bakgrund av detta föreslog regeringen
ingen  förändring  av  nuvarande  ordning.  Här  kan
nämnas   att    Utredningen    om   utvärdering   av
budgetprocessen i betänkande SOU  2000:61 har ansett
att   såväl   ålderspensionssystemet   som    övriga
socialförsäkringar bör omfattas av utgiftstaket  och
det  av  utredningen  föreslagna  utgiftsmålet.  Vid
behandlingen    av   propositionen   om   automatisk
balansering tillade utskottet (bet. 2000/01:SfU13) i
denna fråga att det  nya  ålderspensionssystemet  är
ett s.k. avgiftsdefinierat system, som är fristående
från  statsbudgeten och i sin helhet finansieras med
en specialdestinerad  och  fast  pensionsavgift. Med
föreslagna regler för automatisk balansering  skulle
pensionssystemet därtill bli långsiktigt finansiellt
stabilt. Varken den allmänna ekonomiska utvecklingen
eller  demografiska  förändringar  skulle  därutöver
kunna   föranleda  politiska  beslut  som  begränsar
pensionsutgifternas    storlek.   Det   var   enligt
utskottets mening därför  viktigt att osäkerhet inte
i    något    sammanhang    uppkommer     om     det
inkomstrelaterade  ålderspensionssystemets autonomi.
För den händelse denna  del av pensionssystemet även
fortsättningsvis skulle ingå  under  ett  utgiftstak
var  det enligt utskottet viktigt att innebörden  av
ett   sådant    utgiftstak    i   förhållande   till
pensionssystemet tydligt klargörs.
Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att det i
många  avseenden  finns en samsyn  mellan  flera  av
riksdagens  partier   om  socialförsäkringssystemens
principiella utformning.  I  den  mån här behandlade
motioner  inte  är tillgodosedda med  vad  utskottet
ovan  anfört  avstyrker  utskottet  motionerna  N227
yrkande  11,  Sf230,   Sf335  yrkande  1  och  Sf331
yrkandena 1 och 2.

Studerande


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör   avslå   motioner   om   den
studiesociala    utredningen,     om     s.k.
postdoktorander  samt om deltidssjukskrivning
vid studier. Jämför reservationerna nr 5 (m),
6 (kd) och 7 (c)

Motioner

I motion Ub489 av  Sofia Larsen m.fl. (c) anförs att
direktiven  till  den   nu  tillsatta  studiesociala
utredningen är begränsade. I yrkande 3 begärs därför
ett  tillkännagivande  om  att  en  ny  studiesocial
utredning  bör  tillsättas  som  är  parlamentariskt
sammansatt   och  där  studenterna   ges   ordentlig
representation.

Såväl Torsten  Lindström m.fl. (kd) i motion Ub491
yrkande 1 som Annelie  Enochson  m.fl. (kd) i motion
A242   yrkande   24   anser  att  den  studiesociala
utredningen   bör   få   tilläggsdirektiv   om   att
utredningen får lägga förslag till förbättringar.
Även Britt-Marie Danestig m.fl. (v) begär i motion
Sf246 ett tillkännagivande  om  tilläggsdirektiv med
sådan inriktning.
I motion Sf362 av Kerstin-Maria  Stalin m.fl. (mp)
begärs  i yrkande 1 att utredningens  uppdrag  genom
tilläggsdirektiv  även  omfattar  föräldraförsäkring
och barnomsorg kvällar och helger,  en student-SGI i
sjukförsäkringen        samt        förslag       om
arbetslöshetsersättning  och försörjningsstöd  under
sommaren. Motionärerna framhåller  i yrkande 2 också
behovet   av   bättre  framförhållning  vad   gäller
bostäder, lärare och handledare.
I  motion Sf338  av  Susanne  Eberstein  och  Hans
Stenberg   (s)   begärs   ett   tillkännagivande  om
ekonomiska    förutsättningar    för    ensamstående
föräldrar  som  studerar  och  att den studiesociala
utredningen  ges hög prioritet så  att  det  innebär
konkreta förbättringar inom kort.
Även i motionerna  Sf373  av  Mikael Damberg m.fl.
(s)  och  Sf337  av  Christin  Nilsson  (s)  påtalas
behovet av en översyn av studenters sociala villkor.
En översyn av studiesociala förhållanden  för s.k.
postdoktorander begärs i motionerna Ub487 av Gunilla
Carlsson  i Tyresö m.fl. (m) yrkande 8 och Sf266  av
Per Bill (m).  Motionärerna  tar särskilt upp rätten
att   behålla   SGI   samt  kvalifikationskraven   i
föräldraförsäkringen.
I  motion  Sf213  av  Maria   Larsson  och  Ragnwi
Marcelind  (kd) begärs ett tillkännagivande  om  att
möjliggöra studier  vid deltidssjukskrivning. Enligt
motionärerna minskar t.ex. vid halvtidssjukskrivning
studiemedlet med 50 %. Eftersom SGI är vilande under
studietiden - och inte  aktiveras  med mindre än att
studierna  avbryts - kan inte sjukpenning  utbetalas
på den andra  halvan,  om  man  inte dessutom har en
studietids-SGI.

Utskottets ställningstagande

Regeringen  har  den  19  september  2002   utfärdat
direktiv   till   en  studiesocial  utredning  (dir.
2002:120). En särskild  utredare  skall få i uppdrag
att  göra  en  samlad  analys av den ekonomiska  och
sociala   situationen  för   studerande   på   olika
utbildningsnivåer  under  den  samlade  studietiden,
inklusive   studieuppehåll.  Utredaren  skall,   mot
bakgrund  av  de   studerandes   skiftande   sociala
situation,      kartlägga      samspelet      mellan
studiestödssystemet  och  andra  förmånssystem inkl.
bostadsbidrag,     ekonomiskt     bistånd     enligt
socialtjänstlagen   och   arbetslöshetsförsäkringen.
Grundstrukturen  i  de  befintliga   förmånssystemen
skall      ligga     fast.     Dit     hör     bl.a.
inkomstbortfallsprincipen. Utredaren skall analysera
om  gränsen  mellan   studiestöd  å  ena  sidan  och
socialförsäkring  inklusive  bostadsbidrag  och  det
ekonomiska   biståndet   å   andra   sidan   behöver
förtydligas.   Om   utredaren   finner   alternativa
möjligheter att förtydliga gränserna mellan systemen
skall sådana möjligheter  och  konsekvenserna av dem
redovisas för såväl staten som kommunerna.  När  det
gäller   arbetslöshetsförsäkringen  skall  utredaren
endast   kartlägga   hur   arbetslöshetsförsäkringen
samspelar  med studiestödssystemet. Som ett särskilt
uppdrag  skall   utredaren   föreslå   hur  det  nya
studiestödssystemet bör samverka med bostadsbidragen
på  lång  sikt. I den delen skall även förslag  till
eventuella författningsändringar lämnas. - Uppdraget
skall  enligt  direktivet  avslutas  senast  den  31
december 2003.

Vidare har en särskild utredare fått i uppdrag att
göra en  analys  av och föreslå ändringar i reglerna
om  skyddstider  för   sjukpenninggrundande  inkomst
(dir.  2001:104).  Utredaren   skall  bl.a.  föreslå
grundläggande principer för rätten  att  behålla SGI
under  tid  då förvärvsarbete inte utförs. Även  det
efterskydd  som   finns   i   form  av  en  särskild
beräkningsgrund  för föräldrapenning  skall  ingå  i
utredningen. Förslagen  skall  så  långt som möjligt
utformas   så   att  de  underlättar  ett  livslångt
lärande. Det är även  viktigt  att förslagen beaktar
relevanta jämställdhetsaspekter  och  kan  gynna ett
ökat barnafödande.
Utredaren  skall i förslagen särskilt uppmärksamma
regelsystemets effekter för personer som på grund av
nedsatt studieförmåga  vill kombinera deltidsstudier
med sjukskrivning på deltid, varvid hänsyn skall tas
till effekterna av eventuella  förslag i förhållande
till andra studerandegrupper. Utredaren  skall också
särskilt  uppmärksamma  regelsystemets effekter  för
personer som får s.k. postdoktorala stipendier.
Det står utredaren fritt  att  ta  upp och föreslå
även   andra   förändringar  som  har  samband   med
uppdraget,       t.ex.        skyddstiderna        i
socialförsäkringslagen  och  de särskilda regler som
gäller för studerande inom studiestödssystemets  ram
i  samband  med  sjukdom. - Utredaren skall redovisa
uppdraget senast den 30 april 2003 (tilläggsdirektiv
2002:118).
Enligt utskottets  mening  kommer  den  analys som
skall  göras  av  den studiesociala utredningen  att
utgöra en god grund  för  de  fortsatta överväganden
som kommer att behöva ske. Flera  av  de problem som
tas    upp   i   motionerna   finns   redovisade   i
utredningsdirektivet.   Särskilt   som   en  översyn
samtidigt   pågår   av   SGI-skyddade  tider  finner
utskottet  inte  skäl  att  föreslå   några  ändrade
direktiv till den studiesociala utredningen.  I  den
mån   motionerna   inte   helt   eller   delvis   är
tillgodosedda  med  de nämnda utredningarna avstyrks
motionerna Sf213, Sf246, Sf266, Sf337, Sf338, Sf362,
Sf373,  Ub487 yrkande  8,  Ub489  yrkande  3,  Ub491
yrkande 1 och A242 yrkande 24.

Företagare


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör   avslå   motioner  om  bl.a.
företagares sjukpenninggrundande  inkomst och
om    kalenderdagberäkning    av   tillfällig
föräldrapenning till företagare.
Jämför reservationerna nr 8 (c),  9 (m, fp, c
), 10 (m, fp, kd, c).

Motioner

I motion N227 av Bo Lundgren m.fl.  (m)  yrkande  13
påpekas  brister i det sociala trygghetssystemet för
företagare. Motionärerna anför att en egenföretagare
har    fasta     kostnader     vid    sjukdom    och
föräldraledighet.     Samtidigt    som     företaget
tillfälligt  är  stängt med  bortfall  av  inkomster
riskeras även ett  mer  långsiktigt  inkomstbortfall
genom  att  kunderna  söker sig till andra  företag.
Detta är särskilt känsligt för de företag som verkar
inom  tjänstesektorn. Motionärerna  kritiserar  även
att  den   tillfälliga   föräldrapenningen   för  en
egenföretagare   beräknas  per  kalenderdag,  vilket
innebär att egenföretagare  får  lägre ersättning än
anställda när han eller hon är hemma och tar hand om
sjuka barn.

Motsvarande yrkande framställs i  motionerna  N263
av  Eva  Flyborg  m.fl.  (fp) yrkande 12 och N306 av
Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 4.
En    ändring    av   reglerna   i    sjuk-    och
föräldraförsäkringarna      när      det      gäller
kalenderdagberäkningen   för   företagare  begärs  i
motionerna Sf331 av Maud Olofsson  m.fl. (c) yrkande
4 och A202 av Roger Karlsson (c) yrkande 1.
Sten  Tolgfors  m.fl.  (m)  begär  i motion  Sf271
yrkande 1 förslag till ändring så att  beräkning  av
SGI  ger  egenföretagare  en  inkomsttrygghet som är
likvärdig den som gäller för löntagare. Motionärerna
anser att beräkningen av SGI bör  utgå  från taxerad
inkomst   justerad  för  resultatreglerande  poster.
Därefter bör  den  framräknade  inkomsten korrigeras
för skäliga fasta kostnader för lokaler, räntor m.m.
Motionärerna påpekar att sjukförsäkringsavgiften för
egenföretagare är högre än för anställda.
I motion A240 av Marie Engström m.fl. (v) begärs i
yrkande 1 ett tillkännagivande om  en översyn av det
sociala   försäkringssystemet.  Egenföretagare   bör
enligt motionärerna ha samma trygghet som anställda.
Nettointäkten  är många gånger låg i samband med att
man    startar    ett     företag.     Så    kallade
levebrödsföretag,    som    regelmässigt   har   låg
nettointäkt, drivs i stor utsträckning  av  kvinnor.
Motionärerna   anser  vidare  att  tillämpningen  av
reglerna om att  låta  företagaren  få  en högre SGI
under uppbyggnadsskedet är godtycklig.
I motion Sf270 av Annika Qarlsson m.fl. (c, m, fp,
kd) begärs ett tillkännagivande om att även  den som
startar  ett  aktiebolag  bör  kunna få en högre SGI
under ett uppbyggnadsskede.
I motion N396 av Ingegerd Saarinen  (mp)  begärs i
yrkande   2  ett  tillkännagivande  om  att  ur  ett
rättviseperspektiv  utreda  företagarnas  ekonomiska
situation    vid   sjukdom   jämfört   med   vanliga
löntagares. Aktiebolagsägare  bör  enligt motionären
få  samma regler under uppbyggnadsskedet  som  andra
företagare.  I  samma  motion  yrkande  3 begärs ett
tillkännagivande   om   att   utreda  de  ekonomiska
konsekvenserna   av   att   ändra  karenstiden   för
företagare.   Motionären   anser   att   företagaren
maximalt skall kunna välja 14  dagars  karenstid men
med samma avgift som vid 30-dagarskarens.
I flerpartimotionen Sf303 av Yvonne Ångström m.fl.
(fp,  m, kd, c) begärs ett tillkännagivande  om  att
egenföretagare  bör  få  rätt  till  ersättning  vid
tillfällig föräldraledighet på samma villkor som för
anställda,  dvs.  att  den  skall  beräknas  utifrån
årsarbetstiden.
Ett sådant yrkande framställs även i motion  Sf271
Sten Tolgfors m.fl. (m) yrkande 2.
Dessutom anser Lars Leijonborg m.fl. (fp) i motion
A241 yrkande 16 att villkoren i föräldraförsäkringen
bör  företagare  för  jämställas  med  villkoren för
anställda.

Utskottets ställningstagande

För en person som driver näringsverksamhet i form av
ett  aktiebolag  beräknas  den  sjukpenninggrundande
inkomsten, SGI, på den lön som tas  ut  från bolaget
(SGI  på grund av inkomst av anställning).  Personen
likställs således med en anställd. Det innebär också
att när  han eller hon blir sjuk är bolaget skyldigt
att  betala  sjuklön  enligt  lagen  (1991:1047)  om
sjuklön. Socialavgifter betalas på lönesumman i form
av arbetsgivaravgifter.

När     det    gäller    personer    som    driver
näringsverksamhet  som fysisk person eller i form av
enkelt     bolag     eller    handelsbolag,     s.k.
egenföretagare,  räknas   SGI:n  i  princip  på  den
taxerade  nettoinkomsten,  dock   högst  motsvarande
skälig lön för liknande arbete som  anställd (SGI på
grund  av  inkomst  av annat förvärvsarbete).  Under
uppbyggnadsskedet kan  SGI:n  sättas  högre  än  den
skatterättsliga  nettointäkten,  dock även här högst
vad som motsvarar skälig lön för liknande arbete som
anställd.  Rätt  till  sjuklön enligt  sjuklönelagen
gäller inte sådan egenföretagare.  Vidare gäller att
socialavgifter betalas i form av egenavgifter  och i
huvudsak på den taxerade nettoinkomsten.
Det   är   således  skillnader  i  regleringen  av
socialförsäkringsskyddet  mellan  egenföretagare och
personer  som  driver  verksamhet i aktiebolagsform.
Den  som  genom  en  anställning   redan   har   ett
upparbetat    socialförsäkringsskydd    men   slutar
anställningen  för  att  starta  egen  verksamhet  i
aktiebolagsform  får inte någon SGI och därmed  inte
sjukpenning om han eller hon under uppbyggnadsskedet
inte anser sig kunna  ta  ut  lön  från företaget. I
normalfallet  får  han  eller  hon  då  inte  heller
föräldrapenning över grundnivån. För den  som driver
verksamheten   som   egenföretagare   finns  däremot
särregler  under  uppbyggnadsskedet som innebär  att
sjukpenning och föräldrapenningförmåner kan beräknas
på  ett  högre  underlag   än   den  skatterättsliga
nettointäkten.
Utredningen  för översyn av inkomstbegreppet  inom
bidrags- och socialförsäkringssystemen  (IBIS) har i
betänkandet   Förmån  efter  inkomst  (SOU  1997:85)
föreslagit att  den  som  startar  ett eget företag,
oberoende  av  i  vilken företagsform som  företaget
startas, under vissa  förutsättningar  skall ha rätt
till  sjukpenning  m.m.  även  om företagaren  under
uppbyggnadsskedet inte kan redovisa någon inkomst av
eget förvärvsarbete. Under tre år  av  verksamhetens
uppbyggnadsskede skall SGI enligt förslaget beräknas
till  lägst  den  SGI  som  skulle  ha beräknats  om
sjukfallet inträffat omedelbart innan den försäkrade
började arbeta i verksamheten.
Efter     beredning    inom    Socialdepartementet
redovisades   därefter   i   departementspromemorian
Beräkningsunderlag  för dagersättning - sjukpenning,
föräldrapenning  m.m.   (Ds  1999:19)  ett  liknande
förslag. Dessutom föreslogs att beräkningsunderlaget
för dagersättning under tre  år  inte  skulle  uppgå
till   ett   lägre   årligt   belopp  än  250  %  av
prisbasbeloppet.
De   huvudsakliga   förslagen   såväl    i   IBIS-
utredningens  betänkande  som  i  Ds  1999:19 gällde
förändrade  beräkningar  av ersättningsunderlag  för
anställda. Av budgetpropositionen  för  2001 (s. 12,
utgiftsområde  10)  framgår att regeringen  övervägt
förslagen i Ds 1999:19  och  kommit fram till att de
inte bör genomföras. Arbetet skulle i stället drivas
vidare inom ramen för Regeringskansliets  arbete med
en handlingsplan för att öka hälsan.
Med hänsyn till att det blivit allt vanligare att
övergå från anställning till att driva verksamhet  i
egen   regi   kan   det   enligt  utskottets  mening
ifrågasättas  om  det  är  rimligt  att  en  person,
särskilt när han eller hon redan  har ett upparbetat
socialförsäkringsskydd,  skall riskera  att  ställas
utan försäkringsskydd under  uppbyggnadsskedet av en
verksamhet bara av det skälet  att vederbörande valt
aktiebolagsformen   för   verksamheten.    Utskottet
noterar  att  regeringen bl.a. i budgetpropositionen
för år 2002 framhållit  att statliga insatser behövs
för att utveckla en ökad  anda  av  entreprenörskap,
öka   nyföretagandet   och  gynna  utvecklingen   av
livskraftiga  företag.  Det   är  enligt  regeringen
viktigt  att  bidra  till  positiva  attityder  till
entreprenörskap i alla dess former för att därigenom
skapa  incitament för att fler  människor  skall  se
företagande  som  ett  alternativ  till anställning.
Även  företagandet  bland kvinnor och  personer  med
invandrarbakgrund bör främjas.
Utskottet har i föregående  avsnitt  redovisat att
en särskild utredare har fått i uppdrag  att göra en
analys  av  och  föreslå  ändringar  i  reglerna  om
skyddstider  för sjukpenninggrundande inkomst  (dir.
2001:104).  Enligt  direktiven  står  det  utredaren
fritt att ta upp och föreslå även andra förändringar
som har samband  med  uppdraget.  Utredningen  skall
vara avslutad den 30 april 2003.
Enligt  utskottets  mening  har  utredaren  därmed
möjlighet  att  även  överväga  hur  den  som driver
verksamhet  i  ett  aktiebolag  skall  kunna få  ett
tryggare  socialförsäkringsskydd under verksamhetens
uppbyggnadsskede,   i   vart  fall  när  det  gäller
personer som tidigare har ett försäkringsskydd.
Med  det  anförda får motionerna  Sf270  och  N396
yrkande 2 anses tillgodosedda och bör avslås.
Den pågående utredningen av SGI-skyddade tider kan
också komma att  få  betydelse  för  egenföretagares
sjukförsäkringsskydd    i    ett   uppbyggnadsskede.
Utskottet  vill  här  också nämna  att  gränssnittet
mellan   egenföretagande    och    anställning   har
uppmärksammats  inom Regeringskansliet  och  att  en
generell kartläggning sker av effekterna.
Utskottet anser  att  detta i huvudsak tillgodoser
syftet med motion A240 yrkande  1,  varför  motionen
bör avslås.
Utskottet   motsätter   sig   däremot   en   sådan
principiell    förändring   av   socialförsäkringens
konstruktion att  SGI:n för en egenföretagare skulle
kunna  täcka  även  kostnader   i  verksamheten  och
således mer eller mindre beräknas  på  verksamhetens
bruttoinkomst.  Utskottet  anser  att riksdagen  bör
avslå  motionerna N227 yrkande 13, N263  yrkande  12
och N306  yrkande  4,  alla i nu behandlad del, samt
motion Sf271 yrkande 1.
Utskottet motsätter sig  även  att karenstiden för
egenföretagare förkortas utan att  detta följs av en
anpassning   i   uttaget  av  sjukförsäkringsavgift.
Motion N396 yrkande 3 avstyrks därmed.
Flera motioner tar  upp  frågan  om att tillfällig
föräldrapenning till egenföretagare  beräknas  efter
kalenderdag.    Tidigare    beräknades    tillfällig
föräldrapenning  per  kalenderdag för alla. Reglerna
ändrades   1987   (prop.   1986/87:69,    bet.   SfU
1986/87:12) så att tim- eller dagberäknad tillfällig
föräldrapenning   enligt   huvudregeln   gäller  för
försäkrad    med   inkomst   av   anställning.   För
egenföretagare      kalenderdagberäknas      således
fortfarande   den   tillfälliga   föräldrapenningen,
vilket i praktiken innebär att företagare  i princip
får  en  lägre  ersättning  per  dag. Som motiv till
detta   angavs   bl.a.  att  den  som  arbetar   som
egenföretagare inte  omfattas av arbetstidslagen och
därför  själv  har  möjlighet   att   förlägga  sina
arbetstider på ett lämpligt sätt. Det kunde  för den
försäkrade  vara svårt att avgöra hur han eller  hon
skulle ha arbetat  om han eller hon inte hade vårdat
sjukt barn och därför  ansågs  det  inte möjligt att
utge   ersättning   för   det   antal   timmar   som
egenföretagaren skulle ha arbetat.
IBIS-utredningen påpekade i ovannämnda  betänkande
SOU 1997:85 att tillfällig föräldrapenning till egna
företagare  enbart  utges  för  dagar  då  föräldern
annars skulle ha förvärvsarbetat varför bl.a.  någon
utjämning  över  tiden  inte kan göras. Utredningens
uppfattning var att det inte  finns  någon möjlighet
att timberäkna ersättningen till egna  företagare av
de skäl som motiverade 1987 års ändring. Utredningen
ansåg  emellertid att kalenderdagberäkningen  skulle
kunna ersättas  med  s.k. dagberäkning. Med en sådan
beräkning   skulle   ersättningen   anpassas   efter
årsinkomsten fördelad på arbetsdagar beräknade efter
en femdagarsvecka. Med  hänsyn  till  de besparingar
utredningen skulle göra inom sjukförsäkringen  ansåg
sig   utredningen  dock  inte  kunna  föreslå  några
ytterligare      förändringar      som      medförde
kostnadsökningar.
Utskottet  konstaterar, i likhet med motionärerna,
att kalenderdagberäkningen medför att egenföretagare
missgynnas vid  uttag av tillfällig föräldrapenning.
IBIS-utredningen har redovisat en teknisk lösning på
problemet men har  av kostnadsskäl inte kunnat lägga
fram något förslag.  Av  kostnadsskäl anser sig inte
heller    utskottet   kunna   föreslå    en    sådan
regeländring.
Med  det anförda  avstyrker  utskottet  motionerna
N227 yrkande 13, N263 yrkande 12 och N306 yrkande 4,
alla  i nu  behandlad  del,  samt  motionerna  Sf271
yrkande  2,  Sf303,  Sf331 yrkande 4, A202 yrkande 1
och A241 yrkande 16.

Konstnärers socialförsäkringsskydd


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en  motion om konstnärers
socialförsäkringsskydd.
Jämför reservation nr 11 (m).

Motion

I motion Kr264 av Kent Olsson  m.fl. (m) yrkandena 8
och   9   framhålls  att  det  karaktäristiska   för
konstnärsyrket  är att det tar lång tid att etablera
sig som konstnär  och att inkomsterna är ojämna över
tiden.   För   konstnärerna    behövs   därför   mer
individanpassade  socialförsäkringssystem.   För  en
konstnär  som  är  egenföretagare gäller i nuvarande
system att sjukpenningen  grundas på nettoinkomsten.
Kostnader som t.ex. ateljéhyra ersätts således inte.
Konstnären bör därför få möjlighet  att  komplettera
sjukpenningen     med     en     tilläggsförsäkring.
Tilläggsförsäkringen skall även täcka inkomstförlust
vid   föräldraförsäkring,  havandeskapspenning   och
arbetsskadeförsäkring.

Utskottets ställningstagande

En  särskild   utredare   har  fått  i  uppdrag  att
kartlägga  hur gällande trygghetssystem  inom  bl.a.
socialförsäkringsområdet    förhåller    sig    till
konstnärlig  verksamhet  (dir.  2001:90).  Utredaren
skall  pröva  om  de  nuvarande  regelverken innebär
särskilda  problem  för  konstnärliga  yrkesutövare,
särskilt egenföretagande och frilansande konstnärer,
samt i förekommande fall analysera  och redogöra för
orsaken  till  problemen. Uppdraget skall  redovisas
senast den 28 februari 2003 (dir. 2002:143).

Utskottet anser  att beredningen av de förslag som
utredningen  lägger  fram   bör  avvaktas.  Med  det
anförda avstyrker utskottet motion Kr264 yrkandena 8
och 9.

Norden och socialförsäkringssystemen


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner  om  rättigheter
inom Norden.
Jämför reservationer nr 12 (c).

Gällande ordning

Förbindelserna  på  socialförsäkringsområdet  mellan
Sverige och de övriga  nordiska länderna regleras av
EG-förordningar samt den  nordiska  konventionen  om
social  trygghet.  Den  sistnämnda  har  i  huvudsak
betydelse  för  personer  som  inte  omfattas av EG-
rätten  om social trygghet, dvs. personer  som  inte
har utnyttjat  den  fria  rörligheten,  som inte har
eller har haft arbete, eller som inte är  medborgare
i EU/EES-land men är bosatta i Norden.

Den  EG-förordning som här främst är av intresse
är förordningen (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av
systemen  för   social   trygghet   när   anställda,
egenföretagare eller deras familjemedlemmar  flyttar
inom  gemenskapen. Förordningen skall garantera  att
den som  utnyttjar  rätten till fri rörlighet mellan
medlemsländerna omfattas av lagstiftningen om social
trygghet  i  ett  av  dessa.  I  förordningen  finns
bestämmelser   om   bl.a.  likabehandling   av   EU-
medborgare, bestämmande  av tillämplig lagstiftning,
sammanläggning  av  kvalifikationstider,  export  av
förmåner och proportionell  beräkning  av pensioner.
En  grundläggande  princip  är  att  den för  vilken
förordningen gäller skall omfattas av lagstiftningen
i bara en stat, i regel arbetslandets lagstiftning.
Det ankommer på den nationella lagstiftningen  att
ange  närmare  villkor  för att tillhöra det landets
system för social trygghet och förutsättningarna för
att  få  förmåner.  I den nationella  lagstiftningen
fastställs  också villkor  för  tillgodoräknande  av
försäkringsperioder.  Den  nationella lagstiftningen
får   dock   inte  avvika  från  gemenskapsrättsliga
principer och regler.
Om en person enligt förordningen skall omfattas av
ett  visst  medlemslands   lagstiftning   om  social
trygghet  skall  också avgifter som hänför sig  till
dennes förvärvsinkomster  betalas enligt samma lands
lagstiftning.  Det  gäller  oberoende   av  var  den
anställde   eller  egenföretagaren  är  bosatt   och
oavsett var arbetsgivaren  bor  eller  företaget har
sitt säte.
För enskilda fall eller för definierade grupper är
det  möjligt för länderna att sluta överenskommelser
om undantag från de allmänna reglerna i EG-rätten om
vilket  lands  lagstiftning  om  social trygghet som
skall tillämpas i olika situationer.
Enligt 1996 års dubbelbeskattningsavtal  mellan de
nordiska  länderna  skall  personer  i  Danmark  och
Sverige, som bor i ett av länderna och arbetar i det
andra, beskattas i arbetslandet för inkomsten där. I
förhållandet  mellan  Sverige  och  övriga  nordiska
länder   gäller   däremot  att  beskattning  sker  i
bosättningslandet.

Motioner

I  motion  Sf240 av Johan  Linander  (c)  anges  att
riksdagen bör  begära  en redovisning av regeringens
arbete för att tillgodose medborgarnas rättigheter i
Norden  vid  arbetslöshet,   vid   utbildning,   vid
beskattning och i samband med sociala rättigheter så
att  inte  enskilda människors rättigheter inskränks
på grund av flyttning över nationsgränser i Norden.

I  en motion  om  Öresundsregionen,  T377  av  Ulf
Nilsson   m.fl.   (fp),   begärs  i  yrkande  2  ett
tillkännagivande om att ett  "skatta  var  du vill"-
system snarast bör utredas. Enligt motionärerna  har
idén  till  ett  sådant  system väckts av den danska
regeringen    och    skulle    innebära    att    en
Öresundspendlare själv får välja  i  vilket land han
eller  hon  betalar  skatt men då också ingå  i  det
landets socialförsäkringssystem.
Anita Johansson m.fl. (s) anför i motion Sf366 att
det finns åtskilliga hinder  för rörlighet i Norden,
t.ex.    vissa    regler   i   föräldraförsäkringen.
Motionärerna anser  att  regeringen  bör låta utreda
förutsättningarna  att  undanröja  dessa   hinder  i
föräldraförsäkringen.

Utskottets ställningstagande

Nordiska  ministerrådet  gav i mars 2001 en särskild
utredare  i  uppdrag att utreda  de  rättigheter  en
medborgare i ett  nordiskt  land har vid bosättning,
arbete, studier, besök eller  liknande  i  ett annat
nordiskt land. En slutrapport har avlämnats  i april
2002, Nordbornas rättigheter (ANP 2002:719). I rap-
porten  anges  att det av många skäl krävs en bättre
samordning  av  lagar  och  regelverk.  Det  växande
gränsregionala samarbetet,  som just nu är synligast
kring  Öresund  och  i Tornedalen,  gör  behovet  av
samordning akut. Behovet  förstärks  dessutom av att
alltfler kommer att arbeta och bo i mer  än ett land
som  en  följd  av  globaliseringen,  den europeiska
integrationen  och  det  växande  samarbetet  mellan
företag i Norden. I rapporten anges  bl.a.  att  nya
gemensamma   nordiska   regler  som  berör  EU/EES:s
kompetensområde    även   bör    gälla    EU-länders
medborgare.   Bilaterala   överenskommelser   mellan
nordiska länder  som  reglerar  nordbors rättigheter
bör   undvikas.   Skillnader   mellan   länderna   i
beskattningen,  i  de  sociala välfärdsstrukturerna,
särskilt när det gäller pensioner och familjepolitik
och inom utbildningen, anges  ha  skapat  de  flesta
problemen.

Sverige    är    ordförande   för   det   nordiska
regeringssamarbetet  under  2003.  Regeringen  avser
därvid   att   prioritera   bl.a.  arbetet  med  att
underlätta rörligheten över gränserna  för  nordiska
medborgare.  Sverige  vill under sitt ordförandeskap
verka för att olika gränshinder och onödig byråkrati
avskaffas.  En viktig uppgift  blir  att  följa  upp
ministerrådsförslaget  om  nordbors  rättigheter och
driva  arbetet  vidare.  När  det  gäller  den  fria
rörligheten är problemet på socialförsäkringsområdet
ofta  tillämpningen  av  gällande  regler. Särskilda
möten skall sammankallas för att försöka  åstadkomma
en  mer  systematisk hantering av vissa gränshinder.
Exempel  på   gränshinder   som   berörts   i  olika
sammanhang    och   som   kan   tas   upp   här   är
socialförsäkringsfrågor,     tillgodoräknande     av
studier,  ID-handlingars  giltighet  i  de  nordiska
länderna, förarcertifikat, finansiella transaktioner
samt  regler  för  anskaffning  av  fritidshus  i de
nordiska länderna.

Genom   den   fasta   Öresundsförbindelsen  har  det
gränsöverskridande  samarbetet  mellan  Sverige  och
Danmark    fördjupats.   Länderna    bedriver    ett
systematiskt arbete för att gemensamt söka lösningar
på de problem  som  enskilda och företag stöter på i
regionen.  Även  mellan   bl.a.   Norge/Sverige  och
Finland/Sverige   har   liknande  integrationsarbete
kommit till stånd.

I en rapport, "Öresund - en region blir till", som
i maj 1999 gemensamt getts  ut  av  de  svenska  och
danska  regeringarna,  anförs om det sociala området
bl.a. följande.
Reglerna  är desamma för  alla  gränsöverskridande
aktiviteter  i   hela  EU,  och  några  bestämmelser
särskilt anpassade  för förhållandena mellan Danmark
och  Sverige  finns  inte.   Reglerna  i  förordning
1408/71  får  enligt  rapporten  i  vissa  avseenden
särskilt komplicerade effekter i de  fall Danmark är
inblandat, eftersom Danmark skiljer sig  från övriga
medlemsstater  vad  gäller  den  sociala trygghetens
finansiering såtillvida att socialavgifter  knappast
existerar.  Företagen i det svenska systemet betalar
däremot sociala  avgifter till staten som då uppgick
till 33 % av den anställdes lön.
I  rapporten  anges   att   när   det  gäller  EG-
förordningarnas            tillämpning           kan
tillämpningsföreskrifter  i  vissa   speciella  fall
saknas  eller  skilja  sig  åt  i  de båda länderna.
Dessutom kan man identifiera problem  för medborgare
som arbetar under mer flexibla förutsättningar  i de
båda  länderna, t.ex. personer som ofta byter arbete
mellan  länderna eller personer med samtidigt arbete
i båda länderna.  De danska och svenska regeringarna
skall bl.a. verka för  att tillämpningen av gällande
regler så långt möjligt sker på ett sätt som främjar
integrationen och kommer  att  ta initiativ till att
utarbeta  en  gemensam  tolkning av  EG-reglerna  om
social trygghet.
Även  skattepolitik  behandlas  i  rapporten.  Det
anges att systemen för personbeskattning  i  de båda
länderna   kännetecknas   av   relativt  sett  lägre
skatteuttag men väsentligt högre  sociala avgifter i
Sverige och det omvända förhållandet  i Danmark. Den
samlade  belastningen  av personskatter och  sociala
avgifter  i  Danmark  och Sverige  är  dock  i  allt
väsentligt  ungefär  densamma.   Huvudprincipen   om
beskattning  i arbetslandet är enligt vad som anförs
i rapporten fast  förankrad  i  den  internationella
skatterätten,  och den står också i överensstämmelse
med de principer  som gäller i EG:s regler om social
trygghet. Regeringarna  i Danmark och Sverige kommer
att  aktivt följa integrationsutvecklingen  för  att
bedöma  vilka  skillnader  i  skattesystemen som kan
verka     hämmande     eller    snedvridande     för
gränsöverskridande  arbetskraft   eller  yrkesmässig
verksamhet.
Utskottet  har  tidigare  behandlat   motioner  om
problem för gränsgångare i Öresundsregionen  (senast
i  bet. 2001/02:SfU1) och därvid framhållit att  det
är  av   största   vikt,   inte   minst  vad  gäller
socialförsäkringssystemen,    att    dessa    frågor
uppmärksammas och får en lösning. Utskottet noterade
senast  en  pågående  lösning  för  vissa  fall   av
distansarbete.  Utskottet  förutsatte  att  liknande
frågor även fortsättningsvis uppmärksammas och löses
mellan  de  båda länderna. De generella reglerna  om
samordning av  socialförsäkringssystem är emellertid
en fråga för samarbetet  på  EU-nivå. Ett arbete med
modernisering av förordningen  pågår  för närvarande
inom    EU.    Utskottet   konstaterade   även   att
beskattningsrätten   och   bl.a.   frågan   om   ett
utjämningssystem för att kompensera skattebortfallet
skulle utredas.
Utskottet   underströk   vikten   av  att  möjliga
förändringar   för  att  förbättra  utvecklingen   i
Öresundsregionen  genomförs  så  snart  som möjligt.
Utskottet  förutsatte att erfarenheter av  samarbete
inom andra gränsområden  inom  EU  därvid  tas  till
vara.
Med hänsyn till att regeringen under
sitt ordförandeskap i Nordiska
ministerrådet nästa år avser att
prioritera undanröjandet av
gränshinder inom Norden, och till
det pågående samarbetet i
Öresundsregionen anser utskottet att
något uttalande från riksdagens sida
med anledning av motionerna Sf240,
Sf366 och T377 yrkande 2 inte är
påkallat. Motionerna avstyrks.

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp

Utgiftsområdet  omfattar  politikområdet  Ersättning
vid    arbetsoförmåga.    Politikområdet    omfattar
sjukpenning,    rehabilitering,   närståendepenning,
aktivitets- och sjukersättning  (förtidspension  och
sjukbidrag  t.o.m.  2002),  ersättning vid handikapp
och   arbets-   och  kroppsskador,   kostnader   för
sysselsättning av vissa personer med aktivitets- och
sjukersättning       samt        socialförsäkringens
administration, dvs. Riksförsäkringsverket (RFV) och
de allmänna försäkringskassorna.

Finansutskottet   har  för  budgetåret   2003,   i
enlighet  med regeringens  förslag,  föreslagit  att
ramen   för   utgiftsområde   10   fastställs   till
119 398 964 000 kr (bet. 2002/03:FiU1).

Mål för ökad hälsa i arbetslivet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör godkänna  regeringens  förslag
till  följande   mål   för   ökad   hälsa   i
arbetslivet:  Frånvaron  från  arbetslivet på
grund  av  sjukskrivning  skall i förhållande
till 2002 halveras fram till 2008. Parallellt
skall    antalet    nya    aktivitets-    och
sjukersättningar minska och  hänsyn  tas till
den demografiska utvecklingen under perioden.
Därmed  bör  riksdagen  avslå motionsyrkanden
bl.a.   om   komplettering   av   regeringens
förslag.
Jämför reservationerna 13 (m),  14  (fp,)  15
(kd) och 16 (c).

Budgetpropositionen

Enligt  vad  som  anges  i  propositionen fortsätter
antalet  långtidssjukskrivna att  öka.  Att  antalet
sjukskrivna  ökat  och  synes  fortsätta att öka har
flera förklaringar, och orsakssambanden är komplexa.
Sjukfall som varat minst ett år  har  ökat mest. För
sjukfall  kortare  än  ett  år har däremot  ökningen
ungefär   halverats.   Liknande   utvecklingsmönster
gäller både för kvinnor och män.

Kvinnorna  utgör  63  %  av  de  sjukskrivna,  och
skillnaderna     mellan     mäns     och    kvinnors
sjukskrivningar har ökat. Sedan 1994 har  kvinnornas
andel   av   sjukfrånvaron   ökat   med  ungefär  en
procentenhet  varje  år.  En  förklaring   till  att
kvinnors   andel   av   sjukfrånvaron  ökar  är  att
sysselsättningen ökat för kvinnorna.
Bland annat för att understryka  vikten av att den
negativa   utvecklingen  inom  ohälsoområdet   vänds
föreslår regeringen att riksdagen skall godkänna ett
mål  för ökad  hälsa  i  arbetslivet,  nämligen  att
frånvaron    från    arbetslivet    på    grund   av
sjukskrivning,   i   förhållande  till  2002,  skall
halveras fram till 2008  samtidigt  som  antalet nya
aktivitets-   och   sjukersättningar  skall  minska,
varvid  hänsyn  skall  tas   till  den  demografiska
utvecklingen under perioden.
Enligt regeringen måste arbetet  med  att  halvera
sjukskrivningarna   särskilt  fokusera  på  kvinnors
arbetsplatser, arbetsmiljöer  och arbetsvillkor. Det
är vidare viktigt att målet följs  upp  årligen  och
att    särskild    uppmärksamhet   då   riktas   mot
utvecklingen av kvinnors ohälsa.

Motioner

Bo Lundgren m.fl. (m) begär i motion Sf291 yrkande 1
ett tillkännagivande om målsättningen för att minska
sjukfrånvaron. Motionärerna tror inte på regeringens
mål om en halvering  av  sjukfrånvaron till 2008. De
anser  att  det krävs kraftfullare  åtgärder,  bl.a.
förbättringar  av  vård  och  rehabilitering samt en
minskad benägenhet att sjukskriva sig.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär  i  motion  Sf290
yrkande  1  ett  tillkännagivande  om  vikten av att
förebyggande  insatser  med  en  bred  ansats   sker
tillsammans  med snabbare vård för dem som ändå blir
sjuka.   Motionärerna    anser    att   det   behövs
förändringar  på  en  rad  områden såsom  ekonomiska
förbättringar för barnfamiljer, en arbetstidsreform,
en mer aktiv roll för företagshälsovården och större
utrymme för nya organisationsformer.
Sven Brus m.fl. (kd) begär  i motion Sf335 yrkande
5  ett  tillkännagivande  om  ett bredare  fokus  på
ohälsans   orsaker.  Motionärerna   framhåller   att
arbetsplatsen inte är den enda orsaken. Utformningen
av familje-, social-, folk-
hälso-, skatte-  och jämställdhetspolitiken har stor
betydelse.  I samma  motion  yrkande  6  begärs  ett
tillkännagivande om prevention. Motionärerna påpekar
att   det  är  alltför   snävt   att   fokusera   på
arbetsplatsen  och  att  strukturer för förebyggande
insatser måste komma till stånd.
Gudrun Schyman m.fl. (v)  begär i motion Sf313 ett
tillkännagivande om det nationella  målet  för  ökad
hälsa  i  arbetslivet. Enligt motionärerna bör målet
vara att antalet  ersättningsdagar för frånvaro från
arbetslivet på grund av sjukskrivning skall halveras
till 2008 i förhållande  till  2002.  Minst  50 % av
denna    halvering   skall   utgöras   av   minskade
ersättningsdagar  bland  kvinnor.  Parallellt  skall
antalet  nya  aktivitets-  och sjukersättningar inte
öka.   Hänsyn   skall  tas  till  den   demografiska
utvecklingen under perioden.
Maud  Olofsson m.fl.  (c)  begär  i  motion  Sf331
yrkande 5  ett  tillkännagivande  om  att  målet att
halvera sjukskrivningarna till 2008 bör kompletteras
med  delmål  om minskning med 20 % respektive  40  %
till  2004  och  2006.  Motionärerna  menar  att  en
minskning    med     20    %    skulle    återställa
sjukskrivningarna  till   2000  års  nivå  medan  en
minskning med 40 % motsvarar sjukskrivningarna 1998.

Utskottets ställningstagande

Sjukfrånvaron  och  kostnaderna   härför   har  ökat
dramatiskt under senare år. Det är särskilt de långa
sjukfallen (365 dagar eller mer) som har ökat.

Av RFV:s budgetunderlag för 2003-2005 framgår  att
antalet långa sjukfall ökade med ca 27 % mellan 1999
och  2000  och med 24 % mellan 2000 och 2001. Av dem
som var sjukskrivna  i  slutet  av  juli  2002  hade
enligt  RFV:s  statistik den 21 oktober 2002 117 500
varit sjukskrivna i mer än ett år. Det var ca 15 200
fler än i juli 2001,  vilket  är en ökning med 15 %.
Av statistiken den 22 november  2002  framgår att av
dem  som  var  sjukskrivna i slutet av augusti  2002
hade 120 000 varit  sjukskrivna i mer än ett år. Det
var ca 14 000 fler än  i augusti 2001. Det senare är
en ökning med 13 %.
Trots att ökningstakten  vad  gäller antalet långa
sjukfall  har  avtagit  är  antalet sådana  sjukfall
alltjämt alldeles för högt och  fortsätter  dessutom
att  öka.  Därtill  kommer  att försäkringskassornas
arbete med de långa sjukfallen  sannolikt kommer att
innebära    en    fortsatt    ökning    av   antalet
förtidspensioner/sjukbidrag     (aktivitets-     och
sjukersättningar fr.o.m. 2003) de kommande åren.
Enligt vad som anges i budgetpropositionen  (volym
1)  är  det  flera  faktorer som samspelar, t.ex. en
åldrande arbetskraft,  hårdare  krav  i arbetslivet,
ändrade attityder och brister i försäkringskassornas
och arbetsgivarnas rehabiliteringsansvar. Även andra
faktorer  kan  enligt  utskottet ha betydelse  såsom
ersättningssystemens    utformning,    den    ökande
förvärvsfrekvensen bland  kvinnor kombinerat med att
männen inte tar sin del av ansvaret för barn och hem
samt läkarnas roll i sjukskrivningsprocessen.
För att komma till rätta  med  problemet  med  den
alltjämt  ökande  sjukfrånvaron  anser  utskottet  i
likhet  med  regeringen att det krävs insatser under
flera år på många  olika  områden,  där åtgärder för
bättre   arbetsmiljö,   inklusive   inflytande    på
arbetsplatsen    för    de    anställda,   tydligare
arbetsgivaransvar   och   en   förnyelse    av   den
arbetslivsinriktade   rehabiliteringen   är  viktiga
komponenter. Andra komponenter kan vara att  få till
stånd  en ändring av läkarnas sjukskrivningsmönster,
satsningar  på  en  utbyggnad av företagshälsovården
och förebyggande arbete  i  form  av folkhälsoarbete
och friskvård. Därtill måste det finnas  möjligheter
att  kombinera  arbete  med  familj och fritid  samt
jämställdheten  både  på  och utanför  arbetsplatsen
stärkas.  Enligt  utskottet  kräver   sjukfrånvarons
komplexitet  således  både  ett brett perspektiv  på
frågan och krafttag från alla  berörda  parter såsom
arbetsgivare,          sjukskrivande         läkare,
försäkringskassan  och andra  aktörer  verksamma  på
området.
Det av regeringen presenterade 11-punktsprogrammet
för bättre hälsa i arbetslivet  innefattar flertalet
ovannämnda  komponenter.  Enligt vad  som  anförs  i
budgetpropositionen har arbetet  bl.a.  resulterat i
att regeringen nu preciserat ett mål för  ökad hälsa
i   arbetslivet,   nämligen   att   frånvaron   från
arbetslivet på grund av sjukskrivning skall halveras
till  2008  och  att  antalet  nya  aktivitets-  och
sjukersättningar samtidigt skall minska.
Regeringens   och   samarbetspartiernas   (v,  mp)
fortsatta  strategi  för  ökad  hälsa  i arbetslivet
innefattar  också  en  satsning  på  ca 750 miljoner
kronor per år under 2003 och 2004. Insatserna består
bl.a.  av  ekonomiska  drivkrafter för arbetsgivare,
ökade                  resurser                  för
socialförsäkringsadministrationen,  rätt  till  egen
kontaktperson    för    långtidssjukskrivna,    fler
försäkringsläkare hos försäkringskassorna, förstärkt
utbildning    för   läkare   i   försäkringsmedicin,
obligatorisk rehabiliteringsutredning,  i vissa fall
inhämtande  av  läkarintyg  från annan läkare  efter
åtta   veckors  sjukskrivning  och   beviljande   av
sjukersättning,  som  ersätter  förtidspension,  för
högst    tre    år   i   taget.   Som   framgår   av
budgetpropositionen   (volym   1)   antas  förslagen
medföra  att  antalet  sjukdagar minskar  med  10  %
mellan 2002 och 2003, vilket  minskar utgifterna med
ca   fem   miljarder  kronor.  2004  antas   antalet
sjukdagar minska med ytterligare ca 5 %.
Utskottet  välkomnar  regeringens strategi för det
fortsatta  arbetet som innebär  en  vidareutveckling
och konkretisering  av  11-punktsprogrammet.  I  det
fortsatta   arbetet   har   regeringen   till   sitt
förfogande  ett  omfattande underlag i form av olika
utredningar, t.ex.  HpH-utredningens  slutbetänkande
Handlingsplan  för  ökad  hälsa  i arbetslivet  (SOU
2002:5).     Därtill     kommer    att    RFV    och
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS)  fått  i  uppdrag  att
under   2002-2004   förnya  den  arbetslivsinriktade
rehabiliteringen.  I  uppdraget   ingår   bl.a.  att
utveckla   metoder   för   en  tidig  och  fördjupad
bedömning av den enskildes behov  av rehabilitering.
Även  sjukskrivningsprocessen  är  föremål   för  en
översyn.  Det  uppdraget skall slutredovisas den  15
februari 2003.
Enligt utskottets  mening är såväl inriktningen på
regeringens arbete som dess omfattning och bredd väl
avpassad för den kraftfulla  satsning  som nu behövs
för  att  komma  till  rätta  med problemet med  den
ökande sjukfrånvaron. Det finns därför all anledning
att anta att arbetet på sikt kommer  att  ge  önskat
resultat i form av färre antal sjukskrivna och färre
nybeviljade aktivitets- och sjukersättningar. För en
sådan  omfattande  satsning är det vidare nödvändigt
att det finns ett klart  uttalat mål mot vilket alla
berörda parter kan arbeta  samtidigt  som  vikten av
att    prioritera   det   nödvändiga   ohälsoarbetet
poängteras.    Utskottet    hyser    således    goda
förhoppningar  om  att  det av regeringen föreslagna
målet kommer att uppnås.
Vad gäller frågan om att komplettera målet med att
minst  50 % av halveringen  av  sjukfrånvaron  skall
utgöras  av  minskade ersättningsdagar bland kvinnor
konstaterar utskottet att kvinnor utgör en betydligt
större  andel  av  de  långtidssjukskrivna  och  den
större andelen av  personer med förtidspension eller
sjukbidrag.  Mot  bakgrund   härav  torde  det  vara
närmast självklart att ohälsoarbetet  till  stor del
kommer    att    vara   inriktat   på   att   minska
sjukskrivningar  bland   kvinnor.   Regeringen   har
dessutom  framhållit  att  arbetet  med  att halvera
sjukskrivningarna   särskilt   måste   fokusera   på
kvinnors arbetsmiljöer och arbetsvillkor,  att målet
årligen  skall följas och att särskild uppmärksamhet
då skall riktas mot utvecklingen av kvinnors ohälsa.
Utskottet  vill i sammanhanget erinra om att det för
närvarande pågår särskilda försök att minska ohälsan
inom den offentliga  sektorn,  dvs.  inom den del av
arbetsmarknaden  där  en  stor  del av de  anställda
utgörs av kvinnor. Något skäl att i målformuleringen
specifikt ange ett mål för minskningen  av  kvinnors
sjukskrivning kan utskottet därför inte se. Med  det
anförda  anser  utskottet att riksdagen bör godkänna
regeringens  förslag  till  mål  för  ökad  hälsa  i
arbetslivet. Därmed  avstyrker  utskottet motionerna
Sf291 yrkande 1, Sf290 yrkande 1,  Sf335 yrkandena 5
och 6 samt Sf331 yrkande 5. Motion Sf313  får  anses
delvis tillgodosedd med vad utskottet anfört.

19:1 Sjukpenning och rehabilitering
m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning  till anslaget 19:1 som bl.a.
innebär  att  högst   5  %  av  de  beräknade
utgifterna för sjukpenning  skall få användas
för  samverkan  inom  rehabiliteringsområdet.
Vidare   bör   riksdagen   anta   regeringens
lagförslag i proposition 2002/03:2  om att ge
försäkringskassan  utökade  möjligheter   att
bidra   med   medel   till   samverkan   inom
rehabiliteringsområdet  och om en förlängning
av försökslagstiftningen  om  Socsam.  Därmed
bör  riksdagen  avslå motionsyrkanden om dels
annan  medelsanvisning  till  anslaget,  dels
avslag på  förslaget  om  utökade möjligheter
för  försäkringskassan  att bidra  med  medel
till samverkan inom rehabiliteringsområdet.
Riksdagen bör även avslå  motionsyrkanden
bl.a.  om en ny rehabiliteringsförsäkring, om
kvinnors  rehabilitering,  om  samverkan  och
finansiell samordning, om ansvarsfördelningen
mellan  myndigheterna  vid rehabilitering och
om retroaktiv sjukpenning.
Jämför reservationerna nr  17  (fp), 18 (kd),
19 (c), 20 (kd, m, fp, c), 21 (m),  22  (fp),
23(c) 24 (mp) och 25 (fp).

Gällande bestämmelser

Från  anslaget  bekostas  utgifter  för sjukpenning,
rehabilitering   och   närståendepenning   inklusive
statlig ålderspensionsavgift.

Som  redovisas  nedan  i  avsnittet  Arbetsgivares
kostnadsansvar m.m. har en arbetstagare enligt lagen
(1991:1047)  om  sjuklön  (SjLL)   rätt   att  under
sjuklöneperioden få sjuklön motsvarande en  viss del
av lönen och andra anställningsförmåner. Vad  gäller
reglerna  om sjuklön i övrigt hänvisas till följande
avsnitt.
Efter sjuklöneperioden  utges  sjukpenning  enligt
lagen   (1962:381)   om   allmän  försäkring  (AFL).
Sjukpenningen utgör 80 % av den sjukpenninggrundande
inkomsten (SGI). För den som  inte omfattas av SjLL,
t.ex.   egenföretagare  och  uppdragstagare,   utges
sjukpenning  enligt  AFL  från sjukperiodens början.
Sjukpenning utges dock inte  för  den första dagen i
sjukperioden  (karensdag).  För  tid därefter  utges
sjukpenning med 80 % av SGI. Antalet  karensdagar är
begränsat     till     högst     tio     under    en
tolvmånadersperiod.
SGI   är  den  årliga  inkomst  i  pengar  som  en
försäkrad  kan  antas  komma att tills vidare få för
eget  arbete,  antingen som  arbetstagare  i  allmän
eller enskild tjänst  (inkomst av anställning) eller
på annan grund (inkomst  av  annat  förvärvsarbete).
För  rätt till sjukpenning krävs att den  försäkrade
har en  SGI som uppgår till 24 % av prisbasbeloppet.
Vid beräkning  av  SGI  bortses  från  inkomster som
överstiger 7,5 prisbasbelopp.
Rehabiliteringsersättning   utges   under    vissa
förutsättningar när en försäkrad, vars arbetsförmåga
till  följd  av  sjukdom  är  nedsatt  med  minst en
fjärdedel,    deltar    i    en   arbetslivsinriktad
rehabilitering. Rehabiliteringsersättning  består av
rehabiliteringspenning,  som utges med 80 % av  SGI,
och  ett  särskilt  bidrag. För  samverkan,  köp  av
arbetslivsinriktade   rehabiliteringstjänster    och
arbetstekniska    hjälpmedel    m.m.    liksom   för
rehabiliterings- och behandlingsinsatser inom hälso-
och sjukvården (s.k. Dagmarmedel) avsätts  särskilda
medel.
Närståendepenning  utges  enligt lagen (1988:1465)
om ersättning och ledighet för  närståendevård  till
den som avstår från förvärvsarbete för att vårda  en
närstående  svårt  sjuk person. Ersättning kan utges
även om vården sker  på sjukvårdsinrättning. Antalet
ersättningsdagar  är begränsat  till  60  dagar  för
varje person som vårdas. Närståendepenning utges med
80  %  av SGI och kan  utges  som  hel,  halv  eller
fjärdedels förmån.
Med   stöd    av   lagen   (1992:863)   om   lokal
försöksverksamhet  med  finansiell samordning mellan
socialförsäkring  och hälso-  och  sjukvård  bedrevs
under åren 1993-1997 försöksverksamhet på lokal nivå
inom  fem  försöksområden   (Finsam).   Syftet   med
försöksverksamheten  var  att skapa drivkrafter inom
systemen för socialförsäkring  respektive hälso- och
sjukvård för ett bättre utnyttjande av de gemensamma
resurserna.
Enligt lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet
med  finansiell samordning mellan  socialförsäkring,
hälso-   och   sjukvård  och  socialtjänst  får,  om
regeringen  medger  det,  en  försäkringskassa,  ett
landsting och  en  kommun  som har kommit överens om
det  bedriva  sådan försöksverksamhet  i  syfte  att
pröva möjligheterna  till  en effektivare användning
av       tillgängliga       resurser       (Socsam).
Försöksverksamheten, som är begränsad till högst tio
försöksområden,  startade den 1 juli 1994 och  skall
avslutas senast vid utgången av 2002.
Sedan  den 1 januari  1998  får  försäkringskassan
träffa överenskommelse  med  kommun,  landsting  och
länsarbetsnämnd om att samverka i syfte att uppnå en
effektivare   användning  av  tillgängliga  resurser
(Frisam).
Från och med den 1 januari 2003 kommer aktivitets-
eller sjukersättning  att  utges vid långvarig eller
varaktig   medicinskt   grundad    nedsättning    av
arbetsförmågan.   Dessa   förmåner,   som   ersätter
nuvarande förtidspension och sjukbidrag, kommer  att
utgöra  en  del  av  sjukförsäkringen  och utges som
inkomstrelaterad   förmån  eller  garantiersättning.
Frågor om sjuk- och  aktivitetsersättning  behandlas
nedan    i    avsnittet    19:2    Aktivitets-   och
sjukersättningar.

Budgetpropositionen

I  budgetpropositionen  föreslås  att riksdagen  för
budgetåret 2003 till anslaget 19:1  Sjukpenning  och
rehabilitering  m.m.  anvisar  ett  ramanslag  på 46
943,4 miljoner kronor.

Som  tidigare redovisats har regeringen föreslagit
att riksdagen  skall godkänna ett mål för ökad hälsa
i arbetslivet bl.a.  för  att  understryka vikten av
att  den  negativa  utvecklingen inom  ohälsoområdet
vänds.  Utskottet har  ovan  tillstyrkt  regeringens
förslag.
Den fortsatta  ökningen av antalet sjukskrivna och
inte minst långtidssjukskrivna  är enligt regeringen
ett  allvarligt  hot  mot  välfärden   i  samhället.
Regeringen   har  därför  under  det  senaste   året
intensifierat  arbetet  med  att  bryta den negativa
utvecklingen,  bl.a.  inom ramen för  det  s.k.  11-
punktsprogrammet  för  ökad   hälsa  i  arbetslivet.
Programmet, som presenterades i  budgetpropositionen
för  2002, omfattar åtgärder för bättre  arbetsmiljö
och tydligare  arbetsgivaransvar, åtgärder för snabb
återgång till arbete efter ohälsa, åtagande för ökad
tillgänglighet i hälso- och sjukvården samt insatser
inom statistik, forskning m.m.
Regeringen     och      samarbetspartierna     (v,
mp)fortsätter nu arbetet med  att förbättra hälsan i
arbetslivet  genom en kraftfull  satsning  på  flera
områden. För åren  2003  och 2004 skjuter regeringen
och samarbetspartierna till  medel  (ca 750 miljoner
kronor  vartdera  året)  för  att  bl.a. stärka  det
förebyggande arbetet. Stora satsningar görs också på
ett ökat stöd till dem som redan drabbats.  Det sker
bl.a.  genom  ett  förändrat  rehabiliteringsarbete,
t.ex.   genom   att   införa  en  rätt   till   egen
kontaktperson för långtidssjukskrivna  och  att göra
rehabiliteringsutredningen obligatorisk, samt  genom
att  tillföra mer resurser till försäkringskassorna,
bl.a.     för     köp     av     arbetslivsinriktade
rehabiliteringsutredningar.  Sjukförsäkringssystemet
skall  vidare  underlätta  en  snabb  återgång  till
arbete.  Därför  måste också sjukskrivningsprocessen
förändras i flera  delar,  bl.a.  genom att partiell
sjukskrivning   skall   vara   utgångspunkten    vid
sjukskrivning    liksom   en   fördjupad   medicinsk
bedömning   i  vissa   fall   efter   åtta   veckors
sjukskrivning.   Arbetslinjen  är  en  annan  viktig
utgångspunkt, och  förändringar  som underlättar att
den enskildes arbetsförmåga tas till  vara  så långt
som möjligt måste genomföras. Inriktningen är  också
att    införa    ekonomiska   incitament   för   att
arbetsgivare i ökad utsträckning skall ta ett större
ansvar   för  förebyggande   arbetsmiljöarbete   och
rehabilitering.
För att  skapa  förutsättningar för en effektivare
rehabilitering i samverkan  krävs  enligt regeringen
att   det  tillförs  ytterligare  medel  för   detta
ändamål. Regeringen föreslår därför att högst 5 % av
de beräknade  utgifterna  för  sjukpenning  skall få
användas  för  samverkan inom rehabiliteringsområdet
(Frisam). Regeringen avser att återkomma med förslag
om ändring av reglerna  för  sådan  samverkan  i  en
särskild  proposition.  I  proposition 2002/03:2 har
regeringen   därefter   återkommit    med   förslag.
Propositionen redovisas nedan.
Enligt  regeringens  uppfattning  är  det   vidare
motiverat    att    närmare   överväga   att   vidga
möjligheterna att uppbära rehabiliteringspenning vid
arbetsträning och studier.
Frågan     om    att    införa     en     särskild
rehabiliteringsförsäkring har under senare tid förts
fram från olika  håll.  Regeringen  avser därför att
förutsättningslöst studera möjligheterna  att införa
en sådan försäkring.
Enligt  vad som anges i budgetpropositionen  skall
den solidariskt finansierade försäkringen grundas på
inkomstbortfallsprincipen, och den som är berättigad
till  försäkringsersättning   skall  ges  en  skälig
levnadsstandard. För att nå denna  målsättning avser
regeringen  att  föreslå  riksdagen  en  höjning  av
inkomsttaket  i sjuk- och föräldraförsäkringen  från
7,5 till 10 prisbasbelopp  fr.o.m.  den 1 juli 2003,
om det statsfinansiella läget medger det.

Proposition 2002/03:2

Sedan      1998      bedrivs      samverkan     inom
rehabiliteringsområdet i enlighet med riktlinjerna i
proposition           1996/97:63          Samverkan,
socialförsäkringens      ersättningsnivåer       och
administration,   m.m.   I   proposition  1996/97:63
tydliggörs  behovet  av  samverkan   mellan  berörda
myndigheter  i  syfte  att  stödja  de personer  som
behöver särskilda insatser. Det handlar  om personer
som  är  aktuella  hos  olika rehabiliteringsaktörer
samtidigt  eller  som  vandrar  mellan  dem.  Enligt
proposition  1996/97:63  skall   samverkan   ges  en
gemensam  ram  för  åtgärder  och  insatser,  men de
ekonomiska   besluten  skall  fattas  av  respektive
myndighet/förvaltning.  En  förutsättning  för denna
samverkan  är att alla inblandade parter bidrar  med
medel som står  i  proportion  till deras ansvar för
åtgärder för den grupp som samverkan riktar sig till
(bet. 1996/97:SfU12, rskr. 1996/97:273).

Med   anledning   av  riksdagens  tillkännagivande
hösten  2001 om att regeringen  bör  återkomma  till
riksdagen  med  förslag  om en finansiell samordning
som   omfattar   socialförsäkringen,    hälso-   och
sjukvården,            socialtjänsten            och
arbetsmarknadsmyndigheterna   har   en   arbetsgrupp
tillsatts  inom  Regeringskansliet  för att utarbeta
ett  sådant förslag. Förslaget skall träda  i  kraft
under   2003.  I  avvaktan  på  en  lagstiftning  om
finansiell samordning och i syfte att minska ohälsan
och sjukskrivningskostnaderna  anser  regeringen att
det  redan  nu  bör skapas utökade möjligheter  till
samverkan inom rehabiliteringsområdet.
Situationen med  kraftigt  ökande  sjukskrivningar
motiverar  enligt  regeringen  att försäkringskassan
får  ytterligare  medel i syfte att  förbättra  sam-
verkansformerna och  effektivisera rehabiliteringen.
I  budgetpropositionen   för   2003  har  regeringen
föreslagit att högst 5 % av de beräknade  utgifterna
för sjukpenning skall få användas för samverkan inom
rehabiliteringsområdet.
I  proposition 2002/03:2 förslås en ändring  i  18
kap. 2  §  AFL som innebär att försäkringskassan får
utökade  möjligheter   att   bidra   med  medel  för
samverkan   inom   rehabiliteringsområdet.    Enligt
förslaget,  som  avses  träda  i kraft den 1 januari
2003, får dessa medel utgöra statens samlade andel i
samverkan.
Förslaget    innebär   att   i   de   fall    både
försäkringskassan och länsarbetsnämnden deltar i ett
samverkansprojekt  får  försäkringskassan  svara för
statens   andel   av  kostnaderna.  I  de  fall  som
länsarbetsnämnden,   men   inte   försäkringskassan,
deltar skall länsarbetsnämnden liksom  i  dag  svara
för   sin   del   av  finansieringen.  Kommuner  och
landsting  skall  även  fortsättningsvis  bidra  med
medel som står i proportion till deras ansvar.
Regeringen avser  att  ge  berörda  myndigheter  i
uppdrag   att   utforma  ett  system  för  ekonomisk
redovisning  samt   för   uppföljning   av  uppnådda
resultat.  Det betonas särskilt att berörda  myndig-
heter har ansvar för att, i enlighet med nu gällande
riktlinjer     för      samverkan     inom     reha-
biliteringsområdet, utarbeta gemensamma verksamhets-
och handlingsplaner på central och regional nivå.
Enligt regeringen är det också angeläget att de
nuvarande Socsamförsöken får möjlighet att utan
avbrott i verksamheten ställa om denna till den
lagstiftning om finansiell samordning som skall
träda i kraft under 2003. Regeringen föreslår
därför att lagen (1994:566) om lokal
försöksverksamhet med finansiell samordning
mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård
och socialtjänst förlängs t.o.m. utgången av
2003.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2003

Moderaterna

Sten  Tolgfors  m.fl.  (m)  begär   i  motion  Sf357
yrkandena  8 och 12 (delvis) att riksdagen  beslutar
att för budgetåret  2003 till anslaget 19:1 anvisa 8
380  miljoner  kronor  mindre   än   vad  regeringen
föreslagit.

I  samma  motion  yrkande 1 liksom även  i  motion
Sf291 yrkandena 7 och  8  av  Bo  Lundgren m.fl. (m)
begärs dels att ytterligare en karensdag den åttonde
frånvarodagen införs, dels att ett  högkostnadsskydd
för  karensdagar  för  särskilt  behövande  personer
utreds.  Ett  sådant skydd behövs för  personer  med
kroniska och återkommande sjukdomar.
I motion Sf357  yrkande  2  begärs  att  SGI skall
beräknas  på  ett  genomsnitt  av  de två föregående
årens  inkomster.  Likalydande  yrkanden   finns   i
motionerna  Sf291  yrkande  9  och  Sf342  yrkande 1
(delvis) av Sten Tolgfors m.fl. (m).
I motion Sf357 yrkandena 3 och 4 begärs att  sjuk-
och  rehabiliteringsersättning  utges  för lönedelar
upp till 7,5 inkomstbasbelopp och att kostnaden  för
sjukskrivningar  på  grund  av  trafikolyckor  skall
överföras       från      sjukförsäkringen      till
trafikförsäkringen.
I motion Sf291  yrkande  10  begärs att taket i
sjukförsäkringen inte skall höjas.
Bo Lundgren m.fl. (m) begär i motion Fi231 yrkande
13    verksamma    åtgärder    mot    sjukfrånvaron.
Motionärerna  anser  att  vårdgaranti och  en  extra
karensdag  bör  införas  samt   att  resurser  måste
tillföras försäkringskassorna för  köp  av  vård och
rehabilitering.
Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf1 yrkande
1 avslag på regeringens förslag om ändring i 18 kap.
2  § AFL. Enligt motionärerna är förslaget kryptiskt
formulerat  och dåligt motiverat. Dessutom saknas en
ekonomisk konsekvensanalys.

Folkpartiet

I motionerna  Fi232  yrkande  14  (delvis)  av  Lars
Leijonborg  m.fl.  (fp) och Sf377 yrkande 9 (delvis)
av Bo Könberg och Kerstin  Heinemann (fp) begärs att
riksdagen  beslutar  att  för budgetåret  2003  till
anslaget 19:1 anvisa 5 135 miljoner kronor mindre än
vad regeringen föreslagit.  Motionärerna anser bl.a.
att höjningen av förmånstaket  bör  genomföras först
fr.o.m. den 1 januari 2004.

I motion Fi232 yrkande 23 begärs en  lagändring så
att  sjukförsäkringens  kostnader  för trafikolyckor
förs över till trafikförsäkringen.
I  motion Sf377 yrkande 1 begärs att  rätten  till
närståendepenning  och  ledighet  för närståendevård
förlängs från den 1 januari 2003.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär  i  motion  Sf290
yrkande 7 en lag om finansiell samordning i huvudsak
enligt de av riksdagen 1992 antagna principerna  för
den  s.k. Finsamverksamheten. Motionärerna anser att
finansiell  samordning  mellan försäkringskassan och
sjukvården måste möjliggöras.

Kristdemokraterna

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf335 yrkande 24
(delvis) att riksdagen beslutar  att  för budgetåret
2003 till anslaget 19:1 anvisa 4 990 miljoner kronor
mindre  än  vad  regeringen  förslagit. Motionärerna
avvisar tanken på att höja taket  i sjukförsäkringen
och  vill  införa  två  karensdagar  med  bibehållet
högriskskydd om tio dagar.

I samma motion yrkande 14 liksom även i motionerna
A224  yrkande 7 av Annelie Enochson m.fl.  (kd)  och
A318 yrkande 8 av Annelie Enochson m.fl. (kd) begärs
att en  ny  rehabiliteringsförsäkring införs fr.o.m.
den  1 juli 2003  i  enlighet  med  den  modell  som
föreslagits      av      Gerhard      Larsson      i
utredningsbetänkandet  SOU  2000:78.  I motion Sf335
yrkande  17  begärs  att  regeringen  påbörjar   det
nödvändiga  lagstiftningsarbete  som  krävs  för att
införa den nya rehabiliteringsförsäkringen. I  samma
motion  yrkande  22  begärs  att  en  ny  modell för
trafikförsäkringen  införs.  Motionärerna anser  att
personskador  på grund av trafik  skall  föras  över
till trafikförsäkringen.
I motion Sf335  yrkande  20  begärs  att SGI skall
beräknas på ett genomsnitt av de senaste  två  årens
inkomster   och   att  skattepliktiga  förmåner  och
semesterersättning  skall  vara  SGI-grundande.  Ett
likalydande  yrkande finns i motion Sf380 yrkande 30
(delvis) av Alf Svensson m.fl. (kd).
I   motion  Sf335   yrkande   21   begärs   ett
tillkännagivande  om en steglös ersättningsnivå i
sjukförsäkringen. Ett likalydande yrkande finns i
motion Sf212 av Maria  Larsson  (kd). Motionären,
som   hänvisar  till  Sjukförsäkringsutredningens
förslag   om   att   partiell   ersättning   från
sjukförsäkringen   skall  kunna  utges  efter  en
individuell prövning,  dock lägst med 20 %, anser
att frågan snarast bör utredas.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl.  (c)  begär  i  motion Sf347
yrkande  1 (delvis) att riksdagen beslutar  att  för
budgetåret  2003  till  anslaget  19:1  anvisa 3 650
miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.

I  samma  motion yrkandena 2 och 3 begärs  att  av
anslaget  19:1   skall  dels  3,3  miljarder  kronor
användas    till    rehabiliteringsersättning    och
rehabiliteringsstöd,  och  i  motsvarande grad skall
sjukpenningen  minskas,  dels  500  miljoner  kronor
avsättas    för    finansiell   samordning    (eller
motsvarande) och för rehabiliteringsutredningar m.m.
Maud  Olofsson m.fl.  (c)  begär  i  motion  Sf331
yrkande 3  en  höjning av grundnivån i sjukpenningen
till 200 kr per  dag.  Motionärerna anser att det är
nödvändigt    för   att   möjliggöra    en    rimlig
levnadsstandard.  I samma motion yrkande 9 begärs en
rehabiliteringsgaranti.      Efter     30     dagars
sjukskrivning skall den försäkrade undersökas av två
läkare, efter sex veckor skall  den försäkrade delta
i   en  åtgärd  och  inom  tre  månader   skall   en
individuell rehabiliteringsplan upprättas som syftar
till  återgång i arbete. Tre miljarder kronor per år
bör  anslås   för   rehabiliteringsutredningar   och
försäkringskassans   handläggning   och   bedömning,
inklusive  finansiering  av tvåläkarkontrollerna.  I
yrkande 12 begär motionärerna  en  lag  om permanent
finansiell  samordning mellan hälso- och sjukvården,
socialtjänsten,        socialförsäkringen        och
arbetsmarknadsmyndigheterna.  Ett  första delmål bör
vara   att   10 %   av   medlen   för   sjukpenning,
arbetsskadesjukpenning och rehabiliteringsersättning
avsätts för sådan samordning.

Övriga motioner

Rehabilitering

Bo Lundgren m.fl. (m) begär i motion Sf291 yrkande 4
ett       tillkännagivande       om      att      en
rehabiliteringsutredning  skall  starta  senast  den
29:e sjukfrånvarodagen.

I motion Sf203 av Carl-Axel Johansson (m) begärs i
yrkande  2 att en rehabiliteringsförsäkring  skapas.
Sjukpenning och arbetslöshetsersättning bör utformas
till en rehabiliteringsförsäkring som gäller oavsett
om arbetshindret  utgörs  av  sjukdom  eller inte. I
samma  motion  yrkande 3 begärs ett tillkännagivande
om  försäkringskassans  monopol  på  rehabilitering.
Andra  konkurrerande rehabiliteringskassor bör kunna
få ansvar för rehabiliteringen.
I motion  Sf275 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
begärs   ett   tillkännagivande    om   behovet   av
rehabilitering  för  alla.  Rehabiliteringsbegreppet
måste   ges  en  definition  som  infattar   social,
medicinsk och arbetslivsinriktad rehabilitering.
Lars Leijonborg  m.fl.  (fp)  begär i motion Sf290
yrkande 2 ett förslag om rehabiliteringsgaranti  och
två  läkares  prövning av längre sjukskrivningar. En
rehabiliteringsgaranti  bör  förenas med krav på att
en annan läkare skall pröva rehabiliteringsbehov och
fortsatt sjukskrivning normalt  inom fyra veckor men
senast  efter  åtta veckors sjukskrivning.  I  samma
motion  yrkande 3  begärs  ett  tillkännagivande  om
fördelningen av rehabiliteringsinsatser. Bland annat
långtidssjuka arbetslösa och förtidspensionerade bör
omfattas av rehabiliteringsinsatser.
I motion  So362  av  Kerstin  Heinemann m.fl. (fp)
begärs   i   yrkande  11  ett  tillkännagivande   om
rehabilitering  och habilitering. Alla människor med
en  funktionsnedsättning   bör   ha   tillgång  till
rehabilitering/habilitering.
Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf335  yrkande
4  ett  tillkännagivande  om  sanktionsåtgärder  mot
arbetsgivare      som      inte      skickar      in
rehabiliteringsunderlag.  Motionärerna  är tveksamma
till   sanktionsåtgärder   och  anser  att  positiva
incitament i stället bör utvecklas.
Ulla Hoffmann och Ingrid Burman (v) begär i motion
Sf328  ett  tillkännagivande  om   behovet   av  att
skyndsamt   tillsätta   en  utredning  som  särskilt
belyser  det totala behovet  av  rehabilitering  för
kvinnor     med      kroniska      sjukdomar     och
funktionsnedsättningar.   Motionärerna   anser   att
kvinnors behov av rehabilitering ofta bedöms utifrån
ett manligt perspektiv.
I motion Sf234 av Sven-Erik  Sjöstrand  och Kjell-
Erik  Karlsson  (v)  begärs ett tillkännagivande  om
behovet av tydliga riktlinjer för försäkringskassans
handläggning av rehabilitering  så  att inte kvinnor
diskrimineras  samt att i arbetet för  att  motverka
ohälsa  i  arbetslivet   särskilt   belysa  kvinnors
situation.
Maud  Olofsson  m.fl.  (c)  begär  i motion  Sf331
yrkande  8 ett tillkännagivande om införande  av  en
sjuk-  och   rehabiliteringsförsäkring.   Sjuk-  och
arbetsskadeförsäkringarna  bör  omvandlas  till   en
samlad  sjuk-  och rehabiliteringsförsäkring. Vidare
bör den som tackar  nej  till  rehabilitering få sin
ersättning  sänkt  och  nuvarande  ettårsgräns   för
rehabiliteringsersättning tas bort.
I  motion  Sf208  av  Rigmor Stenmark och Birgitta
Carlsson (c) begärs i yrkande 1 ett tillkännagivande
om      whiplash-skadades      möjligheter      till
rehabilitering. Enligt motionärerna är det svårt att
ställa diagnos vid denna typ av  skador,  och  detta
påverkar möjligheterna till rehabilitering.
I  motion  Sf211  av  Birgitta Carlsson och Annika
Qarlsson  (c)  begärs  ett tillkännagivande  om  att
tillsätta en arbetsgrupp som arbetar med sjukdomar i
rörelseorganen.  En  sådan   arbetsgrupp  bör  lägga
konkreta förslag för att minska  andelen sjukskrivna
och  förtidspensionerade  på  grund av  problem  med
rörelseorganen.   Arbetsgruppen   bör    bestå    av
representanter  för  olika  myndigheter  och berörda
organisationer.
I  motion Sf215 av Birgitta Carlsson och  Birgitta
Sellén  (c) begärs ett tillkännagivande om att medel
för rehabilitering  av  psykiskt långtidssjukskrivna
skall  kunna  användas  för  att  starta  och  driva
ytterligare klubbhus enligt  Fountainhousemodellen i
Sverige. De klubbhus som redan  finns  i Sverige har
enligt  motionärerna  lyckats väl med rehabilitering
av denna grupp.
I  motion  So296 av Kenneth  Johansson  m.fl.  (c)
begärs i yrkande  6  ett  tillkännagivande  om  alla
människors   rätt   till   rehabilitering.  Även  de
sjukdomsgrupper som har liten möjlighet att återgå i
arbete skall ha denna rätt.
Ann-Marie Fagerström (s) begär  i motion Sf262 ett
tillkännagivande  om  omdisponering  av   medel  för
rehabilitering.    Rehabilitering   måste   bli   en
rättighet   för   alla  och   fokus   flyttas   från
sjukskrivning till aktivt arbete.
I motion A313 av Ann-Kristine Johansson och Helena
Zakariasén   (s)   begärs    i    yrkande    2   ett
tillkännagivande om en rehabiliteringsförsäkring. En
sådan  försäkring  bör  kunna leda till mer flexibla
lösningar     t.ex.     vid    arbetsträning     och
arbetsprövning.
I motion A367 yrkande 3  av  Siw  Wittgren-Ahl och
Ronny Olander (s) begärs ett tillkännagivande  om en
översyn  av möjligheterna att komplettera lönebidrag
med     rehabiliteringsbidrag     eller     insatser
finansierade   ur   sjukförsäkringen.  En  förstärkt
rehabilitering måste  innefatta  en strategi för att
öppna fler anpassade arbetsplatser  som  ger rum för
människor som inte presterar maximalt.

Samverkan och finansiell samordning

I motion Sf203 av Carl-Axel Johansson (m)  begärs  i
yrkande    1    ett    gemensamt    regelverk    för
försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Motionären
kritiserar   det  förhållandet  att  en  sjukskriven
arbetslös person  som  behöver  ett nytt arbete inte
anses stå till arbetsmarknadens förfogande  så länge
sjukskrivningen pågår.

I motion Sf205 av Marietta de Pourbaix-Lundin  (m)
begärs   ett   tillkännagivande  om  behovet  av  en
sammanhållen     rehabiliteringsprocess.      Enligt
motionären  behövs  det gemensamma mål och regelverk
för försäkringskassan och arbetsförmedlingen.
I motion Sf335 av Sven  Brus  m.fl.  (kd) begärs i
yrkande  19  ett  tillkännagivande om att regeringen
måste   leverera   en   proposition   om   permanent
finansiell samordning där länsarbetsnämnden deltar.
I motion Sf276 av Lars  Gustafsson (kd) begärs ett
tillkännagivande  om  att  regeringen   snarast  bör
återkomma   med   förslag   om   permanentning   och
utvidgning av finansiell samverkan.
I motion Sf322 av Annelie Enochson (kd) begärs ett
tillkännagivande  om  samordning  av  de  offentliga
försörjningssystemen.  En  samordning  bör  ske   av
utbetalningar   av   olika   försörjningsstöd  t.ex.
socialbidrag,  sjukpenning,  rehabiliteringspenning,
utbildningsbidrag      och      ersättning      från
arbetslösthetsförsäkringen.
I  motion  So457  av Chatrine Pålsson  m.fl.  (kd)
begärs   i   yrkande  5  ett   tillkännagivande   om
ansvarsfördelningen    mellan    myndigheterna   vid
rehabilitering.  Arbetsmarknadsmyndigheterna  kräver
att den funktionshindrade  är  anställningsbar medan
försäkringskassans  ansvar sträcker  sig  fram  till
dess att den försäkrade är arbetsförmögen.

I motion N343 av Birgitta  Sellén m.fl. (c) begärs i
yrkande 6 ett tillkännagivande  om att de gemensamma
resurserna    används    aktivt    och    effektivt.
Motionärerna anser att man måste samordna hälso- och
sjukvård, socialtjänst och socialförsäkring  för ett
friskare  Norrland, där sjukfrånvaron är oroväckande
hög.

Sjukförsäkringsfrågor i övrigt

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf271 yrkande
3 ett tillkännagivande  om  att  egenföretagare  och
visstidsanställda  inte  skall  riskera att stå utan
inkomstbortfallsförsäkring  i  händelse  av  sjukdom
eller föräldraskap. Kravet på att  man  skall  ha en
inkomst  på  minst  sex  månader  framåt  missgynnar
egenföretagare och tillfälligt anställda i  de  fall
uppdraget inte är tillräckligt långt.

Bo Lundgren m.fl. (m) begär i motion Sf291 yrkande
11  ett  tillkännagivande om att sjukpenningperioden
skall  vara   ett   år,   om   inte  särskilda  skäl
föreligger.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär  i  motion  Sf290
yrkande      6      ett      tillkännagivande     om
deltidssjukskrivning.   Regeringens    förslag    om
deltidssjukskrivning      som     huvudregel     kan
ifrågasättas.   Om   byte  av  arbetsplats   är   en
förutsättning  för  återvunnen   arbetsförmåga   kan
deltidssjukskrivning göra ont värre.
I  motion  Sf247  av Martin Andreasson (fp) begärs
ett    tillkännagivande     om     karensdagar     i
sjukförsäkringen    för    anställda    med    flera
arbetsgivare.  Motionären  framhåller  att anställda
med  mer  än  en  arbetsgivare kan drabbas av  flera
karensdagar vid samma sjukfall.
Margareta Andersson  m.fl. (c) begär i motion A239
yrkande   14   ett  tillkännagivande   om   att   en
kartläggning bör  göras  kring  vilka  faktorer  som
bidrar  till  skillnader  i  ökning  av sjukfrånvaro
mellan   olika  regioner.  Enligt  motionärerna   är
sjukfrånvaron  högst  i  Västerbotten,  Jämtland och
Norrbotten  och  lägst  i  Halland,  Jönköping   och
Kronoberg.  I  samma  motion  yrkande  15 begärs ett
tillkännagivande  om  att  en  översyn bör göras  av
vilka   faktorer   som   bidrar   till   att   vissa
yrkesgrupper  och regioner är mer långtidsfriska  än
andra.
Mona Jönsson och Kerstin-Maria Stalin (mp) begär i
motion Sf280 ett  tillkännagivande  om att tillsätta
en utredning som ser över om andra grupper än läkare
kan  utfärda  sjukskrivningar  och friskskrivningar,
t.ex. sjukgymnast eller psykolog.
I  motion  Sf231  av  Britt-Marie   Lindkvist  och
Christina  Nenes (s) begärs ett tillkännagivande  om
fördelarna med  att  öppna för en mer schabloniserad
beräkningsgrund vid fastställande  av  SGI i samband
med kollektiva löneförändringar. Enligt motionärerna
är   det   krångligt   för  bl.a.  försäkringskassa,
arbetsgivare och löntagare att hantera alla intyg om
löneförändringar.
I motion Sf298 av Billy  Gustafsson (s) begärs ett
tillkännagivande om att utreda förutsättningarna för
retroaktiv  höjning  av SGI. Retroaktiv  sjukpenning
bör  utges  från den tidpunkt  det  nya  löneavtalet
gäller och inte  som  i  dag  från  den  dag avtalet
underskrivs.
I  motion  Sf330  av  Hans  Unander (s) begärs  en
översyn    av    reglerna    för    beräkning     av
sjukförsäkringen.  Motionären  anser  att det är ett
problem att man bara får retroaktiv sjukpenning från
löneavtalets underskrivande.

Närståendepenning

Bo Könberg och Kerstin Heinemann (fp) begär i motion
Sf377 yrkande 2 ett tillkännagivande om vidgad krets
för rätt till närståendepenning och motsvarande rätt
till  ledighet.  Närståendepenning  bör kunna  utges
även i situationer då den närstående  inte  är fullt
så allvarligt sjuk som dagens regler kräver.

Utskottets ställningstagande

Utskottet   redovisar   i   de  olika  avsnitten  om
rehabilitering, samverkan och  finansiell samordning
m.fl.    frågor    dels    skälen   för   utskottets
ställningstaganden  till  motionsyrkanden   som  har
betydelse  för  medelsanvisningen,  dels  utskottets
ställningstaganden   till   övriga  motionsyrkanden.
Utskottets ställningstaganden  till  motionsyrkanden
med  betydelse  för  medelsanvisningen  liksom  till
regeringens  förslag till medelsanvisning  redovisas
nedan i avsnittet  Förslag rörande medelsanvisningen
till anslag 19:1 Sjukpenning och rehabilitering.

Rehabilitering

Som redovisats ovan  innebär  regeringens  fortsatta
strategi  för  ökad  hälsa i arbetslivet att ca  750
miljoner kronor per år under 2003 och 2004 satsas på
olika  åtgärder,  varvid   en   förnyelse   av   den
arbetslivsinriktade  rehabiliteringen  är  en viktig
del.  Därtill  föreslås ökade resurser för samverkan
inom rehabiliteringsområdet  och att riksdagen skall
godkänna ett mål för ökad hälsa i arbetslivet.

När  det gäller det viktiga rehabiliteringsarbetet
ansvarar    försäkringskassan    sedan    1992   års
rehabiliteringsreform  för  att  samordna samhällets
resurser för rehabilitering.
RFV har som riksmål fastställt att  minst  65 % av
dem  som  varit föremål för samordnad rehabilitering
skall ha ökat  sin  arbetsförmåga  ett  halvår efter
avslutad  rehabilitering. Enligt propositionen  fick
62 % av de  försäkrade  som genomgick rehabilitering
en  ökad  arbetsförmåga, vilket  är  en  förbättring
jämfört med  2000.  Endast  8 % av de försäkrade som
varit sjukskrivna längre än 60  dagar var emellertid
föremål för samordnad rehabilitering,  vilket enligt
regeringen är en oacceptabelt låg siffra.
Enligt propositionen har en undersökning  (Senvall
2002, Försäkringskassan i Stockholms län) visat  att
kvinnor  får  kortare  perioder med rehabilitering i
form av arbetsträning och  studier än män och att de
utbildningar   som  försäkringskassan   köpte   till
kvinnor var betydligt mindre kostsamma än de som man
köpte    till    män.     Dessutom    framkom    att
försäkringskassan tenderar att bevilja kvinnor såväl
arbetsträning  som  studier  senare   i  sjukfallen.
Enligt regeringen bekräftar undersökningen  den bild
som framkommit i andra studier. I uppdraget till RFV
och  AMS  ingår  bl.a.  att  utveckla strukturen och
metodiken  i  försäkringskassornas  handläggning  av
bl.a. rehabiliteringsärenden. De osakliga skillnader
i försäkringskassornas  bedömning av kvinnor och män
måste enligt regeringen upphöra.  Det  kan ske genom
att  RFV  och  AMS  anlägger ett genderperspektiv  i
arbetet  med  att  förnya   den  arbetslivsinriktade
rehabiliteringen.  RFV  skall aktivt  utvärdera  och
rapportera  till  regeringen   hur  förnyelsearbetet
påverkar    försäkringskassornas   bedömningar    av
kvinnors och mäns rehabiliteringsbehov.
Det  finns  enligt   regeringen   vissa   positiva
faktorer, t.ex. att andelen försäkrade som har  ökad
arbetsförmåga  efter  samordnad rehabilitering ökade
under  2001  och  att  försäkringskassorna  lyckades
använda   en   större  del  av   de   administrativa
resurserna för den samordnade rehabiliteringen.
Utskottet kan  konstatera att försäkringskassornas
rehabiliteringsverksamhet   inte  har  fungerat.  De
positiva  faktorer som regeringen  nämner  kan  inte
dölja det faktum att endast 8 % av de försäkrade som
varit sjukskrivna  längre  än 60 dagar varit föremål
för   samordnad  rehabilitering.   Det   är   mycket
nedslående  även  om  det  finns vissa förklaringar,
t.ex.  att  de  senaste årens dramatiska  ökning  av
antalet sjukfall  medfört att rehabiliteringsarbetet
blivit eftersatt.
Regeringens fortsatta  arbete  med  att  förbättra
hälsan  i  arbetslivet  rymmer  dock  satsningar  på
rehabiliteringsområdet som inger hopp för framtiden.
Det gäller de nya metoder och arbetssätt  som håller
på  att  utvecklas  inom  ramen för arbetet med  att
förnya  rehabiliteringsarbetet  och  som  successivt
skall spridas  och  tillämpas fullt ut i hela landet
senast vid utgången av  2004.  Det  gäller  även det
förhållandet  att  ytterligare  medel skall avsättas
för     köp     av     bl.a.     arbetslivsinriktade
rehabiliteringsutredningar  samt  att   de   som  är
långtidssjukskrivna  skall  få  rätt  till  en  egen
kontaktperson som bl.a. skall koordinera insatser av
arbetsgivare,      läkare     och     andra.     Att
försäkringskassorna för sin administration får ökade
resurser liksom att  det  skapas  utökade ekonomiska
möjligheter        till        samverkan        inom
rehabiliteringsområdet är enligt utskottet också  av
stor betydelse och kan skapa förutsättningar för att
få        till       stånd       en       fungerande
rehabiliteringsverksamhet.
Mot bakgrund  således av regeringens satsningar på
rehabiliteringsområdet  finns  det enligt utskottets
mening  inte skäl att nu föreslå  riksdagen  att  ta
ställning  i  olika frågor, såsom tidpunkten för när
arbetsgivarens     rehabiliteringsutredning    skall
påbörjas,   ett  slopande   av   ettårsgränsen   för
rehabiliteringsersättning   och   införande   av  en
rehabiliteringsgaranti.
Såvitt    gäller    motionsyrkanden   om   en   ny
rehabiliteringsförsäkring   noterar   utskottet  att
regeringen  i budgetpropositionen har förklarat  sin
avsikt att förutsättningslöst  studera möjligheterna
att införa en sådan försäkring.  Utskottet anser att
regeringens beredning av frågan bör avvaktas.
I  fråga  om  kvinnors rehabilitering  konstaterar
utskottet att det av budgetpropositionen framgår att
andelen  kvinnor som  varit  föremål  för  samordnad
rehabilitering  är  något högre än vad som motsvarar
deras  relativa  andel   av   det   totala   antalet
sjukskrivna.  Undersökningar  har  dock  som  nämnts
visat  att  kvinnor  får  både  sämre  och billigare
rehabiliteringsinsatser  än  män.  Insatserna  sätts
dessutom  in senare för kvinnor än för  män.  Enligt
utskottet är detta oacceptabelt, särskilt som det av
budgetpropositionen framgår att andelen män som ökar
sin arbetsförmåga  efter  avslutad rehabilitering är
större   än  andelen  kvinnor.   Det   är   knappast
förvånande  att rehabiliteringsinsatser som sätts in
tidigt och är  av hög kvalitet ger resultat. Däremot
är  det förvånande  att  försäkringskassorna  väljer
rehabiliteringsåtgärder  så att det blir skillnad på
kvinnor  och  män  och  då  oftast  till  kvinnornas
nackdel. Utskottet anser det  självklart att kvinnor
och   män   skall   behandlas   lika.  Detta   skall
naturligtvis  ske  utan  ett  tillkännagivande  från
riksdagens  sida.  Utskottet  förutsätter  dock  att
regeringen  i  det fortsatta ohälsoarbetet  markerar
vikten av att kvinnor  och  män  behandlas lika även
inom  rehabiliteringsområdet.  Det  är  viktigt  att
också kroniskt sjuka och funktionshindrade  kvinnors
rehabilitering beaktas.
Med  det  anförda  avstyrker  utskottet motionerna
Sf291 yrkande 4, Sf203 yrkandena  2  och  3,  Sf275,
Sf290  yrkandena  2  och  3, So362 yrkande 11, Sf335
yrkande 4, Sf331 yrkande 8,  Sf208 yrkande 1, Sf211,
Sf215, So296 yrkande 6, Sf262,  A313  yrkande  2 och
A367 yrkande 3.
Motionerna   Sf328  och  Sf234  får  anses  delvis
tillgodosedda med  vad  utskottet anfört om kvinnors
rehabilitering.

Samverkan och finansiell samordning

Frågan   om  finansiell  samordning   mellan   olika
samverkande parter har fått allt större betydelse de
senaste åren.  Bakgrunden är att samhällets resurser
måste utnyttjas  mer  effektivt för att bättre kunna
tillgodose  enskilda  människors   behov   av  stöd,
särskilt   när   det   är   fråga  om  personer  med
sammansatta problem. Om problembilden inte ryms inom
en enda myndighets ram kan det leda till en rundgång
mellan olika myndigheter. Det  är  därför  angeläget
att samarbete mellan alla berörda myndigheter kommer
till stånd vid rehabilitering av personer med  behov
av stödinsatser från flera aktörer.

Som   redovisats   i   det  föregående  har  lokal
försöksverksamhet    med    finansiell    samordning
genomförts dels i form av Finsamförsöken  under åren
1993-1997,  dels  i  form  av  de  alltjämt pågående
Socsamförsöken.  Riksdagen  har  vid två  tillfällen
(hösten  2000 respektive hösten 2001)  beslutat  att
regeringen   skall   återkomma  till  riksdagen  med
förslag  om finansiell  samordning.  Vid  sistnämnda
tillfälle  begärde  riksdagen  att  regeringen under
våren  2002 skulle återkomma med förslag  som  skall
omfatta  socialförsäkringen,  hälso- och sjukvården,
socialtjänsten och arbetsmarknadsmyndigheterna.
I  budgetpropositionen  har regeringen  föreslagit
att  högst  5  %  av  de  beräknade  utgifterna  för
sjukpenning  skall få användas  för  samverkan  inom
rehabiliteringsområdet.   Regeringen   har  därefter
lämnat  förslag  om  ändring i 18 kap. 2 §  AFL  som
innebär  att  försäkringskassan   skall  få  utökade
möjligheter att bidra med medel för  samverkan  inom
rehabiliteringsområdet  och  att de medel som kassan
bidrar med får utgöra statens  samlade andel i denna
verksamhet (prop. 2002/03:2). Ändringen  avses träda
i  kraft  den 1 januari 2003. Regeringen har  vidare
föreslagit   att   försökslagstiftningen  om  Socsam
förlängs t.o.m. utgången av 2003.
Regeringen har vidare  aviserat att en proposition
om   politisk   och   finansiell   samordning   inom
rehabiliteringsområdet  skall föreläggas riksdagen i
januari 2003.
Enligt utskottets mening  är  det  en stor brist i
den  nuvarande  Socsammodellen att länsarbetsnämnden
formellt inte ingår  i  samordningen.  Den samverkan
som bedrivs inom ramen för Frisam är inte  begränsad
på samma sätt eftersom försäkringskassan kan  träffa
överenskommelse  inte  bara med kommun och landsting
utan också med länsarbetsnämnd. En nackdel med denna
fyrpartssamverkan   är   emellertid   att   den   är
frivillig, vilket innebär att berörda parter när som
helst kan dra sig ur samarbetet. Den utvärdering som
gjorts av Frisamverksamheten (Samverkan för särskilt
utsatta. Utvärdering av frivillig  samverkan FRISAM,
Socialstyrelsen  2001)  visar  att länsarbetsnämnden
medverkar i allt mindre omfattning.
För att en samverkan skall kunna  ge  erforderligt
stöd  åt enskilda individer med sammansatta  problem
är   det    i    princip    nödvändigt    att   även
länsarbetsnämnden  deltar  i samverkansarbetet.  För
t.ex. arbetslösa personer som är sjukskrivna men som
ändå   bedöms   ha   en  restarbetsförmåga   är   en
arbetsmarknadspolitisk  åtgärd  i många fall vad som
erfordras  -  efter  det  att medicinska  och  andra
åtgärder  vidtagits  -  för  att  personen  i  fråga
verkligen      skall     kunna     utnyttja      sin
restarbetsförmåga.  Länsarbetsnämnden  är  med andra
ord  en viktig samverkanspart. Utskottet ser  därför
positivt  på regeringens förslag om att dels avsätta
medel   motsvarande    5    %    av   de   beräknade
sjukpenningutgifterna,  dels  ge försäkringskassorna
utökade    möjligheter    till    samverkan     inom
rehabiliteringsområdet.  Förslaget  innebär att i de
fall  både  försäkringskassan  och länsarbetsnämnden
deltar i ett samverkansprojekt får försäkringskassan
svara  för  statens  andel  av  kostnaderna.  Därmed
skapas  enligt  utskottets  mening  nya  och  bättre
möjligheter      att      aktivt      arbeta     med
arbetsmarknadspolitiska åtgärder i de fall  där både
försäkringskassan  och  länsarbetsnämnden  deltar  i
samverkansarbetet. Utskottet vill dock poängtera att
syftet   med  samverkan  skall  vara  att  uppnå  en
effektivare användning av tillgängliga resurser.
Utskottet  noterar  att  försäkringskassorna under
2001  använde  drygt  103  miljoner   kronor  av  de
särskilda  medlen  (totalt 899 miljoner kronor  2001
och  939 miljoner kronor  2002)  för  samverkan  med
andra  myndigheter  inom  rehabiliteringsområdet. De
medel  som  försäkringskassorna   nu   föreslås   få
disponera  uppgår  till  ca  två  miljarder  kronor.
Utskottet  förutsätter  att  samverkansmedlen liksom
hittills kommer att riktas till  personer  med behov
av  åtgärder  från  flera myndigheter och att det  i
varje  särskilt  fall  görs   upp   en   individuell
handlingsplan där planerade åtgärder preciseras. Med
hänsyn  till  beloppets  storlek  och  till att  det
handlar om medel som annars är avsedda för att täcka
kostnaden för människors försörjning vid  sjukdom är
det     också     angeläget    att    utforma    ett
redovisningssystem  inte bara för medelsanvändningen
utan också för uppnådda  resultat.  Av propositionen
framgår   att   regeringen   avser  att  ge  berörda
myndigheter i uppdrag att utforma ett sådant system.
Med det anförda tillstyrker  utskottet regeringens
lagförslag     om     utökade    möjligheter     för
försäkringskassan att bidra  med medel för samverkan
inom    rehabiliteringsområdet.    Därmed    avvisar
utskottet motionsförslag om en finansiell samordning
som   är   begränsad   till   två  parter,  nämligen
försäkringskassan och hälso- och  sjukvården, liksom
förslag  om  att  avsätta 10 % av medlen  för  bl.a.
sjukpenning för sådan samordning.
Motionerna Sf203  yrkande  1,  Sf205, Sf276, So457
yrkande  5  och  N343  yrkande  6 får däremot  anses
tillgodosedda med vad utskottet anfört.  Även motion
Sf322  får anses åtminstone delvis tillgodosedd  med
vad utskottet anfört.
Utskottet   tillstyrker   också   den   föreslagna
förlängningen av försökslagstiftningen om Socsam.
Mot  bakgrund av regeringens nu framlagda  förslag
och med  hänsyn  till  att  regeringen  aviserat  en
proposition  om  finansiell  samordning till januari
2003 är något tillkännagivande  till  regeringen  om
att  återkomma  till riksdagen med en proposition om
finansiell  samordning  inte  påkallat.  I  den  mån
motion Sf335 yrkande 19 inte är tillgodosedd med vad
utskottet anfört avstyrks motionsyrkandet i fråga.

Frågor i övrigt rörande sjukpenningförsäkringen m.m.

Vissa av frågorna  som  tas  upp i motionerna (såväl
motioner med anslagseffekt som andra) ingår antingen
som  en del av underlaget för regeringens  fortsatta
arbete  för  ökad hälsa i arbetslivet eller är redan
föremål   för   regeringens    beredning   och/eller
överväganden.  Det  gäller t.ex. en  begränsning  av
sjukpenningperiodens   längd,   frågan  om  partiell
sjukskrivning  som  utgångspunkt, införandet  av  en
steglös    ersättningsnivå    i    sjukförsäkringen,
kartläggning  i  olika  avseenden  av  skillnader  i
sjukfrånvaron     liksom    sjukskrivningsprocessen.
Utskottet  anser  inte   att   det  finns  skäl  att
föregripa  regeringens  arbete  genom   att  föreslå
riksdagen  att  nu  ta  ställning  i  dessa  frågor.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Sf290
yrkande  6, Sf291 yrkande 11, A239 yrkandena 14  och
15 samt Sf280.

Även frågan  om  det s.k. taket i sjukförsäkringen
är föremål för regeringens  överväganden.  Som redan
nämnts  har regeringen aviserat en höjning av  taket
till 10 prisbasbelopp  från  den 1 juli 2003, om det
statsfinansiella läget tillåter  det. Utskottet, som
välkomnar   en   sådan  höjning,  anser   dock   att
regeringens förslag bör avvaktas.
När det gäller frågan om att införa ytterligare en
karensdag  i sjukförsäkrings-  och  sjuklönesystemen
anser utskottet  att  en sådan åtgärd skulle medföra
alltför  stora  påfrestningar   på   redan   utsatta
gruppers       försörjningssituation.       Eftersom
arbetsgivare  med  hög  sjukfrånvaro dessutom skulle
gynnas av högre självrisk  kan utskottet inte ställa
sig  bakom en sådan ordning.  Utskottet  kan  därmed
inte heller ställa sig bakom förslaget om att införa
en karensdag  från  den  åttonde frånvarodagen, inte
ens om ytterligare högriskskydd införs.
I en av motionerna framhålls att anställda med mer
än en arbetsgivare kan drabbas  av flera karensdagar
vid   samma  sjukfall.  Utskottet  har   vid   flera
tillfällen  avstyrkt  motionsyrkanden  om ändring av
karensdagssystemet   för  denna  kategori  anställda
liksom   motionsyrkanden   rörande   anställda   med
koncentrerad    arbetstid,    bl.a.   i   betänkande
1999/2000:SfU1.   Utskottet  förutsatte   dock   att
regeringen skulle återkomma  i  frågan om det visade
sig vara möjligt att finna en lämplig åtgärd för att
mildra konsekvenserna. Utskottet  konstaterar nu att
regeringen  avser  att  göra en teknisk  översyn  av
reglerna  om karensdag, bl.a.  mot  bakgrund  av  de
orättvisa konsekvenser  som reglerna kan få just för
personer    med   nämnda   anställningsförhållanden.
Utskottet anser  att  den  av  regeringen  aviserade
översynen  bör avvaktas och avstyrker därmed  motion
Sf247.
En modell  där kostnaderna för sjukfall och skador
till    följd    av     trafiken    överförs    till
trafikförsäkringen skulle  leda till lägre kostnader
för den allmänna sjukförsäkringen. Emellertid skulle
effekten bli att vissa sjukdoms- och skadetyper inte
längre handhas inom den allmänna försäkringen. Det i
sin  tur  skulle  innebära  att   försäkringskassans
ansvar  för  den samordnade rehabiliteringen  skulle
urholkas. Med hänsyn härtill är det enligt utskottet
inte aktuellt att låta trafikförsäkringen ta över nu
nämnda kostnader.

Sjukpenninggrundande inkomst (SGI)

Vid beräkning av SGI skall enligt RFV:s föreskrifter
RFFS 1998:12 endast  sådan  inkomst  beaktas  som en
försäkrad kan anta komma att tills vidare åtnjuta av
eget  arbetet  under  minst  sex månader i följd. Av
RFV:s  Vägledning  2002:4 framgår  dock  att  nämnda
bestämmelse inte innebär  att en person i realiteten
måste ha ett arbete som varar  minst  sex  månader i
sträck   för   att  inkomsten  skall  kunna  ingå  i
beräkningen av årsinkomsten.  Genom  utvecklingen  i
praxis  har  det  slagits  fast  att den försäkrades
framtida  avsikt  med  sitt förvärvsarbetande  skall
vägas in i bedömningen. Om försäkringskassan bedömer
att det är den försäkrades avsikt att förvärvsarbeta
i minst sex månader innebär bestämmelsen att SGI kan
fastställas med utgångspunkt  i  inkomsten  från det
aktuella arbetet, även i det fall anställningen  kan
antas  pågå  kortare  tid än sex månader. Enligt RFV
kan  en  persons avsikt med  sitt  förvärvsarbetande
numera beaktas  i  alla  tänkbara situationer, t.ex.
vid nytillträde, återinträde  efter  förvärvsavbrott
oavsett orsak till avbrottet, arbetsbyte  eller  vid
utökad  arbetstid.  Mot  bakgrund  av vad nu anförts
anser  utskottet  att  motion  Sf271  yrkande  3  är
tillgodosedd.

I  två  av  motionerna kritiseras det förhållandet
att sjukpenning  inte  utges från tidpunkten för ett
nytt  löneavtal  utan först  från  den  dag  avtalet
skrevs under. Utskottet  konstaterar  att  i de fall
löneavtal  träffas  under pågående sjukpenningperiod
och  avtalet  samtidigt  ger  rätt  till  retroaktiv
utbetalning av  lön  för  kanske en avsevärd tid kan
sjukpenning grundad på det  nya avtalet endast utges
från det att avtalet undertecknades. I grunden beror
detta förhållande på att löneförhandlingarna  dragit
ut  på  tiden.  I  betänkande  2001/02:SfU1 uttalade
utskottet förståelse för att den  som är sjukskriven
invänder mot en sådan ordning, inte  minst  eftersom
bl.a.     sjukförsäkringsavgiften    tas    ut    på
löneutbetalningar  för  hela  den retroaktiva tiden.
Utskottet  ansåg det rimligt att  sjukpenning  utges
retroaktivt  från  den tidpunkt avtalet börjar gälla
under  förutsättning  att  försäkringskassorna  rent
administrativt   kan   hantera   en  sådan  ordning.
Utskottet ansåg också att regeringen lämpligen borde
överväga en sådan ändring i samband  med  frågan  om
höjning  av  taket  i sjukförsäkringen och att detta
borde kunna ske utan något särskilt tillkännagivande
från riksdagens sida. Utskottet, som vidhåller denna
inställning,  förutsätter   att   en  sådan  ändring
övervägs inom Regeringskansliet och avstyrker därmed
motionerna  Sf298  och  Sf330.  Även  motion   Sf231
avstyrks med det anförda.
Övriga SGI-frågor som tas upp i motionerna är  att
SGI  skall  beräknas på historisk inkomst respektive
att skattepliktiga  förmåner  och semesterersättning
skall göras sjukpenninggrundande.  Utskottet har vid
flera  tillfällen avstyrkt liknande motionsyrkanden,
senast i  betänkande  2001/02:SfU1. Utskottet finner
inte anledning att nu inta  en  annan  ståndpunkt  i
dessa frågor.

Närståendepenning

Närståendepenning  utges  till  den  som avstår från
förvärvsarbete  för  att  vårda en närstående  svårt
sjuk person. Utskottet har tidigare avstyrkt förslag
både om att förlänga rätten  till  närståendepenning
från 60 till 120 dagar och om att vidga  kretsen för
rätt    till    förmånen   (se   2001/02:SfU1y   och
2001/02:SfU1). Utskottet  finner  inte  skäl  att nu
göra   annan   bedömning.  Motion  Sf377  yrkande  2
avstyrks därmed.

Förslag rörande medelsanvisningen till anslag
19:1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.

Beträffande regeringens  förslag  till  medelsanvisning noterar
utskottet  att  utgifterna  för  sjukpenningen   har
fortsatt  att  stiga  även  under  2002.  Trots  att
ökningstakten avtagit finns det för närvarande inget
som  tyder på att utgifterna kommer att minska under
de närmaste  åren.  Enligt RFV:s kvartalsredovisning
(oktober  2002)  visar   prognosen   för   2003  att
tillgängliga medel kommer att överskridas med ca 8,6
miljarder kronor om åtgärder inte vidtas. Med hänsyn
härtill  är  det enligt utskottet särskilt angeläget
att regeringen  noga följer utvecklingen och framför
allt  fullföljer  den  strategi  för  ökad  hälsa  i
arbetslivet    som    regeringen    presenterat    i
budgetpropositionen.

Mot bakgrund av det anförda  tillstyrker utskottet
regeringens   förslag   till   medelsanvisning   för
anslaget 19:1 för budgetåret 2003 och om att högst 5
% av de beräknade utgifterna för  sjukpenning  skall
få       användas       för      samverkan      inom
rehabiliteringsområdet. Utskottet tillstyrker vidare
regeringens lagförslag i  proposition  2002/03:2  om
att  ge  försäkringskassan  utökade  möjligheter att
bidra     med     medel     för    samverkan    inom
rehabiliteringsområdet  och  om  en  förlängning  av
försökslagstiftningen om Socsam.  Därtill tillstyrks
en föreslagen rättelse i 18 kap. 36 § AFL.
Utskottet   avstyrker   därmed  motionerna   Sf357
yrkandena  1-4, 8 och 12 (delvis),  Sf291  yrkandena
7-10, Sf342  yrkande  1  (delvis), Fi231 yrkande 13,
Sf1 yrkande 1, Fi232 yrkande  14  (delvis)  och  23,
Sf377  yrkandena  1 och 9 (delvis), Sf290 yrkande 7,
Sf335 yrkandena 14, 17, 20-22 och 24 (delvis), Sf380
yrkande 30 (delvis), A224 yrkande 7, A318 yrkande 8,
Sf212, Sf347 yrkandena  1  (delvis),  2  och  3 samt
Sf331 yrkandena 3, 9 och 12.

Arbetsgivares kostnadsansvar m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör avslå motionsyrkanden bl.a. om
att  reformera   systemen   för  sjuklön  och
sjukpenning,     om     att    en    förlängd
sjuklöneperiod slår mot handikappade  och  om
en översyn för att minska sjuklönekostnaderna
i mindre företag.
Jämför  reservationerna  nr 26 (fp), 27 (kd),
28 (v) och 29 (c).

Gällande bestämmelser

Den 1 januari 1992 infördes  en sjuklöneperiod genom
lagen (1991:1047) om sjuklön (SjLL).  Införandet  av
en  sjuklöneperiod  innebär  minskade  kostnader för
sjukförsäkringen  för korta sjukfall. Samtidigt  får
arbetsgivarna svara för kostnaderna för sjuklön till
sina anställda under  sjuklöneperioden.  För  att ge
arbetsgivarna  kompensation för de ökade kostnaderna
sänktes arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen.

Enligt SjLL har  arbetstagare  under  de första 14
dagarna  av  ett  sjukfall  rätt  till sjuklön  från
arbetsgivaren.  Rätten till sjuklön  gäller  fr.o.m.
den  första  dagen   av  anställningstiden.  Är  den
avtalade  anställningstiden   kortare  än  en  månad
inträder   dock  rätten  till  sjuklön   endast   om
arbetstagaren  tillträtt  anställningen och därefter
varit anställd 14 kalenderdagar, i princip i följd.
För  den  första dagen i sjuklöneperioden  betalas
ingen ersättning  (karensdag).  För  de  återstående
dagarna behåller den anställde 80 % av lön och andra
anställningsförmåner.
Antalet karensdagar är begränsat till tio under en
tolvmånadersperiod  (allmänt högriskskydd).  För  en
arbetstagare som lider  av  sjukdom  som  kan  antas
medföra  ett  större  antal sjukperioder med sjuklön
under  en tolvmånadersperiod  kan  försäkringskassan
besluta  om  s.k.  särskilt  högriskskydd.  Då utges
sjuklön  för  första  dagen  och  arbetsgivaren  får
ersättning  från sjukförsäkringen. Vidare gäller ett
utökat särskilt  högriskskydd  för  den  som  har en
sjukdom  som  medför  risk för en eller flera längre
sjukperioder  under  en tolvmånadersperiod.  Även  i
dessa   fall  får  arbetsgivaren   ersättning   från
sjukförsäkringen.  Däremot  utges  inte  sjuklön för
karensdag.
Företag   med   en  viss  högsta  lönekostnad  har
möjlighet att försäkra sig hos försäkringskassan mot
sjuklönekostnader.   Rätt   att   teckna   en  sådan
försäkring   har   arbetsgivare   vars   sammanlagda
lönekostnader   under  ett  kalenderår  -  exklusive
sociala  avgifter  och  särskild  löneskatt  -  inte
beräknas överstiga  130  prisbasbelopp. Försäkringen
ersätter försäkringstagarens  kostnader  för sjuklön
fr.o.m.    den    tredje   ersättningsdagen   liksom
kostnaderna  för socialavgifter,  allmän  löneavgift
och särskild löneskatt.  Avgiften  för 2002 är 1,4 %
av de sammanlagda lönekostnaderna.

Motioner

Annika Qarlsson m.fl. (c, m, fp, kd)  begär i motion
Sf286   ett  tillkännagivande  om  behovet  av   att
reformera  systemen  för  sjuklön  och  sjukpenning.
Arbetsgivare  bör  betala för så många sjuklönedagar
per  år  och anställd  som  det  finns  anställda  i
företaget. Ett företag med fem anställda får således
ansvara   för    fem    dagar.    När   det   gäller
sjukförsäkringsavgiften får företaget  betala avgift
efter hur många sjuklönedagar som verksamheten  bär.
Fler  dagar ger lägre avgift. Arbetsgivaren kan dock
välja att  ansvara  för  fler  dagar  än vad antalet
anställda motiverar och får då en sänkt avgift.

I  motion  Sf290  av  Lars  Leijonborg m.fl.  (fp)
begärs   i   yrkande  11  ett  tillkännagivande   om
socialförsäkringsmodellen         och         utökat
arbetsgivaransvar. Enligt motionärerna kan en önskan
om  att  kringgå  tidigare  beslut  om  utgiftstaket
fresta       till       att       stegvis      lämna
socialförsäkringsmodellen   och   i  stället   dölja
sjukskrivningskostnaderna  i ökade skyldigheter  för
arbetsgivare, dvs. en dold löneskatt.
Sven  Brus  m.fl.  (kd)  avvisar  i  motion  Sf335
yrkande  3  tanken  på  en förlängd  sjuklöneperiod.
Motionärerna  anser  att  en  förlängning  slår  mot
handikappade   och  kvinnor,  och   de   begär   ett
tillkännagivande härom.
I motion Sf309 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs
förslag till utformning  av ekonomiska drivkrafter i
ohälsoarbetet  för  arbetsgivare   på  avgiftssidan.
Enligt  motionärerna  finns  inget  belägg  för  att
arbetsgivare   skulle   bli   mer  intresserade   av
arbetsmiljöarbete på grund av att  de  får  bära  en
större  del  av kostnaden när arbetstagare är sjuka.
Att ge kommuner och landsting ökat ekonomiskt ansvar
för sjukfrånvaron  skulle  slå  hårt mot deras redan
ansträngda ekonomi. Ekonomiska incitament kan skapas
genom  att  man  på avgiftssidan växlar  en  del  av
arbetsgivaravgiften  till en arbetsmiljöavgift eller
att      arbetsgivaravgiften      reduceras      vid
arbetsmiljöcertifiering  och  minskade ohälsotal. På
sikt bör den nuvarande sjuklöneperioden tas bort.
Marie Engström m.fl. (v) begär  i motion Sf245 ett
tillkännagivande  om  en  översyn  för   att  minska
sjuklönekostnaderna  i  mindre företag. Motionärerna
anser  att  man måste beakta  de  mindre  företagens
situation när  man överväger ekonomiska incitament i
arbetet mot ohälsan.
Maud  Olofsson  m.fl.  (c)  begär  i  motion  N306
yrkande 9  ett  tillkännagivande  om  att  utreda en
differentierad     modell     för     arbetsgivarens
sjuklöneansvar.  Antalet sjuklönedagar bör  anpassas
efter antalet anställda. En arbetsgivare skall kunna
öka   men   inte   minska    sitt    sjuklöneansvar.
Arbetsgivaravgiften   bestäms   med   hänsyn    till
omfattningen av sjuklöneansvaret.
I motion Sf220 av Claes Västerteg och Sofia Larsen
(c)  begärs förslag om undantag vad gäller sjuklönen
vid sjukskrivning  på grund av olyckor i samband med
idrottsutövande   och   övriga   fritidsaktiviteter.
Arbetsgivare  bör  betala   sjuklön   vid   ordinära
sjukskrivningar      och     vid     arbetsrelaterad
sjukfrånvaro, men inte annars.
I  motion A239 av Margareta  Andersson  m.fl.  (c)
begärs  i  yrkande  18  ett  tillkännagivande om att
utreda   kriterier   för  en  god  arbetsmiljö   och
nedsättning av arbetsgivaravgifter  för  företag som
uppfyller dessa.
I  motion  Sf206 av Barbro Feltzing (mp) begärs  i
yrkande 1 ett  tillkännagivande  om  att låta utreda
möjligheten           till           differentierade
sjukförsäkringsavgifter för småföretag som ett led i
att få ned ohälsotalet. Differentierade avgifter bör
kunna  användas  både  som  ett  slags  bonus   till
företagen  för  deras låga antal sjukskrivna och som
en uppmuntran till arbetsmiljöförbättringar. I samma
motion yrkande 2  begärs  ett tillkännagivande om en
utredning   om  lägre  sjukförsäkringsavgifter   för
småföretag.     Småföretagens      kostnader     för
sjukfrånvaron  är  enligt  motionären två  till  tre
gånger högre i procent räknat  av  lönesumman än för
de större företagen.
I motion Sf369 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa
och    Lena    Sandlin-Hedman    (s)    begärs   ett
tillkännagivande  om  sjuklöneperioden. Motionärerna
ser   det   som   angeläget   att    se    över   om
sjuklöneperioden  påverkat  anställningsbenägenheten
och  hur  det  förebyggande  arbetsmiljöarbetet  har
utvecklats.

Utskottets ställningstagande

Av  budgetpropositionen  framgår   att   regeringens
fortsatta  strategi  för  ökad  hälsa  i arbetslivet
innebär att ca 750 miljoner kronor per år under 2003
och 2004 satsas på olika åtgärder, varvid ekonomiska
drivkrafter     för    arbetsgivare    att    minska
sjukfrånvaron hos de anställda utgör en viktig del.

Enligt regeringen  är det angeläget att det i ökad
utsträckning blir lönsamt  för enskilda arbetsgivare
att   såväl   förhindra   att  långvariga   sjukfall
uppkommer som att försöka få  tillbaka  personer som
är sjukskrivna i arbete. Enskilda arbetsgivare bör i
ökad  utsträckning  få ett större direkt ansvar  för
finansiering av försörjning  till  anställda  som är
sjukskrivna     samtidigt     som     uttaget     av
sjukförsäkringsavgifter skall minskas. Arbetsgivarna
som  kollektiv skall sammantaget inte betala mer för
anställdas  sjukdom  än  i  nuvarande system. Vidare
skall situationen för personer  som  bedöms ha högre
risk för längre sjukskrivningsperioder beaktas.
Enligt  regeringen finns det olika vägar  att  gå,
antingen   att    införa    en   avsevärt   förlängd
sjuklöneperiod inom enbart den  offentliga  sektorn,
där   sjukfrånvaron   är  särskilt  hög,  eller  att
genomföra en omläggning för samtliga arbetsgivare.
Finansieringsansvaret  skulle  -  vid en generell
omläggning  för  samtliga  arbetsgivare  -  antingen
kunna utgöras av sjuklön av viss omfattning eller av
en särskild sjukförsäkringsavgift som relateras till
sjukfrånvaron  hos  en enskild arbetsgivare.  Enligt
regeringen  missgynnar  nuvarande  arbetsgivarperiod
inte mindre företagare  som  grupp  då  sjuktalen  i
genomsnitt  är  lägre  i  mindre företag än i större
företag  och  offentlig  sektor.  Eftersom  enskilda
mindre företag kan drabbas hårt avser regeringen att
utforma  nya  system med särskilt  beaktande  av  de
mindre    företagens    situation.    De    tänkbara
alternativen behöver dock utredas vidare. Regeringen
avser att lägga  fram  förslag  till riksdagen under
våren 2003 för ikraftträdande den 1 juli samma år.
Enligt utskottets mening är det  viktigt  att  det
finns  ekonomiska  drivkrafter  för arbetsgivare att
genom        förebyggande        insatser        och
rehabiliteringsåtgärder   minska   sjukfrånvaron  på
arbetsplatsen.     Genom    sjuklöneperioden     har
arbetsgivare fått ett  ansvar  för  och en möjlighet
att   påverka   kostnaderna  för  sjukfrånvaron   på
arbetsplatsen. Mot  bakgrund  av  de hittillsvarande
svårigheterna att komma till rätta  med  den  ökande
sjukfrånvaron   anser   utskottet   i   likhet   med
regeringen  att arbetsgivare i ökad utsträckning bör
ta ett större  finansieringsansvar för anställda som
är sjukskrivna.  Om detta lämpligen bör ske genom en
förlängning av sjuklöneperioden  för  den offentliga
sektorn  eller  genom en generell lösning  för  alla
arbetsgivare   skall   utredas   vidare.   Utskottet
avstyrker med det  anförda  motionerna  Sf286, Sf335
yrkande 3, N306 yrkande 9, A239 yrkande 18 och Sf206
yrkande 1. Även motion Sf290 yrkande 11 avstyrks med
det anförda.
När   det   gäller   frågan   om   den   nuvarande
sjuklöneperioden       har       påverkat      bl.a.
anställningsbenägenheten  finns  som   redan  nämnts
särskilda högriskskydd för arbetstagare som lider av
sjukdom  som  kan  antas  medföra  ett större  antal
sjukperioder  eller medför risk för en  eller  flera
längre sjukperioder under en tolvmånadersperiod. Det
finns vidare skäl  att  anta  att  de kommande årens
behov  av  nyrekryteringar  till  följd   av   stora
pensionsavgångar        kommer        att        öka
anställningsbenägenheten.    Därtill    kommer   att
regeringen  i sitt arbete med att utforma  ett  ökat
ekonomiskt ansvar  för arbetsgivare avser att beakta
situationen för personer  som  bedöms  ha högre risk
för  längre sjukskrivningsperioder. Med det  anförda
avstyrker utskottet motion Sf369.
Eftersom  regeringen  i  det kommande arbetet även
skall  beakta de mindre företagens  situation  anser
utskottet  att  det  inte  finns  skäl  att  föreslå
riksdagen  att  nu göra ett uttalande i denna fråga.
Motionerna  Sf245   och  Sf206  yrkande  2  avstyrks
därmed.
Ett ökat ekonomiskt  ansvar  för sjukfrånvaron för
kommuner och landsting kan enligt  vad  som anförs i
en av motionerna slå hårt mot deras redan ansträngda
ekonomi.   Anställda  inom  kommuner  och  landsting
svarar emellertid   för  en  betydligt större del av
sjukfrånvaron  än  vad  som  motiveras   av  antalet
anställda.  Kommuner  och landsting behöver  således
under  alla  förhållanden   komma   till  rätta  med
sjukfrånvaron. Som nyss nämnts anser  utskottet  att
regeringens fortsatta beredningsarbete bör avvaktas.
Här  bör nämnas att det inom Regeringskansliet finns
en samarbetsgrupp  kring  ohälsoarbetet bestående av
s,  v och mp. Utskottet avstyrker  med  det  anförda
motion Sf309.
I  en   av   motionerna   föreslås  att  man  från
sjuklönesystemet skall utesluta  ersättning på grund
av olyckor i samband med idrottsutövande  och  andra
fritidsaktiviteter.  En  sådan  lösning  skulle dock
kunna    få    vissa    oönskade   effekter,   t.ex.
framtvingandet av privata  lösningar med en samtidig
risk     för     underförsäkring    liksom     vissa
gränsdragningsproblem    i   förhållande   till   av
arbetsgivare,    helt   eller   delvis,    bekostade
aktiviteter. Utskottet  kan  vidare förutse att krav
skulle resas på att även andra  kategorier undantas.
Utskottet kan inte ställa sig bakom motionsförslaget
och avstyrker därmed motion Sf220.

19:2 Aktivitets- och
sjukersättningar


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens  förslag om
medelsanvisning     till     anslaget    19:2
Aktivitets- och sjukersättningar.  Därmed bör
riksdagen   avslå  motionsyrkanden  om  annan
medelsanvisning till anslaget.
Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden
bl.a. om åtgärder  för  att  få fler personer
med aktivitets- och sjukersättning att återgå
i    arbete,   om   villkoren   för   vilande
aktivitets-  och  sjukersättning  och  om att
aktivitetsersättning  skall  kunna  utges vid
studier t.ex. vid högskola.
Jämför  reservationerna  30 (m), 31 (kd),  32
(fp,) 33 (v) och 34 (c) .

Gällande bestämmelser

Från  anslaget  bekostas t.o.m.  2002  utgifter  för
tilläggspension   och    folkpension   i   form   av
förtidspension/sjukbidrag samt pensionstillskott och
barntillägg   till   förtidspension    och   statlig
ålderspensionsavgift.

Ett  nytt ersättningssystem träder i kraft  den  1
januari  2003  och  innebär  att  förtidspension och
sjukbidrag ersätts av aktivitets- och sjukersättning
(prop. 2000/01:96,    bet.   2000/01:SfU15,    rskr.
2000/01:257). De nya förmånerna  skall  kunna  utges
till   personer  som  drabbats  av  långvarig  eller
varaktig    medicinskt    grundad   nedsättning   av
arbetsförmågan. Reglerna innebär  att försäkrade som
är  under 30 år skall få aktivitetsersättning,  dock
tidigast  fr.o.m. den 1 juli det år de fyller 19 år.
Ersättningen  skall kunna beviljas för längst tre år
i taget. Försäkringskassan  skall  vara  skyldig att
erbjuda   den   som  beviljats  aktivitetsersättning
möjlighet att delta  i  aktiviteter.  Sjukersättning
skall kunna utges till personer i åldern  30-64  år.
Både  aktivitets-  och  sjukersättning  skall  kunna
utges  i  form av en inkomstrelaterad ersättning och
ett grundskydd  i  form av garantiersättning för den
som inte har haft några förvärvsinkomster eller låga
sådana. Förmånerna skall  kunna  utges  som hel, tre
fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån.
Alla   de   som   vid  årsskiftet  2002/03  uppbär
förtidspension eller  sjukbidrag  skall  få förmånen
omvandlad  till  sjukersättning  eller tidsbegränsad
sjukersättning.    Tilläggspension   i    form    av
förtidspension   omvandlas   till   inkomstrelaterad
sjukersättning.  Om  den  försäkrade  får  låg/ingen
inkomstrelaterad        sjukersättning         utges
garantiersättning som en utfyllnadsförmån.
Den  1  januari  2000  infördes  regler om vilande
förtidspension. Reglerna syftar till  att  stimulera
till återgång i arbetslivet och ett i övrigt  aktivt
liv  och  innebär  bl.a.  följande. En försäkrad som
uppburit  förtidspension  under  minst  ett  år  får
behålla förmånen under högst  tre  månader  under en
tolvmånadersperiod,  samtidigt  som  han  eller  hon
prövar   att  arbeta.  Om  den  försäkrade  därefter
fortsätter   att   arbeta   skall   förtidspensionen
förklaras  vilande  under  den  tid som återstår  av
denna  tolvmånadersperiod.  Efter  de   första  tolv
månaderna  av  förvärvsarbete  skall  den försäkrade
kunna ha förtidspensionen vilande under  ytterligare
24  kalendermånader.  Om den försäkrade under  denna
tid anmäler att han eller  hon  önskar  få  tillbaka
pensionen kan pensionen efter prövning minskas eller
dras  in  om utredning visar att arbetsförmågan  har
förbättrats  väsentligt.  När  beslutet  om  vilande
förtidspension  löper  ut skall den fortsatta rätten
till   förtidspension   prövas    på   samma   sätt.
Motsvarande  bestämmelser  har  införts  i  det  nya
sjukersättningssystemet.

Budgetpropositionen

I  budgetpropositionen  föreslås att  riksdagen  för
budgetåret 2003 till anslaget  19:2  Aktivitets- och
sjukersättningar  anvisar ett ramanslag  på  58  024
miljoner kronor.

Enligt regeringen  har  det skett en successiv och
tilltagande    ökning    av   antalet    nybeviljade
förtidspensioner och sjukbidrag  alltsedan slutet av
1999. De utbetalade ersättningarna ökade med drygt 2
400 miljoner kronor mellan 2000 och 2001. Under 2002
har   antalet   nybeviljade   förtidspensioner   och
sjukbidrag  ökat  markant,  och  i  slutet  av  året
beräknas  sammanlagt  ca  480  000 personer  uppbära
dessa förmåner. Ökningen är till  stor  del en följd
av den kraftiga uppgången av antalet långa  sjukfall
under   de   senaste   åren.   Därtill   kommer  den
demografiska  situationen  med  relativt sett  många
personer i arbetskraften som är födda på 1940-talet.
Antalet          personer         som         uppbär
förtidspension/sjukbidrag      (aktivitets-      och
sjukersättning  fr.o.m.  2003) bedöms öka successivt
till ca 500 000 i slutet av  2003. Möjligheterna att
på  kort  sikt motverka denna utveckling  är  enligt
regeringen begränsade.
För  att  kunna   påverka   situationen  under  de
närmaste åren krävs åtgärder på  olika  områden inom
ohälsoområdet.  Utgångspunkten  för  detta  är   det
pågående  arbetet  med att genomföra regeringens 11-
punktsprogram för ökad hälsa i arbetslivet. Dessutom
krävs  åtgärder  för  att   få  till  stånd  en  väl
fungerande     rehabilitering     och      effektiva
försäkringssystem.
Enligt regeringen är det angeläget med en aktivare
uppföljning    och    efterkontroll   av   beviljade
förtidspensioner.  RFV  har   fått   i  uppdrag  att
redovisa   hur   försäkringskassorna  bedriver   sin
verksamhet    med   att    följa    upp    beviljade
förtidspensioner  och  sjukbidrag  i anslutning till
årsredovisningen för 2002.
Den fortsatta uppföljningen av reglerna om vilande
förtidspension visar att även under  2001 utnyttjade
färre  förtidspensionärer än väntat möjligheten  att
pröva att förvärvsarbeta med sin förmån vilande utan
att förlora rätten till sin pension. Våren 2001 fick
RFV i uppdrag att snarast genomföra insatser i syfte
att   informera    om   möjligheten   till   vilande
förtidspension  på i  första  hand  lokal  nivå.  En
slutlig utvärdering  skall  lämnas senast den 1 juni
2004.
För  att  ytterligare  stimulera   försäkrade  med
aktivitets-   och   sjukersättning  att  pröva   att
förvärvsarbeta utan att  rätten  till  förmånen  går
förlorad,  avser  regeringen  att  återkomma med ett
förslag som innebär att den vilandetid  under vilken
rätten  till  förmånen kvarstår utan prövning  skall
kunna utsträckas från ett till längst två år.
Regeringen anser vidare att tidsbegränsning om tre
år i princip skall  gälla  inte  bara  för  den  som
beviljas    aktivitetsersättning   utan   även   för
försäkrade som  beviljas  sjukersättning. Regeringen
avser att senare återkomma med förslag härom.
Allmänt sett anser regeringen att studier är
ett av flera sätt att stimulera till och
möjliggöra såväl återgång till arbetslivet som
ett mera aktivt liv i övrigt. Mot denna
bakgrund avser regeringen att senare återkomma
till riksdagen med ett förslag om vilande
aktivitets- och sjukersättning vid studier.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2003

Moderaterna

Sten  Tolgfors  m.fl.  (m)  begär   i  motion  Sf357
yrkandena  9 och 12 (delvis) att riksdagen  beslutar
att för budgetåret  2003  till  anslaget 19:2 anvisa
800   miljoner  kronor  mindre  än  vad   regeringen
föreslagit.    Motionärerna    anser    att    ökade
kontrollinsatser    av   förtidspensioneringar   ger
minskade utgifter för förtidspensioner.

Folkpartiet

Lars Leijonborg m.fl.  (fp)  begär i motion Fi232
yrkande  14 (delvis) att riksdagen  beslutar  att
för budgetåret  2003 till anslaget 19:2 anvisa 40
miljoner   kronor  mindre   än   vad   regeringen
föreslagit.   Enligt   motionärerna   ger   lägre
sjukfrånvaro      minskade      kostnader     för
förtidspensioner. Ett likalydande yrkande finns i
motion Sf377 yrkande 9 (delvis) av Bo Könberg och
Kerstin Heinemann (fp).

Kristdemokraterna

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion  Sf335  yrkande 24 (delvis)
att  riksdagen  beslutar  att för 2003 till anslaget
19:2  anvisa  950  miljoner  kronor  mindre  än  vad
regeringen  föreslagit.  Till  följd   av   den   av
motionärerna  föreslagna rehabiliteringsförsäkringen
kommer    utgifterna    för    förtidspensioneringar
(aktivitets-  och  sjukersättning  fr.o.m. 2003) att
minska.

Centerpartiet

Birgitta  Carlsson  m.fl. (c) begär i  motion  Sf347
yrkande 1 (delvis) att  riksdagen  beslutar  att för
2003 till anslaget 19:2 anvisa 1 160 miljoner kronor
mindre  än  vad  regeringen föreslagit. Motionärerna
anser att bl.a. de  satsningar på rehabilitering som
de föreslår ger färre förtidspensionärer.

Övriga motioner

Bo Lundgren m.fl. (m) begär i motion Sf291 yrkande 5
förslag om åtgärder för  att fler förtidspensionärer
skall   återgå   till   arbetslivet.    Motionärerna
framhåller     att    möjligheten    till    vilande
förtidspension inte slagit så väl ut.

Lars Leijonborg  m.fl.  (fp)  begär i motion Sf290
yrkande  10 förslag om villkoren för  vilande  sjuk-
eller aktivitetsersättning vid studier. Motionärerna
anser att  studier  kan  vara  en  väg tillbaka till
arbetslivet.
Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion  Sf335 yrkande
18    ett    tillkännagivande   om   villkoren   för
förtidspensionärer  som  vill  komma  tillbaka  till
arbetslivet  men saknar arbete. Systemet med vilande
pension löser  problemet  för  dem  som kan börja en
anställning. För dem som inte genast  kommer  in  på
arbetsmarknaden måste andra lösningar tas fram.
Ulla  Hoffmann  m.fl.  (v)  begär  i  motion Sf305
förslag  om att nära anhörig till intern inte  skall
kunna     erhålla      internens     sjuk-     eller
aktivitetsersättning,  helt   eller   delvis.  Varje
individ  förutsätts  försörja sig själv via  arbete.
Det är då inte rimligt  att  anhöriga  skall ha rätt
att få internens ersättning.
Maud  Olofsson  m.fl.  (c)  begär  i motion  Sf331
yrkande   7   förslag  om  åtgärder  mot  de  ökande
förtidspensioneringarna.  Enligt  motionärerna finns
tecken som tyder på att förtidspension  används  som
ett sätt att hyfsa arbetslöshetsstatistiken.
I  motion  Sf287  av Sonja Fransson (s) begärs ett
tillkännagivande   om  att   ungdomar   som   uppbär
aktivitetsersättning  också  skall  ha möjlighet att
studera vid folkhögskola, högskola och universitet.
I motion Sf294 av Carina Adolfsson  Elgestam m.fl.
(s)  begärs  ett  tillkännagivande  om en översyn  i
syfte att stärka arbetslinjen. Om en  person får ett
halvt  sjukbidrag och samtidigt ett nytt  arbete  på
halvtid  med  högre  lön  får  personen i fråga inte
tillgodogöra sig den högre lönen  i  halvtidsarbetet
om    helt   sjukbidrag   senare   beviljas.   Detta
förhållande    kan    enligt   motionären   motverka
rehabilitering.
I motion Sf368 av Carin Lundberg och Lena Sandlin-
Hedman (s) begärs ett tillkännagivande om sjukbidrag
och   förtidspension   för    gifta    och   ogifta.
Motionärerna  påpekar  att ogifta förtidspensionärer
enligt  nuvarande regler  får  högre  ersättning  än
gifta.    Detta     ändras     genom     det     nya
sjukersättningssystemet.  Denna  förbättring  kommer
dock   inte   att   omfatta   dem   som   redan   är
förtidspensionerade  eftersom  omvandlingen till den
nya  förmånen  innebär  att  personen  i  fråga  får
ungefär  lika  mycket som tidigare.  En  översyn  av
nuvarande regler bör därför göras.
I motion Sf355  av  Michael Hagberg (s) begärs ett
tillkännagivande  om  översyn   av   reglerna  kring
möjligheten     att     på     lika    villkor    ta
förtroendeuppdrag. Enligt motionären  kan  listan på
exempel  där förtidspensionerade, sjukskrivna  m.fl.
tvingas säga nej till förtroendeuppdrag göras lång.
I  motion   Sf364  av  Agneta  Lundberg  och  Hans
Stenberg   (s)  begärs   ett   tillkännagivande   om
sjukskrivnas       möjligheter       att      inneha
förtroendeuppdrag.     Motionärerna    anser     att
möjligheten att delta i  politiskt arbete där arvode
utges är begränsade.

Utskottets ställningstagande

Enligt  utskottets  mening  måste   det  finnas  ett
rimligt  ekonomiskt  skydd  vid  långvarigt  nedsatt
arbetsoförmåga av medicinsk art. De  nya  förmånerna
sjuk- och aktivitetsersättning skall kunna  utges  i
form  av  en  inkomstrelaterad  ersättning  och  ett
grundskydd.   Utskottet  anser  att  de  reformerade
reglerna väl fyller  kravet  på att ge en långsiktig
ekonomisk trygghet.

Den  förväntade  utvecklingen   mot   en  fortsatt
successiv   ökning   av   antalet   aktivitets-  och
sjukersättningar (förtidspensioner/sjukbidrag t.o.m.
2002)     är     emellertid     otillfredsställande.
Möjligheterna  att  på  kort  sikt  motverka   denna
utveckling  synes mycket begränsade. Utskottet hyser
dock  vissa  förhoppningar   om   att  de  aviserade
förslagen    om   att   vilande   aktivitets-    och
sjukersättning  skall  införas  vid  studier och att
vilandetiden   med   bibehållen  förmånsrätt   skall
utsträckas till två år skall kunna få genomslag.
Regeringens fortsatta  arbete för att öka hälsan i
arbetslivet   med   bl.a.   ökade    resurser   till
försäkringskassorna      både     för     köp     av
rehabiliteringstjänster  och   för   samverkan  inom
rehabiliteringsområdet bör på sikt kunna få positiva
effekter  också  vad gäller antalet aktivitets-  och
sjukersättningar.       Även      den      aviserade
tidsbegränsningen   om   tre    år    för   beviljad
sjukersättning bör få betydelse liksom  arbetet  med
att  aktivt  följa  upp  redan  beviljade  förmåner.
Därtill  kommer  att  regeringen har föreslagit  ett
konkret mål för ökad hälsa i arbetslivet som innebär
bl.a.    att    antalet    nya    aktivitets-    och
sjukersättningar  skall minska. Med  hänsyn  härtill
finns det enligt utskottet  inte  skäl att föregripa
regeringens  arbete  genom  att  riksdagen   nu  tar
ställning     t.ex.    till    kravet    på    ökade
kontrollinsatser. Mot bakgrund härav anser utskottet
att resultatet  av  regeringens fortsatta arbete för
ökad  hälsa i arbetslivet  bör  avvaktas.  Utskottet
avstyrker  med  det anförda motionerna Sf291 yrkande
5, Sf290 yrkande 10 och Sf331 yrkande 7.
För  den  som  efter   att   ha   uppburit   t.ex.
sjukersättning  ställer  sig  till  arbetsmarknadens
förfogande,    dock    utan    att    få    förmånen
vilandeförklarad,  kan problem uppstå om personen  i
fråga inte omedelbart  kommer in på arbetsmarknaden.
Reglerna   inom   arbetsmarknadsområdet    är   inte
anpassade till den situation som en person som  haft
sjukersättning  kan ställas inför vid återgång, helt
eller delvis, till arbetsmarknaden när han eller hon
väntar   på   att   få    ett    arbete   eller   en
arbetsmarknadsåtgärd.    HpH-utredningen    har    i
utredningsbetänkandet  SOU   2002:5  föreslagit  att
arbetsmarknadspolitikens ansvarsområde  skall vidgas
i  syfte  att  skapa en kompletterande arbetsmarknad
för människor med  begränsad  arbetsförmåga på grund
av   sjukdom.   Utredningen  har  sammanfattningsvis
anfört att det är  ytterst  angeläget att regeringen
vidtar     åtgärder     för     att     skapa     en
arbetsmarknadspolitik   som   i   ökad  utsträckning
inriktas  på  att  stödja  personer  med   begränsad
arbetsförmåga   att  ta  del  av  arbetslivet.  HpH-
utredningens  förslag   har  remissbehandlats  under
våren   2002.   Utskottet  anser   att   regeringens
fortsatta  beredning   av  förslaget  bör  avvaktas.
Motion Sf335 yrkande 18 avstyrks därmed.
Vad därefter gäller frågan  om rätten för anhöriga
till  en  intern  att uppbära internens  aktivitets-
eller sjukersättning (helt eller delvis) konstaterar
utskottet  att  riksdagen   under   våren  2002  har
beslutat  att  personer som uppbär sådan  ersättning
när  de  tas  in på  institution  skall  få  behålla
förmånen   under    de    första   60   dagarna   av
institutionsvistelsen och att  den  därefter dras in
tillfälligt. Från och med den trettionde  dagen före
frigivningsdagen  skall  förmånen  åter betalas  ut.
Liksom  i  dag  skall  det enligt riksdagens  beslut
finnas  en möjlighet att  utbetala  aktivitets-  och
sjukersättning  till  nära  anhöriga  som  för  sitt
uppehälle är beroende av förmånstagaren när förmånen
är  tillfälligt  indragen  (prop.  2001/02:164, bet.
2001/02:SfU16, rskr. 2001/02:252). Utskottet  finner
inte anledning att föreslå riksdagen att ändra  sitt
nyligen  fattade  beslut. Utskottet avstyrker därmed
motion Sf305.
Beträffande frågan  om  att  öppna  möjlighet  för
personer  med  aktivitetsersättning  att studera vid
t.ex.    högskola   har   utskottet   i   betänkande
2000/01:SfU15    (s.    27    och    28)    avstyrkt
motionsyrkanden  om  att  aktivitetsersättning skall
kunna   utges  även  vid  eftergymnasiala   studier.
Utskottet delade regeringens bedömning i proposition
2000/01:96  (s.  84)  att  frågan,  inte  minst  mot
bakgrund  av  att  studiestödssystemet  nyligen hade
reformerats, behövde utredas. Enligt utskottet borde
därvid   en  avvägning  göras  mellan  å  ena  sidan
möjligheten  att  finansiera  studier inom ramen för
ohälsoförsäkringen  och  å andra  sidan  hur  övriga
studerande klarar försörjningen  under  studietiden.
Frågan  var också om ett eventuellt ökat ansvar  för
försäkringen  borde medföra en motsvarande skärpning
av kraven på den enskilde att uppnå egen försörjning
genom   arbete.  Vidare   framhöll   utskottet   att
rehabiliteringsåtgärder,         under         vissa
förutsättningar,  kan  innefatta studier och att det
kommer att gälla även för  dem  som  har aktivitets-
eller   sjukersättning.  Utskottet  förutsatte   att
regeringen skulle bereda frågan vidare och återkomma
med förslag.  Utskottet finner inte nu skäl att göra
annan bedömning och avstyrker därmed motion Sf287.
I en av motionerna påtalas det förhållandet att en
högre  lön  i  ett   deltidsarbete   inte   påverkar
storleken  av  en  hel  förmån om en partiell förmån
senare  byts  mot  en hel förmån.  Enligt  nuvarande
regler finns möjlighet  för  en förtidspensionär att
under  tiden  med partiell förtidspension  tjäna  in
pensionspoäng.  Enligt RFV:s allmänna råd 1996:4 (s.
53) får den intjänade  eller  högre  pensionspoängen
inte  användas  för  att höja en förtidspension  som
betalas ut. Däremot får  den  användas vid beräkning
av  t.ex.  ålderspension.  Av  RFV:s   allmänna  råd
1998:16  (s.  40)  framgår  att  pensionspoäng   som
tjänats   in   under  tid  då  förtidspension  eller
sjukbidrag  har  betalats   ut   inte   beaktas  när
pensionen  ändras  i  samband  med  omprövning   som
föranleds    av    förbättring   eller   ytterligare
nedsättning  av  arbetsförmågan.   Det  innebär  att
antagandepoäng   som   fastställs   i  samband   med
beviljandet  av  en  partiell  förtidspension   inte
ändras    när   den   försäkrade   efter   en   tids
förvärvsarbete  beviljas  hel förmån. En inkomst som
en   försäkrad   haft   parallellt   med   en   halv
förtidspension påverkar således  inte beräkningen av
den  hela  förmånen,  och  detta  gäller   även   om
halvtidsinkomsten  varit  väsentligt  högre  än  den
inkomst  den  försäkrade hade när den halva förmånen
beviljades. Motsvarande  kommer  att gälla i det nya
sjukersättningssystemet fr.o.m. 2003. Enligt vad som
anförs  i proposition 2000/01:96 (s.  96)  torde  en
sådan lösning  i  det  flesta  fall  ge  ett rimligt
resultat.  Utskottet förutsätter att regeringen  tar
initiativ till ändring av dessa regler om det skulle
visa sig att reglerna motverkar försäkringskassornas
arbete med att  få  personer  med  aktivitets- eller
sjukersättning    att   fullt   ut   utnyttja    sin
restarbetsförmåga.  Med det anförda får motion Sf294
anses tillgodosedd.
Med   anledning  av  påpekandet   att   de   olika
ersättningsnivåerna   för  gifta  respektive  ogifta
enligt hittillsvarande  system  kommer att bestå vid
omvandlingen av förtidspension och  sjukbidrag  till
de  nya  förmånerna  fr.o.m.  2003,  vill  utskottet
erinra  om  att  principen  för omvandlingen är  att
ersättningens   nivå   skall  behållas   i   princip
oförändrad för alla. Med det anförda avstyrks motion
Sf368.
Enligt bestämmelser som gäller sedan den 1 januari
1999      krävs      för      rätt     till      hel
förtidspension/sjukbidrag att arbetsförmågan är helt
eller i det närmaste helt nedsatt.  Därmed avses att
arbetsförmågan är nedsatt med minst sju  åttondelar.
Härigenom  har  personer  möjlighet att utnyttja  en
restarbetsförmåga t.ex. för  ideellt eller politiskt
arbete  utan  att rätten till förmånen  ifrågasätts.
Motsvarande  regel  kommer  att  gälla  för  de  nya
förmånerna aktivitets-  och sjukersättning. I övrigt
noterar utskottet att en  särskild utredare har fått
i  uppdrag  att  göra  en  analys   av  och  föreslå
ändringar  i reglerna om skyddstider för  SGI  (dir.
2001:104).   Utredaren    skall    även    analysera
Kommundemokratikommitténs     förslag     om     att
förtroendevalda   som   uppbär   ersättning   enligt
kommunallagen  (1991:900)  under  vissa förhållanden
skall ha rätt att få sin tidigare SGI  vilande under
den  tid  det  politiska  uppdraget  fullföljs  (SOU
2001:48).  Syftet  med  kommitténs förslag  var  att
förtroendevalda  inte skall  förlora  ekonomiskt  på
grund av sitt politiska åtagande i samband med t.ex.
sjukfrånvaro    eller    föräldraledighet.    Enligt
tilläggsdirektiv  2002:118 skall uppdraget redovisas
senast den 30 april  2003. Med det anförda avstyrker
utskottet motionerna Sf355 och Sf364.
Utskottet   har   inte  något   att   erinra   mot
regeringens   förslag  till   medelsanvisning   till
anslaget   19:2.    Utskottet   tillstyrker   därmed
regeringens förslag och  avstyrker  motionerna Sf357
yrkandena  9  och  12  (delvis),  Fi232  yrkande  14
(delvis), Sf377 yrkande 9 (delvis), Sf335 yrkande 24
(delvis) och Sf347 yrkande 1 (delvis).

19:3 Handikappersättningar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag  om
medelsanvisning     till     anslaget    19:3
Handikappersättningar.
Vidare bör riksdagen avslå motionsyrkanden
om   en   översyn   dels   av  reglerna   för
handikappersättning  efter  65  år,  dels  av
ersättningsnivåerna.

Gällande bestämmelser

Enligt nuvarande bestämmelser  i lagen (1998:703) om
handikappersättning     och     vårdbidrag     utges
handikappersättning till försäkrad  som  fyllt 16 år
och som före 65 års ålder för avsevärd tid  fått sin
funktionsförmåga nedsatt i sådan omfattning att  han
eller  hon  i  sin  dagliga  livsföring behöver mera
tidskrävande hjälp av annan eller  behöver  hjälp av
annan  för  att  förvärvsarbeta  eller har betydande
merutgifter  på grund av sitt handikapp.  Enligt  de
bestämmelser som  gäller  fr.o.m. den 1 januari 2003
kommer  handikappersättning   att   utges   tidigast
fr.o.m.  juli månad det år den försäkrade fyller  19
år  (prop.  2000/01:96,  bet.  2000/01:SfU15,  rskr.
2000/01:257).

Handikappersättning  utbetalas med belopp som per
år   motsvarar   69   %,   53 %  eller   36   %   av
prisbasbeloppet, alltefter hjälpbehovets  omfattning
eller merutgifternas storlek.

Budgetpropositionen

Antalet  personer  med  handikappersättning  uppgick
2001 till 58 773. Enligt regeringen beräknas antalet
minska  som  en följd av att den nedre åldersgränsen
för rätt till ersättning höjs den 1 januari 2003.

I  propositionen   föreslås   att   riksdagen  för
budgetåret      2002      till     anslaget     19:3
Handikappersättningar anvisar  ett  ramanslag  på  1
190,9 miljoner kronor.

Motioner som ej har anslagseffekt budgetåret
2003

Marietta de Pourbaix-Lundin (m) begär i motion Sf273
ett  tillkännagivande  om  behovet  av en översyn av
reglerna för handikappersättning efter 65 års ålder.
Motionären  anser  att det bör vara en  självklarhet
att  handikappersättning  utbetalas  oavsett  när  i
livet  funktionsnedsättningen inträffar. I dag måste
den försäkrade  styrka att behovet uppkommit före 65
års ålder.

I motion Sf274  av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
begärs ett tillkännagivande om behovet av översyn av
nivåerna    för   handikappersättning.    Motionären
framhåller att nivåerna inte har ändrats på länge.
I motion Sf354 av Catherine Persson (s) begärs ett
tillkännagivande  om  att  många  kroniskt sjuka har
kostnader som ligger strax under den  nedre  gränsen
för rätt till handikappersättning och att det därför
finns skäl att överväga andra ersättningsnivåer.

Utskottets ställningstagande

Avsikten   med   handikappersättning   är   att   ge
kompensation för hjälpbehov som uppkommit till följd
av  sjukdom eller skada, medan hjälpbehov som hänför
sig  till   åldrandet   inte   bör   ersättas  genom
handikappersättning.   Av   det   skälet  finns   en
bestämmelse    som    innebär   att   den   nedsatta
funktionsförmågan skall  ha  uppkommit  före  65 års
ålder.  Om 65-årsgränsen slopades skulle svårigheter
sannolikt  uppstå  när  det  gäller  att  skilja  ut
sjukdomar  som  hör  till det normala åldrandet från
andra sjukdomar. Med hänsyn  härtill  kan  utskottet
inte  ställa  sig  bakom förslaget om en översyn  av
reglerna i syfte att slopa 65-årsgränsen.

Utskottet anser inte  heller  att  det är aktuellt
att  göra  en  översyn  av  nivåerna  för rätt  till
handikappersättning eller att överväga  andra nivåer
i handikappersättningen.
Med  det  anförda  avstyrker  utskottet motionerna
Sf273,   Sf274  och  Sf354.  Utskottet   tillstyrker
regeringens   förslag   till   medelsanvisning  till
anslaget 19:3.

19:4 Arbetsskadeersättningar


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens  förslag om
medelsanvisning     till     anslaget    19:4
Arbetsskadeersättningar. Därmed bör riksdagen
avslå      motionsyrkanden      om      annan
medelsanvisning till anslaget.
Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden
bl.a.        om        att        privatisera
arbetsskadeförsäkringen  och om att  överföra
arbetssjukdomarna                        till
sjukpenningförsäkringen  och färdolycksfallen
till trafikförsäkringen.
Jämför reservationerna 35 (m) och 36 (kd).

Gällande bestämmelser

Den  som  förvärvsarbetar  här  i  riket  är  enligt
socialförsäkringslagen  (1999:799)   försäkrad   för
arbetsskada.   Detsamma   gäller  den  som  genomgår
utbildning  i den mån utbildningen  är  förenad  med
särskild risk  för  arbetsskada. Lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring  (LAF)  omfattar  skador  till
följd  av olycksfall eller annan skadlig inverkan  i
arbetet.  Även  olycksfall  vid  färd  till och från
arbetet räknas som olycksfall i arbetet,  om  färden
föranleddes av och stod i nära samband med arbetet.

Reglerna   för  ersättning  enligt  LAF  genomgick
omfattande förändringar  under  1993.  Den 1 januari
1993   höjdes   beviskravet   vid  prövning  av   en
arbetsskada, och den 1 juli samma år slopades rätten
till arbetsskadesjukpenning för den som är försäkrad
enligt  AFL.  Från  och  med  den 1  juli  2002  har
beviskravet sänkts för skador som  inträffar  den  1
juli  2002  eller  senare.  Vid  en helhetsbedömning
skall en skada anses ha uppkommit  av ett olycksfall
eller   annan   skadlig   inverkan   i  arbetet   om
övervägande  skäl  talar för det (prop.  2001/02:81,
bet 2001/02:SfU10, rskr. 2001/02:213).
För den som ådragit  sig  en  arbetsskada  utges i
regel     endast     ersättning     i     form    av
arbetsskadelivränta.  Livränta  utges  vid bestående
nedsättning   av  arbetsförmågan,  och  ersättningen
skall i princip utgöra skillnaden mellan den inkomst
som den försäkrade kan antas ha haft som oskadad och
den inkomst som  han  eller  hon  trots  skadan  kan
beräknas    få.    Livräntan   ersätter   en   årlig
inkomstförlust upp till 7,5 prisbasbelopp.
Från och med den 1  januari  2003  kommer  den som
fått  sin skada godkänd som arbetsskada även att  få
kompensation  för  det  inkomstbortfall som systemet
med karensdag medför. Ersättning skall utges för två
karensdagar,  om  inte  den   försäkrade  visar  att
inkomstbortfall har uppstått för  flera  karensdagar
(prop.    2001/02:81,   bet   2001/02:SfU10,   rskr.
2001/02:213).
Arbetsskadeförsäkringen     finansieras    med
arbetsgivaravgifter  och  egenavgifter,  1,38  %  av
avgiftsunderlaget.      Regeringen       har       i
budgetpropositionen  föreslagit  att  avgiften den 1
januari 2003 sänks till 0,68 % av avgiftsunderlaget.
Detta   har  tillstyrkts  av  utskottet  i  yttrande
2002/03:SfU1y.

Budgetpropositionen

I   propositionen   föreslås   att   riksdagen   för
budgetåret      2003      till     anslaget     19:4
Arbetsskadeersättningar anvisar  ett  ramanslag på 6
406,9 miljoner kronor.

Antalet    arbetsskadeanmälningar    har    enligt
regeringen fortsatt att öka även under 2001. Antalet
anmälda   arbetssjukdomar   ökade,   medan   anmälda
arbetsolycksfall      minskade      något.     Högre
förvärvsfrekvens,  utvecklingen av arbetsmiljön  och
demografiförändringar har i olika grad betydelse för
arbetsskadeområdet.
De      brister     i     handläggningen      inom
arbetsskadeförsäkringen  som  fortfarande förekommer
är enligt regeringen inte acceptabla.  Det  är också
mycket otillfredsställande att bedömningarna skiftar
mellan   försäkringskassorna.   Åtgärder   för   att
förbättra   resultaten   i  dessa  delar  är  därför
nödvändiga. En särskild utredare kommer under hösten
2002   att   lämna   förslag   till   en   förändrad
organisation        av       handläggningen       av
arbetsskadeförsäkringen.   Den   nya  organisationen
skall   bidra   till   höjning   av   kvaliteten   i
handläggningen och ökad likformighet i besluten.
Det sänkta beviskravet vid prövning av arbetsskada
väntas  enligt  regeringen  medföra  att  det   blir
lättare  för  kvinnor att få sina sjukdomar godkända
som arbetsskada.
För  att  möjliggöra   en   uppföljning   av   den
reformerade  arbetsskadeförsäkringen  krävs  ett väl
utvecklat  statistiksystem.  Därför  har  regeringen
givit  RFV  i  uppdrag att inom ramen för befintliga
statistiksystem       följa      förändringar      i
arbetsskadeförsäkringens ersättningsmönster och mäta
försäkringens  effekter  för  kvinnor  och  män.  En
första rapportering  skall  göras  i anslutning till
årsredovisningen.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2003

Moderaterna

Sten  Tolgfors  m.fl.  (m)  begär  i  motion   Sf357
yrkandena  10 och 12 (delvis) att riksdagen beslutar
att för budgetåret  2003  till  anslaget 19:4 anvisa
688   miljoner  kronor  mindre  än  vad   regeringen
föreslagit.

I samma  motion  yrkande  5  liksom  även i motion
Sf285  yrkande  5 av Sten Tolgfors m.fl. (m)  begärs
att      de      tidigare      bevisreglerna       i
arbetsskadeförsäkringen återinförs.

Centerpartiet

Birgitta  Carlsson  m.fl.  (c)  begär i motion Sf347
yrkande 1 (delvis) att riksdagen  beslutar  att till
anslaget 19:4 anvisa 1 000 miljoner kronor mindre än
vad  regeringen  föreslagit.  Motionärerna motsätter
sig     de    nyligen    sänkta    beviskraven     i
arbetsskadeförsäkringen.

Övriga motioner

Jeppe Johnsson  m.fl.  (m,  fp,  kd)  begär i motion
Sf304 ett tillkännagivande om behovet av att utforma
en  ny  försäkring för arbetsskador som hanteras  av
privata försäkringsbolag.

Sten Tolgfors  m.fl.  (m)  begär  i  motion  Sf285
yrkandena   1-4  förslag  om  en  riskdifferentierad
arbetsskadeförsäkring,  att  arbetsolycksfall skiljs
från arbetssjukdomar, att arbetssjukdomarna  på sikt
överförs   till   sjukpenningförsäkringen,   att  en
övergångslösning       från       en       offentlig
arbetsskadeförsäkring            till            ett
arbetsskadeobligatorium för arbetsgivare utreds samt
att  färdolycksfall  till  och från arbetet lyfts ur
försäkringen för arbetsolycksfall  och betalas genom
trafikförsäkringen.
Kenneth Lantz m.fl. (kd) begär i motion  Sf316 ett
tillkännagivande om att utreda konsekvenserna av att
privatisera arbetsskadeförsäkringen.
Ulla  Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf307  ett
tillkännagivande  om  minst  en arbetsskadeenhet per
län.   Det  arbete  som  försäkringskassorna   redan
påbörjat   med   en   koncentrerad  handläggning  av
arbetsskadeförsäkringen bör få fortsätta.
I motion Mj419 av Gudrun  Schyman m.fl. (v) begärs
i yrkande 6 ett tillkännagivande  om att symtomen på
elöverkänslighet   bör  betraktas  som   grund   för
bedömning  av arbetsskada.  Elöverkänsliga  personer
tvingas övertala  läkaren att sätta annan diagnos på
läkarintyget  för att  inte  riskera  att  stå  utan
sjukpenning. Detta  är inte acceptabelt eftersom det
från arbetsmiljösynpunkt är viktigt att läkarintyget
visar  den  rätta  diagnosen.  Elöverkänslighet  bör
kunna   läggas   till   grund   för   bedömning   av
arbetsskada.
I motion A365 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs i
yrkande 5 ett tillkännagivande  om  att  en kommande
utvärdering av arbetsskadeförsäkringen skall  ha ett
könsperspektiv. Ändringarna fr.o.m. den 1 juli  2002
bör  följas  upp  och  utvärderas utifrån ett sådant
perspektiv.
I  motion Sf370 av Christina  Axelsson  m.fl.  (s)
begärs  ett  tillkännagivande om arbetsskadades rätt
till stöd och  hjälp  vid  anmälan  om ersättning av
arbetsskada,  anmälningsskyldighet  och   samordning
m.m.    Den    försäkrade    bör    få   stöd   från
försäkringskassan  vid  bl.a.  ansökningsförfarandet
samt få en kontaktperson på försäkringskassan.

Utskottets ställningstagande

Som  framgår ovan har riksdagen så  sent  som  i  år
beslutat om förändringar av arbetsskadeförsäkringen.
Bland  annat  har  beviskravet  vid  prövning  av en
arbetsskada   sänkts.   I  betänkande  2001/02:SfU10
anförde utskottet bl.a. att en arbetsskadeförsäkring
i  offentlig  regi  som  bygger   på  ett  generellt
arbetsskadebegrepp,      som     även     innefattar
arbetssjukdomar   och   färdolycksfall,    och   där
beviskravet  är mindre strikt ger ett bra skydd  vid
arbetsskada  för   både   kvinnor  och  män  och  en
tillräcklig avgränsning mot  skador  som  har  andra
uppkomstorsaker   än   arbete.  Utskottet  avstyrkte
därmed    motionsyrkanden   om    att    privatisera
arbetsskadeförsäkringen   och   om   att   lyfta  ut
färdolycksfall      och      arbetssjukdomar      ur
arbetsskadeförsäkringen.   Utskottet   finner   inte
anledning att frångå sitt tidigare ställningstagande
och   avstyrker   därmed   motionerna  Sf304,  Sf285
yrkandena 1-4 och Sf316.

I en av motionerna tas frågan  om  en koncentrerad
handläggning    av   arbetsskadeförsäkringen    upp.
Motionärerna anser  att  det  skall  finnas minst en
arbetsskadeenhet per län. Som nämnts har en särskild
utredare  haft i uppdrag att lämna förslag  till  en
förändrad   organisation    av   handläggningen   av
arbetsskadeförsäkringen.       I      delbetänkandet
Koncentrerad       arbetsskadehandläggning       för
likformighet   och  rättvisa   (SOU   2002:80)   har
utredaren  föreslagit   att  det  skall  finnas  tre
enheter       i      landet      som      handlägger
arbetsskadeförsäkringen.     En     arbetsskadeenhet
föreslås  få  sin  placering i södra Sverige,  en  i
Mellansverige och en  i  norra Sverige. Det föreslås
vidare      att      ett      nytt     beslutsorgan,
arbetsskadenämnden, skall inrättas  som  skall bestå
av  fem  ledamöter.  Nämndens ordförande skall  vara
jurist,  och  två  av  ledamöterna  skall  utses  på
förslag      av      Socialstyrelsen      respektive
Arbetsmiljöverket.   Utredningsförslaget    är   för
närvarande föremål för remissbehandling till  den 15
januari    2003.    Utskottet    delar   regeringens
uppfattning  att  kvaliteten i handläggningen  måste
förbättras och större likformighet i besluten uppnås
för att skapa tilltro  till arbetsskadeförsäkringen.
Arbetsskadeförsäkringen  är  emellertid  komplicerad
och  ställer krav på omfattande kunskaper.  För  att
komma   till   rätta  med  de  stora  olikheter  som
förekommer kan en  koncentrering  av  handläggningen
vara  en  lösning.  Huruvida  handläggningen   skall
koncentreras  till  tre eller fler försäkringskassor
är för närvarande föremål  för  beredning. Utskottet
anser  att  regeringens beredning bör  avvaktas  och
avstyrker därmed motion Sf307.
Nämnda utredning  har vidare i uppdrag att föreslå
hur en kunskapsbank för  frågor  om  samband  mellan
arbetsmiljö  och sjukdom skall kunna byggas upp  och
organiseras. Den  delen av uppdraget skall redovisas
senast  den  15  januari   2003.   När   det  gäller
sjukdomsbesvär   som   är   mycket   svårbedömda   i
arbetsskadehänseende,  t.ex.  elöverkänslighet,  kan
förekomsten   av   en   kunskapsbank  vara  av  stor
betydelse   vid  arbetsskadebedömningen.   Utskottet
anser  att  utredningsuppdraget   bör  avvaktas  och
avstyrker därmed motion Mj419 yrkande 6.
Ett  av skälen till att regeringen  i  proposition
2001/02:81  föreslog  en  sänkning  av beviskravet i
arbetsskadeförsäkringen            var           att
arbetsskadeförsäkringen  bör  vara utformad  på  ett
sådant sätt att kvinnor allmänt  sett inte har sämre
förutsättningar   än   män   att  få  sjukdomsbesvär
godkända   som  arbetsskador.  För   att   analysera
effekten       av        regeländringarna        och
kostnadsutvecklingen    skall    enligt   nyssnämnda
proposition en kontrollstation införas  2004. Om det
då  framkommer  att  önskade effekter på individnivå
inte uppnås, t.ex. vad gäller könsfördelningen bland
förmånstagarna, har regeringen  för avsikt att vidta
åtgärder. Eftersom utvärderingen  av de nya reglerna
således  kommer att ske med hänsyn tagen  även  till
könsperspektivet  anser  utskottet  att  motion A365
yrkande 5 får anses tillgodosedd.
Som   redovisats  ovan  ingår  det  i  regeringens
fortsatta  strategi för ökad hälsa i arbetslivet att
långtidssjukskrivna   skall   få   rätt   till  egen
kontaktperson.  Den som till följd av en arbetsskada
är långtidssjukskriven kommer sannolikt att kunna få
stöd och hjälp av  sådan kontaktperson också när det
gäller   t.ex.  att  ansöka   om   ersättning   från
arbetsskadeförsäkringen.  Med det anförda får motion
Sf370 anses tillgodosedd.
Utskottet  tillstyrker  regeringens  förslag  till
medelsanvisning  till anslaget  19:4  och  avstyrker
motionerna Sf357 yrkandena  5,  10  och 12 (delvis),
Sf285 yrkande 5 och Sf347 yrkande 1 (delvis).

19:5 Kostnader för sysselsättning av
vissa personer med aktivitets- och
sjukersättning


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag  om
medelsanvisning  till anslaget 19:5 Kostnader
för  sysselsättning  av  vissa  personer  med
aktivitets- och sjukersättning.

Budgetpropositionen

Försäkringsstödet  infördes fr.o.m. 1999 i syfte att
finansiera ersättning  som  i  vissa  fall enligt en
särskild  lag utges till arbetsgivare som  anställer
personer som  står  till arbetsmarknadens förfogande
med avseende på resterande  arbetsförmåga  på  25 %.
Det skall i första hand vara fråga om ersättning för
anställning   på   den   ordinarie  arbetsmarknaden,
eventuellt med hjälp av lönebidrag.  Om  inte  detta
kan  ske  inom  sex  månader  skall berörda personer
kunna beredas anställning vid Samhall AB.

Regeringen föreslår att riksdagen  för  budgetåret
2003 till anslaget 19:5 anvisar ett ramanslag  på  8
miljoner kronor.

Utskottets ställningstagande

Regeringens  förslag  till  medelsanvisning har inte
föranlett    några    motionsyrkanden.     Utskottet
tillstyrker förslaget.


19:6 Ersättning för kroppsskador


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 19:6 Ersättning
för kroppsskador.

Budgetpropositionen

Från anslaget  bekostas  ersättningar  enligt  lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd i de fall en
skada   inträffar  under  militär  verksamhet.  Även
ersättningar      enligt     militärersättningslagen
(1950:261) avseende  skador  som inträffat före juli
1977 bekostas från anslaget.

Från och med 2003 bekostar anslaget även kostnader
för   vissa  yrkesskadeersättningar   som   tidigare
belastade anslaget 19:4 Arbetsskadeersättningar.
I  propositionen   föreslås   att   riksdagen  för
budgetåret  2003  till  anslaget  19:6  anvisar  ett
ramanslag på 69 miljoner kronor.

Utskottets ställningstagande

Regeringens  förslag till medelsanvisning  har  inte
föranlett    några     motionsyrkanden.    Utskottet
tillstyrker förslaget.


19:7 Riksförsäkringsverket och 19:8
Allmänna försäkringskassor


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens  förslag om
medelsanvisning   dels   till  anslaget  19:7
Riksförsäkringsverket,  dels   till  anslaget
19:8  Allmänna  försäkringskassor.  Riksdagen
bör  därmed avslå  motionsyrkanden  om  annan
medelsanvisning till anslagen 19:7 och 19:8.
Riksdagen  bör  bemyndiga  regeringen  att
under   2003,   för   anslaget   19:7,   ingå
ekonomiska   förpliktelser   som,   inklusive
tidigare åtaganden, medför utgifter på  högst
9 miljoner kronor efter 2003.
Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden
bl.a.    om    krav   på   försäkringsläkare,
utbildning av läkare i försäkringsmedicin och
förstatligande av försäkringskassorna.
Jämför reservationerna nr 37 (m), 38 (kd), 39
(fp), 40 (kd), 41  (m),  42 (fp), 43 (fp), 44
(kd), 45 (m) och 46 (kd).

Budgetpropositionen

Socialförsäkringens administration utgörs av RFV och
de  allmänna försäkringskassorna.  RFV  skall  bl.a.
utöva  tillsyn över de allmänna försäkringskassorna,
vara ansvarig  systemägare  för  de  gemensamma  IT-
systemen,   utarbeta  normer  för  regeltillämpning,
svara för ekonomistyrningen  inom  verksamheten samt
förebygga och minska ohälsa.

Försäkringskassorna ansvarar för handläggning  och
utbetalning   av  socialförsäkringsersättningar  och
bidrag samt har  att förebygga och minska ohälsa och
aktivt arbeta med rehabilitering.
Sedan budgetåret  1999  har  RFV  fått  ekonomiskt
utrymme   för  att  stödja  och  medverka  till  att
forskning bedrivs inom området för socialförsäkring.
Med  anledning   härav   föreslås   att   regeringen
bemyndigas  att  under  2003, i fråga om ramanslaget
19:7,  ingå ekonomiska förpliktelser  som  inklusive
tidigare  åtaganden  innebär  utgifter  om  högst  9
miljoner kronor efter 2003.
För  att klara anslagsbelastningen på grund av den
ökande ohälsan  och  för  att framgångsrikt slutföra
genomförandet    av    pensionssystemet     föreslår
regeringen     att    anslagen    till    RFV    och
försäkringskassorna   höjs.  För  RFV:s  vidkommande
föreslås  en  höjning  av   anslaget  19:7  med  175
miljoner kronor 2003, varav 20 miljoner kronor avser
en      förstärkning      av     utbildningen      i
försäkringsmedicin.    Därutöver     föreslås    att
anslagsnivån  justeras ned med 0,7 % till  följd  av
ett generellt besparingskrav,  vilket  motsvarar  ca
fem miljoner kronor.
För försäkringskassornas del föreslås att anslaget
19:8  höjs  med 501 miljoner kronor 2003, varav 22,5
miljoner   kronor    avser   anställning   av   fler
försäkringsläkare.    Därutöver     föreslås     att
anslagsnivån   justeras   ned   med  0,7  %,  vilket
motsvarar ca 38 miljoner kronor.
I   propositionen  föreslås  att  riksdagen   till
anslaget   19:7  Riksförsäkringsverket  anvisar  ett
ramanslag på  933,5 miljoner kronor. Vidare föreslås
att   riksdagen   till    anslaget   19:8   Allmänna
försäkringskassor  anvisar ett  ramanslag  på  5 822
miljoner kronor.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2003

Moderaterna

Sten  Tolgfors  m.fl.   (m)  begär  i  motion  Sf357
yrkandena  6,  11  och  12  (delvis)  att  riksdagen
beslutar att för budgetåret 2003  till anslaget 19:7
anvisa  30  miljoner  kronor  mer än vad  regeringen
föreslagit för utbildning i försäkringsmedicin.  Ett
likalydande  yrkande finns i motion Sf291 yrkande 14
av Bo Lundgren m.fl. (m).

I motion Sf357  yrkandena  7 och 12 (delvis) begär
motionärerna  att  riksdagen  till   anslaget   19:8
anvisar  520  miljoner  kronor mer än vad regeringen
föreslagit  för köp av rehabiliteringstjänster.  Ett
likalydande yrkande finns i motion Sf291 yrkande 12.
I motion So298  av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs i
yrkande  2 beslut om  att  låta  försäkringskassorna
köpa     vård.      Motionärerna      anser      att
försäkringskassorna under de kommande tre åren skall
få  upphandla  vård  om vården inte inom tre månader
kan erbjudas av landstinget.  Vården  skall få köpas
privat, offentligt, inom eller utom landet.

Folkpartiet

I  motionerna  Fi232  yrkande  14 (delvis)  av  Lars
Leijonborg m.fl. (fp) och Sf377  yrkande  9 (delvis)
av Bo Könberg och Kerstin Heinemann (fp) begärs  att
riksdagen  beslutar  att  för  budgetåret  2003 till
anslaget 19:8 anvisa 550 miljoner kronor mer  än vad
regeringen  föreslagit. Resurstillskottet krävs  för
inköp av rehabiliteringstjänster  och  för  åtgärder
mot felaktiga utbetalningar.

Kristdemokraterna

Sven  Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf335 yrkandena
23 och  24  (delvis)  att riksdagen beslutar att för
budgetåret  2003  till  anslaget   19:7   anvisa  10
miljoner  kronor  mer  än vad regeringen föreslagit.
Motionärerna  vill  öka  anslaget   till   RFV   för
administration  av den utvecklingspeng som skall ges
till flyktingar.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson  m.fl.  (c)  begär  i motion Sf347
yrkande  1 (delvis) att riksdagen beslutar  att  för
budgetåret   2003   till  anslaget  19:7  anvisa  70
miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.
Motionärerna anser att  det  finns  utrymme  för  en
administrativ besparing.

I motion Sf331 av Maud Olofsson m.fl. (c) begärs i
yrkande  10  ett  tillkännagivande om utökade anslag
till försäkringskassorna. Cirka tre miljarder kronor
per  år  bör anslås till  rehabiliteringsutredningar
och till försäkringskassans  handläggning, inklusive
finansiering av tvåläkarkontrollerna.

Övriga motioner

Försäkringsläkare m.m.

Bo Lundgren m.fl. (m) begär i  motion Sf291 yrkandena 16 och 17
tillkännagivanden       om      riktlinjer       för
försäkringsläkare vad gäller krav på utbildning m.m.
och om läkarnas sjukskrivningsrutiner.  Inom ett par
år bör det finnas klara riktlinjer för vilka krav på
utbildning    m.m.    som    bör   ställas   på   en
försäkringsläkare. Vid sjukfall  som  överstiger  28
dagar bör en annan läkare än sjukskrivande läkare ta
ställning    till    fortsatt    sjukskrivning   och
behandling.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär  i  motion  Sf290
yrkande  4  ett  tillkännagivande  om  utbildning av
läkare i försäkringsmedicin som villkor  för  att få
skriva  sjukintyg för utbetalning av sjukpenning.  I
yrkande 5 begärs ett tillkännagivande om begränsning
av    möjligheterna     för     en     läkare    med
specialistutbildning att skriva sjukintyg för längre
tids   sjukpenning   med  diagnoser  inom  en  annan
medicinsk   specialitet.    I    yrkande   9   begär
motionärerna förslag om att försäkringskassorna  bör
kunna  föreskriva  att arbetsplatser med många långa
sjukfall skall köpa  in medicinsk expertis i form av
företagshälsovård.
Kenneth Lantz m.fl.  (kd)  begär  i  motion  Sf333
yrkandena   1-4   och   6   att  försäkringsläkarnas
bedömningar skall grundas på  vetenskap och beprövad
erfarenhet  samt tillgodose kraven  på  likformighet
och   rättssäkerhet,    att   vidareutbildning   för
försäkringsläkarna bör vara kontinuerlig och baserad
på  aktuell kunskap, att försäkringsläkare  bör  stå
under  tillsyn  på  samma sätt som andra läkare, att
utbildning  i  försäkringsmedicin   skall   ges   en
starkare  ställning  i läkarutbildningen och att ett
reformerat försäkringsmedicinskt  system bör utredas
grundligt. Motionärerna framhåller  att  Utredningen
om   en   översyn   av   processuella   regler  inom
socialförsäkringen           har          diskuterat
försäkringsläkarens uppgifter  men  stannat  för att
nuvarande  system bör behållas. En ny utredning  bör
tillsättas i  syfte  att göra en grundlig översyn av
systemet.

Dröjsmålsränta m.m.

Bo Könberg och Kerstin Heinemann (fp) begär i motion
Sf377   yrkande  7  ett  tillkännagivande   om   att
försäkringskassan   vid   försenad   eller  felaktig
ärendehantering   skall  vara  skyldig  att   betala
dröjsmålsränta. I motion  Sf242  yrkande 1 av Helena
Bargholtz   (fp)  finns  ett  likalydande   yrkande.
Motionären framhåller  att  den  enda möjligheten är
att begära skadestånd av staten. Även  Kenneth Lantz
(kd)  begär i motion Sf221 att dröjsmålsränta  skall
betalas     vid     felaktig     utbetalning    från
försäkringskassan.

I    motion    Sf242   yrkande   2   begärs    ett
tillkännagivande om  preskriptionstiden  vid löpande
utbetalningar  från försäkringskassan. Tiden  räknas
från dagen för försäkringskassans  beslut och det är
orimligt att det inte går att söka skadestånd för en
löpande utbetalning.

Frågor om socialförsäkringsadministrationen i övrigt

Bo Lundgren m.fl. (m) begär i motion Sf291 yrkande 6
ett  tillkännagivande  om  att  försäkringskassornas
effektivitet kan förbättras om - på sätt Moderaterna
föreslagit  i andra motioner - ekonomisk  ersättning
för  sjukfrånvaro   som   beror   på   arbets-   och
trafikolyckor    övertas    av    arbetsgivare   och
försäkringsbolag. I samma motion yrkande  13  begärs
att    riksdagen    för    budgetåret    2004   till
försäkringskassorna  anvisar  1,15 miljarder  kronor
mer än vad regeringen föreslagit för köp av vård.

I  motion  A314 av Anders G Högmark  m.fl.  (m)
begärs i yrkande  4  en handlingsplan mot ohälsan
innebärande bl.a. att  en  nationell  vårdgaranti
införs  och  att  försäkringskassorna  ges   1,15
miljarder  kronor  2004  för  köp av vård och 520
miljoner       kronor       för       köp      av
rehabiliteringstjänster.
I motion Sf250 av Henrik S Järrel (m)  begärs  ett
tillkännagivande   om   att  ett  förstatligande  av
försäkringskassorna bör övervägas  i  samband med en
översyn av kassornas organisation.
Marietta  de  Pourbaix-Lundin (m) begär  i  motion
Sf268  ett  tillkännagivande   om   behovet  av  att
klarlägga RFV:s roll. RFV skall både kontrollera och
kritisera försäkringskassorna men också  ge  råd och
utveckla  arbetet  inom  socialförsäkringen.  Enligt
motionären  fungerar  det  inte  med  så  oförenliga
roller.
Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf335  yrkande
15    ett    tillkännagivande   om   en   fungerande
socialförsäkringsadministration.   Utan   en   sådan
kommer  problemet  med  ohälsan  aldrig att lösas. I
samma     motion,    yrkande    16,    begärs    ett
tillkännagivande  om  särskilda resultatenheter inom
försäkringskassan  som arbetar  med  rehabilitering.
Sådana    behövs    för    att     förhindra     att
rehabiliteringsverksamheten  måste  stå tillbaka för
utbetalningar av sjukpenning.
Rigmor Stenmark och Birgitta Carlsson  (c) begär i
motion  Sf208  yrkande  2  ett  tillkännagivande  om
handläggning     och     ekonomiska    medel     hos
försäkringskassorna.   Motionärerna    påpekar   att
whiplash-skadade  har  svårt  att  få rehabilitering
eftersom  försäkringskassornas rehabiliteringspengar
tar slut långt innan året är slut.
I motion  Sf267  av  Krister  Örnfjäder  m.fl. (s)
begärs  ett tillkännagivande om försäkringskassornas
arbete med  rehabiliteringsärenden.  Alla  medel för
köp av rehabiliteringstjänster används inte på grund
av     att    kassorna    har    fullt    upp    med
sjukpenningutbetalningar.  Försäkringskassan  bör få
möjlighet  att  omdisponera  sina pengar så att fler
kan arbeta med rehabilitering.
I motion Sf279 av Ann-Marie  Fagerström (s) begärs
ett tillkännagivande om utbetalning  av pension. För
att undvika att pension utbetalas efter  en helg bör
pensionen   betalas   ut   vardagen  före  ordinarie
utbetalningsdag,  om  den  skulle   infalla   på  en
helgdag.
I  motion  Sf281  av Kenneth G Forslund (s) begärs
ett    tillkännagivande    om    vikten    av    att
försäkringskassorna  i  sitt  arbete prioriterar att
korta handläggningstiden för LSS-  och LASS-ärenden.
I   dag   tvingas   enligt   motionären   kommunerna
förskottera  försäkringskassans ersättning på  grund
av de långa handläggningstiderna.  Detta förhållande
ökar belastningen på kommunerna.

Utskottets ställningstagande

Anslagen för socialförsäkringsadministrationen

Ett   viktigt   verktyg   för   en   väl  fungerande
socialförsäkring  i  allmänhet  och ohälsoarbetet  i
synnerhet  är  socialförsäkringens   administration.
Enligt  vad som anges i propositionen fungerar  inte
dagens  administration  tillfredsställande  när  det
gäller  effektivitet,  rättssäkerhet  och  kvalitet.
Genomströmningstiden       för       ärenden       i
socialförsäkringsnämnd  är  t.ex. oacceptabelt lång.
Allvarligt är också att endast  8 % av de försäkrade
som varit sjukskrivna längre än 60 dagar var föremål
för samordnad rehabilitering.

Enligt  regeringen beror de stora  skillnaderna  i
resultat,  som   fortfarande   kan   påvisas  mellan
försäkringskassorna, i huvudsak på interna  faktorer
hos administrationen, nämligen ledning, kontroll och
styrning.  Trots  flera  åtgärder  har  skillnaderna
mellan      försäkringskassorna     inte     minskat
tillräckligt.
Regeringen  avser därför att tillsätta en kommitté
som skall se över och föreslå sådana förändringar av
administrationen  som fordras för att nå regeringens
mål. Ambitionen är bl.a. att organisera verksamheten
så  att  den  utgör det  instrument  som  regeringen
behöver    för    att     bryta     den     negativa
ohälsoutvecklingen.  En  grundläggande förutsättning
för den framtida organisationen är enligt regeringen
att  det  skapas  tydligt ledningsansvar,  nationell
samsyn,       likformighet        och       gemensam
verksamhetsutveckling.  Det  är vidare  viktigt  att
organisationens     funktioner    för     normering,
handläggning och tillsyn är tydligt definierade.
Socialförsäkringens  administration  står inför en
period med stora omställningar. Under 2003 genomförs
det  sista steget i ålderspensionsreformen  som  får
sägas  vara  en av de största reformerna någonsin på
socialförsäkringsområdet.     Samtidigt    genomförs
anpassningar  på  flera  områden  t.ex.  vad  gäller
efterlevandepensioneringen,  bostadstillägget   till
pensionärer  och  förtidspensioneringen, som ersätts
av  ett system med sjuk-  och  aktivitetsersättning.
Därtill     kommer    försäkringskassornas    övriga
verksamhet där  speciellt  den  ökande sjukfrånvaron
fortfarande  är  det  stora  bekymret   liksom   den
kraftigt eftersatta rehabiliteringsverksamheten.
För   att  administrationen  skall  få  en  rimlig
möjlighet  att  klara sitt åtagande framför allt vad
gäller  arbetet  mot   ohälsan   krävs   även  ökade
resurser.  Utskottet  välkomnar  därför  regeringens
förslag om kraftigt ökade anslag till både  RFV  och
försäkringskassorna.     Genom     de     föreslagna
resurstillskotten      anser      utskottet      att
förutsättningar skapas för administrationen både att
höja   ambitionsnivån   vad  gäller  kvaliteten  och
effektiviteten  i handläggningen  och  att  få  till
stånd  en fungerande  rehabiliteringsverksamhet  för
det stora antalet långa sjukfall.
Med det  anförda tillstyrker utskottet regeringens
förslag till  medelsanvisning till anslagen 19:7 och
19:8. Utskottet avstyrker motionerna Sf357 yrkandena
6, 7, 11 och 12 (delvis), Sf291 yrkandena 12 och 14,
So298 yrkande 2,  Fi232  yrkande  14 (delvis), Sf377
yrkande  9  (delvis),  Sf335  yrkandena  23  och  24
(delvis), Sf347 yrkande 1 (delvis) och Sf331 yrkande
10.

Övriga frågor om socialförsäkringens administration

I några av motionerna berörs frågor om sjukskrivande
läkare och vilka villkor som bör  ställas för att få
rätt att utfärda läkarintyg för sjukskrivning.  Även
försäkringsläkarens  roll  och  de krav som rimligen
kan ställas på denne berörs i flera motioner.

När  det  gäller sjukskrivande läkare  har  enligt
regeringen flera  utredningar  konstaterat  att  den
intygsskrivande   läkarens  kunskaper  om  sambandet
mellan hälsa och arbetsförmåga  många gånger inte är
tillräckliga, att läkarens intyg  om sjukskrivning i
mycket liten utsträckning ifrågasätts  och att det i
många  fall  är  patienten  själv  som  i  praktiken
bestämmer  om  han eller hon skall sjukskrivas.  Det
har  även konstaterats  att  sjukfrånvaron  uppvisar
anmärkningsvärt  stora regionala variationer. Enligt
regeringen är det  ytterst  angeläget  att  åtgärder
vidtas   i   syfte   att   begränsa   den   negativa
utvecklingen     vad     gäller     antalet    långa
sjukskrivningar.   För   att  förbättra  situationen
behöver  de intygsskrivande  läkarnas  utbildning  i
försäkringsmedicin  förbättras  och  utbildningen  i
försäkringsmedicin  stärkas under läkarutbildningens
alla delar. Vidare avser  regeringen  att föreslå en
ändring  i  AFL så att det framgår att ersättning  i
form   av   partiell    sjukpenning    skall    vara
utgångspunkten    vid   utfärdande   av   intyg   om
sjukskrivning. Regeringen gör vidare bedömningen att
om sjukperioden pågår  längre  tid  än  åtta  veckor
skall  försäkringskassan under vissa förutsättningar
kunna inhämta  ett  fördjupat underlag från en annan
läkare. Utskottet noterar  att  detta  är avsett för
den  situationen att försäkringskassans underlag  är
otillräckligt  och  inte  något  som generellt skall
tillämpas.
Enligt regeringen behöver det också anställas fler
försäkringsläkare  hos försäkringskassorna  i  syfte
att öka kvaliteten på  den  medicinska  bedömningen.
Vidare   skall   RFV  bl.a.  ges  ansvaret  för  att
försäkringsläkarna  kontinuerligt  ges möjlighet att
delta  i  relevanta  utbildningar. Regeringen  avser
även  att överväga frågan  om  och  på  vilket  sätt
försäkringsläkarnas bedömningar skall kunnas ställas
under en  liknande  tillsyn  som  gäller  för övriga
läkare.
Mot  bakgrund  av vad som nu anförts kan utskottet
konstatera att flera  av  de frågor som tagits upp i
motionerna   redan   är  föremål   för   regeringens
överväganden  och/eller   beredning.   I   den   mån
motionerna   Sf291   yrkandena   16  och  17,  Sf290
yrkandena 4, 5 och 9, Sf333 yrkandena 1-4 och 6 inte
kan  anses  tillgodosedda  med vad utskottet  anfört
avstyrks motionerna i fråga.
I  tre  av  motionerna  tas  frågan  upp  om  inte
försäkringskassan bl.a. vid försenad utbetalning bör
betala dröjsmålsränta till den försäkrade. Utskottet
konstaterar  att  försäkringskassan   saknar  laglig
möjlighet att betala sådan ränta men att  ersättning
för  ränteförlust  kan  utges  i  form av skadestånd
enligt  skadeståndsrättsliga principer.  Staten  kan
åläggas  skadeståndsansvar  för  skada  som  vållats
genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i
verksamhet   för  vars  fullgörande  staten  svarar.
Enligt förordningen  (1995:1301)  om handläggning av
skadeståndsanspråk     mot     staten     handlägger
Justitiekanslern  anspråk på ersättning om anspråket
grundas på ett påstående  om  felaktigt beslut eller
underlåtenhet  att  meddela  beslut.   I  betänkande
2001/02:SfU1     avstyrkte     utskottet    liknande
motionsyrkanden.  Även frågan om  preskriptionstiden
vid  löpande  utbetalningar  från  försäkringskassan
avstyrktes i detta  betänkande.  Utskottet vidhåller
sina   tidigare  ställningstaganden  och   avstyrker
därmed motionerna Sf377 yrkande 7, Sf242 och Sf221.
Vad  gäller   frågan   om  ett  förstatligande  av
försäkringskassorna  liksom  att  RFV:s  roll  skall
klarläggas har som nämnts  regeringen för avsikt att
tillsätta    en    kommitté    för    översyn     av
socialförsäkringsadministrationen. Enligt regeringen
behöver   det  skapas  ett  tydligt  ledningsansvar,
nationell   samsyn,    likformighet   och   gemensam
verksamhetsutveckling.
Frågan  om att överföra  försäkringskassorna  till
den  statliga   myndighetsorganisationen  har  under
årens lopp diskuterats  i olika sammanhang, t.ex. av
Utredningen   om   översyn  av   socialförsäkringens
administration.   I  betänkandet   Försäkringskassan
Sverige    -    Översyn    av    socialförsäkringens
administration  (SOU 1996:64)  föreslog  utredningen
att     det    formella     huvudmannaskapet     för
försäkringskassorna skulle ändras.
Enligt   utskottets   uppfattning   är   effektiva
styrningsmöjligheter  nödvändiga  om målet med  ökad
hälsa  i  arbetslivet  skall uppnås och  den  ökande
sjukfrånvaron   därmed   kunna    bemästras.    Även
rättssäkerhetsaspekter   talar   för  en  förbättrad
styrning.   Mot   bakgrund   av  den  av  regeringen
aviserade översynen anser utskottet att riksdagen nu
vare  sig  bör  uttala  sig  för  eller   emot   ett
förstatligande  av försäkringskassorna eller i fråga
om RFV:s roll. Utskottet  avstyrker  med det anförda
motionerna Sf250 och Sf268.
Beträffande  tidpunkt för utbetalning  av  pension
konstaterar  utskottet  att  regeringens  förordning
(1980:624) om  sättet  och  tiden för utbetalning av
pension  enligt  AFL  fr.o.m.  den  1  januari  2003
ersätts av förordningen (2002:782)  om  ansökan  och
utbetalning  av  pension m.fl. förmåner. Reglerna om
utbetalningsdag i  samband  med  helgdagar  har inte
ändrats i den nya förordningen. Utskottet anser  att
det  i  första  hand  får  ankomma på regeringen att
reglera  frågan om lämplig dag  för  utbetalning  av
pension i samband med helgdagar. Utskottet avstyrker
därmed motion Sf279.
Utskottet anser inte att
motionsyrkandena i övrigt påkallar
någon åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet avstyrker därmed
motionerna Sf291 yrkandena 6 och 13,
A314 yrkande 4, Sf335 yrkandena 15
och 16, Sf208 yrkande 2, Sf267 och
Sf281.

Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet
vid ålderdom

Utgiftsområdet   omfattar  politikområdet  Ekonomisk
äldrepolitik. I politikområdet ingår samtliga anslag
inom   utgiftsområdet.   Fr.o.m.   2003   innefattar
anslagen  garantipension  till ålderspensionärer och
efterlevande,  omställningspension,   änkepension  i
form   av   tilläggspension,   bostadstillägg   till
pensionärer, delpension samt äldreförsörjningsstöd.

Utgifterna  för utgiftsområdet  blev  år  2001  29
miljoner kronor  högre  än  anslagna medel. För 2002
beräknas  utgifterna  bli  290  miljoner   högre  än
anvisade  medel.  Detta innebär en avvikelse med  ca
0,87 %. Utgiftsområdet  kommer  att  påföras markant
ökade utgifter 2003. Utgifterna beräknas  då  bli 52
547  miljoner  kronor,  vilket  är  18  781 miljoner
kronor  högre  än  för  2002.  Anledningen  är   att
garantipension   ersätter   nuvarande   folkpension,
pensionstillskott  och  det  särskilda grundavdraget
för pensionärer. Garantipensionen  är  en  utfyllnad
mot  den inkomstrelaterade pensionen. I och med  att
det  särskilda   grundavdraget  avskaffas  beskattas
garantipensionen fullt  ut. För att bibehålla nettot
måste bruttopensionen därmed  höjas,  vilket innebär
en utgiftsökning med ca 16 miljarder kronor.  Vidare
tillkommer        äldreförsörjningsstödet       inom
utgiftsområdet  fr.o.m.   2003,  vilket  innebär  en
utgiftsökning med 735 miljoner  kronor.  Avskaffande
av  inkomstprövningen inom änkepensionen innebär  en
utgiftsökning med ca 800 miljoner kronor.
Fr.o.m.     2003     träder     det    reformerade
pensionssystemet i full kraft i och  med  att de som
är  födda  1938  då  fyller  65  år och kan beviljas
garantipension.    Därmed   har   alla   delar    av
pensionsreformen fallit  på  plats.  Det reformerade
pensionssystemet  innebär  att  Sverige nu  har  ett
modernt  och  politiskt  stabilt pensionssystem  som
automatiskt följer den ekonomiska  och  demografiska
utvecklingen.     Systemet,     som     bygger    på
livsinkomstprincipen, dvs. att varje inbetald avgift
ger  rätt  till  pension,  ger  människor  en större
möjlighet   att  själva  påverka  storleken  på  sin
framtida pension.  Det  är  därför  av stor vikt att
kunskapsnivån  om hur pensionssystemet  fungerar  är
hög. Regeringen  anser därför att det är viktigt att
de försäkrade ges  sådan information att alla, redan
tidigt  i  livet,  ges   förutsättningar  att  kunna
planera inför sin pensionering. Här spelar de årliga
pensionsbeskeden,  och att  budskapen  i  dessa  når
fram, en avgörande roll.
Utöver den allmänna  pensionen  har kompletterande
pensionsinkomster,  i  form av tjänstepensioner  och
privata pensionsförsäkringar, för många en väsentlig
betydelse  för  den  totala   pensionsinkomsten  och
därmed för pensionsplaneringen. Utvecklingen går mot
att pensionsinkomsten kommer att komma från alltfler
håll och att den i allt större  utsträckning  kommer
att  vara  avgiftsbaserad. Att få en total bild över
sin framtida  pension  blir  därigenom mer komplext.
För att uppnå målsättningen att försäkrade skall ges
möjlighet  att  planera  för sin  pension  blir  det
därför  alltmer  angeläget  att   de  kompletterande
pensionsinkomsterna  redovisas samlat.  Mellan  RFV,
PPM och Försäkringsförbundet  pågår  för  närvarande
ett  samarbete för att åstadkomma en Internetbaserad
informationstjänst  som  sammanställer  och  ger den
enskilde   en  samlad  bild  av  hela  den  framtida
pensionen. Enligt  planerna  skall  Internetportalen
kunna  tas  i  bruk  under  2004. En sådan  samlande
portal  innebär  enligt regeringens  uppfattning  en
betydelsefull förbättring  vad  gäller informationen
och därmed förutsättningen för att kunna planera för
sin framtida pension.
Finansutskottet har för budgetåret 2003 i enlighet
med regeringens förslag föreslagit  att  ramen   för
utgiftsområde  11  fastställs  till  52 547 miljoner
kronor (bet. 2002/03:FiU1).

Mål inom politikområdet


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör   godkänna   regeringens  förslag   till
utvidgning av målet för utgiftsområdet enligt
följande.  Efterlevande  make skall  ges  ett
rimligt   ekonomiskt  stöd  för   att   klara
omställningen efter dödsfall.

Budgetpropositionen

Målet för utgiftsområdet,  som  lades  fast  år 2001
(prop.    2000/01:1,    bet.   2000/01:SfU1,   rskr.
2000/01:101), är att personer  med  låg  eller ingen
inkomstrelaterad   pension   skall  garanteras   ett
värdesäkrat grundskydd. Regeringens  ambition är att
skyddet för efterlevande skall täckas  in  av  målet
för  politikområdet.  Regeringen föreslår därför att
målet även skall innefatta  att  "Efterlevande  make
skall  ges ett rimligt ekonomiskt stöd för att klara
omställningen efter dödsfall".

Som en  del  i  arbetet  med  att  mäta  graden av
måluppfyllelse    inom    politikområdet    genomför
Socialdepartementet    regelbundet    studier   över
ålderspensionärernas  ekonomiska standardutveckling.
Bland annat mäts pensionärernas  ekonomiska standard
över tiden, dels inbördes, dels i  förhållande  till
övriga  individer  i  samhället. Mot bakgrund av det
utvidgade     målet     har     regeringen     givit
Riksförsäkringsverket i uppdrag att  ta fram metoder
för att mäta hur den ekonomiska standarden  för  ett
hushåll  påverkas  vid  ett  dödsfall  samt redovisa
beräkningar av detta.
I budgetpropositionen anges bl.a. att  alla,  även
pensionärerna,  under  1990-talet  fick  bidra  till
saneringen  av  statens finanser. Dock prioriterades
ett   bibehållet  skydd   för   de   sämst   ställda
pensionärerna.  De  som  enbart  har folkpension och
pensionstillskott  har  till  och  med   fått  reala
förbättringar.  Bostadstillägg och pensionstillskott
har höjts, vilket  i  första hand gynnar dem som har
låga   pensioner.   Samtidigt   som   ekonomin   har
förbättrats  har regeringen  kunnat  återställa  och
förbättra villkoren  för pensionärerna. Därutöver är
fr.o.m. 2002 ATP-pensionerna  för  ålderspensionärer
knutna  till  den  allmänna  inkomstutvecklingen   i
stället     för    prisutvecklingen    genom    s.k.
följsamhetsindexering.       Följsamhetsindexeringen
innebär fr.o.m. 2003 att pensionerna  räknas  om med
förändringen av inkomstindex minus normen 1,6.  Även
ATP-pensionernas   värde  är  därmed  kopplade  till
inkomstutvecklingen i samhället.
Efter de besparingar  som  genomfördes under 1990-
talet   har   höjningar  av  bostadstillägget   till
pensionärer och  det  särskilda grundavdraget kunnat
prioriteras både 2001 och  2002.  Även  nivån  i det
särskilda   bostadstillägget   förbättrades  fr.o.m.
2001.     Därtill     utvidgades    den    särskilda
skattereduktionen  på  förvärvsinkomster   till  att
gälla   pensionsinkomster  2002.  Framför  allt  har
nämnda justeringar  i  regelverken kommit att beröra
dem  med  låg  eller  ingen   ATP.  Inriktningen  på
verksamheten under 2001 kan därför sägas ha överens-
stämt med det mål som gällt för politikområdet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inte något att erinra mot förslaget om
utvidgning av målet för utgiftsområdet  och föreslår
att riksdagen godkänner detta.


20:1 Ålderspensioner


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen    bör   bifalla   regeringens   förslag    om
medelsanvisning     till     anslaget    20:1
Ålderspensioner.  Därmed bör riksdagen  avslå
motionsyrkanden om  annan medelsanvisning för
anslaget 20:1.
Riksdagen  bör avslå  motionsyrkanden  om
återställande av pensioner, pension till gift
pensionär, flexibel pensionsålder, samordning
av engångsbelopp  inom yrkesskadeförsäkringen
m.m. samt pensionsrätt för konstnärer.
Jämför reservationerna nr 47 (v); 48 (kd), 49
(v), och 50 (m).

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår  att  riksdagen  för  budgetåret
2003  till  anslag 20:1 Ålderspensioner anvisar  ett
ramanslag på 25 437 miljoner kronor.

Från   och  med   2003   ersätts   det   nuvarande
grundskyddet     för     ålderspensionärer,     dvs.
folkpension,    pensionstillskott    och    särskilt
grundavdrag,   av   en   beskattad   garantipension.
Anslaget    omfattar    då    garantipension    till
ålderspension,  barntillägg  till  ålderspension och
hustrutillägg  samt  särskilt  pensionstillägg   för
långvarig vård av sjukt eller handikappat barn.
Utgiftsstyrande  faktorer för anslaget är i första
hand          prisbasbeloppets           utveckling,
befolkningsutvecklingen,    utvecklingen    av   den
genomsnittliga  pensionsnivån på inkomstpension  och
tilläggspension.
Utgifterna för  anslaget  uppgick  för  budgetåret
2001  till  10  115 miljoner kronor. Anslagsbeloppet
var  10 197 miljoner  kronor.  Utgifterna  för  2002
beräknas  överskrida  anslagsramen  med 133 miljoner
kronor. Detta innebär att befintligt anslagssparande
kan komma att tas i anspråk.
År    2001    fanns    det    ungefär    219   000
ålderspensionärer  som saknade ATP. Antalet beräknas
att minska, och under  2002  förväntas  ca  205  000
pensionärer  sakna  ATP. Till följd av ATP-systemets
mognad  är  den  genomsnittliga   ATP:n   högre  för
nyblivna  pensionärer jämfört med dem som redan  har
pension.  Antalet  personer  vars  pensionstillskott
helt eller  delvis  reduceras  av  ATP  ökar därmed.
Införandet  av  en  fullt  beskattad  garantipension
innebär   ökade  utgifter  med  cirka  15  miljarder
kronor. Av  dessa  motsvarar  ca  7 miljarder kronor
minskade  kostnader för AP-fonden med  anledning  av
att folkpension för ATP-pensionärer upphör.

Motion med anslagseffekt budgetåret 2003

Centerpartiet

I motion Sf353  i  denna  del  av  Birgitta Carlsson
m.fl. (c) begärs att garantipensionen höjs med 1 500
kr   för   år  2003.  Motionärerna  framhåller   att
pensionärernas   ekonomiska   situation  kommer  att
förbättras betydligt tillsammans  med Centerpartiets
förslag till sänkta inkomstskatter  för dem med låga
och   normala  inkomster.  Motionärerna  begär   att
riksdagen  beslutar  att  för  budgetåret  2003 till
anslaget  20:1  Ålderspension  anvisa  650  miljoner
kronor mer än vad regeringen föreslagit.

Övriga motioner

Återställande av pensioner

I  motion  Sf314  av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs
att  regeringen  lägger  fram  ett  förslag  om  hur
pensionerna bäst återställs  till  1990  års  värde.
Motionärerna  anser  att låginkomstpensionärer skall
beaktas i första hand vid ett återställande.

Pension till gift pensionär.

I motion Sf204 av Marietta  de  Pourbaix-Lundin  (m)
begärs  ett tillkännagivande om att pensionsbeloppet
skall   vara   detsamma   för   gifta   och   ogifta
pensionärer.

I motion  Sf207  av  Henrik Westman (m) begärs att
regeringen  lägger fram ett  förslag  om  att  gifta
pensionärer eller  motsvarande  skall  betraktas som
enskilda individer i det statliga pensionssystemet.

Flexibel pensionsålder

I  motion  Sf219  av  Kenneth  Lanz (kd) begärs  ett
tillkännagivande  om  att  på lämpligt  sätt  utreda
möjligheterna till en ökad valfrihet  för  äldre  på
arbetsmarknaden.   Pensionsåldern   bör   vara   mer
flexibel.  Deltidstjänster eller byte av arbetsplats
med lägre lön  bör inte försämra pensionsförmånerna.
Socialförsäkringsförmåner  bör kunna gälla efter det
att man fyllt 65 eller 67 år.

I motion Sf324 av Margareta  Sandgren  och  Carina
Hägg  (s) begärs ett tillkännagivande om behovet  av
att  skyndsamt   lösa   frågan   om   ett   fullgott
försäkringsskydd för de arbetstagare som väljer  att
fortsätta att arbeta efter 65 års ålder.
I  motion  Sf261 av Lennart Beijer och Britt-Marie
Danestig  (v) begärs  ett  tillkännagivande  om  att
regeringen  skall återkomma med ett förslag till ett
system med frivillig  pension  från  fyllda  60  år.
Motionärerna anser att löntagare som fyllt 60 år bör
ges  möjlighet  att  på frivillig basis gå i pension
eller  deltidspension  med   ersättning  motsvarande
arbetslöshetsersättningen.

Samordning        av        engångsbelopp       inom
yrkesskadeförsäkringen m.m.

I motion Sf310 av Ulla Hoffmann  m.fl. (v) yrkande 1
begärs  att regeringen tillsätter en  utredning  som
ser      över       samordningsreglerna       mellan
yrkesskadelivränta  i form av ett engångsbelopp  och
pension i syfte att den  yrkesskadade  inte skall få
göra ett större pensionsavdrag än vad denne erhållit
som   engångsbelopp.   Motionärerna  pekar  på   att
samordningsreglerna kan få just den effekten att den
yrkesskadade   får   göra  ett   större   sammanlagt
pensionsavdrag än vad denne har erhållit i livränta.
I motionen, yrkande 2,  begärs  ett tillkännagivande
om   att   regeringen  bör  överväga  att   avskaffa
möjligheten  att  erhålla  livränta  i  form  av ett
engångsbelopp.

Pensionsrätt för konstnärer.

I  motion Kr264 av Kent Olsson m.fl. (m) yrkande  10
begärs  ett  tillkännagivande  om att stipendier med
kortare  varaktighet än två år till  konstnärer  bör
medföra pensionsrätt.

Utskottets ställningstagande

Anslag 20:1 Ålderspensioner

De insatser  som  gjorts  under  1990-talet  för att
sanera    statens    finanser   har   även   drabbat
pensionärerna. Åtgärder har emellertid vidtagits för
att  skydda  de  sämst ställda  pensionärerna  genom
förbättringar,    såsom     höjt     bostadstillägg,
skattelättnader    samt    höjt   pensionstillskott.
Minskningen  av  prisbasbeloppet  vid  beräkning  av
pensioner  har även  avskaffats  fr.o.m.  budgetåret
1999. Därtill  har  den  särskilda skattereduktionen
utvidgats  på  förvärvsinkomster   till   att  gälla
pensionsinkomster från 2002. Utvidgningen har gjorts
för  att kompensera pensionärerna för de besparingar
som tidigare  gjorts  på  basbeloppet.  Fr.o.m. 2003
gäller även att personer bosatta i Sverige som är 65
år  eller  äldre  skall  garanteras  en  viss lägsta
levnadsnivå i form av ett äldreförsörjningsstöd.

I  departementspromemorian  Ds 2002:14 Gyllene  år
med silverhår - för vissa eller  för  alla? görs ett
bokslut  över  pensionärernas situation under  1990-
talet. Sammanfattningsvis konstateras att grundnivån
inom pensionssystemet  klart  har förbättrats. Under
besparingsprogrammet fick samtidigt  pensionärer med
en hög ATP lägre realinkomster, främst  genom att de
basbeloppsanknutna  pensionsinkomsterna försämrades.
Sett      ur      ett     individperspektiv      har
inkomstutvecklingen   för   den   grupp   som  varit
pensionärer  under  hela  1990-talet  i  stort  sett
inneburit  oförändrade  disponibla inkomster. De med
höga  inkomster  under  1990-talets  början  (främst
yngre  manliga  pensionärer)   har  fått  försämrade
inkomster  samtidigt som de med låga  inkomster  har
fått      förbättrade       realinkomster.       När
pensionsförmånerna   1999  beräknades  utifrån  hela
prisbasbeloppet  och  bostadstillägget  förbättrades
samma år, innebar detta  ökade  inkomster  inom alla
inkomstnivåer   bland  pensionärerna.  Sett  ur  ett
grupperspektiv  har   pensionärerna  förbättrat  sin
inkomststandard under 1990-talet.  Mellan  1991  och
1999  hade  pensionärernas inkomststandard som andel
av övrigas ökat  från  81  till 89 %. En stor del av
denna förbättring har att göra  med  att de nyblivna
pensionärerna har högre inkomster än dem  som  redan
finns   i  gruppen.  Pensionärsgruppens  förbättring
relativt  de  övrigas  kan  också  förklaras  av att
konsolideringsprogrammet, tillsammans med en svårare
arbetsmarknadssituation,   medförde   en  än  större
ekonomisk    belastning    för    de    yrkesaktiva.
Grundskyddsnivån i pensionssystemet har förbättrats.
Detta  medför  att skillnaden i inkomststandard  för
dem med ingen ATP  upp till skiktet 3,5 ATP-poäng är
relativt liten (ca 13 %  1999).  De små skillnaderna
beror  bl.a.  på  att de inkomstprövade  förmånerna,
exempelvis  bostadstillägget,   minskar   med  högre
inkomst. Dessa utträngningseffekter innebär  således
relativt  höga  marginaleffekter  i  de  lägre  ATP-
skikten,   där  de  flesta  kvinnliga  pensionärerna
finns.
Som  anförts  ovan  har  åtskilliga  förbättringar
genomförts  under  senare  år  och  särskilt  för de
pensionärer som har de lägsta inkomsterna. Utskottet
noterar     även     att    den    numera    införda
följsamhetsindexeringen  innebär  för  2002 att ATP-
pensionen räknas upp med 3,28 %, vilket  innebar  en
ökning  på  ca  0,56 %  mer  än  om  pensionen följt
prisutvecklingen (prisbasbeloppet). Utskottet anser,
i likhet med i betänkande 2001/02:SfU1,  att  det är
av vikt att det tillgängliga utrymmet för ekonomiska
förbättringar   används   selektivt,   så   att   de
pensionärer   som   har   lägst   inkomster  får  en
förbättrad  standard,  t.ex. genom förbättringar  av
bostadstillägget. Utskottet  kan  inte tillstyrka en
höjning av garantipensionen, men vill dock framhålla
att   det  är  väsentligt  att  ålderspensionärernas
ekonomiska förhållanden fortlöpande uppmärksammas.
Utskottet   har   inte   något   att   erinra  mot
regeringens förslag till medelsanvisning.  Utskottet
avstyrker motion Sf353 i denna del.

Övriga motioner

Beträffande   yrkandet   om   ett  återställande  av
pensioner till 1990 års nivå hänvisar utskottet till
vad   utskottet   anfört  ovan  om  den   ekonomiska
utvecklingen  för  pensionärerna  sedan  1990-talets
början.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf314.
Vad  avser  gifta pensionärer  kommer  i  det  nya
ålderspensionssystemet,      när      det     gäller
inkomstpensionens   storlek,  inga  skillnader   att
förekomma på den grunden  att  vederbörande  är gift
eller ogift. Vid beräkning av tilläggspension enligt
lagen  (1998:674)  om  inkomstgrundad  ålderspension
(LIP) kommer dock, för dem som är födda  1953  eller
tidigare,  tilläggspensionen  till  den  del  den är
avsedd   att   ersätta  pensionsgrundande  inkomster
motsvarande   det    första   basbeloppet   (förhöjt
prisbasbelopp) att utges  med  olika  belopp för den
som  är  ogift  eller gift. Det saknar betydelse  om
maken uppbär ålderspension  eller inte. Vidare skall
liksom nu med gift pensionsberättigad likställas den
som stadigvarande sammanbor med  annan,  med  vilken
den  pensionsberättigade  har  varit  gift eller har
eller  har  haft  barn. Med ogift pensionsberättigad
skall likställas den  som  är gift men stadigvarande
lever åtskild från sin make,  om inte särskilda skäl
föranleder  annat.  För den som kommer  att  uppbära
enbart    garantipension     eller    kompletterande
garantipension  kommer  också denna  att  utges  med
olika stora belopp beroende  på  om  vederbörande är
gift   eller   ogift.   Även   för  dem  som  uppbär
övergångsvis garantipension, dvs.  de  som  är födda
1937  eller tidigare, utges pension med olika  stora
belopp  beroende  på  om  pensionären  är gift eller
ogift.
Att i det nya pensionssystemet likställa pensionen
för gifta med pension för dem som är ogifta,  vilket
således skulle beröra pensionärer som är födda  1953
eller    tidigare   och   pensionärer   som   uppbär
garantipension, har tidigare beräknats kosta drygt 5
miljarder  kronor. I fempartiöverenskommelsen om det
nya ålderspensionssystemet ansåg man att dessa medel
borde  användas   till   mer   angelägna   delar  av
grundskyddet i pensionssystemet.
I betänkande 2000/01:SfU1 anförde utskottet  bl.a.
följande.     Skillnaderna     i    pensionsnivåerna
motiverades   ursprungligen   med  att   gifta   har
ekonomisk   hushållsgemenskap   och   därmed   lägre
gemensamma utgifter. Ekonomisk hushållsgemenskap kan
också föreligga för sambor. Det är  dock på grund av
integritetsskäl   och   med   risk   för  subjektiva
bedömningar  vanskligt  att fastslå om två  personer
lever under äktenskapsliknande former och därmed har
ekonomisk hushållsgemenskap.  Två vuxna personer som
är folkbokförda på samma adress har inte automatiskt
något  ansvar  för varandras försörjning  medan  det
omvända gäller för gifta eller motsvarande.
Utskottet bedömde  att  pension  under mycket lång
tid  i  flera avseenden skulle komma att  utges  med
olika  stora  belopp  beroende  på  om  vederbörande
pensionär var gift eller ogift.
I betänkande  2001/02:SfU1 erinrade utskottet även
om  att  det  ekonomiska   utrymme   som  har  varit
tillgängligt  för  förbättringar  för pensionärer  i
första   hand  använts  selektivt,  särskilt   genom
förbättringar  av bostadstillägget och det särskilda
bostadstillägget,  så  att  de  pensionärer som haft
lägst inkomster fått en förbättrad standard.
Med  det  anförda  avstyrker utskottet  motionerna
Sf204 och Sf207.
Beträffande yrkandena  om  flexibel  pensionsålder
skall  i  det  nya  pensionssystemet  inkomstgrundad
ålderspension kunna tas ut tidigast fr.o.m.  61  års
ålder.  Någon  högsta  åldersgräns  för  att påbörja
uttag  finns  inte,  men  pension betalas senast  ut
fr.o.m. den månad den pensionsberättigade  fyller 70
år  om  denne inte begärt annat. Garantipension  får
tas ut fr.o.m.  65 års ålder, och det gäller även om
garantipensionen bara utges som utfyllnad. Rätt till
inkomstgrundad pension  skall  kunna tjänas in efter
65   års   ålder  och  även  efter  uttag   av   hel
ålderspension. Pensionen skall kunna tas ut som hel,
tre fjärdedels,  halv och en fjärdedels pension. Den
nya inkomstgrundade  pensionen  är således flexibel.
Enligt en tvingande bestämmelse i lagen (1982:80) om
anställningsskydd  har arbetstagare  även  rätt  men
inte skyldighet att  kvarstå  i  anställning till 67
års ålder. Lagen har trätt i kraft  den  1 september
2001.    Enligt    en   övergångsbestämmelse   skall
kollektivavtal  som  ingåtts   före  ikraftträdandet
trots  den  nya  regeln  gälla fram  till  dess  att
avtalet löpt ut eller längst  till  utgången  av  år
2002.
Beträffande   delpension  har  denna  förmån  inte
kunnat  beviljas  efter   december  2000.  De  sista
utbetalningarna kommer att  göras  i  december 2004.
Det  främsta motivet för avskaffandet av  delpension
har varit att det reformerade ålderspensionssystemet
innefattar   en   sådan   flexibilitet   och  medger
individuella  lösningar  i  sådan  utsträckning  att
behovet  av  en särskild delpensionsförsäkring  inte
längre  har  ansetts  vara  tillräckligt.  Utskottet
ansåg i betänkande 1997/98:SfU13 att det inte längre
fanns ett behov  av ett särskilt delpensionssystem i
det reformerade pensionssystemet.
I  det  nya  statliga  pensionsavtalet  finns  det
fr.o.m. 2003 möjlighet för arbetsgivarna att bevilja
delpension  för  personer   som   har   tio  år  med
kollektivavtalad pensionsrätt och är i åldern  61-64
år.
Frågan  om  flexibla  lösningar avseende de äldres
arbetstider   behandlas   i   den    parlamentariska
äldreberedningen  (S  1998:08), Senior 2005,  som  i
diskussionsbetänkande  SOU   2002:29  anförde  bl.a.
följande.   Den   äldre  arbetskraften   måste   ges
möjlighet till flexibla  arbetstider  och stimuleras
till deltidsarbete i stället för att sluta helt. Den
ålder  då  man  kan börja ta ut pension är  olika  i
olika pensionssystem.  I  den allmänna pensionen kan
man börja att ta ut pension  från  65  års ålder och
den lägsta åldern för att ta ut tjänstepensioner och
privata   pensioner   är   55   år.   Det   allmänna
pensionssystemet ger stora möjligheter att kombinera
förvärvsarbete  och  pension  efter  61  års  ålder.
Insatser   bör   göras   för  att  informera  om  de
möjligheter som pensionssystemen  ger  till flexibla
arbetstider   och   vilka   de   samlade  ekonomiska
effekterna blir för den enskilde.  -  Hur  den äldre
arbetskraftens    rätt    till   deltidsarbete   kan
förbättras  bör  undersökas.   Reglerna  i  gällande
lagstiftning bör ses över i detta avseende.
Mot  bakgrund  av det anförda kan  utskottet  inte
finna  att en utökad  flexibilitet  i  det  allmänna
pensionssystemet för närvarande är erforderlig.
Med  hänvisning   till   det   anförda   avstyrker
utskottet motionerna Sf219, Sf261 och Sf324.
Beträffande           engångsbelopp           inom
yrkesskadeförsäkringen   kan   enligt   16  §  lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring (YFL)  på ansökan
av den skadade och när skäl anses föreligga livränta
bytas  ut  mot ett engångsbelopp som högst motsvarar
det   kapitaliserade    värdet    av    de   utbytta
livräntebeloppen.    Utbyte    av    livränta    mot
engångsbelopp  kan  avse hela eller del av livräntan
eller livräntan för viss  tid. Beräkningsgrunder har
fastställts av regeringen.
Enligt lagstiftningen om  det nya pensionssystemet
skall   ålderspension  i  form  av   inkomstpension,
tilläggspension och garantipension, inkomstrelaterad
sjukersättning    och    aktivitetsersättning    och
sjukersättning i form av garantiersättning samordnas
med  yrkesskadelivränta.  Minskningen  skall ske med
tre   fjärdedelar  av  den  del  av  livräntan   som
överstiger  en  sjättedels  prisbasbelopp. Minskning
skall även ske för livränta som  har  bytts  ut  mot
engångsbelopp.  Samordningen görs då som om livränta
utgick.
I systemen finns vissa spärregler.
I   betänkande  2000/01:SfU1   anförde   utskottet
följande.   Riksdagen   avslog   föregående  år  ett
motionsyrkande  om  att  ingen skall  behöva  betala
tillbaka   mer  än  det  han  eller   hon   fått   i
engångsbelopp     (bet.     1999/2000:SfU1,    rskr.
1999/2000:98). I betänkandet angavs bl.a. att utbyte
av  större  livräntor  mot  engångsbelopp  sker  med
återhållsamhet medan kravet på  skäl  för  utbyte är
litet när det gäller låga livräntor. Dessutom angavs
att   engångsbeloppets   storlek   beräknas   enligt
bestämmelser  som  fastställts  av  regeringen.  Med
beaktande  av  genomsnittlig medellivslängd beräknas
ett kapitaliseringsvärde  för  livräntan.  Utskottet
hade erfarit att livräntetagaren förutom uppgift  om
beloppets   storlek   även   får   uppgift   om  vad
engångsutbetalningen  kommer att medföra i framtiden
beträffande avdrag från  pension,  dvs.  att  avdrag
fortfarande kommer att göras som om livräntan utgick
månadsvis.  Själva  avdraget  är  tre fjärdedelar av
månadsbeloppet,  dock  med  vissa  spärregler.   Det
avdrag  som efter engångsutbytet görs från pensionen
ökar  inte   vid   förändring  av  basbeloppet  utan
beräknas    på    det    ursprungliga     månadsvisa
livräntebeloppet.
Vidare  angavs  i sistnämnda betänkande bl.a.  att
engångsbeloppet  i  huvudsak   är   beräknat  enligt
försäkringsmässiga principer och i förhållande  till
samtliga   livräntetagare   som  får  engångsbelopp.
Utskottet kunde därför inte se  någon  enkel lösning
på  problemet, särskilt som det fortfarande  förekom
att yrkesskadelivräntor  byts  ut mot engångsbelopp.
Det hade t.o.m. varit någon ökning  under senare år.
En  förändring  skulle därtill beröra även  det  nya
pensionssystemet    eftersom    i    princip   samma
samordningsregler skall gälla i det systemet.
I  betänkande  2000/01:SfU1  ansåg utskottet,  som
betonade  vikten  av  att  livräntetagaren   tydligt
informeras  om  vilka  effekter  det  kunde  få  med
avseende på pensionens storlek, inte att möjligheten
till  utbyte  av  livräntan  borde slopas. Utbyte av
större  livräntor  mot  engångsbelopp   skedde   med
återhållsamhet,    vilket    också    innebar    att
livräntetagaren  skyddades  mot  alltför långtgående
negativa ekonomiska effekter.
YFL upphörde att gälla fr.o.m. den  1  juli  1977.
Enligt     övergångsbestämmelser     gäller    äldre
bestämmelser  fortfarande i fråga om skada  som  har
inträffat före  ikraftträdandet.  Utskottet har från
RFV inhämtat att engångsbelopp utbetalades  1993 med
ca 19 miljoner kronor, 2000 med 4,1 miljoner  kronor
och 2001 med 1,5 miljoner kronor.
Utskottet,   som   konstaterar  att  engångsbelopp
numera  utbetalas  med  sammanlagt   endast   mindre
belopp,  vidhåller  tidigare  ställningstaganden och
avstyrker motion Sf310.
Vad till sist avser yrkandet  om  pensionsrätt för
konstnärer  noterar  utskottet  att  regeringen  har
tillsatt en särskild utredare som har  i uppdrag att
kartlägga  hur  gällande trygghetssystem inom  bl.a.
socialförsäkringsområdet    förhåller    sig    till
konstnärlig verksamhet. Av direktiven (dir. 2001:90)
till  utredningen  framgår att utredaren skall pröva
om  de  nuvarande  regelverken   innebär   särskilda
problem   för   konstnärliga   yrkesutövare  samt  i
förekommande fall analysera och redogöra för orsaken
till  problemen.  Utredaren  skall   analysera   hur
konstnärspolitiska  stipendier  och  bidrag påverkar
konstnärliga    yrkesutövares    rätt   till   andra
stödformer  utanför  det  kulturpolitiska   området.
Utredaren  skall  även  beakta  den  analys av bl.a.
regler inom de sociala trygghetssystemen som utförts
av Konstnärsstödsutredningen i betänkandet Generella
konstnärsstöd   (SOU   1997:184).  Uppdraget   skall
redovisas  senast  den  28   februari   2003   (dir.
2002:143).
Utskottet avvaktar beredningen av nämnda utredning
och avstyrker därmed motion Kr264 yrkande 10.

20:2 Efterlevandepensioner till vuxna


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen    bör    bifalla   regeringens   förslag   om
medelsanvisning    till     anslaget     20:2
Efterlevandepensioner  till vuxna. Därmed bör
riksdagen  avslå  motionsyrkanden   om  annan
medelsanvisning för anslaget 20:2.

Gällande ordning

Omställningspension   utges   under   en   tid   som
begränsats  till  sex månader från dödsfallet  (före
den 1 april 1997 var  tiden  tolv månader). Därefter
utges omställningspension endast om den efterlevande
har  vårdnaden  om och stadigvarande  sammanbor  med
barn under tolv år  som vid dödsfallet stadigvarande
vistades   i  makarnas  hem.   Sedan   rätten   till
omställningspension  upphört  kan  efterlevande make
med   nedsatt   förvärvsförmåga  beviljas   särskild
efterlevandepension, som alltefter förvärvsförmågans
nedsättning utges som hel, trefjärdedels, halv eller
fjärdedelsförmån.

För dem som beviljas  efterlevandepension på grund
av  ett  dödsfall som inträffar  2003  eller  senare
förlängs  den  period  som  omställningspension  kan
betalas ut.  För  efterlevande  utan underåriga barn
förlängs perioden från sex till tio  månader fr.o.m.
2003.  För  familjer  med  barn  i  åldern 12-18  år
förlängs omställningspensionen från 6  månader  till
22 månader från 2003 (förlängd omställningspension).
Är  något eller några av barnen yngre än 12 år skall
som i  dag  gälla  att omställningspensionen, utöver
den inledande perioden,  utges  till  dess  att  det
yngsta  barnet  fyllt  12  år.  Regeringen  har även
aviserat  att  den  inledande  omställningspensionen
fr.o.m. 2005 skall förlängas till 12 månader och den
förlängda omställningspensionen till 24 månader. Som
en utfyllnadsförmån till omställningspensionen skall
det   finnas   en   garantipension.   Rätten    till
garantipension gäller för motsvarande tid som rätten
till den inkomstrelaterade förmånen.
Särskild efterlevandepension kan inte beviljas  om
dödsfallet inträffar efter 2002. De som vid utgången
av 2002 uppbär förmånen får dock behålla den.

Budgetpropositionen

Regeringen  föreslår  att  riksdagen  för budgetåret
2003  till  anslag  20:2 Efterlevandepensioner  till
vuxna  anvisar  ett ramanslag  på  15  525  miljoner
kronor.

Anslaget       omfattar        fr.o.m.        2003
omställningspension,  förlängd  omställningspension,
särskild   efterlevandepension,   änkepension   samt
garantipension till dessa förmåner.
De  utgiftsstyrande  faktorerna  för  anslaget  är
främst utvecklingen av prisbasbeloppet  och  antalet
kvinnor  som  är  berättigade till änkepension. Från
och    med    årsskiftet     2003/04    kommer    de
inkomstrelaterade    efterlevandepensionerna     att
följsamhetsindexeras.
Utgifterna  för  anslaget uppgick 2001 till 13 056
miljoner kronor medan  anslaget  uppgick till 13 171
miljoner   kronor.   Anslaget  beräknas   för   2002
underskridas med ca 66 miljoner kronor.
Från    och   med   1   januari    2003    betalas
efterlevandepension   ut   enligt   regler  som  har
anpassats   till   det  nya  ålderspensionssystemet.
Reglerna innehåller  både  ett  grundskydd i form av
garantipension  och en inkomstbaserad  del.  De  nya
reglerna beräknas öka utgifterna med ca 800 miljoner
kronor.
I   och  med  att  de   anpassade   reglerna   för
efterlevandepension  träder  i  kraft  den 1 januari
2003  upphör  inkomstprövningen  av änkepensionerna.
Detta  medför en ökad anslagsbelastning  på  ca  800
miljoner kronor.
Antalet   kvinnor   med   änkepension  i  form  av
folkpension var under 2001 ungefär  11 900  och  med
änkepension  i  form  av  ATP  ca  388 000.  Antalet
kvinnor med änkepension har minskat sedan 1998,  och
denna  utveckling  beräknas  fortsätta  de  närmaste
åren.   Medelbeloppet  för  änkepension  i  form  av
folkpension  och pensionstillskott har minskat bl.a.
på grund av inkomstprövningen  och till följd av att
de genomsnittliga ATP-nivåerna har höjts.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2003

Folkpartiet

I motion Sf377 av Bo Könberg och  Kerstin  Heinemann
(fp) yrkande 4 begärs att regeringen skall återkomma
med    ett    förslag    om    att   den   inledande
omställningspensionen  skall återställas  till  tolv
månader fr.o.m. den 1 juli 2003. I motionen, yrkande
10  i  denna  del,  och  i  motion   Fi232  av  Lars
Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 14 i denna  del begärs
att riksdagen beslutar att för budgetåret 2003  till
anslaget   20:2   Efterlevandepensioner  till  vuxna
anvisa 35 miljoner  kronor  mer  än  vad  regeringen
föreslagit.

Kristdemokraterna

Även i motion Sf329 av Sven Brus m.fl. (kd)  yrkande
1  begärs  att  den  inledande omställningspensionen
skall återställas till  tolv  månader  fr.o.m. den 1
juli 2003. I motionen, yrkande 3 i denna del, begärs
att riksdagen beslutar att för budgetåret  2003 till
anslaget   20:2   Efterlevandepensioner  till  vuxna
anvisa 35 miljoner  kronor  mer  än  vad  regeringen
föreslagit.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  har  tidigare  vid ett flertal tillfällen
påpekat att också inom detta  område  har omfattande
åtgärder  varit  nödvändiga  för att sanera  statens
finanser. Utskottet noterar att inkomstprövningen av
änkepensionerna upphör och att  tider  under  vilken
omställningspension  kan utgå förlängs fr.o.m. 2003.
Regeringen  har  vidare   aviserat  sin  avsikt  att
återkomma  med förslag som förlänger  den  inledande
omställningspensionen   till   tolv   månader  2005.
Utskottet   vill   i  sammanhanget  erinra  om   att
utskottet i betänkande 1999/2000:SfU13, och senast i
yttrande 2001/02:SfU1y, har förutsatt att regeringen
återkommer med förslag  till  riksdagen om det visar
sig   ekonomiskt   möjligt  att  tidigarelägga   den
aviserade förlängningen till tolv månader.

Utskottet   har  inte   något   att   erinra   mot
regeringens förslag till medelsanvisning.
Utskottet avstyrker  motionerna  Sf329 yrkandena 1
och 3 i denna del, Sf377 yrkandena 4  och 10 i denna
del samt Fi232 yrkande 14 i denna del.

20:3 Bostadstillägg till pensionärer


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen    bör   bifalla   regeringens   förslag    om
medelsanvisning     till     anslaget    20:3
Bostadstillägg till pensionärer.  Därmed  bör
riksdagen   avslå  motionsyrkanden  om  annan
medelsanvisning för anslaget 20:3.
Riksdagen    bör    avslå    motion   om
bostadstillägg vid särskilt boende.
Jämför reservation nr 51 (m, fp, c)

Gällande ordning

Det  kommunala  bostadstillägget  till   pensionärer
ersattes fr.o.m. den 1 januari 1995 med ett statligt
bostadstillägg till pensionärer (BTP). Fr.o.m.  2003
regleras  BTP  i  lagen (2001:761) om bostadstillägg
till pensionärer m.fl.

BTP är en inkomstprövad  förmån  som med nuvarande
regler kan utges till den som uppbär  folkpension  i
form  av  ålderspension (från 65 år), förtidspension
eller efterlevandepension.  Från  den  1  april 1997
gäller   att   endast  privatbostadsfastighet  eller
privatbostadsrätt   som   permanent   bebos  av  den
pensionsberättigade   skall  vara  undantagen   från
inkomstprövningen av BTP.  Detta  innebär  att  även
innehav   av   bl.a.  fritidsfastighet  kan  påverka
bostadstilläggets storlek.
I  och  med  ålderspensionsreformen  fr.o.m.  2003
avskaffas    det   särskilda    grundavdraget    för
pensionärer. För  att  kompensera  för  detta kommer
bruttopensionerna att höjas, vilket leder  till  att
nuvarande  system  för  BTP  måste  anpassas till de
höjda  bruttopensionerna.  Det  nya BTP  skall  vara
tidsbestämt.  Utgångspunkten är att  beslut  om  BTP
skall gälla ett  år.  Är förhållandena okomplicerade
kan beslutsperioden i stället  vara upp till tre år.
Vidare  skall den försäkrade ha en  huvudsaklig  och
långsiktig  försörjning  av  pension  eller  uppbära
sjuk-     eller    aktivitetsersättning.    Partiell
ålderspension  och  omställningspension  kommer inte
att  grunda  rätt  till  det  nya  BTP.  Inte heller
änkepension  till  kvinnor födda 1945 eller  senare,
som grundar sig på dödsfall  efter utgången av 2002,
föreslås ge rätt till BTP.
För ensamstående bidragstagare  skall  BTP  lämnas
med  högst  91  %  av  bostadskostnaden till den del
denna inte överstiger 4  500  kr  per  månad. För en
gift  bidragstagare  skall  BTP lämnas med  91 %  av
dennes del av bostadskostnaden  till  den  del denna
inte överstiger 2 250 kr per månad. Bostadskostnaden
för gift bidragstagare, vars make inte är berättigad
till BTP, föreslås således beräknas till hälften  av
makarnas  totala  bostadskostnad - till skillnad mot
nuvarande  regler  där   BTP   beräknas  efter  hela
bostadskostnaden. Samtidigt införs ett fribelopp vid
inkomstberäkningen för den make som saknar rätt till
BTP, vilket delvis neutraliserar försämringen.
Inkomstbegreppet  kommer  i  huvudsak   att  följa
skattelagstiftningen med vissa tillägg.
Förutom  BTP  kan förmånen särskilt bostadstillägg
(SBTP) betalas ut  som  en  utfyllnad  om  inkomsten
understiger  summan av en skälig bostadskostnad  och
en skälig levnadsnivå.  Från  och  med den 1 januari
2001 höjdes den skäliga bostadskostnaden  från högst
5  200  kr  till  högst  5  700 kr per månad. Vidare
höjdes den skäliga levnadsnivån med 6 procentenheter
till 129,4 % av prisbasbeloppet för ensamstående och
till 108,4 % för gift pensionär.

Budgetpropositionen

Regeringen  föreslår  att riksdagen  för  budgetåret
2003   till   anslag   20:3   Bostadstillägg    till
pensionärer anvisar ett ramanslag på 10 735 miljoner
kronor.

Anslaget  omfattar bostadstillägg till pensionärer
och  särskilt   bostadstillägg   till   pensionärer.
Anslaget  finansieras  med allmänna skattemedel.  De
utgiftsstyrande faktorerna  för  anslaget  är främst
prisbasbeloppsutvecklingen,
boendekostnadsutvecklingen   och   utvecklingen   av
medelpensionerna.
Utgifterna  för  anslaget uppgick 2001 till 10 407
miljoner kronor. Det anvisade anslagsbeloppet var 10
144  miljoner kronor.  Anslaget  för  2002  beräknas
överskridas  med  253 miljoner kronor. Detta innebär
att anslagskrediten  kan  komma  att utnyttjas under
2002.
Den  långsiktiga  trenden  för  anslaget   är  att
antalet som uppbär BTP minskar. Det är framför  allt
antalet   ålderspensionärer  med  BTP  som  sjunker.
Anledningen  till denna minskning är att de nyblivna
pensionärerna,   i  genomsnitt,  har  högre  pension
jämfört   med   dem  som   redan   uppbär   pension.
Regelförändringarna som träder i kraft den 1 januari
2003 innebär en tillfällig  nivåhöjning  av  antalet
som  uppbär BTP. Den långsiktiga trenden att antalet
som uppbär BTP minskar förväntas dock kvarstå.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2003

Moderaterna

I motion  Sf356 av Sten Tolgfors m.fl. (m) yrkande 1
begärs ett tillkännagivande om att BTP skall ersätta
90 % av bostadskostnaden  mellan 100 kr och 4 500 kr
i månaden. Motionärerna framhåller  att utformningen
av BTP har verkat kostnadsdrivande på  framför  allt
kommunernas  hyressättning. För pensionärer med full
BTP innebär förslaget som mest en försämring med 144
kr  i månaden.  Detta  kompenseras  av  Moderaternas
förslag  om höjning av grundavdraget, vilket innebär
att  en pensionär  med  garantipension  får  ca  130
respektive  156  kr  mer  i månaden efter skatt 2003
respektive 2004. I yrkande  2 begär motionärerna att
riksdagen  beslutar  att  för budgetåret  2003  till
anslaget 20:3 Bostadstillägg till pensionärer anvisa
570  miljoner  kronor  mindre   än   vad  regeringen
föreslagit.

Folkpartiet

I  motion  Sf377 av Bo Könberg och Kerstin  Heineman
(fp) yrkande  3  begärs  att  riksdagen beslutar att
fr.o.m.  den  1 januari 2003 skall  fritidsfastighet
inte ingå i underlaget  för  inkomstprövning av BTP.
Motionärerna  framhåller  att vid  inkomstprövningen
beaktas inte eventuellt värde  av  ett småhus som är
den sökandes permanentbostad, däremot  värdet  av en
fritidsfastighet.  Följderna  kan ibland stå i strid
med   ambitionen   att   människor   med   likartade
förhållanden också skall behandlas lika  inom  olika
trygghets- eller bidragssystem. Det kan också få den
olyckliga  effekten  att påskynda avyttringen av ett
fritidshus som kan ha  stor betydelse för den äldres
livskvalitet. I motionen  yrkande 10 i denna del och
i motion Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande
14 i denna del begärs att riksdagen beslutar att för
budgetåret  2003 till anslaget  20:3  Bostadstillägg
till pensionärer  anvisa  90  miljoner kronor mer än
vad regeringen föreslagit.

Kristdemokraterna

Även i motion Sf329 av Sven Brus  m.fl. (kd) yrkande
2 begärs att riksdagen beslutar att fritidsfastighet
inte skall ingå i underlaget för inkomstprövning  av
BTP.  Motionärerna framhåller att fritidsfastigheter
kan ha ett så högt taxeringsvärde att det omöjliggör
BTP och  att  det  inte  är rätt att människor skall
tvingas  till  en  försäljning  av  fastigheten  och
därmed till en försämring  av livskvaliteten för att
erhålla BTP. I motionen yrkande 3 i denna del begärs
att  riksdagen  beslutar  att  till   anslaget  20:3
Bostadstillägg till pensionärer anvisa  90  miljoner
kronor mer än vad regeringen föreslagit.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) föreslår i motion  Sf353
i  denna  del  att  riksdagen  beslutar  att 80 % av
bostadskostnaden  upp till 4 000 kr per månad  skall
kunna läggas till grund  för BTP. Motionärerna menar
att    den   i   motionen   under   anslaget    20:1
Ålderspensioner      föreslagna     höjningen     av
garantipensionen   med  1 500   kr   per   år   samt
Centerpartiets förslag  till  sänkta  inkomstskatter
bättre  tillgodoser  de sämst ställda pensionärernas
behov. Vidare begärs att  riksdagen beslutar att för
budgetåret  2003 till anslaget  20:3  Bostadstillägg
till pensionärer anvisa 1 860 miljoner kronor mindre
än vad regeringen föreslagit.

Övrig motion

I motion Sf229 av Kerstin Heineman m.fl. (fp) begärs
ett  tillkännagivande   att  BTP  inte  skall  kunna
utbetalas för icke frivilligt boende i tvåbäddsrum i
särskilda  boendeformer för  äldre.  BTP  för  detta
ändamål bör  inte  utgå  fr.o.m.  den  1  juli 2005.
Motionärerna    framhåller   att   det   fortfarande
förekommer   att   äldre   människor   i   särskilda
boendeformer i vissa kommuner får bo tillsammans med
icke anhöriga, trots  att  de hellre skulle vilja ha
ett eget rum. Regeringen har  givit berörda kommuner
en signal om att fortsatt ofrivilligt tvåbäddsboende
kan  delfinansieras  av staten med  bidrag  och  att
detta därmed erkänns som  en  för  många  år  framåt
godtagbar  boendeform. Riksdagen ståndpunkt bör  bli
att de som inte  vill  bo tillsammans med andra inte
skall tvingas att göra det, och att bidrag för detta
skall vara tillfälligt undantag med den 30 juni 2005
som en klart angiven sista dag.

Utskottets ställningstagande

Anslag 20:3 Bostadstillägg till pensionärer

Den  1  januari  1999  höjdes   ersättningsnivån   i
bostadstillägget  till pensionärer från 85 % till 90
%. Det innebar att de pensionärer som hade de lägsta
inkomsterna  sattes   i   främsta   rummet.   Då  en
övervägande  del  av  BTP-tagarna  var  kvinnor hade
höjningen  även  den  effekten att kvinnor med  låga
pensioner gynnades. Den  1 januari 2001 höjdes taket
i BTP från 4 000 kr till 4  500 kr och golvet om 100
kr togs bort. Vidare höjdes den skäliga levnadsnivån
i  SBTP  med  6  procentenheter  till   129,4  %  av
prisbasbeloppet  för ensamstående och till  108,4  %
för  gift  pensionär.  Regeringen  anförde  i  detta
sammanhang  att   det   fanns   skäl   att   föreslå
ytterligare åtgärder som i första hand tog sikte  på
de  pensionärer som hade lägst inkomster och att det
i den  gruppen i hög utsträckning återfanns kvinnor.
Enligt regeringen  hade undersökningar visat att det
i   första   hand   var   pensionärer    med    höga
boendekostnader  som  fanns representerade i gruppen
med lägst inkomster. Genom  att  förbättra villkoren
för     bostadsstöd     uppnåddes    således     ett
tillfredsställande   resultat    för   de   aktuella
pensionärsgrupperna.   Utskottet   delade    de   av
regeringen framförda uppfattningarna.

Regeringen föreslog härefter i budgetpropositionen
2001/02:1 förbättringar av BTP fr.o.m. den 1 januari
2002  dels  i form av en höjning av ersättningsnivån
från 90 % till  91  % av bostadskostnaden upp till 4
500 kr, dels vid fastställande av bostadskostnad att
hemmavarande barns andel  av bostadskostnaden skulle
ingå om barnet inte fyllt 20  år,  i  stället för 18
år, eller om barnet fick studiehjälp eller  förlängt
barnbidrag.  En  ytterligare  förutsättning var  att
barnet inte var självförsörjande.
Utskottet noterade i betänkande  2001/02:SfU1  att
förstnämnda  förbättring  skulle komma att gynna den
grupp pensionärer, däribland många kvinnor, som hade
de lägsta inkomsterna och såg  således  positivt  på
förslaget, som tillstyrktes.
Beträffande  åldersgränsen  för  hemmavarande barn
noterade  utskottet att denna förbättring  i  första
hand  berörde   personer   med   änkepension   eller
förtidspension    och   i   begränsad   utsträckning
ålderspensionärer. Utskottet förklarade sig positivt
till förslaget.
Mot bakgrund av det  anförda  anser  utskottet att
någon  försämring  i  bostadstillägget  inte   skall
göras.
Beträffande   frågan   om   huruvida   innehav  av
fritidsfastighet skall påverka inkomstprövningen  av
bostadstillägget, anser utskottet att det är rimligt
att  inte  enbart  kapitalavkastningen utan att även
själva    förmögenhetsinnehavet     påverkar     den
bidragsberättigades     rätt     till     BTP.    En
fritidsfastighet   inbringar   inte   någon  verklig
inkomst för den bidragsberättigade, även  om  den är
en  tillgång  som  kan omvandlas till likvida medel.
För   att  uppnå  det  s.k.   saneringsmålet   ansåg
regeringen   att   det   var   nödvändigt  att  även
förmögenhet i form av fritidsfastighet beaktades vid
inkomstberäkningen.  Detta  blev  också   riksdagens
beslut  (prop.  1996/97:1, bet. 1996/97:SfU1,  rskr.
1996/97:126).
I den av riksdagen nyligen beslutade nya BTP-lagen
är stödet utformat  som  ett individinriktat stöd av
grundskyddskaraktär,  där  bidragstagarens   samlade
ekonomi  skall  vara avgörande för rätten till stöd.
Värdet av fritidsfastighet  är  inte  undantaget vid
beräkningen av förmögenhetstillägget.
Mot  bakgrund  av det anförda anser utskottet  att
det  inte  finns  skäl   att   undanta   värdet   av
fritidsfastighet vid beräkningen av årsinkomsten.
Utskottet   har   inte   något   att   erinra  mot
regeringens förslag till medelsanvisning.
Utskottet  avstyrker motionerna Sf329 yrkandena  2
och 3 i denna  del,  Sf353 i denna del, Sf356, Sf377
yrkandena 3 och 10 i denna del samt Fi232 yrkande 14
i denna del.

Övrig motion

Enligt såväl nuvarande  bestämmelser  som  enligt de
bestämmelser  som träder i kraft den 1 januari  2003
gäller för bostad  i  särskild  boendeform  att  BTP
endast lämnas för boende i lägenhet eller för boende
i   en-   och  tvåbäddsrum.  Regeringen  uttalade  i
proposition  2001/02:119  i  frågan att principiellt
gäller fortfarande att det är  tveksamt  om boende i
tvåbäddsrum  är  ett sådant boende som bör berättiga
till  BTP.  Regeringen   anser  emellertid  att  det
alltjämt finns skäl för att  lämna  BTP för boende i
tvåbäddsrum eftersom alla inte önskar  eget rum. Det
är t.ex. rimligt att två makar som delar  rum bör få
BTP,  dvs.  omvänt vore det orimligt om makarna  var
tvungna att bo  i  var sitt enkelrum för att få BTP.
Även andra personer  kan  vilja  dela  rum.  Det kan
t.ex. vara två syskon eller personer som i ett visst
skede   helt   enkelt   inte   vill   vara  ensamma.
Sammanfattningsvis är det enligt regeringen  rimligt
att  BTP skall kunna lämnas för boende i tvåbäddsrum
åtminstone   när  båda  har  valt  detta.  En  sådan
avgränsning i reglerna är dock tveksam, eftersom det
fria valet kan  kännas  påtvingat  särskilt som "ett
fritt   val"   innebär   en   ekonomisk  vinst   för
pensionären. Regeringen gör därför  bedömningen  att
BTP  även  fortsättningsvis  bör  kunna  lämnas  för
boende i tvåbäddsrum.

I   betänkande  2001/02:SfU17  uttalade  utskottet
följande.    Utskottet   instämmer   i   regeringens
bedömning att  det måste finnas möjlighet att få BTP
för boende i tvåbäddsrum  under förutsättning att de
boende själva valt det. Däremot  är  det  i  princip
inte  rimligt  att BTP lämnas för ofrivilligt sådant
boende. Att införa  en  regel  som ger rätt till BTP
vid frivilligt boende i tvåbäddsrum  men inte annars
är emellertid inte är någon framkomlig väg. Så länge
boende i tvåbäddsrum existerar torde en  sådan regel
leda till att även personer som inte valt denna form
av boende kommer att hävda motsatsen för att komma i
åtnjutande av BTP. Emellertid utgör det förhållandet
att det fortfarande förekommer ofrivilligt  boende i
tvåbäddsrum det stora problemet. Oavsett om reglerna
för BTP ger felaktiga signaler till kommunerna eller
ej kan detta problem inte angripas på annat sätt  än
genom  att  antalet  tvåbäddsrum  i  särskilt boende
minskar. Som framgår av propositionen  sker också en
stadig minskning av antalet pensionärer med boende i
tvåbäddsrum    genom    ny-    och    ombyggnad   av
äldrebostäder. Antalet pensionärer som  får  BTP för
boende   i  tvåbäddsrum  är  för  närvarande  1 266.
Antalet har  sedan  1995  minskat eftersom tvåbädds-
och flerbäddsrum successivt  minskar  i antal. - För
att råda bot på problemet med ofrivilligt  boende  i
tvåbäddsrum  är det enligt utskottets mening viktigt
med en fortsatt  satsning  på  enbäddsrum i särskilt
boende.   Utskottet   förutsätter   att   kommunerna
fortsätter  att  verka för en minskning  av  antalet
tvåbäddsrum till förmån  för  enbäddsrum. Om så inte
sker   kan  frågan  om  reglerna  för   BTP   behöva
aktualiseras på nytt.
Utskottet    vidhåller    sitt    nu    redovisade
ställningstagande och avstyrker därmed motion Sf229.

20:4 Delpension


Riksdagen  bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning     till     anslaget    20:4
Delpension.

Gällande ordning

Delpensionen  är  under  avveckling   eftersom   det
reformerade  ålderspensionssystemet  ger  ett  stort
utrymme  för  partiellt uttag av ålderspension såväl
före som efter  65  års  ålder.  Delpension har inte
kunnat  beviljas  efter  december  2000.   De  sista
utbetalningarna kommer att göras i december 2004.

Rätt  till  delpension förelåg från den månad  den
försäkrade fyllde 61 år. Syftet med pensionen är att
möjliggöra en successiv övergång från förvärvsarbete
till pension för de personer som är mellan 61 och 64
år.

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår  att  riksdagen  för  budgetåret
2002   till   anslag  20:4  Delpension  anvisar  ett
ramanslag på 115,320 miljoner kronor.

Utgifterna för  anslaget  uppgick  2001 till 260,1
miljoner  kronor.  Det anvisade anslagsbeloppet  var
297,6 miljoner kronor.  Anslaget  för  2002 beräknas
underskridas med 30 miljoner kronor.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  har  inget  att  erinra  mot  regeringens
förslag till medelsanvisning.


20:5 Äldreförsörjningsstöd


Riksdagen   bör   bifalla  regeringens  förslag   om
medelsanvisning       till       anslaget       20:5
Äldreförsörjningsstöd.

Anslaget är nytt fr.o.m.  2003.  Stödet, som är helt
inkomstprövat, skall garantera de  personer  som  är
bosatta  i  Sverige och är 65 år eller äldre en viss
skälig levnadsnivå.  Dessutom kan ersättning ges för
en skälig bostadskostnad  på  högst 5 700 kronor per
månad, dvs. samma nivå som gäller  för det särskilda
bostadstillägget.  De  som  kan  komma att  beviljas
äldreförsörjningsstöd är personer  som  har fyllt 65
år  och  som  inte  uppfyller bosättningskravet  för
oavkortad garantipension.  I  den  mån  de  inte kan
försörja  sig  på  annan  pension  är denna grupp  i
dagsläget   i   stor   utsträckning  hänvisad   till
socialbidrag.

Budgetpropositionen

Regeringen  föreslår att  riksdagen  för  budgetåret
2003 till anslag  20:5 Äldreförsörjningsstöd anvisar
ett ramanslag på 735 miljoner kronor.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  har  inget  att  erinra  mot  regeringens
förslag till medelsanvisning.


Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet
för familjer och barn


Politikområdet  Ekonomisk   familjepolitik  omfattar
förutom utgiftsområde 12 anslaget 21:1 Bostadsbidrag
inom   utgiftsområde  18.  Statens   utgifter   inom
politikområdet  beräknas  uppgå  till 56,7 miljarder
kronor  2003.  Statens övriga ekonomiska  stöd  till
barnfamiljerna     är      studiebidragen,     under
utgiftsområde  15,  samt  maxtaxan  i  barnomsorgen,
under utgiftsområde 16.

Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn   omfattar   allmänna   barnbidrag    inklusive
flerbarnstillägg     och     förlängt    barnbidrag,
föräldraförsäkring   inklusive  havandeskapspenning,
underhållsstöd,    bidrag    till    internationella
adoptioner, barnpension  och  efterlevandestöd  till
barn,  vårdbidrag  för  funktionshindrade  barn samt
pensionsrätt för barnår.

Finansutskottet har för budgetåret 2003 i enlighet
med  regeringens  förslag  föreslagit att ramen  för
utgiftsområdet  fastställs  till   52  889  miljoner
kronor (bet.2002/03:FiU1).

Familjepolitikens inriktning


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  bifalla  regeringens  förslag
till   tillägg  i  målformuleringen  för  den
ekonomiska    familjepolitiken,    dvs.   att
skillnaderna i de ekonomiska villkoren mellan
familjer med och utan barn skall minska  inom
ramen för den generella välfärden.
Riksdagen  bör  avslå  motionsyrkanden om
införande   av  barnomsorgskonto,   om   höjt
barnbidrag för barn i åldern 1-5 år och om
familjepolitikens inriktning i övrigt.
Jämför reservationerna  nr  52  (fp), 53 (kd)
och 54 (c).

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår i budgetpropositionen  att målet
för  den ekonomiska familjepolitiken skall vara  att
skillnaderna   i   de  ekonomiska  villkoren  mellan
familjer med och utan  barn  skall minska inom ramen
för  den generella välfärden. "Inom  ramen  för  den
generella  välfärden"  är  ett  tillägg  jämfört med
tidigare formulering och enligt regeringen möjliggör
det  ett  långsiktigt  arbete  för  att  stärka  den
generella politiken.

Regeringen  anför  vidare att generella system  på
sikt ger goda fördelningseffekter,  samtidigt som de
har  en hög legitimitet. Genom mer generella  bidrag
kommer    systemens   långsiktiga   stabilitet   och
effektivitet   att  öka,  vilket  enligt  regeringen
skapar trygghet  och  gynnsamma  förutsättningar för
ett ökat barnafödande.
I  propositionen  anges  att det familjeekonomiska
stödet   bör   utformas   så   att   barnfamiljernas
handlingsutrymme och möjligheter att själva  påverka
sin  ekonomiska situation ökar, samtidigt som stödet
till  de  mest  utsatta  grupperna  förblir  starkt.
Regeringen  överväger  en  strukturell omläggning av
familjepolitiken i denna riktning. Ambitionen är att
kombinera en politik för sysselsättning och tillväxt
med  en  politik  för  ökad  rättvisa  och  minskade
klyftor.
Barnens     bästa    är    enligt    propositionen
utgångspunkten  för familjepolitikens utformning. En
grundläggande strävan  är  att skapa förutsättningar
för jämlika uppväxtvillkor för alla barn, vilket kan
åstadkommas  dels genom att stödja  föräldrarna  att
klara de ekonomiska  åtaganden  som  är  viktiga för
barnens  välfärd under deras uppväxttid, dels  genom
att erbjuda  möjligheter  att kombinera föräldraskap
med förvärvsarbete eller studier. En fortsatt ökning
av  männens  uttag  av  föräldrapenning  är,  enligt
regeringen, också önskvärd.  I  detta syfte infördes
ytterligare en mamma- och pappamånad 2002.
I propositionen anges vidare att  de senaste årens
ekonomiska  återhämtning  i  kombination   med  ökad
sysselsättning  och  sänkta  skatter  för  låg-  och
medelinkomsttagare    har   gynnat   barnfamiljerna.
Dessutom  har en rad insatser  inom  politikområdet,
bl.a.   höjda    barnbidrag   och   utbyggnaden   av
föräldraförsäkringen,   genomförts   i   syfte   att
förbättra  barnfamiljernas  situation. Även åtgärder
vidtagna utanför politikområdet, t.ex. införandet av
maxtaxan      inom     förskoleverksamheten      och
skolbarnsomsorgen,  förväntas  få stor betydelse för
barnfamiljernas ekonomi.

Motioner

Folkpartiet

I  motionerna  Sf376  av Karin Pilsäter  m.fl.  (fp)
yrkande  1 och A241 av Lars  Leijonborg  m.fl.  (fp)
yrkande 1  begärs tillkännagivande om att införa ett
barnkonto för  barn  i  förskoleåldern  från och med
2004.  Kontot skall omfatta 40 000 kr per  barn  och
skall användas  under  barnets  förskoleålder enligt
familjens egna önskemål.

I  motion  L319  av  Lars  Leijonborg  m.fl.  (fp)
yrkande     16     begärs    tillkännagivande     om
barnfamiljernas  ekonomiska  utsatthet.  I  motionen
anförs att Folkpartiet liberalerna vill genomföra en
familjepolitisk reform  som  ger mer makt och större
marginaler i barnfamiljernas vardag  -  bl.a.  genom
att de ges ökade möjligheter att själva bestämma hur
barnomsorgen skall utformas.

Kristdemokraterna

I motion Sf380 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 37
i   denna  del  begärs  beslut  om  att  införa  ett
barnomsorgskonto.  Barnomsorgskontot  skall  omfatta
80 000  kr  för  barn  som  fyller  ett  år,  med en
begränsning  av  uttaget  på  maximalt 40 000 kr per
barn och år. I motion Sf379 av  Inger Davidson m.fl.
(kd)  yrkande 3 i denna del begärs  tillkännagivande
om att  införa  ett  barnomsorgskonto  enligt  samma
modell,   vilket   skulle   göra   det  möjligt  för
ensamstående föräldrar att gå ner i arbetstid.

Alf  Svensson  m.fl. (kd) betonar i  motion  Sf380
familjens  oersättliga   ställning   och  uppgift  i
samhället    samt    behovet   av   att   uppvärdera
föräldrarollen.  Motionärerna   anser   vidare   att
lagstiftningen    samt    sociala   och   ekonomiska
stödformer bör utformas så  att  de innebär ett stöd
för  stabila  relationer. Enligt motionärerna  finns
även ett behov  av  att sammanställa information för
föräldrastödjande  verksamhet,   i  likhet  med  det
norska  Föräldrahanteringsprogrammet.   Föräldrarnas
önskemål  att  få  mer  tid  för  barnen  bör  också
uppfyllas och begreppet hemarbete måste uppvärderas.
Vidare         anser         motionärerna        att
subsidiaritetsprincipen  skall  vara  utgångspunkten
för familjepolitiken. Så många  beslut  som  möjligt
skall  fattas  av  familjen  själv.  Stat och kommun
skall  underlätta  - inte styra - föräldrarnas  val.
Kristdemokraterna anser  att  det nuvarande systemet
har  brister ur såväl fördelningspolitisk  synvinkel
som valfrihetssynpunkt,  varför motionärerna vill ha
en  familjepolitisk  reform  där  man  t.ex.  medger
alternativa    barnomsorgsreformer     och    gynnar
resurssvaga hushåll. I motionen, yrkandena  1, 5, 6,
8,  11,  17, 19 och 27, begärs tillkännagivanden  om
ovanstående.
Även i motion  Sf379  av Inger Davidson m.fl. (kd)
yrkande  6  begärs  ett  tillkännagivande   om   att
familjestödet skall ha en bättre fördelningspolitisk
profil.
I  motion Sf238 av Tuve Skånberg (kd) yrkandena 1,
2 och  4  begärs  tillkännagivanden  om  att  stödja
flerbarnsidealet,   om  stöden  till  barnfamiljerna
genom bostadsbidrag,  barnbidrag  och vårdnadsbidrag
och  om att låta konsekvenspröva varje  beslut  från
regering  och  riksdag för att se hur det gagnar och
påverkar familjen. I motion A242 av Annelie Enochson
m.fl.  (kd)  yrkande   28,   slutligen,  begärs  ett
tillkännagivande   om  vikten  av   att   uppvärdera
hemarbete och anhörigvård.

Centerpartiet

I motion So250 av Maud  Olofsson m.fl. (c) yrkandena
7 och 13 i denna del begärs  ett tillkännagivande om
principerna  för  en  ny  familjepolitik   med  ökat
självbestämmande,  bättre  möjlighet  att  kombinera
familjeliv  och  arbetsliv  samt mer tid för barnen.
Detta   förutsätter,   enligt   motionärerna,    att
familjernas   ekonomiska  utrymme  stärks  samt  att
föräldrarna har  möjlighet att ta ansvar för barnens
uppväxt när det gäller  både  barnomsorg  och skola.
Därför föreslås i motionen höjda barnbidrag för barn
i  åldern 1-5 år. Bidraget föreslås höjas successivt
fram till 2006.

Vänsterpartiet

Gudrun  Schyman  m.fl.  (v)  begär  i  motion  Sf311
yrkande 1 ett tillkännagivande om att politikområdet
Ekonomisk   familjepolitik   i   stället   bör  heta
Ekonomisk  barnpolitik,  i syfte att sätta barnen  i
centrum. I yrkande 2 begärs  ett tillkännagivande om
att det behövs ett tillägg till  målsättningen  inom
politikområdet  där  det  fastställs  att  politiken
skall  vara  utformad  på  ett  sådant  sätt att den
bidrar till ökad jämställdhet.

Miljöpartiet

I motion So514 av Peter Eriksson m.fl. (mp)  yrkande
1   begärs   ett   tillkännagivande  om  behovet  av
individrelaterade och  flexibla lösningar vad gäller
familjepolitiken, mot bakgrund av att barn växer upp
under många olika familjeförhållanden.

Övrig motion

Carina Adolfsson m.fl. (s)  begär i motion Sf341 ett
tillkännagivande    om    ensamstående    föräldrars
ekonomiska och sociala situation. Motionärerna anser
att regeringens ambition bör  vara att, när ekonomin
så  medger, se över de familjeekonomiska  stöden  ur
ett ensamförsörjarperspektiv  och  göra systemet mer
fördelningspolitiskt rättvist.

Utskottets ställningstagande

Som  utskottet  tidigare  uttalat  (senast   i  bet.
2001/02:SfU1)  är  föräldrarna i regel de viktigaste
personerna i barnens  liv.  Hur  föräldrarna mår och
hur deras ekonomi ser ut påverkar i hög grad barnens
välbefinnande,    varför   samhällets   stöd    till
barnfamiljerna är grundläggande.  Enligt  utskottets
mening måste barnens bästa sättas i centrum och vara
utgångspunkten   för  familjepolitikens  utformning.
Samhällets insatser  måste  inriktas  på  att  skapa
förutsättningar  för jämlika uppväxtvillkor för alla
barn.  Det  kan  uppnås   dels   genom   att  stödja
föräldrarna att klara de ekonomiska åtaganden som är
viktiga  under  barnens  uppväxttid, dels genom  att
erbjuda möjligheter att kombinera  föräldraskap  med
förvärvsarbete eller studier.

Tidigare    löd    målet    för   den   ekonomiska
familjepolitiken att skillnaderna  i  de  ekonomiska
villkoren  mellan  familjer med och utan barn  skall
minska.  Nu  föreslår   regeringen   ett  tillägg  i
målformuleringen.  Det  föreslagna målet  lyder  att
skillnaderna  i  de  ekonomiska   villkoren   mellan
familjer  med  och utan barn skall minska inom ramen
för den generella  välfärden.  Utskottet  anser  att
tillägget markerar vikten av det långsiktiga arbetet
med att stärka den generella välfärdspolitiken.
Utskottet   anser   att   barnbidraget   med  dess
omfördelande effekter och stora träffsäkerhet  är en
viktig  del  av  det  familjeekonomiska  stödet. Det
bidrar  till att resurser omfördelas över livscykeln
och mellan familjer med och familjer utan barn. Även
föräldraförsäkringssystemet      har      en     god
fördelningspolitisk  effekt  samtidigt  som det  ger
utrymme    för    flexibla   lösningar   för   olika
familjesituationer.  Utrymmet för flexibla lösningar
är betydelsefullt, inte  minst  mot  bakgrund av att
barn     växer     upp     under     många     olika
familjeförhållanden.
Som  utskottet  tidigare  uttalat  (senast  i bet.
2001/02:SfU1)  är en väl utbyggd familjepolitik  ett
viktigt  medel för  att  uppnå  jämställdhet  mellan
kvinnor  och   män.   Utskottet   delar  regeringens
målsättning      att      såväl     familje-     som
jämställdhetspolitiken skall  syfta  till  att  både
kvinnor  och  män  skall kunna vara föräldrar och ta
det praktiska ansvaret  för  sina barn samtidigt som
de arbetar för sin försörjning.  För  att  stimulera
denna   utveckling   har   två   mamma-   respektive
pappamånader införts i föräldraförsäkringen.  Enligt
vad som anförs i propositionen har detta medfört att
betydligt  fler  pappor nu tar del av vården av sina
barn jämfört med tidigare.  Det är viktigt både från
jämställdhetssynpunkt och med  hänsyn  till  barnens
bästa.  Enligt  RFV:s  utvärderingar  togs  14  % av
föräldrapenningdagarna ut av pappor 2001, vilket  är
en ökning jämfört med 1990 då 7 % togs ut av pappor.
Utskottet  ser  positivt  på  denna  utveckling, men
anser  att  ytterligare  insatser  behövs   för  att
stimulera  fler  män att ta ut föräldrapenningdagar.
Regeringens  aviserade  höjning  av  inkomsttaket  i
föräldraförsäkringen  kan, enligt utskottets mening,
komma    att   bidra   till   detta    och    stärka
familjepolitikens  betydelse  som  ett medel för att
uppnå jämställdhet mellan könen.
Barnfamiljernas ekonomiska situation  har under de
senaste  åren  förbättrats och den positiva  trenden
förväntas   fortsätta.   Förbättringen   är   enligt
utskottet inte  bara  följden  av  de  senaste årens
ekonomiska  återhämtning,  utan  även  höjningen  av
barnbidragen  och  den utbyggda föräldraförsäkringen
har bidragit till den  positiva  utvecklingen.  Även
åtgärder   vidtagna  utanför  politikområdet,  t.ex.
införandet av maxtaxan inom förskoleverksamheten och
skolbarnsomsorgen,  har  fått och kommer att få stor
betydelse    för    barnfamiljernas    ekonomi.    I
Familjeutredningens        slutbetänkande         Ur
fattigdomsfällan  (SOU  2001:24)  påtalades dock att
många  ensamföräldrar,  särskilt kvinnor,  har  höga
marginaleffekter.   Som   påpekades   i   utskottets
yttrandet till finansutskottet (yttr. 2002/03:SfU1y)
välkomnar utskottet därför  regeringens  avsikt  att
långsiktigt  verka för att minska marginaleffekterna
och därigenom  minska  risken  för  att familjer med
låga  inkomster hamnar i s.k. fattigdomsfällor.  Med
det   anförda    anser    utskottet   motion   Sf341
tillgodosedd.
Under  1990-talet har utskottet  vid  ett  flertal
tillfällen  uppmärksammat  det  låga  barnafödandet.
Utskottet kan dock med tillfredsställelse konstatera
att  antalet  födda  barn  i  år  väntas uppgå  till
94 800,  vilket  är  det högsta antalet  födda  barn
under de senaste sex åren. I rapporten Barnafödandet
i fokus (Ds 2001:57) konstaterades att det finns ett
samband        mellan        födelsetals-        och
sysselsättningsutvecklingen.  Vikten   av   en  fast
förankring  i  arbetslivet ses av många unga som  en
förutsättning   för    att    bilda   familj.   Även
jämställdheten  på individuell nivå  är  befrämjande
för familjebildning och barnafödandet, vilket enligt
utskottet  gör  det   än   viktigare   att  befrämja
jämställdheten inom föräldraförsäkringen.
Regeringen  anger  i budgetpropositionen  att  man
överväger    en    strukturell     omläggning     av
familjepolitiken  där  det  familjeekonomiska stödet
bör utformas så att barnfamiljernas handlingsutrymme
och  möjligheter att själva påverka  sin  ekonomiska
situation  ökar  samtidigt  som  stödet till de mest
utsatta   grupperna  fortsättningsvis   är   starkt.
Ambitionen   är   att   kombinera   en  politik  för
sysselsättning och tillväxt med en politik  för ökad
rättvisa  och  minskade  klyftor. Regeringen betonar
också  att barnens bästa måste  vara  utgångspunkten
för  familjepolitiken.   Utskottet  förutsätter  att
omläggningen av familjepolitiken  i  kombination med
föreslagna  och  aviserade  åtgärder  inom   området
kommer  att leda till ytterligare förbättringar  för
barnfamiljernas  ekonomi,  ge  dem ökade möjligheter
att    själva   påverka   sin   situation,    främja
jämställdheten    samt    bidra   till   gynnsammare
förutsättningar för ett ökat  barnafödande. En sådan
omställning skulle tillgodose motion  So514  yrkande
1.
Motion Sf311 yrkandena 1 och 2 får mot bakgrund av
det anförda anses vara väl tillgodosedd.
Utskottet anser inte att det finns någon anledning
att  införa  ett  särskilt  barnomsorgskonto. Enligt
utskottets   mening   ger   den   nyligen   utbyggda
föräldraförsäkringen      i     kombination      med
maxtaxereformen  ett  bättre   stöd   till  ett  mer
jämställt  föräldraansvar.  Tillsammans  underlättar
dessa   stödformer   för   föräldrarna   att  förena
förvärvsarbete  och  föräldraskap. Utskottet  finner
inte heller skäl till  att  införa  höjda barnbidrag
för barn i åldern 1-5 år.
Med det anförda tillstyrker utskottet  regeringens
föreslagna  målformulering  och avstyrker motionerna
Sf376 yrkande 1, A241 yrkande  1,  L319  yrkande 16,
Sf380 yrkandena 1, 5, 6, 8, 11, 17, 19, 27  och 37 i
denna  del,  Sf379  yrkandena  3 i denna del och  6,
Sf238  yrkandena 1, 2 och 4, A242  yrkande  28  samt
So250 yrkandena 7 och 13 i denna del.

21:1 Allmänna barnbidrag


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning  till  anslaget 21:1 Allmänna
barnbidrag och avslå motionsyrkanden  om höjt
barnbidrag   för  barn  i  åldern  13-16  år,
utbetalning  av   barnbidrag  till  annan  än
vårdnadshavaren samt  om delat barnbidrag vid
växelvis boende.
Jämför reservation nr 55 (kd).

Gällande bestämmelser

Från anslaget bekostas  barnbidrag, flerbarnstillägg
och förlängt barnbidrag.  Från och med den 1 januari
2001 utges barnbidrag med 11 400 kr/barn och år (950
kr/mån). Flerbarnstillägg höjdes  den 1 januari 2001
till 3 048 kr/år för det tredje barnet,  till  9 120
kr/år  för  det  fjärde barnet och till 11 400 kr/år
för det femte och varje ytterligare barn.

Förlängt barnbidrag utbetalas med samma belopp som
barnbidraget från  och  med  kvartalet efter det att
barnet  har  fyllt  16  år  om barnet  studerar  vid
grundskola  eller  deltar i viss  annan  motsvarande
utbildning.

Budgetpropositionen

Enligt regeringen fyller barnbidragen väl målet att,
utan   att   skapa  marginaleffekter,   bidra   till
utjämningen av de ekonomiska levnadsvillkoren mellan
familjer med respektive utan barn. Stödet omfördelar
också inkomster  mellan  hög-  och  låginkomsttagare
genom att inkomstskatten är progressiv  och eftersom
barnbidrag utges med samma belopp till alla  barn. I
propositionen  anges  vidare att barnbidragssystemet
är  lätt  att överblicka,  enkelt  och  billigt  att
administrera samt har hög legitimitet.

Under budgetåret  2001  uppgick  utgifterna för de
allmänna  barnbidragen till 21 108 miljoner  kronor.
Det  innebär   att   utgifterna  detta  år  översteg
anslaget  med  194  miljoner   kronor,   vilket  kan
förklaras  av  det  ökade  antalet  födda barn.  För
innevarande  budgetår  beräknas utgifterna  till  ca
21 031 miljoner kronor,  vilket  är  ca  37 miljoner
kronor högre än anvisat anslag.
Regeringen  föreslår  att riksdagen för budgetåret
2003 till anslaget 21:1 Allmänna  barnbidrag anvisar
20 965,1 miljoner kronor.

Motioner som ej har anslagseffekt budgetåret
2003

I motion Sf380 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 34
föreslås  att riksdagen beslutar om  en  höjning  av
barnbidraget  och  flerbarnstillägget från och med 1
januari 2004. Höjningen  skall enligt förslaget vara
100 kr per månad och barn  och  gälla  för  barn som
fyllt  13  år  men  inte  16  år. Flerbarnstillägget
föreslås höjas i motsvarande mån.

Cecilia  Magnusson  och Anita Sidén  (m)  begär  i
motion Sf343 ett tillkännagivande  om  en  ändring i
lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag i de fall då
en  vårdnadshavare  har  uppenbara  svårigheter  att
sköta  sin ekonomi. De anser att ren misshushållning
med familjens  ekonomiska medel är så allvarligt att
det  borde  kunna  leda  till  att  barnbidraget  på
framställan av socialnämnd betalas ut till den andre
föräldern eller annan lämplig person.
Gudrun Schyman  m.fl.  (v)  begär  i  motion Sf311
yrkande  8 ett tillkännagivande om att barnbidraget,
efter  önskemål  från  båda  vårdnadshavarna,  skall
kunna delas vid växelvis boende.
Även i  motionerna  Sf235  av  Conny Öhman (s) och
Sf237  av  Håkan Juholt (s) begärs tillkännagivanden
om att barnbidraget bör delas vid växelvis boende.
I motion Sf340 av Margareta Sandgren (s) begärs en
ändring   i  regeln   för   betalningsmottagare   av
barnbidrag vid växelvis boende. Motionären anser att
försäkringskassan  vid  växelvis  boende  bör  kunna
pröva   vem   av   föräldrarna  som  skall  stå  som
betalningsmottagare av barnbidraget.

Utskottets ställningstagande

Enligt  utskottets  mening  fungerar  det  nuvarande
barnbidragssystemet  väl.   Barnbidraget   har   hög
legitimitet   hos  allmänheten,  det  uppfattas  som
rättvist, administrationskostnaden är låg och risken
för fusk är liten.

I en motion föreslås  en  höjning  av barnbidraget
och flerbarnstillägget för barn som fyllt  13 år men
inte 16 år. I Familjeutredningens slutbetänkande  Ur
fattigdomsfällan  (SOU 2001:4) anförs att de direkta
kostnaderna för barn  visserligen stiger med barnens
ålder, men det kompenseras  i  stor  utsträckning av
att  även  föräldrarnas  inkomster stiger.  Dessutom
anförs    att   barnbidragets   legitimitet    bland
medborgarna  troligen beror på att det är enkelt och
lika för alla.  Av  dessa skäl anser utredningen att
barnbidraget  inte  borde   relateras  till  barnets
ålder. Utskottet står härvidlag  bakom  utredningens
analys och avstyrker motion Sf380 yrkande 34.
Beträffande möjligheten för socialnämnd att betala
ut barnbidrag till annan än vårdnadshavaren då denne
har  svårigheter  att sköta sin ekonomi, anser  inte
utskottet att det finns  anledning  att  ändra lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag i enlighet  med de
skäl som åberopas. I 5 § stipuleras att bidraget  på
framställning  av socialnämnd får utbetalas till den
andre  av föräldrarna,  till  annan  lämplig  person
eller till  nämnden  att användas för barnets bästa,
om synnerliga skäl föreligger.  Av  förarbetena till
lagen  (prop. 1979/80:1, bet. SoU 1980/81:44,  rskr.
1980/81:130) framgår att möjligheterna att betala ut
allmänna  barnbidrag  till  annan än vårdnadshavaren
begränsades till att avse fall  när  synnerliga skäl
föreligger, i syfte att markera att det  endast är i
rena  undantagsfall och efter noggrann prövning  som
en  vårdnadshavare   eller   någon   annan   som  är
berättigad  att  uppbära  barnets bidrag skall kunna
fråntas sin rätt att själv  sörja  för  barnet.  Som
exempel  angavs  när  det  är  klarlagt  att barnets
bidrag  används  för  att  finansiera  missbruk   av
alkohol  eller  narkotika,  äventyrligt  spel  eller
dylikt.  Utskottet  finner  ej  skäl  att nu göra en
annan bedömning och avstyrker därmed motion Sf343.
Vad gäller frågan om delat barnbidrag vid gemensam
vårdnad konstaterar utskottet att rätten att uppbära
barnbidrag vid gemensam vårdnad enligt  4 § lagen om
allmänna barnbidrag tillkommer barnets moder  eller,
om    föräldrarna    gjort    anmälan   härom   till
försäkringskassan,  barnets  fader.  Om  föräldrarna
gemensamt  har  vårdnaden  om ett  barn  men  barnet
varaktigt bor tillsammans med  endast en av dem, har
efter  anmälan  den  föräldern  rätt   att   uppbära
bidraget.    Rätt   att   uppbära   flerbarnstillägg
tillkommer enligt  4  a  §  samma lag den som uppbär
barnbidrag.
En  arbetsgrupp  inom  RFV  har  analyserat  delat
barnbidrag  (RFV analyserar 2000:3).  Arbetsgruppens
slutsats är att det bör bli möjligt för de föräldrar
som är överens  att  välja  hur  barnbidraget  skall
betalas  ut.  Barnbidragsreglerna  bör,  enligt RFV,
utgå från barnets bästa och bör öka möjligheten  för
barn  att ha nära och regelbundna kontakter med båda
sina föräldrar, oavsett om dessa är separerade eller
inte. Familjeutredningen  tog  i sitt slutbetänkande
(SOU  2001:24)  inte ställning till  RFV:s  förslag,
utan  framförde  alternativet   att  det  ekonomiska
familjestödet  och  andra  mellanhavanden   med  det
allmänna,  t.ex.  studiestöd,  skulle täckas av  ett
gemensamt informationskonto enligt  samma modell som
nu gäller för skattekonton. Enligt utredarna  skulle
då   varje   individ   och  sammanlevande  föräldrar
gemensamt få meddela de  myndigheter  som betalar ut
stödet, dvs. i första hand RFV, var de ville ha sitt
familjestöd utbetalat. De skulle sedan aviseras från
det  allmänna  om  sin ekonomiska ställning  och  få
information om de löpande transaktionerna. Utredarna
påpekar dock att en  sådan  lösning  kräver en mängd
tekniska  och  administrativa lösningar,  vilka  man
inte närmare kunnat gå in på.
Utskottet har  förståelse  för  önskemålen  om att
föräldrarna vid gemensam vårdnad skall kunna få dela
på barnbidraget, särskilt i situationer med växelvis
boende.  I  avvaktan  på  den  pågående översynen av
lagen  om  underhållsstöd  (dir. 2002:39),  och  med
beaktade av den ökade belastning  som ändrade regler
skulle           kunna          medföra          för
socialförsäkringsadministrationen,  är utskottet för
närvarande  inte  berett att tillstyrka  ett  sådant
förslag. Utskottet avstyrker därmed motionerna Sf311
yrkande 8, Sf235, Sf237 och Sf340.

21:2 Föräldraförsäkring


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla  regeringens förslag om
höjning av den lägsta ersättningsnivån för de
dagar som kan ersättas med  sjukpenningbelopp
från 120 kr till 150 kr per dag  från  den  1
januari 2003.
Vidare  bör riksdagen bifalla regeringens
förslag om medelsanvisning till anslaget 21:2
Föräldraförsäkring.   Därmed   bör  riksdagen
avslå      motionsyrkanden      om      annan
medelsanvisning för anslaget 21:2.
Riksdagen  bör även avslå motionsyrkanden
om bl.a.
- utbyggd föräldraförsäkring,
- beräkningsunderlag och 2,5-årsregeln,
- fördelning av mamma- och pappamånaderna,
- jämställdhetsbonus,
- överlåtelse av föräldrapenningförmåner till
annan,
- tillfällig föräldrapenning och
- semesterersättning till föräldraledig.
Jämför reservationerna nr 56 (kd), 57 (v), 58
(m), 59 (v), 60  (m),  61  (fp),  62  (c), 63
(fp), 64 (c), 65 (mp), 66 (kd) och 67 (kd).

Gällande bestämmelser

Föräldraförsäkringen   omfattar  föräldrapenning   i
samband     med     barns    födelse,     tillfällig
föräldrapenning och havandeskapspenning.

Sedan    den    1    januari     2002     omfattar
föräldrapenningen totalt 480 dagar i anslutning till
barns  födelse  eller adoption. När båda föräldrarna
är vårdnadshavare  har  de  rätt till hälften var av
det totala antalet ersättningsdagar. En förälder kan
överlåta rätten till föräldrapenning  till den andra
föräldern    med    undantag   av   60   dagar   med
sjukpenningbelopp,    de     s.k.     mamma-     och
pappamånaderna.
Ersättning    utges    med    80    %    av    den
sjukpenninggrundande  inkomsten  under 390 dagar. En
förutsättning är dock, såvitt gäller  de  första 180
ersättningsdagarna,  att  föräldern under minst  240
dagar  i  följd  före  barnets   födelse  eller  den
beräknade   tidpunkten   för  födelsen   har   varit
försäkrad för en sjukpenning  över  lägstanivån  och
skulle  ha  varit det om försäkringskassan känt till
samtliga förhållanden.  Ersättning utges dock alltid
lägst enligt grundnivån,  som  är  120  kr  per dag.
Utöver   de   390   dagarna   utges   90  dagar  med
ersättningen lika med lägstanivån (60 kr per dag).
Vid  flerbarnsfödsel  utges föräldrapenning  under
ytterligare  180 dagar för  varje  barn  utöver  det
första, varav 90 dagar enligt lägstanivån. För varje
barn  utöver det  andra  utges  föräldrapenning  med
belopp   motsvarande   förälderns   sjukpenning  för
samtliga tillkommande dagar.
Föräldrapenning kan utges som hel, tre fjärdedels,
halv, en fjärdedels och en åttondels förmån.
Tillfällig  föräldrapenning  kan  utges   till  en
förälder  som behöver avstå från förvärvsarbete  för
exempelvis vård av sjukt barn under tolv år, i vissa
fall även vid  vård av barn över tolv år. Tillfällig
föräldrapenning kan även utges när barnets ordinarie
vårdare är sjuk,  när  en förälder behöver följa med
barnet till barnavårdscentral  m.m.  samt till någon
av föräldrarna vid vårdbehov som uppkommer  när  den
andra föräldern besöker läkare med ett annat barn.
En     förälder     kan     överlåta    tillfällig
föräldrapenning till en annan försäkrad  som  avstår
från  förvärvsarbete för att vårda barnet om det  är
sjukt eller  om den ordinarie vårdaren är sjuk. Även
ensamstående förälder  som själv är sjuk kan låta en
annan  person  vårda  barnet   och   få   tillfällig
föräldrapenning.
Tillfällig  föräldrapenning  kan  utges under  120
dagar  per  barn  och år, varav högst 60  dagar  vid
ordinarie vårdares sjukdom eller smitta.
Föräldrar   har   även    rätt   till   tillfällig
föräldrapenning i form av en kontaktdag per barn och
år, från och med det kalenderår  under vilket barnet
fyller sex år t.o.m. det kalenderår under vilket det
fyller  elva  år,  för  besök  i barns  skola  eller
fritidshem.
Fadern  har  en  särskild  rätt  till   tillfällig
föräldrapenning under högst tio dagar i samband  med
barns  födelse eller adoption. Försäkringskassan kan
från och  med  den  1 juli 2001 i vissa fall besluta
att en annan försäkrad  än  en fader eller moder som
avstår  från  förvärvsarbete  i  samband  med  barns
födelse eller adoption skall få rätt till tillfällig
föräldrapenning.
Tillfällig föräldrapenning utges  med  80 % av den
sjukpenninggrundande   inkomsten   och  kan,  liksom
föräldrapenning,   utges   som   hel,   halv,    tre
fjärdedels, en fjärdedels och en åttondels förmån.

Havandeskapspenning  kan  utges till blivande mödrar
som  under  graviditetens  senare   del   inte   kan
fortsätta  i sitt vanliga arbete och inte heller kan
omplaceras. Förmånen utges tidigast från och med den
sextionde dagen  före  och  längst  t.o.m. den elfte
dagen  före  den  beräknade  tidpunkten för  barnets
födelse. Även havandeskapsersättning  utges med 80 %
av den sjukpenninggrundande inkomsten.

Budgetpropositionen

Enligt   propositionen  syftar  föräldraförsäkringen
till att ge  båda  föräldrarna  möjlighet att förena
förvärvsarbete  eller studier med  föräldraskap  och
att  bidra  till  att   minska   skillnaderna  i  de
ekonomiska villkoren mellan familjer  med  och  utan
barn.

Under   2001  utbetalades  ersättning  för  ca  37
miljoner föräldrapenningdagar  och medelersättningen
var   350   kr   per  dag.  Av  de  som  2001   fick
föräldrapenning var  nästan  40  % män, vilket är en
ökning  med  2  procentenheter  jämfört   med  2000.
Männens  andel  utbetalda  dagar har samtidigt  ökat
till  nära  14  %.  Av  antalet  uttagna  dagar  med
tillfällig  föräldrapenning under 2001  var  männens
andel  35  %,  exklusive  pappadagarna.  Under  året
nyttjade 75 % av papporna pappadagarna, vilket visar
på en svag ökning jämfört med 2000.
Som en följd av det ökade antalet födda barn, ökar
antalet  utbetalda  dagar  med  havandeskapspenning.
Under  2001  betalades  havandeskapspenning  ut  för
813 000 dagar, vilket är ca 6 000 dagar mer än 2000.
RFV har i en rapport bl.a. redovisat resultaten från
den      tillsyn      verket      bedrivit      inom
havandeskapspenningen   under   2001.  Av  rapporten
framgår   att   kvaliteten   i   handläggningen   av
havandeskapspenning är acceptabel,  medan  det finns
brister i handläggningen av SGI i dessa ärenden. Med
anledning  av detta avser RFV att genomföra lämpliga
åtgärder. Regeringen  har även uppmärksammat att det
finns vissa tillämpningsproblem  med  den ersättning
som kvinnor har rätt till i samband med havandeskap.
Dessa  frågor  är  för  närvarande  föremål  för  en
uppföljning hos RFV.
Regeringen  har  under  2002  utsett  en  särskild
utredare  som  skall göra en analys av samt  föreslå
förändringar i reglerna om skyddstider för SGI. Även
det efterskydd som  finns  i  form  av  en  särskild
beräkningsgrund  för  föräldrapenning  skall ingå  i
utredningen. Det är, enligt direktivet,  viktigt att
förslagen        bl.a.       beaktar       relevanta
jämställdhetsaspekter   och   kan   gynna  ett  ökat
barnafödande.  Utredaren  skall  redovisa  uppdraget
senast den 31 mars 2003 (dir. 2001:104).
Regeringen föreslår att riksdagen  för  budgetåret
2003  till anslaget 21:2 Föräldraförsäkring  anvisar
ett ramanslag på 22 340 miljoner kronor.
Regeringen föreslår i propositionen att grundnivån
inom föräldrapenningen  fr.o.m.  den  1 januari 2003
höjs  från 120 kr till 150 kr per dag. Vidare  anges
att regeringen  avser  att  föreslå  en  höjning  av
inkomsttaket  i  sjuk- och föräldraförsäkringen till
10   prisbasbelopp  den   1   juli   2003   om   det
statsfinansiella läget så medger.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2003

Moderaterna

I motion  Sf342 av Sten Tolgfors m.fl. (m) yrkandena
1 i denna del  och  2  begärs att riksdagen beslutar
att   den   sjukpenninggrundande   inkomsten   skall
beräknas på de två föregående årens inkomst samt ett
tillkännagivande  om  att föräldraförsäkringen skall
berättiga till ersättning  för lönedelar om maximalt
7,5 inkomstbasbelopp. Motionärerna begär i yrkande 6
att riksdagen till anslaget  21:2 Föräldraförsäkring
anvisar 2 100 miljoner kronor  mindre  än regeringen
föreslagit för budgetåret 2003.

Folkpartiet

I  motionerna  A241  av  Lars Leijonborg m.fl.  (fp)
yrkande  2 och Sf376 av Karin  Pilsäter  m.fl.  (fp)
yrkande 2  begärs tillkännagivanden om att införa en
jämställdhetsbonus  i  föräldraförsäkringen  för att
stimulera     fler    föräldrar    att    dela    på
föräldraledigheten.   Förslaget  innebär  att  varje
månad som en förälder tar ut i föräldraledighet, och
som motsvaras av en månad  som  den  andra föräldern
också  tar ut, ger en ersättning på 90 %  i  stället
för 80 %.  I  motion  A241  av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 3 begärs även ett  tillkännagivande  om
att  höjningen  av taket i föräldraförsäkringen till
10 prisbasbelopp  bör göras först från och med den 1
januari 2004.

I motionerna Fi232  av  Lars Leijonborg m.fl. (fp)
yrkande 14 i denna del och  Sf377  av Bo Könberg och
Kerstin Heinemann (fp) yrkande 11 i denna del begärs
att  riksdagen till anslaget 21:2 Föräldraförsäkring
anvisar   60 miljoner   kronor   mer  än  regeringen
föreslagit för budgetåret 2003.

Kristdemokraterna

Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf380 yrkande
18  att  riksdagen beslutar införa två  kontaktdagar
per år och barn för barn mellan 4 och 15 år från och
med 2003. I yrkande 28 begärs att riksdagen beslutar
höja grundnivån  i  föräldraförsäkringen till 180 kr
per dag den 1 januari  2003  och till 200 kr per dag
2004. I yrkande 29 begärs att riksdagen beslutar att
taket   i   föräldraförsäkringen   höjs    till   11
prisbasbelopp    och    att    ersättningsnivån    i
föräldraförsäkringen  höjs till 90 % från den 1 juli
2003. Även i motion A242  av  Annelie Enochson m.fl.
(kd) yrkande 27 begärs tillkännagivanden  om höjning
av taket och ersättningsnivån i föräldraförsäkringen
enligt ovan, i syfte att stimulera fler män  att  ta
ut föräldraledighet.

I  motion Sf380 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande
30 i denna  del,  begärs  att riksdagen beslutar att
den sjukpenninggrundande inkomsten skall beräknas på
ett genomsnitt av de senaste  två årens inkomster. I
yrkande  37  i denna del begärs att  riksdagen  till
anslaget 21:2 Föräldraförsäkring anvisar 60 miljoner
kronor   mindre   än   regeringen   föreslagit   för
budgetåret 2003.

Centerpartiet

I motion So250  av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 9
och  10  begärs  att  riksdagen  beslutar  att  höja
grundnivån i föräldraförsäkringen  till  200  kr per
dag samt att höja taket i föräldraförsäkringen  till
11   prisbasbelopp.   Vidare  begär  motionärerna  i
yrkande 12 ett tillkännagivande  om att ersättningen
för de 90 lägstanivådagarna höjs till  90 kr per dag
och  att  de  skall  kunna användas flexibelt  under
barnens första 15 år. Kontaktdagarna kan därför dras
in.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf352 i
denna del att riksdagen  till  anslaget 21:2 anvisar
640 miljoner kronor mindre än regeringen  föreslagit
för budgetåret 2003.

Övriga motioner

Utbyggd föräldraförsäkring m.m.

Kerstin  Lundgren  (c)  begär  i  motion  Sf232  att
regeringen återkommer med förslag till förändring av
föräldraförsäkringen   för  att  öka  föräldramakten
genom att bortre gränsen  utgår  eller  förskjuts så
att   föräldrapenningdagarna   kan   tas   ut   hela
grundskoleperioden.

I motion Sf327 av Annika Qarlsson och Sofia Larsen
(c)   begärs   att  regeringen  gör  en  översyn  av
föräldraförsäkringen   i   mening   att  lika  många
föräldrapenningdagar skall utgå för varje barn, även
vid flerbarnsfödslar.

Beräkningsunderlag och 2,5-årsregeln m.m.

I  motion  Sf359  av Göran Lindblad (m)  begärs  ett
tillkännagivande  om  ändrade  regler  för  SGI  och
föräldraledighet. Motionären  anser  att föräldrarna
förbehållslöst  bör  kunna  behålla  SGI  till  dess
barnet är 8 år eller har gått ut första klass.

Alf  Svensson  m.fl.  (kd)  begär  i  motion Sf380
yrkande  31  att  regeringen återkommer med  förslag
till  ändring  av  föräldraförsäkringens   regelverk
avseende    tidsgränsen    för    sjukpenning-   och
föräldrapenninggrundande  inkomst samt  dagens  s.k.
2,5-årsgräns.   Enligt   motionärerna    bör   samma
tidsgräns     gälla     för     sjukpenning-     och
föräldrapenninggrundande  inkomst, förslagsvis under
tre år efter första barnets födelse.
Gudrun  Schyman m.fl. (v)  anför  i  motion  Sf311
yrkande  7  att   "240-dagarsregeln"  bör  tas  bort
eftersom  den diskriminerar  kvinnor  samt  troligen
leder  till   uppskjutande   av   barnafödande.  Ett
tillkännagivande härom begärs i motionen.
I  motionerna  Sf244  av  Barbro Hietala  Nordlund
m.fl. (s) och Sf349 av Agneta  Lundberg  och Susanne
Eberstein  (s)  begärs  tillkännagivanden  om   ökad
flexibilitet  i  föräldraförsäkringssystemet och ett
slopat krav på att  ta  ut föräldrapenning minst fem
dagar i veckan efter barnets  1-årsdag  för  att  få
behålla den sjukpenninggrundande inkomsten.

Fördelning av mamma- och pappamånaderna

I motion Sf311 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkandena
3-6  anförs att mäns uttag av föräldraledighet skall
utgöra   en   resultatindikator   på  politikområdet
Ekonomisk familjepolitik. Vidare anför  motionärerna
att  en  utredning  skall  tillsättas  i  syfte  att
reformera      föräldraförsäkringen      så      att
föräldrapenninguttaget   delas  lika  mellan  könen.
Vårdnadshavare  bör även få  ökade  möjligheter  att
vara  hemma  samtidigt  under  barnets  första  tid.
Utöver detta skall,  enligt  motionärerna,  framtida
förlängningar    av   nuvarande   föräldraförsäkring
utgöras  av  ytterligare  pappamånader.  I  motionen
begärs tillkännagivanden om detta.

Birgitta  Ohlsson   (fp)   begär  i  motion  Sf254
yrkandena   1   och   2  tillkännagivanden   om   en
individualiserad föräldraförsäkring samt om att inte
fortsätta   utbyggnaden   av   föräldraförsäkringen.
Enligt  motionären  skulle  detta   leda  till  ökad
jämställdhet.
Även  Veronica Palm (s) begär i motion  Sf297  ett
tillkännagivande          om          individbaserad
föräldraförsäkring. Enligt motionären skall  hälften
av föräldraförsäkringen gå till mamman och den andra
hälften    till   pappan,   i   syfte   att   främja
jämställdheten.
Anders Ygeman  och  Annika  Nilsson  vill i motion
Sf372 ge båda föräldrarna möjlighet att under en tid
vara hemma med barnet samtidigt, dvs. längre  tid än
de  tio  s.k.  pappadagarna  i  samband  med barnets
födsel.

Jämställdhetsbonus

I  motion  Sf210 av Anna Grönlund och Tobias  Krantz
(fp)   begärs    ett    tillkännagivande    om    en
jämställdhetsbonus  i föräldraförsäkringen, dvs. att
ersättning utgår med  90 %  i  stället  för 80 % för
varje  uttagen  månad  i  föräldraförsäkringen   som
motsvaras  av  en  månad som den andra föräldern tar
ut.

I motion So250 av  Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande
11 begärs att regeringen  utreder  samt  lägger fram
förslag      om      en     jämställdhetsbonus     i
föräldraförsäkringen  i   syfte   att  stimulera  en
jämnare  fördelning  av  föräldraledigheten   mellan
föräldrarna.

Överlåtelse av föräldrapenningförmån till annan

I  motion A241 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande
17    begärs     tillkännagivande    om    att    en
överlåtelsemöjlighet  av  både  föräldrapenning  och
tillfällig  föräldrapenning åt en annan person borde
införas. Enligt  motionärerna skall det vara möjligt
att utnyttja denna förmån för att anlita barnvakt om
det inte är möjligt att ta ut den själv.

Christina  Nenes  och  Britt-Marie  Lindkvist  (s)
begär i motion  Sf302  ett  tillkännagivande  om att
utvidga  rätten  till tillfällig föräldrapenning  så
att  den  kan  överlåtas  till  en  annan  namngiven
person, t.ex. till  en kommunal personalpool kopplad
till förskoleverksamheten.
I  motion  Sf326  begär  Roger  Karlsson  (c)  ett
tillkännagivande om möjligheten  för  föräldrar  att
vid   akuta   situationer   med   ett   barn,  t.ex.
sjukhusbesök,      kunna     överlåta     tillfällig
föräldrapenning för  de  övriga  barnen  till  någon
närstående. Problem uppstår, enligt motionären,  för
ensamstående  föräldrar men även i fall då den andre
föräldern t.ex. är sjukskriven.
Peter Eriksson  m.fl.  (mp)  begär  i motion So514
yrkande  3  ett tillkännagivande om möjligheten  att
överlåta  till   någon   annan   än   de  biologiska
föräldrarna eller adoptivföräldrarna att ta ut de 90
lägstanivådagarna (f.d. garantidagarna).

Tillfällig föräldrapenning

Alf Svensson m.fl. (kd) anför i motion Sf380 yrkande
32   att   regeringen   utreder  hur  systemet   med
tillfällig föräldrapenning  slår  mot  familjer  med
barn som är sjuka ofta och/eller under lång tid.

I  motion  Sf225  av Tuve Skånberg (kd) begärs att
regeringen lägger fram förslag till ändring av lagen
om allmän försäkring  så  att  föräldrapenning utgår
vare  sig behandling sker vid öppenvårdsavdelning  i
kommunens eller landstingets regi.

Semesterersättning till föräldraledig

I motion A242 av Annelie Enochson m.fl. (kd) yrkande
16    begärs    ett    tillkännagivande    om    att
semesterersättning  till föräldraledig skall betalas
via      försäkringskassan,       eftersom       den
semesterersättning   som   arbetsgivare  idag  måste
betala  till  såväl  den  föräldralediga   som  till
vikarien  enligt  motionärerna motverkar anställning
av människor i åldrar där föräldraskap är troligt.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 21:2 Föräldraförsäkring

Under de senaste åren  har  riksdagen beslutat om en
rad förbättringar inom föräldraförsäkringen.  Den  1
januari   2002   förlängdes   föräldrapenningen  med
ytterligare  30  dagar  med  ersättning  motsvarande
förälderns sjukpenning, varefter  60 sådana dagar nu
är reserverade för vardera mamman och  pappan. Efter
förlängningen omfattar föräldrapenningen  480 dagar.
Vidare  har  en  femte  förmånsnivå  motsvarande  en
åttondels förmån införts inom föräldrapenningen. Det
innebär att föräldrar givits möjlighet  att reducera
sin arbetstid motsvarande en timme per dag och få en
sådan  reduktion  ersatt  genom föräldraförsäkringen
(prop.   2000/01:44,   bet.   2000/01:SfU10,   rskr.
2000/01:169).

Riksdagen  har  även  beslutat om  en  höjning  av
grundnivån i föräldrapenningen  från  60 kr till 120
kr  per  dag  fr.o.m.  den  1  januari  2002  (prop.
2001/02:1,  bet.  2001/02:SfU1,  rskr.  2001/02:84).
Höjningen  avsåg  de  390  dagar som kan betalas  ut
enligt   förälderns  sjukpenninggrundande   inkomst.
Redan i budgetpropositionen  för  2002 aviserades en
ytterligare höjning av grundnivån till  150  kr  per
dag  från  och  med  den  1  januari 2003. Utskottet
välkomnar denna höjning, som nu  tillstyrks,  liksom
den aviserade höjningen till 180 kr per dag 2004  om
det  statsfinansiella  läget  så  medger.  Den höjda
grundnivån bidrar till att förbättra situationen för
de  föräldrar  som  saknar  inkomst, har låg inkomst
eller  inte  uppfyller kvalifikationsvillkoret  inom
föräldrapenningen. Regeringen avser även att, om det
statsfinansiella läget så medger, föreslå en höjning
av inkomsttaket  i  sjuk-  och  föräldraförsäkringen
till 10 prisbasbelopp den 1 juli 2003. Som utskottet
anfört  ovan välkomnas även den aviserade  höjningen
av inkomsttaket.
Utskottet  anser  att  de beslutade och föreslagna
förbättringarna i föräldraförsäkringen väl uppfyller
målen att underlätta för båda  föräldrarna att kunna
kombinera föräldraskap med förvärvsarbete liksom att
inom  ramen för den generella välfärden  bidra  till
att  minska   de   ekonomiska   skillnaderna  mellan
familjer med och utan barn. Den aviserade  höjningen
av inkomsttaket till 10 prisbasbelopp kommer, enligt
utskottet,  att på ett bra sätt bidra till ett  ökat
uttag  av  pappornas  föräldraförsäkring.  Utskottet
finner  därför   ingen  anledning  att  i  dagsläget
föreslå    en    särskild    jämställdhetsbonus    i
föräldraförsäkringen.
Vidare  är  det  enligt   utskottets  mening  inte
möjligt att höja grundnivån och  inkomsttaket utöver
vad  regeringen  nu  aviserat eller att  införa  två
kontaktdagar från 2003. Det är ej heller möjligt att
nu höja lägstanivån inom  föräldrapenningen  till 90
kr per dag.
Beträffande        beräkningen        av       den
sjukpenninggrundande    inkomsten   har   regeringen
tillsatt en utredning som  skall  göra  en analys av
samt  föreslå ändringar i reglerna och skyddstiderna
för denna.  Utredaren  skall  redovisa  sitt förslag
senast  den  30 april 2003. I avvaktan på utredarens
förslag finner  utskottet  inte att någon förändring
av beräkningssättet bör göras.
Med det anförda tillstyrker  utskottet regeringens
förslag    till   medelsanvisning   och    avstyrker
motionerna Sf342  yrkandena  1 i denna del, 2 och 6,
A241  yrkandena  2  och 3, Sf376  yrkande  2,  Fi232
yrkande 14 i denna del,  Sf377  yrkande  11  i denna
del, Sf380 yrkandena 18, 28, 29, 30 i denna del  och
37 i denna del, A242 yrkande 27, So250 yrkande 9, 10
och 12 samt Sf352 i denna del.

Övriga motioner

I  en motion begärs att den bortre gränsen för uttag
av föräldrapenningdagarna  utgår  eller förskjuts så
att  de  kan  tas  ut under hela grundskoleperioden.
Utskottet  anser  dock  att  det  är  angeläget  att
merparten av föräldrapenningdagarna  utnyttjas under
den tid barnen är små. Utskottet avstyrker  med  det
anförda motion Sf232.

När     det     gäller     frågan    om    antalet
föräldrapenningdagar vid flerbarnsfödsel konstaterar
utskottet    att   föräldrapenning    utges    under
ytterligare 180  dagar  för  varje  barn  utöver det
första,   varav   90   dagar   med   belopp   enligt
lägstanivån.   Utskottet   har   tidigare   avstyrkt
yrkanden om att tvillingar skall ge rätt till dubbla
antalet  föräldrapenningdagar  (bet.  1998/99:SfU1).
Barnen   vårdas   i   regel   tillsammans   och  det
inkomstbortfall som föräldrapenningen är avsedd  att
täcka  är  detsamma  oavsett om man vårdar ett eller
flera barn. Däremot är  behovet för båda föräldrarna
att vara hemma samtidigt  av  naturliga skäl större.
Föräldrarna    har   därför   rätt   att    ta    ut
föräldrapenning samtidigt för vård av var sitt barn.
Utskottet har inte  ändrat uppfattning härvidlag och
avstyrker med det anförda motion Sf327.
I ett antal motioner berörs den SGI-skyddade tiden
och den s.k. 2,5-årsregeln.  Som  tidigare  anförts,
pågår för närvarande en översyn av skyddstiderna för
sjukpenninggrundande inkomst (dir. 2001:104). Enligt
direktiven  skall  utredaren  föreslå  grundläggande
principer för rätten att behålla SGI under  tid  som
förvärvsarbete  inte  utförs.  Förslagen skall bl.a.
beakta relevanta jämställdhetsaspekter och gynna ett
ökat barnafödande. I avvaktan på utredarens förslag,
avstyrker utskottet motionerna Sf359,  Sf380 yrkande
31, Sf244 samt Sf349.
Beträffande kvalifikationstiden om 240  dagar inom
föräldrapenningen vill utskottet erinra om  att  den
gäller  för  de första 180 ersättningsdagarna enligt
sjukpenningnivå  och  att  den  höjda  grundnivån  i
föräldraförsäkringen bl.a. syftar till att förbättra
situationen    för    dem    som    inte   uppfyller
kvalifikationskraven    inom   föräldraförsäkringen.
Utskottet    finner    inte    skäl     att    ändra
kvalifikationstiden    i    föräldrapenningen    och
avstyrker därför motion Sf311 yrkande 7.
När  det  gäller  männens  vilja och möjlighet att
utnyttja föräldraförsäkringen  anser  utskottet  att
förlängningen  av antalet dagar i föräldrapenningen,
liksom den aviserade  höjningen  av  inkomsttaket  i
föräldraförsäkringen,  på  ett  positivt  sätt torde
påverka  pappornas uttag av föräldrapenningförmåner.
Utskottet  anser  att  det är viktigt att uttaget av
föräldrapenningen fördelas  jämnare mellan könen och
förutsätter   att   regeringen   noga   följer   och
analyserar  denna  utveckling.  Pappors   uttag   av
föräldraledighet  skulle  på  sikt  kunna  utgöra en
resultatindikator inom politikområdet. Utskottet  är
dock inte berett att föreslå en sådan förändring nu.
Utskottet  kan inte heller förorda en individbaserad
föräldrapenning  där  föräldrarna  inte  själva  har
någon  möjlighet  att fördela uttaget. Utskottet ser
det inte som uteslutet  att föräldraförsäkringen kan
komma  att förlängas i framtiden.  Med  det  anförda
avstyrker  utskottet motionerna Sf311 yrkandena 3, 4
och 6, Sf254 yrkandena 1 och 2 samt Sf297.
Utskottet    har    tidigare    (senast   i   bet.
2001/02:SfU1) behandlat motioner om  möjligheten för
föräldrarna  att  samtidigt uppbära föräldrapenning.
Enligt nuvarande regler  är  detta  möjligt  t.ex. i
samband   med   föräldrautbildning   och   besök   i
förskoleverksamhet,  vid uttag av de tio dagarna med
tillfällig  föräldrapenning   i  samband  med  barns
födelse  samt  vid flerbarnsfödsel.  Om  rätten  för
föräldrarna       att        samtidigt       uppbära
föräldrapenningförmåner utvidgades  inom  ramen  för
det nuvarande systemet, skulle det enligt utskottets
mening  i många fall leda till att tiden tillsammans
med barnet  minskar.  Med  hänsyn  till  detta,  och
eftersom  möjligheten för föräldrar att samtidigt ta
ut föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning är
förhållandevis väl tillgodosedd, avstyrker utskottet
motionerna Sf311 yrkande 5 och Sf372.
Beträffande      införande      av     en     s.k.
jämställdhetsbonus   i   föräldraförsäkringen    har
utskottet ovan anfört att den aviserade höjningen av
inkomsttaket  till 10 prisbasbelopp liksom höjningen
av  grundnivån  kommer   att  stimulera  en  jämnare
fördelning av föräldraledigheten mellan föräldrarna.
Utskottet  ser för närvarande  inget  behov  av  att
införa en jämställdhetsbonus  och  avstyrker med det
anförda motionerna Sf210 och So250 yrkande 11.
När det gäller överlåtelse av föräldrapenning till
annan   anser   utskottet,  liksom  tidigare   (bet.
2001/02:SfU1),  att   föräldrapenningen  skall  vara
knuten  till föräldraskapet.  Någon  överlåtelse  av
föräldrapenning,    som    ersättning    för   t.ex.
barntillsyn,  och  oavsett om föräldern avstår  från
arbete eller inte kan utskottet därför inte förorda.
Med det anförda avstyrker  utskottet motionerna A241
yrkande 17 i denna del och So514 yrkande 3.
I    fråga    om    överlåtelse   av    tillfällig
föräldrapenning har reglerna  nyligen  vidgats.  Vid
sjukdom   eller  smitta  hos  barnet  eller  barnets
ordinarie vårdare kan en förälder i dag överlåta sin
rätt  till  tillfällig  föräldrapenning  till  annan
försäkrad. Från  och med den 1 juli 2001 kan även en
ensamstående förälder  som  själv  är  sjuk  låta en
annan   person   vårda   barnet  och  få  tillfällig
föräldrapenning. Utskottet  är  positivt  till denna
utvidgning,  men  kan  inte  ställa  sig  bakom  ett
yrkande om att överlåtelse även skall kunna ske till
annan   namngiven   person  vid  t.ex.  en  kommunal
personalpool. Utskottet  kan  ej  heller  ställa sig
bakom  ett  yrkande  om att en närstående skall  ges
rätt till tillfällig föräldrapenning för att ta hand
om "övriga barn" då t.ex.  en  ensamstående förälder
måste vistas på sjukhus med ett annat av barnen. Med
det  anförda  avstyrker  utskottet  motionerna  A241
yrkande 17 i denna del, Sf302 och Sf326.
I    en    motion    föreslås    att    tillfällig
föräldrapenning  skall utges oavsett  om  behandling
sker  vid  öppenvårdsavdelning   i  kommunens  eller
landstingets  regi. Utskottet har tidigare  avstyrkt
ett likadant yrkande  (senast  i bet. 2001/02:SfU1).
Utskottet konstaterade då att den  fråga som tas upp
i motionen inte torde utgöra något problem,  men  om
så  ändå skulle vara fallet förutsatte utskottet att
RFV uppmärksammar  detta.  Utskottet vidhåller denna
inställning och avstyrker motion Sf225.
I  en  annan  motion  anförs att  den  tillfälliga
föräldrapenningen bör utredas,  särskilt  med hänsyn
till hur systemet fungerar för familjer med barn som
är  sjuka  ofta och/eller länge. Utskottet avstyrkte
ett likadant  yrkande  i  bet.  2001/02:SfU1 och har
inte   ändrat   inställning   härvidlag.   Utskottet
avstyrker därför motion Sf380 yrkande 32.
Utskottet  anser inte att semesterersättning  till
föräldralediga  skall  betalas via försäkringskassan
och avstyrker motion A242 yrkande 16.

Proposition 2002/03:2 Avsnitt 4
Föräldraförsäkring


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens  förslag om
att  tillfällig  föräldrapenning skall  kunna
utges till föräldrar  som  vårdar  ett barn i
hemmet  om  barnet är yngre än 240 dagar  och
barnet annars  skulle  ha vårdats på sjukhus.
Lagändringen  träder i kraft  den  1  januari
2003.   Därmed  bör   riksdagen   avslå   ett
motionsyrkande om att denna regel skall gälla
oavsett barnets ålder.
Riksdagen  bör  även  bifalla  regeringens
förslag  att  de  tio  dagar  med  tillfällig
föräldrapenning  som  utges  i  samband   med
adoption  av  ett  barn  skall  fördelas  med
hälften  till var och en av föräldrarna om de
inte   kommit   överens   om   något   annat.
Adoptivföräldrar av samma kön får samma rätt.
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om att
föräldrarna  själva  skall  bestämma över hur
föräldrapenningen  fördelas.  Riksdagen   bör
besluta   att  de  föreslagna  lagändringarna
träder i kraft 1 februari 2003.
Jämför reservationerna nr 68 (fp) och 69 (m).

Proposition 2002/03:2

I    propositionen     föreslås    att    tillfällig
föräldrapenning skall kunna utges till föräldrar som
vårdar barn i hemmet om barnet är yngre än 240 dagar
och om barnet annars skulle  ha  vårdats på sjukhus.
Förslaget innebär en ändring av 4  kap.  10  § lagen
(1962:381) om allmän försäkring, och föreslås  träda
i kraft den 1 januari 2003.

Enligt  gällande  regler är rätten till tillfällig
föräldrapenning för så  små  barn  helt kopplad till
att  vården  ges  på sjukhus. Regeringen  anser  att
föräldrar   till   dessa    barn    blir    negativt
särbehandlade i nuvarande regelsystem, enbart av den
orsaken  att  de väljer att vårda barnet i hemmet  i
stället för att  låta barnet vara kvar på sjukhuset.
Mot denna bakgrund föreslås att föräldrar som vårdar
små barn i hemmet,  där sjukhusvård annars skulle ha
varit  nödvändig, också  ges  rätt  till  tillfällig
föräldrapenning.  Tillfällig  föräldrapenning  kan i
dessa  fall  utges  under  den tid som sjukhuset har
ansvaret  för  vården i hemmet.  Förslaget  innebär,
enligt regeringen,  endast  en  försumbar  ökning av
statens utgifter för anslaget föräldraförsäkring.
I  propositionen  föreslås även att den ersättning
för tio dagar som utges  i  samband  med adoption av
ett  barn  skall  tillkomma  båda  föräldrarna   och
fördelas  med hälften till var och en av föräldrarna
om de inte  kommer  överens  om en annan fördelning.
Detsamma  gäller  när  två personer  utges  att  som
särskilt förordnade vårdnadshavare  gemensamt  utöva
vårdnaden  om  ett  barn.  Vid  adoptioner  och  för
särskilt    förordnade   vårdnadshavare   skall   på
motsvarande sätt  som gäller för andra föräldrar, en
annan försäkrad än  föräldrarna  kunna ges rätt till
tillfällig  föräldrapenning  i tio dagar.  Förslaget
innebär  en ändring av 4 kap. 10  och  12  §§  lagen
(1962:381)  om allmän försäkring. Ändringen föreslås
träda i kraft den dag regeringen bestämmer.
I propositionen  anges också att konstruktionen av
faderns särskilda dagar  i samband med barns födelse
inte   alltid   är   applicerbar    på    de   olika
familjekonstellationer  som  numera förekommer.  Det
finns därför, enligt regeringen,  anledning  att  se
över  denna del av den tillfälliga föräldrapenningen
och undersöka  möjligheterna  att  införliva  de tio
pappadagarna  med  de  dagar  som är reserverade för
mamman och pappan inom föräldrapenningens regelverk.

Motioner

I motion Sf2 av Ulla Hoffmann och  Kalle Larsson (v)
begärs att riksdagen beslutar om ändring i 4 kap. 10
§  lagen  (1962:381)  om  allmän försäkring  så  att
tillfällig  föräldrapenning   skall   utges  oavsett
barnets  ålder  när  en förälder vårdar ett  barn  i
hemmet som annars skulle  ha vårdats på sjukhus. Det
skulle, enligt motionärerna,  innebära att föräldrar
med barn som är äldre än 240 dagar  och  som  uppbär
föräldrapenning  inte  skulle  tvingas  använda sina
föräldrapenningdagar  när  vården av barnet  sker  i
hemmet i stället för på sjukhus.

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf1 yrkande
2  ett  tillkännagivande om att  föräldrarna  själva
skall bestämma  över hur föräldrapenningen fördelas.
Motionärerna  motsätter   sig   således  regeringens
aviserade förslag att införliva de  10  pappadagarna
med   de   dagar   som  är  reserverade  för  mamman
respektive pappan inom föräldrapenningens regelverk.

Utskottets ställningstagande

Tillfällig föräldrapenning för ett barn som är yngre
än  240  dagar kan i dag  endast  utges  när  barnet
vårdas på  sjukhus  eller  om tillsynen av barnet är
stadigvarande  ordnad. För barn  som  är  240  dagar
eller äldre gäller  däremot endast den begränsningen
att tillfällig föräldrapenning  inte  utges  för tid
under   vilken   annars  föräldrapenning  skulle  ha
uppburits, med undantag  om barnet vårdas på sjukhus
eller, liksom för de yngre  barnen,  vid  tillfällig
vård i övergångsboende.

I motion Sf2 begärs att tillfällig föräldrapenning
skall  utges  oavsett  barnets ålder när en förälder
vårdar  ett  barn  i hemmet  som  annars  skulle  ha
vårdats på sjukhus.  Motionsyrkandet  överensstämmer
med   RFV:s  remissyttrande  över  promemorian   dnr
S2001/1028/SF.    Regeringen    skriver    dock    i
propositionen att de problem som aktualiserats under
ärendets beredning endast avsett nyfödda barn och då
i  första  hand  för tidigt födda barn. Av praktiska
och   administrativa    skäl   finns   det,   enligt
propositionen, anledning  att  knyta  förslaget till
det redan befintliga regelverket avseende tillfällig
föräldrapenning för barn som är yngre än  240 dagar.
Som ovan nämnts är de ekonomiska konsekvenserna  för
denna ändring enligt regeringen försumbara.
Om  föräldrar  till  barn  som  är 240 dagar eller
äldre  erbjuds  att  vårda  ett barn i  hemmet,  när
sjukhusvård annars skulle ha varit alternativet, och
en  av föräldrarna uppbär föräldrapenning  har  inte
den andra  föräldern  möjlighet  att samtidigt ta ut
tillfällig föräldrapenning. Om ingen  av föräldrarna
uppbär    föräldrapenning    kan   inkomstbortfallet
kompenseras av tillfällig föräldrapenning.
Med hänsyn till barnets bästa  anser utskottet att
vård i hemmet om barnet annars skulle  ha vårdats på
sjukhus bör underlättas, även då barnet är 240 dagar
eller  mer.  Eftersom  tillfällig föräldrapenning  i
dessa fall redan i dag kan  utges - med undantag för
då en förälder skulle ha uppburit  föräldrapenning -
anser  utskottet att det får ankomma  på  regeringen
att återkomma  till  riksdagen  med  förslag  om  en
utvidgning av rätten till tillfällig föräldrapenning
om  det  visar  sig  att  nuvarande regelverk medför
praktiska  problem. Enligt utskottets  mening  torde
även en sådan utvidgning medföra endast en försumbar
kostnad för  föräldraförsäkringen.  Med  det anförda
tillstyrker  utskottet regeringens förslag  i  denna
del och finner  syftet  med  motion Sf2 tillgodosedd
med vad utskottet anfört.
Regeringen föreslår vidare att  den ersättning för
tio  dagar som utges i samband med adoption  av  ett
barn skall  tillkomma  båda föräldrarna och fördelas
med  hälften  till var och  en  om  de  inte  kommer
överens om en annan fördelning. Utskottet, som i ett
yttrande   till   lagutskottet    över   proposition
2001/02:123   Partnerskap   och   adoption    (yttr.
2001/02:SfU4y)    påtalat   vissa   ojämlikheter   i
nuvarande reglering, tillstyrker förslaget.
Enligt propositionen  skall  lagändringen  träda i
kraft  den  dag regeringen bestämmer. Utskottet  har
dock noterat  att  regeringen  beslutat  att  övriga
lagar   som   gäller  möjligheten  för  registrerade
partner att gemensamt  adoptera  barn  skall träda i
kraft den 1 februari 2003. Utskottet föreslår därför
att  riksdagen  beslutar  att  även denna lagändring
skall träda i kraft detta datum.
I   propositionen  anges  att  konstruktionen   av
pappans  särskilda  dagar inte alltid är applicerbar
på de olika familjekonstellationer  som  förekommer.
Regeringen  aviserar  därför  en  översyn av faderns
särskilda  dagar i samband med barns  födelse  eller
adoption  och   möjligheten  att  införliva  de  tio
pappadagarna med  de  dagar  som  är reserverade för
pappan.  Utskottet  avvaktar  översynen.   Med   det
anförda avstyrker utskottet motion Sf1 yrkande 2.

21:3 Underhållsstöd


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning     till     anslaget    21:3
Underhållsstöd.  Därmed  bör riksdagen  avslå
motionsyrkanden om annan medelsanvisning  för
anslaget 21:3.
Riksdagen   bör   avslå   motionsyrkanden  om
återbetalningsskyldighet                  och
underhållsstödets utformning.
Jämför reservationerna nr 70 (m), 71 (kd) och
72 (c).

Gällande bestämmelser

Underhållsstöd lämnas till barn vars föräldrar  inte
bor  tillsammans  om barnet varaktigt endast bor hos
en  av  föräldrarna och  är  folkbokfört  hos  denna
förälder.  Ett  barn  som  varaktigt  bor  hos  båda
föräldrarna (växelvis boende) och är folkbokfört hos
en  av  dem  har  också  rätt  till  underhållsstöd.
Underhållsstöd lämnas med högst 1 173  kr  per  barn
och  månad.  Vid  växelvis  boende ges var och en av
föräldrarna rätt till ett halvt  underhållsstöd, 586
kr  per  barn  och  månad. Från detta  belopp  skall
avräknas  det  återbetalningsbelopp  som  skulle  ha
fastställts     om     föräldern      hade     varit
återbetalningsskyldig      enligt      lagen      om
underhållsstöd.

Den   förälder   som  barnet  inte  varaktigt  bor
tillsammans    med,    den    bidragsskyldige,    är
återbetalningsskyldig  gentemot   staten   för   det
underhållsstöd     som     lämnas    till    barnet.
Återbetalningsskyldigheten är  dock  begränsad  till
1 173  kr per barn och månad. Återbetalningsbeloppet
beräknas som en viss procent av den bidragsskyldiges
årliga bruttoinkomst, efter ett avdrag på 72 000 kr.
Procentsatsen  varierar  med det totala antalet barn
som  den bidragsskyldige är  underhållsskyldig  för.
Procentsatserna  uppgår till 14 % för ett barn, 11,5
% för två barn och  10  %  för  tre barn. Den totala
procentsatsen  ökar  med en procentenhet  för  varje
ytterligare barn utöver tre.
Återbetalningsskyldigheten  omprövas  årligen  och
fastställs  i  enlighet  med det taxeringsbeslut som
fattats   närmast  före  februari   månad   det   år
återbetalningsskyldighet avser.
En bidragsskyldig  som inte anser sig kunna betala
fastställt  återbetalningsbelopp   kan   ansöka   om
anstånd   med   betalningen.  När  anstånd  beviljas
uppstår en skuld som skall betalas när anståndstiden
är slut. Ränta betalas på skulden.
Vad gäller umgängesavdrag får en förälder som haft
barnet hos sig under  en sammanhängande tid av minst
fem  hela  dygn eller under  en  kalendermånad  haft
barnet  hos  sig   i   minst   sex  hela  dygn,  vid
återbetalning av underhållsstöd göra avdrag med 1/40
av stödet för varje helt dygn.
Sedan  den 1 juli 2002 gäller att  en  fader  helt
eller delvis kan medges eftergift av statens fordran
på    återbetalning     av     underhållsstöd     om
återbetalningsskyldighet  har beslutats för tid före
den dag då hans faderskap fastställdes.

Budgetpropositionen

I    propositionen    anges    att    syftet     med
underhållsstödet  är  att  barn som inte sammanlever
med båda sina föräldrar skall  garanteras  en rimlig
ekonomisk  standard  samtidigt  som  systemet  skall
bidra  till  att  båda  föräldrarna  skall  ta  sitt
ekonomiska ansvar gentemot sina barn.

Enligt  propositionen  fanns det i maj 2002 totalt
333 000  barn,  200 000  boföräldrar   och   227 000
bidragsskyldiga föräldrar i underhållsstödssystemet.
Drygt  302 000  barn fick fullt bidrag, 1 173 kronor
per månad, 19 000  fick  underhållsstöd vid växelvis
boende och 12 000 fick endast utfyllnadsbidrag.
Familjeutredningen  redovisade  i  betänkandet  Ur
fattigdomsfällan  (SOU 2001:24)  en  utvärdering  av
underhållsstödet. Utredningens samlade bedömning var
att   underhållsstödet    uppfyller   sina   syften.
Utredningen påpekar dock att det finns vissa brister
som bl.a. hänger samman med  de  dubbla  syftena att
reglera föräldrarnas inbördes relationer och  att ge
ett visst statligt ekonomiskt stöd.
Regeringen  tillsatte  i  mars  2002  en  särskild
utredare med uppdrag att göra en särskild översyn av
underhållsstödet  (dir. 2002:39). Utgångspunkten  är
att de grundläggande  principerna  för det nuvarande
stödsystemet  skall behållas. Det skall  finnas  ett
stöd som garanterar de särlevande föräldrarnas barn,
som så behöver,  ett  visst  bidrag.  Barnets  bästa
skall  stå  i centrum och det skall understrykas att
underhållsstödet  skall  vara en garanti för barnets
försörjning.      Utredaren     skall      analysera
underhållsstödssystemet  och  lämna förslag till hur
det skulle kunna förändras i en  riktning som bättre
överensstämmer med det faktiska behov  av  stöd  som
barn  till  särlevande  föräldrar kan ha. Det finns,
enligt direktiven, även skäl  för  en  större samsyn
mellan de andra system som på olika sätt  garanterar
försörjningen  för  barn  som  lever  endast med  en
förälder. Utredaren skall särskilt överväga om och i
vilken  omfattning  underhållsstöd  i framtiden  bör
lämnas till boföräldrar som själva eller tillsammans
med   den   andra  föräldern  kan  stå  för  barnens
försörjning.  Vidare skall utredaren pröva om stödet
och återbetalningsskyldigheten  bör  anpassas  eller
differentieras  efter  olika familjeförhållanden.  I
uppdraget ingår också bl.a. att se över de nuvarande
reglerna för anstånd och  eftergift. Utredaren skall
redovisa sitt uppdrag senast den 31 mars 2003.
Under 2001 översteg utgifterna  för underhållsstöd
anvisade   medel   med   92  miljoner  kronor.   För
innevarande  budgetår beräknas  utgifterna  till  ca
2 357 miljoner  kronor, vilket är 84 miljoner kronor
lägre än anvisade medel.
Regeringen föreslår  att  riksdagen för budgetåret
2003 till anslaget 21:3 Underhållsstöd  anvisar  ett
ramanslag på 2 487 miljoner kronor.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2003

Moderaterna

I motion Sf342 av Sten Tolgfors m.fl. (m) yrkande  3
begärs   ett   tillkännagivande  om  att  särlevande
föräldrar  i  högre  utsträckning  än  i  dag  skall
reglera underhållsskyldigheten  mellan varandra. Det
skulle, enligt motionärerna, leda  till  besparingar
för  staten.  I yrkande 7 begärs att riksdagen  till
anslaget 21:3 Underhållsstöd  anvisar  400  miljoner
kronor   mindre   än   regeringen   föreslagit   för
budgetåret 2003.

Folkpartiet

Bo Könberg och Kerstin Heinemann (fp) begär i motion
Sf377   yrkande  5  att  regeringen  återkommer  med
förslag om ändring av reglerna för underhållsstöd, i
syfte att genomföra besparingar inom anslaget.

I motion  Fi232  av  Lars  Leijonborg  m.fl.  (fp)
yrkande  14  i  denna  del  och  motion  Sf377 av Bo
Könberg  och  Kerstin  Heinemann (fp) yrkande  11  i
denna  del  begär motionärerna  att  riksdagen  till
anslaget 21:3  anvisar 170 miljoner kronor mindre än
regeringen föreslagit för budgetåret 2003.

Övriga motioner

Cecilia Magnusson  (m)  begär  i  motion  Sf346  ett
tillkännagivande  om  att  direktiven för översyn av
underhållsstödet (dir. 2002:39) inte är tillräckligt
långtgående eftersom de utgår från att det nuvarande
systemet fungerar väl. En mer  genomgripande översyn
behövs.

I motion Sf380 av Alf Svensson  m.fl. (kd) yrkande
33  och  motion Sf379 av Inger Davidson  m.fl.  (kd)
yrkande 7 begärs tillkännagivanden om att det behövs
grundliga    regelförändringar    när   det   gäller
underhållsstödet. Motionärerna välkomnar  därför den
utredning som nyligen tillsatts.
Kenneth  Lantz  m.fl.  (kd)  anger  i motion Sf315
yrkandena 1-3 att - när det gäller umgängesavdrag  -
hämtande-  och lämnandedagen bör räknas som ett helt
dygn samt att umgängesavdrag skall få göras med 1/20
medan avdraget  för  boföräldern  ändå får göras med
1/40 av underhållsstödet. Motionärerna vill även att
återbetalningsreglerna ändras samt  att fordran inte
bör överföras till kronofogdemyndigheten  förrän den
är  minst  tolv månader gammal eller uppgår till  en
beloppsgräns  på minst 1/7 prisbasbelopp. I motionen
begärs tillkännagivanden om detta.
I  motion  Sf311   av  Gudrun  Schyman  m.fl.  (v)
yrkandena  9-11  begärs   ett   tillkännagivande  om
behovet  av  en  "CSN-metod"  vid  fastställande  av
inkomstunderlag  för  återbetalningsskyldighet  inom
underhållsstödet,              dvs.              att
återbetalningsskyldigheten      bestäms      utifrån
dagsaktuell inkomst om inkomsten  ändrats med mer än
15  %.  Vidare begärs att regeringen  tillsätter  en
utredning  som  ser  över möjligheten att införa ett
ekonomiskt  stöd för umgängesresor  inom  ramen  för
återbetalningsskyldighet inom underhållsstödet, samt
ett tillkännagivande  om att umgängesavdrag bör utgå
från faktisk umgängestid  och  inte  efter  klockans
dygn.
Rigmor Stenmark (c) begär i motion Sf209 yrkande 2
ett    tillkännagivande    om    en    översyn    av
underhållsstödet  vid  delat  ansvar  för gemensamma
barn. Enligt motionären är det inte rättvist att den
som  vårdar  barnet  mindre än 50 % får betala  stöd
till den andre föräldern,  men  själv inte får något
stöd för sin del av vårdåtagandet.
I motionerna Sf301 av Birgitta Carlsson och Annika
Qarlsson (c), Sf272 av Raimo Pärssinen  och Per-Olof
Svensson (s), Sf295 av Veronica Palm (s)  och  Sf351
av   Mats  Berglind  och  Agneta  Gille  (s)  begärs
tillkännagivanden  om  att  en total översyn görs av
underhållsbidraget   och   dess   konsekvenser   för
barnfamiljer  samt att bidragsbeloppet  justeras  så
att det bättre motsvarar dagens kostnader för barn.
Åsa  Domeij  (mp)   begär   i   motion  Sf263  ett
tillkännagivande om att Utredningen  om  översyn  av
lagen  om  underhållsstöd  (dir. 2002:39) bör få ett
tilläggsdirektiv om att utreda  och föreslå åtgärder
för att förbättra jämställdheten  för ogifta par som
får    barn.    Motionären   anser   att   nuvarande
lagstiftning  - enligt  vilken  kvinnan  automatiskt
blir  vårdnadshavare   om   paret  inte  är  gift  -
missgynnar mannen i de fall då kvinnan motsätter sig
gemensam  vårdnad.  Även  detta   bör   ovan  nämnda
utredning se över.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 21:3 Underhållsstöd

Regeringen  har i mars 2002 uppdragit åt en  särskild  utredare
att genomföra  en översyn av lagen om underhållsstöd
(dir. 2002:39),  i syfte att få systemet att fungera
bättre. Utredaren  skall  redovisa  sina  resultat i
mars  2003. Utskottet välkomnar denna utredning  och
finner   inga  skäl  att  under  pågående  utredning
föreslå   några    förändringar   i   systemet   med
underhållsstöd.

Med det anförda tillstyrker  utskottet regeringens
förslag    till   medelsanvisning   och    avstyrker
motionerna Sf342 yrkandena 3 och 7, Sf377 yrkande 5,
Fi232 yrkande 14 i denna del samt Sf377 yrkande 11 i
denna del.

Övriga motioner om underhållsstöd

Utskottet  anser,  beträffande  direktiven  till  den  pågående
utredningen  om  översyn  av  underhållsstödet (dir.
2002:39), att de är tillräckligt långtgående för att
nödvändiga  förändringar av det  nuvarande  systemet
skall kunna föreslås.  Utskottet  delar  direktivets
utgångspunkt  att barnets bästa skall stå i  centrum
och att underhållsstödet  skall  vara en garanti för
barnets  försörjning.  Med  det  anförda   avstyrker
utskottet motion Sf346.

I andra motioner begärs tillkännagivanden om bl.a.
grundläggande regelförändringar av underhållsstödet,
beräkningen           av           umgängesavdraget,
återbetalningsreglerna, beräkning på mer närliggande
inkomst,   underhållsstöd   vid  delat  ansvar   för
gemensamma  barn  och  översyn  av  bidragsbeloppet.
Utskottet anser att också dessa motionsyrkanden  som
rör  förändringar  i underhållsstödet bör avslås mot
bakgrund av den pågående  utredningen. I avvaktan på
utredningens  förslag  avstyrker  utskottet  således
motionerna Sf380 yrkande  33, Sf379 yrkande 7, Sf315
yrkandena 1-3, Sf311 yrkandena  9-11,  Sf209 yrkande
2, Sf301, Sf272, Sf295 och Sf351.
I  en  motion begärs ett tillkännagivande  om  att
utredningen  om  översyn  av lagen om underhållsstöd
bör få ett tilläggsdirektiv  att  utreda och föreslå
åtgärder för att förbättra jämställdheten för ogifta
par  som får barn. Utskottet vill här  hänvisa  till
den  parlamentariska   kommitté  som  tillsattes  av
regeringen i juni 2002 och  som skall utvärdera 1998
års  reform  om vårdnad, boende  och  umgänge  (dir.
2002:89). Enligt  direktiven  skall  utredarna bl.a.
undersöka  hur  de nya reglerna om gemensam  vårdnad
och boende tillämpas  och  vilka  följder  1998  års
vårdnadsreform  har  fått.  Utöver det som specifikt
anges i direktiven, är kommittén "oförhindrad att ta
upp  även  andra närliggande frågor  om  det  bedöms
motiverat".  Uppdraget  skall redovisas senast den 1
november 2004. I avvaktan  på  utredningens  förslag
avstyrker utskottet motion Sf263.

21:4 Bidrag till kostnader för internationella
adoptioner


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning  till  anslaget  21:4  Bidrag
till     kostnader     för    internationella
adoptioner.   Därmed   bör  riksdagen   avslå
motionsyrkanden om annan  medelsanvisning för
anslaget 21:4.
Riksdagen  bör  avslå  motionsyrkande  om
utvecklingen av kostnader vid adoption.
Jämför reservation nr 73 (fp).

Gällande bestämmelser

Bidrag till kostnader för internationella adoptioner
utges  enligt  lagen  (1988:1463)   om   bidrag  vid
adoption  av  utländska  barn.  Bidrag  lämnas   för
närvarande  med  40 000 kronor per barn vid adoption
av barn upp till tio års ålder.

Budgetpropositionen

I propositionen anges  att  antalet  adoptivbarn som
kommer  till Sverige från utlandet beräknas  till  1
000 barn under 2003, vilket är samma antal som 2002.

Regeringen  föreslår  att riksdagen för budgetåret
2003 till anslaget 21:4 Bidrag  till  kostnader  för
internationella  adoptioner anvisar ett ramanslag på
40 miljoner kronor.

Motion med anslagseffekt budgetåret 2003

Moderaterna

I motion Sf342 av  Sten Tolgfors m.fl. (m) yrkande 4
yrkas    att    bidraget    till    kostnader    för
internationella  adoptioner  höjs   till   50  %  av
kostnaden,  enligt  en  schablon grundad på varifrån
barnet  adopteras, dock till  högst  55 000  kr  per
barn. I yrkande 8 begärs att riksdagen till anslaget
21:4  Bidrag   till  kostnader  för  internationella
adoptioner  anvisar   8   miljoner   kronor  mer  än
regeringen föreslagit för budgetåret 2003.

Övrig motion

Bo Könberg och Kerstin Heinemann (fp) anför i motion
Sf377   yrkande   6   att   regeringen   bör   följa
kostnadsutvecklingen  för internationella adoptioner
och  återkomma  med förslag  till  en  justering  av
bidraget om det visar  sig  att det har urholkats på
grund      av      valutakursförändringar.       Ett
tillkännagivande begärs härom.

Utskottets ställningstagande

Anslaget    21:4    Bidrag    till   kostnader   för
internationella adoptioner

Efter att adoptionsbidraget varit  oförändrat  sedan
1991 höjdes det kraftigt den 1 januari 2001 till  40
000  kr.  Utskottet  finner  inte  anledning  att nu
föreslå ytterligare höjning av bidraget.

Utskottet  tillstyrker  regeringens  förslag  till
medelsanvisning och avstyrker motion Sf342 yrkandena
4 och 8.

Övrig motion

I  motion  Sf377 begärs tillkännagivande om att regeringen  bör
återkomma med  förslag  till  justering om det visar
sig    att   bidraget   urholkats   på   grund    av
valutakursförändringar. Utskottet anser inte att det
för närvarande  är  aktuellt  med  någon  ändring av
adoptionsbidraget.

Med  det anförda avstyrker utskottet motion  Sf377
yrkande 6.

21:5 Barnpension och efterlevandestöd till barn


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning     till     anslaget    21:5
Barnpensioner och efterlevandestöd till barn.
Riksdagen  bör  avslå  motionsyrkande  om
ändring  av reglerna för  efterlevandepension
till barn.
Jämför reservation nr 74 (v).

Gällande bestämmelser

Från och med 2003 gäller nya regler för barnpension.
Barnpension  från  folkpension  och  ATP ersätts med
inkomstgrundad barnpension och efterlevandestöd till
barn   (prop.  1999/2000:91,  bet.  1999/2000:SfU13,
rskr. 1999/2000:
235).

Barnpension  och  efterlevandestöd till barn skall
garantera barn under  18  år,  vars  ena  eller båda
föräldrar avlidit, en rimlig ekonomisk standard. För
barn som går i grundskola, gymnasium eller  liknande
kan  barnpensionen  förlängas,  längst  t.o.m.  juni
månad  det  år barnet fyller 20 år. De barnpensioner
som    beviljats    t.o.m.    2002    omfattas    av
övergångsregler  som  överensstämmer  med  de  gamla
reglerna.
Barnpension efter en förälder skall utges med 35 %
av den avlidnes efterlevandepensionsunderlag om  den
avlidne  efterlämnar ett pensionsberättigat barn som
inte fyllt  tolv  år. Från och med månaden då barnet
fyller tolv år skall barnpension i stället utges med
30 %. Finns det fler  barn  som  är berättigade till
barnpension   efter   den  avlidne  föräldern   ökas
procenttalen.  Barnpension  efter  båda  föräldrarna
utges   med   35   %   av    respektive    förälders
efterlevandepensionsunderlag.
Efterlevandestödet  till  barn  skall  utgöra   en
lägsta  garanterad nivå för barnet och därför endast
ges  som  en  utfyllnadsförmån  till  barnpensionen.
Efterlevandestöd  till  barn skall utges med 40 % av
prisbasbeloppet.  Dubbelt   efterlevandestöd   skall
utges   i  de  fall  då  båda  föräldrarna  avlidit.
Barnpension  efter  avliden  förälder  skall  minska
efterlevandestödet till barn krona för krona.

Budgetpropositionen

Från   anslaget   bekostas  barnpension  i  form  av
inkomstgrundad barnpension och efterlevandestöd till
barn. Från och med  2003  finansieras inkomstgrundad
barnpension  med  efterlevandepensionsavgift  enligt
socialavgiftslagen (2000:980). Efterlevandestöd till
barn finansieras med  skattemedel.  I och med de nya
reglerna  avseende  inkomstgrundad  barnpension  och
efterlevandestöd till barn kommer utgifterna  främst
att       styras       av      inkomstindex      och
prisbasbeloppsutvecklingen.

Det  nya grundskyddet efterlevandestöd  till  barn
syftar,  enligt  regeringen,  till  att stärka barns
rätt  till  en  garanterad  ersättning  när   barnet
förlorar en av eller båda sina föräldrar. Syftet med
barnpensionerna  är  alltjämt  att trygga barns rätt
till en likvärdig standard även  efter  en  av eller
båda föräldrarnas frånfälle.
Effekterna  av  de  nya reglerna har beaktats  vid
beräkningen av anslaget.
Regeringen föreslår att  riksdagen  för budgetåret
2003    till    anslaget    21:5   Barnpension   och
efterlevandestöd  anvisar  ett   ramanslag   på  976
miljoner kronor.

Motion som ej har anslagseffekt budgetåret 2003

Ulla  Hoffmann  m.fl.  (v)  begär i motion Sf306 att
regeringen återkommer med förslag  till  ändring  av
reglerna   för   efterlevandepension   i  syfte  att
förbättra  situationen  för  skilsmässobarn.  Enligt
motionärerna kommer framför allt  skilsmässobarn att
få  försämrad  barnpension  med  det  nya  systemet,
samtidigt som de inte får ta del av de förbättringar
som       kommer       att      ske      beträffande
omställningspensionen.

Utskottets ställningstagande

Under             remissbehandlingen              av
Efterlevandepensionsutredningens   betänkande   (SOU
1998:120) noterade vissa remissinstanser att det nya
systemet  skulle  kunna innebära en viss sänkning av
barnpensionerna    om    ersättningsnivåerna    inte
ändrades. Regeringen  påpekade att skillnader därvid
skulle kunna uppstå dels  beroende  på  att  det nya
systemet   ger   en   lägre  ersättning  för  första
prisbasbeloppets inkomster  än  vad som följer av de
hittillsvarande bestämmelserna om  grundskydd i form
av folkpension, dels att kompensationsgraden  i  det
reformerade ålderspensionssystemet kan komma att bli
lägre i jämförelse med tilläggspensioneringen. Några
exakta  beräkningar  kunde  dock inte göras eftersom
förvärvsmönstret är olika för  varje enskild person.
Vidare    menade    regeringen,    i   likhet    med
Efterlevandepensionsutredningen, att  den  förlängda
tiden för omställningspension från 6 månader till 10
månader  (alternativt till 22 månader) skulle  komma
hela den efterlevande  familjen till godo och i viss
mån  kompensera  för  den  begränsade   sänkning  av
barnpensionerna som i en del fall kunde bli  följden
av det nya systemet. Då efterlevande med barn  under
tolv år redan i det nuvarande systemet har rätt till
förlängd omställningspension, skulle dock inte denna
förbättring    komma    dem    till    godo   varför
ersättningsnivån för dessa höjdes från 30  % till 35
%.

Utskottet  har förståelse för den oro som uttrycks
i motionen men  anser  att  det nu är för tidigt att
uttala  sig  om  vilka  reella  effekter   den   nya
barnpensionen kommer att få för efterlevande barn  i
förhållande  till  det  tidigare systemet. Utskottet
förutsätter  att  regeringen  nogsamt  följer  denna
utveckling.
Med det anförda avstyrker  utskottet motion Sf306.
Utskottet  tillstyrker  regeringens   förslag   till
medelsanvisning.

21:6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 21:6 Vårdbidrag
för  funktionshindrade   barn.   Därmed   bör
riksdagen   avslå  motionsyrkanden  om  annan
medelsanvisning för anslaget 21:6.
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om att
återinföra  retroaktivitet   vid  ansökan  om
vårdbidrag,  om införande av vårdbidrag  till
biståndsarbetare    samt    om   översyn   av
vårdbidraget.
Jämför reservation nr 75 (c).

Gällande bestämmelser

Vårdbidrag   utges   enligt  lagen   (1998:703)   om
handikappersättning och  vårdbidrag  till  föräldrar
med  hemmavarande  barn  som  är i behov av särskild
tillsyn eller vård. Från och med 1 januari 2003 höjs
den övre åldersgränsen för rätt till vårdbidrag från
16 år till halvårsskiftet det år  barnet  fyller  19
år,  enligt  riksdagsbeslut  (prop. 2000/01:96, bet.
2000/01:SfU15, rskr. 2000/02:257).  Vid bedömning av
rätt  till  vårdbidrag beaktas även merkostnader  på
grund av barnets  sjukdom eller funktionshinder. För
barn som vistas på  institution  eller  enskilt  hem
genom   samhällets   försorg   kan   ferievårdbidrag
utbetalas under vissa förutsättningar  för  den  tid
barnet vistas hemma.

Vårdbidrag utbetalas som hel, tre fjärdedels, halv
eller  en  fjärdedels förmån. Vårdbidraget relateras
till prisbasbeloppet  och  hel förmån utgör 250 % av
prisbasbeloppet. Vårdbidraget  är skattepliktigt och
pensionsgrundande.
Ersättning  för merkostnader som  motsvarar  minst
18 % av prisbasbeloppet  kan  betalas  ut utöver det
annars gällande maximibeloppet för helt  vårdbidrag,
under  förutsättning  att  vård- och tillsynsbehovet
för  ett barn är så stort att  det  räcker  för  att
grunda   rätt  till  helt  vårdbidrag.  Den  del  av
vårdbidraget som motsvarar merkostnader är skattefri
och inte pensionsgrundande.

Budgetpropositionen

Under  budgetåret   2001   uppgick   utgifterna  för
vårdbidraget  till  knappt  2 053  miljoner  kronor,
varav ca 110 miljoner kronor bestod  av merkostnads-
ersättningar. Enligt propositionen innebär  det  att
utgifterna  2001  understeg  anslaget  med  drygt 74
miljoner kronor.

I   propositionen   anges  att  antalet  beviljade
vårdbidrag  ökar. RFV fick  i  regleringsbrevet  för
2002 ett uppdrag att kartlägga orsakerna till detta.
RFV  konstaterar   i  sin  rapport  (RFV  Analyserar
2002:10) att antalet  vårdbidrag ökat sedan 1990 och
att  detta kan förklaras  av  en  rad  faktorer.  En
mindre  del  av  ökningen kan t.ex. förklaras av att
antalet barn ökar  i  befolkningen.  RFV  framhåller
också  att  införandet  av  en  fjärdedels nivå  har
medfört  att  en ny grupp barn med  bl.a.  diagnosen
ADHD/DAMP kan få  rätt till förmånen. Enligt RFV har
den ökade fokuseringen  på  barn  med just diagnoser
som  t.ex. autism och ADHD/DAMP ökat  kännedomen  om
dessa  diagnoser, vilket har inneburit att fler barn
utreds.  Det  leder  i  sin  tur  till  att fler får
information    om    samhällets    stödformer.   RFV
konstaterar  också  att  en  fastställd  diagnos  på
barnet, förutom att ge rätt till  vårdbidrag,  också
kan ge möjlighet till pedagogiskt stöd och avlösning
i skolan.
Enligt  regeringen  är det angeläget att få frågan
om   varför   antalet  beviljade   vårdbidrag   ökar
ytterligare  belyst.  Regeringen  avser  därför  att
under hösten ge  RFV  och  Socialstyrelsen i uppdrag
att   i   samråd  med  andra  myndigheter   fördjupa
kunskaperna  om  de  olika  faktorer  som  kan  vara
bidragande   orsaker   till   ökningen   av  antalet
vårdbidragsärenden.
För innevarande budgetår beräknas utgifterna  till
ca  2 123  miljoner  kronor, jämfört med anslaget på
2 108 miljoner kronor.  Med hänsyn till att det från
2001 finns ett ingående underskott på ca 17 miljoner
kronor beräknas underskottet  för budgetåret till ca
32 miljoner kronor.
Anslagsbehovet för budgetåret  2003 utgår från det
fastställda    prisbasbeloppet    38 600     kronor.
Beräkningen   har   grundats  på  utbetalning  av  i
genomsnitt  ca 19 600  hela  vårdbidrag  2003.  Till
detta  skall  läggas   en  uppräkning  på  grund  av
retroaktiva utbetalningar  och  ferievårdbidrag samt
statlig     ålderspensionsavgift.     Den      höjda
åldersgränsen  beräknas  innebära  en kostnadsökning
med 130 miljoner kronor 2003.
Regeringen föreslår att riksdagen  för  budgetåret
2003    till    anslaget    21:6    Vårdbidrag   för
funktionshindrade  barn  anvisar  ett  ramanslag  på
2 250 miljoner kronor.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2003

Moderaterna

I motion Sf342 av Sten Tolgfors m.fl. (m)  yrkande 5
begärs  att  riksdagen  beslutar  att återinföra  en
månads retroaktivitet vid ansökan om  vårdbidrag för
funktionshindrade  barn.  I  yrkande  9  begärs  att
riksdagen   till   anslaget   21:6   Vårdbidrag  för
funktionshindrade  barn  anvisar 15 miljoner  kronor
mer  än  vad  regeringen föreslagit  för  budgetåret
2003.

Kristdemokraterna

I motion Sf380 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 36
begärs att riksdagen  beslutar införa vårdbidrag för
barn till biståndsarbetare. I yrkande 37 i denna del
begärs  därmed  att  riksdagen  till  anslaget  21:6
Vårdbidrag   för  funktionshindrade   barn   anvisar
500 000 kronor  mer  än  regeringen  föreslagit  för
budgetåret 2003.

Övrig motion

Rigmor  Stenmark  (c) begär i motion Sf209 yrkande 1
ett tillkännagivande  om en översyn av vårdbidraget.
Motionären  anser  att vårdbidraget  skall  fördelas
procentuellt rättvist mellan frånskilda föräldrar.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 21:6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn

Regeringen föreslog  i  budgetpropositionen för 2002
att vårdbidrag inte skall  kunna  utges  retroaktivt
före   ansökningsmånaden.   Förslaget   godtogs   av
utskottet    och    bifölls   av   riksdagen   (bet.
2001/02:SfU1,  rskr. 2001/02:84).  Utskottet  finner
ingen anledning att nu göra en annan bedömning.

Socialförsäkringslagen  (1999:799)  som  trädde  i
kraft den 1 januari 2001 innehåller två delar - dels
bestämmelser om förmåner som grundas på bosättning i
Sverige,   dels  bestämmelser  om  förmåner  som  är
beroende  av   arbete  här  i  landet.  Den  del  av
försäkringen  som   baseras   på   bosättning  avser
garantibelopp och bidrag, medan den  del som baseras
på  arbete avser inkomstförlust. Båda försäkringarna
skall  gälla lika för alla som är bosatta respektive
arbetar i Sverige.
Socialförsäkringen  skall  ha  utsträckt giltighet
vid  utlandsvistelse  för  vissa särskilda  grupper.
Bland  annat  föreskrivs att biståndsarbetare  m.fl.
som  av  svenskt  trossamfund  eller  svensk  ideell
organisation  som  bedriver biståndsverksamhet sänds
ut  för  att  tjänstgöra   utomlands,   skall   vara
försäkrade    i    Sverige    såvitt    avser    den
bosättningsbaserade försäkringen under förutsättning
att  utlandsvistelsen  kan antas vara längst fem år.
Denna    föreskrift    gäller    även    medföljande
familjemedlemmar.   Beträffande    utbetalning    av
bosättningsbaserade förmåner vid vistelse i ett land
som  varken  är  medlem  i EU eller omfattas av EES-
avtalet finns vissa begränsningar.  Den  som har sin
hemvist  i Sverige skall räknas som boende  här  och
för bl.a.  biståndsarbetare  gäller  att dessa skall
anses  vara  bosatta  i  Sverige om utlandsvistelsen
antas vara längst fem år. För vårdbidrag gäller dock
att  förmånen får utges endast  om  utlandsvistelsen
kan antas vara längst sex månader.
Utskottet har tidigare avslagit motionsyrkanden om
att vårdbidrag  för funktionshindrade barn bör kunna
utges   till   biståndsarbetare   (senast   i   bet.
2001/02:SfU1). Utskottet  fann  då  inget  skäl  att
ändra  det  ställningstagande  som gjordes i samband
med   att   socialförsäkringslagen   antogs   (prop.
1998/99:119,      bet.     1999/2000:SfU3,     rskr.
1999/2000:12). Utskottet  finner  inte anledning att
nu göra en annan bedömning.
Med det anförda tillstyrker utskottet  regeringens
förslag  till medelsanvisning samt avstyrker  motion
Sf342 yrkandena  5 och 9 samt motion Sf380 yrkandena
36 och 37 i denna del.

Övrig motion

Enligt nuvarande regler gäller att föräldrar som har
gemensam vårdnad av  ett  barn får dela vårdbidraget
mellan sig om båda tar del  i  vården av barnet samt
om  båda begär det. En delning av  utbetalningen  av
vårdbidraget  innebär  dock  inte  någon  delning av
rätten    till   bidraget   utan   det   är   endast
utbetalningen  som  delas  mellan  föräldrarna.  Vid
oenighet  får  den förälder som har den huvudsakliga
vården om barnet hela vårdbidraget. Någon omprövning
av rätten till vårdbidrag krävs inte om en och samma
förälder  både  före   och   efter   en   separation
ombesörjer  vården av barnet och därmed uppbär  hela
vårdbidraget.  Omprövning sker däremot om en ändring
av barnets boende eller byte av vårdare är aktuell i
samband med en separation.  Om  föräldrarna efter en
separation skall kunna dela vårdbidraget  krävs  att
båda föräldrarna begär det.

Utskottet har tidigare avstyrkt motionsyrkanden om
att   vårdbidraget   skall   fördelas   procentuellt
rättvist mellan frånskilda föräldrar (senast  i bet.
2001/02:SfU1). Liksom då anser utskottet att det får
ankomma på regeringen att överväga lämpliga åtgärder
om  denna fråga medför problem av större omfattning.
Utskottet avstyrker därmed motion Sf209 yrkande 1.

21:7 Pensionsrätt för barnår


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning     till     anslaget    21:7
Pensionsrätt för barnår.

Gällande bestämmelser

Pensionsgrundande  belopp  för  barnår  skall  kunna
tillgodoräknas från och med det år  barnet  föds och
t.o.m.  det  år  då  barnet fyller tre år eller,  om
barnet är fött under någon  av månaderna juli t.o.m.
december, från och med det år  då  barnet uppnår ett
års ålder t.o.m. det år då barnet fyller fyra år.

Föräldrarna kan själva välja vem av  dem som skall
tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet.
För     den     förälder     som    tillgodoräknas
pensionsgrundande belopp för barnår  skall en fiktiv
inkomst beräknas för denna tid. Sådan fiktiv inkomst
kan  beräknas på tre sätt, antingen genom  utfyllnad
till förälderns  pensionsgrundande inkomst året före
barnets födelse, genom  utfyllnad  till  75 % av den
genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten  för alla
försäkrade  under  65  år  eller  med  ett  för alla
försäkrade enhetligt belopp. Det alternativ som  ger
det förmånligaste utfallet för ett givet år används.
Utifrån   det   pensionsgrundande  beloppet  skall
pensionsrätt beräknas  med 18,5 % av underlaget. För
dessa  pensionsgrundande  belopp  skall  en  statlig
ålderspensionsavgift     om    18,5    %    betalas.
Ålderspensionsavgiften betalas  inte av den enskilde
utan av staten.

Budgetpropositionen

I  propositionen anges att syftet  med  pensionsrätt
för barnår är att stödja den förälder i familjen som
har   lägst   inkomst  eller  tagit  störst  del  av
vårdnaden av barnet.  Anslaget  har  tillkommit  med
anledning av det reformerade ålderspensionssystemet.

I   propositionen   anförs   att  barnårsrätt  för
adoptivföräldrar har förbättrats  (prop. 2001/02:84,
bet.  2001/02:SfU12,  rskr.  2001/02:215).   De  nya
reglerna  innebär  bl.a. att pensionsrätt för barnår
för adoptivföräldrar  ges  under  fyra år fram tills
barnet   fyller  tio  år,  räknat  från  dagen   den
försäkrade fick barnet i sin vård.
Under  budgetåret   2001  uppgick  utgifterna  för
pensionsrätt för barnår  till 3 276 miljoner kronor.
För  innevarande budgetår beräknas  utgifterna  till
3 669 miljoner kronor.
Avgiftsunderlaget,    på    vilket    en   statlig
ålderspensionsavgift  skall  betalas,  beräknas  för
2003 till 19 204 miljoner kronor.
Regeringen  föreslår att riksdagen för  budgetåret
2003  till anslaget  21:7  Pensionsrätt  för  barnår
anvisar ett ramanslag på 3 831 miljoner kronor.

Utskottets ställningstagande

Regeringens  förslag  till  medelsanvisning har inte
föranlett    några    motionsyrkanden.     Utskottet
tillstyrker förslaget.


Andra anslagsfrågor


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om anslag
för  barnomsorgskonto  samt  anslag  för höjt
barnbidrag för barn i åldern 1-5 år.

Motioner om anslag för barnomsorgskonto 2003

I motion Sf380 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 37
i  denna  del  samt  motion Sf379 av Inger  Davidson
m.fl. (kd) yrkande 3 i denna del begärs införande av
dels ett barnomsorgskonto  fr.o.m.  den  1 juli 2003
och  dels  ett  nytt  anslag, 21:8 Barnomsorgskonto,
till vilket riksdagen anvisar  1 800 miljoner kronor
för budgetåret 2003. Barnomsorgskontot skall omfatta
80 000  kr  för  barn  som  fyller ett  år,  med  en
begränsning  av uttaget på maximalt  40 000  kr  per
barn och år.

Motioner om anslag för höjt barnbidrag för barn
i åldern 1-5 år 2003

I motion Sf352  av  Birgitta  Carlsson  m.fl.  (c) i
denna del samt i motion So250 av Maud Olofsson m.fl.
(c)  yrkande  13  i  denna  del  begärs  dels  höjda
barnbidrag  för  barn  i åldern 1-5 år fr.o.m. 2003,
och dels införande av ett  nytt  anslag,  21:9  Höjt
barnbidrag  för  barn  i  åldern 1-5 år, till vilket
riksdagen   anvisar   1 100  miljoner   kronor   för
budgetåret 2003. Under  2003  föreslås en höjning av
barnbidraget  med  200  kr per månad  och  barn  och
därefter föreslås höjningar med 250 kr per månad och
barn under åren 2004-2006.

Utskottets ställningstagande

Utskottet    har    ovan    under    avsnittet    om
familjepolitikens        inriktning         avstyrkt
motionsyrkanden  om  att införa ett barnomsorgskonto
samt höjt barnbidrag för  barn  i åldern 1-5 år. Med
hänvisning till detta avstyrker utskottet motionerna
Sf380  yrkande  37 i denna del, Sf379  yrkande  3  i
denna del, Sf352 i denna del samt So250 yrkande 13 i
denna del.

Vissa frågor om det reformerade
pensionssystemet

Utdelning av överskott i pensionssystemet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå  motionsyrkande  om  utdelning  av
överskott i pensionssystemet.
Jämför reservation nr 76 (v).

Motion

I motion Fi288 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 1
begärs  ett  tillkännagivande   om   överföring   av
ytterligare medel från AP-fonden. Motionärerna anser
att   om   det   finns  ett  betydande  överskott  i
buffertfonden   skall   detta   gå   tillbaka   till
pensionärerna  i  form   av   ett  återställande  av
pensionerna.

Utskottets ställningstagande

I  betänkande  2000/01:SfU13  har  utskottet  anfört
följande.  Som  anges  i  propositionen   finns  det
ekonomiska     och    demografiska    förlopp    där
ålderspensionssystemets   ekonomiska   styrka  växer
systematiskt,   t.ex.   om   den   förvärvsarbetande
befolkningen    växer    eller   om   buffertfondens
avkastning   väsentligt  överstiger   tillväxten   i
avgiftsunderlaget.  När systemet kan bedömas vara så
starkt  att  risken  för   att   balanseringen  inom
överskådlig framtid skall aktiveras  kan  anses vara
försumbar,  finns  det  enligt  regeringen skäl  att
använda  överskottet  på  annat sätt  än  att  skapa
ytterligare  trygghet vad gäller  systemets  förmåga
att   upprätthålla    inkomstindexeringen.    Enligt
regeringen skall ett sådant utdelningsbart överskott
fördelas på de försäkrade genom att tillägg görs  på
indexeringen. Eftersom det för närvarande inte finns
tillräcklig kunskap om vilken nivå balanstalet skall
ha för att överskott skall anses vara utdelningsbara
och   det   eventuellt  inte  är  lämpligt  att  via
automatiskt      verkande       regler       hantera
överskottsmöjligheten anser regeringen att det skall
utredas  om  det  är  lämpligt och möjligt att i lag
reglera   fördelningen   av    eventuellt   uppkomna
utdelningsbara   överskott   i  fördelningssystemet.
Förslag  i  denna fråga skall senast  presenteras  i
samband med den  analys  som  skall  göras inför den
s.k. kontrollstationen år 2004 för att  se om det är
möjligt   att   överföra   ytterligare   medel  till
statsbudgeten   från  AP-fonderna.  Utskottet   vill
understryka  betydelsen  av  att  även  överskott  i
fördelningssystemet skall kunna fördelas på såväl de
förvärvsaktiva  som  pensionärerna  och  att förslag
härom således bör redovisas i samband med den nämnda
analysen   år  2004.  Då  får  också  prövas  om  en
fördelning  av   överskott   kan  göras  automatiskt
verkande.

Frågan om möjligheterna att reglera utdelningsbara
överskott  i fördelningssystemet  skall  tas  upp  i
utredningen   om   översyn   av   möjligheterna  att
fastställa  och fördela utdelningsbara  överskott  i
den         inkomstgrundade         ålderspensionens
fördelningssystem  (dir. 2002:5).  Enligt direktiven
skall uppdraget redovisas senast den 2 juni 2003.
Med det anförda avstyrker utskottet  motion  Fi288
yrkande 1.

Automatisk balansering i pensionssystemet


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå  motion  om  automatisk
balansering i pensionssystemet.
Jämför reservation nr 77 (v).

Motion

I motion Fi288 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 2
begärs  att regeringen lägger fram förslag  till  ny
automatisk    balansering    av    pensionssystemet.
Motionärerna  framhåller  att  de  vill   uppnå   en
balansering    av   pensionssystemet   som   stärker
solidariteten mellan  generationer. Det finns redan,
förutom den automatiska  balanseringen, flera regler
i  pensionssystemet  som  innebär   att   nivån   på
utbetalade   pensioner   varierar   i  takt  med  de
ekonomiska    och    demografiska    förändringarna.
Pensionärerna får i det nya pensionssystemet  själva
bära   ett   alltför   stort  ansvar  för  systemets
finansiella   balans.   Den    pensionsavgift    som
arbetstagare  betalar  bör  höjas tillfälligt om det
fastställs att pensionssystemet är underfinansierat.
Denna  avgiftshöjning  skall  avskiljas   från   den
fastlagda    avgiftsnivån   och   därmed   inte   ge
pensionsrätt i framtiden. Samtidigt skall det finnas
en fastlagd gräns  för  underskott  som kan hanteras
med  avgiftsökningar.  Passeras denna gräns  får  då
ansvariga  politiker ta ställning  till  hur  balans
skall uppnås i systemet.

Utskottets ställningstagande

Det  inkomstgrundade  ålderspensionssystemet  är  en
fristående     försäkringsgren    vid    sidan    av
statsbudgeten.   Fördelningssystemets    finansiella
stabilitet  säkras  genom  reglerna  för  automatisk
balansering.  Den  automatiska  balanseringen  avser
indexomräkningen    av   pensionsbehållningar    och
pensioner och säkrar  att  systemets skulder på sikt
aldrig överskrider systemets  tillgångar. Detta sker
genom  en  årlig  beräkning  av fördelningssystemets
samlade skulder och tillgångar.  Om skulderna ett år
överstiger tillgångarna skapas ett s.k. balansindex,
som    i    stället   för   inkomstindex   indexerar
pensionsbehållningarna   och   pensionerna   så  att
balansen  i systemet på sikt återställs. I takt  med
att systemets  tillgångar  ökar  i  förhållande till
skulderna återställs indexeringen till att göras med
inkomstindex.   Balanstal   skall   första    gången
fastställas  för  år  2003.  RFV har den 29 november
2002 föreslagit regeringen att  balanstalet för 2003
skall bli 1,03.

Utskottet,  som  noterar  att  riksdagen   nyligen
beslutat  om  regler  om  automatisk  balansering  i
pensionssystemet,  finner inte anledning att föreslå
en ändring av beslutet.  Utskottet  avstyrker därmed
motion Fi288 yrkande 2.

Delad pensionsrätt


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör   avslå   motion   om   delad
pensionsrätt.
Jämför reservation nr 78 (kd).

Motion

I motion A242 av Annelie Enochson m.fl. (kd) yrkande
10 begärs att regeringen lägger fram förslag  om att
pensionspoäng  automatiskt  skall  delas lika mellan
föräldrarna till dess barnet är åtta år.

Utskottets ställningstagande

Pensionsarbetsgruppen    föreslog    i   betänkandet
Reformerat  pensionssystem  (Ds  1992:89)   att   en
möjlighet  skulle  införas  för  makar födda år 1954
eller senare att dela pensionsrätt intjänad inom det
reformerade pensionssystemet. Delningen  skulle vara
frivillig och ske fortlöpande år för år under  tiden
för   äktenskapets   bestånd  så  länge  utträde  ur
systemet   inte   anmäldes.    Regeringen    gav   i
princippropositionen  uttryck  för samma uppfattning
(prop. 1993/94:250 s. 129 f.). Denna godtogs även av
riksdagen. Under det fortsatta beredningsarbetet med
pensionsreformen utarbetades ett  detaljerat förslag
till  en ordning för delning av pensionsrätt  mellan
makar (se  promemorian  Reformerat  pensionssystem -
lag  om  inkomstgrundad pension m.m. [Ds  1995:41]).
Under remissbehandlingen  anfördes dock stark kritik
mot den föreslagna ordningen.

Med anledning av kritiken, främst det förhållandet
att   delning   med   hänsyn  till   samspelet   med
garantipensionssystemet  skulle  kunna få ekonomiska
konsekvenser  som  makarna inte hade  möjlighet  att
förutse, inriktades  det fortsatta beredningsarbetet
på att undersöka om det kunde finnas andra lösningar
som   gav  makar  möjlighet   att   reglera   ojämna
pensionsrättsförhållanden.   De   överväganden   som
därefter   gjordes  resulterade  i  att  makar  gavs
möjlighet att  - i stället för att dela pensionsrätt
-     löpande     överföra     pensionsrätt     inom
premiereservsystemet  från  den  ena  maken till den
andra (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13,  rskr.
1997/98:315).    Endast    premiepensionsrätt    som
intjänats  under  äktenskapet  kan  bli  föremål för
överföring.  Överföring  skall  vara frivillig,  ske
fortlöpande  år  från  år  och  omfatta   hela   den
premiepensionsrätt  som  en make tjänat in för året.
Överföring  av  rätt till premiepension  skall  inte
påverka rätten till garantipension.
I betänkande 1997/98:SfU13 s. 90 anförde utskottet
följande. Syftet  med  en delning av pensionsrätt är
att   i   ett  större  perspektiv   utjämna   makars
pensionsrättsförhållanden.  Utskottet  anser att det
förslag   som   nu   läggs,  om  en  rätt  att  inom
premiepensionen överföra  pensionsrätt,  tillgodoser
detta syfte samtidigt som en överföring inte innebär
någon  avgörande  minskning  av  pensionsrätten  för
makarna.    Utskottet   delar   uppfattningen    att
överföringen  skall  vara  frivillig och endast vara
möjlig  för  premiepension  som   tjänats  in  under
äktenskapet samt omfatta hela pensionen. Genom denna
lösning blir konsekvenserna av en överföring lättare
att  förutse. En eventuell rätt till  garantipension
skall bedömas utan hänsyn till att överföring skett.
Detta  kan  medföra  att den totala pensionen kommer
under den basnivå som  föreslås  för garantipension.
Utskottet  anser emellertid att denna  reduktion  av
pensionen kan anses acceptabel.
Utskottet  vidhöll sitt ställningstagande senast i
betänkande 2001/02:SfU12.
Utskottet  vidhåller  sitt  ställningstagande  och
avstyrker motion A242 yrkande 10.

Pensionsrätt vid studier


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör  avslå  motion  om pensionsrätt
vid studier.
Jämför reservation nr 79 (v).

Motion

I motion Sf312 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande  om  vad i motionen  anförs  om  en
översyn av pensionsrätt  vid  studier.  Motionärerna
anför   att  pensionsrätten  för  studier  bör   för
studerande   som  fyllt  20  år  motsvara  den  egna
åldersklassens genomsnittsinkomst för heltidsarbete.
Att  öka pensionsrätten  vid  studier  är  motiverat
utifrån  att  en  hel del högskolestudier inte leder
till hög lön. Det handlar  om  för samhället viktiga
yrkesgrupper,    som    exempelvis   bibliotekarier,
laboratorieassistenter,              sjuksköterskor,
förskolelärare   m.fl.   I  dessa  yrkesgrupper   är
kvinnorna överrepresenterade,  och frågan har därför
en jämställdhetsaspekt.

Utskottets ställningstagande

Enligt    nuvarande    regler   gäller   beträffande
pensionsgrundande  belopp   vid   studier   att   en
försäkrad som under någon del av ett år har uppburit
studiemedel  i  form  av  studiebidrag enligt 3 kap.
studiestödslagen  (1999:1395)  skall  tillgodoräknas
ett  pensionsgrundande  belopp  för  det  året.  Det
pensionsgrundande  beloppet  skall motsvara 138 % av
angivet bidrag som den försäkrade har uppburit under
året. Fr.o.m. den 1 januari 2003  gäller motsvarande
regler  även  för  rekryteringsbidrag  enligt  lagen
(2002:624)      om      rekryteringsbidrag      till
vuxenstuderande.

Anledningen   till   att   det   pensionsgrundande
beloppet är högre än det bidrag  som  lämnats är att
bidraget inte har gjorts skattepliktigt. Bland annat
administrativa skäl har talat emot detta. Till grund
för  beloppet 138 % av studiebidragsbeloppet  ligger
antagen      genomsnittlig      sidoinkomst      för
studerandekollektivet samt skattereglernas påverkan.
Beräkningen  av  det  pensionsgrundande  beloppet på
rekryteringsbidraget skall ske på samma villkor. Det
innebär    att   även   det   för   året   utbetalda
rekryteringsbidraget  räknas  upp  med  38 %, vilket
motsvarar vad ett beskattat bidrag skulle ha uppgått
till.  Pensionsgrundande  belopp  för  studier   kan
således ses som en fiktiv inkomst med studiebidraget
eller rekryteringsbidraget som utgångspunkt.
Studier är i allmänhet att anse som en investering
för   en   högre   lön   i  framtiden.  De  aktuella
pensionsgrundande  beloppen   utgör   dock  en  viss
kompensation för den enskilde för att han  eller hon
helt  eller  delvis avstått från förvärvsarbete  och
därigenom  inte   kunnat   tjäna   in  pensionsrätt.
Utskottet  finner  inte  anledning  att  föreslå  en
höjning   av   de  pensionsgrundande  beloppen   och
avstyrker därmed motion Sf312.

Pensionsgrundande belopp vid plikttjänstgöring


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen     bör     avslå     motion     om
pensionsgrundande         belopp          vid
plikttjänstgöring.
Jämför reservation nr 80 (v).

Motion

I  motion  Fö219  av  Berit  Jóhannesson  m.fl.  (v)
yrkande  3 begärs ett tillkännagivande om en översyn
av     det    pensionsgrundande     beloppet     för
totalförsvarspliktiga    i   syfte   att   förbättra
detsamma.  Motionärerna  framhåller  att  en  civil-
eller   värnpliktig   som   blir    inkallad    till
grundutbildning    förlorar    minst   ett   år   av
förvärvsinkomst eller studier. Att  för  sin  insats
för Sverige endast ackumulera hälften av den pension
som  man i genomsnitt erhåller som förvärvsarbetande
i Sverige ger helt fel signaler till de ungdomar som
söker   sig   till  förvarsmakten  eller  de  civila
utbildarna.    Det     bör    även    beaktas    att
totalförsvarsplikt är en plikttjänstgöring.

Utskottets ställningstagande

En  försäkrad som under någon  del  av  ett  år  har
genomgått  grundutbildning  enligt lagen (1994:1809)
om   totalförsvarsplikt  skall  tillgodoräknas   ett
pensionsgrundande  belopp  för  det året. Ett sådant
belopp   skall   dock   tillgodoräknas   endast   om
tjänstgöringen har pågått sammanlagt minst 120 dagar
utan att grundutbildningen  avbrutits.  Därvid skall
hänsyn   tas   enbart   till  dagar  för  vilka  den
försäkrade har erhållit dagersättning  enligt  lagen
om  totalförsvarsplikt. Ett pensionsgrundande belopp
skall,  för  varje dag under året som tjänstgöringen
har  pågått  och   för  vilken  den  försäkrade  har
erhållit   dagersättning,    motsvara   hälften   av
genomsnittet    av   samtliga   för   intjänandeåret
fastställda    pensionsgrundande    inkomster    för
försäkrade som under  det året har fyllt högst 64 år
delat med 365.

Storleken  av det pensionsgrundande  beloppet  vid
plikttjänstgöring  grundar sig på antagna riktlinjer
enligt pensionsöverenskommelsen.  Nivån har bestämts
med   utgångspunkt   i   genomsnittsinkomsten    för
försäkrade i de åldersgrupper som är aktuella. Genom
reglernas konstruktion följer nivån löneutvecklingen
i  samhället.  Utskottet  finner  inte anledning att
ändra  det aktuella pensionsgrundande  beloppet  och
avstyrker motion Fö219 yrkande 3.

Premiepensionssystemet


Aktiefonder ur ett etiskt perspektiv

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör avslå motion om aktiefonder ur
ett etiskt perspektiv.
Jämför reservation nr 81 (v, mp).

Motion

I motion Sf292  av  Kerstin-Maria  Stalin m.fl. (mp)
yrkande 3 begärs ett tillkännagivande  att PPM får i
uppgift      att      utvärdera      och     granska
premiepensionsfonderna utifrån etiska,  sociala  och
miljömässiga aspekter. Motionärerna anser att det är
viktigt  och  fullt möjligt att besluta att fonder i
premiepensionssystemet  måste  följa  de  avtal  som
Sverige  ställt  sig  bakom såsom FN:s konventioner,
internationella   miljööverenskommelser    m.m.    I
motionen  yrkande  5 begärs ett tillkännagivande att
ett obligatoriskt krav om hänsyn till etik och miljö
i placeringsverksamheten  bör ställas på alla fonder
som    människor   erbjuds   välja    mellan    inom
pensionssystemet.

Utskottets ställningstagande

Med   s.k.    etiska   fonder   avses   fonder   där
fondförvaltaren   undviker  företag  som  producerar
exempelvis  vapen,  alkohol,   möbler   av  tropiska
träslag eller företag som tillåter barnarbete  eller
har  undermåliga  arbetsvillkor  för  de  anställda.
Fonderna kan även avstå från att investera i företag
där det förekommer diskriminering på grund  av  kön,
etnisk tillhörighet eller religion. Vidare finns  på
marknaden också fonder med miljöinriktning.

I  samband med beslut våren 2000 om att organisera
om Allmänna  pensionsfonden  beslutades  att de fyra
nya   s.k.   buffertfonderna  och  Sjunde  AP-fonden
årligen  skulle  fastställa  en  verksamhetsplan,  i
vilken bl.a.  en  beskrivning  skulle  ingå av vilka
miljö-   och   etikhänsyn   fonden   skulle   ta   i
placeringsverksamheten.
Finansutskottet    konstaterade    i    betänkande
2001/02:FiU7   AP-fondernas  verksamhet  2000  (skr.
2000/01:131)  m.m.   att   AP-fonderna   inlett  ett
omfattande arbete med att formulera och implementera
etiska  regler  i  placeringsverksamheten.  Även   i
regeringen  pågick  ett  arbete  med  att  formulera
etiska principer för det statliga ägandet.
I  betänkande  2001/02:SfU12 gjorde utskottet  ett
liknande uttalande  beträffande Sjunde AP-fonden och
att utskottet såg positivt på detta.
Med det anförda avstyrks  motion Sf292 yrkandena 3
och 5.

Ideella fonder

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå  motioner   om  ideella
fonder.
Jämför reservation nr 82 (v, mp).

Motioner

I  motion Sf260 av Kerstin-Maria Stalin  m.fl.  (mp)
begärs  att  riksdagen beslutar om en lagändring som
möjliggör att  premiepensionsmedel skall få placeras
i s.k. ideella fonder.

Även Inger Davidson  (kd) begär i motion Sf345 ett
tillkännagivande om att premiepensionsmedel skall få
placeras  i  ideella fonder.  Motionären  framhåller
bl.a. att om ideella  fonder  inte finns med som ett
alternativ  för premiepensionssparande  kan  det  på
sikt påverka  de  ideella  fondernas  fortlevnad.  I
sämsta  fall riskerar intresset för dessa fonder att
minska, då  det kan hävdas att de inte "godkänts" av
staten.
Därtill begär  Gudrun  Schyman  m.fl. (v) i motion
Sf308 yrkande 2 att regeringen ger  Sjunde AP-fonden
möjlighet  att  erbjuda placering i ideella  fonder.
Motionärerna  anser   att  likaväl  som  en  del  av
avkastningen på premiepensionsspararens  pengar  går
ur  systemet på grund av förvaltarnas avgifter skall
pensionsspararen  ha  friheten  att  kunna välja att
placera sina medel i ideella fonder.

Utskottets ställningstagande

Enligt 8 kap. 3 § andra stycket lagen  (1998:674) om
inkomstgrundad      ålderspension      (LIP)     får
premiepensionsmedel  inte  placeras  i  fonder   som
enligt  de  för  fonden  gällande bestämmelserna kan
dela   ut   medel   till   andra  än   andelsägarna.
Bestämmelserna infördes den  1  januari  2000 (prop.
1999/2000:12,     bet.     1999/2000:SfU6,     rskr.
1999/2000:99).   I   propositionen   framhölls   att
premiepensionssystemet   skulle   vara   ett  slutet
ekonomiskt  system,  dvs. det skulle varken  skjutas
till ytterligare penningmedel  eller  användas medel
för  andra  ändamål  än sådana som slutligt  syftade
till  pensionsutbetalningar.  Denna  princip  ansågs
vara så  grundläggande  för  systemets  funktion och
legitimitet hos de enskilda att de fonder där en del
av  fondförmögenheten  används för andra ändamål  än
utbetalningar till andelsägarna  inte borde tillåtas
i premiepensionssystemet. Den enskilde skulle alltså
inte     ha     möjlighet     att    placera    sina
premiepensionsmedel i s.k. ideella fonder.

Utskottet noterade i nämnda betänkande  s.  11 att
sparande  i  ideella  fonder  utgjorde  ett populärt
inslag  för  den  breda  allmänheten  och  uttryckte
förståelse  för  att det framstod som svårbegripligt
om en sådan möjlighet  inte  fanns  inom  ramen  för
pensionssparandet   i   premiepensionssystemet.  Ett
sparande i en sådan fond  innebar  dock  i praktiken
att  spararen  skänkte bort avkastningen helt  eller
delvis  på  detta   pensionskapital.   Hade  utrymme
funnits   att   generellt   sett  avstå  från  denna
avkastning borde avsättningen  till pensionssystemet
i  stället  ha  varit  motsvarande  lägre.   Så  var
emellertid   inte   fallet.  Utskottet,  som  delade
regeringens uppfattning  vad gällde det principiella
resonemanget om varför medel  inte borde få placeras
i  ideella  fonder,  framhöll dock  att  de  ideella
fondernas   betydelse   för    samhällsnyttan    var
utomordentligt   stor   och  att  medel  från  dessa
finansierade   väsentliga  delar   inom   exempelvis
medicinsk forskning  och  olika miljöprojekt. Enligt
utskottets mening vore det  olyckligt  om  sparandet
inom ramen för premiepensionssystemet skulle  få den
effekten   att  sparande  i  ideella  fonder  i  mer
betydande  omfattning   skulle   komma  att  minska.
Utskottet  ansåg  att  denna  fråga  särskilt  borde
följas   upp.   Utskottet   tillstyrkte  regeringens
förslag och avstyrkte motioner om ideella fonder.
Utskottet  vidhåller  sitt  ställningstagande  och
avstyrker motionerna Sf260, Sf345  och Sf308 yrkande
2.

Realräntefond inom Sjunde AP-fonden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå motion om realräntefond
inom Sjunde AP-fonden.
Jämför reservation nr 83 (v).

Motion

I motion Sf308 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 1
begärs att regeringen ger Sjunde AP-fonden möjlighet
att erbjuda en realräntefond  som placerar i svenska
realränteobligationer.  Motionärerna  anför  att  en
sådan placering är skyddad  både  mot  inflation och
växelkursutveckling              och             att
administrationskostnaderna bör kunna  hållas  mycket
låga.

Utskottets ställningstagande

I  betänkande  2001/02:SfU12 tog utskottet ställning
till motsvarande motion. Utskottet anförde följande.
En bärande tanke i lagstiftningen om premiepensionen
är att den statliga  förvaltningen  hos  Sjunde  AP-
fonden  skall  vara  jämförbar  och likvärdig med de
privata placeringsalternativen för  premiepensionen.
Av den anledningen har det eftersträvats  att det så
långt  möjligt  skall  gälla samma regler för  dessa
olika alternativ. Den totala  risknivån i Sjunde AP-
fondens placeringar skall vara  låg  och fondmedlen,
vid  vald risknivå, placeras så att långsiktigt  hög
avkastning     uppnås.    För    förvaltningen    av
Premievalsfonden  krävs  dock  inte  att  den totala
risknivån  skall  vara låg. Utskottet har inget  att
erinra mot dessa målsättningar.

Med   hänvisning  till   det   anförda   avstyrkte
utskottet motionen.
Utskottet  vidhåller  sitt  ställningstagande  och
avstyrker motion Sf308 yrkande 1.

Aktivt val av Premiesparfonden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om aktivt val av
Premiesparfonden.
Jämför reservation nr 84 (v, mp)

Motioner

I  motion  Sf292  av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)
yrkande 1 begärs ett  tillkännagivande  om  val till
Premiesparfonden. Motionärerna anför att denna fond,
som har en avsevärt mindre kostsam administration än
andra  fonder, skall innebära ett mindre risktagande
och  därmed   också   mindre  risk  för  icke-etiska
placeringar. Återplacering i fonden av pensionsmedel
för den som placerat medel  i  en  annan  fond måste
göras möjlig.

I motion Sf308 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande
3 begärs att regeringen lägger fram förslag  till en
lagändring      för      placeringsreglerna      för
premiepensionen  så  att  aktivt  val  av Sjunde AP-
fondens   premiesparfond   möjliggörs.  Motionärerna
anför  att  man vill låta valfriheten  omfatta  även
statlig förvaltning av premiepensionsmedel.
I motion Sf325  av  Birgitta  Ahlqvist  och  Maria
Öberg  (s)  begärs  ett  tillkännagivande  om  vad i
motionen   anförs   om  val  till  Premiesparfonden.
Motionärerna anför att  det  inte kan finnas sakliga
argument för att en fond skall  vara undantagen från
ett fritt val. Svenska folket bör under livets olika
skeden kunna välja den fond som de  tror  kan ge dem
det bästa sparalternativet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  har tidigare (bet. 1999/2000:SfU6  s.  8)
framhållit att  den som en gång gjort ett aktivt val
av fond inte i ett senare skede genom att avstå från
val   av   fond  kan  komma   att   tillhöra   icke-
väljarkollektivet.  Denne  kan således varken få nya
medel placerade i Premiesparfonden  eller  medel som
tidigare placerats i annan fond flyttade till  denna
fond.    Utskottet    har    därför    ansett    att
pensionsspararna  aktivt bör kunna välja att placera
i fond med samma låga risk och samma avkastningskrav
som  Premiesparfonden   och   att  regeringen  borde
återkomma    till    riksdagen    när   tillräckliga
erfarenheter vunnits om val och byte av fond.

Bakom detta utskottets uttalande låg uppfattningen
att  placeringsinriktningen  för  förvaltningen   av
icke-väljarnas  medel  skulle  skilja sig från andra
fonder.   Bland   annat   hade  i  det  ursprungliga
utredningsbetänkandet  (SOU  1997:131)  anförts  att
inriktningen exempelvis  skulle  kunna  vara  70 % i
räntebärande placeringar, 20 % i svenska aktier  och
10  % i utländska aktier. Den exakta utformningen av
Premiesparfonden    låstes    dock   inte   fast   i
lagstiftningen  för att placeringarna  skulle  kunna
anpassas  efter  utvecklingen  (prop.  1997/98:151).
Härefter  har  AP-fonderna  reformerats,  och  vissa
justeringar har  gjorts  av  målet  för  Sjunde  AP-
fondens   förvaltning.  Kravet  på  långsiktigt  hög
avkastning    har    kommit    i    förgrunden   för
placeringsverksamheten  men  med  en  fortsatt   låg
riskprofil för Premiesparfonden.
Premiesparfonden  startade  den  2 november 2000 i
och med att PPM placerade de första "icke-väljarnas"
pensionsmedel  i fonden. I årsberättelsen  för  2000
anges   att   förvaltningen   av   Premiesparfondens
tillgångar styrs  av  en normportfölj. Den visar den
långsiktiga   fördelningen    av    fondens    olika
tillgångsslag,  uttryckt som andel av fondens totala
marknadsvärde: aktier  85 % (svenska 20 %, utländska
65   %)   och   räntebärande   placeringar   15   %.
Fondförmögenheten  den  31  december   2000  var  15
miljarder kronor. Marknadsvärdet för aktierelaterade
värdepapper var drygt 5 miljarder kronor  (33 %) och
för ränterelaterade närmare 8,5 miljarder kronor (54
%).   Övriga  fordringar  uppgick  till  närmare   2
miljarder kronor (13 %).
Mot bakgrund  av  det  anförda  ansåg  utskottet i
betänkande 2000/01:SfU13 att pensionsspararna  torde
ha relativt goda möjligheter att finna en annan fond
med  sådan placeringsinriktning som Premiesparfonden
numera hade.
För  närvarande  består Premiesparfondens portfölj
av  svenska aktier 17  %,  utländska  aktier  65  %,
hedgefonder  4 %, private equity-fonder 4 %, svenska
realränteobligationer 9 % och kassa 1 %.
Utskottet anser  att det i första hand får ankomma
på   regeringen  i  samråd   med   partierna   bakom
pensionsöverenskommelsen   att  överväga  frågan  om
aktivt val av Premiesparfonden.
Utskottet  avstyrker  med det  anförda  motionerna
Sf292 yrkande 1, Sf308 yrkande 3 och Sf325.

Generationsfonder inom Sjunde AP-fonden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen     bör     avslå     motion     om
generationsfonder inom Sjunde AP-fonden.
Jämför reservation nr 85 (v).

Motion

I motion Sf308 av Gudrun Schyman  m.fl. (v) begärs i
yrkande 4 att regeringen lägger fram  ett förslag om
att  Sjunde  AP-fonden  ges  möjlighet  att  erbjuda
generationsfonder. Motionärerna anför att  man  vill
låta valfriheten omfatta även statlig förvaltning av
premiepensionsmedel.

Utskottets ställningstagande

Med   generationsfonder  avses  fonder  som  vänder  sig   till
särskilda åldersgrupper. Syftet med sådana fonder är
att bättre kunna beakta att pensionssparare av olika
åldrar generellt har olika lång placeringshorisont.

I proposition  1999/2000:12 Statlig förvaltning av
premiepensionsmedel,   m.m.   s.   18   konstaterade
regeringen att det i och för sig fanns goda skäl att
göra  det  möjligt för Sjunde AP-fondsstyrelsen  att
erbjuda såväl  de  pensionssparare  som  inte gjorde
något  val  av fond som dem som aktivt valt  statlig
förvaltning av premiepensionsmedlen placering i s.k.
generationsfonder.  Det  redovisades dock inte något
lagförslag om detta. Till  stöd  härför anfördes det
angelägna i att de första fondvalen  för de enskilda
kunde  ske före utgången av år 2000. Inrättandet  av
generationsfonder     skulle    kräva    ytterligare
bearbetning  av de datasystem  hos  PPM  som  skulle
hantera  bl.a.  dessa  fondval  och  som  var  under
leverans  till  myndigheten.  Ett  sådant  merarbete
bedömdes som  en  olämplig  belastning för PPM under
det   dåvarande   intensiva  uppbyggnadsarbetet.   I
propositionen  slogs   dock   fast   att  frågan  om
generationsfonder  borde  övervägas ytterligare  och
att regeringen hade för avsikt att, efter samråd med
Genomförandegruppen, återkomma  till riksdagen i den
delen.
Utskottet har erfarit att frågan om förvaltning av
pensionsmedel i generationsfonder  inom  Sjunde  AP-
fonden bereds inom Regeringskansliet.
Med  det  anförda avstyrker utskottet motion Sf308
yrkande 4.

Förvaltning av Premiesparfonden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör  avslå motion om förvaltning av
Premiesparfonden.
Jämför reservation nr 86 (mp).

Motion

I motion Sf292 av  Kerstin-Maria  Stalin  m.fl. (mp)
yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om risktagande
i    Premiesparfonden.    Motionärerna   anför   att
Premiesparfondens förvaltare  har  ökat risktagandet
genom  att satsa på s.k. private equite  (4  %)  och
hedgefonder (4 %).

Utskottets ställningstagande

I samband  med  att AP-fonderna reformerades år 2000
gjordes vissa justeringar  av  målet  för Sjunde AP-
fondens  förvaltning.  Kravet  på  långsiktigt   hög
avkastning       kom      i      förgrunden      för
placeringsverksamheten   men  med  en  fortsatt  låg
riskprofil för Premiesparfonden. Enligt bestämmelser
om mål för placeringsverksamheten  skall således den
totala  risknivån  i  Premiesparfondens  placeringar
vara låg och fondmedlen, vid vald risknivå, placeras
så att långsiktigt hög avkastning uppnås.

För  närvarande  består,   som   tidigare  nämnts,
Premiesparfondens portfölj av svenska  aktier  17 %,
utländska  aktier  65  %,  hedgefonder  4 %, private
equity fonder 4 %, svenska realränteobligationer 9 %
och kassa 1 %.
I regeringens skrivelse 2001/02:180 Redovisning av
AP-fondernas  verksamhet år 2001 anges på  s.  41-43
att Sjunde AP-fondens  styrelse  under 2002 beslutat
att diversifiera båda fonderna ytterligare genom att
inkludera s.k. alternativa investeringar  i  form av
onoterade  aktier och hedgefonder. Detta ytterligare
inslag av diversifiering  torde bidra till att dämpa
Premiesparfondens  volatilitet   något.   Regeringen
bedömde    att    Sjunde    AP-fondens   strategiska
placeringsinriktning  föreföll  vara  väl  övervägd.
Dock  torde  man  från  principiella  utgångspunkter
kunna ifrågasätta lämpligheten  av  att utnyttja den
genomsnittligt valda fonden som utgångspunkt för att
bygga en långsiktig portfölj.
Utskottet avstyrker motion Sf292 yrkande 2.

Socialavgifter


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
- sänkta socialavgifter,
- regional nedsättning av socialavgifter,
-     socialavgifter    för    företag    med
säsongsanställd personal och
- avgiftsskyldighet  för  andra föreningar än
idrottsföreningar.
Jämför reservationerna nr 87  (fp),  88 (kd),
89 (m), 90 (kd), 91 (kd) och 92 (c).

Gällande bestämmelser m.m.

Socialförsäkringarna     finansieras    av    allmän
pensionsavgift,       socialavgifter,        statlig
ålderspensionsavgift och allmänna skattemedel.

Den  nya socialavgiftslagen (2000:980) (SAL),  som
trädde i kraft den 1 januari 2001, innebär främst en
lagteknisk  och  språklig bearbetning av de tidigare
bestämmelserna om  socialavgifter samt en anpassning
till  den  nya  socialförsäkringslagen   (1999:799).
Socialavgifter  utgörs  av  arbetsgivaravgifter  och
egenavgifter och tas ut för att  finansiera systemen
för social trygghet.
Arbetsgivaravgifter  betalas  av arbetsgivare  och
andra  personer  som  ger  ut  ersättning   som   är
avgiftspliktig  enligt  2  kap.  SAL. Avgiftspliktig
ersättning  är  främst  löner,  arvoden   och  andra
skattepliktiga   förmåner.   Avgiftsunderlaget   för
beräkning av arbetsgivaravgifter består av summan av
de  avgiftspliktiga  ersättningar  som  har  utgetts
under en kalendermånad. Arbetsgivaravgifterna uppgår
till 30,13 % av avgiftsunderlaget.
Egenavgifter betalas  av  fysiska personer som har
avgiftspliktig inkomst enligt  3  kap. SAL. I första
hand   betalas   egenavgifter   för   överskott   av
näringsverksamhet i vilken den som har inkomsten har
arbetat     i    inte    oväsentlig    utsträckning.
Egenavgifterna     uppgår     till     28,32 %    av
avgiftsunderlaget.
I budgetpropositionen framhålls att ett  syfte med
den   förändrade   avgiftsstruktur   som   riksdagen
beslutat med anledning av budgetpropositionen för år
1998  (prop.  1997/98:1,  bet.  1997/98:FiU1,  rskr.
1997/98:36)  är  att  inom  ramen  för ett i princip
oförändrat  avgiftsuttag skapa bättre  samstämmighet
mellan    inkomster    och    utgifter    i    bl.a.
sjukförsäkringssystemet.     Regeringen     har    i
propositionen   föreslagit   ändringar  av  enskilda
avgiftssatser medan det totala  avgiftsuttaget skall
vara    oförändrat.    Arbetsgivaravgifterna     har
föreslagits  uppgå till 29,57 % av avgiftsunderlaget
och egenavgifterna till 27,76 %. För att erhålla ett
oförändrat   avgiftsuttag    har   regeringen   även
föreslagit att den allmänna löneavgiften  höjs  från
2,69  %  till  3,25  %  av underlaget. Förslagen har
tillstyrkts av utskottet i yttrande 2002/03:SfU1y.
Vid beräkning av arbetsgivaravgifterna  gäller att
en arbetsgivare varje månad får göra avdrag  med 5 %
av  avgiftsunderlaget,  dock  högst  med  3  550 kr,
vilket  motsvarar en årlig lönesumma på 852 000  kr.
När det gäller  beräkning av egenavgifter får avdrag
göras med 5 % av avgiftsunderlaget, dock högst med 9
000 kr per år, vilket  motsvarar ett avgiftsunderlag
på 180 000 kr.
Sverige hade tidigare även en regional nedsättning
av  socialavgifterna  men   tvingades   upphöra  med
nedsättningen med anledning av att EG-kommissionen i
december  2000 inte fann stödet förenligt  med  EG:s
statsstödsregler.  Dessa  regler tillät driftsstöd i
Sverige endast i form av bidrag  till  transport  av
varor.  Sverige  utnyttjade  denna  möjlighet  genom
stödformen  regionalt  transportbidrag. I övrigt kan
driftsstöd  endast  lämnas   inom   ramen  för  s.k.
försumbart  stöd.  Det  innebär att offentligt  stöd
till ett enskilt företag  inte får uppgå till mer än
sammanlagt 100 000 euro under  en  treårsperiod.  En
sådan period kan sedan följas av en ny treårsperiod.
Genom   lagen   (2001:1170)   om  utvidgning  av  de
särskilda    avdragen    enligt   socialavgiftslagen
(2000:980), som trädde i kraft  den  1 januari 2002,
infördes  en  regional stimulans för företagandet  i
stödområde A. Lagen är utformad så att den ryms inom
ramen för det s.k.  försumbara  stödet. Företag inom
sektorerna  kol och stål, jordbruk,  vattenbruk  och
fiske samt transport  omfattas därmed inte av lagen.
Stimulansen lämnas genom  utvidgade  avdrag på 10 %,
utöver   avdragen   på  5  %,  vid  beräkningen   av
arbetsgivaravgifter och  egenavgifter.  Avdragen  är
maximerade  på  samma  sätt som avdragen på 5 %. Det
utvidgade avdraget avseende  arbetsgivaravgifter  är
därför   maximerat  till  7 100  kr  per  månad  och
avseende egenavgifter  till 18 000 kr per år. Den 23
juli  2002  upphörde  Fördraget  om  upprättande  av
Europeiska kol- och stålgemenskapen  att  gälla. Det
innebär att det inte längre finns något EG-rättsligt
hinder   att   låta   verksamhet   inom   kol-   och
stålindustrin  omfattas  av  det särskilda avdraget.
Regeringen   har   i  proposition  2002/03:5   Vissa
mervärdesskattefrågor, m.m. lagt fram ett förslag om
upphävande  av bestämmelsen  att  lagen  inte  skall
tillämpas på verksamhet inom kol- och stålindustri.
Enligt 2 kap.  14  §  SAL är en ersättning till en
person fri från arbetsgivaravgifter  om ersättningen
till den personen under året har understigit  1  000
kronor. Enligt 2 kap. 19 § SAL är en ersättning till
en  idrottsutövare från en sådan ideell förening som
avses   i   7   kap.   7-13   §§  inkomstskattelagen
(1999:1229) och som har till huvudsakligt  syfte att
främja     idrottslig     verksamhet     fri    från
arbetsgivaravgifter  om ersättningen från föreningen
under  året  inte  har  uppgått   till   ett   halvt
prisbasbelopp.

Motioner

I detta avsnitt redovisas motioner om socialavgifter
som inte påverkar inkomsterna under 2003.

Sänkta socialavgifter

I  motion  Sf249  av Per Bill och Anna Ibrisagic (m)
begärs  ett  tillkännagivande  om  en  halvering  av
egenavgifterna för egenföretagare.

I motion N393  av Lars Lindén m.fl. (kd) yrkande 6
begärs ett tillkännagivande  om  generellt  nedsatta
arbetsgivaravgifter med 10 % på lönesummor upp  till
900  000  kr och för egenavgifterna upp till 250 000
kr.
I motion  N266  av Helena Bargholtz (fp) yrkande 6
begärs     ett    tillkännagivande     om     sänkta
arbetsgivaravgifter  inom tjänstesektorn. Motionären
framhåller  att  detta skulle  även  underlätta  för
turistbranschen på Gotland.

Regional nedsättning av socialavgifter

I motion Sf257 av  Håkan Larsson och Birgitta Sellén
(c) begärs ett tillkännagivande  om  en utredning om
geografisk differentiering av arbetsgivaravgifterna.
Generellt  nedsatta socialavgifter bör  införas  som
ett regionalpolitiskt  styrmedel  i  norra  delen av
landet.

I  motion  Sf278  av  Camilla  Sköld  Jansson  och
Gunilla  Wahlén  (v)  begärs ett tillkännagivande om
att  regeringen  söker  lösningar   för   att   även
jordbruksföretagen  skall  omfattas av den regionala
nedsättningen av socialavgifter i stödområde A.
I motion N304 av Mikael Odenberg m.fl. (m) yrkande
6  begärs  ett  beslut  om  utökad   nedsättning  av
socialavgifterna i stödområde A. Fler företag bör få
möjlighet till nedsättning inom ramen  för  det s.k.
försumbara stödet.
I  motion  N345 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande
17 begärs ett  tillkännagivande  om  att  regeringen
skyndsamt  i EG-kommissionen prövar möjligheten  att
utöka  den  regionala   nedsättningen   av   sociala
avgifter  även  till  de  branscher  som  undantas i
dagens regelverk.
I  motion  Sf253  av Hans Backman (fp) begärs  ett
tillkännagivande  om att  arbetsgivaravgiften  skall
avskaffas för nyanställningar  av ungdomar mellan 18
och 24 år och att Gävleborgs län  därvid  görs  till
ett försöksområde. Motionären framhåller att i länet
är  arbetslösheten  hög och att många som flyttar är
ungdomar.

Socialavgifter  för  företag   med   säsongsanställd
personal

I  motion Sk347 av Sven Gunnar Persson  m.fl.  (kd)  yrkande  2
begärs     ett    tillkännagivande    om    minskade
socialavgifter   för   företag  med  säsongsanställd
personal  och  att  sådana   företag  även  bör  ges
möjlighet  att  fullt  ut  utnyttja   den  generella
nedsättningen   av  socialavgifterna  på  5   %   av
avgiftsunderlaget.

Avgiftsskyldighet    för    andra    föreningar   än
idrottsföreningar

I motion Sf251 av Kerstin Heineman (fp)  begärs  ett
tillkännagivande  om  att  alla  ideella kultur- och
ungdomsorganisationer    skall    jämställas     med
idrottsrörelsen   vad   avser   avgiftsbefrielse  på
ersättningar understigande ett halvt basbelopp.

I motion Sf288 av Sonja Fransson  (s)  begärs  ett
tillkännagivande  om  att  det  bör  prövas  om inte
undantagsregeln   gällande   arbetsgivaravgifter  på
ersättningar till idrottsutövare  även bör gälla för
de allmännyttiga ideella handikappföreningar som har
motionsverksamhet.    Motionären   framhåller    att
idrottsledare inom handikappföreningar på ett aktivt
sätt bidrar till en bättre folkhälsa och därmed till
lägre kostnader för hälsa och sjukvård.
I motion Sf344 av Peter  Pedersen  (v)  begärs ett
tillkännagivande  om  att  beskattningen  inom   den
allmännyttiga  ideella sektorn skall utformas på ett
sätt  som underlättar  och  stimulerar  det  ideella
engagemanget  och så att det ideella ledarskapet kan
bevaras och utvecklas.  Motionären  framhåller bl.a.
att den s.k. "halva basbeloppsregeln" som gäller för
idrottsföreningar  även bör gälla för  allmännyttiga
föreningar i stort, åtminstone för kulturföreningar.
I motion Sk348 av  Inger  Davidsson  och Sven Brus
(kd)  yrkande 3 begärs ett tillkännagivande  om  att
låta skatteförmåner  som  i  dag  gäller  idrottslig
verksamhet   omfatta   hela   den  ideella  sektorn.
Motionärerna framhåller att amatörkulturen  och  det
frivilliga  arrangörsarbetet inom kulturlivet liksom
övrig  ideell   verksamhet   är  i  stort  behov  av
kvalificerade       ledare       och      eldsjälar.
Ledarrekryteringen    är   besvärlig,   och    många
föreningar  har lidit stora  ekonomiska  avbräck  på
grund   av   nedskärningar    av   kommunernas   och
landstingens anslag.
I  motion  Kr336  av  Birgitta  Sellén  m.fl.  (c)
yrkande  12  begärs  ett  tillkännagivande   om  att
ideella  kultur-  och  ungdomsorganisationer bör,  i
likhet  med  vad som gäller  för  idrottsföreningar,
undantas från  arbetsgivaravgifter  på  ersättningar
understigande ett halvt basbelopp.
I motion Kr366 av Helena Höij m.fl. (kd) yrkande 4
begärs      ett      tillkännagivande     om     att
amatörkulturföreningar     bör     undantas     från
arbetsgivaravgifter  på  ersättningar  understigande
ett halvt basbelopp.

Utskottets ställningstagande

När det gäller krav på sänkta egenavgifter generellt
för  egenföretagare  är detta något som regelmässigt
prövas i samband med det  sedvanliga  budgetarbetet,
likaså   krav  på  högre  generell  nedsättning   av
socialavgifter än 5 %.

Utskottet   noterar   i   övrigt   att  Riksdagens
revisorer - på förslag av utskottet -  har  gjort en
granskning av den nedsättning av socialavgifterna om
5  %  som  infördes  den 1 januari 1997. Revisorerna
konstaterade i förslag  till riksdagen (2001/02:RR2)
att   syftet   med   stödet   är    att    stimulera
nyanställningar   och   uppmuntra   egenföretagande.
Konstruktionen   av   stödet   innebar   dock    att
sysselsättningseffekterna  blev begränsade, medan de
statsfinansiella konsekvenserna  blev stora. Orsaken
härtill var framför allt att nedsättningen  endast i
begränsad     omfattning     påverkade    företagens
anställningsbeslut. Revisorerna ansåg att regeringen
borde  ges  i  uppdrag  att  inom  ett  år  redovisa
effekterna av nedsättningen av socialavgifterna  och
att   utvärderingen   i   första   hand  borde  avse
sysselsättningseffekter.  Revisorerna  föreslog  att
riksdagen som sin mening skall  ge  regeringen detta
till känna.
Frågan  behandlades  i  betänkande  2001/02:FiU01.
Finansutskottet anförde att regeringen i proposition
2001/02:45 hade föreslagit en utökad nedsättning  av
socialavgifterna i stödområde A. Mot bakgrund av att
den   generella  nedsättningen  av  socialavgifterna
varit i  kraft en relativt begränsad tidsperiod samt
att regeringen  avsåg  att  föreslå  förändringar  i
nedsättningen  gjorde  utskottet  bedömningen att en
sådan  utvärdering  som  revisorerna efterlyste  för
närvarande inte var påkallad.  En  utvärdering borde
ske när det utvidgade systemet varit i kraft ett par
år. Därmed avstyrkte utskottet revisorernas yrkande.
Utskottet  anser  att  det  inte  finns  skäl  för
riksdagen  att  nu göra något uttalande  i  aktuella
frågor. Utskottet avstyrker därmed motionerna Sf249,
N266 yrkande 6 och N393 yrkande 6.
Vad    gäller   motionsyrkandena    om    regional
nedsättning    av    socialavgifterna   konstaterade
utskottet   i  sitt  yttrande   2002/03:SfU1y   till
finansutskottet   att  lagen  om  utvidgning  av  de
särskilda avdragen  enligt socialavgiftslagen faller
inom ramen för det s.k. försumbara stödet enligt EU-
regler. I lagen undantas  därför  företag inom bl.a.
sektorerna    kol-   och   stålindustri,   jordbruk,
vattenbruk och  fiske.  Enligt utskottets mening var
det viktigt att stödet gavs  en  utformning  som var
förenlig  med  de  regler  som  gäller  inom  EU för
statsstöd.  Utskottet  noterade  även att regeringen
lämnat  förslag  om  upphävande av bestämmelsen  att
lagen inte skall tillämpas  på  verksamhet inom kol-
och stålindustri. Vidare anförde utskottet följande.
Det    regionala    avdraget   vid   beräkning    av
arbetsgivaravgifterna   skall  i  första  hand  avse
sjukförsäkringsavgiften         och         därefter
föräldraförsäkringsavgiften.     Detsamma     gäller
avdraget från egenavgifterna som dessutom skall avse
arbetsskadeavgiften                              och
efterlevandepensionsavgiften.             Utskottets
principiella  inställning är att det bör finnas  ett
tydligt samband mellan de socialavgifter som erläggs
och  de  olika förmåner  som  dessa  avgifter  skall
finansiera.  Ett sådant samband är lagfäst i den nya
lagen om fördelning  av  socialavgifter. En regional
nedsättning  av  socialavgifter   avsedd  att  bl.a.
stimulera småföretagandet i det aktuella stödområdet
måste betraktas som en del av regionalpolitiken. Mot
bakgrund  av  detta  och  att  det  dessutom   finns
avgifter/löneskatter  som  inte  har  till syfte att
finansiera förmåner inom socialförsäkringen  kan det
ifrågasättas,   och   särskilt   vid   en  eventuell
utvidgning av avdraget, om det är lämpligt  att  för
en  regional  åtgärd  ta  i  anspråk avgifter som är
avsedda  att  finansiera  vissa preciserade  sociala
förmåner som sjukpenning och föräldrapenning.
Utskottet  avstyrker  med det  anförda  motionerna
Sf253, Sf257, Sf278, N304  yrkande  6,  N345 yrkande
17.
Beträffande företag med säsongsanställd  personal,
t.ex. trädgårdsnäringen, vill utskottet hänvisa till
sin ovan redovisade principiella inställning att det
bör   finnas   ett   tydligt   samband   mellan   de
socialavgifter som erläggs och de olika förmåner som
dessa  avgifter  skall  finansiera  och  att det kan
ifrågasättas om det är lämpligt att för en  regional
åtgärd  ta  i  anspråk  avgifter  som är avsedda att
finansiera  vissa preciserade sociala  förmåner  som
sjukpenning och föräldrapenning. Liksom i betänkande
2001/02:SfU1  är  utskottet,  i  linje  med vad nyss
sagts,   inte   berett   att  ställa  sig  bakom  en
nedsättning av socialavgifterna  i  syfte  att komma
till  rätta  med  t.ex.  konkurrensproblem  inom  en
särskild     bransch     eller     för     särskilda
personalkategorier.  Utskottet konstaterar dock  att
de   särskilda   reglerna    om    nedsättning    av
socialavgifterna  med  5  %  innebär en viss lättnad
även för företag med säsongsanställd personal.
Fråga     är     även     om    reduktionen     av
arbetsgivaravgifterna skall beräknas  på  den årliga
eller  månatliga lönesumman. Utskottet behandlade  i
betänkande   2000/01:SfU5   regeringens  proposition
2000/01:8  Ny socialavgiftslag,  vari  anfördes  att
betalningsperioden  för  arbetsgivaravgifter  enligt
socialavgiftslagen    av   både   systematiska   och
pedagogiska  skäl  borde   vara   densamma   som   i
skattebetalningslagen.     Utskottet    ansåg    att
bestämmelserna om månadsvis  beräkning och betalning
av arbetsgivaravgifterna av administrativa  skäl  då
inte  kunde ändras. Utskottet intog samma ståndpunkt
senast i yttrande 2002/03:SfU1y.
Utskottet  avstyrker  med det anförda motion Sk347
yrkande 2.
Utskottet har vid flera  tillfällen  haft  att  ta
ställning  till  frågan  om  att  i avgiftshänseende
likställa  ersättningar  från idrottsföreningar  med
ersättningar från andra ideella föreningar, senast i
yttrande  2002/03:SfU7y  till   kulturutskottet.   I
yttrandet  lämnade utskottet en utförlig redogörelse
för bakgrunden  till  den nuvarande bestämmelsen och
tidigare ställningstagande  av  utskottet  i frågan,
bl.a.  i  samband  med  behandlingen  av regeringens
proposition   1997/98:151   med   förslag   om   ett
reformerat   ålderspensionssystem.  I  propositionen
angavs (s. 203)  att  regeln om att ersättningar upp
till ett halvt basbelopp  inte var pensionsgrundande
kunde införas i ATP-systemet  utan  att  det uppstod
någon  mer  påtaglig  risk  för att idrottsutövarnas
framtida   ålderspension   skulle    påverkas.   ATP
grundades  i  princip på inkomster överstigande  ett
basbelopp  under   ett   år,  samtidigt  som  det  i
normalfallet  var  långt  ifrån  alla  år  som  blev
avgörande  för  ålderspensionens   storlek.   I  det
reformerade  pensionssystemet,  där  i princip varje
kronas inkomst under hela livet skulle  få betydelse
för  det  framtida  pensionsutfallet, kunde  däremot
regeln ifrågasättas. Regeringen ansåg emellertid att
ett  slopande av särregeln  skulle  kräva  särskilda
överväganden bl.a. när det gällde idrottsföreningars
ekonomiska       situation       och       därutöver
ställningstaganden  till  rimligheten  av eventuella
kompenserande stödformer. Frågan borde därför, i den
mån  så bedömdes som lämpligt, tas upp i  ett  annat
sammanhang. Regeringen föreslog därmed att särregeln
rörande   ersättning   till   idrottsutövare  skulle
överföras  till  det  reformerade  pensionssystemet.
Utskottet hade inte någon  annan uppfattning i denna
fråga    (bet.    1997/98:SfU13).    I    betänkande
2000/01:SfU5   om   ny    socialavgiftslag   anförde
utskottet  att  undantag  från   avgiftsskyldigheten
riskerade att urholka pensionsskyddet  och  att  det
var   viktigt  att  upprätthålla  principen  om  att
inkomster      som      grundade      rätt      till
socialförsäkringsförmåner    borde   föranleda   att
socialavgifter erlades. Utskottet, som även erinrade
om  att  undantaget  från  skyldigheten  att  betala
arbetsgivaravgifter hade uppkommit i första hand för
att    förenkla    möjligheten   till    avdrag    i
avgiftssammanhang        för         idrottsutövares
kostnadsersättningar,  kunde inte ställa  sig  bakom
ett  förslag  till  utvidgning   av   undantaget.  I
yttrande  2001/02:SfU7y noterade utskottet  att  RFV
och Riksskatteverket,  som  inkommit  med  yttranden
till   kulturutskottet,   hade   uppfattningen   att
undantag  av  aktuell  typ inte borde göras utan att
eventuellt   stöd   till   idrottsföreningar   borde
utformas  på  annat sätt. Socialförsäkringsutskottet
underströk  sin   tidigare   vid   flera  tillfällen
framförda   mening  och  motsatte  sig  bestämt   en
utvidgning    av     det     aktuella    undantaget.
Kulturutskottet  föreslog  med  hänvisning  till  de
samstämmiga yttrandena från de tre remissinstanserna
inom   socialförsäkrings-  och  skatteområdena   att
motion  i   frågan   skulle   avslås  av  riksdagen.
Riksdagen beslutade i enlighet härmed.
Utskottets uppfattning är att  frågan om särregeln
avseende idrottsföreningar bör övervägas i vart fall
senast vid den s.k. kontrollstationen  2004 avseende
frågor om medel i pensionssystemet m.m.
Utskottet finner således inte heller nu  skäl till
en   utvidgning   av  det  aktuella  undantaget  och
avstyrker med det anförda  motionerna  Sf251, Sf288,
Sf344, Sk348 yrkande 3, Kr336 yrkande 12  och  Kr366
yrkande 4.
Reservationer



Utskottets    förslag    till   riksdagsbeslut   och
ställningstaganden     har    föranlett     följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag  till  riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Allmänna principer för socialförsäkringarna
(punkt 1)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under  punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 1. Riksdagen  bifaller
därmed  motion  2002/03:N227  yrkande 11 samt avslår
motionerna 2002/03:Sf230, 2002/03:Sf331  yrkandena 1
och 2 samt 2002/03:Sf335 yrkande 1.

Ställningstagande

De  sociala avgifterna utgör i dag en betydande  del
av den  totala  arbetskraftskostnaden.  Vi anser att
alla  socialavgifter  skall  synliggöras  och   vara
förmånsrelaterade.  Sociala  avgifter  som  inte  är
förmånsanknutna  utgör  en  extra skatt och skall då
också redovisas som en sådan.


2. Allmänna principer för socialförsäkringarna
(punkt 1)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 2. Riksdagen  bifaller
därmed  motion  2002/03:Sf230 samt avslår motionerna
2002/03:Sf331  yrkandena   1  och  2,  2002/03:Sf335
yrkande 1 och 2002/03:N227 yrkande 11.

Ställningstagande

En parlamentarisk arbetsgrupp med företrädare för de
sju  riksdagspartierna  bör tillsättas  för  att  gå
igenom problem kring socialförsäkringarna.  Avsikten
skall  vara att eftersträva en samsyn kring hållbara
principer  för  en  stor socialförsäkringsreform som
omfattar       främst       sjukförsäkring       och
arbetslöshetsförsäkring.

Följande utgör ett bidrag till diskussionen om hur
socialförsäkringarna skulle kunna utformas.
Det  skall  vara  obligatoriska  försäkringar  mot
inkomstbortfall  som  innebär   en   fördelning   av
riskkostnader.  Försäkringarna skall utformas så att
det lönar sig att  arbeta.  Det  måste därför finnas
självrisker  och  en  allmän inriktning  på  arbete,
rehabilitering och aktivitet.  Försäkringarna  skall
inte   bidra   till  skadligt  stora  marginal-  och
tröskeleffekter  för  människor  som  vill inträda i
eller  återvända  till  arbetslivet eller  öka  sina
arbetsinsatser. En försäkringsmässig koppling mellan
avgifter  och  förmåner  bidrar  till  det.  En  väl
utformad  generell välfärdspolitik  bidrar  till  en
flexibilitet      i      samhället      och     till
välståndsutvecklingen.
Det bör så långt möjligt finnas ett direkt samband
mellan   inbetalda   avgifter   och   förmåner.   En
socialförsäkringsreform skall utgå från principen om
"raka rör" där varje förmån motsvaras av en inbetald
avgift  och  där  avgifterna  och  förmånerna hänger
ihop.     Det     är    viktigt    att    taket    i
socialförsäkringarna   sätts   så   att   det  stora
flertalet   inkomsttagares  inkomster  ligger  under
taket. Förmånstaket  bör  höjas  till tio basbelopp.
Vidare   bör   en   övergång   till  "lönebasbelopp"
övervägas   så   att  taket  kan  räknas   upp   med
standardstegringen i samhället.
Kostnaderna  för   fördelningspolitiska  inslag  i
sjukförsäkring   och   arbetslöshetsförsäkring   bör
finansieras    med   anslag   över    statsbudgeten.
Egenavgifter för  löntagare bör prövas som en viktig
del  av  finansieringen.   Avgifterna   skall   vara
oberoende  av  den enskilda människans risk, men det
är tänkbart att  skillnader  i kollektiva risker kan
motivera särskilda avgiftsuttag eller nedsättningar.
Kostnader   för   trafikolyckor    tas    ut    på
trafikförsäkringen   och  arbetsolycksfall  överförs
till en obligatorisk icke-statlig försäkring.
Utgifterna i arbetslöshets-  och  sjukförsäkringen
varierar  med  konjunkturen och arbetsmarknadsläget.
Det kan behövas en automatiskt verkande mekanism som
omfördelar avgiftsuttaget  mellan försäkringarna när
arbetsmarknadsläget förändras. Ändringar av avgifter
eller  förmåner  skall bara kunna  ske  när  det  är
försäkringsmässigt motiverat. Socialförsäkringar som
frikopplas  från  statens   budget  måste  samtidigt
förses med mekanismer som gör  att deras finansiella
stabilitet  upprätthålls.  Försäkringarna   bör   få
buffertfonder.
Det  tre  stora  socialförsäkringssystemen  -  för
ålderspensioner, för arbetslöshetsförsäkring och för
sjukförsäkring   (sjukpenning,   rehabilitering  och
motsvarigheten  till  förtidspension)   -  bör  vara
offentliga  och  obligatoriska,  ges  en  fristående
ställning med egna styrelser och redovisas vid sidan
av statsbudgeten.

3. Allmänna principer för socialförsäkringarna
(punkt 1)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs i reservation 3. Riksdagen bifaller
därmed motion  2002/03:Sf335  yrkande  1 samt avslår
motionerna 2002/03:Sf230, 2002/03:Sf331  yrkandena 1
och 2 samt 2002/03:N227 yrkande 11.

Ställningstagande

Följande      principer      bör      gälla      för
socialförsäkringssystemets utformning.

Huvudtanken  är  att ett statligt generellt system
bäst försäkrar människor  mot vissa mer eller mindre
påverkbara inkomstbortfall men att dessa system även
bör  ge  utrymme för egna lösningar  och  personligt
ansvarstagande.  Detta  gäller  i  första  hand  vid
sjukdom, arbetslöshet, barnafödande och pension. Med
undantag     för    pensionssystemet    är    dagens
socialförsäkringssystem    dock    varken   särskilt
robusta, överskådliga eller träffsäkra  och  behöver
därför reformeras.
I ett kortare perspektiv bör socialförsäkringarna,
utöver pensionssystemet, renodlas och samordnas. Ett
bättre  samband  mellan  avgifter och förmåner måste
upprättas   genom   någon   form    av   löne-   och
avgiftsväxling då det är fråga om att  försäkra  ett
inkomstbortfall.  I  ett  längre  perspektiv  är det
önskvärt    att    hela    skatte-,   avgifts-   och
transfereringssystemet effektiviseras.  Därtill  bör
även  incitamenten för enskilda individer förbättras
vid givna  förmåner.  Därigenom  skulle  den svenska
ekonomiska  tillväxtkraften stärkas. Reformerna  kan
genomföras  utan   att   den   offentliga   sektorns
omfördelande funktion behöver ändras.

4. Allmänna principer för socialförsäkringarna
(punkt 1)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs i reservation 4. Riksdagen bifaller
därmed motion  2002/03:Sf331  yrkandena 1 och 2 samt
avslår   motionerna   2002/03:Sf230,   2002/03:Sf335
yrkande 1 och 2002/03:N227 yrkande 11.

Ställningstagande

En  parlamentarisk  utredning   om   de   ekonomiska
trygghetssystemen           bör          tillsättas.
Socialförsäkringarna är inte  anpassade efter dagens
anställnings- och sysselsättningsformer.  Många står
utanför dagens socialförsäkringssystem. De  som inte
kommit in på arbetsmarknaden har vare sig rätt  till
sjukpenning,  a-kassa  eller tjänstepension. För att
ett framtida ekonomiskt  trygghetssystem  skall vara
långsiktigt hållbart är det viktigt att det stöds av
en   bred  politisk  majoritet,  i  likhet  med  den
överenskommelse    som   ingicks   i   samband   med
reformeringen av pensionssystemet.

Följande principer bör gälla.
Trygghetssystemet  skall vara långsiktigt hållbart
och   klara  svängningar   i   konjunkturen   liksom
förändringar i demografin. Detta är särskilt viktigt
med hänsyn  till den budgetlagstiftning som reglerar
nivån på de statliga utgifterna genom utgiftstaket.
Trygghetssystemet  skall  syfta  till  att  hjälpa
människor som på grund av sjukdom eller arbetslöshet
förlorar    sin    arbetsinkomst    tillbaka    till
arbetslivet.  Krav  skall  ställas på att de som får
ersättning aktivt söker arbete  och egen försörjning
eller  deltar  i  rehabilitering. Dessa  krav  skall
motsvaras av ett statligt  ansvar att bidra med stöd
för att hjälpa individen tillbaka.  Det måste skapas
ekonomiska  incitament för båda parter  så  att  den
nödvändiga aktiviteten  sätts in i ett tidigt skede.
Genom    att   renodla   trygghetssystemets    olika
ersättningsnivåer  och  skapa  ett  enhetligt system
blir  det  också  mer  förutsägbart  för  såväl  den
enskilde  som för staten. Riskerna måste spridas  så
att människor kan delta på lika villkor.
Alla  människor   skall  garanteras  en  ekonomisk
grundtrygghet. Samtidigt har alla ett ansvar för att
aktivt försöka påverka  sin  situation och skapa sig
en egen försörjning.

5. Studiesocial utredning (punkt 2)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 5. Riksdagen  bifaller
därmed  motionerna  2002/03:Sf266  och 2002/03:Ub487
yrkande  8  samt  avslår  motionerna  2002/03:Sf213,
2002/03:Sf246,     2002/03:Sf337,     2002/03:Sf338,
2002/03:Sf362, 2002/03:
Sf373,   2002/03:Ub489   yrkande   3,  2002/03:Ub491
yrkande 1 och 2002/03:A242 yrkande 24.

Ställningstagande

Postdoktoral  forskning, s.k. post-doc,  finansieras
ofta   med   stipendier    och    dessa    är   inte
sjukpenninggrundande.   Detta   får   effekter   för
föräldrapenningförmånerna      på      grund      av
föräldraförsäkringens   240-dagarsvillkor.  Post-doc
som är anställda inom EU/EES-området  kan lägga till
arbetsdagar     utomlands     för    att    uppfylla
kvalifikationsvillkoret. Det gäller  dock  inte  vid
anställning utanför EU/EES-området.

Vi   anser   att   en  översyn  bör  göras  av  de
studiesociala förhållandena  för  post-doc. En sådan
översyn skall särskilt gälla rätten  att  behålla en
sjukpenninggrundande           inkomst          samt
kvalifikationskraven i föräldraförsäkringen.

6. Studiesocial utredning (punkt 2)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 6.  Riksdagen  bifaller
därmed   motionerna   2002/03:Ub491  yrkande  1  och
2002/03:A242  yrkande  24   samt  avslår  motionerna
2002/03:Sf213,     2002/03:Sf246,     2002/03:Sf266,
2002/03:Sf337, 2002/03:Sf338, 2002/03:
Sf362, 2002/03:Sf373,  2002/03:Ub487  yrkande  8 och
2002/03:Ub489 yrkande 3.

Ställningstagande

Det är nödvändigt att studenternas sociala situation
snarast  förbättras.  Det gäller t.ex. möjligheterna
att kombinera föräldraskap  och  studier samt att ha
en  ekonomisk  trygghet under sommaruppehållen.  Det
nuvarande systemet  ger  i  dag  också  problem  vid
sjukdom  eller skada i samband med studier. Även den
övre   åldersgränsen    för   bostadsbidrag   liksom
inkomstprövningen bör förändras.

Den studiesociala utredningen har enligt nuvarande
direktiv  rätt att lägga förslag  till  förändringar
endast i mycket  begränsad  omfattning. Eftersom det
är angeläget att det nödvändiga  reformarbetet  inte
fördröjs  bör utredningen genom tilläggsdirektiv ges
fullt  mandat   att   inkomma   med   förslag   till
förbättringar.

7. Studiesocial utredning (punkt 2)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs i reservation 7. Riksdagen bifaller
därmed motion  2002/03:Ub489  yrkande  3 samt avslår
motionerna       2002/03:Sf213,       2002/03:Sf246,
2002/03:Sf266,     2002/03:Sf337,     2002/03:Sf338,
2002/03:Sf362, 2002/03:Sf373, 2002/03:
Ub487  yrkande  8,  2002/03:Ub491  yrkande   1   och
2002/03:A242 yrkande 24.

Ställningstagande

Direktiven   till  den  nu  tillsatta  studiesociala
utredningen är  begränsade  till  en  analys  av den
ekonomiska  och  sociala situationen för studerande.
Eftersom regeringen  anser att grundstrukturerna för
de olika socialförsäkringssystemen  skall ligga fast
finns  det  inget  som  talar  för  att  studenterna
verkligen kommer att få ta del av trygghetssystemen.
Regeringen  bör  därför tillsätta en ny studiesocial
utredning som är parlamentariskt  sammansatt och där
studenterna ges ordentlig representation.


8. Uppbyggnad av verksamhet i aktiebolagsform
(punkt 3)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 8. Riksdagen  bifaller
därmed   motion   2002/03:Sf270  och  avslår  motion
2002/03:N396 yrkande 2.

Ställningstagande

En företagare med aktiebolag  har  inte  samma skydd
som egenföretagare när det gäller sjukpenning  under
verksamhetens uppbyggnadsskede. Vi anser att den som
startar  ett  aktiebolag  bör  kunna få en högre SGI
under  ett  uppbyggnadsskede i likhet  med  vad  som
gäller för den som driver enskild näringsverksamhet.
En sådan lösning  skulle  täppa  till en lucka i det
sociala skyddsnätet som har drabbat flera företagare
samt underlätta nyföretagande och  skapa neutralitet
mellan olika företagsformer i detta avseende.


9. Bruttoinkomst som beräkningsgrund för
egenföretagare (punkt 5)

av  Sten  Tolgfors  (m), Bo Könberg  (fp),  Anita
Sidén (m), Linnéa Darell  (fp), Birgitta Carlsson
(c) och Anna Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 9. Riksdagen  bifaller
därmed    motionerna    2002/03:Sf271   yrkande   1,
2002/03:N227 yrkande 13 i  denna  del,  2002/03:N263
yrkande 12 i denna del och 2002/03:N306 yrkande  4 i
denna del.

Ställningstagande

Det    finns    stora    brister   i   det   sociala
trygghetssystemet     för    egenföretagare.     När
egenföretagaren  är  sjuk  eller  föräldraledig  kan
företaget  tillfälligt   behöva   vara   stängt  med
bortfall  av inkomster. Samtidigt riskeras  ett  mer
långsiktigt inkomstbortfall genom att kunderna söker
sig till andra  företag.  Detta är särskilt känsligt
för  de företag som verkar inom  tjänstesektorn  där
lager  inte  kan  byggas upp som buffert och där det
kan vara svårt att  få tag på vikarierande personal.
Ett sätt att lösa detta  redovisas  t.ex.  i  motion
Sf271 yrkande 1. Förslaget innebär att beräkning  av
SGI  ger  egenföretagare  en  inkomsttrygghet som är
likvärdig den som gäller för löntagare.  Beräkningen
av  SGI  bör utgå från taxerad inkomst justerad  för
resultatreglerande    poster.   Därefter   bör   den
framräknade inkomsten korrigeras  för  skäliga fasta
kostnader i form av lokaler, räntor m.m.


10. Tillfällig föräldrapenning för
egenföretagare (punkt 7)

av Sven Brus (kd), Sten Tolgfors (m),  Bo Könberg
(fp),   Anita  Sidén  (m),  Linnéa  Darell  (fp),
Birgitta Carlsson (c) och Anna Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att  utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 10. Riksdagen bifaller
därmed   motionerna    2002/03:Sf271    yrkande   2,
2002/03:Sf303, 2002/03:Sf331 yrkande 4, 2002/03:N227
yrkande  13 i denna del, 2002/03:N263 yrkande  12  i
denna del,  2002/03:N306  yrkande  4  i  denna  del,
2002/03:A202 yrkande 1 och 2002/03:A241 yrkande 16.

Ställningstagande

En företagare har sämre villkor än anställda när det
gäller  möjligheterna att ta hand om sjuka barn. För
den som driver sitt företag i en enskild firma eller
i  ett handelsbolag,  egenföretagare,  beräknas  den
tillfälliga  föräldrapenningen  så  att årsinkomsten
fördelas på årets alla dagar, dvs. även på helgdagar
eller  andra  lediga  dagar.  Ersättningen   betalas
däremot  bara  ut  för de dagar föräldern skulle  ha
arbetat. Det innebär  att  egenföretagaren får lägre
ersättning än anställda när  han  eller hon är hemma
och   tar   hand   om   sjuka   barn.   Reglerna   i
föräldraförsäkringen  behöver därför ändras  så  att
egenföretagare   får  rätt   till   ersättning   vid
tillfällig föräldraledighet  på  samma  villkor  som
anställda.


11. Konstnärers socialförsäkringsskydd
(punkt 8)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 11. Riksdagen bifaller
därmed motion  2002/03:Kr264  yrkande  8  och avslår
motion 2002/03:Kr264 yrkande 9.

Ställningstagande

Villkoren  för  de  professionella konstnärerna  att
kunna basera sin försörjning  och  inbetalning  till
socialförsäkringssystemet  på  ersättning för utfört
arbete   måste   förbättras  och  underlättas.   Det
karakteristiska för  konstnärsyrket  är  att det tar
lång  tid  att  etablera  sig  som konstnär och  att
inkomsterna är ojämna över tiden.  För  konstnärerna
behövs       därför       mer       individanpassade
socialförsäkringssystem.


12. Norden och socialförsäkringssystemen
(punkt 9)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 12. Riksdagen  bifaller
därmed  motion  2002/03:Sf240 samt avslår motionerna
2002/03:Sf366 och 2002/03:T377 yrkande 2.

Ställningstagande

En utredning som  utförts för Nordiska ministerrådet
visar att det alltjämt  finns  åtskilliga hinder för
rörlighet  i  Norden.  Vi  anser att  riksdagen  bör
begära en redovisning av hur  regeringen arbetar för
att  tillgodose att enskilda människors  rättigheter
inte  inskränks   på   grund   av   flyttning   över
nationsgränser    i   Norden.   Det   gäller   t.ex.
rättigheter vid arbetslöshet, vid utbildning och vid
beskattning samt sociala rättigheter.


13. Mål för ökad hälsa i arbetslivet (punkt 10)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen godkänner mål enligt regeringens förslag i
proposition 2002/03:1  utgiftsområde  10 punkt 2 och
tillkännager för regeringen som sin mening  vad  som
anförs  i  reservation 13. Riksdagen bifaller därmed
motion 2002/03:Sf291  yrkande  1 och bifaller delvis
motionerna 2002/03:Sf290 yrkande 1 och 2002/03:Sf335
yrkandena   5   och   6   samt   avslår   motionerna
2002/03:Sf313 och 2002/03:Sf331 yrkande 5.

Ställningstagande

Regeringen har föreslagit ett mål för ökad  hälsa  i
arbetslivet  som innebär att sjukskrivningarna skall
halveras fram  till  2008.  Enligt  vår  uppfattning
räcker  inte  de  förslagna  åtgärderna  för att  nå
målet. För att minska sjukfrånvaron krävs  i stället
krafttag  i form åtgärder bl.a. för förbättrad  vård
och rehabilitering  samt  en minskad benägenhet till
sjukskrivning. Vidare måste  försäkringskassorna  få
tillräckliga resurser för att köpa vård samt för att
kunna  sätta in rehabilitering tidigare än som nu är
fallet.


14. Mål för ökad hälsa i arbetslivet (punkt 10)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen godkänner mål enligt regeringens förslag i
proposition  2002/03:1  utgiftsområde 10 punkt 2 och
tillkännager för regeringen  som  sin mening vad som
anförs i reservation 14. Riksdagen  bifaller  därmed
motion  2002/03:Sf290  yrkande 1 och bifaller delvis
motionerna 2002/03:Sf291 yrkande 1 och 2002/03:Sf335
yrkandena   5   och   6   samt   avslår   motionerna
2002/03:Sf313 och 2002/03:Sf331 yrkande 5.

Ställningstagande

Ett  handlingsprogram  mot  ohälsan  som   skall  ge
varaktiga    resultat   måste   inriktas   både   på
förebyggande insatser  och  på  att ge snabbare vård
för   dem  som  ändå  blir  sjuka.  De  förebyggande
insatserna   måste   sättas   in  på  en  rad  olika
politikområden.  Det  handlar  bl.a.  om  ekonomiska
förbättringar för barnfamiljer, en arbetstidsreform,
en  mer aktiv roll för företagshälsovården  och  ett
större  utrymme för nya organisationsformer. För att
sjukskrivna    skall   bli   friska   snabbare   och
sjukförsäkringskostnaderna minska behöver man ta itu
med bristerna i vården och inom försäkringskassorna.
Vidare måste man  få  försäkringskassorna och vården
att fungera tillsammans  och  med  arbetsgivare  och
anställda.


15. Mål för ökad hälsa i arbetslivet (punkt 10)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 10
borde ha följande lydelse:
Riksdagen godkänner mål enligt regeringens förslag i
proposition 2002/03:1 utgiftsområde 10  punkt  2 och
tillkännager  för  regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation  15.  Riksdagen bifaller därmed
motion 2002/03:Sf335 yrkandena  5 och 6 och bifaller
delvis  motionerna  2002/03:Sf290  yrkande   1   och
2002/03:Sf291   yrkande  1  samt  avslår  motionerna
2002/03:Sf313 och 2002/03:Sf331 yrkande 5.

Ställningstagande

Regeringen   verkar    anse    att    arbetsplatsens
beskaffenhet  och  arbetsmiljön är de enda  faktorer
som påverkar om människor mår dåligt och sjukskriver
sig.  Med ett så snävt  fokus  kommer  man  inte  åt
problemen  eftersom  det  finns  ett flertal orsaker
till   den  ökade  sjukfrånvaron.  Utformningen   av
familje-,    social-,    folkhälso-,   skatte-   och
jämställdhetspolitiken  har   stor   betydelse   för
möjligheterna  att komma till rätta med ohälsan. Det
förebyggande  arbetet  måste  vara  långsiktigt  och
inriktas inte bara  på  rent  fysiska effekter, utan
också  på  psykologiska,  sociala   och   ekonomiska
effekter. I det perspektivet blir det alltför  snävt
att  bara  fokusera  på arbetsplatsen och de problem
som  kan  uppstå  där.  Att   skapa  strukturer  för
förebyggande  insatser  är  den viktigaste  enskilda
åtgärden  för  att komma till rätta  med  de  ökande
ohälsotalen.


16. Mål för ökad hälsa i arbetslivet (punkt 10)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  10
borde ha följande lydelse:
Riksdagen godkänner mål enligt regeringens förslag i
proposition  2002/03:1  utgiftsområde 10 punkt 2 och
tillkännager för regeringen  som  sin mening vad som
anförs i reservation 16. Riksdagen  bifaller  därmed
motion   2002/03:Sf331   yrkande   5   samt   avslår
motionerna  2002/03:Sf290  yrkande  1, 2002/03:Sf291
yrkande 1, 2002/03:Sf313 och 2002/03:Sf335 yrkandena
5 och 6.

Ställningstagande

Den      dramatiska      ökningen     av     antalet
långtidssjukskrivna måste  brytas. Målsättningen att
halvera  sjukfrånvaron  fram  till   2008   är  inte
tillräcklig  utan måste kompletteras med delmål  som
innebär att sjukskrivningarna  skall minska med 20 %
till budgetåret 2004 och med 40  %  till  budgetåret
2006.   En   minskning   med   20   %   innebär  att
sjukskrivningarna  skulle  motsvara  de  nivåer  som
gällde  under  2000,  medan  en  minskning  på 40  %
innebär  att  sjukskrivningarna  motsvarar 1998  års
nivå.


17. Rehabiliteringsfrågor i övrigt (punkt 13)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 17. Riksdagen  bifaller
därmed  motionerna  2002/03:Sf290 yrkandena 2 och  3
samt 2002/03:So362 yrkande 11 samt avslår motionerna
2002/03:Sf203  yrkandena   2  och  3,  2002/03:Sf208
yrkande     1,     2002/03:Sf211,     2002/03:Sf215,
2002/03:Sf262, 2002/03:Sf275, 2002/03:Sf291  yrkande
4, 2002/03:Sf331 yrkande 8, 2002/03:Sf335 yrkande 4,
2002/03:So296 yrkande 6, 2002/03:A313 yrkande  2 och
2002/03:A367 yrkande 3.

Ställningstagande

Dagens  system med sjukskrivningar som ofta förlängs
utan att  rehabilitering  sätts  in  är  enligt  vår
uppfattning  otillfredsställande.  Krav  bör  därför
ställas  på  att  en  annan  läkare än den som först
sjukskrev skall - i normalfallet  inom  fyra  veckor
men  senast efter åtta veckors sjukskrivning - pröva
både  rehabiliteringsbehovet   och   den   fortsatta
sjukskrivningen.         Vidare        bör        en
rehabiliteringsgaranti införas  som  innebär  att en
rehabiliteringsplan, som upprättats tillsammans  med
den försäkrade, sätts i verket senast inom en månad.
Den  enskilde skall ha rätt till de insatser som man
kommit överens om men också vara skyldig att delta i
föreskriven   rehabilitering.   Om   den  försäkrade
uteblir utan giltig orsak skall sjukpenningen  kunna
minskas.

Ett annat problem är att rehabiliteringsinsatserna
är   ojämnt   fördelade   mellan   olika  grupper  i
samhället.  Kvinnor,  äldre  och invandrare  erbjuds
utbildningsinsatser   mer  sällan   än   yngre   och
medelålders    svenskfödda     män.    Långtidssjuka
arbetslösa  får  på  grund  av avsaknad  av  aktuell
arbetsplatsförankring  ofta  inte   del   av   några
rehabiliteringsresurser.         Inte         heller
förtidspensionerade  personer  får  som  regel någon
rehabilitering, eftersom det inte i första  hand  är
en ambition att de skall tillbaka i arbete. Vi anser
att  även  nu  nämnda grupper bör ha samma rätt till
rehabiliteringsinsatser.

18. Rehabiliteringsfrågor i övrigt (punkt 13)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  13
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 18. Riksdagen bifaller
därmed motion  2002/03:Sf335  yrkande  4  och avslår
motionerna   2002/03:Sf203   yrkandena   2   och  3,
2002/03:Sf208      yrkande     1,     2002/03:Sf211,
2002/03:Sf215,     2002/03:Sf262,     2002/03:Sf275,
2002/03:
Sf290 yrkandena 2 och  3,  2002/03:Sf291  yrkande 4,
2002/03:Sf331  yrkande  8, 2002/03:So296 yrkande  6,
2002/03:So362 yrkande 11, 2002/03:A313 yrkande 2 och
2002/03:A367 yrkande 3.

Ställningstagande

Enligt budgetpropositionen  överväger regeringen ett
förslag om sanktionsåtgärder  mot  arbetsgivare  som
inte  skickar  in rehabiliteringsunderlag. Förslaget
är tveksamt eftersom  det  öppnar för godtycklighet.
Kraven på arbetsgivare måste  vara olika beroende på
arbetsplatsens     storlek.     I    stället     för
sanktionsåtgärder bör positiva incitament  utvecklas
för  ett gott samarbete mellan försäkringskassa  och
arbetsgivare,   t.ex.   att   försäkringskassan  och
arbetsgivarna  i  samverkan  planerar  åtgärder  och
delar på eventuella kostnader för rehabilitering.


19. Rehabiliteringsfrågor i övrigt (punkt 13)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  13
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 19. Riksdagen bifaller
därmed   motionerna    2002/03:Sf208    yrkande   1,
2002/03:Sf211, 2002/03:Sf215, 2002/03:Sf331  yrkande
8 och 2002/03:So296 yrkande 6 samt avslår motionerna
2002/03:Sf203  yrkandena  2  och  3,  2002/03:Sf262,
2002/03:Sf275,  2002/03:Sf290  yrkandena  2  och  3,
2002/03:Sf291  yrkande 4, 2002/03:Sf335  yrkande  4,
2002/03:So362 yrkande 11, 2002/03:A313 yrkande 2 och
2002/03:A367 yrkande 3.

Ställningstagande

Rehabiliteringsansvaret   har  blivit  otydligt  och
sektoriserat samtidigt som  de  gemensamma målen har
blivit    oklara.    Individens   inflytande    över
rehabiliteringsprocessen  är  också  litet.  För att
komma till rätta med problemen med dagens system bör
flera  åtgärder vidtas. Först och främst skall  alla
människor  ha  rätt  till  rehabilitering,  även  de
sjukdomsgrupper  som  har liten möjlighet att återgå
till arbete. Rehabiliteringsinsatserna skall således
inte  vara beroende av ålder,  kön,  funktionshinder
eller av var personen bor.

Vidare  bör  sjuk-  och  arbetsskadeförsäkringarna
omvandlas     till     en    samlad    sjuk-     och
rehabiliteringsförsäkring    samtidigt    som    det
tydliggörs  att  förmånstagaren  har  skyldighet att
delta i åtgärder som syftar till återgång  i arbete.
En    långtidssjukskriven    person    som   erbjuds
rehabilitering  men  som  inte accepterar eller  som
inte  följer  en  överenskommen  rehabiliteringsplan
skall  få  sin  ersättning   sänkt.   Den  nuvarande
ettårsgränsen för rehabiliteringsersättning  bör tas
bort  eftersom den sjukskrivne skall ha rätt att  få
rehabiliteringsinsatser  till  dess  han  eller  hon
antingen  kan  återgå i arbete eller övergår i annat
transfereringssystem.
Rehabilitering  av  personer  med  whiplash-skador
eller  sjukdomar  i  rörelseorganen är ett  särskilt
bekymmer.  Verkningarna  av  en  whiplash-skada  kan
uppträda  direkt,  men  ofta  kommer  inte  symtomen
förrän en tid  efter  olyckstillfället.  Diagnos  är
svår  att  ställa och inte sällan får den skadade en
felaktig diagnos, vilket försvårar möjligheterna att
få      rätt      rehabilitering.      Med      rätt
rehabiliteringsinsatser  kan dessa personer dock bli
återställda, helt eller delvis.
Sjukdomar i rörelseorganen  utgör  den  viktigaste
orsaken till sjukskrivningar. Sedan början  av 1990-
talet   har   antalet   kvinnor   med   sjukdomar  i
rörelseorganen  ökat med 90 %, medan ökningen  bland
män är 50 %. Regeringen  bör  snarast  tillsätta  en
arbetsgrupp  som  bör  få till uppgift att analysera
och lägga fram konkreta  förslag  till  åtgärder för
att      minska      andelen     sjukskrivna     och
förtidspensionerade   på    grund   av   problem   i
rörelseorganen.
Slutligen bör medel för rehabilitering av psykiskt
långtidssjuka  kunna användas  för  att  starta  och
driva s.k. Fountainhouse  i  Sverige.  I  dag  finns
klubbhus som drivs enligt Fountainhouse-modellen  på
nio platser i landet, och de har lyckats väl med sin
rehabilitering av psykiskt långtidssjuka.

20. Samverkan och finansiell samordning
(punkt 14)

av  Sven Brus (kd), Sten Tolgfors (m), Bo Könberg
(fp),   Anita  Sidén  (m),  Linnéa  Darell  (fp),
Birgitta Carlsson (c) och Anna Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 20. Riksdagen bifaller
därmed     delvis     motionerna      2002/03:Sf205,
2002/03:Sf276,   2002/03:Sf335   yrkande   19    och
2002/03:So457   yrkande   5  och  avslår  motionerna
2002/03:Sf203    yrkande   1,   2002/03:Sf322    och
2002/03:N343 yrkande 6.

Ställningstagande

Regeringens  agerande   i   frågan   om   finansiell
samordning  fortsätter att förbrylla. Riksdagen  har
tidigare begärt  att  en  proposition  om finansiell
samordning som omfattar socialförsäkring, hälso- och
sjukvård, socialtjänst och arbetsmarknadsmyndigheter
skulle  föreläggas  riksdagen  nu senast till  våren
2002. I 2002 års ekonomiska vårproposition aviserade
regeringen en proposition först  till  hösten  2002.
Enligt vad som anges i höstens budgetproposition har
förslaget  återigen  skjutits  på  framtiden.  Efter
regeringens  upprepade  misslyckanden  med att komma
med förslag om en finansiell samordning  är  det  nu
mycket angeläget att regeringen snarast levererar en
proposition i enlighet härmed. Vi vill erinra om att
en  utskottsmajoritet  under våren 2002 i betänkande
2001/02:SfU18 Krisplan mot  ohälsa  var  överens  om
principerna  för en finansiell samordning, som bl.a.
innebär att en  försäkringskassa  får  disponera upp
till  5 % av de anvisade medlen för sjukpenning  och
rehabiliteringsersättning  för sådan samordning samt
- efter särskild prövning -  upp  till 10 % av dessa
medel.


21. Övriga sjukförsäkringsfrågor (punkt 15)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 21. Riksdagen  bifaller
därmed   motionerna   2002/03:Sf271  yrkande  3  och
2002/03:Sf291  yrkande  11   och  avslår  motionerna
2002/03:Sf247, 2002/03:Sf280,  2002/03:Sf290 yrkande
6 och 2002/03:A239 yrkandena 14 och 15.

Ställningstagande

Vid  beräkning  av  SGI skall endast  sådan  inkomst
beaktas som en försäkrad  kan  antas komma att tills
vidare  åtnjuta  av  eget  arbete  under  minst  sex
månader  i  följd.  Egenföretagare  och  tillfälligt
anställda  kan  därmed  nekas sjukpenning  om  deras
uppdrag inte är tillräckligt  långa.  Vi  anser  att
denna  regel  bör  ändras så att nämnda grupper inte
riskerar att stå utan  inkomstbortfallsförsäkring  i
händelse av sjukdom eller föräldraskap.

Vi  vill  vidare betona att sjukpenning inte skall
utges för sjukdom  som  medför bestående nedsättning
av  arbetsförmågan.  Efter  ett  år  är  det  därför
rimligt att försäkringskassan fattar beslut antingen
om  en  arbetslivsinriktad  rehabilitering  eller  i
fråga   om    rätten    till    aktivitets-    eller
sjukersättning                            (nuvarande
förtidspension/sjukbidrag).  Mot bakgrund härav  bör
utbetalning av sjukpenning bör  begränsas  till  ett
år.


22. Övriga sjukförsäkringsfrågor (punkt 15)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 22. Riksdagen bifaller
därmed  motion  2002/03:Sf290  yrkande  6 och avslår
motionerna  2002/03:Sf247, 2002/03:Sf271 yrkande  3,
2002/03:Sf280,    2002/03:Sf291   yrkande   11   och
2002/03:A239 yrkandena 14 och 15.

Ställningstagande

I  budgetpropositionen   aviserar   regeringen   ett
förslag  som  innebär att deltidssjukskrivning skall
vara huvudregel och att en utförlig motivering skall
krävas  i de fall  heltidssjukskrivning  ändå  skall
ske. Förslaget  är  intressant i de fall det handlar
om  återgång  till  det  tidigare  arbetet.  Om  den
försäkrade emellertid behöver byta arbetsplats eller
rentav    yrke   för   att   återvinna    långsiktig
arbetsförmåga kan deltidssjukskrivning i värsta fall
göra ont värre.  Detta bör beaktas när en huvudregel
om deltidssjukskrivning utformas.


23. Övriga sjukförsäkringsfrågor (punkt 15)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  15
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 23. Riksdagen bifaller
därmed motion  2002/03:A239  yrkandena 14 och 15 och
avslår   motionerna   2002/03:Sf247,   2002/03:Sf271
yrkande 3, 2002/03:Sf280,  2002/03:Sf290  yrkande  6
och 2002/03:Sf291 yrkande 11.

Ställningstagande

Sjukfrånvaron  är  hög  i samtliga regioner i landet
men  högst  är  den  i  Västerbotten,  Jämtland  och
Norrbotten.  Lägst  är  sjukfrånvaron   i   Halland,
Jönköping   och   Kronoberg.  Skillnaderna  i  antal
sjukpenningdagar mellan  de olika regionerna - lägst
16,2 och högst 28,6 - ter  sig alltför stora för att
detta skall vara en tillfällighet.  En  kartläggning
bör  därför göras av vilka faktorer som bidrar  till
dessa skillnader.

Arbetsmiljöforskningen    har   under   lång   tid
fokuserats  på  vad som är orsaken  till  den  ökade
sjukfrånvaron. Däremot  har  intresset  varit  lägre
kring    vilka   "friskhetsfaktorerna"   är   i   de
yrkesgrupper  och  regioner  som under lång tid haft
låg sjukfrånvaro. En undersökning  bör  därför göras
av   vilka   faktorer  som  bidrar  till  att  vissa
yrkesgrupper och  regioner  är mer långtidsfriska än
andra.

24. Övriga sjukförsäkringsfrågor (punkt 15)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  15
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 24. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf280  och  avslår  motionerna
2002/03:Sf247,      2002/03:Sf271     yrkande     3,
2002/03:Sf290 yrkande  6,  2002/03:Sf291  yrkande 11
och 2002/03:A239 yrkandena 14 och 15.

Ställningstagande

Den snabba ökningen av sjukskrivningarna gör att det
blir  svårt  att  få tid hos vårdcentralen samtidigt
som det blir svårt  för  läkaren  att  få  tiden att
räcka till för patientbesök, telefontider m.m.

Om   en   sjukskriven   person   ordineras   t.ex.
sjukgymnastik  eller  psykologsamtal måste han eller
hon under den tid behandlingen  pågår  besöka läkare
för  att  få  sin  sjukskrivning  förlängd. Eftersom
sjukvården  är hårt belastad skulle  förlängning  av
sjukskrivning,  eller kanske rent av friskskrivning,
kunna ske av t.ex. sjukgymnast eller psykolog.
Regeringen bör  utreda  om andra grupper än läkare
skall kunna sjuk- eller friskskriva patienter.

25. Närståendepenning (punkt 17)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  25. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf377 yrkande 2.

Ställningstagande

Anhöriga  utför  viktiga  insatser   inom  vård  och
omsorg,   t.ex.  genom  att  vårda  en  svårt   sjuk
närstående. Reglerna för rätt till närståendepenning
är dock alltför  snäva  och  vi anser att ersättning
bör kunna utges även i situationer då den närstående
inte är fullt så allvarligt sjuk  som  dagens regler
kräver.  Regeringen bör återkomma med förslag  härom
som kan träda i kraft från 2004.


26. Arbetsgivares kostnadsansvar m.m.
(punkt 18)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 26. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf290  yrkande  11  och avslår
motionerna       2002/03:Sf206,       2002/03:Sf220,
2002/03:Sf245,     2002/03:Sf286,     2002/03:Sf309,
2002/03:Sf335 yrkande 3, 2002/03:Sf369, 2002/03:N306
yrkande 9 och 2002/03:A239 yrkande 18.

Ställningstagande

Vissa former av differentiering av sjukförsäkringens
avgifter  och  arbetsgivaransvar mellan t.ex.  stora
och små arbetsgivare kan ha övervägande fördelar och
rentav  öka sjukförsäkringens  försäkringsmässighet.
Det står  emellertid  klart  att  flera  av  de  mer
långtgående  förändringar  som  regeringen antyder i
budgetpropositionen     skulle     kunna      drabba
funktionshindrade  och andra personer med svag hälsa
hårt.

Vi  vill  kraftigt avråda  från  förslag  som  får
negativa följder för enskilda människor genom att de
utestängs från  möjligheten  till anställning därför
att de misstänks kunna bli sjuka.  Dessvärre  kan en
önskan   om   att   kringgå   riksdagens  beslut  om
utgiftstaket fresta regeringen  till att göra avsteg
från socialförsäkringsmodellen och  i  stället dölja
sjukskrivningskostnaderna i utökade skyldigheter för
arbetsgivare.

27. Arbetsgivares kostnadsansvar m.m.
(punkt 18)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  18
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 27.  Riksdagen bifaller
därmed  motion 2002/03:Sf335 yrkande  3  och  avslår
motionerna       2002/03:Sf206,       2002/03:Sf220,
2002/03:Sf245, 2002/03:Sf286, 2002/03:Sf290  yrkande
11,   2002/03:Sf309,   2002/03:Sf369,   2002/03:N306
yrkande 9 och 2002/03:A239 yrkande 18.

Ställningstagande

I budgetpropositionen redogör regeringen  sin syn på
frågan   om   att   införa  en  "avsevärt  förlängd"
sjuklöneperiod för arbetsgivare.  Eftersom inte allt
kan  relateras till arbetslivet eller  arbetsplatsen
är  det   helt   orimligt   att   ensidigt   belasta
arbetsgivare  för  alla ohälsoproblem som kan tänkas
drabba de anställda.

En förlängd sjuklöneperiod riskerar även att skapa
osäkerhet   hos  småföretagare   och   en   olycklig
indelning av  arbetssökande i ett A- och B-lag efter
deras  fysiska  förutsättningar.   Dessutom  kan  en
förlängning  slå  mot handikappade och  kvinnor  och
leda till att rehabiliteringen fördröjs än mer.

28. Arbetsgivares kostnadsansvar m.m.
(punkt 18)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  18
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 28. Riksdagen bifaller
därmed motionerna  2002/03:Sf245  och  2002/03:Sf309
och  avslår motionerna 2002/03:Sf206, 2002/03:Sf220,
2002/03:Sf286,     2002/03:Sf290     yrkande     11,
2002/03:Sf335 yrkande 3, 2002/03:Sf369, 2002/03:N306
yrkande 9 och 2002/03:A239 yrkande 18.

Ställningstagande

Frågan om olika tänkbara modeller för ekonomiska incitament för
arbetsgivare inom rehabiliteringsområdet utreds inom
Regeringskansliet.

Det  finns i dag inget belägg för att arbetsgivare
skulle bli  mer intresserade av arbetsmiljöarbete om
de  får  bära  en   större   del  av  kostnaden  när
arbetstagare är sjuka. Däremot  är  risken  stor att
ett   utökat  finansieringsansvar  vid  sjukfrånvaro
leder till en negativ inställning bland arbetsgivare
till enskilda  arbetstagare  med  hög  sjukfrånvaro.
Därtill    öppnar    förslaget    för    en   privat
försäkringsmarknad där arbetsgivare kan återförsäkra
sig mot höga sjukfrånvarokostnader.
Ett alternativ där kommuner och landsting, som har
många   kvinnor   anställda,   skulle  få  ett  ökat
ekonomiskt ansvar för sjukfrånvaron  skulle slå hårt
mot kommunernas redan ansträngda ekonomi och riskera
att öka pressen på personalen ytterligare.  En sådan
åtgärd  skulle  därmed  snarast förvärra det problem
som skulle lösas.
I  stället  bör ekonomiska  incitament  skapas  på
avgiftssidan. Det  kan göras genom att man omvandlar
en    del    av    arbetsgivaravgiften    till    en
arbetsmiljöavgift.  Ett   annat  alternativ  är  att
arbetsgivaravgiften          reduceras           vid
arbetsmiljöcertifiering och minskade ohälsotal.
Regeringen   bör   återkomma  till  riksdagen  med
förslag om ekonomiska drivkrafter för arbetsgivare i
enlighet med vad ovan  anförts  som  även tar hänsyn
till de mindre företagens situation.

29. Arbetsgivares kostnadsansvar m.m.
(punkt 18)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets förslag under  punkt  18
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  29. Riksdagen bifaller
därmed   motionerna  2002/03:Sf220,   2002/03:Sf286,
2002/03:N306  yrkande  9 och 2002/03:A239 yrkande 18
samt avslår motionerna 2002/03:Sf206, 2002/03:Sf245,
2002/03:Sf290     yrkande     11,     2002/03:Sf309,
2002/03:Sf335 yrkande 3 och 2002/03:Sf369.

Ställningstagande

Sjukskrivningarna har ökat dramatiskt  under  senare
år.  Statens utgifter för sjukförsäkringen är i  dag
mer än  100  miljarder  och har ökat med minst 100 %
sedan  1997.  För  att  komma  till  rätta  med  den
utbredda ohälsan krävs strukturella  förändringar av
systemet  för  ersättning vid sjukdom. Vårt  förslag
innebär följande.

Varje   arbetsgivare   ansvarar   för   så   många
sjuklönedagar  per  år  och  anställd  som det finns
anställda  i  verksamheten.  Ett  företag  med   fem
anställda    ansvarar   således   för   fem   dagar.
Arbetsgivaren  betalar  sjukförsäkringsavgift  efter
hur  många  sjuklönedagar som verksamheten bär. Fler
dagar ger en  lägre  avgift,  färre  dagar en högre.
Administrationen av modellen är enkel.  Inför  varje
verksamhetsår   anmäler   arbetsgivaren   hur  många
helårstjänster    det    finns    i    verksamheten.
Arbetsgivaren  kan dock välja att ansvara  för  fler
dagar än vad antalet  anställda motiverar och får då
en sänkt avgift. Fördelarna med förslaget är att det
skapar starka incitament för arbetsgivare med mycket
ohälsa  att  ta  itu  med  problemet.  Riskerna  för
selektering  bland  arbetssökande   minskar.  Vidare
begränsar   förslaget   småföretagens   risker   för
sjuklönekostnader.    Dessutom   befriar   förslaget
försäkringskassorna    från    ett    stort    antal
utbetalningsärenden och  frigör  därmed resurser som
kan användas för t.ex. rehabilitering.
Arbetsgivarna har ett stort ansvar  i  arbetet med
att minska sjukskrivningarna i samhället.  Ett  sätt
att   förbättra  det  förebyggande  arbetet  är  att
utarbeta  kriterier  för  en  god arbetsmiljö. Dessa
kriterier   skall   ligga   som   grund    för    en
arbetsmiljöcertifiering.  Företagare  som  lever upp
till   kriterierna   bör   få   en   nedsättning  av
arbetsgivaravgifterna.
Det är också det rimligt att arbetsgivarna har ett
sjuklöneansvar för att uppmuntra till  förbättringar
av arbetsmiljön. Däremot är det inte rimligt att ett
litet  företag  drabbas  hårt  på  grund  av att  en
anställd  på sin fritid får en skada som leder  till
långtidssjukskrivning.    Arbetsgivarinträdet    bör
därför  endast  gälla vid "vanlig" sjukdom eller vid
arbetsrelaterad frånvaro.

30. Åtgärder för återgång i arbete vid
aktivitets- och sjukersättning (punkt 19)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i  reservation 30. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf291  yrkande  5  och  avslår
motion 2002/03:Sf335 yrkande 18.

Ställningstagande

Det är många unga människor med arbetshandikapp  som
blir  förtidspensionerade  fastän de egentligen både
vill och kan arbeta deltid.  Alla  som  kan och vill
arbeta bör dock få möjlighet att göra detta  utifrån
sina  förutsättningar. En viktig fråga är om och  på
vilka    villkor    en    beviljad    förtidspension
(sjukersättning)  skall  kunna  omprövas. Regeringen
bör därför återkomma till riksdagen  med  förslag om
hur   reglerna   för  vilande  förtidspension  eller
motsvarande kan ändras  så  att  fler  människor kan
återgå  i arbete, helt eller delvis. Regeringen  bör
även återkomma  med  förslag  till åtgärder i övrigt
som   leder   till   att  förtidspensionärer   eller
motsvarande kan förmås  att  återgå  i  arbete, helt
eller delvis.


31. Åtgärder för återgång i arbete vid
aktivitets- och sjukersättning (punkt 19)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  19
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 31.  Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf335 yrkande  18  och  avslår
motion 2002/03:Sf291 yrkande 5.

Ställningstagande

Förtidspensionärer  som  skall  återgå  i arbete har
inte  rätt till arbetslöshetsförsäkring eftersom  de
saknar    anställning.    Systemet    med    vilande
förtidspension eller motsvarande löser problemet för
dem  som kan påbörja en anställning. De kvalificerar
sig för  arbetslöshetskassa. För dem som ställer sig
till arbetsmarknadens förfogande men inte omedelbart
får ett arbete måste andra lösningar tas fram.


32. Vilande aktivitets- och sjukersättning vid
studier (punkt 20)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde
ha  följande  lydelse:  Riksdagen  tillkännager  för
regeringen   som   sin   mening  vad  som  anförs  i
reservation  32. Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2002/03:Sf290 yrkande 10.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning  kan studier vara en väg till
ett   nytt   yrke  som  gör  att   den   som   varit
förtidspensionerad  (aktivitets-  och sjukersättning
fr.o.m.  2003)  kan komma tillbaka till  arbetslivet
åtminstone på deltid. Vi anser därför att regeringen
bör återkomma med  förslag  om  att  aktivitets- och
sjukersättning skall kunna vara vilande vid studier.


33. Övriga frågor om aktivitets- och
sjukersättning (punkt 22)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets förslag under  punkt  22
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  33. Riksdagen bifaller
därmed  motion 2002/03:Sf305 och  avslår  motionerna
2002/03:Sf287,  2002/03:Sf294, 2002/03:Sf331 yrkande
7 och 2002/03:Sf368.

Ställningstagande

Sverige har för länge  sedan  lämnat  ett system där
rätten      till      försäkring      grundas     på
familjetillhörighet. Att individen står i centrum är
en viktig princip som leder till jämställdhet mellan
könen. Varje individ förutsätts försörja  sig  själv
via  arbete. Det är därför inte rimligt att anhöriga
till interner  skall  ha  rätt att uppbära internens
sjuk- eller aktivitetsersättning.


34. Övriga frågor om aktivitets- och
sjukersättning (punkt 22)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  22
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 34. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf331  yrkande  7  och  avslår
motionerna       2002/03:Sf287,       2002/03:Sf294,
2002/03:Sf305 och 2002/03:Sf368.

Ställningstagande

Förtidspensioneringarna har ökat mycket snabbt under
senare   tid.  Eftersom  förtidspension  ger   lägre
ersättning  än  sjukpenning förefaller det som om de
används  som  ett sätt  att  minska  den  ekonomiska
påfrestningen  på   socialförsäkringssystemet.   Det
finns    också    tecken    som    tyder    på   att
förtidspensioneringar används som ett sätt att hyfsa
arbetslöshetsstatistiken.  Detta måste betecknas  om
ett svek mot de drabbade och  är  ur  finanspolitisk
synvinkel en synnerligen kortsiktig åtgärd. Åtgärder
måste  vidtas  för  att  bryta denna utveckling  med
ständigt  ökande  antal  förtidspensionerade   eller
motsvarande.


35. Privatisering av arbetsskadeförsäkringen
(punkt 24)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 24 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs  i  reservation  35.  Riksdagen
bifaller därmed  motion  2002/03:Sf285 yrkandena 1-4
och  bifaller  delvis motionerna  2002/03:Sf304  och
2002/03:Sf316.

Ställningstagande

Arbetsgivaren är  ansvarig  för arbetsmiljön, val av
produktionsteknik,  arbetsmetoder  m.m.  Därmed  bör
arbetsgivaren  också  svara   för  försäkringen  för
arbetsskador.   Staten   bör   i  lag   tillförsäkra
arbetstagaren  ett  skydd vid olycksfall  genom  att
arbetsgivaren åläggs  att  teckna  en försäkring för
arbetsskada  med riskdifferentierad premie.  Premien
sätts då efter  de risker och skadefall verksamheten
genererar.

En riskdifferentierad  försäkring  är effektiv när
det gäller arbetsolyckor, men går i de  flesta  fall
inte  att  tillämpa  när det gäller arbetssjukdomar.
Orsaken  till  detta  är  att  sambanden  mellan  en
sjukdom  och  dess  uppkomst  samt  arbetsmiljön  är
komplicerade och oklara  samt  att  sjukdomarna ofta
uppträder        med        lång        fördröjning.
Arbetsskadeförsäkringen  bör  därför enbart  omfatta
arbetsolyckor.  På sikt bör arbetssjukdomarna  föras
över till sjukförsäkringen.
Övergången från  nuvarande  finansiering  till  en
renodlad försäkringsfinansiering för arbetsolyckorna
måste få ta tid, dels på grund av skulderna på gamla
livräntor,  dels  på  grund av den stora spännvidden
för  premierna mellan arbetsgivare  med  mycket  små
risker och arbetsgivare med mycket stora. Regeringen
bör utreda  en  övergångslösning  från  en offentlig
arbetsskadeförsäkring            till            ett
arbetsskadeobligatorium för arbetsgivare.
Färdolycksfallens   plats  inom  försäkringen  för
arbetsskador kan ifrågasättas. Arbetsgivare har inga
möjligheter att påverka  och  förhindra denna typ av
olyckor.   Därför   bör   trafikolycksfallen    inom
arbetsskadeförsäkringen        överföras        till
trafikförsäkringen.

36. Privatisering av arbetsskadeförsäkringen
(punkt 24)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 24
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs  i  reservation  36.  Riksdagen
bifaller   därmed   motionerna   2002/03:Sf304   och
2002/03:Sf316    samt    bifaller    delvis   motion
2002/03:Sf285 yrkandena 1-4.

Ställningstagande

Enligt  vår  uppfattning bör arbetsskadeförsäkringen
lyftas bort från  den  offentliga  sektorn för att i
stället   förvaltas   av  privata  försäkringsbolag.
Precis på samma sätt som  vi  i  dag är skyldiga att
teckna en trafikförsäkring för att  få köra bil, bör
den  som  vill  driva  ett företag vara skyldig  att
teckna  en  försäkring  mot  arbetsskador.  För  att
kompensera   arbetsgivarna    bör    den    del   av
arbetsgivaravgifterna            som           avser
arbetsskadeförsäkringen justeras.  Det  finns  flera
fördelar  med  den  nu föreslagna lösningen. För det
första  blir det en mer  kompetent  handläggning  av
ärendena.  I  ett  system där försäkringen tecknas i
privata  försäkringsbolag  blir  det  professionella
försäkringstjänstemän i samarbete med läkare som får
bedöma om en skada är en arbetsskada eller inte. För
det andra hamnar kostnaderna för arbetsskador där de
hör hemma.  En  privat  försäkring  finansieras  med
premier,  vars  storlek  beror  på  hur  drabbat ett
företag eller en bransch är av arbetsskador.


37. Utbildning av försäkringsläkare (punkt 26)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 37. Riksdagen  bifaller
därmed  motion 2002/03:Sf291 yrkande 16 och bifaller
delvis motion  2002/03:Sf333  yrkande  2 samt avslår
motion 2002/03:Sf333 yrkandena 1, 3 och 6.

Ställningstagande

Vi   anser   att   försäkringsläkarnas   roll  måste
tydliggöras.   De   bör   t.ex.  ha  mer  likvärdiga
arbetsförhållanden        inom       de        olika
försäkringskassorna. Senast  inom ett par år bör det
finnas klara riktlinjer om vilka  krav på utbildning
m.m. som bör ställas på en försäkringsläkare.


38. Utbildning av försäkringsläkare (punkt 26)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets förslag under  punkt  26
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  38. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf333 yrkandena  1-3 och 6 och
bifaller delvis motion 2002/03:Sf291 yrkande 16.

Ställningstagande

Det   övergripande   målet  med  försäkringsläkarens
verksamhet   är   att   den    försäkringsmedicinska
bedömningen skall grundas på vetenskap  och beprövad
erfarenhet  samt  tillgodose  kraven på likformighet
och rättssäkerhet. För att uppnå  detta  mål  är det
viktigt     att     försäkringskassan     har     en
försäkringsläkarverksamhet   som   lever   upp  till
kassans ansvar för socialförsäkringen gentemot såväl
enskilda försäkrade som samhället.

En stor del av kritiken mot försäkringsläkarna har
riktat  in  sig  på att deras yttranden ofta strider
mot  vetenskap  och  beprövad  erfarenhet.  För  att
motverka detta är det viktigt att försäkringsläkarna
tillförsäkras   en   kontinuerlig   och   uppdaterad
vidareutbildning.   Endast   på   så  sätt  kan  det
garanteras att deras bedömningar baseras  på aktuell
kunskap.
Försäkringsläkare     är     inte     underställda
Socialstyrelsen som tillsynsmyndighet. Som rådgivare
till  försäkringskassor  är försäkringsläkarna  inte
heller  ansvariga  för sina  bedömningar  inför  JO.
Detta är en brist i systemet som inte är acceptabel.
Mot  bakgrund  härav  bör   det  övervägas  om  inte
försäkringsläkarna  bör  ställas  under  motsvarande
kontroll som övriga läkare.
Regeringen  bör  göra en grundlig  översyn  av  de
problem  som  finns inom  det  försäkringsmedicinska
området och lämna  förslag  på en reformering av det
försäkringsmedicinska systemet.

39. Utbildning av läkare i försäkringsmedicin
(punkt 27)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  39. Riksdagen bifaller
därmed  motion 2002/03:Sf290 yrkande  4  och  avslår
motion 2002/03:Sf333 yrkande 4.

Ställningstagande

Det av regeringen  aviserade förslaget om förbättrad
utbildning  i  försäkringsmedicin   för   läkare  är
otillräckligt. En sådan utbildning bör omfatta  alla
läkare,  även  de  som  är  i  tjänst.  På  sikt bör
genomgången utbildning i försäkringsmedicin vara ett
villkor   för   att   över  huvud  taget  få  skriva
läkarintyg för sjukskrivning.


40. Utbildning av läkare i försäkringsmedicin
(punkt 27)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  27
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 40. Riksdagen bifaller
därmed motion  2002/03:Sf333  yrkande  4  och avslår
motion 2002/03:Sf290 yrkande 4.

Ställningstagande

Enligt  nuvarande  regler  skall  försäkringsläkaren
inte      undersöka     den     försäkrade,     utan
försäkringsläkarens   medicinska   bedömning   skall
grunda  sig på den behandlande läkarens uppgifter  i
intyg och  utlåtanden. Så länge denna ordning gäller
måste  det  ställas  höga  krav  på  de  behandlande
läkarnas intyg  och  utlåtanden. Av det skälet måste
utbildning i försäkringsmedicin bli obligatorisk för
läkare på alla nivåer och ges ett betydande inslag i
läkarnas grundutbildning.


41. Övriga frågor om läkare m.m. (punkt 28)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 28 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  41. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf291 yrkande  17  och  avslår
motion 2002/03:Sf290 yrkandena 5 och 9.

Ställningstagande

Nuvarande hantering för utfärdande av läkarintyg för
sjukskrivning   kan  ifrågasättas.  Det  borde  vara
självklart  att  förlängning  av  sjukskrivning  per
telefon  normalt inte  skall  få  förekomma.  Vidare
måste  utgångspunkten  vara  att  vid  sjukfall  som
överstiger  28 dagar skall som regel en annan läkare
än den som först  sjukskrev  patienten  ta ställning
till   frågan  om  fortsatt  sjukskrivning,  lämplig
behandling och rehabilitering. Därmed kan risken för
medicinska felbedömningar minska och en mer enhetlig
praxis utbildas.


42. Övriga frågor om läkare m.m. (punkt 28)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 28 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 42. Riksdagen bifaller
därmed motion  2002/03:Sf290  yrkandena  5 och 9 och
avslår motion 2002/03:Sf291 yrkande 17.

Ställningstagande

Det  är  inte  rimligt att vilken läkare som  helst,
oavsett specialitet,  i  princip skall kunna utfärda
läkarintyg för långtidssjukskrivning där diagnoserna
är  sådana att en helt annan  medicinsk  specialitet
står   för  expertkunskapen.  Vi  anser  därför  att
reglerna bör ses över.

Vi anser  vidare  att  försäkringskassan bör kunna
föreskriva  att  arbetsplatser   med   många   långa
sjukfall    skall   köpa   in   medicinsk   expertis
(företagshälsovård)   och  att  försäkringskassan  i
vissa fall också bör kunna  ge  ekonomiskt stöd till
denna verksamhet.

43. Dröjsmålsränta m.m. (punkt 29)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 43.  Riksdagen bifaller
därmed   motionerna   2002/03:Sf221,   2002/03:Sf242
yrkande  1  och  2002/03:Sf377 yrkande 7 och  avslår
motion 2002/03:Sf242 yrkande 2.

Ställningstagande

Försäkringskassan  har  sedan  1994  rätt  att ta ut
dröjsmålsränta på de belopp som en person är skyldig
att  återbetala  till  kassan.  Det framstår då  som
rimligt att personer som drabbas  av  försenad eller
felaktig  hantering  från  försäkringskassans   sida
skall kunna erhålla dröjsmålsränta. En sådan ordning
skulle även ha fördelen att tydliggöra kostnader vid
långsam  handläggning  och  bidra  till att förkorta
handläggningstider.  Regeringen  bör  återkomma  med
förslag om när försäkringskassan skall  vara skyldig
att betala dröjsmålsränta.


44. Dröjsmålsränta m.m. (punkt 29)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  29
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 44.  Riksdagen bifaller
därmed  motion  2002/03:Sf221  och  bifaller  delvis
motionerna 2002/03:Sf242 yrkande 1 och 2002/03:Sf377
yrkande  7 samt avslår motion 2002/03:Sf242  yrkande
2.

Ställningstagande

Försäkringskassorna  har många uppgifter och är hårt
belastade av det stora  antalet  sjukskrivningar och
förtidspensioner.  Därmed  finns risk  för  att  den
ersättningsberättigade får felaktig  ersättning. När
detta  uppdagas  bör  försäkringskassan  och   andra
statliga  myndigheter  på  liknande sätt som privata
försäkringsbolag   utbetala   dröjsmålsränta    till
mottagaren.   Regeringen   bör   se  över  nuvarande
lagstiftning    som   omöjliggör   utbetalning    av
dröjsmålsränta   vid    t.ex.   felaktigt   utbetald
förtidspension.


45. Frågor rörande
socialförsäkringsadministrationen i övrigt
(punkt 30)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 30 borde
ha  följande  lydelse:  Riksdagen  tillkännager  för
regeringen  som  sin  mening   vad   som   anförs  i
reservation 45. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2002/03:Sf291  yrkandena  6  och 13 och 2002/03:A314
yrkande  4  samt  avslår  motionerna   2002/03:Sf208
yrkande     2,     2002/03:Sf250,     2002/03:Sf267,
2002/03:Sf268,   2002/03:Sf279,  2002/03:Sf281   och
2002/03:Sf335 yrkandena 15 och 16.

Ställningstagande

En    effektivisering     av    försäkringskassornas
administration skulle skapa  en  avsevärt förbättrad
möjlighet att handlägga det stora  antalet sjukfall.
Försäkringskassornas effektivitet kan  förbättras om
-  såsom  Moderaterna föreslagit i andra motioner  -
ekonomisk ersättning  för  sjukfrånvaro som beror på
arbets-  och trafikolyckor övertas  av  arbetsgivare
och   försäkringsbolag.    Det    är   rimligt   att
arbetsgivarna  står för inkomstförsäkringsskydd  när
de  är ansvariga  för  arbetsmiljön  och  eventuella
skaderisker på grund av denna.

Andra   angelägna   åtgärder  som  bör  vidtas  är
införandet   av  en  nationell   handlingsplan   mot
ohälsan.   En   sådan    bör    omfatta   bl.a.   en
tidigareläggning   av   rehabiliteringen   och   att
försäkringskassorna får 1,15  miljarder  kronor 2004
för  inköp av sjukvård utöver det ökade anslaget  på
520 miljoner kronor.

46. Frågor rörande
socialförsäkringsadministrationen i övrigt
(punkt 30)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser  att  utskottets  förslag  under  punkt 30
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 46. Riksdagen bifaller
därmed  motion 2002/03:Sf335 yrkandena 15 och 16 och
avslår   motionerna    2002/03:Sf208    yrkande   2,
2002/03:Sf250,     2002/03:Sf267,     2002/03:Sf268,
2002/03:Sf279,        2002/03:Sf281,        2002/03:
Sf291yrkandena 6 och 13 och 2002/03:A314 yrkande 4.

Ställningstagande

I  takt  med  att  antalet  sjukskrivningar ökat har
försäkringskassorna       tvingats        prioritera
utbetalningar  av  sjukpenning.  Personella resurser
har  flyttats  över  från rehabiliteringssidan  till
utbetalningssidan.  Så   här  i  efterhand  kan  man
konstatera att denna kortsiktiga prioritering blivit
mycket  kostsam.  Detta  är  dock   inte   det  enda
problemet.   Justitieombudsmannen   (JO),   som  har
påpekat  allvarliga  brister  i  socialförsäkringens
administration, riktade så sent som förra året stark
kritik   mot   regeringen   för   brister   avseende
rättssäkerhet,  trygghet och effektivitet.  Utan  en
fungerande  administration   kommer   problemen  med
ohälsan aldrig att kunna lösas.

För  att förhindra att rehabiliteringsverksamheten
skall  behöva   stå   tillbaka  för  utbetalning  av
sjukpenning     bör    det    inrättas     särskilda
resultatenheter inom försäkringskassorna som arbetar
med rehabilitering.  Pengar  och personal kan därmed
inte  utan vidare föras över från  en  resultatenhet
till en annan.

47. Återställande av pensioner (punkt 32)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser  att  utskottets  förslag  under  punkt 32
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 47. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf314.

Ställningstagande

Pensionärerna har under hela 1990-talet fått bära en
tung   börda    av    osäkerhet    till   följd   av
nedskärningarna  i den generella välfärden.  De  har
fått känna på försämringar  inom  vård  och  omsorg.
Pensionernas  värde  har  därtill  minskat med 10  %
under  1990-talet  beroende  på  att prisbasbeloppet
inte  har  följt prisutvecklingen. De  förbättringar
som regeringen genomfört för pensionärer under 1990-
talet och framåt  har  välkomnats av Vänsterpartiet.
Vi  anser emellertid inte  att  man  skall  betrakta
förbättringar  på  skattesidan,  av bostadstillägget
och   pensionstillskottet   som   återställande   av
pension.    I    stället   är   dessa   välbehövliga
standardhöjningar  för  låginkomstpensionärer  eller
skattesänkningar  som  kommit alla skattebetalare  i
samhället   till  del.  Eftersom   situationen   för
låginkomstpensionärer  fortfarande är oacceptabel är
det  viktigt att denna grupp  även  fortsättningsvis
kommer    i   första   rummet   när   återställandet
diskuteras.


48. Flexibel pensionsålder (punkt 34)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att  utskottets  förslag  under  punkt  34
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 48. Riksdagen bifaller
därmed  motionerna  2002/03:Sf219  och 2002/03:Sf324
samt avslår motion 2002/03:Sf261.

Ställningstagande

Vi  anser att pensionsåldern bör vara  mer  flexibel
och därmed  ge  större  valfrihet  för individen att
fortsätta  yrkeslivet  eller  avbryta  detsamma.  En
bestämd  pensionsålder  borde inte finnas.  Det  bör
vara upp till var och en  att förhandla fram dag och
år för pension. Däremot skall  det finnas fastställd
tid och ålder för när pensionsbeloppet  skall  kunna
utbetalas. Deltidstjänster eller byte av arbetsplats
med  lägre lön bör inte försämra pensionsförmånerna.
I stället  skulle  arbetstagaren  kunna  erhålla  en
lägre  lön  mot att arbetsgivaren således fortsätter
att betala sociala avgifter motsvarande den nivå den
anställde haft  de  senaste  fem  åren.  Social- och
avtalsförsäkringarna  bör  även  inkluderas i  dessa
förslag.  Det är inte rimligt att försäkringsskyddet
försämras och  näst  intill upphör när man fyller 65
eller 67 år.


49. Samordning av engångsbelopp inom
yrkesskadeförsäkringen m.m. (punkt 35)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  35
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 49. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf310.

Ställningstagande

Aktuella samordningsregler  kan  få den effekten att
den  yrkesskadade  får  göra  ett större  sammanlagt
pensionsavdrag än vad denne har erhållit i livränta.
Detta  är  djupt  orättvist  och torde  inte  stå  i
överensstämmelse  med det allmänna  rättsmedvetandet
eller med Europarätten.  Dessa  regler  måste därför
ändras.  Det  bör även övervägas om inte möjligheten
till utbyte av livränta bör avskaffas.


50. Pensionsrätt för konstnärer (punkt 36)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 36 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 50. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Kr264 yrkande 10.

Ställningstagande

För konstnärer är  stipendier  med  varaktighet över
två år pensionsgrundande. Eftersom ett  stort  antal
konstnärer  erhåller  stipendier  för kortare tid än
två    år    bör    även   dessa   stipendier   vara
pensionsgrundande.


51. Bostadstillägg vid särskilt boende
(punkt 37)

av  Sten Tolgfors (m),  Bo  Könberg  (fp),  Anita
Sidén  (m), Linnéa Darell (fp), Birgitta Carlsson
(c) och Anna Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 37 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 51. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf229.

Ställningstagande

Det är enligt vår  mening viktigt att de pensionärer
som önskar det får möjlighet  till  eget rum även om
de bor i en särskild boendeform för äldre. Dessvärre
förekommer  det  forfarande  att  äldre människor  i
särskilda  boendeformer  bor tillsammans  med  annan
person trots att de hellre  skulle vilja ha ett eget
rum.  Det förhållandet att det  1994  var  brist  på
enkelrum, och att det vid införandet av det statliga
bostadstillägget  för pensionärer (BTP) fr.o.m. 1995
ansågs  som  orimligt   att   neka   BTP  när  något
alternativ till tvåbäddsrum inte fanns, kan inte tas
till  intäkt  för  att  åtta  år senare ha  kvar  en
principiellt  mindre  lämplig  regel.   I  praktiken
innebär ett bibehållande av regeln att statsmakterna
ger  berörda  kommuner  en  signal  om  att fortsatt
ofrivilligt  tvåbäddsboende  dels kan delfinansieras
av   staten  med  bidrag,  dels  är   en   godtagbar
boendeform.   Detta   är   enligt   vår  uppfattning
oacceptabelt  och  kan  leda till att BTP  blir  ett
kommunalt  bidrag  och  inte   ett   grundskydd  för
pensionärer.  Det  kan vidare leda till  att  mindre
lämpliga vårdmiljöer permanentas. Av nu anförda skäl
bör det sättas en tydlig  gräns  för  hur  länge BTP
skall  kunna  lämnas  för  icke frivilligt boende  i
tvåbäddsrum. Det skulle ge en  tydlig signal till de
kommuner som ännu har frågan om  eget  rum olöst. En
lämplig  tidsgräns  bör  bestämmas till den  1  juli
2005.    Det    innebär    att    det     påtvingade
"dubbelrumsboendet" i äldrevården försvinner  senast
den  30  juni  2005.  Regeringen  bör återkomma till
riksdagen  med förslag till erforderlig  ändring  av
BTP-reglerna.


52. Familjepolitikens inriktning (punkt 39)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 39 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 52. Riksdagen bifaller
därmed   motionerna    2002/03:Sf376    yrkande   1,
2002/03:A241  yrkande 1 och 2002/03:L319 yrkande  16
samt avslår motionerna  2002/03:Sf238 yrkandena 1, 2
och   4,   2002/03:Sf311   yrkandena    1   och   2,
2002/03:Sf341, 2002/03:Sf379 yrkande 3 i  denna  del
och  6,  2002/03:Sf380 yrkandena 1, 5, 6, 8, 11, 17,
19, 27 och 37 i denna del, 2002/03:So250 yrkandena 7
och 13 i denna  del,  2002/03:So514  yrkande  1  och
2002/03:A242 yrkande 28.

Ställningstagande

Många  föräldrar  skulle vilja ge barnen mer tid. Vi
anser därför att det  måste bli lättare att gå ned i
arbetstid och vill därför  införa  ett  barnkonto på
40 000 kr  per barn under förskoleåldern,  från  och
med 2004. Barnkontot kan användas under barnets hela
förskoleålder, och varje familj får använda dem till
vad de själva tycker är bäst. Det är inte staten som
skall styra familjernas beslut, lika lite som staten
styr hur barnbidraget skall användas.

Enligt vår  mening  är  det  viktigt att föräldrar
till barn i förskoleåldern skall  kunna växla mellan
att vara hemma, arbeta heltid och arbeta  deltid. Vi
vill  öka  möjligheterna att på olika sätt kombinera
ansvaret för  barnen  med  arbete och studier på det
sätt föräldrarna finner mest  lämpligt. Därför skall
samhällets  stöd  till  barnfamiljerna   inte   vara
styrande.  Vi  anser  att fördelen med barnkontot är
att det inte är villkorat till viss konsumtion eller
visst beteende. Det ger således inga marginal- eller
tröskeleffekter.
Vi vill genomföra en  familjepolitisk  reform  som
ger  mera  makt  och  marginaler  i  barnfamiljernas
vardag  och därmed öka deras möjligheter  att  välja
vad och hur de vill konsumera.

53. Familjepolitikens inriktning (punkt 39)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser  att  utskottets  förslag  under  punkt 39
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 53. Riksdagen bifaller
därmed  motionerna  2002/03:Sf238 yrkandena 2 och 4,
2002/03:Sf379  yrkandena   3  i  denna  del  och  6,
2002/03:Sf380 yrkandena 1, 5,  6,  8, 11, 17, 19, 27
och 37 i denna del och 2002/03:A242  yrkande 28 samt
avslår    motionerna   2002/03:Sf238   yrkande    1,
2002/03:Sf311  yrkandena  1  och  2,  2002/03:Sf341,
2002/03:Sf376 yrkande 1, 2002/03:So250  yrkandena  7
och   13  i  denna  del,  2002/03:So514  yrkande  1,
2002/03:A241 yrkande 1 och 2002/03:L319 yrkande 16.

Ställningstagande

Enligt  vår  mening är familjen, även om den inte är
felfri, den viktigaste  byggstenen  i  samhället och
den livsform som har störst möjlighet att  vara  den
lilla nära gemenskap som behövs för att den enskilda
människan  skall  kunna växa. Sociala och ekonomiska
stödformer  måste  utformas   utifrån  den  enskilda
familjens  behov  samt  med  utgångspunkt  från  att
stabila   familjerelationer   är   något   bra   och
eftersträvansvärt.

Att vara förälder kan enligt vår mening  betraktas
som den finaste uppgift man kan ha. Därför skall man
som förälder kunna kräva att få goda förutsättningar
för  att  klara  den.  För att stödja föräldraskapet
anser vi att det i Sverige,  liksom  i  t.ex. Norge,
borde   finnas   ett  informativt  och  inspirerande
material om föräldraskap  och  barns  utveckling. Vi
vill  uppvärdera  föräldraskapets  betydelse   genom
politiska  beslut  och  genom attitydbildning. Ingen
kan bättre än föräldrarna avgöra vad som är bäst för
det egna barnet, och denna grundsyn måste komma till
klart uttryck i samhället.  Kristdemokraterna  anser
att  det  är  av största vikt att barn och föräldrar
får en väl fungerande  vardagskontakt  med varandra.
För  de flesta barnfamiljer är tid en bristvara  och
därför  måste  föräldrarna få bättre möjligheter att
ge  barnen  det  de   helst   vill   ha  -  mer  tid
tillsammans.    Eftersom   många   föräldrar    även
förvärvsarbetar  är   det   viktigt  att  skapa  ett
barnvänligt arbetsliv, alltså en arbetsmiljö där det
ses    som    en    kompetenshöjande   och    viktig
samhällsuppgift att vårda  och  fostra  barn.  Detta
gäller både män och kvinnor.
Det  arbete  som  utförs  utanför  den  etablerade
arbetsmarknaden    ger   i   dag   endast   en   låg
grundtrygghet. Vård  och underhåll av människor inom
hemmet  återfinns  inte   heller  i  den  ekonomiska
statistiken.   Detta  trots  att   hemarbete   måste
utföras,   inte  minst   ur   livskvalitetssynpunkt.
Konsekvensen  av  systemet  blir  att  kvinnor,  som
arbetar  40  %  mindre på den öppna arbetsmarknaden,
drabbas i första  hand.  Kristdemokraterna anser att
hemarbetet måste uppvärderas  bl.a.  genom  att  det
beaktas i olika reformer.
Enligt  vår  mening  skall  så  många  beslut  som
möjligt som berör familjen fattas av familjen själv.
Det  gäller  t.ex.  valet  av  barnomsorgsform.  Den
familjepolitik  som  byggts upp genom åren har såväl
fördelningspolitiska   brister    som   brister   ur
valfrihetssynpunkt. Fördelningspolitiskt  därför att
barnomsorgssubventionerna    i   stor   utsträckning
tillfaller  redan  resursstarka   hushåll,   och  ur
valfrihetssynpunkt   eftersom  det  familjepolitiska
stödet     inte     medger     flera     alternativa
barnomsorgsformer. Med barnens och familjernas behov
som   utgångspunkt  för  familjepolitiken   är   det
angeläget  att  alla  har  möjlighet  att  välja den
barnomsorgsform  som  passar  de  egna förhållandena
bäst.  Vid  sidan av maxtaxan, som stärker  ekonomin
för dem som väljer  dagens  offentligt  finansierade
barnomsorg, vill vi även införa ett barnomsorgskonto
som  skall  omfatta alla barn som fyllt ett  år  men
inte tre vid  ikraftträdandet.  Kontobeloppet  skall
uppgå till 80 000 kr per barn och skall reduceras om
barnet  helt  eller  delvis har plats inom kommunalt
finansierad barnomsorg. Maximalt skall 40 000 kr per
barn och år få tas ut.
Med vår familjepolitik  kommer  barnens  behov och
föräldrarnas önskemål att spela huvudrollen. Det ger
valfrihet, flexibilitet och rättvisa.

54. Familjepolitikens inriktning (punkt 39)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  39
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 54.  Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So250 yrkandena  7  och  13  i
denna   del  samt  avslår  motionerna  2002/03:Sf238
yrkandena  1, 2 och 4, 2002/03:Sf311 yrkandena 1 och
2,   2002/03:Sf341,    2002/03:Sf376    yrkande   1,
2002/03:Sf379   yrkande   3   i  denna  del  och  6,
2002/03:Sf380 yrkandena 1, 5, 6,  8,  11, 17, 19, 27
och  37  i  denna  del,  2002/03:So514  yrkande   1,
2002/03:A241  yrkande 1, 2002/03:A242 yrkande 28 och
2002/03:L319 yrkande 16.

Ställningstagande

Enligt    vår    mening    måste    uppgiften    för
familjepolitiken      vara       att      underlätta
föräldraansvaret i ekonomiskt och  socialt hänseende
samt  att  ge  föräldrarna  stora  möjligheter   att
påverka  barnens  uppväxtförhållanden. Ledstjärnorna
för   Centerpartiets    familjepolitik    är    ökat
självbestämmande,  bättre  möjlighet  att  kombinera
familjeliv och arbetsliv samt mer tid för barnen.

Det    förutsätter,   enligt   vår   mening,   att
familjernas   ekonomiska   utrymme  stärks  och  att
föräldrarna har möjlighet att  ta ansvar för barnens
uppväxt vad gäller både barnomsorg  och  skola.  För
att  öka  självbestämmandet  är  det viktigt att det
finns olika former av barnomsorg att  välja  mellan.
Makten  över  barnomsorgen skall flyttas från staten
och kommunerna till föräldrarna.
Enligt vår mening måste stödet till barnfamiljerna
anpassas bättre  efter  olika familjers livsvillkor,
förhållanden  och  önskemål.   Vi   vill   överlämna
ansvaret  till föräldrarna att själva bestämma  över
sin  tid  med   och   omsorg   om   sina   barn.  En
förutsättning  för  självbestämmande är, som nämnts,
ökat ekonomiskt utrymme.  Utöver  vår skattepolitik,
som  kraftigt  sänker  skatten  för de  grupper  som
behöver    det,    vill   vi   ytterligare    stärka
självbestämmandet och  möjligheten  till mer tid med
barnen   under   småbarnsåren  genom  att  fördubbla
barnbidraget för barn  i  åldern  1-5  år successivt
fram  till  2006.  Fullt  utbyggt  skulle  en  sådan
barnbidragshöjning öka familjens ekonomiska  utrymme
med  11  400  kr  per barn och år, vilket enligt vår
mening  skulle  ge  föräldrarna   en  möjlighet  att
förkorta  arbetstiden  och tillbringa  mer  tid  med
barnen.

55. Allmänna barnbidrag (punkt 40)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  40
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 55. Riksdagen bifaller
därmed motion  2002/03:Sf380  yrkande  34 och avslår
motionerna       2002/03:Sf235,       2002/03:Sf237,
2002/03:Sf311    yrkande   8,   2002/03:Sf340    och
2002/03:Sf343.

Ställningstagande

Enligt vår mening  ökar  kostnaderna  för  barnen  i
tonåren.  Mot bakgrund av detta ser vi det naturligt
att barnbidraget  höjs med 100 kr per månad för barn
som fyllt 13 år men  inte  16  år från och med den 1
januari  2004.  Flerbarnstillägget   bör   höjas   i
motsvarande mån.


56. Beräkningsunderlag och 2,5-årsregeln m.m.
(punkt 42)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 42
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 56. Riksdagen  bifaller
därmed  motion  2002/03:Sf380 yrkande 31 samt avslår
motionerna 2002/03:Sf244,  2002/03:Sf311  yrkande 7,
2002/03:Sf349 och 2002/03:Sf359.

Ställningstagande

Enligt vår mening bör regelverket förenklas  så  att
samma      tidsgräns      gäller      för      såväl
föräldrapenninggrundande     inkomst    (FGI)    som
sjukförsäkringsgrundande inkomst (SGI). Det bör även
övervägas om inte SGI och FGI skall skyddas i tre år
efter första barnets födelse,  i  stället  för som i
dag  2,5  år,  för  att  därigenom  öka föräldrarnas
valfrihet.


57. Beräkningsunderlag och 2,5-årsregeln m.m.
(punkt 42)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets förslag under  punkt  42
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  57. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf311 yrkande  7  samt  avslår
motionerna       2002/03:Sf244,       2002/03:Sf349,
2002/03:Sf359 och 2002/03:Sf380 yrkande 31.

Ställningstagande

Enligt   vår   mening   bör  regeln  om  240  dagars
kvalifikationstid för att erhålla sjukpenninggrundad
föräldrapenning  under de  första  180  dagarna  tas
bort. Genom att regeln  endast  gäller de första 180
dagarna, då det är flest kvinnor  som vårdar barnet,
och  inte  resterade  dagar av föräldraförsäkringen,
diskriminerar den kvinnor.  Det är enligt vår mening
också   troligt   att   den   leder   till   onödigt
uppskjutande av barnafödandet.


58. Fördelning av mamma- och pappamånad
(punkt 43, motiveringen)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Ställningstagande

Vi  anser  att  utskottets  ställningstagande  under
punkt 43 borde ha följande lydelse:

Enligt vår mening krävs det en  ökad  valfrihet inom
föräldraförsäkringen.  Föräldrar skall själva  kunna
avgöra vem av dem som skall  ta  ut föräldrapenning.
Särskilda mamma/pappamånader bör därmed avskaffas.


59. Fördelning av mamma- och pappamånad
(punkt 43)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets förslag under  punkt  43
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  59. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf311 yrkandena  4  och 5 samt
avslår   motionerna   2002/03:Sf254,  2002/03:Sf297,
2002/03:Sf311 yrkandena 3 och 6 samt 2002/03:Sf372.

Ställningstagande

Vi  anser  att föräldrapenningen  skall  delas  lika
mellan   könen.    I    dag   är   fördelningen   en
förhandlingsfråga mellan  föräldrarna  och  styrs av
det  normsystem  vi  har att förhålla oss till.  Det
leder till att kvinnorna  tar  ut  största  delen av
föräldraförsäkringen.  För att komma till rätta  med
dagens    situation    måste    föräldraförsäkringen
reformeras   så   att  den  stärker  ett   jämställt
vårdnadsansvar. En  utredning  bör se över hur detta
görs bäst.

Vänsterpartiet  anser att det finns  åtgärder  som
kan       vidtas       inom      det       nuvarande
föräldraförsäkringssystemet och som skulle verka för
ökad jämställdhet. Till  exempel  bör  möjligheterna
för  vårdnadshavarna att vara hemma samtidigt  under
barnets  första  tid  utökas,  vilket  framför  allt
skulle innebära att mäns tid med nyfödda barn ökade.

60. Jämställdhetsbonus (punkt 44, motiveringen)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Ställningstagande

Vi  anser  att  utskottets  ställningstagande  under
punkt 44 borde ha följande lydelse:

Enligt  vår  mening skall statens stöd till familjer
och   barn   inte    präglas   av   alltför   mycket
detaljreglering. Föräldrar skall själva kunna avgöra
vem av dem som skall ta ut föräldrapenning, utan att
påverkas av gällande regler.


61. Jämställdhetsbonus (punkt 44)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 44 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  61. Riksdagen bifaller
därmed  motion  2002/03:Sf210  och   avslår   motion
2002/03:So250 yrkande 11.

Ställningstagande

För   att  uppmuntra  fler  föräldrar  att  dela  på
föräldraledigheten     vill     vi     införa     en
jämställdhetsbonus   som   innebär   att   en  högre
ersättningsnivå (90 %) utgår för varje uttagen månad
i föräldraförsäkringen som motsvaras av en månad som
den andra föräldern tar ut.


62. Jämställdhetsbonus (punkt 44)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  44
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 62.  Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So250 yrkande  11  och  avslår
motion 2002/03:Sf210.

Ställningstagande

Enligt  vår  mening är det önskvärt att öka fädernas
delaktighet i  ansvarstagandet för barnen. Den skeva
fördelningen i det  direkta  ansvaret  för barnen är
inte minst en av grundbultarna i ojämlikheten mellan
könen  och  bidrar  inte  bara  till att reproducera
ojämlika värderingar till de uppväxande barnen, utan
är  också  huvudorsaken  till  ojämlikheten   mellan
kvinnor  och  män  i  arbetslivet. Vi vill stimulera
till en mer jämlik fördelning  av föräldraledigheten
genom     införandet     av     någon     form    av
"jämställdhetsbonus".  Vilken  konstruktion  som  är
mest  ändamålsenlig bör omgående bli föremål för  en
utredning   så  att  ett  beslut  kan  fattas  under
innevarande mandatperiod.


63. Överlåtelse av föräldrapenningförmån till
annan (punkt 45)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 45 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 63. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:A241  yrkande  17  samt avslår
motionerna    2002/03:Sf302,    2002/03:Sf326    och
2002/03:So514 yrkande 3.

Ställningstagande

Föräldraförsäkringen bör enligt vår mening göras mer
flexibel.  För att öka jämställdheten i vardagslivet
bör det vara  möjligt  att  överlåta  dagar åt annan
person   både   vad   gäller   föräldrapenning   och
tillfällig föräldrapenning. Det bör vara möjligt att
utnyttja  denna  förmån  för  att  anlita  t.ex.  en
professionell barnvakt för tillsynen  av  ett  sjukt
barn  om  föräldrarna  själva inte har möjlighet att
stanna hemma.


64. Överlåtelse av föräldrapenningförmån
till annan (punkt 45)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  45
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 64. Riksdagen bifaller
därmed motion  2002/03:Sf326  samt avslår motionerna
2002/03:Sf302,   2002/03:So514   yrkande    3    och
2002/03:A241 yrkande 17.

Ställningstagande

Enligt  vår mening bör möjligheten för föräldrar att
vid   akuta    situationer    överlåta    tillfällig
föräldrapenning   till   någon   närstående  utökas.
Problem uppstår enligt gällande regler i situationer
när  barn med syskon bara har en förälder  med  rätt
till tillfällig  föräldrapenning och något av barnen
behöver sjukvård.  Eftersom  föräldern då måste vara
med  i vården av det sjuka barnet  borde  tillfällig
föräldrapenning    kunna    överlåtas   till   någon
närstående så att denne kan ta  hand  om  de  övriga
barnen.


65. Överlåtelse av föräldrapenningförmån till
annan (punkt 45)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 45
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 65. Riksdagen  bifaller
därmed  motion  2002/03:So514  yrkande 3 samt avslår
motionerna    2002/03:Sf302,    2002/03:Sf326    och
2002/03:A241 yrkande 17.

Ställningstagande

För       att       skapa       flexibilitet       i
föräldraförsäkringssystemet anser vi att någon annan
än      de      biologiska     föräldrarna     eller
adoptivföräldrarna  skall  ges möjligheten att ta ut
de 90 s.k. lägstanivådagarna (f.d. garantidagarna).


66. Tillfällig föräldrapenning (punkt 46)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  46
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 66. Riksdagen bifaller
därmed  motionerna   2002/03:Sf380  yrkande  32  och
2002/03:Sf225.

Ställningstagande

Den tillfälliga föräldrapenningen  är  en ersättning
som  man kan få t.ex. när barnet är sjukt.  Familjer
som har  barn  som är sjuka ofta eller en längre tid
kan   få  det  svårt   rent   ekonomiskt.   För   en
ensamstående  kan  situationen  dessutom  bli än mer
bekymmersam. Vi anser att regeringen bör utreda  hur
systemet med tillfällig föräldrapenning fungerar för
familjer med barn som är sjuka ofta eller under lång
tid.

Vidare anser vi att lagen om allmän försäkring bör
ändras  så  att  föräldrapenning  utgår  oavsett  om
behandling   av   ett   sjukt   barn   sker  vid  en
öppenvårdsavdelning i kommunens eller i landstingets
regi.  Regeringen  bör återkomma till riksdagen  med
ett lagförslag om detta.

67. Semesterersättning till föräldralediga
(punkt 47)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  47
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 67. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:A242 yrkande 16.

Ställningstagande

Den extra  kostnad som en arbetsgivare har i form av
semesterersättning  till  såväl  en  anställd som är
föräldraledig  som  till vikarien motverkar,  enligt
vår mening, anställning  av  människor  i åldrar där
föräldraskap  är troligt. Därför bör ersättning  för
semesterersättning  till  föräldraledig  betalas via
försäkringskassan.  Ersättningen  skall  finansieras
genom  arbetsgivaravgiften och inte belasta  enskild
arbetsgivare.


68. Tillfällig föräldrapenning för vård av barn
under 240 dagar (punkt 48)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 48 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen  antar  regeringens  förslag i proposition
2002/03:2 till lag om ändring i  lagen (1962:381) om
allmän försäkring (lagförslag 2.1)  såvitt  avser  4
kap.  10  § samt tillkännager för regeringen som sin
mening vad  som  anförs  i reservation 68. Riksdagen
bifaller därmed motion 2002/03:Sf2.

Ställningstagande

Enligt  vår mening skall tillfällig  föräldrapenning
kunna utges  oavsett  barnets  ålder när en förälder
vårdar ett barn i hemmet då barnet  annars skulle ha
vårdats  på  sjukhus. Det innebär således  att  även
föräldrar till barn som är 240 dagar eller äldre bör
ges  denna  rätt.   Regeringen  bör  återkomma  till
riksdagen med ett sådant förslag.


69. Pappadagar vid adoption m.m. (punkt 49)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 49 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens  förslag  i  proposition
2002/03:2 till lag om ändring i lagen (1962:381)  om
allmän försäkring med den ändringen att lagen träder
i  kraft  den  1  februari  2003  (lagförslag  2.2).
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 69 och bifaller därmed
motion 2002/03:Sf1 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser  att  vårdnadshavare  eller  därmed i lagen
likställda    skall    fördela    utnyttjandet    av
föräldrapengar  mellan sig utan några begränsningar.
Vi motsätter oss  därmed eventuella framtida förslag
som  begränsar  föräldrarnas  möjlighet  att  själva
välja vem som skall utnyttja föräldrapengarna.


70. Underhållsstöd (punkt 50)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 50 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i  reservation 70. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf346  samt  avslår motionerna
2002/03:Sf209      yrkande     2,     2002/03:Sf263,
2002/03:Sf272,     2002/03:Sf295,     2002/03:Sf301,
2002/03:Sf311 yrkandena 9-11, 2002/03:
Sf315, 2002/03:Sf351,  2002/03:Sf379  yrkande 7 samt
2002/03:Sf380 yrkande 33.

Ställningstagande

Regeringen  har  tillsatt  en utredning för  att  gå
igenom underhållsstödets effekter.  Denna  utredning
har  av  regeringen  fått  som utgångspunkt att  det
nuvarande  underhållsstödet  fungerar  väl.  Vid  en
hearing som utredningen höll våren 2002 framgick att
systemet   måste   genomgå   en  mer   genomgripande
förändring  än  den  regeringen  uttryckt   i   sina
direktiv.  Enligt  vår mening bör utredningen därför
få ändrade direktiv  så att en genomgripande översyn
av lagen om underhållsstöd kan göras.


71. Underhållsstöd (punkt 50)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  50
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 71. Riksdagen bifaller
därmed   motionerna   2002/03:Sf315,   2002/03:Sf379
yrkande 7  och  2002/03:Sf380 yrkande 33 samt avslår
motionerna 2002/03:Sf209  yrkande  2, 2002/03:Sf263,
2002/03:Sf272,     2002/03:Sf295,     2002/03:Sf301,
2002/03:Sf311 yrkandena 9-11, 2002/03:
Sf346 och 2002/03:Sf351.

Ställningstagande

Kristdemokraterna  anser  att  underhållsstödet  bör
utformas så att det tydligt framgår att det i första
hand är föräldrarna som har det  ekonomiska ansvaret
för  sina  barn.  Även  efter en separation  behöver
barnet se bägge föräldrarna  som  viktiga personer i
sitt liv. Vi menar att det är fel att stöd utbetalas
till   vårdnadshavaren   oberoende   av  hur   stora
inkomster    han    eller    hon    har.    Om   den
underhållsskyldige inte är återbetalningsskyldig för
hela underhållet anser vi att en inkomstprövning  av
den  mottagande  föräldern  bör  göras  innan stödet
betalas ut.

Vidare    förespråkar    vi,    när   det   gäller
umgängesavdrag,   att  hämtande-  och  lämnandedagen
räknas  som ett helt  dygn.  Umgängesavdrag  kan  då
göras   med    t.ex.    1/20    av   det   månatliga
underhållsstödet   samtidigt   som   avdraget    för
boföräldern    ändå    kan   göras   med   1/40   av
underhållsstödet. Enligt  vår  mening krävs dessutom
en ändring av återbetalningsreglerna,  med bl.a. ett
förbehållsbelopp   och   möjlighet   till  jämkning.
Slutligen anser vi att en fordran inte bör överföras
till kronofogdemyndigheten förrän den  är minst tolv
månader  gammal  eller  uppgår till förslagsvis  1/7
prisbasbelopp.

72. Underhållsstöd (punkt 50)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  50
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 72. Riksdagen bifaller
därmed  motionerna   2002/03:Sf209   yrkande  2  och
2002/03:Sf301  samt avslår motionerna 2002/03:Sf263,
2002/03:Sf272,     2002/03:Sf295,      2002/03:Sf311
yrkandena 9-11, 2002/03:Sf315, 2002/03:
Sf346,  2002/03:Sf351, 2002/03:Sf379 yrkande  7  och
2002/03:Sf380 yrkande 33.

Ställningstagande

Underhållsbidraget  har  legat  på  samma nivå under
många   år.  Vi  anser  att  en  total  översyn   av
underhållsbidraget   och   dess   konsekvenser   för
barnfamiljer   bör  göras.  Det  gäller  inte  minst
situationer där  föräldrarna  delar  på ansvaret för
gemensamma barn.


73. Bidrag till kostnader för internationella
adoptioner (punkt 51)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 51 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 73. Riksdagen  bifaller
därmed motion 2002/03:Sf377 yrkande 6.

Ställningstagande

Vi     anser     att     regeringen     bör    följa
kostnadsutvecklingen för internationella  adoptioner
och  återkomma  med  förslag  till  en justering  av
bidragsbeloppet  om  det skulle visa sig  att  detta
urholkats av valutakursförändringar.


74. Barnpension och efterlevandestöd till barn
(punkt 52)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  52
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 74. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf306.

Ställningstagande

Enligt  vår  mening  innebär  de  nya  reglerna  för
efterlevandepension   till  barn  att  framför  allt
skilsmässobarn   kommer   att    få   en   försämrad
barnpension, eftersom de inte kommer  att  kunna  ta
del   av  de  förbättringar  som  skett  vad  gäller
omställningspensionen.  För  att komma tillrätta med
denna orättvisa bör regeringen återkomma med förslag
till  ändring  av  reglerna  för efterlevandepension
till barn.


75. Vårdbidrag för funktionshindrade barn
(punkt 53)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  53
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 75. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf209 yrkande 1.

Ställningstagande

Vårdbidrag för funktionshindrade  barn  bör fördelas
procentuellt  rättvist  mellan frånskilda föräldrar,
eftersom   bidraget   skall  underlätta   för   båda
föräldrarna att kunna ha barnet hos sig.


76. Utdelning av överskott i pensionssystemet
(punkt 54)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  54
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 76. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Fi288 yrkande 1.

Ställningstagande

Enligt      pensionsöverenskommelsen      är      en
kontrollstation  satt  till år 2004. Medel kommer då
att föras över till statskassan om analysen det året
visar att det är möjligt att göra detta utan att den
s.k. bromsen aktiveras före  år  2050.  Eftersom  vi
ifrågasätter  pensionssystemets  hållbarhet  på lång
sikt  är vi givetvis skeptiska till möjligheten  att
ta mer  pengar  från  AP-fonderna.  Skulle  det ändå
finnas  ett  betydande  överskott  så  anser  vi att
pengarna skall gå tillbaka till pensionärerna i form
av  ett  återställande  av pensionerna till 1990 års
nivå.


77. Automatisk balansering i pensionssystemet
(punkt 55)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  55
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 77. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Fi288 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi vill uppnå en balansering av pensionssystemet som
stärker solidariteten mellan generationer. Det finns
redan, förutom  den automatiska balanseringen, flera
regler i pensionssystemet  som  innebär att nivån på
utbetalade   pensioner  varierar  i  takt   med   de
ekonomiska    och    demografiska    förändringarna.
Pensionärerna får  i det nya pensionssystemet själva
bära  ett  alltför  stort   ansvar   för   systemets
finansiella    balans.    Den   pensionsavgift   som
arbetstagare betalar bör höjas  tillfälligt  om  det
fastställs att pensionssystemet är underfinansierat.
Denna   avgiftshöjning   skall  avskiljas  från  den
fastlagda   avgiftsnivån   och    därmed   inte   ge
pensionsrätt i framtiden. Samtidigt skall det finnas
en  fastlagd gräns för underskott som  kan  hanteras
med avgiftsökningar.  Överskrids  denna gräns får då
ansvariga  politiker  ta ställning till  hur  balans
skall uppnås i systemet.


78. Delad pensionsrätt (punkt 56)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  56
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 78. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:A242 yrkande 10.

Ställningstagande

Kvinnor kan  förvänta  sig  en lägre pension än män.
Det  beror  på  att  kvinnor i regel  har  en  lägre
livsinkomst än män. Det  i  sin  tur  beror  dels på
ojämlikheter  i  lönestrukturen, dels på att kvinnor
tar ett större ansvar för barn och oftare drabbas av
ohälsa. Pensionssystemet måste utformas så att det i
större  utsträckning   än  i  dag  tryggar  kvinnors
ålderdom. Redan i dag kan  premiepensionen överföras
mellan makar, men det kräver aktiv begäran. Vi anser
att  grundregeln  i  stället  bör   vara   att  hela
pensionen   automatiskt   skall  delas  lika  mellan
föräldrarna till dess deras barn är åtta år. Den som
önskar  frångå  denna  regel  bör  få  begära  detta
skriftligt.


79. Pensionsrätt vid studier (punkt 57)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  57
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 79. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf312.

Ställningstagande

Vi anser att pensionsrätt för studier bör finnas för
studerande som fyllt  20  år  med motsvarande belopp
som  den egna åldersklassens genomsnittsinkomst  för
heltidsarbete.  Att  höja pensionsrätten vid studier
är motiverat med utgångspunkt  från  att  en hel del
högskolestudier inte leder till hög lön. Det handlar
om   för   samhället   viktiga   yrkesgrupper,   som
exempelvis  bibliotekarier,  laboratorieassistenter,
sjuksköterskor,   förskolelärare   m.fl.   I   dessa
yrkesgrupper  är  kvinnorna  överrepresenterade  och
frågan har därför en jämställdhetsaspekt.


80. Pensionsgrundande belopp vid
plikttjänstgöring (punkt 58)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 58 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  80. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Fö219 yrkande 3.

Ställningstagande

En civil- eller värnpliktig som  blir  inkallad till
grundutbildning    förlorar    minst   ett   år   av
förvärvsinkomst eller studier. Att  för  sin  insats
för Sverige endast ackumulera hälften av den pension
som  man i genomsnitt erhåller som förvärvsarbetande
i Sverige ger helt fel signaler till de ungdomar som
söker   sig   till   aktuella   tjänstgöringar  inom
Försvarsmakten.    Det   bör   även   beaktas    att
totalförsvarsplikt är en plikttjänstgöring.


81. Aktiefonder ur ett etiskt perspektiv
(punkt 59)

av Ulla Hoffmann (v) och Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 59 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 81. Riksdagen begär hos
regeringen att PPM får  i  uppgift att utvärdera och
granska   fonderna  utifrån  etiska,   sociala   och
miljömässiga  aspekter.  Riksdagen  bifaller  därmed
motion 2002/03:Sf292 yrkandena 3 och 5.

Ställningstagande

Människor  skall  kunna välja fonder som tar etiska,
moraliska och miljömässiga  hänsyn.  Många människor
ser det som en långsiktig investering  att  spara  i
fonder  med  etiska  regler  för att på så vis kunna
påverka  inriktningen  på  företags  verksamhet  och
därmed indirekt den värld vi  lever  i. Det har även
visat  sig  att fonder med etiska regler  inte  haft
sämre avkastning än andra fonder.

Det "etiska"  i  de  fonder  som  kallar  sig  så,
innebär  ofta  inte  mer  än  att  de  inte placerar
kapital  i  företag  som  bygger  sin verksamhet  på
alkohol,  tobak  och vapenproduktion.  Andra  fonder
följer  konventioner   och   andra   internationella
överenskommelser angående barnarbete,  olika  former
av diskriminering, miljön m.m.
Det  kan ifrågasättas om det är rimligt att det  i
ett allmänt  pensionssystem  placeras skattepengar i
fonder som investerar i företag  utan  att ha minsta
kontroll på hur dessa företag förhåller  sig till de
etiska  aspekter  som i andra sammanhang anses  vara
grundläggande och som  Sverige  verkar för att ge en
större  genomslagskraft  internationellt.   Det   är
viktigt   och  fullt  möjligt  att  besluta  om  att
premiepensionsfonderna  måste  acceptera  den typ av
avtal som Sverige enligt ovan ingått. PPM bör därför
utvärdera   premiepensionsfonderna  utifrån  etiska,
sociala och miljömässiga aspekter. Ett obligatoriskt
krav   om   hänsyn    till    etik   och   miljö   i
placeringsverksamheten bör ställas  på  alla  fonder
som    människor    erbjuds    välja   mellan   inom
pensionssystemet.

82. Ideella fonder (punkt 60)

av Ulla Hoffmann (v) och Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 60 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 82.  Riksdagen bifaller
därmed   motionerna   2002/03:Sf260,   2002/03:Sf308
yrkande 2 och 2002/03:Sf345.

Ställningstagande

Den    som    vill    skall   kunna   placera   sina
premiepensionsmedel i ideella fonder. Likaväl som en
del   av  avkastningen  på   premiepensionsspararens
kapital går ur systemet genom förvaltarnas avgifter,
skall pensionsspararen  ha friheten att placera sina
medel  i  ideella  fonder  där   en   liten  del  av
avkastningen går till ideella ändamål.  Detta kommer
endast  att  få en marginell inverkan på det  totala
pensionsbeloppet.   Att  inskränka  denna  möjlighet
motverkar människors  valfrihet och önskan att verka
solidariskt och ideellt.  Regeringen  bör lägga fram
ett  förslag  till  lagändring  som  möjliggör   att
premiepensionsmedel kan placeras i ideella fonder.


83. Realräntefond inom Sjunde AP-fonden
(punkt 61)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 61
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 83. Riksdagen  bifaller
därmed motion 2002/03:Sf308 yrkande 1.

Ställningstagande

Alla   måste   ha   möjlighet  att  välja  bort  den
spekulation  och  det  risktagande  som  aktiefonder
innebär. En realräntefond  som  placerar  i  svenska
realränteobligationer  är skyddad både mot inflation
och växelkursutveckling.  En  annan  fördel  är  att
administrationskostnaderna  kan  hållas mycket låga.
En    realräntefond    som    placerar   i   svenska
realränteobligationer bör således  finnas att tillgå
inom Sjunde AP-fonden.


84. Aktivt val av Premiesparfonden
(punkt 62)

av Ulla Hoffmann (v) och Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 62 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 84. Riksdagen  bifaller
därmed    motionerna    2002/03:Sf292   yrkande   1,
2002/03:Sf308 yrkande 3 och 2002/03:Sf325.

Ställningstagande

Premiesparfondens   förvaltning   av   pensionsmedel
liknar  många  andra  fonders   men   med  en  lägre
riskprofil.   Det   är   inte  möjligt  att  placera
premiepensionsmedel i Premiesparfonden  om  man  har
gjort  ett  aktivt  val av en premiepensionsfond. Vi
anser att denna begränsning  i valfriheten måste tas
bort.  Pensionsspararna  måste  ges  möjlighet  till
aktiv    återplacering    i   Premiesparfonden    av
pensionsmedel som placerats  i  annan fond och kunna
få nya pensionsmedel placerade i fonden.


85. Generationsfonder inom Sjunde AP-fonden
(punkt 63)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  63
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 85. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf308 yrkande 4.

Ställningstagande

Eftersom vi anser  att  den enskilde skall ha frihet
att välja inom premiepensionssystemet,  och  således
även   kunna   välja  statlig  förvaltning  av  sina
premiepensionsmedel,  anser  vi att Sjunde AP-fonden
skall kunna erbjuda generationsfonder.


86. Förvaltning av Premiesparfonden (punkt 64)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  64
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 86. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf292 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi inom Miljöpartiet  anser  inte att förvaltarna av
Premiesparfonden  skall  öka risktagandet  i  fonden
genom   att  satsa  på  s.k.  private   equity   och
hedgefonder.


87. Sänkta socialavgifter (punkt 65)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 65 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 87. Riksdagen bifaller
därmed  motion 2002/03:N266  yrkande  6  och  avslår
motionerna 2002/03:Sf249 och 2002/03:N393 yrkande 6.

Ställningstagande

Turistbranschen  är  en del av tjänstesektorn som är
arbetsintensiv och därför  hårt  drabbad  av de höga
skatterna  på  arbete.  Sänkta  inkomstskatter   och
arbetsgivaravgifter    samt   bättre   och   enklare
skatteregler för småföretag  är därför avgörande för
en bättre utveckling av branschen.  Skatterna bör så
långt   som   möjligt  vara  likformiga  och   lägre
generella   skattesatser   eftersträvas.   Dock   är
skattekilarna  mer  skadliga  för  vissa sektorer än
andra och skatterna bör därför sänkas  först där. Vi
föreslår    därför    sänkta   socialavgifter   inom
tjänstesektorn.


88. Sänkta socialavgifter (punkt 65)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  65
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 88. Riksdagen bifaller
därmed motion  2002/03:N393  yrkande  6  och  avslår
motionerna 2002/03:Sf249 och 2002/03:N266 yrkande 6.

Ställningstagande

Vi  anser att socialavgifterna skall sänkas med  tio
procentenheter  på  lönesummor  upp till 900 000 kr.
Inledningsvis  blir  sänkningen  fr.o.m.   2004  sju
procentenheter.    För    egenföretagare   bör   den
nedsättningsberättigade lönesumman  utökas  till 250
000 kr.


89. Regional nedsättning av socialavgifter
(punkt 66)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 66 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 89. Riksdagen bifaller
därmed   motionerna   2002/03:N304   yrkande  6  och
2002/03:Sf278  och  avslår motionerna 2002/03:Sf253,
2002/03:Sf257 och 2002/03:N345 yrkande 17.

Ställningstagande

Nedsättningen   av  arbetsgivaravgifterna   med   15
procentenheter inom  stödområde  A  är  en  form  av
regionalpolitik   som   är   att   föredra   framför
bidragspolitik.   Vi   anser   emellertid  att  fler
branscher  i  stödområdet  bör  få sänkta  avgifter,
såsom  jordbruk,  vattenbruk, fiske  och  transport.
Detta  bör kunna rymmas  inom  ramen  för  det  s.k.
försumbara stödet.


90. Socialavgifter för företag med
säsongsanställd personal (punkt 67)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser  att  utskottets  förslag  under  punkt 67
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 90. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sk347 yrkande 2.

Ställningstagande

Den generella  nedsättningen  av arbetsgivaravgiften
på 5 procentenheter kan inte fullt  ut  utnyttjas av
företag  med  säsongssysselsättning.  I  detta  fall
missgynnas trädgårdsnäringens småföretagare på grund
av  sitt säsongsmässigt betingade arbetskraftsbehov.
En  jämförelse   med   arbetskraftskostnaderna   för
skördearbetskraften    i   EU-länderna   visar   att
arbetsgivaravgifterna   för    säsongspersonal    är
reducerad  i  de  flesta  länder.  Den s.k. Björkska
utredningen (SOU 1997:167) framhöll  också att andra
länders  reducering  av  arbetskraftskostnaden   för
säsongsarbete  är en betydande konkurrensnackdel för
den svenska trädgårdsnäringen.  Riksdagen bör begära
att  regeringen  återkommer med förslag  som  syftar
till att dels ge företag  med  säsongssysselsättning
möjlighet  att utnyttja den generella  nedsättningen
av socialavgifterna,  dels minska socialavgifterna i
sig för dessa företag.


91. Avgiftsskyldighet för andra föreningar än
idrottsföreningar (punkt 68)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  68
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 91. Riksdagen bifaller
därmed  motionerna   2002/03:Sf251,   2002/03:Sf288,
2002/03:Sf344,      2002/03:Sk348     yrkande     3,
2002/03:Kr336 yrkande  12  och 2002/03:Kr366 yrkande
4.

Ställningstagande

Amatörkulturen  och det frivilliga  arrangörsarbetet
inom kulturlivet liksom övrig ideell verksamhet är i
stort behov av kvalificerade  ledare  och eldsjälar.
Ledarrekryteringen   är   besvärlig  i  det  moderna
samhället. Under de senaste  åren har dessutom många
föreningar lidit stora ekonomiska  avbräck  på grund
av  nedskärningar  av  kommunernas  och landstingens
anslag. Mot bakgrund av detta anser vi  att hela den
ideella   sektorn   skall  omfattas  av  regeln   om
avgiftsfrihet  för  ersättningar  understigande  ett
halvt prisbasbelopp.


92. Avgiftsskyldighet för andra föreningar än
idrottsföreningar (punkt 68)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  68
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 92. Riksdagen bifaller
därmed   motionerna   2002/03:Sf251,   2002/03:Kr336
yrkande 12,  och 2002/03:Kr366 yrkande 4 samt avslår
motionerna       2002/03:Sf288,       2002/03:Sf344,
2002/03:Sk348 yrkande 3.

Ställningstagande

Idrotten är en verksamhet  för  många  ungdomar  och
gagnar  barn  och  ungdomar  fysiskt,  psykiskt  och
socialt.  Alla ungdomar är dock inte intresserade av
idrott.  Många   andra   organisationer   har  också
verksamheter  som  bidrar  till  barns och ungdomars
goda uppväxtförhållanden. Som exempel  kan nämnas Vi
Unga, Sveriges 4 H, Sverok, Scoutrörelsen,  kyrkliga
ungdomsverksamheter  och organisationer som bedriver
kulturaktiviteter  för   ungdomar.   Skillnaderna  i
skattelagstiftningen,  mellan för samhället  viktiga
verksamheter     som    bedrivs     under     knappa
omständigheter, kan inte anses vara motiverade eller
rättvisa.   Samma  regler   och   samma   ekonomiska
förutsättningar  bör  gälla  för ideella kultur- och
ungdomsorganisationer   som   i   dag   gäller   för
idrottsrörelsen.

Särskilda yttranden



Utskottets   beredning  av  ärendet  har   föranlett
följande särskilda  yttranden. I rubriken anges inom
parentes  vilken punkt  i  utskottets  förslag  till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.


1. Studiesocial utredning (punkt 2)

av Ulla Hoffmann (v).
Vi anser att  studier  bör jämställas med arbete och
att  det  skall  vara  den enskildes  behov  som  är
avgörande för olika typer av stöd. Vi utgår från att
resultatet av den pågående studiesociala utredningen
kommer att leda till sådana  förändringar och avstår
därför från att nu reservera oss i frågan.

2. Studiesocial utredning (punkt 2)

av Mona Jönsson (mp).

Vi  anser  det viktigt att de studerandes  situation
förbättras.      Det      gäller      inte     minst
föräldraförsäkringens   kvalifikationsvillkor,    en
student-SGI i sjukförsäkringen samt försörjningsstöd
under   sommaren.   Men   situationen  behöver  även
förbättras  i  andra avseenden  som  t.ex.  när  det
gäller tillgång  till  barnomsorg  under kvällar och
helger. Vi utgår från att resultatet av den pågående
studiesociala  utredningen  kommer  att   leda  till
förbättringar  för  de  studerande i dessa avseenden
och  avstår  därför  från att  nu  reservera  oss  i
frågan.


3. Egenföretagares uppbyggnadsskede (punkt 4)

av Ulla Hoffmann (v).

Vi anser att egenföretagare  bör  ha  samma trygghet
som  anställda. Eftersom nettointäkten många  gånger
är låg  i samband med att man startar ett företag är
det  viktigt   att  den  nuvarande  bestämmelsen  om
möjligheterna   att   få   högre   SGI   under   ett
uppbyggnadsskede   tillämpas   på  avsett  sätt.  Vi
förutsätter  att  denna  fråga uppmärksammas  i  den
pågående SGI-översynen.


4. Mål för ökad hälsa i arbetslivet (punkt 10)

av Ulla Hoffmann (v) och Mona Jönsson (mp).

I budgetpropositionen har  regeringen föreslagit ett
mål för ökad hälsa i arbetslivet.

För att ge en tydlig signal  om att jämställdheten
på  området måste öka anser vi att  det  hade  varit
befogat  med  en  komplettering  av  målet  med  att
antalet  ersatta  dagar för kvinnor skall minska med
minst  50 %. Eftersom  kvinnors  sjukskrivningar  är
högre än  sjukskrivningar  bland män anser vi liksom
majoriteten i utskottet att  det då är naturligt att
ohälsoarbetet till stor del kommer  att  inriktas på
att  minska  kvinnors sjukskrivningar. Vi avser  att
återkomma  om  det  visar  sig  att  minskningen  av
kvinnors sjukskrivningar inte blir den avsedda.

5. Moderaternas anslagsförslag (punkterna 11,
31 och 38)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Socialförsäkringsutskottet  har under beredningen av
detta betänkande arbetat under  förutsättningen  att
en  riksdagsmajoritet bestående av socialdemokrater,
vänsterpartister  och  miljöpartister den 4 december
2002 kommer att fastställa  ekonomiska  ramar för de
olika  utgiftsområdena  i den statliga budgeten  och
beräkning av statens inkomster  avseende  2003  samt
besluta om ett preliminärt utgiftstak för 2004.

Moderata   samlingspartiet   har   i   parti-  och
kommittémotioner förordat en annan inriktning av den
ekonomiska   politiken   och  budgetpolitiken.   Ett
övergripande  mål för den ekonomiska  politiken  bör
vara  att  möjliggöra   ökad   tillväxt.   Då  måste
utgiftskvoten sänkas. För detta krävs bland annat en
moderniserad  arbetsmarknad,  avregleringar,  sänkta
skatter   och  lägre  offentliga  utgifter.  Antalet
sjukskrivna  och  förtidspensionerade  måste minskas
genom att sjukvård och rehabilitering förbättras.
Våra   förslag   syftar   också   till  att  skapa
förutsättningar  för ett ekonomiskt, kulturellt  och
socialt  växande  Sverige.   Vi  vill  satsa  på  en
utbildning som ger alla större  möjligheter till ett
rikare liv. Genom en större enskild  sektor  och ett
starkare   civilt  samhälle  kan  både  företag  och
människor växa.  Ännu  fler  kan  komma  in  på  den
ordinarie  arbetsmarknaden.  Den  sociala tryggheten
ökar också i andra bemärkelser genom  att  hushållen
får  en  större  ekonomisk självständighet. Friheten
att  välja  bidrar både  till  mångfald,  en  bättre
kvalitet  och   en   större  trygghet.  De  enskilda
människorna får ett större inflytande över sina liv.
Vi  har  föreslagit en  långtgående  växling  från
subventioner     och    bidrag    till    omfattande
skattesänkningar   för   alla,   främst   låg-   och
medelinkomsttagare. Samtidigt värnar vi de människor
som är i störst behov av gemensamma insatser och som
har små eller inga möjligheter  att påverka sin egen
situation. Vi slår också fast att det allmänna skall
tillföras resurser för att på ett tillfredsställande
sätt  kunna genomföra de uppgifter  som  måste  vara
gemensamma.  Avsevärda  resurser  tillförs t.ex. för
att  bryta  den  ökade sjukfrånvaron och  de  ökande
förtidspensioneringarna.
Vårt budgetalternativ  -  med  våra  förslag  till
utgiftstak, anslagsfördelning och skatteförändringar
-  bör  ses som en helhet där inte någon eller några
delar kan  brytas  ut och behandlas isolerat från de
andra.   Eftersom  finansutskottets   majoritet   nu
beslutat om  ramar  för de olika utgiftsområdena och
därmed  ställt  sig bakom  en  annan  inriktning  av
politiken, deltar vi inte i det nu aktuella beslutet
om anslagsfördelning inom utgiftsområdena 10, 11 och
12 men redovisar  i detta särskilda yttrande den del
av vår politik som rör dessa utgiftsområden.

Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp


Moderata samlingspartiet anser att utgiftsområde 10 bör minskas
med 9 318 miljoner  kronor  jämfört  med regeringens
förslag.

19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Vi  föreslår  en  minskning  av  anslaget  19:1   på
sammanlagt 8 380 miljoner kronor.

Den  av  oss  föreslagna  besparingen uppnås bl.a.
genom att SGI beräknas på ett  genomsnitt  av de två
föregående    årens   inkomster,   att   sjuk-   och
rehabiliteringspenning  utges för lönedelar upp till
7,5  inkomstbasbelopp  och  att  sjukskrivningar  på
grund     av     trafikolyckor     överförs     från
sjukförsäkringen  till  trafikförsäkringen.  I  våra
anslagsberäkningar ingår  också  att  ytterligare en
karensdag  den  åttonde frånvarodagen införs  liksom
ett högkostnadsskydd  för  karensdagar  för särskilt
behövande  personer.  Ett  sådant  skydd behövs  för
personer  med  kroniska och återkommande  sjukdomar.
Vårt förslag om att sjuk- och rehabiliteringspenning
skall   utges   på   inkomster    upp    till    7,5
inkomstbasbelopp   innebär   att   vi   avvisar  den
aviserade höjningen av taket i sjukförsäkringen.
Anslaget  påverkas  även  av  andra  åtgärder  mot
sjukfrånvaron  t.ex.  vårt förslag om en vårdgaranti
och  om  att  försäkringskassorna   skall  tillföras
ytterligare    resurser    för    köp    av    bl.a.
rehabiliteringstjänster.
Vi   är   kritiska   mot  förslaget  att  5  %  av
sjukpenningen, dvs. två  miljarder  kronor,  avsätts
för  finansiell  samordning med kommuner, landsting,
länsarbetsnämnder    och   försäkringskassor   innan
regeringen  har  lagt  någon   proposition   om  hur
finansiell  samordning skall utformas. Vi anser  att
regeringens förslag  om  ändring i 18 kap. 2 § lagen
(1962:381)   om  allmän  försäkring   är   kryptiskt
formulerat och  saknar  motivering.  Vi  ser en stor
risk   i   att  öka  redan  skenande  kostnader  för
sjukpenning  med 5 % utan att redogöra för förväntat
resultat i form  av  bättre  rehabilitering, minskad
sjukskrivning  och  lägre sjukkostnader.  Vi  saknar
ekonomisk analys och  regler  för  hur  resultatet i
form  av  att  fler  sjukskrivna  kommer tillbaka  i
arbete skall följas upp. Det räcker inte att hänvisa
till    att   medverkande   parter   skall   utforma
redovisning  och hantering av över- eller underskott
i samverkansprojekten,  särskilt  med hänsyn till de
stora  regionala  skillnaderna  i sjukskrivning.  Vi
efterlyser en genomarbetad proposition om finansiell
samordning  som  också  skall innehålla  regler  för
redovisning av resultat och ekonomi.
Samarbete  och  samverkan   för   att  uppnå  goda
rehabiliteringsresultat  för  den sjukskrivne  är  i
högsta grad önskvärt. Alltför ofta  faller individen
mellan  olika myndigheter och regelsystem.  För  att
alla goda  krafter  skall  kunna  bidra  till att de
sjukskrivna så snart som möjligt kan återgå i arbete
fordras  en bred finansiell samordning av samhällets
resurser   inom    sjukvård,    rehabilitering   och
näraliggande områden. Det är således  angeläget  att
regeringen  snarast återkommer till riksdagen med en
proposition om  samverkan och finansiell samordning.
Riksdagen har vid  upprepade  tillfällen  begärt att
regeringen skall återkomma med förslag om finansiell
samordning och det är nu hög tid att så sker.
Som   framgår  nedan  har  vi  avsatt  medel  till
försäkringskassorna  för  köp  av rehabilitering och
vård i samarbete med olika vårdgivare  inom och utom
landstingen,  fler  skall  komma tillbaka i  arbete.
Vårt budgetförslag har därför  inom  ramarna årligen
520  miljoner kronor mer för rehabilitering,  pengar
som inte ökar på sjukpenningkontot och som är direkt
avsatta för rehabiliteringsåtgärder. Vi har dessutom
från 2004  avsatt  pengar  för att försäkringskassan
skall  kunna köpa sjukvård så  att  man  inte  skall
behöva gå  sjukskriven  och  ställas  i långa köer i
väntan på operation eller behandling.

19:2 Aktivitets- och sjukersättningar

Vi  föreslår  en  minskning  av  anslaget  19:2   på
sammanlagt 800 miljoner kronor.

Vi  anser  att  kostnaderna  för  aktivitets-  och
sjukersättningar  (förtidspension/sjukbidrag  t.o.m.
2002)  kommer att minska dels genom våra förslag  på
rehabiliteringsområdet,    dels    genom   att   öka
kontrollinsatserna  i syfte att bringa  ner  antalet
felaktiga utbetalningar.

19:4 Arbetsskadeersättningar

Vi  föreslår  en  minskning   av   anslag   19:4  på
sammanlagt 688 miljoner kronor.

Vi  motsätter oss den sänkning av beviskravet  för
prövning  av  en arbetsskada som nyligen införts och
anser    att    de    tidigare    bevisreglerna    i
arbetsskadeförsäkringen skall återinföras.

19:7   Riksförsäkringsverket   och   19:8   Allmänna
försäkringskassor

Vi föreslår  en ökning av anslag 19:7 på 30 miljoner
kronor och en ökning av anslag 19:8 med 520 miljoner
kronor.

Vi   anser   att    utbildningen   av   läkare   i
försäkringsmedicin   måste    förbättras   och   att
regeringens   förslag   om   medelstilldelning    är
otillräckligt.  RFV  bör därför få ytterligare medel
för detta ändamål.
När  det  gäller  anslag   19:8   anser   vi   att
försäkringskassorna  måste  kunna upphandla vård och
rehabiliteringstjänster av annat  landsting  än  det
egna,  av  privata  företag  eller  utomlands om det
behövs.  För  detta  ändamål anslår vi 520  miljoner
kronor mer än vad regeringen förslagit.

Anslag inom utgiftsområde  11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom

Moderata samlingspartiet anser att utgiftsområdet, i
förhållande till regeringens  förslag,  bör  minskas
med 570 miljoner kronor.

20:3 Bostadstillägg

Vi   föreslår  besparingar  inom  anslag  20:3  till
pensionärer med 570 miljoner kronor.

Vi anser  att 90 % av bostadskostnaden mellan 100 kr
och 4 500 kr  skall  kunna läggas till grund för det
generella bostadstillägget.  Enligt  vår uppfattning
har    utformningen   av   bostadstillägget   verkat
kostnadsdrivande   på   framför   allt   kommunernas
hyressättning. För pensionärer med full BTP  innebär
förslaget  som  mest  en  försämring  med  144  kr i
månaden.  Detta  kompenseras av Moderaternas förslag
om höjning av grundavdraget,  vilket  innebär att en
pensionär  med garantipension får ca 130  kr  mer  i
månaden efter skatt 2003.

Anslag inom  utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn

Moderata samlingspartiet  anser  att  utgiftsområdet
bör minskas med 2 477 miljoner kronor för budgetåret
2003 i förhållande till regeringens förslag.

21:2 Föräldraförsäkring

Vi  föreslår en utgiftsminskning på anslag  21:2  på
sammanlagt 2 100 miljoner kronor.

Vi  motsätter  oss  den  extra  pappamånaden  samt
regeringens  aviserade  förslag  om  en  höjning  av
inkomsttaket   i  föräldraförsäkringen.  Enligt  vår
mening bör taket  i  föräldraförsäkringen  begränsas
till  lönedelar  på  maximalt  7,5 inkomstbasbelopp.
Genom     en     ändrad     beräkning     av     den
sjukpenninggrundande inkomsten kan en besparing inom
anslaget göras.

21:3 Underhållsstöd

Vi  föreslår  en  utgiftsminskning på anslag 21:3 på
sammanlagt 400 miljoner kronor.

Vi  anser  att  särlevande   föräldrar   i   högre
utsträckning     än     i    dag    skall    reglera
underhållsskyldigheten  mellan  varandra.  Genom  en
översyn  av  de  gällande reglerna  kan  besparingar
göras inom anslaget.

21:4  Bidrag  till  kostnader   för  internationella
adoptioner

Vi  föreslår  en  utgiftsökning  på anslag  21:4  på
sammanlagt 8 miljoner kronor.

Vi   anser   att   bidraget  till  kostnader   för
internationella adoptioner  bör  höjas  till 50 % av
kostnaden,  enligt  en schablon grundad på  varifrån
barnet adopteras, dock högst 55 000 kr per barn.

21:6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn

Vi  föreslår  en utgiftsökning  på  anslag  21:4  på
sammanlagt 15 miljoner kronor.

Enligt vår mening  bör  det  vara  möjligt  att få
vårdbidrag   en  månad  retroaktivt  i  samband  med
ansökan om vårdbidrag för funktionshindrade barn.

6. Folkpartiets anslagsförslag (punkterna 11,
31 och 38)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Folkpartiet  liberalernas   budgetförslag  för  2003
innebär i sina huvuddrag sänkta  skatter  på  arbete
och   företagande  som  syftar  till  att  uppnå  en
långsiktig  och  uthållig tillväxt. Det syftar också
till  en  mera  rättvis   skattepolitik   för  bl.a.
barnfamiljer.   Våra  utgiftsökningar  avser  främst
bistånd, utbildning,  vård och omsorg, förbättringar
för   handikappade,  åtgärder   mot   ohälsan   samt
satsningar på miljö och rättssäkerhet.

Våra  förslag  till utgiftsram för utgiftsområdena
10,   11  och  12  har   emellertid   avstyrkts   av
finansutskottet  i  budgetprocessens första steg. Då
Folkpartiets budgetförslag  är en helhet är det inte
meningsfullt att delta i fördelningen på anslag inom
dessa  utgiftsområden.  I det följande  redovisas  i
sammanfattning innehållet  i  vårt budgetförslag för
utgiftsområdena 10, 11 och 12.

Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp


Folkpartiet anser att utgiftsområde  10  bör  minskas med 4 625
miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.

19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Vi   föreslår   en   minskning  av  anslag  19:1  på
sammanlagt 5 135 miljoner kronor.

De av oss föreslagna besparingarna uppnås genom en
finansiell  samordning   i  huvudsak  enligt  de  av
riksdagen  1992  antagna principerna  för  den  s.k.
Finsamverksamheten. Därigenom kan vårdköer förkortas
och rehabiliteringen  förbättras. Besparingar uppnås
vidare  genom  att sjukförsäkringens  kostnader  för
trafikolyckor förs  över till trafikförsäkringen och
att höjningen av förmånstaket  till 10 prisbasbelopp
skjuts fram till den 1 januari 2004.
I   våra   anslagsberäkningar   ingår    även   en
förlängning  av  rätten  till närståendepenning  och
ledighet för närståendevård  till 120 dagar från den
1 januari 2003.

19:2 Aktivitets- och sjukersättningar

Vi   föreslår  en  minskning  av  anslag   19:2   på
sammanlagt 40 miljoner kronor.

Enligt  vår  uppfattning leder vårt förslag om att
ge försäkringskassorna  ökade  möjligheter  att köpa
rehabiliteringstjänster  till  en lägre sjukfrånvaro
vilket i sin tur minskar kostnaderna för aktivitets-
och sjukersättningar (nuvarande  förtidspension  och
sjukbidrag).

19:8 Allmänna försäkringskassor

Vi  föreslår  en ökning av anslag 19:8 på sammanlagt
550 miljoner kronor.

Resursförstärkningen  ger  ökade  möjligheter  för
försäkringskassorna att köpa rehabiliteringstjänster
och att vidta åtgärder mot felaktiga utbetalningar.

Anslag  inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom

Folkpartiet  liberalerna anser att utgiftsområdet, i
förhållande till  regeringens förslag, bör tillföras
125 miljoner kronor.

20:2 Efterlevandepensioner

Vi  anser  att  den inledande  omställningspensionen
redan fr.o.m. den  1  juli 2003 skall förlängas till
tolv månader. Folkpartiet föreslår därför att anslag
20:2  till  vuxna  skall  tillföras  ytterligare  35
miljoner kronor.

20:3 Bostadstillägg till pensionärer

Vi  anser  även  att  fritidsfastighet   inte  skall
omfattas  av  inkomstprövningen av bostadstillägget.
Folkpartiet föreslår  därför  att  anslag 20:3 skall
tillföras  ytterligare 90 miljoner kronor.  Vi  vill
framhålla att  vid  inkomstprövningen  beaktas  inte
eventuellt  värde  av ett småhus som är den sökandes
permanentbostad,    däremot     värdet     av     en
fritidsfastighet.  Följderna  kan ibland stå i strid
med   ambitionen   att   människor   med   likartade
förhållanden också skall behandlas lika  inom  olika
trygghets- eller bidragssystem. Det kan också få den
olyckliga  effekten  att påskynda avyttringen av ett
fritidshus vilket kan  ha  stor  betydelse  för  den
äldres livskvalitet.

Anslag  inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn

Folkpartiet  liberalerna  anser  att utgiftsområdet bör minskas
med  110  miljoner  kronor  för  budgetåret  2003  i
förhållande till regeringens förslag.

21:2 Föräldraförsäkring

Vi  föreslår  en  utgiftsökning  på anslag  21:2  på
sammanlagt 60 miljoner kronor.

Vi  anser att en jämställdhetsbonus  bör  införas,
vilken  innebär att en högre ersättning (90 %) utgår
för varje  månad  som  tas ut i föräldraledighet och
som motsvaras av en månad  som  den  andra föräldern
tar  ut.  Dessutom  anser  vi  att  inkomsttaket   i
föräldraförsäkringen     bör     höjas    till    10
prisbasbelopp,  dock  först fr.o.m.  den  1  januari
2004.

21:3 Underhållsstöd

Vi föreslår en utgiftsminskning  på  anslag  21:3 på
sammanlagt 170 miljoner kronor.

Genom markering av det gemensamma föräldraansvaret
kan utgifterna för underhållsstödet hållas tillbaka.

7. Kristdemokraternas anslagsförslag (punkterna
11, 31 och 38)

av Sven Brus (kd).

Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp

Kristdemokraterna anser att utgiftsområde 10 bör  minskas med 5
930 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.

19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Vi   föreslår   en   minskning  av  anslag  19:1  på
sammanlagt 4 990 miljoner kronor.

De av oss föreslagna  besparingarna  uppnås  genom
införandet   av   två   karensdagar  med  bibehållet
högriskskydd  om  tio  dagar   och   genom   en   ny
beräkningsgrund  för  SGI.  Vi  anser  att SGI skall
beräknas på ett genomsnitt av de senaste  två  årens
inkomster   och   att  skattepliktiga  förmåner  och
semesterersättning    skall    vara   SGI-grundande.
Dessutom  avvisar  vi  tanken på att  höja  taket  i
sjukförsäkringen. Den besparing  företagen  gör till
följd  av  vårt  förslag om ytterligare en karensdag
reglerar   vi   med   en    marginell   höjning   av
arbetsgivaravgiften.
Vi vill också införa en steglös  ersättningsnivå i
sjukförsäkringen.  Vi  anser  att  ersättning  skall
kunna  lämnas  i  proportion  till nedsättningen  av
arbetsförmågan.
Vidare bör personskador som uppkommer  på grund av
trafiken  föras  över  till  trafikförsäkringen.  En
sådan  ordning  leder  till minskade  kostnader  för
sjukförsäkringen.
Vi anser att en ny rehabiliteringsförsäkring skall
införas fr.o.m. den 1 juli  2003  i enlighet med den
modell   som   föreslagits  av  Gerhard  Larsson   i
utredningsbetänkandet  SOU  2000:78. En ny myndighet
bör  dock  inte inrättas. För genomförandet  är  det
viktigt  att   regeringen   snarast   påbörjar   det
lagstiftningsarbete som krävs.

19:2 Aktivitets- och sjukersättningar

Vi   föreslår   en   minskning  av  anslag  19:2  på
sammanlagt 950 miljoner kronor.

Vi anser att den effektivare rehabilitering som en
ny rehabiliteringsförsäkring  ger upphov till kommer
att leda till minskade utgifter  för aktivitets- och
sjukersättningar   (nuvarande   förtidspension   och
sjukbidrag).

19:8 Allmänna försäkringskassor

Vi föreslår en ökning av anslag 19:8  på  sammanlagt
10 miljoner kronor.

Vi  vill avskaffa dagens avtal med kommunerna  när
det gäller  flyktingmottagande.  I  stället  vill vi
införa  en utvecklingspeng som följer individen  och
som skall administreras av RFV. Vi tillför RFV medel
för detta ändmål.

Anslag inom  utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom

Kristdemokraterna   anser   att   utgiftsområdet,  i
förhållande till regeringens förslag,  bör tillföras
125 miljoner kronor.

20:2 Efterlevandepensioner till vuxna

Enligt  vår  mening  bör  tiden  för  den  inledande
omställningspensionen utökas till tolv månader  från
den  1  juli 2003. Kristdemokraterna föreslår därför
att  anslag  20:2  skall  tillföras  ytterligare  35
miljoner kronor.

20:3 Bostadstillägg till pensionärer

Vidare  anser  vi  att  fritidsfastighet  inte skall
omfattas  av  inkomstprövningen av bostadstillägget.
Fritidsfastigheter kan ha ett så högt taxeringsvärde
att  det  omöjliggör  BTP.  Det  är  inte  rätt  att
människor  skall  tvingas  till  en  försäljning  av
fastigheten,  som kan ha ägts i många år, och därmed
till en försämring av livskvaliteten för att erhålla
BTP. Kristdemokraterna  föreslår  därför  att anslag
skall tillföras ytterligare 90 miljoner kronor.

Kristdemokraterna arbetar för att pensionerna  för
de   sämst   ställda  pensionärerna  skall  öka  med
motsvarande 1 000  kr i månaden (före skatt) jämfört
med nivån 2002. Från  och  med  2003 kommer de sämst
ställda  pensionärerna att få en högre  pension  med
anledning      av     den     pensionsreform     som
Kristdemokraterna  står  bakom. Dessutom kommer vårt
grundavdrag att förstärka  det  ekonomiska  utrymmet
ytterligare  för  dem med lägst pension. Sammantaget
innebär     det     nya     pensionssystemet     och
Kristdemokraternas  skattesänkning  att  pensionerna
för dem med lägst pension  förbättras  med ca 620 kr
per  månad  efter skatt eller ca 900 kr före  skatt.
Kristdemokraterna  har  avsatt ett budgetutrymme för
att under 2004 kunna ta det  sista  steget  för  att
uppnå en förbättring med totalt 1 000 kr före skatt.

Anslag  inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn

Kristdemokraterna  anser  att utgiftsområdet bör ökas med 1 741
miljoner kronor för budgetåret  2003  i  förhållande
till regeringens förslag.

21:2 Föräldraförsäkring

Vi  föreslår en utgiftsminskning på anslag  21:2  på
sammanlagt 60 miljoner kronor.

Vi anser att grundnivån i föräldraförsäkringen bör
höjas  till  180 kr per dag från den 1 januari 2003.
De 90 s.k. lägstanivådagarna och den extra månaden i
föräldraförsäkringen  kan enligt vårt förslag slopas
i  samband med att barnomsorgskontot  börjar  gälla.
Dessutom    anser    vi   att   ersättningsnivån   i
föräldraförsäkringen bör  höjas  från 80 % till 90 %
från och med den 1 juli 2003, samtidigt  som taket i
föräldraförsäkringen  höjs  från  7,5  prisbasbelopp
till  11  prisbasbelopp. Vidare bör två kontaktdagar
per år och  barn,  för barn mellan fyra och tolv år,
införas i stället för  den  nuvarande  kontaktdagen.
Genom     en     ändrad     beräkning     av     den
sjukpenninggrundande inkomsten kan en besparing inom
anslaget göras.

21:6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn

Vi  föreslår  en  utgiftsökning  på  anslag  21:6 på
sammanlagt 0,5 miljoner kronor.

Vi anser att vårdbidrag bör kunna utges till  barn
till biståndsarbetare.

Andra anslagsfrågor

Vi    föreslår    att    ett   nytt   anslag,   21:8
Barnomsorgskonto, införs fr.o.m.  den 1 januari 2003
till vilket riksdagen anvisar 1 800  miljoner kronor
budgetåret 2003.


8. Centerpartiets anslagsförslag (punkterna 11,
31 och 38)

av Birgitta Carlsson (c).

Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp

Centerpartiet anser att utgiftsområde  10 bör minskas med 5 880
miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.

19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Vi   föreslår   en  minskning  av  anslag  19:1   på
sammanlagt 3 650 miljoner kronor.

De av oss föreslagna  besparingarna  uppnås  bl.a.
genom  vårt  förslag om att övergå från passivt stöd
till   aktiva  insatser   bl.a.   i   form   av   en
rehabiliteringsgaranti.      Efter     30     dagars
sjukskrivning skall den försäkrade undersökas av två
läkare, efter sex veckor skall  den försäkrade delta
i   en  åtgärd  och  inom  tre  månader   skall   en
individuell rehabiliteringsplan upprättas som syftar
till   återgång   i   arbete.  Genom  anslagsvillkor
föreslår  vi  att  av anslag  19:1  skall  dels  3,3
miljarder        kronor        användas         till
rehabiliteringsersättning  och  rehabiliteringsstöd,
och  vi räknar med att sjukpenningkostnaderna  skall
minska  i motsvarande grad, dels 500 miljoner kronor
avsättas     för     finansiell    samordning    och
rehabiliteringsutredningar.
När det gäller finansiell  samordning anser vi att
riksdagen skall fatta beslut om att införa en lag om
permanent finansiell samordning  mellan  hälso-  och
sjukvården,  socialtjänsten,  socialförsäkringen och
arbetsmarknadsmyndigheterna. Ett  första  delmål bör
vara   att   10 %   av   medlen   för   sjukpenning,
arbetsskadesjukpenning och rehabiliteringsersättning
avsätts för sådan samordning.
Vidare  föreslår  vi  att  SGI  skall  baseras  på
historisk inkomst och att en grundnivå skall införas
i  sjukpenningen  på 200 kr per dag. Vi anser  detta
nödvändigt   för   att    möjliggöra    en    rimlig
levnadsstandard.

19:2 Aktivitets- och sjukersättningar

Vi   föreslår   en   minskning  av  anslag  19:2  på
sammanlagt 1 160 miljoner kronor.

Vi  anser  att våra satsningar  på  rehabilitering
kommer  att innebära  en  lägre  ökning  av  antalet
aktivitets-    och    sjukersättningar    (nuvarande
förtidspension och sjukbidrag).

19:4 Arbetsskadeersättningar

Vi   föreslår   en   minskning  av  anslag  19:4  på
sammanlagt 1 000 miljoner kronor.

Vi motsätter oss de  nyligen  sänkta beviskraven i
arbetsskadeförsäkringen och anser  att  de  tidigare
bevisreglerna bör återinföras.

19:7   Riksförsäkringsverket   och   19:8   Allmänna
försäkringskassor

Vi   föreslår   en   minskning  av  anslag  19:7  på
sammanlagt 70 miljoner kronor.

Anslaget   19:7   minskas   till   följd   av   en
administrativ besparing.
När  det  gäller  anslag  19:8  har  vi  vid  våra
beräkningar av satsningarna  på  rehabilitering (3,3
miljarder    kronor)    avsatt    viss   del    till
försäkringskassans administration.

Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk  trygghet vid
ålderdom

Centerpartiet    anser    att    utgiftsområdet,   i
förhållande  till regeringens förslag,  bör  minskas
med 1 160 miljoner kronor.

20:1 Ålderspensioner

Vi anser att garantipensionen  skall höjas med 1 500
kr  för  år  2003.  Tillsammans  med  Centerpartiets
förslag om sänkta inkomstskatter för  dem  med  låga
och  normala  inkomster,  kommer  dessa pensionärers
ekonomiska  situation att förbättras  betydligt.  Vi
föreslår därför  att  anslag  20:1  skall  tillföras
ytterligare 650 miljoner kronor.

20:3 Bostadstillägg till pensionärer

Vidare föreslår vi att 80 % av bostadskostnaden  upp
till 4 000 kr skall kunna läggas till grund för BTP.
Vi   menar   att   den   föreslagna   höjningen   av
garantipensionen    och    förslaget   till   sänkta
inkomstskatter bättre tillgodoser  de  sämst ställda
pensionärernas   behov.   Vi  föreslår  därför   att
anslaget  20:3  skall minskas  med  1  810  miljoner
kronor jämfört med regeringens föreslag.

Anslag inom utgiftsområde  12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn

Centerpartiet  anser  att  utgiftsområdet   bör  ökas  med  460
miljoner  kronor  för  budgetåret 2003 i förhållande
till regeringens förslag.

21:2 Föräldraförsäkring

Vi föreslår en utgiftsminskning  på  anslag  21:2 på
sammanlagt 640 miljoner kronor.

Vi anser att grundnivån i föräldraförsäkringen bör
höjas  till  200 kr per dag. Ersättningen för de  90
s.k. lägstanivådagarna  bör höjas från 60 kr till 90
kr  per  dag.  Dessa  dagar  skall   kunna  användas
flexibelt under barnens första 15 år, och därför kan
kontaktdagarna dras in. Vidare anser vi  att taket i
föräldraförsäkringen     bör     höjas    till    11
prisbasbelopp.

Andra anslagsfrågor

Vi   föreslår   att  ett  nytt  anslag,  21:9   Höjt
barnbidrag för barn  i åldern 1-5 år, införs fr.o.m.
den  1 januari 2003 till  vilket  riksdagen  anvisar
1 100 miljoner kronor budgetåret 2003.


9. Privatisering av arbetsskadeförsäkringen
(punkt 24)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp)

Enligt  vår  uppfattning bör arbetsskadeförsäkringen
vad gäller arbetsolycksfallen  lyftas  bort från den
offentliga  sektorn  för att i stället förvaltas  av
privata försäkringsbolag.  Precis  på samma sätt som
vi  i dag är skyldiga att teckna en trafikförsäkring
för att  få  köra  bil,  bör  den som vill driva ett
företag vara skyldig att teckna  en  försäkring  mot
arbetsolycksfall.  För  att kompensera arbetsgivarna
bör  den  del  av  arbetsgivaravgifterna  som  avser
arbetsskadeförsäkringen    justeras.    En    privat
försäkring  finansieras  med  premier,  vars storlek
sannolikt    kommer    att   bero   på   hur   många
arbetsolycksfall ett företag eller en bransch har.


10. Övriga frågor om arbetsskadeförsäkringen
(punkt 25)

av Ulla Hoffmann (v).

Allt fler människor upplever  en elöverkänslighet av
varierande grad. Det finns ännu  inte någon enhetlig
och  samstämmig  förklaring till elöverkänsligheten.
Flera     försäkringskassor      godkänner      inte
elöverkänslighet   som  sjukdom.  Inledningsvis  kan
sjukpenning utbetalas  men  efter  utredning kan den
dras in om diagnosen är elallergi.

Elöverkänsliga  personer  kan inte heller  få  sin
skada  bedömd som arbetsskada.  För  att  den  sjuke
skall  erhålla   sjukpenning  kan  därför  diagnosen
elallergi inte anges  på  intyget.  Samtidigt är det
viktigt    utifrån    arbetsgivarens   ansvar    för
arbetsmiljön    och   rehabiliteringsansvaret    att
läkarintyget visar  den  rätta  diagnosen.  För  att
komma  till  rätta  med  det  nu beskrivna problemet
anser     Vänsterpartiet     att     symtomen     på
elöverkänslighet bör kunna betraktas som  grund  för
bedömning av arbetsskada.
Nyligen  har  en  utredare lagt sitt förslag om en
koncentrerad  handläggning   av  arbetsskadeärenden.
Förslaget  innebär  att handläggningen  koncentreras
till tre enheter i landet.  Vänsterpartiet  har dock
erfarit   att   det   redan  pågår  ett  arbete  med
koncentrerad handläggning  hos  försäkringskassorna.
Vi anser att det är viktigt att det  arbete  mot  en
koncentrera  handläggning av arbetsskadeförsäkringen
som försäkringskassorna  påbörjat  får fortsätta. En
ökad koncen-
tration   bör   ske  men  det  bör  vara  minst   en
arbetsskadeenhet per län. Vi avser att verka för att
en koncentration av det slaget kommer till stånd.

11. Familjepolitikens inriktning (punkt 39)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Vi anser att statens  stöd  till  familjer  och barn
präglas  av alltför mycket detaljreglering. Vi  vill
återge barnfamiljerna  valfriheten,  bl.a.  när  det
gäller  valet  av  barnomsorgsform.  Vi anser att en
barnomsorgspeng skall införas från 2004 för familjer
som inte utnyttjar kommunalt finansierad barnomsorg.
Barnomsorgspengen   skall   utgå   med   3  000   kr
skattefritt  per månad för barn mellan ett  och  tre
år. För att barnfamiljerna  skall  få mer pengar att
fritt   förfoga  över,  vill  vi  även  införa   ett
grundavdrag inom den kommunala beskattningen.


12. Familjepolitikens inriktning (punkt 39)

av Ulla Hoffmann (v).

Vi anser  att  begreppet Ekonomisk familjepolitik är
missvisande, eftersom  det  utgår  från kärnfamiljen
som  norm.  Vi vill komma bort från detta  tankesätt
och sätta barnen  i  centrum, och av denna anledning
borde  politikområdet  i   stället   heta  Ekonomisk
barnpolitik.  Det  vore  även  önskvärt  om  det  av
målsättningen   inom  utgiftsområdet  framgick   att
politiken skall vara utformad på ett sådant sätt att
den bidrar till en  utveckling mot ökad jämställdhet
i samhället.


13. Allmänna barnbidrag (punkt 40)

av Ulla Hoffmann (v).

Vid växelvis boende tar  vårdnadshavarna  ett aktivt
delat  ansvar  för  omsorgen  om  barnen och i detta
sammanhang  kan  det  därför vara befogat  att  dela
barnbidragen    under   förutsättning    att    även
försörjningsansvaret     delas    rättvist    mellan
vårdnadshavarna.  Vi förutsätter  att  den  pågående
Översynen  av  lagen  om  underhållsstöd  undersöker
möjligheterna  att   genomföra   en   förändring  av
reglerna vid växelvis boende.


14. Utbyggd föräldraförsäkring m.m. (punkt 41)

av Birgitta Carlsson (c).

Enligt  min mening bör föräldrarna själva  få  välja
hur  och när  föräldrapenningdagarna  skall  brukas.
Vidare  bör lika många föräldrapenningdagar utgå för
varje barn,  även  vid  flerbarnsfödslar. Jag väljer
dock att inte nu reservera mig i dessa delar.


15. Tillfällig föräldrapenning för vård av barn
under 240 dagar (punkt 48)

av Ulla Hoffmann (v) och Mona Jönsson (mp).

Vi anser att tillfällig föräldrapenning  skall utges
oavsett  barnets  ålder  när en förälder vårdar  ett
barn  i  hemmet  som  annars skulle  ha  vårdats  på
sjukhus.  Ur  ett samhällsekonomiskt  perspektiv  är
det, enligt vår  mening,  mer  kostnadseffektivt att
vårda  barn i hemmet än på sjukhus.  Vi  förutsätter
att   regeringen,   enligt   utskottets   skrivning,
återkommer  till  riksdagen  med  ett  förslag om en
utvidgning av rätten till tillfällig föräldrapenning
enligt ovan.


16. Underhållsstöd (punkt 50)

av Ulla Hoffmann (v).

Enligt vår mening fyller underhållsstödet  en mycket
viktig   funktion   vad   gäller  att  se  till  att
vårdnadshavare uppfyller sitt försörjningsansvar för
barn  även efter separation  mellan  vårdnadshavare.
För att  så långt som möjligt undvika konflikter, är
det viktigt  att systemet uppfattas som rättvist. Vi
förutsätter   att    den   pågående   översynen   av
underhållsstödet     (dir.      2002:39)     beaktar
Vänsterpartiets förslag vad gäller  aktuell  inkomst
vid  fastställandet  av  återbetalningsskyldigheten,
umgängesavdrag  samt umgängesresor  inom  ramen  för
underhållsstödet.


17. Underhållsstöd (punkt 50)

av Mona Jönsson (mp).
Enligt  dagens  system   blir   kvinnan  automatiskt
vårdnadshavare om föräldrarna inte  är  gifta. Detta
gör  att  mannen  hamnar i ett underläge om  kvinnan
motsätter sig gemensam  vårdnad.  Vi förutsätter att
denna    orättvisa    beaktas    av    de   pågående
utredningarna.

18. Regional nedsättning av socialavgifter
(punkt 66)

av Ulla Hoffmann (v).

Viktiga  näringsgrenar i Norrlands inland  är  jord-
och skogsbruksföretagen.  De  utgör  en stabil bas i
landsbygdens    företagande.   För   att   stimulera
småföretagandet  i   området   har  socialavgifterna
sänkts. Men, med hänvisning till EG-regler, omfattas
inte de viktiga jordbruksföretagen av sänkningen. Vi
anser inte att det är rimligt att  dessa  skall  ges
sämre  förutsättningar  än  andra  företag  i  samma
område.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag


Propositionerna

Proposition 2002/03:1

Regeringen     har     i    proposition    2002/03:1
Budgetpropositionen  för  2003  volym  6  föreslagit
riksdagen att

under utgiftsområde 10

dels  bemyndiga  regeringen   att  under  2003,  för
ramanslaget    19:7    Riksförsäkringsverket    ingå
ekonomiska  förpliktelser   som  inklusive  tidigare
åtaganden medför utgifter på  högst 9 000 000 kronor
efter 2003 (avsnitt 2.13.7),

dels   godkänna   följande   mål:   Frånvaron   från
arbetslivet  på  grund  av  sjukskrivning   skall  i
förhållande  till  2002  halveras  fram  till  2008.
Parallellt   skall   antalet   nya  aktivitets-  och
sjukersättningar minska. Hänsyn  skall  tas till den
demografiska  utvecklingen  under perioden  (avsnitt
2.3),

dels  för  budgetåret  2003  anvisa  anslagen  under
utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet  vid sjukdom och
handikapp  enligt  följande  uppställning  (tusental
kronor):

-   19:1   Sjukpenning  och  rehabilitering,   m.m.;
ramanslag; 46 943 496,

- 19:2 Aktivitets- och sjukersättning; ramanslag; 58
024 970,

- 19:3 Handikappersättningar; ramanslag; 1 190 915,

-  19:4 Arbetsskadeersättningar;  ramanslag;  6  406
977,

-  19:5   Kostnader   för  sysselsättning  av  vissa
personer   med   aktivitets-   och   sjukersättning;
ramanslag; 8 000,

- 19:6 Ersättning  för  kroppsskador;  ramanslag; 69
056,

- 19:7 Riksförsäkringsverket; ramanslag; 933 523,

- 19:8 Allmänna försäkringskassor; ramanslag;  5 822
027.

under utgiftsområde 11

dels  godkänna  följande mål: Personer med låg eller
ingen inkomstrelaterad  pension skall garanteras ett
värdesäkrat grundskydd. Efterlevande  make skall ges
ett   rimligt   ekonomiskt   stöd   för   att  klara
omställningen efter dödsfall (avsnitt 2.4),

dels  för  budgetåret  2003  anvisa  anslagen  under
utgiftsområde  11  Ekonomisk  trygghet  vid ålderdom
enligt följande uppställning (tusental kronor):

- 20:1 Ålderspensioner; ramanslag; 25 437 000,

- 20:2 Efterlevandepensioner till vuxna;  ramanslag;
15 525 000,

- 20:3 Bostadstillägg till pensionärer; ramanslag;
10 735 000,

- 20:4 Delpension, ramanslag; 115 320,

- 20:5 Äldreförsörjningsstöd; ramanslag; 735 000.

utgiftsområde 12

dels  anta regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring (avsnitt 4.8),

dels  godkänna   följande  mål:  Skillnaderna  i  de
ekonomiska villkoren  mellanfamiljer  med  och  utan
barn  skall  minska  inom  ramen  för  den generella
välfärden (avsnitt 4.3),

dels  för  budgetåret  2003  anvisa  anslagen  under
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn enligt följande uppställning (tusental kronor):

- 21:1 Allmänna barnbidrag; ramanslag; 20 965 100,

- 21:2 Föräldraförsäkring; ramanslag 22 340 000,

- 21:3 Underhållsstöd; ramanslag; 2 487 000,

-  21:4  Bidrag  till  kostnader för internationella
adoptioner; ramanslag; 40 000,

- 21:5 Barnpensioner och  efterlevandestöd för barn;
ramanslag; 976 000,

-   21:6  Vårdbidrag  för  funktionshindrade   barn;
ramanslag; 2 250 000,

- 21:7  Pensionsrätt  för  barnår;  ramanslag; 3 831
000.

Lagförslaget    återfinns    som   bilaga   2   till
betänkandet.


Proposition 2002/03:2


Regeringen (Socialdepartementet)  har  i proposition
2002/03:2    Vissa   socialförsäkringsfrågor    m.m.
föreslagit att  riksdagen  antar  de i propositionen
framlagda förslagen till

1.  lag  om  ändring  i lagen (1962:381)  om  allmän
försäkring,

2.  lag  om  ändring i lagen  (1962:381)  om  allmän
försäkring,

10. lag om fortsatt giltighet av lagen (1994:566) om
lokal försöksverksamhet  med finansiell samordning
mellan socialförsäkring, hälso-  och  sjukvård och
socialtjänst.

Lagförslagen    återfinns    som   bilaga   2   till
betänkandet.

Övriga lagförslag i proposition  2002/03:2 återfinns
i betänkande 2002/03:
SfU5.


Följdmotioner


2002/03:Sf1 av Sten Tolgfors m.fl. (m):

1. Riksdagen avslår regeringens förslag  om  ändring
av   18  kap.  2  §  lagen  (1962:381)  om  allmän
försäkring   i  enlighet  med  vad  som  anförs  i
motionen.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om att föräldrarna
själva skall bestämma  över  hur föräldrapenningen
fördelas.

2002/03:Sf2 av Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (v):

Riksdagen beslutar om ändring i  4  kap.  10 § lagen
(1962:381)  om  allmän  försäkring så att tillfällig
föräldrapenning skall utges  oavsett  barnets  ålder
när  en förälder vårdar ett barn i hemmet som annars
skulle ha vårdats på sjukhus.

Motioner från allmänna motionstiden

2002/03:Sf203 av Carl-Axel Johansson (m):

1. Riksdagen  begär hos regeringen att ett gemensamt
regelverk      för      försäkringskassan      och
arbetsförmedlingen införs i enlighet med vad som i
motionen anförs.

2.   Riksdagen   begär   hos   regeringen   att   en
rehabiliteringsförsäkring  skapas  i  enlighet med
vad som i motionen anförs.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om försäkringskassans
monopol avseende rehabilitering.

2002/03:Sf204 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om att pensionsbeloppet skall
vara detsamma oberoende av pensionärens civilstånd.

2002/03:Sf205 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om  behovet av en sammanhållen
rehabiliteringsprocess.

2002/03:Sf206 av Barbro Feltzing (mp):

1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om att låta utreda
möjligheten          till          differentierade
sjukförsäkringsavgifter för småföretag, som en del
i att kunna få ned ohälsotalet.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om en utredning om
lägre sjukförsäkringsavgifter för småföretag.

2002/03:Sf207 av Henrik Westman (m):

Riksdagen begär att  regeringen  lägger fram förslag
till lagändring som slår fast att  gifta pensionärer
eller  motsvarande  skall  betraktas  som   enskilda
individer i det statliga pensionssystemet i enlighet
med vad som anförs i motionen.

2002/03:Sf208 av Rigmor Stenmark och Birgitta
Carlsson (c):

1.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs  om  whiplashskadades
möjligheter till rehabilitering.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om handläggning och
ekonomiska medel hos försäkringskassorna.

2002/03:Sf209 av Rigmor Stenmark (c):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  en  översyn  av
vårdbidraget till handikappade barn.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om en  översyn  av
underhållsstödet  vid  delat ansvar för gemensamma
barn.

2002/03:Sf210 av Anna Grönlund och Tobias Krantz
(fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om föräldraförsäkringen.

2002/03:Sf211 av Birgitta Carlsson och Annika
Qarlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen  anförs  om  att   tillsätta   en
arbetsgrupp    som    arbetar    med   sjukdomar   i
rörelseorganen.

2002/03:Sf212 av Maria Larsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en steglös  ersättningsnivå
för sjukförsäkringen.

2002/03:Sf213 av Maria Larsson och Ragnwi Marcelind
(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att möjliggöra  studier vid
deltidssjukskrivning.

2002/03:Sf215 av Birgitta Carlsson och Birgitta
Sellén (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs   om   att   medel   för
rehabilitering av psykiskt långtidssjuka skall kunna
användas   för  att  starta  och  driva  ytterligare
klubbhus enligt Fountainhouse-modellen i Sverige.

2002/03:Sf219 av Kenneth Lantz (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att på lämpligt sätt utreda
möjligheterna  till ändring av regelverket som skall
leda   till   ökad   valfrihet    för    äldre    på
arbetsmarknaden.

2002/03:Sf220 av Claes Västerteg och Sofia Larsen
(c):

Riksdagen  begär  att regeringen lägger fram förslag
till ändring gällande undantag i arbetsgivarinträdet
i sjuklönen vid sjukskrivning  på grund av olyckor i
samband     med    idrottsutövande    och     övriga
fritidsaktiviteter.

2002/03:Sf221 av Kenneth Lantz (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs  om  att  dröjsmålsränta  bör
utbetalas     vid    felaktig    utbetalning    från
försäkringskassa och liknande.

2002/03:Sf225 av Tuve Skånberg (kd):

Riksdagen begär  att  regeringen lägger fram förslag
till ändring av lagen om  allmän  försäkring, så att
föräldrapenning utgår oavsett om behandling sker vid
öppenvårdsavdelning i kommunens eller i landstingets
regi.

2002/03:Sf229 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om att bostadstillägg  för
pensionärer (BTP) efter den  1  juli 2005 inte skall
kunna  utbetalas  för  icke  frivilligt   boende   i
tvåbäddsrum i särskilda boendeformer för äldre.

2002/03:Sf230 av Bo Könberg m.fl. (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs   om  en  parlamentarisk
arbetsgrupp för en stor socialförsäkringsreform  som
omfattar       främst       sjukförsäkring       och
arbetslöshetsförsäkring.

2002/03:Sf231 av Britt-Marie Lindkvist och Christina
Nenes (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs om fördelarna med att öppna
för  en  mer  schabloniserad   beräkningsgrund   vid
fastställande  av sjukpenninggrundande inkomst (SGI)
i samband med kollektiva löneförändringar.

2002/03:Sf232 av Kerstin Lundgren (c):

Riksdagen  begär   att   regeringen  återkommer  med
förslag till förändring av  föräldraförsäkringen för
att öka föräldramakten i enlighet med vad i motionen
anförs.

2002/03:Sf234 av Sven-Erik Sjöstrand och Kjell-Erik
Karlsson (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  i motionen anförs om  behovet  av  tydliga
riktlinjer  för  försäkringskassans  handläggning av
rehabilitering  så  att  inte kvinnor diskrimineras,
samt  att  i  arbetet  för  att  motverka  ohälsa  i
arbetslivet särskilt belysa kvinnors situation.

2002/03:Sf235 av Conny Öhman (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att  vid  delad  vårdnad av
barn bör delat barnbidrag gälla.

2002/03:Sf237 av Håkan Juholt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad    i   motionen   anförs   om   utbetalning   av
barnbidraget.

2002/03:Sf238 av Tuve Skånberg (kd):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  att  stödja
flerbarnsidealet.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om resurser till
barnfamiljerna genom bostadsbidrag, barnbidrag och
barnomsorgskonto.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs   om   att  låta
konsekvenspröva  varje  beslut  från regering  och
riksdag,  för att se hur det gagnar  och  påverkar
familjen.

2002/03:Sf240 av Johan Linander (c):

Riksdagen begär en redovisning av regeringens arbete
för att tillgodose medborgarnas rättigheter i Norden
vid arbetslöshet,  vid  utbildning,  vid beskattning
och i samband med sociala rättigheter  så  att  inte
enskilda  människors  rättigheter inskränks på grund
av flyttning över nationsgränser i Norden.

2002/03:Sf242 av Helena Bargholtz (fp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
försäkringskassan  bör  betala  dröjsmålsränta  på
pengar som av olika skäl  inte  har  utbetalats  i
tid.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om preskriptionstiden
vid löpande utbetalningar från försäkringskassan.

2002/03:Sf244 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad     i     motionen     anförs     om    flexibel
föräldraförsäkring.

2002/03:Sf245 av Marie Engström m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en översyn för  att  minska
sjuklönekostnaderna i mindre företag.

2002/03:Sf246 av Britt-Marie Danestig m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om tilläggsdirektiv till  den
studiesociala  utredningen så att den även kan komma
med förslag till  förbättringar av det studiesociala
stödet.

2002/03:Sf247 av Martin Andreasson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs    om    karensdagar   i
sjukförsäkringen    för    anställda    med    flera
arbetsgivare.

2002/03:Sf249 av Per Bill och Anna Ibrisagic (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs   om   en  halvering  av
egenavgifterna för egenföretagare.

2002/03:Sf250 av Henrik S Järrel (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om att ett förstatligande  av
försäkringskassorna  bör  övervägas i samband med en
översyn av kassornas organisation.

2002/03:Sf251 av Kerstin Heinemann (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen  anförs  om  en   förändring   av
skattereglerna  så  att  alla  ideella  kultur-  och
ungdomsorganisationer  jämställs med idrottsrörelsen
i skattehänseende.

2002/03:Sf253 av Hans Backman (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs om  att  arbetsgivaravgiften
skall  avskaffas  för  nyanställningar  av  ungdomar
mellan 18 och 24 år och att Gävleborgs län görs till
ett försöksområde.

2002/03:Sf254 av Birgitta Ohlsson (fp):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening    vad    i    motionen    anförs   om   en
individualiserad föräldraförsäkring.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att inte fortsätta
utbyggnaden av föräldraförsäkringen.

2002/03:Sf257 av Håkan Larsson och Birgitta Sellén
(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en utredning och geografisk
differentiering av arbetsgivaravgifterna.

2002/03:Sf260 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):

Riksdagen beslutar  om  ändring  i 20 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring och  15  kap.  16  §
lagen  (1998:674)  om  inkomstgrundad  ålderspension
enligt vad som anförs i motionen.

2002/03:Sf261 av Lennart Beijer och Britt-Marie
Danestig (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om att återkomma med  förslag
till ett system med frivillig pension från fyllda 60
år.

2002/03:Sf262 av Ann-Marie Fagerström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i  motionen anförs om omdisponering av medel för
rehabilitering.

2002/03:Sf263 av Åsa Domeij (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs om att Utredningen om översyn
av lagen om underhållsstöd  (dir.  2002:39)  bör  få
tilläggsdirektiv  om att utreda och föreslå åtgärder
för att förbättra jämställdheten  för ogifta par som
får barn.

2002/03:Sf266 av Per Bill (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av  en  översyn  av
s.k. post-docs studiesociala förhållanden.

2002/03:Sf267 av Krister Örnfjäder m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om försäkringskassornas arbete
med rehabliteringsärenden.

2002/03:Sf268 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs om behovet av att klarlägga
Rikförsäkringsverkets  roll  i  enlighet med vad som
anförs i motionen.

2002/03:Sf270 av Annika Qarlsson m.fl. (c, m, fp,
kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om behovet  av  att  ändra
sjukförsäkringens regler om uppbyggnadsskede.

2002/03:Sf271 av Sten Tolgfors m.fl. (m):

1.  Riksdagen  begär  att  regeringen   lägger  fram
förslag   till   ändring   så   att  beräkning  av
sjukpenninggrundande inkomst ger egenföretagare en
inkomsttrygghet som är likvärdig  den  som  gäller
för löntagare.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i motionen anförs om att  arbetstiden
skall beräknas  på  samma  sätt för egenföretagare
som löntagare vid beräkning  av dagsersättningen i
den tillfälliga föräldrapenningen.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att egenföretagare
eller visstidsanställda inte riskerar att stå utan
inkomstbortfallsförsäkring  i  händelse av sjukdom
eller föräldraskap.

2002/03:Sf272 av Raimo Pärssinen och Per-Olof
Svensson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  som anförs om underhållsstöd  till
barn med särlevande föräldrar.

2002/03:Sf273 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  behovet  av en översyn av
reglerna för handikappersättning efter 65 års ålder.

2002/03:Sf274 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om behovet av en  översyn  av
nivåerna för handikappersättningen.

2002/03:Sf275 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i  motionen  anförs om behovet av rehabilitering
för alla.

2002/03:Sf276 av Lars Gustafsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  försöken  med  finansiell
samordning.

2002/03:Sf278 av Camilla Sköld Jansson och Gunilla
Wahlén (v):

Riksdagen  begär att regeringen söker lösningar  för
att  även  jordbruksföretagen   skall   omfattas  av
sänkningar av arbetsgivaravgiften.

2002/03:Sf279 av Ann-Marie Fagerström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om utbetalning av pension.

2002/03:Sf280 av Mona Jönsson och Kerstin-Maria
Stalin (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att tillsätta en  utredning
som ser över om andra grupper än läkare kan  utfärda
sjukskrivningar och friskskrivningar.

2002/03:Sf281 av Kenneth G Forslund (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs   om   vikten   av   att
försäkringskassorna  i  sitt  arbete prioriterar att
korta handläggningstiden för LSS- och LASS-ärenden.

2002/03:Sf285 av Sten Tolgfors m.fl. (m):

1.  Riksdagen  begär att regeringen  återkommer  med
förslag       om       en       riskdifferentierad
arbetsskadeförsäkring  i   enlighet  med  vad  som
anförs i motionen.

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
arbetsolycksfall skiljs  från arbetssjukdomar samt
att  arbetssjukdomarna  på  sikt   överförs   till
sjukpenningförsäkringen.

3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med  en
utredning om en övergångslösning från en offentlig
arbetsskadeförsäkring           till           ett
arbetsskadeobligatorium    för    arbetsgivare   i
enlighet med vad som anförs i motionen.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att färdolycksfall
till och från  arbetet  lyfts  ur försäkringen för
arbetsolycksfall       och      betalas      genom
trafikförsäkringen.

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att bevisreglerna
i arbetsskadeförsäkringen  återgår  till  1992 års
lagstiftning.

2002/03:Sf286 av Annika Qarlsson m.fl. (c, m, fp,
kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs om behovet av att reformera
systemen för sjuklön och sjukpenning.

2002/03:Sf287 av Sonja Fransson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att ungdomar som uppbär
aktivitetsersättning  också  skall  ha möjlighet att
studera vid folkhögskola, högskola och universitet.

2002/03:Sf288 av Sonja Fransson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om att det bör  prövas  om
undantagsregeln    gällande    ersättningar     till
idrottsutövare även borde gälla för de allmännyttiga
ideella       handikappföreningar       som      har
motionsverksamhet.

2002/03:Sf290 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad som  i motionen anförs om vikten av att
förebyggande insatser  med  en  bred  ansats  sker
tillsammans  med  snabbare  vård  för dem som ändå
blir sjuka.

2.  Riksdagen  begär att regeringen återkommer  till
riksdagen med  förslag  om  rehabiliteringsgaranti
och     två    läkares    prövning    av    längre
sjukskrivningar,  i  enlighet med vad som anförs i
motionen.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som i motionen anförs om fördelningen
av rehabiliteringsinsatser.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad som i motionen anförs om utbildning av
läkare   i   försäkringsmedicin   och   om   sådan
utbildning som villkor för att få skriva sjukintyg
som underlag för utbetalning av sjukpenning.

5. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad som i motionen anförs om begränsning av
möjligheterna    för    en    läkare    med   viss
specialistutbildning  att  skriva  sjukintyg   för
längre  tids  sjukpenning  med  diagnoser  inom en
annan medicinsk specialitet.

6.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs  om  utformningen
av en huvudregel om deltidssjukskrivning.

7.  Riksdagen  beslutar  om  en  lag  om  finansiell
samordning   i  huvudsak  i  enlighet  med  de  av
riksdagen 1992  antagna  principerna  för den s.k.
Finsam-verksamheten.

9.  Riksdagen  begär att regeringen återkommer  till
riksdagen  med   förslag  om  försäkringskassornas
verksamhet  såvitt  gäller  företagshälsovården  i
enlighet med vad som anförs i motionen.

10. Riksdagen begär  att  regeringen återkommer till
riksdagen  med förslag om  villkoren  för  vilande
sjukersättning   eller   aktivitetsersättning  vid
studier.

11. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening    vad    som    i   motionen   anförs   om
socialförsäkringsmodellen        och        utökat
arbetsgivaransvar.

2002/03:Sf291 av Bo Lundgren m.fl. (m):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om målsättningen  för
att minska sjukfrånvaron.

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad   i   motionen   anförs  om  att   en
rehabiliteringsutredning skall  starta  senast den
29:e sjukfrånvarodagen.

5.  Riksdagen  begär att regeringen återkommer  till
riksdagen med  förslag  om  åtgärder  för att fler
förtidspensionärer skall återgå till arbetslivet.

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen    anförs    om    hur
försäkringskassornas effektivitet kan förbättras.

7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  en  karensdag
införs den åttonde sjukfrånvarodagen.

8.   Riksdagen  begär  att  regeringen  utreder  ett
högkostnadsskydd   för  karensdagar  för  särskilt
behövande personer,  i  enlighet  med  vad  som  i
motionen anförs.

9.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad   i   motionen  anförs  om  att   den
sjukpenninggrundande  inkomsten  skall beräknas på
de två föregående årens inkomst.

10.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att det s.k. taket
i sjukförsäkringen inte skall höjas.

11. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
sjukpenningperioden skall  vara  ett  år  om  inte
särskilda skäl föreligger.

12.      Riksdagen     anvisar     till     Allmänna
försäkringskassor     (utgiftsområde    10)    för
budgetåret 2003 520 miljoner  kronor  för  köp  av
rehabiliteringstjänster   utöver   vad  regeringen
föreslagit.

13.      Riksdagen     anvisar     till     Allmänna
försäkringskassor (utgiftsområde10) för budgetåret
2003 1,15 miljarder kronor år 2004 för köp av vård
utöver vad regeringen föreslagit.

14.     Riksdagen      anvisar     till     Allmänna
försäkringskassor    (utgiftsområde     10)    för
budgetåret  2003  30  miljoner  kronor mer än  vad
regeringen anslagit för detta ändamål.

16.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om riktlinjer för
försäkringsläkare.

17. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs  om  läkarnas
sjukskrivningsrutiner.

2002/03:Sf292 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad som  anförs  i  motionen  om  val  till
Premiepensionsfonden.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad som anförs i motionen  om risktagande i
Premiesparfonden.

3.  Riksdagen  begär hos regeringen att  PPM  får  i
uppgift att utvärdera och granska fonderna utifrån
etiska, sociala och miljömässiga aspekter.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att ett obligatoriskt krav om hänsyn till
etik och miljö i placeringsverksamheten bör ställas
på alla fonder som människor erbjuds välja mellan
inom pensionssystemet.

2002/03:Sf294 av Carina Adolfsson Elgestam m.fl.
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om översyn i syfte att stärka
arbetslinjen.

2002/03:Sf295 av Veronica Palm (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om underhållsstödet.

2002/03:Sf297 av Veronica Palm (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad    i    motionen   anförs   om    individbaserad
föräldraförsäkring.

2002/03:Sf298 av Billy Gustafsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   i  motionen   anförs   om   att   utreda
förutsättningarna    för   retroaktiv   höjning   av
sjukpenninggrundande inkomst.

2002/03:Sf301 av Birgitta Carlsson och Annika
Qarlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  att göra en total översyn
av  underhållsbidraget  och  dess  konsekvenser  för
barnfamiljer.

2002/03:Sf302 av Christina Nenes och Britt-Marie
Lindkvist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs om en utvidgning  av  rätten
till tillfällig föräldrapenning.

2002/03:Sf303 av Yvonne Ångström m.fl. (fp, m, kd,
c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att skapa regler
i föräldraförsäkringen  som  ger egenföretagare rätt
till ersättning vid tillfällig  föräldraledighet  på
samma villkor som för anställda.

2002/03:Sf304 av Jeppe Johnsson m.fl. (m, fp, kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs om behovet av att utforma en
ny  försäkring  för  arbetsskador  som  hanteras  av
privata försäkringsbolag.

2002/03:Sf305 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

Riksdagen  begär  att regeringen lägger fram förslag
till  ändring  som innebär  att  nära  anhörig  till
intern inte skall kunna erhålla internens hela eller
delvisa sjuk- eller aktivitetsersättning.

2002/03:Sf306 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

Riksdagen  begär   att   regeringen  återkommer  med
förslag    till    ändring    av    reglerna     för
efterlevandepension    i    syfte    att   förbättra
situationen för skilsmässobarn.

2002/03:Sf307 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs om minst en arbetsskadeenhet
per län.

2002/03:Sf308 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1. Riksdagen  begär  att  regeringen  ger Sjunde AP-
fonden möjlighet att erbjuda en realräntefond  som
placerar i svenska realränteobligationer.

2.  Riksdagen  begär  att  regeringen ger Sjunde AP-
fonden möjlighet att erbjuda  placering  i ideella
fonder.

3.   Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag  till  lagändring  så  att  aktivt  val av
premiesparfonden möjliggörs.

4.  Riksdagen  begär  att  regeringen ger Sjunde AP-
fonden möjlighet att erbjuda generationsfonder.

2002/03:Sf309 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen  lägger  fram förslag
till   utformning   av   ekonomiska  drivkrafter   i
ohälsoarbetet  för  arbetsgivare   på   avgiftssidan
enligt vad i motionen anförs.

2002/03:Sf310 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

1.  Riksdagen  begär  att  regeringen tillsätter  en
utredning som ser över lagen  om allmän försäkring
i     syfte    att    pensionärer    som    uppbär
yrkesskadelivränta  och  är återbetalningsskyldiga
enligt samordningsregler skall  anses  ha  betalat
sin skuld när engångsbeloppet är inbetalat.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening att möjligheten att växla  in  livränta mot
kapitalbelopp bör tas bort.

2002/03:Sf311 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att politikområdet
Ekonomisk  familjepolitik   i   stället  bör  heta
Ekonomisk barnpolitik.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att det behövs ett
tillägg  till  målsättningen  inom  politikområdet
Ekonomisk familjepolitik,  vilken  slår  fast  att
politiken  skall  vara utformad på ett sådant sätt
att den bidrar till ökad jämställdhet.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att mäns uttag av
föräldraledighet skall utgöra en resultatindikator
på politikområdet Ekonomisk familjepolitik.

4. Riksdagen  begär  att  regeringen  tillsätter  en
utredning      i      syfte      att     reformera
föräldraförsäkringen så att föräldrapenninguttaget
delas lika mellan könen.

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att vårdnadshavare
bör få ökad möjlighet  att  vara  hemma  samtidigt
under barnets första tid.

6.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  vad  i
motionen  anförs om att framtida förlängningar  av
nuvarande  föräldraförsäkring   skall  utgöras  av
ytterligare "pappamånader".

7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen    anförs   om   "240-
dagarsregeln".

8.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om att barnbidraget,
efter  önskemål från båda  vårdnadshavarna,  skall
kunna delas vid växelvis boende.

9. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om behovet av en
"CSN-metod"  vid  fastställande av inkomstunderlag
för         återbetalningsskyldighet          inom
underhållsstödet.

10.  Riksdagen  begär  att  regeringen tillsätter en
utredning som ser över möjligheten  att införa ett
ekonomiskt stöd för umgängesresor inom  ramen  för
återbetalningsskyldighet i underhållsstödet.

11.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att umgängesavdrag
bör utgå ifrån faktisk umgängestid  och inte efter
klockans dygn.

2002/03:Sf312 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en översyn av  pensionsrätt
vid studier.

2002/03:Sf313 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
att   det   nationella   målet   för  ökad  hälsa  i
arbetslivet bör formuleras i enlighet  med  vad  som
anges i motionen.

2002/03:Sf314 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

Riksdagen  begär  att regeringen lägger fram förslag
om hur pensionerna  bäst  återställs  till  1990 års
värde.

2002/03:Sf315 av Kenneth Lantz m.fl. (kd):

1.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs  om  en ny modell för
umgängesavdrag.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  en  ändring  av
återbetalningsreglerna      med      bl.a.     ett
förbehållsbelopp och möjlighet till jämkning.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen  anförs  om  överföring  av
fordran till kronofogdemyndigheten.

2002/03:Sf316 av Kenneth Lantz m.fl. (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs  om att utreda konsekvenserna
av att privatisera arbetsskadeförsäkringen.

2002/03:Sf322 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om samordning av de offentliga
försörjningssystemen.

2002/03:Sf324 av Margareta Sandgren och Carina Hägg
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om  behovet  av  att skyndsamt
lösa frågan om ett fullgott försäkringsskydd  för de
arbetstagare  som  väljer  att  fortsätta att arbeta
efter 65 års ålder.

2002/03:Sf325 av Birgitta Ahlqvist och Maria Öberg
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om val till premiesparfonden.

2002/03:Sf326 av Roger Karlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om möjlighet för föräldrar att
vid  akuta situationer med ett barn  kunna  överlåta
sin rätt  till  tillfällig  föräldrapenning  för  de
övriga barnen till någon närstående.

2002/03:Sf327 av Annika Qarlsson och Sofia Larsen
(c):

Riksdagen begär att regeringen skall göra en översyn
av  föräldraförsäkringen  i  mening  att  lika många
föräldrapenningdagar skall utgå för varje barn, även
vid flerbarnsfödslar.

2002/03:Sf328 av Ulla Hoffmann och Ingrid Burman
(v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs om behovet av att skyndsamt
tillsätta  en utredning  som  särskilt  belyser  det
totala behovet  av  rehabilitering  för  kvinnor med
kroniska sjukdomar och funktionsnedsättningar.

2002/03:Sf329 av Sven Brus m.fl. (kd):

1.      Riksdagen      beslutar     att     förlänga
omställningspensionen  till 12 månader, i enlighet
med vad som anförs i motionen.

2.  Riksdagen  beslutar att  fritidshus  inte  skall
medräknas   i   underlaget    för    inkomstprövat
bostadstillägg för pensionärer.

3.   Riksdagen  anvisar  för  budgetåret  2003   med
följande  ändringar i förhållande till regeringens
förslag anslagen  under utgiftsområde 11 Ekonomisk
trygghet  vid  ålderdom   enligt   uppställning  i
motionen.

2002/03:Sf330 av Hans Unander m.fl. (s):

Riksdagen begär att regeringen som sin mening gör en
översyn     av    reglerna    för    beräkning    av
sjukförsäkringen enligt vad i motionen anförs.

2002/03:Sf331 av Maud Olofsson m.fl. (c):

1. Riksdagen  begär  att  regeringen  tillsätter  en
parlamentarisk    utredning   om   de   ekonomiska
trygghetssystemen.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om principerna för
trygghetssystemet.

3.  Riksdagen  begär   att  regeringen  lägger  fram
förslag om en höjning  av  grundnivån  till 200 kr
per dag i sjukpenningen.

4.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs  om förändrade regler
i sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen så att
småföretagare   omfattas  av  samma   regler   som
anställda  när  det   gäller   kvalifikation   och
ersättning.

5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om målet  att halvera
sjukskrivningarna  till år 2008 samt om delmål  på
20 % respektive 40 % minskning till 2004 och 2006.

7. Riksdagen begär att  regeringen  som  sin  mening
lägger  fram  förslag  om  åtgärder  mot  de ökade
förtidspensioneringarna  i  enlighet  med  vad   i
motionen anförs.

8.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om införande  av  en
sjuk- och rehabiliteringsförsäkring.

9. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening    vad    i    motionen    anförs   om   en
rehabiliteringsgaranti.

10.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om utökade anslag
till försäkringskassorna.

12.  Riksdagen  beslutar  om  en  lag  om  permanent
finansiell  samordning av hälso-  och  sjukvården,
socialtjänsten,       socialförsäkringen       och
arbetsmarknadsmyndigheterna     utifrån     lokala
förutsättningar  i  enlighet  med  vad  i motionen
anförs.

2002/03:Sf333 av Kenneth Lantz m.fl. (kd):

1.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs   om   krav   på
försäkringsläkarnas bedömningar.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om vidareutbildning
för försäkringsläkarna.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att på något sätt
ställa          försäkringsläkarna           under
myndighetskontroll.

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  verka för att
utbildning  i  försäkringsmedicin ges en  starkare
ställning i läkarutbildningen.

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att grundligt
utreda    ett   reformerat   försäkringsmedicinskt
system.

2002/03:Sf335 av Sven Brus m.fl. (kd):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening     vad     i     motionen     anförs    om
socialförsäkringssystemets utformning.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen   anförs   om   förlängd
sjuklöneperiod.

4. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om sanktionsåtgärder
mot   arbetsgivare    som    inte    skickar    in
rehabiliteringsunderlag.

5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett  bredare fokus
på ohälsans orsaker.

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om prevention.

14.    Riksdagen    beslutar     införa     en    ny
rehabiliteringsförsäkring, i enlighet med vad  som
anförs i motionen.

15.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad  i motionen anförs  om  en  fungerande
socialförsäkringsadministration.

16. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad   i   motionen  anförs  om  särskilda
resultatenheter inom försäkringskassan som arbetar
med rehabilitering.

17.  Riksdagen  begär att  regeringen  påbörjar  det
nödvändiga  lagstiftningsarbetet   för   den   nya
rehabiliteringsförsäkringen,  i  enlighet  med vad
som anförs i motionen.

18.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening  vad i motionen  anförs  om  villkoren  för
förtidspensionärer  som  vill  komma tillbaka till
arbetslivet men saknar arbete.

19.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  finansiell
samverkan.

20. Riksdagen beslutar  om en ny beräkningsgrund för
den  sjukpenninggrundande   inkomsten   (SGI),   i
enlighet med vad som anförs i motionen.

21.  Riksdagen  beslutar  om  att  de  fasta  steg i
sjukersättningen  avskaffas  och att den i stället
skall kunna lämnas i proportion  till  nedsättning
av arbetsförmågan, i enlighet med vad som anförs i
motionen.

22.  Riksdagen  beslutar  införa  en  ny modell  för
trafikförsäkringen, i enlighet med vad  som anförs
i motionen.

23.  Riksdagen  beslutar  öka anslaget till RFV  för
administrering av den "utvecklingspeng"  som skall
utgå  till  flyktingar,  i  enlighet  med  vad som
anförs i motionen.

24.   Riksdagen  anvisar  för  budgetåret  2003  med
följande  ändringar i förhållande till regeringens
förslag anslaget  under utgiftsområde 10 Ekonomisk
trygghet   vid  sjukdom   och   handikapp   enligt
uppställning i motionen:

2002/03:Sf337 av Christin Nilsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om studenters sociala villkor.

2002/03:Sf338 av Susanne Eberstein och Hans Stenberg
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
om  ekonomiska   förutsättningar   för  ensamstående
föräldrar som studerar.

2002/03:Sf340 av Margareta Sandgren (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  ändring  i regeln  för
betalningsmottagare av barnbidrag.

2002/03:Sf341 av Carina Adolfsson Elgestam m.fl.
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om ensamstående föräldrars
ekonomiska och sociala situation.

2002/03:Sf342 av Sten Tolgfors m.fl. (m):

1.  Riksdagen beslutar att den  sjukpenninggrundande
inkomsten  skall  beräknas  på  de  två föregående
årens  inkomst  i  enlighet med vad som  anförs  i
motionen.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
föräldraförsäkringen  berättigar  till  ersättning
för lönedelar om maximalt 7,5 inkomstbasbelopp.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att särlevande
föräldrar  i högre utsträckning  än  i  dag  skall
reglera underhållsskyldigheten mellan varandra.

4. Riksdagen beslutar  att  bidraget  till kostnader
för internationella adoptioner höjs till  50  % av
kostnaden  enligt  en schablon för varifrån barnet
adopteras,  dock  högst  55  000  kr  per  barn  i
enlighet med vad i motionen anförs.

5. Riksdagen beslutar  att  en månads retroaktivitet
återinförs   vid   ansökan   av   vårdbidrag   för
funktionshindrade  barn  i  enlighet  med   vad  i
motionen anförs.

6.   Riksdagen   anvisar   till  politikområde  21:2
Föräldraförsäkring för budgetåret  2003 20 240 000
000 kr.

7.   Riksdagen   anvisar  till  politikområde   21:3
Underhållsstöd för  budgetåret  2003 2 087 000 000
kr.

8. Riksdagen anvisar till politikområde  21:4 Bidrag
till kostnader för internationella adoptioner  för
budgetåret 2003 8 000 000 kr utöver vad regeringen
föreslagit eller således 48 000 000 kr.

9.   Riksdagen   anvisar   till  politikområde  21:6
Vårdbidrag   för   funktionshindrade    barn   för
budgetåret   2003   15   000  000  kr  utöver  vad
regeringen föreslagit eller  således 2 265 000 000
kr.

2002/03:Sf343 av Cecilia Magnusson och Anita Sidén
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om att ändra  i  lagen  om
allmänna barnbidrag.

2002/03:Sf344 av Peter Pedersen (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att  beskattningen inom den
allmännyttiga ideella sektorn skall  utformas på ett
sätt  som  underlättar  och  stimulerar det  ideella
engagemanget och så att det ideella  ledarskapet kan
bevaras och utvecklas enligt vad i motionen anförs.

2002/03:Sf345 av Inger Davidson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om att premiepensionsmedel
skall få placeras i s.k. ideella fonder.

2002/03:Sf346 av Cecilia Magnusson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om direktiven för översynen av
lagen om underhållsstöd.

2002/03:Sf347 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

1.  Riksdagen  anvisar  med  följande   ändringar  i
förhållande   till  regeringens  förslag  anslagen
under  utgiftsområde  10  Ekonomisk  trygghet  vid
sjukdom   och   handikapp  enligt  uppställning  i
motionen:

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om att av anslaget
19:1   Sjukpenning    och   rehabilitering   skall
3 300 000 000        kr       användas        till
rehabiliteringsersättning och rehabiliteringsstöd,
och   i  motsvarande  grad   skall   sjukpenningen
minskas.

3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om att till anslaget
19:1 Sjukpenning och rehabilitering 500 000 000 kr
avsätts   för    finansiell    samordning   (eller
motsvarande)  och  för  rehabiliteringsutredningar
med mera.

2002/03:Sf349 av Agneta Lundberg och Susanne
Eberstein (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad     i     motionen     anförs     om    flexibel
föräldraförsäkring.

2002/03:Sf351 av Mats Berglind och Agneta Gille (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs   om  att  systemet  med
underhållsstöd behövs men att det nuvarande systemet
måste ses över.

2002/03:Sf352 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

Riksdagen   anvisar   med   följande   ändringar   i
förhållande till regeringens  förslag anslagen under
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn enligt uppställning i motionen.

2002/03:Sf353 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

Riksdagen   anvisar   med   följande   ändringar   i
förhållande till regeringens  förslag anslagen under
utgiftsområde  11  Ekonomisk trygghet  vid  ålderdom
enligt uppställning i motionen.

2002/03:Sf354 av Catherine Persson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om handikappersättning.

2002/03:Sf355 av Michael Hagberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  en  översyn  av  reglerna
kring   möjligheten   att   på   lika   villkor   ta
förtroendeuppdrag.

2002/03:Sf356 av Sten Tolgfors m.fl. (m):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  det generella
bostadstillägget för pensionärer skall  vara  90 %
för  boendekostnader  mellan  100  och  4 000 kr i
månaden.

2.   Riksdagen   anvisar   till  politikområde  20:3
Bostadstillägg  till  pensionärer  för  budgetåret
2003  570  000  000 kr mindre  än  vad  regeringen
föreslagit eller således 10 165 000 000 kr.

2002/03:Sf357 av Sten Tolgfors m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att ytterligare en
karensdag, den åttonde frånvarodagen, införs.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad   i   motionen  anförs  om  att   den
sjukpenninggrundande  inkomsten  beräknas  på  ett
genomsnitt av de två föregående årens inkomst.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om att  ersättning
från  sjuk-  och  rehabiliteringspenningförsäkring
utgår för lönedelar upp till 7,5 inkomstbasbelopp.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
sjukskrivningarna på grund  av  trafikolyckor  kan
överföras  från den allmänna sjukförsäkringen till
den obligatoriska trafikskadeförsäkringen.

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att tidigare
bevisregler i arbetsskadeförsäkringen återinförs.

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om att utbildning i
försäkringsmedicin tillförs 30 miljoner kronor mer
än vad regeringen anslagit för detta ändamål.

7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen    anförs    om    att
försäkringskassorna  tillförs  520 miljoner kronor
ytterligare för inköp av rehabiliteringstjänster.

8.   Riksdagen   anvisar  till  politikområde   19:1
Sjukpenning och rehabilitering m.m. för budgetåret
2003 38 563 496 000 kr.

9.  Riksdagen  anvisar   till   politikområde   19:2
Aktivitets- och sjukersättning för budgetåret 2003
57 224 970 000 kr.

10.   Riksdagen   anvisar  till  politikområde  19:4
Arbetsskadeersättningar  för budgetåret 2003 5 718
977 000 kr.

11.   Riksdagen  anvisar  till  politikområde   19:7
Riksförsäkringsverket  för  budgetåret 2003 30 000
000  kr  utöver  vad regeringen  föreslagit  eller
således 963 523 000 kr.

12.  Riksdagen  anvisar   till   politikområde  19:8
Allmänna försäkringskassor för budgetåret  2003  6
342 027 000 kr.

2002/03:Sf359 av Göran Lindblad (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om ändrade regler för SGI och
föräldraledighet.

2002/03:Sf362 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):

1.  Riksdagen   begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag    till    tilläggsdirektiv    till    den
studiesociala utredningen  (2002:120)  i  enlighet
med vad i motionen anförs.

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  i enlighet med vad i  motionen  anförs  om
bättre framförhållning vad gäller bostäder, lärare
och handledare.

2002/03:Sf364 av Agneta Lundberg och Hans Stenberg
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs  om  sjukskrivnas möjligheter
att inneha förtroendeuppdrag.

2002/03:Sf366 av Anita Johansson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om möjligheten  att  utnyttja
föräldraförsäkringen i nordiskt grannland.

2002/03:Sf368 av Carin Lundberg och Lena Sandlin-
Hedman (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i    motionen   anförs   om   sjukbidrag   och
förtidspension för gifta och ogifta.

2002/03:Sf369 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa
och Lena Sandlin-Hedman (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen   anförs   om   sjuklöneperioden  i
sjukförsäkringen.

2002/03:Sf370 av Christina Axelsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs om arbetsskadades  rättighet
till stöd  och  hjälp  vid  anmälan om ersättning av
arbetsskada,  anmälningsskyldighet   och  samordning
m.m.

2002/03:Sf372 av Anders Ygeman och Annika Nilsson
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i  motionen  anförs  om  möjlighet  för   båda
föräldrarna  att under en tid tillsammans vara hemma
med barnet.

2002/03:Sf373 av Mikael Damberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen    anförs    om   att   se   över
trygghetssystemens,  särskilt föräldraförsäkringens,
funktionssätt och effekter för Sveriges studenter.

2002/03:Sf376 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att införa ett
barnkonto.

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen    anförs   om   en
jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen.

2002/03:Sf377 av Bo Könberg och Kerstin Heinemann
(fp):

1.  Riksdagen beslutar att från den 1  januari  2003
förlänga   rätten   till   närståendepenning   och
ledighet,  enligt  lagen (1988:1465) om ersättning
och ledighet för närståendevård, till 120 dagar.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om vidgad krets som
kan vara berättigad  till närståendepenning och om
ändring av den motsvarande rätten till ledighet.

3. Riksdagen beslutar att värdet av fritidsfastighet
från  den  1  januari  2003   inte  skall  påverka
beräkningen  av  bostadstillägg  för   pensionärer
(BTP).

4.  Riksdagen  begär  att regeringen återkommer  med
förslag om att omställningspension från den 1 juli
2003  åter skall utgå  under  tolv  månader  efter
dödsfallet.

5. Riksdagen  begär  att  regeringen  återkommer med
förslag  om  ändring  av regler för underhållsstöd
enligt vad som anförs i motionen.

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad    som    i   motionen   anförs   om
internationella adoptioner.

7.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om dröjsmålsränta vid
försenad   eller   felaktig   ärendehantering  vid
försäkringskassa.

9.  Riksdagen  anvisar  med  följande   ändringar  i
förhållande   till  regeringens  förslag  anslagen
under  utgiftsområde  10  Ekonomisk  trygghet  vid
sjukdom   och   handikapp  enligt  uppställning  i
motionen.

10.  Riksdagen  anvisar  med  följande  ändringar  i
förhållande  till   regeringens  förslag  anslagen
under  utgiftsområde  11  Ekonomisk  trygghet  vid
ålderdom enligt uppställning i motionen.

11.  Riksdagen  anvisar  med  följande  ändringar  i
förhållande  till  regeringens   förslag  anslagen
under  utgiftsområde  12  Ekonomisk  trygghet  för
familjer och barn enligt uppställning i motionen.

2002/03:Sf379 av Inger Davidson m.fl. (kd):

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om barnomsorgskonto
som  möjliggör för ensamstående föräldrar  att  gå
ned i arbetstid.

6. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om att familjestödet
skall ha en bättre fördelningspolitisk profil.

7. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om underhållsstödet.

2002/03:Sf380 av Alf Svensson m.fl. (kd):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad   i   motionen  anförs  om  familjens
oersättliga ställning och uppgift i samhället.

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att uppvärdera
föräldrarollen.

6.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att lagstiftningen
samt sociala och ekonomiska stödformer utformas så
att de innebär ett stöd för stabila relationer.

8. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om information  för
föräldrastödjande verksamhet.

11. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  föräldrarnas
önskemål att få mer tid för barnen.

17.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att uppvärdera
hemarbetet.

18. Riksdagen beslutar införa  två  kontaktdagar per
år  och  barn  för  barn  mellan  4 och 15  år,  i
enlighet med vad som anförs i motionen.

19.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening     vad     i     motionen     anförs    om
subsidiaritetsprincipen   som   utgångspunkt   för
familjepolitiken.

27.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om behovet av en
familjepolitisk reform.

28.   Riksdagen   beslutar   höja   garantinivån   i
föräldraförsäkringen,  i  enlighet  med   vad  som
anförs i motionen.

29.    Riksdagen    beslutar    höja    taket    och
ersättningsnivån    i    föräldraförsäkringen,   i
enlighet med vad som anförs i motionen.

30. Riksdagen beslutar att den  sjukpenninggrundande
inkomsten skall beräknas på ett  genomsnitt  av de
senaste    två    årens    inkomster    samt   att
skattepliktiga   förmåner  och  semesterersättning
skall vara SGI-grundande,  i  enlighet med vad som
anförs i motionen.

31.  Riksdagen begär att regeringen  återkommer  med
förslag   till  ändring  av  föräldraförsäkringens
regelverk avseende  tidsgränsen  för  SGI  och FGI
samt dagens s.k. 2,5-årsgräns, i enlighet med  vad
som anförs i motionen.

32.  Riksdagen  begär  att  regeringen  utreder  hur
systemet  med  tillfällig föräldrapenning slår mot
familjer med barn  som  är  sjuka  ofta  och/eller
under lång tid.

33.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs om underhållsstödet.

34. Riksdagen beslutar  om  höjning  av barnbidraget
och  flerbarnstillägget,  i enlighet med  vad  som
anförs i motionen.

36. Riksdagen beslutar införa  vårdbidrag  för  barn
till  biståndsarbetare,  i  enlighet  med  vad som
anförs i motionen.

37.  Riksdagen  anvisar  med  följande  ändringar  i
förhållande   till  regeringens  förslag  anslaget
under  utgiftsområde  12  Ekonomisk  trygghet  för
familjer och barn enligt uppställning i motionen.

2002/03:Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m):

13. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om verksamma åtgärder
mot sjukfrånvaron.

2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

14. Riksdagen anvisar för budgetåret  2003  anslagen
under (utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar),
utgiftsområde  10  Ekonomisk  trygghet vid sjukdom
och handikapp, utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet
vid  ålderdom  samt  utgiftsområde   12  Ekonomisk
trygghet    för    familjer    och   barn   enligt
uppställningen i tabell 9.

23.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag till lagändring så  att  sjukförsäkringens
kostnader   för   trafikolyckor  förs  över   från
sjukförsäkringen till trafikförsäkringen.

2002/03:Fi288 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om överföring av
ytterligare medel från AP-fonden.

2.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger   fram
förslag   till   ny   automatisk   balansering  av
pensionssystemet  i  enlighet med vad  i  motionen
anförs.

2002/03:Sk347 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening     vad     i     motionen     anförs    om
arbetsgivaravgifter   och  sociala  avgifter   för
säsongsanställd personal.

2002/03:Sk348 av Inger Davidson och Sven Brus (kd):

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen  anförs  om  att  låta
skatteförmåner  som  i   dag   gäller   idrottslig
verksamhet omfatta hela den ideella sektorn.

2002/03:L319 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

16.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  barnfamiljernas
ekonomiska utsatthet.

2002/03:Fö219 av Berit Jóhannesson m.fl. (v):

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om en översyn av det
pensionsgrundande           beloppet           för
totalförsvarspliktiga   i  syfte   att   förbättra
detsamma.

2002/03:So250 av Maud Olofsson m.fl. (c):

7.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om principerna för en
ny familjepolitik.

9.  Riksdagen   beslutar   höja   garantibeloppet  i
föräldraförsäkringen till 200 kr per dag.

10.     Riksdagen     beslutar    höja    taket    i
föräldraförsäkringen till 11 basbelopp.

11.  Riksdagen  begär att  regeringen  utreder  samt
lägger fram förslag  om  en  jämställdhetsbonus  i
föräldraförsäkringen.

12.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs  om ökad flexibilitet
och  höjd  ersättning för garantidagarna  samt  om
indragning av kontaktdagarna.

13. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en  fördubbling av
barnbidraget.

2002/03:So296 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  alla människors
rätt till rehabilitering.

2002/03:So298 av Bo Lundgren m.fl. (m):

2.  Riksdagen  beslutar att låta försäkringskassorna
köpa  vård  i  enlighet   med  vad  som  anförs  i
motionen.

2002/03:So362 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

11. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om rehabilitering och
habilitering.

2002/03:So457 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening     vad     i     motionen     anförs    om
ansvarsfördelningen    mellan   myndigheter    vid
rehabilitering.

2002/03:So514 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  behovet  av
flexibla lösningar vad gäller familjepolitiken.

3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om möjligheten  att
överlåta  till   någon   annan  än  de  biologiska
föräldrarna eller adoptivföräldrarna att ta ut de.
90 s.k. garantidagarna.

2002/03:Kr264 av Kent Olsson m.fl. (m):

8.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om konstnärerna och
socialförsäkringssystemet.

9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om konstnärerna och
sjukpenningen.

10. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om konstnärerna  och
pensionssystemet.

2002/03:Kr336 av Birgitta Sellén m.fl. (c):

12. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  som i motionen anförs  om  att  samma
regler och samma  ekonomiska  förutsättningar  som
gäller  för  idrottsrörelsen bör gälla för ideella
kultur- och ungdomsorganisationer.

2002/03:Kr366 av Helena Höij m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om skatteförmåner för
amatörkulturföreningar.

2002/03:Ub487 av Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl.
(m):

8.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om behovet  av  en
översyn  av studiesociala  förhållanden  för  post
doc.

2002/03:Ub489 av Sofia Larsen m.fl. (c):

3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad som i motionen anförs om att tillsätta
en ny studiesocial utredning.

2002/03:Ub491 av Torsten Lindström m.fl. (kd):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om tilläggsdirektiv
till den studiesociala utredningen.

2002/03:T377 av Ulf Nilsson m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om tankarna kring ett
"skatta var du vill"-system.

2002/03:MJ419 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

6.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om att  symtomen  på
elöverkänslighet   bör  betraktas  som  grund  för
bedömning av arbetsskada.

2002/03:N227 av Bo Lundgren m.fl. (m):

11. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om förmånsrelaterade
socialavgifter.

13. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om trygghet också för
företagare.

2002/03:N263 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

12.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om lika regler för
företagare och anställda i trygghetssystemen.

2002/03:N266 av Helena Bargholtz (fp):

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad  som  i  motionen  anförs  om  sänkta
arbetsgivaravgifter inom tjänstesektorn.

2002/03:N304 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

6.  Riksdagen  beslutar  om  utökad  nedsättning  av
socialavgifterna i stödområde A i enlighet med vad
som anförs i motionen.

2002/03:N306 av Maud Olofsson m.fl. (c):

4.  Riksdagen   begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag      till     sådana      ändringar      i
socialförsäkringarna  att  samma regler gäller för
företagare   som   för  anställda   i   fråga   om
kvalifikation     och     ersättningsregler      i
sjukförsäkring och föräldraförsäkring.

9.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om att  utreda  en
differentierad    modell     för    arbetsgivarens
sjuklöneansvar.

2002/03:N343 av Birgitta Sellén m.fl. (c):

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om att de gemensamma
resurserna används aktivt och effektivt.

2002/03:N345 av Maud Olofsson m.fl. (c):

17. Riksdagen begär att regeringen  skyndsamt  i EG-
kommissionen  prövar  möjligheten  att  införa  en
nedsättning  av  de sociala avgifterna även för de
branscher som undantas i dagens regelverk.

2002/03:N393 av Lars Lindén m.fl. (kd):

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om generellt nedsatta
arbetsgivaravgifter.

2002/03:N396 av Ingegerd Saarinen (mp):

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  ur  ett
rättviseperspektiv utreda företagarnas  ekonomiska
situation   vid  sjukdom  jämförbart  med  vanliga
löntagare.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att utreda de
ekonomiska    konsekvenserna   av   att   förändra
karenstiden för företagare.

2002/03:A202 av Roger Karlsson (c):

1.   Riksdagen  beslutar   om   en   förändring   av
socialförsäkringarna   så  att  småföretagare  får
samma  regler  som  anställda   när   det   gäller
kvalifikation  och  ersättning  i sjukförsäkringen
och föräldraförsäkringen.

2002/03:A224 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

7.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger   fram
förslag till en ny rehabiliteringsförsäkring.

2002/03:A239 av Margareta Andersson m.fl. (c):

14.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening   vad   i  motionen  anförs   om   att   en
kartläggning bör  göras  kring  vilka faktorer som
bidrar  till  skillnader i ökning av  sjukfrånvaro
mellan olika regioner.

15. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om att en översyn bör
göras av vilka faktorer som bidrar till att  vissa
yrkesgrupper och regioner är mer långtidsfriska än
andra.

18.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs   om  att  utreda
kriterier  för en god arbetsmiljö och  nedsättning
av arbetsgivaravgifter  för  företag som uppfyller
dessa.

2002/03:A240 av Marie Engström m.fl. (v):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad som  i motionen anförs om en översyn av
det    sociala    försäkringssystemet     avseende
småföretagare.

2002/03:A241 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs  om  att  införa  ett
barnkonto för barn i förskoleåldern.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om att  införa  en
jämställdhetsbonus  i föräldraförsäkringen för att
på så sätt stimulera  fler  föräldrar  att dela på
föräldraledigheten.

3.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs  om  att höja taken i
föräldraförsäkringen.

16.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs   om   bättre
föräldraförsäkringsvillkor för företagare.

17.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att möjliggöra att
överlåta dagar åt en annan person  både vad gäller
föräldraförsäkring och tillfällig föräldrapenning.

2002/03:A242 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

10.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag  till  ändring i pensionssystemet  så  att
pensionspoängen     automatiskt    delas    mellan
föräldrarna,  i enlighet  med  vad  som  anförs  i
motionen.

16. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
semesterersättning till  föräldraledig betalas via
försäkringskassa.

24. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om tilläggsdirektiv
för den studiesociala utredningen.

27. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om att en höjning  av
taket  och ersättningsnivån i föräldraförsäkringen
kan stimulera män att ta ut mer föräldraledighet.

28. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om vikten  av  att
uppvärdera hemarbete och anhörigvård.

2002/03:A313 av Ann-Kristine Johansson och Helena
Zakariasén (s):

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening     vad     i     motionen     anförs    om
rehabiliteringsförsäkring.

2002/03:A314 av Anders G Högmark m.fl. (m):

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om en handlingsplan
mot ohälsan.

2002/03:A318 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

8.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen  anförs  om  tillgång  till
snabba    insatser    med    rehabilitering    vid
arbetsrelaterad ohälsa.

2002/03:A365 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

5. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen anförs om att en kommande
utvärdering  av arbetsskadeförsäkringen  skall  ha
ett könsperspektiv.

2002/03:A367 av Siw Wittgren-Ahl och Ronny Olander
(s):

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om en  översyn  av
möjligheterna   att   komplettera   lönebidrag   med
rehabiliteringsbidrag eller insatser finansierade ur
sjukförsäkringen.


Bilaga 2

Regeringens lagförslag



Proposition 2002/03:1

Proposition 2002/03:2



Bilaga 3

Förslag till beslut om anslag inom
utgiftsområdena 10, 11 och 12


Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp

1 000-tal kronor

Utskottets  förslag  överensstämmer med  regeringens
förslag till anslagsfördelning.

-----------------------------------------------------
Politikområde                          Utskottets
-----------------------------------------------------
Anslag                                    förslag
-----------------------------------------------------
19 Ersättning vid arbetsoförmåga
-----------------------------------------------------
1  Sjukpenning och rehabilitering,        46 943 496
m.m. (ram)
-----------------------------------------------------
2  Aktivitets- och sjukersättningar       58 024 970
(ram)
-----------------------------------------------------
3  Handikappersättningar (ram)             1 190 915
-----------------------------------------------------
4  Arbetsskadeersättningar (ram)           6 406 977
-----------------------------------------------------
5  Kostnader för sysselsättning av             8 000
vissa personer med aktivitets-
och sjukersättning (ram)
-----------------------------------------------------
6  Ersättning för kroppsskador (ram)          69 056
-----------------------------------------------------
7  Riksförsäkringsverket (ram)               933 523
-----------------------------------------------------
8  Allmänna försäkringskassor (ram)        5 822 027
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
Summa för utgiftsområdet              119 398 964
-----------------------------------------------------
Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom


1 000-tal kronor

Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till anslagsfördelnin


-----------------------------------------------------
Politikområde                          Utskottets
-----------------------------------------------------
Anslag                                    förslag
-----------------------------------------------------
20 Ekonomisk äldrepolitik
-----------------------------------------------------
1  Ålderspensioner (ram)                  25 437 000
-----------------------------------------------------
2  Efterlevandepensioner till vuxna       15 525 000
(ram)
-----------------------------------------------------
3  Bostadstillägg till pensionärer        10 735 000
(ram)
-----------------------------------------------------
4  Delpension (ram)                          115 320
-----------------------------------------------------
5  Äldreförsörjningsstöd (ram)               735 000
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
Summa för utgiftsområdet               52 547 320
-----------------------------------------------------
Utgiftsområde 12  Ekonomisk trygghet för familjer och barn

1 000-tal kronor

Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till anslagsfördelnin


-----------------------------------------------------
Politikområde                          Utskottets
-----------------------------------------------------
Anslag                                    förslag
-----------------------------------------------------
21 Ekonomisk familjepolitik
-----------------------------------------------------
1  Allmänna barnbidrag (ram)              20 965 100
-----------------------------------------------------
2  Föräldraförsäkring (ram)               22 340 000
-----------------------------------------------------
3  Underhållsstöd (ram)                    2 487 000
-----------------------------------------------------
4  Bidrag till kostnader för                  40 000
internationella adoptioner (ram)
-----------------------------------------------------
5  Barnpensioner och efterlevandestöd        976 000
för barn (ram)
-----------------------------------------------------
6  Vårdbidrag för funktionshindrade        2 250 000
barn (ram)
-----------------------------------------------------
7  Pensionsrätt för barnår (ram)           3 831 000
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
Summa för utgiftsområdet               52 889 100
-----------------------------------------------------