Socialförsäkringsutskottets betänkande

2002/03:SFU1

Anslag inom socialförsäkringsområdet(utgiftsområdena 10, 11 och 12)

---

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens
och samarbetspartiernas (v, mp) förslag till anslag
m.m. inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp, utgiftsområde 11 Ekonomisk
trygghet vid ålderdom och utgiftsområde 12 Ekonomisk
trygghet för familjer.
I betänkandet behandlas också de delar av
regeringens proposition 2002/03:2 Vissa
socialförsäkringsfrågor m.m. som gäller samverkan
och samordning inom rehabiliteringsområdet samt
föräldraförsäkringen.
Utskottet behandlar samtliga motioner från den
allmänna motionstiden 2002 som gäller
socialförsäkringsområdet. Motionerna gäller anslagen
eller anslutande frågor men även allmänna principer
för socialförsäkringarna, det reformerade
pensionssystemet och socialavgifter. Vidare
behandlas två motioner har väckts med anledning av
proposition 2002/03:2.

Propositionerna

Såvitt gäller utgiftsområde 10 föreslår regeringen
att riksdagen skall godkänna ett mål för ökad hälsa
i arbetslivet, nämligen att frånvaron från
arbetslivet på grund av sjukskrivning, i förhållande
till 2002, skall halveras fram till 2008 samtidigt
som antalet nya aktivitets- och sjukersättningar
skall minska, varvid hänsyn skall tas till den
demografiska utvecklingen under perioden. Vidare
lämnas förslag till fördelning av medel på de olika
anslagen samt föreslås såvitt avser anslaget 19:1
Sjukpenning och rehabilitering m.m. att högst 5 % av
de beräknade utgifterna för sjukpenning skall få
användas för samverkan inom rehabiliteringsområdet.
I proposition 2002/03:2 föreslås ändring i 18 kap. 2
§ lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) med
innebörd att försäkringskassan fr.o.m. den 1 januari
2003 skall få utökade möjligheter att bidra med
medel för samverkan inom rehabiliteringsområdet.
Dessa medel får enligt förslaget utgöra statens
samlade andel för sådan samverkan. Det föreslås
också att lagen (1994:566) om lokal
försöksverksamhet med finansiell samordning mellan
socialförsäkring, hälso- och sjukvård och
socialtjänst (Socsam) förlängs till och med utgången
av 2003.

Inom utgiftsområde 11 föreslår regeringen en
utvidgning av målet för utgiftsområdet samt
fördelning av medel på de olika anslagen.
Inom utgiftsområde 12 föreslås att den grundnivå i
föräldraförsäkringen som ersätter dagar med belopp
motsvarande förälderns sjukpenning höjs från 120 kr
till 150 kr per dag fr.o.m. den 1 januari 2003.
Regeringen föreslår att målet för den ekonomiska
familjepolitiken skall vara att skillnaderna i de
ekonomiska villkoren mellan familjer med och utan
barn skall minska inom ramen för den generella
välfärden. I proposition 2002/03:2 föreslås att
tillfällig föräldrapenning skall kunna utges till
föräldrar som vårdar ett barn i hemmet om barnet är
yngre än 240 dagar och barnet annars skulle ha
vårdats på sjukhus. Ändringen föreslås träda i kraft
den 1 januari 2003. Dessutom föreslås att de tio
dagar med tillfällig föräldrapenning som utges i
samband med adoption av ett barn skall fördelas med
hälften till var och en av föräldrarna om de inte
kommit överens om annat. Även adoptivföräldrar av
samma kön får denna rätt och detsamma skall gälla
för särskilt förordnade vårdnadshavare. Ändringen
föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Utskottet

Vad gäller utgiftsområde 10 tillstyrker utskottet
regeringens förslag om mål för ökad hälsa i
arbetslivet. Utskottet tillstyrker även förslaget om
medelsfördelningen, vilket bl.a. innebär att högst 5
% av de beräknade utgifterna för sjukpenning skall
få användas för samverkan inom
rehabiliteringsområde. Utskottet tillstyrker vidare
regeringens förslag i proposition 2002/03:2 om
ändring i 18 kap. 2 § AFL och förslaget om
förlängning av försökslagstiftningen om Socsam.
Motionsyrkandena inom utgiftsområde 10 avstyrks
därmed.

Beträffande utgiftsområde 11 tillstyrker utskottet
regeringens förslag om utvidgning av målet för
utgiftsområdet och förslag till medelsfördelning
samt avstyrker motionsyrkandena.
Inom utgiftsområde 12 tillstyrker utskottet
lagförslagen och förslagen till medelsfördelning.
Utskottet föreslår dock att riksdagen beslutar att
lagändringen om fördelning av tillfällig
föräldrapenning vid adoption skall träda i kraft den
1 februari 2003. Motionsyrkandena inom
utgiftsområdet avstyrks.
Utskottet avstyrker övriga motioner väckta under
den allmänna motionstiden.
M-, kd-, c- och fp-ledamöterna har i särskilda
yttranden redovisat sina respektive partiers
budgetförslag.
I ärendet finns 92 reservationer och 18 särskilda
yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Socialförsäkringarna

1. Allmänna principer för
socialförsäkringarna

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf230,
2002/03:Sf331 yrkandena 1 och 2, 2002/03:Sf335
yrkande 1 och 2002/03:N227 yrkande 11.
Reservation 1 (m)
Reservation 2 (fp)
Reservation 3 (kd)
Reservation 4 (c)

2. Studiesocial utredning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf213,
2002/03:Sf246, 2002/03:Sf266, 2002/03:Sf337,
2002/03:Sf338, 2002/03:Sf362, 2002/03:
Sf373, 2002/03:Ub487 yrkande 8, 2002/03:Ub489
yrkande 3, 2002/03:
Ub491 yrkande 1 och 2002/03:A242 yrkande 24.
Reservation 5 (m)
Reservation 6 (kd)
Reservation 7 (c)

3. Uppbyggnad av verksamhet i
aktiebolagsform

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf270 och
2002/03:N396 yrkande 2.
Reservation 8 (c)

4. Egenföretagares uppbyggnadsskede

Riksdagen avslår motion 2002/03:A240 yrkande 1.

5. Bruttoinkomst som beräkningsgrund för
egenföretagare

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf271
yrkande 1, 2002/03:N227 yrkande 13 i denna del,
2002/03:N263 yrkande 12 i denna del och
2002/03:N306 yrkande 4 i denna del.
Reservation 9 (m, fp, c)

6. Egenföretagares karenstid

Riksdagen avslår motion 2002/03:N396 yrkande 3.

7. Tillfällig föräldrapenning för
egenföretagare

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf271
yrkande 2, 2002/03:Sf303, 2002/03:Sf331 yrkande
4, 2002/03:N227 yrkande 13 i denna del,
2002/03:N263 yrkande 12 i denna del, 2002/03:N306
yrkande 4 i denna del, 2002/03:A202 yrkande 1 och
2002/03:A241 yrkande 16.
Reservation 10 (m, fp, kd, c)

8. Konstnärers socialförsäkringsskydd

Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr264 yrkandena
8 och 9.
Reservation 11 (m)

9. Norden och socialförsäkringssystemen

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf240,
2002/03:Sf366 och 2002/03:T377 yrkande 2.
Reservation 12 (c)

Utgiftsområde 10

10. Mål för ökad hälsa i arbetslivet

Riksdagen godkänner mål enligt regeringens
förslag i proposition 2002/03:1 utgiftsområde 10
punkt 2. Därmed avslår riksdagen motionerna
2002/03:Sf290 yrkande 1, 2002/03:Sf291 yrkande 1,
2002/03:Sf313, 2002/03:Sf331 yrkande 5 och
2002/03:Sf335 yrkandena 5 och 6.
Reservation 13 (m)
Reservation 14 (fp)
Reservation 15 (kd)
Reservation 16 (c)

11. Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp

a) Lagförslag
Riksdagen antar regeringens förslag i proposition 2002/03:2
till lag om
1. ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring (lagförslag 2.1) såvitt avser 18 kap.
2 och 36 §§,
2. fortsatt giltighet av lagen (1994:566) om
lokal försöksverksamhet med finansiell samordning
mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och
socialtjänst (lagförslag 2.10).
Därmed avslår riksdagen motion 2002/03:Sf1
yrkande 1.
b) Bemyndigande
Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2003, för ramanslaget
19:7 Riksförsäkringsverket, ingå ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden
medför utgifter på högst 9 000 000 kr efter 2003.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:1
utgiftsområde 10 punkt 1.
c) Anslag
Riksdagen anvisar för budgetåret 2003 anslagen inom
utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp enligt utskottets förslag i bilaga
3.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:1
utgiftsområde 10 punkt 3 samt avslår motionerna
2002/03:Sf212, 2002/03:Sf285 yrkande 5,
2002/03:Sf290 yrkande 7, 2002/03:Sf291 yrkandena
7-10, 12 och 14, 2002/03:Sf331 yrkandena 3, 9, 10
och 12, 2002/03:Sf335 yrkandena 14, 17 och 20-24,
2002/03:Sf342 yrkande 1 i denna del,
2002/03:Sf347, 2002/03:Sf357, 2002/03:Sf377
yrkandena 1 och 9, 2002/03:Sf380 yrkande 30 i
denna del, 2002/03:Fi231 yrkande 13,
2002/03:Fi232 yrkandena 14 i denna del och 23,
2002/03:So298 yrkande 2, 2002/03:A224 yrkande 7
och 2002/03:A318 yrkande 8.

12. Kvinnors rehabilitering

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf234 och
2002/03:Sf328.

13. Rehabiliteringsfrågor i övrigt

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf203
yrkandena 2 och 3, 2002/03:Sf208 yrkande 1,
2002/03:Sf211, 2002/03:Sf215, 2002/03:
Sf262, 2002/03:Sf275, 2002/03:Sf290 yrkandena 2
och 3, 2002/03:Sf291 yrkande 4, 2002/03:Sf331
yrkande 8, 2002/03:Sf335 yrkande 4, 2002/03:
So296 yrkande 6, 2002/03:So362 yrkande 11,
2002/03:A313 yrkande 2 och 2002/03:A367 yrkande
3.
Reservation 17 (fp)
Reservation 18 (kd)
Reservation 19 (c)

14. Samverkan och finansiell samordning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf203
yrkande 1, 2002/03:Sf205, 2002/03:Sf276,
2002/03:Sf322, 2002/03:Sf335 yrkande 19, 2002/03:
So457 yrkande 5 och 2002/03:N343 yrkande 6.
Reservation 20 (m, fp, kd, c)

15. Övriga sjukförsäkringsfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf247,
2002/03:Sf271 yrkande 3, 2002/03:Sf280,
2002/03:Sf290 yrkande 6, 2002/03:Sf291 yrkande
11, och 2002/03:A239 yrkandena 14 och 15.
Reservation 21 (m)
Reservation 22 (fp)
Reservation 23 (c)
Reservation 24 (mp)

16. Sjukpenninggrundande inkomst

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf231,
2002/03:Sf298 och 2002/03:Sf330.

17. Närståendepenning

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf377 yrkande
2.
Reservation 25 (fp)

18. Arbetsgivares kostnadsansvar m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf206,
2002/03:Sf220, 2002/03:Sf245, 2002/03:Sf286,
2002/03:Sf290 yrkande 11, 2002/03:
Sf309, 2002/03:Sf335 yrkande 3, 2002/03:Sf369,
2002/03:N306 yrkande 9 och 2002/03:A239 yrkande
18.
Reservation 26 (fp)
Reservation 27 (kd)
Reservation 28 (v)
Reservation 29 (c)

19. Åtgärder för återgång i arbete vid
aktivitets- och sjukersättning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf291
yrkande 5 och 2002/03:Sf335 yrkande 18.
Reservation 30 (m)
Reservation 31 (kd)

20. Vilande aktivitets- och sjukersättning
vid studier

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf290 yrkande
10.
Reservation 32 (fp)

21. Förtroendevalda

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf355 och
2002/03:Sf364.

22. Övriga frågor om aktivitets- och
sjukersättning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf287,
2002/03:Sf294, 2002/03:
Sf305, 2002/03:Sf331 yrkande 7 och 2002/03:Sf368.
Reservation 33 (v)
Reservation 34 (c)

23. Handikappersättning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf273,
2002/03:Sf274 och 2002/03:Sf354.

24. Privatisering av
arbetsskadeförsäkringen

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf285
yrkandena 1-4, 2002/03:Sf304 och 2002/03:Sf316.
Reservation 35 (m)
Reservation 36 (kd)

25. Övriga frågor om
arbetsskadeförsäkringen

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf307,
2002/03:Sf370, 2002/03:
MJ419 yrkande 6 och 2002/03:A365 yrkande 5.

26. Utbildning av försäkringsläkare

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf291
yrkande 16 och 2002/03:Sf333 yrkandena 1-3 och 6.
Reservation 37 (m)
Reservation 38 (kd)

27. Utbildning av läkare i
försäkringsmedicin

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf290
yrkande 4 och 2002/03:Sf333 yrkande 4.
Reservation 39 (fp)
Reservation 40 (kd)

28. Övriga frågor om läkare m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf290
yrkandena 5 och 9 och 2002/03:Sf291 yrkande 17.
Reservation 41 (m)
Reservation 42 (fp)

29. Dröjsmålsränta m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf221,
2002/03:Sf242 och 2002/03:Sf377 yrkande 7.
Reservation 43 (fp)
Reservation 44 (kd)

30. Frågor rörande
socialförsäkringsadministrationen i övrigt

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf208
yrkande 2, 2002/03: Sf250, 2002/03:Sf267,
2002/03:Sf268, 2002/03:Sf279, 2002/03:Sf281,
2002/03:
Sf291 yrkandena 6 och 13, 2002/03:Sf335 yrkandena
15 och 16 och 2002/03:A314 yrkande 4.
Reservation 45 (m)
Reservation 46 (kd)

Utgiftsområde 11

31. Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk
trygghet vid ålderdom

a) Mål
Riksdagen godkänner mål enligt regeringens förslag i
proposition 2002/03:1 utgiftsområde 11 punkt 1.
b) Anslag
Riksdagen anvisar för budgetåret 2003 anslagen inom
utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
enligt utskottets förslag i bilaga 3.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:1
utgiftsområde 11 punkt 2 och avslår motionerna
2002/03:Sf329, 2002/03:Sf353, 2002/03:Sf356,
2002/03:Sf377 yrkandena 3, 4 och 10 och
2002/03:Fi232 yrkande 14 i denna del.

32. Återställande av pensioner

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf314.
Reservation 47 (v)

33. Pension till gift pensionär

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf204 och
2002/03:Sf207.

34. Flexibel pensionsålder

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf219,
2002/03:Sf261 och
2002/03:Sf324.
Reservation 48 (kd)

35. Samordning av engångsbelopp inom
yrkesskadeförsäkringen m.m.

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf310.
Reservation 49 (v)

36. Pensionsrätt för konstnärer

Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr264 yrkande
10.
Reservation 50 (m)

37. Bostadstillägg vid särskilt boende

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf229.
Reservation 51 (m, fp, c)

Utgiftsområde 12

38. Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk
trygghet för familjer och barn

a) Lagförslag
Riksdagen antar regeringens förslag i proposition 2002/03:1
utgiftsområde 12 punkt 1 till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring.
b) Mål
Riksdagen godkänner mål enligt regeringens förslag i
proposition 2002/03:1 utgiftsområde 12 punkt 2.
c) Anslag
Riksdagen anvisar för budgetåret 2003 anslagen inom
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer
och barn enligt utskottets förslag i bilaga 3.
Därmed bifaller utskottet proposition 2002/03:1
utgiftsområde 12 punkt 3 och avslår motionerna
2002/03:Sf342 yrkandena 1 i denna del och 2-9,
2002/03:Sf352, 2002/03:Sf376 yrkande 2,
2002/03:Sf377 yrkandena 5 och 11, 2002/03:Sf379
yrkande 3 i denna del, 2002/03:Sf380 yrkandena
18, 28, 29, 30 i denna del, 36 och 37 i denna
del, 2002/03:So250 yrkandena 9, 10, 12 och 13 i
denna del, 2002/03:Fi232 yrkande 14 i denna del,
2002/03:A241 yrkandena 2 och 3 och 2002/03:A242
yrkande 27.

39. Familjepolitikens inriktning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf238
yrkandena 1, 2 och 4, 2002/03:Sf311 yrkandena 1
och 2, 2002/03:Sf341, 2002/03:Sf376 yrkande 1,
2002/03:Sf379 yrkandena 3 i denna del och 6,
2002/03:Sf380 yrkandena 1, 5, 6, 8, 11, 17, 19,
27 och 37 i denna del, 2002/03:So250 yrkandena 7
och 13 i denna del, 2002/03:So514 yrkande 1,
2002/03:A241 yrkande 1, 2002/03:A242 yrkande 28
och 2002/03:L319 yrkande 16.
Reservation 52 (fp)
Reservation 53 (kd)
Reservation 54 (c)

40. Allmänna barnbidrag

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf235,
2002/03:Sf237, 2002/03:Sf311 yrkande 8,
2002/03:Sf340, 2002/03:Sf343 och 2002/03:
Sf380 yrkande 34.
Reservation 55 (kd)

41. Utbyggd föräldraförsäkring m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf232 och
2002/03:Sf327.

42. Beräkningsunderlag och 2,5-årsregeln
m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf244,
2002/03:Sf311 yrkande 7, 2002/03:Sf349,
2002/03:Sf359 och 2002/03:Sf380 yrkande 31.
Reservation 56 (kd)
Reservation 57 (v)

43. Fördelning av mamma- och pappamånad

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf254,
2002/03:Sf297, 2002/03:Sf311 yrkandena 3-6 och
2002/03:Sf372.
Reservation 58 (m) - motiv.
Reservation 59 (v)

44. Jämställdhetsbonus

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf210 och
2002/03:So250 yrkande 11.
Reservation 60 (m) - motiv.
Reservation 61 (fp)
Reservation 62 (c)

45. Överlåtelse av föräldrapenningförmån
till annan

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf302,
2002/03:Sf326, 2002/03:So514 yrkande 3 och
2002/03:A241 yrkande 17.
Reservation 63 (fp)
Reservation 64 (c)
Reservation 65 (mp)

46. Tillfällig föräldrapenning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf225 och
2002/03:Sf380 yrkande 32.
Reservation 66 (kd)

47. Semesterersättning till
föräldralediga

Riksdagen avslår motion 2002/03:A242 yrkande
16.
Reservation 67 (kd)

48. Tillfällig föräldrapenning för vård av
barn under 240 dagar

Riksdagen antar regeringens förslag i
proposition 2002/03:2 till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring (lagförslag 2.1)
såvitt avser 4 kap. 10 §.
Därmed avslår riksdagen motion 2002/03:Sf2.
Reservation 68 (fp)

49. Pappadagar vid adoption m.m.

Riksdagen antar regeringens förslag i
proposition 2002/03:2 till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring med den ändringen
att lagen träder i kraft den 1 februari 2003
(lagförslag 2.2).
Därmed avslår riksdagen motion 2002/03:Sf1
yrkande 2.
Reservation 69 (m)

50. Underhållsstöd

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf209
yrkande 2, 2002/03:Sf263, 2002/03:Sf272,
2002/03:Sf295, 2002/03:Sf301, 2002/03:Sf311
yrkandena 9-11, 2002/03:Sf315, 2002/03:Sf346,
2002/03:Sf351, 2002/03:Sf379 yrkande 7 och
2002/03:Sf380 yrkande 33.
Reservation 70 (m)
Reservation 71 (kd)
Reservation 72 (c)

51. Bidrag till kostnader för
internationella adoptioner

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf377 yrkande
6.
Reservation 73 (fp)

52. Barnpension och efterlevandestöd till
barn

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf306.
Reservation 74 (v)

53. Vårdbidrag för funktionshindrade barn

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf209 yrkande
1.
Reservation 75 (c)

Vissa frågor om det reformerade
pensionssystemet

54. Utdelning av överskott i
pensionssystemet

Riksdagen avslår motion 2002/03:Fi288 yrkande
1.
Reservation 76 (v)

55. Automatisk balansering i
pensionssystemet

Riksdagen avslår motion 2002/03:Fi288 yrkande
2.
Reservation 77 (v)

56. Delad pensionsrätt

Riksdagen avslår motion 2002/03:A242 yrkande
10.
Reservation 78 (kd)

57. Pensionsrätt vid studier

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf312.
Reservation 79 (v)

58. Pensionsgrundande belopp vid
plikttjänstgöring

Riksdagen avslår motion 2002/03:Fö219 yrkande
3.
Reservation 80 (v)

59. Aktiefonder ur ett etiskt perspektiv

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf292 yrkandena
3 och 5.
Reservation 81 (v, mp)

60. Ideella fonder

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf260,
2002/03:Sf308 yrkande 2 och 2002/03:Sf345.
Reservation 82 (v, mp)

61. Realräntefond inom Sjunde AP-fonden

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf308 yrkande
1.
Reservation 83 (v)

62. Aktivt val av Premiesparfonden

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf292
yrkande 1, 2002/03:Sf308 yrkande 3 och
2002/03:Sf325.
Reservation 84 (v, mp)

63. Generationsfonder inom Sjunde AP-
fonden

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf308 yrkande
4.
Reservation 85 (v)

64. Förvaltning av Premiesparfonden

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf292 yrkande
2.
Reservation 86 (mp)

Socialavgifter

65. Sänkta socialavgifter

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf249,
2002/03:N266 yrkande 6 och 2002/03:N393 yrkande
6.
Reservation 87 (fp)
Reservation 88 (kd)

66. Regional nedsättning av
socialavgifter

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf253,
2002/03:Sf257, 2002/03:Sf278, 2002/03:N304
yrkande 6 och 2002/03:N345 yrkande 17.
Reservation 89 (m)

67. Socialavgifter för företag med
säsongsanställd personal

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sk347 yrkande
2.
Reservation 90 (kd)

68. Avgiftsskyldighet för andra föreningar
än idrottsföreningar

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf251,
2002/03:Sf288, 2002/03:Sf344, 2002/03:Sk348
yrkande 3, 2002/03:Kr336 yrkande 12 och
2002/03:Kr366 yrkande 4.
Reservation 91 (kd)
Reservation 92 (c)
Stockholm den 3 december 2002

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Tomas Eneroth

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tomas
Eneroth (s), Sven Brus (kd), Ronny Olander (s), Sten
Tolgfors (m)*, Bo Könberg (fp), Anita Jönsson (s),
Mona Berglund Nilsson (s), Ulla Hoffmann (v),
Mariann Ytterberg (s), Anita Sidén (m)*, Lennart
Klockare (s), Linnéa Darell (fp), Birgitta Carlsson
(c), Kerstin Kristiansson Karlstedt (s), Anna
Lilliehöök (m)*, Göte Wahlström (s) och Mona Jönsson
(mp).

*) Har ej deltagit i beslutet under
förslagspunkterna 11, 31 och 38.

2002/03

SfU1

Utskottets överväganden

Socialförsäkringarna

Allmänna principer för socialförsäkringarna

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om allmänna
principer för socialförsäkringarna och behov
av socialförsäkringsreformer.
Jämför reservationerna nr 1 (m), 2 (fp), 3
(kd) och 4 (c).

Nuvarande ordning

Centrala delar i det svenska
socialförsäkringssystemet är sjukförsäkringen,
föräldraförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen och
det allmänna pensionssystemet.

I såväl sjukförsäkringen som föräldraförsäkringen
är kompensationsnivån 80 % av arbetsinkomster upp
till 7,5 prisbasbelopp. I föräldraförsäkringen finns
därtill en grundnivå om 120 kr per dag. Grundnivån,
som avser de dagar som utges med sjukpenningbelopp,
föreslås nu höjas till 150 kr. För de dagar som
tidigare betecknades garantidagar är
ersättningsnivån fortfarande 60 kr om dagen, nu
kallad lägstanivå. I budgetpropositionen anger
regeringen att taket i sjuk- och
föräldraförsäkringen bör höjas till 10 prisbasbelopp
fr.o.m. den 1 juli 2003, om det statsfinansiella
läget tillåter det.
Förtidspensioneringen ingår för närvarande som en
del i pensionssystemet men kommer fr.o.m. 2003 att
tillhöra sjukförsäkringen. Ersättningsförmånerna
benämns därefter sjukersättning och, för personer i
åldern 19-29 år, aktivitetsersättning. Förmånerna är
inkomstrelaterade men garantiförmåner kommer att
finnas.
Förmåner från arbetsskadeförsäkringen utges främst
i form av livränta som i princip skall täcka 100 %
av inkomstförlusten till följd av en arbetsskada.
Även här är förmånstaket 7,5 prisbasbelopp.
Beviskravet i arbetsskadeförsäkringen har sänkts för
skador som inträffar den 1 juli 2002 eller senare.
Livräntan skall fr.o.m. 2003 till viss del följa den
allmänna löneutvecklingen.
Frågan om indexering av sjukersättning och
aktivitetsersättning bereds i Regeringskansliet.
Det allmänna pensionssystemet har nyligen
reformerats med omfattande övergångsregler. Syftet
har varit att skapa ett pensionssystem som är
följsamt mot den samhällsekonomiska och demografiska
utvecklingen. Enligt de helt reformerade reglerna
kommer inkomstgrundad ålderspension att vara
avgiftsdefinierad och grundas på de under livet
sammanlagda förvärvsinkomsterna. Pensionsrätten
motsvarar 18,5 % av den årliga förvärvsinkomsten upp
till 7,5 inkomstbasbelopp (efter avdrag för den
allmänna pensionsavgiften). Förmånerna i det
reformerade inkomstgrundade fördelningssystemet
anpassas bl.a. till den allmänna
inkomstutvecklingen, men avvikelse skall ske vid
ekonomisk obalans i systemet. Grundskyddet utgörs av
garantipension. Även efterlevandeförmånerna anpassas
2003 till det nya pensionssystemet. Ett
äldreförsörjningsstöd införs som innebär att
personer som är bosatta i Sverige och som är 65 år
eller äldre fr.o.m. 2003 garanteras en viss lägsta
levnadsnivå.

Till begreppet socialförsäkring hänförs i många
sammanhang andra förmånssystem av socialpolitisk
art. Någon definition av begreppet finns inte i den
svenska lagstiftningen. I socialförsäkringslagen
(1999:799), som trädde i kraft den 1 januari 2001,
har en avgränsning skett utifrån ett praktiskt
betingat synsätt. Socialförsäkringslagen omfattar
således trygghetssystem som administreras av RFV,
försäkringskassorna och Premiepensionsmyndigheten.
Lagen omfattar dock inte förmåner som enbart avser
vissa särskilda angivna persongrupper eller ligger
under den landstingskommunala
självbestämmanderätten. Förmåner från
arbetslöshetsförsäkringen omfattas inte heller av
socialförsäkringslagen bl.a. på grund av att
arbetslöshetsförsäkringen till väsentliga delar är
frivillig.

Genom socialförsäkringslagen har förmånerna delats
in i bosättningsbaserade respektive arbetsbaserade
förmåner. I förhållande till andra EU/EES-länder
gäller förordning nr (EEG) 1408/71 om tillämpning av
systemen för social trygghet när anställda,
egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar
inom gemenskapen. Ett flertal konventioner om social
trygghet har dessutom träffats mellan Sverige och
andra länder. Genom EU-medlemskapet är Sverige också
bundet av avtal om social trygghet mellan
gemenskapen och tredje land.

Socialförsäkringarna finansieras med
arbetsgivaravgifter, egenavgifter och allmän
pensionsavgift när det gäller inkomstgrundade
ålderspensioner, efterlevandepensioner, sjukpenning,
inkomstgrundad del av förtidspensioner,
arbetsskadeersättningar och föräldrapenningförmåner.
Den allmänna pensionsavgiften tas endast ut på
inkomster upp till 8,07 inkomstbasbelopp, vilket
motsvarar 7,5 inkomstbasbelopp efter avdrag för den
allmänna pensionsavgiften, medan arbetsgivar- och
egenavgifter även tas ut på inkomster över denna
nivå. Däremot är det endast den del av
ålderspensionsavgiften i form av arbetsgivaravgift
och egenavgift som motsvarar inkomster under
förmånstaket som förs till premiepensionssystemet
eller AP-fonderna. I socialavgiftslagen (2000:980),
som trädde i kraft den 1 januari 2001, har
skyldigheten att betala socialavgifter anpassats
till socialförsäkringslagen så att avgifter betalas
på arbetsinkomster för personer som omfattas av den
arbetsbaserade socialförsäkringen. Bestämmelser om
avgifternas fördelning har samlats i lagen
(2000:981) om fördelning av socialavgifter.

Lagen om allmän försäkring (AFL) intog tidigare den
centrala platsen i det svenska
socialförsäkringssystemet. I och med
ålderspensionsreformen och efterföljande anpassning
och reformering av efterlevande- och
förtidspensioneringen har dock AFL:s ställning
ändrats. En särskild utredare har fått i uppdrag att
göra en teknisk översyn av AFL och andra
författningar på socialförsäkringsområdet (dir.
2001:70). Huvudsyftet med översynen är att göra
socialförsäkringslagstiftningen mer tydlig och
överskådlig och därmed lättare att tillämpa.
Uppdraget skall redovisas senast den 31 december
2003.

En särskild utredare har haft i uppdrag att göra
en samlad översyn av de processuella regler som
gäller inom socialförsäkringen. Utredningen har i
juni 2001 redovisat sina förslag i betänkandet En
handläggningslag (SOU 2001:47).

Motioner

Moderaterna

I motion N227 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 11
begärs ett tillkännagivande om att socialavgifter
skall synliggöras och relateras till utgående
förmåner. Motionärerna anför att sociala avgifter
som inte är förmånsanknutna är en extra skatt.

Folkpartiet

Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion Sf230 ett
tillkännagivande om att en parlamentarisk
arbetsgrupp med företrädare för de sju
riksdagspartierna bör tillsättas för att gå igenom
problem kring socialförsäkringarna. Avsikten skall
vara att eftersträva en samsyn kring hållbara
principer för en stor socialförsäkringsreform som
omfattar främst sjukförsäkring och
arbetslöshetsförsäkring.

I motionen redovisas också följande som bidrag
till diskussionen om hur socialförsäkringarna skulle
kunna utformas.
Det skall vara obligatoriska försäkringar mot
inkomstbortfall som innebär en fördelning av
riskkostnader. Försäkringarna skall utformas så att
det lönar sig att arbeta. Det måste därför finnas
självrisker och en allmän inriktning på arbete,
rehabilitering och aktivitet. Försäkringarna skall
inte bidra till skadligt stora marginal- och
tröskeleffekter för människor som vill inträda i
eller återvända till arbetslivet eller öka sina
arbetsinsatser. En försäkringsmässig koppling mellan
avgifter och förmåner bidrar till det. En väl
utformad generell välfärdspolitik bidrar till en
flexibilitet i samhället och till
välståndsutvecklingen.
Det bör så långt som det är möjligt finnas ett
direkt samband mellan inbetalda avgifter och
förmåner. En socialförsäkringsreform skall utgå från
principen om "raka rör" där varje förmån motsvaras
av en inbetald avgift och där avgifterna och
förmånerna hänger ihop. Det är viktigt att taket i
socialförsäkringarna sätts så att det stora
flertalet inkomsttagares inkomster ligger under
taket. Förmånstaket bör höjas till tio basbelopp.
Vidare bör en övergång till "lönebasbelopp"
övervägas så att taket kan räknas upp med
standardstegringen i samhället.
Kostnaderna för fördelningspolitiska inslag i
sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring bör
finansieras med anslag över statsbudgeten.
Egenavgifter för löntagare bör prövas som en viktig
del av finansieringen. Avgifterna skall vara
oberoende av den enskilda människans risk, men det
är tänkbart att skillnader i kollektiva risker kan
motivera särskilda avgiftsuttag eller nedsättningar.
Kostnader för trafikolyckor tas ut på
trafikförsäkringen och arbetsolycksfall överförs
till en obligatorisk icke-statlig försäkring.
Utgifterna i arbetslöshets- och sjukförsäkringen
varierar med konjunkturen och arbetsmarknadsläget.
Det kan behövas en automatiskt verkande mekanism som
omfördelar avgiftsuttaget mellan försäkringarna när
arbetsmarknadsläget förändras. Ändringar av avgifter
eller förmåner skall bara kunna ske när det är
försäkringsmässigt motiverat. Socialförsäkringar som
frikopplas från statens budget måste samtidigt
förses med mekanismer som gör att deras finansiella
stabilitet upprätthålls. Försäkringarna bör få
buffertfonder.
Det tre stora socialförsäkringssystemen - för
ålderspensioner, för arbetslöshetsförsäkring och för
sjukförsäkring (sjukpenning, rehabilitering och
motsvarigheten till förtidspension) - bör vara
offentliga och obligatoriska, ges en fristående
ställning med egna styrelser och redovisas vid sidan
av statsbudgeten.

Kristdemokraterna

I motion Sf335 av Sven Brus m.fl. (kd) yrkande 1
begärs ett tillkännagivande om
socialförsäkringssystemets utformning.

Huvudtanken är att ett statligt generellt system
bäst försäkrar människor mot vissa mer eller mindre
påverkbara inkomstbortfall men att dessa system även
bör ge utrymme för egna lösningar och personligt
ansvarstagande. Detta gäller i första hand vid
sjukdom, arbetslöshet, barnafödande och pension. Med
undantag för pensionssystemet är dagens
socialförsäkringssystem dock varken särskilt
robusta, överskådliga eller träffsäkra och behöver
därför reformeras.
I ett kortare perspektiv bör socialförsäkringarna,
utöver pensionssystemet, renodlas och samordnas. Ett
bättre samband mellan avgifter och förmåner måste
upprättas genom någon form av löne- och
avgiftsväxling då det är fråga om att försäkra ett
inkomstbortfall. I ett längre perspektiv är det
önskvärt att hela skatte-, avgifts- och
transfereringssystemet effektiviseras. Därtill bör
även incitamenten för enskilda individer förbättras
vid givna förmåner. Därigenom skulle den svenska
ekonomiska tillväxtkraften stärkas. Reformerna kan
genomföras utan att den offentliga sektorns
omfördelande funktion behöver ändras.

Centerpartiet

Maud Olofsson m.fl. (c) begär i motion Sf331 att
regeringen tillsätter en parlamentarisk utredning om
de ekonomiska trygghetssystemen (yrkande 1).
Motionärerna anför att socialförsäkringarna inte är
anpassade efter dagens anställnings- och
sysselsättningsformer. Många står utanför dagens
socialförsäkringssystem. De som inte kommit in på
arbetsmarknaden har inte rätt till vare sig
sjukpenning, a-kassa eller tjänstepension. För att
ett framtida ekonomiskt trygghetssystem skall vara
långsiktigt hållbart är det viktigt att det stöds av
en bred politisk majoritet, i likhet med den
överenskommelse som ingicks i samband med
reformeringen av pensionssystemet.

Centerpartiet anser att trygghetssystemet bör
bygga på följande principer (yrkande 2):
Trygghetssystemet skall vara långsiktigt hållbart
och klara svängningar i konjunkturen liksom
förändringar i demografin. Detta är särskilt viktigt
med hänsyn till den budgetlagstiftning som reglerar
nivån på de statliga utgifterna genom utgiftstaket.
Trygghetssystemet skall syfta till att hjälpa
människor som på grund av sjukdom eller arbetslöshet
förlorar sin arbetsinkomst tillbaka till
arbetslivet. Krav skall ställas på att de som får
ersättning aktivt söker arbete och egen försörjning
eller deltar i rehabilitering. Dessa krav skall
motsvaras av ett statligt ansvar att bidra med stöd
för att hjälpa individen tillbaka. Det måste skapas
ekonomiska incitament för båda parter så att den
nödvändiga aktiviteten sätts in i ett tidigt skede.
Genom att renodla trygghetssystemets olika
ersättningsnivåer och skapa ett enhetligt system
blir det också mer förutsägbart såväl för den
enskilde som för staten. Riskerna måste spridas så
att människor kan delta på lika villkor.
Alla människor skall garanteras en ekonomisk
grundtrygghet. Samtidigt har alla ett ansvar för att
aktivt försöka påverka sin situation och skapa sig
en egen försörjning.

Utskottets ställningstagande

Vad gäller utskottets syn på principerna för
socialförsäkringarna och de förslag som tas upp i
motionerna vill utskottet, i enlighet med sitt
ställningstagande i betänkande 2001/02:SfU1, anföra
följande.

Villkoren på arbetsmarknaden utvecklas och
förändras liksom samhället i övrigt, och
trygghetssystemen måste därför ständigt utvecklas
och förnyas. Socialförsäkringarna skall enligt
utskottet vara trygga, rättvisa och effektiva,
vilket bäst uppnås genom en generell offentlig
försäkring. Socialförsäkringarna skall dels ge
standardtrygghet genom att ersätta inkomstbortfall
upp till en viss nivå, dels ge ett grundläggande
skydd vid varaktig ohälsa för grupper som inte fått
fotfäste på arbetsmarknaden. Försäkringssystem som i
första hand ersätter bortfall av inkomst har stora
fördelar framför försäkringar som enbart bygger på
en ren grundtrygghetsprincip. Genom
inkomstbortfallsprincipen garanteras individen en
bestämd standardnivå när han eller hon av olika skäl
inte kan försörja sig själv genom arbete, och denna
princip bör enligt utskottets mening vara
utgångspunkten för försäkringsskyddet även
framdeles. Förmåner från socialförsäkringarna skall
ges på lika villkor för alla och innehålla ett
betydande mått av utjämning mellan grupper som löper
olika risk att drabbas av sjukdom och skada. Det
förhållandet att i princip alla är med och
finansierar försäkringsskyddet möjliggör enligt
utskottets mening omfördelningar mellan olika
grupper och över livet. Vidare skall det finnas
möjligheter att kontrollera och begränsa samhällets
kostnader för försäkringen. Arbetslinjen är central.
Angeläget är också att försäkringsskyddet är
utformat så att det inte motverkar jämställdhet
mellan könen.
Beträffande frågan om huruvida socialförsäkringen
skall bestå av skilda delar eller av en samlad
försäkring vill utskottet påpeka att de olika
delarna av trygghetssystemet samspelar med varandra
vad gäller såväl finansiering som regelverk. Detta
har inte minst förändringarna på arbetsmarknaden
till följd av lågkonjunkturen i början av 1990-talet
tydliggjort. Kostnaderna för
arbetslöshetsförsäkringen ökade då kraftigt
samtidigt som kostnaderna för sjukförsäkringen
minskade. Vidare har de besparingar som under denna
tid var nödvändiga att göra i systemen visat att
ingrepp i en del av systemen utan samtidig
anpassning av regelverket i andra delar kan medföra
överströmningseffekter.
Utskottet anser emellertid att det är nödvändigt
att tydliggöra gränserna för de olika
försäkringssystemen och vad som bör ersättas från
socialförsäkringen respektive från andra
trygghetssystem, t.ex. arbetslöshetsförsäkringen.
Som ett led i renodlingen har fr.o.m. den 1 januari
1997 kriterierna för sjukpenning och förtidspension
skärpts så att sjukpenning och förtidspension som
huvudregel endast utges vid arbetsoförmåga som har
sin grund i medicinska orsaker. Enligt utskottets
mening kan mycket vinnas på att göra
socialförsäkringssystemet tydligare och mer
lättöverskådligt. Det är också viktigt att samverkan
sker mellan dem som administrerar olika delar av
välfärdssystemen.
Vad gäller förmånstaket inom socialförsäkringarna
har utskottet tidigare framhållit att utformningen
av intjänandetaket inte får leda till att alltfler
försäkrade genom en normal löneutveckling med tiden
delvis hamnar utanför försäkringsskyddet. En höjning
av förmånstaket borde därför ske så snart det finns
ekonomiskt utrymme, som inte behöver utnyttjas för
andra, mer angelägna reformer. I budgetpropositionen
för 2002 angav regeringen att de senaste årens
reallöneökningar har luckrat upp
inkomstbortfallsprincipen och att privata och
avtalsmässiga försäkringslösningar har fått en allt
större betydelse. Enligt regeringen är det av
yttersta vikt att de senaste årens utveckling med
allt större andel av inkomsterna över taket hindras
genom att inkomsttaket höjs. Regeringens avsikt är
därför att taket skall höjas till 10 prisbasbelopp
fr.o.m. den 1 juli 2003, om det statsfinansiella
läget tillåter det. - En proposition är aviserad
till januari 2003.
Beträffande sambandet mellan förmåner och avgifter
vill utskottet påpeka att stora förändringar har
skett i strukturen för socialavgifter och
avgiftsuttag i avsikt att skapa bättre samstämmighet
mellan inkomster och utgifter i socialförsäkringen.
Särskilt har genomförandet av det nya
ålderspensionssystemet medfört stora förändringar.
Finansieringen av de olika försäkringsgrenarna har
blivit mer renodlad. Genom att inkomster och
utgifter för olika försäkringar lättare kan följas
ökar trovärdigheten för socialförsäkringssystemen.
Någon exakt samstämmighet mellan förväntade
inkomster och utgifter för t.ex. sjukförsäkringen
har inte eftersträvats. Smärre och tillfälliga
skillnader mellan inkomster och utgifter bör kunna
finnas utan att det föranleder justeringar av
avgiftsnivån.
Vad gäller frågan om huruvida socialförsäkringarna
skall göras fristående från statsbudgeten är det
endast det nya inkomstgrundade
ålderspensionssystemet som redovisas utanför
statsbudgeten. För övriga delar av försäkringen
gäller numera att utgifterna skall bruttoredovisas i
statsbudgeten. Senast gjordes denna förändring för
arbetsskadeförsäkringen och delpensionsförsäkringen.
Det pågående reformarbetet av olika delar av
socialförsäkringssystemet kan dock få betydelse i
denna fråga. Utskottet noterar härvid att såväl
Sjukförsäkringsutredningen (SOU 2000:121) som HpH-
utredningen (SOU 2002:5) har föreslagit att
sjukförsäkringen finansieras vid sidan av
statsbudgeten.
En annan fråga som behöver övervägas noga är
socialförsäkringarnas förhållande till utgiftstak
m.m. i budgetprocessen. Frågan om hur
ålderspensionsutgifterna bör hanteras i budgeten och
i förhållande till utgiftstaken har aktualiserats i
och med att det inkomstgrundade
ålderspensionssystemet gjorts finansiellt stabilt
genom regler för automatisk balansering. Enligt
regeringen (prop. 2000/01:70) kräver frågan ett
helhetsperspektiv på den statliga budgetprocessen.
Regeringen hänvisade till att det inom Regerings-
kansliet övervägs slutsatser och eventuella åtgärder
med anledning av vad Utredningen om utvärdering av
budgetprocessen föreslagit samt att det inom det
s.k. Vestaprojektet pågår ett arbete med att i vissa
avseenden ändra redovisningsprinciperna för
statsbudgeten. Hur utgiftstak och saldomål kommer
att anpassas till de nya principerna är ännu inte
avgjort. Mot bakgrund av detta föreslog regeringen
ingen förändring av nuvarande ordning. Här kan
nämnas att Utredningen om utvärdering av
budgetprocessen i betänkande SOU 2000:61 har ansett
att såväl ålderspensionssystemet som övriga
socialförsäkringar bör omfattas av utgiftstaket och
det av utredningen föreslagna utgiftsmålet. Vid
behandlingen av propositionen om automatisk
balansering tillade utskottet (bet. 2000/01:SfU13) i
denna fråga att det nya ålderspensionssystemet är
ett s.k. avgiftsdefinierat system, som är fristående
från statsbudgeten och i sin helhet finansieras med
en specialdestinerad och fast pensionsavgift. Med
föreslagna regler för automatisk balansering skulle
pensionssystemet därtill bli långsiktigt finansiellt
stabilt. Varken den allmänna ekonomiska utvecklingen
eller demografiska förändringar skulle därutöver
kunna föranleda politiska beslut som begränsar
pensionsutgifternas storlek. Det var enligt
utskottets mening därför viktigt att osäkerhet inte
i något sammanhang uppkommer om det
inkomstrelaterade ålderspensionssystemets autonomi.
För den händelse denna del av pensionssystemet även
fortsättningsvis skulle ingå under ett utgiftstak
var det enligt utskottet viktigt att innebörden av
ett sådant utgiftstak i förhållande till
pensionssystemet tydligt klargörs.
Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att det i
många avseenden finns en samsyn mellan flera av
riksdagens partier om socialförsäkringssystemens
principiella utformning. I den mån här behandlade
motioner inte är tillgodosedda med vad utskottet
ovan anfört avstyrker utskottet motionerna N227
yrkande 11, Sf230, Sf335 yrkande 1 och Sf331
yrkandena 1 och 2.

Studerande

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om den
studiesociala utredningen, om s.k.
postdoktorander samt om deltidssjukskrivning
vid studier. Jämför reservationerna nr 5 (m),
6 (kd) och 7 (c)

Motioner

I motion Ub489 av Sofia Larsen m.fl. (c) anförs att
direktiven till den nu tillsatta studiesociala
utredningen är begränsade. I yrkande 3 begärs därför
ett tillkännagivande om att en ny studiesocial
utredning bör tillsättas som är parlamentariskt
sammansatt och där studenterna ges ordentlig
representation.

Såväl Torsten Lindström m.fl. (kd) i motion Ub491
yrkande 1 som Annelie Enochson m.fl. (kd) i motion
A242 yrkande 24 anser att den studiesociala
utredningen bör få tilläggsdirektiv om att
utredningen får lägga förslag till förbättringar.
Även Britt-Marie Danestig m.fl. (v) begär i motion
Sf246 ett tillkännagivande om tilläggsdirektiv med
sådan inriktning.
I motion Sf362 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)
begärs i yrkande 1 att utredningens uppdrag genom
tilläggsdirektiv även omfattar föräldraförsäkring
och barnomsorg kvällar och helger, en student-SGI i
sjukförsäkringen samt förslag om
arbetslöshetsersättning och försörjningsstöd under
sommaren. Motionärerna framhåller i yrkande 2 också
behovet av bättre framförhållning vad gäller
bostäder, lärare och handledare.
I motion Sf338 av Susanne Eberstein och Hans
Stenberg (s) begärs ett tillkännagivande om
ekonomiska förutsättningar för ensamstående
föräldrar som studerar och att den studiesociala
utredningen ges hög prioritet så att det innebär
konkreta förbättringar inom kort.
Även i motionerna Sf373 av Mikael Damberg m.fl.
(s) och Sf337 av Christin Nilsson (s) påtalas
behovet av en översyn av studenters sociala villkor.
En översyn av studiesociala förhållanden för s.k.
postdoktorander begärs i motionerna Ub487 av Gunilla
Carlsson i Tyresö m.fl. (m) yrkande 8 och Sf266 av
Per Bill (m). Motionärerna tar särskilt upp rätten
att behålla SGI samt kvalifikationskraven i
föräldraförsäkringen.
I motion Sf213 av Maria Larsson och Ragnwi
Marcelind (kd) begärs ett tillkännagivande om att
möjliggöra studier vid deltidssjukskrivning. Enligt
motionärerna minskar t.ex. vid halvtidssjukskrivning
studiemedlet med 50 %. Eftersom SGI är vilande under
studietiden - och inte aktiveras med mindre än att
studierna avbryts - kan inte sjukpenning utbetalas
på den andra halvan, om man inte dessutom har en
studietids-SGI.

Utskottets ställningstagande

Regeringen har den 19 september 2002 utfärdat
direktiv till en studiesocial utredning (dir.
2002:120). En särskild utredare skall få i uppdrag
att göra en samlad analys av den ekonomiska och
sociala situationen för studerande på olika
utbildningsnivåer under den samlade studietiden,
inklusive studieuppehåll. Utredaren skall, mot
bakgrund av de studerandes skiftande sociala
situation, kartlägga samspelet mellan
studiestödssystemet och andra förmånssystem inkl.
bostadsbidrag, ekonomiskt bistånd enligt
socialtjänstlagen och arbetslöshetsförsäkringen.
Grundstrukturen i de befintliga förmånssystemen
skall ligga fast. Dit hör bl.a.
inkomstbortfallsprincipen. Utredaren skall analysera
om gränsen mellan studiestöd å ena sidan och
socialförsäkring inklusive bostadsbidrag och det
ekonomiska biståndet å andra sidan behöver
förtydligas. Om utredaren finner alternativa
möjligheter att förtydliga gränserna mellan systemen
skall sådana möjligheter och konsekvenserna av dem
redovisas för såväl staten som kommunerna. När det
gäller arbetslöshetsförsäkringen skall utredaren
endast kartlägga hur arbetslöshetsförsäkringen
samspelar med studiestödssystemet. Som ett särskilt
uppdrag skall utredaren föreslå hur det nya
studiestödssystemet bör samverka med bostadsbidragen
på lång sikt. I den delen skall även förslag till
eventuella författningsändringar lämnas. - Uppdraget
skall enligt direktivet avslutas senast den 31
december 2003.

Vidare har en särskild utredare fått i uppdrag att
göra en analys av och föreslå ändringar i reglerna
om skyddstider för sjukpenninggrundande inkomst
(dir. 2001:104). Utredaren skall bl.a. föreslå
grundläggande principer för rätten att behålla SGI
under tid då förvärvsarbete inte utförs. Även det
efterskydd som finns i form av en särskild
beräkningsgrund för föräldrapenning skall ingå i
utredningen. Förslagen skall så långt som möjligt
utformas så att de underlättar ett livslångt
lärande. Det är även viktigt att förslagen beaktar
relevanta jämställdhetsaspekter och kan gynna ett
ökat barnafödande.
Utredaren skall i förslagen särskilt uppmärksamma
regelsystemets effekter för personer som på grund av
nedsatt studieförmåga vill kombinera deltidsstudier
med sjukskrivning på deltid, varvid hänsyn skall tas
till effekterna av eventuella förslag i förhållande
till andra studerandegrupper. Utredaren skall också
särskilt uppmärksamma regelsystemets effekter för
personer som får s.k. postdoktorala stipendier.
Det står utredaren fritt att ta upp och föreslå
även andra förändringar som har samband med
uppdraget, t.ex. skyddstiderna i
socialförsäkringslagen och de särskilda regler som
gäller för studerande inom studiestödssystemets ram
i samband med sjukdom. - Utredaren skall redovisa
uppdraget senast den 30 april 2003 (tilläggsdirektiv
2002:118).
Enligt utskottets mening kommer den analys som
skall göras av den studiesociala utredningen att
utgöra en god grund för de fortsatta överväganden
som kommer att behöva ske. Flera av de problem som
tas upp i motionerna finns redovisade i
utredningsdirektivet. Särskilt som en översyn
samtidigt pågår av SGI-skyddade tider finner
utskottet inte skäl att föreslå några ändrade
direktiv till den studiesociala utredningen. I den
mån motionerna inte helt eller delvis är
tillgodosedda med de nämnda utredningarna avstyrks
motionerna Sf213, Sf246, Sf266, Sf337, Sf338, Sf362,
Sf373, Ub487 yrkande 8, Ub489 yrkande 3, Ub491
yrkande 1 och A242 yrkande 24.

Företagare

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om bl.a.
företagares sjukpenninggrundande inkomst och
om kalenderdagberäkning av tillfällig
föräldrapenning till företagare.
Jämför reservationerna nr 8 (c), 9 (m, fp, c
), 10 (m, fp, kd, c).

Motioner

I motion N227 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 13
påpekas brister i det sociala trygghetssystemet för
företagare. Motionärerna anför att en egenföretagare
har fasta kostnader vid sjukdom och
föräldraledighet. Samtidigt som företaget
tillfälligt är stängt med bortfall av inkomster
riskeras även ett mer långsiktigt inkomstbortfall
genom att kunderna söker sig till andra företag.
Detta är särskilt känsligt för de företag som verkar
inom tjänstesektorn. Motionärerna kritiserar även
att den tillfälliga föräldrapenningen för en
egenföretagare beräknas per kalenderdag, vilket
innebär att egenföretagare får lägre ersättning än
anställda när han eller hon är hemma och tar hand om
sjuka barn.

Motsvarande yrkande framställs i motionerna N263
av Eva Flyborg m.fl. (fp) yrkande 12 och N306 av
Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 4.
En ändring av reglerna i sjuk- och
föräldraförsäkringarna när det gäller
kalenderdagberäkningen för företagare begärs i
motionerna Sf331 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande
4 och A202 av Roger Karlsson (c) yrkande 1.
Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf271
yrkande 1 förslag till ändring så att beräkning av
SGI ger egenföretagare en inkomsttrygghet som är
likvärdig den som gäller för löntagare. Motionärerna
anser att beräkningen av SGI bör utgå från taxerad
inkomst justerad för resultatreglerande poster.
Därefter bör den framräknade inkomsten korrigeras
för skäliga fasta kostnader för lokaler, räntor m.m.
Motionärerna påpekar att sjukförsäkringsavgiften för
egenföretagare är högre än för anställda.
I motion A240 av Marie Engström m.fl. (v) begärs i
yrkande 1 ett tillkännagivande om en översyn av det
sociala försäkringssystemet. Egenföretagare bör
enligt motionärerna ha samma trygghet som anställda.
Nettointäkten är många gånger låg i samband med att
man startar ett företag. Så kallade
levebrödsföretag, som regelmässigt har låg
nettointäkt, drivs i stor utsträckning av kvinnor.
Motionärerna anser vidare att tillämpningen av
reglerna om att låta företagaren få en högre SGI
under uppbyggnadsskedet är godtycklig.
I motion Sf270 av Annika Qarlsson m.fl. (c, m, fp,
kd) begärs ett tillkännagivande om att även den som
startar ett aktiebolag bör kunna få en högre SGI
under ett uppbyggnadsskede.
I motion N396 av Ingegerd Saarinen (mp) begärs i
yrkande 2 ett tillkännagivande om att ur ett
rättviseperspektiv utreda företagarnas ekonomiska
situation vid sjukdom jämfört med vanliga
löntagares. Aktiebolagsägare bör enligt motionären
få samma regler under uppbyggnadsskedet som andra
företagare. I samma motion yrkande 3 begärs ett
tillkännagivande om att utreda de ekonomiska
konsekvenserna av att ändra karenstiden för
företagare. Motionären anser att företagaren
maximalt skall kunna välja 14 dagars karenstid men
med samma avgift som vid 30-dagarskarens.
I flerpartimotionen Sf303 av Yvonne Ångström m.fl.
(fp, m, kd, c) begärs ett tillkännagivande om att
egenföretagare bör få rätt till ersättning vid
tillfällig föräldraledighet på samma villkor som för
anställda, dvs. att den skall beräknas utifrån
årsarbetstiden.
Ett sådant yrkande framställs även i motion Sf271
Sten Tolgfors m.fl. (m) yrkande 2.
Dessutom anser Lars Leijonborg m.fl. (fp) i motion
A241 yrkande 16 att villkoren i föräldraförsäkringen
bör företagare för jämställas med villkoren för
anställda.

Utskottets ställningstagande

För en person som driver näringsverksamhet i form av
ett aktiebolag beräknas den sjukpenninggrundande
inkomsten, SGI, på den lön som tas ut från bolaget
(SGI på grund av inkomst av anställning). Personen
likställs således med en anställd. Det innebär också
att när han eller hon blir sjuk är bolaget skyldigt
att betala sjuklön enligt lagen (1991:1047) om
sjuklön. Socialavgifter betalas på lönesumman i form
av arbetsgivaravgifter.

När det gäller personer som driver
näringsverksamhet som fysisk person eller i form av
enkelt bolag eller handelsbolag, s.k.
egenföretagare, räknas SGI:n i princip på den
taxerade nettoinkomsten, dock högst motsvarande
skälig lön för liknande arbete som anställd (SGI på
grund av inkomst av annat förvärvsarbete). Under
uppbyggnadsskedet kan SGI:n sättas högre än den
skatterättsliga nettointäkten, dock även här högst
vad som motsvarar skälig lön för liknande arbete som
anställd. Rätt till sjuklön enligt sjuklönelagen
gäller inte sådan egenföretagare. Vidare gäller att
socialavgifter betalas i form av egenavgifter och i
huvudsak på den taxerade nettoinkomsten.
Det är således skillnader i regleringen av
socialförsäkringsskyddet mellan egenföretagare och
personer som driver verksamhet i aktiebolagsform.
Den som genom en anställning redan har ett
upparbetat socialförsäkringsskydd men slutar
anställningen för att starta egen verksamhet i
aktiebolagsform får inte någon SGI och därmed inte
sjukpenning om han eller hon under uppbyggnadsskedet
inte anser sig kunna ta ut lön från företaget. I
normalfallet får han eller hon då inte heller
föräldrapenning över grundnivån. För den som driver
verksamheten som egenföretagare finns däremot
särregler under uppbyggnadsskedet som innebär att
sjukpenning och föräldrapenningförmåner kan beräknas
på ett högre underlag än den skatterättsliga
nettointäkten.
Utredningen för översyn av inkomstbegreppet inom
bidrags- och socialförsäkringssystemen (IBIS) har i
betänkandet Förmån efter inkomst (SOU 1997:85)
föreslagit att den som startar ett eget företag,
oberoende av i vilken företagsform som företaget
startas, under vissa förutsättningar skall ha rätt
till sjukpenning m.m. även om företagaren under
uppbyggnadsskedet inte kan redovisa någon inkomst av
eget förvärvsarbete. Under tre år av verksamhetens
uppbyggnadsskede skall SGI enligt förslaget beräknas
till lägst den SGI som skulle ha beräknats om
sjukfallet inträffat omedelbart innan den försäkrade
började arbeta i verksamheten.
Efter beredning inom Socialdepartementet
redovisades därefter i departementspromemorian
Beräkningsunderlag för dagersättning - sjukpenning,
föräldrapenning m.m. (Ds 1999:19) ett liknande
förslag. Dessutom föreslogs att beräkningsunderlaget
för dagersättning under tre år inte skulle uppgå
till ett lägre årligt belopp än 250 % av
prisbasbeloppet.
De huvudsakliga förslagen såväl i IBIS-
utredningens betänkande som i Ds 1999:19 gällde
förändrade beräkningar av ersättningsunderlag för
anställda. Av budgetpropositionen för 2001 (s. 12,
utgiftsområde 10) framgår att regeringen övervägt
förslagen i Ds 1999:19 och kommit fram till att de
inte bör genomföras. Arbetet skulle i stället drivas
vidare inom ramen för Regeringskansliets arbete med
en handlingsplan för att öka hälsan.
Med hänsyn till att det blivit allt vanligare att
övergå från anställning till att driva verksamhet i
egen regi kan det enligt utskottets mening
ifrågasättas om det är rimligt att en person,
särskilt när han eller hon redan har ett upparbetat
socialförsäkringsskydd, skall riskera att ställas
utan försäkringsskydd under uppbyggnadsskedet av en
verksamhet bara av det skälet att vederbörande valt
aktiebolagsformen för verksamheten. Utskottet
noterar att regeringen bl.a. i budgetpropositionen
för år 2002 framhållit att statliga insatser behövs
för att utveckla en ökad anda av entreprenörskap,
öka nyföretagandet och gynna utvecklingen av
livskraftiga företag. Det är enligt regeringen
viktigt att bidra till positiva attityder till
entreprenörskap i alla dess former för att därigenom
skapa incitament för att fler människor skall se
företagande som ett alternativ till anställning.
Även företagandet bland kvinnor och personer med
invandrarbakgrund bör främjas.
Utskottet har i föregående avsnitt redovisat att
en särskild utredare har fått i uppdrag att göra en
analys av och föreslå ändringar i reglerna om
skyddstider för sjukpenninggrundande inkomst (dir.
2001:104). Enligt direktiven står det utredaren
fritt att ta upp och föreslå även andra förändringar
som har samband med uppdraget. Utredningen skall
vara avslutad den 30 april 2003.
Enligt utskottets mening har utredaren därmed
möjlighet att även överväga hur den som driver
verksamhet i ett aktiebolag skall kunna få ett
tryggare socialförsäkringsskydd under verksamhetens
uppbyggnadsskede, i vart fall när det gäller
personer som tidigare har ett försäkringsskydd.
Med det anförda får motionerna Sf270 och N396
yrkande 2 anses tillgodosedda och bör avslås.
Den pågående utredningen av SGI-skyddade tider kan
också komma att få betydelse för egenföretagares
sjukförsäkringsskydd i ett uppbyggnadsskede.
Utskottet vill här också nämna att gränssnittet
mellan egenföretagande och anställning har
uppmärksammats inom Regeringskansliet och att en
generell kartläggning sker av effekterna.
Utskottet anser att detta i huvudsak tillgodoser
syftet med motion A240 yrkande 1, varför motionen
bör avslås.
Utskottet motsätter sig däremot en sådan
principiell förändring av socialförsäkringens
konstruktion att SGI:n för en egenföretagare skulle
kunna täcka även kostnader i verksamheten och
således mer eller mindre beräknas på verksamhetens
bruttoinkomst. Utskottet anser att riksdagen bör
avslå motionerna N227 yrkande 13, N263 yrkande 12
och N306 yrkande 4, alla i nu behandlad del, samt
motion Sf271 yrkande 1.
Utskottet motsätter sig även att karenstiden för
egenföretagare förkortas utan att detta följs av en
anpassning i uttaget av sjukförsäkringsavgift.
Motion N396 yrkande 3 avstyrks därmed.
Flera motioner tar upp frågan om att tillfällig
föräldrapenning till egenföretagare beräknas efter
kalenderdag. Tidigare beräknades tillfällig
föräldrapenning per kalenderdag för alla. Reglerna
ändrades 1987 (prop. 1986/87:69, bet. SfU
1986/87:12) så att tim- eller dagberäknad tillfällig
föräldrapenning enligt huvudregeln gäller för
försäkrad med inkomst av anställning. För
egenföretagare kalenderdagberäknas således
fortfarande den tillfälliga föräldrapenningen,
vilket i praktiken innebär att företagare i princip
får en lägre ersättning per dag. Som motiv till
detta angavs bl.a. att den som arbetar som
egenföretagare inte omfattas av arbetstidslagen och
därför själv har möjlighet att förlägga sina
arbetstider på ett lämpligt sätt. Det kunde för den
försäkrade vara svårt att avgöra hur han eller hon
skulle ha arbetat om han eller hon inte hade vårdat
sjukt barn och därför ansågs det inte möjligt att
utge ersättning för det antal timmar som
egenföretagaren skulle ha arbetat.
IBIS-utredningen påpekade i ovannämnda betänkande
SOU 1997:85 att tillfällig föräldrapenning till egna
företagare enbart utges för dagar då föräldern
annars skulle ha förvärvsarbetat varför bl.a. någon
utjämning över tiden inte kan göras. Utredningens
uppfattning var att det inte finns någon möjlighet
att timberäkna ersättningen till egna företagare av
de skäl som motiverade 1987 års ändring. Utredningen
ansåg emellertid att kalenderdagberäkningen skulle
kunna ersättas med s.k. dagberäkning. Med en sådan
beräkning skulle ersättningen anpassas efter
årsinkomsten fördelad på arbetsdagar beräknade efter
en femdagarsvecka. Med hänsyn till de besparingar
utredningen skulle göra inom sjukförsäkringen ansåg
sig utredningen dock inte kunna föreslå några
ytterligare förändringar som medförde
kostnadsökningar.
Utskottet konstaterar, i likhet med motionärerna,
att kalenderdagberäkningen medför att egenföretagare
missgynnas vid uttag av tillfällig föräldrapenning.
IBIS-utredningen har redovisat en teknisk lösning på
problemet men har av kostnadsskäl inte kunnat lägga
fram något förslag. Av kostnadsskäl anser sig inte
heller utskottet kunna föreslå en sådan
regeländring.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
N227 yrkande 13, N263 yrkande 12 och N306 yrkande 4,
alla i nu behandlad del, samt motionerna Sf271
yrkande 2, Sf303, Sf331 yrkande 4, A202 yrkande 1
och A241 yrkande 16.

Konstnärers socialförsäkringsskydd

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om konstnärers
socialförsäkringsskydd.
Jämför reservation nr 11 (m).

Motion

I motion Kr264 av Kent Olsson m.fl. (m) yrkandena 8
och 9 framhålls att det karaktäristiska för
konstnärsyrket är att det tar lång tid att etablera
sig som konstnär och att inkomsterna är ojämna över
tiden. För konstnärerna behövs därför mer
individanpassade socialförsäkringssystem. För en
konstnär som är egenföretagare gäller i nuvarande
system att sjukpenningen grundas på nettoinkomsten.
Kostnader som t.ex. ateljéhyra ersätts således inte.
Konstnären bör därför få möjlighet att komplettera
sjukpenningen med en tilläggsförsäkring.
Tilläggsförsäkringen skall även täcka inkomstförlust
vid föräldraförsäkring, havandeskapspenning och
arbetsskadeförsäkring.

Utskottets ställningstagande

En särskild utredare har fått i uppdrag att
kartlägga hur gällande trygghetssystem inom bl.a.
socialförsäkringsområdet förhåller sig till
konstnärlig verksamhet (dir. 2001:90). Utredaren
skall pröva om de nuvarande regelverken innebär
särskilda problem för konstnärliga yrkesutövare,
särskilt egenföretagande och frilansande konstnärer,
samt i förekommande fall analysera och redogöra för
orsaken till problemen. Uppdraget skall redovisas
senast den 28 februari 2003 (dir. 2002:143).

Utskottet anser att beredningen av de förslag som
utredningen lägger fram bör avvaktas. Med det
anförda avstyrker utskottet motion Kr264 yrkandena 8
och 9.

Norden och socialförsäkringssystemen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om rättigheter
inom Norden.
Jämför reservationer nr 12 (c).

Gällande ordning

Förbindelserna på socialförsäkringsområdet mellan
Sverige och de övriga nordiska länderna regleras av
EG-förordningar samt den nordiska konventionen om
social trygghet. Den sistnämnda har i huvudsak
betydelse för personer som inte omfattas av EG-
rätten om social trygghet, dvs. personer som inte
har utnyttjat den fria rörligheten, som inte har
eller har haft arbete, eller som inte är medborgare
i EU/EES-land men är bosatta i Norden.

Den EG-förordning som här främst är av intresse
är förordningen (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av
systemen för social trygghet när anställda,
egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar
inom gemenskapen. Förordningen skall garantera att
den som utnyttjar rätten till fri rörlighet mellan
medlemsländerna omfattas av lagstiftningen om social
trygghet i ett av dessa. I förordningen finns
bestämmelser om bl.a. likabehandling av EU-
medborgare, bestämmande av tillämplig lagstiftning,
sammanläggning av kvalifikationstider, export av
förmåner och proportionell beräkning av pensioner.
En grundläggande princip är att den för vilken
förordningen gäller skall omfattas av lagstiftningen
i bara en stat, i regel arbetslandets lagstiftning.
Det ankommer på den nationella lagstiftningen att
ange närmare villkor för att tillhöra det landets
system för social trygghet och förutsättningarna för
att få förmåner. I den nationella lagstiftningen
fastställs också villkor för tillgodoräknande av
försäkringsperioder. Den nationella lagstiftningen
får dock inte avvika från gemenskapsrättsliga
principer och regler.
Om en person enligt förordningen skall omfattas av
ett visst medlemslands lagstiftning om social
trygghet skall också avgifter som hänför sig till
dennes förvärvsinkomster betalas enligt samma lands
lagstiftning. Det gäller oberoende av var den
anställde eller egenföretagaren är bosatt och
oavsett var arbetsgivaren bor eller företaget har
sitt säte.
För enskilda fall eller för definierade grupper är
det möjligt för länderna att sluta överenskommelser
om undantag från de allmänna reglerna i EG-rätten om
vilket lands lagstiftning om social trygghet som
skall tillämpas i olika situationer.
Enligt 1996 års dubbelbeskattningsavtal mellan de
nordiska länderna skall personer i Danmark och
Sverige, som bor i ett av länderna och arbetar i det
andra, beskattas i arbetslandet för inkomsten där. I
förhållandet mellan Sverige och övriga nordiska
länder gäller däremot att beskattning sker i
bosättningslandet.

Motioner

I motion Sf240 av Johan Linander (c) anges att
riksdagen bör begära en redovisning av regeringens
arbete för att tillgodose medborgarnas rättigheter i
Norden vid arbetslöshet, vid utbildning, vid
beskattning och i samband med sociala rättigheter så
att inte enskilda människors rättigheter inskränks
på grund av flyttning över nationsgränser i Norden.

I en motion om Öresundsregionen, T377 av Ulf
Nilsson m.fl. (fp), begärs i yrkande 2 ett
tillkännagivande om att ett "skatta var du vill"-
system snarast bör utredas. Enligt motionärerna har
idén till ett sådant system väckts av den danska
regeringen och skulle innebära att en
Öresundspendlare själv får välja i vilket land han
eller hon betalar skatt men då också ingå i det
landets socialförsäkringssystem.
Anita Johansson m.fl. (s) anför i motion Sf366 att
det finns åtskilliga hinder för rörlighet i Norden,
t.ex. vissa regler i föräldraförsäkringen.
Motionärerna anser att regeringen bör låta utreda
förutsättningarna att undanröja dessa hinder i
föräldraförsäkringen.

Utskottets ställningstagande

Nordiska ministerrådet gav i mars 2001 en särskild
utredare i uppdrag att utreda de rättigheter en
medborgare i ett nordiskt land har vid bosättning,
arbete, studier, besök eller liknande i ett annat
nordiskt land. En slutrapport har avlämnats i april
2002, Nordbornas rättigheter (ANP 2002:719). I rap-
porten anges att det av många skäl krävs en bättre
samordning av lagar och regelverk. Det växande
gränsregionala samarbetet, som just nu är synligast
kring Öresund och i Tornedalen, gör behovet av
samordning akut. Behovet förstärks dessutom av att
alltfler kommer att arbeta och bo i mer än ett land
som en följd av globaliseringen, den europeiska
integrationen och det växande samarbetet mellan
företag i Norden. I rapporten anges bl.a. att nya
gemensamma nordiska regler som berör EU/EES:s
kompetensområde även bör gälla EU-länders
medborgare. Bilaterala överenskommelser mellan
nordiska länder som reglerar nordbors rättigheter
bör undvikas. Skillnader mellan länderna i
beskattningen, i de sociala välfärdsstrukturerna,
särskilt när det gäller pensioner och familjepolitik
och inom utbildningen, anges ha skapat de flesta
problemen.

Sverige är ordförande för det nordiska
regeringssamarbetet under 2003. Regeringen avser
därvid att prioritera bl.a. arbetet med att
underlätta rörligheten över gränserna för nordiska
medborgare. Sverige vill under sitt ordförandeskap
verka för att olika gränshinder och onödig byråkrati
avskaffas. En viktig uppgift blir att följa upp
ministerrådsförslaget om nordbors rättigheter och
driva arbetet vidare. När det gäller den fria
rörligheten är problemet på socialförsäkringsområdet
ofta tillämpningen av gällande regler. Särskilda
möten skall sammankallas för att försöka åstadkomma
en mer systematisk hantering av vissa gränshinder.
Exempel på gränshinder som berörts i olika
sammanhang och som kan tas upp här är
socialförsäkringsfrågor, tillgodoräknande av
studier, ID-handlingars giltighet i de nordiska
länderna, förarcertifikat, finansiella transaktioner
samt regler för anskaffning av fritidshus i de
nordiska länderna.

Genom den fasta Öresundsförbindelsen har det
gränsöverskridande samarbetet mellan Sverige och
Danmark fördjupats. Länderna bedriver ett
systematiskt arbete för att gemensamt söka lösningar
på de problem som enskilda och företag stöter på i
regionen. Även mellan bl.a. Norge/Sverige och
Finland/Sverige har liknande integrationsarbete
kommit till stånd.

I en rapport, "Öresund - en region blir till", som
i maj 1999 gemensamt getts ut av de svenska och
danska regeringarna, anförs om det sociala området
bl.a. följande.
Reglerna är desamma för alla gränsöverskridande
aktiviteter i hela EU, och några bestämmelser
särskilt anpassade för förhållandena mellan Danmark
och Sverige finns inte. Reglerna i förordning
1408/71 får enligt rapporten i vissa avseenden
särskilt komplicerade effekter i de fall Danmark är
inblandat, eftersom Danmark skiljer sig från övriga
medlemsstater vad gäller den sociala trygghetens
finansiering såtillvida att socialavgifter knappast
existerar. Företagen i det svenska systemet betalar
däremot sociala avgifter till staten som då uppgick
till 33 % av den anställdes lön.
I rapporten anges att när det gäller EG-
förordningarnas tillämpning kan
tillämpningsföreskrifter i vissa speciella fall
saknas eller skilja sig åt i de båda länderna.
Dessutom kan man identifiera problem för medborgare
som arbetar under mer flexibla förutsättningar i de
båda länderna, t.ex. personer som ofta byter arbete
mellan länderna eller personer med samtidigt arbete
i båda länderna. De danska och svenska regeringarna
skall bl.a. verka för att tillämpningen av gällande
regler så långt möjligt sker på ett sätt som främjar
integrationen och kommer att ta initiativ till att
utarbeta en gemensam tolkning av EG-reglerna om
social trygghet.
Även skattepolitik behandlas i rapporten. Det
anges att systemen för personbeskattning i de båda
länderna kännetecknas av relativt sett lägre
skatteuttag men väsentligt högre sociala avgifter i
Sverige och det omvända förhållandet i Danmark. Den
samlade belastningen av personskatter och sociala
avgifter i Danmark och Sverige är dock i allt
väsentligt ungefär densamma. Huvudprincipen om
beskattning i arbetslandet är enligt vad som anförs
i rapporten fast förankrad i den internationella
skatterätten, och den står också i överensstämmelse
med de principer som gäller i EG:s regler om social
trygghet. Regeringarna i Danmark och Sverige kommer
att aktivt följa integrationsutvecklingen för att
bedöma vilka skillnader i skattesystemen som kan
verka hämmande eller snedvridande för
gränsöverskridande arbetskraft eller yrkesmässig
verksamhet.
Utskottet har tidigare behandlat motioner om
problem för gränsgångare i Öresundsregionen (senast
i bet. 2001/02:SfU1) och därvid framhållit att det
är av största vikt, inte minst vad gäller
socialförsäkringssystemen, att dessa frågor
uppmärksammas och får en lösning. Utskottet noterade
senast en pågående lösning för vissa fall av
distansarbete. Utskottet förutsatte att liknande
frågor även fortsättningsvis uppmärksammas och löses
mellan de båda länderna. De generella reglerna om
samordning av socialförsäkringssystem är emellertid
en fråga för samarbetet på EU-nivå. Ett arbete med
modernisering av förordningen pågår för närvarande
inom EU. Utskottet konstaterade även att
beskattningsrätten och bl.a. frågan om ett
utjämningssystem för att kompensera skattebortfallet
skulle utredas.
Utskottet underströk vikten av att möjliga
förändringar för att förbättra utvecklingen i
Öresundsregionen genomförs så snart som möjligt.
Utskottet förutsatte att erfarenheter av samarbete
inom andra gränsområden inom EU därvid tas till
vara.
Med hänsyn till att regeringen under
sitt ordförandeskap i Nordiska
ministerrådet nästa år avser att
prioritera undanröjandet av
gränshinder inom Norden, och till
det pågående samarbetet i
Öresundsregionen anser utskottet att
något uttalande från riksdagens sida
med anledning av motionerna Sf240,
Sf366 och T377 yrkande 2 inte är
påkallat. Motionerna avstyrks.

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp

Utgiftsområdet omfattar politikområdet Ersättning
vid arbetsoförmåga. Politikområdet omfattar
sjukpenning, rehabilitering, närståendepenning,
aktivitets- och sjukersättning (förtidspension och
sjukbidrag t.o.m. 2002), ersättning vid handikapp
och arbets- och kroppsskador, kostnader för
sysselsättning av vissa personer med aktivitets- och
sjukersättning samt socialförsäkringens
administration, dvs. Riksförsäkringsverket (RFV) och
de allmänna försäkringskassorna.

Finansutskottet har för budgetåret 2003, i
enlighet med regeringens förslag, föreslagit att
ramen för utgiftsområde 10 fastställs till
119 398 964 000 kr (bet. 2002/03:FiU1).

Mål för ökad hälsa i arbetslivet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör godkänna regeringens förslag
till följande mål för ökad hälsa i
arbetslivet: Frånvaron från arbetslivet på
grund av sjukskrivning skall i förhållande
till 2002 halveras fram till 2008. Parallellt
skall antalet nya aktivitets- och
sjukersättningar minska och hänsyn tas till
den demografiska utvecklingen under perioden.
Därmed bör riksdagen avslå motionsyrkanden
bl.a. om komplettering av regeringens
förslag.
Jämför reservationerna 13 (m), 14 (fp,) 15
(kd) och 16 (c).

Budgetpropositionen

Enligt vad som anges i propositionen fortsätter
antalet långtidssjukskrivna att öka. Att antalet
sjukskrivna ökat och synes fortsätta att öka har
flera förklaringar, och orsakssambanden är komplexa.
Sjukfall som varat minst ett år har ökat mest. För
sjukfall kortare än ett år har däremot ökningen
ungefär halverats. Liknande utvecklingsmönster
gäller både för kvinnor och män.

Kvinnorna utgör 63 % av de sjukskrivna, och
skillnaderna mellan mäns och kvinnors
sjukskrivningar har ökat. Sedan 1994 har kvinnornas
andel av sjukfrånvaron ökat med ungefär en
procentenhet varje år. En förklaring till att
kvinnors andel av sjukfrånvaron ökar är att
sysselsättningen ökat för kvinnorna.
Bland annat för att understryka vikten av att den
negativa utvecklingen inom ohälsoområdet vänds
föreslår regeringen att riksdagen skall godkänna ett
mål för ökad hälsa i arbetslivet, nämligen att
frånvaron från arbetslivet på grund av
sjukskrivning, i förhållande till 2002, skall
halveras fram till 2008 samtidigt som antalet nya
aktivitets- och sjukersättningar skall minska,
varvid hänsyn skall tas till den demografiska
utvecklingen under perioden.
Enligt regeringen måste arbetet med att halvera
sjukskrivningarna särskilt fokusera på kvinnors
arbetsplatser, arbetsmiljöer och arbetsvillkor. Det
är vidare viktigt att målet följs upp årligen och
att särskild uppmärksamhet då riktas mot
utvecklingen av kvinnors ohälsa.

Motioner

Bo Lundgren m.fl. (m) begär i motion Sf291 yrkande 1
ett tillkännagivande om målsättningen för att minska
sjukfrånvaron. Motionärerna tror inte på regeringens
mål om en halvering av sjukfrånvaron till 2008. De
anser att det krävs kraftfullare åtgärder, bl.a.
förbättringar av vård och rehabilitering samt en
minskad benägenhet att sjukskriva sig.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf290
yrkande 1 ett tillkännagivande om vikten av att
förebyggande insatser med en bred ansats sker
tillsammans med snabbare vård för dem som ändå blir
sjuka. Motionärerna anser att det behövs
förändringar på en rad områden såsom ekonomiska
förbättringar för barnfamiljer, en arbetstidsreform,
en mer aktiv roll för företagshälsovården och större
utrymme för nya organisationsformer.
Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf335 yrkande
5 ett tillkännagivande om ett bredare fokus på
ohälsans orsaker. Motionärerna framhåller att
arbetsplatsen inte är den enda orsaken. Utformningen
av familje-, social-, folk-
hälso-, skatte- och jämställdhetspolitiken har stor
betydelse. I samma motion yrkande 6 begärs ett
tillkännagivande om prevention. Motionärerna påpekar
att det är alltför snävt att fokusera på
arbetsplatsen och att strukturer för förebyggande
insatser måste komma till stånd.
Gudrun Schyman m.fl. (v) begär i motion Sf313 ett
tillkännagivande om det nationella målet för ökad
hälsa i arbetslivet. Enligt motionärerna bör målet
vara att antalet ersättningsdagar för frånvaro från
arbetslivet på grund av sjukskrivning skall halveras
till 2008 i förhållande till 2002. Minst 50 % av
denna halvering skall utgöras av minskade
ersättningsdagar bland kvinnor. Parallellt skall
antalet nya aktivitets- och sjukersättningar inte
öka. Hänsyn skall tas till den demografiska
utvecklingen under perioden.
Maud Olofsson m.fl. (c) begär i motion Sf331
yrkande 5 ett tillkännagivande om att målet att
halvera sjukskrivningarna till 2008 bör kompletteras
med delmål om minskning med 20 % respektive 40 %
till 2004 och 2006. Motionärerna menar att en
minskning med 20 % skulle återställa
sjukskrivningarna till 2000 års nivå medan en
minskning med 40 % motsvarar sjukskrivningarna 1998.

Utskottets ställningstagande

Sjukfrånvaron och kostnaderna härför har ökat
dramatiskt under senare år. Det är särskilt de långa
sjukfallen (365 dagar eller mer) som har ökat.

Av RFV:s budgetunderlag för 2003-2005 framgår att
antalet långa sjukfall ökade med ca 27 % mellan 1999
och 2000 och med 24 % mellan 2000 och 2001. Av dem
som var sjukskrivna i slutet av juli 2002 hade
enligt RFV:s statistik den 21 oktober 2002 117 500
varit sjukskrivna i mer än ett år. Det var ca 15 200
fler än i juli 2001, vilket är en ökning med 15 %.
Av statistiken den 22 november 2002 framgår att av
dem som var sjukskrivna i slutet av augusti 2002
hade 120 000 varit sjukskrivna i mer än ett år. Det
var ca 14 000 fler än i augusti 2001. Det senare är
en ökning med 13 %.
Trots att ökningstakten vad gäller antalet långa
sjukfall har avtagit är antalet sådana sjukfall
alltjämt alldeles för högt och fortsätter dessutom
att öka. Därtill kommer att försäkringskassornas
arbete med de långa sjukfallen sannolikt kommer att
innebära en fortsatt ökning av antalet
förtidspensioner/sjukbidrag (aktivitets- och
sjukersättningar fr.o.m. 2003) de kommande åren.
Enligt vad som anges i budgetpropositionen (volym
1) är det flera faktorer som samspelar, t.ex. en
åldrande arbetskraft, hårdare krav i arbetslivet,
ändrade attityder och brister i försäkringskassornas
och arbetsgivarnas rehabiliteringsansvar. Även andra
faktorer kan enligt utskottet ha betydelse såsom
ersättningssystemens utformning, den ökande
förvärvsfrekvensen bland kvinnor kombinerat med att
männen inte tar sin del av ansvaret för barn och hem
samt läkarnas roll i sjukskrivningsprocessen.
För att komma till rätta med problemet med den
alltjämt ökande sjukfrånvaron anser utskottet i
likhet med regeringen att det krävs insatser under
flera år på många olika områden, där åtgärder för
bättre arbetsmiljö, inklusive inflytande på
arbetsplatsen för de anställda, tydligare
arbetsgivaransvar och en förnyelse av den
arbetslivsinriktade rehabiliteringen är viktiga
komponenter. Andra komponenter kan vara att få till
stånd en ändring av läkarnas sjukskrivningsmönster,
satsningar på en utbyggnad av företagshälsovården
och förebyggande arbete i form av folkhälsoarbete
och friskvård. Därtill måste det finnas möjligheter
att kombinera arbete med familj och fritid samt
jämställdheten både på och utanför arbetsplatsen
stärkas. Enligt utskottet kräver sjukfrånvarons
komplexitet således både ett brett perspektiv på
frågan och krafttag från alla berörda parter såsom
arbetsgivare, sjukskrivande läkare,
försäkringskassan och andra aktörer verksamma på
området.
Det av regeringen presenterade 11-punktsprogrammet
för bättre hälsa i arbetslivet innefattar flertalet
ovannämnda komponenter. Enligt vad som anförs i
budgetpropositionen har arbetet bl.a. resulterat i
att regeringen nu preciserat ett mål för ökad hälsa
i arbetslivet, nämligen att frånvaron från
arbetslivet på grund av sjukskrivning skall halveras
till 2008 och att antalet nya aktivitets- och
sjukersättningar samtidigt skall minska.
Regeringens och samarbetspartiernas (v, mp)
fortsatta strategi för ökad hälsa i arbetslivet
innefattar också en satsning på ca 750 miljoner
kronor per år under 2003 och 2004. Insatserna består
bl.a. av ekonomiska drivkrafter för arbetsgivare,
ökade resurser för
socialförsäkringsadministrationen, rätt till egen
kontaktperson för långtidssjukskrivna, fler
försäkringsläkare hos försäkringskassorna, förstärkt
utbildning för läkare i försäkringsmedicin,
obligatorisk rehabiliteringsutredning, i vissa fall
inhämtande av läkarintyg från annan läkare efter
åtta veckors sjukskrivning och beviljande av
sjukersättning, som ersätter förtidspension, för
högst tre år i taget. Som framgår av
budgetpropositionen (volym 1) antas förslagen
medföra att antalet sjukdagar minskar med 10 %
mellan 2002 och 2003, vilket minskar utgifterna med
ca fem miljarder kronor. 2004 antas antalet
sjukdagar minska med ytterligare ca 5 %.
Utskottet välkomnar regeringens strategi för det
fortsatta arbetet som innebär en vidareutveckling
och konkretisering av 11-punktsprogrammet. I det
fortsatta arbetet har regeringen till sitt
förfogande ett omfattande underlag i form av olika
utredningar, t.ex. HpH-utredningens slutbetänkande
Handlingsplan för ökad hälsa i arbetslivet (SOU
2002:5). Därtill kommer att RFV och
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) fått i uppdrag att
under 2002-2004 förnya den arbetslivsinriktade
rehabiliteringen. I uppdraget ingår bl.a. att
utveckla metoder för en tidig och fördjupad
bedömning av den enskildes behov av rehabilitering.
Även sjukskrivningsprocessen är föremål för en
översyn. Det uppdraget skall slutredovisas den 15
februari 2003.
Enligt utskottets mening är såväl inriktningen på
regeringens arbete som dess omfattning och bredd väl
avpassad för den kraftfulla satsning som nu behövs
för att komma till rätta med problemet med den
ökande sjukfrånvaron. Det finns därför all anledning
att anta att arbetet på sikt kommer att ge önskat
resultat i form av färre antal sjukskrivna och färre
nybeviljade aktivitets- och sjukersättningar. För en
sådan omfattande satsning är det vidare nödvändigt
att det finns ett klart uttalat mål mot vilket alla
berörda parter kan arbeta samtidigt som vikten av
att prioritera det nödvändiga ohälsoarbetet
poängteras. Utskottet hyser således goda
förhoppningar om att det av regeringen föreslagna
målet kommer att uppnås.
Vad gäller frågan om att komplettera målet med att
minst 50 % av halveringen av sjukfrånvaron skall
utgöras av minskade ersättningsdagar bland kvinnor
konstaterar utskottet att kvinnor utgör en betydligt
större andel av de långtidssjukskrivna och den
större andelen av personer med förtidspension eller
sjukbidrag. Mot bakgrund härav torde det vara
närmast självklart att ohälsoarbetet till stor del
kommer att vara inriktat på att minska
sjukskrivningar bland kvinnor. Regeringen har
dessutom framhållit att arbetet med att halvera
sjukskrivningarna särskilt måste fokusera på
kvinnors arbetsmiljöer och arbetsvillkor, att målet
årligen skall följas och att särskild uppmärksamhet
då skall riktas mot utvecklingen av kvinnors ohälsa.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att det för
närvarande pågår särskilda försök att minska ohälsan
inom den offentliga sektorn, dvs. inom den del av
arbetsmarknaden där en stor del av de anställda
utgörs av kvinnor. Något skäl att i målformuleringen
specifikt ange ett mål för minskningen av kvinnors
sjukskrivning kan utskottet därför inte se. Med det
anförda anser utskottet att riksdagen bör godkänna
regeringens förslag till mål för ökad hälsa i
arbetslivet. Därmed avstyrker utskottet motionerna
Sf291 yrkande 1, Sf290 yrkande 1, Sf335 yrkandena 5
och 6 samt Sf331 yrkande 5. Motion Sf313 får anses
delvis tillgodosedd med vad utskottet anfört.

19:1 Sjukpenning och rehabilitering
m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 19:1 som bl.a.
innebär att högst 5 % av de beräknade
utgifterna för sjukpenning skall få användas
för samverkan inom rehabiliteringsområdet.
Vidare bör riksdagen anta regeringens
lagförslag i proposition 2002/03:2 om att ge
försäkringskassan utökade möjligheter att
bidra med medel till samverkan inom
rehabiliteringsområdet och om en förlängning
av försökslagstiftningen om Socsam. Därmed
bör riksdagen avslå motionsyrkanden om dels
annan medelsanvisning till anslaget, dels
avslag på förslaget om utökade möjligheter
för försäkringskassan att bidra med medel
till samverkan inom rehabiliteringsområdet.
Riksdagen bör även avslå motionsyrkanden
bl.a. om en ny rehabiliteringsförsäkring, om
kvinnors rehabilitering, om samverkan och
finansiell samordning, om ansvarsfördelningen
mellan myndigheterna vid rehabilitering och
om retroaktiv sjukpenning.
Jämför reservationerna nr 17 (fp), 18 (kd),
19 (c), 20 (kd, m, fp, c), 21 (m), 22 (fp),
23(c) 24 (mp) och 25 (fp).

Gällande bestämmelser

Från anslaget bekostas utgifter för sjukpenning,
rehabilitering och närståendepenning inklusive
statlig ålderspensionsavgift.

Som redovisas nedan i avsnittet Arbetsgivares
kostnadsansvar m.m. har en arbetstagare enligt lagen
(1991:1047) om sjuklön (SjLL) rätt att under
sjuklöneperioden få sjuklön motsvarande en viss del
av lönen och andra anställningsförmåner. Vad gäller
reglerna om sjuklön i övrigt hänvisas till följande
avsnitt.
Efter sjuklöneperioden utges sjukpenning enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL).
Sjukpenningen utgör 80 % av den sjukpenninggrundande
inkomsten (SGI). För den som inte omfattas av SjLL,
t.ex. egenföretagare och uppdragstagare, utges
sjukpenning enligt AFL från sjukperiodens början.
Sjukpenning utges dock inte för den första dagen i
sjukperioden (karensdag). För tid därefter utges
sjukpenning med 80 % av SGI. Antalet karensdagar är
begränsat till högst tio under en
tolvmånadersperiod.
SGI är den årliga inkomst i pengar som en
försäkrad kan antas komma att tills vidare få för
eget arbete, antingen som arbetstagare i allmän
eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller
på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete).
För rätt till sjukpenning krävs att den försäkrade
har en SGI som uppgår till 24 % av prisbasbeloppet.
Vid beräkning av SGI bortses från inkomster som
överstiger 7,5 prisbasbelopp.
Rehabiliteringsersättning utges under vissa
förutsättningar när en försäkrad, vars arbetsförmåga
till följd av sjukdom är nedsatt med minst en
fjärdedel, deltar i en arbetslivsinriktad
rehabilitering. Rehabiliteringsersättning består av
rehabiliteringspenning, som utges med 80 % av SGI,
och ett särskilt bidrag. För samverkan, köp av
arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster och
arbetstekniska hjälpmedel m.m. liksom för
rehabiliterings- och behandlingsinsatser inom hälso-
och sjukvården (s.k. Dagmarmedel) avsätts särskilda
medel.
Närståendepenning utges enligt lagen (1988:1465)
om ersättning och ledighet för närståendevård till
den som avstår från förvärvsarbete för att vårda en
närstående svårt sjuk person. Ersättning kan utges
även om vården sker på sjukvårdsinrättning. Antalet
ersättningsdagar är begränsat till 60 dagar för
varje person som vårdas. Närståendepenning utges med
80 % av SGI och kan utges som hel, halv eller
fjärdedels förmån.
Med stöd av lagen (1992:863) om lokal
försöksverksamhet med finansiell samordning mellan
socialförsäkring och hälso- och sjukvård bedrevs
under åren 1993-1997 försöksverksamhet på lokal nivå
inom fem försöksområden (Finsam). Syftet med
försöksverksamheten var att skapa drivkrafter inom
systemen för socialförsäkring respektive hälso- och
sjukvård för ett bättre utnyttjande av de gemensamma
resurserna.
Enligt lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet
med finansiell samordning mellan socialförsäkring,
hälso- och sjukvård och socialtjänst får, om
regeringen medger det, en försäkringskassa, ett
landsting och en kommun som har kommit överens om
det bedriva sådan försöksverksamhet i syfte att
pröva möjligheterna till en effektivare användning
av tillgängliga resurser (Socsam).
Försöksverksamheten, som är begränsad till högst tio
försöksområden, startade den 1 juli 1994 och skall
avslutas senast vid utgången av 2002.
Sedan den 1 januari 1998 får försäkringskassan
träffa överenskommelse med kommun, landsting och
länsarbetsnämnd om att samverka i syfte att uppnå en
effektivare användning av tillgängliga resurser
(Frisam).
Från och med den 1 januari 2003 kommer aktivitets-
eller sjukersättning att utges vid långvarig eller
varaktig medicinskt grundad nedsättning av
arbetsförmågan. Dessa förmåner, som ersätter
nuvarande förtidspension och sjukbidrag, kommer att
utgöra en del av sjukförsäkringen och utges som
inkomstrelaterad förmån eller garantiersättning.
Frågor om sjuk- och aktivitetsersättning behandlas
nedan i avsnittet 19:2 Aktivitets- och
sjukersättningar.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 2003 till anslaget 19:1 Sjukpenning och
rehabilitering m.m. anvisar ett ramanslag på 46
943,4 miljoner kronor.

Som tidigare redovisats har regeringen föreslagit
att riksdagen skall godkänna ett mål för ökad hälsa
i arbetslivet bl.a. för att understryka vikten av
att den negativa utvecklingen inom ohälsoområdet
vänds. Utskottet har ovan tillstyrkt regeringens
förslag.
Den fortsatta ökningen av antalet sjukskrivna och
inte minst långtidssjukskrivna är enligt regeringen
ett allvarligt hot mot välfärden i samhället.
Regeringen har därför under det senaste året
intensifierat arbetet med att bryta den negativa
utvecklingen, bl.a. inom ramen för det s.k. 11-
punktsprogrammet för ökad hälsa i arbetslivet.
Programmet, som presenterades i budgetpropositionen
för 2002, omfattar åtgärder för bättre arbetsmiljö
och tydligare arbetsgivaransvar, åtgärder för snabb
återgång till arbete efter ohälsa, åtagande för ökad
tillgänglighet i hälso- och sjukvården samt insatser
inom statistik, forskning m.m.
Regeringen och samarbetspartierna (v,
mp)fortsätter nu arbetet med att förbättra hälsan i
arbetslivet genom en kraftfull satsning på flera
områden. För åren 2003 och 2004 skjuter regeringen
och samarbetspartierna till medel (ca 750 miljoner
kronor vartdera året) för att bl.a. stärka det
förebyggande arbetet. Stora satsningar görs också på
ett ökat stöd till dem som redan drabbats. Det sker
bl.a. genom ett förändrat rehabiliteringsarbete,
t.ex. genom att införa en rätt till egen
kontaktperson för långtidssjukskrivna och att göra
rehabiliteringsutredningen obligatorisk, samt genom
att tillföra mer resurser till försäkringskassorna,
bl.a. för köp av arbetslivsinriktade
rehabiliteringsutredningar. Sjukförsäkringssystemet
skall vidare underlätta en snabb återgång till
arbete. Därför måste också sjukskrivningsprocessen
förändras i flera delar, bl.a. genom att partiell
sjukskrivning skall vara utgångspunkten vid
sjukskrivning liksom en fördjupad medicinsk
bedömning i vissa fall efter åtta veckors
sjukskrivning. Arbetslinjen är en annan viktig
utgångspunkt, och förändringar som underlättar att
den enskildes arbetsförmåga tas till vara så långt
som möjligt måste genomföras. Inriktningen är också
att införa ekonomiska incitament för att
arbetsgivare i ökad utsträckning skall ta ett större
ansvar för förebyggande arbetsmiljöarbete och
rehabilitering.
För att skapa förutsättningar för en effektivare
rehabilitering i samverkan krävs enligt regeringen
att det tillförs ytterligare medel för detta
ändamål. Regeringen föreslår därför att högst 5 % av
de beräknade utgifterna för sjukpenning skall få
användas för samverkan inom rehabiliteringsområdet
(Frisam). Regeringen avser att återkomma med förslag
om ändring av reglerna för sådan samverkan i en
särskild proposition. I proposition 2002/03:2 har
regeringen därefter återkommit med förslag.
Propositionen redovisas nedan.
Enligt regeringens uppfattning är det vidare
motiverat att närmare överväga att vidga
möjligheterna att uppbära rehabiliteringspenning vid
arbetsträning och studier.
Frågan om att införa en särskild
rehabiliteringsförsäkring har under senare tid förts
fram från olika håll. Regeringen avser därför att
förutsättningslöst studera möjligheterna att införa
en sådan försäkring.
Enligt vad som anges i budgetpropositionen skall
den solidariskt finansierade försäkringen grundas på
inkomstbortfallsprincipen, och den som är berättigad
till försäkringsersättning skall ges en skälig
levnadsstandard. För att nå denna målsättning avser
regeringen att föreslå riksdagen en höjning av
inkomsttaket i sjuk- och föräldraförsäkringen från
7,5 till 10 prisbasbelopp fr.o.m. den 1 juli 2003,
om det statsfinansiella läget medger det.

Proposition 2002/03:2

Sedan 1998 bedrivs samverkan inom
rehabiliteringsområdet i enlighet med riktlinjerna i
proposition 1996/97:63 Samverkan,
socialförsäkringens ersättningsnivåer och
administration, m.m. I proposition 1996/97:63
tydliggörs behovet av samverkan mellan berörda
myndigheter i syfte att stödja de personer som
behöver särskilda insatser. Det handlar om personer
som är aktuella hos olika rehabiliteringsaktörer
samtidigt eller som vandrar mellan dem. Enligt
proposition 1996/97:63 skall samverkan ges en
gemensam ram för åtgärder och insatser, men de
ekonomiska besluten skall fattas av respektive
myndighet/förvaltning. En förutsättning för denna
samverkan är att alla inblandade parter bidrar med
medel som står i proportion till deras ansvar för
åtgärder för den grupp som samverkan riktar sig till
(bet. 1996/97:SfU12, rskr. 1996/97:273).

Med anledning av riksdagens tillkännagivande
hösten 2001 om att regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag om en finansiell samordning
som omfattar socialförsäkringen, hälso- och
sjukvården, socialtjänsten och
arbetsmarknadsmyndigheterna har en arbetsgrupp
tillsatts inom Regeringskansliet för att utarbeta
ett sådant förslag. Förslaget skall träda i kraft
under 2003. I avvaktan på en lagstiftning om
finansiell samordning och i syfte att minska ohälsan
och sjukskrivningskostnaderna anser regeringen att
det redan nu bör skapas utökade möjligheter till
samverkan inom rehabiliteringsområdet.
Situationen med kraftigt ökande sjukskrivningar
motiverar enligt regeringen att försäkringskassan
får ytterligare medel i syfte att förbättra sam-
verkansformerna och effektivisera rehabiliteringen.
I budgetpropositionen för 2003 har regeringen
föreslagit att högst 5 % av de beräknade utgifterna
för sjukpenning skall få användas för samverkan inom
rehabiliteringsområdet.
I proposition 2002/03:2 förslås en ändring i 18
kap. 2 § AFL som innebär att försäkringskassan får
utökade möjligheter att bidra med medel för
samverkan inom rehabiliteringsområdet. Enligt
förslaget, som avses träda i kraft den 1 januari
2003, får dessa medel utgöra statens samlade andel i
samverkan.
Förslaget innebär att i de fall både
försäkringskassan och länsarbetsnämnden deltar i ett
samverkansprojekt får försäkringskassan svara för
statens andel av kostnaderna. I de fall som
länsarbetsnämnden, men inte försäkringskassan,
deltar skall länsarbetsnämnden liksom i dag svara
för sin del av finansieringen. Kommuner och
landsting skall även fortsättningsvis bidra med
medel som står i proportion till deras ansvar.
Regeringen avser att ge berörda myndigheter i
uppdrag att utforma ett system för ekonomisk
redovisning samt för uppföljning av uppnådda
resultat. Det betonas särskilt att berörda myndig-
heter har ansvar för att, i enlighet med nu gällande
riktlinjer för samverkan inom reha-
biliteringsområdet, utarbeta gemensamma verksamhets-
och handlingsplaner på central och regional nivå.
Enligt regeringen är det också angeläget att de
nuvarande Socsamförsöken får möjlighet att utan
avbrott i verksamheten ställa om denna till den
lagstiftning om finansiell samordning som skall
träda i kraft under 2003. Regeringen föreslår
därför att lagen (1994:566) om lokal
försöksverksamhet med finansiell samordning
mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård
och socialtjänst förlängs t.o.m. utgången av
2003.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2003

Moderaterna

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf357
yrkandena 8 och 12 (delvis) att riksdagen beslutar
att för budgetåret 2003 till anslaget 19:1 anvisa 8
380 miljoner kronor mindre än vad regeringen
föreslagit.

I samma motion yrkande 1 liksom även i motion
Sf291 yrkandena 7 och 8 av Bo Lundgren m.fl. (m)
begärs dels att ytterligare en karensdag den åttonde
frånvarodagen införs, dels att ett högkostnadsskydd
för karensdagar för särskilt behövande personer
utreds. Ett sådant skydd behövs för personer med
kroniska och återkommande sjukdomar.
I motion Sf357 yrkande 2 begärs att SGI skall
beräknas på ett genomsnitt av de två föregående
årens inkomster. Likalydande yrkanden finns i
motionerna Sf291 yrkande 9 och Sf342 yrkande 1
(delvis) av Sten Tolgfors m.fl. (m).
I motion Sf357 yrkandena 3 och 4 begärs att sjuk-
och rehabiliteringsersättning utges för lönedelar
upp till 7,5 inkomstbasbelopp och att kostnaden för
sjukskrivningar på grund av trafikolyckor skall
överföras från sjukförsäkringen till
trafikförsäkringen.
I motion Sf291 yrkande 10 begärs att taket i
sjukförsäkringen inte skall höjas.
Bo Lundgren m.fl. (m) begär i motion Fi231 yrkande
13 verksamma åtgärder mot sjukfrånvaron.
Motionärerna anser att vårdgaranti och en extra
karensdag bör införas samt att resurser måste
tillföras försäkringskassorna för köp av vård och
rehabilitering.
Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf1 yrkande
1 avslag på regeringens förslag om ändring i 18 kap.
2 § AFL. Enligt motionärerna är förslaget kryptiskt
formulerat och dåligt motiverat. Dessutom saknas en
ekonomisk konsekvensanalys.

Folkpartiet

I motionerna Fi232 yrkande 14 (delvis) av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) och Sf377 yrkande 9 (delvis)
av Bo Könberg och Kerstin Heinemann (fp) begärs att
riksdagen beslutar att för budgetåret 2003 till
anslaget 19:1 anvisa 5 135 miljoner kronor mindre än
vad regeringen föreslagit. Motionärerna anser bl.a.
att höjningen av förmånstaket bör genomföras först
fr.o.m. den 1 januari 2004.

I motion Fi232 yrkande 23 begärs en lagändring så
att sjukförsäkringens kostnader för trafikolyckor
förs över till trafikförsäkringen.
I motion Sf377 yrkande 1 begärs att rätten till
närståendepenning och ledighet för närståendevård
förlängs från den 1 januari 2003.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf290
yrkande 7 en lag om finansiell samordning i huvudsak
enligt de av riksdagen 1992 antagna principerna för
den s.k. Finsamverksamheten. Motionärerna anser att
finansiell samordning mellan försäkringskassan och
sjukvården måste möjliggöras.

Kristdemokraterna

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf335 yrkande 24
(delvis) att riksdagen beslutar att för budgetåret
2003 till anslaget 19:1 anvisa 4 990 miljoner kronor
mindre än vad regeringen förslagit. Motionärerna
avvisar tanken på att höja taket i sjukförsäkringen
och vill införa två karensdagar med bibehållet
högriskskydd om tio dagar.

I samma motion yrkande 14 liksom även i motionerna
A224 yrkande 7 av Annelie Enochson m.fl. (kd) och
A318 yrkande 8 av Annelie Enochson m.fl. (kd) begärs
att en ny rehabiliteringsförsäkring införs fr.o.m.
den 1 juli 2003 i enlighet med den modell som
föreslagits av Gerhard Larsson i
utredningsbetänkandet SOU 2000:78. I motion Sf335
yrkande 17 begärs att regeringen påbörjar det
nödvändiga lagstiftningsarbete som krävs för att
införa den nya rehabiliteringsförsäkringen. I samma
motion yrkande 22 begärs att en ny modell för
trafikförsäkringen införs. Motionärerna anser att
personskador på grund av trafik skall föras över
till trafikförsäkringen.
I motion Sf335 yrkande 20 begärs att SGI skall
beräknas på ett genomsnitt av de senaste två årens
inkomster och att skattepliktiga förmåner och
semesterersättning skall vara SGI-grundande. Ett
likalydande yrkande finns i motion Sf380 yrkande 30
(delvis) av Alf Svensson m.fl. (kd).
I motion Sf335 yrkande 21 begärs ett
tillkännagivande om en steglös ersättningsnivå i
sjukförsäkringen. Ett likalydande yrkande finns i
motion Sf212 av Maria Larsson (kd). Motionären,
som hänvisar till Sjukförsäkringsutredningens
förslag om att partiell ersättning från
sjukförsäkringen skall kunna utges efter en
individuell prövning, dock lägst med 20 %, anser
att frågan snarast bör utredas.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf347
yrkande 1 (delvis) att riksdagen beslutar att för
budgetåret 2003 till anslaget 19:1 anvisa 3 650
miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.

I samma motion yrkandena 2 och 3 begärs att av
anslaget 19:1 skall dels 3,3 miljarder kronor
användas till rehabiliteringsersättning och
rehabiliteringsstöd, och i motsvarande grad skall
sjukpenningen minskas, dels 500 miljoner kronor
avsättas för finansiell samordning (eller
motsvarande) och för rehabiliteringsutredningar m.m.
Maud Olofsson m.fl. (c) begär i motion Sf331
yrkande 3 en höjning av grundnivån i sjukpenningen
till 200 kr per dag. Motionärerna anser att det är
nödvändigt för att möjliggöra en rimlig
levnadsstandard. I samma motion yrkande 9 begärs en
rehabiliteringsgaranti. Efter 30 dagars
sjukskrivning skall den försäkrade undersökas av två
läkare, efter sex veckor skall den försäkrade delta
i en åtgärd och inom tre månader skall en
individuell rehabiliteringsplan upprättas som syftar
till återgång i arbete. Tre miljarder kronor per år
bör anslås för rehabiliteringsutredningar och
försäkringskassans handläggning och bedömning,
inklusive finansiering av tvåläkarkontrollerna. I
yrkande 12 begär motionärerna en lag om permanent
finansiell samordning mellan hälso- och sjukvården,
socialtjänsten, socialförsäkringen och
arbetsmarknadsmyndigheterna. Ett första delmål bör
vara att 10 % av medlen för sjukpenning,
arbetsskadesjukpenning och rehabiliteringsersättning
avsätts för sådan samordning.

Övriga motioner

Rehabilitering

Bo Lundgren m.fl. (m) begär i motion Sf291 yrkande 4
ett tillkännagivande om att en
rehabiliteringsutredning skall starta senast den
29:e sjukfrånvarodagen.

I motion Sf203 av Carl-Axel Johansson (m) begärs i
yrkande 2 att en rehabiliteringsförsäkring skapas.
Sjukpenning och arbetslöshetsersättning bör utformas
till en rehabiliteringsförsäkring som gäller oavsett
om arbetshindret utgörs av sjukdom eller inte. I
samma motion yrkande 3 begärs ett tillkännagivande
om försäkringskassans monopol på rehabilitering.
Andra konkurrerande rehabiliteringskassor bör kunna
få ansvar för rehabiliteringen.
I motion Sf275 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
begärs ett tillkännagivande om behovet av
rehabilitering för alla. Rehabiliteringsbegreppet
måste ges en definition som infattar social,
medicinsk och arbetslivsinriktad rehabilitering.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf290
yrkande 2 ett förslag om rehabiliteringsgaranti och
två läkares prövning av längre sjukskrivningar. En
rehabiliteringsgaranti bör förenas med krav på att
en annan läkare skall pröva rehabiliteringsbehov och
fortsatt sjukskrivning normalt inom fyra veckor men
senast efter åtta veckors sjukskrivning. I samma
motion yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om
fördelningen av rehabiliteringsinsatser. Bland annat
långtidssjuka arbetslösa och förtidspensionerade bör
omfattas av rehabiliteringsinsatser.
I motion So362 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
begärs i yrkande 11 ett tillkännagivande om
rehabilitering och habilitering. Alla människor med
en funktionsnedsättning bör ha tillgång till
rehabilitering/habilitering.
Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf335 yrkande
4 ett tillkännagivande om sanktionsåtgärder mot
arbetsgivare som inte skickar in
rehabiliteringsunderlag. Motionärerna är tveksamma
till sanktionsåtgärder och anser att positiva
incitament i stället bör utvecklas.
Ulla Hoffmann och Ingrid Burman (v) begär i motion
Sf328 ett tillkännagivande om behovet av att
skyndsamt tillsätta en utredning som särskilt
belyser det totala behovet av rehabilitering för
kvinnor med kroniska sjukdomar och
funktionsnedsättningar. Motionärerna anser att
kvinnors behov av rehabilitering ofta bedöms utifrån
ett manligt perspektiv.
I motion Sf234 av Sven-Erik Sjöstrand och Kjell-
Erik Karlsson (v) begärs ett tillkännagivande om
behovet av tydliga riktlinjer för försäkringskassans
handläggning av rehabilitering så att inte kvinnor
diskrimineras samt att i arbetet för att motverka
ohälsa i arbetslivet särskilt belysa kvinnors
situation.
Maud Olofsson m.fl. (c) begär i motion Sf331
yrkande 8 ett tillkännagivande om införande av en
sjuk- och rehabiliteringsförsäkring. Sjuk- och
arbetsskadeförsäkringarna bör omvandlas till en
samlad sjuk- och rehabiliteringsförsäkring. Vidare
bör den som tackar nej till rehabilitering få sin
ersättning sänkt och nuvarande ettårsgräns för
rehabiliteringsersättning tas bort.
I motion Sf208 av Rigmor Stenmark och Birgitta
Carlsson (c) begärs i yrkande 1 ett tillkännagivande
om whiplash-skadades möjligheter till
rehabilitering. Enligt motionärerna är det svårt att
ställa diagnos vid denna typ av skador, och detta
påverkar möjligheterna till rehabilitering.
I motion Sf211 av Birgitta Carlsson och Annika
Qarlsson (c) begärs ett tillkännagivande om att
tillsätta en arbetsgrupp som arbetar med sjukdomar i
rörelseorganen. En sådan arbetsgrupp bör lägga
konkreta förslag för att minska andelen sjukskrivna
och förtidspensionerade på grund av problem med
rörelseorganen. Arbetsgruppen bör bestå av
representanter för olika myndigheter och berörda
organisationer.
I motion Sf215 av Birgitta Carlsson och Birgitta
Sellén (c) begärs ett tillkännagivande om att medel
för rehabilitering av psykiskt långtidssjukskrivna
skall kunna användas för att starta och driva
ytterligare klubbhus enligt Fountainhousemodellen i
Sverige. De klubbhus som redan finns i Sverige har
enligt motionärerna lyckats väl med rehabilitering
av denna grupp.
I motion So296 av Kenneth Johansson m.fl. (c)
begärs i yrkande 6 ett tillkännagivande om alla
människors rätt till rehabilitering. Även de
sjukdomsgrupper som har liten möjlighet att återgå i
arbete skall ha denna rätt.
Ann-Marie Fagerström (s) begär i motion Sf262 ett
tillkännagivande om omdisponering av medel för
rehabilitering. Rehabilitering måste bli en
rättighet för alla och fokus flyttas från
sjukskrivning till aktivt arbete.
I motion A313 av Ann-Kristine Johansson och Helena
Zakariasén (s) begärs i yrkande 2 ett
tillkännagivande om en rehabiliteringsförsäkring. En
sådan försäkring bör kunna leda till mer flexibla
lösningar t.ex. vid arbetsträning och
arbetsprövning.
I motion A367 yrkande 3 av Siw Wittgren-Ahl och
Ronny Olander (s) begärs ett tillkännagivande om en
översyn av möjligheterna att komplettera lönebidrag
med rehabiliteringsbidrag eller insatser
finansierade ur sjukförsäkringen. En förstärkt
rehabilitering måste innefatta en strategi för att
öppna fler anpassade arbetsplatser som ger rum för
människor som inte presterar maximalt.

Samverkan och finansiell samordning

I motion Sf203 av Carl-Axel Johansson (m) begärs i
yrkande 1 ett gemensamt regelverk för
försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Motionären
kritiserar det förhållandet att en sjukskriven
arbetslös person som behöver ett nytt arbete inte
anses stå till arbetsmarknadens förfogande så länge
sjukskrivningen pågår.

I motion Sf205 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
begärs ett tillkännagivande om behovet av en
sammanhållen rehabiliteringsprocess. Enligt
motionären behövs det gemensamma mål och regelverk
för försäkringskassan och arbetsförmedlingen.
I motion Sf335 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs i
yrkande 19 ett tillkännagivande om att regeringen
måste leverera en proposition om permanent
finansiell samordning där länsarbetsnämnden deltar.
I motion Sf276 av Lars Gustafsson (kd) begärs ett
tillkännagivande om att regeringen snarast bör
återkomma med förslag om permanentning och
utvidgning av finansiell samverkan.
I motion Sf322 av Annelie Enochson (kd) begärs ett
tillkännagivande om samordning av de offentliga
försörjningssystemen. En samordning bör ske av
utbetalningar av olika försörjningsstöd t.ex.
socialbidrag, sjukpenning, rehabiliteringspenning,
utbildningsbidrag och ersättning från
arbetslösthetsförsäkringen.
I motion So457 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)
begärs i yrkande 5 ett tillkännagivande om
ansvarsfördelningen mellan myndigheterna vid
rehabilitering. Arbetsmarknadsmyndigheterna kräver
att den funktionshindrade är anställningsbar medan
försäkringskassans ansvar sträcker sig fram till
dess att den försäkrade är arbetsförmögen.

I motion N343 av Birgitta Sellén m.fl. (c) begärs i
yrkande 6 ett tillkännagivande om att de gemensamma
resurserna används aktivt och effektivt.
Motionärerna anser att man måste samordna hälso- och
sjukvård, socialtjänst och socialförsäkring för ett
friskare Norrland, där sjukfrånvaron är oroväckande
hög.

Sjukförsäkringsfrågor i övrigt

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf271 yrkande
3 ett tillkännagivande om att egenföretagare och
visstidsanställda inte skall riskera att stå utan
inkomstbortfallsförsäkring i händelse av sjukdom
eller föräldraskap. Kravet på att man skall ha en
inkomst på minst sex månader framåt missgynnar
egenföretagare och tillfälligt anställda i de fall
uppdraget inte är tillräckligt långt.

Bo Lundgren m.fl. (m) begär i motion Sf291 yrkande
11 ett tillkännagivande om att sjukpenningperioden
skall vara ett år, om inte särskilda skäl
föreligger.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf290
yrkande 6 ett tillkännagivande om
deltidssjukskrivning. Regeringens förslag om
deltidssjukskrivning som huvudregel kan
ifrågasättas. Om byte av arbetsplats är en
förutsättning för återvunnen arbetsförmåga kan
deltidssjukskrivning göra ont värre.
I motion Sf247 av Martin Andreasson (fp) begärs
ett tillkännagivande om karensdagar i
sjukförsäkringen för anställda med flera
arbetsgivare. Motionären framhåller att anställda
med mer än en arbetsgivare kan drabbas av flera
karensdagar vid samma sjukfall.
Margareta Andersson m.fl. (c) begär i motion A239
yrkande 14 ett tillkännagivande om att en
kartläggning bör göras kring vilka faktorer som
bidrar till skillnader i ökning av sjukfrånvaro
mellan olika regioner. Enligt motionärerna är
sjukfrånvaron högst i Västerbotten, Jämtland och
Norrbotten och lägst i Halland, Jönköping och
Kronoberg. I samma motion yrkande 15 begärs ett
tillkännagivande om att en översyn bör göras av
vilka faktorer som bidrar till att vissa
yrkesgrupper och regioner är mer långtidsfriska än
andra.
Mona Jönsson och Kerstin-Maria Stalin (mp) begär i
motion Sf280 ett tillkännagivande om att tillsätta
en utredning som ser över om andra grupper än läkare
kan utfärda sjukskrivningar och friskskrivningar,
t.ex. sjukgymnast eller psykolog.
I motion Sf231 av Britt-Marie Lindkvist och
Christina Nenes (s) begärs ett tillkännagivande om
fördelarna med att öppna för en mer schabloniserad
beräkningsgrund vid fastställande av SGI i samband
med kollektiva löneförändringar. Enligt motionärerna
är det krångligt för bl.a. försäkringskassa,
arbetsgivare och löntagare att hantera alla intyg om
löneförändringar.
I motion Sf298 av Billy Gustafsson (s) begärs ett
tillkännagivande om att utreda förutsättningarna för
retroaktiv höjning av SGI. Retroaktiv sjukpenning
bör utges från den tidpunkt det nya löneavtalet
gäller och inte som i dag från den dag avtalet
underskrivs.
I motion Sf330 av Hans Unander (s) begärs en
översyn av reglerna för beräkning av
sjukförsäkringen. Motionären anser att det är ett
problem att man bara får retroaktiv sjukpenning från
löneavtalets underskrivande.

Närståendepenning

Bo Könberg och Kerstin Heinemann (fp) begär i motion
Sf377 yrkande 2 ett tillkännagivande om vidgad krets
för rätt till närståendepenning och motsvarande rätt
till ledighet. Närståendepenning bör kunna utges
även i situationer då den närstående inte är fullt
så allvarligt sjuk som dagens regler kräver.

Utskottets ställningstagande

Utskottet redovisar i de olika avsnitten om
rehabilitering, samverkan och finansiell samordning
m.fl. frågor dels skälen för utskottets
ställningstaganden till motionsyrkanden som har
betydelse för medelsanvisningen, dels utskottets
ställningstaganden till övriga motionsyrkanden.
Utskottets ställningstaganden till motionsyrkanden
med betydelse för medelsanvisningen liksom till
regeringens förslag till medelsanvisning redovisas
nedan i avsnittet Förslag rörande medelsanvisningen
till anslag 19:1 Sjukpenning och rehabilitering.

Rehabilitering

Som redovisats ovan innebär regeringens fortsatta
strategi för ökad hälsa i arbetslivet att ca 750
miljoner kronor per år under 2003 och 2004 satsas på
olika åtgärder, varvid en förnyelse av den
arbetslivsinriktade rehabiliteringen är en viktig
del. Därtill föreslås ökade resurser för samverkan
inom rehabiliteringsområdet och att riksdagen skall
godkänna ett mål för ökad hälsa i arbetslivet.

När det gäller det viktiga rehabiliteringsarbetet
ansvarar försäkringskassan sedan 1992 års
rehabiliteringsreform för att samordna samhällets
resurser för rehabilitering.
RFV har som riksmål fastställt att minst 65 % av
dem som varit föremål för samordnad rehabilitering
skall ha ökat sin arbetsförmåga ett halvår efter
avslutad rehabilitering. Enligt propositionen fick
62 % av de försäkrade som genomgick rehabilitering
en ökad arbetsförmåga, vilket är en förbättring
jämfört med 2000. Endast 8 % av de försäkrade som
varit sjukskrivna längre än 60 dagar var emellertid
föremål för samordnad rehabilitering, vilket enligt
regeringen är en oacceptabelt låg siffra.
Enligt propositionen har en undersökning (Senvall
2002, Försäkringskassan i Stockholms län) visat att
kvinnor får kortare perioder med rehabilitering i
form av arbetsträning och studier än män och att de
utbildningar som försäkringskassan köpte till
kvinnor var betydligt mindre kostsamma än de som man
köpte till män. Dessutom framkom att
försäkringskassan tenderar att bevilja kvinnor såväl
arbetsträning som studier senare i sjukfallen.
Enligt regeringen bekräftar undersökningen den bild
som framkommit i andra studier. I uppdraget till RFV
och AMS ingår bl.a. att utveckla strukturen och
metodiken i försäkringskassornas handläggning av
bl.a. rehabiliteringsärenden. De osakliga skillnader
i försäkringskassornas bedömning av kvinnor och män
måste enligt regeringen upphöra. Det kan ske genom
att RFV och AMS anlägger ett genderperspektiv i
arbetet med att förnya den arbetslivsinriktade
rehabiliteringen. RFV skall aktivt utvärdera och
rapportera till regeringen hur förnyelsearbetet
påverkar försäkringskassornas bedömningar av
kvinnors och mäns rehabiliteringsbehov.
Det finns enligt regeringen vissa positiva
faktorer, t.ex. att andelen försäkrade som har ökad
arbetsförmåga efter samordnad rehabilitering ökade
under 2001 och att försäkringskassorna lyckades
använda en större del av de administrativa
resurserna för den samordnade rehabiliteringen.
Utskottet kan konstatera att försäkringskassornas
rehabiliteringsverksamhet inte har fungerat. De
positiva faktorer som regeringen nämner kan inte
dölja det faktum att endast 8 % av de försäkrade som
varit sjukskrivna längre än 60 dagar varit föremål
för samordnad rehabilitering. Det är mycket
nedslående även om det finns vissa förklaringar,
t.ex. att de senaste årens dramatiska ökning av
antalet sjukfall medfört att rehabiliteringsarbetet
blivit eftersatt.
Regeringens fortsatta arbete med att förbättra
hälsan i arbetslivet rymmer dock satsningar på
rehabiliteringsområdet som inger hopp för framtiden.
Det gäller de nya metoder och arbetssätt som håller
på att utvecklas inom ramen för arbetet med att
förnya rehabiliteringsarbetet och som successivt
skall spridas och tillämpas fullt ut i hela landet
senast vid utgången av 2004. Det gäller även det
förhållandet att ytterligare medel skall avsättas
för köp av bl.a. arbetslivsinriktade
rehabiliteringsutredningar samt att de som är
långtidssjukskrivna skall få rätt till en egen
kontaktperson som bl.a. skall koordinera insatser av
arbetsgivare, läkare och andra. Att
försäkringskassorna för sin administration får ökade
resurser liksom att det skapas utökade ekonomiska
möjligheter till samverkan inom
rehabiliteringsområdet är enligt utskottet också av
stor betydelse och kan skapa förutsättningar för att
få till stånd en fungerande
rehabiliteringsverksamhet.
Mot bakgrund således av regeringens satsningar på
rehabiliteringsområdet finns det enligt utskottets
mening inte skäl att nu föreslå riksdagen att ta
ställning i olika frågor, såsom tidpunkten för när
arbetsgivarens rehabiliteringsutredning skall
påbörjas, ett slopande av ettårsgränsen för
rehabiliteringsersättning och införande av en
rehabiliteringsgaranti.
Såvitt gäller motionsyrkanden om en ny
rehabiliteringsförsäkring noterar utskottet att
regeringen i budgetpropositionen har förklarat sin
avsikt att förutsättningslöst studera möjligheterna
att införa en sådan försäkring. Utskottet anser att
regeringens beredning av frågan bör avvaktas.
I fråga om kvinnors rehabilitering konstaterar
utskottet att det av budgetpropositionen framgår att
andelen kvinnor som varit föremål för samordnad
rehabilitering är något högre än vad som motsvarar
deras relativa andel av det totala antalet
sjukskrivna. Undersökningar har dock som nämnts
visat att kvinnor får både sämre och billigare
rehabiliteringsinsatser än män. Insatserna sätts
dessutom in senare för kvinnor än för män. Enligt
utskottet är detta oacceptabelt, särskilt som det av
budgetpropositionen framgår att andelen män som ökar
sin arbetsförmåga efter avslutad rehabilitering är
större än andelen kvinnor. Det är knappast
förvånande att rehabiliteringsinsatser som sätts in
tidigt och är av hög kvalitet ger resultat. Däremot
är det förvånande att försäkringskassorna väljer
rehabiliteringsåtgärder så att det blir skillnad på
kvinnor och män och då oftast till kvinnornas
nackdel. Utskottet anser det självklart att kvinnor
och män skall behandlas lika. Detta skall
naturligtvis ske utan ett tillkännagivande från
riksdagens sida. Utskottet förutsätter dock att
regeringen i det fortsatta ohälsoarbetet markerar
vikten av att kvinnor och män behandlas lika även
inom rehabiliteringsområdet. Det är viktigt att
också kroniskt sjuka och funktionshindrade kvinnors
rehabilitering beaktas.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sf291 yrkande 4, Sf203 yrkandena 2 och 3, Sf275,
Sf290 yrkandena 2 och 3, So362 yrkande 11, Sf335
yrkande 4, Sf331 yrkande 8, Sf208 yrkande 1, Sf211,
Sf215, So296 yrkande 6, Sf262, A313 yrkande 2 och
A367 yrkande 3.
Motionerna Sf328 och Sf234 får anses delvis
tillgodosedda med vad utskottet anfört om kvinnors
rehabilitering.

Samverkan och finansiell samordning

Frågan om finansiell samordning mellan olika
samverkande parter har fått allt större betydelse de
senaste åren. Bakgrunden är att samhällets resurser
måste utnyttjas mer effektivt för att bättre kunna
tillgodose enskilda människors behov av stöd,
särskilt när det är fråga om personer med
sammansatta problem. Om problembilden inte ryms inom
en enda myndighets ram kan det leda till en rundgång
mellan olika myndigheter. Det är därför angeläget
att samarbete mellan alla berörda myndigheter kommer
till stånd vid rehabilitering av personer med behov
av stödinsatser från flera aktörer.

Som redovisats i det föregående har lokal
försöksverksamhet med finansiell samordning
genomförts dels i form av Finsamförsöken under åren
1993-1997, dels i form av de alltjämt pågående
Socsamförsöken. Riksdagen har vid två tillfällen
(hösten 2000 respektive hösten 2001) beslutat att
regeringen skall återkomma till riksdagen med
förslag om finansiell samordning. Vid sistnämnda
tillfälle begärde riksdagen att regeringen under
våren 2002 skulle återkomma med förslag som skall
omfatta socialförsäkringen, hälso- och sjukvården,
socialtjänsten och arbetsmarknadsmyndigheterna.
I budgetpropositionen har regeringen föreslagit
att högst 5 % av de beräknade utgifterna för
sjukpenning skall få användas för samverkan inom
rehabiliteringsområdet. Regeringen har därefter
lämnat förslag om ändring i 18 kap. 2 § AFL som
innebär att försäkringskassan skall få utökade
möjligheter att bidra med medel för samverkan inom
rehabiliteringsområdet och att de medel som kassan
bidrar med får utgöra statens samlade andel i denna
verksamhet (prop. 2002/03:2). Ändringen avses träda
i kraft den 1 januari 2003. Regeringen har vidare
föreslagit att försökslagstiftningen om Socsam
förlängs t.o.m. utgången av 2003.
Regeringen har vidare aviserat att en proposition
om politisk och finansiell samordning inom
rehabiliteringsområdet skall föreläggas riksdagen i
januari 2003.
Enligt utskottets mening är det en stor brist i
den nuvarande Socsammodellen att länsarbetsnämnden
formellt inte ingår i samordningen. Den samverkan
som bedrivs inom ramen för Frisam är inte begränsad
på samma sätt eftersom försäkringskassan kan träffa
överenskommelse inte bara med kommun och landsting
utan också med länsarbetsnämnd. En nackdel med denna
fyrpartssamverkan är emellertid att den är
frivillig, vilket innebär att berörda parter när som
helst kan dra sig ur samarbetet. Den utvärdering som
gjorts av Frisamverksamheten (Samverkan för särskilt
utsatta. Utvärdering av frivillig samverkan FRISAM,
Socialstyrelsen 2001) visar att länsarbetsnämnden
medverkar i allt mindre omfattning.
För att en samverkan skall kunna ge erforderligt
stöd åt enskilda individer med sammansatta problem
är det i princip nödvändigt att även
länsarbetsnämnden deltar i samverkansarbetet. För
t.ex. arbetslösa personer som är sjukskrivna men som
ändå bedöms ha en restarbetsförmåga är en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd i många fall vad som
erfordras - efter det att medicinska och andra
åtgärder vidtagits - för att personen i fråga
verkligen skall kunna utnyttja sin
restarbetsförmåga. Länsarbetsnämnden är med andra
ord en viktig samverkanspart. Utskottet ser därför
positivt på regeringens förslag om att dels avsätta
medel motsvarande 5 % av de beräknade
sjukpenningutgifterna, dels ge försäkringskassorna
utökade möjligheter till samverkan inom
rehabiliteringsområdet. Förslaget innebär att i de
fall både försäkringskassan och länsarbetsnämnden
deltar i ett samverkansprojekt får försäkringskassan
svara för statens andel av kostnaderna. Därmed
skapas enligt utskottets mening nya och bättre
möjligheter att aktivt arbeta med
arbetsmarknadspolitiska åtgärder i de fall där både
försäkringskassan och länsarbetsnämnden deltar i
samverkansarbetet. Utskottet vill dock poängtera att
syftet med samverkan skall vara att uppnå en
effektivare användning av tillgängliga resurser.
Utskottet noterar att försäkringskassorna under
2001 använde drygt 103 miljoner kronor av de
särskilda medlen (totalt 899 miljoner kronor 2001
och 939 miljoner kronor 2002) för samverkan med
andra myndigheter inom rehabiliteringsområdet. De
medel som försäkringskassorna nu föreslås få
disponera uppgår till ca två miljarder kronor.
Utskottet förutsätter att samverkansmedlen liksom
hittills kommer att riktas till personer med behov
av åtgärder från flera myndigheter och att det i
varje särskilt fall görs upp en individuell
handlingsplan där planerade åtgärder preciseras. Med
hänsyn till beloppets storlek och till att det
handlar om medel som annars är avsedda för att täcka
kostnaden för människors försörjning vid sjukdom är
det också angeläget att utforma ett
redovisningssystem inte bara för medelsanvändningen
utan också för uppnådda resultat. Av propositionen
framgår att regeringen avser att ge berörda
myndigheter i uppdrag att utforma ett sådant system.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens
lagförslag om utökade möjligheter för
försäkringskassan att bidra med medel för samverkan
inom rehabiliteringsområdet. Därmed avvisar
utskottet motionsförslag om en finansiell samordning
som är begränsad till två parter, nämligen
försäkringskassan och hälso- och sjukvården, liksom
förslag om att avsätta 10 % av medlen för bl.a.
sjukpenning för sådan samordning.
Motionerna Sf203 yrkande 1, Sf205, Sf276, So457
yrkande 5 och N343 yrkande 6 får däremot anses
tillgodosedda med vad utskottet anfört. Även motion
Sf322 får anses åtminstone delvis tillgodosedd med
vad utskottet anfört.
Utskottet tillstyrker också den föreslagna
förlängningen av försökslagstiftningen om Socsam.
Mot bakgrund av regeringens nu framlagda förslag
och med hänsyn till att regeringen aviserat en
proposition om finansiell samordning till januari
2003 är något tillkännagivande till regeringen om
att återkomma till riksdagen med en proposition om
finansiell samordning inte påkallat. I den mån
motion Sf335 yrkande 19 inte är tillgodosedd med vad
utskottet anfört avstyrks motionsyrkandet i fråga.

Frågor i övrigt rörande sjukpenningförsäkringen m.m.

Vissa av frågorna som tas upp i motionerna (såväl
motioner med anslagseffekt som andra) ingår antingen
som en del av underlaget för regeringens fortsatta
arbete för ökad hälsa i arbetslivet eller är redan
föremål för regeringens beredning och/eller
överväganden. Det gäller t.ex. en begränsning av
sjukpenningperiodens längd, frågan om partiell
sjukskrivning som utgångspunkt, införandet av en
steglös ersättningsnivå i sjukförsäkringen,
kartläggning i olika avseenden av skillnader i
sjukfrånvaron liksom sjukskrivningsprocessen.
Utskottet anser inte att det finns skäl att
föregripa regeringens arbete genom att föreslå
riksdagen att nu ta ställning i dessa frågor.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Sf290
yrkande 6, Sf291 yrkande 11, A239 yrkandena 14 och
15 samt Sf280.

Även frågan om det s.k. taket i sjukförsäkringen
är föremål för regeringens överväganden. Som redan
nämnts har regeringen aviserat en höjning av taket
till 10 prisbasbelopp från den 1 juli 2003, om det
statsfinansiella läget tillåter det. Utskottet, som
välkomnar en sådan höjning, anser dock att
regeringens förslag bör avvaktas.
När det gäller frågan om att införa ytterligare en
karensdag i sjukförsäkrings- och sjuklönesystemen
anser utskottet att en sådan åtgärd skulle medföra
alltför stora påfrestningar på redan utsatta
gruppers försörjningssituation. Eftersom
arbetsgivare med hög sjukfrånvaro dessutom skulle
gynnas av högre självrisk kan utskottet inte ställa
sig bakom en sådan ordning. Utskottet kan därmed
inte heller ställa sig bakom förslaget om att införa
en karensdag från den åttonde frånvarodagen, inte
ens om ytterligare högriskskydd införs.
I en av motionerna framhålls att anställda med mer
än en arbetsgivare kan drabbas av flera karensdagar
vid samma sjukfall. Utskottet har vid flera
tillfällen avstyrkt motionsyrkanden om ändring av
karensdagssystemet för denna kategori anställda
liksom motionsyrkanden rörande anställda med
koncentrerad arbetstid, bl.a. i betänkande
1999/2000:SfU1. Utskottet förutsatte dock att
regeringen skulle återkomma i frågan om det visade
sig vara möjligt att finna en lämplig åtgärd för att
mildra konsekvenserna. Utskottet konstaterar nu att
regeringen avser att göra en teknisk översyn av
reglerna om karensdag, bl.a. mot bakgrund av de
orättvisa konsekvenser som reglerna kan få just för
personer med nämnda anställningsförhållanden.
Utskottet anser att den av regeringen aviserade
översynen bör avvaktas och avstyrker därmed motion
Sf247.
En modell där kostnaderna för sjukfall och skador
till följd av trafiken överförs till
trafikförsäkringen skulle leda till lägre kostnader
för den allmänna sjukförsäkringen. Emellertid skulle
effekten bli att vissa sjukdoms- och skadetyper inte
längre handhas inom den allmänna försäkringen. Det i
sin tur skulle innebära att försäkringskassans
ansvar för den samordnade rehabiliteringen skulle
urholkas. Med hänsyn härtill är det enligt utskottet
inte aktuellt att låta trafikförsäkringen ta över nu
nämnda kostnader.

Sjukpenninggrundande inkomst (SGI)

Vid beräkning av SGI skall enligt RFV:s föreskrifter
RFFS 1998:12 endast sådan inkomst beaktas som en
försäkrad kan anta komma att tills vidare åtnjuta av
eget arbetet under minst sex månader i följd. Av
RFV:s Vägledning 2002:4 framgår dock att nämnda
bestämmelse inte innebär att en person i realiteten
måste ha ett arbete som varar minst sex månader i
sträck för att inkomsten skall kunna ingå i
beräkningen av årsinkomsten. Genom utvecklingen i
praxis har det slagits fast att den försäkrades
framtida avsikt med sitt förvärvsarbetande skall
vägas in i bedömningen. Om försäkringskassan bedömer
att det är den försäkrades avsikt att förvärvsarbeta
i minst sex månader innebär bestämmelsen att SGI kan
fastställas med utgångspunkt i inkomsten från det
aktuella arbetet, även i det fall anställningen kan
antas pågå kortare tid än sex månader. Enligt RFV
kan en persons avsikt med sitt förvärvsarbetande
numera beaktas i alla tänkbara situationer, t.ex.
vid nytillträde, återinträde efter förvärvsavbrott
oavsett orsak till avbrottet, arbetsbyte eller vid
utökad arbetstid. Mot bakgrund av vad nu anförts
anser utskottet att motion Sf271 yrkande 3 är
tillgodosedd.

I två av motionerna kritiseras det förhållandet
att sjukpenning inte utges från tidpunkten för ett
nytt löneavtal utan först från den dag avtalet
skrevs under. Utskottet konstaterar att i de fall
löneavtal träffas under pågående sjukpenningperiod
och avtalet samtidigt ger rätt till retroaktiv
utbetalning av lön för kanske en avsevärd tid kan
sjukpenning grundad på det nya avtalet endast utges
från det att avtalet undertecknades. I grunden beror
detta förhållande på att löneförhandlingarna dragit
ut på tiden. I betänkande 2001/02:SfU1 uttalade
utskottet förståelse för att den som är sjukskriven
invänder mot en sådan ordning, inte minst eftersom
bl.a. sjukförsäkringsavgiften tas ut på
löneutbetalningar för hela den retroaktiva tiden.
Utskottet ansåg det rimligt att sjukpenning utges
retroaktivt från den tidpunkt avtalet börjar gälla
under förutsättning att försäkringskassorna rent
administrativt kan hantera en sådan ordning.
Utskottet ansåg också att regeringen lämpligen borde
överväga en sådan ändring i samband med frågan om
höjning av taket i sjukförsäkringen och att detta
borde kunna ske utan något särskilt tillkännagivande
från riksdagens sida. Utskottet, som vidhåller denna
inställning, förutsätter att en sådan ändring
övervägs inom Regeringskansliet och avstyrker därmed
motionerna Sf298 och Sf330. Även motion Sf231
avstyrks med det anförda.
Övriga SGI-frågor som tas upp i motionerna är att
SGI skall beräknas på historisk inkomst respektive
att skattepliktiga förmåner och semesterersättning
skall göras sjukpenninggrundande. Utskottet har vid
flera tillfällen avstyrkt liknande motionsyrkanden,
senast i betänkande 2001/02:SfU1. Utskottet finner
inte anledning att nu inta en annan ståndpunkt i
dessa frågor.

Närståendepenning

Närståendepenning utges till den som avstår från
förvärvsarbete för att vårda en närstående svårt
sjuk person. Utskottet har tidigare avstyrkt förslag
både om att förlänga rätten till närståendepenning
från 60 till 120 dagar och om att vidga kretsen för
rätt till förmånen (se 2001/02:SfU1y och
2001/02:SfU1). Utskottet finner inte skäl att nu
göra annan bedömning. Motion Sf377 yrkande 2
avstyrks därmed.

Förslag rörande medelsanvisningen till anslag
19:1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.

Beträffande regeringens förslag till medelsanvisning noterar
utskottet att utgifterna för sjukpenningen har
fortsatt att stiga även under 2002. Trots att
ökningstakten avtagit finns det för närvarande inget
som tyder på att utgifterna kommer att minska under
de närmaste åren. Enligt RFV:s kvartalsredovisning
(oktober 2002) visar prognosen för 2003 att
tillgängliga medel kommer att överskridas med ca 8,6
miljarder kronor om åtgärder inte vidtas. Med hänsyn
härtill är det enligt utskottet särskilt angeläget
att regeringen noga följer utvecklingen och framför
allt fullföljer den strategi för ökad hälsa i
arbetslivet som regeringen presenterat i
budgetpropositionen.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet
regeringens förslag till medelsanvisning för
anslaget 19:1 för budgetåret 2003 och om att högst 5
% av de beräknade utgifterna för sjukpenning skall
få användas för samverkan inom
rehabiliteringsområdet. Utskottet tillstyrker vidare
regeringens lagförslag i proposition 2002/03:2 om
att ge försäkringskassan utökade möjligheter att
bidra med medel för samverkan inom
rehabiliteringsområdet och om en förlängning av
försökslagstiftningen om Socsam. Därtill tillstyrks
en föreslagen rättelse i 18 kap. 36 § AFL.
Utskottet avstyrker därmed motionerna Sf357
yrkandena 1-4, 8 och 12 (delvis), Sf291 yrkandena
7-10, Sf342 yrkande 1 (delvis), Fi231 yrkande 13,
Sf1 yrkande 1, Fi232 yrkande 14 (delvis) och 23,
Sf377 yrkandena 1 och 9 (delvis), Sf290 yrkande 7,
Sf335 yrkandena 14, 17, 20-22 och 24 (delvis), Sf380
yrkande 30 (delvis), A224 yrkande 7, A318 yrkande 8,
Sf212, Sf347 yrkandena 1 (delvis), 2 och 3 samt
Sf331 yrkandena 3, 9 och 12.

Arbetsgivares kostnadsansvar m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden bl.a. om
att reformera systemen för sjuklön och
sjukpenning, om att en förlängd
sjuklöneperiod slår mot handikappade och om
en översyn för att minska sjuklönekostnaderna
i mindre företag.
Jämför reservationerna nr 26 (fp), 27 (kd),
28 (v) och 29 (c).

Gällande bestämmelser

Den 1 januari 1992 infördes en sjuklöneperiod genom
lagen (1991:1047) om sjuklön (SjLL). Införandet av
en sjuklöneperiod innebär minskade kostnader för
sjukförsäkringen för korta sjukfall. Samtidigt får
arbetsgivarna svara för kostnaderna för sjuklön till
sina anställda under sjuklöneperioden. För att ge
arbetsgivarna kompensation för de ökade kostnaderna
sänktes arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen.

Enligt SjLL har arbetstagare under de första 14
dagarna av ett sjukfall rätt till sjuklön från
arbetsgivaren. Rätten till sjuklön gäller fr.o.m.
den första dagen av anställningstiden. Är den
avtalade anställningstiden kortare än en månad
inträder dock rätten till sjuklön endast om
arbetstagaren tillträtt anställningen och därefter
varit anställd 14 kalenderdagar, i princip i följd.
För den första dagen i sjuklöneperioden betalas
ingen ersättning (karensdag). För de återstående
dagarna behåller den anställde 80 % av lön och andra
anställningsförmåner.
Antalet karensdagar är begränsat till tio under en
tolvmånadersperiod (allmänt högriskskydd). För en
arbetstagare som lider av sjukdom som kan antas
medföra ett större antal sjukperioder med sjuklön
under en tolvmånadersperiod kan försäkringskassan
besluta om s.k. särskilt högriskskydd. Då utges
sjuklön för första dagen och arbetsgivaren får
ersättning från sjukförsäkringen. Vidare gäller ett
utökat särskilt högriskskydd för den som har en
sjukdom som medför risk för en eller flera längre
sjukperioder under en tolvmånadersperiod. Även i
dessa fall får arbetsgivaren ersättning från
sjukförsäkringen. Däremot utges inte sjuklön för
karensdag.
Företag med en viss högsta lönekostnad har
möjlighet att försäkra sig hos försäkringskassan mot
sjuklönekostnader. Rätt att teckna en sådan
försäkring har arbetsgivare vars sammanlagda
lönekostnader under ett kalenderår - exklusive
sociala avgifter och särskild löneskatt - inte
beräknas överstiga 130 prisbasbelopp. Försäkringen
ersätter försäkringstagarens kostnader för sjuklön
fr.o.m. den tredje ersättningsdagen liksom
kostnaderna för socialavgifter, allmän löneavgift
och särskild löneskatt. Avgiften för 2002 är 1,4 %
av de sammanlagda lönekostnaderna.

Motioner

Annika Qarlsson m.fl. (c, m, fp, kd) begär i motion
Sf286 ett tillkännagivande om behovet av att
reformera systemen för sjuklön och sjukpenning.
Arbetsgivare bör betala för så många sjuklönedagar
per år och anställd som det finns anställda i
företaget. Ett företag med fem anställda får således
ansvara för fem dagar. När det gäller
sjukförsäkringsavgiften får företaget betala avgift
efter hur många sjuklönedagar som verksamheten bär.
Fler dagar ger lägre avgift. Arbetsgivaren kan dock
välja att ansvara för fler dagar än vad antalet
anställda motiverar och får då en sänkt avgift.

I motion Sf290 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
begärs i yrkande 11 ett tillkännagivande om
socialförsäkringsmodellen och utökat
arbetsgivaransvar. Enligt motionärerna kan en önskan
om att kringgå tidigare beslut om utgiftstaket
fresta till att stegvis lämna
socialförsäkringsmodellen och i stället dölja
sjukskrivningskostnaderna i ökade skyldigheter för
arbetsgivare, dvs. en dold löneskatt.
Sven Brus m.fl. (kd) avvisar i motion Sf335
yrkande 3 tanken på en förlängd sjuklöneperiod.
Motionärerna anser att en förlängning slår mot
handikappade och kvinnor, och de begär ett
tillkännagivande härom.
I motion Sf309 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs
förslag till utformning av ekonomiska drivkrafter i
ohälsoarbetet för arbetsgivare på avgiftssidan.
Enligt motionärerna finns inget belägg för att
arbetsgivare skulle bli mer intresserade av
arbetsmiljöarbete på grund av att de får bära en
större del av kostnaden när arbetstagare är sjuka.
Att ge kommuner och landsting ökat ekonomiskt ansvar
för sjukfrånvaron skulle slå hårt mot deras redan
ansträngda ekonomi. Ekonomiska incitament kan skapas
genom att man på avgiftssidan växlar en del av
arbetsgivaravgiften till en arbetsmiljöavgift eller
att arbetsgivaravgiften reduceras vid
arbetsmiljöcertifiering och minskade ohälsotal. På
sikt bör den nuvarande sjuklöneperioden tas bort.
Marie Engström m.fl. (v) begär i motion Sf245 ett
tillkännagivande om en översyn för att minska
sjuklönekostnaderna i mindre företag. Motionärerna
anser att man måste beakta de mindre företagens
situation när man överväger ekonomiska incitament i
arbetet mot ohälsan.
Maud Olofsson m.fl. (c) begär i motion N306
yrkande 9 ett tillkännagivande om att utreda en
differentierad modell för arbetsgivarens
sjuklöneansvar. Antalet sjuklönedagar bör anpassas
efter antalet anställda. En arbetsgivare skall kunna
öka men inte minska sitt sjuklöneansvar.
Arbetsgivaravgiften bestäms med hänsyn till
omfattningen av sjuklöneansvaret.
I motion Sf220 av Claes Västerteg och Sofia Larsen
(c) begärs förslag om undantag vad gäller sjuklönen
vid sjukskrivning på grund av olyckor i samband med
idrottsutövande och övriga fritidsaktiviteter.
Arbetsgivare bör betala sjuklön vid ordinära
sjukskrivningar och vid arbetsrelaterad
sjukfrånvaro, men inte annars.
I motion A239 av Margareta Andersson m.fl. (c)
begärs i yrkande 18 ett tillkännagivande om att
utreda kriterier för en god arbetsmiljö och
nedsättning av arbetsgivaravgifter för företag som
uppfyller dessa.
I motion Sf206 av Barbro Feltzing (mp) begärs i
yrkande 1 ett tillkännagivande om att låta utreda
möjligheten till differentierade
sjukförsäkringsavgifter för småföretag som ett led i
att få ned ohälsotalet. Differentierade avgifter bör
kunna användas både som ett slags bonus till
företagen för deras låga antal sjukskrivna och som
en uppmuntran till arbetsmiljöförbättringar. I samma
motion yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om en
utredning om lägre sjukförsäkringsavgifter för
småföretag. Småföretagens kostnader för
sjukfrånvaron är enligt motionären två till tre
gånger högre i procent räknat av lönesumman än för
de större företagen.
I motion Sf369 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa
och Lena Sandlin-Hedman (s) begärs ett
tillkännagivande om sjuklöneperioden. Motionärerna
ser det som angeläget att se över om
sjuklöneperioden påverkat anställningsbenägenheten
och hur det förebyggande arbetsmiljöarbetet har
utvecklats.

Utskottets ställningstagande

Av budgetpropositionen framgår att regeringens
fortsatta strategi för ökad hälsa i arbetslivet
innebär att ca 750 miljoner kronor per år under 2003
och 2004 satsas på olika åtgärder, varvid ekonomiska
drivkrafter för arbetsgivare att minska
sjukfrånvaron hos de anställda utgör en viktig del.

Enligt regeringen är det angeläget att det i ökad
utsträckning blir lönsamt för enskilda arbetsgivare
att såväl förhindra att långvariga sjukfall
uppkommer som att försöka få tillbaka personer som
är sjukskrivna i arbete. Enskilda arbetsgivare bör i
ökad utsträckning få ett större direkt ansvar för
finansiering av försörjning till anställda som är
sjukskrivna samtidigt som uttaget av
sjukförsäkringsavgifter skall minskas. Arbetsgivarna
som kollektiv skall sammantaget inte betala mer för
anställdas sjukdom än i nuvarande system. Vidare
skall situationen för personer som bedöms ha högre
risk för längre sjukskrivningsperioder beaktas.
Enligt regeringen finns det olika vägar att gå,
antingen att införa en avsevärt förlängd
sjuklöneperiod inom enbart den offentliga sektorn,
där sjukfrånvaron är särskilt hög, eller att
genomföra en omläggning för samtliga arbetsgivare.
Finansieringsansvaret skulle - vid en generell
omläggning för samtliga arbetsgivare - antingen
kunna utgöras av sjuklön av viss omfattning eller av
en särskild sjukförsäkringsavgift som relateras till
sjukfrånvaron hos en enskild arbetsgivare. Enligt
regeringen missgynnar nuvarande arbetsgivarperiod
inte mindre företagare som grupp då sjuktalen i
genomsnitt är lägre i mindre företag än i större
företag och offentlig sektor. Eftersom enskilda
mindre företag kan drabbas hårt avser regeringen att
utforma nya system med särskilt beaktande av de
mindre företagens situation. De tänkbara
alternativen behöver dock utredas vidare. Regeringen
avser att lägga fram förslag till riksdagen under
våren 2003 för ikraftträdande den 1 juli samma år.
Enligt utskottets mening är det viktigt att det
finns ekonomiska drivkrafter för arbetsgivare att
genom förebyggande insatser och
rehabiliteringsåtgärder minska sjukfrånvaron på
arbetsplatsen. Genom sjuklöneperioden har
arbetsgivare fått ett ansvar för och en möjlighet
att påverka kostnaderna för sjukfrånvaron på
arbetsplatsen. Mot bakgrund av de hittillsvarande
svårigheterna att komma till rätta med den ökande
sjukfrånvaron anser utskottet i likhet med
regeringen att arbetsgivare i ökad utsträckning bör
ta ett större finansieringsansvar för anställda som
är sjukskrivna. Om detta lämpligen bör ske genom en
förlängning av sjuklöneperioden för den offentliga
sektorn eller genom en generell lösning för alla
arbetsgivare skall utredas vidare. Utskottet
avstyrker med det anförda motionerna Sf286, Sf335
yrkande 3, N306 yrkande 9, A239 yrkande 18 och Sf206
yrkande 1. Även motion Sf290 yrkande 11 avstyrks med
det anförda.
När det gäller frågan om den nuvarande
sjuklöneperioden har påverkat bl.a.
anställningsbenägenheten finns som redan nämnts
särskilda högriskskydd för arbetstagare som lider av
sjukdom som kan antas medföra ett större antal
sjukperioder eller medför risk för en eller flera
längre sjukperioder under en tolvmånadersperiod. Det
finns vidare skäl att anta att de kommande årens
behov av nyrekryteringar till följd av stora
pensionsavgångar kommer att öka
anställningsbenägenheten. Därtill kommer att
regeringen i sitt arbete med att utforma ett ökat
ekonomiskt ansvar för arbetsgivare avser att beakta
situationen för personer som bedöms ha högre risk
för längre sjukskrivningsperioder. Med det anförda
avstyrker utskottet motion Sf369.
Eftersom regeringen i det kommande arbetet även
skall beakta de mindre företagens situation anser
utskottet att det inte finns skäl att föreslå
riksdagen att nu göra ett uttalande i denna fråga.
Motionerna Sf245 och Sf206 yrkande 2 avstyrks
därmed.
Ett ökat ekonomiskt ansvar för sjukfrånvaron för
kommuner och landsting kan enligt vad som anförs i
en av motionerna slå hårt mot deras redan ansträngda
ekonomi. Anställda inom kommuner och landsting
svarar emellertid för en betydligt större del av
sjukfrånvaron än vad som motiveras av antalet
anställda. Kommuner och landsting behöver således
under alla förhållanden komma till rätta med
sjukfrånvaron. Som nyss nämnts anser utskottet att
regeringens fortsatta beredningsarbete bör avvaktas.
Här bör nämnas att det inom Regeringskansliet finns
en samarbetsgrupp kring ohälsoarbetet bestående av
s, v och mp. Utskottet avstyrker med det anförda
motion Sf309.
I en av motionerna föreslås att man från
sjuklönesystemet skall utesluta ersättning på grund
av olyckor i samband med idrottsutövande och andra
fritidsaktiviteter. En sådan lösning skulle dock
kunna få vissa oönskade effekter, t.ex.
framtvingandet av privata lösningar med en samtidig
risk för underförsäkring liksom vissa
gränsdragningsproblem i förhållande till av
arbetsgivare, helt eller delvis, bekostade
aktiviteter. Utskottet kan vidare förutse att krav
skulle resas på att även andra kategorier undantas.
Utskottet kan inte ställa sig bakom motionsförslaget
och avstyrker därmed motion Sf220.

19:2 Aktivitets- och
sjukersättningar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 19:2
Aktivitets- och sjukersättningar. Därmed bör
riksdagen avslå motionsyrkanden om annan
medelsanvisning till anslaget.
Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden
bl.a. om åtgärder för att få fler personer
med aktivitets- och sjukersättning att återgå
i arbete, om villkoren för vilande
aktivitets- och sjukersättning och om att
aktivitetsersättning skall kunna utges vid
studier t.ex. vid högskola.
Jämför reservationerna 30 (m), 31 (kd), 32
(fp,) 33 (v) och 34 (c) .

Gällande bestämmelser

Från anslaget bekostas t.o.m. 2002 utgifter för
tilläggspension och folkpension i form av
förtidspension/sjukbidrag samt pensionstillskott och
barntillägg till förtidspension och statlig
ålderspensionsavgift.

Ett nytt ersättningssystem träder i kraft den 1
januari 2003 och innebär att förtidspension och
sjukbidrag ersätts av aktivitets- och sjukersättning
(prop. 2000/01:96, bet. 2000/01:SfU15, rskr.
2000/01:257). De nya förmånerna skall kunna utges
till personer som drabbats av långvarig eller
varaktig medicinskt grundad nedsättning av
arbetsförmågan. Reglerna innebär att försäkrade som
är under 30 år skall få aktivitetsersättning, dock
tidigast fr.o.m. den 1 juli det år de fyller 19 år.
Ersättningen skall kunna beviljas för längst tre år
i taget. Försäkringskassan skall vara skyldig att
erbjuda den som beviljats aktivitetsersättning
möjlighet att delta i aktiviteter. Sjukersättning
skall kunna utges till personer i åldern 30-64 år.
Både aktivitets- och sjukersättning skall kunna
utges i form av en inkomstrelaterad ersättning och
ett grundskydd i form av garantiersättning för den
som inte har haft några förvärvsinkomster eller låga
sådana. Förmånerna skall kunna utges som hel, tre
fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån.
Alla de som vid årsskiftet 2002/03 uppbär
förtidspension eller sjukbidrag skall få förmånen
omvandlad till sjukersättning eller tidsbegränsad
sjukersättning. Tilläggspension i form av
förtidspension omvandlas till inkomstrelaterad
sjukersättning. Om den försäkrade får låg/ingen
inkomstrelaterad sjukersättning utges
garantiersättning som en utfyllnadsförmån.
Den 1 januari 2000 infördes regler om vilande
förtidspension. Reglerna syftar till att stimulera
till återgång i arbetslivet och ett i övrigt aktivt
liv och innebär bl.a. följande. En försäkrad som
uppburit förtidspension under minst ett år får
behålla förmånen under högst tre månader under en
tolvmånadersperiod, samtidigt som han eller hon
prövar att arbeta. Om den försäkrade därefter
fortsätter att arbeta skall förtidspensionen
förklaras vilande under den tid som återstår av
denna tolvmånadersperiod. Efter de första tolv
månaderna av förvärvsarbete skall den försäkrade
kunna ha förtidspensionen vilande under ytterligare
24 kalendermånader. Om den försäkrade under denna
tid anmäler att han eller hon önskar få tillbaka
pensionen kan pensionen efter prövning minskas eller
dras in om utredning visar att arbetsförmågan har
förbättrats väsentligt. När beslutet om vilande
förtidspension löper ut skall den fortsatta rätten
till förtidspension prövas på samma sätt.
Motsvarande bestämmelser har införts i det nya
sjukersättningssystemet.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 2003 till anslaget 19:2 Aktivitets- och
sjukersättningar anvisar ett ramanslag på 58 024
miljoner kronor.

Enligt regeringen har det skett en successiv och
tilltagande ökning av antalet nybeviljade
förtidspensioner och sjukbidrag alltsedan slutet av
1999. De utbetalade ersättningarna ökade med drygt 2
400 miljoner kronor mellan 2000 och 2001. Under 2002
har antalet nybeviljade förtidspensioner och
sjukbidrag ökat markant, och i slutet av året
beräknas sammanlagt ca 480 000 personer uppbära
dessa förmåner. Ökningen är till stor del en följd
av den kraftiga uppgången av antalet långa sjukfall
under de senaste åren. Därtill kommer den
demografiska situationen med relativt sett många
personer i arbetskraften som är födda på 1940-talet.
Antalet personer som uppbär
förtidspension/sjukbidrag (aktivitets- och
sjukersättning fr.o.m. 2003) bedöms öka successivt
till ca 500 000 i slutet av 2003. Möjligheterna att
på kort sikt motverka denna utveckling är enligt
regeringen begränsade.
För att kunna påverka situationen under de
närmaste åren krävs åtgärder på olika områden inom
ohälsoområdet. Utgångspunkten för detta är det
pågående arbetet med att genomföra regeringens 11-
punktsprogram för ökad hälsa i arbetslivet. Dessutom
krävs åtgärder för att få till stånd en väl
fungerande rehabilitering och effektiva
försäkringssystem.
Enligt regeringen är det angeläget med en aktivare
uppföljning och efterkontroll av beviljade
förtidspensioner. RFV har fått i uppdrag att
redovisa hur försäkringskassorna bedriver sin
verksamhet med att följa upp beviljade
förtidspensioner och sjukbidrag i anslutning till
årsredovisningen för 2002.
Den fortsatta uppföljningen av reglerna om vilande
förtidspension visar att även under 2001 utnyttjade
färre förtidspensionärer än väntat möjligheten att
pröva att förvärvsarbeta med sin förmån vilande utan
att förlora rätten till sin pension. Våren 2001 fick
RFV i uppdrag att snarast genomföra insatser i syfte
att informera om möjligheten till vilande
förtidspension på i första hand lokal nivå. En
slutlig utvärdering skall lämnas senast den 1 juni
2004.
För att ytterligare stimulera försäkrade med
aktivitets- och sjukersättning att pröva att
förvärvsarbeta utan att rätten till förmånen går
förlorad, avser regeringen att återkomma med ett
förslag som innebär att den vilandetid under vilken
rätten till förmånen kvarstår utan prövning skall
kunna utsträckas från ett till längst två år.
Regeringen anser vidare att tidsbegränsning om tre
år i princip skall gälla inte bara för den som
beviljas aktivitetsersättning utan även för
försäkrade som beviljas sjukersättning. Regeringen
avser att senare återkomma med förslag härom.
Allmänt sett anser regeringen att studier är
ett av flera sätt att stimulera till och
möjliggöra såväl återgång till arbetslivet som
ett mera aktivt liv i övrigt. Mot denna
bakgrund avser regeringen att senare återkomma
till riksdagen med ett förslag om vilande
aktivitets- och sjukersättning vid studier.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2003

Moderaterna

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf357
yrkandena 9 och 12 (delvis) att riksdagen beslutar
att för budgetåret 2003 till anslaget 19:2 anvisa
800 miljoner kronor mindre än vad regeringen
föreslagit. Motionärerna anser att ökade
kontrollinsatser av förtidspensioneringar ger
minskade utgifter för förtidspensioner.

Folkpartiet

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Fi232
yrkande 14 (delvis) att riksdagen beslutar att
för budgetåret 2003 till anslaget 19:2 anvisa 40
miljoner kronor mindre än vad regeringen
föreslagit. Enligt motionärerna ger lägre
sjukfrånvaro minskade kostnader för
förtidspensioner. Ett likalydande yrkande finns i
motion Sf377 yrkande 9 (delvis) av Bo Könberg och
Kerstin Heinemann (fp).

Kristdemokraterna

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf335 yrkande 24 (delvis)
att riksdagen beslutar att för 2003 till anslaget
19:2 anvisa 950 miljoner kronor mindre än vad
regeringen föreslagit. Till följd av den av
motionärerna föreslagna rehabiliteringsförsäkringen
kommer utgifterna för förtidspensioneringar
(aktivitets- och sjukersättning fr.o.m. 2003) att
minska.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf347
yrkande 1 (delvis) att riksdagen beslutar att för
2003 till anslaget 19:2 anvisa 1 160 miljoner kronor
mindre än vad regeringen föreslagit. Motionärerna
anser att bl.a. de satsningar på rehabilitering som
de föreslår ger färre förtidspensionärer.

Övriga motioner

Bo Lundgren m.fl. (m) begär i motion Sf291 yrkande 5
förslag om åtgärder för att fler förtidspensionärer
skall återgå till arbetslivet. Motionärerna
framhåller att möjligheten till vilande
förtidspension inte slagit så väl ut.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf290
yrkande 10 förslag om villkoren för vilande sjuk-
eller aktivitetsersättning vid studier. Motionärerna
anser att studier kan vara en väg tillbaka till
arbetslivet.
Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf335 yrkande
18 ett tillkännagivande om villkoren för
förtidspensionärer som vill komma tillbaka till
arbetslivet men saknar arbete. Systemet med vilande
pension löser problemet för dem som kan börja en
anställning. För dem som inte genast kommer in på
arbetsmarknaden måste andra lösningar tas fram.
Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf305
förslag om att nära anhörig till intern inte skall
kunna erhålla internens sjuk- eller
aktivitetsersättning, helt eller delvis. Varje
individ förutsätts försörja sig själv via arbete.
Det är då inte rimligt att anhöriga skall ha rätt
att få internens ersättning.
Maud Olofsson m.fl. (c) begär i motion Sf331
yrkande 7 förslag om åtgärder mot de ökande
förtidspensioneringarna. Enligt motionärerna finns
tecken som tyder på att förtidspension används som
ett sätt att hyfsa arbetslöshetsstatistiken.
I motion Sf287 av Sonja Fransson (s) begärs ett
tillkännagivande om att ungdomar som uppbär
aktivitetsersättning också skall ha möjlighet att
studera vid folkhögskola, högskola och universitet.
I motion Sf294 av Carina Adolfsson Elgestam m.fl.
(s) begärs ett tillkännagivande om en översyn i
syfte att stärka arbetslinjen. Om en person får ett
halvt sjukbidrag och samtidigt ett nytt arbete på
halvtid med högre lön får personen i fråga inte
tillgodogöra sig den högre lönen i halvtidsarbetet
om helt sjukbidrag senare beviljas. Detta
förhållande kan enligt motionären motverka
rehabilitering.
I motion Sf368 av Carin Lundberg och Lena Sandlin-
Hedman (s) begärs ett tillkännagivande om sjukbidrag
och förtidspension för gifta och ogifta.
Motionärerna påpekar att ogifta förtidspensionärer
enligt nuvarande regler får högre ersättning än
gifta. Detta ändras genom det nya
sjukersättningssystemet. Denna förbättring kommer
dock inte att omfatta dem som redan är
förtidspensionerade eftersom omvandlingen till den
nya förmånen innebär att personen i fråga får
ungefär lika mycket som tidigare. En översyn av
nuvarande regler bör därför göras.
I motion Sf355 av Michael Hagberg (s) begärs ett
tillkännagivande om översyn av reglerna kring
möjligheten att på lika villkor ta
förtroendeuppdrag. Enligt motionären kan listan på
exempel där förtidspensionerade, sjukskrivna m.fl.
tvingas säga nej till förtroendeuppdrag göras lång.
I motion Sf364 av Agneta Lundberg och Hans
Stenberg (s) begärs ett tillkännagivande om
sjukskrivnas möjligheter att inneha
förtroendeuppdrag. Motionärerna anser att
möjligheten att delta i politiskt arbete där arvode
utges är begränsade.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening måste det finnas ett
rimligt ekonomiskt skydd vid långvarigt nedsatt
arbetsoförmåga av medicinsk art. De nya förmånerna
sjuk- och aktivitetsersättning skall kunna utges i
form av en inkomstrelaterad ersättning och ett
grundskydd. Utskottet anser att de reformerade
reglerna väl fyller kravet på att ge en långsiktig
ekonomisk trygghet.

Den förväntade utvecklingen mot en fortsatt
successiv ökning av antalet aktivitets- och
sjukersättningar (förtidspensioner/sjukbidrag t.o.m.
2002) är emellertid otillfredsställande.
Möjligheterna att på kort sikt motverka denna
utveckling synes mycket begränsade. Utskottet hyser
dock vissa förhoppningar om att de aviserade
förslagen om att vilande aktivitets- och
sjukersättning skall införas vid studier och att
vilandetiden med bibehållen förmånsrätt skall
utsträckas till två år skall kunna få genomslag.
Regeringens fortsatta arbete för att öka hälsan i
arbetslivet med bl.a. ökade resurser till
försäkringskassorna både för köp av
rehabiliteringstjänster och för samverkan inom
rehabiliteringsområdet bör på sikt kunna få positiva
effekter också vad gäller antalet aktivitets- och
sjukersättningar. Även den aviserade
tidsbegränsningen om tre år för beviljad
sjukersättning bör få betydelse liksom arbetet med
att aktivt följa upp redan beviljade förmåner.
Därtill kommer att regeringen har föreslagit ett
konkret mål för ökad hälsa i arbetslivet som innebär
bl.a. att antalet nya aktivitets- och
sjukersättningar skall minska. Med hänsyn härtill
finns det enligt utskottet inte skäl att föregripa
regeringens arbete genom att riksdagen nu tar
ställning t.ex. till kravet på ökade
kontrollinsatser. Mot bakgrund härav anser utskottet
att resultatet av regeringens fortsatta arbete för
ökad hälsa i arbetslivet bör avvaktas. Utskottet
avstyrker med det anförda motionerna Sf291 yrkande
5, Sf290 yrkande 10 och Sf331 yrkande 7.
För den som efter att ha uppburit t.ex.
sjukersättning ställer sig till arbetsmarknadens
förfogande, dock utan att få förmånen
vilandeförklarad, kan problem uppstå om personen i
fråga inte omedelbart kommer in på arbetsmarknaden.
Reglerna inom arbetsmarknadsområdet är inte
anpassade till den situation som en person som haft
sjukersättning kan ställas inför vid återgång, helt
eller delvis, till arbetsmarknaden när han eller hon
väntar på att få ett arbete eller en
arbetsmarknadsåtgärd. HpH-utredningen har i
utredningsbetänkandet SOU 2002:5 föreslagit att
arbetsmarknadspolitikens ansvarsområde skall vidgas
i syfte att skapa en kompletterande arbetsmarknad
för människor med begränsad arbetsförmåga på grund
av sjukdom. Utredningen har sammanfattningsvis
anfört att det är ytterst angeläget att regeringen
vidtar åtgärder för att skapa en
arbetsmarknadspolitik som i ökad utsträckning
inriktas på att stödja personer med begränsad
arbetsförmåga att ta del av arbetslivet. HpH-
utredningens förslag har remissbehandlats under
våren 2002. Utskottet anser att regeringens
fortsatta beredning av förslaget bör avvaktas.
Motion Sf335 yrkande 18 avstyrks därmed.
Vad därefter gäller frågan om rätten för anhöriga
till en intern att uppbära internens aktivitets-
eller sjukersättning (helt eller delvis) konstaterar
utskottet att riksdagen under våren 2002 har
beslutat att personer som uppbär sådan ersättning
när de tas in på institution skall få behålla
förmånen under de första 60 dagarna av
institutionsvistelsen och att den därefter dras in
tillfälligt. Från och med den trettionde dagen före
frigivningsdagen skall förmånen åter betalas ut.
Liksom i dag skall det enligt riksdagens beslut
finnas en möjlighet att utbetala aktivitets- och
sjukersättning till nära anhöriga som för sitt
uppehälle är beroende av förmånstagaren när förmånen
är tillfälligt indragen (prop. 2001/02:164, bet.
2001/02:SfU16, rskr. 2001/02:252). Utskottet finner
inte anledning att föreslå riksdagen att ändra sitt
nyligen fattade beslut. Utskottet avstyrker därmed
motion Sf305.
Beträffande frågan om att öppna möjlighet för
personer med aktivitetsersättning att studera vid
t.ex. högskola har utskottet i betänkande
2000/01:SfU15 (s. 27 och 28) avstyrkt
motionsyrkanden om att aktivitetsersättning skall
kunna utges även vid eftergymnasiala studier.
Utskottet delade regeringens bedömning i proposition
2000/01:96 (s. 84) att frågan, inte minst mot
bakgrund av att studiestödssystemet nyligen hade
reformerats, behövde utredas. Enligt utskottet borde
därvid en avvägning göras mellan å ena sidan
möjligheten att finansiera studier inom ramen för
ohälsoförsäkringen och å andra sidan hur övriga
studerande klarar försörjningen under studietiden.
Frågan var också om ett eventuellt ökat ansvar för
försäkringen borde medföra en motsvarande skärpning
av kraven på den enskilde att uppnå egen försörjning
genom arbete. Vidare framhöll utskottet att
rehabiliteringsåtgärder, under vissa
förutsättningar, kan innefatta studier och att det
kommer att gälla även för dem som har aktivitets-
eller sjukersättning. Utskottet förutsatte att
regeringen skulle bereda frågan vidare och återkomma
med förslag. Utskottet finner inte nu skäl att göra
annan bedömning och avstyrker därmed motion Sf287.
I en av motionerna påtalas det förhållandet att en
högre lön i ett deltidsarbete inte påverkar
storleken av en hel förmån om en partiell förmån
senare byts mot en hel förmån. Enligt nuvarande
regler finns möjlighet för en förtidspensionär att
under tiden med partiell förtidspension tjäna in
pensionspoäng. Enligt RFV:s allmänna råd 1996:4 (s.
53) får den intjänade eller högre pensionspoängen
inte användas för att höja en förtidspension som
betalas ut. Däremot får den användas vid beräkning
av t.ex. ålderspension. Av RFV:s allmänna råd
1998:16 (s. 40) framgår att pensionspoäng som
tjänats in under tid då förtidspension eller
sjukbidrag har betalats ut inte beaktas när
pensionen ändras i samband med omprövning som
föranleds av förbättring eller ytterligare
nedsättning av arbetsförmågan. Det innebär att
antagandepoäng som fastställs i samband med
beviljandet av en partiell förtidspension inte
ändras när den försäkrade efter en tids
förvärvsarbete beviljas hel förmån. En inkomst som
en försäkrad haft parallellt med en halv
förtidspension påverkar således inte beräkningen av
den hela förmånen, och detta gäller även om
halvtidsinkomsten varit väsentligt högre än den
inkomst den försäkrade hade när den halva förmånen
beviljades. Motsvarande kommer att gälla i det nya
sjukersättningssystemet fr.o.m. 2003. Enligt vad som
anförs i proposition 2000/01:96 (s. 96) torde en
sådan lösning i det flesta fall ge ett rimligt
resultat. Utskottet förutsätter att regeringen tar
initiativ till ändring av dessa regler om det skulle
visa sig att reglerna motverkar försäkringskassornas
arbete med att få personer med aktivitets- eller
sjukersättning att fullt ut utnyttja sin
restarbetsförmåga. Med det anförda får motion Sf294
anses tillgodosedd.
Med anledning av påpekandet att de olika
ersättningsnivåerna för gifta respektive ogifta
enligt hittillsvarande system kommer att bestå vid
omvandlingen av förtidspension och sjukbidrag till
de nya förmånerna fr.o.m. 2003, vill utskottet
erinra om att principen för omvandlingen är att
ersättningens nivå skall behållas i princip
oförändrad för alla. Med det anförda avstyrks motion
Sf368.
Enligt bestämmelser som gäller sedan den 1 januari
1999 krävs för rätt till hel
förtidspension/sjukbidrag att arbetsförmågan är helt
eller i det närmaste helt nedsatt. Därmed avses att
arbetsförmågan är nedsatt med minst sju åttondelar.
Härigenom har personer möjlighet att utnyttja en
restarbetsförmåga t.ex. för ideellt eller politiskt
arbete utan att rätten till förmånen ifrågasätts.
Motsvarande regel kommer att gälla för de nya
förmånerna aktivitets- och sjukersättning. I övrigt
noterar utskottet att en särskild utredare har fått
i uppdrag att göra en analys av och föreslå
ändringar i reglerna om skyddstider för SGI (dir.
2001:104). Utredaren skall även analysera
Kommundemokratikommitténs förslag om att
förtroendevalda som uppbär ersättning enligt
kommunallagen (1991:900) under vissa förhållanden
skall ha rätt att få sin tidigare SGI vilande under
den tid det politiska uppdraget fullföljs (SOU
2001:48). Syftet med kommitténs förslag var att
förtroendevalda inte skall förlora ekonomiskt på
grund av sitt politiska åtagande i samband med t.ex.
sjukfrånvaro eller föräldraledighet. Enligt
tilläggsdirektiv 2002:118 skall uppdraget redovisas
senast den 30 april 2003. Med det anförda avstyrker
utskottet motionerna Sf355 och Sf364.
Utskottet har inte något att erinra mot
regeringens förslag till medelsanvisning till
anslaget 19:2. Utskottet tillstyrker därmed
regeringens förslag och avstyrker motionerna Sf357
yrkandena 9 och 12 (delvis), Fi232 yrkande 14
(delvis), Sf377 yrkande 9 (delvis), Sf335 yrkande 24
(delvis) och Sf347 yrkande 1 (delvis).

19:3 Handikappersättningar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 19:3
Handikappersättningar.
Vidare bör riksdagen avslå motionsyrkanden
om en översyn dels av reglerna för
handikappersättning efter 65 år, dels av
ersättningsnivåerna.

Gällande bestämmelser

Enligt nuvarande bestämmelser i lagen (1998:703) om
handikappersättning och vårdbidrag utges
handikappersättning till försäkrad som fyllt 16 år
och som före 65 års ålder för avsevärd tid fått sin
funktionsförmåga nedsatt i sådan omfattning att han
eller hon i sin dagliga livsföring behöver mera
tidskrävande hjälp av annan eller behöver hjälp av
annan för att förvärvsarbeta eller har betydande
merutgifter på grund av sitt handikapp. Enligt de
bestämmelser som gäller fr.o.m. den 1 januari 2003
kommer handikappersättning att utges tidigast
fr.o.m. juli månad det år den försäkrade fyller 19
år (prop. 2000/01:96, bet. 2000/01:SfU15, rskr.
2000/01:257).

Handikappersättning utbetalas med belopp som per
år motsvarar 69 %, 53 % eller 36 % av
prisbasbeloppet, alltefter hjälpbehovets omfattning
eller merutgifternas storlek.

Budgetpropositionen

Antalet personer med handikappersättning uppgick
2001 till 58 773. Enligt regeringen beräknas antalet
minska som en följd av att den nedre åldersgränsen
för rätt till ersättning höjs den 1 januari 2003.

I propositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 2002 till anslaget 19:3
Handikappersättningar anvisar ett ramanslag på 1
190,9 miljoner kronor.

Motioner som ej har anslagseffekt budgetåret
2003

Marietta de Pourbaix-Lundin (m) begär i motion Sf273
ett tillkännagivande om behovet av en översyn av
reglerna för handikappersättning efter 65 års ålder.
Motionären anser att det bör vara en självklarhet
att handikappersättning utbetalas oavsett när i
livet funktionsnedsättningen inträffar. I dag måste
den försäkrade styrka att behovet uppkommit före 65
års ålder.

I motion Sf274 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
begärs ett tillkännagivande om behovet av översyn av
nivåerna för handikappersättning. Motionären
framhåller att nivåerna inte har ändrats på länge.
I motion Sf354 av Catherine Persson (s) begärs ett
tillkännagivande om att många kroniskt sjuka har
kostnader som ligger strax under den nedre gränsen
för rätt till handikappersättning och att det därför
finns skäl att överväga andra ersättningsnivåer.

Utskottets ställningstagande

Avsikten med handikappersättning är att ge
kompensation för hjälpbehov som uppkommit till följd
av sjukdom eller skada, medan hjälpbehov som hänför
sig till åldrandet inte bör ersättas genom
handikappersättning. Av det skälet finns en
bestämmelse som innebär att den nedsatta
funktionsförmågan skall ha uppkommit före 65 års
ålder. Om 65-årsgränsen slopades skulle svårigheter
sannolikt uppstå när det gäller att skilja ut
sjukdomar som hör till det normala åldrandet från
andra sjukdomar. Med hänsyn härtill kan utskottet
inte ställa sig bakom förslaget om en översyn av
reglerna i syfte att slopa 65-årsgränsen.

Utskottet anser inte heller att det är aktuellt
att göra en översyn av nivåerna för rätt till
handikappersättning eller att överväga andra nivåer
i handikappersättningen.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sf273, Sf274 och Sf354. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag till medelsanvisning till
anslaget 19:3.

19:4 Arbetsskadeersättningar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 19:4
Arbetsskadeersättningar. Därmed bör riksdagen
avslå motionsyrkanden om annan
medelsanvisning till anslaget.
Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden
bl.a. om att privatisera
arbetsskadeförsäkringen och om att överföra
arbetssjukdomarna till
sjukpenningförsäkringen och färdolycksfallen
till trafikförsäkringen.
Jämför reservationerna 35 (m) och 36 (kd).

Gällande bestämmelser

Den som förvärvsarbetar här i riket är enligt
socialförsäkringslagen (1999:799) försäkrad för
arbetsskada. Detsamma gäller den som genomgår
utbildning i den mån utbildningen är förenad med
särskild risk för arbetsskada. Lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring (LAF) omfattar skador till
följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i
arbetet. Även olycksfall vid färd till och från
arbetet räknas som olycksfall i arbetet, om färden
föranleddes av och stod i nära samband med arbetet.

Reglerna för ersättning enligt LAF genomgick
omfattande förändringar under 1993. Den 1 januari
1993 höjdes beviskravet vid prövning av en
arbetsskada, och den 1 juli samma år slopades rätten
till arbetsskadesjukpenning för den som är försäkrad
enligt AFL. Från och med den 1 juli 2002 har
beviskravet sänkts för skador som inträffar den 1
juli 2002 eller senare. Vid en helhetsbedömning
skall en skada anses ha uppkommit av ett olycksfall
eller annan skadlig inverkan i arbetet om
övervägande skäl talar för det (prop. 2001/02:81,
bet 2001/02:SfU10, rskr. 2001/02:213).
För den som ådragit sig en arbetsskada utges i
regel endast ersättning i form av
arbetsskadelivränta. Livränta utges vid bestående
nedsättning av arbetsförmågan, och ersättningen
skall i princip utgöra skillnaden mellan den inkomst
som den försäkrade kan antas ha haft som oskadad och
den inkomst som han eller hon trots skadan kan
beräknas få. Livräntan ersätter en årlig
inkomstförlust upp till 7,5 prisbasbelopp.
Från och med den 1 januari 2003 kommer den som
fått sin skada godkänd som arbetsskada även att få
kompensation för det inkomstbortfall som systemet
med karensdag medför. Ersättning skall utges för två
karensdagar, om inte den försäkrade visar att
inkomstbortfall har uppstått för flera karensdagar
(prop. 2001/02:81, bet 2001/02:SfU10, rskr.
2001/02:213).
Arbetsskadeförsäkringen finansieras med
arbetsgivaravgifter och egenavgifter, 1,38 % av
avgiftsunderlaget. Regeringen har i
budgetpropositionen föreslagit att avgiften den 1
januari 2003 sänks till 0,68 % av avgiftsunderlaget.
Detta har tillstyrkts av utskottet i yttrande
2002/03:SfU1y.

Budgetpropositionen

I propositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 2003 till anslaget 19:4
Arbetsskadeersättningar anvisar ett ramanslag på 6
406,9 miljoner kronor.

Antalet arbetsskadeanmälningar har enligt
regeringen fortsatt att öka även under 2001. Antalet
anmälda arbetssjukdomar ökade, medan anmälda
arbetsolycksfall minskade något. Högre
förvärvsfrekvens, utvecklingen av arbetsmiljön och
demografiförändringar har i olika grad betydelse för
arbetsskadeområdet.
De brister i handläggningen inom
arbetsskadeförsäkringen som fortfarande förekommer
är enligt regeringen inte acceptabla. Det är också
mycket otillfredsställande att bedömningarna skiftar
mellan försäkringskassorna. Åtgärder för att
förbättra resultaten i dessa delar är därför
nödvändiga. En särskild utredare kommer under hösten
2002 att lämna förslag till en förändrad
organisation av handläggningen av
arbetsskadeförsäkringen. Den nya organisationen
skall bidra till höjning av kvaliteten i
handläggningen och ökad likformighet i besluten.
Det sänkta beviskravet vid prövning av arbetsskada
väntas enligt regeringen medföra att det blir
lättare för kvinnor att få sina sjukdomar godkända
som arbetsskada.
För att möjliggöra en uppföljning av den
reformerade arbetsskadeförsäkringen krävs ett väl
utvecklat statistiksystem. Därför har regeringen
givit RFV i uppdrag att inom ramen för befintliga
statistiksystem följa förändringar i
arbetsskadeförsäkringens ersättningsmönster och mäta
försäkringens effekter för kvinnor och män. En
första rapportering skall göras i anslutning till
årsredovisningen.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2003

Moderaterna

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf357
yrkandena 10 och 12 (delvis) att riksdagen beslutar
att för budgetåret 2003 till anslaget 19:4 anvisa
688 miljoner kronor mindre än vad regeringen
föreslagit.

I samma motion yrkande 5 liksom även i motion
Sf285 yrkande 5 av Sten Tolgfors m.fl. (m) begärs
att de tidigare bevisreglerna i
arbetsskadeförsäkringen återinförs.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf347
yrkande 1 (delvis) att riksdagen beslutar att till
anslaget 19:4 anvisa 1 000 miljoner kronor mindre än
vad regeringen föreslagit. Motionärerna motsätter
sig de nyligen sänkta beviskraven i
arbetsskadeförsäkringen.

Övriga motioner

Jeppe Johnsson m.fl. (m, fp, kd) begär i motion
Sf304 ett tillkännagivande om behovet av att utforma
en ny försäkring för arbetsskador som hanteras av
privata försäkringsbolag.

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf285
yrkandena 1-4 förslag om en riskdifferentierad
arbetsskadeförsäkring, att arbetsolycksfall skiljs
från arbetssjukdomar, att arbetssjukdomarna på sikt
överförs till sjukpenningförsäkringen, att en
övergångslösning från en offentlig
arbetsskadeförsäkring till ett
arbetsskadeobligatorium för arbetsgivare utreds samt
att färdolycksfall till och från arbetet lyfts ur
försäkringen för arbetsolycksfall och betalas genom
trafikförsäkringen.
Kenneth Lantz m.fl. (kd) begär i motion Sf316 ett
tillkännagivande om att utreda konsekvenserna av att
privatisera arbetsskadeförsäkringen.
Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf307 ett
tillkännagivande om minst en arbetsskadeenhet per
län. Det arbete som försäkringskassorna redan
påbörjat med en koncentrerad handläggning av
arbetsskadeförsäkringen bör få fortsätta.
I motion Mj419 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs
i yrkande 6 ett tillkännagivande om att symtomen på
elöverkänslighet bör betraktas som grund för
bedömning av arbetsskada. Elöverkänsliga personer
tvingas övertala läkaren att sätta annan diagnos på
läkarintyget för att inte riskera att stå utan
sjukpenning. Detta är inte acceptabelt eftersom det
från arbetsmiljösynpunkt är viktigt att läkarintyget
visar den rätta diagnosen. Elöverkänslighet bör
kunna läggas till grund för bedömning av
arbetsskada.
I motion A365 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs i
yrkande 5 ett tillkännagivande om att en kommande
utvärdering av arbetsskadeförsäkringen skall ha ett
könsperspektiv. Ändringarna fr.o.m. den 1 juli 2002
bör följas upp och utvärderas utifrån ett sådant
perspektiv.
I motion Sf370 av Christina Axelsson m.fl. (s)
begärs ett tillkännagivande om arbetsskadades rätt
till stöd och hjälp vid anmälan om ersättning av
arbetsskada, anmälningsskyldighet och samordning
m.m. Den försäkrade bör få stöd från
försäkringskassan vid bl.a. ansökningsförfarandet
samt få en kontaktperson på försäkringskassan.

Utskottets ställningstagande

Som framgår ovan har riksdagen så sent som i år
beslutat om förändringar av arbetsskadeförsäkringen.
Bland annat har beviskravet vid prövning av en
arbetsskada sänkts. I betänkande 2001/02:SfU10
anförde utskottet bl.a. att en arbetsskadeförsäkring
i offentlig regi som bygger på ett generellt
arbetsskadebegrepp, som även innefattar
arbetssjukdomar och färdolycksfall, och där
beviskravet är mindre strikt ger ett bra skydd vid
arbetsskada för både kvinnor och män och en
tillräcklig avgränsning mot skador som har andra
uppkomstorsaker än arbete. Utskottet avstyrkte
därmed motionsyrkanden om att privatisera
arbetsskadeförsäkringen och om att lyfta ut
färdolycksfall och arbetssjukdomar ur
arbetsskadeförsäkringen. Utskottet finner inte
anledning att frångå sitt tidigare ställningstagande
och avstyrker därmed motionerna Sf304, Sf285
yrkandena 1-4 och Sf316.

I en av motionerna tas frågan om en koncentrerad
handläggning av arbetsskadeförsäkringen upp.
Motionärerna anser att det skall finnas minst en
arbetsskadeenhet per län. Som nämnts har en särskild
utredare haft i uppdrag att lämna förslag till en
förändrad organisation av handläggningen av
arbetsskadeförsäkringen. I delbetänkandet
Koncentrerad arbetsskadehandläggning för
likformighet och rättvisa (SOU 2002:80) har
utredaren föreslagit att det skall finnas tre
enheter i landet som handlägger
arbetsskadeförsäkringen. En arbetsskadeenhet
föreslås få sin placering i södra Sverige, en i
Mellansverige och en i norra Sverige. Det föreslås
vidare att ett nytt beslutsorgan,
arbetsskadenämnden, skall inrättas som skall bestå
av fem ledamöter. Nämndens ordförande skall vara
jurist, och två av ledamöterna skall utses på
förslag av Socialstyrelsen respektive
Arbetsmiljöverket. Utredningsförslaget är för
närvarande föremål för remissbehandling till den 15
januari 2003. Utskottet delar regeringens
uppfattning att kvaliteten i handläggningen måste
förbättras och större likformighet i besluten uppnås
för att skapa tilltro till arbetsskadeförsäkringen.
Arbetsskadeförsäkringen är emellertid komplicerad
och ställer krav på omfattande kunskaper. För att
komma till rätta med de stora olikheter som
förekommer kan en koncentrering av handläggningen
vara en lösning. Huruvida handläggningen skall
koncentreras till tre eller fler försäkringskassor
är för närvarande föremål för beredning. Utskottet
anser att regeringens beredning bör avvaktas och
avstyrker därmed motion Sf307.
Nämnda utredning har vidare i uppdrag att föreslå
hur en kunskapsbank för frågor om samband mellan
arbetsmiljö och sjukdom skall kunna byggas upp och
organiseras. Den delen av uppdraget skall redovisas
senast den 15 januari 2003. När det gäller
sjukdomsbesvär som är mycket svårbedömda i
arbetsskadehänseende, t.ex. elöverkänslighet, kan
förekomsten av en kunskapsbank vara av stor
betydelse vid arbetsskadebedömningen. Utskottet
anser att utredningsuppdraget bör avvaktas och
avstyrker därmed motion Mj419 yrkande 6.
Ett av skälen till att regeringen i proposition
2001/02:81 föreslog en sänkning av beviskravet i
arbetsskadeförsäkringen var att
arbetsskadeförsäkringen bör vara utformad på ett
sådant sätt att kvinnor allmänt sett inte har sämre
förutsättningar än män att få sjukdomsbesvär
godkända som arbetsskador. För att analysera
effekten av regeländringarna och
kostnadsutvecklingen skall enligt nyssnämnda
proposition en kontrollstation införas 2004. Om det
då framkommer att önskade effekter på individnivå
inte uppnås, t.ex. vad gäller könsfördelningen bland
förmånstagarna, har regeringen för avsikt att vidta
åtgärder. Eftersom utvärderingen av de nya reglerna
således kommer att ske med hänsyn tagen även till
könsperspektivet anser utskottet att motion A365
yrkande 5 får anses tillgodosedd.
Som redovisats ovan ingår det i regeringens
fortsatta strategi för ökad hälsa i arbetslivet att
långtidssjukskrivna skall få rätt till egen
kontaktperson. Den som till följd av en arbetsskada
är långtidssjukskriven kommer sannolikt att kunna få
stöd och hjälp av sådan kontaktperson också när det
gäller t.ex. att ansöka om ersättning från
arbetsskadeförsäkringen. Med det anförda får motion
Sf370 anses tillgodosedd.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
medelsanvisning till anslaget 19:4 och avstyrker
motionerna Sf357 yrkandena 5, 10 och 12 (delvis),
Sf285 yrkande 5 och Sf347 yrkande 1 (delvis).

19:5 Kostnader för sysselsättning av
vissa personer med aktivitets- och
sjukersättning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 19:5 Kostnader
för sysselsättning av vissa personer med
aktivitets- och sjukersättning.

Budgetpropositionen

Försäkringsstödet infördes fr.o.m. 1999 i syfte att
finansiera ersättning som i vissa fall enligt en
särskild lag utges till arbetsgivare som anställer
personer som står till arbetsmarknadens förfogande
med avseende på resterande arbetsförmåga på 25 %.
Det skall i första hand vara fråga om ersättning för
anställning på den ordinarie arbetsmarknaden,
eventuellt med hjälp av lönebidrag. Om inte detta
kan ske inom sex månader skall berörda personer
kunna beredas anställning vid Samhall AB.

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2003 till anslaget 19:5 anvisar ett ramanslag på 8
miljoner kronor.

Utskottets ställningstagande

Regeringens förslag till medelsanvisning har inte
föranlett några motionsyrkanden. Utskottet
tillstyrker förslaget.

19:6 Ersättning för kroppsskador

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 19:6 Ersättning
för kroppsskador.

Budgetpropositionen

Från anslaget bekostas ersättningar enligt lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd i de fall en
skada inträffar under militär verksamhet. Även
ersättningar enligt militärersättningslagen
(1950:261) avseende skador som inträffat före juli
1977 bekostas från anslaget.

Från och med 2003 bekostar anslaget även kostnader
för vissa yrkesskadeersättningar som tidigare
belastade anslaget 19:4 Arbetsskadeersättningar.
I propositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 2003 till anslaget 19:6 anvisar ett
ramanslag på 69 miljoner kronor.

Utskottets ställningstagande

Regeringens förslag till medelsanvisning har inte
föranlett några motionsyrkanden. Utskottet
tillstyrker förslaget.

19:7 Riksförsäkringsverket och 19:8
Allmänna försäkringskassor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning dels till anslaget 19:7
Riksförsäkringsverket, dels till anslaget
19:8 Allmänna försäkringskassor. Riksdagen
bör därmed avslå motionsyrkanden om annan
medelsanvisning till anslagen 19:7 och 19:8.
Riksdagen bör bemyndiga regeringen att
under 2003, för anslaget 19:7, ingå
ekonomiska förpliktelser som, inklusive
tidigare åtaganden, medför utgifter på högst
9 miljoner kronor efter 2003.
Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden
bl.a. om krav på försäkringsläkare,
utbildning av läkare i försäkringsmedicin och
förstatligande av försäkringskassorna.
Jämför reservationerna nr 37 (m), 38 (kd), 39
(fp), 40 (kd), 41 (m), 42 (fp), 43 (fp), 44
(kd), 45 (m) och 46 (kd).

Budgetpropositionen

Socialförsäkringens administration utgörs av RFV och
de allmänna försäkringskassorna. RFV skall bl.a.
utöva tillsyn över de allmänna försäkringskassorna,
vara ansvarig systemägare för de gemensamma IT-
systemen, utarbeta normer för regeltillämpning,
svara för ekonomistyrningen inom verksamheten samt
förebygga och minska ohälsa.

Försäkringskassorna ansvarar för handläggning och
utbetalning av socialförsäkringsersättningar och
bidrag samt har att förebygga och minska ohälsa och
aktivt arbeta med rehabilitering.
Sedan budgetåret 1999 har RFV fått ekonomiskt
utrymme för att stödja och medverka till att
forskning bedrivs inom området för socialförsäkring.
Med anledning härav föreslås att regeringen
bemyndigas att under 2003, i fråga om ramanslaget
19:7, ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive
tidigare åtaganden innebär utgifter om högst 9
miljoner kronor efter 2003.
För att klara anslagsbelastningen på grund av den
ökande ohälsan och för att framgångsrikt slutföra
genomförandet av pensionssystemet föreslår
regeringen att anslagen till RFV och
försäkringskassorna höjs. För RFV:s vidkommande
föreslås en höjning av anslaget 19:7 med 175
miljoner kronor 2003, varav 20 miljoner kronor avser
en förstärkning av utbildningen i
försäkringsmedicin. Därutöver föreslås att
anslagsnivån justeras ned med 0,7 % till följd av
ett generellt besparingskrav, vilket motsvarar ca
fem miljoner kronor.
För försäkringskassornas del föreslås att anslaget
19:8 höjs med 501 miljoner kronor 2003, varav 22,5
miljoner kronor avser anställning av fler
försäkringsläkare. Därutöver föreslås att
anslagsnivån justeras ned med 0,7 %, vilket
motsvarar ca 38 miljoner kronor.
I propositionen föreslås att riksdagen till
anslaget 19:7 Riksförsäkringsverket anvisar ett
ramanslag på 933,5 miljoner kronor. Vidare föreslås
att riksdagen till anslaget 19:8 Allmänna
försäkringskassor anvisar ett ramanslag på 5 822
miljoner kronor.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2003

Moderaterna

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf357
yrkandena 6, 11 och 12 (delvis) att riksdagen
beslutar att för budgetåret 2003 till anslaget 19:7
anvisa 30 miljoner kronor mer än vad regeringen
föreslagit för utbildning i försäkringsmedicin. Ett
likalydande yrkande finns i motion Sf291 yrkande 14
av Bo Lundgren m.fl. (m).

I motion Sf357 yrkandena 7 och 12 (delvis) begär
motionärerna att riksdagen till anslaget 19:8
anvisar 520 miljoner kronor mer än vad regeringen
föreslagit för köp av rehabiliteringstjänster. Ett
likalydande yrkande finns i motion Sf291 yrkande 12.
I motion So298 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs i
yrkande 2 beslut om att låta försäkringskassorna
köpa vård. Motionärerna anser att
försäkringskassorna under de kommande tre åren skall
få upphandla vård om vården inte inom tre månader
kan erbjudas av landstinget. Vården skall få köpas
privat, offentligt, inom eller utom landet.

Folkpartiet

I motionerna Fi232 yrkande 14 (delvis) av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) och Sf377 yrkande 9 (delvis)
av Bo Könberg och Kerstin Heinemann (fp) begärs att
riksdagen beslutar att för budgetåret 2003 till
anslaget 19:8 anvisa 550 miljoner kronor mer än vad
regeringen föreslagit. Resurstillskottet krävs för
inköp av rehabiliteringstjänster och för åtgärder
mot felaktiga utbetalningar.

Kristdemokraterna

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf335 yrkandena
23 och 24 (delvis) att riksdagen beslutar att för
budgetåret 2003 till anslaget 19:7 anvisa 10
miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.
Motionärerna vill öka anslaget till RFV för
administration av den utvecklingspeng som skall ges
till flyktingar.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf347
yrkande 1 (delvis) att riksdagen beslutar att för
budgetåret 2003 till anslaget 19:7 anvisa 70
miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.
Motionärerna anser att det finns utrymme för en
administrativ besparing.

I motion Sf331 av Maud Olofsson m.fl. (c) begärs i
yrkande 10 ett tillkännagivande om utökade anslag
till försäkringskassorna. Cirka tre miljarder kronor
per år bör anslås till rehabiliteringsutredningar
och till försäkringskassans handläggning, inklusive
finansiering av tvåläkarkontrollerna.

Övriga motioner

Försäkringsläkare m.m.

Bo Lundgren m.fl. (m) begär i motion Sf291 yrkandena 16 och 17
tillkännagivanden om riktlinjer för
försäkringsläkare vad gäller krav på utbildning m.m.
och om läkarnas sjukskrivningsrutiner. Inom ett par
år bör det finnas klara riktlinjer för vilka krav på
utbildning m.m. som bör ställas på en
försäkringsläkare. Vid sjukfall som överstiger 28
dagar bör en annan läkare än sjukskrivande läkare ta
ställning till fortsatt sjukskrivning och
behandling.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf290
yrkande 4 ett tillkännagivande om utbildning av
läkare i försäkringsmedicin som villkor för att få
skriva sjukintyg för utbetalning av sjukpenning. I
yrkande 5 begärs ett tillkännagivande om begränsning
av möjligheterna för en läkare med
specialistutbildning att skriva sjukintyg för längre
tids sjukpenning med diagnoser inom en annan
medicinsk specialitet. I yrkande 9 begär
motionärerna förslag om att försäkringskassorna bör
kunna föreskriva att arbetsplatser med många långa
sjukfall skall köpa in medicinsk expertis i form av
företagshälsovård.
Kenneth Lantz m.fl. (kd) begär i motion Sf333
yrkandena 1-4 och 6 att försäkringsläkarnas
bedömningar skall grundas på vetenskap och beprövad
erfarenhet samt tillgodose kraven på likformighet
och rättssäkerhet, att vidareutbildning för
försäkringsläkarna bör vara kontinuerlig och baserad
på aktuell kunskap, att försäkringsläkare bör stå
under tillsyn på samma sätt som andra läkare, att
utbildning i försäkringsmedicin skall ges en
starkare ställning i läkarutbildningen och att ett
reformerat försäkringsmedicinskt system bör utredas
grundligt. Motionärerna framhåller att Utredningen
om en översyn av processuella regler inom
socialförsäkringen har diskuterat
försäkringsläkarens uppgifter men stannat för att
nuvarande system bör behållas. En ny utredning bör
tillsättas i syfte att göra en grundlig översyn av
systemet.

Dröjsmålsränta m.m.

Bo Könberg och Kerstin Heinemann (fp) begär i motion
Sf377 yrkande 7 ett tillkännagivande om att
försäkringskassan vid försenad eller felaktig
ärendehantering skall vara skyldig att betala
dröjsmålsränta. I motion Sf242 yrkande 1 av Helena
Bargholtz (fp) finns ett likalydande yrkande.
Motionären framhåller att den enda möjligheten är
att begära skadestånd av staten. Även Kenneth Lantz
(kd) begär i motion Sf221 att dröjsmålsränta skall
betalas vid felaktig utbetalning från
försäkringskassan.

I motion Sf242 yrkande 2 begärs ett
tillkännagivande om preskriptionstiden vid löpande
utbetalningar från försäkringskassan. Tiden räknas
från dagen för försäkringskassans beslut och det är
orimligt att det inte går att söka skadestånd för en
löpande utbetalning.

Frågor om socialförsäkringsadministrationen i övrigt

Bo Lundgren m.fl. (m) begär i motion Sf291 yrkande 6
ett tillkännagivande om att försäkringskassornas
effektivitet kan förbättras om - på sätt Moderaterna
föreslagit i andra motioner - ekonomisk ersättning
för sjukfrånvaro som beror på arbets- och
trafikolyckor övertas av arbetsgivare och
försäkringsbolag. I samma motion yrkande 13 begärs
att riksdagen för budgetåret 2004 till
försäkringskassorna anvisar 1,15 miljarder kronor
mer än vad regeringen föreslagit för köp av vård.

I motion A314 av Anders G Högmark m.fl. (m)
begärs i yrkande 4 en handlingsplan mot ohälsan
innebärande bl.a. att en nationell vårdgaranti
införs och att försäkringskassorna ges 1,15
miljarder kronor 2004 för köp av vård och 520
miljoner kronor för köp av
rehabiliteringstjänster.
I motion Sf250 av Henrik S Järrel (m) begärs ett
tillkännagivande om att ett förstatligande av
försäkringskassorna bör övervägas i samband med en
översyn av kassornas organisation.
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) begär i motion
Sf268 ett tillkännagivande om behovet av att
klarlägga RFV:s roll. RFV skall både kontrollera och
kritisera försäkringskassorna men också ge råd och
utveckla arbetet inom socialförsäkringen. Enligt
motionären fungerar det inte med så oförenliga
roller.
Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf335 yrkande
15 ett tillkännagivande om en fungerande
socialförsäkringsadministration. Utan en sådan
kommer problemet med ohälsan aldrig att lösas. I
samma motion, yrkande 16, begärs ett
tillkännagivande om särskilda resultatenheter inom
försäkringskassan som arbetar med rehabilitering.
Sådana behövs för att förhindra att
rehabiliteringsverksamheten måste stå tillbaka för
utbetalningar av sjukpenning.
Rigmor Stenmark och Birgitta Carlsson (c) begär i
motion Sf208 yrkande 2 ett tillkännagivande om
handläggning och ekonomiska medel hos
försäkringskassorna. Motionärerna påpekar att
whiplash-skadade har svårt att få rehabilitering
eftersom försäkringskassornas rehabiliteringspengar
tar slut långt innan året är slut.
I motion Sf267 av Krister Örnfjäder m.fl. (s)
begärs ett tillkännagivande om försäkringskassornas
arbete med rehabiliteringsärenden. Alla medel för
köp av rehabiliteringstjänster används inte på grund
av att kassorna har fullt upp med
sjukpenningutbetalningar. Försäkringskassan bör få
möjlighet att omdisponera sina pengar så att fler
kan arbeta med rehabilitering.
I motion Sf279 av Ann-Marie Fagerström (s) begärs
ett tillkännagivande om utbetalning av pension. För
att undvika att pension utbetalas efter en helg bör
pensionen betalas ut vardagen före ordinarie
utbetalningsdag, om den skulle infalla på en
helgdag.
I motion Sf281 av Kenneth G Forslund (s) begärs
ett tillkännagivande om vikten av att
försäkringskassorna i sitt arbete prioriterar att
korta handläggningstiden för LSS- och LASS-ärenden.
I dag tvingas enligt motionären kommunerna
förskottera försäkringskassans ersättning på grund
av de långa handläggningstiderna. Detta förhållande
ökar belastningen på kommunerna.

Utskottets ställningstagande

Anslagen för socialförsäkringsadministrationen

Ett viktigt verktyg för en väl fungerande
socialförsäkring i allmänhet och ohälsoarbetet i
synnerhet är socialförsäkringens administration.
Enligt vad som anges i propositionen fungerar inte
dagens administration tillfredsställande när det
gäller effektivitet, rättssäkerhet och kvalitet.
Genomströmningstiden för ärenden i
socialförsäkringsnämnd är t.ex. oacceptabelt lång.
Allvarligt är också att endast 8 % av de försäkrade
som varit sjukskrivna längre än 60 dagar var föremål
för samordnad rehabilitering.

Enligt regeringen beror de stora skillnaderna i
resultat, som fortfarande kan påvisas mellan
försäkringskassorna, i huvudsak på interna faktorer
hos administrationen, nämligen ledning, kontroll och
styrning. Trots flera åtgärder har skillnaderna
mellan försäkringskassorna inte minskat
tillräckligt.
Regeringen avser därför att tillsätta en kommitté
som skall se över och föreslå sådana förändringar av
administrationen som fordras för att nå regeringens
mål. Ambitionen är bl.a. att organisera verksamheten
så att den utgör det instrument som regeringen
behöver för att bryta den negativa
ohälsoutvecklingen. En grundläggande förutsättning
för den framtida organisationen är enligt regeringen
att det skapas tydligt ledningsansvar, nationell
samsyn, likformighet och gemensam
verksamhetsutveckling. Det är vidare viktigt att
organisationens funktioner för normering,
handläggning och tillsyn är tydligt definierade.
Socialförsäkringens administration står inför en
period med stora omställningar. Under 2003 genomförs
det sista steget i ålderspensionsreformen som får
sägas vara en av de största reformerna någonsin på
socialförsäkringsområdet. Samtidigt genomförs
anpassningar på flera områden t.ex. vad gäller
efterlevandepensioneringen, bostadstillägget till
pensionärer och förtidspensioneringen, som ersätts
av ett system med sjuk- och aktivitetsersättning.
Därtill kommer försäkringskassornas övriga
verksamhet där speciellt den ökande sjukfrånvaron
fortfarande är det stora bekymret liksom den
kraftigt eftersatta rehabiliteringsverksamheten.
För att administrationen skall få en rimlig
möjlighet att klara sitt åtagande framför allt vad
gäller arbetet mot ohälsan krävs även ökade
resurser. Utskottet välkomnar därför regeringens
förslag om kraftigt ökade anslag till både RFV och
försäkringskassorna. Genom de föreslagna
resurstillskotten anser utskottet att
förutsättningar skapas för administrationen både att
höja ambitionsnivån vad gäller kvaliteten och
effektiviteten i handläggningen och att få till
stånd en fungerande rehabiliteringsverksamhet för
det stora antalet långa sjukfall.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens
förslag till medelsanvisning till anslagen 19:7 och
19:8. Utskottet avstyrker motionerna Sf357 yrkandena
6, 7, 11 och 12 (delvis), Sf291 yrkandena 12 och 14,
So298 yrkande 2, Fi232 yrkande 14 (delvis), Sf377
yrkande 9 (delvis), Sf335 yrkandena 23 och 24
(delvis), Sf347 yrkande 1 (delvis) och Sf331 yrkande
10.

Övriga frågor om socialförsäkringens administration

I några av motionerna berörs frågor om sjukskrivande
läkare och vilka villkor som bör ställas för att få
rätt att utfärda läkarintyg för sjukskrivning. Även
försäkringsläkarens roll och de krav som rimligen
kan ställas på denne berörs i flera motioner.

När det gäller sjukskrivande läkare har enligt
regeringen flera utredningar konstaterat att den
intygsskrivande läkarens kunskaper om sambandet
mellan hälsa och arbetsförmåga många gånger inte är
tillräckliga, att läkarens intyg om sjukskrivning i
mycket liten utsträckning ifrågasätts och att det i
många fall är patienten själv som i praktiken
bestämmer om han eller hon skall sjukskrivas. Det
har även konstaterats att sjukfrånvaron uppvisar
anmärkningsvärt stora regionala variationer. Enligt
regeringen är det ytterst angeläget att åtgärder
vidtas i syfte att begränsa den negativa
utvecklingen vad gäller antalet långa
sjukskrivningar. För att förbättra situationen
behöver de intygsskrivande läkarnas utbildning i
försäkringsmedicin förbättras och utbildningen i
försäkringsmedicin stärkas under läkarutbildningens
alla delar. Vidare avser regeringen att föreslå en
ändring i AFL så att det framgår att ersättning i
form av partiell sjukpenning skall vara
utgångspunkten vid utfärdande av intyg om
sjukskrivning. Regeringen gör vidare bedömningen att
om sjukperioden pågår längre tid än åtta veckor
skall försäkringskassan under vissa förutsättningar
kunna inhämta ett fördjupat underlag från en annan
läkare. Utskottet noterar att detta är avsett för
den situationen att försäkringskassans underlag är
otillräckligt och inte något som generellt skall
tillämpas.
Enligt regeringen behöver det också anställas fler
försäkringsläkare hos försäkringskassorna i syfte
att öka kvaliteten på den medicinska bedömningen.
Vidare skall RFV bl.a. ges ansvaret för att
försäkringsläkarna kontinuerligt ges möjlighet att
delta i relevanta utbildningar. Regeringen avser
även att överväga frågan om och på vilket sätt
försäkringsläkarnas bedömningar skall kunnas ställas
under en liknande tillsyn som gäller för övriga
läkare.
Mot bakgrund av vad som nu anförts kan utskottet
konstatera att flera av de frågor som tagits upp i
motionerna redan är föremål för regeringens
överväganden och/eller beredning. I den mån
motionerna Sf291 yrkandena 16 och 17, Sf290
yrkandena 4, 5 och 9, Sf333 yrkandena 1-4 och 6 inte
kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört
avstyrks motionerna i fråga.
I tre av motionerna tas frågan upp om inte
försäkringskassan bl.a. vid försenad utbetalning bör
betala dröjsmålsränta till den försäkrade. Utskottet
konstaterar att försäkringskassan saknar laglig
möjlighet att betala sådan ränta men att ersättning
för ränteförlust kan utges i form av skadestånd
enligt skadeståndsrättsliga principer. Staten kan
åläggas skadeståndsansvar för skada som vållats
genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i
verksamhet för vars fullgörande staten svarar.
Enligt förordningen (1995:1301) om handläggning av
skadeståndsanspråk mot staten handlägger
Justitiekanslern anspråk på ersättning om anspråket
grundas på ett påstående om felaktigt beslut eller
underlåtenhet att meddela beslut. I betänkande
2001/02:SfU1 avstyrkte utskottet liknande
motionsyrkanden. Även frågan om preskriptionstiden
vid löpande utbetalningar från försäkringskassan
avstyrktes i detta betänkande. Utskottet vidhåller
sina tidigare ställningstaganden och avstyrker
därmed motionerna Sf377 yrkande 7, Sf242 och Sf221.
Vad gäller frågan om ett förstatligande av
försäkringskassorna liksom att RFV:s roll skall
klarläggas har som nämnts regeringen för avsikt att
tillsätta en kommitté för översyn av
socialförsäkringsadministrationen. Enligt regeringen
behöver det skapas ett tydligt ledningsansvar,
nationell samsyn, likformighet och gemensam
verksamhetsutveckling.
Frågan om att överföra försäkringskassorna till
den statliga myndighetsorganisationen har under
årens lopp diskuterats i olika sammanhang, t.ex. av
Utredningen om översyn av socialförsäkringens
administration. I betänkandet Försäkringskassan
Sverige - Översyn av socialförsäkringens
administration (SOU 1996:64) föreslog utredningen
att det formella huvudmannaskapet för
försäkringskassorna skulle ändras.
Enligt utskottets uppfattning är effektiva
styrningsmöjligheter nödvändiga om målet med ökad
hälsa i arbetslivet skall uppnås och den ökande
sjukfrånvaron därmed kunna bemästras. Även
rättssäkerhetsaspekter talar för en förbättrad
styrning. Mot bakgrund av den av regeringen
aviserade översynen anser utskottet att riksdagen nu
vare sig bör uttala sig för eller emot ett
förstatligande av försäkringskassorna eller i fråga
om RFV:s roll. Utskottet avstyrker med det anförda
motionerna Sf250 och Sf268.
Beträffande tidpunkt för utbetalning av pension
konstaterar utskottet att regeringens förordning
(1980:624) om sättet och tiden för utbetalning av
pension enligt AFL fr.o.m. den 1 januari 2003
ersätts av förordningen (2002:782) om ansökan och
utbetalning av pension m.fl. förmåner. Reglerna om
utbetalningsdag i samband med helgdagar har inte
ändrats i den nya förordningen. Utskottet anser att
det i första hand får ankomma på regeringen att
reglera frågan om lämplig dag för utbetalning av
pension i samband med helgdagar. Utskottet avstyrker
därmed motion Sf279.
Utskottet anser inte att
motionsyrkandena i övrigt påkallar
någon åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet avstyrker därmed
motionerna Sf291 yrkandena 6 och 13,
A314 yrkande 4, Sf335 yrkandena 15
och 16, Sf208 yrkande 2, Sf267 och
Sf281.

Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet
vid ålderdom

Utgiftsområdet omfattar politikområdet Ekonomisk
äldrepolitik. I politikområdet ingår samtliga anslag
inom utgiftsområdet. Fr.o.m. 2003 innefattar
anslagen garantipension till ålderspensionärer och
efterlevande, omställningspension, änkepension i
form av tilläggspension, bostadstillägg till
pensionärer, delpension samt äldreförsörjningsstöd.

Utgifterna för utgiftsområdet blev år 2001 29
miljoner kronor högre än anslagna medel. För 2002
beräknas utgifterna bli 290 miljoner högre än
anvisade medel. Detta innebär en avvikelse med ca
0,87 %. Utgiftsområdet kommer att påföras markant
ökade utgifter 2003. Utgifterna beräknas då bli 52
547 miljoner kronor, vilket är 18 781 miljoner
kronor högre än för 2002. Anledningen är att
garantipension ersätter nuvarande folkpension,
pensionstillskott och det särskilda grundavdraget
för pensionärer. Garantipensionen är en utfyllnad
mot den inkomstrelaterade pensionen. I och med att
det särskilda grundavdraget avskaffas beskattas
garantipensionen fullt ut. För att bibehålla nettot
måste bruttopensionen därmed höjas, vilket innebär
en utgiftsökning med ca 16 miljarder kronor. Vidare
tillkommer äldreförsörjningsstödet inom
utgiftsområdet fr.o.m. 2003, vilket innebär en
utgiftsökning med 735 miljoner kronor. Avskaffande
av inkomstprövningen inom änkepensionen innebär en
utgiftsökning med ca 800 miljoner kronor.
Fr.o.m. 2003 träder det reformerade
pensionssystemet i full kraft i och med att de som
är födda 1938 då fyller 65 år och kan beviljas
garantipension. Därmed har alla delar av
pensionsreformen fallit på plats. Det reformerade
pensionssystemet innebär att Sverige nu har ett
modernt och politiskt stabilt pensionssystem som
automatiskt följer den ekonomiska och demografiska
utvecklingen. Systemet, som bygger på
livsinkomstprincipen, dvs. att varje inbetald avgift
ger rätt till pension, ger människor en större
möjlighet att själva påverka storleken på sin
framtida pension. Det är därför av stor vikt att
kunskapsnivån om hur pensionssystemet fungerar är
hög. Regeringen anser därför att det är viktigt att
de försäkrade ges sådan information att alla, redan
tidigt i livet, ges förutsättningar att kunna
planera inför sin pensionering. Här spelar de årliga
pensionsbeskeden, och att budskapen i dessa når
fram, en avgörande roll.
Utöver den allmänna pensionen har kompletterande
pensionsinkomster, i form av tjänstepensioner och
privata pensionsförsäkringar, för många en väsentlig
betydelse för den totala pensionsinkomsten och
därmed för pensionsplaneringen. Utvecklingen går mot
att pensionsinkomsten kommer att komma från alltfler
håll och att den i allt större utsträckning kommer
att vara avgiftsbaserad. Att få en total bild över
sin framtida pension blir därigenom mer komplext.
För att uppnå målsättningen att försäkrade skall ges
möjlighet att planera för sin pension blir det
därför alltmer angeläget att de kompletterande
pensionsinkomsterna redovisas samlat. Mellan RFV,
PPM och Försäkringsförbundet pågår för närvarande
ett samarbete för att åstadkomma en Internetbaserad
informationstjänst som sammanställer och ger den
enskilde en samlad bild av hela den framtida
pensionen. Enligt planerna skall Internetportalen
kunna tas i bruk under 2004. En sådan samlande
portal innebär enligt regeringens uppfattning en
betydelsefull förbättring vad gäller informationen
och därmed förutsättningen för att kunna planera för
sin framtida pension.
Finansutskottet har för budgetåret 2003 i enlighet
med regeringens förslag föreslagit att ramen för
utgiftsområde 11 fastställs till 52 547 miljoner
kronor (bet. 2002/03:FiU1).

Mål inom politikområdet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör godkänna regeringens förslag till
utvidgning av målet för utgiftsområdet enligt
följande. Efterlevande make skall ges ett
rimligt ekonomiskt stöd för att klara
omställningen efter dödsfall.

Budgetpropositionen

Målet för utgiftsområdet, som lades fast år 2001
(prop. 2000/01:1, bet. 2000/01:SfU1, rskr.
2000/01:101), är att personer med låg eller ingen
inkomstrelaterad pension skall garanteras ett
värdesäkrat grundskydd. Regeringens ambition är att
skyddet för efterlevande skall täckas in av målet
för politikområdet. Regeringen föreslår därför att
målet även skall innefatta att "Efterlevande make
skall ges ett rimligt ekonomiskt stöd för att klara
omställningen efter dödsfall".

Som en del i arbetet med att mäta graden av
måluppfyllelse inom politikområdet genomför
Socialdepartementet regelbundet studier över
ålderspensionärernas ekonomiska standardutveckling.
Bland annat mäts pensionärernas ekonomiska standard
över tiden, dels inbördes, dels i förhållande till
övriga individer i samhället. Mot bakgrund av det
utvidgade målet har regeringen givit
Riksförsäkringsverket i uppdrag att ta fram metoder
för att mäta hur den ekonomiska standarden för ett
hushåll påverkas vid ett dödsfall samt redovisa
beräkningar av detta.
I budgetpropositionen anges bl.a. att alla, även
pensionärerna, under 1990-talet fick bidra till
saneringen av statens finanser. Dock prioriterades
ett bibehållet skydd för de sämst ställda
pensionärerna. De som enbart har folkpension och
pensionstillskott har till och med fått reala
förbättringar. Bostadstillägg och pensionstillskott
har höjts, vilket i första hand gynnar dem som har
låga pensioner. Samtidigt som ekonomin har
förbättrats har regeringen kunnat återställa och
förbättra villkoren för pensionärerna. Därutöver är
fr.o.m. 2002 ATP-pensionerna för ålderspensionärer
knutna till den allmänna inkomstutvecklingen i
stället för prisutvecklingen genom s.k.
följsamhetsindexering. Följsamhetsindexeringen
innebär fr.o.m. 2003 att pensionerna räknas om med
förändringen av inkomstindex minus normen 1,6. Även
ATP-pensionernas värde är därmed kopplade till
inkomstutvecklingen i samhället.
Efter de besparingar som genomfördes under 1990-
talet har höjningar av bostadstillägget till
pensionärer och det särskilda grundavdraget kunnat
prioriteras både 2001 och 2002. Även nivån i det
särskilda bostadstillägget förbättrades fr.o.m.
2001. Därtill utvidgades den särskilda
skattereduktionen på förvärvsinkomster till att
gälla pensionsinkomster 2002. Framför allt har
nämnda justeringar i regelverken kommit att beröra
dem med låg eller ingen ATP. Inriktningen på
verksamheten under 2001 kan därför sägas ha överens-
stämt med det mål som gällt för politikområdet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inte något att erinra mot förslaget om
utvidgning av målet för utgiftsområdet och föreslår
att riksdagen godkänner detta.

20:1 Ålderspensioner

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 20:1
Ålderspensioner. Därmed bör riksdagen avslå
motionsyrkanden om annan medelsanvisning för
anslaget 20:1.
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
återställande av pensioner, pension till gift
pensionär, flexibel pensionsålder, samordning
av engångsbelopp inom yrkesskadeförsäkringen
m.m. samt pensionsrätt för konstnärer.
Jämför reservationerna nr 47 (v); 48 (kd), 49
(v), och 50 (m).

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2003 till anslag 20:1 Ålderspensioner anvisar ett
ramanslag på 25 437 miljoner kronor.

Från och med 2003 ersätts det nuvarande
grundskyddet för ålderspensionärer, dvs.
folkpension, pensionstillskott och särskilt
grundavdrag, av en beskattad garantipension.
Anslaget omfattar då garantipension till
ålderspension, barntillägg till ålderspension och
hustrutillägg samt särskilt pensionstillägg för
långvarig vård av sjukt eller handikappat barn.
Utgiftsstyrande faktorer för anslaget är i första
hand prisbasbeloppets utveckling,
befolkningsutvecklingen, utvecklingen av den
genomsnittliga pensionsnivån på inkomstpension och
tilläggspension.
Utgifterna för anslaget uppgick för budgetåret
2001 till 10 115 miljoner kronor. Anslagsbeloppet
var 10 197 miljoner kronor. Utgifterna för 2002
beräknas överskrida anslagsramen med 133 miljoner
kronor. Detta innebär att befintligt anslagssparande
kan komma att tas i anspråk.
År 2001 fanns det ungefär 219 000
ålderspensionärer som saknade ATP. Antalet beräknas
att minska, och under 2002 förväntas ca 205 000
pensionärer sakna ATP. Till följd av ATP-systemets
mognad är den genomsnittliga ATP:n högre för
nyblivna pensionärer jämfört med dem som redan har
pension. Antalet personer vars pensionstillskott
helt eller delvis reduceras av ATP ökar därmed.
Införandet av en fullt beskattad garantipension
innebär ökade utgifter med cirka 15 miljarder
kronor. Av dessa motsvarar ca 7 miljarder kronor
minskade kostnader för AP-fonden med anledning av
att folkpension för ATP-pensionärer upphör.

Motion med anslagseffekt budgetåret 2003

Centerpartiet

I motion Sf353 i denna del av Birgitta Carlsson
m.fl. (c) begärs att garantipensionen höjs med 1 500
kr för år 2003. Motionärerna framhåller att
pensionärernas ekonomiska situation kommer att
förbättras betydligt tillsammans med Centerpartiets
förslag till sänkta inkomstskatter för dem med låga
och normala inkomster. Motionärerna begär att
riksdagen beslutar att för budgetåret 2003 till
anslaget 20:1 Ålderspension anvisa 650 miljoner
kronor mer än vad regeringen föreslagit.

Övriga motioner

Återställande av pensioner

I motion Sf314 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs
att regeringen lägger fram ett förslag om hur
pensionerna bäst återställs till 1990 års värde.
Motionärerna anser att låginkomstpensionärer skall
beaktas i första hand vid ett återställande.

Pension till gift pensionär.

I motion Sf204 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
begärs ett tillkännagivande om att pensionsbeloppet
skall vara detsamma för gifta och ogifta
pensionärer.

I motion Sf207 av Henrik Westman (m) begärs att
regeringen lägger fram ett förslag om att gifta
pensionärer eller motsvarande skall betraktas som
enskilda individer i det statliga pensionssystemet.

Flexibel pensionsålder

I motion Sf219 av Kenneth Lanz (kd) begärs ett
tillkännagivande om att på lämpligt sätt utreda
möjligheterna till en ökad valfrihet för äldre på
arbetsmarknaden. Pensionsåldern bör vara mer
flexibel. Deltidstjänster eller byte av arbetsplats
med lägre lön bör inte försämra pensionsförmånerna.
Socialförsäkringsförmåner bör kunna gälla efter det
att man fyllt 65 eller 67 år.

I motion Sf324 av Margareta Sandgren och Carina
Hägg (s) begärs ett tillkännagivande om behovet av
att skyndsamt lösa frågan om ett fullgott
försäkringsskydd för de arbetstagare som väljer att
fortsätta att arbeta efter 65 års ålder.
I motion Sf261 av Lennart Beijer och Britt-Marie
Danestig (v) begärs ett tillkännagivande om att
regeringen skall återkomma med ett förslag till ett
system med frivillig pension från fyllda 60 år.
Motionärerna anser att löntagare som fyllt 60 år bör
ges möjlighet att på frivillig basis gå i pension
eller deltidspension med ersättning motsvarande
arbetslöshetsersättningen.

Samordning av engångsbelopp inom
yrkesskadeförsäkringen m.m.

I motion Sf310 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) yrkande 1
begärs att regeringen tillsätter en utredning som
ser över samordningsreglerna mellan
yrkesskadelivränta i form av ett engångsbelopp och
pension i syfte att den yrkesskadade inte skall få
göra ett större pensionsavdrag än vad denne erhållit
som engångsbelopp. Motionärerna pekar på att
samordningsreglerna kan få just den effekten att den
yrkesskadade får göra ett större sammanlagt
pensionsavdrag än vad denne har erhållit i livränta.
I motionen, yrkande 2, begärs ett tillkännagivande
om att regeringen bör överväga att avskaffa
möjligheten att erhålla livränta i form av ett
engångsbelopp.

Pensionsrätt för konstnärer.

I motion Kr264 av Kent Olsson m.fl. (m) yrkande 10
begärs ett tillkännagivande om att stipendier med
kortare varaktighet än två år till konstnärer bör
medföra pensionsrätt.

Utskottets ställningstagande

Anslag 20:1 Ålderspensioner

De insatser som gjorts under 1990-talet för att
sanera statens finanser har även drabbat
pensionärerna. Åtgärder har emellertid vidtagits för
att skydda de sämst ställda pensionärerna genom
förbättringar, såsom höjt bostadstillägg,
skattelättnader samt höjt pensionstillskott.
Minskningen av prisbasbeloppet vid beräkning av
pensioner har även avskaffats fr.o.m. budgetåret
1999. Därtill har den särskilda skattereduktionen
utvidgats på förvärvsinkomster till att gälla
pensionsinkomster från 2002. Utvidgningen har gjorts
för att kompensera pensionärerna för de besparingar
som tidigare gjorts på basbeloppet. Fr.o.m. 2003
gäller även att personer bosatta i Sverige som är 65
år eller äldre skall garanteras en viss lägsta
levnadsnivå i form av ett äldreförsörjningsstöd.

I departementspromemorian Ds 2002:14 Gyllene år
med silverhår - för vissa eller för alla? görs ett
bokslut över pensionärernas situation under 1990-
talet. Sammanfattningsvis konstateras att grundnivån
inom pensionssystemet klart har förbättrats. Under
besparingsprogrammet fick samtidigt pensionärer med
en hög ATP lägre realinkomster, främst genom att de
basbeloppsanknutna pensionsinkomsterna försämrades.
Sett ur ett individperspektiv har
inkomstutvecklingen för den grupp som varit
pensionärer under hela 1990-talet i stort sett
inneburit oförändrade disponibla inkomster. De med
höga inkomster under 1990-talets början (främst
yngre manliga pensionärer) har fått försämrade
inkomster samtidigt som de med låga inkomster har
fått förbättrade realinkomster. När
pensionsförmånerna 1999 beräknades utifrån hela
prisbasbeloppet och bostadstillägget förbättrades
samma år, innebar detta ökade inkomster inom alla
inkomstnivåer bland pensionärerna. Sett ur ett
grupperspektiv har pensionärerna förbättrat sin
inkomststandard under 1990-talet. Mellan 1991 och
1999 hade pensionärernas inkomststandard som andel
av övrigas ökat från 81 till 89 %. En stor del av
denna förbättring har att göra med att de nyblivna
pensionärerna har högre inkomster än dem som redan
finns i gruppen. Pensionärsgruppens förbättring
relativt de övrigas kan också förklaras av att
konsolideringsprogrammet, tillsammans med en svårare
arbetsmarknadssituation, medförde en än större
ekonomisk belastning för de yrkesaktiva.
Grundskyddsnivån i pensionssystemet har förbättrats.
Detta medför att skillnaden i inkomststandard för
dem med ingen ATP upp till skiktet 3,5 ATP-poäng är
relativt liten (ca 13 % 1999). De små skillnaderna
beror bl.a. på att de inkomstprövade förmånerna,
exempelvis bostadstillägget, minskar med högre
inkomst. Dessa utträngningseffekter innebär således
relativt höga marginaleffekter i de lägre ATP-
skikten, där de flesta kvinnliga pensionärerna
finns.
Som anförts ovan har åtskilliga förbättringar
genomförts under senare år och särskilt för de
pensionärer som har de lägsta inkomsterna. Utskottet
noterar även att den numera införda
följsamhetsindexeringen innebär för 2002 att ATP-
pensionen räknas upp med 3,28 %, vilket innebar en
ökning på ca 0,56 % mer än om pensionen följt
prisutvecklingen (prisbasbeloppet). Utskottet anser,
i likhet med i betänkande 2001/02:SfU1, att det är
av vikt att det tillgängliga utrymmet för ekonomiska
förbättringar används selektivt, så att de
pensionärer som har lägst inkomster får en
förbättrad standard, t.ex. genom förbättringar av
bostadstillägget. Utskottet kan inte tillstyrka en
höjning av garantipensionen, men vill dock framhålla
att det är väsentligt att ålderspensionärernas
ekonomiska förhållanden fortlöpande uppmärksammas.
Utskottet har inte något att erinra mot
regeringens förslag till medelsanvisning. Utskottet
avstyrker motion Sf353 i denna del.

Övriga motioner

Beträffande yrkandet om ett återställande av
pensioner till 1990 års nivå hänvisar utskottet till
vad utskottet anfört ovan om den ekonomiska
utvecklingen för pensionärerna sedan 1990-talets
början.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf314.
Vad avser gifta pensionärer kommer i det nya
ålderspensionssystemet, när det gäller
inkomstpensionens storlek, inga skillnader att
förekomma på den grunden att vederbörande är gift
eller ogift. Vid beräkning av tilläggspension enligt
lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension
(LIP) kommer dock, för dem som är födda 1953 eller
tidigare, tilläggspensionen till den del den är
avsedd att ersätta pensionsgrundande inkomster
motsvarande det första basbeloppet (förhöjt
prisbasbelopp) att utges med olika belopp för den
som är ogift eller gift. Det saknar betydelse om
maken uppbär ålderspension eller inte. Vidare skall
liksom nu med gift pensionsberättigad likställas den
som stadigvarande sammanbor med annan, med vilken
den pensionsberättigade har varit gift eller har
eller har haft barn. Med ogift pensionsberättigad
skall likställas den som är gift men stadigvarande
lever åtskild från sin make, om inte särskilda skäl
föranleder annat. För den som kommer att uppbära
enbart garantipension eller kompletterande
garantipension kommer också denna att utges med
olika stora belopp beroende på om vederbörande är
gift eller ogift. Även för dem som uppbär
övergångsvis garantipension, dvs. de som är födda
1937 eller tidigare, utges pension med olika stora
belopp beroende på om pensionären är gift eller
ogift.
Att i det nya pensionssystemet likställa pensionen
för gifta med pension för dem som är ogifta, vilket
således skulle beröra pensionärer som är födda 1953
eller tidigare och pensionärer som uppbär
garantipension, har tidigare beräknats kosta drygt 5
miljarder kronor. I fempartiöverenskommelsen om det
nya ålderspensionssystemet ansåg man att dessa medel
borde användas till mer angelägna delar av
grundskyddet i pensionssystemet.
I betänkande 2000/01:SfU1 anförde utskottet bl.a.
följande. Skillnaderna i pensionsnivåerna
motiverades ursprungligen med att gifta har
ekonomisk hushållsgemenskap och därmed lägre
gemensamma utgifter. Ekonomisk hushållsgemenskap kan
också föreligga för sambor. Det är dock på grund av
integritetsskäl och med risk för subjektiva
bedömningar vanskligt att fastslå om två personer
lever under äktenskapsliknande former och därmed har
ekonomisk hushållsgemenskap. Två vuxna personer som
är folkbokförda på samma adress har inte automatiskt
något ansvar för varandras försörjning medan det
omvända gäller för gifta eller motsvarande.
Utskottet bedömde att pension under mycket lång
tid i flera avseenden skulle komma att utges med
olika stora belopp beroende på om vederbörande
pensionär var gift eller ogift.
I betänkande 2001/02:SfU1 erinrade utskottet även
om att det ekonomiska utrymme som har varit
tillgängligt för förbättringar för pensionärer i
första hand använts selektivt, särskilt genom
förbättringar av bostadstillägget och det särskilda
bostadstillägget, så att de pensionärer som haft
lägst inkomster fått en förbättrad standard.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sf204 och Sf207.
Beträffande yrkandena om flexibel pensionsålder
skall i det nya pensionssystemet inkomstgrundad
ålderspension kunna tas ut tidigast fr.o.m. 61 års
ålder. Någon högsta åldersgräns för att påbörja
uttag finns inte, men pension betalas senast ut
fr.o.m. den månad den pensionsberättigade fyller 70
år om denne inte begärt annat. Garantipension får
tas ut fr.o.m. 65 års ålder, och det gäller även om
garantipensionen bara utges som utfyllnad. Rätt till
inkomstgrundad pension skall kunna tjänas in efter
65 års ålder och även efter uttag av hel
ålderspension. Pensionen skall kunna tas ut som hel,
tre fjärdedels, halv och en fjärdedels pension. Den
nya inkomstgrundade pensionen är således flexibel.
Enligt en tvingande bestämmelse i lagen (1982:80) om
anställningsskydd har arbetstagare även rätt men
inte skyldighet att kvarstå i anställning till 67
års ålder. Lagen har trätt i kraft den 1 september
2001. Enligt en övergångsbestämmelse skall
kollektivavtal som ingåtts före ikraftträdandet
trots den nya regeln gälla fram till dess att
avtalet löpt ut eller längst till utgången av år
2002.
Beträffande delpension har denna förmån inte
kunnat beviljas efter december 2000. De sista
utbetalningarna kommer att göras i december 2004.
Det främsta motivet för avskaffandet av delpension
har varit att det reformerade ålderspensionssystemet
innefattar en sådan flexibilitet och medger
individuella lösningar i sådan utsträckning att
behovet av en särskild delpensionsförsäkring inte
längre har ansetts vara tillräckligt. Utskottet
ansåg i betänkande 1997/98:SfU13 att det inte längre
fanns ett behov av ett särskilt delpensionssystem i
det reformerade pensionssystemet.
I det nya statliga pensionsavtalet finns det
fr.o.m. 2003 möjlighet för arbetsgivarna att bevilja
delpension för personer som har tio år med
kollektivavtalad pensionsrätt och är i åldern 61-64
år.
Frågan om flexibla lösningar avseende de äldres
arbetstider behandlas i den parlamentariska
äldreberedningen (S 1998:08), Senior 2005, som i
diskussionsbetänkande SOU 2002:29 anförde bl.a.
följande. Den äldre arbetskraften måste ges
möjlighet till flexibla arbetstider och stimuleras
till deltidsarbete i stället för att sluta helt. Den
ålder då man kan börja ta ut pension är olika i
olika pensionssystem. I den allmänna pensionen kan
man börja att ta ut pension från 65 års ålder och
den lägsta åldern för att ta ut tjänstepensioner och
privata pensioner är 55 år. Det allmänna
pensionssystemet ger stora möjligheter att kombinera
förvärvsarbete och pension efter 61 års ålder.
Insatser bör göras för att informera om de
möjligheter som pensionssystemen ger till flexibla
arbetstider och vilka de samlade ekonomiska
effekterna blir för den enskilde. - Hur den äldre
arbetskraftens rätt till deltidsarbete kan
förbättras bör undersökas. Reglerna i gällande
lagstiftning bör ses över i detta avseende.
Mot bakgrund av det anförda kan utskottet inte
finna att en utökad flexibilitet i det allmänna
pensionssystemet för närvarande är erforderlig.
Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionerna Sf219, Sf261 och Sf324.
Beträffande engångsbelopp inom
yrkesskadeförsäkringen kan enligt 16 § lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring (YFL) på ansökan
av den skadade och när skäl anses föreligga livränta
bytas ut mot ett engångsbelopp som högst motsvarar
det kapitaliserade värdet av de utbytta
livräntebeloppen. Utbyte av livränta mot
engångsbelopp kan avse hela eller del av livräntan
eller livräntan för viss tid. Beräkningsgrunder har
fastställts av regeringen.
Enligt lagstiftningen om det nya pensionssystemet
skall ålderspension i form av inkomstpension,
tilläggspension och garantipension, inkomstrelaterad
sjukersättning och aktivitetsersättning och
sjukersättning i form av garantiersättning samordnas
med yrkesskadelivränta. Minskningen skall ske med
tre fjärdedelar av den del av livräntan som
överstiger en sjättedels prisbasbelopp. Minskning
skall även ske för livränta som har bytts ut mot
engångsbelopp. Samordningen görs då som om livränta
utgick.
I systemen finns vissa spärregler.
I betänkande 2000/01:SfU1 anförde utskottet
följande. Riksdagen avslog föregående år ett
motionsyrkande om att ingen skall behöva betala
tillbaka mer än det han eller hon fått i
engångsbelopp (bet. 1999/2000:SfU1, rskr.
1999/2000:98). I betänkandet angavs bl.a. att utbyte
av större livräntor mot engångsbelopp sker med
återhållsamhet medan kravet på skäl för utbyte är
litet när det gäller låga livräntor. Dessutom angavs
att engångsbeloppets storlek beräknas enligt
bestämmelser som fastställts av regeringen. Med
beaktande av genomsnittlig medellivslängd beräknas
ett kapitaliseringsvärde för livräntan. Utskottet
hade erfarit att livräntetagaren förutom uppgift om
beloppets storlek även får uppgift om vad
engångsutbetalningen kommer att medföra i framtiden
beträffande avdrag från pension, dvs. att avdrag
fortfarande kommer att göras som om livräntan utgick
månadsvis. Själva avdraget är tre fjärdedelar av
månadsbeloppet, dock med vissa spärregler. Det
avdrag som efter engångsutbytet görs från pensionen
ökar inte vid förändring av basbeloppet utan
beräknas på det ursprungliga månadsvisa
livräntebeloppet.
Vidare angavs i sistnämnda betänkande bl.a. att
engångsbeloppet i huvudsak är beräknat enligt
försäkringsmässiga principer och i förhållande till
samtliga livräntetagare som får engångsbelopp.
Utskottet kunde därför inte se någon enkel lösning
på problemet, särskilt som det fortfarande förekom
att yrkesskadelivräntor byts ut mot engångsbelopp.
Det hade t.o.m. varit någon ökning under senare år.
En förändring skulle därtill beröra även det nya
pensionssystemet eftersom i princip samma
samordningsregler skall gälla i det systemet.
I betänkande 2000/01:SfU1 ansåg utskottet, som
betonade vikten av att livräntetagaren tydligt
informeras om vilka effekter det kunde få med
avseende på pensionens storlek, inte att möjligheten
till utbyte av livräntan borde slopas. Utbyte av
större livräntor mot engångsbelopp skedde med
återhållsamhet, vilket också innebar att
livräntetagaren skyddades mot alltför långtgående
negativa ekonomiska effekter.
YFL upphörde att gälla fr.o.m. den 1 juli 1977.
Enligt övergångsbestämmelser gäller äldre
bestämmelser fortfarande i fråga om skada som har
inträffat före ikraftträdandet. Utskottet har från
RFV inhämtat att engångsbelopp utbetalades 1993 med
ca 19 miljoner kronor, 2000 med 4,1 miljoner kronor
och 2001 med 1,5 miljoner kronor.
Utskottet, som konstaterar att engångsbelopp
numera utbetalas med sammanlagt endast mindre
belopp, vidhåller tidigare ställningstaganden och
avstyrker motion Sf310.
Vad till sist avser yrkandet om pensionsrätt för
konstnärer noterar utskottet att regeringen har
tillsatt en särskild utredare som har i uppdrag att
kartlägga hur gällande trygghetssystem inom bl.a.
socialförsäkringsområdet förhåller sig till
konstnärlig verksamhet. Av direktiven (dir. 2001:90)
till utredningen framgår att utredaren skall pröva
om de nuvarande regelverken innebär särskilda
problem för konstnärliga yrkesutövare samt i
förekommande fall analysera och redogöra för orsaken
till problemen. Utredaren skall analysera hur
konstnärspolitiska stipendier och bidrag påverkar
konstnärliga yrkesutövares rätt till andra
stödformer utanför det kulturpolitiska området.
Utredaren skall även beakta den analys av bl.a.
regler inom de sociala trygghetssystemen som utförts
av Konstnärsstödsutredningen i betänkandet Generella
konstnärsstöd (SOU 1997:184). Uppdraget skall
redovisas senast den 28 februari 2003 (dir.
2002:143).
Utskottet avvaktar beredningen av nämnda utredning
och avstyrker därmed motion Kr264 yrkande 10.

20:2 Efterlevandepensioner till vuxna

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 20:2
Efterlevandepensioner till vuxna. Därmed bör
riksdagen avslå motionsyrkanden om annan
medelsanvisning för anslaget 20:2.

Gällande ordning

Omställningspension utges under en tid som
begränsats till sex månader från dödsfallet (före
den 1 april 1997 var tiden tolv månader). Därefter
utges omställningspension endast om den efterlevande
har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med
barn under tolv år som vid dödsfallet stadigvarande
vistades i makarnas hem. Sedan rätten till
omställningspension upphört kan efterlevande make
med nedsatt förvärvsförmåga beviljas särskild
efterlevandepension, som alltefter förvärvsförmågans
nedsättning utges som hel, trefjärdedels, halv eller
fjärdedelsförmån.

För dem som beviljas efterlevandepension på grund
av ett dödsfall som inträffar 2003 eller senare
förlängs den period som omställningspension kan
betalas ut. För efterlevande utan underåriga barn
förlängs perioden från sex till tio månader fr.o.m.
2003. För familjer med barn i åldern 12-18 år
förlängs omställningspensionen från 6 månader till
22 månader från 2003 (förlängd omställningspension).
Är något eller några av barnen yngre än 12 år skall
som i dag gälla att omställningspensionen, utöver
den inledande perioden, utges till dess att det
yngsta barnet fyllt 12 år. Regeringen har även
aviserat att den inledande omställningspensionen
fr.o.m. 2005 skall förlängas till 12 månader och den
förlängda omställningspensionen till 24 månader. Som
en utfyllnadsförmån till omställningspensionen skall
det finnas en garantipension. Rätten till
garantipension gäller för motsvarande tid som rätten
till den inkomstrelaterade förmånen.
Särskild efterlevandepension kan inte beviljas om
dödsfallet inträffar efter 2002. De som vid utgången
av 2002 uppbär förmånen får dock behålla den.

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2003 till anslag 20:2 Efterlevandepensioner till
vuxna anvisar ett ramanslag på 15 525 miljoner
kronor.

Anslaget omfattar fr.o.m. 2003
omställningspension, förlängd omställningspension,
särskild efterlevandepension, änkepension samt
garantipension till dessa förmåner.
De utgiftsstyrande faktorerna för anslaget är
främst utvecklingen av prisbasbeloppet och antalet
kvinnor som är berättigade till änkepension. Från
och med årsskiftet 2003/04 kommer de
inkomstrelaterade efterlevandepensionerna att
följsamhetsindexeras.
Utgifterna för anslaget uppgick 2001 till 13 056
miljoner kronor medan anslaget uppgick till 13 171
miljoner kronor. Anslaget beräknas för 2002
underskridas med ca 66 miljoner kronor.
Från och med 1 januari 2003 betalas
efterlevandepension ut enligt regler som har
anpassats till det nya ålderspensionssystemet.
Reglerna innehåller både ett grundskydd i form av
garantipension och en inkomstbaserad del. De nya
reglerna beräknas öka utgifterna med ca 800 miljoner
kronor.
I och med att de anpassade reglerna för
efterlevandepension träder i kraft den 1 januari
2003 upphör inkomstprövningen av änkepensionerna.
Detta medför en ökad anslagsbelastning på ca 800
miljoner kronor.
Antalet kvinnor med änkepension i form av
folkpension var under 2001 ungefär 11 900 och med
änkepension i form av ATP ca 388 000. Antalet
kvinnor med änkepension har minskat sedan 1998, och
denna utveckling beräknas fortsätta de närmaste
åren. Medelbeloppet för änkepension i form av
folkpension och pensionstillskott har minskat bl.a.
på grund av inkomstprövningen och till följd av att
de genomsnittliga ATP-nivåerna har höjts.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2003

Folkpartiet

I motion Sf377 av Bo Könberg och Kerstin Heinemann
(fp) yrkande 4 begärs att regeringen skall återkomma
med ett förslag om att den inledande
omställningspensionen skall återställas till tolv
månader fr.o.m. den 1 juli 2003. I motionen, yrkande
10 i denna del, och i motion Fi232 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 14 i denna del begärs
att riksdagen beslutar att för budgetåret 2003 till
anslaget 20:2 Efterlevandepensioner till vuxna
anvisa 35 miljoner kronor mer än vad regeringen
föreslagit.

Kristdemokraterna

Även i motion Sf329 av Sven Brus m.fl. (kd) yrkande
1 begärs att den inledande omställningspensionen
skall återställas till tolv månader fr.o.m. den 1
juli 2003. I motionen, yrkande 3 i denna del, begärs
att riksdagen beslutar att för budgetåret 2003 till
anslaget 20:2 Efterlevandepensioner till vuxna
anvisa 35 miljoner kronor mer än vad regeringen
föreslagit.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare vid ett flertal tillfällen
påpekat att också inom detta område har omfattande
åtgärder varit nödvändiga för att sanera statens
finanser. Utskottet noterar att inkomstprövningen av
änkepensionerna upphör och att tider under vilken
omställningspension kan utgå förlängs fr.o.m. 2003.
Regeringen har vidare aviserat sin avsikt att
återkomma med förslag som förlänger den inledande
omställningspensionen till tolv månader 2005.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att
utskottet i betänkande 1999/2000:SfU13, och senast i
yttrande 2001/02:SfU1y, har förutsatt att regeringen
återkommer med förslag till riksdagen om det visar
sig ekonomiskt möjligt att tidigarelägga den
aviserade förlängningen till tolv månader.

Utskottet har inte något att erinra mot
regeringens förslag till medelsanvisning.
Utskottet avstyrker motionerna Sf329 yrkandena 1
och 3 i denna del, Sf377 yrkandena 4 och 10 i denna
del samt Fi232 yrkande 14 i denna del.

20:3 Bostadstillägg till pensionärer

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 20:3
Bostadstillägg till pensionärer. Därmed bör
riksdagen avslå motionsyrkanden om annan
medelsanvisning för anslaget 20:3.
Riksdagen bör avslå motion om
bostadstillägg vid särskilt boende.
Jämför reservation nr 51 (m, fp, c)

Gällande ordning

Det kommunala bostadstillägget till pensionärer
ersattes fr.o.m. den 1 januari 1995 med ett statligt
bostadstillägg till pensionärer (BTP). Fr.o.m. 2003
regleras BTP i lagen (2001:761) om bostadstillägg
till pensionärer m.fl.

BTP är en inkomstprövad förmån som med nuvarande
regler kan utges till den som uppbär folkpension i
form av ålderspension (från 65 år), förtidspension
eller efterlevandepension. Från den 1 april 1997
gäller att endast privatbostadsfastighet eller
privatbostadsrätt som permanent bebos av den
pensionsberättigade skall vara undantagen från
inkomstprövningen av BTP. Detta innebär att även
innehav av bl.a. fritidsfastighet kan påverka
bostadstilläggets storlek.
I och med ålderspensionsreformen fr.o.m. 2003
avskaffas det särskilda grundavdraget för
pensionärer. För att kompensera för detta kommer
bruttopensionerna att höjas, vilket leder till att
nuvarande system för BTP måste anpassas till de
höjda bruttopensionerna. Det nya BTP skall vara
tidsbestämt. Utgångspunkten är att beslut om BTP
skall gälla ett år. Är förhållandena okomplicerade
kan beslutsperioden i stället vara upp till tre år.
Vidare skall den försäkrade ha en huvudsaklig och
långsiktig försörjning av pension eller uppbära
sjuk- eller aktivitetsersättning. Partiell
ålderspension och omställningspension kommer inte
att grunda rätt till det nya BTP. Inte heller
änkepension till kvinnor födda 1945 eller senare,
som grundar sig på dödsfall efter utgången av 2002,
föreslås ge rätt till BTP.
För ensamstående bidragstagare skall BTP lämnas
med högst 91 % av bostadskostnaden till den del
denna inte överstiger 4 500 kr per månad. För en
gift bidragstagare skall BTP lämnas med 91 % av
dennes del av bostadskostnaden till den del denna
inte överstiger 2 250 kr per månad. Bostadskostnaden
för gift bidragstagare, vars make inte är berättigad
till BTP, föreslås således beräknas till hälften av
makarnas totala bostadskostnad - till skillnad mot
nuvarande regler där BTP beräknas efter hela
bostadskostnaden. Samtidigt införs ett fribelopp vid
inkomstberäkningen för den make som saknar rätt till
BTP, vilket delvis neutraliserar försämringen.
Inkomstbegreppet kommer i huvudsak att följa
skattelagstiftningen med vissa tillägg.
Förutom BTP kan förmånen särskilt bostadstillägg
(SBTP) betalas ut som en utfyllnad om inkomsten
understiger summan av en skälig bostadskostnad och
en skälig levnadsnivå. Från och med den 1 januari
2001 höjdes den skäliga bostadskostnaden från högst
5 200 kr till högst 5 700 kr per månad. Vidare
höjdes den skäliga levnadsnivån med 6 procentenheter
till 129,4 % av prisbasbeloppet för ensamstående och
till 108,4 % för gift pensionär.

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2003 till anslag 20:3 Bostadstillägg till
pensionärer anvisar ett ramanslag på 10 735 miljoner
kronor.

Anslaget omfattar bostadstillägg till pensionärer
och särskilt bostadstillägg till pensionärer.
Anslaget finansieras med allmänna skattemedel. De
utgiftsstyrande faktorerna för anslaget är främst
prisbasbeloppsutvecklingen,
boendekostnadsutvecklingen och utvecklingen av
medelpensionerna.
Utgifterna för anslaget uppgick 2001 till 10 407
miljoner kronor. Det anvisade anslagsbeloppet var 10
144 miljoner kronor. Anslaget för 2002 beräknas
överskridas med 253 miljoner kronor. Detta innebär
att anslagskrediten kan komma att utnyttjas under
2002.
Den långsiktiga trenden för anslaget är att
antalet som uppbär BTP minskar. Det är framför allt
antalet ålderspensionärer med BTP som sjunker.
Anledningen till denna minskning är att de nyblivna
pensionärerna, i genomsnitt, har högre pension
jämfört med dem som redan uppbär pension.
Regelförändringarna som träder i kraft den 1 januari
2003 innebär en tillfällig nivåhöjning av antalet
som uppbär BTP. Den långsiktiga trenden att antalet
som uppbär BTP minskar förväntas dock kvarstå.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2003

Moderaterna

I motion Sf356 av Sten Tolgfors m.fl. (m) yrkande 1
begärs ett tillkännagivande om att BTP skall ersätta
90 % av bostadskostnaden mellan 100 kr och 4 500 kr
i månaden. Motionärerna framhåller att utformningen
av BTP har verkat kostnadsdrivande på framför allt
kommunernas hyressättning. För pensionärer med full
BTP innebär förslaget som mest en försämring med 144
kr i månaden. Detta kompenseras av Moderaternas
förslag om höjning av grundavdraget, vilket innebär
att en pensionär med garantipension får ca 130
respektive 156 kr mer i månaden efter skatt 2003
respektive 2004. I yrkande 2 begär motionärerna att
riksdagen beslutar att för budgetåret 2003 till
anslaget 20:3 Bostadstillägg till pensionärer anvisa
570 miljoner kronor mindre än vad regeringen
föreslagit.

Folkpartiet

I motion Sf377 av Bo Könberg och Kerstin Heineman
(fp) yrkande 3 begärs att riksdagen beslutar att
fr.o.m. den 1 januari 2003 skall fritidsfastighet
inte ingå i underlaget för inkomstprövning av BTP.
Motionärerna framhåller att vid inkomstprövningen
beaktas inte eventuellt värde av ett småhus som är
den sökandes permanentbostad, däremot värdet av en
fritidsfastighet. Följderna kan ibland stå i strid
med ambitionen att människor med likartade
förhållanden också skall behandlas lika inom olika
trygghets- eller bidragssystem. Det kan också få den
olyckliga effekten att påskynda avyttringen av ett
fritidshus som kan ha stor betydelse för den äldres
livskvalitet. I motionen yrkande 10 i denna del och
i motion Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande
14 i denna del begärs att riksdagen beslutar att för
budgetåret 2003 till anslaget 20:3 Bostadstillägg
till pensionärer anvisa 90 miljoner kronor mer än
vad regeringen föreslagit.

Kristdemokraterna

Även i motion Sf329 av Sven Brus m.fl. (kd) yrkande
2 begärs att riksdagen beslutar att fritidsfastighet
inte skall ingå i underlaget för inkomstprövning av
BTP. Motionärerna framhåller att fritidsfastigheter
kan ha ett så högt taxeringsvärde att det omöjliggör
BTP och att det inte är rätt att människor skall
tvingas till en försäljning av fastigheten och
därmed till en försämring av livskvaliteten för att
erhålla BTP. I motionen yrkande 3 i denna del begärs
att riksdagen beslutar att till anslaget 20:3
Bostadstillägg till pensionärer anvisa 90 miljoner
kronor mer än vad regeringen föreslagit.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) föreslår i motion Sf353
i denna del att riksdagen beslutar att 80 % av
bostadskostnaden upp till 4 000 kr per månad skall
kunna läggas till grund för BTP. Motionärerna menar
att den i motionen under anslaget 20:1
Ålderspensioner föreslagna höjningen av
garantipensionen med 1 500 kr per år samt
Centerpartiets förslag till sänkta inkomstskatter
bättre tillgodoser de sämst ställda pensionärernas
behov. Vidare begärs att riksdagen beslutar att för
budgetåret 2003 till anslaget 20:3 Bostadstillägg
till pensionärer anvisa 1 860 miljoner kronor mindre
än vad regeringen föreslagit.

Övrig motion

I motion Sf229 av Kerstin Heineman m.fl. (fp) begärs
ett tillkännagivande att BTP inte skall kunna
utbetalas för icke frivilligt boende i tvåbäddsrum i
särskilda boendeformer för äldre. BTP för detta
ändamål bör inte utgå fr.o.m. den 1 juli 2005.
Motionärerna framhåller att det fortfarande
förekommer att äldre människor i särskilda
boendeformer i vissa kommuner får bo tillsammans med
icke anhöriga, trots att de hellre skulle vilja ha
ett eget rum. Regeringen har givit berörda kommuner
en signal om att fortsatt ofrivilligt tvåbäddsboende
kan delfinansieras av staten med bidrag och att
detta därmed erkänns som en för många år framåt
godtagbar boendeform. Riksdagen ståndpunkt bör bli
att de som inte vill bo tillsammans med andra inte
skall tvingas att göra det, och att bidrag för detta
skall vara tillfälligt undantag med den 30 juni 2005
som en klart angiven sista dag.

Utskottets ställningstagande

Anslag 20:3 Bostadstillägg till pensionärer

Den 1 januari 1999 höjdes ersättningsnivån i
bostadstillägget till pensionärer från 85 % till 90
%. Det innebar att de pensionärer som hade de lägsta
inkomsterna sattes i främsta rummet. Då en
övervägande del av BTP-tagarna var kvinnor hade
höjningen även den effekten att kvinnor med låga
pensioner gynnades. Den 1 januari 2001 höjdes taket
i BTP från 4 000 kr till 4 500 kr och golvet om 100
kr togs bort. Vidare höjdes den skäliga levnadsnivån
i SBTP med 6 procentenheter till 129,4 % av
prisbasbeloppet för ensamstående och till 108,4 %
för gift pensionär. Regeringen anförde i detta
sammanhang att det fanns skäl att föreslå
ytterligare åtgärder som i första hand tog sikte på
de pensionärer som hade lägst inkomster och att det
i den gruppen i hög utsträckning återfanns kvinnor.
Enligt regeringen hade undersökningar visat att det
i första hand var pensionärer med höga
boendekostnader som fanns representerade i gruppen
med lägst inkomster. Genom att förbättra villkoren
för bostadsstöd uppnåddes således ett
tillfredsställande resultat för de aktuella
pensionärsgrupperna. Utskottet delade de av
regeringen framförda uppfattningarna.

Regeringen föreslog härefter i budgetpropositionen
2001/02:1 förbättringar av BTP fr.o.m. den 1 januari
2002 dels i form av en höjning av ersättningsnivån
från 90 % till 91 % av bostadskostnaden upp till 4
500 kr, dels vid fastställande av bostadskostnad att
hemmavarande barns andel av bostadskostnaden skulle
ingå om barnet inte fyllt 20 år, i stället för 18
år, eller om barnet fick studiehjälp eller förlängt
barnbidrag. En ytterligare förutsättning var att
barnet inte var självförsörjande.
Utskottet noterade i betänkande 2001/02:SfU1 att
förstnämnda förbättring skulle komma att gynna den
grupp pensionärer, däribland många kvinnor, som hade
de lägsta inkomsterna och såg således positivt på
förslaget, som tillstyrktes.
Beträffande åldersgränsen för hemmavarande barn
noterade utskottet att denna förbättring i första
hand berörde personer med änkepension eller
förtidspension och i begränsad utsträckning
ålderspensionärer. Utskottet förklarade sig positivt
till förslaget.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att
någon försämring i bostadstillägget inte skall
göras.
Beträffande frågan om huruvida innehav av
fritidsfastighet skall påverka inkomstprövningen av
bostadstillägget, anser utskottet att det är rimligt
att inte enbart kapitalavkastningen utan att även
själva förmögenhetsinnehavet påverkar den
bidragsberättigades rätt till BTP. En
fritidsfastighet inbringar inte någon verklig
inkomst för den bidragsberättigade, även om den är
en tillgång som kan omvandlas till likvida medel.
För att uppnå det s.k. saneringsmålet ansåg
regeringen att det var nödvändigt att även
förmögenhet i form av fritidsfastighet beaktades vid
inkomstberäkningen. Detta blev också riksdagens
beslut (prop. 1996/97:1, bet. 1996/97:SfU1, rskr.
1996/97:126).
I den av riksdagen nyligen beslutade nya BTP-lagen
är stödet utformat som ett individinriktat stöd av
grundskyddskaraktär, där bidragstagarens samlade
ekonomi skall vara avgörande för rätten till stöd.
Värdet av fritidsfastighet är inte undantaget vid
beräkningen av förmögenhetstillägget.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att
det inte finns skäl att undanta värdet av
fritidsfastighet vid beräkningen av årsinkomsten.
Utskottet har inte något att erinra mot
regeringens förslag till medelsanvisning.
Utskottet avstyrker motionerna Sf329 yrkandena 2
och 3 i denna del, Sf353 i denna del, Sf356, Sf377
yrkandena 3 och 10 i denna del samt Fi232 yrkande 14
i denna del.

Övrig motion

Enligt såväl nuvarande bestämmelser som enligt de
bestämmelser som träder i kraft den 1 januari 2003
gäller för bostad i särskild boendeform att BTP
endast lämnas för boende i lägenhet eller för boende
i en- och tvåbäddsrum. Regeringen uttalade i
proposition 2001/02:119 i frågan att principiellt
gäller fortfarande att det är tveksamt om boende i
tvåbäddsrum är ett sådant boende som bör berättiga
till BTP. Regeringen anser emellertid att det
alltjämt finns skäl för att lämna BTP för boende i
tvåbäddsrum eftersom alla inte önskar eget rum. Det
är t.ex. rimligt att två makar som delar rum bör få
BTP, dvs. omvänt vore det orimligt om makarna var
tvungna att bo i var sitt enkelrum för att få BTP.
Även andra personer kan vilja dela rum. Det kan
t.ex. vara två syskon eller personer som i ett visst
skede helt enkelt inte vill vara ensamma.
Sammanfattningsvis är det enligt regeringen rimligt
att BTP skall kunna lämnas för boende i tvåbäddsrum
åtminstone när båda har valt detta. En sådan
avgränsning i reglerna är dock tveksam, eftersom det
fria valet kan kännas påtvingat särskilt som "ett
fritt val" innebär en ekonomisk vinst för
pensionären. Regeringen gör därför bedömningen att
BTP även fortsättningsvis bör kunna lämnas för
boende i tvåbäddsrum.

I betänkande 2001/02:SfU17 uttalade utskottet
följande. Utskottet instämmer i regeringens
bedömning att det måste finnas möjlighet att få BTP
för boende i tvåbäddsrum under förutsättning att de
boende själva valt det. Däremot är det i princip
inte rimligt att BTP lämnas för ofrivilligt sådant
boende. Att införa en regel som ger rätt till BTP
vid frivilligt boende i tvåbäddsrum men inte annars
är emellertid inte är någon framkomlig väg. Så länge
boende i tvåbäddsrum existerar torde en sådan regel
leda till att även personer som inte valt denna form
av boende kommer att hävda motsatsen för att komma i
åtnjutande av BTP. Emellertid utgör det förhållandet
att det fortfarande förekommer ofrivilligt boende i
tvåbäddsrum det stora problemet. Oavsett om reglerna
för BTP ger felaktiga signaler till kommunerna eller
ej kan detta problem inte angripas på annat sätt än
genom att antalet tvåbäddsrum i särskilt boende
minskar. Som framgår av propositionen sker också en
stadig minskning av antalet pensionärer med boende i
tvåbäddsrum genom ny- och ombyggnad av
äldrebostäder. Antalet pensionärer som får BTP för
boende i tvåbäddsrum är för närvarande 1 266.
Antalet har sedan 1995 minskat eftersom tvåbädds-
och flerbäddsrum successivt minskar i antal. - För
att råda bot på problemet med ofrivilligt boende i
tvåbäddsrum är det enligt utskottets mening viktigt
med en fortsatt satsning på enbäddsrum i särskilt
boende. Utskottet förutsätter att kommunerna
fortsätter att verka för en minskning av antalet
tvåbäddsrum till förmån för enbäddsrum. Om så inte
sker kan frågan om reglerna för BTP behöva
aktualiseras på nytt.
Utskottet vidhåller sitt nu redovisade
ställningstagande och avstyrker därmed motion Sf229.

20:4 Delpension

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 20:4
Delpension.

Gällande ordning

Delpensionen är under avveckling eftersom det
reformerade ålderspensionssystemet ger ett stort
utrymme för partiellt uttag av ålderspension såväl
före som efter 65 års ålder. Delpension har inte
kunnat beviljas efter december 2000. De sista
utbetalningarna kommer att göras i december 2004.

Rätt till delpension förelåg från den månad den
försäkrade fyllde 61 år. Syftet med pensionen är att
möjliggöra en successiv övergång från förvärvsarbete
till pension för de personer som är mellan 61 och 64
år.

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2002 till anslag 20:4 Delpension anvisar ett
ramanslag på 115,320 miljoner kronor.

Utgifterna för anslaget uppgick 2001 till 260,1
miljoner kronor. Det anvisade anslagsbeloppet var
297,6 miljoner kronor. Anslaget för 2002 beräknas
underskridas med 30 miljoner kronor.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inget att erinra mot regeringens
förslag till medelsanvisning.

20:5 Äldreförsörjningsstöd

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 20:5
Äldreförsörjningsstöd.

Anslaget är nytt fr.o.m. 2003. Stödet, som är helt
inkomstprövat, skall garantera de personer som är
bosatta i Sverige och är 65 år eller äldre en viss
skälig levnadsnivå. Dessutom kan ersättning ges för
en skälig bostadskostnad på högst 5 700 kronor per
månad, dvs. samma nivå som gäller för det särskilda
bostadstillägget. De som kan komma att beviljas
äldreförsörjningsstöd är personer som har fyllt 65
år och som inte uppfyller bosättningskravet för
oavkortad garantipension. I den mån de inte kan
försörja sig på annan pension är denna grupp i
dagsläget i stor utsträckning hänvisad till
socialbidrag.

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2003 till anslag 20:5 Äldreförsörjningsstöd anvisar
ett ramanslag på 735 miljoner kronor.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inget att erinra mot regeringens
förslag till medelsanvisning.

Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet
för familjer och barn

Politikområdet Ekonomisk familjepolitik omfattar
förutom utgiftsområde 12 anslaget 21:1 Bostadsbidrag
inom utgiftsområde 18. Statens utgifter inom
politikområdet beräknas uppgå till 56,7 miljarder
kronor 2003. Statens övriga ekonomiska stöd till
barnfamiljerna är studiebidragen, under
utgiftsområde 15, samt maxtaxan i barnomsorgen,
under utgiftsområde 16.

Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn omfattar allmänna barnbidrag inklusive
flerbarnstillägg och förlängt barnbidrag,
föräldraförsäkring inklusive havandeskapspenning,
underhållsstöd, bidrag till internationella
adoptioner, barnpension och efterlevandestöd till
barn, vårdbidrag för funktionshindrade barn samt
pensionsrätt för barnår.

Finansutskottet har för budgetåret 2003 i enlighet
med regeringens förslag föreslagit att ramen för
utgiftsområdet fastställs till 52 889 miljoner
kronor (bet.2002/03:FiU1).

Familjepolitikens inriktning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag
till tillägg i målformuleringen för den
ekonomiska familjepolitiken, dvs. att
skillnaderna i de ekonomiska villkoren mellan
familjer med och utan barn skall minska inom
ramen för den generella välfärden.
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
införande av barnomsorgskonto, om höjt
barnbidrag för barn i åldern 1-5 år och om
familjepolitikens inriktning i övrigt.
Jämför reservationerna nr 52 (fp), 53 (kd)
och 54 (c).

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att målet
för den ekonomiska familjepolitiken skall vara att
skillnaderna i de ekonomiska villkoren mellan
familjer med och utan barn skall minska inom ramen
för den generella välfärden. "Inom ramen för den
generella välfärden" är ett tillägg jämfört med
tidigare formulering och enligt regeringen möjliggör
det ett långsiktigt arbete för att stärka den
generella politiken.

Regeringen anför vidare att generella system på
sikt ger goda fördelningseffekter, samtidigt som de
har en hög legitimitet. Genom mer generella bidrag
kommer systemens långsiktiga stabilitet och
effektivitet att öka, vilket enligt regeringen
skapar trygghet och gynnsamma förutsättningar för
ett ökat barnafödande.
I propositionen anges att det familjeekonomiska
stödet bör utformas så att barnfamiljernas
handlingsutrymme och möjligheter att själva påverka
sin ekonomiska situation ökar, samtidigt som stödet
till de mest utsatta grupperna förblir starkt.
Regeringen överväger en strukturell omläggning av
familjepolitiken i denna riktning. Ambitionen är att
kombinera en politik för sysselsättning och tillväxt
med en politik för ökad rättvisa och minskade
klyftor.
Barnens bästa är enligt propositionen
utgångspunkten för familjepolitikens utformning. En
grundläggande strävan är att skapa förutsättningar
för jämlika uppväxtvillkor för alla barn, vilket kan
åstadkommas dels genom att stödja föräldrarna att
klara de ekonomiska åtaganden som är viktiga för
barnens välfärd under deras uppväxttid, dels genom
att erbjuda möjligheter att kombinera föräldraskap
med förvärvsarbete eller studier. En fortsatt ökning
av männens uttag av föräldrapenning är, enligt
regeringen, också önskvärd. I detta syfte infördes
ytterligare en mamma- och pappamånad 2002.
I propositionen anges vidare att de senaste årens
ekonomiska återhämtning i kombination med ökad
sysselsättning och sänkta skatter för låg- och
medelinkomsttagare har gynnat barnfamiljerna.
Dessutom har en rad insatser inom politikområdet,
bl.a. höjda barnbidrag och utbyggnaden av
föräldraförsäkringen, genomförts i syfte att
förbättra barnfamiljernas situation. Även åtgärder
vidtagna utanför politikområdet, t.ex. införandet av
maxtaxan inom förskoleverksamheten och
skolbarnsomsorgen, förväntas få stor betydelse för
barnfamiljernas ekonomi.

Motioner

Folkpartiet

I motionerna Sf376 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)
yrkande 1 och A241 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
yrkande 1 begärs tillkännagivande om att införa ett
barnkonto för barn i förskoleåldern från och med
2004. Kontot skall omfatta 40 000 kr per barn och
skall användas under barnets förskoleålder enligt
familjens egna önskemål.

I motion L319 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
yrkande 16 begärs tillkännagivande om
barnfamiljernas ekonomiska utsatthet. I motionen
anförs att Folkpartiet liberalerna vill genomföra en
familjepolitisk reform som ger mer makt och större
marginaler i barnfamiljernas vardag - bl.a. genom
att de ges ökade möjligheter att själva bestämma hur
barnomsorgen skall utformas.

Kristdemokraterna

I motion Sf380 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 37
i denna del begärs beslut om att införa ett
barnomsorgskonto. Barnomsorgskontot skall omfatta
80 000 kr för barn som fyller ett år, med en
begränsning av uttaget på maximalt 40 000 kr per
barn och år. I motion Sf379 av Inger Davidson m.fl.
(kd) yrkande 3 i denna del begärs tillkännagivande
om att införa ett barnomsorgskonto enligt samma
modell, vilket skulle göra det möjligt för
ensamstående föräldrar att gå ner i arbetstid.

Alf Svensson m.fl. (kd) betonar i motion Sf380
familjens oersättliga ställning och uppgift i
samhället samt behovet av att uppvärdera
föräldrarollen. Motionärerna anser vidare att
lagstiftningen samt sociala och ekonomiska
stödformer bör utformas så att de innebär ett stöd
för stabila relationer. Enligt motionärerna finns
även ett behov av att sammanställa information för
föräldrastödjande verksamhet, i likhet med det
norska Föräldrahanteringsprogrammet. Föräldrarnas
önskemål att få mer tid för barnen bör också
uppfyllas och begreppet hemarbete måste uppvärderas.
Vidare anser motionärerna att
subsidiaritetsprincipen skall vara utgångspunkten
för familjepolitiken. Så många beslut som möjligt
skall fattas av familjen själv. Stat och kommun
skall underlätta - inte styra - föräldrarnas val.
Kristdemokraterna anser att det nuvarande systemet
har brister ur såväl fördelningspolitisk synvinkel
som valfrihetssynpunkt, varför motionärerna vill ha
en familjepolitisk reform där man t.ex. medger
alternativa barnomsorgsreformer och gynnar
resurssvaga hushåll. I motionen, yrkandena 1, 5, 6,
8, 11, 17, 19 och 27, begärs tillkännagivanden om
ovanstående.
Även i motion Sf379 av Inger Davidson m.fl. (kd)
yrkande 6 begärs ett tillkännagivande om att
familjestödet skall ha en bättre fördelningspolitisk
profil.
I motion Sf238 av Tuve Skånberg (kd) yrkandena 1,
2 och 4 begärs tillkännagivanden om att stödja
flerbarnsidealet, om stöden till barnfamiljerna
genom bostadsbidrag, barnbidrag och vårdnadsbidrag
och om att låta konsekvenspröva varje beslut från
regering och riksdag för att se hur det gagnar och
påverkar familjen. I motion A242 av Annelie Enochson
m.fl. (kd) yrkande 28, slutligen, begärs ett
tillkännagivande om vikten av att uppvärdera
hemarbete och anhörigvård.

Centerpartiet

I motion So250 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkandena
7 och 13 i denna del begärs ett tillkännagivande om
principerna för en ny familjepolitik med ökat
självbestämmande, bättre möjlighet att kombinera
familjeliv och arbetsliv samt mer tid för barnen.
Detta förutsätter, enligt motionärerna, att
familjernas ekonomiska utrymme stärks samt att
föräldrarna har möjlighet att ta ansvar för barnens
uppväxt när det gäller både barnomsorg och skola.
Därför föreslås i motionen höjda barnbidrag för barn
i åldern 1-5 år. Bidraget föreslås höjas successivt
fram till 2006.

Vänsterpartiet

Gudrun Schyman m.fl. (v) begär i motion Sf311
yrkande 1 ett tillkännagivande om att politikområdet
Ekonomisk familjepolitik i stället bör heta
Ekonomisk barnpolitik, i syfte att sätta barnen i
centrum. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om
att det behövs ett tillägg till målsättningen inom
politikområdet där det fastställs att politiken
skall vara utformad på ett sådant sätt att den
bidrar till ökad jämställdhet.

Miljöpartiet

I motion So514 av Peter Eriksson m.fl. (mp) yrkande
1 begärs ett tillkännagivande om behovet av
individrelaterade och flexibla lösningar vad gäller
familjepolitiken, mot bakgrund av att barn växer upp
under många olika familjeförhållanden.

Övrig motion

Carina Adolfsson m.fl. (s) begär i motion Sf341 ett
tillkännagivande om ensamstående föräldrars
ekonomiska och sociala situation. Motionärerna anser
att regeringens ambition bör vara att, när ekonomin
så medger, se över de familjeekonomiska stöden ur
ett ensamförsörjarperspektiv och göra systemet mer
fördelningspolitiskt rättvist.

Utskottets ställningstagande

Som utskottet tidigare uttalat (senast i bet.
2001/02:SfU1) är föräldrarna i regel de viktigaste
personerna i barnens liv. Hur föräldrarna mår och
hur deras ekonomi ser ut påverkar i hög grad barnens
välbefinnande, varför samhällets stöd till
barnfamiljerna är grundläggande. Enligt utskottets
mening måste barnens bästa sättas i centrum och vara
utgångspunkten för familjepolitikens utformning.
Samhällets insatser måste inriktas på att skapa
förutsättningar för jämlika uppväxtvillkor för alla
barn. Det kan uppnås dels genom att stödja
föräldrarna att klara de ekonomiska åtaganden som är
viktiga under barnens uppväxttid, dels genom att
erbjuda möjligheter att kombinera föräldraskap med
förvärvsarbete eller studier.

Tidigare löd målet för den ekonomiska
familjepolitiken att skillnaderna i de ekonomiska
villkoren mellan familjer med och utan barn skall
minska. Nu föreslår regeringen ett tillägg i
målformuleringen. Det föreslagna målet lyder att
skillnaderna i de ekonomiska villkoren mellan
familjer med och utan barn skall minska inom ramen
för den generella välfärden. Utskottet anser att
tillägget markerar vikten av det långsiktiga arbetet
med att stärka den generella välfärdspolitiken.
Utskottet anser att barnbidraget med dess
omfördelande effekter och stora träffsäkerhet är en
viktig del av det familjeekonomiska stödet. Det
bidrar till att resurser omfördelas över livscykeln
och mellan familjer med och familjer utan barn. Även
föräldraförsäkringssystemet har en god
fördelningspolitisk effekt samtidigt som det ger
utrymme för flexibla lösningar för olika
familjesituationer. Utrymmet för flexibla lösningar
är betydelsefullt, inte minst mot bakgrund av att
barn växer upp under många olika
familjeförhållanden.
Som utskottet tidigare uttalat (senast i bet.
2001/02:SfU1) är en väl utbyggd familjepolitik ett
viktigt medel för att uppnå jämställdhet mellan
kvinnor och män. Utskottet delar regeringens
målsättning att såväl familje- som
jämställdhetspolitiken skall syfta till att både
kvinnor och män skall kunna vara föräldrar och ta
det praktiska ansvaret för sina barn samtidigt som
de arbetar för sin försörjning. För att stimulera
denna utveckling har två mamma- respektive
pappamånader införts i föräldraförsäkringen. Enligt
vad som anförs i propositionen har detta medfört att
betydligt fler pappor nu tar del av vården av sina
barn jämfört med tidigare. Det är viktigt både från
jämställdhetssynpunkt och med hänsyn till barnens
bästa. Enligt RFV:s utvärderingar togs 14 % av
föräldrapenningdagarna ut av pappor 2001, vilket är
en ökning jämfört med 1990 då 7 % togs ut av pappor.
Utskottet ser positivt på denna utveckling, men
anser att ytterligare insatser behövs för att
stimulera fler män att ta ut föräldrapenningdagar.
Regeringens aviserade höjning av inkomsttaket i
föräldraförsäkringen kan, enligt utskottets mening,
komma att bidra till detta och stärka
familjepolitikens betydelse som ett medel för att
uppnå jämställdhet mellan könen.
Barnfamiljernas ekonomiska situation har under de
senaste åren förbättrats och den positiva trenden
förväntas fortsätta. Förbättringen är enligt
utskottet inte bara följden av de senaste årens
ekonomiska återhämtning, utan även höjningen av
barnbidragen och den utbyggda föräldraförsäkringen
har bidragit till den positiva utvecklingen. Även
åtgärder vidtagna utanför politikområdet, t.ex.
införandet av maxtaxan inom förskoleverksamheten och
skolbarnsomsorgen, har fått och kommer att få stor
betydelse för barnfamiljernas ekonomi. I
Familjeutredningens slutbetänkande Ur
fattigdomsfällan (SOU 2001:24) påtalades dock att
många ensamföräldrar, särskilt kvinnor, har höga
marginaleffekter. Som påpekades i utskottets
yttrandet till finansutskottet (yttr. 2002/03:SfU1y)
välkomnar utskottet därför regeringens avsikt att
långsiktigt verka för att minska marginaleffekterna
och därigenom minska risken för att familjer med
låga inkomster hamnar i s.k. fattigdomsfällor. Med
det anförda anser utskottet motion Sf341
tillgodosedd.
Under 1990-talet har utskottet vid ett flertal
tillfällen uppmärksammat det låga barnafödandet.
Utskottet kan dock med tillfredsställelse konstatera
att antalet födda barn i år väntas uppgå till
94 800, vilket är det högsta antalet födda barn
under de senaste sex åren. I rapporten Barnafödandet
i fokus (Ds 2001:57) konstaterades att det finns ett
samband mellan födelsetals- och
sysselsättningsutvecklingen. Vikten av en fast
förankring i arbetslivet ses av många unga som en
förutsättning för att bilda familj. Även
jämställdheten på individuell nivå är befrämjande
för familjebildning och barnafödandet, vilket enligt
utskottet gör det än viktigare att befrämja
jämställdheten inom föräldraförsäkringen.
Regeringen anger i budgetpropositionen att man
överväger en strukturell omläggning av
familjepolitiken där det familjeekonomiska stödet
bör utformas så att barnfamiljernas handlingsutrymme
och möjligheter att själva påverka sin ekonomiska
situation ökar samtidigt som stödet till de mest
utsatta grupperna fortsättningsvis är starkt.
Ambitionen är att kombinera en politik för
sysselsättning och tillväxt med en politik för ökad
rättvisa och minskade klyftor. Regeringen betonar
också att barnens bästa måste vara utgångspunkten
för familjepolitiken. Utskottet förutsätter att
omläggningen av familjepolitiken i kombination med
föreslagna och aviserade åtgärder inom området
kommer att leda till ytterligare förbättringar för
barnfamiljernas ekonomi, ge dem ökade möjligheter
att själva påverka sin situation, främja
jämställdheten samt bidra till gynnsammare
förutsättningar för ett ökat barnafödande. En sådan
omställning skulle tillgodose motion So514 yrkande
1.
Motion Sf311 yrkandena 1 och 2 får mot bakgrund av
det anförda anses vara väl tillgodosedd.
Utskottet anser inte att det finns någon anledning
att införa ett särskilt barnomsorgskonto. Enligt
utskottets mening ger den nyligen utbyggda
föräldraförsäkringen i kombination med
maxtaxereformen ett bättre stöd till ett mer
jämställt föräldraansvar. Tillsammans underlättar
dessa stödformer för föräldrarna att förena
förvärvsarbete och föräldraskap. Utskottet finner
inte heller skäl till att införa höjda barnbidrag
för barn i åldern 1-5 år.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens
föreslagna målformulering och avstyrker motionerna
Sf376 yrkande 1, A241 yrkande 1, L319 yrkande 16,
Sf380 yrkandena 1, 5, 6, 8, 11, 17, 19, 27 och 37 i
denna del, Sf379 yrkandena 3 i denna del och 6,
Sf238 yrkandena 1, 2 och 4, A242 yrkande 28 samt
So250 yrkandena 7 och 13 i denna del.

21:1 Allmänna barnbidrag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 21:1 Allmänna
barnbidrag och avslå motionsyrkanden om höjt
barnbidrag för barn i åldern 13-16 år,
utbetalning av barnbidrag till annan än
vårdnadshavaren samt om delat barnbidrag vid
växelvis boende.
Jämför reservation nr 55 (kd).

Gällande bestämmelser

Från anslaget bekostas barnbidrag, flerbarnstillägg
och förlängt barnbidrag. Från och med den 1 januari
2001 utges barnbidrag med 11 400 kr/barn och år (950
kr/mån). Flerbarnstillägg höjdes den 1 januari 2001
till 3 048 kr/år för det tredje barnet, till 9 120
kr/år för det fjärde barnet och till 11 400 kr/år
för det femte och varje ytterligare barn.

Förlängt barnbidrag utbetalas med samma belopp som
barnbidraget från och med kvartalet efter det att
barnet har fyllt 16 år om barnet studerar vid
grundskola eller deltar i viss annan motsvarande
utbildning.

Budgetpropositionen

Enligt regeringen fyller barnbidragen väl målet att,
utan att skapa marginaleffekter, bidra till
utjämningen av de ekonomiska levnadsvillkoren mellan
familjer med respektive utan barn. Stödet omfördelar
också inkomster mellan hög- och låginkomsttagare
genom att inkomstskatten är progressiv och eftersom
barnbidrag utges med samma belopp till alla barn. I
propositionen anges vidare att barnbidragssystemet
är lätt att överblicka, enkelt och billigt att
administrera samt har hög legitimitet.

Under budgetåret 2001 uppgick utgifterna för de
allmänna barnbidragen till 21 108 miljoner kronor.
Det innebär att utgifterna detta år översteg
anslaget med 194 miljoner kronor, vilket kan
förklaras av det ökade antalet födda barn. För
innevarande budgetår beräknas utgifterna till ca
21 031 miljoner kronor, vilket är ca 37 miljoner
kronor högre än anvisat anslag.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2003 till anslaget 21:1 Allmänna barnbidrag anvisar
20 965,1 miljoner kronor.

Motioner som ej har anslagseffekt budgetåret
2003

I motion Sf380 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 34
föreslås att riksdagen beslutar om en höjning av
barnbidraget och flerbarnstillägget från och med 1
januari 2004. Höjningen skall enligt förslaget vara
100 kr per månad och barn och gälla för barn som
fyllt 13 år men inte 16 år. Flerbarnstillägget
föreslås höjas i motsvarande mån.

Cecilia Magnusson och Anita Sidén (m) begär i
motion Sf343 ett tillkännagivande om en ändring i
lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag i de fall då
en vårdnadshavare har uppenbara svårigheter att
sköta sin ekonomi. De anser att ren misshushållning
med familjens ekonomiska medel är så allvarligt att
det borde kunna leda till att barnbidraget på
framställan av socialnämnd betalas ut till den andre
föräldern eller annan lämplig person.
Gudrun Schyman m.fl. (v) begär i motion Sf311
yrkande 8 ett tillkännagivande om att barnbidraget,
efter önskemål från båda vårdnadshavarna, skall
kunna delas vid växelvis boende.
Även i motionerna Sf235 av Conny Öhman (s) och
Sf237 av Håkan Juholt (s) begärs tillkännagivanden
om att barnbidraget bör delas vid växelvis boende.
I motion Sf340 av Margareta Sandgren (s) begärs en
ändring i regeln för betalningsmottagare av
barnbidrag vid växelvis boende. Motionären anser att
försäkringskassan vid växelvis boende bör kunna
pröva vem av föräldrarna som skall stå som
betalningsmottagare av barnbidraget.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening fungerar det nuvarande
barnbidragssystemet väl. Barnbidraget har hög
legitimitet hos allmänheten, det uppfattas som
rättvist, administrationskostnaden är låg och risken
för fusk är liten.

I en motion föreslås en höjning av barnbidraget
och flerbarnstillägget för barn som fyllt 13 år men
inte 16 år. I Familjeutredningens slutbetänkande Ur
fattigdomsfällan (SOU 2001:4) anförs att de direkta
kostnaderna för barn visserligen stiger med barnens
ålder, men det kompenseras i stor utsträckning av
att även föräldrarnas inkomster stiger. Dessutom
anförs att barnbidragets legitimitet bland
medborgarna troligen beror på att det är enkelt och
lika för alla. Av dessa skäl anser utredningen att
barnbidraget inte borde relateras till barnets
ålder. Utskottet står härvidlag bakom utredningens
analys och avstyrker motion Sf380 yrkande 34.
Beträffande möjligheten för socialnämnd att betala
ut barnbidrag till annan än vårdnadshavaren då denne
har svårigheter att sköta sin ekonomi, anser inte
utskottet att det finns anledning att ändra lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag i enlighet med de
skäl som åberopas. I 5 § stipuleras att bidraget på
framställning av socialnämnd får utbetalas till den
andre av föräldrarna, till annan lämplig person
eller till nämnden att användas för barnets bästa,
om synnerliga skäl föreligger. Av förarbetena till
lagen (prop. 1979/80:1, bet. SoU 1980/81:44, rskr.
1980/81:130) framgår att möjligheterna att betala ut
allmänna barnbidrag till annan än vårdnadshavaren
begränsades till att avse fall när synnerliga skäl
föreligger, i syfte att markera att det endast är i
rena undantagsfall och efter noggrann prövning som
en vårdnadshavare eller någon annan som är
berättigad att uppbära barnets bidrag skall kunna
fråntas sin rätt att själv sörja för barnet. Som
exempel angavs när det är klarlagt att barnets
bidrag används för att finansiera missbruk av
alkohol eller narkotika, äventyrligt spel eller
dylikt. Utskottet finner ej skäl att nu göra en
annan bedömning och avstyrker därmed motion Sf343.
Vad gäller frågan om delat barnbidrag vid gemensam
vårdnad konstaterar utskottet att rätten att uppbära
barnbidrag vid gemensam vårdnad enligt 4 § lagen om
allmänna barnbidrag tillkommer barnets moder eller,
om föräldrarna gjort anmälan härom till
försäkringskassan, barnets fader. Om föräldrarna
gemensamt har vårdnaden om ett barn men barnet
varaktigt bor tillsammans med endast en av dem, har
efter anmälan den föräldern rätt att uppbära
bidraget. Rätt att uppbära flerbarnstillägg
tillkommer enligt 4 a § samma lag den som uppbär
barnbidrag.
En arbetsgrupp inom RFV har analyserat delat
barnbidrag (RFV analyserar 2000:3). Arbetsgruppens
slutsats är att det bör bli möjligt för de föräldrar
som är överens att välja hur barnbidraget skall
betalas ut. Barnbidragsreglerna bör, enligt RFV,
utgå från barnets bästa och bör öka möjligheten för
barn att ha nära och regelbundna kontakter med båda
sina föräldrar, oavsett om dessa är separerade eller
inte. Familjeutredningen tog i sitt slutbetänkande
(SOU 2001:24) inte ställning till RFV:s förslag,
utan framförde alternativet att det ekonomiska
familjestödet och andra mellanhavanden med det
allmänna, t.ex. studiestöd, skulle täckas av ett
gemensamt informationskonto enligt samma modell som
nu gäller för skattekonton. Enligt utredarna skulle
då varje individ och sammanlevande föräldrar
gemensamt få meddela de myndigheter som betalar ut
stödet, dvs. i första hand RFV, var de ville ha sitt
familjestöd utbetalat. De skulle sedan aviseras från
det allmänna om sin ekonomiska ställning och få
information om de löpande transaktionerna. Utredarna
påpekar dock att en sådan lösning kräver en mängd
tekniska och administrativa lösningar, vilka man
inte närmare kunnat gå in på.
Utskottet har förståelse för önskemålen om att
föräldrarna vid gemensam vårdnad skall kunna få dela
på barnbidraget, särskilt i situationer med växelvis
boende. I avvaktan på den pågående översynen av
lagen om underhållsstöd (dir. 2002:39), och med
beaktade av den ökade belastning som ändrade regler
skulle kunna medföra för
socialförsäkringsadministrationen, är utskottet för
närvarande inte berett att tillstyrka ett sådant
förslag. Utskottet avstyrker därmed motionerna Sf311
yrkande 8, Sf235, Sf237 och Sf340.

21:2 Föräldraförsäkring

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
höjning av den lägsta ersättningsnivån för de
dagar som kan ersättas med sjukpenningbelopp
från 120 kr till 150 kr per dag från den 1
januari 2003.
Vidare bör riksdagen bifalla regeringens
förslag om medelsanvisning till anslaget 21:2
Föräldraförsäkring. Därmed bör riksdagen
avslå motionsyrkanden om annan
medelsanvisning för anslaget 21:2.
Riksdagen bör även avslå motionsyrkanden
om bl.a.
- utbyggd föräldraförsäkring,
- beräkningsunderlag och 2,5-årsregeln,
- fördelning av mamma- och pappamånaderna,
- jämställdhetsbonus,
- överlåtelse av föräldrapenningförmåner till
annan,
- tillfällig föräldrapenning och
- semesterersättning till föräldraledig.
Jämför reservationerna nr 56 (kd), 57 (v), 58
(m), 59 (v), 60 (m), 61 (fp), 62 (c), 63
(fp), 64 (c), 65 (mp), 66 (kd) och 67 (kd).

Gällande bestämmelser

Föräldraförsäkringen omfattar föräldrapenning i
samband med barns födelse, tillfällig
föräldrapenning och havandeskapspenning.

Sedan den 1 januari 2002 omfattar
föräldrapenningen totalt 480 dagar i anslutning till
barns födelse eller adoption. När båda föräldrarna
är vårdnadshavare har de rätt till hälften var av
det totala antalet ersättningsdagar. En förälder kan
överlåta rätten till föräldrapenning till den andra
föräldern med undantag av 60 dagar med
sjukpenningbelopp, de s.k. mamma- och
pappamånaderna.
Ersättning utges med 80 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten under 390 dagar. En
förutsättning är dock, såvitt gäller de första 180
ersättningsdagarna, att föräldern under minst 240
dagar i följd före barnets födelse eller den
beräknade tidpunkten för födelsen har varit
försäkrad för en sjukpenning över lägstanivån och
skulle ha varit det om försäkringskassan känt till
samtliga förhållanden. Ersättning utges dock alltid
lägst enligt grundnivån, som är 120 kr per dag.
Utöver de 390 dagarna utges 90 dagar med
ersättningen lika med lägstanivån (60 kr per dag).
Vid flerbarnsfödsel utges föräldrapenning under
ytterligare 180 dagar för varje barn utöver det
första, varav 90 dagar enligt lägstanivån. För varje
barn utöver det andra utges föräldrapenning med
belopp motsvarande förälderns sjukpenning för
samtliga tillkommande dagar.
Föräldrapenning kan utges som hel, tre fjärdedels,
halv, en fjärdedels och en åttondels förmån.
Tillfällig föräldrapenning kan utges till en
förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för
exempelvis vård av sjukt barn under tolv år, i vissa
fall även vid vård av barn över tolv år. Tillfällig
föräldrapenning kan även utges när barnets ordinarie
vårdare är sjuk, när en förälder behöver följa med
barnet till barnavårdscentral m.m. samt till någon
av föräldrarna vid vårdbehov som uppkommer när den
andra föräldern besöker läkare med ett annat barn.
En förälder kan överlåta tillfällig
föräldrapenning till en annan försäkrad som avstår
från förvärvsarbete för att vårda barnet om det är
sjukt eller om den ordinarie vårdaren är sjuk. Även
ensamstående förälder som själv är sjuk kan låta en
annan person vårda barnet och få tillfällig
föräldrapenning.
Tillfällig föräldrapenning kan utges under 120
dagar per barn och år, varav högst 60 dagar vid
ordinarie vårdares sjukdom eller smitta.
Föräldrar har även rätt till tillfällig
föräldrapenning i form av en kontaktdag per barn och
år, från och med det kalenderår under vilket barnet
fyller sex år t.o.m. det kalenderår under vilket det
fyller elva år, för besök i barns skola eller
fritidshem.
Fadern har en särskild rätt till tillfällig
föräldrapenning under högst tio dagar i samband med
barns födelse eller adoption. Försäkringskassan kan
från och med den 1 juli 2001 i vissa fall besluta
att en annan försäkrad än en fader eller moder som
avstår från förvärvsarbete i samband med barns
födelse eller adoption skall få rätt till tillfällig
föräldrapenning.
Tillfällig föräldrapenning utges med 80 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten och kan, liksom
föräldrapenning, utges som hel, halv, tre
fjärdedels, en fjärdedels och en åttondels förmån.

Havandeskapspenning kan utges till blivande mödrar
som under graviditetens senare del inte kan
fortsätta i sitt vanliga arbete och inte heller kan
omplaceras. Förmånen utges tidigast från och med den
sextionde dagen före och längst t.o.m. den elfte
dagen före den beräknade tidpunkten för barnets
födelse. Även havandeskapsersättning utges med 80 %
av den sjukpenninggrundande inkomsten.

Budgetpropositionen

Enligt propositionen syftar föräldraförsäkringen
till att ge båda föräldrarna möjlighet att förena
förvärvsarbete eller studier med föräldraskap och
att bidra till att minska skillnaderna i de
ekonomiska villkoren mellan familjer med och utan
barn.

Under 2001 utbetalades ersättning för ca 37
miljoner föräldrapenningdagar och medelersättningen
var 350 kr per dag. Av de som 2001 fick
föräldrapenning var nästan 40 % män, vilket är en
ökning med 2 procentenheter jämfört med 2000.
Männens andel utbetalda dagar har samtidigt ökat
till nära 14 %. Av antalet uttagna dagar med
tillfällig föräldrapenning under 2001 var männens
andel 35 %, exklusive pappadagarna. Under året
nyttjade 75 % av papporna pappadagarna, vilket visar
på en svag ökning jämfört med 2000.
Som en följd av det ökade antalet födda barn, ökar
antalet utbetalda dagar med havandeskapspenning.
Under 2001 betalades havandeskapspenning ut för
813 000 dagar, vilket är ca 6 000 dagar mer än 2000.
RFV har i en rapport bl.a. redovisat resultaten från
den tillsyn verket bedrivit inom
havandeskapspenningen under 2001. Av rapporten
framgår att kvaliteten i handläggningen av
havandeskapspenning är acceptabel, medan det finns
brister i handläggningen av SGI i dessa ärenden. Med
anledning av detta avser RFV att genomföra lämpliga
åtgärder. Regeringen har även uppmärksammat att det
finns vissa tillämpningsproblem med den ersättning
som kvinnor har rätt till i samband med havandeskap.
Dessa frågor är för närvarande föremål för en
uppföljning hos RFV.
Regeringen har under 2002 utsett en särskild
utredare som skall göra en analys av samt föreslå
förändringar i reglerna om skyddstider för SGI. Även
det efterskydd som finns i form av en särskild
beräkningsgrund för föräldrapenning skall ingå i
utredningen. Det är, enligt direktivet, viktigt att
förslagen bl.a. beaktar relevanta
jämställdhetsaspekter och kan gynna ett ökat
barnafödande. Utredaren skall redovisa uppdraget
senast den 31 mars 2003 (dir. 2001:104).
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2003 till anslaget 21:2 Föräldraförsäkring anvisar
ett ramanslag på 22 340 miljoner kronor.
Regeringen föreslår i propositionen att grundnivån
inom föräldrapenningen fr.o.m. den 1 januari 2003
höjs från 120 kr till 150 kr per dag. Vidare anges
att regeringen avser att föreslå en höjning av
inkomsttaket i sjuk- och föräldraförsäkringen till
10 prisbasbelopp den 1 juli 2003 om det
statsfinansiella läget så medger.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2003

Moderaterna

I motion Sf342 av Sten Tolgfors m.fl. (m) yrkandena
1 i denna del och 2 begärs att riksdagen beslutar
att den sjukpenninggrundande inkomsten skall
beräknas på de två föregående årens inkomst samt ett
tillkännagivande om att föräldraförsäkringen skall
berättiga till ersättning för lönedelar om maximalt
7,5 inkomstbasbelopp. Motionärerna begär i yrkande 6
att riksdagen till anslaget 21:2 Föräldraförsäkring
anvisar 2 100 miljoner kronor mindre än regeringen
föreslagit för budgetåret 2003.

Folkpartiet

I motionerna A241 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
yrkande 2 och Sf376 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)
yrkande 2 begärs tillkännagivanden om att införa en
jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen för att
stimulera fler föräldrar att dela på
föräldraledigheten. Förslaget innebär att varje
månad som en förälder tar ut i föräldraledighet, och
som motsvaras av en månad som den andra föräldern
också tar ut, ger en ersättning på 90 % i stället
för 80 %. I motion A241 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 3 begärs även ett tillkännagivande om
att höjningen av taket i föräldraförsäkringen till
10 prisbasbelopp bör göras först från och med den 1
januari 2004.

I motionerna Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
yrkande 14 i denna del och Sf377 av Bo Könberg och
Kerstin Heinemann (fp) yrkande 11 i denna del begärs
att riksdagen till anslaget 21:2 Föräldraförsäkring
anvisar 60 miljoner kronor mer än regeringen
föreslagit för budgetåret 2003.

Kristdemokraterna

Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf380 yrkande
18 att riksdagen beslutar införa två kontaktdagar
per år och barn för barn mellan 4 och 15 år från och
med 2003. I yrkande 28 begärs att riksdagen beslutar
höja grundnivån i föräldraförsäkringen till 180 kr
per dag den 1 januari 2003 och till 200 kr per dag
2004. I yrkande 29 begärs att riksdagen beslutar att
taket i föräldraförsäkringen höjs till 11
prisbasbelopp och att ersättningsnivån i
föräldraförsäkringen höjs till 90 % från den 1 juli
2003. Även i motion A242 av Annelie Enochson m.fl.
(kd) yrkande 27 begärs tillkännagivanden om höjning
av taket och ersättningsnivån i föräldraförsäkringen
enligt ovan, i syfte att stimulera fler män att ta
ut föräldraledighet.

I motion Sf380 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande
30 i denna del, begärs att riksdagen beslutar att
den sjukpenninggrundande inkomsten skall beräknas på
ett genomsnitt av de senaste två årens inkomster. I
yrkande 37 i denna del begärs att riksdagen till
anslaget 21:2 Föräldraförsäkring anvisar 60 miljoner
kronor mindre än regeringen föreslagit för
budgetåret 2003.

Centerpartiet

I motion So250 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 9
och 10 begärs att riksdagen beslutar att höja
grundnivån i föräldraförsäkringen till 200 kr per
dag samt att höja taket i föräldraförsäkringen till
11 prisbasbelopp. Vidare begär motionärerna i
yrkande 12 ett tillkännagivande om att ersättningen
för de 90 lägstanivådagarna höjs till 90 kr per dag
och att de skall kunna användas flexibelt under
barnens första 15 år. Kontaktdagarna kan därför dras
in.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf352 i
denna del att riksdagen till anslaget 21:2 anvisar
640 miljoner kronor mindre än regeringen föreslagit
för budgetåret 2003.

Övriga motioner

Utbyggd föräldraförsäkring m.m.

Kerstin Lundgren (c) begär i motion Sf232 att
regeringen återkommer med förslag till förändring av
föräldraförsäkringen för att öka föräldramakten
genom att bortre gränsen utgår eller förskjuts så
att föräldrapenningdagarna kan tas ut hela
grundskoleperioden.

I motion Sf327 av Annika Qarlsson och Sofia Larsen
(c) begärs att regeringen gör en översyn av
föräldraförsäkringen i mening att lika många
föräldrapenningdagar skall utgå för varje barn, även
vid flerbarnsfödslar.

Beräkningsunderlag och 2,5-årsregeln m.m.

I motion Sf359 av Göran Lindblad (m) begärs ett
tillkännagivande om ändrade regler för SGI och
föräldraledighet. Motionären anser att föräldrarna
förbehållslöst bör kunna behålla SGI till dess
barnet är 8 år eller har gått ut första klass.

Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf380
yrkande 31 att regeringen återkommer med förslag
till ändring av föräldraförsäkringens regelverk
avseende tidsgränsen för sjukpenning- och
föräldrapenninggrundande inkomst samt dagens s.k.
2,5-årsgräns. Enligt motionärerna bör samma
tidsgräns gälla för sjukpenning- och
föräldrapenninggrundande inkomst, förslagsvis under
tre år efter första barnets födelse.
Gudrun Schyman m.fl. (v) anför i motion Sf311
yrkande 7 att "240-dagarsregeln" bör tas bort
eftersom den diskriminerar kvinnor samt troligen
leder till uppskjutande av barnafödande. Ett
tillkännagivande härom begärs i motionen.
I motionerna Sf244 av Barbro Hietala Nordlund
m.fl. (s) och Sf349 av Agneta Lundberg och Susanne
Eberstein (s) begärs tillkännagivanden om ökad
flexibilitet i föräldraförsäkringssystemet och ett
slopat krav på att ta ut föräldrapenning minst fem
dagar i veckan efter barnets 1-årsdag för att få
behålla den sjukpenninggrundande inkomsten.

Fördelning av mamma- och pappamånaderna

I motion Sf311 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkandena
3-6 anförs att mäns uttag av föräldraledighet skall
utgöra en resultatindikator på politikområdet
Ekonomisk familjepolitik. Vidare anför motionärerna
att en utredning skall tillsättas i syfte att
reformera föräldraförsäkringen så att
föräldrapenninguttaget delas lika mellan könen.
Vårdnadshavare bör även få ökade möjligheter att
vara hemma samtidigt under barnets första tid.
Utöver detta skall, enligt motionärerna, framtida
förlängningar av nuvarande föräldraförsäkring
utgöras av ytterligare pappamånader. I motionen
begärs tillkännagivanden om detta.

Birgitta Ohlsson (fp) begär i motion Sf254
yrkandena 1 och 2 tillkännagivanden om en
individualiserad föräldraförsäkring samt om att inte
fortsätta utbyggnaden av föräldraförsäkringen.
Enligt motionären skulle detta leda till ökad
jämställdhet.
Även Veronica Palm (s) begär i motion Sf297 ett
tillkännagivande om individbaserad
föräldraförsäkring. Enligt motionären skall hälften
av föräldraförsäkringen gå till mamman och den andra
hälften till pappan, i syfte att främja
jämställdheten.
Anders Ygeman och Annika Nilsson vill i motion
Sf372 ge båda föräldrarna möjlighet att under en tid
vara hemma med barnet samtidigt, dvs. längre tid än
de tio s.k. pappadagarna i samband med barnets
födsel.

Jämställdhetsbonus

I motion Sf210 av Anna Grönlund och Tobias Krantz
(fp) begärs ett tillkännagivande om en
jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen, dvs. att
ersättning utgår med 90 % i stället för 80 % för
varje uttagen månad i föräldraförsäkringen som
motsvaras av en månad som den andra föräldern tar
ut.

I motion So250 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande
11 begärs att regeringen utreder samt lägger fram
förslag om en jämställdhetsbonus i
föräldraförsäkringen i syfte att stimulera en
jämnare fördelning av föräldraledigheten mellan
föräldrarna.

Överlåtelse av föräldrapenningförmån till annan

I motion A241 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande
17 begärs tillkännagivande om att en
överlåtelsemöjlighet av både föräldrapenning och
tillfällig föräldrapenning åt en annan person borde
införas. Enligt motionärerna skall det vara möjligt
att utnyttja denna förmån för att anlita barnvakt om
det inte är möjligt att ta ut den själv.

Christina Nenes och Britt-Marie Lindkvist (s)
begär i motion Sf302 ett tillkännagivande om att
utvidga rätten till tillfällig föräldrapenning så
att den kan överlåtas till en annan namngiven
person, t.ex. till en kommunal personalpool kopplad
till förskoleverksamheten.
I motion Sf326 begär Roger Karlsson (c) ett
tillkännagivande om möjligheten för föräldrar att
vid akuta situationer med ett barn, t.ex.
sjukhusbesök, kunna överlåta tillfällig
föräldrapenning för de övriga barnen till någon
närstående. Problem uppstår, enligt motionären, för
ensamstående föräldrar men även i fall då den andre
föräldern t.ex. är sjukskriven.
Peter Eriksson m.fl. (mp) begär i motion So514
yrkande 3 ett tillkännagivande om möjligheten att
överlåta till någon annan än de biologiska
föräldrarna eller adoptivföräldrarna att ta ut de 90
lägstanivådagarna (f.d. garantidagarna).

Tillfällig föräldrapenning

Alf Svensson m.fl. (kd) anför i motion Sf380 yrkande
32 att regeringen utreder hur systemet med
tillfällig föräldrapenning slår mot familjer med
barn som är sjuka ofta och/eller under lång tid.

I motion Sf225 av Tuve Skånberg (kd) begärs att
regeringen lägger fram förslag till ändring av lagen
om allmän försäkring så att föräldrapenning utgår
vare sig behandling sker vid öppenvårdsavdelning i
kommunens eller landstingets regi.

Semesterersättning till föräldraledig

I motion A242 av Annelie Enochson m.fl. (kd) yrkande
16 begärs ett tillkännagivande om att
semesterersättning till föräldraledig skall betalas
via försäkringskassan, eftersom den
semesterersättning som arbetsgivare idag måste
betala till såväl den föräldralediga som till
vikarien enligt motionärerna motverkar anställning
av människor i åldrar där föräldraskap är troligt.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 21:2 Föräldraförsäkring

Under de senaste åren har riksdagen beslutat om en
rad förbättringar inom föräldraförsäkringen. Den 1
januari 2002 förlängdes föräldrapenningen med
ytterligare 30 dagar med ersättning motsvarande
förälderns sjukpenning, varefter 60 sådana dagar nu
är reserverade för vardera mamman och pappan. Efter
förlängningen omfattar föräldrapenningen 480 dagar.
Vidare har en femte förmånsnivå motsvarande en
åttondels förmån införts inom föräldrapenningen. Det
innebär att föräldrar givits möjlighet att reducera
sin arbetstid motsvarande en timme per dag och få en
sådan reduktion ersatt genom föräldraförsäkringen
(prop. 2000/01:44, bet. 2000/01:SfU10, rskr.
2000/01:169).

Riksdagen har även beslutat om en höjning av
grundnivån i föräldrapenningen från 60 kr till 120
kr per dag fr.o.m. den 1 januari 2002 (prop.
2001/02:1, bet. 2001/02:SfU1, rskr. 2001/02:84).
Höjningen avsåg de 390 dagar som kan betalas ut
enligt förälderns sjukpenninggrundande inkomst.
Redan i budgetpropositionen för 2002 aviserades en
ytterligare höjning av grundnivån till 150 kr per
dag från och med den 1 januari 2003. Utskottet
välkomnar denna höjning, som nu tillstyrks, liksom
den aviserade höjningen till 180 kr per dag 2004 om
det statsfinansiella läget så medger. Den höjda
grundnivån bidrar till att förbättra situationen för
de föräldrar som saknar inkomst, har låg inkomst
eller inte uppfyller kvalifikationsvillkoret inom
föräldrapenningen. Regeringen avser även att, om det
statsfinansiella läget så medger, föreslå en höjning
av inkomsttaket i sjuk- och föräldraförsäkringen
till 10 prisbasbelopp den 1 juli 2003. Som utskottet
anfört ovan välkomnas även den aviserade höjningen
av inkomsttaket.
Utskottet anser att de beslutade och föreslagna
förbättringarna i föräldraförsäkringen väl uppfyller
målen att underlätta för båda föräldrarna att kunna
kombinera föräldraskap med förvärvsarbete liksom att
inom ramen för den generella välfärden bidra till
att minska de ekonomiska skillnaderna mellan
familjer med och utan barn. Den aviserade höjningen
av inkomsttaket till 10 prisbasbelopp kommer, enligt
utskottet, att på ett bra sätt bidra till ett ökat
uttag av pappornas föräldraförsäkring. Utskottet
finner därför ingen anledning att i dagsläget
föreslå en särskild jämställdhetsbonus i
föräldraförsäkringen.
Vidare är det enligt utskottets mening inte
möjligt att höja grundnivån och inkomsttaket utöver
vad regeringen nu aviserat eller att införa två
kontaktdagar från 2003. Det är ej heller möjligt att
nu höja lägstanivån inom föräldrapenningen till 90
kr per dag.
Beträffande beräkningen av den
sjukpenninggrundande inkomsten har regeringen
tillsatt en utredning som skall göra en analys av
samt föreslå ändringar i reglerna och skyddstiderna
för denna. Utredaren skall redovisa sitt förslag
senast den 30 april 2003. I avvaktan på utredarens
förslag finner utskottet inte att någon förändring
av beräkningssättet bör göras.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens
förslag till medelsanvisning och avstyrker
motionerna Sf342 yrkandena 1 i denna del, 2 och 6,
A241 yrkandena 2 och 3, Sf376 yrkande 2, Fi232
yrkande 14 i denna del, Sf377 yrkande 11 i denna
del, Sf380 yrkandena 18, 28, 29, 30 i denna del och
37 i denna del, A242 yrkande 27, So250 yrkande 9, 10
och 12 samt Sf352 i denna del.

Övriga motioner

I en motion begärs att den bortre gränsen för uttag
av föräldrapenningdagarna utgår eller förskjuts så
att de kan tas ut under hela grundskoleperioden.
Utskottet anser dock att det är angeläget att
merparten av föräldrapenningdagarna utnyttjas under
den tid barnen är små. Utskottet avstyrker med det
anförda motion Sf232.

När det gäller frågan om antalet
föräldrapenningdagar vid flerbarnsfödsel konstaterar
utskottet att föräldrapenning utges under
ytterligare 180 dagar för varje barn utöver det
första, varav 90 dagar med belopp enligt
lägstanivån. Utskottet har tidigare avstyrkt
yrkanden om att tvillingar skall ge rätt till dubbla
antalet föräldrapenningdagar (bet. 1998/99:SfU1).
Barnen vårdas i regel tillsammans och det
inkomstbortfall som föräldrapenningen är avsedd att
täcka är detsamma oavsett om man vårdar ett eller
flera barn. Däremot är behovet för båda föräldrarna
att vara hemma samtidigt av naturliga skäl större.
Föräldrarna har därför rätt att ta ut
föräldrapenning samtidigt för vård av var sitt barn.
Utskottet har inte ändrat uppfattning härvidlag och
avstyrker med det anförda motion Sf327.
I ett antal motioner berörs den SGI-skyddade tiden
och den s.k. 2,5-årsregeln. Som tidigare anförts,
pågår för närvarande en översyn av skyddstiderna för
sjukpenninggrundande inkomst (dir. 2001:104). Enligt
direktiven skall utredaren föreslå grundläggande
principer för rätten att behålla SGI under tid som
förvärvsarbete inte utförs. Förslagen skall bl.a.
beakta relevanta jämställdhetsaspekter och gynna ett
ökat barnafödande. I avvaktan på utredarens förslag,
avstyrker utskottet motionerna Sf359, Sf380 yrkande
31, Sf244 samt Sf349.
Beträffande kvalifikationstiden om 240 dagar inom
föräldrapenningen vill utskottet erinra om att den
gäller för de första 180 ersättningsdagarna enligt
sjukpenningnivå och att den höjda grundnivån i
föräldraförsäkringen bl.a. syftar till att förbättra
situationen för dem som inte uppfyller
kvalifikationskraven inom föräldraförsäkringen.
Utskottet finner inte skäl att ändra
kvalifikationstiden i föräldrapenningen och
avstyrker därför motion Sf311 yrkande 7.
När det gäller männens vilja och möjlighet att
utnyttja föräldraförsäkringen anser utskottet att
förlängningen av antalet dagar i föräldrapenningen,
liksom den aviserade höjningen av inkomsttaket i
föräldraförsäkringen, på ett positivt sätt torde
påverka pappornas uttag av föräldrapenningförmåner.
Utskottet anser att det är viktigt att uttaget av
föräldrapenningen fördelas jämnare mellan könen och
förutsätter att regeringen noga följer och
analyserar denna utveckling. Pappors uttag av
föräldraledighet skulle på sikt kunna utgöra en
resultatindikator inom politikområdet. Utskottet är
dock inte berett att föreslå en sådan förändring nu.
Utskottet kan inte heller förorda en individbaserad
föräldrapenning där föräldrarna inte själva har
någon möjlighet att fördela uttaget. Utskottet ser
det inte som uteslutet att föräldraförsäkringen kan
komma att förlängas i framtiden. Med det anförda
avstyrker utskottet motionerna Sf311 yrkandena 3, 4
och 6, Sf254 yrkandena 1 och 2 samt Sf297.
Utskottet har tidigare (senast i bet.
2001/02:SfU1) behandlat motioner om möjligheten för
föräldrarna att samtidigt uppbära föräldrapenning.
Enligt nuvarande regler är detta möjligt t.ex. i
samband med föräldrautbildning och besök i
förskoleverksamhet, vid uttag av de tio dagarna med
tillfällig föräldrapenning i samband med barns
födelse samt vid flerbarnsfödsel. Om rätten för
föräldrarna att samtidigt uppbära
föräldrapenningförmåner utvidgades inom ramen för
det nuvarande systemet, skulle det enligt utskottets
mening i många fall leda till att tiden tillsammans
med barnet minskar. Med hänsyn till detta, och
eftersom möjligheten för föräldrar att samtidigt ta
ut föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning är
förhållandevis väl tillgodosedd, avstyrker utskottet
motionerna Sf311 yrkande 5 och Sf372.
Beträffande införande av en s.k.
jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen har
utskottet ovan anfört att den aviserade höjningen av
inkomsttaket till 10 prisbasbelopp liksom höjningen
av grundnivån kommer att stimulera en jämnare
fördelning av föräldraledigheten mellan föräldrarna.
Utskottet ser för närvarande inget behov av att
införa en jämställdhetsbonus och avstyrker med det
anförda motionerna Sf210 och So250 yrkande 11.
När det gäller överlåtelse av föräldrapenning till
annan anser utskottet, liksom tidigare (bet.
2001/02:SfU1), att föräldrapenningen skall vara
knuten till föräldraskapet. Någon överlåtelse av
föräldrapenning, som ersättning för t.ex.
barntillsyn, och oavsett om föräldern avstår från
arbete eller inte kan utskottet därför inte förorda.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna A241
yrkande 17 i denna del och So514 yrkande 3.
I fråga om överlåtelse av tillfällig
föräldrapenning har reglerna nyligen vidgats. Vid
sjukdom eller smitta hos barnet eller barnets
ordinarie vårdare kan en förälder i dag överlåta sin
rätt till tillfällig föräldrapenning till annan
försäkrad. Från och med den 1 juli 2001 kan även en
ensamstående förälder som själv är sjuk låta en
annan person vårda barnet och få tillfällig
föräldrapenning. Utskottet är positivt till denna
utvidgning, men kan inte ställa sig bakom ett
yrkande om att överlåtelse även skall kunna ske till
annan namngiven person vid t.ex. en kommunal
personalpool. Utskottet kan ej heller ställa sig
bakom ett yrkande om att en närstående skall ges
rätt till tillfällig föräldrapenning för att ta hand
om "övriga barn" då t.ex. en ensamstående förälder
måste vistas på sjukhus med ett annat av barnen. Med
det anförda avstyrker utskottet motionerna A241
yrkande 17 i denna del, Sf302 och Sf326.
I en motion föreslås att tillfällig
föräldrapenning skall utges oavsett om behandling
sker vid öppenvårdsavdelning i kommunens eller
landstingets regi. Utskottet har tidigare avstyrkt
ett likadant yrkande (senast i bet. 2001/02:SfU1).
Utskottet konstaterade då att den fråga som tas upp
i motionen inte torde utgöra något problem, men om
så ändå skulle vara fallet förutsatte utskottet att
RFV uppmärksammar detta. Utskottet vidhåller denna
inställning och avstyrker motion Sf225.
I en annan motion anförs att den tillfälliga
föräldrapenningen bör utredas, särskilt med hänsyn
till hur systemet fungerar för familjer med barn som
är sjuka ofta och/eller länge. Utskottet avstyrkte
ett likadant yrkande i bet. 2001/02:SfU1 och har
inte ändrat inställning härvidlag. Utskottet
avstyrker därför motion Sf380 yrkande 32.
Utskottet anser inte att semesterersättning till
föräldralediga skall betalas via försäkringskassan
och avstyrker motion A242 yrkande 16.

Proposition 2002/03:2 Avsnitt 4
Föräldraförsäkring

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
att tillfällig föräldrapenning skall kunna
utges till föräldrar som vårdar ett barn i
hemmet om barnet är yngre än 240 dagar och
barnet annars skulle ha vårdats på sjukhus.
Lagändringen träder i kraft den 1 januari
2003. Därmed bör riksdagen avslå ett
motionsyrkande om att denna regel skall gälla
oavsett barnets ålder.
Riksdagen bör även bifalla regeringens
förslag att de tio dagar med tillfällig
föräldrapenning som utges i samband med
adoption av ett barn skall fördelas med
hälften till var och en av föräldrarna om de
inte kommit överens om något annat.
Adoptivföräldrar av samma kön får samma rätt.
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om att
föräldrarna själva skall bestämma över hur
föräldrapenningen fördelas. Riksdagen bör
besluta att de föreslagna lagändringarna
träder i kraft 1 februari 2003.
Jämför reservationerna nr 68 (fp) och 69 (m).

Proposition 2002/03:2

I propositionen föreslås att tillfällig
föräldrapenning skall kunna utges till föräldrar som
vårdar barn i hemmet om barnet är yngre än 240 dagar
och om barnet annars skulle ha vårdats på sjukhus.
Förslaget innebär en ändring av 4 kap. 10 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring, och föreslås träda
i kraft den 1 januari 2003.

Enligt gällande regler är rätten till tillfällig
föräldrapenning för så små barn helt kopplad till
att vården ges på sjukhus. Regeringen anser att
föräldrar till dessa barn blir negativt
särbehandlade i nuvarande regelsystem, enbart av den
orsaken att de väljer att vårda barnet i hemmet i
stället för att låta barnet vara kvar på sjukhuset.
Mot denna bakgrund föreslås att föräldrar som vårdar
små barn i hemmet, där sjukhusvård annars skulle ha
varit nödvändig, också ges rätt till tillfällig
föräldrapenning. Tillfällig föräldrapenning kan i
dessa fall utges under den tid som sjukhuset har
ansvaret för vården i hemmet. Förslaget innebär,
enligt regeringen, endast en försumbar ökning av
statens utgifter för anslaget föräldraförsäkring.
I propositionen föreslås även att den ersättning
för tio dagar som utges i samband med adoption av
ett barn skall tillkomma båda föräldrarna och
fördelas med hälften till var och en av föräldrarna
om de inte kommer överens om en annan fördelning.
Detsamma gäller när två personer utges att som
särskilt förordnade vårdnadshavare gemensamt utöva
vårdnaden om ett barn. Vid adoptioner och för
särskilt förordnade vårdnadshavare skall på
motsvarande sätt som gäller för andra föräldrar, en
annan försäkrad än föräldrarna kunna ges rätt till
tillfällig föräldrapenning i tio dagar. Förslaget
innebär en ändring av 4 kap. 10 och 12 §§ lagen
(1962:381) om allmän försäkring. Ändringen föreslås
träda i kraft den dag regeringen bestämmer.
I propositionen anges också att konstruktionen av
faderns särskilda dagar i samband med barns födelse
inte alltid är applicerbar på de olika
familjekonstellationer som numera förekommer. Det
finns därför, enligt regeringen, anledning att se
över denna del av den tillfälliga föräldrapenningen
och undersöka möjligheterna att införliva de tio
pappadagarna med de dagar som är reserverade för
mamman och pappan inom föräldrapenningens regelverk.

Motioner

I motion Sf2 av Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (v)
begärs att riksdagen beslutar om ändring i 4 kap. 10
§ lagen (1962:381) om allmän försäkring så att
tillfällig föräldrapenning skall utges oavsett
barnets ålder när en förälder vårdar ett barn i
hemmet som annars skulle ha vårdats på sjukhus. Det
skulle, enligt motionärerna, innebära att föräldrar
med barn som är äldre än 240 dagar och som uppbär
föräldrapenning inte skulle tvingas använda sina
föräldrapenningdagar när vården av barnet sker i
hemmet i stället för på sjukhus.

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf1 yrkande
2 ett tillkännagivande om att föräldrarna själva
skall bestämma över hur föräldrapenningen fördelas.
Motionärerna motsätter sig således regeringens
aviserade förslag att införliva de 10 pappadagarna
med de dagar som är reserverade för mamman
respektive pappan inom föräldrapenningens regelverk.

Utskottets ställningstagande

Tillfällig föräldrapenning för ett barn som är yngre
än 240 dagar kan i dag endast utges när barnet
vårdas på sjukhus eller om tillsynen av barnet är
stadigvarande ordnad. För barn som är 240 dagar
eller äldre gäller däremot endast den begränsningen
att tillfällig föräldrapenning inte utges för tid
under vilken annars föräldrapenning skulle ha
uppburits, med undantag om barnet vårdas på sjukhus
eller, liksom för de yngre barnen, vid tillfällig
vård i övergångsboende.

I motion Sf2 begärs att tillfällig föräldrapenning
skall utges oavsett barnets ålder när en förälder
vårdar ett barn i hemmet som annars skulle ha
vårdats på sjukhus. Motionsyrkandet överensstämmer
med RFV:s remissyttrande över promemorian dnr
S2001/1028/SF. Regeringen skriver dock i
propositionen att de problem som aktualiserats under
ärendets beredning endast avsett nyfödda barn och då
i första hand för tidigt födda barn. Av praktiska
och administrativa skäl finns det, enligt
propositionen, anledning att knyta förslaget till
det redan befintliga regelverket avseende tillfällig
föräldrapenning för barn som är yngre än 240 dagar.
Som ovan nämnts är de ekonomiska konsekvenserna för
denna ändring enligt regeringen försumbara.
Om föräldrar till barn som är 240 dagar eller
äldre erbjuds att vårda ett barn i hemmet, när
sjukhusvård annars skulle ha varit alternativet, och
en av föräldrarna uppbär föräldrapenning har inte
den andra föräldern möjlighet att samtidigt ta ut
tillfällig föräldrapenning. Om ingen av föräldrarna
uppbär föräldrapenning kan inkomstbortfallet
kompenseras av tillfällig föräldrapenning.
Med hänsyn till barnets bästa anser utskottet att
vård i hemmet om barnet annars skulle ha vårdats på
sjukhus bör underlättas, även då barnet är 240 dagar
eller mer. Eftersom tillfällig föräldrapenning i
dessa fall redan i dag kan utges - med undantag för
då en förälder skulle ha uppburit föräldrapenning -
anser utskottet att det får ankomma på regeringen
att återkomma till riksdagen med förslag om en
utvidgning av rätten till tillfällig föräldrapenning
om det visar sig att nuvarande regelverk medför
praktiska problem. Enligt utskottets mening torde
även en sådan utvidgning medföra endast en försumbar
kostnad för föräldraförsäkringen. Med det anförda
tillstyrker utskottet regeringens förslag i denna
del och finner syftet med motion Sf2 tillgodosedd
med vad utskottet anfört.
Regeringen föreslår vidare att den ersättning för
tio dagar som utges i samband med adoption av ett
barn skall tillkomma båda föräldrarna och fördelas
med hälften till var och en om de inte kommer
överens om en annan fördelning. Utskottet, som i ett
yttrande till lagutskottet över proposition
2001/02:123 Partnerskap och adoption (yttr.
2001/02:SfU4y) påtalat vissa ojämlikheter i
nuvarande reglering, tillstyrker förslaget.
Enligt propositionen skall lagändringen träda i
kraft den dag regeringen bestämmer. Utskottet har
dock noterat att regeringen beslutat att övriga
lagar som gäller möjligheten för registrerade
partner att gemensamt adoptera barn skall träda i
kraft den 1 februari 2003. Utskottet föreslår därför
att riksdagen beslutar att även denna lagändring
skall träda i kraft detta datum.
I propositionen anges att konstruktionen av
pappans särskilda dagar inte alltid är applicerbar
på de olika familjekonstellationer som förekommer.
Regeringen aviserar därför en översyn av faderns
särskilda dagar i samband med barns födelse eller
adoption och möjligheten att införliva de tio
pappadagarna med de dagar som är reserverade för
pappan. Utskottet avvaktar översynen. Med det
anförda avstyrker utskottet motion Sf1 yrkande 2.

21:3 Underhållsstöd

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 21:3
Underhållsstöd. Därmed bör riksdagen avslå
motionsyrkanden om annan medelsanvisning för
anslaget 21:3.
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
återbetalningsskyldighet och
underhållsstödets utformning.
Jämför reservationerna nr 70 (m), 71 (kd) och
72 (c).

Gällande bestämmelser

Underhållsstöd lämnas till barn vars föräldrar inte
bor tillsammans om barnet varaktigt endast bor hos
en av föräldrarna och är folkbokfört hos denna
förälder. Ett barn som varaktigt bor hos båda
föräldrarna (växelvis boende) och är folkbokfört hos
en av dem har också rätt till underhållsstöd.
Underhållsstöd lämnas med högst 1 173 kr per barn
och månad. Vid växelvis boende ges var och en av
föräldrarna rätt till ett halvt underhållsstöd, 586
kr per barn och månad. Från detta belopp skall
avräknas det återbetalningsbelopp som skulle ha
fastställts om föräldern hade varit
återbetalningsskyldig enligt lagen om
underhållsstöd.

Den förälder som barnet inte varaktigt bor
tillsammans med, den bidragsskyldige, är
återbetalningsskyldig gentemot staten för det
underhållsstöd som lämnas till barnet.
Återbetalningsskyldigheten är dock begränsad till
1 173 kr per barn och månad. Återbetalningsbeloppet
beräknas som en viss procent av den bidragsskyldiges
årliga bruttoinkomst, efter ett avdrag på 72 000 kr.
Procentsatsen varierar med det totala antalet barn
som den bidragsskyldige är underhållsskyldig för.
Procentsatserna uppgår till 14 % för ett barn, 11,5
% för två barn och 10 % för tre barn. Den totala
procentsatsen ökar med en procentenhet för varje
ytterligare barn utöver tre.
Återbetalningsskyldigheten omprövas årligen och
fastställs i enlighet med det taxeringsbeslut som
fattats närmast före februari månad det år
återbetalningsskyldighet avser.
En bidragsskyldig som inte anser sig kunna betala
fastställt återbetalningsbelopp kan ansöka om
anstånd med betalningen. När anstånd beviljas
uppstår en skuld som skall betalas när anståndstiden
är slut. Ränta betalas på skulden.
Vad gäller umgängesavdrag får en förälder som haft
barnet hos sig under en sammanhängande tid av minst
fem hela dygn eller under en kalendermånad haft
barnet hos sig i minst sex hela dygn, vid
återbetalning av underhållsstöd göra avdrag med 1/40
av stödet för varje helt dygn.
Sedan den 1 juli 2002 gäller att en fader helt
eller delvis kan medges eftergift av statens fordran
på återbetalning av underhållsstöd om
återbetalningsskyldighet har beslutats för tid före
den dag då hans faderskap fastställdes.

Budgetpropositionen

I propositionen anges att syftet med
underhållsstödet är att barn som inte sammanlever
med båda sina föräldrar skall garanteras en rimlig
ekonomisk standard samtidigt som systemet skall
bidra till att båda föräldrarna skall ta sitt
ekonomiska ansvar gentemot sina barn.

Enligt propositionen fanns det i maj 2002 totalt
333 000 barn, 200 000 boföräldrar och 227 000
bidragsskyldiga föräldrar i underhållsstödssystemet.
Drygt 302 000 barn fick fullt bidrag, 1 173 kronor
per månad, 19 000 fick underhållsstöd vid växelvis
boende och 12 000 fick endast utfyllnadsbidrag.
Familjeutredningen redovisade i betänkandet Ur
fattigdomsfällan (SOU 2001:24) en utvärdering av
underhållsstödet. Utredningens samlade bedömning var
att underhållsstödet uppfyller sina syften.
Utredningen påpekar dock att det finns vissa brister
som bl.a. hänger samman med de dubbla syftena att
reglera föräldrarnas inbördes relationer och att ge
ett visst statligt ekonomiskt stöd.
Regeringen tillsatte i mars 2002 en särskild
utredare med uppdrag att göra en särskild översyn av
underhållsstödet (dir. 2002:39). Utgångspunkten är
att de grundläggande principerna för det nuvarande
stödsystemet skall behållas. Det skall finnas ett
stöd som garanterar de särlevande föräldrarnas barn,
som så behöver, ett visst bidrag. Barnets bästa
skall stå i centrum och det skall understrykas att
underhållsstödet skall vara en garanti för barnets
försörjning. Utredaren skall analysera
underhållsstödssystemet och lämna förslag till hur
det skulle kunna förändras i en riktning som bättre
överensstämmer med det faktiska behov av stöd som
barn till särlevande föräldrar kan ha. Det finns,
enligt direktiven, även skäl för en större samsyn
mellan de andra system som på olika sätt garanterar
försörjningen för barn som lever endast med en
förälder. Utredaren skall särskilt överväga om och i
vilken omfattning underhållsstöd i framtiden bör
lämnas till boföräldrar som själva eller tillsammans
med den andra föräldern kan stå för barnens
försörjning. Vidare skall utredaren pröva om stödet
och återbetalningsskyldigheten bör anpassas eller
differentieras efter olika familjeförhållanden. I
uppdraget ingår också bl.a. att se över de nuvarande
reglerna för anstånd och eftergift. Utredaren skall
redovisa sitt uppdrag senast den 31 mars 2003.
Under 2001 översteg utgifterna för underhållsstöd
anvisade medel med 92 miljoner kronor. För
innevarande budgetår beräknas utgifterna till ca
2 357 miljoner kronor, vilket är 84 miljoner kronor
lägre än anvisade medel.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2003 till anslaget 21:3 Underhållsstöd anvisar ett
ramanslag på 2 487 miljoner kronor.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2003

Moderaterna

I motion Sf342 av Sten Tolgfors m.fl. (m) yrkande 3
begärs ett tillkännagivande om att särlevande
föräldrar i högre utsträckning än i dag skall
reglera underhållsskyldigheten mellan varandra. Det
skulle, enligt motionärerna, leda till besparingar
för staten. I yrkande 7 begärs att riksdagen till
anslaget 21:3 Underhållsstöd anvisar 400 miljoner
kronor mindre än regeringen föreslagit för
budgetåret 2003.

Folkpartiet

Bo Könberg och Kerstin Heinemann (fp) begär i motion
Sf377 yrkande 5 att regeringen återkommer med
förslag om ändring av reglerna för underhållsstöd, i
syfte att genomföra besparingar inom anslaget.

I motion Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
yrkande 14 i denna del och motion Sf377 av Bo
Könberg och Kerstin Heinemann (fp) yrkande 11 i
denna del begär motionärerna att riksdagen till
anslaget 21:3 anvisar 170 miljoner kronor mindre än
regeringen föreslagit för budgetåret 2003.

Övriga motioner

Cecilia Magnusson (m) begär i motion Sf346 ett
tillkännagivande om att direktiven för översyn av
underhållsstödet (dir. 2002:39) inte är tillräckligt
långtgående eftersom de utgår från att det nuvarande
systemet fungerar väl. En mer genomgripande översyn
behövs.

I motion Sf380 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande
33 och motion Sf379 av Inger Davidson m.fl. (kd)
yrkande 7 begärs tillkännagivanden om att det behövs
grundliga regelförändringar när det gäller
underhållsstödet. Motionärerna välkomnar därför den
utredning som nyligen tillsatts.
Kenneth Lantz m.fl. (kd) anger i motion Sf315
yrkandena 1-3 att - när det gäller umgängesavdrag -
hämtande- och lämnandedagen bör räknas som ett helt
dygn samt att umgängesavdrag skall få göras med 1/20
medan avdraget för boföräldern ändå får göras med
1/40 av underhållsstödet. Motionärerna vill även att
återbetalningsreglerna ändras samt att fordran inte
bör överföras till kronofogdemyndigheten förrän den
är minst tolv månader gammal eller uppgår till en
beloppsgräns på minst 1/7 prisbasbelopp. I motionen
begärs tillkännagivanden om detta.
I motion Sf311 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
yrkandena 9-11 begärs ett tillkännagivande om
behovet av en "CSN-metod" vid fastställande av
inkomstunderlag för återbetalningsskyldighet inom
underhållsstödet, dvs. att
återbetalningsskyldigheten bestäms utifrån
dagsaktuell inkomst om inkomsten ändrats med mer än
15 %. Vidare begärs att regeringen tillsätter en
utredning som ser över möjligheten att införa ett
ekonomiskt stöd för umgängesresor inom ramen för
återbetalningsskyldighet inom underhållsstödet, samt
ett tillkännagivande om att umgängesavdrag bör utgå
från faktisk umgängestid och inte efter klockans
dygn.
Rigmor Stenmark (c) begär i motion Sf209 yrkande 2
ett tillkännagivande om en översyn av
underhållsstödet vid delat ansvar för gemensamma
barn. Enligt motionären är det inte rättvist att den
som vårdar barnet mindre än 50 % får betala stöd
till den andre föräldern, men själv inte får något
stöd för sin del av vårdåtagandet.
I motionerna Sf301 av Birgitta Carlsson och Annika
Qarlsson (c), Sf272 av Raimo Pärssinen och Per-Olof
Svensson (s), Sf295 av Veronica Palm (s) och Sf351
av Mats Berglind och Agneta Gille (s) begärs
tillkännagivanden om att en total översyn görs av
underhållsbidraget och dess konsekvenser för
barnfamiljer samt att bidragsbeloppet justeras så
att det bättre motsvarar dagens kostnader för barn.
Åsa Domeij (mp) begär i motion Sf263 ett
tillkännagivande om att Utredningen om översyn av
lagen om underhållsstöd (dir. 2002:39) bör få ett
tilläggsdirektiv om att utreda och föreslå åtgärder
för att förbättra jämställdheten för ogifta par som
får barn. Motionären anser att nuvarande
lagstiftning - enligt vilken kvinnan automatiskt
blir vårdnadshavare om paret inte är gift -
missgynnar mannen i de fall då kvinnan motsätter sig
gemensam vårdnad. Även detta bör ovan nämnda
utredning se över.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 21:3 Underhållsstöd

Regeringen har i mars 2002 uppdragit åt en särskild utredare
att genomföra en översyn av lagen om underhållsstöd
(dir. 2002:39), i syfte att få systemet att fungera
bättre. Utredaren skall redovisa sina resultat i
mars 2003. Utskottet välkomnar denna utredning och
finner inga skäl att under pågående utredning
föreslå några förändringar i systemet med
underhållsstöd.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens
förslag till medelsanvisning och avstyrker
motionerna Sf342 yrkandena 3 och 7, Sf377 yrkande 5,
Fi232 yrkande 14 i denna del samt Sf377 yrkande 11 i
denna del.

Övriga motioner om underhållsstöd

Utskottet anser, beträffande direktiven till den pågående
utredningen om översyn av underhållsstödet (dir.
2002:39), att de är tillräckligt långtgående för att
nödvändiga förändringar av det nuvarande systemet
skall kunna föreslås. Utskottet delar direktivets
utgångspunkt att barnets bästa skall stå i centrum
och att underhållsstödet skall vara en garanti för
barnets försörjning. Med det anförda avstyrker
utskottet motion Sf346.

I andra motioner begärs tillkännagivanden om bl.a.
grundläggande regelförändringar av underhållsstödet,
beräkningen av umgängesavdraget,
återbetalningsreglerna, beräkning på mer närliggande
inkomst, underhållsstöd vid delat ansvar för
gemensamma barn och översyn av bidragsbeloppet.
Utskottet anser att också dessa motionsyrkanden som
rör förändringar i underhållsstödet bör avslås mot
bakgrund av den pågående utredningen. I avvaktan på
utredningens förslag avstyrker utskottet således
motionerna Sf380 yrkande 33, Sf379 yrkande 7, Sf315
yrkandena 1-3, Sf311 yrkandena 9-11, Sf209 yrkande
2, Sf301, Sf272, Sf295 och Sf351.
I en motion begärs ett tillkännagivande om att
utredningen om översyn av lagen om underhållsstöd
bör få ett tilläggsdirektiv att utreda och föreslå
åtgärder för att förbättra jämställdheten för ogifta
par som får barn. Utskottet vill här hänvisa till
den parlamentariska kommitté som tillsattes av
regeringen i juni 2002 och som skall utvärdera 1998
års reform om vårdnad, boende och umgänge (dir.
2002:89). Enligt direktiven skall utredarna bl.a.
undersöka hur de nya reglerna om gemensam vårdnad
och boende tillämpas och vilka följder 1998 års
vårdnadsreform har fått. Utöver det som specifikt
anges i direktiven, är kommittén "oförhindrad att ta
upp även andra närliggande frågor om det bedöms
motiverat". Uppdraget skall redovisas senast den 1
november 2004. I avvaktan på utredningens förslag
avstyrker utskottet motion Sf263.

21:4 Bidrag till kostnader för internationella
adoptioner

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 21:4 Bidrag
till kostnader för internationella
adoptioner. Därmed bör riksdagen avslå
motionsyrkanden om annan medelsanvisning för
anslaget 21:4.
Riksdagen bör avslå motionsyrkande om
utvecklingen av kostnader vid adoption.
Jämför reservation nr 73 (fp).

Gällande bestämmelser

Bidrag till kostnader för internationella adoptioner
utges enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid
adoption av utländska barn. Bidrag lämnas för
närvarande med 40 000 kronor per barn vid adoption
av barn upp till tio års ålder.

Budgetpropositionen

I propositionen anges att antalet adoptivbarn som
kommer till Sverige från utlandet beräknas till 1
000 barn under 2003, vilket är samma antal som 2002.

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2003 till anslaget 21:4 Bidrag till kostnader för
internationella adoptioner anvisar ett ramanslag på
40 miljoner kronor.

Motion med anslagseffekt budgetåret 2003

Moderaterna

I motion Sf342 av Sten Tolgfors m.fl. (m) yrkande 4
yrkas att bidraget till kostnader för
internationella adoptioner höjs till 50 % av
kostnaden, enligt en schablon grundad på varifrån
barnet adopteras, dock till högst 55 000 kr per
barn. I yrkande 8 begärs att riksdagen till anslaget
21:4 Bidrag till kostnader för internationella
adoptioner anvisar 8 miljoner kronor mer än
regeringen föreslagit för budgetåret 2003.

Övrig motion

Bo Könberg och Kerstin Heinemann (fp) anför i motion
Sf377 yrkande 6 att regeringen bör följa
kostnadsutvecklingen för internationella adoptioner
och återkomma med förslag till en justering av
bidraget om det visar sig att det har urholkats på
grund av valutakursförändringar. Ett
tillkännagivande begärs härom.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 21:4 Bidrag till kostnader för
internationella adoptioner

Efter att adoptionsbidraget varit oförändrat sedan
1991 höjdes det kraftigt den 1 januari 2001 till 40
000 kr. Utskottet finner inte anledning att nu
föreslå ytterligare höjning av bidraget.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
medelsanvisning och avstyrker motion Sf342 yrkandena
4 och 8.

Övrig motion

I motion Sf377 begärs tillkännagivande om att regeringen bör
återkomma med förslag till justering om det visar
sig att bidraget urholkats på grund av
valutakursförändringar. Utskottet anser inte att det
för närvarande är aktuellt med någon ändring av
adoptionsbidraget.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf377
yrkande 6.

21:5 Barnpension och efterlevandestöd till barn

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 21:5
Barnpensioner och efterlevandestöd till barn.
Riksdagen bör avslå motionsyrkande om
ändring av reglerna för efterlevandepension
till barn.
Jämför reservation nr 74 (v).

Gällande bestämmelser

Från och med 2003 gäller nya regler för barnpension.
Barnpension från folkpension och ATP ersätts med
inkomstgrundad barnpension och efterlevandestöd till
barn (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13,
rskr. 1999/2000:
235).

Barnpension och efterlevandestöd till barn skall
garantera barn under 18 år, vars ena eller båda
föräldrar avlidit, en rimlig ekonomisk standard. För
barn som går i grundskola, gymnasium eller liknande
kan barnpensionen förlängas, längst t.o.m. juni
månad det år barnet fyller 20 år. De barnpensioner
som beviljats t.o.m. 2002 omfattas av
övergångsregler som överensstämmer med de gamla
reglerna.
Barnpension efter en förälder skall utges med 35 %
av den avlidnes efterlevandepensionsunderlag om den
avlidne efterlämnar ett pensionsberättigat barn som
inte fyllt tolv år. Från och med månaden då barnet
fyller tolv år skall barnpension i stället utges med
30 %. Finns det fler barn som är berättigade till
barnpension efter den avlidne föräldern ökas
procenttalen. Barnpension efter båda föräldrarna
utges med 35 % av respektive förälders
efterlevandepensionsunderlag.
Efterlevandestödet till barn skall utgöra en
lägsta garanterad nivå för barnet och därför endast
ges som en utfyllnadsförmån till barnpensionen.
Efterlevandestöd till barn skall utges med 40 % av
prisbasbeloppet. Dubbelt efterlevandestöd skall
utges i de fall då båda föräldrarna avlidit.
Barnpension efter avliden förälder skall minska
efterlevandestödet till barn krona för krona.

Budgetpropositionen

Från anslaget bekostas barnpension i form av
inkomstgrundad barnpension och efterlevandestöd till
barn. Från och med 2003 finansieras inkomstgrundad
barnpension med efterlevandepensionsavgift enligt
socialavgiftslagen (2000:980). Efterlevandestöd till
barn finansieras med skattemedel. I och med de nya
reglerna avseende inkomstgrundad barnpension och
efterlevandestöd till barn kommer utgifterna främst
att styras av inkomstindex och
prisbasbeloppsutvecklingen.

Det nya grundskyddet efterlevandestöd till barn
syftar, enligt regeringen, till att stärka barns
rätt till en garanterad ersättning när barnet
förlorar en av eller båda sina föräldrar. Syftet med
barnpensionerna är alltjämt att trygga barns rätt
till en likvärdig standard även efter en av eller
båda föräldrarnas frånfälle.
Effekterna av de nya reglerna har beaktats vid
beräkningen av anslaget.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2003 till anslaget 21:5 Barnpension och
efterlevandestöd anvisar ett ramanslag på 976
miljoner kronor.

Motion som ej har anslagseffekt budgetåret 2003

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf306 att
regeringen återkommer med förslag till ändring av
reglerna för efterlevandepension i syfte att
förbättra situationen för skilsmässobarn. Enligt
motionärerna kommer framför allt skilsmässobarn att
få försämrad barnpension med det nya systemet,
samtidigt som de inte får ta del av de förbättringar
som kommer att ske beträffande
omställningspensionen.

Utskottets ställningstagande

Under remissbehandlingen av
Efterlevandepensionsutredningens betänkande (SOU
1998:120) noterade vissa remissinstanser att det nya
systemet skulle kunna innebära en viss sänkning av
barnpensionerna om ersättningsnivåerna inte
ändrades. Regeringen påpekade att skillnader därvid
skulle kunna uppstå dels beroende på att det nya
systemet ger en lägre ersättning för första
prisbasbeloppets inkomster än vad som följer av de
hittillsvarande bestämmelserna om grundskydd i form
av folkpension, dels att kompensationsgraden i det
reformerade ålderspensionssystemet kan komma att bli
lägre i jämförelse med tilläggspensioneringen. Några
exakta beräkningar kunde dock inte göras eftersom
förvärvsmönstret är olika för varje enskild person.
Vidare menade regeringen, i likhet med
Efterlevandepensionsutredningen, att den förlängda
tiden för omställningspension från 6 månader till 10
månader (alternativt till 22 månader) skulle komma
hela den efterlevande familjen till godo och i viss
mån kompensera för den begränsade sänkning av
barnpensionerna som i en del fall kunde bli följden
av det nya systemet. Då efterlevande med barn under
tolv år redan i det nuvarande systemet har rätt till
förlängd omställningspension, skulle dock inte denna
förbättring komma dem till godo varför
ersättningsnivån för dessa höjdes från 30 % till 35
%.

Utskottet har förståelse för den oro som uttrycks
i motionen men anser att det nu är för tidigt att
uttala sig om vilka reella effekter den nya
barnpensionen kommer att få för efterlevande barn i
förhållande till det tidigare systemet. Utskottet
förutsätter att regeringen nogsamt följer denna
utveckling.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf306.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
medelsanvisning.

21:6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 21:6 Vårdbidrag
för funktionshindrade barn. Därmed bör
riksdagen avslå motionsyrkanden om annan
medelsanvisning för anslaget 21:6.
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om att
återinföra retroaktivitet vid ansökan om
vårdbidrag, om införande av vårdbidrag till
biståndsarbetare samt om översyn av
vårdbidraget.
Jämför reservation nr 75 (c).

Gällande bestämmelser

Vårdbidrag utges enligt lagen (1998:703) om
handikappersättning och vårdbidrag till föräldrar
med hemmavarande barn som är i behov av särskild
tillsyn eller vård. Från och med 1 januari 2003 höjs
den övre åldersgränsen för rätt till vårdbidrag från
16 år till halvårsskiftet det år barnet fyller 19
år, enligt riksdagsbeslut (prop. 2000/01:96, bet.
2000/01:SfU15, rskr. 2000/02:257). Vid bedömning av
rätt till vårdbidrag beaktas även merkostnader på
grund av barnets sjukdom eller funktionshinder. För
barn som vistas på institution eller enskilt hem
genom samhällets försorg kan ferievårdbidrag
utbetalas under vissa förutsättningar för den tid
barnet vistas hemma.

Vårdbidrag utbetalas som hel, tre fjärdedels, halv
eller en fjärdedels förmån. Vårdbidraget relateras
till prisbasbeloppet och hel förmån utgör 250 % av
prisbasbeloppet. Vårdbidraget är skattepliktigt och
pensionsgrundande.
Ersättning för merkostnader som motsvarar minst
18 % av prisbasbeloppet kan betalas ut utöver det
annars gällande maximibeloppet för helt vårdbidrag,
under förutsättning att vård- och tillsynsbehovet
för ett barn är så stort att det räcker för att
grunda rätt till helt vårdbidrag. Den del av
vårdbidraget som motsvarar merkostnader är skattefri
och inte pensionsgrundande.

Budgetpropositionen

Under budgetåret 2001 uppgick utgifterna för
vårdbidraget till knappt 2 053 miljoner kronor,
varav ca 110 miljoner kronor bestod av merkostnads-
ersättningar. Enligt propositionen innebär det att
utgifterna 2001 understeg anslaget med drygt 74
miljoner kronor.

I propositionen anges att antalet beviljade
vårdbidrag ökar. RFV fick i regleringsbrevet för
2002 ett uppdrag att kartlägga orsakerna till detta.
RFV konstaterar i sin rapport (RFV Analyserar
2002:10) att antalet vårdbidrag ökat sedan 1990 och
att detta kan förklaras av en rad faktorer. En
mindre del av ökningen kan t.ex. förklaras av att
antalet barn ökar i befolkningen. RFV framhåller
också att införandet av en fjärdedels nivå har
medfört att en ny grupp barn med bl.a. diagnosen
ADHD/DAMP kan få rätt till förmånen. Enligt RFV har
den ökade fokuseringen på barn med just diagnoser
som t.ex. autism och ADHD/DAMP ökat kännedomen om
dessa diagnoser, vilket har inneburit att fler barn
utreds. Det leder i sin tur till att fler får
information om samhällets stödformer. RFV
konstaterar också att en fastställd diagnos på
barnet, förutom att ge rätt till vårdbidrag, också
kan ge möjlighet till pedagogiskt stöd och avlösning
i skolan.
Enligt regeringen är det angeläget att få frågan
om varför antalet beviljade vårdbidrag ökar
ytterligare belyst. Regeringen avser därför att
under hösten ge RFV och Socialstyrelsen i uppdrag
att i samråd med andra myndigheter fördjupa
kunskaperna om de olika faktorer som kan vara
bidragande orsaker till ökningen av antalet
vårdbidragsärenden.
För innevarande budgetår beräknas utgifterna till
ca 2 123 miljoner kronor, jämfört med anslaget på
2 108 miljoner kronor. Med hänsyn till att det från
2001 finns ett ingående underskott på ca 17 miljoner
kronor beräknas underskottet för budgetåret till ca
32 miljoner kronor.
Anslagsbehovet för budgetåret 2003 utgår från det
fastställda prisbasbeloppet 38 600 kronor.
Beräkningen har grundats på utbetalning av i
genomsnitt ca 19 600 hela vårdbidrag 2003. Till
detta skall läggas en uppräkning på grund av
retroaktiva utbetalningar och ferievårdbidrag samt
statlig ålderspensionsavgift. Den höjda
åldersgränsen beräknas innebära en kostnadsökning
med 130 miljoner kronor 2003.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2003 till anslaget 21:6 Vårdbidrag för
funktionshindrade barn anvisar ett ramanslag på
2 250 miljoner kronor.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2003

Moderaterna

I motion Sf342 av Sten Tolgfors m.fl. (m) yrkande 5
begärs att riksdagen beslutar att återinföra en
månads retroaktivitet vid ansökan om vårdbidrag för
funktionshindrade barn. I yrkande 9 begärs att
riksdagen till anslaget 21:6 Vårdbidrag för
funktionshindrade barn anvisar 15 miljoner kronor
mer än vad regeringen föreslagit för budgetåret
2003.

Kristdemokraterna

I motion Sf380 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 36
begärs att riksdagen beslutar införa vårdbidrag för
barn till biståndsarbetare. I yrkande 37 i denna del
begärs därmed att riksdagen till anslaget 21:6
Vårdbidrag för funktionshindrade barn anvisar
500 000 kronor mer än regeringen föreslagit för
budgetåret 2003.

Övrig motion

Rigmor Stenmark (c) begär i motion Sf209 yrkande 1
ett tillkännagivande om en översyn av vårdbidraget.
Motionären anser att vårdbidraget skall fördelas
procentuellt rättvist mellan frånskilda föräldrar.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 21:6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn

Regeringen föreslog i budgetpropositionen för 2002
att vårdbidrag inte skall kunna utges retroaktivt
före ansökningsmånaden. Förslaget godtogs av
utskottet och bifölls av riksdagen (bet.
2001/02:SfU1, rskr. 2001/02:84). Utskottet finner
ingen anledning att nu göra en annan bedömning.

Socialförsäkringslagen (1999:799) som trädde i
kraft den 1 januari 2001 innehåller två delar - dels
bestämmelser om förmåner som grundas på bosättning i
Sverige, dels bestämmelser om förmåner som är
beroende av arbete här i landet. Den del av
försäkringen som baseras på bosättning avser
garantibelopp och bidrag, medan den del som baseras
på arbete avser inkomstförlust. Båda försäkringarna
skall gälla lika för alla som är bosatta respektive
arbetar i Sverige.
Socialförsäkringen skall ha utsträckt giltighet
vid utlandsvistelse för vissa särskilda grupper.
Bland annat föreskrivs att biståndsarbetare m.fl.
som av svenskt trossamfund eller svensk ideell
organisation som bedriver biståndsverksamhet sänds
ut för att tjänstgöra utomlands, skall vara
försäkrade i Sverige såvitt avser den
bosättningsbaserade försäkringen under förutsättning
att utlandsvistelsen kan antas vara längst fem år.
Denna föreskrift gäller även medföljande
familjemedlemmar. Beträffande utbetalning av
bosättningsbaserade förmåner vid vistelse i ett land
som varken är medlem i EU eller omfattas av EES-
avtalet finns vissa begränsningar. Den som har sin
hemvist i Sverige skall räknas som boende här och
för bl.a. biståndsarbetare gäller att dessa skall
anses vara bosatta i Sverige om utlandsvistelsen
antas vara längst fem år. För vårdbidrag gäller dock
att förmånen får utges endast om utlandsvistelsen
kan antas vara längst sex månader.
Utskottet har tidigare avslagit motionsyrkanden om
att vårdbidrag för funktionshindrade barn bör kunna
utges till biståndsarbetare (senast i bet.
2001/02:SfU1). Utskottet fann då inget skäl att
ändra det ställningstagande som gjordes i samband
med att socialförsäkringslagen antogs (prop.
1998/99:119, bet. 1999/2000:SfU3, rskr.
1999/2000:12). Utskottet finner inte anledning att
nu göra en annan bedömning.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens
förslag till medelsanvisning samt avstyrker motion
Sf342 yrkandena 5 och 9 samt motion Sf380 yrkandena
36 och 37 i denna del.

Övrig motion

Enligt nuvarande regler gäller att föräldrar som har
gemensam vårdnad av ett barn får dela vårdbidraget
mellan sig om båda tar del i vården av barnet samt
om båda begär det. En delning av utbetalningen av
vårdbidraget innebär dock inte någon delning av
rätten till bidraget utan det är endast
utbetalningen som delas mellan föräldrarna. Vid
oenighet får den förälder som har den huvudsakliga
vården om barnet hela vårdbidraget. Någon omprövning
av rätten till vårdbidrag krävs inte om en och samma
förälder både före och efter en separation
ombesörjer vården av barnet och därmed uppbär hela
vårdbidraget. Omprövning sker däremot om en ändring
av barnets boende eller byte av vårdare är aktuell i
samband med en separation. Om föräldrarna efter en
separation skall kunna dela vårdbidraget krävs att
båda föräldrarna begär det.

Utskottet har tidigare avstyrkt motionsyrkanden om
att vårdbidraget skall fördelas procentuellt
rättvist mellan frånskilda föräldrar (senast i bet.
2001/02:SfU1). Liksom då anser utskottet att det får
ankomma på regeringen att överväga lämpliga åtgärder
om denna fråga medför problem av större omfattning.
Utskottet avstyrker därmed motion Sf209 yrkande 1.

21:7 Pensionsrätt för barnår

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 21:7
Pensionsrätt för barnår.

Gällande bestämmelser

Pensionsgrundande belopp för barnår skall kunna
tillgodoräknas från och med det år barnet föds och
t.o.m. det år då barnet fyller tre år eller, om
barnet är fött under någon av månaderna juli t.o.m.
december, från och med det år då barnet uppnår ett
års ålder t.o.m. det år då barnet fyller fyra år.

Föräldrarna kan själva välja vem av dem som skall
tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet.
För den förälder som tillgodoräknas
pensionsgrundande belopp för barnår skall en fiktiv
inkomst beräknas för denna tid. Sådan fiktiv inkomst
kan beräknas på tre sätt, antingen genom utfyllnad
till förälderns pensionsgrundande inkomst året före
barnets födelse, genom utfyllnad till 75 % av den
genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten för alla
försäkrade under 65 år eller med ett för alla
försäkrade enhetligt belopp. Det alternativ som ger
det förmånligaste utfallet för ett givet år används.
Utifrån det pensionsgrundande beloppet skall
pensionsrätt beräknas med 18,5 % av underlaget. För
dessa pensionsgrundande belopp skall en statlig
ålderspensionsavgift om 18,5 % betalas.
Ålderspensionsavgiften betalas inte av den enskilde
utan av staten.

Budgetpropositionen

I propositionen anges att syftet med pensionsrätt
för barnår är att stödja den förälder i familjen som
har lägst inkomst eller tagit störst del av
vårdnaden av barnet. Anslaget har tillkommit med
anledning av det reformerade ålderspensionssystemet.

I propositionen anförs att barnårsrätt för
adoptivföräldrar har förbättrats (prop. 2001/02:84,
bet. 2001/02:SfU12, rskr. 2001/02:215). De nya
reglerna innebär bl.a. att pensionsrätt för barnår
för adoptivföräldrar ges under fyra år fram tills
barnet fyller tio år, räknat från dagen den
försäkrade fick barnet i sin vård.
Under budgetåret 2001 uppgick utgifterna för
pensionsrätt för barnår till 3 276 miljoner kronor.
För innevarande budgetår beräknas utgifterna till
3 669 miljoner kronor.
Avgiftsunderlaget, på vilket en statlig
ålderspensionsavgift skall betalas, beräknas för
2003 till 19 204 miljoner kronor.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2003 till anslaget 21:7 Pensionsrätt för barnår
anvisar ett ramanslag på 3 831 miljoner kronor.

Utskottets ställningstagande

Regeringens förslag till medelsanvisning har inte
föranlett några motionsyrkanden. Utskottet
tillstyrker förslaget.

Andra anslagsfrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om anslag
för barnomsorgskonto samt anslag för höjt
barnbidrag för barn i åldern 1-5 år.

Motioner om anslag för barnomsorgskonto 2003

I motion Sf380 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 37
i denna del samt motion Sf379 av Inger Davidson
m.fl. (kd) yrkande 3 i denna del begärs införande av
dels ett barnomsorgskonto fr.o.m. den 1 juli 2003
och dels ett nytt anslag, 21:8 Barnomsorgskonto,
till vilket riksdagen anvisar 1 800 miljoner kronor
för budgetåret 2003. Barnomsorgskontot skall omfatta
80 000 kr för barn som fyller ett år, med en
begränsning av uttaget på maximalt 40 000 kr per
barn och år.

Motioner om anslag för höjt barnbidrag för barn
i åldern 1-5 år 2003

I motion Sf352 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) i
denna del samt i motion So250 av Maud Olofsson m.fl.
(c) yrkande 13 i denna del begärs dels höjda
barnbidrag för barn i åldern 1-5 år fr.o.m. 2003,
och dels införande av ett nytt anslag, 21:9 Höjt
barnbidrag för barn i åldern 1-5 år, till vilket
riksdagen anvisar 1 100 miljoner kronor för
budgetåret 2003. Under 2003 föreslås en höjning av
barnbidraget med 200 kr per månad och barn och
därefter föreslås höjningar med 250 kr per månad och
barn under åren 2004-2006.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har ovan under avsnittet om
familjepolitikens inriktning avstyrkt
motionsyrkanden om att införa ett barnomsorgskonto
samt höjt barnbidrag för barn i åldern 1-5 år. Med
hänvisning till detta avstyrker utskottet motionerna
Sf380 yrkande 37 i denna del, Sf379 yrkande 3 i
denna del, Sf352 i denna del samt So250 yrkande 13 i
denna del.

Vissa frågor om det reformerade
pensionssystemet

Utdelning av överskott i pensionssystemet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkande om utdelning av
överskott i pensionssystemet.
Jämför reservation nr 76 (v).

Motion

I motion Fi288 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 1
begärs ett tillkännagivande om överföring av
ytterligare medel från AP-fonden. Motionärerna anser
att om det finns ett betydande överskott i
buffertfonden skall detta gå tillbaka till
pensionärerna i form av ett återställande av
pensionerna.

Utskottets ställningstagande

I betänkande 2000/01:SfU13 har utskottet anfört
följande. Som anges i propositionen finns det
ekonomiska och demografiska förlopp där
ålderspensionssystemets ekonomiska styrka växer
systematiskt, t.ex. om den förvärvsarbetande
befolkningen växer eller om buffertfondens
avkastning väsentligt överstiger tillväxten i
avgiftsunderlaget. När systemet kan bedömas vara så
starkt att risken för att balanseringen inom
överskådlig framtid skall aktiveras kan anses vara
försumbar, finns det enligt regeringen skäl att
använda överskottet på annat sätt än att skapa
ytterligare trygghet vad gäller systemets förmåga
att upprätthålla inkomstindexeringen. Enligt
regeringen skall ett sådant utdelningsbart överskott
fördelas på de försäkrade genom att tillägg görs på
indexeringen. Eftersom det för närvarande inte finns
tillräcklig kunskap om vilken nivå balanstalet skall
ha för att överskott skall anses vara utdelningsbara
och det eventuellt inte är lämpligt att via
automatiskt verkande regler hantera
överskottsmöjligheten anser regeringen att det skall
utredas om det är lämpligt och möjligt att i lag
reglera fördelningen av eventuellt uppkomna
utdelningsbara överskott i fördelningssystemet.
Förslag i denna fråga skall senast presenteras i
samband med den analys som skall göras inför den
s.k. kontrollstationen år 2004 för att se om det är
möjligt att överföra ytterligare medel till
statsbudgeten från AP-fonderna. Utskottet vill
understryka betydelsen av att även överskott i
fördelningssystemet skall kunna fördelas på såväl de
förvärvsaktiva som pensionärerna och att förslag
härom således bör redovisas i samband med den nämnda
analysen år 2004. Då får också prövas om en
fördelning av överskott kan göras automatiskt
verkande.

Frågan om möjligheterna att reglera utdelningsbara
överskott i fördelningssystemet skall tas upp i
utredningen om översyn av möjligheterna att
fastställa och fördela utdelningsbara överskott i
den inkomstgrundade ålderspensionens
fördelningssystem (dir. 2002:5). Enligt direktiven
skall uppdraget redovisas senast den 2 juni 2003.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi288
yrkande 1.

Automatisk balansering i pensionssystemet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motion om automatisk
balansering i pensionssystemet.
Jämför reservation nr 77 (v).

Motion

I motion Fi288 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 2
begärs att regeringen lägger fram förslag till ny
automatisk balansering av pensionssystemet.
Motionärerna framhåller att de vill uppnå en
balansering av pensionssystemet som stärker
solidariteten mellan generationer. Det finns redan,
förutom den automatiska balanseringen, flera regler
i pensionssystemet som innebär att nivån på
utbetalade pensioner varierar i takt med de
ekonomiska och demografiska förändringarna.
Pensionärerna får i det nya pensionssystemet själva
bära ett alltför stort ansvar för systemets
finansiella balans. Den pensionsavgift som
arbetstagare betalar bör höjas tillfälligt om det
fastställs att pensionssystemet är underfinansierat.
Denna avgiftshöjning skall avskiljas från den
fastlagda avgiftsnivån och därmed inte ge
pensionsrätt i framtiden. Samtidigt skall det finnas
en fastlagd gräns för underskott som kan hanteras
med avgiftsökningar. Passeras denna gräns får då
ansvariga politiker ta ställning till hur balans
skall uppnås i systemet.

Utskottets ställningstagande

Det inkomstgrundade ålderspensionssystemet är en
fristående försäkringsgren vid sidan av
statsbudgeten. Fördelningssystemets finansiella
stabilitet säkras genom reglerna för automatisk
balansering. Den automatiska balanseringen avser
indexomräkningen av pensionsbehållningar och
pensioner och säkrar att systemets skulder på sikt
aldrig överskrider systemets tillgångar. Detta sker
genom en årlig beräkning av fördelningssystemets
samlade skulder och tillgångar. Om skulderna ett år
överstiger tillgångarna skapas ett s.k. balansindex,
som i stället för inkomstindex indexerar
pensionsbehållningarna och pensionerna så att
balansen i systemet på sikt återställs. I takt med
att systemets tillgångar ökar i förhållande till
skulderna återställs indexeringen till att göras med
inkomstindex. Balanstal skall första gången
fastställas för år 2003. RFV har den 29 november
2002 föreslagit regeringen att balanstalet för 2003
skall bli 1,03.

Utskottet, som noterar att riksdagen nyligen
beslutat om regler om automatisk balansering i
pensionssystemet, finner inte anledning att föreslå
en ändring av beslutet. Utskottet avstyrker därmed
motion Fi288 yrkande 2.

Delad pensionsrätt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motion om delad
pensionsrätt.
Jämför reservation nr 78 (kd).

Motion

I motion A242 av Annelie Enochson m.fl. (kd) yrkande
10 begärs att regeringen lägger fram förslag om att
pensionspoäng automatiskt skall delas lika mellan
föräldrarna till dess barnet är åtta år.

Utskottets ställningstagande

Pensionsarbetsgruppen föreslog i betänkandet
Reformerat pensionssystem (Ds 1992:89) att en
möjlighet skulle införas för makar födda år 1954
eller senare att dela pensionsrätt intjänad inom det
reformerade pensionssystemet. Delningen skulle vara
frivillig och ske fortlöpande år för år under tiden
för äktenskapets bestånd så länge utträde ur
systemet inte anmäldes. Regeringen gav i
princippropositionen uttryck för samma uppfattning
(prop. 1993/94:250 s. 129 f.). Denna godtogs även av
riksdagen. Under det fortsatta beredningsarbetet med
pensionsreformen utarbetades ett detaljerat förslag
till en ordning för delning av pensionsrätt mellan
makar (se promemorian Reformerat pensionssystem -
lag om inkomstgrundad pension m.m. [Ds 1995:41]).
Under remissbehandlingen anfördes dock stark kritik
mot den föreslagna ordningen.

Med anledning av kritiken, främst det förhållandet
att delning med hänsyn till samspelet med
garantipensionssystemet skulle kunna få ekonomiska
konsekvenser som makarna inte hade möjlighet att
förutse, inriktades det fortsatta beredningsarbetet
på att undersöka om det kunde finnas andra lösningar
som gav makar möjlighet att reglera ojämna
pensionsrättsförhållanden. De överväganden som
därefter gjordes resulterade i att makar gavs
möjlighet att - i stället för att dela pensionsrätt
- löpande överföra pensionsrätt inom
premiereservsystemet från den ena maken till den
andra (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, rskr.
1997/98:315). Endast premiepensionsrätt som
intjänats under äktenskapet kan bli föremål för
överföring. Överföring skall vara frivillig, ske
fortlöpande år från år och omfatta hela den
premiepensionsrätt som en make tjänat in för året.
Överföring av rätt till premiepension skall inte
påverka rätten till garantipension.
I betänkande 1997/98:SfU13 s. 90 anförde utskottet
följande. Syftet med en delning av pensionsrätt är
att i ett större perspektiv utjämna makars
pensionsrättsförhållanden. Utskottet anser att det
förslag som nu läggs, om en rätt att inom
premiepensionen överföra pensionsrätt, tillgodoser
detta syfte samtidigt som en överföring inte innebär
någon avgörande minskning av pensionsrätten för
makarna. Utskottet delar uppfattningen att
överföringen skall vara frivillig och endast vara
möjlig för premiepension som tjänats in under
äktenskapet samt omfatta hela pensionen. Genom denna
lösning blir konsekvenserna av en överföring lättare
att förutse. En eventuell rätt till garantipension
skall bedömas utan hänsyn till att överföring skett.
Detta kan medföra att den totala pensionen kommer
under den basnivå som föreslås för garantipension.
Utskottet anser emellertid att denna reduktion av
pensionen kan anses acceptabel.
Utskottet vidhöll sitt ställningstagande senast i
betänkande 2001/02:SfU12.
Utskottet vidhåller sitt ställningstagande och
avstyrker motion A242 yrkande 10.

Pensionsrätt vid studier

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motion om pensionsrätt
vid studier.
Jämför reservation nr 79 (v).

Motion

I motion Sf312 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförs om en
översyn av pensionsrätt vid studier. Motionärerna
anför att pensionsrätten för studier bör för
studerande som fyllt 20 år motsvara den egna
åldersklassens genomsnittsinkomst för heltidsarbete.
Att öka pensionsrätten vid studier är motiverat
utifrån att en hel del högskolestudier inte leder
till hög lön. Det handlar om för samhället viktiga
yrkesgrupper, som exempelvis bibliotekarier,
laboratorieassistenter, sjuksköterskor,
förskolelärare m.fl. I dessa yrkesgrupper är
kvinnorna överrepresenterade, och frågan har därför
en jämställdhetsaspekt.

Utskottets ställningstagande

Enligt nuvarande regler gäller beträffande
pensionsgrundande belopp vid studier att en
försäkrad som under någon del av ett år har uppburit
studiemedel i form av studiebidrag enligt 3 kap.
studiestödslagen (1999:1395) skall tillgodoräknas
ett pensionsgrundande belopp för det året. Det
pensionsgrundande beloppet skall motsvara 138 % av
angivet bidrag som den försäkrade har uppburit under
året. Fr.o.m. den 1 januari 2003 gäller motsvarande
regler även för rekryteringsbidrag enligt lagen
(2002:624) om rekryteringsbidrag till
vuxenstuderande.

Anledningen till att det pensionsgrundande
beloppet är högre än det bidrag som lämnats är att
bidraget inte har gjorts skattepliktigt. Bland annat
administrativa skäl har talat emot detta. Till grund
för beloppet 138 % av studiebidragsbeloppet ligger
antagen genomsnittlig sidoinkomst för
studerandekollektivet samt skattereglernas påverkan.
Beräkningen av det pensionsgrundande beloppet på
rekryteringsbidraget skall ske på samma villkor. Det
innebär att även det för året utbetalda
rekryteringsbidraget räknas upp med 38 %, vilket
motsvarar vad ett beskattat bidrag skulle ha uppgått
till. Pensionsgrundande belopp för studier kan
således ses som en fiktiv inkomst med studiebidraget
eller rekryteringsbidraget som utgångspunkt.
Studier är i allmänhet att anse som en investering
för en högre lön i framtiden. De aktuella
pensionsgrundande beloppen utgör dock en viss
kompensation för den enskilde för att han eller hon
helt eller delvis avstått från förvärvsarbete och
därigenom inte kunnat tjäna in pensionsrätt.
Utskottet finner inte anledning att föreslå en
höjning av de pensionsgrundande beloppen och
avstyrker därmed motion Sf312.

Pensionsgrundande belopp vid plikttjänstgöring

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motion om
pensionsgrundande belopp vid
plikttjänstgöring.
Jämför reservation nr 80 (v).

Motion

I motion Fö219 av Berit Jóhannesson m.fl. (v)
yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om en översyn
av det pensionsgrundande beloppet för
totalförsvarspliktiga i syfte att förbättra
detsamma. Motionärerna framhåller att en civil-
eller värnpliktig som blir inkallad till
grundutbildning förlorar minst ett år av
förvärvsinkomst eller studier. Att för sin insats
för Sverige endast ackumulera hälften av den pension
som man i genomsnitt erhåller som förvärvsarbetande
i Sverige ger helt fel signaler till de ungdomar som
söker sig till förvarsmakten eller de civila
utbildarna. Det bör även beaktas att
totalförsvarsplikt är en plikttjänstgöring.

Utskottets ställningstagande

En försäkrad som under någon del av ett år har
genomgått grundutbildning enligt lagen (1994:1809)
om totalförsvarsplikt skall tillgodoräknas ett
pensionsgrundande belopp för det året. Ett sådant
belopp skall dock tillgodoräknas endast om
tjänstgöringen har pågått sammanlagt minst 120 dagar
utan att grundutbildningen avbrutits. Därvid skall
hänsyn tas enbart till dagar för vilka den
försäkrade har erhållit dagersättning enligt lagen
om totalförsvarsplikt. Ett pensionsgrundande belopp
skall, för varje dag under året som tjänstgöringen
har pågått och för vilken den försäkrade har
erhållit dagersättning, motsvara hälften av
genomsnittet av samtliga för intjänandeåret
fastställda pensionsgrundande inkomster för
försäkrade som under det året har fyllt högst 64 år
delat med 365.

Storleken av det pensionsgrundande beloppet vid
plikttjänstgöring grundar sig på antagna riktlinjer
enligt pensionsöverenskommelsen. Nivån har bestämts
med utgångspunkt i genomsnittsinkomsten för
försäkrade i de åldersgrupper som är aktuella. Genom
reglernas konstruktion följer nivån löneutvecklingen
i samhället. Utskottet finner inte anledning att
ändra det aktuella pensionsgrundande beloppet och
avstyrker motion Fö219 yrkande 3.

Premiepensionssystemet

Aktiefonder ur ett etiskt perspektiv

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motion om aktiefonder ur
ett etiskt perspektiv.
Jämför reservation nr 81 (v, mp).

Motion

I motion Sf292 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)
yrkande 3 begärs ett tillkännagivande att PPM får i
uppgift att utvärdera och granska
premiepensionsfonderna utifrån etiska, sociala och
miljömässiga aspekter. Motionärerna anser att det är
viktigt och fullt möjligt att besluta att fonder i
premiepensionssystemet måste följa de avtal som
Sverige ställt sig bakom såsom FN:s konventioner,
internationella miljööverenskommelser m.m. I
motionen yrkande 5 begärs ett tillkännagivande att
ett obligatoriskt krav om hänsyn till etik och miljö
i placeringsverksamheten bör ställas på alla fonder
som människor erbjuds välja mellan inom
pensionssystemet.

Utskottets ställningstagande

Med s.k. etiska fonder avses fonder där
fondförvaltaren undviker företag som producerar
exempelvis vapen, alkohol, möbler av tropiska
träslag eller företag som tillåter barnarbete eller
har undermåliga arbetsvillkor för de anställda.
Fonderna kan även avstå från att investera i företag
där det förekommer diskriminering på grund av kön,
etnisk tillhörighet eller religion. Vidare finns på
marknaden också fonder med miljöinriktning.

I samband med beslut våren 2000 om att organisera
om Allmänna pensionsfonden beslutades att de fyra
nya s.k. buffertfonderna och Sjunde AP-fonden
årligen skulle fastställa en verksamhetsplan, i
vilken bl.a. en beskrivning skulle ingå av vilka
miljö- och etikhänsyn fonden skulle ta i
placeringsverksamheten.
Finansutskottet konstaterade i betänkande
2001/02:FiU7 AP-fondernas verksamhet 2000 (skr.
2000/01:131) m.m. att AP-fonderna inlett ett
omfattande arbete med att formulera och implementera
etiska regler i placeringsverksamheten. Även i
regeringen pågick ett arbete med att formulera
etiska principer för det statliga ägandet.
I betänkande 2001/02:SfU12 gjorde utskottet ett
liknande uttalande beträffande Sjunde AP-fonden och
att utskottet såg positivt på detta.
Med det anförda avstyrks motion Sf292 yrkandena 3
och 5.

Ideella fonder

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om ideella
fonder.
Jämför reservation nr 82 (v, mp).

Motioner

I motion Sf260 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)
begärs att riksdagen beslutar om en lagändring som
möjliggör att premiepensionsmedel skall få placeras
i s.k. ideella fonder.

Även Inger Davidson (kd) begär i motion Sf345 ett
tillkännagivande om att premiepensionsmedel skall få
placeras i ideella fonder. Motionären framhåller
bl.a. att om ideella fonder inte finns med som ett
alternativ för premiepensionssparande kan det på
sikt påverka de ideella fondernas fortlevnad. I
sämsta fall riskerar intresset för dessa fonder att
minska, då det kan hävdas att de inte "godkänts" av
staten.
Därtill begär Gudrun Schyman m.fl. (v) i motion
Sf308 yrkande 2 att regeringen ger Sjunde AP-fonden
möjlighet att erbjuda placering i ideella fonder.
Motionärerna anser att likaväl som en del av
avkastningen på premiepensionsspararens pengar går
ur systemet på grund av förvaltarnas avgifter skall
pensionsspararen ha friheten att kunna välja att
placera sina medel i ideella fonder.

Utskottets ställningstagande

Enligt 8 kap. 3 § andra stycket lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension (LIP) får
premiepensionsmedel inte placeras i fonder som
enligt de för fonden gällande bestämmelserna kan
dela ut medel till andra än andelsägarna.
Bestämmelserna infördes den 1 januari 2000 (prop.
1999/2000:12, bet. 1999/2000:SfU6, rskr.
1999/2000:99). I propositionen framhölls att
premiepensionssystemet skulle vara ett slutet
ekonomiskt system, dvs. det skulle varken skjutas
till ytterligare penningmedel eller användas medel
för andra ändamål än sådana som slutligt syftade
till pensionsutbetalningar. Denna princip ansågs
vara så grundläggande för systemets funktion och
legitimitet hos de enskilda att de fonder där en del
av fondförmögenheten används för andra ändamål än
utbetalningar till andelsägarna inte borde tillåtas
i premiepensionssystemet. Den enskilde skulle alltså
inte ha möjlighet att placera sina
premiepensionsmedel i s.k. ideella fonder.

Utskottet noterade i nämnda betänkande s. 11 att
sparande i ideella fonder utgjorde ett populärt
inslag för den breda allmänheten och uttryckte
förståelse för att det framstod som svårbegripligt
om en sådan möjlighet inte fanns inom ramen för
pensionssparandet i premiepensionssystemet. Ett
sparande i en sådan fond innebar dock i praktiken
att spararen skänkte bort avkastningen helt eller
delvis på detta pensionskapital. Hade utrymme
funnits att generellt sett avstå från denna
avkastning borde avsättningen till pensionssystemet
i stället ha varit motsvarande lägre. Så var
emellertid inte fallet. Utskottet, som delade
regeringens uppfattning vad gällde det principiella
resonemanget om varför medel inte borde få placeras
i ideella fonder, framhöll dock att de ideella
fondernas betydelse för samhällsnyttan var
utomordentligt stor och att medel från dessa
finansierade väsentliga delar inom exempelvis
medicinsk forskning och olika miljöprojekt. Enligt
utskottets mening vore det olyckligt om sparandet
inom ramen för premiepensionssystemet skulle få den
effekten att sparande i ideella fonder i mer
betydande omfattning skulle komma att minska.
Utskottet ansåg att denna fråga särskilt borde
följas upp. Utskottet tillstyrkte regeringens
förslag och avstyrkte motioner om ideella fonder.
Utskottet vidhåller sitt ställningstagande och
avstyrker motionerna Sf260, Sf345 och Sf308 yrkande
2.

Realräntefond inom Sjunde AP-fonden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motion om realräntefond
inom Sjunde AP-fonden.
Jämför reservation nr 83 (v).

Motion

I motion Sf308 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 1
begärs att regeringen ger Sjunde AP-fonden möjlighet
att erbjuda en realräntefond som placerar i svenska
realränteobligationer. Motionärerna anför att en
sådan placering är skyddad både mot inflation och
växelkursutveckling och att
administrationskostnaderna bör kunna hållas mycket
låga.

Utskottets ställningstagande

I betänkande 2001/02:SfU12 tog utskottet ställning
till motsvarande motion. Utskottet anförde följande.
En bärande tanke i lagstiftningen om premiepensionen
är att den statliga förvaltningen hos Sjunde AP-
fonden skall vara jämförbar och likvärdig med de
privata placeringsalternativen för premiepensionen.
Av den anledningen har det eftersträvats att det så
långt möjligt skall gälla samma regler för dessa
olika alternativ. Den totala risknivån i Sjunde AP-
fondens placeringar skall vara låg och fondmedlen,
vid vald risknivå, placeras så att långsiktigt hög
avkastning uppnås. För förvaltningen av
Premievalsfonden krävs dock inte att den totala
risknivån skall vara låg. Utskottet har inget att
erinra mot dessa målsättningar.

Med hänvisning till det anförda avstyrkte
utskottet motionen.
Utskottet vidhåller sitt ställningstagande och
avstyrker motion Sf308 yrkande 1.

Aktivt val av Premiesparfonden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om aktivt val av
Premiesparfonden.
Jämför reservation nr 84 (v, mp)

Motioner

I motion Sf292 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)
yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om val till
Premiesparfonden. Motionärerna anför att denna fond,
som har en avsevärt mindre kostsam administration än
andra fonder, skall innebära ett mindre risktagande
och därmed också mindre risk för icke-etiska
placeringar. Återplacering i fonden av pensionsmedel
för den som placerat medel i en annan fond måste
göras möjlig.

I motion Sf308 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande
3 begärs att regeringen lägger fram förslag till en
lagändring för placeringsreglerna för
premiepensionen så att aktivt val av Sjunde AP-
fondens premiesparfond möjliggörs. Motionärerna
anför att man vill låta valfriheten omfatta även
statlig förvaltning av premiepensionsmedel.
I motion Sf325 av Birgitta Ahlqvist och Maria
Öberg (s) begärs ett tillkännagivande om vad i
motionen anförs om val till Premiesparfonden.
Motionärerna anför att det inte kan finnas sakliga
argument för att en fond skall vara undantagen från
ett fritt val. Svenska folket bör under livets olika
skeden kunna välja den fond som de tror kan ge dem
det bästa sparalternativet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare (bet. 1999/2000:SfU6 s. 8)
framhållit att den som en gång gjort ett aktivt val
av fond inte i ett senare skede genom att avstå från
val av fond kan komma att tillhöra icke-
väljarkollektivet. Denne kan således varken få nya
medel placerade i Premiesparfonden eller medel som
tidigare placerats i annan fond flyttade till denna
fond. Utskottet har därför ansett att
pensionsspararna aktivt bör kunna välja att placera
i fond med samma låga risk och samma avkastningskrav
som Premiesparfonden och att regeringen borde
återkomma till riksdagen när tillräckliga
erfarenheter vunnits om val och byte av fond.

Bakom detta utskottets uttalande låg uppfattningen
att placeringsinriktningen för förvaltningen av
icke-väljarnas medel skulle skilja sig från andra
fonder. Bland annat hade i det ursprungliga
utredningsbetänkandet (SOU 1997:131) anförts att
inriktningen exempelvis skulle kunna vara 70 % i
räntebärande placeringar, 20 % i svenska aktier och
10 % i utländska aktier. Den exakta utformningen av
Premiesparfonden låstes dock inte fast i
lagstiftningen för att placeringarna skulle kunna
anpassas efter utvecklingen (prop. 1997/98:151).
Härefter har AP-fonderna reformerats, och vissa
justeringar har gjorts av målet för Sjunde AP-
fondens förvaltning. Kravet på långsiktigt hög
avkastning har kommit i förgrunden för
placeringsverksamheten men med en fortsatt låg
riskprofil för Premiesparfonden.
Premiesparfonden startade den 2 november 2000 i
och med att PPM placerade de första "icke-väljarnas"
pensionsmedel i fonden. I årsberättelsen för 2000
anges att förvaltningen av Premiesparfondens
tillgångar styrs av en normportfölj. Den visar den
långsiktiga fördelningen av fondens olika
tillgångsslag, uttryckt som andel av fondens totala
marknadsvärde: aktier 85 % (svenska 20 %, utländska
65 %) och räntebärande placeringar 15 %.
Fondförmögenheten den 31 december 2000 var 15
miljarder kronor. Marknadsvärdet för aktierelaterade
värdepapper var drygt 5 miljarder kronor (33 %) och
för ränterelaterade närmare 8,5 miljarder kronor (54
%). Övriga fordringar uppgick till närmare 2
miljarder kronor (13 %).
Mot bakgrund av det anförda ansåg utskottet i
betänkande 2000/01:SfU13 att pensionsspararna torde
ha relativt goda möjligheter att finna en annan fond
med sådan placeringsinriktning som Premiesparfonden
numera hade.
För närvarande består Premiesparfondens portfölj
av svenska aktier 17 %, utländska aktier 65 %,
hedgefonder 4 %, private equity-fonder 4 %, svenska
realränteobligationer 9 % och kassa 1 %.
Utskottet anser att det i första hand får ankomma
på regeringen i samråd med partierna bakom
pensionsöverenskommelsen att överväga frågan om
aktivt val av Premiesparfonden.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna
Sf292 yrkande 1, Sf308 yrkande 3 och Sf325.

Generationsfonder inom Sjunde AP-fonden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motion om
generationsfonder inom Sjunde AP-fonden.
Jämför reservation nr 85 (v).

Motion

I motion Sf308 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs i
yrkande 4 att regeringen lägger fram ett förslag om
att Sjunde AP-fonden ges möjlighet att erbjuda
generationsfonder. Motionärerna anför att man vill
låta valfriheten omfatta även statlig förvaltning av
premiepensionsmedel.

Utskottets ställningstagande

Med generationsfonder avses fonder som vänder sig till
särskilda åldersgrupper. Syftet med sådana fonder är
att bättre kunna beakta att pensionssparare av olika
åldrar generellt har olika lång placeringshorisont.

I proposition 1999/2000:12 Statlig förvaltning av
premiepensionsmedel, m.m. s. 18 konstaterade
regeringen att det i och för sig fanns goda skäl att
göra det möjligt för Sjunde AP-fondsstyrelsen att
erbjuda såväl de pensionssparare som inte gjorde
något val av fond som dem som aktivt valt statlig
förvaltning av premiepensionsmedlen placering i s.k.
generationsfonder. Det redovisades dock inte något
lagförslag om detta. Till stöd härför anfördes det
angelägna i att de första fondvalen för de enskilda
kunde ske före utgången av år 2000. Inrättandet av
generationsfonder skulle kräva ytterligare
bearbetning av de datasystem hos PPM som skulle
hantera bl.a. dessa fondval och som var under
leverans till myndigheten. Ett sådant merarbete
bedömdes som en olämplig belastning för PPM under
det dåvarande intensiva uppbyggnadsarbetet. I
propositionen slogs dock fast att frågan om
generationsfonder borde övervägas ytterligare och
att regeringen hade för avsikt att, efter samråd med
Genomförandegruppen, återkomma till riksdagen i den
delen.
Utskottet har erfarit att frågan om förvaltning av
pensionsmedel i generationsfonder inom Sjunde AP-
fonden bereds inom Regeringskansliet.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf308
yrkande 4.

Förvaltning av Premiesparfonden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motion om förvaltning av
Premiesparfonden.
Jämför reservation nr 86 (mp).

Motion

I motion Sf292 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)
yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om risktagande
i Premiesparfonden. Motionärerna anför att
Premiesparfondens förvaltare har ökat risktagandet
genom att satsa på s.k. private equite (4 %) och
hedgefonder (4 %).

Utskottets ställningstagande

I samband med att AP-fonderna reformerades år 2000
gjordes vissa justeringar av målet för Sjunde AP-
fondens förvaltning. Kravet på långsiktigt hög
avkastning kom i förgrunden för
placeringsverksamheten men med en fortsatt låg
riskprofil för Premiesparfonden. Enligt bestämmelser
om mål för placeringsverksamheten skall således den
totala risknivån i Premiesparfondens placeringar
vara låg och fondmedlen, vid vald risknivå, placeras
så att långsiktigt hög avkastning uppnås.

För närvarande består, som tidigare nämnts,
Premiesparfondens portfölj av svenska aktier 17 %,
utländska aktier 65 %, hedgefonder 4 %, private
equity fonder 4 %, svenska realränteobligationer 9 %
och kassa 1 %.
I regeringens skrivelse 2001/02:180 Redovisning av
AP-fondernas verksamhet år 2001 anges på s. 41-43
att Sjunde AP-fondens styrelse under 2002 beslutat
att diversifiera båda fonderna ytterligare genom att
inkludera s.k. alternativa investeringar i form av
onoterade aktier och hedgefonder. Detta ytterligare
inslag av diversifiering torde bidra till att dämpa
Premiesparfondens volatilitet något. Regeringen
bedömde att Sjunde AP-fondens strategiska
placeringsinriktning föreföll vara väl övervägd.
Dock torde man från principiella utgångspunkter
kunna ifrågasätta lämpligheten av att utnyttja den
genomsnittligt valda fonden som utgångspunkt för att
bygga en långsiktig portfölj.
Utskottet avstyrker motion Sf292 yrkande 2.

Socialavgifter

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
- sänkta socialavgifter,
- regional nedsättning av socialavgifter,
- socialavgifter för företag med
säsongsanställd personal och
- avgiftsskyldighet för andra föreningar än
idrottsföreningar.
Jämför reservationerna nr 87 (fp), 88 (kd),
89 (m), 90 (kd), 91 (kd) och 92 (c).

Gällande bestämmelser m.m.

Socialförsäkringarna finansieras av allmän
pensionsavgift, socialavgifter, statlig
ålderspensionsavgift och allmänna skattemedel.

Den nya socialavgiftslagen (2000:980) (SAL), som
trädde i kraft den 1 januari 2001, innebär främst en
lagteknisk och språklig bearbetning av de tidigare
bestämmelserna om socialavgifter samt en anpassning
till den nya socialförsäkringslagen (1999:799).
Socialavgifter utgörs av arbetsgivaravgifter och
egenavgifter och tas ut för att finansiera systemen
för social trygghet.
Arbetsgivaravgifter betalas av arbetsgivare och
andra personer som ger ut ersättning som är
avgiftspliktig enligt 2 kap. SAL. Avgiftspliktig
ersättning är främst löner, arvoden och andra
skattepliktiga förmåner. Avgiftsunderlaget för
beräkning av arbetsgivaravgifter består av summan av
de avgiftspliktiga ersättningar som har utgetts
under en kalendermånad. Arbetsgivaravgifterna uppgår
till 30,13 % av avgiftsunderlaget.
Egenavgifter betalas av fysiska personer som har
avgiftspliktig inkomst enligt 3 kap. SAL. I första
hand betalas egenavgifter för överskott av
näringsverksamhet i vilken den som har inkomsten har
arbetat i inte oväsentlig utsträckning.
Egenavgifterna uppgår till 28,32 % av
avgiftsunderlaget.
I budgetpropositionen framhålls att ett syfte med
den förändrade avgiftsstruktur som riksdagen
beslutat med anledning av budgetpropositionen för år
1998 (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:FiU1, rskr.
1997/98:36) är att inom ramen för ett i princip
oförändrat avgiftsuttag skapa bättre samstämmighet
mellan inkomster och utgifter i bl.a.
sjukförsäkringssystemet. Regeringen har i
propositionen föreslagit ändringar av enskilda
avgiftssatser medan det totala avgiftsuttaget skall
vara oförändrat. Arbetsgivaravgifterna har
föreslagits uppgå till 29,57 % av avgiftsunderlaget
och egenavgifterna till 27,76 %. För att erhålla ett
oförändrat avgiftsuttag har regeringen även
föreslagit att den allmänna löneavgiften höjs från
2,69 % till 3,25 % av underlaget. Förslagen har
tillstyrkts av utskottet i yttrande 2002/03:SfU1y.
Vid beräkning av arbetsgivaravgifterna gäller att
en arbetsgivare varje månad får göra avdrag med 5 %
av avgiftsunderlaget, dock högst med 3 550 kr,
vilket motsvarar en årlig lönesumma på 852 000 kr.
När det gäller beräkning av egenavgifter får avdrag
göras med 5 % av avgiftsunderlaget, dock högst med 9
000 kr per år, vilket motsvarar ett avgiftsunderlag
på 180 000 kr.
Sverige hade tidigare även en regional nedsättning
av socialavgifterna men tvingades upphöra med
nedsättningen med anledning av att EG-kommissionen i
december 2000 inte fann stödet förenligt med EG:s
statsstödsregler. Dessa regler tillät driftsstöd i
Sverige endast i form av bidrag till transport av
varor. Sverige utnyttjade denna möjlighet genom
stödformen regionalt transportbidrag. I övrigt kan
driftsstöd endast lämnas inom ramen för s.k.
försumbart stöd. Det innebär att offentligt stöd
till ett enskilt företag inte får uppgå till mer än
sammanlagt 100 000 euro under en treårsperiod. En
sådan period kan sedan följas av en ny treårsperiod.
Genom lagen (2001:1170) om utvidgning av de
särskilda avdragen enligt socialavgiftslagen
(2000:980), som trädde i kraft den 1 januari 2002,
infördes en regional stimulans för företagandet i
stödområde A. Lagen är utformad så att den ryms inom
ramen för det s.k. försumbara stödet. Företag inom
sektorerna kol och stål, jordbruk, vattenbruk och
fiske samt transport omfattas därmed inte av lagen.
Stimulansen lämnas genom utvidgade avdrag på 10 %,
utöver avdragen på 5 %, vid beräkningen av
arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Avdragen är
maximerade på samma sätt som avdragen på 5 %. Det
utvidgade avdraget avseende arbetsgivaravgifter är
därför maximerat till 7 100 kr per månad och
avseende egenavgifter till 18 000 kr per år. Den 23
juli 2002 upphörde Fördraget om upprättande av
Europeiska kol- och stålgemenskapen att gälla. Det
innebär att det inte längre finns något EG-rättsligt
hinder att låta verksamhet inom kol- och
stålindustrin omfattas av det särskilda avdraget.
Regeringen har i proposition 2002/03:5 Vissa
mervärdesskattefrågor, m.m. lagt fram ett förslag om
upphävande av bestämmelsen att lagen inte skall
tillämpas på verksamhet inom kol- och stålindustri.
Enligt 2 kap. 14 § SAL är en ersättning till en
person fri från arbetsgivaravgifter om ersättningen
till den personen under året har understigit 1 000
kronor. Enligt 2 kap. 19 § SAL är en ersättning till
en idrottsutövare från en sådan ideell förening som
avses i 7 kap. 7-13 §§ inkomstskattelagen
(1999:1229) och som har till huvudsakligt syfte att
främja idrottslig verksamhet fri från
arbetsgivaravgifter om ersättningen från föreningen
under året inte har uppgått till ett halvt
prisbasbelopp.

Motioner

I detta avsnitt redovisas motioner om socialavgifter
som inte påverkar inkomsterna under 2003.

Sänkta socialavgifter

I motion Sf249 av Per Bill och Anna Ibrisagic (m)
begärs ett tillkännagivande om en halvering av
egenavgifterna för egenföretagare.

I motion N393 av Lars Lindén m.fl. (kd) yrkande 6
begärs ett tillkännagivande om generellt nedsatta
arbetsgivaravgifter med 10 % på lönesummor upp till
900 000 kr och för egenavgifterna upp till 250 000
kr.
I motion N266 av Helena Bargholtz (fp) yrkande 6
begärs ett tillkännagivande om sänkta
arbetsgivaravgifter inom tjänstesektorn. Motionären
framhåller att detta skulle även underlätta för
turistbranschen på Gotland.

Regional nedsättning av socialavgifter

I motion Sf257 av Håkan Larsson och Birgitta Sellén
(c) begärs ett tillkännagivande om en utredning om
geografisk differentiering av arbetsgivaravgifterna.
Generellt nedsatta socialavgifter bör införas som
ett regionalpolitiskt styrmedel i norra delen av
landet.

I motion Sf278 av Camilla Sköld Jansson och
Gunilla Wahlén (v) begärs ett tillkännagivande om
att regeringen söker lösningar för att även
jordbruksföretagen skall omfattas av den regionala
nedsättningen av socialavgifter i stödområde A.
I motion N304 av Mikael Odenberg m.fl. (m) yrkande
6 begärs ett beslut om utökad nedsättning av
socialavgifterna i stödområde A. Fler företag bör få
möjlighet till nedsättning inom ramen för det s.k.
försumbara stödet.
I motion N345 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande
17 begärs ett tillkännagivande om att regeringen
skyndsamt i EG-kommissionen prövar möjligheten att
utöka den regionala nedsättningen av sociala
avgifter även till de branscher som undantas i
dagens regelverk.
I motion Sf253 av Hans Backman (fp) begärs ett
tillkännagivande om att arbetsgivaravgiften skall
avskaffas för nyanställningar av ungdomar mellan 18
och 24 år och att Gävleborgs län därvid görs till
ett försöksområde. Motionären framhåller att i länet
är arbetslösheten hög och att många som flyttar är
ungdomar.

Socialavgifter för företag med säsongsanställd
personal

I motion Sk347 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd) yrkande 2
begärs ett tillkännagivande om minskade
socialavgifter för företag med säsongsanställd
personal och att sådana företag även bör ges
möjlighet att fullt ut utnyttja den generella
nedsättningen av socialavgifterna på 5 % av
avgiftsunderlaget.

Avgiftsskyldighet för andra föreningar än
idrottsföreningar

I motion Sf251 av Kerstin Heineman (fp) begärs ett
tillkännagivande om att alla ideella kultur- och
ungdomsorganisationer skall jämställas med
idrottsrörelsen vad avser avgiftsbefrielse på
ersättningar understigande ett halvt basbelopp.

I motion Sf288 av Sonja Fransson (s) begärs ett
tillkännagivande om att det bör prövas om inte
undantagsregeln gällande arbetsgivaravgifter på
ersättningar till idrottsutövare även bör gälla för
de allmännyttiga ideella handikappföreningar som har
motionsverksamhet. Motionären framhåller att
idrottsledare inom handikappföreningar på ett aktivt
sätt bidrar till en bättre folkhälsa och därmed till
lägre kostnader för hälsa och sjukvård.
I motion Sf344 av Peter Pedersen (v) begärs ett
tillkännagivande om att beskattningen inom den
allmännyttiga ideella sektorn skall utformas på ett
sätt som underlättar och stimulerar det ideella
engagemanget och så att det ideella ledarskapet kan
bevaras och utvecklas. Motionären framhåller bl.a.
att den s.k. "halva basbeloppsregeln" som gäller för
idrottsföreningar även bör gälla för allmännyttiga
föreningar i stort, åtminstone för kulturföreningar.
I motion Sk348 av Inger Davidsson och Sven Brus
(kd) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att
låta skatteförmåner som i dag gäller idrottslig
verksamhet omfatta hela den ideella sektorn.
Motionärerna framhåller att amatörkulturen och det
frivilliga arrangörsarbetet inom kulturlivet liksom
övrig ideell verksamhet är i stort behov av
kvalificerade ledare och eldsjälar.
Ledarrekryteringen är besvärlig, och många
föreningar har lidit stora ekonomiska avbräck på
grund av nedskärningar av kommunernas och
landstingens anslag.
I motion Kr336 av Birgitta Sellén m.fl. (c)
yrkande 12 begärs ett tillkännagivande om att
ideella kultur- och ungdomsorganisationer bör, i
likhet med vad som gäller för idrottsföreningar,
undantas från arbetsgivaravgifter på ersättningar
understigande ett halvt basbelopp.
I motion Kr366 av Helena Höij m.fl. (kd) yrkande 4
begärs ett tillkännagivande om att
amatörkulturföreningar bör undantas från
arbetsgivaravgifter på ersättningar understigande
ett halvt basbelopp.

Utskottets ställningstagande

När det gäller krav på sänkta egenavgifter generellt
för egenföretagare är detta något som regelmässigt
prövas i samband med det sedvanliga budgetarbetet,
likaså krav på högre generell nedsättning av
socialavgifter än 5 %.

Utskottet noterar i övrigt att Riksdagens
revisorer - på förslag av utskottet - har gjort en
granskning av den nedsättning av socialavgifterna om
5 % som infördes den 1 januari 1997. Revisorerna
konstaterade i förslag till riksdagen (2001/02:RR2)
att syftet med stödet är att stimulera
nyanställningar och uppmuntra egenföretagande.
Konstruktionen av stödet innebar dock att
sysselsättningseffekterna blev begränsade, medan de
statsfinansiella konsekvenserna blev stora. Orsaken
härtill var framför allt att nedsättningen endast i
begränsad omfattning påverkade företagens
anställningsbeslut. Revisorerna ansåg att regeringen
borde ges i uppdrag att inom ett år redovisa
effekterna av nedsättningen av socialavgifterna och
att utvärderingen i första hand borde avse
sysselsättningseffekter. Revisorerna föreslog att
riksdagen som sin mening skall ge regeringen detta
till känna.
Frågan behandlades i betänkande 2001/02:FiU01.
Finansutskottet anförde att regeringen i proposition
2001/02:45 hade föreslagit en utökad nedsättning av
socialavgifterna i stödområde A. Mot bakgrund av att
den generella nedsättningen av socialavgifterna
varit i kraft en relativt begränsad tidsperiod samt
att regeringen avsåg att föreslå förändringar i
nedsättningen gjorde utskottet bedömningen att en
sådan utvärdering som revisorerna efterlyste för
närvarande inte var påkallad. En utvärdering borde
ske när det utvidgade systemet varit i kraft ett par
år. Därmed avstyrkte utskottet revisorernas yrkande.
Utskottet anser att det inte finns skäl för
riksdagen att nu göra något uttalande i aktuella
frågor. Utskottet avstyrker därmed motionerna Sf249,
N266 yrkande 6 och N393 yrkande 6.
Vad gäller motionsyrkandena om regional
nedsättning av socialavgifterna konstaterade
utskottet i sitt yttrande 2002/03:SfU1y till
finansutskottet att lagen om utvidgning av de
särskilda avdragen enligt socialavgiftslagen faller
inom ramen för det s.k. försumbara stödet enligt EU-
regler. I lagen undantas därför företag inom bl.a.
sektorerna kol- och stålindustri, jordbruk,
vattenbruk och fiske. Enligt utskottets mening var
det viktigt att stödet gavs en utformning som var
förenlig med de regler som gäller inom EU för
statsstöd. Utskottet noterade även att regeringen
lämnat förslag om upphävande av bestämmelsen att
lagen inte skall tillämpas på verksamhet inom kol-
och stålindustri. Vidare anförde utskottet följande.
Det regionala avdraget vid beräkning av
arbetsgivaravgifterna skall i första hand avse
sjukförsäkringsavgiften och därefter
föräldraförsäkringsavgiften. Detsamma gäller
avdraget från egenavgifterna som dessutom skall avse
arbetsskadeavgiften och
efterlevandepensionsavgiften. Utskottets
principiella inställning är att det bör finnas ett
tydligt samband mellan de socialavgifter som erläggs
och de olika förmåner som dessa avgifter skall
finansiera. Ett sådant samband är lagfäst i den nya
lagen om fördelning av socialavgifter. En regional
nedsättning av socialavgifter avsedd att bl.a.
stimulera småföretagandet i det aktuella stödområdet
måste betraktas som en del av regionalpolitiken. Mot
bakgrund av detta och att det dessutom finns
avgifter/löneskatter som inte har till syfte att
finansiera förmåner inom socialförsäkringen kan det
ifrågasättas, och särskilt vid en eventuell
utvidgning av avdraget, om det är lämpligt att för
en regional åtgärd ta i anspråk avgifter som är
avsedda att finansiera vissa preciserade sociala
förmåner som sjukpenning och föräldrapenning.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna
Sf253, Sf257, Sf278, N304 yrkande 6, N345 yrkande
17.
Beträffande företag med säsongsanställd personal,
t.ex. trädgårdsnäringen, vill utskottet hänvisa till
sin ovan redovisade principiella inställning att det
bör finnas ett tydligt samband mellan de
socialavgifter som erläggs och de olika förmåner som
dessa avgifter skall finansiera och att det kan
ifrågasättas om det är lämpligt att för en regional
åtgärd ta i anspråk avgifter som är avsedda att
finansiera vissa preciserade sociala förmåner som
sjukpenning och föräldrapenning. Liksom i betänkande
2001/02:SfU1 är utskottet, i linje med vad nyss
sagts, inte berett att ställa sig bakom en
nedsättning av socialavgifterna i syfte att komma
till rätta med t.ex. konkurrensproblem inom en
särskild bransch eller för särskilda
personalkategorier. Utskottet konstaterar dock att
de särskilda reglerna om nedsättning av
socialavgifterna med 5 % innebär en viss lättnad
även för företag med säsongsanställd personal.
Fråga är även om reduktionen av
arbetsgivaravgifterna skall beräknas på den årliga
eller månatliga lönesumman. Utskottet behandlade i
betänkande 2000/01:SfU5 regeringens proposition
2000/01:8 Ny socialavgiftslag, vari anfördes att
betalningsperioden för arbetsgivaravgifter enligt
socialavgiftslagen av både systematiska och
pedagogiska skäl borde vara densamma som i
skattebetalningslagen. Utskottet ansåg att
bestämmelserna om månadsvis beräkning och betalning
av arbetsgivaravgifterna av administrativa skäl då
inte kunde ändras. Utskottet intog samma ståndpunkt
senast i yttrande 2002/03:SfU1y.
Utskottet avstyrker med det anförda motion Sk347
yrkande 2.
Utskottet har vid flera tillfällen haft att ta
ställning till frågan om att i avgiftshänseende
likställa ersättningar från idrottsföreningar med
ersättningar från andra ideella föreningar, senast i
yttrande 2002/03:SfU7y till kulturutskottet. I
yttrandet lämnade utskottet en utförlig redogörelse
för bakgrunden till den nuvarande bestämmelsen och
tidigare ställningstagande av utskottet i frågan,
bl.a. i samband med behandlingen av regeringens
proposition 1997/98:151 med förslag om ett
reformerat ålderspensionssystem. I propositionen
angavs (s. 203) att regeln om att ersättningar upp
till ett halvt basbelopp inte var pensionsgrundande
kunde införas i ATP-systemet utan att det uppstod
någon mer påtaglig risk för att idrottsutövarnas
framtida ålderspension skulle påverkas. ATP
grundades i princip på inkomster överstigande ett
basbelopp under ett år, samtidigt som det i
normalfallet var långt ifrån alla år som blev
avgörande för ålderspensionens storlek. I det
reformerade pensionssystemet, där i princip varje
kronas inkomst under hela livet skulle få betydelse
för det framtida pensionsutfallet, kunde däremot
regeln ifrågasättas. Regeringen ansåg emellertid att
ett slopande av särregeln skulle kräva särskilda
överväganden bl.a. när det gällde idrottsföreningars
ekonomiska situation och därutöver
ställningstaganden till rimligheten av eventuella
kompenserande stödformer. Frågan borde därför, i den
mån så bedömdes som lämpligt, tas upp i ett annat
sammanhang. Regeringen föreslog därmed att särregeln
rörande ersättning till idrottsutövare skulle
överföras till det reformerade pensionssystemet.
Utskottet hade inte någon annan uppfattning i denna
fråga (bet. 1997/98:SfU13). I betänkande
2000/01:SfU5 om ny socialavgiftslag anförde
utskottet att undantag från avgiftsskyldigheten
riskerade att urholka pensionsskyddet och att det
var viktigt att upprätthålla principen om att
inkomster som grundade rätt till
socialförsäkringsförmåner borde föranleda att
socialavgifter erlades. Utskottet, som även erinrade
om att undantaget från skyldigheten att betala
arbetsgivaravgifter hade uppkommit i första hand för
att förenkla möjligheten till avdrag i
avgiftssammanhang för idrottsutövares
kostnadsersättningar, kunde inte ställa sig bakom
ett förslag till utvidgning av undantaget. I
yttrande 2001/02:SfU7y noterade utskottet att RFV
och Riksskatteverket, som inkommit med yttranden
till kulturutskottet, hade uppfattningen att
undantag av aktuell typ inte borde göras utan att
eventuellt stöd till idrottsföreningar borde
utformas på annat sätt. Socialförsäkringsutskottet
underströk sin tidigare vid flera tillfällen
framförda mening och motsatte sig bestämt en
utvidgning av det aktuella undantaget.
Kulturutskottet föreslog med hänvisning till de
samstämmiga yttrandena från de tre remissinstanserna
inom socialförsäkrings- och skatteområdena att
motion i frågan skulle avslås av riksdagen.
Riksdagen beslutade i enlighet härmed.
Utskottets uppfattning är att frågan om särregeln
avseende idrottsföreningar bör övervägas i vart fall
senast vid den s.k. kontrollstationen 2004 avseende
frågor om medel i pensionssystemet m.m.
Utskottet finner således inte heller nu skäl till
en utvidgning av det aktuella undantaget och
avstyrker med det anförda motionerna Sf251, Sf288,
Sf344, Sk348 yrkande 3, Kr336 yrkande 12 och Kr366
yrkande 4.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Allmänna principer för socialförsäkringarna
(punkt 1)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 1. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:N227 yrkande 11 samt avslår
motionerna 2002/03:Sf230, 2002/03:Sf331 yrkandena 1
och 2 samt 2002/03:Sf335 yrkande 1.

Ställningstagande

De sociala avgifterna utgör i dag en betydande del
av den totala arbetskraftskostnaden. Vi anser att
alla socialavgifter skall synliggöras och vara
förmånsrelaterade. Sociala avgifter som inte är
förmånsanknutna utgör en extra skatt och skall då
också redovisas som en sådan.

2. Allmänna principer för socialförsäkringarna
(punkt 1)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 2. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf230 samt avslår motionerna
2002/03:Sf331 yrkandena 1 och 2, 2002/03:Sf335
yrkande 1 och 2002/03:N227 yrkande 11.

Ställningstagande

En parlamentarisk arbetsgrupp med företrädare för de
sju riksdagspartierna bör tillsättas för att gå
igenom problem kring socialförsäkringarna. Avsikten
skall vara att eftersträva en samsyn kring hållbara
principer för en stor socialförsäkringsreform som
omfattar främst sjukförsäkring och
arbetslöshetsförsäkring.

Följande utgör ett bidrag till diskussionen om hur
socialförsäkringarna skulle kunna utformas.
Det skall vara obligatoriska försäkringar mot
inkomstbortfall som innebär en fördelning av
riskkostnader. Försäkringarna skall utformas så att
det lönar sig att arbeta. Det måste därför finnas
självrisker och en allmän inriktning på arbete,
rehabilitering och aktivitet. Försäkringarna skall
inte bidra till skadligt stora marginal- och
tröskeleffekter för människor som vill inträda i
eller återvända till arbetslivet eller öka sina
arbetsinsatser. En försäkringsmässig koppling mellan
avgifter och förmåner bidrar till det. En väl
utformad generell välfärdspolitik bidrar till en
flexibilitet i samhället och till
välståndsutvecklingen.
Det bör så långt möjligt finnas ett direkt samband
mellan inbetalda avgifter och förmåner. En
socialförsäkringsreform skall utgå från principen om
"raka rör" där varje förmån motsvaras av en inbetald
avgift och där avgifterna och förmånerna hänger
ihop. Det är viktigt att taket i
socialförsäkringarna sätts så att det stora
flertalet inkomsttagares inkomster ligger under
taket. Förmånstaket bör höjas till tio basbelopp.
Vidare bör en övergång till "lönebasbelopp"
övervägas så att taket kan räknas upp med
standardstegringen i samhället.
Kostnaderna för fördelningspolitiska inslag i
sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring bör
finansieras med anslag över statsbudgeten.
Egenavgifter för löntagare bör prövas som en viktig
del av finansieringen. Avgifterna skall vara
oberoende av den enskilda människans risk, men det
är tänkbart att skillnader i kollektiva risker kan
motivera särskilda avgiftsuttag eller nedsättningar.
Kostnader för trafikolyckor tas ut på
trafikförsäkringen och arbetsolycksfall överförs
till en obligatorisk icke-statlig försäkring.
Utgifterna i arbetslöshets- och sjukförsäkringen
varierar med konjunkturen och arbetsmarknadsläget.
Det kan behövas en automatiskt verkande mekanism som
omfördelar avgiftsuttaget mellan försäkringarna när
arbetsmarknadsläget förändras. Ändringar av avgifter
eller förmåner skall bara kunna ske när det är
försäkringsmässigt motiverat. Socialförsäkringar som
frikopplas från statens budget måste samtidigt
förses med mekanismer som gör att deras finansiella
stabilitet upprätthålls. Försäkringarna bör få
buffertfonder.
Det tre stora socialförsäkringssystemen - för
ålderspensioner, för arbetslöshetsförsäkring och för
sjukförsäkring (sjukpenning, rehabilitering och
motsvarigheten till förtidspension) - bör vara
offentliga och obligatoriska, ges en fristående
ställning med egna styrelser och redovisas vid sidan
av statsbudgeten.

3. Allmänna principer för socialförsäkringarna
(punkt 1)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 3. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf335 yrkande 1 samt avslår
motionerna 2002/03:Sf230, 2002/03:Sf331 yrkandena 1
och 2 samt 2002/03:N227 yrkande 11.

Ställningstagande

Följande principer bör gälla för
socialförsäkringssystemets utformning.

Huvudtanken är att ett statligt generellt system
bäst försäkrar människor mot vissa mer eller mindre
påverkbara inkomstbortfall men att dessa system även
bör ge utrymme för egna lösningar och personligt
ansvarstagande. Detta gäller i första hand vid
sjukdom, arbetslöshet, barnafödande och pension. Med
undantag för pensionssystemet är dagens
socialförsäkringssystem dock varken särskilt
robusta, överskådliga eller träffsäkra och behöver
därför reformeras.
I ett kortare perspektiv bör socialförsäkringarna,
utöver pensionssystemet, renodlas och samordnas. Ett
bättre samband mellan avgifter och förmåner måste
upprättas genom någon form av löne- och
avgiftsväxling då det är fråga om att försäkra ett
inkomstbortfall. I ett längre perspektiv är det
önskvärt att hela skatte-, avgifts- och
transfereringssystemet effektiviseras. Därtill bör
även incitamenten för enskilda individer förbättras
vid givna förmåner. Därigenom skulle den svenska
ekonomiska tillväxtkraften stärkas. Reformerna kan
genomföras utan att den offentliga sektorns
omfördelande funktion behöver ändras.

4. Allmänna principer för socialförsäkringarna
(punkt 1)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 4. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf331 yrkandena 1 och 2 samt
avslår motionerna 2002/03:Sf230, 2002/03:Sf335
yrkande 1 och 2002/03:N227 yrkande 11.

Ställningstagande

En parlamentarisk utredning om de ekonomiska
trygghetssystemen bör tillsättas.
Socialförsäkringarna är inte anpassade efter dagens
anställnings- och sysselsättningsformer. Många står
utanför dagens socialförsäkringssystem. De som inte
kommit in på arbetsmarknaden har vare sig rätt till
sjukpenning, a-kassa eller tjänstepension. För att
ett framtida ekonomiskt trygghetssystem skall vara
långsiktigt hållbart är det viktigt att det stöds av
en bred politisk majoritet, i likhet med den
överenskommelse som ingicks i samband med
reformeringen av pensionssystemet.

Följande principer bör gälla.
Trygghetssystemet skall vara långsiktigt hållbart
och klara svängningar i konjunkturen liksom
förändringar i demografin. Detta är särskilt viktigt
med hänsyn till den budgetlagstiftning som reglerar
nivån på de statliga utgifterna genom utgiftstaket.
Trygghetssystemet skall syfta till att hjälpa
människor som på grund av sjukdom eller arbetslöshet
förlorar sin arbetsinkomst tillbaka till
arbetslivet. Krav skall ställas på att de som får
ersättning aktivt söker arbete och egen försörjning
eller deltar i rehabilitering. Dessa krav skall
motsvaras av ett statligt ansvar att bidra med stöd
för att hjälpa individen tillbaka. Det måste skapas
ekonomiska incitament för båda parter så att den
nödvändiga aktiviteten sätts in i ett tidigt skede.
Genom att renodla trygghetssystemets olika
ersättningsnivåer och skapa ett enhetligt system
blir det också mer förutsägbart för såväl den
enskilde som för staten. Riskerna måste spridas så
att människor kan delta på lika villkor.
Alla människor skall garanteras en ekonomisk
grundtrygghet. Samtidigt har alla ett ansvar för att
aktivt försöka påverka sin situation och skapa sig
en egen försörjning.

5. Studiesocial utredning (punkt 2)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 5. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:Sf266 och 2002/03:Ub487
yrkande 8 samt avslår motionerna 2002/03:Sf213,
2002/03:Sf246, 2002/03:Sf337, 2002/03:Sf338,
2002/03:Sf362, 2002/03:
Sf373, 2002/03:Ub489 yrkande 3, 2002/03:Ub491
yrkande 1 och 2002/03:A242 yrkande 24.

Ställningstagande

Postdoktoral forskning, s.k. post-doc, finansieras
ofta med stipendier och dessa är inte
sjukpenninggrundande. Detta får effekter för
föräldrapenningförmånerna på grund av
föräldraförsäkringens 240-dagarsvillkor. Post-doc
som är anställda inom EU/EES-området kan lägga till
arbetsdagar utomlands för att uppfylla
kvalifikationsvillkoret. Det gäller dock inte vid
anställning utanför EU/EES-området.

Vi anser att en översyn bör göras av de
studiesociala förhållandena för post-doc. En sådan
översyn skall särskilt gälla rätten att behålla en
sjukpenninggrundande inkomst samt
kvalifikationskraven i föräldraförsäkringen.

6. Studiesocial utredning (punkt 2)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 6. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:Ub491 yrkande 1 och
2002/03:A242 yrkande 24 samt avslår motionerna
2002/03:Sf213, 2002/03:Sf246, 2002/03:Sf266,
2002/03:Sf337, 2002/03:Sf338, 2002/03:
Sf362, 2002/03:Sf373, 2002/03:Ub487 yrkande 8 och
2002/03:Ub489 yrkande 3.

Ställningstagande

Det är nödvändigt att studenternas sociala situation
snarast förbättras. Det gäller t.ex. möjligheterna
att kombinera föräldraskap och studier samt att ha
en ekonomisk trygghet under sommaruppehållen. Det
nuvarande systemet ger i dag också problem vid
sjukdom eller skada i samband med studier. Även den
övre åldersgränsen för bostadsbidrag liksom
inkomstprövningen bör förändras.

Den studiesociala utredningen har enligt nuvarande
direktiv rätt att lägga förslag till förändringar
endast i mycket begränsad omfattning. Eftersom det
är angeläget att det nödvändiga reformarbetet inte
fördröjs bör utredningen genom tilläggsdirektiv ges
fullt mandat att inkomma med förslag till
förbättringar.

7. Studiesocial utredning (punkt 2)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 7. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Ub489 yrkande 3 samt avslår
motionerna 2002/03:Sf213, 2002/03:Sf246,
2002/03:Sf266, 2002/03:Sf337, 2002/03:Sf338,
2002/03:Sf362, 2002/03:Sf373, 2002/03:
Ub487 yrkande 8, 2002/03:Ub491 yrkande 1 och
2002/03:A242 yrkande 24.

Ställningstagande

Direktiven till den nu tillsatta studiesociala
utredningen är begränsade till en analys av den
ekonomiska och sociala situationen för studerande.
Eftersom regeringen anser att grundstrukturerna för
de olika socialförsäkringssystemen skall ligga fast
finns det inget som talar för att studenterna
verkligen kommer att få ta del av trygghetssystemen.
Regeringen bör därför tillsätta en ny studiesocial
utredning som är parlamentariskt sammansatt och där
studenterna ges ordentlig representation.

8. Uppbyggnad av verksamhet i aktiebolagsform
(punkt 3)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 8. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf270 och avslår motion
2002/03:N396 yrkande 2.

Ställningstagande

En företagare med aktiebolag har inte samma skydd
som egenföretagare när det gäller sjukpenning under
verksamhetens uppbyggnadsskede. Vi anser att den som
startar ett aktiebolag bör kunna få en högre SGI
under ett uppbyggnadsskede i likhet med vad som
gäller för den som driver enskild näringsverksamhet.
En sådan lösning skulle täppa till en lucka i det
sociala skyddsnätet som har drabbat flera företagare
samt underlätta nyföretagande och skapa neutralitet
mellan olika företagsformer i detta avseende.

9. Bruttoinkomst som beräkningsgrund för
egenföretagare (punkt 5)

av Sten Tolgfors (m), Bo Könberg (fp), Anita
Sidén (m), Linnéa Darell (fp), Birgitta Carlsson
(c) och Anna Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 9. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:Sf271 yrkande 1,
2002/03:N227 yrkande 13 i denna del, 2002/03:N263
yrkande 12 i denna del och 2002/03:N306 yrkande 4 i
denna del.

Ställningstagande

Det finns stora brister i det sociala
trygghetssystemet för egenföretagare. När
egenföretagaren är sjuk eller föräldraledig kan
företaget tillfälligt behöva vara stängt med
bortfall av inkomster. Samtidigt riskeras ett mer
långsiktigt inkomstbortfall genom att kunderna söker
sig till andra företag. Detta är särskilt känsligt
för de företag som verkar inom tjänstesektorn där
lager inte kan byggas upp som buffert och där det
kan vara svårt att få tag på vikarierande personal.
Ett sätt att lösa detta redovisas t.ex. i motion
Sf271 yrkande 1. Förslaget innebär att beräkning av
SGI ger egenföretagare en inkomsttrygghet som är
likvärdig den som gäller för löntagare. Beräkningen
av SGI bör utgå från taxerad inkomst justerad för
resultatreglerande poster. Därefter bör den
framräknade inkomsten korrigeras för skäliga fasta
kostnader i form av lokaler, räntor m.m.

10. Tillfällig föräldrapenning för
egenföretagare (punkt 7)

av Sven Brus (kd), Sten Tolgfors (m), Bo Könberg
(fp), Anita Sidén (m), Linnéa Darell (fp),
Birgitta Carlsson (c) och Anna Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 10. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:Sf271 yrkande 2,
2002/03:Sf303, 2002/03:Sf331 yrkande 4, 2002/03:N227
yrkande 13 i denna del, 2002/03:N263 yrkande 12 i
denna del, 2002/03:N306 yrkande 4 i denna del,
2002/03:A202 yrkande 1 och 2002/03:A241 yrkande 16.

Ställningstagande

En företagare har sämre villkor än anställda när det
gäller möjligheterna att ta hand om sjuka barn. För
den som driver sitt företag i en enskild firma eller
i ett handelsbolag, egenföretagare, beräknas den
tillfälliga föräldrapenningen så att årsinkomsten
fördelas på årets alla dagar, dvs. även på helgdagar
eller andra lediga dagar. Ersättningen betalas
däremot bara ut för de dagar föräldern skulle ha
arbetat. Det innebär att egenföretagaren får lägre
ersättning än anställda när han eller hon är hemma
och tar hand om sjuka barn. Reglerna i
föräldraförsäkringen behöver därför ändras så att
egenföretagare får rätt till ersättning vid
tillfällig föräldraledighet på samma villkor som
anställda.

11. Konstnärers socialförsäkringsskydd
(punkt 8)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 11. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Kr264 yrkande 8 och avslår
motion 2002/03:Kr264 yrkande 9.

Ställningstagande

Villkoren för de professionella konstnärerna att
kunna basera sin försörjning och inbetalning till
socialförsäkringssystemet på ersättning för utfört
arbete måste förbättras och underlättas. Det
karakteristiska för konstnärsyrket är att det tar
lång tid att etablera sig som konstnär och att
inkomsterna är ojämna över tiden. För konstnärerna
behövs därför mer individanpassade
socialförsäkringssystem.

12. Norden och socialförsäkringssystemen
(punkt 9)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 12. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf240 samt avslår motionerna
2002/03:Sf366 och 2002/03:T377 yrkande 2.

Ställningstagande

En utredning som utförts för Nordiska ministerrådet
visar att det alltjämt finns åtskilliga hinder för
rörlighet i Norden. Vi anser att riksdagen bör
begära en redovisning av hur regeringen arbetar för
att tillgodose att enskilda människors rättigheter
inte inskränks på grund av flyttning över
nationsgränser i Norden. Det gäller t.ex.
rättigheter vid arbetslöshet, vid utbildning och vid
beskattning samt sociala rättigheter.

13. Mål för ökad hälsa i arbetslivet (punkt 10)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen godkänner mål enligt regeringens förslag i
proposition 2002/03:1 utgiftsområde 10 punkt 2 och
tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 13. Riksdagen bifaller därmed
motion 2002/03:Sf291 yrkande 1 och bifaller delvis
motionerna 2002/03:Sf290 yrkande 1 och 2002/03:Sf335
yrkandena 5 och 6 samt avslår motionerna
2002/03:Sf313 och 2002/03:Sf331 yrkande 5.

Ställningstagande

Regeringen har föreslagit ett mål för ökad hälsa i
arbetslivet som innebär att sjukskrivningarna skall
halveras fram till 2008. Enligt vår uppfattning
räcker inte de förslagna åtgärderna för att nå
målet. För att minska sjukfrånvaron krävs i stället
krafttag i form åtgärder bl.a. för förbättrad vård
och rehabilitering samt en minskad benägenhet till
sjukskrivning. Vidare måste försäkringskassorna få
tillräckliga resurser för att köpa vård samt för att
kunna sätta in rehabilitering tidigare än som nu är
fallet.

14. Mål för ökad hälsa i arbetslivet (punkt 10)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen godkänner mål enligt regeringens förslag i
proposition 2002/03:1 utgiftsområde 10 punkt 2 och
tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 14. Riksdagen bifaller därmed
motion 2002/03:Sf290 yrkande 1 och bifaller delvis
motionerna 2002/03:Sf291 yrkande 1 och 2002/03:Sf335
yrkandena 5 och 6 samt avslår motionerna
2002/03:Sf313 och 2002/03:Sf331 yrkande 5.

Ställningstagande

Ett handlingsprogram mot ohälsan som skall ge
varaktiga resultat måste inriktas både på
förebyggande insatser och på att ge snabbare vård
för dem som ändå blir sjuka. De förebyggande
insatserna måste sättas in på en rad olika
politikområden. Det handlar bl.a. om ekonomiska
förbättringar för barnfamiljer, en arbetstidsreform,
en mer aktiv roll för företagshälsovården och ett
större utrymme för nya organisationsformer. För att
sjukskrivna skall bli friska snabbare och
sjukförsäkringskostnaderna minska behöver man ta itu
med bristerna i vården och inom försäkringskassorna.
Vidare måste man få försäkringskassorna och vården
att fungera tillsammans och med arbetsgivare och
anställda.

15. Mål för ökad hälsa i arbetslivet (punkt 10)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10
borde ha följande lydelse:
Riksdagen godkänner mål enligt regeringens förslag i
proposition 2002/03:1 utgiftsområde 10 punkt 2 och
tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 15. Riksdagen bifaller därmed
motion 2002/03:Sf335 yrkandena 5 och 6 och bifaller
delvis motionerna 2002/03:Sf290 yrkande 1 och
2002/03:Sf291 yrkande 1 samt avslår motionerna
2002/03:Sf313 och 2002/03:Sf331 yrkande 5.

Ställningstagande

Regeringen verkar anse att arbetsplatsens
beskaffenhet och arbetsmiljön är de enda faktorer
som påverkar om människor mår dåligt och sjukskriver
sig. Med ett så snävt fokus kommer man inte åt
problemen eftersom det finns ett flertal orsaker
till den ökade sjukfrånvaron. Utformningen av
familje-, social-, folkhälso-, skatte- och
jämställdhetspolitiken har stor betydelse för
möjligheterna att komma till rätta med ohälsan. Det
förebyggande arbetet måste vara långsiktigt och
inriktas inte bara på rent fysiska effekter, utan
också på psykologiska, sociala och ekonomiska
effekter. I det perspektivet blir det alltför snävt
att bara fokusera på arbetsplatsen och de problem
som kan uppstå där. Att skapa strukturer för
förebyggande insatser är den viktigaste enskilda
åtgärden för att komma till rätta med de ökande
ohälsotalen.

16. Mål för ökad hälsa i arbetslivet (punkt 10)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10
borde ha följande lydelse:
Riksdagen godkänner mål enligt regeringens förslag i
proposition 2002/03:1 utgiftsområde 10 punkt 2 och
tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 16. Riksdagen bifaller därmed
motion 2002/03:Sf331 yrkande 5 samt avslår
motionerna 2002/03:Sf290 yrkande 1, 2002/03:Sf291
yrkande 1, 2002/03:Sf313 och 2002/03:Sf335 yrkandena
5 och 6.

Ställningstagande

Den dramatiska ökningen av antalet
långtidssjukskrivna måste brytas. Målsättningen att
halvera sjukfrånvaron fram till 2008 är inte
tillräcklig utan måste kompletteras med delmål som
innebär att sjukskrivningarna skall minska med 20 %
till budgetåret 2004 och med 40 % till budgetåret
2006. En minskning med 20 % innebär att
sjukskrivningarna skulle motsvara de nivåer som
gällde under 2000, medan en minskning på 40 %
innebär att sjukskrivningarna motsvarar 1998 års
nivå.

17. Rehabiliteringsfrågor i övrigt (punkt 13)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 17. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:Sf290 yrkandena 2 och 3
samt 2002/03:So362 yrkande 11 samt avslår motionerna
2002/03:Sf203 yrkandena 2 och 3, 2002/03:Sf208
yrkande 1, 2002/03:Sf211, 2002/03:Sf215,
2002/03:Sf262, 2002/03:Sf275, 2002/03:Sf291 yrkande
4, 2002/03:Sf331 yrkande 8, 2002/03:Sf335 yrkande 4,
2002/03:So296 yrkande 6, 2002/03:A313 yrkande 2 och
2002/03:A367 yrkande 3.

Ställningstagande

Dagens system med sjukskrivningar som ofta förlängs
utan att rehabilitering sätts in är enligt vår
uppfattning otillfredsställande. Krav bör därför
ställas på att en annan läkare än den som först
sjukskrev skall - i normalfallet inom fyra veckor
men senast efter åtta veckors sjukskrivning - pröva
både rehabiliteringsbehovet och den fortsatta
sjukskrivningen. Vidare bör en
rehabiliteringsgaranti införas som innebär att en
rehabiliteringsplan, som upprättats tillsammans med
den försäkrade, sätts i verket senast inom en månad.
Den enskilde skall ha rätt till de insatser som man
kommit överens om men också vara skyldig att delta i
föreskriven rehabilitering. Om den försäkrade
uteblir utan giltig orsak skall sjukpenningen kunna
minskas.

Ett annat problem är att rehabiliteringsinsatserna
är ojämnt fördelade mellan olika grupper i
samhället. Kvinnor, äldre och invandrare erbjuds
utbildningsinsatser mer sällan än yngre och
medelålders svenskfödda män. Långtidssjuka
arbetslösa får på grund av avsaknad av aktuell
arbetsplatsförankring ofta inte del av några
rehabiliteringsresurser. Inte heller
förtidspensionerade personer får som regel någon
rehabilitering, eftersom det inte i första hand är
en ambition att de skall tillbaka i arbete. Vi anser
att även nu nämnda grupper bör ha samma rätt till
rehabiliteringsinsatser.

18. Rehabiliteringsfrågor i övrigt (punkt 13)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 13
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 18. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf335 yrkande 4 och avslår
motionerna 2002/03:Sf203 yrkandena 2 och 3,
2002/03:Sf208 yrkande 1, 2002/03:Sf211,
2002/03:Sf215, 2002/03:Sf262, 2002/03:Sf275,
2002/03:
Sf290 yrkandena 2 och 3, 2002/03:Sf291 yrkande 4,
2002/03:Sf331 yrkande 8, 2002/03:So296 yrkande 6,
2002/03:So362 yrkande 11, 2002/03:A313 yrkande 2 och
2002/03:A367 yrkande 3.

Ställningstagande

Enligt budgetpropositionen överväger regeringen ett
förslag om sanktionsåtgärder mot arbetsgivare som
inte skickar in rehabiliteringsunderlag. Förslaget
är tveksamt eftersom det öppnar för godtycklighet.
Kraven på arbetsgivare måste vara olika beroende på
arbetsplatsens storlek. I stället för
sanktionsåtgärder bör positiva incitament utvecklas
för ett gott samarbete mellan försäkringskassa och
arbetsgivare, t.ex. att försäkringskassan och
arbetsgivarna i samverkan planerar åtgärder och
delar på eventuella kostnader för rehabilitering.

19. Rehabiliteringsfrågor i övrigt (punkt 13)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 13
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 19. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:Sf208 yrkande 1,
2002/03:Sf211, 2002/03:Sf215, 2002/03:Sf331 yrkande
8 och 2002/03:So296 yrkande 6 samt avslår motionerna
2002/03:Sf203 yrkandena 2 och 3, 2002/03:Sf262,
2002/03:Sf275, 2002/03:Sf290 yrkandena 2 och 3,
2002/03:Sf291 yrkande 4, 2002/03:Sf335 yrkande 4,
2002/03:So362 yrkande 11, 2002/03:A313 yrkande 2 och
2002/03:A367 yrkande 3.

Ställningstagande

Rehabiliteringsansvaret har blivit otydligt och
sektoriserat samtidigt som de gemensamma målen har
blivit oklara. Individens inflytande över
rehabiliteringsprocessen är också litet. För att
komma till rätta med problemen med dagens system bör
flera åtgärder vidtas. Först och främst skall alla
människor ha rätt till rehabilitering, även de
sjukdomsgrupper som har liten möjlighet att återgå
till arbete. Rehabiliteringsinsatserna skall således
inte vara beroende av ålder, kön, funktionshinder
eller av var personen bor.

Vidare bör sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna
omvandlas till en samlad sjuk- och
rehabiliteringsförsäkring samtidigt som det
tydliggörs att förmånstagaren har skyldighet att
delta i åtgärder som syftar till återgång i arbete.
En långtidssjukskriven person som erbjuds
rehabilitering men som inte accepterar eller som
inte följer en överenskommen rehabiliteringsplan
skall få sin ersättning sänkt. Den nuvarande
ettårsgränsen för rehabiliteringsersättning bör tas
bort eftersom den sjukskrivne skall ha rätt att få
rehabiliteringsinsatser till dess han eller hon
antingen kan återgå i arbete eller övergår i annat
transfereringssystem.
Rehabilitering av personer med whiplash-skador
eller sjukdomar i rörelseorganen är ett särskilt
bekymmer. Verkningarna av en whiplash-skada kan
uppträda direkt, men ofta kommer inte symtomen
förrän en tid efter olyckstillfället. Diagnos är
svår att ställa och inte sällan får den skadade en
felaktig diagnos, vilket försvårar möjligheterna att
få rätt rehabilitering. Med rätt
rehabiliteringsinsatser kan dessa personer dock bli
återställda, helt eller delvis.
Sjukdomar i rörelseorganen utgör den viktigaste
orsaken till sjukskrivningar. Sedan början av 1990-
talet har antalet kvinnor med sjukdomar i
rörelseorganen ökat med 90 %, medan ökningen bland
män är 50 %. Regeringen bör snarast tillsätta en
arbetsgrupp som bör få till uppgift att analysera
och lägga fram konkreta förslag till åtgärder för
att minska andelen sjukskrivna och
förtidspensionerade på grund av problem i
rörelseorganen.
Slutligen bör medel för rehabilitering av psykiskt
långtidssjuka kunna användas för att starta och
driva s.k. Fountainhouse i Sverige. I dag finns
klubbhus som drivs enligt Fountainhouse-modellen på
nio platser i landet, och de har lyckats väl med sin
rehabilitering av psykiskt långtidssjuka.

20. Samverkan och finansiell samordning
(punkt 14)

av Sven Brus (kd), Sten Tolgfors (m), Bo Könberg
(fp), Anita Sidén (m), Linnéa Darell (fp),
Birgitta Carlsson (c) och Anna Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 20. Riksdagen bifaller
därmed delvis motionerna 2002/03:Sf205,
2002/03:Sf276, 2002/03:Sf335 yrkande 19 och
2002/03:So457 yrkande 5 och avslår motionerna
2002/03:Sf203 yrkande 1, 2002/03:Sf322 och
2002/03:N343 yrkande 6.

Ställningstagande

Regeringens agerande i frågan om finansiell
samordning fortsätter att förbrylla. Riksdagen har
tidigare begärt att en proposition om finansiell
samordning som omfattar socialförsäkring, hälso- och
sjukvård, socialtjänst och arbetsmarknadsmyndigheter
skulle föreläggas riksdagen nu senast till våren
2002. I 2002 års ekonomiska vårproposition aviserade
regeringen en proposition först till hösten 2002.
Enligt vad som anges i höstens budgetproposition har
förslaget återigen skjutits på framtiden. Efter
regeringens upprepade misslyckanden med att komma
med förslag om en finansiell samordning är det nu
mycket angeläget att regeringen snarast levererar en
proposition i enlighet härmed. Vi vill erinra om att
en utskottsmajoritet under våren 2002 i betänkande
2001/02:SfU18 Krisplan mot ohälsa var överens om
principerna för en finansiell samordning, som bl.a.
innebär att en försäkringskassa får disponera upp
till 5 % av de anvisade medlen för sjukpenning och
rehabiliteringsersättning för sådan samordning samt
- efter särskild prövning - upp till 10 % av dessa
medel.

21. Övriga sjukförsäkringsfrågor (punkt 15)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 21. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:Sf271 yrkande 3 och
2002/03:Sf291 yrkande 11 och avslår motionerna
2002/03:Sf247, 2002/03:Sf280, 2002/03:Sf290 yrkande
6 och 2002/03:A239 yrkandena 14 och 15.

Ställningstagande

Vid beräkning av SGI skall endast sådan inkomst
beaktas som en försäkrad kan antas komma att tills
vidare åtnjuta av eget arbete under minst sex
månader i följd. Egenföretagare och tillfälligt
anställda kan därmed nekas sjukpenning om deras
uppdrag inte är tillräckligt långa. Vi anser att
denna regel bör ändras så att nämnda grupper inte
riskerar att stå utan inkomstbortfallsförsäkring i
händelse av sjukdom eller föräldraskap.

Vi vill vidare betona att sjukpenning inte skall
utges för sjukdom som medför bestående nedsättning
av arbetsförmågan. Efter ett år är det därför
rimligt att försäkringskassan fattar beslut antingen
om en arbetslivsinriktad rehabilitering eller i
fråga om rätten till aktivitets- eller
sjukersättning (nuvarande
förtidspension/sjukbidrag). Mot bakgrund härav bör
utbetalning av sjukpenning bör begränsas till ett
år.

22. Övriga sjukförsäkringsfrågor (punkt 15)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 22. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf290 yrkande 6 och avslår
motionerna 2002/03:Sf247, 2002/03:Sf271 yrkande 3,
2002/03:Sf280, 2002/03:Sf291 yrkande 11 och
2002/03:A239 yrkandena 14 och 15.

Ställningstagande

I budgetpropositionen aviserar regeringen ett
förslag som innebär att deltidssjukskrivning skall
vara huvudregel och att en utförlig motivering skall
krävas i de fall heltidssjukskrivning ändå skall
ske. Förslaget är intressant i de fall det handlar
om återgång till det tidigare arbetet. Om den
försäkrade emellertid behöver byta arbetsplats eller
rentav yrke för att återvinna långsiktig
arbetsförmåga kan deltidssjukskrivning i värsta fall
göra ont värre. Detta bör beaktas när en huvudregel
om deltidssjukskrivning utformas.

23. Övriga sjukförsäkringsfrågor (punkt 15)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 15
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 23. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:A239 yrkandena 14 och 15 och
avslår motionerna 2002/03:Sf247, 2002/03:Sf271
yrkande 3, 2002/03:Sf280, 2002/03:Sf290 yrkande 6
och 2002/03:Sf291 yrkande 11.

Ställningstagande

Sjukfrånvaron är hög i samtliga regioner i landet
men högst är den i Västerbotten, Jämtland och
Norrbotten. Lägst är sjukfrånvaron i Halland,
Jönköping och Kronoberg. Skillnaderna i antal
sjukpenningdagar mellan de olika regionerna - lägst
16,2 och högst 28,6 - ter sig alltför stora för att
detta skall vara en tillfällighet. En kartläggning
bör därför göras av vilka faktorer som bidrar till
dessa skillnader.

Arbetsmiljöforskningen har under lång tid
fokuserats på vad som är orsaken till den ökade
sjukfrånvaron. Däremot har intresset varit lägre
kring vilka "friskhetsfaktorerna" är i de
yrkesgrupper och regioner som under lång tid haft
låg sjukfrånvaro. En undersökning bör därför göras
av vilka faktorer som bidrar till att vissa
yrkesgrupper och regioner är mer långtidsfriska än
andra.

24. Övriga sjukförsäkringsfrågor (punkt 15)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 15
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 24. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf280 och avslår motionerna
2002/03:Sf247, 2002/03:Sf271 yrkande 3,
2002/03:Sf290 yrkande 6, 2002/03:Sf291 yrkande 11
och 2002/03:A239 yrkandena 14 och 15.

Ställningstagande

Den snabba ökningen av sjukskrivningarna gör att det
blir svårt att få tid hos vårdcentralen samtidigt
som det blir svårt för läkaren att få tiden att
räcka till för patientbesök, telefontider m.m.

Om en sjukskriven person ordineras t.ex.
sjukgymnastik eller psykologsamtal måste han eller
hon under den tid behandlingen pågår besöka läkare
för att få sin sjukskrivning förlängd. Eftersom
sjukvården är hårt belastad skulle förlängning av
sjukskrivning, eller kanske rent av friskskrivning,
kunna ske av t.ex. sjukgymnast eller psykolog.
Regeringen bör utreda om andra grupper än läkare
skall kunna sjuk- eller friskskriva patienter.

25. Närståendepenning (punkt 17)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 25. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf377 yrkande 2.

Ställningstagande

Anhöriga utför viktiga insatser inom vård och
omsorg, t.ex. genom att vårda en svårt sjuk
närstående. Reglerna för rätt till närståendepenning
är dock alltför snäva och vi anser att ersättning
bör kunna utges även i situationer då den närstående
inte är fullt så allvarligt sjuk som dagens regler
kräver. Regeringen bör återkomma med förslag härom
som kan träda i kraft från 2004.

26. Arbetsgivares kostnadsansvar m.m.
(punkt 18)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 26. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf290 yrkande 11 och avslår
motionerna 2002/03:Sf206, 2002/03:Sf220,
2002/03:Sf245, 2002/03:Sf286, 2002/03:Sf309,
2002/03:Sf335 yrkande 3, 2002/03:Sf369, 2002/03:N306
yrkande 9 och 2002/03:A239 yrkande 18.

Ställningstagande

Vissa former av differentiering av sjukförsäkringens
avgifter och arbetsgivaransvar mellan t.ex. stora
och små arbetsgivare kan ha övervägande fördelar och
rentav öka sjukförsäkringens försäkringsmässighet.
Det står emellertid klart att flera av de mer
långtgående förändringar som regeringen antyder i
budgetpropositionen skulle kunna drabba
funktionshindrade och andra personer med svag hälsa
hårt.

Vi vill kraftigt avråda från förslag som får
negativa följder för enskilda människor genom att de
utestängs från möjligheten till anställning därför
att de misstänks kunna bli sjuka. Dessvärre kan en
önskan om att kringgå riksdagens beslut om
utgiftstaket fresta regeringen till att göra avsteg
från socialförsäkringsmodellen och i stället dölja
sjukskrivningskostnaderna i utökade skyldigheter för
arbetsgivare.

27. Arbetsgivares kostnadsansvar m.m.
(punkt 18)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 18
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 27. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf335 yrkande 3 och avslår
motionerna 2002/03:Sf206, 2002/03:Sf220,
2002/03:Sf245, 2002/03:Sf286, 2002/03:Sf290 yrkande
11, 2002/03:Sf309, 2002/03:Sf369, 2002/03:N306
yrkande 9 och 2002/03:A239 yrkande 18.

Ställningstagande

I budgetpropositionen redogör regeringen sin syn på
frågan om att införa en "avsevärt förlängd"
sjuklöneperiod för arbetsgivare. Eftersom inte allt
kan relateras till arbetslivet eller arbetsplatsen
är det helt orimligt att ensidigt belasta
arbetsgivare för alla ohälsoproblem som kan tänkas
drabba de anställda.

En förlängd sjuklöneperiod riskerar även att skapa
osäkerhet hos småföretagare och en olycklig
indelning av arbetssökande i ett A- och B-lag efter
deras fysiska förutsättningar. Dessutom kan en
förlängning slå mot handikappade och kvinnor och
leda till att rehabiliteringen fördröjs än mer.

28. Arbetsgivares kostnadsansvar m.m.
(punkt 18)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 18
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 28. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:Sf245 och 2002/03:Sf309
och avslår motionerna 2002/03:Sf206, 2002/03:Sf220,
2002/03:Sf286, 2002/03:Sf290 yrkande 11,
2002/03:Sf335 yrkande 3, 2002/03:Sf369, 2002/03:N306
yrkande 9 och 2002/03:A239 yrkande 18.

Ställningstagande

Frågan om olika tänkbara modeller för ekonomiska incitament för
arbetsgivare inom rehabiliteringsområdet utreds inom
Regeringskansliet.

Det finns i dag inget belägg för att arbetsgivare
skulle bli mer intresserade av arbetsmiljöarbete om
de får bära en större del av kostnaden när
arbetstagare är sjuka. Däremot är risken stor att
ett utökat finansieringsansvar vid sjukfrånvaro
leder till en negativ inställning bland arbetsgivare
till enskilda arbetstagare med hög sjukfrånvaro.
Därtill öppnar förslaget för en privat
försäkringsmarknad där arbetsgivare kan återförsäkra
sig mot höga sjukfrånvarokostnader.
Ett alternativ där kommuner och landsting, som har
många kvinnor anställda, skulle få ett ökat
ekonomiskt ansvar för sjukfrånvaron skulle slå hårt
mot kommunernas redan ansträngda ekonomi och riskera
att öka pressen på personalen ytterligare. En sådan
åtgärd skulle därmed snarast förvärra det problem
som skulle lösas.
I stället bör ekonomiska incitament skapas på
avgiftssidan. Det kan göras genom att man omvandlar
en del av arbetsgivaravgiften till en
arbetsmiljöavgift. Ett annat alternativ är att
arbetsgivaravgiften reduceras vid
arbetsmiljöcertifiering och minskade ohälsotal.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med
förslag om ekonomiska drivkrafter för arbetsgivare i
enlighet med vad ovan anförts som även tar hänsyn
till de mindre företagens situation.

29. Arbetsgivares kostnadsansvar m.m.
(punkt 18)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 18
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 29. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:Sf220, 2002/03:Sf286,
2002/03:N306 yrkande 9 och 2002/03:A239 yrkande 18
samt avslår motionerna 2002/03:Sf206, 2002/03:Sf245,
2002/03:Sf290 yrkande 11, 2002/03:Sf309,
2002/03:Sf335 yrkande 3 och 2002/03:Sf369.

Ställningstagande

Sjukskrivningarna har ökat dramatiskt under senare
år. Statens utgifter för sjukförsäkringen är i dag
mer än 100 miljarder och har ökat med minst 100 %
sedan 1997. För att komma till rätta med den
utbredda ohälsan krävs strukturella förändringar av
systemet för ersättning vid sjukdom. Vårt förslag
innebär följande.

Varje arbetsgivare ansvarar för så många
sjuklönedagar per år och anställd som det finns
anställda i verksamheten. Ett företag med fem
anställda ansvarar således för fem dagar.
Arbetsgivaren betalar sjukförsäkringsavgift efter
hur många sjuklönedagar som verksamheten bär. Fler
dagar ger en lägre avgift, färre dagar en högre.
Administrationen av modellen är enkel. Inför varje
verksamhetsår anmäler arbetsgivaren hur många
helårstjänster det finns i verksamheten.
Arbetsgivaren kan dock välja att ansvara för fler
dagar än vad antalet anställda motiverar och får då
en sänkt avgift. Fördelarna med förslaget är att det
skapar starka incitament för arbetsgivare med mycket
ohälsa att ta itu med problemet. Riskerna för
selektering bland arbetssökande minskar. Vidare
begränsar förslaget småföretagens risker för
sjuklönekostnader. Dessutom befriar förslaget
försäkringskassorna från ett stort antal
utbetalningsärenden och frigör därmed resurser som
kan användas för t.ex. rehabilitering.
Arbetsgivarna har ett stort ansvar i arbetet med
att minska sjukskrivningarna i samhället. Ett sätt
att förbättra det förebyggande arbetet är att
utarbeta kriterier för en god arbetsmiljö. Dessa
kriterier skall ligga som grund för en
arbetsmiljöcertifiering. Företagare som lever upp
till kriterierna bör få en nedsättning av
arbetsgivaravgifterna.
Det är också det rimligt att arbetsgivarna har ett
sjuklöneansvar för att uppmuntra till förbättringar
av arbetsmiljön. Däremot är det inte rimligt att ett
litet företag drabbas hårt på grund av att en
anställd på sin fritid får en skada som leder till
långtidssjukskrivning. Arbetsgivarinträdet bör
därför endast gälla vid "vanlig" sjukdom eller vid
arbetsrelaterad frånvaro.

30. Åtgärder för återgång i arbete vid
aktivitets- och sjukersättning (punkt 19)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 30. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf291 yrkande 5 och avslår
motion 2002/03:Sf335 yrkande 18.

Ställningstagande

Det är många unga människor med arbetshandikapp som
blir förtidspensionerade fastän de egentligen både
vill och kan arbeta deltid. Alla som kan och vill
arbeta bör dock få möjlighet att göra detta utifrån
sina förutsättningar. En viktig fråga är om och på
vilka villkor en beviljad förtidspension
(sjukersättning) skall kunna omprövas. Regeringen
bör därför återkomma till riksdagen med förslag om
hur reglerna för vilande förtidspension eller
motsvarande kan ändras så att fler människor kan
återgå i arbete, helt eller delvis. Regeringen bör
även återkomma med förslag till åtgärder i övrigt
som leder till att förtidspensionärer eller
motsvarande kan förmås att återgå i arbete, helt
eller delvis.

31. Åtgärder för återgång i arbete vid
aktivitets- och sjukersättning (punkt 19)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 19
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 31. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf335 yrkande 18 och avslår
motion 2002/03:Sf291 yrkande 5.

Ställningstagande

Förtidspensionärer som skall återgå i arbete har
inte rätt till arbetslöshetsförsäkring eftersom de
saknar anställning. Systemet med vilande
förtidspension eller motsvarande löser problemet för
dem som kan påbörja en anställning. De kvalificerar
sig för arbetslöshetskassa. För dem som ställer sig
till arbetsmarknadens förfogande men inte omedelbart
får ett arbete måste andra lösningar tas fram.

32. Vilande aktivitets- och sjukersättning vid
studier (punkt 20)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde
ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 32. Riksdagen bifaller därmed motion
2002/03:Sf290 yrkande 10.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning kan studier vara en väg till
ett nytt yrke som gör att den som varit
förtidspensionerad (aktivitets- och sjukersättning
fr.o.m. 2003) kan komma tillbaka till arbetslivet
åtminstone på deltid. Vi anser därför att regeringen
bör återkomma med förslag om att aktivitets- och
sjukersättning skall kunna vara vilande vid studier.

33. Övriga frågor om aktivitets- och
sjukersättning (punkt 22)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 22
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 33. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf305 och avslår motionerna
2002/03:Sf287, 2002/03:Sf294, 2002/03:Sf331 yrkande
7 och 2002/03:Sf368.

Ställningstagande

Sverige har för länge sedan lämnat ett system där
rätten till försäkring grundas på
familjetillhörighet. Att individen står i centrum är
en viktig princip som leder till jämställdhet mellan
könen. Varje individ förutsätts försörja sig själv
via arbete. Det är därför inte rimligt att anhöriga
till interner skall ha rätt att uppbära internens
sjuk- eller aktivitetsersättning.

34. Övriga frågor om aktivitets- och
sjukersättning (punkt 22)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 22
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 34. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf331 yrkande 7 och avslår
motionerna 2002/03:Sf287, 2002/03:Sf294,
2002/03:Sf305 och 2002/03:Sf368.

Ställningstagande

Förtidspensioneringarna har ökat mycket snabbt under
senare tid. Eftersom förtidspension ger lägre
ersättning än sjukpenning förefaller det som om de
används som ett sätt att minska den ekonomiska
påfrestningen på socialförsäkringssystemet. Det
finns också tecken som tyder på att
förtidspensioneringar används som ett sätt att hyfsa
arbetslöshetsstatistiken. Detta måste betecknas om
ett svek mot de drabbade och är ur finanspolitisk
synvinkel en synnerligen kortsiktig åtgärd. Åtgärder
måste vidtas för att bryta denna utveckling med
ständigt ökande antal förtidspensionerade eller
motsvarande.

35. Privatisering av arbetsskadeförsäkringen
(punkt 24)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 24 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 35. Riksdagen
bifaller därmed motion 2002/03:Sf285 yrkandena 1-4
och bifaller delvis motionerna 2002/03:Sf304 och
2002/03:Sf316.

Ställningstagande

Arbetsgivaren är ansvarig för arbetsmiljön, val av
produktionsteknik, arbetsmetoder m.m. Därmed bör
arbetsgivaren också svara för försäkringen för
arbetsskador. Staten bör i lag tillförsäkra
arbetstagaren ett skydd vid olycksfall genom att
arbetsgivaren åläggs att teckna en försäkring för
arbetsskada med riskdifferentierad premie. Premien
sätts då efter de risker och skadefall verksamheten
genererar.

En riskdifferentierad försäkring är effektiv när
det gäller arbetsolyckor, men går i de flesta fall
inte att tillämpa när det gäller arbetssjukdomar.
Orsaken till detta är att sambanden mellan en
sjukdom och dess uppkomst samt arbetsmiljön är
komplicerade och oklara samt att sjukdomarna ofta
uppträder med lång fördröjning.
Arbetsskadeförsäkringen bör därför enbart omfatta
arbetsolyckor. På sikt bör arbetssjukdomarna föras
över till sjukförsäkringen.
Övergången från nuvarande finansiering till en
renodlad försäkringsfinansiering för arbetsolyckorna
måste få ta tid, dels på grund av skulderna på gamla
livräntor, dels på grund av den stora spännvidden
för premierna mellan arbetsgivare med mycket små
risker och arbetsgivare med mycket stora. Regeringen
bör utreda en övergångslösning från en offentlig
arbetsskadeförsäkring till ett
arbetsskadeobligatorium för arbetsgivare.
Färdolycksfallens plats inom försäkringen för
arbetsskador kan ifrågasättas. Arbetsgivare har inga
möjligheter att påverka och förhindra denna typ av
olyckor. Därför bör trafikolycksfallen inom
arbetsskadeförsäkringen överföras till
trafikförsäkringen.

36. Privatisering av arbetsskadeförsäkringen
(punkt 24)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 24
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 36. Riksdagen
bifaller därmed motionerna 2002/03:Sf304 och
2002/03:Sf316 samt bifaller delvis motion
2002/03:Sf285 yrkandena 1-4.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning bör arbetsskadeförsäkringen
lyftas bort från den offentliga sektorn för att i
stället förvaltas av privata försäkringsbolag.
Precis på samma sätt som vi i dag är skyldiga att
teckna en trafikförsäkring för att få köra bil, bör
den som vill driva ett företag vara skyldig att
teckna en försäkring mot arbetsskador. För att
kompensera arbetsgivarna bör den del av
arbetsgivaravgifterna som avser
arbetsskadeförsäkringen justeras. Det finns flera
fördelar med den nu föreslagna lösningen. För det
första blir det en mer kompetent handläggning av
ärendena. I ett system där försäkringen tecknas i
privata försäkringsbolag blir det professionella
försäkringstjänstemän i samarbete med läkare som får
bedöma om en skada är en arbetsskada eller inte. För
det andra hamnar kostnaderna för arbetsskador där de
hör hemma. En privat försäkring finansieras med
premier, vars storlek beror på hur drabbat ett
företag eller en bransch är av arbetsskador.

37. Utbildning av försäkringsläkare (punkt 26)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 37. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf291 yrkande 16 och bifaller
delvis motion 2002/03:Sf333 yrkande 2 samt avslår
motion 2002/03:Sf333 yrkandena 1, 3 och 6.

Ställningstagande

Vi anser att försäkringsläkarnas roll måste
tydliggöras. De bör t.ex. ha mer likvärdiga
arbetsförhållanden inom de olika
försäkringskassorna. Senast inom ett par år bör det
finnas klara riktlinjer om vilka krav på utbildning
m.m. som bör ställas på en försäkringsläkare.

38. Utbildning av försäkringsläkare (punkt 26)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 26
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 38. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf333 yrkandena 1-3 och 6 och
bifaller delvis motion 2002/03:Sf291 yrkande 16.

Ställningstagande

Det övergripande målet med försäkringsläkarens
verksamhet är att den försäkringsmedicinska
bedömningen skall grundas på vetenskap och beprövad
erfarenhet samt tillgodose kraven på likformighet
och rättssäkerhet. För att uppnå detta mål är det
viktigt att försäkringskassan har en
försäkringsläkarverksamhet som lever upp till
kassans ansvar för socialförsäkringen gentemot såväl
enskilda försäkrade som samhället.

En stor del av kritiken mot försäkringsläkarna har
riktat in sig på att deras yttranden ofta strider
mot vetenskap och beprövad erfarenhet. För att
motverka detta är det viktigt att försäkringsläkarna
tillförsäkras en kontinuerlig och uppdaterad
vidareutbildning. Endast på så sätt kan det
garanteras att deras bedömningar baseras på aktuell
kunskap.
Försäkringsläkare är inte underställda
Socialstyrelsen som tillsynsmyndighet. Som rådgivare
till försäkringskassor är försäkringsläkarna inte
heller ansvariga för sina bedömningar inför JO.
Detta är en brist i systemet som inte är acceptabel.
Mot bakgrund härav bör det övervägas om inte
försäkringsläkarna bör ställas under motsvarande
kontroll som övriga läkare.
Regeringen bör göra en grundlig översyn av de
problem som finns inom det försäkringsmedicinska
området och lämna förslag på en reformering av det
försäkringsmedicinska systemet.

39. Utbildning av läkare i försäkringsmedicin
(punkt 27)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 39. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf290 yrkande 4 och avslår
motion 2002/03:Sf333 yrkande 4.

Ställningstagande

Det av regeringen aviserade förslaget om förbättrad
utbildning i försäkringsmedicin för läkare är
otillräckligt. En sådan utbildning bör omfatta alla
läkare, även de som är i tjänst. På sikt bör
genomgången utbildning i försäkringsmedicin vara ett
villkor för att över huvud taget få skriva
läkarintyg för sjukskrivning.

40. Utbildning av läkare i försäkringsmedicin
(punkt 27)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 27
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 40. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf333 yrkande 4 och avslår
motion 2002/03:Sf290 yrkande 4.

Ställningstagande

Enligt nuvarande regler skall försäkringsläkaren
inte undersöka den försäkrade, utan
försäkringsläkarens medicinska bedömning skall
grunda sig på den behandlande läkarens uppgifter i
intyg och utlåtanden. Så länge denna ordning gäller
måste det ställas höga krav på de behandlande
läkarnas intyg och utlåtanden. Av det skälet måste
utbildning i försäkringsmedicin bli obligatorisk för
läkare på alla nivåer och ges ett betydande inslag i
läkarnas grundutbildning.

41. Övriga frågor om läkare m.m. (punkt 28)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 28 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 41. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf291 yrkande 17 och avslår
motion 2002/03:Sf290 yrkandena 5 och 9.

Ställningstagande

Nuvarande hantering för utfärdande av läkarintyg för
sjukskrivning kan ifrågasättas. Det borde vara
självklart att förlängning av sjukskrivning per
telefon normalt inte skall få förekomma. Vidare
måste utgångspunkten vara att vid sjukfall som
överstiger 28 dagar skall som regel en annan läkare
än den som först sjukskrev patienten ta ställning
till frågan om fortsatt sjukskrivning, lämplig
behandling och rehabilitering. Därmed kan risken för
medicinska felbedömningar minska och en mer enhetlig
praxis utbildas.

42. Övriga frågor om läkare m.m. (punkt 28)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 28 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 42. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf290 yrkandena 5 och 9 och
avslår motion 2002/03:Sf291 yrkande 17.

Ställningstagande

Det är inte rimligt att vilken läkare som helst,
oavsett specialitet, i princip skall kunna utfärda
läkarintyg för långtidssjukskrivning där diagnoserna
är sådana att en helt annan medicinsk specialitet
står för expertkunskapen. Vi anser därför att
reglerna bör ses över.

Vi anser vidare att försäkringskassan bör kunna
föreskriva att arbetsplatser med många långa
sjukfall skall köpa in medicinsk expertis
(företagshälsovård) och att försäkringskassan i
vissa fall också bör kunna ge ekonomiskt stöd till
denna verksamhet.

43. Dröjsmålsränta m.m. (punkt 29)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 43. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:Sf221, 2002/03:Sf242
yrkande 1 och 2002/03:Sf377 yrkande 7 och avslår
motion 2002/03:Sf242 yrkande 2.

Ställningstagande

Försäkringskassan har sedan 1994 rätt att ta ut
dröjsmålsränta på de belopp som en person är skyldig
att återbetala till kassan. Det framstår då som
rimligt att personer som drabbas av försenad eller
felaktig hantering från försäkringskassans sida
skall kunna erhålla dröjsmålsränta. En sådan ordning
skulle även ha fördelen att tydliggöra kostnader vid
långsam handläggning och bidra till att förkorta
handläggningstider. Regeringen bör återkomma med
förslag om när försäkringskassan skall vara skyldig
att betala dröjsmålsränta.

44. Dröjsmålsränta m.m. (punkt 29)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 29
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 44. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf221 och bifaller delvis
motionerna 2002/03:Sf242 yrkande 1 och 2002/03:Sf377
yrkande 7 samt avslår motion 2002/03:Sf242 yrkande
2.

Ställningstagande

Försäkringskassorna har många uppgifter och är hårt
belastade av det stora antalet sjukskrivningar och
förtidspensioner. Därmed finns risk för att den
ersättningsberättigade får felaktig ersättning. När
detta uppdagas bör försäkringskassan och andra
statliga myndigheter på liknande sätt som privata
försäkringsbolag utbetala dröjsmålsränta till
mottagaren. Regeringen bör se över nuvarande
lagstiftning som omöjliggör utbetalning av
dröjsmålsränta vid t.ex. felaktigt utbetald
förtidspension.

45. Frågor rörande
socialförsäkringsadministrationen i övrigt
(punkt 30)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 30 borde
ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 45. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2002/03:Sf291 yrkandena 6 och 13 och 2002/03:A314
yrkande 4 samt avslår motionerna 2002/03:Sf208
yrkande 2, 2002/03:Sf250, 2002/03:Sf267,
2002/03:Sf268, 2002/03:Sf279, 2002/03:Sf281 och
2002/03:Sf335 yrkandena 15 och 16.

Ställningstagande

En effektivisering av försäkringskassornas
administration skulle skapa en avsevärt förbättrad
möjlighet att handlägga det stora antalet sjukfall.
Försäkringskassornas effektivitet kan förbättras om
- såsom Moderaterna föreslagit i andra motioner -
ekonomisk ersättning för sjukfrånvaro som beror på
arbets- och trafikolyckor övertas av arbetsgivare
och försäkringsbolag. Det är rimligt att
arbetsgivarna står för inkomstförsäkringsskydd när
de är ansvariga för arbetsmiljön och eventuella
skaderisker på grund av denna.

Andra angelägna åtgärder som bör vidtas är
införandet av en nationell handlingsplan mot
ohälsan. En sådan bör omfatta bl.a. en
tidigareläggning av rehabiliteringen och att
försäkringskassorna får 1,15 miljarder kronor 2004
för inköp av sjukvård utöver det ökade anslaget på
520 miljoner kronor.

46. Frågor rörande
socialförsäkringsadministrationen i övrigt
(punkt 30)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 30
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 46. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf335 yrkandena 15 och 16 och
avslår motionerna 2002/03:Sf208 yrkande 2,
2002/03:Sf250, 2002/03:Sf267, 2002/03:Sf268,
2002/03:Sf279, 2002/03:Sf281, 2002/03:
Sf291yrkandena 6 och 13 och 2002/03:A314 yrkande 4.

Ställningstagande

I takt med att antalet sjukskrivningar ökat har
försäkringskassorna tvingats prioritera
utbetalningar av sjukpenning. Personella resurser
har flyttats över från rehabiliteringssidan till
utbetalningssidan. Så här i efterhand kan man
konstatera att denna kortsiktiga prioritering blivit
mycket kostsam. Detta är dock inte det enda
problemet. Justitieombudsmannen (JO), som har
påpekat allvarliga brister i socialförsäkringens
administration, riktade så sent som förra året stark
kritik mot regeringen för brister avseende
rättssäkerhet, trygghet och effektivitet. Utan en
fungerande administration kommer problemen med
ohälsan aldrig att kunna lösas.

För att förhindra att rehabiliteringsverksamheten
skall behöva stå tillbaka för utbetalning av
sjukpenning bör det inrättas särskilda
resultatenheter inom försäkringskassorna som arbetar
med rehabilitering. Pengar och personal kan därmed
inte utan vidare föras över från en resultatenhet
till en annan.

47. Återställande av pensioner (punkt 32)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 32
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 47. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf314.

Ställningstagande

Pensionärerna har under hela 1990-talet fått bära en
tung börda av osäkerhet till följd av
nedskärningarna i den generella välfärden. De har
fått känna på försämringar inom vård och omsorg.
Pensionernas värde har därtill minskat med 10 %
under 1990-talet beroende på att prisbasbeloppet
inte har följt prisutvecklingen. De förbättringar
som regeringen genomfört för pensionärer under 1990-
talet och framåt har välkomnats av Vänsterpartiet.
Vi anser emellertid inte att man skall betrakta
förbättringar på skattesidan, av bostadstillägget
och pensionstillskottet som återställande av
pension. I stället är dessa välbehövliga
standardhöjningar för låginkomstpensionärer eller
skattesänkningar som kommit alla skattebetalare i
samhället till del. Eftersom situationen för
låginkomstpensionärer fortfarande är oacceptabel är
det viktigt att denna grupp även fortsättningsvis
kommer i första rummet när återställandet
diskuteras.

48. Flexibel pensionsålder (punkt 34)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 34
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 48. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:Sf219 och 2002/03:Sf324
samt avslår motion 2002/03:Sf261.

Ställningstagande

Vi anser att pensionsåldern bör vara mer flexibel
och därmed ge större valfrihet för individen att
fortsätta yrkeslivet eller avbryta detsamma. En
bestämd pensionsålder borde inte finnas. Det bör
vara upp till var och en att förhandla fram dag och
år för pension. Däremot skall det finnas fastställd
tid och ålder för när pensionsbeloppet skall kunna
utbetalas. Deltidstjänster eller byte av arbetsplats
med lägre lön bör inte försämra pensionsförmånerna.
I stället skulle arbetstagaren kunna erhålla en
lägre lön mot att arbetsgivaren således fortsätter
att betala sociala avgifter motsvarande den nivå den
anställde haft de senaste fem åren. Social- och
avtalsförsäkringarna bör även inkluderas i dessa
förslag. Det är inte rimligt att försäkringsskyddet
försämras och näst intill upphör när man fyller 65
eller 67 år.

49. Samordning av engångsbelopp inom
yrkesskadeförsäkringen m.m. (punkt 35)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 35
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 49. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf310.

Ställningstagande

Aktuella samordningsregler kan få den effekten att
den yrkesskadade får göra ett större sammanlagt
pensionsavdrag än vad denne har erhållit i livränta.
Detta är djupt orättvist och torde inte stå i
överensstämmelse med det allmänna rättsmedvetandet
eller med Europarätten. Dessa regler måste därför
ändras. Det bör även övervägas om inte möjligheten
till utbyte av livränta bör avskaffas.

50. Pensionsrätt för konstnärer (punkt 36)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 36 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 50. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Kr264 yrkande 10.

Ställningstagande

För konstnärer är stipendier med varaktighet över
två år pensionsgrundande. Eftersom ett stort antal
konstnärer erhåller stipendier för kortare tid än
två år bör även dessa stipendier vara
pensionsgrundande.

51. Bostadstillägg vid särskilt boende
(punkt 37)

av Sten Tolgfors (m), Bo Könberg (fp), Anita
Sidén (m), Linnéa Darell (fp), Birgitta Carlsson
(c) och Anna Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 37 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 51. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf229.

Ställningstagande

Det är enligt vår mening viktigt att de pensionärer
som önskar det får möjlighet till eget rum även om
de bor i en särskild boendeform för äldre. Dessvärre
förekommer det forfarande att äldre människor i
särskilda boendeformer bor tillsammans med annan
person trots att de hellre skulle vilja ha ett eget
rum. Det förhållandet att det 1994 var brist på
enkelrum, och att det vid införandet av det statliga
bostadstillägget för pensionärer (BTP) fr.o.m. 1995
ansågs som orimligt att neka BTP när något
alternativ till tvåbäddsrum inte fanns, kan inte tas
till intäkt för att åtta år senare ha kvar en
principiellt mindre lämplig regel. I praktiken
innebär ett bibehållande av regeln att statsmakterna
ger berörda kommuner en signal om att fortsatt
ofrivilligt tvåbäddsboende dels kan delfinansieras
av staten med bidrag, dels är en godtagbar
boendeform. Detta är enligt vår uppfattning
oacceptabelt och kan leda till att BTP blir ett
kommunalt bidrag och inte ett grundskydd för
pensionärer. Det kan vidare leda till att mindre
lämpliga vårdmiljöer permanentas. Av nu anförda skäl
bör det sättas en tydlig gräns för hur länge BTP
skall kunna lämnas för icke frivilligt boende i
tvåbäddsrum. Det skulle ge en tydlig signal till de
kommuner som ännu har frågan om eget rum olöst. En
lämplig tidsgräns bör bestämmas till den 1 juli
2005. Det innebär att det påtvingade
"dubbelrumsboendet" i äldrevården försvinner senast
den 30 juni 2005. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag till erforderlig ändring av
BTP-reglerna.

52. Familjepolitikens inriktning (punkt 39)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 39 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 52. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:Sf376 yrkande 1,
2002/03:A241 yrkande 1 och 2002/03:L319 yrkande 16
samt avslår motionerna 2002/03:Sf238 yrkandena 1, 2
och 4, 2002/03:Sf311 yrkandena 1 och 2,
2002/03:Sf341, 2002/03:Sf379 yrkande 3 i denna del
och 6, 2002/03:Sf380 yrkandena 1, 5, 6, 8, 11, 17,
19, 27 och 37 i denna del, 2002/03:So250 yrkandena 7
och 13 i denna del, 2002/03:So514 yrkande 1 och
2002/03:A242 yrkande 28.

Ställningstagande

Många föräldrar skulle vilja ge barnen mer tid. Vi
anser därför att det måste bli lättare att gå ned i
arbetstid och vill därför införa ett barnkonto på
40 000 kr per barn under förskoleåldern, från och
med 2004. Barnkontot kan användas under barnets hela
förskoleålder, och varje familj får använda dem till
vad de själva tycker är bäst. Det är inte staten som
skall styra familjernas beslut, lika lite som staten
styr hur barnbidraget skall användas.

Enligt vår mening är det viktigt att föräldrar
till barn i förskoleåldern skall kunna växla mellan
att vara hemma, arbeta heltid och arbeta deltid. Vi
vill öka möjligheterna att på olika sätt kombinera
ansvaret för barnen med arbete och studier på det
sätt föräldrarna finner mest lämpligt. Därför skall
samhällets stöd till barnfamiljerna inte vara
styrande. Vi anser att fördelen med barnkontot är
att det inte är villkorat till viss konsumtion eller
visst beteende. Det ger således inga marginal- eller
tröskeleffekter.
Vi vill genomföra en familjepolitisk reform som
ger mera makt och marginaler i barnfamiljernas
vardag och därmed öka deras möjligheter att välja
vad och hur de vill konsumera.

53. Familjepolitikens inriktning (punkt 39)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 39
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 53. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:Sf238 yrkandena 2 och 4,
2002/03:Sf379 yrkandena 3 i denna del och 6,
2002/03:Sf380 yrkandena 1, 5, 6, 8, 11, 17, 19, 27
och 37 i denna del och 2002/03:A242 yrkande 28 samt
avslår motionerna 2002/03:Sf238 yrkande 1,
2002/03:Sf311 yrkandena 1 och 2, 2002/03:Sf341,
2002/03:Sf376 yrkande 1, 2002/03:So250 yrkandena 7
och 13 i denna del, 2002/03:So514 yrkande 1,
2002/03:A241 yrkande 1 och 2002/03:L319 yrkande 16.

Ställningstagande

Enligt vår mening är familjen, även om den inte är
felfri, den viktigaste byggstenen i samhället och
den livsform som har störst möjlighet att vara den
lilla nära gemenskap som behövs för att den enskilda
människan skall kunna växa. Sociala och ekonomiska
stödformer måste utformas utifrån den enskilda
familjens behov samt med utgångspunkt från att
stabila familjerelationer är något bra och
eftersträvansvärt.

Att vara förälder kan enligt vår mening betraktas
som den finaste uppgift man kan ha. Därför skall man
som förälder kunna kräva att få goda förutsättningar
för att klara den. För att stödja föräldraskapet
anser vi att det i Sverige, liksom i t.ex. Norge,
borde finnas ett informativt och inspirerande
material om föräldraskap och barns utveckling. Vi
vill uppvärdera föräldraskapets betydelse genom
politiska beslut och genom attitydbildning. Ingen
kan bättre än föräldrarna avgöra vad som är bäst för
det egna barnet, och denna grundsyn måste komma till
klart uttryck i samhället. Kristdemokraterna anser
att det är av största vikt att barn och föräldrar
får en väl fungerande vardagskontakt med varandra.
För de flesta barnfamiljer är tid en bristvara och
därför måste föräldrarna få bättre möjligheter att
ge barnen det de helst vill ha - mer tid
tillsammans. Eftersom många föräldrar även
förvärvsarbetar är det viktigt att skapa ett
barnvänligt arbetsliv, alltså en arbetsmiljö där det
ses som en kompetenshöjande och viktig
samhällsuppgift att vårda och fostra barn. Detta
gäller både män och kvinnor.
Det arbete som utförs utanför den etablerade
arbetsmarknaden ger i dag endast en låg
grundtrygghet. Vård och underhåll av människor inom
hemmet återfinns inte heller i den ekonomiska
statistiken. Detta trots att hemarbete måste
utföras, inte minst ur livskvalitetssynpunkt.
Konsekvensen av systemet blir att kvinnor, som
arbetar 40 % mindre på den öppna arbetsmarknaden,
drabbas i första hand. Kristdemokraterna anser att
hemarbetet måste uppvärderas bl.a. genom att det
beaktas i olika reformer.
Enligt vår mening skall så många beslut som
möjligt som berör familjen fattas av familjen själv.
Det gäller t.ex. valet av barnomsorgsform. Den
familjepolitik som byggts upp genom åren har såväl
fördelningspolitiska brister som brister ur
valfrihetssynpunkt. Fördelningspolitiskt därför att
barnomsorgssubventionerna i stor utsträckning
tillfaller redan resursstarka hushåll, och ur
valfrihetssynpunkt eftersom det familjepolitiska
stödet inte medger flera alternativa
barnomsorgsformer. Med barnens och familjernas behov
som utgångspunkt för familjepolitiken är det
angeläget att alla har möjlighet att välja den
barnomsorgsform som passar de egna förhållandena
bäst. Vid sidan av maxtaxan, som stärker ekonomin
för dem som väljer dagens offentligt finansierade
barnomsorg, vill vi även införa ett barnomsorgskonto
som skall omfatta alla barn som fyllt ett år men
inte tre vid ikraftträdandet. Kontobeloppet skall
uppgå till 80 000 kr per barn och skall reduceras om
barnet helt eller delvis har plats inom kommunalt
finansierad barnomsorg. Maximalt skall 40 000 kr per
barn och år få tas ut.
Med vår familjepolitik kommer barnens behov och
föräldrarnas önskemål att spela huvudrollen. Det ger
valfrihet, flexibilitet och rättvisa.

54. Familjepolitikens inriktning (punkt 39)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 39
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 54. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So250 yrkandena 7 och 13 i
denna del samt avslår motionerna 2002/03:Sf238
yrkandena 1, 2 och 4, 2002/03:Sf311 yrkandena 1 och
2, 2002/03:Sf341, 2002/03:Sf376 yrkande 1,
2002/03:Sf379 yrkande 3 i denna del och 6,
2002/03:Sf380 yrkandena 1, 5, 6, 8, 11, 17, 19, 27
och 37 i denna del, 2002/03:So514 yrkande 1,
2002/03:A241 yrkande 1, 2002/03:A242 yrkande 28 och
2002/03:L319 yrkande 16.

Ställningstagande

Enligt vår mening måste uppgiften för
familjepolitiken vara att underlätta
föräldraansvaret i ekonomiskt och socialt hänseende
samt att ge föräldrarna stora möjligheter att
påverka barnens uppväxtförhållanden. Ledstjärnorna
för Centerpartiets familjepolitik är ökat
självbestämmande, bättre möjlighet att kombinera
familjeliv och arbetsliv samt mer tid för barnen.

Det förutsätter, enligt vår mening, att
familjernas ekonomiska utrymme stärks och att
föräldrarna har möjlighet att ta ansvar för barnens
uppväxt vad gäller både barnomsorg och skola. För
att öka självbestämmandet är det viktigt att det
finns olika former av barnomsorg att välja mellan.
Makten över barnomsorgen skall flyttas från staten
och kommunerna till föräldrarna.
Enligt vår mening måste stödet till barnfamiljerna
anpassas bättre efter olika familjers livsvillkor,
förhållanden och önskemål. Vi vill överlämna
ansvaret till föräldrarna att själva bestämma över
sin tid med och omsorg om sina barn. En
förutsättning för självbestämmande är, som nämnts,
ökat ekonomiskt utrymme. Utöver vår skattepolitik,
som kraftigt sänker skatten för de grupper som
behöver det, vill vi ytterligare stärka
självbestämmandet och möjligheten till mer tid med
barnen under småbarnsåren genom att fördubbla
barnbidraget för barn i åldern 1-5 år successivt
fram till 2006. Fullt utbyggt skulle en sådan
barnbidragshöjning öka familjens ekonomiska utrymme
med 11 400 kr per barn och år, vilket enligt vår
mening skulle ge föräldrarna en möjlighet att
förkorta arbetstiden och tillbringa mer tid med
barnen.

55. Allmänna barnbidrag (punkt 40)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 40
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 55. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf380 yrkande 34 och avslår
motionerna 2002/03:Sf235, 2002/03:Sf237,
2002/03:Sf311 yrkande 8, 2002/03:Sf340 och
2002/03:Sf343.

Ställningstagande

Enligt vår mening ökar kostnaderna för barnen i
tonåren. Mot bakgrund av detta ser vi det naturligt
att barnbidraget höjs med 100 kr per månad för barn
som fyllt 13 år men inte 16 år från och med den 1
januari 2004. Flerbarnstillägget bör höjas i
motsvarande mån.

56. Beräkningsunderlag och 2,5-årsregeln m.m.
(punkt 42)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 42
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 56. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf380 yrkande 31 samt avslår
motionerna 2002/03:Sf244, 2002/03:Sf311 yrkande 7,
2002/03:Sf349 och 2002/03:Sf359.

Ställningstagande

Enligt vår mening bör regelverket förenklas så att
samma tidsgräns gäller för såväl
föräldrapenninggrundande inkomst (FGI) som
sjukförsäkringsgrundande inkomst (SGI). Det bör även
övervägas om inte SGI och FGI skall skyddas i tre år
efter första barnets födelse, i stället för som i
dag 2,5 år, för att därigenom öka föräldrarnas
valfrihet.

57. Beräkningsunderlag och 2,5-årsregeln m.m.
(punkt 42)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 42
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 57. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf311 yrkande 7 samt avslår
motionerna 2002/03:Sf244, 2002/03:Sf349,
2002/03:Sf359 och 2002/03:Sf380 yrkande 31.

Ställningstagande

Enligt vår mening bör regeln om 240 dagars
kvalifikationstid för att erhålla sjukpenninggrundad
föräldrapenning under de första 180 dagarna tas
bort. Genom att regeln endast gäller de första 180
dagarna, då det är flest kvinnor som vårdar barnet,
och inte resterade dagar av föräldraförsäkringen,
diskriminerar den kvinnor. Det är enligt vår mening
också troligt att den leder till onödigt
uppskjutande av barnafödandet.

58. Fördelning av mamma- och pappamånad
(punkt 43, motiveringen)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Ställningstagande

Vi anser att utskottets ställningstagande under
punkt 43 borde ha följande lydelse:

Enligt vår mening krävs det en ökad valfrihet inom
föräldraförsäkringen. Föräldrar skall själva kunna
avgöra vem av dem som skall ta ut föräldrapenning.
Särskilda mamma/pappamånader bör därmed avskaffas.

59. Fördelning av mamma- och pappamånad
(punkt 43)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 43
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 59. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf311 yrkandena 4 och 5 samt
avslår motionerna 2002/03:Sf254, 2002/03:Sf297,
2002/03:Sf311 yrkandena 3 och 6 samt 2002/03:Sf372.

Ställningstagande

Vi anser att föräldrapenningen skall delas lika
mellan könen. I dag är fördelningen en
förhandlingsfråga mellan föräldrarna och styrs av
det normsystem vi har att förhålla oss till. Det
leder till att kvinnorna tar ut största delen av
föräldraförsäkringen. För att komma till rätta med
dagens situation måste föräldraförsäkringen
reformeras så att den stärker ett jämställt
vårdnadsansvar. En utredning bör se över hur detta
görs bäst.

Vänsterpartiet anser att det finns åtgärder som
kan vidtas inom det nuvarande
föräldraförsäkringssystemet och som skulle verka för
ökad jämställdhet. Till exempel bör möjligheterna
för vårdnadshavarna att vara hemma samtidigt under
barnets första tid utökas, vilket framför allt
skulle innebära att mäns tid med nyfödda barn ökade.

60. Jämställdhetsbonus (punkt 44, motiveringen)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Ställningstagande

Vi anser att utskottets ställningstagande under
punkt 44 borde ha följande lydelse:

Enligt vår mening skall statens stöd till familjer
och barn inte präglas av alltför mycket
detaljreglering. Föräldrar skall själva kunna avgöra
vem av dem som skall ta ut föräldrapenning, utan att
påverkas av gällande regler.

61. Jämställdhetsbonus (punkt 44)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 44 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 61. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf210 och avslår motion
2002/03:So250 yrkande 11.

Ställningstagande

För att uppmuntra fler föräldrar att dela på
föräldraledigheten vill vi införa en
jämställdhetsbonus som innebär att en högre
ersättningsnivå (90 %) utgår för varje uttagen månad
i föräldraförsäkringen som motsvaras av en månad som
den andra föräldern tar ut.

62. Jämställdhetsbonus (punkt 44)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 44
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 62. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So250 yrkande 11 och avslår
motion 2002/03:Sf210.

Ställningstagande

Enligt vår mening är det önskvärt att öka fädernas
delaktighet i ansvarstagandet för barnen. Den skeva
fördelningen i det direkta ansvaret för barnen är
inte minst en av grundbultarna i ojämlikheten mellan
könen och bidrar inte bara till att reproducera
ojämlika värderingar till de uppväxande barnen, utan
är också huvudorsaken till ojämlikheten mellan
kvinnor och män i arbetslivet. Vi vill stimulera
till en mer jämlik fördelning av föräldraledigheten
genom införandet av någon form av
"jämställdhetsbonus". Vilken konstruktion som är
mest ändamålsenlig bör omgående bli föremål för en
utredning så att ett beslut kan fattas under
innevarande mandatperiod.

63. Överlåtelse av föräldrapenningförmån till
annan (punkt 45)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 45 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 63. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:A241 yrkande 17 samt avslår
motionerna 2002/03:Sf302, 2002/03:Sf326 och
2002/03:So514 yrkande 3.

Ställningstagande

Föräldraförsäkringen bör enligt vår mening göras mer
flexibel. För att öka jämställdheten i vardagslivet
bör det vara möjligt att överlåta dagar åt annan
person både vad gäller föräldrapenning och
tillfällig föräldrapenning. Det bör vara möjligt att
utnyttja denna förmån för att anlita t.ex. en
professionell barnvakt för tillsynen av ett sjukt
barn om föräldrarna själva inte har möjlighet att
stanna hemma.

64. Överlåtelse av föräldrapenningförmån
till annan (punkt 45)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 45
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 64. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf326 samt avslår motionerna
2002/03:Sf302, 2002/03:So514 yrkande 3 och
2002/03:A241 yrkande 17.

Ställningstagande

Enligt vår mening bör möjligheten för föräldrar att
vid akuta situationer överlåta tillfällig
föräldrapenning till någon närstående utökas.
Problem uppstår enligt gällande regler i situationer
när barn med syskon bara har en förälder med rätt
till tillfällig föräldrapenning och något av barnen
behöver sjukvård. Eftersom föräldern då måste vara
med i vården av det sjuka barnet borde tillfällig
föräldrapenning kunna överlåtas till någon
närstående så att denne kan ta hand om de övriga
barnen.

65. Överlåtelse av föräldrapenningförmån till
annan (punkt 45)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 45
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 65. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So514 yrkande 3 samt avslår
motionerna 2002/03:Sf302, 2002/03:Sf326 och
2002/03:A241 yrkande 17.

Ställningstagande

För att skapa flexibilitet i
föräldraförsäkringssystemet anser vi att någon annan
än de biologiska föräldrarna eller
adoptivföräldrarna skall ges möjligheten att ta ut
de 90 s.k. lägstanivådagarna (f.d. garantidagarna).

66. Tillfällig föräldrapenning (punkt 46)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 46
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 66. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:Sf380 yrkande 32 och
2002/03:Sf225.

Ställningstagande

Den tillfälliga föräldrapenningen är en ersättning
som man kan få t.ex. när barnet är sjukt. Familjer
som har barn som är sjuka ofta eller en längre tid
kan få det svårt rent ekonomiskt. För en
ensamstående kan situationen dessutom bli än mer
bekymmersam. Vi anser att regeringen bör utreda hur
systemet med tillfällig föräldrapenning fungerar för
familjer med barn som är sjuka ofta eller under lång
tid.

Vidare anser vi att lagen om allmän försäkring bör
ändras så att föräldrapenning utgår oavsett om
behandling av ett sjukt barn sker vid en
öppenvårdsavdelning i kommunens eller i landstingets
regi. Regeringen bör återkomma till riksdagen med
ett lagförslag om detta.

67. Semesterersättning till föräldralediga
(punkt 47)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 47
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 67. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:A242 yrkande 16.

Ställningstagande

Den extra kostnad som en arbetsgivare har i form av
semesterersättning till såväl en anställd som är
föräldraledig som till vikarien motverkar, enligt
vår mening, anställning av människor i åldrar där
föräldraskap är troligt. Därför bör ersättning för
semesterersättning till föräldraledig betalas via
försäkringskassan. Ersättningen skall finansieras
genom arbetsgivaravgiften och inte belasta enskild
arbetsgivare.

68. Tillfällig föräldrapenning för vård av barn
under 240 dagar (punkt 48)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 48 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag i proposition
2002/03:2 till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring (lagförslag 2.1) såvitt avser 4
kap. 10 § samt tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 68. Riksdagen
bifaller därmed motion 2002/03:Sf2.

Ställningstagande

Enligt vår mening skall tillfällig föräldrapenning
kunna utges oavsett barnets ålder när en förälder
vårdar ett barn i hemmet då barnet annars skulle ha
vårdats på sjukhus. Det innebär således att även
föräldrar till barn som är 240 dagar eller äldre bör
ges denna rätt. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med ett sådant förslag.

69. Pappadagar vid adoption m.m. (punkt 49)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 49 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag i proposition
2002/03:2 till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring med den ändringen att lagen träder
i kraft den 1 februari 2003 (lagförslag 2.2).
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 69 och bifaller därmed
motion 2002/03:Sf1 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att vårdnadshavare eller därmed i lagen
likställda skall fördela utnyttjandet av
föräldrapengar mellan sig utan några begränsningar.
Vi motsätter oss därmed eventuella framtida förslag
som begränsar föräldrarnas möjlighet att själva
välja vem som skall utnyttja föräldrapengarna.

70. Underhållsstöd (punkt 50)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 50 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 70. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf346 samt avslår motionerna
2002/03:Sf209 yrkande 2, 2002/03:Sf263,
2002/03:Sf272, 2002/03:Sf295, 2002/03:Sf301,
2002/03:Sf311 yrkandena 9-11, 2002/03:
Sf315, 2002/03:Sf351, 2002/03:Sf379 yrkande 7 samt
2002/03:Sf380 yrkande 33.

Ställningstagande

Regeringen har tillsatt en utredning för att gå
igenom underhållsstödets effekter. Denna utredning
har av regeringen fått som utgångspunkt att det
nuvarande underhållsstödet fungerar väl. Vid en
hearing som utredningen höll våren 2002 framgick att
systemet måste genomgå en mer genomgripande
förändring än den regeringen uttryckt i sina
direktiv. Enligt vår mening bör utredningen därför
få ändrade direktiv så att en genomgripande översyn
av lagen om underhållsstöd kan göras.

71. Underhållsstöd (punkt 50)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 50
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 71. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:Sf315, 2002/03:Sf379
yrkande 7 och 2002/03:Sf380 yrkande 33 samt avslår
motionerna 2002/03:Sf209 yrkande 2, 2002/03:Sf263,
2002/03:Sf272, 2002/03:Sf295, 2002/03:Sf301,
2002/03:Sf311 yrkandena 9-11, 2002/03:
Sf346 och 2002/03:Sf351.

Ställningstagande

Kristdemokraterna anser att underhållsstödet bör
utformas så att det tydligt framgår att det i första
hand är föräldrarna som har det ekonomiska ansvaret
för sina barn. Även efter en separation behöver
barnet se bägge föräldrarna som viktiga personer i
sitt liv. Vi menar att det är fel att stöd utbetalas
till vårdnadshavaren oberoende av hur stora
inkomster han eller hon har. Om den
underhållsskyldige inte är återbetalningsskyldig för
hela underhållet anser vi att en inkomstprövning av
den mottagande föräldern bör göras innan stödet
betalas ut.

Vidare förespråkar vi, när det gäller
umgängesavdrag, att hämtande- och lämnandedagen
räknas som ett helt dygn. Umgängesavdrag kan då
göras med t.ex. 1/20 av det månatliga
underhållsstödet samtidigt som avdraget för
boföräldern ändå kan göras med 1/40 av
underhållsstödet. Enligt vår mening krävs dessutom
en ändring av återbetalningsreglerna, med bl.a. ett
förbehållsbelopp och möjlighet till jämkning.
Slutligen anser vi att en fordran inte bör överföras
till kronofogdemyndigheten förrän den är minst tolv
månader gammal eller uppgår till förslagsvis 1/7
prisbasbelopp.

72. Underhållsstöd (punkt 50)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 50
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 72. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:Sf209 yrkande 2 och
2002/03:Sf301 samt avslår motionerna 2002/03:Sf263,
2002/03:Sf272, 2002/03:Sf295, 2002/03:Sf311
yrkandena 9-11, 2002/03:Sf315, 2002/03:
Sf346, 2002/03:Sf351, 2002/03:Sf379 yrkande 7 och
2002/03:Sf380 yrkande 33.

Ställningstagande

Underhållsbidraget har legat på samma nivå under
många år. Vi anser att en total översyn av
underhållsbidraget och dess konsekvenser för
barnfamiljer bör göras. Det gäller inte minst
situationer där föräldrarna delar på ansvaret för
gemensamma barn.

73. Bidrag till kostnader för internationella
adoptioner (punkt 51)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 51 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 73. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf377 yrkande 6.

Ställningstagande

Vi anser att regeringen bör följa
kostnadsutvecklingen för internationella adoptioner
och återkomma med förslag till en justering av
bidragsbeloppet om det skulle visa sig att detta
urholkats av valutakursförändringar.

74. Barnpension och efterlevandestöd till barn
(punkt 52)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 52
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 74. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf306.

Ställningstagande

Enligt vår mening innebär de nya reglerna för
efterlevandepension till barn att framför allt
skilsmässobarn kommer att få en försämrad
barnpension, eftersom de inte kommer att kunna ta
del av de förbättringar som skett vad gäller
omställningspensionen. För att komma tillrätta med
denna orättvisa bör regeringen återkomma med förslag
till ändring av reglerna för efterlevandepension
till barn.

75. Vårdbidrag för funktionshindrade barn
(punkt 53)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 53
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 75. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf209 yrkande 1.

Ställningstagande

Vårdbidrag för funktionshindrade barn bör fördelas
procentuellt rättvist mellan frånskilda föräldrar,
eftersom bidraget skall underlätta för båda
föräldrarna att kunna ha barnet hos sig.

76. Utdelning av överskott i pensionssystemet
(punkt 54)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 54
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 76. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Fi288 yrkande 1.

Ställningstagande

Enligt pensionsöverenskommelsen är en
kontrollstation satt till år 2004. Medel kommer då
att föras över till statskassan om analysen det året
visar att det är möjligt att göra detta utan att den
s.k. bromsen aktiveras före år 2050. Eftersom vi
ifrågasätter pensionssystemets hållbarhet på lång
sikt är vi givetvis skeptiska till möjligheten att
ta mer pengar från AP-fonderna. Skulle det ändå
finnas ett betydande överskott så anser vi att
pengarna skall gå tillbaka till pensionärerna i form
av ett återställande av pensionerna till 1990 års
nivå.

77. Automatisk balansering i pensionssystemet
(punkt 55)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 55
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 77. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Fi288 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi vill uppnå en balansering av pensionssystemet som
stärker solidariteten mellan generationer. Det finns
redan, förutom den automatiska balanseringen, flera
regler i pensionssystemet som innebär att nivån på
utbetalade pensioner varierar i takt med de
ekonomiska och demografiska förändringarna.
Pensionärerna får i det nya pensionssystemet själva
bära ett alltför stort ansvar för systemets
finansiella balans. Den pensionsavgift som
arbetstagare betalar bör höjas tillfälligt om det
fastställs att pensionssystemet är underfinansierat.
Denna avgiftshöjning skall avskiljas från den
fastlagda avgiftsnivån och därmed inte ge
pensionsrätt i framtiden. Samtidigt skall det finnas
en fastlagd gräns för underskott som kan hanteras
med avgiftsökningar. Överskrids denna gräns får då
ansvariga politiker ta ställning till hur balans
skall uppnås i systemet.

78. Delad pensionsrätt (punkt 56)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 56
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 78. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:A242 yrkande 10.

Ställningstagande

Kvinnor kan förvänta sig en lägre pension än män.
Det beror på att kvinnor i regel har en lägre
livsinkomst än män. Det i sin tur beror dels på
ojämlikheter i lönestrukturen, dels på att kvinnor
tar ett större ansvar för barn och oftare drabbas av
ohälsa. Pensionssystemet måste utformas så att det i
större utsträckning än i dag tryggar kvinnors
ålderdom. Redan i dag kan premiepensionen överföras
mellan makar, men det kräver aktiv begäran. Vi anser
att grundregeln i stället bör vara att hela
pensionen automatiskt skall delas lika mellan
föräldrarna till dess deras barn är åtta år. Den som
önskar frångå denna regel bör få begära detta
skriftligt.

79. Pensionsrätt vid studier (punkt 57)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 57
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 79. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf312.

Ställningstagande

Vi anser att pensionsrätt för studier bör finnas för
studerande som fyllt 20 år med motsvarande belopp
som den egna åldersklassens genomsnittsinkomst för
heltidsarbete. Att höja pensionsrätten vid studier
är motiverat med utgångspunkt från att en hel del
högskolestudier inte leder till hög lön. Det handlar
om för samhället viktiga yrkesgrupper, som
exempelvis bibliotekarier, laboratorieassistenter,
sjuksköterskor, förskolelärare m.fl. I dessa
yrkesgrupper är kvinnorna överrepresenterade och
frågan har därför en jämställdhetsaspekt.

80. Pensionsgrundande belopp vid
plikttjänstgöring (punkt 58)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 58 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 80. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Fö219 yrkande 3.

Ställningstagande

En civil- eller värnpliktig som blir inkallad till
grundutbildning förlorar minst ett år av
förvärvsinkomst eller studier. Att för sin insats
för Sverige endast ackumulera hälften av den pension
som man i genomsnitt erhåller som förvärvsarbetande
i Sverige ger helt fel signaler till de ungdomar som
söker sig till aktuella tjänstgöringar inom
Försvarsmakten. Det bör även beaktas att
totalförsvarsplikt är en plikttjänstgöring.

81. Aktiefonder ur ett etiskt perspektiv
(punkt 59)

av Ulla Hoffmann (v) och Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 59 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 81. Riksdagen begär hos
regeringen att PPM får i uppgift att utvärdera och
granska fonderna utifrån etiska, sociala och
miljömässiga aspekter. Riksdagen bifaller därmed
motion 2002/03:Sf292 yrkandena 3 och 5.

Ställningstagande

Människor skall kunna välja fonder som tar etiska,
moraliska och miljömässiga hänsyn. Många människor
ser det som en långsiktig investering att spara i
fonder med etiska regler för att på så vis kunna
påverka inriktningen på företags verksamhet och
därmed indirekt den värld vi lever i. Det har även
visat sig att fonder med etiska regler inte haft
sämre avkastning än andra fonder.

Det "etiska" i de fonder som kallar sig så,
innebär ofta inte mer än att de inte placerar
kapital i företag som bygger sin verksamhet på
alkohol, tobak och vapenproduktion. Andra fonder
följer konventioner och andra internationella
överenskommelser angående barnarbete, olika former
av diskriminering, miljön m.m.
Det kan ifrågasättas om det är rimligt att det i
ett allmänt pensionssystem placeras skattepengar i
fonder som investerar i företag utan att ha minsta
kontroll på hur dessa företag förhåller sig till de
etiska aspekter som i andra sammanhang anses vara
grundläggande och som Sverige verkar för att ge en
större genomslagskraft internationellt. Det är
viktigt och fullt möjligt att besluta om att
premiepensionsfonderna måste acceptera den typ av
avtal som Sverige enligt ovan ingått. PPM bör därför
utvärdera premiepensionsfonderna utifrån etiska,
sociala och miljömässiga aspekter. Ett obligatoriskt
krav om hänsyn till etik och miljö i
placeringsverksamheten bör ställas på alla fonder
som människor erbjuds välja mellan inom
pensionssystemet.

82. Ideella fonder (punkt 60)

av Ulla Hoffmann (v) och Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 60 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 82. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:Sf260, 2002/03:Sf308
yrkande 2 och 2002/03:Sf345.

Ställningstagande

Den som vill skall kunna placera sina
premiepensionsmedel i ideella fonder. Likaväl som en
del av avkastningen på premiepensionsspararens
kapital går ur systemet genom förvaltarnas avgifter,
skall pensionsspararen ha friheten att placera sina
medel i ideella fonder där en liten del av
avkastningen går till ideella ändamål. Detta kommer
endast att få en marginell inverkan på det totala
pensionsbeloppet. Att inskränka denna möjlighet
motverkar människors valfrihet och önskan att verka
solidariskt och ideellt. Regeringen bör lägga fram
ett förslag till lagändring som möjliggör att
premiepensionsmedel kan placeras i ideella fonder.

83. Realräntefond inom Sjunde AP-fonden
(punkt 61)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 61
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 83. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf308 yrkande 1.

Ställningstagande

Alla måste ha möjlighet att välja bort den
spekulation och det risktagande som aktiefonder
innebär. En realräntefond som placerar i svenska
realränteobligationer är skyddad både mot inflation
och växelkursutveckling. En annan fördel är att
administrationskostnaderna kan hållas mycket låga.
En realräntefond som placerar i svenska
realränteobligationer bör således finnas att tillgå
inom Sjunde AP-fonden.

84. Aktivt val av Premiesparfonden
(punkt 62)

av Ulla Hoffmann (v) och Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 62 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 84. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:Sf292 yrkande 1,
2002/03:Sf308 yrkande 3 och 2002/03:Sf325.

Ställningstagande

Premiesparfondens förvaltning av pensionsmedel
liknar många andra fonders men med en lägre
riskprofil. Det är inte möjligt att placera
premiepensionsmedel i Premiesparfonden om man har
gjort ett aktivt val av en premiepensionsfond. Vi
anser att denna begränsning i valfriheten måste tas
bort. Pensionsspararna måste ges möjlighet till
aktiv återplacering i Premiesparfonden av
pensionsmedel som placerats i annan fond och kunna
få nya pensionsmedel placerade i fonden.

85. Generationsfonder inom Sjunde AP-fonden
(punkt 63)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 63
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 85. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf308 yrkande 4.

Ställningstagande

Eftersom vi anser att den enskilde skall ha frihet
att välja inom premiepensionssystemet, och således
även kunna välja statlig förvaltning av sina
premiepensionsmedel, anser vi att Sjunde AP-fonden
skall kunna erbjuda generationsfonder.

86. Förvaltning av Premiesparfonden (punkt 64)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 64
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 86. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf292 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi inom Miljöpartiet anser inte att förvaltarna av
Premiesparfonden skall öka risktagandet i fonden
genom att satsa på s.k. private equity och
hedgefonder.

87. Sänkta socialavgifter (punkt 65)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 65 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 87. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:N266 yrkande 6 och avslår
motionerna 2002/03:Sf249 och 2002/03:N393 yrkande 6.

Ställningstagande

Turistbranschen är en del av tjänstesektorn som är
arbetsintensiv och därför hårt drabbad av de höga
skatterna på arbete. Sänkta inkomstskatter och
arbetsgivaravgifter samt bättre och enklare
skatteregler för småföretag är därför avgörande för
en bättre utveckling av branschen. Skatterna bör så
långt som möjligt vara likformiga och lägre
generella skattesatser eftersträvas. Dock är
skattekilarna mer skadliga för vissa sektorer än
andra och skatterna bör därför sänkas först där. Vi
föreslår därför sänkta socialavgifter inom
tjänstesektorn.

88. Sänkta socialavgifter (punkt 65)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 65
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 88. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:N393 yrkande 6 och avslår
motionerna 2002/03:Sf249 och 2002/03:N266 yrkande 6.

Ställningstagande

Vi anser att socialavgifterna skall sänkas med tio
procentenheter på lönesummor upp till 900 000 kr.
Inledningsvis blir sänkningen fr.o.m. 2004 sju
procentenheter. För egenföretagare bör den
nedsättningsberättigade lönesumman utökas till 250
000 kr.

89. Regional nedsättning av socialavgifter
(punkt 66)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 66 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 89. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:N304 yrkande 6 och
2002/03:Sf278 och avslår motionerna 2002/03:Sf253,
2002/03:Sf257 och 2002/03:N345 yrkande 17.

Ställningstagande

Nedsättningen av arbetsgivaravgifterna med 15
procentenheter inom stödområde A är en form av
regionalpolitik som är att föredra framför
bidragspolitik. Vi anser emellertid att fler
branscher i stödområdet bör få sänkta avgifter,
såsom jordbruk, vattenbruk, fiske och transport.
Detta bör kunna rymmas inom ramen för det s.k.
försumbara stödet.

90. Socialavgifter för företag med
säsongsanställd personal (punkt 67)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 67
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 90. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sk347 yrkande 2.

Ställningstagande

Den generella nedsättningen av arbetsgivaravgiften
på 5 procentenheter kan inte fullt ut utnyttjas av
företag med säsongssysselsättning. I detta fall
missgynnas trädgårdsnäringens småföretagare på grund
av sitt säsongsmässigt betingade arbetskraftsbehov.
En jämförelse med arbetskraftskostnaderna för
skördearbetskraften i EU-länderna visar att
arbetsgivaravgifterna för säsongspersonal är
reducerad i de flesta länder. Den s.k. Björkska
utredningen (SOU 1997:167) framhöll också att andra
länders reducering av arbetskraftskostnaden för
säsongsarbete är en betydande konkurrensnackdel för
den svenska trädgårdsnäringen. Riksdagen bör begära
att regeringen återkommer med förslag som syftar
till att dels ge företag med säsongssysselsättning
möjlighet att utnyttja den generella nedsättningen
av socialavgifterna, dels minska socialavgifterna i
sig för dessa företag.

91. Avgiftsskyldighet för andra föreningar än
idrottsföreningar (punkt 68)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 68
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 91. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:Sf251, 2002/03:Sf288,
2002/03:Sf344, 2002/03:Sk348 yrkande 3,
2002/03:Kr336 yrkande 12 och 2002/03:Kr366 yrkande
4.

Ställningstagande

Amatörkulturen och det frivilliga arrangörsarbetet
inom kulturlivet liksom övrig ideell verksamhet är i
stort behov av kvalificerade ledare och eldsjälar.
Ledarrekryteringen är besvärlig i det moderna
samhället. Under de senaste åren har dessutom många
föreningar lidit stora ekonomiska avbräck på grund
av nedskärningar av kommunernas och landstingens
anslag. Mot bakgrund av detta anser vi att hela den
ideella sektorn skall omfattas av regeln om
avgiftsfrihet för ersättningar understigande ett
halvt prisbasbelopp.

92. Avgiftsskyldighet för andra föreningar än
idrottsföreningar (punkt 68)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 68
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 92. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:Sf251, 2002/03:Kr336
yrkande 12, och 2002/03:Kr366 yrkande 4 samt avslår
motionerna 2002/03:Sf288, 2002/03:Sf344,
2002/03:Sk348 yrkande 3.

Ställningstagande

Idrotten är en verksamhet för många ungdomar och
gagnar barn och ungdomar fysiskt, psykiskt och
socialt. Alla ungdomar är dock inte intresserade av
idrott. Många andra organisationer har också
verksamheter som bidrar till barns och ungdomars
goda uppväxtförhållanden. Som exempel kan nämnas Vi
Unga, Sveriges 4 H, Sverok, Scoutrörelsen, kyrkliga
ungdomsverksamheter och organisationer som bedriver
kulturaktiviteter för ungdomar. Skillnaderna i
skattelagstiftningen, mellan för samhället viktiga
verksamheter som bedrivs under knappa
omständigheter, kan inte anses vara motiverade eller
rättvisa. Samma regler och samma ekonomiska
förutsättningar bör gälla för ideella kultur- och
ungdomsorganisationer som i dag gäller för
idrottsrörelsen.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Studiesocial utredning (punkt 2)

av Ulla Hoffmann (v).
Vi anser att studier bör jämställas med arbete och
att det skall vara den enskildes behov som är
avgörande för olika typer av stöd. Vi utgår från att
resultatet av den pågående studiesociala utredningen
kommer att leda till sådana förändringar och avstår
därför från att nu reservera oss i frågan.

2. Studiesocial utredning (punkt 2)

av Mona Jönsson (mp).

Vi anser det viktigt att de studerandes situation
förbättras. Det gäller inte minst
föräldraförsäkringens kvalifikationsvillkor, en
student-SGI i sjukförsäkringen samt försörjningsstöd
under sommaren. Men situationen behöver även
förbättras i andra avseenden som t.ex. när det
gäller tillgång till barnomsorg under kvällar och
helger. Vi utgår från att resultatet av den pågående
studiesociala utredningen kommer att leda till
förbättringar för de studerande i dessa avseenden
och avstår därför från att nu reservera oss i
frågan.

3. Egenföretagares uppbyggnadsskede (punkt 4)

av Ulla Hoffmann (v).

Vi anser att egenföretagare bör ha samma trygghet
som anställda. Eftersom nettointäkten många gånger
är låg i samband med att man startar ett företag är
det viktigt att den nuvarande bestämmelsen om
möjligheterna att få högre SGI under ett
uppbyggnadsskede tillämpas på avsett sätt. Vi
förutsätter att denna fråga uppmärksammas i den
pågående SGI-översynen.

4. Mål för ökad hälsa i arbetslivet (punkt 10)

av Ulla Hoffmann (v) och Mona Jönsson (mp).

I budgetpropositionen har regeringen föreslagit ett
mål för ökad hälsa i arbetslivet.

För att ge en tydlig signal om att jämställdheten
på området måste öka anser vi att det hade varit
befogat med en komplettering av målet med att
antalet ersatta dagar för kvinnor skall minska med
minst 50 %. Eftersom kvinnors sjukskrivningar är
högre än sjukskrivningar bland män anser vi liksom
majoriteten i utskottet att det då är naturligt att
ohälsoarbetet till stor del kommer att inriktas på
att minska kvinnors sjukskrivningar. Vi avser att
återkomma om det visar sig att minskningen av
kvinnors sjukskrivningar inte blir den avsedda.

5. Moderaternas anslagsförslag (punkterna 11,
31 och 38)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Socialförsäkringsutskottet har under beredningen av
detta betänkande arbetat under förutsättningen att
en riksdagsmajoritet bestående av socialdemokrater,
vänsterpartister och miljöpartister den 4 december
2002 kommer att fastställa ekonomiska ramar för de
olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och
beräkning av statens inkomster avseende 2003 samt
besluta om ett preliminärt utgiftstak för 2004.

Moderata samlingspartiet har i parti- och
kommittémotioner förordat en annan inriktning av den
ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Ett
övergripande mål för den ekonomiska politiken bör
vara att möjliggöra ökad tillväxt. Då måste
utgiftskvoten sänkas. För detta krävs bland annat en
moderniserad arbetsmarknad, avregleringar, sänkta
skatter och lägre offentliga utgifter. Antalet
sjukskrivna och förtidspensionerade måste minskas
genom att sjukvård och rehabilitering förbättras.
Våra förslag syftar också till att skapa
förutsättningar för ett ekonomiskt, kulturellt och
socialt växande Sverige. Vi vill satsa på en
utbildning som ger alla större möjligheter till ett
rikare liv. Genom en större enskild sektor och ett
starkare civilt samhälle kan både företag och
människor växa. Ännu fler kan komma in på den
ordinarie arbetsmarknaden. Den sociala tryggheten
ökar också i andra bemärkelser genom att hushållen
får en större ekonomisk självständighet. Friheten
att välja bidrar både till mångfald, en bättre
kvalitet och en större trygghet. De enskilda
människorna får ett större inflytande över sina liv.
Vi har föreslagit en långtgående växling från
subventioner och bidrag till omfattande
skattesänkningar för alla, främst låg- och
medelinkomsttagare. Samtidigt värnar vi de människor
som är i störst behov av gemensamma insatser och som
har små eller inga möjligheter att påverka sin egen
situation. Vi slår också fast att det allmänna skall
tillföras resurser för att på ett tillfredsställande
sätt kunna genomföra de uppgifter som måste vara
gemensamma. Avsevärda resurser tillförs t.ex. för
att bryta den ökade sjukfrånvaron och de ökande
förtidspensioneringarna.
Vårt budgetalternativ - med våra förslag till
utgiftstak, anslagsfördelning och skatteförändringar
- bör ses som en helhet där inte någon eller några
delar kan brytas ut och behandlas isolerat från de
andra. Eftersom finansutskottets majoritet nu
beslutat om ramar för de olika utgiftsområdena och
därmed ställt sig bakom en annan inriktning av
politiken, deltar vi inte i det nu aktuella beslutet
om anslagsfördelning inom utgiftsområdena 10, 11 och
12 men redovisar i detta särskilda yttrande den del
av vår politik som rör dessa utgiftsområden.

Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp

Moderata samlingspartiet anser att utgiftsområde 10 bör minskas
med 9 318 miljoner kronor jämfört med regeringens
förslag.

19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Vi föreslår en minskning av anslaget 19:1 på
sammanlagt 8 380 miljoner kronor.

Den av oss föreslagna besparingen uppnås bl.a.
genom att SGI beräknas på ett genomsnitt av de två
föregående årens inkomster, att sjuk- och
rehabiliteringspenning utges för lönedelar upp till
7,5 inkomstbasbelopp och att sjukskrivningar på
grund av trafikolyckor överförs från
sjukförsäkringen till trafikförsäkringen. I våra
anslagsberäkningar ingår också att ytterligare en
karensdag den åttonde frånvarodagen införs liksom
ett högkostnadsskydd för karensdagar för särskilt
behövande personer. Ett sådant skydd behövs för
personer med kroniska och återkommande sjukdomar.
Vårt förslag om att sjuk- och rehabiliteringspenning
skall utges på inkomster upp till 7,5
inkomstbasbelopp innebär att vi avvisar den
aviserade höjningen av taket i sjukförsäkringen.
Anslaget påverkas även av andra åtgärder mot
sjukfrånvaron t.ex. vårt förslag om en vårdgaranti
och om att försäkringskassorna skall tillföras
ytterligare resurser för köp av bl.a.
rehabiliteringstjänster.
Vi är kritiska mot förslaget att 5 % av
sjukpenningen, dvs. två miljarder kronor, avsätts
för finansiell samordning med kommuner, landsting,
länsarbetsnämnder och försäkringskassor innan
regeringen har lagt någon proposition om hur
finansiell samordning skall utformas. Vi anser att
regeringens förslag om ändring i 18 kap. 2 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring är kryptiskt
formulerat och saknar motivering. Vi ser en stor
risk i att öka redan skenande kostnader för
sjukpenning med 5 % utan att redogöra för förväntat
resultat i form av bättre rehabilitering, minskad
sjukskrivning och lägre sjukkostnader. Vi saknar
ekonomisk analys och regler för hur resultatet i
form av att fler sjukskrivna kommer tillbaka i
arbete skall följas upp. Det räcker inte att hänvisa
till att medverkande parter skall utforma
redovisning och hantering av över- eller underskott
i samverkansprojekten, särskilt med hänsyn till de
stora regionala skillnaderna i sjukskrivning. Vi
efterlyser en genomarbetad proposition om finansiell
samordning som också skall innehålla regler för
redovisning av resultat och ekonomi.
Samarbete och samverkan för att uppnå goda
rehabiliteringsresultat för den sjukskrivne är i
högsta grad önskvärt. Alltför ofta faller individen
mellan olika myndigheter och regelsystem. För att
alla goda krafter skall kunna bidra till att de
sjukskrivna så snart som möjligt kan återgå i arbete
fordras en bred finansiell samordning av samhällets
resurser inom sjukvård, rehabilitering och
näraliggande områden. Det är således angeläget att
regeringen snarast återkommer till riksdagen med en
proposition om samverkan och finansiell samordning.
Riksdagen har vid upprepade tillfällen begärt att
regeringen skall återkomma med förslag om finansiell
samordning och det är nu hög tid att så sker.
Som framgår nedan har vi avsatt medel till
försäkringskassorna för köp av rehabilitering och
vård i samarbete med olika vårdgivare inom och utom
landstingen, fler skall komma tillbaka i arbete.
Vårt budgetförslag har därför inom ramarna årligen
520 miljoner kronor mer för rehabilitering, pengar
som inte ökar på sjukpenningkontot och som är direkt
avsatta för rehabiliteringsåtgärder. Vi har dessutom
från 2004 avsatt pengar för att försäkringskassan
skall kunna köpa sjukvård så att man inte skall
behöva gå sjukskriven och ställas i långa köer i
väntan på operation eller behandling.

19:2 Aktivitets- och sjukersättningar

Vi föreslår en minskning av anslaget 19:2 på
sammanlagt 800 miljoner kronor.

Vi anser att kostnaderna för aktivitets- och
sjukersättningar (förtidspension/sjukbidrag t.o.m.
2002) kommer att minska dels genom våra förslag på
rehabiliteringsområdet, dels genom att öka
kontrollinsatserna i syfte att bringa ner antalet
felaktiga utbetalningar.

19:4 Arbetsskadeersättningar

Vi föreslår en minskning av anslag 19:4 på
sammanlagt 688 miljoner kronor.

Vi motsätter oss den sänkning av beviskravet för
prövning av en arbetsskada som nyligen införts och
anser att de tidigare bevisreglerna i
arbetsskadeförsäkringen skall återinföras.

19:7 Riksförsäkringsverket och 19:8 Allmänna
försäkringskassor

Vi föreslår en ökning av anslag 19:7 på 30 miljoner
kronor och en ökning av anslag 19:8 med 520 miljoner
kronor.

Vi anser att utbildningen av läkare i
försäkringsmedicin måste förbättras och att
regeringens förslag om medelstilldelning är
otillräckligt. RFV bör därför få ytterligare medel
för detta ändamål.
När det gäller anslag 19:8 anser vi att
försäkringskassorna måste kunna upphandla vård och
rehabiliteringstjänster av annat landsting än det
egna, av privata företag eller utomlands om det
behövs. För detta ändamål anslår vi 520 miljoner
kronor mer än vad regeringen förslagit.

Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom

Moderata samlingspartiet anser att utgiftsområdet, i
förhållande till regeringens förslag, bör minskas
med 570 miljoner kronor.

20:3 Bostadstillägg

Vi föreslår besparingar inom anslag 20:3 till
pensionärer med 570 miljoner kronor.

Vi anser att 90 % av bostadskostnaden mellan 100 kr
och 4 500 kr skall kunna läggas till grund för det
generella bostadstillägget. Enligt vår uppfattning
har utformningen av bostadstillägget verkat
kostnadsdrivande på framför allt kommunernas
hyressättning. För pensionärer med full BTP innebär
förslaget som mest en försämring med 144 kr i
månaden. Detta kompenseras av Moderaternas förslag
om höjning av grundavdraget, vilket innebär att en
pensionär med garantipension får ca 130 kr mer i
månaden efter skatt 2003.

Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn

Moderata samlingspartiet anser att utgiftsområdet
bör minskas med 2 477 miljoner kronor för budgetåret
2003 i förhållande till regeringens förslag.

21:2 Föräldraförsäkring

Vi föreslår en utgiftsminskning på anslag 21:2 på
sammanlagt 2 100 miljoner kronor.

Vi motsätter oss den extra pappamånaden samt
regeringens aviserade förslag om en höjning av
inkomsttaket i föräldraförsäkringen. Enligt vår
mening bör taket i föräldraförsäkringen begränsas
till lönedelar på maximalt 7,5 inkomstbasbelopp.
Genom en ändrad beräkning av den
sjukpenninggrundande inkomsten kan en besparing inom
anslaget göras.

21:3 Underhållsstöd

Vi föreslår en utgiftsminskning på anslag 21:3 på
sammanlagt 400 miljoner kronor.

Vi anser att särlevande föräldrar i högre
utsträckning än i dag skall reglera
underhållsskyldigheten mellan varandra. Genom en
översyn av de gällande reglerna kan besparingar
göras inom anslaget.

21:4 Bidrag till kostnader för internationella
adoptioner

Vi föreslår en utgiftsökning på anslag 21:4 på
sammanlagt 8 miljoner kronor.

Vi anser att bidraget till kostnader för
internationella adoptioner bör höjas till 50 % av
kostnaden, enligt en schablon grundad på varifrån
barnet adopteras, dock högst 55 000 kr per barn.

21:6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn

Vi föreslår en utgiftsökning på anslag 21:4 på
sammanlagt 15 miljoner kronor.

Enligt vår mening bör det vara möjligt att få
vårdbidrag en månad retroaktivt i samband med
ansökan om vårdbidrag för funktionshindrade barn.

6. Folkpartiets anslagsförslag (punkterna 11,
31 och 38)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Folkpartiet liberalernas budgetförslag för 2003
innebär i sina huvuddrag sänkta skatter på arbete
och företagande som syftar till att uppnå en
långsiktig och uthållig tillväxt. Det syftar också
till en mera rättvis skattepolitik för bl.a.
barnfamiljer. Våra utgiftsökningar avser främst
bistånd, utbildning, vård och omsorg, förbättringar
för handikappade, åtgärder mot ohälsan samt
satsningar på miljö och rättssäkerhet.

Våra förslag till utgiftsram för utgiftsområdena
10, 11 och 12 har emellertid avstyrkts av
finansutskottet i budgetprocessens första steg. Då
Folkpartiets budgetförslag är en helhet är det inte
meningsfullt att delta i fördelningen på anslag inom
dessa utgiftsområden. I det följande redovisas i
sammanfattning innehållet i vårt budgetförslag för
utgiftsområdena 10, 11 och 12.

Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp

Folkpartiet anser att utgiftsområde 10 bör minskas med 4 625
miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.

19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Vi föreslår en minskning av anslag 19:1 på
sammanlagt 5 135 miljoner kronor.

De av oss föreslagna besparingarna uppnås genom en
finansiell samordning i huvudsak enligt de av
riksdagen 1992 antagna principerna för den s.k.
Finsamverksamheten. Därigenom kan vårdköer förkortas
och rehabiliteringen förbättras. Besparingar uppnås
vidare genom att sjukförsäkringens kostnader för
trafikolyckor förs över till trafikförsäkringen och
att höjningen av förmånstaket till 10 prisbasbelopp
skjuts fram till den 1 januari 2004.
I våra anslagsberäkningar ingår även en
förlängning av rätten till närståendepenning och
ledighet för närståendevård till 120 dagar från den
1 januari 2003.

19:2 Aktivitets- och sjukersättningar

Vi föreslår en minskning av anslag 19:2 på
sammanlagt 40 miljoner kronor.

Enligt vår uppfattning leder vårt förslag om att
ge försäkringskassorna ökade möjligheter att köpa
rehabiliteringstjänster till en lägre sjukfrånvaro
vilket i sin tur minskar kostnaderna för aktivitets-
och sjukersättningar (nuvarande förtidspension och
sjukbidrag).

19:8 Allmänna försäkringskassor

Vi föreslår en ökning av anslag 19:8 på sammanlagt
550 miljoner kronor.

Resursförstärkningen ger ökade möjligheter för
försäkringskassorna att köpa rehabiliteringstjänster
och att vidta åtgärder mot felaktiga utbetalningar.

Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom

Folkpartiet liberalerna anser att utgiftsområdet, i
förhållande till regeringens förslag, bör tillföras
125 miljoner kronor.

20:2 Efterlevandepensioner

Vi anser att den inledande omställningspensionen
redan fr.o.m. den 1 juli 2003 skall förlängas till
tolv månader. Folkpartiet föreslår därför att anslag
20:2 till vuxna skall tillföras ytterligare 35
miljoner kronor.

20:3 Bostadstillägg till pensionärer

Vi anser även att fritidsfastighet inte skall
omfattas av inkomstprövningen av bostadstillägget.
Folkpartiet föreslår därför att anslag 20:3 skall
tillföras ytterligare 90 miljoner kronor. Vi vill
framhålla att vid inkomstprövningen beaktas inte
eventuellt värde av ett småhus som är den sökandes
permanentbostad, däremot värdet av en
fritidsfastighet. Följderna kan ibland stå i strid
med ambitionen att människor med likartade
förhållanden också skall behandlas lika inom olika
trygghets- eller bidragssystem. Det kan också få den
olyckliga effekten att påskynda avyttringen av ett
fritidshus vilket kan ha stor betydelse för den
äldres livskvalitet.

Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn

Folkpartiet liberalerna anser att utgiftsområdet bör minskas
med 110 miljoner kronor för budgetåret 2003 i
förhållande till regeringens förslag.

21:2 Föräldraförsäkring

Vi föreslår en utgiftsökning på anslag 21:2 på
sammanlagt 60 miljoner kronor.

Vi anser att en jämställdhetsbonus bör införas,
vilken innebär att en högre ersättning (90 %) utgår
för varje månad som tas ut i föräldraledighet och
som motsvaras av en månad som den andra föräldern
tar ut. Dessutom anser vi att inkomsttaket i
föräldraförsäkringen bör höjas till 10
prisbasbelopp, dock först fr.o.m. den 1 januari
2004.

21:3 Underhållsstöd

Vi föreslår en utgiftsminskning på anslag 21:3 på
sammanlagt 170 miljoner kronor.

Genom markering av det gemensamma föräldraansvaret
kan utgifterna för underhållsstödet hållas tillbaka.

7. Kristdemokraternas anslagsförslag (punkterna
11, 31 och 38)

av Sven Brus (kd).

Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp

Kristdemokraterna anser att utgiftsområde 10 bör minskas med 5
930 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.

19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Vi föreslår en minskning av anslag 19:1 på
sammanlagt 4 990 miljoner kronor.

De av oss föreslagna besparingarna uppnås genom
införandet av två karensdagar med bibehållet
högriskskydd om tio dagar och genom en ny
beräkningsgrund för SGI. Vi anser att SGI skall
beräknas på ett genomsnitt av de senaste två årens
inkomster och att skattepliktiga förmåner och
semesterersättning skall vara SGI-grundande.
Dessutom avvisar vi tanken på att höja taket i
sjukförsäkringen. Den besparing företagen gör till
följd av vårt förslag om ytterligare en karensdag
reglerar vi med en marginell höjning av
arbetsgivaravgiften.
Vi vill också införa en steglös ersättningsnivå i
sjukförsäkringen. Vi anser att ersättning skall
kunna lämnas i proportion till nedsättningen av
arbetsförmågan.
Vidare bör personskador som uppkommer på grund av
trafiken föras över till trafikförsäkringen. En
sådan ordning leder till minskade kostnader för
sjukförsäkringen.
Vi anser att en ny rehabiliteringsförsäkring skall
införas fr.o.m. den 1 juli 2003 i enlighet med den
modell som föreslagits av Gerhard Larsson i
utredningsbetänkandet SOU 2000:78. En ny myndighet
bör dock inte inrättas. För genomförandet är det
viktigt att regeringen snarast påbörjar det
lagstiftningsarbete som krävs.

19:2 Aktivitets- och sjukersättningar

Vi föreslår en minskning av anslag 19:2 på
sammanlagt 950 miljoner kronor.

Vi anser att den effektivare rehabilitering som en
ny rehabiliteringsförsäkring ger upphov till kommer
att leda till minskade utgifter för aktivitets- och
sjukersättningar (nuvarande förtidspension och
sjukbidrag).

19:8 Allmänna försäkringskassor

Vi föreslår en ökning av anslag 19:8 på sammanlagt
10 miljoner kronor.

Vi vill avskaffa dagens avtal med kommunerna när
det gäller flyktingmottagande. I stället vill vi
införa en utvecklingspeng som följer individen och
som skall administreras av RFV. Vi tillför RFV medel
för detta ändmål.

Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom

Kristdemokraterna anser att utgiftsområdet, i
förhållande till regeringens förslag, bör tillföras
125 miljoner kronor.

20:2 Efterlevandepensioner till vuxna

Enligt vår mening bör tiden för den inledande
omställningspensionen utökas till tolv månader från
den 1 juli 2003. Kristdemokraterna föreslår därför
att anslag 20:2 skall tillföras ytterligare 35
miljoner kronor.

20:3 Bostadstillägg till pensionärer

Vidare anser vi att fritidsfastighet inte skall
omfattas av inkomstprövningen av bostadstillägget.
Fritidsfastigheter kan ha ett så högt taxeringsvärde
att det omöjliggör BTP. Det är inte rätt att
människor skall tvingas till en försäljning av
fastigheten, som kan ha ägts i många år, och därmed
till en försämring av livskvaliteten för att erhålla
BTP. Kristdemokraterna föreslår därför att anslag
skall tillföras ytterligare 90 miljoner kronor.

Kristdemokraterna arbetar för att pensionerna för
de sämst ställda pensionärerna skall öka med
motsvarande 1 000 kr i månaden (före skatt) jämfört
med nivån 2002. Från och med 2003 kommer de sämst
ställda pensionärerna att få en högre pension med
anledning av den pensionsreform som
Kristdemokraterna står bakom. Dessutom kommer vårt
grundavdrag att förstärka det ekonomiska utrymmet
ytterligare för dem med lägst pension. Sammantaget
innebär det nya pensionssystemet och
Kristdemokraternas skattesänkning att pensionerna
för dem med lägst pension förbättras med ca 620 kr
per månad efter skatt eller ca 900 kr före skatt.
Kristdemokraterna har avsatt ett budgetutrymme för
att under 2004 kunna ta det sista steget för att
uppnå en förbättring med totalt 1 000 kr före skatt.

Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn

Kristdemokraterna anser att utgiftsområdet bör ökas med 1 741
miljoner kronor för budgetåret 2003 i förhållande
till regeringens förslag.

21:2 Föräldraförsäkring

Vi föreslår en utgiftsminskning på anslag 21:2 på
sammanlagt 60 miljoner kronor.

Vi anser att grundnivån i föräldraförsäkringen bör
höjas till 180 kr per dag från den 1 januari 2003.
De 90 s.k. lägstanivådagarna och den extra månaden i
föräldraförsäkringen kan enligt vårt förslag slopas
i samband med att barnomsorgskontot börjar gälla.
Dessutom anser vi att ersättningsnivån i
föräldraförsäkringen bör höjas från 80 % till 90 %
från och med den 1 juli 2003, samtidigt som taket i
föräldraförsäkringen höjs från 7,5 prisbasbelopp
till 11 prisbasbelopp. Vidare bör två kontaktdagar
per år och barn, för barn mellan fyra och tolv år,
införas i stället för den nuvarande kontaktdagen.
Genom en ändrad beräkning av den
sjukpenninggrundande inkomsten kan en besparing inom
anslaget göras.

21:6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn

Vi föreslår en utgiftsökning på anslag 21:6 på
sammanlagt 0,5 miljoner kronor.

Vi anser att vårdbidrag bör kunna utges till barn
till biståndsarbetare.

Andra anslagsfrågor

Vi föreslår att ett nytt anslag, 21:8
Barnomsorgskonto, införs fr.o.m. den 1 januari 2003
till vilket riksdagen anvisar 1 800 miljoner kronor
budgetåret 2003.

8. Centerpartiets anslagsförslag (punkterna 11,
31 och 38)

av Birgitta Carlsson (c).

Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp

Centerpartiet anser att utgiftsområde 10 bör minskas med 5 880
miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.

19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Vi föreslår en minskning av anslag 19:1 på
sammanlagt 3 650 miljoner kronor.

De av oss föreslagna besparingarna uppnås bl.a.
genom vårt förslag om att övergå från passivt stöd
till aktiva insatser bl.a. i form av en
rehabiliteringsgaranti. Efter 30 dagars
sjukskrivning skall den försäkrade undersökas av två
läkare, efter sex veckor skall den försäkrade delta
i en åtgärd och inom tre månader skall en
individuell rehabiliteringsplan upprättas som syftar
till återgång i arbete. Genom anslagsvillkor
föreslår vi att av anslag 19:1 skall dels 3,3
miljarder kronor användas till
rehabiliteringsersättning och rehabiliteringsstöd,
och vi räknar med att sjukpenningkostnaderna skall
minska i motsvarande grad, dels 500 miljoner kronor
avsättas för finansiell samordning och
rehabiliteringsutredningar.
När det gäller finansiell samordning anser vi att
riksdagen skall fatta beslut om att införa en lag om
permanent finansiell samordning mellan hälso- och
sjukvården, socialtjänsten, socialförsäkringen och
arbetsmarknadsmyndigheterna. Ett första delmål bör
vara att 10 % av medlen för sjukpenning,
arbetsskadesjukpenning och rehabiliteringsersättning
avsätts för sådan samordning.
Vidare föreslår vi att SGI skall baseras på
historisk inkomst och att en grundnivå skall införas
i sjukpenningen på 200 kr per dag. Vi anser detta
nödvändigt för att möjliggöra en rimlig
levnadsstandard.

19:2 Aktivitets- och sjukersättningar

Vi föreslår en minskning av anslag 19:2 på
sammanlagt 1 160 miljoner kronor.

Vi anser att våra satsningar på rehabilitering
kommer att innebära en lägre ökning av antalet
aktivitets- och sjukersättningar (nuvarande
förtidspension och sjukbidrag).

19:4 Arbetsskadeersättningar

Vi föreslår en minskning av anslag 19:4 på
sammanlagt 1 000 miljoner kronor.

Vi motsätter oss de nyligen sänkta beviskraven i
arbetsskadeförsäkringen och anser att de tidigare
bevisreglerna bör återinföras.

19:7 Riksförsäkringsverket och 19:8 Allmänna
försäkringskassor

Vi föreslår en minskning av anslag 19:7 på
sammanlagt 70 miljoner kronor.

Anslaget 19:7 minskas till följd av en
administrativ besparing.
När det gäller anslag 19:8 har vi vid våra
beräkningar av satsningarna på rehabilitering (3,3
miljarder kronor) avsatt viss del till
försäkringskassans administration.

Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom

Centerpartiet anser att utgiftsområdet, i
förhållande till regeringens förslag, bör minskas
med 1 160 miljoner kronor.

20:1 Ålderspensioner

Vi anser att garantipensionen skall höjas med 1 500
kr för år 2003. Tillsammans med Centerpartiets
förslag om sänkta inkomstskatter för dem med låga
och normala inkomster, kommer dessa pensionärers
ekonomiska situation att förbättras betydligt. Vi
föreslår därför att anslag 20:1 skall tillföras
ytterligare 650 miljoner kronor.

20:3 Bostadstillägg till pensionärer

Vidare föreslår vi att 80 % av bostadskostnaden upp
till 4 000 kr skall kunna läggas till grund för BTP.
Vi menar att den föreslagna höjningen av
garantipensionen och förslaget till sänkta
inkomstskatter bättre tillgodoser de sämst ställda
pensionärernas behov. Vi föreslår därför att
anslaget 20:3 skall minskas med 1 810 miljoner
kronor jämfört med regeringens föreslag.

Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn

Centerpartiet anser att utgiftsområdet bör ökas med 460
miljoner kronor för budgetåret 2003 i förhållande
till regeringens förslag.

21:2 Föräldraförsäkring

Vi föreslår en utgiftsminskning på anslag 21:2 på
sammanlagt 640 miljoner kronor.

Vi anser att grundnivån i föräldraförsäkringen bör
höjas till 200 kr per dag. Ersättningen för de 90
s.k. lägstanivådagarna bör höjas från 60 kr till 90
kr per dag. Dessa dagar skall kunna användas
flexibelt under barnens första 15 år, och därför kan
kontaktdagarna dras in. Vidare anser vi att taket i
föräldraförsäkringen bör höjas till 11
prisbasbelopp.

Andra anslagsfrågor

Vi föreslår att ett nytt anslag, 21:9 Höjt
barnbidrag för barn i åldern 1-5 år, införs fr.o.m.
den 1 januari 2003 till vilket riksdagen anvisar
1 100 miljoner kronor budgetåret 2003.

9. Privatisering av arbetsskadeförsäkringen
(punkt 24)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp)

Enligt vår uppfattning bör arbetsskadeförsäkringen
vad gäller arbetsolycksfallen lyftas bort från den
offentliga sektorn för att i stället förvaltas av
privata försäkringsbolag. Precis på samma sätt som
vi i dag är skyldiga att teckna en trafikförsäkring
för att få köra bil, bör den som vill driva ett
företag vara skyldig att teckna en försäkring mot
arbetsolycksfall. För att kompensera arbetsgivarna
bör den del av arbetsgivaravgifterna som avser
arbetsskadeförsäkringen justeras. En privat
försäkring finansieras med premier, vars storlek
sannolikt kommer att bero på hur många
arbetsolycksfall ett företag eller en bransch har.

10. Övriga frågor om arbetsskadeförsäkringen
(punkt 25)

av Ulla Hoffmann (v).

Allt fler människor upplever en elöverkänslighet av
varierande grad. Det finns ännu inte någon enhetlig
och samstämmig förklaring till elöverkänsligheten.
Flera försäkringskassor godkänner inte
elöverkänslighet som sjukdom. Inledningsvis kan
sjukpenning utbetalas men efter utredning kan den
dras in om diagnosen är elallergi.

Elöverkänsliga personer kan inte heller få sin
skada bedömd som arbetsskada. För att den sjuke
skall erhålla sjukpenning kan därför diagnosen
elallergi inte anges på intyget. Samtidigt är det
viktigt utifrån arbetsgivarens ansvar för
arbetsmiljön och rehabiliteringsansvaret att
läkarintyget visar den rätta diagnosen. För att
komma till rätta med det nu beskrivna problemet
anser Vänsterpartiet att symtomen på
elöverkänslighet bör kunna betraktas som grund för
bedömning av arbetsskada.
Nyligen har en utredare lagt sitt förslag om en
koncentrerad handläggning av arbetsskadeärenden.
Förslaget innebär att handläggningen koncentreras
till tre enheter i landet. Vänsterpartiet har dock
erfarit att det redan pågår ett arbete med
koncentrerad handläggning hos försäkringskassorna.
Vi anser att det är viktigt att det arbete mot en
koncentrera handläggning av arbetsskadeförsäkringen
som försäkringskassorna påbörjat får fortsätta. En
ökad koncen-
tration bör ske men det bör vara minst en
arbetsskadeenhet per län. Vi avser att verka för att
en koncentration av det slaget kommer till stånd.

11. Familjepolitikens inriktning (punkt 39)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Vi anser att statens stöd till familjer och barn
präglas av alltför mycket detaljreglering. Vi vill
återge barnfamiljerna valfriheten, bl.a. när det
gäller valet av barnomsorgsform. Vi anser att en
barnomsorgspeng skall införas från 2004 för familjer
som inte utnyttjar kommunalt finansierad barnomsorg.
Barnomsorgspengen skall utgå med 3 000 kr
skattefritt per månad för barn mellan ett och tre
år. För att barnfamiljerna skall få mer pengar att
fritt förfoga över, vill vi även införa ett
grundavdrag inom den kommunala beskattningen.

12. Familjepolitikens inriktning (punkt 39)

av Ulla Hoffmann (v).

Vi anser att begreppet Ekonomisk familjepolitik är
missvisande, eftersom det utgår från kärnfamiljen
som norm. Vi vill komma bort från detta tankesätt
och sätta barnen i centrum, och av denna anledning
borde politikområdet i stället heta Ekonomisk
barnpolitik. Det vore även önskvärt om det av
målsättningen inom utgiftsområdet framgick att
politiken skall vara utformad på ett sådant sätt att
den bidrar till en utveckling mot ökad jämställdhet
i samhället.

13. Allmänna barnbidrag (punkt 40)

av Ulla Hoffmann (v).

Vid växelvis boende tar vårdnadshavarna ett aktivt
delat ansvar för omsorgen om barnen och i detta
sammanhang kan det därför vara befogat att dela
barnbidragen under förutsättning att även
försörjningsansvaret delas rättvist mellan
vårdnadshavarna. Vi förutsätter att den pågående
Översynen av lagen om underhållsstöd undersöker
möjligheterna att genomföra en förändring av
reglerna vid växelvis boende.

14. Utbyggd föräldraförsäkring m.m. (punkt 41)

av Birgitta Carlsson (c).

Enligt min mening bör föräldrarna själva få välja
hur och när föräldrapenningdagarna skall brukas.
Vidare bör lika många föräldrapenningdagar utgå för
varje barn, även vid flerbarnsfödslar. Jag väljer
dock att inte nu reservera mig i dessa delar.

15. Tillfällig föräldrapenning för vård av barn
under 240 dagar (punkt 48)

av Ulla Hoffmann (v) och Mona Jönsson (mp).

Vi anser att tillfällig föräldrapenning skall utges
oavsett barnets ålder när en förälder vårdar ett
barn i hemmet som annars skulle ha vårdats på
sjukhus. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är
det, enligt vår mening, mer kostnadseffektivt att
vårda barn i hemmet än på sjukhus. Vi förutsätter
att regeringen, enligt utskottets skrivning,
återkommer till riksdagen med ett förslag om en
utvidgning av rätten till tillfällig föräldrapenning
enligt ovan.

16. Underhållsstöd (punkt 50)

av Ulla Hoffmann (v).

Enligt vår mening fyller underhållsstödet en mycket
viktig funktion vad gäller att se till att
vårdnadshavare uppfyller sitt försörjningsansvar för
barn även efter separation mellan vårdnadshavare.
För att så långt som möjligt undvika konflikter, är
det viktigt att systemet uppfattas som rättvist. Vi
förutsätter att den pågående översynen av
underhållsstödet (dir. 2002:39) beaktar
Vänsterpartiets förslag vad gäller aktuell inkomst
vid fastställandet av återbetalningsskyldigheten,
umgängesavdrag samt umgängesresor inom ramen för
underhållsstödet.

17. Underhållsstöd (punkt 50)

av Mona Jönsson (mp).
Enligt dagens system blir kvinnan automatiskt
vårdnadshavare om föräldrarna inte är gifta. Detta
gör att mannen hamnar i ett underläge om kvinnan
motsätter sig gemensam vårdnad. Vi förutsätter att
denna orättvisa beaktas av de pågående
utredningarna.

18. Regional nedsättning av socialavgifter
(punkt 66)

av Ulla Hoffmann (v).

Viktiga näringsgrenar i Norrlands inland är jord-
och skogsbruksföretagen. De utgör en stabil bas i
landsbygdens företagande. För att stimulera
småföretagandet i området har socialavgifterna
sänkts. Men, med hänvisning till EG-regler, omfattas
inte de viktiga jordbruksföretagen av sänkningen. Vi
anser inte att det är rimligt att dessa skall ges
sämre förutsättningar än andra företag i samma
område.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionerna

Proposition 2002/03:1

Regeringen har i proposition 2002/03:1
Budgetpropositionen för 2003 volym 6 föreslagit
riksdagen att

under utgiftsområde 10

dels bemyndiga regeringen att under 2003, för
ramanslaget 19:7 Riksförsäkringsverket ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare
åtaganden medför utgifter på högst 9 000 000 kronor
efter 2003 (avsnitt 2.13.7),

dels godkänna följande mål: Frånvaron från
arbetslivet på grund av sjukskrivning skall i
förhållande till 2002 halveras fram till 2008.
Parallellt skall antalet nya aktivitets- och
sjukersättningar minska. Hänsyn skall tas till den
demografiska utvecklingen under perioden (avsnitt
2.3),

dels för budgetåret 2003 anvisa anslagen under
utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp enligt följande uppställning (tusental
kronor):

- 19:1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.;
ramanslag; 46 943 496,

- 19:2 Aktivitets- och sjukersättning; ramanslag; 58
024 970,

- 19:3 Handikappersättningar; ramanslag; 1 190 915,

- 19:4 Arbetsskadeersättningar; ramanslag; 6 406
977,

- 19:5 Kostnader för sysselsättning av vissa
personer med aktivitets- och sjukersättning;
ramanslag; 8 000,

- 19:6 Ersättning för kroppsskador; ramanslag; 69
056,

- 19:7 Riksförsäkringsverket; ramanslag; 933 523,

- 19:8 Allmänna försäkringskassor; ramanslag; 5 822
027.

under utgiftsområde 11

dels godkänna följande mål: Personer med låg eller
ingen inkomstrelaterad pension skall garanteras ett
värdesäkrat grundskydd. Efterlevande make skall ges
ett rimligt ekonomiskt stöd för att klara
omställningen efter dödsfall (avsnitt 2.4),

dels för budgetåret 2003 anvisa anslagen under
utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
enligt följande uppställning (tusental kronor):

- 20:1 Ålderspensioner; ramanslag; 25 437 000,

- 20:2 Efterlevandepensioner till vuxna; ramanslag;
15 525 000,

- 20:3 Bostadstillägg till pensionärer; ramanslag;
10 735 000,

- 20:4 Delpension, ramanslag; 115 320,

- 20:5 Äldreförsörjningsstöd; ramanslag; 735 000.

utgiftsområde 12

dels anta regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring (avsnitt 4.8),

dels godkänna följande mål: Skillnaderna i de
ekonomiska villkoren mellanfamiljer med och utan
barn skall minska inom ramen för den generella
välfärden (avsnitt 4.3),

dels för budgetåret 2003 anvisa anslagen under
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn enligt följande uppställning (tusental kronor):

- 21:1 Allmänna barnbidrag; ramanslag; 20 965 100,

- 21:2 Föräldraförsäkring; ramanslag 22 340 000,

- 21:3 Underhållsstöd; ramanslag; 2 487 000,

- 21:4 Bidrag till kostnader för internationella
adoptioner; ramanslag; 40 000,

- 21:5 Barnpensioner och efterlevandestöd för barn;
ramanslag; 976 000,

- 21:6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn;
ramanslag; 2 250 000,

- 21:7 Pensionsrätt för barnår; ramanslag; 3 831
000.

Lagförslaget återfinns som bilaga 2 till
betänkandet.

Proposition 2002/03:2

Regeringen (Socialdepartementet) har i proposition
2002/03:2 Vissa socialförsäkringsfrågor m.m.
föreslagit att riksdagen antar de i propositionen
framlagda förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring,

10. lag om fortsatt giltighet av lagen (1994:566) om
lokal försöksverksamhet med finansiell samordning
mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och
socialtjänst.

Lagförslagen återfinns som bilaga 2 till
betänkandet.

Övriga lagförslag i proposition 2002/03:2 återfinns
i betänkande 2002/03:
SfU5.

Följdmotioner

2002/03:Sf1 av Sten Tolgfors m.fl. (m):

1. Riksdagen avslår regeringens förslag om ändring
av 18 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring i enlighet med vad som anförs i
motionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att föräldrarna
själva skall bestämma över hur föräldrapenningen
fördelas.

2002/03:Sf2 av Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (v):

Riksdagen beslutar om ändring i 4 kap. 10 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring så att tillfällig
föräldrapenning skall utges oavsett barnets ålder
när en förälder vårdar ett barn i hemmet som annars
skulle ha vårdats på sjukhus.

Motioner från allmänna motionstiden

2002/03:Sf203 av Carl-Axel Johansson (m):

1. Riksdagen begär hos regeringen att ett gemensamt
regelverk för försäkringskassan och
arbetsförmedlingen införs i enlighet med vad som i
motionen anförs.

2. Riksdagen begär hos regeringen att en
rehabiliteringsförsäkring skapas i enlighet med
vad som i motionen anförs.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om försäkringskassans
monopol avseende rehabilitering.

2002/03:Sf204 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att pensionsbeloppet skall
vara detsamma oberoende av pensionärens civilstånd.

2002/03:Sf205 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en sammanhållen
rehabiliteringsprocess.

2002/03:Sf206 av Barbro Feltzing (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att låta utreda
möjligheten till differentierade
sjukförsäkringsavgifter för småföretag, som en del
i att kunna få ned ohälsotalet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utredning om
lägre sjukförsäkringsavgifter för småföretag.

2002/03:Sf207 av Henrik Westman (m):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till lagändring som slår fast att gifta pensionärer
eller motsvarande skall betraktas som enskilda
individer i det statliga pensionssystemet i enlighet
med vad som anförs i motionen.

2002/03:Sf208 av Rigmor Stenmark och Birgitta
Carlsson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om whiplashskadades
möjligheter till rehabilitering.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om handläggning och
ekonomiska medel hos försäkringskassorna.

2002/03:Sf209 av Rigmor Stenmark (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av
vårdbidraget till handikappade barn.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av
underhållsstödet vid delat ansvar för gemensamma
barn.

2002/03:Sf210 av Anna Grönlund och Tobias Krantz
(fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om föräldraförsäkringen.

2002/03:Sf211 av Birgitta Carlsson och Annika
Qarlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att tillsätta en
arbetsgrupp som arbetar med sjukdomar i
rörelseorganen.

2002/03:Sf212 av Maria Larsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en steglös ersättningsnivå
för sjukförsäkringen.

2002/03:Sf213 av Maria Larsson och Ragnwi Marcelind
(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att möjliggöra studier vid
deltidssjukskrivning.

2002/03:Sf215 av Birgitta Carlsson och Birgitta
Sellén (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att medel för
rehabilitering av psykiskt långtidssjuka skall kunna
användas för att starta och driva ytterligare
klubbhus enligt Fountainhouse-modellen i Sverige.

2002/03:Sf219 av Kenneth Lantz (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att på lämpligt sätt utreda
möjligheterna till ändring av regelverket som skall
leda till ökad valfrihet för äldre på
arbetsmarknaden.

2002/03:Sf220 av Claes Västerteg och Sofia Larsen
(c):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändring gällande undantag i arbetsgivarinträdet
i sjuklönen vid sjukskrivning på grund av olyckor i
samband med idrottsutövande och övriga
fritidsaktiviteter.

2002/03:Sf221 av Kenneth Lantz (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att dröjsmålsränta bör
utbetalas vid felaktig utbetalning från
försäkringskassa och liknande.

2002/03:Sf225 av Tuve Skånberg (kd):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändring av lagen om allmän försäkring, så att
föräldrapenning utgår oavsett om behandling sker vid
öppenvårdsavdelning i kommunens eller i landstingets
regi.

2002/03:Sf229 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att bostadstillägg för
pensionärer (BTP) efter den 1 juli 2005 inte skall
kunna utbetalas för icke frivilligt boende i
tvåbäddsrum i särskilda boendeformer för äldre.

2002/03:Sf230 av Bo Könberg m.fl. (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en parlamentarisk
arbetsgrupp för en stor socialförsäkringsreform som
omfattar främst sjukförsäkring och
arbetslöshetsförsäkring.

2002/03:Sf231 av Britt-Marie Lindkvist och Christina
Nenes (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om fördelarna med att öppna
för en mer schabloniserad beräkningsgrund vid
fastställande av sjukpenninggrundande inkomst (SGI)
i samband med kollektiva löneförändringar.

2002/03:Sf232 av Kerstin Lundgren (c):

Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag till förändring av föräldraförsäkringen för
att öka föräldramakten i enlighet med vad i motionen
anförs.

2002/03:Sf234 av Sven-Erik Sjöstrand och Kjell-Erik
Karlsson (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om behovet av tydliga
riktlinjer för försäkringskassans handläggning av
rehabilitering så att inte kvinnor diskrimineras,
samt att i arbetet för att motverka ohälsa i
arbetslivet särskilt belysa kvinnors situation.

2002/03:Sf235 av Conny Öhman (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att vid delad vårdnad av
barn bör delat barnbidrag gälla.

2002/03:Sf237 av Håkan Juholt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om utbetalning av
barnbidraget.

2002/03:Sf238 av Tuve Skånberg (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stödja
flerbarnsidealet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om resurser till
barnfamiljerna genom bostadsbidrag, barnbidrag och
barnomsorgskonto.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att låta
konsekvenspröva varje beslut från regering och
riksdag, för att se hur det gagnar och påverkar
familjen.

2002/03:Sf240 av Johan Linander (c):

Riksdagen begär en redovisning av regeringens arbete
för att tillgodose medborgarnas rättigheter i Norden
vid arbetslöshet, vid utbildning, vid beskattning
och i samband med sociala rättigheter så att inte
enskilda människors rättigheter inskränks på grund
av flyttning över nationsgränser i Norden.

2002/03:Sf242 av Helena Bargholtz (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
försäkringskassan bör betala dröjsmålsränta på
pengar som av olika skäl inte har utbetalats i
tid.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om preskriptionstiden
vid löpande utbetalningar från försäkringskassan.

2002/03:Sf244 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om flexibel
föräldraförsäkring.

2002/03:Sf245 av Marie Engström m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en översyn för att minska
sjuklönekostnaderna i mindre företag.

2002/03:Sf246 av Britt-Marie Danestig m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om tilläggsdirektiv till den
studiesociala utredningen så att den även kan komma
med förslag till förbättringar av det studiesociala
stödet.

2002/03:Sf247 av Martin Andreasson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om karensdagar i
sjukförsäkringen för anställda med flera
arbetsgivare.

2002/03:Sf249 av Per Bill och Anna Ibrisagic (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en halvering av
egenavgifterna för egenföretagare.

2002/03:Sf250 av Henrik S Järrel (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att ett förstatligande av
försäkringskassorna bör övervägas i samband med en
översyn av kassornas organisation.

2002/03:Sf251 av Kerstin Heinemann (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en förändring av
skattereglerna så att alla ideella kultur- och
ungdomsorganisationer jämställs med idrottsrörelsen
i skattehänseende.

2002/03:Sf253 av Hans Backman (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att arbetsgivaravgiften
skall avskaffas för nyanställningar av ungdomar
mellan 18 och 24 år och att Gävleborgs län görs till
ett försöksområde.

2002/03:Sf254 av Birgitta Ohlsson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en
individualiserad föräldraförsäkring.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inte fortsätta
utbyggnaden av föräldraförsäkringen.

2002/03:Sf257 av Håkan Larsson och Birgitta Sellén
(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en utredning och geografisk
differentiering av arbetsgivaravgifterna.

2002/03:Sf260 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):

Riksdagen beslutar om ändring i 20 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring och 15 kap. 16 §
lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension
enligt vad som anförs i motionen.

2002/03:Sf261 av Lennart Beijer och Britt-Marie
Danestig (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att återkomma med förslag
till ett system med frivillig pension från fyllda 60
år.

2002/03:Sf262 av Ann-Marie Fagerström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om omdisponering av medel för
rehabilitering.

2002/03:Sf263 av Åsa Domeij (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att Utredningen om översyn
av lagen om underhållsstöd (dir. 2002:39) bör få
tilläggsdirektiv om att utreda och föreslå åtgärder
för att förbättra jämställdheten för ogifta par som
får barn.

2002/03:Sf266 av Per Bill (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en översyn av
s.k. post-docs studiesociala förhållanden.

2002/03:Sf267 av Krister Örnfjäder m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om försäkringskassornas arbete
med rehabliteringsärenden.

2002/03:Sf268 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att klarlägga
Rikförsäkringsverkets roll i enlighet med vad som
anförs i motionen.

2002/03:Sf270 av Annika Qarlsson m.fl. (c, m, fp,
kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att ändra
sjukförsäkringens regler om uppbyggnadsskede.

2002/03:Sf271 av Sten Tolgfors m.fl. (m):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring så att beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst ger egenföretagare en
inkomsttrygghet som är likvärdig den som gäller
för löntagare.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att arbetstiden
skall beräknas på samma sätt för egenföretagare
som löntagare vid beräkning av dagsersättningen i
den tillfälliga föräldrapenningen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att egenföretagare
eller visstidsanställda inte riskerar att stå utan
inkomstbortfallsförsäkring i händelse av sjukdom
eller föräldraskap.

2002/03:Sf272 av Raimo Pärssinen och Per-Olof
Svensson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen som anförs om underhållsstöd till
barn med särlevande föräldrar.

2002/03:Sf273 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en översyn av
reglerna för handikappersättning efter 65 års ålder.

2002/03:Sf274 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en översyn av
nivåerna för handikappersättningen.

2002/03:Sf275 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av rehabilitering
för alla.

2002/03:Sf276 av Lars Gustafsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om försöken med finansiell
samordning.

2002/03:Sf278 av Camilla Sköld Jansson och Gunilla
Wahlén (v):

Riksdagen begär att regeringen söker lösningar för
att även jordbruksföretagen skall omfattas av
sänkningar av arbetsgivaravgiften.

2002/03:Sf279 av Ann-Marie Fagerström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om utbetalning av pension.

2002/03:Sf280 av Mona Jönsson och Kerstin-Maria
Stalin (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att tillsätta en utredning
som ser över om andra grupper än läkare kan utfärda
sjukskrivningar och friskskrivningar.

2002/03:Sf281 av Kenneth G Forslund (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av att
försäkringskassorna i sitt arbete prioriterar att
korta handläggningstiden för LSS- och LASS-ärenden.

2002/03:Sf285 av Sten Tolgfors m.fl. (m):

1. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag om en riskdifferentierad
arbetsskadeförsäkring i enlighet med vad som
anförs i motionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
arbetsolycksfall skiljs från arbetssjukdomar samt
att arbetssjukdomarna på sikt överförs till
sjukpenningförsäkringen.

3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med en
utredning om en övergångslösning från en offentlig
arbetsskadeförsäkring till ett
arbetsskadeobligatorium för arbetsgivare i
enlighet med vad som anförs i motionen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att färdolycksfall
till och från arbetet lyfts ur försäkringen för
arbetsolycksfall och betalas genom
trafikförsäkringen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att bevisreglerna
i arbetsskadeförsäkringen återgår till 1992 års
lagstiftning.

2002/03:Sf286 av Annika Qarlsson m.fl. (c, m, fp,
kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att reformera
systemen för sjuklön och sjukpenning.

2002/03:Sf287 av Sonja Fransson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att ungdomar som uppbär
aktivitetsersättning också skall ha möjlighet att
studera vid folkhögskola, högskola och universitet.

2002/03:Sf288 av Sonja Fransson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att det bör prövas om
undantagsregeln gällande ersättningar till
idrottsutövare även borde gälla för de allmännyttiga
ideella handikappföreningar som har
motionsverksamhet.

2002/03:Sf290 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om vikten av att
förebyggande insatser med en bred ansats sker
tillsammans med snabbare vård för dem som ändå
blir sjuka.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag om rehabiliteringsgaranti
och två läkares prövning av längre
sjukskrivningar, i enlighet med vad som anförs i
motionen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om fördelningen
av rehabiliteringsinsatser.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om utbildning av
läkare i försäkringsmedicin och om sådan
utbildning som villkor för att få skriva sjukintyg
som underlag för utbetalning av sjukpenning.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om begränsning av
möjligheterna för en läkare med viss
specialistutbildning att skriva sjukintyg för
längre tids sjukpenning med diagnoser inom en
annan medicinsk specialitet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om utformningen
av en huvudregel om deltidssjukskrivning.

7. Riksdagen beslutar om en lag om finansiell
samordning i huvudsak i enlighet med de av
riksdagen 1992 antagna principerna för den s.k.
Finsam-verksamheten.

9. Riksdagen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag om försäkringskassornas
verksamhet såvitt gäller företagshälsovården i
enlighet med vad som anförs i motionen.

10. Riksdagen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag om villkoren för vilande
sjukersättning eller aktivitetsersättning vid
studier.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om
socialförsäkringsmodellen och utökat
arbetsgivaransvar.

2002/03:Sf291 av Bo Lundgren m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om målsättningen för
att minska sjukfrånvaron.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en
rehabiliteringsutredning skall starta senast den
29:e sjukfrånvarodagen.

5. Riksdagen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag om åtgärder för att fler
förtidspensionärer skall återgå till arbetslivet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hur
försäkringskassornas effektivitet kan förbättras.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en karensdag
införs den åttonde sjukfrånvarodagen.

8. Riksdagen begär att regeringen utreder ett
högkostnadsskydd för karensdagar för särskilt
behövande personer, i enlighet med vad som i
motionen anförs.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den
sjukpenninggrundande inkomsten skall beräknas på
de två föregående årens inkomst.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det s.k. taket
i sjukförsäkringen inte skall höjas.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
sjukpenningperioden skall vara ett år om inte
särskilda skäl föreligger.

12. Riksdagen anvisar till Allmänna
försäkringskassor (utgiftsområde 10) för
budgetåret 2003 520 miljoner kronor för köp av
rehabiliteringstjänster utöver vad regeringen
föreslagit.

13. Riksdagen anvisar till Allmänna
försäkringskassor (utgiftsområde10) för budgetåret
2003 1,15 miljarder kronor år 2004 för köp av vård
utöver vad regeringen föreslagit.

14. Riksdagen anvisar till Allmänna
försäkringskassor (utgiftsområde 10) för
budgetåret 2003 30 miljoner kronor mer än vad
regeringen anslagit för detta ändamål.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om riktlinjer för
försäkringsläkare.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om läkarnas
sjukskrivningsrutiner.

2002/03:Sf292 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i motionen om val till
Premiepensionsfonden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i motionen om risktagande i
Premiesparfonden.

3. Riksdagen begär hos regeringen att PPM får i
uppgift att utvärdera och granska fonderna utifrån
etiska, sociala och miljömässiga aspekter.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att ett obligatoriskt krav om hänsyn till
etik och miljö i placeringsverksamheten bör ställas
på alla fonder som människor erbjuds välja mellan
inom pensionssystemet.

2002/03:Sf294 av Carina Adolfsson Elgestam m.fl.
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om översyn i syfte att stärka
arbetslinjen.

2002/03:Sf295 av Veronica Palm (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om underhållsstödet.

2002/03:Sf297 av Veronica Palm (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om individbaserad
föräldraförsäkring.

2002/03:Sf298 av Billy Gustafsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att utreda
förutsättningarna för retroaktiv höjning av
sjukpenninggrundande inkomst.

2002/03:Sf301 av Birgitta Carlsson och Annika
Qarlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att göra en total översyn
av underhållsbidraget och dess konsekvenser för
barnfamiljer.

2002/03:Sf302 av Christina Nenes och Britt-Marie
Lindkvist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en utvidgning av rätten
till tillfällig föräldrapenning.

2002/03:Sf303 av Yvonne Ångström m.fl. (fp, m, kd,
c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att skapa regler
i föräldraförsäkringen som ger egenföretagare rätt
till ersättning vid tillfällig föräldraledighet på
samma villkor som för anställda.

2002/03:Sf304 av Jeppe Johnsson m.fl. (m, fp, kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att utforma en
ny försäkring för arbetsskador som hanteras av
privata försäkringsbolag.

2002/03:Sf305 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändring som innebär att nära anhörig till
intern inte skall kunna erhålla internens hela eller
delvisa sjuk- eller aktivitetsersättning.

2002/03:Sf306 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag till ändring av reglerna för
efterlevandepension i syfte att förbättra
situationen för skilsmässobarn.

2002/03:Sf307 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om minst en arbetsskadeenhet
per län.

2002/03:Sf308 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1. Riksdagen begär att regeringen ger Sjunde AP-
fonden möjlighet att erbjuda en realräntefond som
placerar i svenska realränteobligationer.

2. Riksdagen begär att regeringen ger Sjunde AP-
fonden möjlighet att erbjuda placering i ideella
fonder.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till lagändring så att aktivt val av
premiesparfonden möjliggörs.

4. Riksdagen begär att regeringen ger Sjunde AP-
fonden möjlighet att erbjuda generationsfonder.

2002/03:Sf309 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till utformning av ekonomiska drivkrafter i
ohälsoarbetet för arbetsgivare på avgiftssidan
enligt vad i motionen anförs.

2002/03:Sf310 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning som ser över lagen om allmän försäkring
i syfte att pensionärer som uppbär
yrkesskadelivränta och är återbetalningsskyldiga
enligt samordningsregler skall anses ha betalat
sin skuld när engångsbeloppet är inbetalat.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att möjligheten att växla in livränta mot
kapitalbelopp bör tas bort.

2002/03:Sf311 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att politikområdet
Ekonomisk familjepolitik i stället bör heta
Ekonomisk barnpolitik.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det behövs ett
tillägg till målsättningen inom politikområdet
Ekonomisk familjepolitik, vilken slår fast att
politiken skall vara utformad på ett sådant sätt
att den bidrar till ökad jämställdhet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att mäns uttag av
föräldraledighet skall utgöra en resultatindikator
på politikområdet Ekonomisk familjepolitik.

4. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning i syfte att reformera
föräldraförsäkringen så att föräldrapenninguttaget
delas lika mellan könen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att vårdnadshavare
bör få ökad möjlighet att vara hemma samtidigt
under barnets första tid.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i
motionen anförs om att framtida förlängningar av
nuvarande föräldraförsäkring skall utgöras av
ytterligare "pappamånader".

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om "240-
dagarsregeln".

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att barnbidraget,
efter önskemål från båda vårdnadshavarna, skall
kunna delas vid växelvis boende.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
"CSN-metod" vid fastställande av inkomstunderlag
för återbetalningsskyldighet inom
underhållsstödet.

10. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning som ser över möjligheten att införa ett
ekonomiskt stöd för umgängesresor inom ramen för
återbetalningsskyldighet i underhållsstödet.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att umgängesavdrag
bör utgå ifrån faktisk umgängestid och inte efter
klockans dygn.

2002/03:Sf312 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en översyn av pensionsrätt
vid studier.

2002/03:Sf313 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
att det nationella målet för ökad hälsa i
arbetslivet bör formuleras i enlighet med vad som
anges i motionen.

2002/03:Sf314 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
om hur pensionerna bäst återställs till 1990 års
värde.

2002/03:Sf315 av Kenneth Lantz m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en ny modell för
umgängesavdrag.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en ändring av
återbetalningsreglerna med bl.a. ett
förbehållsbelopp och möjlighet till jämkning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om överföring av
fordran till kronofogdemyndigheten.

2002/03:Sf316 av Kenneth Lantz m.fl. (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att utreda konsekvenserna
av att privatisera arbetsskadeförsäkringen.

2002/03:Sf322 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om samordning av de offentliga
försörjningssystemen.

2002/03:Sf324 av Margareta Sandgren och Carina Hägg
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att skyndsamt
lösa frågan om ett fullgott försäkringsskydd för de
arbetstagare som väljer att fortsätta att arbeta
efter 65 års ålder.

2002/03:Sf325 av Birgitta Ahlqvist och Maria Öberg
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om val till premiesparfonden.

2002/03:Sf326 av Roger Karlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om möjlighet för föräldrar att
vid akuta situationer med ett barn kunna överlåta
sin rätt till tillfällig föräldrapenning för de
övriga barnen till någon närstående.

2002/03:Sf327 av Annika Qarlsson och Sofia Larsen
(c):

Riksdagen begär att regeringen skall göra en översyn
av föräldraförsäkringen i mening att lika många
föräldrapenningdagar skall utgå för varje barn, även
vid flerbarnsfödslar.

2002/03:Sf328 av Ulla Hoffmann och Ingrid Burman
(v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att skyndsamt
tillsätta en utredning som särskilt belyser det
totala behovet av rehabilitering för kvinnor med
kroniska sjukdomar och funktionsnedsättningar.

2002/03:Sf329 av Sven Brus m.fl. (kd):

1. Riksdagen beslutar att förlänga
omställningspensionen till 12 månader, i enlighet
med vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen beslutar att fritidshus inte skall
medräknas i underlaget för inkomstprövat
bostadstillägg för pensionärer.

3. Riksdagen anvisar för budgetåret 2003 med
följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anslagen under utgiftsområde 11 Ekonomisk
trygghet vid ålderdom enligt uppställning i
motionen.

2002/03:Sf330 av Hans Unander m.fl. (s):

Riksdagen begär att regeringen som sin mening gör en
översyn av reglerna för beräkning av
sjukförsäkringen enligt vad i motionen anförs.

2002/03:Sf331 av Maud Olofsson m.fl. (c):

1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
parlamentarisk utredning om de ekonomiska
trygghetssystemen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om principerna för
trygghetssystemet.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om en höjning av grundnivån till 200 kr
per dag i sjukpenningen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förändrade regler
i sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen så att
småföretagare omfattas av samma regler som
anställda när det gäller kvalifikation och
ersättning.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om målet att halvera
sjukskrivningarna till år 2008 samt om delmål på
20 % respektive 40 % minskning till 2004 och 2006.

7. Riksdagen begär att regeringen som sin mening
lägger fram förslag om åtgärder mot de ökade
förtidspensioneringarna i enlighet med vad i
motionen anförs.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om införande av en
sjuk- och rehabiliteringsförsäkring.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en
rehabiliteringsgaranti.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utökade anslag
till försäkringskassorna.

12. Riksdagen beslutar om en lag om permanent
finansiell samordning av hälso- och sjukvården,
socialtjänsten, socialförsäkringen och
arbetsmarknadsmyndigheterna utifrån lokala
förutsättningar i enlighet med vad i motionen
anförs.

2002/03:Sf333 av Kenneth Lantz m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om krav på
försäkringsläkarnas bedömningar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vidareutbildning
för försäkringsläkarna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att på något sätt
ställa försäkringsläkarna under
myndighetskontroll.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att verka för att
utbildning i försäkringsmedicin ges en starkare
ställning i läkarutbildningen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att grundligt
utreda ett reformerat försäkringsmedicinskt
system.

2002/03:Sf335 av Sven Brus m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
socialförsäkringssystemets utformning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förlängd
sjuklöneperiod.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om sanktionsåtgärder
mot arbetsgivare som inte skickar in
rehabiliteringsunderlag.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett bredare fokus
på ohälsans orsaker.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om prevention.

14. Riksdagen beslutar införa en ny
rehabiliteringsförsäkring, i enlighet med vad som
anförs i motionen.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en fungerande
socialförsäkringsadministration.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om särskilda
resultatenheter inom försäkringskassan som arbetar
med rehabilitering.

17. Riksdagen begär att regeringen påbörjar det
nödvändiga lagstiftningsarbetet för den nya
rehabiliteringsförsäkringen, i enlighet med vad
som anförs i motionen.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om villkoren för
förtidspensionärer som vill komma tillbaka till
arbetslivet men saknar arbete.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om finansiell
samverkan.

20. Riksdagen beslutar om en ny beräkningsgrund för
den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI), i
enlighet med vad som anförs i motionen.

21. Riksdagen beslutar om att de fasta steg i
sjukersättningen avskaffas och att den i stället
skall kunna lämnas i proportion till nedsättning
av arbetsförmågan, i enlighet med vad som anförs i
motionen.

22. Riksdagen beslutar införa en ny modell för
trafikförsäkringen, i enlighet med vad som anförs
i motionen.

23. Riksdagen beslutar öka anslaget till RFV för
administrering av den "utvecklingspeng" som skall
utgå till flyktingar, i enlighet med vad som
anförs i motionen.

24. Riksdagen anvisar för budgetåret 2003 med
följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anslaget under utgiftsområde 10 Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp enligt
uppställning i motionen:

2002/03:Sf337 av Christin Nilsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om studenters sociala villkor.

2002/03:Sf338 av Susanne Eberstein och Hans Stenberg
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
om ekonomiska förutsättningar för ensamstående
föräldrar som studerar.

2002/03:Sf340 av Margareta Sandgren (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ändring i regeln för
betalningsmottagare av barnbidrag.

2002/03:Sf341 av Carina Adolfsson Elgestam m.fl.
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ensamstående föräldrars
ekonomiska och sociala situation.

2002/03:Sf342 av Sten Tolgfors m.fl. (m):

1. Riksdagen beslutar att den sjukpenninggrundande
inkomsten skall beräknas på de två föregående
årens inkomst i enlighet med vad som anförs i
motionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
föräldraförsäkringen berättigar till ersättning
för lönedelar om maximalt 7,5 inkomstbasbelopp.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att särlevande
föräldrar i högre utsträckning än i dag skall
reglera underhållsskyldigheten mellan varandra.

4. Riksdagen beslutar att bidraget till kostnader
för internationella adoptioner höjs till 50 % av
kostnaden enligt en schablon för varifrån barnet
adopteras, dock högst 55 000 kr per barn i
enlighet med vad i motionen anförs.

5. Riksdagen beslutar att en månads retroaktivitet
återinförs vid ansökan av vårdbidrag för
funktionshindrade barn i enlighet med vad i
motionen anförs.

6. Riksdagen anvisar till politikområde 21:2
Föräldraförsäkring för budgetåret 2003 20 240 000
000 kr.

7. Riksdagen anvisar till politikområde 21:3
Underhållsstöd för budgetåret 2003 2 087 000 000
kr.

8. Riksdagen anvisar till politikområde 21:4 Bidrag
till kostnader för internationella adoptioner för
budgetåret 2003 8 000 000 kr utöver vad regeringen
föreslagit eller således 48 000 000 kr.

9. Riksdagen anvisar till politikområde 21:6
Vårdbidrag för funktionshindrade barn för
budgetåret 2003 15 000 000 kr utöver vad
regeringen föreslagit eller således 2 265 000 000
kr.

2002/03:Sf343 av Cecilia Magnusson och Anita Sidén
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att ändra i lagen om
allmänna barnbidrag.

2002/03:Sf344 av Peter Pedersen (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att beskattningen inom den
allmännyttiga ideella sektorn skall utformas på ett
sätt som underlättar och stimulerar det ideella
engagemanget och så att det ideella ledarskapet kan
bevaras och utvecklas enligt vad i motionen anförs.

2002/03:Sf345 av Inger Davidson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att premiepensionsmedel
skall få placeras i s.k. ideella fonder.

2002/03:Sf346 av Cecilia Magnusson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om direktiven för översynen av
lagen om underhållsstöd.

2002/03:Sf347 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

1. Riksdagen anvisar med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anslagen
under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp enligt uppställning i
motionen:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att av anslaget
19:1 Sjukpenning och rehabilitering skall
3 300 000 000 kr användas till
rehabiliteringsersättning och rehabiliteringsstöd,
och i motsvarande grad skall sjukpenningen
minskas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att till anslaget
19:1 Sjukpenning och rehabilitering 500 000 000 kr
avsätts för finansiell samordning (eller
motsvarande) och för rehabiliteringsutredningar
med mera.

2002/03:Sf349 av Agneta Lundberg och Susanne
Eberstein (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om flexibel
föräldraförsäkring.

2002/03:Sf351 av Mats Berglind och Agneta Gille (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att systemet med
underhållsstöd behövs men att det nuvarande systemet
måste ses över.

2002/03:Sf352 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

Riksdagen anvisar med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anslagen under
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn enligt uppställning i motionen.

2002/03:Sf353 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

Riksdagen anvisar med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anslagen under
utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
enligt uppställning i motionen.

2002/03:Sf354 av Catherine Persson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om handikappersättning.

2002/03:Sf355 av Michael Hagberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en översyn av reglerna
kring möjligheten att på lika villkor ta
förtroendeuppdrag.

2002/03:Sf356 av Sten Tolgfors m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det generella
bostadstillägget för pensionärer skall vara 90 %
för boendekostnader mellan 100 och 4 000 kr i
månaden.

2. Riksdagen anvisar till politikområde 20:3
Bostadstillägg till pensionärer för budgetåret
2003 570 000 000 kr mindre än vad regeringen
föreslagit eller således 10 165 000 000 kr.

2002/03:Sf357 av Sten Tolgfors m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ytterligare en
karensdag, den åttonde frånvarodagen, införs.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den
sjukpenninggrundande inkomsten beräknas på ett
genomsnitt av de två föregående årens inkomst.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ersättning
från sjuk- och rehabiliteringspenningförsäkring
utgår för lönedelar upp till 7,5 inkomstbasbelopp.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
sjukskrivningarna på grund av trafikolyckor kan
överföras från den allmänna sjukförsäkringen till
den obligatoriska trafikskadeförsäkringen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tidigare
bevisregler i arbetsskadeförsäkringen återinförs.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utbildning i
försäkringsmedicin tillförs 30 miljoner kronor mer
än vad regeringen anslagit för detta ändamål.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
försäkringskassorna tillförs 520 miljoner kronor
ytterligare för inköp av rehabiliteringstjänster.

8. Riksdagen anvisar till politikområde 19:1
Sjukpenning och rehabilitering m.m. för budgetåret
2003 38 563 496 000 kr.

9. Riksdagen anvisar till politikområde 19:2
Aktivitets- och sjukersättning för budgetåret 2003
57 224 970 000 kr.

10. Riksdagen anvisar till politikområde 19:4
Arbetsskadeersättningar för budgetåret 2003 5 718
977 000 kr.

11. Riksdagen anvisar till politikområde 19:7
Riksförsäkringsverket för budgetåret 2003 30 000
000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller
således 963 523 000 kr.

12. Riksdagen anvisar till politikområde 19:8
Allmänna försäkringskassor för budgetåret 2003 6
342 027 000 kr.

2002/03:Sf359 av Göran Lindblad (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ändrade regler för SGI och
föräldraledighet.

2002/03:Sf362 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till tilläggsdirektiv till den
studiesociala utredningen (2002:120) i enlighet
med vad i motionen anförs.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening i enlighet med vad i motionen anförs om
bättre framförhållning vad gäller bostäder, lärare
och handledare.

2002/03:Sf364 av Agneta Lundberg och Hans Stenberg
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om sjukskrivnas möjligheter
att inneha förtroendeuppdrag.

2002/03:Sf366 av Anita Johansson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om möjligheten att utnyttja
föräldraförsäkringen i nordiskt grannland.

2002/03:Sf368 av Carin Lundberg och Lena Sandlin-
Hedman (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om sjukbidrag och
förtidspension för gifta och ogifta.

2002/03:Sf369 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa
och Lena Sandlin-Hedman (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om sjuklöneperioden i
sjukförsäkringen.

2002/03:Sf370 av Christina Axelsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om arbetsskadades rättighet
till stöd och hjälp vid anmälan om ersättning av
arbetsskada, anmälningsskyldighet och samordning
m.m.

2002/03:Sf372 av Anders Ygeman och Annika Nilsson
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om möjlighet för båda
föräldrarna att under en tid tillsammans vara hemma
med barnet.

2002/03:Sf373 av Mikael Damberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att se över
trygghetssystemens, särskilt föräldraförsäkringens,
funktionssätt och effekter för Sveriges studenter.

2002/03:Sf376 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa ett
barnkonto.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en
jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen.

2002/03:Sf377 av Bo Könberg och Kerstin Heinemann
(fp):

1. Riksdagen beslutar att från den 1 januari 2003
förlänga rätten till närståendepenning och
ledighet, enligt lagen (1988:1465) om ersättning
och ledighet för närståendevård, till 120 dagar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vidgad krets som
kan vara berättigad till närståendepenning och om
ändring av den motsvarande rätten till ledighet.

3. Riksdagen beslutar att värdet av fritidsfastighet
från den 1 januari 2003 inte skall påverka
beräkningen av bostadstillägg för pensionärer
(BTP).

4. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag om att omställningspension från den 1 juli
2003 åter skall utgå under tolv månader efter
dödsfallet.

5. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag om ändring av regler för underhållsstöd
enligt vad som anförs i motionen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om
internationella adoptioner.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om dröjsmålsränta vid
försenad eller felaktig ärendehantering vid
försäkringskassa.

9. Riksdagen anvisar med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anslagen
under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp enligt uppställning i
motionen.

10. Riksdagen anvisar med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anslagen
under utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom enligt uppställning i motionen.

11. Riksdagen anvisar med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anslagen
under utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn enligt uppställning i motionen.

2002/03:Sf379 av Inger Davidson m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om barnomsorgskonto
som möjliggör för ensamstående föräldrar att gå
ned i arbetstid.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att familjestödet
skall ha en bättre fördelningspolitisk profil.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om underhållsstödet.

2002/03:Sf380 av Alf Svensson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om familjens
oersättliga ställning och uppgift i samhället.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att uppvärdera
föräldrarollen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att lagstiftningen
samt sociala och ekonomiska stödformer utformas så
att de innebär ett stöd för stabila relationer.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om information för
föräldrastödjande verksamhet.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om föräldrarnas
önskemål att få mer tid för barnen.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att uppvärdera
hemarbetet.

18. Riksdagen beslutar införa två kontaktdagar per
år och barn för barn mellan 4 och 15 år, i
enlighet med vad som anförs i motionen.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
subsidiaritetsprincipen som utgångspunkt för
familjepolitiken.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
familjepolitisk reform.

28. Riksdagen beslutar höja garantinivån i
föräldraförsäkringen, i enlighet med vad som
anförs i motionen.

29. Riksdagen beslutar höja taket och
ersättningsnivån i föräldraförsäkringen, i
enlighet med vad som anförs i motionen.

30. Riksdagen beslutar att den sjukpenninggrundande
inkomsten skall beräknas på ett genomsnitt av de
senaste två årens inkomster samt att
skattepliktiga förmåner och semesterersättning
skall vara SGI-grundande, i enlighet med vad som
anförs i motionen.

31. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag till ändring av föräldraförsäkringens
regelverk avseende tidsgränsen för SGI och FGI
samt dagens s.k. 2,5-årsgräns, i enlighet med vad
som anförs i motionen.

32. Riksdagen begär att regeringen utreder hur
systemet med tillfällig föräldrapenning slår mot
familjer med barn som är sjuka ofta och/eller
under lång tid.

33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om underhållsstödet.

34. Riksdagen beslutar om höjning av barnbidraget
och flerbarnstillägget, i enlighet med vad som
anförs i motionen.

36. Riksdagen beslutar införa vårdbidrag för barn
till biståndsarbetare, i enlighet med vad som
anförs i motionen.

37. Riksdagen anvisar med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anslaget
under utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn enligt uppställning i motionen.

2002/03:Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om verksamma åtgärder
mot sjukfrånvaron.

2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

14. Riksdagen anvisar för budgetåret 2003 anslagen
under (utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar),
utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp, utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet
vid ålderdom samt utgiftsområde 12 Ekonomisk
trygghet för familjer och barn enligt
uppställningen i tabell 9.

23. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till lagändring så att sjukförsäkringens
kostnader för trafikolyckor förs över från
sjukförsäkringen till trafikförsäkringen.

2002/03:Fi288 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om överföring av
ytterligare medel från AP-fonden.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ny automatisk balansering av
pensionssystemet i enlighet med vad i motionen
anförs.

2002/03:Sk347 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
arbetsgivaravgifter och sociala avgifter för
säsongsanställd personal.

2002/03:Sk348 av Inger Davidson och Sven Brus (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att låta
skatteförmåner som i dag gäller idrottslig
verksamhet omfatta hela den ideella sektorn.

2002/03:L319 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om barnfamiljernas
ekonomiska utsatthet.

2002/03:Fö219 av Berit Jóhannesson m.fl. (v):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av det
pensionsgrundande beloppet för
totalförsvarspliktiga i syfte att förbättra
detsamma.

2002/03:So250 av Maud Olofsson m.fl. (c):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om principerna för en
ny familjepolitik.

9. Riksdagen beslutar höja garantibeloppet i
föräldraförsäkringen till 200 kr per dag.

10. Riksdagen beslutar höja taket i
föräldraförsäkringen till 11 basbelopp.

11. Riksdagen begär att regeringen utreder samt
lägger fram förslag om en jämställdhetsbonus i
föräldraförsäkringen.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökad flexibilitet
och höjd ersättning för garantidagarna samt om
indragning av kontaktdagarna.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en fördubbling av
barnbidraget.

2002/03:So296 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om alla människors
rätt till rehabilitering.

2002/03:So298 av Bo Lundgren m.fl. (m):

2. Riksdagen beslutar att låta försäkringskassorna
köpa vård i enlighet med vad som anförs i
motionen.

2002/03:So362 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rehabilitering och
habilitering.

2002/03:So457 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
ansvarsfördelningen mellan myndigheter vid
rehabilitering.

2002/03:So514 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
flexibla lösningar vad gäller familjepolitiken.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om möjligheten att
överlåta till någon annan än de biologiska
föräldrarna eller adoptivföräldrarna att ta ut de.
90 s.k. garantidagarna.

2002/03:Kr264 av Kent Olsson m.fl. (m):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om konstnärerna och
socialförsäkringssystemet.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om konstnärerna och
sjukpenningen.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om konstnärerna och
pensionssystemet.

2002/03:Kr336 av Birgitta Sellén m.fl. (c):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att samma
regler och samma ekonomiska förutsättningar som
gäller för idrottsrörelsen bör gälla för ideella
kultur- och ungdomsorganisationer.

2002/03:Kr366 av Helena Höij m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skatteförmåner för
amatörkulturföreningar.

2002/03:Ub487 av Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl.
(m):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
översyn av studiesociala förhållanden för post
doc.

2002/03:Ub489 av Sofia Larsen m.fl. (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att tillsätta
en ny studiesocial utredning.

2002/03:Ub491 av Torsten Lindström m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tilläggsdirektiv
till den studiesociala utredningen.

2002/03:T377 av Ulf Nilsson m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tankarna kring ett
"skatta var du vill"-system.

2002/03:MJ419 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att symtomen på
elöverkänslighet bör betraktas som grund för
bedömning av arbetsskada.

2002/03:N227 av Bo Lundgren m.fl. (m):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förmånsrelaterade
socialavgifter.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om trygghet också för
företagare.

2002/03:N263 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om lika regler för
företagare och anställda i trygghetssystemen.

2002/03:N266 av Helena Bargholtz (fp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om sänkta
arbetsgivaravgifter inom tjänstesektorn.

2002/03:N304 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

6. Riksdagen beslutar om utökad nedsättning av
socialavgifterna i stödområde A i enlighet med vad
som anförs i motionen.

2002/03:N306 av Maud Olofsson m.fl. (c):

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till sådana ändringar i
socialförsäkringarna att samma regler gäller för
företagare som för anställda i fråga om
kvalifikation och ersättningsregler i
sjukförsäkring och föräldraförsäkring.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda en
differentierad modell för arbetsgivarens
sjuklöneansvar.

2002/03:N343 av Birgitta Sellén m.fl. (c):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att de gemensamma
resurserna används aktivt och effektivt.

2002/03:N345 av Maud Olofsson m.fl. (c):

17. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt i EG-
kommissionen prövar möjligheten att införa en
nedsättning av de sociala avgifterna även för de
branscher som undantas i dagens regelverk.

2002/03:N393 av Lars Lindén m.fl. (kd):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om generellt nedsatta
arbetsgivaravgifter.

2002/03:N396 av Ingegerd Saarinen (mp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ur ett
rättviseperspektiv utreda företagarnas ekonomiska
situation vid sjukdom jämförbart med vanliga
löntagare.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda de
ekonomiska konsekvenserna av att förändra
karenstiden för företagare.

2002/03:A202 av Roger Karlsson (c):

1. Riksdagen beslutar om en förändring av
socialförsäkringarna så att småföretagare får
samma regler som anställda när det gäller
kvalifikation och ersättning i sjukförsäkringen
och föräldraförsäkringen.

2002/03:A224 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till en ny rehabiliteringsförsäkring.

2002/03:A239 av Margareta Andersson m.fl. (c):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en
kartläggning bör göras kring vilka faktorer som
bidrar till skillnader i ökning av sjukfrånvaro
mellan olika regioner.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en översyn bör
göras av vilka faktorer som bidrar till att vissa
yrkesgrupper och regioner är mer långtidsfriska än
andra.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda
kriterier för en god arbetsmiljö och nedsättning
av arbetsgivaravgifter för företag som uppfyller
dessa.

2002/03:A240 av Marie Engström m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om en översyn av
det sociala försäkringssystemet avseende
småföretagare.

2002/03:A241 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa ett
barnkonto för barn i förskoleåldern.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa en
jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen för att
på så sätt stimulera fler föräldrar att dela på
föräldraledigheten.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att höja taken i
föräldraförsäkringen.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bättre
föräldraförsäkringsvillkor för företagare.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att möjliggöra att
överlåta dagar åt en annan person både vad gäller
föräldraförsäkring och tillfällig föräldrapenning.

2002/03:A242 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

10. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring i pensionssystemet så att
pensionspoängen automatiskt delas mellan
föräldrarna, i enlighet med vad som anförs i
motionen.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
semesterersättning till föräldraledig betalas via
försäkringskassa.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tilläggsdirektiv
för den studiesociala utredningen.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en höjning av
taket och ersättningsnivån i föräldraförsäkringen
kan stimulera män att ta ut mer föräldraledighet.

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
uppvärdera hemarbete och anhörigvård.

2002/03:A313 av Ann-Kristine Johansson och Helena
Zakariasén (s):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
rehabiliteringsförsäkring.

2002/03:A314 av Anders G Högmark m.fl. (m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en handlingsplan
mot ohälsan.

2002/03:A318 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tillgång till
snabba insatser med rehabilitering vid
arbetsrelaterad ohälsa.

2002/03:A365 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en kommande
utvärdering av arbetsskadeförsäkringen skall ha
ett könsperspektiv.

2002/03:A367 av Siw Wittgren-Ahl och Ronny Olander
(s):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av
möjligheterna att komplettera lönebidrag med
rehabiliteringsbidrag eller insatser finansierade ur
sjukförsäkringen.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Proposition 2002/03:1

Proposition 2002/03:2

Bilaga 3

Förslag till beslut om anslag inom
utgiftsområdena 10, 11 och 12

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp

1 000-tal kronor

Utskottets förslag överensstämmer med regeringens
förslag till anslagsfördelning.

-----------------------------------------------------
Politikområde Utskottets
-----------------------------------------------------
Anslag förslag
-----------------------------------------------------
19 Ersättning vid arbetsoförmåga
-----------------------------------------------------
1 Sjukpenning och rehabilitering, 46 943 496
m.m. (ram)
-----------------------------------------------------
2 Aktivitets- och sjukersättningar 58 024 970
(ram)
-----------------------------------------------------
3 Handikappersättningar (ram) 1 190 915
-----------------------------------------------------
4 Arbetsskadeersättningar (ram) 6 406 977
-----------------------------------------------------
5 Kostnader för sysselsättning av 8 000
vissa personer med aktivitets-
och sjukersättning (ram)
-----------------------------------------------------
6 Ersättning för kroppsskador (ram) 69 056
-----------------------------------------------------
7 Riksförsäkringsverket (ram) 933 523
-----------------------------------------------------
8 Allmänna försäkringskassor (ram) 5 822 027
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
Summa för utgiftsområdet 119 398 964
-----------------------------------------------------
Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

1 000-tal kronor

Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till anslagsfördelnin

-----------------------------------------------------
Politikområde Utskottets
-----------------------------------------------------
Anslag förslag
-----------------------------------------------------
20 Ekonomisk äldrepolitik
-----------------------------------------------------
1 Ålderspensioner (ram) 25 437 000
-----------------------------------------------------
2 Efterlevandepensioner till vuxna 15 525 000
(ram)
-----------------------------------------------------
3 Bostadstillägg till pensionärer 10 735 000
(ram)
-----------------------------------------------------
4 Delpension (ram) 115 320
-----------------------------------------------------
5 Äldreförsörjningsstöd (ram) 735 000
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
Summa för utgiftsområdet 52 547 320
-----------------------------------------------------
Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn

1 000-tal kronor

Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till anslagsfördelnin

-----------------------------------------------------
Politikområde Utskottets
-----------------------------------------------------
Anslag förslag
-----------------------------------------------------
21 Ekonomisk familjepolitik
-----------------------------------------------------
1 Allmänna barnbidrag (ram) 20 965 100
-----------------------------------------------------
2 Föräldraförsäkring (ram) 22 340 000
-----------------------------------------------------
3 Underhållsstöd (ram) 2 487 000
-----------------------------------------------------
4 Bidrag till kostnader för 40 000
internationella adoptioner (ram)
-----------------------------------------------------
5 Barnpensioner och efterlevandestöd 976 000
för barn (ram)
-----------------------------------------------------
6 Vårdbidrag för funktionshindrade 2 250 000
barn (ram)
-----------------------------------------------------
7 Pensionsrätt för barnår (ram) 3 831 000
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
Summa för utgiftsområdet 52 889 100
-----------------------------------------------------