Vissa frågor om regional utvecklingspolitik

<div class="sidhuvud_publikation">Näringsutskottets betänkande</div><div class="sidhuvud_beteckning">2002/03:NU8</div><h1>Vissa frågor om regional utvecklingspolitik</h1>
<hr class="sidhuvud_linje"><pre>
Sammanfattning

Utskottet     behandlar     i     betänkandet    126
motionsyrkanden  rörande  olika  frågor   inom   den
regionala    utvecklingspolitiken.    Bland    annat
behandlas  yrkanden  om  regionala  tillväxtprogram,
kapitalförsörjning,    återförande    av   del    av
vattenkraftsvinsterna,  utlokalisering  av   statlig
verksamhet,   servicefrågor   samt  landsbygds-  och
skärgårdsfrågor.  Samtliga  motioner   avstyrks   av
utskottet.

I  fråga  om  regionala  tillväxtprogram avstyrker
utskottet  motionsyrkandena  med   hänvisning   till
pågående  arbete.  I  en  reservation (m, fp, kd, c)
förordas  att  underifrånperspektivet  ges  en  ökad
vikt.  När  det  gäller   kapitalförsörjning   anser
utskottet att samtliga motionsyrkanden bör avslås av
riksdagen  bl.a. mot bakgrund av det nyligen införda
företagarlånet.  I  en  reservation  (m,  fp, kd, c)
tillstyrks  motioner  som  skisserar olika lösningar
för att förbättra kapitalförsörjningen  och föreslås
en   ny   utredning   för   att   allsidigt   belysa
riskkapitalförsörjningen  på landsbygden. I en annan
reservation  (mp) framhålls  att  kapitalförsörjning
via lokala banker/börser  kan  vara  ett  intressant
alternativ.
Vidare  avstyrker  utskottet  motionsyrkanden   om
återföring  av  del av vattenkraftsvinsterna till de
producerande regionerna eller om en utredning av ett
sådant  system;  utskottet  hänvisar  till  gällande
principer   för  statens   budgethantering.   I   en
reservation  (kd,   v,  c,  mp)  begärs  att  en  ny
utredning tillsätts för att studera frågan om vilken
metod som lämpligen kan användas för att återföra en
del av vattenkraftsvinsterna.
När   det   gäller   utlokalisering   av   statlig
verksamhet    bör    riksdagen     avslå    samtliga
motionsyrkanden med hänvisning till  att nu gällande
riktlinjer  för  utlokalisering  bör  följas,  anser
utskottet. I en motivreservation (fp, kd) förutsätts
att det pågående utredningsarbetet om utlokalisering
också inkluderar samhällsekonomiska konsekvenser  av
olika  lokaliseringsmönster.  I en annan reservation
(v, mp) krävs en långsiktig och  strategisk plan för
omlokalisering av statlig verksamhet, medan det i en
tredje  reservation  (c) förordas en  planering  som
utgår  från  att  50  000   arbetstillfällen   skall
utlokaliseras   från   Stockholmsområdet   under  en
femårsperiod.
Samtliga   motioner   gällande   kommersiell   och
offentlig  service  avstyrks av utskottet, också det
med hänvisning till vidtagna  och pågående åtgärder.
I en reservation (m, fp, kd, c)  föreslås  att  idén
med  lokala  servicepunkter  utreds och att statliga
upphandlingsförfaranden  i  ökad   utsträckning  bör
gynna lokala, alternativa serviceproducenter.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår  de väckta
motionerna   med   inriktning   på  landsbygds-  och
skärgårdsfrågor   med   hänvisning  till   beslutade
åtgärder och pågående utredningsarbete.  Regeringens
politik på området, hävdas det i en reservation  (m,
fp,  kd,  c),  är  alltför inriktad på användande av
riktade   bidrag   i   stället    för    att   skapa
förutsättningar  för  lokal utveckling i landsbygds-
och  skärgårdsområden  genom   tillhandahållande  av
grundläggande service och gott företagsklimat.
Slutligen  avstyrker utskottet  samtliga  motioner
med krav på åtgärder  i  specifika län och regioner.
Utskottets principiella inställning  är att insatser
som  begärs  för olika delar av landet skall  prövas
inom ramen för  de  möjligheter  som  av riksdag och
regering  anförtros  regionala  organ  och  statliga
myndigheter.

</pre><pre>
Utskottets förslag till riksdagsbeslut



1. Vissa bakgrundsfrågor

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:N336,
2002/03:N343  yrkandena  4  och  5,  2002/03:N345
yrkande 24, 2002/03:N362 yrkandena 1,  3  och  4,
2002/03:N398  yrkande  6 och 2002/03:N399 yrkande
1.

2. Regionala tillväxtprogram

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:MJ428
yrkande 10, 2002/03:N267 yrkande 18, 2002/03:N302
yrkande   4,   2002/03:N393    yrkande    2   och
2002/03:N398 yrkande 1.
Reservation 1 (m, fp, kd, c)

3. Kapitalförsörjning

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:Fi237
yrkande 2, 2002/03:N274, 2002/03:N280 yrkandena 1
och  2, 2002/03:N302 yrkandena 7, 8, 12  och  13,
2002/03:N307  yrkande 1, 2002/03:N324 yrkandena 1
och  2, 2002/03:  N344  yrkande  2,  2002/03:N345
yrkande    16,   2002/03:N362   yrkande   7   och
2002/03:N373.
Reservation 2 (m, fp, kd, c)
Reservation 3 (mp)

4. Lokal utveckling

Riksdagen    avslår   motionerna   2002/03:N207
yrkande     6,    2002/03:N224,     2002/03:N244,
2002/03:N361 och 2002/03:N364.
Reservation 4 (m, fp, kd, c)

5. Återförande av del av
vattenkraftsvinsterna

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:N205,
2002/03:N210,   2002/03:    N246,   2002/03:N259,
2002/03:N290,     2002/03:N302    yrkande     15,
2002/03:N325 och 2002/03:N345 yrkande 15.
Reservation 5 (kd, v, c, mp)

6. Utlokalisering av statlig verksamhet

Riksdagen  avslår   motionerna   2002/03:Kr203,
2002/03:N203,    2002/03:   N213,   2002/03:N232,
2002/03:N235 yrkandena   1  och  2,  2002/03:N238
yrkandena    1-3,    2002/03:N266    yrkande   4,
2002/03:N267     yrkande     16,    2002/03:N279,
2002/03:N308     yrkande     1,     2002/03:N309,
2002/03:N318,  2002/03:N332 yrkandena  1  och  2,
2002/03:N342  yrkandena  1  och  2,  2002/03:N343
yrkande 2, 2002/03:N345  yrkande 7, 2002/03:N363,
2002/03:N370,  2002/03:N379,   2002/03:N384   och
2002/03:N386.
Reservation 6 (fp, kd) - motiv.
Reservation 7 (v, mp)
Reservation 8 (c)

7. Servicefrågor

Riksdagen    avslår   motionerna   2002/03:N267
yrkande  11, 2002/03:N275,  2002/03:N302  yrkande
10, 2002/03:N304 yrkande 11, 2002/03:N307 yrkande
10,  2002/03:N313,   2002/03:N319,  2002/03:N320,
2002/03:N326, 2002/03:N341  yrkandena  1-3 och 5,
2002/03:N345   yrkande   5,   2002/03:  N376  och
2002/03:N398 yrkande 2.
Reservation 9 (m, fp, kd, c)

8. Landsbygds- och skärgårdsfrågor

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:MJ429
yrkande     12,    2002/03:N241,    2002/03:N254,
2002/03:N265  yrkande 1, 2002/03:N267 yrkandena 1
och  19,  2002/03:N270   yrkandena   1   och   2,
2002/03:N307    yrkandena    6-8,   2002/03:N317,
2002/03:N323, 2002/03:N329, 2002/03:N343  yrkande
7,   2002/03:N345   yrkandena  1-3,  2002/03:N362
yrkande 2, 2002/03:N372 och 2002/03:N381.
Reservation 10 (m, fp, kd, c)

9. Utvecklingen i län och regioner

Riksdagen avslår
a)   motionerna   2002/03:T377    yrkande    1,
2002/03:N236, 2002/03: N255, 2002/03:N340 yrkande
1,   2002/03:N346   yrkandena   1   och   2   och
2002/03:N353 (Skåne/Öresundsregionen),
b)   motionerna   2002/03:N243,   2002/03:N252,
2002/03:N253,   2002/03:  N256  och  2002/03:N282
(Kalmar län),
c) motion 2002/03:N294 (Gotland),
d)   motionerna   2002/03:N305    yrkande    1,
2002/03:N385   och   2002/03:   N397   yrkande  5
(Stockholmsregionen),
e)   motionerna   2002/03:N347  yrkande  1  och
2002/03:N358 (Mälardalen),
f) motion 2002/03:N265  yrkande 6 (Värmland och
Dalsland),
g)  motionerna  2002/03:N257  och  2002/03:N380
(Norrland).





Stockholm den 16 april 2003

På näringsutskottets vägnar


Marie Granlund

Följande ledamöter har  deltagit i beslutet: Marie
Granlund (s), Mikael Odenberg (m), Ingegerd Saarinen
(mp), Nils-Göran Holmqvist  (s),  Eva  Flyborg (fp),
Sylvia Lindgren (s), Ann-Marie Fagerström  (s), Karl
Gustav  Abramsson  (s),  Ulla  Löfgren  (m),  Carina
Adolfsson  Elgestam  (s),  Åsa Torstensson (c), Anne
Ludvigsson  (s),  Stefan  Hagfeldt   (m),   Reynoldh
Furustrand (s), Nyamko Sabuni (fp), Lars Lindén (kd)
och Gunilla Wahlén (v).</pre><pre>
2002/03

NU8


Redogörelse för ärendet


Ärendet och dess beredning

I   detta  betänkande  behandlas  83  motioner  från
allmänna    motionstiden    om    vissa    regionala
utvecklingsfrågor.

Upplysningar  och  synpunkter  i  ärendet  har inför
utskottet  lämnats  av  företrädare  för  Föreningen
Sveriges     Vattenkraftskommuner.     Vidare    har
Inlandsdelegationens  ordförande  Tord Andnor  m.fl.
lämnat  information  om  delegationens   verksamhet.
Utskottet  har  vid en studieresa till Oslo  i  mars
2003 fått information om norska förhållanden när det
gäller  regional  utvecklingspolitik.   Bland  annat
informerades  utskottet av statssekreteraren  Morten
Andreas Meyer på Kommunal- och regionaldepartementet
samt av Näringskommittén inom Stortinget.
</pre><pre>
Utskottets överväganden


Vissa bakgrundsfrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör med  hänvisning  till  pågående
arbete      avslå      motionsyrkanden     om
arbetsmarknadsregioner, jämställdhet m.m.
Motionerna

I  motion  2002/03:N336 (s)  begärs  att  regeringen
tillsätter en utredning i syfte att forma en politik
som  ger  stöd  åt  utvecklingen  av  de  medelstora
städerna runt  om  i  landet. En sådan politik måste
innehålla satsningar på  infrastruktur,  utbildning,
regionalpolitiskt        utvecklingsstöd,       ökat
självbestämmande   i   regionerna    över   statliga
stödåtgärder   samt  sänkt  fastighetsskatt,   anser
motionären.

I motion 2002/03:N362 (s) framhålls att det aldrig
kan accepteras att  inte alla invånare i hela landet
har tillgång till grundläggande service oberoende av
bostadsort.  Därför  måste  skatteutjämningssystemet
mellan kommuner och landsting värnas. Vidare påpekar
motionärerna  att fungerande  arbetsmarknadsregioner
stärker förutsättningarna  för  tillväxt. Samarbetet
på    kommunnivå   inklusive   möjligheterna    till
arbetspendling  måste  utvecklas. Det kommer att bli
svårare  att rekrytera nyckelpersoner  inom  vården,
skolan  och   industrin,  varnar  motionärerna  för.
Därför  är det angeläget  att  med  kraft  förbättra
förutsättningarna för att kunna rekrytera personal.
I motion  2002/03:N398 (s) anförs att erfarenheter
visar att arbetsmarknader  fungerar bättre ju större
de  är. Såväl de arbetssökandes  som  arbetsgivarnas
möjligheter  att  hitta  rätt arbete respektive rätt
person  ökar  på  en  sådan  arbetsmarknad.   Enligt
motionärerna  är  det  av  yttersta  vikt  att skapa
arbetstillfällen  för de högskoleutbildade i  städer
men också på landsbygden.
Enligt motionärerna  bakom motion 2002/03:N399 (s)
behöver Sverige utveckla  starka  regioner  för  att
klara den tilltagande globala konkurrensen. Regionen
som drivkraft behöver prioriteras i stat och kommun.
Stockholmsregionen   bör   ses  som  en  del  av  en
framväxande Mälarregion. Alltfler arbetspendlar allt
längre    i    Mälardalen,    vilket     gör     att
arbetsmarknaderna  växer ihop, påpekar motionärerna.
De  framhåller  att de  goda  kommunikationerna  ger
möjlighet till ett  friare val av etableringsort men
också en bredare bas för rekrytering av arbetskraft.
I motion 2002/03:N343  (c) hävdar motionärerna att
självbestämmandet  i  regionerna   måste   få   öka.
Skattesystemet  bör  utformas  så att kommunerna får
behålla mer av sin skattebas, och  vattenkraften bör
generera   inkomster   där  den  produceras,   anser
motionärerna.
Vidare  är jämställdheten  viktig  för  de  mindre
städernas och  landsbygdens  framtid. Fler kvinnliga
företagare måste få möjlighet  att  förverkliga sina
affärsidéer,     och    lönerna    bör    höjas    i
kvinnodominerade yrken, framhåller motionärerna.
I Centerpartiets  motion  2002/03:N345 (c) betonas
att  det  måste  finnas  ett könsperspektiv  på  all
regionalpolitik. För att kvinnor, men även ungdomar,
invandrare  och  funktionshindrade,  skall  få  ökat
inflytande  över utvecklingsarbetet  är  det  enligt
motionärerna  nödvändigt att kontinuerligt utvärdera
och följa upp utvecklingen  i regioner, kommuner och
lokala utvecklingsgrupper. Inte minst har offentliga
aktörer     ett     stort     ansvar     för     att
jämställdhetsarbetet utvärderas.

Vissa kompletterande uppgifter


Den nya regionala utvecklingspolitiken lades fast av
riksdagen   hösten   2001   (prop.  2001/02:4,  bet.
2001/02:NU4). En utgångspunkt  är  att  varje region
skall utvecklas utifrån sina förutsättningar.  Målet
för  politiken är väl fungerande och hållbara lokala
arbetsmarknadsregioner  med  en  god  service i alla
delar     av     landet.    Med    väl    fungerande
arbetsmarknadsregioner avses att de är så attraktiva
för människor och  företag att det är möjligt att ta
till vara den potential  och  livskraft  som finns i
alla regioner. Med hållbar avses att politiken skall
bidra  till  att nuvarande och kommande generationer
kan   erbjudas   sunda   ekonomiska,   sociala   och
ekologiska  förhållanden.   Politiken  skall  därmed
bidra till att öka den ekonomiska  tillväxten i alla
lokala arbetsmarknadsregioner (LA-regioner)  för att
därigenom öka den nationella tillväxten.

LA-regionerna är ett funktionellt begrepp eftersom
det återspeglar det område inom vilket människor bor
och arbetar. Övrig statistik som finns på kommunnivå
eller  lägre  (och  således  kan aggregeras till LA-
regioner)  är  bl.a.  statistik  över  bostäder  och
byggande,    sysselsättning,    löner,    inkomster,
förädlingsvärden,    näringsverksamhet,    lantbruk,
naturresurshushållning,      offentlig      ekonomi,
socialtjänst  och utbildning. Uppföljning med  hjälp
av  jämförelser  och  nyckeltalsmätning  underlättas
därmed.
De   flesta  LA-regioner  kommer  att  få  se  sin
befolkning minska, samtidigt som andelen äldre ökar.
Kostnaderna   för  framför  allt  äldreomsorgen  kan
förväntas stiga.  En LA-region av Stockholms storlek
kan i stort sett klara  strukturomvandlingsprocessen
själv, medan en liten LA-region i högre utsträckning
är  beroende  av  regionförstoring   och   en   ökad
rörlighet  mellan  regionerna.  Den lokala dynamiken
hänger  också  samman med att regionerna  ömsesidigt
kan stödja varandra  när  det  gäller  tillgång till
specialiserade      arbetsmarknader,     utbildning,
transporter, pendlingsmöjligheter osv.
Det  kan  i  detta  sammanhang   nämnas   att   en
delegation  tillsattes år 2002 för att medverka till
att   långsiktigt   stärka   en   hållbar   regional
utveckling    inom    de    mest    utsatta   lokala
arbetsmarknadsregionerna  i  norra  Sveriges  inland
(dir.  2002:15).  Detta  skall  ske  i  dialog   med
centrala,  regionala  och  lokala aktörer. En första
rapport  utmynnade i slutsatserna  att  tillgängliga
resurser används  på  ett alltför splittrat sätt och
att  det  finns  en stor outnyttjad  potential  inom
verkstadsindustrin,  tränäringen och besöksnäringen.
Delegationens uppdrag  skall  vara avslutat senast i
slutet av år 2004.
Frågan  om att kvalificerad arbetskraft  saknas  i
många  mindre   LA-regioner  har  behandlats  av  en
utredning om rörlighetsstimulanser  (dir.  2002:80).
Uppdraget (särskild utredare: generaldirektör Jörgen
Andersson)  slutredovisades  i början av april  2003
genom betänkandet Ökad rörlighet  för sysselsättning
och tillväxt (SOU 2003:37). I betänkandet  visas att
arbetsmarknadsrelaterade flyttningar - bortsett från
arbetspendling   -  har  minskat  under  de  senaste
decennierna. De flyttningsbidrag  som  i  dag lämnas
inom arbetsmarknadspolitiken utgör inte tillräckliga
stimulanser  för  att  påverka  människors  val  att
flytta  eller  pendla.  Bidragen stöder i stället  i
stor utsträckning flyttningar  som skulle ha ägt rum
även  utan  flyttningsbidrag.  Utredningen  föreslår
därför    att    pendlingsstöden   förstärks,    att
skattegynnade  tjänster   införs   i   delar  av  de
nationella    stödområdena   (efter   prövning    av
Länsarbetsnämnderna  i  varje  enskilt fall) och att
nuvarande     ersättningar    för    tillträdesresa,
bohagstransport   och   starthjälp  tas  bort.  Både
pendlingsbidragen  och de  skattegynnade  tjänsterna
avser   att   stimulera   den   arbetssökande   till
geografisk rörlighet i ett inledande skede. Bidragen
är därför tidsbegränsade.
Genom     att     betona      de      funktionella
arbetsmarknadsregionernas    roll    för    regional
utveckling  kan en tydligare och mer integrerad  syn
på regionala utvecklingsförutsättningar främjas över
ett sammanhållet geografiskt område, där både städer
och landsbygd behandlas i ett sammanhang.
En ny nationell  storstadspolitik kom till stånd i
slutet  av  1990-talet.   De   av  riksdagen  (prop.
1997/98:165,     bet.     1998/99:AU2)     beslutade
övergripande   målen   för   storstadspolitiken   är
******************************************************************************
d
*
*   a*t*t*                                   *g*e*
*s*t*o*r*s*t*a*d*s*r*e*g*i*o*n*e*r*n*a*
*g*o*d*a*      *f*ö*r*u*t*s*ä*t*t*n*i*n*g*a*r*
*f*ö*r*                *l*å*n*g*s*i*k*t*i*g*t*
*h*å*l*l*b*a*r*   *t*i*l*l*v*ä*x*t*    *o*c*h*
*d*ä*r*m*e*d*      *k*u*n*n*a*     *b*i*d*r*a*
*t*i*l*l*            *a*t*t*           *n*y*a*
*a*r*b*e*t*s*t*i*l*l*f*ä*l*l*e*n*
*s*k*a*p*a*s*       *s*å*v*ä*l*      *i*n*o*m*
*r*e*g*i*o*n*e*r*n*a*        *s*o*m*       *i*
*ö*v*r*i*g*a* *d*e*l*a*r* *a*v*  *l*a*n*d*e*t*
*(*t*i*l*l*v*ä*x*t*m*å*l*e*t*)* *o*c*h*
1. *
2. *a*t*t*  *b*r*y*t*a* *d*e*n* *s*o*c*i*a*l*a*,*
*e*t*n*i*s*k*a*  *o*c*h* *d*i*s*k*r*iminerande
segregationen  i storstadsregionerna  och  att
verka    för    jämlika     och     jämställda
levnadsvillkor   för   storstädernas  invånare
(integrationsmålet).
3.
Storstadspolitikens tillväxtmål  tar sikte på att ge
goda   förutsättningar   i   samtliga   kommuner   i
storstadsregionerna.  För  arbetet  med  att   bryta
segregationen  föreslogs att lokala utvecklingsavtal
skulle    tecknas   mellan    staten    och    vissa
storstadskommuner.      Vidare     inrättades     en
storstadsdelegation,   bestående    av   ett   antal
statssekreterare   med  uppgift  att  utveckla   den
nationella          storstadspolitiken.          Vid
riksdagsbehandlingen  betonades att den principiella
utgångspunkten  för  storstadspolitiken  skall  vara
densamma  som  för den dåvarande  regionalpolitiken,
dvs.  att utjämna  de  strukturella  orättvisor  som
finns mellan olika områden.

Utskottet    utvecklade    sina    synpunkter   på
storstadsfrågorna  hösten 2001 och anförde  följande
(bet. 2001/02:NU4 s. 47):

Likheten        mellan       den        regionala
utvecklingspolitiken  och  storstadspolitiken  är
uppenbar. I båda fallen är det fråga om att finna
de  bästa  instrumenten  för att uppnå en hållbar
tillväxt  och goda sociala  förhållanden.  I  den
allmänna debatten  framförs ibland synpunkten att
det skulle finnas en  motsättning mellan tillväxt
i storstäder och tillväxt  i  övriga regioner. En
sådan tanke är främmande för utskottets  sätt att
se.   Utskottet   är   tvärtom  av  den  bestämda
uppfattningen    att    tillväxt     och     goda
levnadsvillkor   med   trygghet,   jämlikhet  och
jämställdhet inte ingår i ett s.k. nollsummespel,
där  en  uppgång  för en region motsvaras  av  en
nedgång för en annan  region.  En  tillväxtregion
som   Stockholm   kan  förväntas  "spilla   över"
utvecklingsmöjligheter till närliggande regioner.
Vidare   kan   ett   kluster    som    innehåller
framgångsrika   företag   i   en  storstadsregion
medföra utveckling även för övriga  företag  inom
klustret i andra regioner.

Såväl                de               regionala
tillväxtavtalen/tillväxtprogrammen            som
storstadspolitiken   står   inför  en  omfattande
utvärderingsprocess. Enligt utskottets  mening är
det  viktigt  att  erfarenheterna  från  de  båda
områdena  analyseras  också ur den synvinkeln att
tillväxtprogrammen kan  hämta inspiration från de
lokala utvecklingsavtalen  och  vice  versa.  Ett
kontinuerligt       erfarenhetsutbyte      mellan
Storstadsdelegationen   och  Tvärdelegationen  är
också väsentligt, vilket  arbetsmarknadsutskottet
tidigare har betonat.
Ett  sådant  gemensamt  erfarenhetsutbyte   kan
också  motivera  att  ett närmande mellan de båda
områdena prövas. Särskilt med hänsyn till den nya
målformuleringen      för      den      regionala
utvecklingspolitiken,   om  väl  fungerande   och
hållbara  arbetsmarknadsregioner   med   en   god
servicenivå   i   alla   delar   av  landet,  kan
reflexionen   göras   att   tillgänglighet   till
arbetsplatser  och service är  viktig  även  inom
utsatta storstadsmiljöer.  Ytterligare  en faktor
som  talar  för  att ett närmande mellan de  båda
områdena prövas är att det finns glesbygdsområden
också helt nära de  stora städerna, vilket medför
att  storstadsproblem  och  glesbygdsproblem  kan
föreligga samtidigt.

Storstadsdelegationen  är  det  beredningsorgan inom
Regeringskansliet som har i uppdrag att samordna och
utveckla storstadspolitiken. Vid  årsskiftet 2002/03
flyttades           storstadsfrågorna           från
Näringsdepartementet  till Justitiedepartementet med
hänsyn till integrationsfrågornas  vikt.  Inom ramen
för   det   nämnda  uppdraget  överlämnades  nyligen
Storstadsdelegationens  årsrapport  för år 2002 till
regeringen. Under året har arbete bedrivits  i de 24
stadsdelar  som omfattas av lokala utvecklingsavtal.
Detta  instrument   har  etablerats  för  att  bryta
segregationen i storstädernas socialt och ekonomiskt
mest   utsatta  stadsdelar   och   kan   även   vara
betydelsefullt  för  att  främja  tillväxten.  Stat,
kommun,            landsting,            näringsliv,
frivilligorganisationer   och  lokala  aktörer   har
samverkat  kring  insatserna.   Sammanlagt  har  1,4
miljarder  kronor  avsatts  till  insatser  inom  de
lokala utvecklingsavtalen för perioden 1999-2002.

Inom Regeringskansliet pågår en samlad  avstämning
och  utvärdering  av denna politik. Ett stort  antal
nationella och lokala  utvärderingar  finns  samlade
och  kommer  att  ligga  till  grund för regeringens
beslut  om den fortsatta politiken.  Enligt  uppgift
avser regeringen  att  lägga  fram  en  skrivelse om
storstadspolitikens utveckling till riksdagen  under
hösten 2003.
Vidare  har  Nationalkommittén  för  Agenda 21 och
Habitat  nyligen presenterat slutbetänkandet  om  en
hållbar framtid  i  sikte (SOU 2003:31). Ett förslag
är att skapa ett nationellt  forum för Agenda 21 och
Habitat.    (I   Habitatbegreppet   ingår    boende,
stadsutveckling  och  livsmiljö  m.m.)  Bland  annat
berörs  samhällsplaneringen  på  lokal  och regional
nivå,   boende,   bebyggelse  och  stadsmiljö.   Det
föreslås att Boverket,  länsstyrelser  och regionala
självstyrande  organ  skall  ges  i  uppdrag  att  i
samverkan   utveckla   metoder   för  att  integrera
Habitatfrågorna        med        de       regionala
utvecklingsprogrammen.  Vidare  förordas   att   den
nuvarande  storstadspolitiken  breddas  så  att även
miljö-  och  tillväxtfrågorna  får  en tydlig plats.
Integrationsfrågorna föreslås bli inkluderade  i all
fysisk utvecklingsplanering.
Såväl  den  nya regionala utvecklingspolitiken som
EU-samarbetet   har    gett    upphov    till    nya
frågeställningar   kring   städernas   roll   i  ett
regionalt  sammanhang. I fokus ligger olika aspekter
på städerna  som utvecklingsmotorer för regioner och
för en balanserad  regional  utveckling. I slutet av
år  2003  kommer  kommissionen att  lägga  fram  den
tredje sammanhållningsrapporten med konkreta förslag
för den framtida sammanhållningspolitiken.
I september 2001  fattade  regeringen beslut om en
parlamentarisk kommitté för översyn av det kommunala
statsbidrags-  och  utjämningssystemet,   den   s.k.
Utjämningskommittén     (dir.    2001:73).    Enligt
direktivet  skall de grundläggande  principerna  för
statsbidrags-  och  utjämningssystemet  ligga  fast.
Kommittén    skall    analysera    om    målen   för
utjämningssystemet   uppnås  i  den  del  som  avser
utjämning  för strukturella  kostnadsskillnader  och
vid  behov  föreslå   förändringar.   Vidare   skall
kommittén  analysera  och  lämna  förslag  till  hur
kommuner      och      landsting     med     kraftig
befolkningsminskning     kan      ges     likvärdiga
förutsättningar att tillhandahålla  vård, omsorg och
utbildning.   Möjligheterna  till  förenklingar   av
statsbidrags-  och  utjämningssystemet  skall  också
undersökas.   Uppdraget    skall    redovisas   till
regeringen senast den 1 oktober 2003.
Beträffande  motionsyrkandet  om att  lönerna  bör
höjas i kvinnodominerade sektorer  kan  noteras  att
lönestatistiken  (Lönestatistisk årsbok, Statistiska
Centralbyrån) visar  att  Stockholm  har den största
löneskillnaden   mellan   könen.  Kvinnors   lön   i
förhållande till mäns är 79  %  i  Stockholm jämfört
med   86 %   i  mellersta  och  övre  Norrland.   En
delförklaring   är  att  olika  regioner  har  olika
yrkessammansättning.
När det gäller jämställdhet på arbetsmarknaden kan
vidare  rapporteras   att  regeringen  har  beslutat
tillkalla en särskild utredare för att öka kunskapen
om  varför  könssegregeringen   på   arbetsmarknaden
består  och  var hindren för ökad integrering  finns
(dir.  2003:18).  Utredaren  skall  också  analysera
effekterna   av   de   mer  betydande  åtgärder  som
vidtagits under senare tid.  Eftersom  problemet med
könssegregering  inte  är  unikt  för Sverige  skall
utredningen  dessutom  anlägga  ett  internationellt
perspektiv. Uppdraget skall redovisas  senast den 15
mars 2004.
Av        Jämställdhetsombudsmannens        (JämO)
regleringsbrev  för  år 2003 framgår att myndigheten
bl.a.  skall  redovisa  tillgängliga   metoder   för
könsneutral   lönesättning   och   lönekartläggning.
Vidare driver JämO projektet Lönelots  som  omfattar
lönebildningen  i  dess helhet med metoder både  för
arbetsvärdering   och    bedömning   av   individens
kvalifikationer.
Kvinnor    och    företagande     behandlas     av
näringsutskottet       i      betänkandet      Vissa
näringspolitiska  frågor  (bet.  2002/03:NU7),  till
vilket  hänvisas.  Särskilt   kan  nämnas  att  inom
utvecklingsarbetet       med       de      regionala
tillväxtprogrammen  (se följande avsnitt)  framhålls
vikten  av  att  främja   positiva   attityder  till
entreprenörskap  hos  kvinnor  och  män  och  främja
miljöer  i  vilka  individers entreprenörsegenskaper
tas till vara oberoende av kön.

Utskottets ställningstagande


Den omfattande omprövning som gjorts av den tidigare
regionalpolitiken  har   lett   fram   till   dagens
regionala utvecklingspolitik. Bakgrunden är bl.a. de
stora  förändringar som ägt rum i samhället, framför
allt     när      det      gäller     den     snabba
internationaliseringen av ekonomin, EU-medlemskapet,
avregleringen  av  olika marknader,  IT-utvecklingen
och omsorgen om statsfinanserna.

Sammanfattningsvis anförde utskottet hösten 2002 i
sitt   betänkande  om  regional   utvecklingspolitik
(prop. 2001/02:4,  bet.  2001/02:NU4)  att  det  nya
målet  för  denna  politik,  dvs. väl fungerande och
hållbara   arbetsmarknadsregioner    med    en   god
servicenivå   i   alla   delar  av  landet,  var  en
framåtsyftande lösning. Utskottet  välkomnade  målet
angående   servicenivån,  där  såväl  offentlig  som
kommersiell  service  skall  inräknas.  Med  den nya
målformuleringen   blir   det,  framhöll  utskottet,
nödvändigt att definiera vad  som  är en god service
och i vilken mån den kan variera.
Trenden när det gäller befolkningsutvecklingen har
inte   förändrats  under  det  senaste  året,   utan
obalansen  består.  Storstadsregionerna har fortsatt
att   expandera,   medan    många    andra    lokala
arbetsmarknadsregioner  har en minskande befolkning.
Samtidigt  pågår en förstoring  av  de  funktionella
arbetsmarknadsregionerna     genom    allt    längre
arbetspendling.  Pendlingen  möjliggör   utflyttning
till regioner i närheten av storstäderna.
Den samlade avstämning och utvärdering som nu görs
av   den   hittillsvarande   storstadspolitiken   är
värdefull  enligt  utskottets  mening.  Särskilt  är
förhållandet  och  erfarenhetsutbytet   mellan   den
regionala          utvecklingspolitiken          och
storstadspolitiken av intresse.
Den  kommunala  skatteutjämningen  är av avgörande
betydelse   för   kommuner   och   landsting.    Den
parlamentariska  kommitté  som ser över systemet har
att  redovisa sitt uppdrag senast  i  oktober  2003.
Utskottet  anser att detta nya material bör inväntas
innan ställning tas till dessa frågor.
När det gäller  svårigheterna i matchningen mellan
arbetsmarknadens    behov     och     arbetssökandes
kvalifikationer har olika åtgärder vidtagits i syfte
att   angripa   dessa   problem.   Inte   minst  har
möjligheterna  till  arbetspendling  inom regionerna
kommit i fokus. Den i dagarna färdiga utredningen om
rörlighetsstimulanser,   vilken  nämns  om   i   det
föregående,   ger   ytterligare   underlagsmaterial.
Utskottet    vill    särskilt     peka     på    att
jämställdhetsaspekterna bör beaktas när det är fråga
om  åtgärder  för ökad rörlighet på arbetsmarknaden,
så att även kvinnornas  rörlighet på arbetsmarknaden
blir verklig. Slutligen skall  också  pekas  på  den
utmaning  som  det  svenska  samhället  står inför i
fråga   om   att   öka  antalet  personer  i  arbete
generellt.
I det ovan nämnda  betänkandet  tog  utskottet upp
den  modell  med  sårbarhetsanalys  som  Verket  för
näringslivsutveckling  (Nutek)  var  i färd med  att
utveckla.   Analysen   tog  huvudsakligen  upp   LA-
regioners sårbarhet vid industriell omstrukturering.
Utskottet  förmodade att  modellen  skulle  bli  mer
tydlig  och upplysande  om  den  kompletterades  med
tjänstesektorn  och  den  offentliga  sektorn.  Inte
minst   med  hänsyn  till  kvinnornas  arbetsmarknad
föreföll begränsningen till industrisysselsättningen
att minska  relevansen  av  modellen.  Utskottet ser
därför positivt på att Nutek i sitt nuvarande arbete
med  att  formulera  ett  scenario för den regionala
utvecklingen  fram  till  år 2020  (ett  arbete  för
Långtidsutredningen    2003)   särskilt    redovisar
statistik och överväganden  rörande företagstjänster
och handel respektive offentlig verksamhet.
Betydelsen  av  jämställdhet   för  den  regionala
utvecklingen  tas upp i ett par motioner.  Utskottet
har inte någon från motionärerna skild syn på vikten
av  jämställdhet   för   att  förverkliga  ett  gott
samhälle i alla delar av landet. Särskilt viktigt är
att utvecklingen i regioner,  kommuner  och på lokal
nivå  följs  upp  och  kontinuerligt utvärderas  med
avseende på såväl kvinnornas medverkan som medverkan
från  ungdomar,  invandrare  och  funktionshindrade.
Jämställdhetsfrågor   i  samband  med  de  regionala
tillväxtprogrammen kommer att tas upp i ett följande
avsnitt.
Med hänvisning till vad  som anförts bör riksdagen
avslå samtliga här behandlade motionsyrkanden.

Regionala tillväxtprogram


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  med  hänvisning   till  bl.a.
pågående  arbete  avslå motioner om regionala
tillväxtprogram. Jämför reservation 1 (m, fp,
kd, c).

Motionerna

I motion 2002/03:N398  (s)  förordas att regionernas
roll  i  näringspolitiken bör stärkas  i  syfte  att
uppnå bättre  samordning  och  utbyte  av befintliga
resurser  samt  högre  effektivitet.  Det  regionala
inflytandet   bör   enligt  motionärerna  ges  ökade
möjligheter att påverka  såväl  de statliga resurser
som fördelas som medel från EU:s strukturfonder. Med
fördel  kan  detta  ske  inom  ramen  för  nybildade
kommunalförbund.

I   motion   2002/03:N267  (fp)  varnas  för   att
tillväxtprogrammen  inte  får  bli  ytterligare  ett
forum för diskussioner, som inte leder till konkreta
åtgärder.  Enligt motionärerna kan det vara värt att
pröva   ett   franskt    system,    vilket   innebär
tillväxtavtal  av  en  annan modell med  en  statlig
garanti om tillväxtmedel.
Enligt motionärerna till  motion 2002/03:N393 (kd)
blev    det    regionala    partnerskapet,     trots
näringslivets  deltagande,  alltför  avlägset för de
personer och de små företag som antas  bäst kunna ta
till   vara  tillväxtavtalens  intentioner.   I   de
kommande  tillväxtprogrammen måste tillväxtkapitalet
göras synligare  och bli mer lättillgängligt, hävdar
motionärerna.    De    anser     att     kommunernas
näringslivsansvariga står närmare företagsamheten än
tjänstemännen   på  länsstyrelserna.  Om  kommunerna
skall   åta  sig  denna   uppgift   bör   den   dock
finansieras,  anser  motionärerna,  som inte avvisar
tanken  på  ett  kommunalförbund som samverkansorgan
under en övergångsperiod.
Centerpartiet förordar  i motion 2002/03:MJ428 att
inte bara miljöperspektivet  tidigt  integreras i de
nya regionala tillväxtprogrammen. Även  den  sociala
dimensionen med bl.a. jämställdhet bör införlivas  i
programmen.
I  motion  2002/03:N302 (mp) anförs att kommunerna
genom rådgivning  och information bör stimuleras att
vara     mer     aktiva     vid     skrivning     av
tillväxtavtal/program.  De  bör  på  eget  initiativ
hitta  möjliga  lösningar för hur  näringslivet  och
miljöutvecklingen    kan   utvecklas.   Motionärerna
påpekar att det uppstår ett dynamiskt samspel mellan
aktörerna när fler kompetenser  och  näringar agerar
inom samma region.

Vissa kompletterande uppgifter


Inledning

Genomförandet  av tillväxtavtalen pågår  nu  i  alla  delar  av
landet. Näringsdepartementet har sedan genomförandet
påbörjades presenterat två uppföljningsrapporter (Ds
2001:15, Ds 2002:34).  Det  framgår  av  den senaste
rapporten       att       en       majoritet      av
partnerskapsföreträdarna anser att de  har ökat sina
kunskaper  om  såväl  andra  aktörer i regionen  som
tillväxtfrågor.  Framväxten  av   ett   lokalt   och
regionalt klusterperspektiv sägs medföra ett tydligt
inslag  av  lärande i angreppssättet. De svagheter i
processen som  kommit  fram  gäller  bl.a. målen. En
majoritet  av  de svarande anser att insatserna  bör
koncentreras liksom  att  målen  bör vara tydligare.
Dessutom   har   de  horisontella  målen   ekologisk
hållbarhet och jämställdhet,  vilka skall integreras
i  avtalen,  fått  ett  relativt svagt  genomslag  i
tillväxtarbetet.

Utskottet    har   tidigare    framhållit    (bet.
2001/02:NU4)    att     de     framtida    regionala
tillväxtprogrammen kommer att utgöra  en  bas  i det
långsiktiga   arbetet   för   en   hållbar  regional
utveckling.  En  nära samverkan med annan  planering
förutsätts,       t.ex.        den       långsiktiga
planeringsprocessen  för  infrastrukturinvesteringar
och för strukturfondsprogrammen.  Om  ett  kommunalt
samverkansorgan  har bildats bör detta fatta  beslut
om förslag till regionalt tillväxtprogram.
Som ett stöd till  länen  och  för att säkerställa
kvaliteten  kommer  Institutet för tillväxtpolitiska
studier   (ITPS)   att  granska   programmen.   Även
programmens förhållande  till  nationella mål kommer
att granskas. Granskningen av ITPS kommer att utgöra
ett   underlag   för   regeringens  godkännande   av
programmen.
Utskottet  ansåg att den  nya  planeringsprocessen
ger  goda förutsättningar  för  en  hög  kvalitet  i
programmen    och   ville   samtidigt   uttala   att
möjligheter     till     regelförenklingar     måste
uppmärksammas. Enligt  utskottets uppfattning kommer
en     samordning     av     programperioden     för
tillväxtprogrammen      med      den     långsiktiga
planeringsprocessen  för  infrastrukturinvesteringar
att ge bättre förutsättningar  för  en  helhetssyn i
planeringen.    Utskottet    instämde   vidare   med
regeringen i att målen om ekologisk  hållbarhet  och
jämställdhet  bättre  bör  komma  till uttryck i det
fortsatta  arbetet. Genom pilotlänsarbetet  kan  nya
erfarenheter spridas och utnyttjas.

I en reservation  (m,  kd, c, fp) om inriktningen av
den  regionala  utvecklingspolitiken   anfördes  att
formerna  för tillväxtprogrammen är mindre  viktiga,
så   länge   det    ges   ett   ökat   utrymme   för
underifrånperspektivet. Reservanterna menade att det
är osannolikt att tillväxtprogrammen  kommer  att ge
positiva  effekter  om  inte  planeringsprocessen är
sådan   att   den  attraherar  även  företagen   och
kvinnorna. Mångfald och kreativitet utvecklas bättre
inom ramen för  lokala initiativ; däremot bör enligt
reservanterna det statliga inflytandet begränsas.

Erfarenheter att  ta  till  vara,  bl.a.  i fråga om
jämställdhet och sociala aspekter

Regeringens  uppdrag  till länsstyrelserna m.fl.  att  utarbeta
förslag    till   regionala    tillväxtavtalsprogram
(regeringsbeslut    2002-11-14)   utgår   från   att
programmen   skall   genomföras    under    perioden
2004-2007.    Emellertid    kan   en   ändamålsenlig
harmonisering med EG:s strukturfondsprogram efter år
2006  innebära att det blir nödvändigt  att  justera
starten  för  nästa period för tillväxtprogrammen. I
en bilaga till  beslutet  om  uppdrag ges riktlinjer
för  arbetet  med  regionala tillväxtprogram.  Bland
riktlinjerna märks bl.a. följande punkter.

- De regionala tillväxtprogrammen  skall  bidra till
en   hållbar   tillväxt.   Nuvarande   och  kommande
generationer  kvinnor  och män skall kunna  erbjudas
sunda    ekonomiska,    sociala    och    ekologiska
förhållanden.

- Inom Regeringskansliet  har  ett  arbete påbörjats
för   att   anpassa   och   uppdatera   förordningen
(1998:1634) om regionalt utvecklingsarbete. Avsikten
är bl.a. att samtliga län skall utarbeta  breda s.k.
regionala  utvecklingsprogram  (RUP).  De  regionala
tillväxtprogrammen  betraktas som ett delprogram  av
RUP.

-  Arbetet  med  regionala   tillväxtprogram   skall
präglas   av   en  process-  och  resultatorienterad
arbetsform där analys,  utformning,  planering  samt
uppföljning  och  utvärdering  ses som kontinuerliga
inslag under hela programperioden.

-   Erfarenheter   av   de   nu  löpande   regionala
tillväxtavtalen  är  att  de enskilda  kommunerna  i
alltför  liten  utsträckning  blivit  involverade  i
arbetet  eftersom   avtalen   bygger  på  länen  och
motsvarande      som      administrativ      region.
Tillväxtprogrammen  bör utformas med särskild hänsyn
till lokala arbetsmarknadsregioner.

-  En  annan erfarenhet  är  att  partnerskapen  bör
breddas,  bl.a.  att andelen kvinnor bör öka för att
en jämn fördelning  mellan  könen skall uppnås. Även
kompetens  när  det  gäller miljö,  integration  och
mångfald, ungdomsfrågor  samt  i  förekommande  fall
storstadsfrågor bör ingå i partnerskapen.

-  De regionala tillväxtprogrammen skall inte enbart
finansieras  med statliga medel. En utgångspunkt bör
vara att även  kommuner,  landsting  och  näringsliv
skall   bidra   till   finansieringen  av  regionala
tillväxtprogram. Medfinansiering  från  näringslivet
är     särskilt    viktig    för    att    få    ett
näringslivsperspektiv på hållbar tillväxt.

-   Strategiska   frågor   som   skall   beaktas   i
analysarbetet      är     arbetskraftsförsörjningen,
entreprenörskap, företagande och företagsklimat samt
innovationssystem och kluster.

- En tydlig målstruktur  med tillhörande indikatorer
skall definieras för varje  program,  vilket  är  av
betydelse   för   uppföljning   och  utvärdering  av
genomförda   insatser.  Målstrukturen   skall   även
synliggöra programmens  hållbarhetsperspektiv så att
effekterna av programarbetet kan avläsas utifrån ett
ekonomiskt,     ekologiskt    respektive     socialt
perspektiv.

Den kommunala nivåns medverkan

När det gäller det lokala och regionala inflytandet kan noteras
att  i  regeringens   ovan   nämnda  riktlinjer  för
regionala  tillväxtprogram  betonas  vikten  av  att
fördjupa   och   utveckla   den   kommunala   nivåns
medverkan.  Aktörer  som  är  engagerade   i   lokal
utveckling  och  inom  den  sociala  ekonomin, t.ex.
kooperativa  utvecklingscentrum och företrädare  för
s.k.  lokala utvecklingsgrupper,  skall  också  vara
representerade   i   partnerskapen.  Syftet  är  att
utveckla      det     lokala     perspektivet      i
näringslivsfrågor.     I     de    fall    kommunala
samverkansorgan  bildas enligt  lagen  (2002:34)  om
samverkansorgan i  länen  får dessa ansvaret för att
samordna     och    implementera    de     regionala
tillväxtprogrammen. Den kommunala förankringen torde
därmed bli tydligare  på  regional  nivå. Kommuner i
fem  län  (Blekinge, Halland, Östergötland,  Uppsala
och  Dalarna)   har   valt   att   bilda   kommunala
samverkansorgan från år 2003.

Regeringen  beslutade  i  mars 2002 att uppdra  till
Nutek att, i samråd med Svenska  kommunförbundet och
Landstingsförbundet,  utarbeta  ett   förslag   till
program    för    att   långsiktigt   stärka   lokal
näringslivsutveckling.   Vid   halvårsskiftet   2002
uppdrogs   åt   Nutek  att  genomföra  programmet  i
enlighet   med  det   förslag   som   lämnats   till
regeringen. Under programperioden 2002-2004 omsluter
programmet totalt  25 miljoner kronor. Detta program
syftar  till  att  stödja   projekt  som  förbättrar
samspelet  mellan  den  lokala  och   den  regionala
näringslivsutvecklingen.  Avsikten  är  att   stärka
lokal näringslivsutveckling och ge kommunerna bättre
förutsättningar  för  att  medverka  i det regionala
utvecklingsarbetet.       Programmets       insatser
koncentreras    till   de   två   första   åren   av
programperioden i  syfte  att ta till vara kunskaper
och erfarenheter inför genomförandet av de regionala
tillväxtprogrammen som startar  år  2004. Programmet
skall främst riktas till samverkande kommuner. Nutek
kommer att ha en kontinuerlig dialog med projekten i
syfte att utbyta kunskaper och erfarenheter.

Tidtabell för tillväxtprogrammens utarbetande

Av redovisningen på nästa sida framgår tidtabellen
för utarbetandet av tillväxtprogrammen.


-----------------------------------------------------
|30 april    |Utkast till regionala tillväxtprogram |
|2003        |från   län   där   länsstyrelser   och|
|            |regionala självstyrelseorgan (inklusive
|
|            |Gotlands    och    Kalmar    län)   är|
|            |huvudansvariga för arbetet skall  vara|
|            |ITPS        till       handa       för|
|            |förhandsutvärdering.   ITPS  bedömning|
|            |skall lämnas till huvudansvariga så att
|
|            |eventuella  justeringar av  programmen|
|            |kan   göras  innan   de   skall   vara|
|            |regeringen till handa för godkännande.|
-----------------------------------------------------
|30    juni  |Utkast till regionala tillväxtprogram |
|2003        |skall  lämnas  till  ITPS från län där|
|            |nybildade   kommunala  samverkansorgan|
|            |ansvarar     för      de     regionala|
|            |tillväxtprogrammen.   ITPS   bedömning|
|            |skall vara huvudansvariga till handa så
|
|            |att    eventuella    justeringar    av|
|            |programmen kan göras innan  de  lämnas|
|            |till regeringen för godkännande.      |
-----------------------------------------------------
|september   |Budgetpropositionen för år 2004       |
|2003        |avlämnas.                             |
-----------------------------------------------------
|1  oktober  |Slutliga regionala tillväxtprogram från
|
|2003        |länsstyrelser       och      regionala|
|            |självstyrelseorgan (inklusive Gotlands|
|            |och Kalmar län) skall  vara regeringen|
|            |(Näringsdepartementet) till  handa för|
|            |godkännande.                          |
-----------------------------------------------------
|15 oktober  |Slutliga regionala tillväxtprogram från
|
|2003        |kommunala  samverkansorgan  skall vara|
|            |regeringen (Näringsdepartementet) till|
|            |handa för godkännande.                |
-----------------------------------------------------
|december    |Riksdagen fattar beslut om            |
|2003        |budgetpropositionen för år 2004.      |
-----------------------------------------------------
|december    |Regeringen godkänner de regionala     |
|2003        |tillväxtprogrammen.                   |
-----------------------------------------------------
|1  januari  |Genomförandet av de regionala         |
|2004        |tillväxtprogrammen påbörjas.          |
-----------------------------------------------------
Utskottets ställningstagande


Som  framgår  av  den lämnade redovisningen av arbetet med
att ta till vara erfarenheterna  från  verksamheten med de
regionala   tillväxtavtalen   och   utnyttja   dessa   vid
förberedelserna inför de regionala tillväxtprogrammen  har
ett  mycket  omsorgsfullt  grundarbete  utförts.  Detta är
viktigt    för    att    de    höga    ambitionerna    med
tillväxtprogrammen skall kunna tillgodoses. Utskottet vill
liksom     tidigare    framhålla    att    de    regionala
tillväxtprogrammen   kommer   att  utgöra  en  bas  i  det
långsiktiga arbetet för en hållbar regional utveckling.

Riktlinjerna  för  uppdraget  till  länen  att  utarbeta
förslag  till  regionala  tillväxtprogram   speglar  dessa
ambitioner,  bl.a. genom att partnerskapens sammansättning
skall inkludera  olika grupperingar som aktivt arbetar med
hållbara tillväxtfrågor. I partnerskapen skall företrädare
för  den privata, offentliga  och  ideella  sektorn  ingå.
Utskottet  vill understryka vad som sägs i riktlinjerna om
vikten  av att  andelen  kvinnor  ökar  för  att  en  jämn
fördelning  mellan  könen  skall  uppnås.  En  sådan  jämn
fördelning    är    även    viktig    inom   många   andra
kompetensområden   när   det  gäller  regional   tillväxt.
Utskottet  stöder  också grundtanken  bakom  riktlinjernas
utformning i fråga om  att  den kommunala nivåns medverkan
bör  utvecklas  för att åstadkomma  ett  fördjupat  lokalt
perspektiv i näringslivsfrågor.  Aktörer som är engagerade
i  lokal utveckling och inom den sociala  ekonomin,  t.ex.
kooperativa  utvecklingscentrum  och  företrädare för s.k.
lokala utvecklingsgrupper, skall också vara representerade
i partnerskapen.
Från  utskottets  utgångspunkter är det  väsentligt  att
såväl miljöaspekterna  som  de  sociala  aspekterna, bl.a.
jämställdhet,   verkligen  kommer  till  uttryck   i   det
fortsatta arbetet  på ett bättre sätt än tidigare. För att
öka medvetenheten om  miljön som tillväxtfaktor förutsätts
att miljöfrågorna tydligt  kommer  in  i programmens olika
delar  redan  från  början.  I syfte att kunna  överblicka
utvecklingen  och  vid  behov anpassa  åtgärderna  bör  de
nämnda målsättningarna för tillväxtprogrammen - liksom för
övrigt  regionalt  utvecklingsarbete   -  följas  upp  och
resultaten utvärderas.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrks  motionerna
i aktuella delar.

Kapitalförsörjning


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör   med   hänvisning  till  vidtagna
åtgärder och pågående arbete avslå motionsyrkanden
om  kapitalförsörjning. Jämför  reservationerna  2
(m, fp, kd, c) och 3 (mp).

Motionerna

I motion  2002/03:N344  (s)  hävdas  att  det finns mycket
kapital  till  olika  utrednings- och stimulansåtgärder  -
inte  minst  inom  EU:s strukturområde  -  i  samband  med
nyföretagande men att  tillgången på lokalt riskkapital är
minimal.

I motion 2002/03:N362  (s) anförs att små företag, t.ex.
i  Dalarna,  har svårt att utvecklas  om  det  inte  finns
tillgång till  krediter  på  nära  håll.  En  trend är att
banker   och   andra   kreditinstitut  centraliserar  sina
verksamheter.  Insikten  och   kunskapen   om   de  lokala
företagens  behov  försämras  med  avståndet. Motionärerna
anser därför att om kreditgivningen  skall  fungera  måste
regionala  utvecklingsresurser  skapas som komplement till
befintlig regelstyrd kreditgivning.
Motionärerna  bakom motion 2002/03:N373  (s)  anser  att
företag, bl.a. i  Norrlands  inland, i dag kan tvingas att
ge upp intressanta affärsidéer  på  grund av kapitalbrist.
Eftersom  bankerna  är  restriktiva  är  det   svårt   för
företagen   att   expandera.   Det   är  angeläget  enligt
motionärerna att samhället tar ett ansvar  för  att ställa
mer riskvilligt kapital till förfogande för dessa företag.
I motion 2002/03:Fi237 (kd) framhålls att behovet av lån
till  rimliga  villkor  är  mycket  stort,  inte  minst  i
glesbygden.  Möjliga  sätt  att  lösa  detta  är dels s.k.
kreditgarantiföreningar,  där  föreningens  medlemsföretag
skapar  egna  riskfonder,  dels s.k. nätverkslån,  där  en
grupp företagare gemensamt tar ansvar för lånet. Detta kan
vara en framkomlig väg att få nya företag i Sverige.
Kraftansträngningar  måste   göras   för  att  förbättra
tillgången  på  riskvilligt  kapital, sägs  det  i  motion
2002/03:N274  (kd).  En  möjlighet   är  att  inom  mindre
geografiska områden bilda ekonomiska föreningar  byggda på
engagemang  för  bygdens och företagens utveckling.  Genom
det lokala engagemanget  från företag och enskilda kan ett
grundkapital garanteras, som  kan  ökas  ytterligare genom
att staten och kreditinstituten tillskjuter medel.
I  motion  2002/03:N307  (kd)  framhålls  att   det   är
angeläget   att   frågor  om  riskkapitalförsörjningen  på
landsbygden belyses  på  ett  allsidigt  sätt  i syfte att
uppnå    en    lösning.    För   att   skapa   ytterligare
arbetstillfällen är tillgången  till riskkapital en viktig
förutsättning,   hävdar   motionärerna.    Även    socialt
företagande,  dvs.  samverkan  mellan privat/ideell sektor
och   offentlig   verksamhet,   ingår   i   den   framtida
utvecklingspotentialen, påpekas det i motionen.
Enligt motionärerna till motion  2002/03:N280  (v) råder
det  en  brist  på  institutioner för lokalt och regionalt
sparande. Det behövs  en  sparform som kanaliserar kapital
till  de onoterade företagen  i  landsorten.  Eftersom  en
sådan sparform  är  riskfylld  måste  den  kringgärdas med
särskild lagstiftning, samtidigt som staten  ger ekonomisk
stimulans.  Ett  kanadensiskt system där lokalbefolkningen
tar ansvar för att utveckla det lokala näringslivet är ett
exempel. Motionärerna  föreslår att en utredning tillsätts
för  att  se  över hela riskkapitalsituationen,  inklusive
regionala sparformer m.m.
Vidare bör initiativ tas från statens sida för att bygga
upp  en  utvecklingsfond   för  exempelvis  nyföretagande,
samverkan  och  kompetenshöjning.   En  sådan  fond  skall
överbrygga den brist på kapital som kan  uppstå  när  EU:s
strukturfonder  försvinner  eller  minskas radikalt, anser
motionärerna.
Enligt motionärerna bakom motion 2002:N324  (c,  kd) bör
den svenska regionalpolitiken förändras i riktning mot  en
kanadensisk  modell, vilken innebär att centralt planerade
och initierade  regionala  projekt minskas till förmån för
lokala  projekt.  I  stället  för  sedvanliga  bidrag  och
subventioner innebär den kanadensiska  modellen att staten
ställer  resurser till förfogande på icke  marknadsmässiga
villkor. I  Sverige  skulle  modellen betyda att det stora
antalet offentliga stödorgan skulle  försvinna till förmån
för  statligt  stöd till lokalt utvecklingsarbete.  Vidare
anser motionärerna att en utredning bör tillsättas i syfte
att skapa ett privatoffentligt  partnerskap  för  regional
utveckling.   Utredningen  måste  klargöra  hur  en  sådan
framtida regionalpolitik skall utformas för att inrymmas i
EU:s regelverk.
Centerpartiet   anför  i  motion  2002/03:N345  (c)  att
bristen på riskkapital  är stor i hela landet men särskilt
på landsbygden. En modell  som  bör prövas är att återföra
en    del   av   vattenkraftsvinsterna   till    regionala
riskkapitalfonder  med  regionala  styrelser. Detta skulle
gynna startande av nya företag.
I motion 2002/03:N302 (mp) föreslås  att  riksdagen  ger
regeringen  i  uppdrag  att finna en lösning på företagens
svårigheter  att  finna  kapital.   Ett  sätt  kan  enligt
motionärerna  vara  att stimulera upprättandet  av  lokala
börser/banker  och  kreditgarantiföreningar.   Exempel  på
lokala   banker  finns  i  Australien  och  på  fungerande
kreditgarantiföreningar    i    södra    Europa.    I   en
kreditgarantiförening  bygger  föreningens  medlemsföretag
upp egna riskfonder och kan därigenom garantera  delar  av
det lån en medlem beviljats. En viss procentandel av lånet
får den enskilde företagaren själv svara för.

Vissa kompletterande uppgifter


Hösten  2001 behandlades frågan om kapitalförsörjningen ur
regionalt utvecklingspolitiska synpunkter i betänkandet om
en politik  för tillväxt och livskraft i hela landet (bet.
2001/02:NU4).  I  betänkandet  anförde utskottet bl.a. att
det  av  regeringen  aviserade  införandet   av  generella
mikrolån är en ändamålsenlig lösning, som kan  bidra  till
att  småföretag  lättare kan etableras och växa. Samtidigt
skall de tidigare prioriterade grupperna kvinnor, ungdomar
och invandrare ges  fortsatt förtur. Det är därför viktigt
att lånen följs upp genom  statistik  över  låntagarna, så
att hanteringen av olika gruppers låneansökningar  och lån
kan utvärderas, ansåg utskottet.

Utskottet betonade för sin del vikten av att kunskaperna
hos  finansiärerna  om  kvinnor,  unga  och  personer  med
invandrarbakgrund  som  driver  företag  förbättras. Detta
borde   enligt   utskottet   också  utmynna  i  förändrade
attityder   gentemot   de  grupper   som   tidigare   haft
svårigheter att få krediter.
Vidare togs en för svenska  förhållanden  ny  företeelse
upp, nämligen kreditgarantiföreningar. Utskottet ansåg att
denna  nya  kreditform  bör  få  utvecklas  på  marknadens
villkor.   De  statliga  insatserna  på  området  bör  bli
marknadskompletterande  i fråga om verksamheter som annars
inte skulle komma till stånd trots stor samhällsnytta. När
det gällde den s.k. Kanadamodellen m.fl. uppslag borde det
enligt utskottets mening tydliggöras att modellerna oftast
innehåller en skatteproblematik,  som dock inte togs upp i
motionerna.
Utskottet   har   helt  nyligen  behandlat   frågor   om
kapitalförsörjning och  riskkapitalförsörjning ur allmänna
utgångspunkter i sitt betänkande om vissa näringspolitiska
frågor  (bet.  2002/03:NU7).  I  detta  betänkande  lämnas
information om

- Almi Företagspartner  AB, bl.a. rörande lån och råd till
växande småföretag,

-     Industrifonden,     Norrlandsfonden,      Stiftelsen
Innovationscentrum och Sjätte AP-fonden,

- Nutek,

- ett nytt lånegarantisystem,

- regionala kreditgarantiföreningar.

Det  skall  vidare  nämnas  att när utskottet hösten  2002
behandlade förslag gällande anslaget  Landsbygdslån (33:2)
refererades   uppgifter   från  Näringsdepartementet   att
anslaget borde ligga kvar på  nivån  60  miljoner  kronor,
trots att utnyttjandet under år 2002 prognosticerades till
endast  13,8 miljoner kronor. En orsak till detta var  att
företag väntades  få  ökade  svårigheter  att låna i bank,
dels  på  grund  av  ett  nytt  internationellt  regelverk
angående riskvärdering i samband med bankutlåning, dels på
grund    av    kommande    förslag   om   förändringar   i
förmånsrättsordningen.

När det gäller förmånsrättsordningen kan konstateras att
regeringen  nyligen  har  lagt   fram   en  proposition  i
riksdagen  (prop.  2002/03:49  om nya förmånsrättsregler),
vilken  behandlas av lagutskottet.  Förmånsrättskommitténs
arbete  (SOU   1999:1),   vilket  ligger  till  grund  för
propositionen,  har  föranlett   farhågor   för   att   en
försämring  av företagshypoteket riskerar att leda till en
minskad kredittillgång  för  mindre  och  nya  företag,  i
synnerhet   i   glesbygdsområden.  I  propositionen  ägnas
särskild    uppmärksamhet     åt     denna    problematik.
Näringsutskottet  har  i  ett  yttrande till  lagutskottet
(yttr.  2002/03:NU1y) koncentrerat  sina  synpunkter  till
frågan om  förändringar av företagshypoteket. Av yttrandet
framgår  att   näringsutskottet  känner  en  oro  för  att
kreditsituationen  för  mindre företag och entreprenörer i
färd med att starta företag har blivit mer ansträngd sedan
år   1999,  då  Förmånsrättskommittén   lade   fram   sitt
betänkande.
För allmän information om kapitalförsörjningssituationen
hänvisas   till  det  ovan  nämnda  betänkandet  om  vissa
näringspolitiska frågor; denna allmänna information kommer
här att kompletteras på vissa områden.
Förordningen  (1994:1100)  om statlig finansiering genom
regionala    utvecklingsbolag,    vilken     styr    Almis
låneverksamhet,  har  reviderats och nya regler  trädde  i
kraft  den 15 februari 2003.  Dels  har  de  nya  reglerna
jämkats     ihop     med    EU-perspektivet    och    EU:s
statsstödsbestämmelser,  dels har reglerna anpassats efter
nya krav. Enligt de nu införda reglerna skall företagarlån
på högst 250 000 kr kunna  ges  till den som startar eller
driver mindre företag. För krediter  under  50  000 kr kan
Almi  Företagspartner finansiera hela kapitalbehovet  utan
krav  på   medfinansiering.   Under   högst   två  år  kan
företagarlånet  löpa  utan  ränta.  Vid handläggningen  av
lånen  skall  särskild  prioritet  ges  till  kvinnor  och
ungdomar. Enligt uppgift planeras en uppföljning  av lånen
avseende år 2003.
Näringsminister Leif Pagrotsky har i april 2003 besvarat
en interpellation (ip. 2002/03:254) av Åsa Torstensson (c)
gällande stimulans av nyföretagande. Näringsministern  tog
i sitt svar bl.a. upp att det nya generella företagarlånet
var  ett  instrument  för  att  bemästra svårigheterna med
småföretags   anskaffning  av  mindre   krediter.   Vidare
framhöll  statsrådet  att  särskild  uppmärksamhet  skulle
ägnas   åt   finansiering    i    tidiga    skeden,   s.k.
såddfinansiering,   och   den  rådgivning  och  stöd   som
företagen behöver på detta stadium.
Ett införande av ett lånegarantisystem  kan  göras  inom
ramen  för  dagens regelverk. Tidpunkten för införandet är
ännu   inte   fastställd,    men   enligt   uppgift   från
Näringsdepartementet  innebär  arbetsplaneringen  att  ett
lånegarantisystem skall införas under hösten 2003.
Ett system med kreditgarantiföreningar  -  liknande  det
som  finns i södra Europa - är under uppbyggnad i Sverige.
Det vanliga är att en förening verkar över ett geografiskt
avgränsat   område,  men  även  branschmässig  avgränsning
förekommer  i  Europa.  Syftet  med  föreningarna  är  att
förbättra  förutsättningarna   för   näringsverksamhet   i
föreningens  område. Föreningarna har ett öppet medlemskap
för   alla   som   är    intresserade    av   en   positiv
näringslivsutveckling  och  kan tänkas bidra  till  detta.
Föreningarna erbjuder sina företagsmedlemmar dels tillgång
till kapital, dels tillgång till  stöd  och  rådgivning av
andra  medlemmar  med erfarenhet av affärsutveckling.  Den
lokala  föreningen har  ett  eget  kapital  som  står  som
säkerhet för en del av medlemmarnas lån.
För   närvarande    finns    i    Sverige   sex   lokala
kreditgarantiföreningar  under  olika  uppbyggnadsstadier,
nämligen    i    Västerbotten,   Jämtland,   Örnsköldsvik,
Blekinge/Kronoberg,   Norra   Småland   och   Dalarna.  De
föreningar  som  har  kommit längst står bakom en  central
paraplyorganisationen,  Sveriges kreditgarantiförening för
lokal  utveckling,  ekonomisk   förening   (SKGF).   Denna
förening  är  enligt Finansinspektionen tillståndspliktig.
Sommaren 2002 begärde  SKGF  tillstånd, och för närvarande
pågår en dialog med Finansinspektionen,  som  begärt olika
kompletterande uppgifter från föreningen.
Från  det  särskilda  bidrag på tre miljoner kronor  som
regeringen     har    beräknat    för     främjande     av
kreditgarantiföreningsverksamhet  har ännu bara 500 000 kr
utbetalats.     Dessa     medel    har    använts     till
informationsinsatser av olika  slag, internutbildning m.m.
för  att  främja tillkomsten av kreditgarantiföreningar  i
Sverige.
I mars 2003  ställde  Agne Hansson (c) en interpellation
till      näringsminister      Leif      Pagrotsky      om
riskkapitalförsörjning  för  små  företag   genom   lokala
kreditgarantiföreningar    (ip.    2002/03:246).    Enligt
interpellanten   har   den   långsamma   hanteringen   hos
Finansinspektionen  gjort att inga garantier kan ges av de
nybildade     föreningarna.      Vidare     anförs     att
Näringsdepartementets bristande besked gör att SKGF svävar
i ovisshet om det finns något informationsuppdrag för åren
2003  och 2004. Avslutningsvis frågas  om  vilka  åtgärder
näringsministern    är    beredd   att   vidta   för   att
kreditgarantiföreningarnas verksamhet skall tryggas.
Näringsministern klargjorde i sitt svar den 8 april 2003
att   redovisningen   från   SKGF   hade   inkommit   till
departementet   i   omgångar   och   att    den   slutliga
redovisningen  lämnats  så  sent  som  en  vecka tidigare.
Statsrådet ansåg att det var rimligt att avvakta  med  ett
nytt  beslut  om finansiering tills dess att redovisningen
gåtts igenom och  utvärderats.  Med  ett komplett underlag
var statsrådet berett att mycket snart  -  förhoppningsvis
inom   den   närmaste   månaden  -  fatta  beslut  om   en
fortsättning.   Enligt   statsrådet   kommer   SKGF   även
fortsättningsvis att ha en  central roll för framväxten av
kreditgarantiföreningsverksamheten.
Vidare finns det regionala nätverk av s.k. affärsänglar,
dvs.  personer  som  har  erfarenhet   och   kunskaper   i
företagande,    tid    och    intresse    att    delta   i
företagsutveckling  samt  utrymme  i  sin ekonomi för  att
investera  i  helt nya projekt. Det informella  kapitalet,
dvs. kapital som  investeras  i onoterade företag utan att
det finns familjerelationer med  i  bilden, härrör från en
relativt stor andel invånare. Andelen  av  befolkningen  i
arbetsför  ålder  som  investerar  i sådana företag uppgår
till ca 7,0 % i USA, 5,1 % i Norge,  4,1  %  i Danmark och
2,5  % i Sverige (källa: Nutek). En del av dessa  personer
är affärsänglar.  Uppskattningsvis  finns  det 3 000-5 000
affärsänglar i Sverige.
Grunden för verksamheten ligger enligt Nutek i skapandet
av regionala nätverk, som tar ansvar för sin  närmiljö men
även arbetar med större geografisk spridning där det finns
behov.   Nätverkens   uppgift  är  bl.a.  rekrytering   av
affärsänglar,  genomförande   av   investeringsforum   och
utbildningsinsatser.
Nutek  verkar  för  att  det skall finnas aktiva och väl
fungerande  affärsängelnätverk  över  hela  landet.  Dessa
nätverk bidrar  till  att  entreprenörer  kan  starta  nya
företag  samt att existerande företag kan växa. Totalt har
Nutek  satsat   2 miljoner   kronor   för   att  under  en
tvåårsperiod  bygga  upp  verksamheten. Hittills  har  nio
organisationer fått stöd för att starta regionala nätverk.
Enligt  Nuteks  planering  kommer  emellertid  det  totala
antalet regionala nätverk som  får  stöd att uppgå till 17
under tvåårsperioden.
Den  s.k. Kanadamodellen och liknande  modeller  innebär
att fonder  bildas  i  syfte att bygga upp riskkapital för
bl.a.  företagsinvesteringar.   Även   staten   bidrar   i
satsningen,  t.ex.  genom att ge räntefria lån eller genom
att   ge   skattefördelar.   Såväl   finansutskottet   som
skatteutskottet  har  behandlat  frågor av denna karaktär.
Enligt  finansutskottet har flera svenska  organisationer,
bl.a. Landsorganisationen,  studerat den kanadensiska s.k.
solidaritetsfonden. Finansutskottet  förklarade  sig  inte
berett  att  tillstyrka skattesubventioner för att inrätta
fonder av kanadensisk  typ i Sverige (bet. 2001/02:FiU7 s.
11).  Skatteutskottet  har  nyligen  behandlat  frågan  om
skattestimulanser    för    aktivt     ägaransvar    (bet.
2002/03:SkU8)  och fann därvid inte skäl  att  göra  något
annat ställningstagande än finansutskottet gjort tidigare.
I  en  motion  om   riskkapitalförsörjning  ur  regional
synvinkel kopplas denna  fråga  ihop  med återföring av en
del   av  vattenkraftsvinsterna.  Den  sistnämnda   frågan
behandlas separat i ett följande avsnitt.

Utskottets ställningstagande


Utskottet  vill  betona att frågan om kapitalförsörjningen
är    av   central   betydelse    inom    den    regionala
näringspolitiken  -  liksom inom näringspolitiken i stort.
En    effektivt   fungerande    kapitalmarknad    är    en
grundförutsättning  för  skapandet  av nya företag och för
tillväxt  i  befintliga företag. Som den  ovan  redovisade
informationen visar finns det - vid sidan av bankerna - en
mängd olika organisationer,  som  på  olika  sätt står för
kreditfunktioner  och  rådgivning  m.m.  Nya  former   som
kreditgarantiföreningar    och    regionala   nätverk   av
affärsänglar   innebär  nya  möjligheter   för   speciella
grupper.

Ändå kan det finnas  svårigheter  att  få  tillgång till
krediter  och  riskkapital  i  den  egna regionen,  vilket
motionerna  vittnar  om.  Svårigheterna   har   ett  antal
orsaker, bl.a. konjunkturbilden och att företagare utanför
storstadsregionerna  har  förhållandevis  mindre värden  i
byggnader  som  säkerhet för lån. Vidare är den  ordinarie
riskkapitalmarknaden i högre grad än tidigare koncentrerad
på företag som har  kommit en bit i sin utveckling, vilket
kan medföra att intressanta  affärsidéer inte utvecklas på
grund av kapitalbrist. Ytterligare  svårigheter kan uppstå
om och när EU:s strukturfonder fasas ut. Motionärernas oro
bör därför enligt utskottets mening tas på allvar.
Vid sidan av den ordinarie kapitalmarknaden  har  staten
en   viktig   funktion   att  fylla  när  det  gäller  att
komplettera  denna  marknad   på   vissa   områden,  såväl
geografiska   som  organisatoriskt  eller  företagsmässigt
betingade områden.  Det  statliga  stödet  för  att främja
kreditgarantiföreningarna    samt    Nuteks    stöd   till
uppbyggnaden av de regionala nätverken av affärsänglar  är
exempel på sådan komplettering av marknaden.
Företagarlånet   som   nyligen  har  införts  är  enligt
utskottets  uppfattning en  positiv  utveckling.  Särskilt
välkomnar utskottet  att  prioritet  ges  till kvinnor och
ungdomar.  Som  utskottet  tidigare  har  påpekat  är  det
viktigt   att   lånen  följs  upp  genom  statistik   över
låntagarna,  så  att   hanteringen   av   olika   gruppers
låneansökningar och lån kan utvärderas. Även det planerade
införandet   av   ett  lånegarantisystem  kan  bidra  till
förbättring av småföretagens kreditsituation.
Ett statligt främjande  av  lokala börser/banker samt en
modell  (inspirerad  från  Kanada)   med   vissa  statliga
resurser till förmån för lokala projekt och  nya regionala
institutioner   för  lokalt  och  regionalt  sparande   är
motionsförslag som  lagts  fram.  Utskottet har funnit att
såväl finansutskottet som skatteutskottet  har avvisat den
kanadensiska    finansieringsmodellen;    näringsutskottet
finner  inte anledning till något annat ställningstagande.
Enligt utskottets  sätt  att  se  finns  det anledning att
uppmärksamt följa riskkapitalmarknaden och de förändringar
som    kommer   att   påverka   den,   bl.a.   genom   nya
internationella bankregler och utvecklingen när det gäller
EU:s strukturfonder.  Om  det  visar sig att de instrument
inom kapitalförsörjningsområdet  som  finns  i  dag,  inte
skulle  vara  helt  anpassade  till  en  ny  situation  på
kapitalmarknaden  och  de  krav  som  kan ställas inom den
regionala utvecklingspolitiken, bör detta  fångas upp inom
ramen för kontinuerlig utveckling och omprövning  av dessa
insatser.
Med   det   anförda  avstyrker  utskottet  samtliga  här
behandlade motioner i berörda delar.

Lokal utveckling


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  bör  med   hänvisning   till   vidtagna
åtgärder och pågående arbete avslå motionsyrkanden
om lokal utveckling. Jämför reservation 4 (m,  fp,
kd, c).

Motionerna

I motion 2002/03:N224 (s) anförs att förutsättningarna för
att  kunna uppföra nya industri- och företagslokaler  inom
områden   med   låg   tillväxt  måste  förbättras.  Enligt
motionären  är  det  inte  rimligt  att  små  och  utsatta
kommuner måste ta på sig en stor risk för att nybyggnation
av nödvändiga lokaler  skall  kunna  komma  till stånd. En
översyn bör göras av denna fråga.

I motion 2002/03:N361 (s) befaras att många  lands-  och
glesbygdsorters  framtid  som  levande miljöer för boende,
arbete och företagande kommer att  urholkas.  Motionärerna
anför att det saknas samlad kunskap och erfarenhet  av den
lokala miljöns behov, önskemål och prioriteringar. I denna
lokala  miljö  spelar  den  sociala ekonomin stor roll för
utvecklingen där flera, ofta  ideellt baserade, byalag och
utvecklingsgrupper   verkar.  Motionärerna   föreslår   en
tankesmedja  i  syfte att  bygga  upp  kunskap,  analysera
effekter av regler m.m., sprida erfarenheter om den lokala
miljön och fungera som inspirationskälla.
I  motion  2002/03:N364   (s)  understryks  att  det  är
oacceptabelt  att  det inte finns  någon  koppling  mellan
beviljade  etableringsstöd   för   företag   och  krav  på
kollektivavtal.  Enligt  motionärerna  är det rimligt  att
krav ställs på att kollektivavtal skall vara tecknat innan
bidrag eller stöd beviljas till företaget.  Det  kan  inte
vara  rätt  att  samhället  medverkar  till en ordning där
osund konkurrens kan uppkomma genom t.ex. lönedumpning.
Inga  regionalpolitiska  åtgärder  kan  kompensera   ett
bristfälligt lokalt näringsklimat framhåller motionären  i
motion  2002/03:N207  (m). Kommunens näringsklimat handlar
om  faktorer  som  kommunikationer,   utbildning,   lokala
regler,    attityden    från   kommunens   sida   gentemot
näringslivet, kommunalskatten,  smidigheten  vid plan- och
byggärenden  m.m.  Enligt motionären bör förutsättningarna
för det lokala företagandet stärkas.
För  att  stimulera   regionernas   insatser   för   att
långsiktigt  öka  intresset  för naturvetenskap och teknik
anser motionärerna i motion 2002/03:N244 (v) att Nutek bör
ges  i uppdrag att permanenta försöket  med  de  kommunala
teknikskolorna.  Nutek  bör  från nationell nivå samordna,
initiera och utveckla tanken om kommunala teknikskolor.

Vissa kompletterande uppgifter


Enligt Nuteks uppfattning är investeringar i byggnader ett
stort problem av olika skäl för  företag i stödområde. Den
viktigaste orsaken är att byggnader  har  ett  mycket lågt
värde  som  säkerhet.  Nutek  startar  för närvarande  ett
projekt om företagens försörjning av lokaler  i stödområde
och hur denna kan förbättras.

En  av  lösningarna  på  detta problem är att kommunerna
äger och hyr ut lokaler till  företag.  Detta är dock inte
helt  okomplicerat  på  grund  av  en rad faktorer,  t.ex.
kommunal kompetens och konkurrensfrågor  m.m. Enligt Nutek
har problem företrädesvis uppstått i kommuner där kommunen
är   en   stor   aktör  på  lokalmarknaden  med  betydande
inflytande  på  fastighetsmarknaden.  Problemen  har  dock
varit hanterbara  och  Nutek  har  sammantaget en relativt
positiv bild av stödet till kommunala lokaler.
Inom  ramen  för  EU:s  statsstödsregler  kan  regionala
utvecklingsbidrag  lämnas  till  kommuner  för  att  bygga
lokaler  för  uthyrning. Enligt  reglerna  i  förordningen
(2000:279)  om  regionalt   utvecklingsbidrag  får  bidrag
lämnas  till  uppförande, ombyggnad  och  restaurering  av
lokaler för uthyrning.  Det  skall gälla lokaler på mindre
orter (mindre än 10 000 invånare),  där  förutsättningarna
är   tillfredsställande  för  den  verksamhet  som   skall
bedrivas  i  lokalerna.  I  lokalerna  får endast bedrivas
sådan  verksamhet  som  är bidragsberättigad.  Vidare  får
lokalerna inte byggas större  än  2 000 kvadratmeter eller
vara avsedda bara för ett företag.  De får hyras ut endast
till små och medelstora företag som bedöms sakna möjlighet
att  själva  bygga  lokaler. I en ort som  är  utsatt  för
särskilt    omfattande    strukturell     förändring    av
sysselsättningen får bidrag även lämnas till ombyggnad och
restaurering av större lokaler.
Om lokalen ägs av en kommun eller ett kommunägt  företag
skall  uppgift  om  hyrans storlek meddelas i beslutet  om
bidrag. Hyran skall därvid  bestämmas  lägst till en sådan
nivå  att  den  inte innebär subventioner utöver  vad  som
följer av det regionala utvecklingsbidraget.
Totalt sett har  drygt  36  miljoner  kronor i regionalt
utvecklingsbidrag  beviljats  till  industrilokaler  under
perioden 2000-2002.
Enligt uppgift från Regeringskansliet  finns det förslag
om  vissa  förändringar  i ovan nämnda förordning  och  en
notifiering  skickas  i dagarna  till  kommissionen.  Dels
skulle en utvidgning ske  till  orter  mellan  10  000 och
75 000  invånare,  dels  skulle  orter  som ligger utanför
stödområdet men inom strukturfondsområdet kunna söka dessa
stöd.
Social  ekonomi  och  dess utveckling har  behandlats  i
utskottets     betänkande     2002/03:NU7     om     vissa
näringspolitiska frågor. Det framgår  av nämnda betänkande
att  politikområdet folkrörelsepolitik bl.a.  syftar  till
att stödja och stärka den sociala ekonomin i samhället.
Inom ramen för den sociala ekonomin kan nämnas de lokala
kooperativa  utvecklingscentrumen  (LKU),  vilka  har till
syfte  att  på  ett  brett  sätt  främja  företagande  och
företagsutveckling.  Målet  med  verksamheten är bl.a. att
det  skall  startas  fler och starkare  företag  inom  den
sociala ekonomin och att  de  som  startar kooperativa och
andra  företag inom denna sektor skall  ha  tillgång  till
professionell rådgivning. Sedan år 1999 har Nutek ansvaret
för att  handlägga  det  statliga bidraget till kooperativ
utveckling.
Under år 2002 har Nutek  låtit  genomföra  en studie för
att fördjupa förståelsen av LKU:s verksamhet. Avsikten har
varit   att  få  en  grundläggande  beskrivning  av  LKU:s
verksamhet  och  rådgivarnas  arbetssituation. Studien som
nyligen  lagts  fram  innehåller  bl.a.   en   kvantitativ
beskrivning och problematisering av förutsättningarna  för
LKU:s verksamhet, en kvalitativ beskrivning, en analys där
de  nämnda  delarna kopplas samman samt en sammanfattning.
Studien  kommer   enligt   uppgift  att  kompletteras  med
synpunkter från olika intressenter och därefter att utgöra
underlag för Nuteks rapportering till regeringen.
Det kan erinras om att regeringen  under hösten 2002 har
uppdragit åt berörda länsstyrelser och  självstyrelseorgan
att   utarbeta   och   genomföra   lokala   program    för
entreprenörskap      och     lokalt     utvecklingsarbete.
Länsstyrelser m.fl. har beviljats högst 30 miljoner kronor
för   perioden   2002-2004    för    att   främja   lokalt
utvecklingsarbete.  Bidragen  skall  lämnas  till  ideella
organisationer  som  är  verksamma  på  lokal   nivå   för
aktiviteter  inom  ramen  för  programmen.  Högst  10 % av
medlen  får - efter behovsprövning - användas för utgifter
hos ideella organisationer i samband med deras medverkan i
mötesaktiviteter på regional nivå.
Syften  med  programmen  är  dels  att,  bl.a. genom ett
förbättrat     entreprenörskap,    medverka    till    att
utvecklingsidéer  av  särskild  betydelse  för  den lokala
utvecklingen  tas till vara i ökad utsträckning, dels  att
öka möjligheterna  för  ideella organisationer att delta i
och påverka denna process. Programmen skall utarbetas inom
ramen  för  breda partnerskap,  där  särskild  vikt  skall
läggas  vid  kvinnors  och  ungdomars  deltagande.  Enligt
anvisningarna  bör  programmen lämpligen innehålla analys,
mål  och  prioriterade  insatsområden  samt  en  indikativ
finansiering.  Senast den 28 mars 2003 skall de utarbetade
programmen redovisas till Regeringskansliet.
Möjligheterna  att  samordna  programarbetet  med  andra
närliggande    program    och    uppdrag,   t.ex.   lokala
utvecklingsprogram för kommersiell  service  och  kommande
regionala  tillväxtprogram,  skall beaktas. En slutrapport
skall redovisas senast i augusti 2005.
Vidare  kan  redovisas  att regeringen  i  augusti  2002
beslutade att tillkalla en  särskild utredare för att göra
en översyn av Glesbygdsverkets  roll  och uppdrag inom den
nya regionala utvecklingspolitiken som  riksdagen beslutat
om (prop. 2001/02:4, bet. 2001/02:NU4). Enligt  direktiven
skulle  utredaren  i  sitt  arbete  utgå från behovet  att
främja   lokala  utvecklingsförutsättningar,   där   såväl
tillväxtaspekter   som   välfärdsaspekter  sammanvägs  och
beaktas (dir. 2002:112). Utredaren  har  nyligen redovisat
resultatet     av     sitt     arbete    (SOU    2003:29).
Utredningsresultaten i stort berörs  vidare  i  ett senare
avsnitt  om  landsbygds- och skärgårdsfrågor, till  vilket
hänvisas. Därför  skall  i detta sammanhang endast noteras
att utredningen framhåller  att  det  varit en önskan från
många personer att det finns ett organ  som tar vara på de
erfarenheter som görs i byar och bygder och  sedan sprider
de   goda   exemplen.   Det  nya  av  utredaren  förordade
Landsbygdsverket föreslås  -  i  väntan  på ytterligare en
utredning  -  att  bl.a.  få  uppgiften  att  ansvara  för
kunskapsutveckling  om landsbygden och tillvaratagande  av
landsbygdens utvecklingsförutsättningar,  främst i arbetet
med regionala tillväxtprogram. I den förstnämnda uppgiften
ingår  bl.a.  att  sprida goda exempel och att  svara  för
metodkunskap,     lärande     och     förvaltningen     av
gemenskapsinitiativet Leader+ m.m.
Det kan också nämnas  att  Nutek vid halvårsskiftet 2002
fick  regeringens uppdrag (N2002/2991/RUT)  att  genomföra
ett   program    för    att   långsiktigt   stärka   lokal
näringslivsutveckling  i  enlighet  med  det  förslag  som
myndigheten,  i  samråd  med Svenska  kommunförbundet  och
Landstingsförbundet,  tidigare   hade   lämnat.  Samtidigt
beviljades  Nutek  ett bidrag på högst 25 miljoner  kronor
under perioden 2002-2004.  Enligt  regeringsbeslutet skall
Nutek,  efter samråd med Institutet för  tillväxtpolitiska
studier (ITPS),  kontinuerligt  följa upp programmet genom
särskilt utsedd intern eller extern  expertis. Nutek skall
senast den 1 mars 2003 (respektive 1 mars  2004)  redovisa
programmets  genomförande  samt  ge  en  bedömning av dess
effekter   till   Näringsdepartementet.  Slutrapport   med
utförlig   redovisning    av   programmets   genomförande,
finansiering    och   effekter   skall    inlämnas    till
Näringsdepartementet senast i augusti 2005.
Programmet   skall   öka   förutsättningarna   för   ett
kvalitativt strategiskt  arbete  med näringslivsutveckling
på lokal nivå och därmed öka möjligheterna  för den lokala
nivån   att   få   en  mer  aktiv  roll  i  det  regionala
utvecklingsarbetet. Målgruppen är

- samverkande kommuner,

- kommuner grupperade i lokala arbetsmarknadsregioner,

- kommuner i samverkan med statliga regionala organ,

- kommuner i samverkan med olika intressegrupper,

- lokala intresseorganisationer i samverkan med kommuner.

Programmet  bygger  på  tre  prioriterade  åtgärdsområden,
nämligen    ökad   lokal   anknytning    till    regionala
tillväxtavtal/tillväxtprogram,  analyser  och  metoder för
utveckling av lokala arbetsmarknadsregioner samt slutligen
temainriktade   analyser   och   metoder.   Enligt  Nuteks
redovisning  av hittillsvarande programarbete  (dnr.  012-
2002-1681) har,  efter  två  ansökningstillfällen under år
2002,  sammanlagt  54  projektansökningar   inkommit  till
Nutek.

När   det   gäller   frågan   om   en   koppling  mellan
etableringsstöd för företag och krav på kollektivavtal kan
nämnas  att  det  finns  vissa  regler  som  berör   denna
koppling.  Såväl  i  förordningen  (2000:279) om regionalt
utvecklingsbidrag   som  i  förordningen   (1998:996)   om
sysselsättningsbidrag  stadgas  att  de anställdas lön och
andra    anställningsförmåner   skall   vara    åtminstone
likvärdiga    med    vad   som   följer   av   tillämpligt
kollektivavtal.  Regionalt   utvecklingsbidrag   får  bara
lämnas om verksamheten också tillförsäkrar de anställda en
tillfredsställande  arbetsmiljö samt en tillfredsställande
yttre miljö.
Det  finns  således inget  krav  på  kollektivavtal  men
däremot   på  att   förmånerna   åtminstone   skall   vara
likvärdiga.
Nutek  har   regeringens  uppdrag  att  bidra  till  att
kommuner     etablerar      kommunala      teknik-     och
entreprenörskolor, KomTek. Den kommunala teknikskolan  har
syftet att på sikt få fler ungdomar, framför allt flickor,
att  intressera sig för teknik och har utvecklats av Nutek
i samarbete  med  Arbetsmarknadsstyrelsen. KomTek är tänkt
som  ett  komplement  till  undervisningen  i  skolan  och
arbetslivet.  Enligt  information från Nutek kan den också
bli en mötesplats för alla  med  engagemang  för  teknik -
lärare,   föräldrar,  innovatörer,  företagare,  kommunala
tjänstemän  m.fl.  Till  grunderna  hör  en  pedagogik som
bygger på glädje i att skapa med teknikens hjälp.  Idén är
kopierad  efter de kommunala musikskolorna. Hälften av  de
studerande  skall  vara  flickor/kvinnor. Från år 2002 och
tre  år framåt utvecklas idékonceptet  i  en  pilotkommun,
nämligen  Örebro kommun, som invigde landets första KomTek
i februari  2003.  Pilotverksamheten drivs av kommunen med
stöd av Nutek, Rådet för europeiska socialfonden i Sverige
(ESF-rådet)  och Arbetsmarknadsstyrelsen.  Under  år  2003
startar  kommunala  teknikskolor  i  Halmstad,  Jönköping,
Örnsköldsvik och Härnösand.
I den kommunala  teknikskolan  skall  pojkar och flickor
kunna  gå  på  sin fritid ända tills de slutar  gymnasiet.
Vidare är arbetslösa  en viktig målgrupp. Fortbildning för
lärare  är  ett  annat  inslag  i  verksamheten  inklusive
utveckling av teknikundervisningen.  Även arbetsgivare med
yrkesgrupper som har behov av kompetensutveckling i teknik
och naturkunskap kan hyra lokalerna liksom innovatörer som
vill ta fram en prototyp.
För åren 2002 och 2003 har regeringen  respektive  Nutek
avsatt sammanlagt 4,6 miljoner kronor för KomTek.

Utskottets ställningstagande


När  det  gäller  lokalt  företagande  anser utskottet att
utvecklingen  är  på  rätt  väg.  Den lokala  utvecklingen
stimuleras  genom att de olika program  som  beslutats  av
riksdagen i slutet  av  år  2001  (prop.  2001/02:4,  bet.
2001/02:NU4)  nu  är  under genomförande. Utskottet lägger
stor vikt vid att även  sådant företagande som ingår i den
sociala ekonomin, bl.a. kooperativa  företag,  stärker sin
roll.  En  god  beskrivning  av  verksamheten  vid  lokala
kooperativa  utvecklingscentrum  (LKU)  och  en  analys av
förutsättningarna  för dessa kan utgöra en startpunkt  för
vidare  utveckling.  Även   den   i   dagarna  publicerade
utredningen om en ny landsbygdspolitik kan - även om detta
måste  ses  på  betydligt  längre  sikt  -  innebära   att
landsbygden  och  dess företag betraktas på ett nytt sätt.
Att samla kunskap om  den  lokala  miljöns behov, önskemål
och prioriteringar samt sprida goda erfarenheter kan genom
en  ny  myndighetsorganisation  (se  även   avsnittet   om
landsbygds- och skärgårdsfrågor) få en större vikt.

När   det   gäller   frågan   om   en   koppling  mellan
etableringsstöd  för  företag  och  krav på kollektivavtal
anser utskottet för sin del att en förutsättning  för  att
stöd  inom  ramen  för  den regionala utvecklingspolitiken
skall  utgå  är  att arbetsvillkoren  på  företaget  minst
uppgår   till   den   nivå   som   anges   i   motsvarande
kollektivavtal.
I  frågan  om  kommuners  möjlighet  till  uthyrning  av
lokaler till företag menar utskottet att det av motionären
uppmärksammade problemet bör tas på allvar. Enligt uppgift
är förändringar på gång; som nämnts ovan skickas i dagarna
en  notifiering  till   kommissionen  i  syfte  att  utöka
möjligheterna   för  kommuners   uthyrning   av   lokaler.
Utskottet  ställer   sig   positivt   till  den  planerade
utvidgningen.
När  det  gäller  den  kommunala  teknikskolan   är  ett
pilotprojekt  påbörjat. Enligt utskottets uppfattning  bör
pilotprojekt utvärderas  innan  frågan om en permanentning
av utbildningsformen tas upp.


Med hänvisning till vad som anförts bör
riksdagen avslå samtliga här behandlade
motionsyrkanden.


Återförande av del av
vattenkraftsvinsterna


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör   med  hänvisning  till   gällande
principer   för  statens   budgethantering   avslå
samtliga motionsyrkanden  om  återföring av del av
vattenkraftsvinsterna    till    de   producerande
regionerna  eller  om en utredning av  ett  sådant
system. Jämför reservation 5 (kd, v, c, mp).

Motionerna

I ett antal motioner  begärs att det blir utrett på vilket
sätt   en  del  av  vattenkraftsvinsterna   skulle   kunna
återföras   till  de  vattenkraftsproducerande  regionerna
eller att regeringen  läger  förslag  på  området.  Sådana
yrkanden    finns    i   motionerna   2002/03:N259   (kd),
2002/03:N290  (kd), 2002/03:N246  (v),  2002/03:N205  (c),
2002/03:N210  (c),   2002/03:N325  (c,  fp,  kd,  v,  mp),
2002/03:N345 (c) och 2002/03:N302  (mp).  Ett argument för
en  sådan  ordning  är  att  det  lokala näringslivet  och
invånarna   inte   längre   kan   utnyttja    de   berörda
naturresurserna  för  rekreation  och  dylikt.  Ett  annat
argument   är   att   vattenkraftskommunerna   har  blivit
bidragsmottagare av regionalpolitiskt stöd m.m., när det i
själva  verket  är  de vattenkraftsproducerande kommunerna
som bidrar till välfärden  i  landet.  Återbäringen skulle
exempelvis  kunna  uppgå  till  1  öre  per kWh.  I  några
motioner  begärs  en  utredning  om förutsättningarna  för
återförande av vattenkraftsvinsterna  enligt norsk modell.
Totalt  erhåller  de  norska vattenkraftskommunerna  ca  3
miljarder norska kronor  per  år,  varav  ca 1,7 miljarder
norska  kronor  avräknas i skatteutjämningssystemet,  sägs
det.  I  flera motioner  föreslås  att  en  parlamentarisk
utredning  tillsätts.  I partimotioner från Vänsterpartiet
och    Centerpartiet    förordas    att    en    del    av
vattenkraftsvinsterna     används      till      regionala
riskkapitalfonder med inriktning mot nyföretagande m.m.


Vissa kompletterande uppgifter


I   propositionen   med   förslag   om   en   ny  regional
utvecklingspolitik (prop. 2001/02:NU4) redovisas  att  vid
verksamhet   som   innebär   drift   av   vattenkraftverk,
vattenreglering     eller    ytvattentäkt    m.m.    skall
tillståndsinnehavaren  betala en särskild bygdeavgift till
länsstyrelsen. Bestämmelser  om detta finns i förordningen
(1998:928) om bygde- och fiskeavgifter.  Bygdemedel  skall
användas  till  "investeringar  för  ändamål  som  främjar
näringsliv  eller  service  i  bygden eller annars är till
nytta  för  denna". Bidrag får dock  inte  lämnas  om  det
medför att det  blir  nödvändigt att även i fortsättningen
bevilja medel för ändamålet  eller  att  stat eller kommun
kan förorsakas inte avsedda kostnader. Hänsyn skall vidare
tas till statligt bidrag som lämnas i annan  ordning.  Det
är  länsstyrelsen  som fastställer bidragen (på förslag av
kommunerna). Det fanns  enligt  regeringens bedömning skäl
att se över reglerna för användningen  av bygdemedel i ett
vidare  perspektiv, så att de kan komma berörd  bygd  till
del på ett flexiblare sätt än vad som är möjligt i dag.

Hösten  2001  tog  riksdagen  ställning  till  ett antal
motioner av motsvarande innebörd som de här aktuella (bet.
2001/02:NU4 s. 89).
I betänkandet anfördes att frågan om återföring  av del
av   vattenkraftsvinsterna  eller  i  vissa  fall  del  av
intäkter  från  andra  naturresurser till de bygder där de
genereras  har  diskuterats  under  lång  tid.  Utskottets
principiella  uppfattning   var   densamma  som  tidigare.
Således ansåg utskottet att de befintliga principerna även
fortsättningsvis skall gälla för statens  budgethantering.
Detta innebar att statliga inkomster från ett  geografiskt
område  eller  från  en produktionsanläggning baserade  på
naturresurser inte skall  kopplas till statliga utgifter i
samma område. Om sådana kopplingar  skulle  införas skulle
korrigeringar behöva göras till dessa kommuner  via  andra
statliga  budgetposter,  vilket  sammantaget leder till en
svårgenomtränglig    statlig    budgethantering     enligt
utskottets  uppfattning.  Samtidigt  anförde utskottet att
det otvivelaktigt var så att det lokala  näringslivet  och
invånarna  kan ha vissa nackdelar från rekreationssynpunkt
m.m. av exempelvis  ett  vattenkraftverk  med  tillhörande
uppdämda områden. Kompensationstanken finns inbyggd  i det
ovan  nämnda  regelverket om bygde- och fiskeavgifter. Med
hänsyn  till  att  bestämmelserna  är  "stelbenta"  delade
utskottet regeringens  ståndpunkt  att  det finns skäl att
göra en översyn av användningen av bygdemedel,  så  att de
kan  komma  berörd bygd till del på ett mer flexibelt sätt
än i dag.
Enligt uppgift  är frågan om översyn av bygdemedel under
beredning   i  Regeringskansliet;   några   direktiv   för
översynen eller  utredningsinsatser  har  emellertid  ännu
inte redovisats.
Föreningen Sveriges Vattenkraftskommuner bildades av  44
kommuner  vid ett möte i Östersund i juni 1999. Syftet för
föreningens   arbete   är   att   skapa  opinion  för  att
vattenkraftskommunerna och berörda  regioner får del i det
värde vattenkraftsproduktionen genererar. Kommunerna skall
därvid  tillförsäkras  stabila och förutsägbara  intäkter.
Föreningen  skall vara partipolitiskt  neutral  och  skall
inte   ta  ställning   för   eller   emot   utbyggnad   av
vattenkraften.  Det  krav  som  föreningen  ställer är att
minst  600  miljoner  kronor  per år skall återföras  till
vattenkraftskommunerna   och   berörda    regioner    från
befintliga energiskatter. Majoriteten av medlemskommunerna
anser  att  de återförda medlen i första hand bör användas
till lokal utveckling  i  form  av infrastruktursatsningar
och utvecklingsåtgärder.
Vidare  bör  i  detta  sammanhang  hänvisas   till   den
omfördelning   som  sker  inom  ramen  för  det  kommunala
skatteutjämningssystemet,  vilket  har berörts i avsnittet
Vissa bakgrundsfrågor.
Det     kan     också     nämnas     att    frågan    om
vattenkraftsåterbäring  var  ett  ämne som  togs  upp  vid
näringsutskottets  studieresa till Oslo  i  mars  2003.  I
Norge      utbetalas     en     naturresursskatt      till
vattenkraftskommunerna.  Mycket små kommuner kan därigenom
få stora resurser brutto.  Andra  instrument, vilka verkar
ekonomiskt  utjämnande mellan kommunerna,  gör  emellertid
att det krävs ytterligare utredningsinsatser för att kunna
göra en rättvis jämförelse med Sverige.

Utskottets ställningstagande


Frågan om återföring av del av vattenkraftsvinsterna eller
i vissa fall del av intäkter från andra naturresurser till
de bygder där de genereras har diskuterats under lång tid.
I  den  regionalpolitiska   utredningen   redovisas  olika
argument rörande återföring av vattenkraftsvinsterna  (SOU
2000:87  s. 311).  Kommittén  hade i sitt utredningsarbete
kommit in på frågan huruvida det  är  lämpligt  att koppla
vissa  statliga skatteintäkter till geografisk användning.
Vare sig  det  är fråga om en areell råvaruresurs eller en
lokal naturresurs  strider  idén  om att de som råkar bo i
närheten av en lönsam produktionsanläggning  skall  få  en
särskild  rätt  till  avkastningen helt mot den nationella
solidaritetstanken, menade kommittén.

Utskottet   har  i  denna   fråga   samma   principiella
uppfattning som  tidigare  (se  bet.  2001/02:NU4  s. 89).
Således  anser  utskottet  att  nu gällande principer även
fortsättningsvis skall gälla för  statens budgethantering.
Detta innebär att statliga inkomster  från ett geografiskt
område  eller  från en produktionsanläggning  baserade  på
naturresurser inte  skall kopplas till statliga utgifter i
samma område. Om sådana  kopplingar  skulle införas skulle
korrigeringar  behöva göras till dessa  kommuner  via  ett
nytt kommunalt utjämningssystem  eller  via andra statliga
budgetposter,    vilket   sammantaget   leder   till    en
svårgenomtränglig statlig budgethantering.
Samtidigt  är  det   otvivelaktigt  så  att  det  lokala
näringslivet och invånarna  kan  ha  vissa  nackdelar från
rekreationssynpunkt m.m. av exempelvis ett vattenkraftverk
med   tillhörande  uppdämda  områden.  Kompensationstanken
finns inbyggd  i det ovan nämnda regelverket om bygde- och
fiskeavgifter.
Med hänsyn till  att  bestämmelserna  är "stelbenta" har
regeringen liksom utskottet uttryckt att  det  finns  skäl
att  göra en översyn av användningen av bygdemedel, så att
de kan  komma  berörd  bygd  till del på ett mer flexibelt
sätt  än  i  dag.  Uppgifterna om  översynens  omfattning,
tidsplanering m.m. har  ännu  inte  redovisats;  utskottet
förutsätter   att  översynsarbetet  nu  påskyndas.  Därmed
avstyrks samtliga här berörda motioner i aktuella delar.

Utlokalisering av statlig verksamhet


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå  samtliga  motionsyrkanden med
hänvisning  till  att  nu gällande  principer  för
utlokalisering av statliga myndigheter bör följas.
Jämför reservationerna 6 (fp, kd), 7 (v, mp) och 8
(c).

Motionerna

Med anledning av förslaget  om  lokalisering  av  den  nya
språkvårdsmyndigheten   till  Stockholm  hävdas  i  motion
2002/03:N232  (s)  att  riksdagens  beslut  ännu  en  gång
nonchalerats. Enligt riksdagens  beslut  skall möjligheten
att  i  första  hand välja länscentrum eller  vissa  andra
orter    i    eller   i   anslutning    till    nationella
regionalpolitiska   stödområden   analyseras.   Alternativ
lokalisering  kan  vara  orter  eller regioner där statlig
verksamhet  läggs  ned  eller  där det  finns  lite  sådan
verksamhet, anför motionärerna.  Mot  den  bakgrunden sägs
det i motionen att det är angeläget att riksdagen studerar
om   det   behövs   ytterligare  styrinstrument  för   att
riksdagens beslut skall följas.

I motion 2002/03:N318  (s)  understryks att Jönköping är
en  ort  som  väl  lämpar  sig  för  en   lokalisering  av
Fastighetsmäklarnämnden. Enligt motionären  är  Jönköpings
strategiska läge geografiskt och kommunikationsmässigt  en
betydelsefull    faktor.    Vidare    är    merparten   av
fastighetsmäklarna  verksamma  i  södra delen av  Sverige,
varför Jönköping ligger centralt även ur tillsynssynpunkt.
I samband med försvarets nedläggningar  av  den militära
verksamheten   beslutades  samtidigt  att  de  orter   som
drabbades särskilt  hårt  skulle få stöd och hjälp för att
återställa balansen på arbetsmarknaden,  erinras  det om i
motion  2002/03:N363  (s).  I  motionen  sägs  att det för
Sollefteås  del  gällde  600  nya  arbetstillfällen,   300
statliga  och  300 privata. Enligt motionärerna har en del
insatser  gjorts  från  regeringens  sida.  Dock  återstår
mycket   att    göra    innan   kommunen   har   600   nya
arbetstillfällen.
Motionärerna bakom motion 2002/03:N370 (s) menar att det
är angeläget att hejda den snabba befolkningsomflyttningen
till storstadsområdena. De  anser  att  omlokalisering  av
statlig  verksamhet  tidigare visat sig vara ett effektivt
medel  för  att  motverka   flyttning  till  storstäderna.
Regeringen  uppmanas  därför  att   se  över  de  statliga
verksamheternas   lokalisering   för  att   förhindra   en
koncentration till storstadsområdena.
I verksamheter där staten har ett  ägarinflytande  måste
regionalpolitiska   hänsyn   sättas   i   första   rummet,
understryker motionärerna i motion 2002/03: N379 (s).  Det
finns  ett  genuint  och legitimt samhällsintresse för ett
starkare statligt agerande  när det gäller lokalisering av
statliga verksamheter, anser motionärerna.
I motion 2002/03:N386 (s) framhålls  att  lokaliseringen
av  myndigheter  kan  spela  en  stor  roll för att  bryta
trenden  mot  större  samhällsklyftor och segregation.  En
flyttning av myndigheter  från  Stockholms stadskärna till
exempelvis  Rågsved eller Husby skulle  innebära  att  det
lokala centrumet kan överleva ekonomiskt, att stadsdelarna
utvecklas och  att segregationstendenserna bryts. En annan
positiv   effekt   är    minskade    hyreskostnader    för
myndigheterna.
En  lösning  för att minska överhettningen i Stockholm -
och ett slag för  att  få  också andra delar av landet att
leva  vidare  -  är  att  flytta  ut  ytterligare  statlig
verksamhet   från   Stockholm,   anförs   det   i   motion
2002/03:N203  (m).  Motionären   menar  att  kommuner  som
exempelvis   Avesta   och   Hedemora   är   lämpliga   för
utlokalisering av statlig verksamhet.
I  motion  2002/03:N238  (fp, m, kd, mp)  framhålls  att
statens regionala utvecklingspolitik  inte  bara  bör avse
att  ta hand om problem och rycka ut vid kriser. Därutöver
bör staten ta ett strategiskt ansvar och stärka de områden
som har  en stark utveckling, t.ex. Göteborg. I denna stad
saknas ett  bra utbud av arbetsplatser för samhällsvetare,
t.ex. huvudkontor  för  statliga  verk  m.m.  Motionärerna
begär   att   statliga   myndigheter   omlokaliseras  från
Stockholm   till   Göteborg.  Även  nya  myndigheter   bör
lokaliseras till Göteborg.
I motion 2002/03:N266  (fp)  begärs ett tillkännagivande
till   regeringen   att  statliga  myndigheter,   särskilt
nytillkommande,  bör  spridas   över  hela  landet.  Också
Gotland bör få statliga myndigheter.
I motion 2002/03:N267 (fp) sägs  att  undersökningar har
visat    att    utflyttningar    av    myndigheter    från
Stockholmsregionen  till  övriga  landet inte har gett den
effekt som önskats. Motionärerna anser  med  anledning  av
detta att befintliga myndigheter i fortsättningen inte bör
omlokaliseras.   När   det   gäller   nya  myndigheter  är
lokalisering till andra delar av landet positivt.
I  motion  2002/03:N332  (fp) understryks  att  Sveriges
olika  regioner inte fått samma  förutsättningar  när  det
gäller lokalisering  av  statliga verk och myndigheter. Om
ett statligt verk lokaliseras  till  en  ort  medför detta
inte  bara  ett  ökat  inflytande beroende på närhet  utan
också arbetstillfällen och ett ökat skatteunderlag. Enligt
motionärerna  måste  de  samhälleliga   konsekvenserna  av
koncentration   av   statliga  verk  och  styrelser   till
Stockholmsområdet utredas.
I motion 2002/03:Kr203  (kd)  hävdas  att det är hög tid
att  bryta  invanda tankemönster och se möjligheterna  när
nya myndigheter  skall  etableras. Detta är nödvändigt för
att leva upp till målsättningen att ha ett levande Sverige
även utanför storstadsområdena.  Som exempel nämns att när
det gäller lokaliseringen av en ny  myndighet  inom svensk
språkvård  skulle  Umeå  kunna  vara  ett alternativ  till
Stockholm.
I motion 2002/03:N279 (v) anförs att  omlokalisering  av
statlig  verksamhet  kan  vara  ett verktyg för att främja
både   en   myndighets   utveckling  och   den   regionala
utvecklingen  i  Sverige.  Därför   behövs  en  långsiktig
omlokaliseringsplan  av  statliga  verk  och  myndigheter.
Motionärerna    understryker   att   varje    beslut    om
omlokalisering av  befintlig verksamhet eller lokalisering
av nya myndigheter bör  föregås av noggranna överväganden.
Besluten  måste föregås av  kartläggningar,  analyser  och
bedömningar  av  konsekvenserna för de regioner som tappar
arbetstillfällen liksom  för  de  regioner  som skulle dra
nytta av omlokaliseringen. Planen måste vidare  kombineras
med  både  medflyttarstöd och stöd för dem som väljer  att
inte flytta med, menar motionärerna.
I motion 2002/03:N213  (c)  framhålls att det är hög tid
att   uppfylla   målsättningen   om   en   decentraliserad
lokalisering av nya myndigheter i landet  och följa den av
riksdagen  fastlagda  prioriteringen.  Målsättningen   bör
enligt    motionären    vara   att   inom   den   kommande
femårsperioden utlokalisera minst fem statliga myndigheter
och  verk  till  Kalmar  län,   vilket   motsvarar  2  000
årsarbetstillfällen.
I    motion    2002/03:N235   (c)   krävs   en   radikal
decentraliseringspolitik,   som  ger  förutsättningar  för
tillväxt i hela Sverige. Motionären  anser  att regeringen
snarast skall presentera en konkret plan för  lokalisering
av statlig verksamhet över landet. Målsättningen  bör vara
50  000 årsarbetstillfällen under en femårsperiod. Utifrån
lokala  förutsättningar  och  behov  bör enligt motionären
ytterligare statlig verksamhet lokaliseras  till  Dalarnas
län.
Omstruktureringar    av    statliga   verksamheter   har
resulterat i bortfall av ett stort  antal arbetstillfällen
i  Västmanlands  län samtidigt som länet  har  en  negativ
befolkningsutveckling, sägs det i motion 2002/03:N308 (c).
Kompensation via tillväxt  inom  den  privata  sektorn har
uteblivit samtidigt som staten inte aktivt har verkat  för
nya   arbetstillfällen.   Västmanlands   läge   med   goda
kommunikationer  och  närhet  till  högre utbildningar gör
länet intressant för etablering av statliga verksamheter.
I  motion  2002/03:N309  (c)  krävs  att  en  omfattande
utlokalisering      av     statlig     verksamhet     från
Stockholmsregionen   påbörjas.    I    Stockholm   minskar
exploateringstrycket  och  trängseln,  attraktiva  lokaler
frigörs  och hyreskostnaderna för staten  minskar.  Ute  i
olika  regioner   bidrar  utflyttningen  av  kvalificerade
tjänster  till  höjd  utbildningsnivå,  ökad  skattekraft,
stärkt efterfrågan  på  service och därmed till en positiv
utveckling  och tillväxt.  Enligt  motionärerna  bör  inte
enbart de större  regionala  städerna  utan även de mindre
kommunerna komma i fråga vid en sådan utlokalisering.
Västernorrlands län har drabbats hårt  av  nedläggningar
både av statlig verksamhet och annan verksamhet  under  en
mycket  lång  tid,  hävdas  det i motion 2002/03:N342 (c).
Mest   kännbart   har   det   varit  för   Sollefteå   och
Ådalsregionen till följd av försvarsnedläggningen.  Enligt
motionären har regeringen inte levt upp till sitt löfte om
att  utlokalisera 300 statliga jobb till Sollefteå. Därför
är det  rimligt  att  delar  av  skattemyndigheten, som nu
håller på att utlokaliseras, kommer till Sollefteå.
I   motion   2002/03:N343  (c)  understryks   att   fler
arbetstillfällen   behöver   skapas   i  Norrland.  Enligt
motionärerna  kan  regeringen  vara behjälplig  genom  att
flytta      ut     statliga     arbetstillfällen      från
Stockholmsregionen  till  Norrland. I motionen sägs att de
statliga verken och myndigheterna  skall  ge  service till
hela Sverige.
I  Centerpartiets  motion  2002/03:N345  anförs  att  de
statliga   verksamheterna   bör  utlokalisera  motsvarande
50 000  arbeten  på  fem  år  över   hela  landet.  Enligt
motionärerna   bidrar  statliga  verk  till   att   bredda
arbetsmarknaderna   i   de   regioner   som  myndigheterna
lokaliseras  till.  I  motionen  sägs  vidare   att  många
verksamheter ute i landet har dragit ned antalet anställda
medan verksamheten i Stockholm har tillåtits att växa.
I    motion    2002/03:N384    (c,    s)    anförs   att
förutsättningarna under senare år har ökat för att bedriva
statlig verksamhet över i stort sett hela landet med minst
samma   krav  på  kvalitet  och  snabbhet  som  ställs   i
Stockholmsområdet.  Enligt motionärerna är det därför dags
att leva upp till de  direktiv  och riktlinjer som gång på
gång  formulerats  av  riksdag  och regering  i  fråga  om
lokalisering  av statlig verksamhet.  Enligt  motionärerna
bör målsättningen  vara  att inom en tioårsperiod förändra
sysselsättningsbalansen så  att  regioner  och  orter  med
sviktande  befolkningsunderlag  kan tillföras 100 000 jobb
med hjälp av bl.a. omlokaliseringar  och nyetableringar av
statliga verk, bolag och myndigheter.

Vissa kompletterande uppgifter


År   1990   lade   riksdagen  fast  vissa  principer   för
lokalisering      av      statlig       verksamhet.      I
arbetsmarknadsutskottets  betänkande  (bet.  1989/90:AU13)
uttalades bl.a. att omlokalisering men kanske framför allt
decentralisering  är  viktiga  inslag  i  strävandena  att
åstadkomma  en  balanserad  regional  utveckling.   Enligt
arbetsmarknadsutskottet bör en fortlöpande prövning ske av
förutsättningarna för en decentralisering av verksamheter.
En   utgångspunkt  är  att  myndigheterna  även  efter  en
omlokalisering eller decentralisering skall kunna fullgöra
sina arbetsuppgifter  effektivt. Vidare uttalades att även
andra  orter  än  stödjepunkterna,   särskilt  i  sydöstra
Sverige  och  Sjuhäradsbygden,  kan  komma   i  fråga  för
lokalisering.

I  arbetsmarknadsutskottets betänkande 1996/97:AU2  från
hösten  1996,  preciserades principerna något. Bland annat
uttalade    arbetsmarknadsutskottet     att     alternativ
lokalisering  kan  vara  orter  eller regioner där statlig
verksamhet  läggs ned eller som i  övrigt  är  mindre  väl
försörjda med  sådan  verksamhet. I vart fall bör en annan
lokaliseringsort än Stockholm  övervägas.  En utgångspunkt
skall  dock  vara  att myndigheterna även efter  en  sådan
lokalisering  skall  kunna   utföra  sina  arbetsuppgifter
effektivt. Enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning bör
frågor om lokalisering av statlig  verksamhet  som  är  av
större  vikt  eller  på  annat  sätt  av  principiellt  av
intresse         underställas         riksdagen.        På
arbetsmarknadsutskottets  förslag  riktade  riksdagen  ett
tillkännagivande till regeringen av denna innebörd.
Hösten 1998 övertog näringsutskottet  beredningsansvaret
i  riksdagen  för de regionalpolitiska frågorna  inklusive
utlokaliseringsfrågor.  De  fastlagda principerna har inte
ändrats efter näringsutskottets  övertagande  av  ansvaret
för de regionalpolitiska frågorna.
Utskottet    har    tidigare    behandlat    frågan   om
utlokalisering av statliga arbetstillfällen, bl.a.  i  ett
brett    perspektiv    i    samband    med    frågan    om
utvecklingsprogram     för    kommuner    med    särskilda
omställningsproblem     (skr.      1999/2000:33,      bet.
1999/2000:NU10).
Ett enhälligt utskott konstaterade i betänkandet att det
förelåg    principer    för   såväl   lokaliseringen   som
beslutshanteringen i sådana  ärenden.  Dessa principer har
riksdagen  som  sin  mening  givit regeringen  till  känna
hösten  1996.  Innebörden  är  bl.a.   att  riksdagen  kan
förvänta      sig      att     regeringen     underställer
lokaliseringsärenden som  är av större vikt eller på annat
sätt    av    principiellt   intresse    för    riksdagens
ställningstagande.
Regeringen har  i juli 2002 givit ITPS och Statskontoret
i    uppdrag   att   utvärdera    dels    effekterna    av
omställningsarbetet  efter  de  strukturomvandlingar  inom
försvaret   som  genomförts  de  senaste  åren,  dels  den
arbetsmetod som använts. En slutrapport från Statskontoret
skall redovisas senast den 15 juni 2003 och en slutrapport
från ITPS senast den 31 maj 2004.
Den  21  januari   2003  ägde  en  interpellationsdebatt
rörande  omställningsavtalen   rum.  Gunilla  Wahléns  (v)
interpellation (ip. 2002/03:99)  gällde slutrapporten från
omställningsarbetet  samt  eventuella  initiativ  om  fler
arbetstillfällen till Sollefteå  och  Gotland.  Statsrådet
Ulrica  Messing  svarade att regeringens löfte om statliga
arbetstillfällen hade infriats, även om alla ännu inte var
på plats fysiskt.  Bland  annat var frågan om lokalisering
av  hundverksamheten  inom Försvarsmakten  till  Sollefteå
under  beredning.  På  Gotland   har   enligt   statsrådet
regeringens   löfte   om   90   statliga  arbetstillfällen
uppfyllts med råge; cirka 150 arbetsplatser  var  på plats
eller   beslutade.  Sammanfattningsvis  gjorde  regeringen
bedömningen  att  utvecklingsprogrammet  för berörda orter
varit framgångsrikt.
Enligt     ett    brevsvar    från    regeringen    till
Norrlandsförbundet  våren  2002  (dnr. N2002/2070/ RUT) är
lokaliseringen av statliga myndigheter  även  framöver  en
viktig fråga. I svaret anförs:

Fler statliga jobb skall hamna utanför Stockholm och de
andra     storstadsregionerna.     Utvärderingar     av
utlokaliseringar av statliga verk visar att de kan vara
ett   verktyg   både   för  att  främja  en  myndighets
långsiktiga   utveckling   och    för   den   regionala
utvecklingen i Sverige.

Vidare framhålls i svaret att det inför  varje  beslut när
nya   myndigheter   skall   lokaliseras  eller  befintliga
myndigheter omlokaliseras, sker  noggranna överväganden om
möjligheterna att i första hand placera dem på orter eller
i regioner där statlig verksamhet  läggs  ned  eller som i
övrigt   är   mindre  väl  försörjda  med  statliga  jobb.
Konsekvensen blir  att  det  tas  extra mycket hänsyn till
regionala  utvecklingsaspekter när en  utredning  föreslår
att det skall  bildas en ny statlig myndighet eller att en
befintlig sådan  skall organiseras om. Vid lokalisering av
nya myndigheter och  verksamheter skall det finnas bärande
skäl   för   att   Storstockholm    skall   föreslås   som
lokaliseringsort.  Huvudregeln  är  att  varken  Stockholm
eller  andra storstäder ska väljas för  nya  verksamheter,
förklaras  det  i  brevet.  Vidare  säger  regeringen  att
utvecklingen  i  stort  går  åt  rätt  håll  och  att  den
överrepresentation  som  av tradition funnits i Stockholms
län - delvis till följd av  politiska  beslut  - påtagligt
har  minskat  jämfört  med förhållandena för tre decennier
sedan.

När  det  gäller den i motion  2002/03:N318  (s)  nämnda
myndigheten,  Fastighetsmäklarnämnden,  kan erinras om att
lokalisering av denna myndighet har varit  föremål  för en
skriftlig  fråga  i  riksdagen (fr. 2002/03:14). Dåvarande
statsrådet Britta Lejon,  som besvarade frågan från Ragnwi
Marcelind (kd) i oktober 2002,  bekräftade  att regeringen
gett  Statskontoret i uppdrag att utreda förutsättningarna
för en  lokalisering  av  Fastighetsmäklarnämnden  utanför
Stockholmsområdet  och  att en lokalisering till Härnösand
företrädesvis skall undersökas.
Vid  sidan  av Statskontorets  huvuduppdrag  att  se  på
effekterna   av   omställningsarbetet   och   de   använda
arbetsmetoderna, vilket  nämnts  ovan,  har  Statskontoret
således   utrett   förutsättningarna  för  att  lokalisera
Fastighetsmäklarnämnden       till       Härnösand.      I
regeringsuppdraget  ingick inte att bedöma  eller  värdera
eventuella regionalpolitiska  effekter.  I  Statskontorets
rapport (2002:27) konstateras att det är ofrånkomligt  med
påfrestningar och negativa effekter, i första hand på kort
sikt, vid en omlokalisering av Fastighetsmäklarnämnden:

Om få anställda skulle flytta med - vilket är en trolig
utveckling  -  så försvinner kunskap och erfarenhet som
det  kan  ta  lång  tid  att  återställa.  En  relativt
omfattande nyrekrytering måste i så fall genomföras och
verksamheten åter  byggas upp. Fastighetsmäklarnämndens
effektivitet skulle minska under en övergångsperiod som
kan sträcka sig över flera år.

Vidare  sägs  att  en  omlokalisering   skulle  leda  till
försvårade  kontakter  med de som ansöker om  registrering
samt  ökade kostnader för  resor.  Enligt  uppgift  väntas
regeringens beslut i frågan under våren 2003.

Vad avser  frågan  om  lokalisering av ny myndighet inom
språkvården kan redovisas  att  en parlamentarisk kommitté
har   haft   i  uppdrag  att  lägga  fram   förslag   till
handlingsprogram  för svenska språket. I betänkandet Mål i
mun - Förslag till  handlingsprogram  för  svenska språket
(SOU  2002:27)  redovisas  en  mängd förslag angående  det
svenska språket och språkvården.  I  fråga om språkvårdens
organisation   föreslås   att   en   ny   myndighet    för
språkvårdande  uppgifter, Sveriges språkråd, skall bildas.
Staten bör samtidigt  avveckla  sitt  engagemang i Svenska
språknämnden  och  Sverigefinska  språknämnden   (formellt
ideella  föreningar  med  statligt  stöd).  Enligt uppgift
bereds ärendet inom Regeringskansliet.
För fördjupad beredning av de nu aktuella motionerna har
inom   utskottets   kansli   upprättats   en  rapport   om
utlokalisering av statliga myndigheter, vilken  ger en mer
detaljerad    bild    över    beslut   och   effekter   av
utlokalisering.

Utskottets ställningstagande


Efter omställningsarbetet i form av utvecklingsprogram för
kommuner   med  anledning  av  strukturomvandlingar   inom
Försvarsmakten  (skr.  1999/2000:33,  bet. 1999/2000:NU10)
har  det  vuxit  fram  en  ökad  medvetenhet   om  att  en
utlokalisering inte kan ses som en isolerad engångsåtgärd;
tvärtom bör en helhetssyn anläggas på utvecklingsarbetet i
de  berörda  orterna. Från statsmakternas sida gäller  det
att stärka kommunernas  förmåga att arbeta långsiktigt och
strategiskt med näringslivsutveckling för att ta till vara
befintliga resurser på ett mer effektivt sätt.

De ovan redovisade och  nu  tillämpade  principerna  för
utlokalisering   av   statliga  myndigheter  utgår  enligt
utskottets  uppfattning   från   kriterier   som   bör  ge
vägledning  vid  lokalisering  av  nya  myndigheter  eller
enheter.  Bland annat bör alltid en annan lokaliseringsort
än  Stockholm   övervägas.   När   det   är  fråga  om  en
omlokalisering skall myndigheten också efter  denna  kunna
utföra sina arbetsuppgifter effektivt.
Vidare är utgångspunkten att riksdagen kan förvänta  sig
att  regeringen  underställer  ärenden  om lokalisering av
statlig verksamhet som är av större vikt  eller  på  annat
sätt av principiellt intresse för riksdagens bedömning och
beslut.   Självklart  föreligger  alltid  möjligheten  för
utskott och  riksdag  att  göra  bedömningen  att det inte
finns skäl att ta ställning i ett lokaliseringsärende.
I  flera  här  aktuella motioner finns önskemål  som  på
olika   sätt   skulle   leda   till   andra   resultat   i
lokaliseringsfrågorna.
Utskottet  är  medvetet  om  att  det  finns  ett  stort
intresse för lokaliseringsfrågor  och  anser därför att de
utvärderingar som nu pågår kan ge ytterligare underlag för
dessa   känsliga  överväganden.  Det  kan  förväntas   att
utvärderingarna  av  ITPS  och Statskontoret rörande såväl
omställningsarbetet   efter  strukturomvandlingarna   inom
försvaret   som   arbetsmetoden   i   sig   kan   ge   nya
utgångspunkter för  det  framtida  arbetet.  Vilka  mål är
möjliga  att  uppnå och vilka restriktioner finns? Vad  är
ett effektivt omställningsarbete? Sådana frågor är viktiga
att få svar på.
Utskottet anser  -  i  likhet med vad regeringen anför i
ovan  citerat  brev  -  att  lokaliseringen   av  statliga
myndigheter  är  en  viktig  framtidsfråga  och  att  fler
statliga  arbeten  bör  placeras utanför Stockholm och  de
andra storstadsregionerna.  Möjligheterna  att öka andelen
statliga arbeten utanför dessa regioner bör tas till vara,
inte   minst   för   att  motverka  den  ojämna  regionala
utvecklingen i Sverige.
När   det  gäller  önskemålen   om   lokaliseringen   av
Fastighetsmäklarnämnden  respektive  Sveriges språkråd bör
enligt  utskottets  mening  den  pågående  beredningen  av
lokaliseringsfrågorna avvaktas.
Sammanfattningsvis anser utskottet  att  de nu gällande
principerna för utlokalisering av statliga myndigheter bör
följas    i    överensstämmelse   med   de   grunder   som
arbetsmarknadsutskottet  förordat  och  riksdagen uttalat.
Samtidigt  måste  det  finnas  en  öppenhet  för  att  nya
utredningsresultat på sikt kan visa på nya vägar.
Med hänvisning till vad som anförts anser inte utskottet
att  det  finns  behov  av något uttalande från riksdagens
sida med anledning av de  nu aktuella motionsyrkandena. De
avstyrks således.

Servicefrågor


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör  med  hänvisning   till   vidtagna
åtgärder och pågående arbete avslå motionsyrkanden
om  kommersiell   och  offentlig  service.  Jämför
reservation 9 (m, fp, kd, c).

Motionerna

I motion 2002/03:N313  (s)  hänvisas till Glesbygdsverkets
uppgifter  om minskningar av antalet  butiker  i  Sverige.
Motionären anser  att statens ägardirektiv, med inriktning
mot lönsamhet, för  vissa  statliga  bolag  som Posten och
Svenska  Spel  i  detta  avseende står i motsättning  till
regeringens   ambition   att   utveckla    hela    landet.
Ägardirektiven   bör   därför   ses   över.   Ett  bredare
serviceutbud     sägs    underlätta    glesbygdsbutikernas
överlevnadsmöjligheter.

I  motion  2002/03:N319   (s)   begärs   en  översyn  av
glesbygdsstödet   och  särskilt  stödet  till  kommersiell
service. Trots att kommunerna har fått ökade kostnader för
hemsändning av varor  har  den statliga ersättningen varit
oförändrad sedan år 1997, är argumentet.
I motion 2002/03:N320 (s)  uppmärksammas  problemet  med
att  små  butiker  konkurreras  ut  av  stormarknader  och
varuhus.   Motionärerna   menar   att   marknadskrafternas
rationaliseringsiver   inom   detaljhandeln   medför   att
konsumenterna  får  sämre  service  och sämre närhet  till
butiker.  De  föreslår  att  utarmningen   av  servicen  i
fackhandeln  bör  studeras  i  ett längre perspektiv  inom
ramen för en utredning och att mål  för framtiden samlas i
en handlingsplan.
Vikten   av  små  butiker  för  nödvändig   service   på
landsbygden  framhålls  i  motion  2002/03:N326  (s).  Med
hänvisning  till  ett  exempel  i  Dalarna  kritiserar  de
tillämpningen  av  de nuvarande stödreglerna, enligt vilka
glesbygdsbutiker endast får stöd under en viss kvotperiod.
Motionärerna   vill   att    reglerna    om    stöd   till
glesbygdsbutiker ses över.
Motionärerna   bakom  motion  2002/03:N398  (s)  betonar
värdet av god tillgång  på kommunal service i Västsverige.
På  landsbygden sägs både  byskolor  och  lanthandel  vara
centrala  för att upprätthålla en god livsmiljö. Problemet
med att skärgårdskommuner  får  ökade  kostnader, men inte
intäkter,  för  säsongsinflyttade  äldre, berörs  också  i
motionen.  Motionärerna  anser  att förutsättningarna  för
skolor, affärer och annan service  på  landsbygden bör ses
över    och    pekar    också   på   byalags   och   andra
samverkansgruppers betydelse för utveckling i landsbygd.
I Moderata samlingspartiets  kommittémotion 2002/03:N304
förespråkas att det skapas möjligheter  för  småföretagare
eller  ekonomiska  föreningar  att  ta  över grundläggande
samhällsservice   som   post,   apotek,  systembolag   och
liknande.  Samlokalisering  av  olika   typer  av  service
framhålls  också  som  ett  medel att undvika  att  hotade
tjänster försvinner. Den främsta  fördelen med ovanstående
förslag sägs vara ökad flexibilitet  och  anpassning  till
lokala behov.
I   den  folkpartistiska  kommittémotionen  2002/03:N267
betonas   vikten   av   att  staten  tar  ansvar  för  sin
kärnverksamhet   -   postservice,    apotek,   polis   och
rättsmyndigheter - i hela landet. Motionärerna  menar  att
kärnverksamhet allt oftare dras in utan tillfredsställande
förklaring  och  att  utvecklingen  på  sikt kan hota hela
bygder.    Även    kommunernas    ansvar,    i   form   av
landsbygdsskolor   och   säkrande  av  en  god  hemtjänst,
betonas. Motionärerna vill  införa  ett  särskilt anslag i
statsbudgeten    för    upphandling    av    grundläggande
samhällsservice  i  regionalpolitiskt utsatta områden.  De
förordar  också  att  den  grundläggande  samhällsservicen
tryggas i lag.
Kristdemokraterna    anför    i    sin    kommittémotion
2002/03:N307 att Folkstyrelserådets  förslag  om  att post
och  lanthandel skall tillhandahålla ett grundservicepaket
bör  beaktas   för   att  undvika  serviceneddragningar  i
glesbygd, landsbygd och småorter. Upphandlingsmodeller som
gynnar lokala småföretag  i  stället för storskalighet bör
utvecklas. Kristdemokraternas  förslag  om  servicepunkter
innebär  en samling av gemensamma tillgångar för  att  med
utgångspunkt   i   lokala   förutsättningar  garantera  en
grundservicenivå inom rimligt avstånd.
Motionären  bakom  motion  2002/03:N275   (kd)  föreslår
samordning  av  grundläggande samhällsservice i  glesbygd.
Post och lantbrevbärare sägs också vara en viktig funktion
på landsbygden för  såväl äldres sociala kontakter som för
småföretagare. I motionen  förordas  att staten verkar för
bildandet  av  s.k.  lokala  nav  som  kan  garantera   en
grundservicenivå inom rimliga avstånd.
I  motion  2002/03:N341 (c) framhålls affärens betydelse
för att få människors vardagsliv att fungera. Motionärerna
menar att neddragningar  av  statlig  service många gånger
försvaras med att ansvaret för servicen  kan föras över på
ortens   affär.   Ansvar   för   lanthandlare  att   anslå
samhällsinformation bör dock följas  av ersättning. Stödet
till lanthandlare och ersättning för hemsändning  av varor
bör   samordnas   och   höjas.  Svenska  Spel  bör  gratis
tillhandahålla spel i affärer  som  erhåller  sådant stöd.
Dessa  åtgärder  sägs  alla  främja  det regionalpolitiska
målet  att  människor  skall  ha tillgång  till  likvärdig
service  över  hela  landet.  Motionärerna   vill  att  en
särskild  utredning  skall  tillsättas  för  att  samordna
insatserna för uppfyllande av detta mål.
Centerpartiet  hävdar  i motion 2002/03:N345 att det  är
totalt   oacceptabelt  att  den   statliga   grundläggande
servicen utanför  tätorterna  brister.  För att komma till
rätta med detta föreslås att de myndigheter  vars  service
brister  får  en  tid  på sig att komma på ett acceptabelt
kompensationssystem. Om  så  inte  görs måste lagstiftning
kunna  tillgripas  för  att  garantera  servicen.   Om  en
ansvarig  myndighet  inte  kan  ge  en  tillfredsställande
förklaring till varför riksdagens mål inte  uppfylls skall
den kunna placeras för direktförvaltning under  respektive
departement.
I  motion 2002/03:N376 (c) framhålls regeringens  ansvar
för att  de  samhällsägda  bolagen  tar  sitt  ansvar  för
servicen  i hela landet. En viktig del i detta sägs stödet
till  lanthandeln   vara.   Med   anledning   av  det  bör
ägardirektiven   i   de  statliga  bolagen  innehålla   en
skyldighet  att utse apoteksombud  och  systembolagsombud.
Regeringen bör  också åläggas att se till att Svenska Spel
och  ATG  finns  utanför   tätorterna.  Ansvaret  för  att
handikappanpassa postservicelokaler på landsbygden behöver
även klarläggas.
Motionärerna  bakom motion  2002/03:N302  (mp)  hänvisar
till  Glesbygdsverket,  som  nyligen  konstaterat  att  de
statliga verken inte tar sitt regionalpolitiska ansvar när
det gäller lokalisering av egna verksamheter. Följaktligen
anser motionärerna  att det krävs starkare styrning av och
tydligare direktiv till  statliga  verk  och bolag för att
dessa  inte  skall  överge  mindre orter och glesbygd  vid
åtstramningar.  Basservicens  betydelse   för  en  positiv
utvecklingsspiral vad gäller den sociala strukturen  på en
ort nämns också.

Vissa kompletterande uppgifter


Inledning

Statens  ansvar  för  att  övervaka tillgången på kommersiell  service
(varmed  främst  avses  tillgång   till   dagligvaror  och
drivmedel)  åvilar  i  första hand Konsumentverket,  medan
Glesbygdsverket har motsvarande ansvar gällande tillgången
på offentlig service (varmed  avses  servicefunktioner som
tillhandahålls  av såväl statliga som kommunala  aktörer).
Konsumentverket och  Glesbygdsverket  har den 14 mars 2003
ingått   ett   samverkansavtal   kring   målet    om   god
tillgänglighet  till  service  i  alla  delar  av  landet.
Samverkan  skall  primärt ske i form av informationsutbyte
och samrådsförfaranden.

I Glesbygdsverkets regleringsbrev för år 2003 ges verket i
uppdrag att lämna förslag till hur politikområdet Regional
utvecklingspolitik  bör följas upp och utvärderas avseende
den  del  av  målet  som   gäller  tryggandet  av  en  god
servicenivå  i  alla  delar  av  landet.  Uppdraget  skall
redovisas till Näringsdepartementet senast den 31 december
2003.

Kommersiell service

Förordningen (2000:284) om stöd  till  kommersiell service
beskriver     fyra     stödformer:     investeringsbidrag,
landsbygdslån,   servicebidrag   samt  hemsändningsbidrag.
Gällande servicebidragen till näringsidkare kan nämnas att
bidrag får lämnas högst tre år, men  att bidrag kan lämnas
under längre tid om det finns synnerliga  skäl. Vidare kan
erinras om att näringsutskottet hösten 2002  behandlade en
fråga  om  kommersiell  service  i  sitt  budgetbetänkande
2002/03:NU2. Utskottet menade att det var positivt  att de
då  aktualiserade frågorna skulle undersökas närmare i  en
översyn  som  Näringsdepartementet  meddelat att det avsåg
att initiera. I regleringsbrev till Konsumentverket för år
2003  fick verket i uppdrag att genomföra  en  översyn  av
bestämmelserna  för  hemsändningsbidrag  i förordningen om
stöd  till kommersiell service. Uppdraget skall  redovisas
till   Jordbruksdepartementet   och   Näringsdepartementet
senast den 30 april 2003.

I budgetpropositionen  för  år  2002  skriver regeringen
(utgiftsområde 19 s. 28) att stöd till kommersiell service
under  år  2001  beviljats  för  ca  43  miljoner  kronor.
Regeringen   anser   att  åtgärderna  bidragit  till   att
upprätthålla   servicenivån   i   gles-   och   landsbygd.
Regeringen har under år 2002 gjort särskilda satsningar på
tryggande  av  kommersiell   service,   framhålls   det  i
propositionen.
I  mars  2002  tilldelade  regeringen  länsstyrelser och
regionala självstyrelseorgan sammanlagt 20 miljoner kronor
i extra medel för stöd till lokala utvecklingsprogram  för
kommersiell   service,   som   ett   led  i  att  motverka
ytterligare  försämringar på området. Konsumentverket  har
regeringens uppdrag  att  stödja berörda länsstyrelser och
självstyrelseorgan i framtagande av programmen, liksom för
löpande  uppföljning  och utvärdering  (N2002/6171/  RUT).
Verket   skall   senast  31   maj   2003   redovisa   till
Regeringskansliet    hur   framtagandet   av   de   lokala
utvecklingsprogrammen  för  kommersiell  service  löper. I
regeringens instruktioner sägs att innehållet i de  lokala
utvecklingsprogrammen  bör  förankras  i breda partnerskap
där   företrädare   för   kommuner,   lokalt   näringsliv,
serviceinrättningar samt lokala utvecklingsgrupper  ingår.
På   så   vis  antas  programmen  ta  hänsyn  till  lokalt
varierande förutsättningar och samlade resurser.
Regeringen  har  år  2002 också beviljat Konsumentverket
ytterligare sammanlagt 15  miljoner  kronor under perioden
2002-2004  för att utveckla och testa nya  lösningar  inom
det kommersiella  serviceområdet (N2002/1515/RP (delvis)).
Projekten  som  stöds   genom  detta  anslag  bör,  enligt
direktiven,  helst  avse  nya   samordningslösningar   och
innehålla   modern  informationsteknik  för  att  utveckla
flexibla servicelösningar.
En  del  av dessa  medel  är  riktade  mot  projekt  för
lanthandlare  via  programmet  Affär på landet, som är ett
samarbete    mellan   Konsumentverket    och    Föreningen
Landsbygdshandelns  Främjande.  Affär  på  landet  är  ett
kompetens- och utvecklingsprogram. Programmaterialet finns
att  tillgå  skriftligen  samt via ett Internetstöd avsett
för  regionala  och  lokala  aktörer   som   arbetar   med
programmet.    I   Konsumentverkets   regi   finns   också
Lanthandelsdatabasen,   som   innehåller   uppgifter   som
beskriver  lanthandelns  lokala  marknad  och som särskilt
riktar    sig    till    företagare    och   anställda   i
landsbygdshandeln,  planeringsansvariga  i   kommuner  och
"byalag" på landsbygden.
Utvecklingen  av  antalet  dagligvarubutiker är,  enligt
Glesbygdsverkets rapport Utvecklingen år 2002 av offentlig
service i gles- och landsbygder,  fortsatt  negativ. Under
år 2001 minskade antalet dagligvarubutiker enligt  verkets
rapportering med ca 70 butiker, motsvarande 3 %. Det finns
ännu  inga  uppgifter  om  utvecklingen  för  år 2002, men
Glesbygdsverket gör bedömningen att inget tyder  på  annat
än att det skett en ytterligare minskning under detta  år.
Verket   uppger   att   den   bild   som  framkommer  från
länsstyrelser  och regionala självstyrelseorgan  tyder  på
att  det i de flesta  län  försvunnit  någon  eller  några
butiker under det senaste året.

Av   Glesbygdsverkets    granskning   framgår   även   att
konkurrensen från stormarknader, lågprisetableringar eller
köpcentrum  i  tätorter  av  länsstyrelser  och  regionala
självstyrelseorgan bedöms vara  en starkt bidragande orsak
till  minskningen  av  dagligvarubutiker   i   gles-   och
landsbygd.  Glesbygdsverket  anser  därför  att  frågan om
externetableringarnas betydelse för serviceutvecklingen  i
såväl  landsbygd  som  stadskärnor  bör  utredas grundligt
innan ytterligare etableringar genomförs.

Offentlig service

Inledningsvis     kan     nämnas    att    regeringen    i
budgetpropositionen    understryker    den    kommersiella
servicens  - i synnerhet  lanthandelns  -  betydelsen  för
tillgången till  offentlig  service,  då ortens affär ofta
tjänar    som    serviceställe    även    för   offentligt
tillhandahållna tjänster. Detta samband framhålls även som
mycket   centralt   i   Glesbygdsverkets   översikt   över
utvecklingen av offentlig service i gles- och  landsbygder
under år 2002.

I      förordningen     (1998:1634)     om     regionalt
utvecklingsarbete  betonas  att statliga myndigheter i god
tid skall samråda med länsstyrelsen om de avser att minska
eller  dra  in  service  i  gles-  och  landsbygdsområden.
Länsstyrelsen och myndigheter skall med bl.a. kommuner och
privata  intressenter undersöka  möjligheterna  att  genom
samordning  av  olika  verksamheter  upprätthålla servicen
inom  området.  Som  tidigare  nämnts är förordningen  för
närvarande under omarbetning inom  Regeringskansliet under
våren 2003.
Med anknytning till frågan om samordning  kan nämnas att
Konsumentverket,  byggt  på  slutsatser  i en undersökning
verket  låtit  göra om ombudsfunktioner hos  lanthandlare,
tagit initiativ  till  ett  s.k. centralt samordningsforum
med deltagare från Apoteket,  Systembolaget, Svenska Spel,
Glesbygdsverket m.fl. Syftet är  att  skapa  ett forum för
samverkan och samråd när det gäller arbetet med  de lokala
utvecklingsprogrammen för kommersiell service m.m.
De  centrala  samordningforumen  skall  också  diskutera
vidareutveckling   av   den   s.k.  Servicedatabasen,  som
administreras    gemensamt    av    Konsumentverket    och
Glesbygdsverket.   Inom  Servicedatabasen   insamlas   och
tillgängliggörs uppgifter  om  allmänhetens  tillgång till
fem servicetyper: dagligvaror, post, bank, systembolag och
apotek.  Det  pågår också förberedelser för att  lägga  ut
statistik  om bensinstationer,  och  posttjänsterna  skall
kompletteras    med    information    om   lantbrevbärare.
Glesbygdsverket  har  kartlagt  tillgänglighet  till  viss
offentlig  service:  skolor,  vårdcentraler  och  sjukhus.
Dessa   data  uppges  vara  tänkta  att   integreras   med
Servicedatabasen så snart som möjligt.
Av  Glesbygdsverkets   översikt   över  utvecklingen  av
offentlig  service  i gles- och landsbygder  för  år  2002
framgår att förändringarna  i  utbudet av service avseende
antalet ombudsfunktioner inte varit  särskilt  stort under
detta   år.  I  några  län  har  ett  mindre  antal  ombud
försvunnit  men  det  har  även  tillkommit  ett antal nya
ombud, vilket innebär små nettoförändringar. Som  tidigare
nämnts betonar Glesbygdsverket det starka beroendet mellan
tillgången   på   dagligvaruhandel   och   tillgången   på
ombudsfunktioner   från  de  statliga  bolagen.  Butikerna
uppges ofta vara en  förutsättning för att den service som
tillhandahålls av de statliga  bolagen  skall kunna finnas
kvar i gles- och landsbygdsområden.
Glesbygdsverket   anser   att   det   är   viktigt   att
ambitionerna  i  propositionen om en politik för  tillväxt
och livskraft i hela landet (prop. 2001/02:4) fullföljs på
serviceområdet. Verket  menar  att det därför bör utformas
en tydligare styrning och tydligare  instruktioner  för de
statliga  bolagen  att  ta ansvar även för utvecklingen  i
gles-    och    landsbygder.    Dessutom    bör,    enligt
Glesbygdsverket,  tillsynsverksamheten   förstärkas  genom
bl.a. utökat stöd i lag och förordning samt i resurser för
tillsynsmyndigheterna. Slutligen sägs att ägardirektiv bör
innehålla  krav  på  bolagen  att beakta möjligheter  till
samordning av service.
Avslutningsvis kan nämnas att  Glesbygdsverket  år  2002
tog  fram  en  rap-port  (Skolan  mitt  i  byn)  i  vilken
erfarenheter från nedlagda och nedläggningshotade byskolor
redovisas   och   analyseras.   Rapporten  innehåller  ett
diskussionsunderlag och en "checklista"  för  kommuner som
ställs  inför  frågan  om en eventuell nedläggning  av  en
byskola.

Utskottets ställningstagande


Enligt utskottets mening är frågorna om en god service för
alla  delar  av  landet  av  mycket  stor  betydelse.  Som
utskottet  konstaterade  vid  förra  årets  behandling  av
proposition  2001/02:4  om en  politik  för  tillväxt  och
livskraft i hela landet är  det  glädjande  att regeringen
med   den  nya  regionala  utvecklingspolitiken  tar   ett
helhetsgrepp,  som  innefattar  ett antal olika instrument
för att uppnå det nya målet om en  god  servicenivå i hela
landet.

Motionskraven om grundservice inom rimliga  avstånd  kan
inte sägas innebära någon stor skillnad i förhållande till
målsättningen  för den regionala utvecklingspolitiken. Det
är, enligt utskottets  uppfattning,  viktigt att dessa mål
görs   så   tydliga  och  utvärderingsbara  som   möjligt.
Utskottet  ser  därför  positivt  på  att  Glesbygdsverket
givits i uppdrag att lämna förslag till hur politikområdet
bör följas upp  och  effektutvärderas  avseende den del av
målet som gäller tryggandet av en god servicenivå  i  alla
delar  av landet. Det är även av stort värde att uppgifter
om  servicenivån   i   landet   på   vissa   områden  görs
tillgängliga  genom  Servicedatabasen. Däremot anser  inte
utskottet att det är aktuellt att i lag lägga fast en viss
servicenivå i hela landet,  vilken skulle gälla under alla
betingelser.
Utskottet anser att den oro  som framkommer både i vissa
motioner och från Glesbygdsverket  för att en minskning av
antalet  dagligvarubutiker  kan  få negativa  effekter  på
medborgarnas tillgång till såväl kommersiell som offentlig
service måste tas på allvar. Det är  därför värdefullt att
regeringen  föreslår  en fortsättning av  den  förra  året
introducerade modellen  med  lokala utvecklingsprogram för
kommersiell service. Med hänsyn  till  att  dessa  program
utarbetas  på  länsnivå  eller motsvarande och i samarbete
med berörda aktörer, ges goda möjligheter till helhetssyn,
delaktighet och förankring i breda partnerskap.
Utöver   de   lokala   utvecklingsprogrammen    föreslår
regeringen att ytterligare 15 miljoner kronor satsas under
de  kommande  åren på att testa och utveckla nya lösningar
inom det kommersiella  serviceområdet. Utskottet anser att
detta är en välkommen och  nödvändig  åtgärd för att genom
ökat samarbete mellan servicegivare på  lokal  nivå  skapa
bättre möjligheter att bibehålla en god servicenivå i hela
landet.   Betoningen   på   nya  samordningslösningar  och
användande av modern informationsteknik  för  att utveckla
flexibla   servicelösningar   motsvarar   även   vad   som
efterlyses i många motioner. Med anledning av yrkandena  i
motionerna  2002/03:N319 (s) och 2002/03:N341 (c) påminner
utskottet  om  den  översyn  av  hemsändningsbidraget  som
Konsumentverket givits i uppdrag att genomföra.
Från Glesbygdsverket  och  vissa  motionärer  efterlyses
starkare styrning av statliga verk och bolag att  ta  sitt
ansvar  för  tryggande  av  en god servicenivå i glesbygd.
Enligt förordningen om regionalt  utvecklingsarbete  måste
statliga  myndigheter  i god tid samråda med länsstyrelsen
om de avser att minska eller  dra  in  service i gles- och
landsbygdsområden. Utskottet anser inte  att det i nuläget
finns   behov  av  förändrade  regelverk  men  vill   dock
framhålla  vikten av att samrådsförfarandet utnyttjas till
att finna lösningar  som medför att en god servicenivå kan
upprätthållas.
Med  hänvisning till  vad  som  anförts  får  de  väckta
motionerna   anses   besvarade   gällande   servicefrågor.
Riksdagen   bör  således  avslå  samtliga  här  behandlade
motionsyrkanden.

Landsbygds- och skärgårdsfrågor


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör   med   hänvisning   till  vidtagna
åtgärder och pågående arbete avslå motionsyrkanden
om   landsbygds-   och   skärgårdsfrågor.   Jämför
reservation 10 (m, fp, kd, c).

Motionerna

Motionären  analyserar  i motion 2002/03:N317 (s)  orsaker
till  utflyttning  och  kommer  till  slutsatsen  att  det
primärt är ungdomar som flyttar  samt  att mindre tätorter
är hårdare drabbade av sådan utflyttning än ren landsbygd.
Därefter  uppmärksammas  betydelsen  av  företagande   och
arbete,  skolor  av  god kvalitet, kommunal samordning för
att trygga god samhällsservice  samt  möjligheten  till en
aktiv fritid som faktorer för att kunna vända den negativa
befolkningsutvecklingen i mindre tätorter.

I motion 2002/03:N362 (s) framhålls betydelsen av lokala
och  regionala  nätverk  -  mellan  myndigheter, kommuner,
organisationer och näringsliv - för framväxt  av  företag.
Motionärerna menar att en av regionalpolitikens viktigaste
uppgifter måste vara att stärka förutsättningarna för  att
skapa   varaktiga   arbetstillfällen   utifrån  småskaliga
företagsidéer  under lokala förutsättningar  och  villkor.
Detta åstadkoms genom ökad samverkan som gör grundläggande
service tillgänglig för alla.
I motion 2002/03:N372  (s)  betonas vikten av likvärdiga
levnadsvillkor   i   hela  landet,  med   utgångspunkt   i
förhållandena  i Jämtlands  län.  Länet  sägs  ha  en  god
livsmiljö och stora utvecklingsmöjligheter, men ha problem
med  stora  avstånd,  vikande  befolkningstal,  medförande
extra stora kostnader  för  offentlig  service  och lokalt
näringsliv.  Det kommunala utjämningssystemet sägs  därför
vara  av  stor  betydelse  för  att  kunna  ge  ekonomiska
förutsättningar för  en  samhällsservice  som är likvärdig
med  andra delar av Sverige. I övrigt efterlyses  åtgärder
som  riktade   ekonomiska   incitament   till  företagare,
utlokalisering av statlig verksamhet, olika  satsningar på
infrastruktur,  fortsatt utveckling av Mitthögskolan  samt
ett "folkhemsstöd"  för  att  få  fler  att  bosätta sig i
glesbygdsområden.
I motion 2002/03:N381 (s) konstateras att det i glesbygd
är  svårt  att  bibehålla  tidigare  nivåer  av  offentlig
service    beroende    dels    på   kostnaden,   dels   på
kompetensbrister. Som ett sätt att  mildra  detta  problem
föreslår  motionären  en samordning mellan olika delar  av
offentlig  förvaltning,   exempelvis   polis,   tull   och
kustbevakning.  Med  utbildningsinsatser skulle tjänstemän
inom  någon  av  verksamhetsgrenarna   även  kunna  utföra
tjänster  inom  de  andra.  Detta skulle åstadkomma  såväl
bättre  trygghet  som  fler arbetstillfällen  i  glesbygd.
Motionären konstaterar att  det  på  det  statliga området
skulle   krävas   ändringar   i   regelverket,   men   att
kombinationstjänster  inom  olika  kommunala förvaltningar
skulle    kunna   inrättas   utan   andra   åtgärder    än
opinionsbildning.
En acceptabel  nivå  av  service  krävs,  enligt  motion
2002/03:MJ429 (m), för att landsbygden skall vara ett gott
alternativ   till   mer   tätbefolkade   trakter.  Förutom
varierade  utkomstmöjligheter,  goda  kommunikationer  och
möjligheter att starta eget, framhålls  också  tillgång på
barnomsorg och skola, gärna i alternativ, småskalig  regi,
som viktiga. Motionärerna yrkar på en skattesubvention  av
hushållsnära    tjänster   för   att   underlätta   äldres
möjligheter att bo  hemma.  Upphävande  av  Apotekets  och
Postens  monopolställning  pekas  ut som medel för att öka
tillgänglighet och närhet till sådan service.
Värmlands och Dalslands möjligheter  lyfts fram i motion
2002/03:N265  (fp).  Motionärerna  anför  att  det  är  en
liberal utgångspunkt att människor skall kunna  bo  där de
själva  vill  och  ha ett bra liv där. För att hela landet
skall kunna brukas krävs,  enligt motionärerna, ett klimat
som gynnar investeringar i hela landet.
Folkpartiet framför i kommittémotionen  2002/03:N267 sin
syn på regionalpolitiken, vars inriktning sägs  skilja sig
från   det   beslut  som  riksdagen  fattade  förra  året.
Motionärerna betecknar  rörlighet  som en liberal grundidé
och  betonar  därför  vikten  av goda kommunikationer  och
infrastruktur i hela landet, så  att människor skall kunna
bo och arbeta där de vill. Motionärerna  anför  att  målen
för  regionalpolitiken  inte  skall  vara att skapa jobb i
glesbygd och en viss befolkningsfördelning.  Målen skall i
stället  vara  att  skapa  förutsättningar  - i termer  av
grundläggande  service och ett gott företagsklimat  -  för
människors  frihet  att  bo  och  arbeta  var  som  helst.
Folkpartiet framhäver  i  motionen också betydelsen av att
det finns ett rikt kulturliv  och  bra  fritidsaktiviteter
för  att kunna attrahera och behålla landsbygdsinnevånare,
inte minst ungdomar.
I  motion   2002/03:N270   (kd)  anförs  att  fastboende
skärgårdsbor  är  en  förutsättning   för   såväl   rimlig
näringsverksamhet   som   turistverksamhet  i  skärgården.
Motionärerna      beklagar      att      den      statliga
skärgårdsutredningen (SOU 1994:43) inte resulterade  i  en
proposition   och   betonar   vikten  av  en  sammanhållen
skärgårdspolitik. Fastighetsskattens  effekter  sägs  vara
orimliga  och  den bör ersättas med en kommunal avgift för
att  täcka  kommunal  service  kopplad  till  fastigheter.
Boendeplikt  nämns   också  som  ett  alternativ  som  bör
undersökas som ett led  i  att trygga ett åretruntboende i
skärgården.  Frågan  om  en samlad  skärgårdspolitik  har,
enligt  motionärerna, bollats  mellan  olika  utredningar,
regeringen  och Glesbygdsverket. De hänvisar till tidigare
kristdemokratiska  förslag  om  att  inrätta  ett statligt
skärgårdsråd för samordning av skärgårdspolitiken.
I  den  kristdemokratiska  kommittémotionen 2002/03:N307
pekas skapandet av lokala förvaltningsmodeller  ut som ett
sätt att rädda arbetstillfällen i glesbygd. Lokal  skogs-,
sjö-    och    naturförvaltning    sägs   kunna   ge   nya
utkomstmöjligheter inom såväl naturvård som turism och bör
därför få riksdagens stöd. Motionärerna uttalar sig vidare
positivt om Folkrörelserådets arbete,  som  ett exempel på
lokal     demokrati     i     ett    underifrånperspektiv.
Kristdemokraterna  föreslår  att  en  vidareutveckling  av
rådets insatser prövas, exempelvis  genom  att  ge  det en
samordnande  funktion  med  placering  vid länsbygderåden.
Resurser   till   detta   bör   tas  från  anslaget   till
landsbygdsprogrammen.
I motion 2002/03:N329 (v) presenteras  en lång lista med
förslag på åtgärder som enligt motionären borde prövas och
utvärderas  i  syfte att minska klyftan mellan  storstads-
och landsbygdsregioner,  vilken beskrivs som ett stort hot
mot den generella välfärden.  Bland åtgärdsförslagen finns
bl.a. riktade stimulansåtgärder för avfolkningsregionerna,
medveten       regionalpolitisk       användning        av
pensionsfondsmedel,   ökade   statliga   medel   till  det
kommunala utjämningssystemet, nolltaxa i kollektivtrafiken
och   specialdesignade   yrkesutbildningar  för  regionala
bristyrken.
I motion 2002/03:N241 (c)  föreslås  att  ett nytt "Hela
Sverige  skall  leva"-projekt initieras. Motionären  menar
att vi i dag ser  en  utarmning  av landsbygden, i form av
sviktande     befolkningsunderlag,     försämringar     av
samhällsservicen  och  ett svagare föreningsliv.  För  att
motverka denna utveckling  och  skapa framtidstro föreslås
ett nytt "Hela Sverige skall leva"-projekt finansierat med
EU-medel.
Motionärerna  bakom motion 2002/03:N254  (c)  framhåller
vikten av en skärgårdsmiljö  som  inte  bara  lever  under
turistsäsongen,  utan  hela året. De pekar på kustområdena
på  Öland  och  i  Kalmar  län  och  Östergötland  som  en
utomordentlig tillgång. Småföretagande, där turismen är en
viktig del, sägs vara basen  för  utvecklingen  av  nämnda
skärgårdsmiljöer.   Ett   åtgärdsprogram  för  en  levande
skärgård   året  runt  presenteras,   innefattande   bl.a.
förändrad fastighetstaxering, förbättrade kommunikationer,
tryggande av samhällsservice m.m.

Öars speciella  förutsättningar  måste,  enligt  vad som
sägs  i  motion  2002/03:N323  (c),  tas i beaktande i den
svenska   lagstiftningen,   för   att   det   av   Sverige
ratificerade Amsterdamfördragets artikel 158 skall  fyllas
med praktiskt innehåll. Motionärerna lyfter särskilt  fram
Gotland, vars beroende av "export" till fastlandsmarknader
i  kombination  med höga transportkostnader, bör föranleda
hänsyn, exempelvis gällande Gotlandstrafikens framtid.
Motionärerna  bakom  motion  2002/03:N343  (c)  vill  ge
människor fler skäl  att flytta till Norrland. De konkreta
förslag  som  nämns  med   detta  syfte  är  att  avskriva
studieskulder för dem som bosätter  sig i Norrlands inland
och   att  ge  turistnäringen  goda  förutsättningar   för
utveckling  genom  att  delegera beslut om strandskydd och
skoterleder från stat till kommun.
Centerpartiet  förordar   i   motion   2002/03:N345   en
avveckling  av  den  traditionella  regionalpolitiken  med
tyngdpunkt  på  olika  bidrag. I dess ställe måste villkor
skapas för att tillväxt  och  utveckling  skall komma hela
landet till del. Detta kräver, enligt Centerpartiet,  både
generella  förändringar  och riktade insatser mot särskilt
utsatta grupper och regioner i landet.
I motionen betonas att stads- och landsbygdsregioner har
väldigt olika förutsättningar  och därför måste det finnas
en   särskild  politik  för  vardera.   Inom   ramen   för
landsbygdspolitiken  bör  insatser göras för utveckling av
landsbygdens   näringsverksamhet,    tillgänglighet   till
service, utbildning och utveckling av  personliga resurser
samt  infrastruktur  och kommunikation. Ett  institut  för
landsbygdsforskning bör inrättas för att samordna insatser
vid en mängd institutioner.
Centerpartiet vill också ha en särskild skärgårdspolitik
som speciellt tar hänsyn till de stora skillnaderna mellan
åretruntliv  och  friluftsliv   och   deras   effekter  på
samhället  och  miljön. Motionärerna menar att skärgårdens
attraktionskraft  för säsongsboende baseras på förekomsten
av   en   naturlig  och   yrkesmässig   åretruntaktivitet.
Planeringsförutsättningar  och  lagstiftning  som hanteras
lokalt     krävs     för     att     skapa    livskraftiga
skärgårdssamhällen.
Stödjande av s.k. klusterbildningar, dvs. ansamlingar av
företag med liknande verksamhet, framhålls  i motionen som
en strategi för att uppnå god tillväxt även på en relativt
liten arbetsmarknad. Motionärerna betonar att  sådant stöd
inte får hindras av administrativa gränser och att  stödet
innefattar också sådana aktörer, exempelvis högskolor  och
regionala   offentliga  aktörer,  som  i  sin  tur  stöder
produktionssystemet/klustret.

Vissa kompletterande uppgifter


Statliga insatser för utsatta kommuner och landsting

Riksdagen har godkänt inrättandet av ett särskilt statsbidrag för åren
2003   och  2004   till   kommuner   och   landsting   med
befolkningsminskning     (prop.     2001/02:    4,    bet.
2001/02:FiU3). Av dessa medel kommer  150  miljoner kronor
per   år   att  användas  för  att  stödja  kommuner   med
befolkningsminskning.   Riksdagen  beslutade  vid  höstens
budgetbehandling   att  också   förlänga   det   särskilda
omställningsbidraget    till    landsting    med   kraftig
befolkningsminskning till att omfatta även åren  2003  och
2004,  till  ett  värde  av  ca 160 miljoner kronor per år
(prop. 2002/03:1, bet. 2002/03:FiU3). För samverkan mellan
kommuner  och  landsting  beräknas   125  miljoner  kronor
fördelas under perioden 2002-2004.

Det kommunala utjämningssystemet är för närvarande under
utredning     av     den    parlamentariskt    sammansatta
Utjämningskommittén  (ordförande:   landshövding   Lorentz
Andersson).  I  utredningens direktiv (dir. 2001:73) anges
särskilt att kommittén  skall  analysera och lämna förslag
till    hur   kommuner   och   landsting    med    kraftig
befolkningsminskning  kan  ges  likvärdiga förutsättningar
att  tillhandahålla  vård, omsorg och  utbildning.  Vidare
sägs  att  förslag  bör  lämnas   om   hanteringen  av  de
eftersläpningseffekter som uppstår i kommuner  med kraftig
befolkningsökning.  Dessutom  skall  de samlade effekterna
för enskilda kommuner och landsting av  utjämningssystemet
och     andra    betalningsströmmar    (specialdestinerade
statsbidrag   m.m.)  belysas.  I  detta  sammanhang  skall
kommittén även beakta om den åldersrelaterade delen av det
generella statsbidraget  till  kommunerna kan medföra risk
för   över-  och  underkompensation.   Utredningen   skall
redovisa sitt uppdrag senast den 1 oktober 2003.

I sammanhanget  kan  också  nämnas  den  nyligen tillsatta
parlamentariska Ansvarskommittén (ordförande: landshövding
Mats  Svegfors)  med  uppdrag  att se över strukturen  och
uppgiftsfördelningen  inom samhällsorganisationen.  I  den
första etappen skall kommittén,  enligt  direktiven  (dir.
2003:10),   bl.a.  identifiera,  belysa  och  övergripande
analysera de  samhällsförändringar  som  inverkar  på  och
skulle  kunna  föranleda  förändringar  av  strukturen och
uppgiftsfördelningen    i    relationen   mellan   staten,
landstingen  och  kommunerna.  Ett   delbetänkande   skall
redovisas senast den 15 december 2003.

Samordning mellan statliga myndigheter och bolag

I  av  regeringen  antagna  riktlinjer  för  arbetet med de  regionala
tillväxtprogrammen   betonas   länsstyrelsernas   kommande
ansvar  för  statligt helhetsperspektiv och att stödja  en
effektiv    samordning     av     statliga     myndigheter
(N2002/10715/RUT         (delvis),        N2002/9153/RUT).
Länsstyrelserna skall, enligt  riktlinjerna,  bl.a.  bidra
till  en  utveckling  av hållbarhetsperspektivet genom att
samordna  statliga  myndigheter   på  området,  möjliggöra
statlig  finansiering  av  programmen   genom  dialog  med
nationella  och  regionala  statliga myndigheter  för  att
påvisa   samordningsvinster   och    verka   för   statlig
sektorssamverkan inom ramen för programmen  samt vid behov
uppmärksamma   regeringen   på   frågor   som  kan  stärka
möjligheterna till samverkan.

Även  för  sektorsmyndigheterna  betonas  i  regeringens
riktlinjer myndigheternas deltagande i sektorsövergripande
verksamhet.  I  syfte  att bl.a. främja en sådan medverkan
har regeringen givit ett  antal  myndigheter i uppdrag att
delta   i  det  s.k.  samordningsuppdraget.   Syftet   med
uppdraget  är bl.a. att identifiera områden för samordning
mellan politikområden  och  att  utveckla  metoder  för en
effektiv   samordning   av   särskild  betydelse  för  den
regionala utvecklingspolitikens måluppfyllelse.
Samordning  mellan  olika  statliga   bolag   berörs   i
avsnittet om servicefrågor.


Glesbygdsverkets framtida roll

Med   anledning  av  motionsyrkanden  om  ansvaret  för  den  statliga
politiken  för  gles- och landsbygdsfrågor och i synnerhet
skärgårdsfrågor,  har som tidigare nämnts Glesbygdsverkets
framtida roll utretts.  Den  särskilda  utredaren  (docent
Erik  Westholm)  har  nyligen överlämnat sitt förslag till
regeringen i betänkandet  Mot en ny landsbygdspolitik (SOU
2003:29).

Enligt gällande instruktioner  har  Glesbygdsverket till
uppgift att genom påverkan på olika samhällssektorer verka
för  goda  levnadsförhållanden  och utvecklingsmöjligheter
för  gles- och landsbygdsbefolkningen  i  olika  delar  av
landet  med  tyngdpunkten  i skogslänens inre delar samt i
skärgårdsområdena (SFS 1990:1008, 1 §).
I   utredningens   betänkande    föreslås    ett   antal
förändringar    av   såväl   Glesbygdsverkets   roll   som
politikområdet  i   stort.  Utredningen  föreslår  att  en
särskild  utvecklingsinriktad   landsbygdspolitik  införs,
frikopplad   från   den   regionala  utvecklingspolitiken.
Utgångspunkten för landsbygdspolitiken  föreslås  vara det
nationella  intresset  av  en  landsbygd som är ekonomiskt
livskraftig,  som  har höga natur-  och  kulturvärden  och
socialt välfungerande  och levande byar, bygder och orter.
Glesbygdsverket föreslås  byta  namn till Landsbygdsverket
och dess anslag bör flyttas från utgiftsområde 19 Regional
utjämning     och     utveckling    till    politikområdet
Landsbygdspolitik  under   utgiftsområde   23   Jord-  och
skogsbruk, fiske med anslutande näringar (under ett omdöpt
Landsbygds- och jordbruksdepartement). En ny utredning bör
tillsättas   för   att   djupare  analysera  den  framtida
landsbygdspolitiken  med  utgångspunkt   i   två   frågor:
landsbygden   som  livsmiljö  och  den  glesa  strukturens
problem.
I väntan på den  föreslagna utredningen föreslås det nya
Landsbygdsverkets  uppdrag   bli   att   verka   för  goda
levnadsförhållanden  och utvecklingsmöjligheter för  gles-
och  landsbygdsbefolkningen   i  olika  delar  av  landet.
Verkets  roll som tillhandahållare  av  expertkunskap  och
analys stärks medan uppgiften att främja genom påverkan på
olika samhällssektorer tonas ned.

När det gäller  den geografiska prioriteringen föreslås en
flexibel definition  av  lands-  och glesbygd som varieras
beroende på vilka förhållanden som  avses.  Den  särskilda
geografiska   prioriteringen   av   Norrlands  inland  och
skärgårdsområden skall enligt förslaget slopas.

Skärgården

Som  ovan  redovisats föreslås i nyssnämnda  utredningsbetänkande  att
Glesbygdsverkets    särskilda    prioritering   av   bl.a.
skärgårdsområden skall slopas.

I Glesbygdsverkets rapport Planering  för åretruntboende
i kust och skärgård (från år 2001) analyseras,  bl.a.  med
hjälp  av jämförelser med situationen i Norge, Danmark och
Åland,  åtgärder   för   att   stärka   åretruntboendet  i
skärgårdsområdena.

Regeringen   beslutade   i   februari  2003  att   bevilja
Skärgårdarnas  riksförbund 500 000  kronor  för  år  2003,
bl.a. för att främja samverkan mellan olika organisationer
i skärgården.

Lokalt näringsliv och kluster

Verket för näringslivsutveckling  (Nutek) har fått regeringens uppdrag
att  genomföra ett program under år  2002-2004  för  lokal
näringslivsutveckling   som  ger  stöd  till  projekt  som
förbättrar  samspelet  mellan  den  lokala  och  regionala
näringslivsutvecklingen.   Länsstyrelserna   har   fått  i
uppdrag  att  utarbeta  och  genomföra  lokala program för
entreprenörskap  och lokalt utvecklingsarbete  m.m.  under
samma  tidsperiod.   Dessa   program  beskrivs  närmare  i
avsnittet Lokal utveckling.

I budgetpropositionen (utgiftsområde  19 s. 17) beskrivs
vissa    insatser    med    inriktning   på   att   främja
företagskluster.   Regeringen   gav   i   september   2002
Delegationen för utländska investeringar  i Sverige (ISA),
Verket för innovationssystem (Vinnova) och Nutek i uppdrag
att  genomföra  ett  nationellt program för utveckling  av
innovationssystem och  kluster  under  perioden 2002-2004.
Programmet  skall  omfatta  totalt  70  miljoner   kronor,
exklusive  medfinansiering.  Syftet  sägs  vara att främja
utvecklingen   av   innovationssystem   och  kluster   och
därigenom stärka den regionala konkurrenskraften.
Regeringen har även beslutat att genomföra  ett  program
om  totalt  15 miljoner kronor, exklusive medfinansiering,
för  utveckling   av  industri-,  mineral-,  ballast-  och
stenindustrierna   inom    stödområdena   under   perioden
2002-2004. Syftet med programmen  sägs  vara  att skapa en
hållbar  tillväxt  i  ett kluster för de mineralutvinnande
branscherna.  Regeringen   har   dessutom   beslutat   att
genomföra  ett  program för att främja en hållbar tillväxt
inom det nationella  träklustret under perioden 2002-2004,
som  omfattar  totalt  20   miljoner   kronor,   exklusive
medfinansiering.   Syftet   beskrivs   vara   att   främja
utvecklingen av det större nationella skogsklustret.

Nyligen  har en slutrapport (Ds 2003:18) inkommit från  en
utredning  med  uppdrag  att föreslå åtgärder som stödjer,
stimulerar,   utvecklar   och    kompletterar   bil-   och
komponenttestklusterverksamheten i övre Norrlands inland.

Lokalt kultur- och föreningsliv

De s.k. Leader-programmens syfte,  inom ramen för EG:s strukturfonder,
har  varit  att  främja landsbygdsutveckling  genom  lokal
mobilisering och lokalt  föreningsliv, ofta med deltagande
av och verksamhet riktad mot ungdomar. Enligt uppgift från
Näringsdepartementet                              omfattar
landsbygdsutvecklingsprogrammet    Leader+   1,2 miljarder
kronor under perioden 2000-2006.

Verksamheten  inom Leader har till  viss  del  varit  en
fortsättning  på  den   verksamhet   som   startade  genom
kampanjen Hela Sverige skall leva. Regeringen  har, enligt
beslut  i  januari  2003,  beviljat Folkrörelserådet  Hela
Sverige skall leva bidrag med  7,5  miljoner kronor för år
2003.  Minst  40  %  av  medlen  skall  användas  för  att
finansiera länsbygderådens verksamhet lokalt och regionalt
i form av direkta bidrag till dessa. Regeringen  motiverar
det  särskilda  stödet  till det lokala utvecklingsarbetet
med arbetets förmåga att tillvarata människors kreativitet
och vilja till förändring,  vilket  sägs vara av betydelse
för genomförandet av den regionala utvecklingspolitiken.
I sammanhanget kan också nämnas den pågående utredningen
om    allmänna    samlingslokaler   (särskild    utredare:
riksdagsledamot (s)  Kjell  Nordström). En av utredningens
huvuduppgifter  (dir. 2002:40)  är  att  utreda  i  vilken
utsträckning de allmänna samlingslokalerna är tillgängliga
för  det  lokala  föreningslivet   samt   olika   gruppers
nyttjande av lokalerna. Utredningen beräknas avsluta  sitt
arbete senast den 31 december 2003.

Utskottets ställningstagande


Utskottet  anser  att den regionala utvecklingspolitik som
riksdagen beslutade  om  förra året utgör en god grund för
utveckling  i  alla  delar  av   landet.   Som  påpekas  i
budgetpropositionen  kommer det dock även fortsättningsvis
att behövas riktade åtgärder  för  geografiskt  avgränsade
områden,  som  ur  ett  nationellt  perspektiv  bedöms  ha
särskilda  behov. Sådana riktade åtgärder kan komma  såväl
genom EU:s strukturfonder som genom nationella insatser.

Tillgång  till  grundläggande  samhällsservice  är,  som
påpekas i vissa  motioner, en förutsättning för utveckling
och god livsmiljö  i  glesbygdsområden. Utskottet delar de
farhågor  som framförs i  vissa  motioner  för  försämrade
möjligheter  att tillhandahålla viktig offentlig service i
kommuner och län  med vikande befolkningstal. En angelägen
insats i detta sammanhang är, enligt utskottets mening, de
särskilda statsbidragen  till  kommuner  och landsting med
befolkningsminskning.    Det   är   också   viktigt    för
utvecklingen på längre sikt  att  frågan  om hur offentlig
service  skall  kunna tryggas även i delar av  landet  där
befolkningen  sjunker   utreds   inom   ramen   för  såväl
Utjämningskommitténs    som    Ansvarskommitténs   arbete.
Utskottet vill härutöver understryka vikten av de insatser
för  tryggande av kommersiell och  offentlig  service  som
redovisats i föregående avsnitt.
Förutom  tryggande  av  en grundläggande samhällsservice
vill  utskottet  framhålla  tillgången   till  arbete  som
central    för    utveckling    och    god   livsmiljö   i
glesbygdsområden.   Utskottet   har  i  tidigare   avsnitt
framhållit     den     betydelse    som    de    regionala
tillväxtprogrammen,   liksom    programmen    för    lokal
näringslivsutveckling respektive för entreprenörskap,  har
för  att  stimulera företagande och arbetsskapande i olika
delar av landet.  Utskottet  vill,  med anledning av vissa
motionsyrkanden, också erinra om de särskilda insatser med
inriktning  på att främja företagskluster  som  regeringen
föreslagit.   Utskottet   har   ingen   annan   åsikt   än
motionärerna när det gäller klusterbildningars förtjänster
för att uppnå tillväxt och arbetstillfällen även på mindre
arbetsmarknader.
Slutligen vill  utskottet  betona betydelsen av ett rikt
kulturliv även utanför storstadsområdena,  inte  bara  för
människors  livsmiljö,  utan  också  för  möjligheten  att
minska  utflyttning  från  glesbygdsområden och för att få
ungdomar  att stanna kvar eller  återvända  dit.  En  stor
mängd  lokala   kulturprojekt   har  tillgång  till  såväl
statliga bidrag som stöd från EU-program.
Med hänvisning till vad som anförts  bör riksdagen avslå
samtliga här behandlade motionsyrkanden.

Utvecklingen i län och regioner


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör   avslå   motioner   inriktade  på
utvecklingen   i  specifika  landsdelar.  Statliga
åtgärder som begärs  för olika delar av landet bör
prövas inom ramen för  den  generella  politik som
beslutas av riksdag och regering.

Motionerna och vissa kompletterande uppgifter

De  motioner  som  berör  åtgärder i särskilda  län  eller
regioner  har  förtecknats  nedan,  liksom  kompletterande
uppgifter och hänvisningar till ytterligare information om
de frågor som tas upp i respektive motion.


----------------------------------------------------------
|LÄN/    |MOTION  |ÖNSKADE         |VISSA KOMPLETTERANDE |
|REGION  |        |ÅTGÄRDER        |UPPGIFTER            |
----------------------------------------------------------
|Skåne/  |2002/03:|Hinder mot      |Slutrapporten från   |
|Öresunds-|T377   |utveckling   i  |Nordiska       rådets|
|regionen|(fp)    |Öresundsregionen|särskilda utredare av|
|        |        |måste rivas.    |nordbors  rättigheter|
|        |        |                |vid bosättning i andra
|
|        |        |                |nordiska       länder|
|        |        |                |avlämnades   i  april|
|        |        |                |2002 (ANP 2002:719). |
|        |        |                |                     |
|        |        |                |Sverige är ordförande|
|        |        |                |för    det   nordiska|
|        |        |                |regeringssamarbetet  |
|        |        |                |under 2003. Regeringen
|
|        |        |                |avser därvid bl.a. att
|
|        |        |                |prioritera           |
|        |        |                |underlättandet     av|
|        |        |                |rörlighet över gränser
|
|        |        |                |för          nordiska|
|        |        |                |medborgare, genom att|
|        |        |                |verka  för att  olika|
|        |        |                |gränshinder och onödig
|
|        |        |                |byråkrati avskaffas. |
|        |        |                |                     |
|        |        |                |
Gränsintegrationsproblematiken                           |
|        |        |                |har nyligen behandlats
|
|        |        |                |i          betänkande|
|        |        |                |2002/03:KU8.         |
|        |        |                |                     |
|        |        |                |Regionen  är  föremål|
|        |        |                |för   stöd  via  EU:s|
|        |        |                |Interreg         III-|
|        |        |                |initiativ,   syftande|
|        |        |                |till    att    främja|
|        |        |                |samarbete         och|
|        |        |                |integration      över|
|        |        |                |nationsgränser.      |
|        |        |                |                     |
|        |        |                |OECD    avlämnade   i|
|        |        |                |januari    2003    en|
|        |        |                |granskning           |
|        |        |                |(Territorial Regional|
|        |        |                |Review)          över|
|        |        |                |Öresundsregionen,   i|
|        |        |                |vilken  samordning av|
|        |        |                |bl.a. fysisk planering
|
|        |        |                |och     arbetsmarknad|
|        |        |                |efterlystes. Rapporten
|
|        |        |                |har  i februari  2003|
|        |        |                |varit   föremål   för|
|        |        |                |diskussion          i|
|        |        |                |Öresundskommittén.   |
|        |        |                |                     |
|        |        |                |Den     s.k.    Sink-|
|        |        |                |utredningen föreslår i
|
|        |        |                |sitt betänkande  (SOU|
|        |        |                |2003:12) restriktivare
|
|        |        |                |regler            för|
|        |        |                |schablonbeskattning av
|
|        |        |                |(främst       danska)|
|        |        |                |gränspendlare.       |
----------------------------------------------------------
|        |2002/03:|Rivande av 30   |Se motion            |
|        |N236    |specificerade   |2002/03:T377.        |
|        |(c)     |hinder     mot  |                     |
|        |        |Öresundsintegration,|                 |
|        |        |på       bl.a.  |                     |
|        |        |skatte-    och  |                     |
|        |        |arbetsmarknadsområdena.|              |
----------------------------------------------------------
|        |2002/03:|Förbättring av  |Se motion            |
|        |N255    |integrationsarbetet|2002/03:T377.     |
|        |(kd)    |i        norra  |                     |
|        |        |Öresund, genom  |                     |
|        |        |att exempelvis  |                     |
|        |        |förenkla        |                     |
|        |        |pendling   och  |                     |
|        |        |studier.        |                     |
----------------------------------------------------------
|        |2002/03:|Tillkännagivande|                     |
|        |N340    |om  vikten  av  |                     |
|        |(c)     |regional balans |                     |
|        |        |i grundservicen |                     |
|        |        |i Skåne.        |                     |
----------------------------------------------------------
|        |2002/03:|Regionala       |Se motion            |
|        |N346    |särlösningar i  |2002/03:T377.        |
|        |(m)     |arbetsmarknadsregleringen|            |
|        |        |föreslås   för  |                     |
|        |        |att        öka  |                     |
|        |        |tillväxt   och  |                     |
|        |        |stimulera       |                     |
|        |        |Öresundsintegration.|                 |
----------------------------------------------------------
|        |2002/03:|Harmonisering   |Se motion            |
|        |N353    |av       olika  |2002/03:T377.        |
|        |(s)     |regelverk       |                     |
|        |        |mellan          |                     |
|        |        |nordvästra      |                     |
|        |        |Skåne      och  |                     |
|        |        |Själland        |                     |
|        |        |efterlyses.     |                     |
----------------------------------------------------------
|Kalmar  |2002/03:|Insatser för    |Utjämningskommittén  |
|län     |N243    |att   utveckla  |(dir.  2001:73) skall|
|        |(s)     |Öland föreslås, |bl.a.  analysera  och|
|        |        |t.ex.           |lämna förslag till hur
|
|        |        |kompensation,   |kommuner och landsting
|
|        |        |via             |som          genomgår|
|        |        |utjämningssystemet,|
befolkningsförändringar                                  |
|        |        |för       höga  |skall           kunna|
|        |        |kostnader  för  |tillförsäkras      en|
|        |        |offentlig       |likvärdig   nivå   av|
|        |        |service,        |vård,    omsorg   och|
|        |        |utbyggnad   av  |utbildning.          |
|        |        |E22:an     och  |                     |
|        |        |bättre          |                     |
|        |        |miljöinsatser i |                     |
|        |        |Östersjön.      |                     |
----------------------------------------------------------
|        |2002/03:|Förenklade      |Småföretagandets     |
|        |N252(c) |regelverk,      |villkor     behandlas|
|        |        |lägre  skatter  |närmare  i betänkande|
|        |        |och förbättrad  |2002/03:NU7.         |
|        |        |infrastruktur   |                     |
|        |        |föreslås   för  |                     |
|        |        |att  stimulera  |                     |
|        |        |småföretagandet |                     |
|        |        |i Kalmar län.   |                     |
----------------------------------------------------------
|        |2002/03:|En karta av     |Enligt Vägverkets    |
|        |N253    |åtgärder        |planer          skall|
|        |(c)     |föreslås   för  |nyinvesteringar     i|
|        |        |regional        |E22:an motsvarande 2,9
|
|        |        |utveckling och  |miljarder kronor göras
|
|        |        |tillväxt     i  |fram    till    2015.|
|        |        |Kalmar län och  |Dessutom     beräknas|
|        |        |hela landet.    |ytterligare 100 km väg
|
|        |        |                |göras                |
|        |        |                |mötesseparerande.    |
|        |        |                |Högskolans anslag ökas
|
|        |        |                |med  15 %  till 2003.|
|        |        |                |Många   av   de   mer|
|        |        |                |allmänt        hållna|
|        |        |                |förslagen         har|
|        |        |                |besvarats av riksdagen
|
|        |        |                |i samband med höstens|
|        |        |                |beredning   av  prop.|
|        |        |                |2002/03:1.           |
----------------------------------------------------------
|        |2002/03:|Åtgärder för    |Motion med liknande  |
|        |N256    |att     stärka  |inriktning avslogs av|
|        |(c)     |livskraft    i  |utskottet  förra året|
|        |        |Emådalsområdet  |(bet. 2001/02:NU4).  |
|        |        |föreslås,  som  |                     |
|        |        |utvecklad       |                     |
|        |        |fisketurism,    |                     |
|        |        |garantier  för  |                     |
|        |        |genomförande av |                     |
|        |        |miljökonsekvensbeskrivningar|         |
|        |        |av Emån etc.    |                     |
----------------------------------------------------------
|        |2002/03:|Insatser för    |Se motion            |
|        |N282    |att   utveckla  |2002/03:N253.        |
|        |(s)     |Kalmar     län  |                     |
|        |        |föreslås,       |                     |
|        |        |utbyggnad   av  |                     |
|        |        |E22:an     och  |                     |
|        |        |högskolan    i  |                     |
|        |        |Kalmar,         |                     |
|        |        |satsningar  på  |                     |
|        |        |turism     och  |                     |
|        |        |upplevelseindustri,|                  |
|        |        |m.m.            |                     |
----------------------------------------------------------
|Gotland |2002/03:|Efterlyser      |Omlokaliseringen inom|
|        |N294    |statliga        |Stockholms       läns|
|        |(s)     |insatser   för  |försäkringskassa  har|
|        |        |Gotland,        |givit  120  jobb till|
|        |        |exempelvis      |Gotland,          och|
|        |        |stärkning   av  |koncentrationen    av|
|        |        |högskolan,      |försvarets           |
|        |        |kompensation    |ekonomiredovisning   |
|        |        |för       höga  |m.m.  väntas  ge  nya|
|        |        |kostnader  och  |arbetstillfällen. Den|
|        |        |att       göra  |nati-onella          |
|        |        |Gotland   till  |omställningsgruppen  |
|        |        |temporärt       |skall           skapa|
|        |        |stödområde.     |förutsättningar   för|
|        |        |                |ytterligare  260 jobb|
|        |        |                |inom  privat  sektor.|
|        |        |                |Högskolans anslag har|
|        |        |                |höjts med 18 % jämfört
|
|        |        |                |med 2002.            |
----------------------------------------------------------
|Stock-  |2002/03:|Behov av        |Storstadsdelegationen|
|holms-  |N305    |åtgärder   för  |har     under    2001|
|regionen|(m)     |att     främja  |förstärkt            |
|        |        |tillväxt     i  |tillväxtaspekten inom|
|        |        |Stockholmsregionen.|storstadspolitiken|
|        |        |                |genom     att     öka|
|        |        |                |fokuseringen       på|
|        |        |                |tillväxt,            |
|        |        |                |sysselsättning    och|
|        |        |                |utbildning. Ett första
|
|        |        |                |steg  har  tagits för|
|        |        |                |att   öka   samverkan|
|        |        |                |mellan  arbetet   som|
|        |        |                |pågår  inom de lokala|
|        |        |                |utvecklingsavtalen och
|
|        |        |                |arbetet inom ramen för
|
|        |        |                |regionala            |
|        |        |                |tillväxtavtal     och|
|        |        |                |kommande    regionala|
|        |        |                |tillväxtprogram.     |
|        |        |                |                     |
|        |        |                |Se    vidare   motion|
|        |        |                |2002/03: N347.       |
----------------------------------------------------------
|        |2002/03:|Förbättrade     |Se motion            |
|        |N385    |förutsättningar |2002/03:N305.        |
|        |(s)     |för tillväxt i  |                     |
|        |        |Stockholmsregionen,|                  |
|        |        |som       fler  |                     |
|        |        |hyresbostäder,  |                     |
|        |        |utbyggd         |                     |
|        |        |kollektivtrafik |                     |
|        |        |och       fler  |                     |
|        |        |högskoleplatser.|                     |
----------------------------------------------------------
|        |2002/03:|Ny              |Se motion            |
|        |N397    |småföretagarpolitik|2002/03:N305.     |
|        |(fp)    |för       fler  |Småföretagandets     |
|        |        |service-   och  |villkor     behandlas|
|        |        |turistarbeten i |närmare  i betänkande|
|        |        |Stockholms län. |2002/03:NU7.         |
----------------------------------------------------------
|Mälar-  |2002/03:|En              |En samlad avstämning |
|dalen   |N347    |storstadspolitik|och utvärdering av den
|
|        |(kd)    |för Stockholms- |nya  storstadspolitik|
|        |        |och             |som  presenterades  i|
|        |        |Mälardalsregionen|prop.    1997/98:165|
|        |        |efterlyses.     |pågår. Den kommer att|
|        |        |                |ligga  till  underlag|
|        |        |                |för ställningstaganden
|
|        |        |                |till    former    och|
|        |        |                |omfattning   för  den|
|        |        |                |fortsatta            |
|        |        |                |storstadspolitiken.  |
|        |        |                |Regeringen  avser att|
|        |        |                |återkomma        till|
|        |        |                |riksdagen  under 2003|
|        |        |                |om storstadspolitikens
|
|        |        |                |utveckling.          |
|        |        |                |                     |
|        |        |                |Stockholmsberedningen|
|        |        |                |har   i  uppgift  att|
|        |        |                |föreslå förbättringar|
|        |        |                |i transportsystemet i|
|        |        |                |Stockholms-       och|
|        |        |                |Mälardalsregionen. Den
|
|        |        |                |avlämnade  sitt andra|
|        |        |                |betänkande       (SOU|
|        |        |                |2002:11)   i  januari|
|        |        |                |2002.                |
----------------------------------------------------------
|        |2002/03:|Kraftfulla      |Motionärernas krav på|
|        |N358    |insatser,    i  |förbifart  Sala längs|
|        |(s)     |synnerhet       |riksväg 70 tillgodoses
|
|        |        |gällande vägar  |i Vägverkets plan för|
|        |        |och järnvägar,  |framtida             |
|        |        |är  nödvändiga  |investeringar.       |
|        |        |för             |                     |
|        |        |Västmanlands    |                     |
|        |        |utveckling.     |                     |
----------------------------------------------------------
|Värmland|2002/03:|Harmonisering   |Slutrapporten från   |
|och     |N265    |av regelsystem  |Nordiska       rådets|
|Dalsland|(fp)    |mellan          |särskilda utredare av|
|        |        |gränsområden i  |nordbors  rättigheter|
|        |        |Sverige    och  |vid bosättning i andra
|
|        |        |Norge           |nordiska       länder|
|        |        |efterlyses.     |avlämnades   i  april|
|        |        |                |2002 (ANP 2002:719). |
|        |        |                |                     |
|        |        |                |Sverige är ordförande|
|        |        |                |för    det   nordiska|
|        |        |                |regeringssamarbetet  |
|        |        |                |under 2003. Regeringen
|
|        |        |                |avser därvid bl.a. att
|
|        |        |                |prioritera           |
|        |        |                |underlättandet     av|
|        |        |                |rörlighet över gränser
|
|        |        |                |för          nordiska|
|        |        |                |medborgare, genom att|
|        |        |                |verka  för att  olika|
|        |        |                |gränshinder och onödig
|
|        |        |                |byråkrati avskaffas. |
|        |        |                |                     |
|        |        |                |
Gränsintegrationsproblematiken                           |
|        |        |                |har nyligen behandlats
|
|        |        |                |i          betänkande|
|        |        |                |2002/03:KU8.         |
|        |        |                |                     |
|        |        |                |Regionen  är  föremål|
|        |        |                |för   stöd  via  EU:s|
|        |        |                |Interreg         III-|
|        |        |                |initiativ,   syftande|
|        |        |                |till    att    främja|
|        |        |                |samarbete         och|
|        |        |                |integration      över|
|        |        |                |nationsgränser.      |
|        |        |                |                     |
|        |        |                |Kommerskollegium  har|
|        |        |                |nyligen        utrett|
|        |        |                |handelshinder gentemot
|
|        |        |                |Norge.               |
----------------------------------------------------------
|Norrland|2002/03:|Satsningar på   |Satsningar om ca 3,6 |
|        |N257    |kommunikationsområdet,|miljarder kronor
på                                                       |
|        |(fp)    |främst          |E4:an    i   Norrland|
|        |        |förstärkningar  |planeras   fram  till|
|        |        |av   delar  av  |2015.   Förslagen  på|
|        |        |E4:an           |högskoleområdet   får|
|        |        |efterfrågas,    |anses besvarade i och|
|        |        |liksom   vissa  |med           höstens|
|        |        |förändringar på |behandlingen av prop.|
|        |        |högskoleområdet.|2002/03:1.           |
----------------------------------------------------------
|        |2002/03:|Efterlyser      |Se motion            |
|        |N380    |åtgärder   för  |2002/03:N265.        |
|        |(s)     |att underlätta  |                     |
|        |        |en              |                     |
|        |        |"regionförstoring"|                   |
|        |        |i               |                     |
|        |        |Tornedalsområdet,|                    |
|        |        |med ökat utbyte |                     |
|        |        |över gränsen.   |                     |
----------------------------------------------------------
Utskottets ställningstagande


Utskottet   vill   liksom   tidigare   peka  på  att  den  regionala
utvecklingspolitiken enligt de gällande  målen skall inriktas på att
skapa förutsättningar för hållbar ekonomisk  tillväxt,  rättvisa och
valfrihet, så att likvärdiga levnadsvillkor skapas för medborgarna i
hela riket. Utskottet konstaterar att de regionalpolitiska problemen
inte   kan   lösas   enbart   genom  de  åtgärder  som  vidtas  inom
utgiftsområde 19 Regional utjämning  och  utveckling. Insatser krävs
inom  många olika politikområden, såsom exempelvis  arbetsmarknads-,
närings-, utbildnings- och kommunikationsområdena.

Riksdagen  beslutade  under  föregående  riksmöte  i  enlighet med
förslagen i propositionen om en politik för tillväxt och livskraft i
hela landet (prop. 2001/02:4, bet. 2002/03:NU4). Ett genomförande av
de förslag som då beslutades kommer att få återverkningar för bygder
och regioner i hela landet.
Utskottets  principiella uppfattning är att åtgärder och  insatser
som begärs för  olika delar av landet skall prövas inom ramen för de
möjligheter som av  riksdag  och  regering  anförtros  de  regionala
organen samt i förekommande fall Nutek, Glesbygdsverket och Vinnova.
Även EG:s strukturfondsstöd bör nämnas i detta sammanhang.
Mot  denna  bakgrund  avstår utskottet från att i detta sammanhang
göra   en   mer   detaljerad   bedömning    av   de   här   aktuella
motionsyrkandena, vilka således avstyrks.</pre><pre>
Reservationer



Utskottets  förslag  till riksdagsbeslut och ställningstaganden  har
föranlett följande reservationer.  I  rubriken  anges  inom parentes
vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som  behandlas
i avsnittet.


1. Regionala tillväxtprogram (punkt 2)

av  Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren (m),  Åsa
Torstensson (c), Stefan Hagfeldt (m), Nyamko Sabuni (fp) och Lars
Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser  att  utskottets  förslag  under  punkt 2 borde ha följande
lydelse:

2.  Riksdagen tillkännager för regeringen som  sin  mening  vad  som
anförs   i  reservation  1.  Därmed  bifaller  riksdagen  motionerna
2002/03:MJ428  yrkande  10, 2002/03:N267 yrkande 18 och 2002/03:N393
yrkande  2  och  avslår  motionerna   2002/03:N302   yrkande  4  och
2002/03:N398 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi   anser   liksom   tidigare   att   formerna   för  de  regionala
tillväxtprogrammen inte är den mest väsentliga frågan.  Däremot  bör
ökad vikt läggas vid underifrånperspektivet. Det avgörande har varit
och  är  att  många  olika  parter  träffas  under  nya  former  och
diskuterar konkreta åtgärder i syfte att uppnå hållbar utveckling  i
regionerna.

Inför  starten av de nya tillväxtprogrammen återstår vissa brister
att åtgärda.  Särskilt efterlyser vi att näringslivet och då framför
allt de små företagen  skall  bli  mer  delaktiga. Dessa är nämligen
mycket viktiga aktörer för att uppnå den  önskade  utvecklingen. Det
förefaller dock som om aktiva företagare känner sig  främmande inför
kulturen  och  arbetsformerna kring tillväxtprogrammen.  Regeringens
förslag  om  ett  program   för   lokal   näringslivsutveckling   är
otillräckligt  som  instrument  för  att  få  in  företagarkraften i
tillväxtprogrammen.
Vi tror att mångfald och kreativitet utvecklas bättre  inom  ramen
för lokala initiativ; t.ex. står kommunen och de kommunalt ansvariga
närmare  de  lokala problemen än länsstyrelserna och staten. När det
gäller den sociala  dimensionen  får  det inte bara vara tomma ord i
regeringens  riktlinjer.  Bland  annat  måste  kvinnorna  involveras
bättre i partnerskapen genom att ambitionerna  och  arbetsformerna i
programmen också attraherar kvinnor.
För att öka medvetenheten om miljöperspektivet som  tillväxtfaktor
förutsätts  att  detta  perspektiv  tydligt  kommer in i programmens
olika delar redan från början.
Det är ett oavvisligt krav att alla insatser  inom  den  regionala
utvecklingspolitiken utvärderas så att de instrument som kan behövas
inom  den  nationella  politiken  och  inom de prioriterade områdena
succesivt  kan  effektiviseras. Vidare bör  relationen  mellan  EU:s
sammanhållningspolitik      och     den     nationella     regionala
utvecklingspolitiken analyseras ytterligare.
Vad som här anförts bör riksdagen  som  sin  mening  ge regeringen
till  känna.  Därmed blir motionerna 2002/03:MJ428 (c), 2002/03:N267
(fp) och 2002/03:N393  (kd) i det väsentliga tillgodosedda i berörda
delar och tillstyrks. Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks.

2. Kapitalförsörjning (punkt 3)

av Mikael Odenberg (m),  Eva  Flyborg (fp), Ulla Löfgren (m), Åsa
Torstensson (c), Stefan Hagfeldt (m), Nyamko Sabuni (fp) och Lars
Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under  punkt  3  borde  ha  följande
lydelse:

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin mening vad som
anförs  i  reservation  2.  Därmed  bifaller  riksdagen   motionerna
2002/03:Fi237  yrkande  2,  2002/03:N274,  2002/03:N307  yrkande  1,
2002/03:N324  yrkandena  1  och  2  och 2002/03:N345 yrkande 16  och
avslår  motionerna  2002/03:N280 yrkandena  1  och  2,  2002/03:N302
yrkandena 7, 8, 12 och  13,  2002/03:N344  yrkande  2,  2002/03:N362
yrkande 7 och 2002/03:N373.

Ställningstagande

Vi  vill  betona  att  frågan  om kapitalförsörjningen är av central
betydelse  inom  den  regionala  näringspolitiken   -   liksom  inom
näringspolitiken i stort. En effektivt fungerande kapitalmarknad  är
en  grundförutsättning för skapandet av nya företag och för tillväxt
i befintliga företag.

Enligt  vår uppfattning är kapitalförsörjningen ett särskilt stort
problem i glesbygden,  där låga fastighetsvärden innebär en brist på
realsäkerhet för t.ex. en  företagare  som  har  behov  av  att låna
pengar  till  en investering. Vidare har den rådande konjunkturen  i
kombination     med      statliga      missgrepp,      bl.a.      på
såddfinansieringsområdet,  medfört  att  situationen  när det gäller
kapitalförsörjning    -    inte    minst    inom    den    regionala
utvecklingspolitiken   -  är  under  all  kritik.  På  sikt  drabbas
landsbygdsföretagen och  de olika utvecklingsprojekten av allvarliga
problem  om  inte  kraftansträngningar   görs   för   att  förbättra
tillgången  på  riskvilligt  kapital,  även när det gäller  det  som
kallas socialt företagande.
Mot den bakgrunden borde det vara naturligt  att pröva nya grepp i
politiken.  Kreditgarantiföreningar  är en ganska  ny  företeelse  i
Sverige;  där  anser  vi  att det statliga  stödet  borde  ha  varit
snabbare  och  mer  bestämt.  I   motionerna   2002/03:Fi237   (kd),
2002/03:N274  (kd),  2002/03:N307  (kd),  2002/03:N324  (c,  kd) och
2002/03:N345  (c)  skisseras  olika  lösningar  för  att råda bot på
situationen,  t.ex.  olika  lösningar  byggda  på lokalt engagemang,
uppbyggnad  av  regionala riskkapitalfonder med regionala  styrelser
och åtgärder inom  skatteområdet.  (När  det  gäller  återförande av
vattenkraftsvinsterna  som  en finansiell bas för åtgärder  hänvisas
till den separata behandlingen av denna fråga i ett senare avsnitt i
betänkandet.)
Utan  att  binda oss för vilken  metod  som  bör  användas  i  ett
permanent system  för  kapitalförsörjningen  anser  vi  att  det bör
finnas  en  öppenhet  att  se på nya lösningar. Vi anser således att
riskkapitalförsörjningen på landsbygden bör belysas på ett allsidigt
sätt i en ny utredning.
Riksdagen bör genom ett uttalande  ställs sig bakom vad vi här har
anfört.  Därmed  blir  de  nämnda  motionerna   i   det   väsentliga
tillgodosedda i berörda delar och tillstyrks. Övriga motionsyrkanden
avstyrks.

3. Kapitalförsörjning (punkt 3)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag under punkt 3 borde ha följande
lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin  mening  vad som
anförs   i   reservation   3.   Därmed   bifaller  riksdagen  motion
2002/2003:N302  yrkandena  7,  8,  12 och 13 och  avslår  motionerna
2002/03:Fi237 yrkande 2, 2002/03: N274, 2002/03:N280 yrkandena 1 och
2,  2002/03:N307  yrkande  1,  2002/03:N324   yrkandena   1  och  2,
2002/03:N344   yrkande  2,  2002/03:N345  yrkande  16,  2002/03:N362
yrkande 7 och 2002/03:N373.

Ställningstagande

Jag anser att frågan om kapitalförsörjningen är av central betydelse
inom den regionala näringspolitiken - liksom inom näringspolitiken i
stort.    En   effektivt    fungerande    kapitalmarknad    är    en
grundförutsättning  för  skapandet av nya företag och för tillväxt i
befintliga  företag.  Kapitalförsörjningen  är  ett  särskilt  stort
problem i glesbygden, där  låga fastighetsvärden innebär en brist på
realsäkerhet för t.ex. en företagare  som  har  behov  av  att  låna
pengar   till  en  investering.  Ett  problem  är  att  den  privata
kapitalmarknaden  inte  är särskilt benägen att ta risker, ett annat
problem är att mindre företag ofta har lägre soliditet än större och
ett tredje problem är den  bristande  konkurrensen inom banksektorn.
På många orter finns det bara en enda bank.

Mot denna bakgrund bör kapitalförsörjningen  utredas  med särskilt
fokus på landsbygdens och glesbygdens företag. Målet måste  vara att
förbättra tillgången på riskvilligt kapital, även när det gäller det
som kallas socialt företagande.
För   att   stödja   lokalt  nyföretagande  bör  -  vid  sidan  av
kreditgarantiföreningar  och  statliga  kreditgarantier - även andra
nya idéer prövas. Ett system med lokala börser/banker  är ett sådant
uppslag som bör prövas, vilket ligger i linje med vad som föreslås i
motion  2002/03:N302 (mp). En lösning av detta slag har testats  och
permanentats  i Australien, där det visade sig att lokalbefolkningen
hellre investerade  i  den lokala bankens kontor än i andra bankers,
eftersom de därmed fick tillgång till kontorets service.
Mot denna bakgrund anser  jag  att  kapitalförsörjning  via lokala
banker/börser  kan  vara ett intressant alternativ, som bör studeras
närmare. Riksdagen bör  ställa  sig  bakom  vad  jag här har anfört.
Därmed  blir  den  nämnda  motionen i det väsentliga tillgodosedd  i
berörda delar och tillstyrks. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

4. Lokal utveckling (punkt 4)

av Mikael Odenberg (m), Eva  Flyborg  (fp), Ulla Löfgren (m), Åsa
Torstensson (c), Stefan Hagfeldt (m), Nyamko Sabuni (fp) och Lars
Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag under punkt  4  borde  ha  följande
lydelse:

4. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin mening vad som
anförs   i   reservation   4.   Därmed   bifaller  riksdagen  motion
2002/03:N207   yrkande   6   och  avslår  motionerna   2002/03:N224,
2002/03:N244, 2002/03:N361 och 2002/03: N364.

Ställningstagande

Inledningsvis vill vi understryka  att  goda  allmänna  villkor  för
företagande  är  en  grundläggande  förutsättning  för  att  svenska
företag  skall kunna upprätthålla en internationell konkurrenskraft.
Inga åtgärder inom den regionala utvecklingspolitiken kan kompensera
ett  bristfälligt   lokalt   näringsklimat.   Framför  allt  de  små
företagens förutsättningar är eftersatta.

Kommunernas välfärd hänger samman med företagsklimatets  kvalitet,
vilken  varierar  betydligt  mellan  olika kommuner. Det handlar  om
kommunikationer,  utbildning,  den lokala  regelbördan,  attityderna
från kommunens sida vid kontakter  med  näringslivet, förekomsten av
offentlig  konkurrens  med  privata näringsidkare,  kommunalskattens
nivå och kommunens smidighet  vid plan- och byggärenden och liknande
frågor.  Beroende  på  dessa förutsättningar  för  företagande  ökar
sysselsättningen i kommunen.
För att främja landsbygdens  små  företag  är  regeringens  lokala
program  för entreprenörskap och lokal utveckling inte tillräckligt.
Vad som behövs är i först hand en reformering av regelverket, vilket
i  dag  är  illa   anpassat   till  landsbygdens  verksamhetsformer.
Därutöver behövs en allmän attitydförändring  gentemot  företag  och
företagare.
Vi  anser  att riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd.
Därmed bifaller  riksdagen motion 2002/03:N207 (m) i aktuell del och
avslår övriga här berörda motionsyrkanden.

5. Återförande av del av vattenkraftsvinsterna (punkt 5)

av Ingegerd Saarinen  (mp), Åsa Torstensson (c), Lars Lindén (kd)
och Gunilla Wahlén (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under  punkt  5  borde  ha följande
lydelse:

5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin mening vad  som
anförs i reservation 5. Därmed bifaller  riksdagen delvis motionerna
2002/03:N205,     2002/03:N210,     2002/03:N246,      2002/03:N259,
2002/03:N290, 2002/03:N302 yrkande 15, 2002/03:N325 och 2002/03:N345
yrkande 15.

Ställningstagande

Det  är  otvivelaktigt så att det lokala näringslivet och  invånarna
kan ha vissa  nackdelar  från rekreationssynpunkt m.m. av exempelvis
ett    vattenkraftverk    med    tillhörande    uppdämda    områden.
Kompensationstanken  finns  inbyggd  i  regelverket  om  bygde-  och
fiskeavgifter. Med hänsyn till att bestämmelserna är "stelbenta" har
regeringen  ansett  att  det finns  skäl  att  göra  en  översyn  av
användningen av bygdemedel, så att de kan komma berörd bygd till del
på ett mer flexibelt sätt  än  i  dag.  Vi delar den bedömningen och
beklagar att översynen knappast påbörjats.

Med anledning av de motioner som tar upp  frågan om återförande av
en   del   av  vinsterna  från  vattenkraftsproduktionen   till   de
producerande  regionerna  vill  vi framhålla att det är av stor vikt
att denna fråga noggrant studeras. Enligt vår uppfattning har frågan
om   återföring  av  del  av  vattenkraftsvinsterna   inte   utretts
tillräckligt av den regionalpolitiska utredningen. Bland annat borde
utredningen  ha  belyst  de  olika  metoder som kan utnyttjas för en
vattenkraftsåterbäring samt konsekvenserna  av dessa metoder. Vidare
bör det norska systemet studeras mer ingående. Med hänsyn till denna
brist  i  informationsunderlaget anser vi att en  ny  utredning  bör
tillsättas  för att studera frågan om vilken metod som lämpligen kan
användas för att återföra en del av vattenkraftsvinsterna. Frågan om
hur  resurserna  bäst  kan  tillgodogöras  i  berörda  kommuner  och
regioner  är  en uppgift som lämpligen bör lösas när huvudfrågan har
retts ut. Med ett beslut i riksdagen i enlighet härmed tillgodoses i
väsentlig mån förslagen  i motionerna 2002/03:N205 (c), 2002/03:N210
(c),  2002/03:N246  (v),  2002/03:N259   (kd),   2002/03:N290  (kd),
2002/03:N302 (mp), 2002/03:N325 (c, fp, kd, v, mp)  och 2002/03:N345
(c).

6. Utlokalisering av statlig verksamhet (punkt 6,
motiveringen)

av Eva Flyborg (fp), Nyamko Sabuni (fp) och Lars Lindén (kd).

Ställningstagande

Vi anser att den del av utskottets ställningstagande  som börjar med
"Efter omställningsarbetet" och slutar med "ett lokaliseringsärende"
borde ha följande lydelse:

När det gäller lokalisering av statliga myndigheter m.m.  delar vi
den  uppfattning  som kommer till uttryck i flera av de här aktuella
motionerna, nämligen  att  syftet med riktlinjerna inte uppnås. Till
exempel kan nya myndigheter placeras utanför Stockholm men i stadens
omedelbara  närhet.  Misstanken   att  reglerna  kringgås  kan  inte
undvikas.
Vi är positivt inställda till det  utredningsarbete  som nu utförs
av  ITPS  respektive  Statskontoret  och  förutsätter - i linje  med
önskemålet i motion 2002/03:N332 (fp) - att  detta arbete inbegriper
också de samhälleliga och samhällsekonomiska konsekvenserna av olika
lokaliseringsmönster.
För att nå resultat anser vi att det förhållningssätt som förordas
i  motion  2002/03:Kr203  (kd), dvs. att det är hög  tid  att  bryta
invanda tankemönster och se  nya  möjligheter  när  nya  myndigheter
etableras, är sympatiskt. Lokaliseringen av statliga myndigheter  är
onekligen  en  viktig framtidsfråga och det måste bli självklart att
ta  till  vara möjligheten  att  lokalisera  fler  statliga  arbeten
utanför Stockholm.
Med hänvisning  till  vad  som anförts anser vi att flera motioner
helt eller delvis har tillgodosetts.  Mot  denna bakgrund finns inte
behov   av   något   uttalande   från   riksdagens  sida.   Samtliga
motionsyrkanden avstyrks således.

7. Utlokalisering av statlig verksamhet (punkt 6)

av Ingegerd Saarinen (mp) och Gunilla Wahlén (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag under punkt  6  borde  ha  följande
lydelse:

6. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin mening vad som
anförs   i   reservation   7.   Därmed   bifaller  riksdagen  motion
2002/03:N279  och  avslår  motionerna  2002/03:Kr203,  2002/03:N203,
2002/03:N213,  2002/03:N232,  2002/03:N235   yrkandena   1   och  2,
2002/03:N238  yrkandena  1-3,  2002/03: N266 yrkande 4, 2002/03:N267
yrkande  16,  2002/03:N308 yrkande  1,  2002/03:N309,  2002/03:N318,
2002/03:N332 yrkandena  1  och  2,  2002/03:N342  yrkandena 1 och 2,
2002/03:N343   yrkande  2,  2002/03:N345  yrkande  7,  2002/03:N363,
2002/03:N370, 2002/03:N379, 2002/03:N384 och 2002/03:N386.

Ställningstagande

Vi anser att den  del av utskottets ställningstagande som börjar med
"Efter omställningsarbetet" och slutar med "ett lokaliseringsärende"
borde ha följande lydelse:

Tyvärr  följs  inte   alltid   de  fastlagda  principerna,  varför
resultaten av den förda politiken  är  alltför blygsamma. Därför bör
en ny och mer kraftfull metodik användas  för att nå målen. I första
hand krävs att regeringen lägger fast en långsiktig  och  strategisk
plan för omlokalisering av statlig verksamhet. Det måste beaktas att
omlokalisering   både  kan  vara  ett  verktyg  för  att  främja  en
myndighetsutveckling   och   ett  verktyg  i  arbetet  för  regional
utveckling. Besluten måste föregås  av  kartläggningar, analyser och
bedömningar   av   konsekvenserna   för  de  regioner   som   tappar
arbetstillfällen    liksom    för   de   regioner    som    tillförs
arbetstillfällen. Stor hänsyn måste  visas  de  anställda  och deras
familjer   i   en  omlokaliseringssituation.  Med  hänsyn  till  att
befolkningen  bör   kunna   ställa  samma  effektivitetskrav  på  en
myndighet som omlokaliseras och  med  hänsyn  till  att  de  berörda
familjerna  har  att ta ställning till svåra frågor om medflyttning,
bostad  och arbetstillfälle  för  övriga  vuxna  i  familjen,  måste
omlokaliseringsplanen omspänna en tidsrymd på fem-tio år.
Med hänvisning  till  vad som anförts bör riksdagen bifalla motion
2002/03:N279 (v).

8. Utlokalisering av statlig verksamhet (punkt 6)

av Åsa Torstensson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets  förslag  under  punkt  6 borde ha följande
lydelse:

6.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin mening  vad  som
anförs   i   reservation  8.  Därmed   bifaller   riksdagen   motion
2002/03:N345  yrkande   7   och   avslår  motionerna  2002/03:Kr203,
2002/03:N203, 2002/03:N213, 2002/03:  N232, 2002/03:N235 yrkandena 1
och   2,  2002/03:N238  yrkandena  1-3,  2002/03:N266   yrkande   4,
2002/03:N267  yrkande  16,  2002/03:N279,  2002/03:N308  yrkande  1,
2002/03:N309,   2002/03:N318,   2002/03:N332   yrkandena  1  och  2,
2002/03:N342   yrkandena   1   och   2,   2002/03:N343  yrkande   2,
2002/03:N363, 2002/03:N370, 2002/03:N379, 2002/03:N384  och 2002/03:
N386.

Ställningstagande

Sammanfattningsvis  anser  jag  att  de  gällande  principerna   för
utlokalisering  av  statliga  myndigheter  även fortsättningsvis bör
tillämpas.  Emellertid  kan  konstateras  att reglerna  i  praktiken
kringgås   när   nya   myndigheter  och  enheter  lokaliseras   till
kranskommunerna runt Stockholm.  Därför  bör regeringen överväga ett
nytt angreppssätt i samband med lokalisering av statlig verksamhet.

För  det  första  bör  utlokaliseringen ske  planmässigt  för  att
ändamålsenliga rutiner skall kunna utvecklas och förfinas. Jag anser
att det är lämpligt att en  sådan  planering  utgår  från att 50 000
arbeten  under  en femårsperiod utlokaliseras från Stockholmsområdet
till nya orter över  hela landet. Statliga verk bidrar verksamt till
att  bredda  arbetsmarknaderna   i   de   regioner  som  myndigheten
lokaliseras till. För det andra bör regeringen  redan  i  direktiven
till  en  utredning  som  rör  ny  statlig verksamhet påminna om  de
principer som finns för lokalisering.
Med hänvisning till vad som anförts  bör  riksdagen bifalla motion
2002/03:N345 (c) i berörd del.

9. Servicefrågor (punkt 7)

av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg (fp),  Ulla  Löfgren (m), Åsa
Torstensson (c), Stefan Hagfeldt (m), Nyamko Sabuni (fp) och Lars
Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets  förslag under punkt 7 borde ha  följande
lydelse:

7. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin  mening  vad som
anförs  i reservation 9. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna
2002/03:N267  yrkande  11,  2002/03:N304  yrkande  11,  2002/03:N307
yrkande   10  och  2002/03:N345  yrkande  5  och  avslår  motionerna
2002/03:N275,  2002/03: N302 yrkande 10, 2002/03:N313, 2002/03:N319,
2002/03:N320, 2002/03:  N326,  2002/03:N341  yrkandena  1-3  och  5,
2002/03:N376 och 2002/03:N398 yrkande 2.

Ställningstagande

Enligt  vår  mening  är frågorna om en god service för alla delar av
landet av mycket stor  betydelse.  Vi  anser  inte  att  regeringens
program och initiativ är tillräckliga för att uppnå målet  om en god
servicenivå i hela landet.

Vi   anser  att  målet  om  en  god  servicenivå  väsentligen  bör
förtydligas.  Vidare  bör  regeringen genom riktlinjer till statliga
myndigheter   och  bolag  ålägga   dessa   att   tillhandahålla   en
grundläggande samhällsservice.  De  statliga myndigheterna måste bli
bättre på att ta regional hänsyn i enlighet  med  det  regelverk som
finns. Utan att binda oss för någon särskild form anser  vi att idén
med lokala servicepunkter bör utredas.
När  det  gäller tillgänglighet till service som post, apotek  och
annan grundläggande  service  vill  vi  framhålla  nödvändigheten av
samverkan och samlokalisering, vilket också fungerar på flera håll i
landet.   Vi  anser  även  att  småskaliga,  lokalt  anpassade   och
alternativa  driftsformer  i  ökad  utsträckning  bör  gynnas av den
statliga  politiken  för  tryggande av offentlig service. Detta  kan
exempelvis ske genom att statens upphandlingsförfaranden inriktas på
att  tjänster  i första hand  skall  upphandlas  av  mindre,  lokala
serviceproducenter.
Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen i det väsentliga
ställa sig bakom  de  här  behandlade  motionskraven  i  parti-  och
kommittémotioner    från   Moderata   samlingspartiet,   Folkpartiet
liberalerna, Kristdemokraterna och Centerpartiet.

10.Landsbygds- och skärgårdsfrågor (punkt 8)

av Mikael Odenberg  (m),  Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren (m), Åsa
Torstensson (c), Stefan Hagfeldt (m), Nyamko Sabuni (fp) och Lars
Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under  punkt  8  borde  ha följande
lydelse:

8.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin mening vad  som
anförs i reservation 10. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna
2002/03:N267 yrkandena 1 och 19, 2002/03:N270  yrkandena  1  och  2,
2002/03:N307 yrkandena 6-8 och 2002/03:N345 yrkandena 1-3 och avslår
motionerna  2002/03:  MJ429  yrkande 12, 2002/03:N241, 2002/03:N254,
2002/03:N265  yrkande 1, 2002/03:N317,  2002/03:N323,  2002/03:N329,
2002/03:N343 yrkande  7,  2002/03:N362  yrkande  2, 2002/03:N372 och
2002/03:N381.

Ställningstagande

Vi anser att regeringens politik för glesbygds- och skärgårdsområden
i  alltför stor utsträckning är inriktad på statligt  användande  av
olika  typer av riktade bidrag. Statens uppgift borde i stället vara
att skapa  förutsättningar,  i  termer  av grundläggande service och
gott företagsklimat, för lokala krafter att  bidra till tillväxt och
forma en god livsmiljö för människor i glesbygd.  Vi anser att dessa
strävanden    skulle    underlättas    om   statens   insatser   för
landsbygdsområden  samlades  till  en landsbygdspolitik,  liksom  om
insatserna för öar och skärgårdsområden samordnades till en särskild
skärgårdspolitik.

Ett  lokalt utvecklingsarbete som har  samhällsnytta  som  främsta
drivkraft  kan mobilisera medborgarnas engagemang och arbetsinsatser
inom sådana  områden  som  har  stor  betydelse  för vardagen, t.ex.
dagis,   skola,   arbetskooperativ,   folkbildning,   idrott   eller
miljöprojekt. Detta engagemang kan kanaliseras på olika sätt, vilket
också  exemplifieras  i  motionerna.  En  modell  är Byskogsforum  i
Dalarna, där lokala krafter arbetar för att skapa utkomstmöjligheter
i   den   yttersta   glesbygden.  Målsättningen  att  skapa   lokala
förvaltningsmodeller i  berörda  områden kan vara ett sätt att rädda
och  skapa  nya  arbetstillfällen. Kärnpunkten  är  att  det  lokala
utvecklingsarbetet  bygger  på  under-ifrånperspektivet,  vilket kan
leda  till  att lokal identitet skapas och att den lokala demokratin
förnyas.
Tillgång till  kultur  och  bra  fritidsaktiviteter  är  en mycket
viktig  förutsättning för att skapa utvecklingskraft och en anda  av
kreativitet i landsbygderna. Tillgång till kultur är också en viktig
förutsättning    för   att   kunna   attrahera   och   behålla   nya
landsbygdsinnevånare.  Kultur  är därför ingen lyx som kan ges lägre
prioritet än andra ansträngningar  för att utveckla landsbygden. Det
är angeläget att kulturkonsumtion kan  spridas över hela landet, och
därför bör kulturanslagen riktas på ett annat sätt än i dag.
Förutom  att  vara nyckeln till försörjning  för  många  människor
utgör småföretag  på  landsbygden  även  en viktig del av den lokala
kulturen. En anda av företagsamhet kan spridas och skapa livskraft i
bygden.  För  att  främja  landsbygdens små företag  är  regeringens
förordande  av  lokala  program   för   entreprenörskap   dock  inte
tillräckligt.  Vad  som  behövs  är i första hand en reformering  av
skatter och regler, vilka i dag är  illa anpassade till landsbygdens
verksamhetsformer.
Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen i det väsentliga
ställa sig bakom motionerna 2002/03:N267  (fp),  2002/03:N270  (kd),
2002/03:N307  (kd)  och  2002/03:N345  (c)  i aktuella delar. Övriga
motioner bör avslås av riksdagen.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag


</pre><pre></pre><pre>
Motioner från allmänna motionstiden

2002/03:Fi237 av Ragnwi Marcelind (kd):

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin  mening  vad  i
motionen anförs om behovet av  att  främja  tillkomsten av privata
försäkringssystem eller nätverk där mindre företag kan förena sina
resurser i form av t.ex. gemensamma lånesäkerheter  och  hjälp vid
låneutvärderingar och bankkontakter.

2002/03:Kr203 av Gunilla Tjernberg (kd):

Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om lokalisering av nya statliga myndigheter.

2002/03:T377 av Ulf Nilsson m.fl. (fp):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening  vad i
motionen anförs om hinder mot utveckling i Öresundsregionen.

2002/03:MJ428 av Maud Olofsson m.fl. (c):

10.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin mening vad i
motionen  anförs  om att tidigt integrera miljöperspektivet  i  de
regionala tillväxtprogrammen  samt  förstärka den sociala aspekten
för att nå en hållbar utveckling.

2002/03:MJ429 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m):

12.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen anförs om att leva och bo på landsbygden.

2002/03:N203 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utlokalisering  av statlig verksamhet från det överhettade
Stockholm.

2002/03:N205 av Kenneth Johansson och Viviann Gerdin (c):

Riksdagen tillkännager för  regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om återförande av pengar  från  vattenkraftsproduktionen till
kommuner och regioner där den produceras.

2002/03:N207 av Sten Tolgfors (m):

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen anförs  om  vikten  av förbättrade lokala förutsättningar
för företagande.


2002/03:N210 av Birgitta Sellén och Sven Bergström (c):


Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin mening vad i motionen
anförs om att utreda förutsättningarna för  en  återföring av pengar
från   vattenkraftsproduktionen  till  kommuner  och  regioner   där
vattenkraften produceras.

2002/03:N213 av Agne Hansson (c):

Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utlokalisering av statlig verksamhet till Kalmar län.

2002/03:N224 av Sven-Erik Österberg (s):

Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om nödvändigheten  av  att  vidta  åtgärder  som  underlättar
nybyggnation  av  industri  och  företagslokaler i regioner med  låg
tillväxt.

2002/03:N232 av Håkan Juholt och Krister Örnfjäder (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin mening vad i motionen
anförs om lokalisering av myndigheter.

2002/03:N235 av Kenneth Johansson (c):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen anförs  om  en  konkret  plan för lokalisering av statlig
verksamhet    över    landet,    med    målsättningen    50    000
årsarbetstillfällen under en femårsperiod.

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin  mening  vad  i
motionen  anförs  om  lokalisering   av  statlig  verksamhet  till
Dalarnas län.

2002/03:N236 av Johan Linander och Sofia Larsen (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som  sin mening vad i motionen
anförs om att kraftfullt påskynda arbetet för  att  undanröja hinder
för integration, företagande och utveckling i Öresundsregionen.

2002/03:N238 av Cecilia Nilsson Wigström m.fl. (fp, m, kd, mp):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin mening  vad  i
motionen  anförs  om  att  en  regional utvecklingspolitik  kräver
åtgärder för att skapa en arbetsmarknad för samhällsvetare.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen anförs  om  att  för få huvudkontor för statliga verk och
myndigheter är lokaliserade till Göteborg.

3.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen  anförs  om  att  fler  huvudkontor för statliga verk och
myndigheter bör lokaliseras till Göteborg.

2002/03:N241 av Lars-Ivar Ericson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin mening vad i motionen
anförs om att initiera ett "Hela Sverige skall leva"-projekt.

2002/03:N243 av Agneta Ringman (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som  sin mening vad i motionen
anförs om insatser för att utveckla Öland.

2002/03:N244 av Lennart Gustavsson m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin  mening vad i motionen
anförs  om att Nutek ges i uppdrag att permanenta  försöket  med  de
kommunala teknikskolorna.

2002/03:N246 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

Riksdagen  begär att regeringen lägger fram förslag om hur en del av
vattenkraftsvinsten     skall     kunna     återföras     till    de
vattenkraftsproducerande  regionerna  i  enlighet med vad i motionen
anförs.

2002/03:N252 av Agne Hansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som  sin mening vad i motionen
anförs om lika villkor för företagsamhet i Kalmar län.

2002/03:N253 av Agne Hansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin  mening vad i motionen
anförs om åtgärder för regional utveckling i Kalmar län.

2002/03:N254 av Agne Hansson och Lena Ek (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening  vad i motionen
anförs om åtgärder för en levande skärgård året om.

2002/03:N255 av Kenneth Lantz och Tuve Skånberg (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad  i motionen
anförs om integrationsarbetet i Öresundsområdet.

2002/03:N256 av Agne Hansson och Margareta Andersson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs om att stärka livskraften i Emådalsområdet.

2002/03:N257 av Anna Grönlund m.fl. (fp):

Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin mening vad i motion
anförs  om  regionala  flygplatser,   E  4  i  Norrland  samt  vissa
högskolefrågor.

2002/03:N259 av Erling Wälivaara och Gunilla Tjernberg (kd):

Riksdagen begär att regeringen låter utreda  frågan om återbäring av
en  del  av  vattenkraftsvinsterna  till  de  län där  vattenkraften
produceras.

2002/03:N265 av Runar Patriksson och Anita Brodén (fp):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin  mening  vad  i
motionen anförs om människors rätt att bo där de vill.

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen   anförs    om    förenklingar    i   regelsystemet   för
gränsövergångar        beträffande        arbete,        tjänster,
arbetsmarknadsförsäkringar,   sjukförsäkringsförmåner   och  varor
mellan Sverige och övriga nordiska länder.

2002/03:N266 av Helena Bargholtz (fp):

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin mening vad  i
motionen anförs om statlig verksamhet på Gotland.

2002/03:N267 av Yvonne Ångström m.fl. (fp):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin mening  vad  i
motionen anförs om människans rätt att välja var man vill bo.

11.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin  mening  vad  i
motionen  anförs  om  att den grundläggande  samhällsservicen  bör
tryggas i lag.

16. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening  vad i
motionen anförs om statliga myndigheters lokalisering.

18.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin mening vad i
motionen   anförs   om  behovet  av  att  reformera  de  regionala
tillväxtavtalen.

19. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening  vad i
motionen anförs om kultur och fritidsaktiviteter på landsbygden.

2002/03:N270 av Rosita Runegrund och Sven Brus (kd):

1.  Riksdagen  begär att regeringen lägger fram förslag om en samlad
politik för utveckling av de svenska skärgårdsområdena.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen  anförts  om samordningsansvaret för statlig verksamhet i
skärgården.

2002/03:N274 av Erling Wälivaara (kd):

Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs    om    riskkapitalförsörjning     för     utveckling     av
landsbygdsföretag.

2002/03:N275 av Erling Wälivaara (kd):

Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förutsättningarna för en levande landsbygd.

2002/03:N279 av Gunilla Wahlén m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en nationell plan  för  lokalisering  av statliga verk och
myndigheter.

2002/03:N280 av Gunilla Wahlén m.fl. (v):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin  mening  vad  i
motionen anförs om en bred riskkapitalutredning.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen anförs om en utvecklingsfond.

2002/03:N282 av Krister Örnfjäder m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om insatser för att utveckla Kalmar län.

2002/03:N290 av Ulrik Lindgren (kd):

Riksdagen tillkännager för  regeringen  som sin mening att frågan om
återbäring  av  en  del av vattenkraftsvinsterna  till  de  län  där
vattenkraften produceras utreds.

2002/03:N294 av Lilian Virgin och Christer Engelhardt (s):

Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om insatser för att utveckla Gotland.

2002/03:N302 av Ingegerd Saarinen och Lotta N Hedström (mp):

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen  anförs  om  att stimulera kommunerna att vara aktivare i
arbetet kring tillväxtavtalens skrivningar.

7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen  anförs  om  att  stimulera upprättandet av lokala börser
eller riskkapitalbolag.

8.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen    anförs    om    att    stimulera    upprättandet    av
kreditgarantiföreningar.

10.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin mening vad i
motionen  anförs  om  starkare styrning av statliga verk  och  att
tydligare direktiv skall krävas av statliga verk och bolag för att
dessa inte skall överge mindre orter och glesbygd.

12. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening  vad i
motionen anförs om kreditgarantiföreningar.

13.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin mening vad i
motionen anförs om lokala banker och börser.

15.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin mening  vad  i
motionen anförs om vattenkraften.

2002/03:N304 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

11.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen anförs om en god samhällsservice i alla delar av landet.

2002/03:N305 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening  vad i
motionen  anförs  om  behovet  av åtgärder för att främja fortsatt
tillväxt i Stockholmsregionen.

2002/03:N307 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen  anförs   om  riskkapitalförsörjning  för  utveckling  av
landsbygdsföretag.

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen anförs om möjligheter till lokal förvaltning.

7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening vad i
motionen   anförs  om  en  vidareutveckling  av  Folkrörelserådets
verksamhet.

8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen   anförs   om   behov   av   en  samordningsfunktion  vid
länsbygderåden.

10.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen anförs om grundservicepaket och servicepunkter.

2002/03:N308 av Jörgen Johansson (c):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening  vad i
motionen  anförs om lämpligheten av utlokalisering av ett statligt
verk till Västmanlands län.

2002/03:N309 av Håkan Larsson och Sven Bergström (c):

Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utlokalisering av statlig verksamhet till mindre kommuner.

2002/03:N313 av Håkan Juholt (s):

Riksdagen tillkännager för  regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om statens ansvar för glesbygdens dagligvarubutiker.

2002/03:N317 av Lars Wegendal (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin mening vad i motionen
anförs om de mindre tätorternas situation i dag.

2002/03:N318 av Margareta Sandgren (s):

Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin  mening  vad  som  i
motionen anförs  om  lokalisering  av  Fastighetsmäklarnämnden  till
Jönköping.

2002/03:N319 av Sonia Karlsson (s):

Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening vad som i
motionen anförs om översyn av glesbygdsstödet.

2002/03:N320 av Lilian Virgin m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening  vad i motionen
anförs om mindre butiker på landsbygden.

2002/03:N323 av Lena Ek och Roger Karlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad  i motionen
anförs   om   vikten   av   att   fylla   regeln   om   ö-status   i
Amsterdamfördragets artikel 158 med nationellt innehåll.


2002/03:N324 av Birgitta Sellén och Lars Lindén (c, kd):


1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening vad i
motionen anförs om förändringar i den svenska regionalpolitiken.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin mening vad  i
motionen  anförs  om  en  utredning  om  skapandet  av ett  privat
partnerskap för regional utveckling.

2002/03:N325 av Håkan Larsson m.fl. (c, mp, fp, kd, v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad  i motionen
anförs  om  att  låta  utreda förutsättningarna för återbäring  från
vattenkraften.

2002/03:N326 av Kurt Kvarnström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att reglerna om
stöd till butiker i glesbygd ses över.

2002/03:N329 av Peter Pedersen (v):

Riksdagen tillkännager för  regeringen  som sin mening att pröva och
utvärdera   motionens   olika   förslag   i  syfte   att   ge   goda
förutsättningar  för  medborgarna att kunna bo  och  arbeta  i  hela
landet.

2002/03:N332 av Eva Flyborg och Yvonne Ångström (fp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen  anförs om nyetablering, utlokalisering eller avknoppning
av statliga styrelser, myndigheter eller verk.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening  vad i
motionen   anförs   om   att   en  utredning  om  de  samhälleliga
konsekvenserna av koncentration  av  statliga  verk  och styrelser
till Stockholmsområdet bör tillsättas.

2002/03:N336 av Berndt Sköldestig (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad  i motionen
anförs om vikten av att satsa på utveckling av medelstora städer.

2002/03:N340 av Johan Linander och Lars-Ivar Ericson (c):

1.  Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad  som  i
motionen anförs om grundservice för regional balans i Skåne.

2002/03:N341 av Lena Ek m.fl. (c):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening  vad i
motionen anförs om lanthandeln som nav i regional utveckling.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening vad i
motionen  anförs  om  ersättning  till  lanthandlar  för samordnad
offentlig information.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin mening  vad  i
motionen anförs om stödformer till lanthandlar.

5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin  mening  vad  i
motionen anförs om en särskild utredning för att samordna insatser
för att uppfylla det regionalpolitiska  målet om likvärdig service
över hela landet med statliga bolags verksamhet  och bevarandet av
lanthandlar som nav i regional utveckling.

2002/03:N342 av Birgitta Sellén (c):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin mening  vad  i
motionen   anförs   om  utlokalisering  av  statliga   jobb   till
Västernorrlands län.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen  anförs om att regeringen inte har uppfyllt sitt löfte om
utlokalisering av 300 statliga jobb till Sollefteå.

2002/03:N343 av Birgitta Sellén m.fl. (c):

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening  vad i
motionen  anförs  om  att flytta ut statliga arbetstillfällen till
Norrland.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen anförs om att återlämna mer pengar till kommunerna.

5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening vad i
motionen anförs om att öka jämställdheten.

7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin mening vad  i
motionen anförs om att skapa bättre förutsättningar för att flytta
till Norrland.

2002/03:N344 av Lennart Axelsson m.fl. (s):

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin mening  vad  i
motionen anförs om problemet med brist på lokalt riskkapital.

2002/03:N345 av Maud Olofsson m.fl. (c):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin  mening  vad  i
motionen anförs om att formulera en särskild landsbygdspolitik.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen anförs om att formulera en särskild skärgårdspolitik.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen anförs om att stödja en utveckling av klusterbildningar.

5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening vad i
motionen   anförs   om   en   statligt  garanterad  tillgång  till
grundservice.

7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen anförs  om  utlokalisering av statliga myndigheter, bolag
och verk.

15. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening  vad i
motionen anförs om att utreda en modell för återföring av delar av
resurserna  som genereras av vattenkraften till regional och lokal
nivå.

16. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening  vad i
motionen  anförs  om  att  inrätta regionala riskkapitalfonder med
regionala styrelser för startandet av nya företag.

24. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen    anförs    om    utvärdering    och   förändringar   av
regionalpolitiken utifrån ett jämställdhetsperspektiv.

2002/03:N346 av Cristina Husmark Pehrsson och Margareta Pålsson (m):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin  mening  vad  i
motionen anförs om åtgärder för att öka tillväxten.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen anförs  om ökade insatser för att förstärka integrationen
över Öresund, i första hand mellan Skåne och Själland.

2002/03:N347 av Sven Gunnar Persson (kd):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen   anförs   om   behovet   av   en   storstadspolitik  för
Stockholm-Mälardalsregionen  (Stockholm,  Södermanland,   Uppsala,
Västmanland och Örebro) inom alla berörda politikområden.

2002/03:N353 av Kent Härstedt m.fl. (s):

Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om integrationsarbetet i norra Öresund.

2002/03:N358 av Sven-Erik Österberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs  om behovet och nödvändigheten  av  kraftfulla  insatser  för
kommunikationer och annan regionalpolitik i Västmanland.

2002/03:N361 av Ann-Kristine Johansson och Kristina Zakrisson (s):

Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten  av  att samla och bygga upp kunskap och att sprida
erfarenheter om den lokala miljön.

2002/03:N362 av Per Erik Granström m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen anförs om det kommunala skatteutjämningssystemet.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening vad i
motionen  anförs  om  ökad  samverkan mellan statliga myndigheter,
kommuner, organisationer och näringsliv.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen anförs om fungerande och hållbara arbetsmarknadsregioner.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen anförs om förutsättningar att rekrytera personal.

7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening vad i
motionen anförs om tillgång på riskkapital.

2002/03:N363 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och Hans Stenberg
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad  i motionen
anförs  om  försvarsbeslutets  konsekvenser  för sysselsättningen  i
Sollefteå.

2002/03:N364 av Hans Stenberg och Kerstin Kristiansson Karlstedt
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin  mening vad i motionen
anförs om kollektivavtal vid företagsetableringar.

2002/03:N370 av Hans Stenberg och Agneta Lundberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening  vad i motionen
anförs om en översyn av den statliga verksamheten.

2002/03:N372 av Rune Berglund m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad  i motionen
anförs om likvärdiga levnadsvillkor i hela landet.

2002/03:N373 av Gunnar Sandberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs om riskvilligt kapital.

2002/03:N376 av Margareta Andersson m.fl. (c):

Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att  stödja  lanthandeln  som en viktig del av servicen på
landsbygden.

2002/03:N379 av Birgitta Ahlqvist och Lennart Klockare (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin mening vad i motionen
anförs om utlokalisering av statliga verk.

2002/03:N380 av Anders Sundström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som  sin mening vad i motionen
anförs om en utveckling av Tornedalen.

2002/03:N381 av Kristina Zakrisson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin  mening vad i motionen
anförs om ökad samordning inom olika närliggande verksamhetsområden.

2002/03:N384 av Sven Bergström och Kenth Högström (c, s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening  vad i motionen
anförs om fördelningen av statliga verk och myndigheter.


2002/03:N385 av Tommy Waidelich m.fl. (s):


Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad  i motionen
anförs    om    förbättrade    förutsättningar    för   tillväxt   i
Stockholmsregionen.

2002/03:N386 av Anders Ygeman och Maria Hassan (s):

Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin mening  vad  som  i
motionen anförs om att flytta statliga  myndigheter  till Stockholms
förorter.

2002/03:N393 av Lars Lindén m.fl. (kd):

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin mening  vad  i
motionen anförs om tillväxtavtalen.

2002/03:N397 av Martin Andreasson m.fl. (fp):

5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin  mening  vad  i
motionen  anförs om vikten av en ny  småföretagarpolitik  för  att
skapa fler  jobb  i bl.a. servicesektorn i Stockholms län och inte
minst i skärgården.

2002/03:N398 av Monica Green m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen  anförs  om att arbetet med tillväxtavtalen bör fortsätta
och vidareutvecklas.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen   anförs  om  vikten  av  att  fungerande  service  finns
tillgänglig på landsbygd och i glesbygd.

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen  anförs  om  vikten  av  att  skapa  arbetstillfällen för
högskoleutbildade också p</pre><pre></pre>