Näringsutskottets betänkande
2002/03:NU5

Vissa utrikeshandelspolitiska frågor

Sammanfattning

Ett  enhälligt  utskott  anser  att  frihandel är en
stark   välståndsskapande   kraft   för   såväl   de
utvecklade  länderna  som  för  världens  fattigaste
länder.  Utskottet  betonar att stabila och rättvisa
spelregler  för  ett  fritt   utbyte  av  varor  och
tjänster är en avgörande förutsättning för ekonomisk
tillväxt och sysselsättning.

När  det gäller WTO-systemet anser  utskottet  att
det  finns   anledning  att  hysa  förhoppningar  om
resultat   från    den   nya   förhandlingsomgången.
Tillvaratagandet   av   u-ländernas   intressen   är
centralt  i  den nya handelsrundan.  Syftet  med  en
rättvis    handel     är     att    främja    sådana
handelsrelationer med producenter  i  fattiga länder
som    samtidigt    förbättrar   arbetsförhållanden,
livsmiljö och miljön  i övrigt. I en reservation (m,
fp,  kd)  förordas att frågan  om  sambandet  mellan
handel och  investeringar  tas upp snarast möjligt i
WTO-förhandlingarna.
Utskottet    har    vid   behandlingen    av    de
utrikeshandelspolitiska   frågorna  funnit  att  det
finns osäkerhet angående utbytet  för  u-länderna av
det   nuvarande   internationella   handelssystemet.
Därför  anser  utskottet  att  regeringen   bör   ge
Kommerskollegium   i   uppdrag  att  närmare  utreda
konsekvenserna av WTO-systemet för u-länderna. Detta
bör ges regeringen till känna.
I frågor om EU framhåller utskottet med skärpa det
angelägna i att u-länderna  får ett bättre tillträde
till EU:s och andra i-länders  marknader  för  t.ex.
jordbruksvaror  och  teko.  I en reservation (m, fp,
kd) anförs att ytterligare ansträngningar  borde  ha
lagts  ned  för  att  få  till stånd mer långtgående
liberaliseringar inom jordbruks- och tekoområdena. I
en   annan   reservation   (c)  framhålls   att   en
övergripande målsättning bör  vara  att  införa  ett
”grönt” tullsystem, dvs. generösare tullbestämmelser
för exportörer som uppfyller vissa fastställda krav.
Utskottet   anser   enhälligt  att  det  nuvarande
förbudet mot försäljning av snus i övriga EU inte är
förenligt med principen  om  den fria rörligheten av
varor. Frågan om snusexport i  unionen  prövas  nu i
EG-domstolen.    Enligt    utskottets   mening   bör
regeringen   i   sitt  yttrande  till   EG-domstolen
kraftfullt argumentera  mot  snushandelsförbudet och
verka för ett skyndsamt avskaffande av detta förbud.
Utskottet är medvetet om att  frågan om handel och
miljö är känslig. Företagens egna  engagemang  är av
stor   vikt   men  fungerande  lagar  behövs  också.
Förutsättningarna  för bindande regler kan vara värt
att    pröva    på   fler   områden.    Mot    detta
ställningstagande   reserverar  sig  företrädarna  i
utskottet för tre partier (m, fp, kd).
När  det  gäller  exportkrediter   och  miljö  ser
utskottet     positivt    på    Exportkreditnämndens
reviderade miljöpolicy,  vilken  bör tillämpas under
viss  tid  innan  ytterligare åtgärder  övervägs  på
detta område. I en  reservation (v, mp) föreslås att
Sverige   som  ett  föregångsland   skall   ha   mer
långtgående  regler.  I  en  annan  reservation (kd)
förordas   obligatorisk  miljöprövning  inför   alla
beslut om statliga exportkrediter.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut



1. Frihandel

Riksdagen    avslår   motionerna   2002/03:L247
yrkande 6, 2002/03:U294  yrkande  1, 2002/03:U295
yrkande 7, 2002/03:U298 yrkande 2,  2002/03: U322
yrkande 1 och 2002/03:N263 yrkande 11.

2. WTO-systemet

Riksdagen    avslår   motionerna   2002/03:U262
yrkandena 4 och  6,  2002/03: U263 yrkandena 1–4,
2002/03:U293  yrkandena  4  och  5,  2002/03:U298
yrkandena 3, 4  och 10 och 2002/03:U322 yrkandena
7, 8 och 13.
Reservation 1 (m, fp, kd)

3. U-ländernas utbyte av WTO-systemet

Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad utskottet anför.

4. Vissa EU-frågor

Riksdagen    avslår   motionerna   2002/03:K432
yrkande 12, 2002/03:U290  yrkande 5, 2002/03:U298
yrkandena 7, 8 och 16, 2002/03:U322 yrkande 2 och
2002/03:U323 yrkandena 5 och 10.
Reservation 2 (m, fp, kd)
Reservation 3 (c)

5. EU:s förbud mot försäljning av snus

Riksdagen avslår motionerna  2002/03:So314  och
2002/03:N382.

6. Handel och miljö m.m.

Riksdagen    avslår   motionerna   2002/03:U262
yrkande  9, 2002/03:U263 yrkande 12, 2002/03:U293
yrkande 7, 2002/03:U296  yrkande 12, 2002/03:N240
yrkandena   1–3,  2002/03:N311   yrkandena   1–3,
2002/03: N321  yrkandena  1–3,  2002/03:N388  och
2002/03:N396 yrkande 33.
Reservation 4 (m, fp, kd)

7. Exportkreditfrågor

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:MJ428
yrkandena   11 och 49, 2002/03:MJ432 yrkande  27,
2002/03:N240     yrkande     4,     2002/03:N289,
2002/03:N306 yrkande 29, 2002/03:N311  yrkande  4
och 2002/03:N321 yrkande 4.
Reservation 5 (v, mp)
Reservation 6 (kd)

Stockholm den 11 mars 2003

På näringsutskottets vägnar


Marie Granlund

Följande  ledamöter har deltagit i beslutet: Marie
Granlund (s), Mikael Odenberg (m), Ingegerd Saarinen
(mp), Eva Flyborg  (fp),  Sylvia  Lindgren (s), Ann-
Marie  Fagerström  (s),  Karl Gustav Abramsson  (s),
Ulla Löfgren (m), Carina Adolfsson Elgestam (s), Åsa
Torstensson   (c),  Anne  Ludvigsson   (s),   Stefan
Hagfeldt   (m),   Lars   Johansson   (s),   Reynoldh
Furustrand (s), Nyamko Sabuni (fp), Lars Lindén (kd)
och Gunilla Wahlén (v).
2002/03

NU5


Redogörelse för ärendet


Ärendet och dess beredning

I  detta  betänkande   behandlas  24  motioner  från
allmänna        motionstiden        om         vissa
utrikeshandelspolitiska frågor.

Statssekreterare  Lotta Fogde, Näringsdepartementet,
har   inför   utskottet   redovisat   uppgifter   om
utvecklingen av  och  läget  i början av mars 2003 i
fråga          om          förhandlingarna         i
Världshandelsorganisationen       (World       Trade
Organization,   WTO).   Vidare  har  upplysningar  i
ärendet lämnats av företrädare  för Diakonia och för
Forum  Syd,  som är en paraplyorganisation  för  150
svenska organisationer  som  arbetar  med utveckling
och   bistånd.   Under   hösten   2002  informerades
utskottet om projektet Globalt ansvar  av ambassadör
Mia Horn af Rantzien, Utrikesdepartementet.

I samband med behandlingen av ärendet  har  vidare
upplysningar  lämnats  av  svenska  företrädare  för
organisationen  Attac  (Association for the Taxation
of financial Transactions  for the Aid of Citizens).
I mars 2003 har en skrivelse rörande EU:s förbud mot
handel med snus inkommit från Svensk Handel.
Utskottets överväganden


Inledning

I  det följande tas upp olika  frågor  inom  området
utrikeshandelspolitik.  Motioner  från  den allmänna
motionstiden  rörande  frihandel  i  världen,   WTO-
frågor,  EU-frågor,  handel och miljö m.m. behandlas
av  utskottet.  Även  exportkreditfrågor,  främst  i
samband  med  miljökrav,   tas   upp.   I   tidigare
betänkanden  på  det utrikeshandelspolitiska området
har utskottet i viss  utsträckning  behandlat frågor
om immaterialrätt, samtidigt som det  är  riksdagens
lagutskott som enligt riksdagsordningen har ansvaret
för att bereda immaterialrättsliga frågor.  Från och
med  riksmötet 2002/03 har dessa frågor samlats  hos
lagutskottet.


Frihandel


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen     bör    avslå    motionsyrkanden
beträffande frihandel med hänvisning till att
motionsönskemålen ligger i linje med pågående
strävanden    för     att    förbättra    det
multilaterala handelssystemet.

Motionerna

I  Moderata  samlingspartiets   motion  2002/03:U322
anförs att Sverige inom Europeiska  unionen (EU) och
Världshandelsorganisationen       (World       Trade
Organization,  WTO)  skall  verka  för  den  globala
frihandeln.  Enligt  motionärerna  bör Sverige agera
för  att  avskaffa tullar och handelshinder  så  att
fattiga länder  tullfritt  kan  exportera  varor och
tjänster  till  i-världen.  Frihandel  handlar  inte
enbart  om  utbyte  av  varor  och tjänster, påpekar
motionärerna,    utan    lika    mycket   om    ökat
konkurrenstryck och om den kunskapsöverföring som är
förknippad   med   varu-   och   tjänstehandel   och
direktinvesteringar.

Motionärerna i motion 2002/03:L247 (m) påpekar att
tullmurar    har    en    fördyrande    effekt    på
konsumtionsvaror. EU:s subventionspolitik medför att
de  europeiska producenterna vinner fördelar,  medan
konsumenterna   förlorar.  Vidare  slår  tullar  och
protektionism hårt  mot  de  fattigaste  länderna  i
världen som är beroende av sin export.
I  motion 2002/03:U295 (m) förordas att Europeiska
unionen  och  övriga  i-länder  skall undanröja sina
handelshinder gentemot u-länderna,  inte  minst  vad
gäller   jordbruksvaror.   Enligt  motionärerna  bör
Sverige  genom  EU driva frågan  om  avskaffande  av
tullar och handelshinder  i  WTO.  Genom  en  friare
handel     ges     förutsättningar     för     sunda
handelsförhållanden,  vilket är en god grund för  en
snabb och långsiktig välståndsökning.
I Folkpartiets motion 2002/03:U294 understryks att
fortsatt globalisering och ökad frihandel kommer att
vara avgörande för välståndsutvecklingen i de flesta
länder  i  världen.  Frihandel   är  det  viktigaste
instrumentet för materiellt välstånd,  öppenhet  och
demokratiska    reformer.    Sverige    bör   enligt
motionärerna    gå    i    spetsen   för   en   s.k.
utvecklingsrunda (development  round) inom ramen för
WTO.  Förverkligande av en sådan  runda  kommer  att
innebära  betydligt bättre möjligheter för de flesta
u-länder att  växa  och  upprätthålla en god inhemsk
politik.
Motionärerna anser vidare  att  Sverige bör stödja
fattiga länder, såväl ekonomiskt som  juridiskt, för
att  dessa  skall kunna stärka sina positioner  inom
WTO, liksom inom  internationella valutafonden (IMF)
och  Världsbanken.  Genom   EU:s   handelsavtal  med
länderna   i   tredje   världen   har  handelshinder
avskaffats  på  många  varor,  men  knappast  på  de
varukategorier  som är viktigast för exportländerna.
Till exempel har  EU  höga  handelshinder för teko-,
stål- och jordbruksprodukter  förutom baskemikalier.
I motionen anförs vidare att Sverige inom EU och WTO
bör   motarbeta   den   nya   och   snabbt   växande
användningen av antidumpningsåtgärder.
Det är främst genom en rättvis världshandel som de
fattiga länderna kan lyfta sig ur misären,  sägs det
i  motion 2002/03:N263 (fp). Enligt motionärerna  är
det    obegripligt   när   globaliseringsmotståndare
demonstrerar mot WTO med hänvisning till omsorgen om
u-länderna.  Allt  tyder  på att de fattiga länderna
skulle ha haft en bättre situation  om  deras handel
ökat mera. Det är snarare brist på demokrati,  brist
på  ekonomiska  reformer  och  marknadsekonomi  samt
brist  på  fungerande rättsväsende, jämställdhet och
utbildning som  gör att situationen inte förbättras.
Enligt  motionärerna   bör   ett  program  för  ökat
ekonomiskt  välstånd  och  minskad  fattigdom  bl.a.
innehålla  fortsatt  frihandel   och   raserande  av
handelshinder  i  de utvecklade ekonomierna  för  u-
ländernas produkter.
I motion 2002/03:U298  (c)  understryks behovet av
en öppen och rättvis frihandel  mellan i-världen och
u-världen.  Protektionism  och  handelshinder  i  i-
länderna  slår  hårt mot u-ländernas  produkter  och
befolkning, sägs  det.  Allt  tal  om  frihandel och
marknadsekonomi  klingar falskt så länge  i-länderna
fortsätter att begränsa  marknadstillträdet  för  de
fattiga  ländernas  jordbruksvaror.  I  dag sker den
internationella handeln på icke jämbördiga  villkor.
Den  industrialiserade  världen talar om fri handel,
men för u-länderna saknas det en öppen marknad.

Vissa kompletterande uppgifter


Inledning

I publikationen International  trade  statistics  2002 från WTO
redovisas  utvecklingen  av  världshandeln t.o.m. år
2001. Den globala utvecklingen  av  produktionen och
världshandeln  uppvisade  en  oväntat  stor  nedgång
under  år  2001.  Världshandeln  minskade med  1,5 %
efter  att  ha expanderat med 11 % året  innan.  För
första  gången   sedan  år  1982  var  tillväxten  i
världshandeln negativ. Handeln med tillverkade varor
föll  med  3 %  medan  handeln  med  jordbruks-  och
gruvindustriprodukter    ökade    med   1,5 %.   För
utvecklingsländerna minskade värdet  av varuexporten
med 6,5 % och värdet av varuimporten med  4 %.  Även
utvecklingsländernas   andel   av   världens  totala
varuhandelsexport minskade. För de minst  utvecklade
länderna   kunde   emellertid   en   liten   positiv
förändring   i   såväl   varuexport  som  varuimport
noteras.

För  år  2001  beräknas  den totala  varuexporten  i
världen  uppgå till 6 155  miljarder  dollar och den
totala varuimporten till 6 441 miljarder  dollar. Av
varuexporten  står Sverige för 1,2 % (75,3 miljarder
dollar)  och  av   varuimporten   för  1,0  %  (62,6
miljarder  dollar). Såväl den svenska  exporten  som
importen av  varor  minskade med 14 % jämfört med år
2000.

Frihandel som välståndsskapande kraft

Utskottet  har  föregående  år  (bet.  2001/02:NU15)
enhälligt framhållit  att  det  i högsta grad är ett
svenskt  intresse  att värna frihandelns  principer.
Frihandel är en stark  välståndsskapande kraft såväl
för  de  utvecklade  länderna   som   för   världens
fattigaste  länder.  Därför  gäller  det  också  att
ständigt vara på vakt mot protektionistiska inslag i
det  internationella handelsutbytet. Utskottet ansåg
att Sverige även fortsättningsvis aktivt bör delta i
arbetet  med  att befästa och stärka förtroendet för
det multilaterala  handelssystemet. Miljömässiga och
sociala hänsyn är viktiga  samtidigt  som dessa krav
inte  får  användas emot de länder som ännu  inte  –
trots ansträngningar – kan uppfylla kraven.

Utskottet betonade  vidare  att  frihandel  inte  är
mindre  viktig  för  u-länderna.  Eliminering  eller
minskning     av     handelshindren    skapar    nya
förutsättningar  för  ekonomisk  utveckling  även  i
dessa länder och kan göra det lättare att också göra
andra   framsteg,  t.ex.  i   fråga   om   mänskliga
rättigheter, rättvisa och social utveckling.

Frihandel och u-länder

Den  svenska   positionen   är  att  verka  för  en  öppen  och
regelbaserad  handel, som också  kommer  de  fattiga
länderna till del.  Detta  betyder  dels att Sverige
och  EU skall vara beredda att öppna sina  marknader
på områden av särskilt intresse för u-länderna, dels
att fattiga  länder  får det stöd de behöver för att
bedriva förhandlingar  på  ett sådant sätt att deras
intressen får genomslag. Sänkta handelshinder för u-
länders export är också av värde för konsumenter och
företag i Europa. Ett första  steg  är  en  snabbare
avveckling  av  i-ländernas  handelshinder  gentemot
produkter  som  u-länder  kan  exportera, exempelvis
arbetsintensiv produktion som textilier  och  kläder
samt produkter inom jordbruket och fiskenäringen.

Trots        förbättrade       handelspolitiska
förutsättningar  och handelsrelaterat stöd kommer
de fattigare u-länderna  att  ha  svårt att hävda
sig  på världsmarknaden. En bidragande  orsak  är
oavsiktliga  eller  dolda  hinder  för  u-länders
export   till   i-länder,   exempelvis   komplexa
administrativa  och  byråkratiska  procedurer.  I
syfte att åtgärda dessa hinder föreslog Sverige i
inledningen av år 2002 att EU skulle  inrätta  en
ombudsman  för u-landsexport. Ombudsmannen skulle
utgöra   kontaktpunkt    för   klagomål   rörande
regleringar och administrativa  procedurer  i  EU
som försvårade för eller förhindrade exportörer i
u-länder  att  exportera  till EU-marknaden. EU:s
ministerråd uppmanade i maj  2002 EG-kommissionen
att  studera  det  svenska  förslaget  och  lämna
eventuella förslag med anledning  av  det.  Under
hösten  2002 återkom kommissionen med ett förslag
om  att  skapa   en   funktion   för   förbättrad
information  till  exportörer  i  u-länderna  och
vägledning till rätt EU-instans vid  den  typ  av
problem  som  Sverige  hade  tagit upp. Förslaget
bemöttes  positivt  av  flertalet  medlemsländer,
varför kommissionen förväntas  återkomma  med ett
formellt   förslag   om   att  inrätta  en  sådan
funktion.
Sverige är en aktiv förespråkare  för  ett  stärkt
multilateralt     handelsrelaterat     stöd     till
utvecklingsländerna liksom för att större vikt läggs
vid  handel  i det bilaterala utvecklingssamarbetet.
Regeringens multilaterala handelsrelaterade tekniska
bistånd    kanaliseras     främst     genom     WTO,
Internationella    handelscentret   (ITC),   Förenta
nationernas  konferens   om  handel  och  utveckling
(UNCTAD), Rådgivande centrum  i  WTO-rätt  (Advisory
Center  on  WTO Law, ACWL) och ”Integrated Framework
for  Technical   Assistance   to   Least   Developed
Countries”.  Sverige  är  också  en av grundarna  av
”Agency  for  International  Trade  Information  and
Cooperation”   (AITIC),   som  skall  tillhandahålla
landanpassat  stöd  i  WTO-förhandlingarna  till  de
fattigaste länderna och  till  u-länder  som  saknar
representationskontor i Genève.
Styrelsen          för          internationellt
utvecklingssamarbete  (Sida) är huvudaktören  för
svenskt        bilateralt        handelsrelaterat
utvecklingssamarbete.      Sida     har     genom
regleringsbrevet  fått  i uppdrag  att  integrera
handelsfrågorna  i landstrategiarbetet  samt  att
följa upp åtagandena  om handelsrelaterat bistånd
i utvecklingsagendan från  Doha. Sida arbetar med
att förstärka den handelsrelaterade komponenten i
det svenska utvecklingssamarbetet.  Under år 2002
uppgick Sidas stöd till handelsområdet  till  135
miljoner     kronor.    Drygt    hälften    avsåg
handelsfrämjande  insatser  medan  knappt hälften
avsåg handelspolitiska insatser.
Insatserna för handelsfrämjande inkluderar stöd
till   handelskammare   och  investeringscentrum,
riktat exportstöd och stöd för samarbete företag-
till-företag.  Bland annat  utgår  stöd  för  att
främja export av ekologiskt odlade produkter från
Afrika.
Merparten av de  handelspolitiska insatserna är
kopplade till WTO:s internationella regelverk och
syftar till att stärka såväl de fattiga ländernas
förmåga att delta i internationella förhandlingar
som  deras  förmåga  att  genomföra  en  beslutad
politik. Bland annat ges stöd till kurser för att
stärka utvecklingsländernas kapacitet att delta i
förhandlingar     samt    stöd     till     vissa
standardiseringsorgan i utvecklingsländer.

Utskottets ställningstagande


Utskottet vill ånyo  framhålla  att  det  i  högsta grad är ett
svenskt intresse att värna om frihandel som princip.
Frihandel kan enligt utskottets sätt att se vara  en
stark   välståndsskapande   kraft   såväl   för   de
utvecklade  länderna  som  för  världens  fattigaste
länder.   Utskottet  vill  betona  att  stabila  och
rättvisa spelregler  för  ett  fritt utbyte av varor
och  tjänster  är  en  avgörande  förutsättning  för
ekonomisk tillväxt och sysselsättning.

U-länderna  har  en  sämre utgångsposition,  bl.a.
beroende på att många industriländer,  inklusive EU-
kretsen, fortfarande har betydande hinder för import
av varor som är viktiga för u-länderna. Dessa länder
behöver  tillträde till industriländernas  marknader
men också en friare världshandel rent generellt, för
att kunna  dra  nytta  av sina komparativa fördelar.
(Dessa  frågor  behandlas   närmare  i  de  följande
avsnitten om WTO-frågor och vissa EU-frågor.)
Vidare vill utskottet hävda  att många konsumenter
–  både  enskilda  och företag – kan  gynnas  av  de
positiva effekterna  av  frihandel  som  t.ex. lägre
priser,  större  utbud  av  varor och tjänster  samt
bättre kvalitet.
Frihandel   medför   också  snabb   spridning   av
information, vilket kan  bidra  till  omvandling  av
slutna samhällen till större öppenhet mot omvärlden.
Sverige    bör   enligt   utskottets   mening   även
fortsättningsvis  delta  aktivt  i  arbetet  med att
förbättra   det  multilaterala  handelssystemet  och
samtidigt stärka förtroendet för det. Utskottet vill
även  ånyo  framhålla  att  miljömässig  och  social
hänsyn är viktigt  samtidigt som dessa krav inte får
användas  emot  de länder  som  ännu  inte  –  trots
ansträngningar – kan uppfylla kraven.
Motionsönskemålen om fortsatt eller ökad frihandel
ligger   väsentligen    i   linje   med   utskottets
inställning. Frihandeln förbättrar förutsättningarna
för tillväxt i hela världsekonomin. I en liten öppen
ekonomi som den svenska finns  det en lång tradition
av  att  hävda den fria handeln eftersom  vårt  land
gynnas av  ett  fritt  utbyte.  Vårt välstånd bygger
till  stor del på specialisering och  handelsutbyte.
Men frihandel  är inte mindre viktig för u-länderna,
under förutsättning att dessa har reella möjligheter
att   åstadkomma   resultat   genom   att   utnyttja
förhandlingsrätten.  Eliminering  eller minskning av
handelshindren   skapar   nya  förutsättningar   för
ekonomisk utveckling även i  dessa  länder  och  kan
göra  det  lättare  att  också  göra andra framsteg,
t.ex. i fråga om mänskliga rättigheter, rättvisa och
social utveckling. Utskottet anser  däremot inte att
frihandel  är en tillräcklig förutsättning  för  att
uppnå  sådana   mål;   det   finns  också  behov  av
politiska,  ekonomiska och institutionella  reformer
hos u-länderna  och  särskilt  de  minst  utvecklade
länderna (MUL) innan dessa länder kan dra full nytta
av frihandelns positiva inverkan.
Med  hänvisning  till  vad som ovan anförts  anser
utskottet  att  det  inte  finns   behov   av  något
initiativ från riksdagens sida med anledning  av  de
nu aktuella motionsyrkandena.

WTO-frågor


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå motionsyrkanden om WTO-
systemet   med   hänvisning   till   pågående
åtgärder i fråga om  stöd till u-länder, ökad
öppenhet m.m. Jämför reservation  1  (m,  fp,
kd).
Riksdagen  bör vidare – på utskottets initiativ  –  göra
ett tillkännagivande  till regeringen i fråga
om   u-ländernas   utbyte  av   WTO-systemet.
Kommerskollegium  bör   ges   i  uppdrag  att
närmare utreda konsekvenserna för  u-länderna
av WTO-systemet.

Motionerna

Moderata    samlingspartiet    betonar    i   motion
2002/03:U322  att  ett  starkt  WTO  behövs för  att
världshandeln  skall  flyta  friktionsfritt.  Annars
föreligger en påtaglig risk för  ökad  protektionism
genom  att  länder  vidtar  ensidiga straffåtgärder.
WTO:s trovärdighet och respekten för organisationens
tvistlösningssystem måste ökas  genom skärpta regler
som förhindrar långdragna processer.

För att stärka världshandeln behövs  också, enligt
motionärerna,  ett  multilateralt  regelsystem   för
investeringar.  Dock  har  många  svaga  u-länder en
brist på kompetens och resurser för att kunna  hävda
sina    intressen    tillfredsställande    vid    de
multilaterala handelsöverläggningarna.
Vidare  sägs  i  motionen att det är angeläget att
bl.a. inom ramen för  WTO anta etiska regler för att
bekämpa  korruption. Korruption  hindrar  såväl  det
internationella  som det inhemska handelsutbytet och
utgör  ofta  ett  påtagligt  hinder  för  ett  lands
välståndsutveckling. Enligt motionärerna bör svenskt
bistånd inte utgå till  någon  statsmakt som främjar
korruption.
I  motion  2002/03:U262 (kd) framhålls  att  WTO:s
tvistlösningssystem    är    helt    centralt    för
organisationen.  Inte  minst  genom  denna  mekanism
finns förhoppningar att det går att undvika framtida
handelskrig.   Därför   bör  tvistlösningsmekanismen
stärkas ytterligare. Enligt  motionärerna  skulle en
permanent  tvistlösningspanel  kunna stärka panelens
auktoritet och göra den mindre beroende av maktspråk
och  diplomatisk  dragkamp. En annan  viktig  fråga,
enligt motionärerna,  är  att  underlätta  de  minst
utvecklade       ländernas       tillgång       till
tvistlösningsmekanismen.
I    motionen    anförs    vidare    att    bättre
offentlighetsregler  i  linje  med  dem som antagits
inom  EU bör utarbetas inom WTO. Motionärerna  anser
dessutom  att  medlemsstaterna  bör  lägga betydligt
större  vikt vid dialogen med det civila  samhällets
företrädare inför framtida förhandlingar.
Vänsterpartiet anför i motion 2002/03:U293 att det
finns    stora    oklarheter    i    internationella
handelsavtals  relation till övriga konventioner. På
ett  antal  punkter   förkommer   konflikter  mellan
handelsavtal  och  miljöavtal. Enligt  motionärernas
uppfattning  är  det  viktigt   att   handelsavtalen
underordnas  miljöavtal  och  internationella  avtal
till skydd för mänskliga rättigheter.
Vidare anser Vänsterpartiet att  en avreglering av
handel med tjänster – vilket nu diskuteras  inom WTO
– innebär stora risker. En avreglering skulle enligt
motionärerna  kunna  försvåra staters möjlighet  att
garantera  alla invånares  rätt  till  grundläggande
välfärdstjänster,    t.ex.   vattenförsörjning.   De
diskuterade reglerna är  därför  oacceptabla,  anser
motionärerna.
Många  utvecklingsländer  kritiserar den bristande
demokratin  i  WTO, sägs det i  motion  2002/03:U298
(c). Motionärerna ställer sig bakom ett förslag från
en  grupp  utvecklingsländer   som  handlar  om  hur
processen  inom  WTO borde förbättras.  I  förslaget
ingår  att förberedande  konsultationer  skall  vara
transparenta   och   öppna,  att  det  skall  finnas
tillräckligt  med  tid att  sätta  sig  in  i  olika
förslag  och att det  utkast  till  deklaration  som
skickas från Genève till respektive ministerrådsmöte
skall vara  enhälligt  (eller  med  markering  av de
punkter där oenighet finns).
Vidare   hävdas   att  såväl  konjunkturläget  som
krigshotet   mot   Irak   och    börsrasen    hämmar
framtidstron.  Därför  är  det  än viktigare, enligt
motionärerna,  att  den  nya utvecklingsrundan,  som
inleddes i november 2001, kommer till resultat.
Inom ramen för WTO måste  –  enligt vad som sägs i
motionen  –  möjligheten  till särbehandling  av  u-
länder  säkerställas.  Export-   och   handelshinder
gentemot  MUL  måste undanröjas. Enligt motionärerna
bör handeln liberaliseras  och  kombineras med skydd
för      miljö-      och      kulturvärden      samt
landsbygdsutveckling.
I   motion   2001/02:U263   (mp)   anförs  att  de
internationella  institutionerna  måste  reformeras,
öppnas och få ändrade regler så att  de  tar  ansvar
för  en  mer  solidarisk fördelning, en bättre miljö
och  ett  mer rättvist  regelsystem.  Utan  ett  bra
regelsystem   kommer   orättvisorna   att   öka  och
protesterna mot de globala institutionerna att växa,
enligt motionärerna.
Vidare framhålls att WTO:s nästa förhandlingsrunda
måste    bli    en   utvecklingsrunda   som   sätter
hänsynstagandet till  utvecklingsländernas  krav och
behov som en överordnad målsättning inom WTO. Enligt
motionärerna   har  de  rika  länderna  i  WTO  inte
fullföljt tidigare  utlovade förändringar som skulle
bidra till en mer rättvis  handel.  Att skapa en mer
öppen och demokratisk organisation borde stå högt på
WTO:s  dagordning, liksom att nå en social,  rättvis
och ekologisk utveckling, hävdas det.
Motionärerna  anser att det finns starka skäl till
att införa sociala  och  miljömässiga  minimikrav  i
handelsavtal.   Det   finns   även   ett   behov  av
undantagsregler  som  tillåter  fattiga  länder  att
skydda vissa delar av sin produktion så att de på så
sätt  kan  vara  med  och  konkurrera på mer jämlika
villkor.

Vissa kompletterande uppgifter


Inledning

Antalet medlemsländer i WTO uppgår till 144 och därutöver finns
ytterligare  ett  30-tal länder  som  förhandlar  om
medlemskap. Den 1 september  2002  tillträdde  en ny
generaldirektör, thailändaren Supachai Panitchpakdi.
Organisationen  har  sitt  säte i Genève och antalet
anställda uppgår till 550. Uppgifter  som åvilar WTO
är bl.a. att svara för WTO-avtalen, vara  ett  forum
för           handelsförhandlingar,          hantera
tvistlösningsmekanismen,  ha tillsyn över nationella
handelsprinciper, ge teknisk  hjälp  och  utbildning
till  utvecklingsländer samt att samverka med  andra
internationella organisationer.

WTO-avtalen     bygger     på    principerna    om
handelsliberalisering  och  icke-diskriminering.  De
liberaliseringar  som överenskoms  mellan  två  WTO-
medlemmar utsträcks  i  princip automatiskt till att
omfatta  samtliga  andra  WTO-länder   enligt  mest-
gynnad-nationsprincipen. Vidare åtar sig  varje land
att   ge  importerade  varor  samma  behandling  som
liknande  varor  som producerats inom landet får med
avseende på t.ex. skatter.
Varje land har en  röst  i WTO och besluten fattas
med konsensus. Under senare  år  har  en  diskussion
påbörjats  om  önskvärdheten  av ett parlamentariskt
inflytande i WTO. Vid det senaste  mötet i mars 2003
i   Genève,   organiserat   av  Interparlamentariska
unionen   (IPU)   och  Europaparlamentet,   samlades
ledamöter från 76 parlament. Konferensen resulterade
i en deklaration, som  (starkt  summariskt)  innebar
att deltagarna ställde sig bakom
– främjande av ytterligare handelsliberaliseringar
inom ett system med rättvisa och stabila spelregler,
– ett starkt bifall till intentionerna att fasa ut
subsidier till jordbruksexport,
–  oron  över  bristen  på framsteg när det gäller
marknadstillträde,

– kraven på en parlamentarisk dimension inom WTO.

Den nya handelsrundan

Deklarationen  från  den  fjärde  ministerkonferensen  i  Doha,
Qatar, utgör mandat för förhandlingar  på  ett antal
olika    områden,    inklusive   implementering   av
befintliga överenskommelser.  (För  en  mer utförlig
beskrivning   av  ministerdeklarationen  från   Doha
hänvisas  till  utskottets  betänkande  2001/02:NU15
s. 15.)   Förhandlingarna    på    jordbruks-    och
tjänsteområdet  började  redan år 2000; därefter har
ett   antal   andra   områden  kommit   till.   Alla
förhandlingar – utom två – skall vara avslutade till
den     1 januari    2005.    När     det     gäller
tvistlösningsförfarandet  skall förhandlingarna vara
avslutade i maj 2003, och förhandlingsresultatet när
det  gäller geografiska ursprungsnamn  för  vin  och
sprit  skall redovisas vid nästa ministerkonferens i
september 2003.

Handelsförhandlingskommittén  (Trade  Negotiations
Committee,  TNC),  som organisatoriskt ligger  under
WTO:s  allmänna  råd,   är   det   organ  som  leder
förhandlingarna.

Sveriges strategi för WTO-förhandlingarna genomsyras
av ett utvecklingsperspektiv. Denna  strategi kommer
främst till uttryck genom att Sverige  söker påverka
EG-kommissionen  och  de andra EU-länderna  i  denna
riktning. Sverige arbetar  sålunda  för att EU skall
inta    en    mer    kompromissvillig    linje    på
jordbruksområdet  vilken  särskilt beaktar u-länders
intressen.    Bland    annat    eftersträvas    ökat
marknadstillträde  för  u-länders produkter  och  en
reform  när det gäller handelsstörande  subventioner
och exportstöd. Vidare arbetas på att EU skall driva
på så att konkreta framsteg uppnås inom systemet för
immaterialrätter    (Trade    Related   Aspects   of
Intellectual   Property   Rights,  TRIPS).   Sverige
prioriterar också en så ambitiös  liberalisering som
möjligt för icke-jordbruksvaror (industrivaror), med
särskild  fokus på förbättrat marknadstillträde  för
arbetsintensiva produkter såsom teko, samt striktare
regler     för     fiskesubventioner     och     för
antidumpningsåtgärder.

Tvistlösning

Många länder  använder sig av WTO:s tvistlösningssystem för att
lösa  handelstvister.   (En   beskrivning  av  WTO:s
tvistlösningssystem    återfinns    i     utskottets
betänkande        1999/2000:NU16        s.       9.)
Tvistlösningssystemet  fungerar  i princip  men  har
också uppvisat vissa brister och oklarheter.  Enligt
ministerdeklarationen  från  Doha  i  december  2001
skall  systemet  ses  över.  Sådana förhandlingar om
förbättringar       och       klargöranden        av
tvistlösningssystemet  sker  delvis separat från den
övriga rundan och skall vara avslutade i maj 2003.

Sverige         stöder         översynen        av
tvistlösningsmekanismen   och  har  enligt   uppgift
intagit  en  aktiv  roll  i  förberedandet  av  EU:s
ståndpunkt i förhandlingarna.  En  bakgrund till den
svenska  positionen  är  Kommerskollegiums  analyser
rörande öppenhet, kompensation eller motåtgärder och
ett system med mer permanenta panelmedlemmar.
Enligt   Kommerskollegiums   diskussionspromemoria
(Dnr 110-368-2002)  finns  det  många skäl som talar
för en stående panelorganisation.  Ett problem i det
nuvarande systemet rör tidsfördröjningar på grund av
oenighet    om    vilka   som   skall   utses   till
panelmedlemmar. Vidare  tjänstgör  en  genomsnittlig
panelmedlem alltför sällan för att hålla  sig à jour
med     den     juridiska    utvecklingen.    Enligt
diskussionspromemorian       måste       ytterligare
överväganden  göras  när  det  gäller frågor om  hur
stående panelmedlemmar skall väljas,  om  parter kan
resa hinder mot en särskild panelmedlem, om u-länder
skall  kunna  kräva  att  åtminstone  en panelmedlem
kommer från ett utvecklingsland m.m.
Sveriges    övergripande    målsättning,    vilken
avspeglas   i   EU:s   förslag,   är  att  förbättra
proceduren och att skapa ett mer transparent  system
för      tvistlösning.      Ökad      öppenhet     i
tvistlösningsprocessen  skulle t.ex. kunna  erhållas
genom att allmänheten får  möjlighet  att  lämna  in
inlagor  till  panelerna  och genom att utfrågningar
med   panelerna   och   överprövningsorganet    blir
offentliga. EU:s ståndpunkt innehåller också förslag
om   att   inrätta   ett   system   med   permanenta
panelmedlemmar.  Syftet  är att snabba upp processen
och   att   höja   den   juridiska   kvaliteten   på
panelrapporterna.
En annan viktig fråga som Sverige aktivt stöder är
att   underlätta   de  minst  utvecklade   ländernas
tillgång till tvistlösningsmekanismen,  bl.a.  genom
att   anpassa  tidsgränserna  i  systemet  efter  u-
ländernas  särskilda  behov. Dessutom verkar Sverige
för  bättre  rättshjälp till  u-länder  i  WTO.  Det
rådgivande centrumet  för  WTO-rätt  (ACWL)  är  ett
fristående  center  som upprättats för att stödja u-
länder     att    driva    processer     i     WTO:s
tvistlösningssystem. Från det att ACWL inrättades år
2001  har  centrumet   t.o.m.   år   2002  gjort  28
skriftliga  juridiska  analyser  och givit  juridisk
assistans  i  8 tvistlösningsförfaranden.  Under  år
2002 bidrog Sverige,  som  är en av grundarna, med 2
miljoner kronor till centrumet.
Frågan  om  hårdare sanktionsåtgärder  för  att
förbättra länders  efterlevnad av panelutslag har
diskuterats. Sverige  stöder  en  inriktning  med
förbättrade            möjligheter           till
kompensationslösningar i stället för införande av
motåtgärder  i  form av strafftullar.  Frågan  om
kollektiva motåtgärder  är omfattande och är inte
aktuell i de nu pågående förhandlingarna.

I detta sammanhang kan också  nämnas att WTO i augusti 2002 gav
EU-länderna rätt att vidta motåtgärder  mot  Förenta
staterna,  t.ex. strafftullar, om inte landet upphör
med  vissa  skatterabatter,   vilka   fungerar   som
otillåtet  exportstöd.  EG-kommissionen har i slutet
av  februari  2003  presenterat   ett  förslag  till
medlemsländerna  med  en  lista på ett  stort  antal
amerikanska  produkter  som  kan   bli  belagda  med
strafftullar.    Efter    konsultation   med    EU:s
medlemsstater   kommer  den  slutliga   listan   att
meddelas till WTO.

Öppenhet

EU föreslog redan  år 2000, delvis till följd av det
misslyckade WTO-mötet  i  Seattle  år  1999,  en rad
reformer  av  WTO:s  arbetssätt. Förslaget omfattade
både inre och yttre öppenhet. EU föreslog bl.a. att

–     informella     möten    sammankallade     av
generaldirektören  (GD)  eller   ordföranden   i  en
arbetsgrupp  riktas  till  ett  representativt urval
medlemsländer och inte bara till  några  få ”större”
eller ”rikare” länder,
– informella möten annonseras i förväg,
–   information   om  diskussioner  och  eventuell
konsensus  vid informella  möten  meddelas  samtliga
WTO-länder skyndsamt,
– flera möten blir öppna för alla WTO-medlemmar,
–  tydligare  procedurer  för  att  förbereda  och
organisera   ministermötena   och   för   att  välja
generaldirektör m.fl. utarbetas,
– GD:s roll tydliggörs,
–   mötesdagordningen  anpassas  för  att  undvika
parallella möten m.m.,
–   flera    WTO-dokument,    dagordningar    m.m.
publiceras,
–  flera symposier m.m. riktade till icke-statliga
organisationer    (non-governmental   organizations,
NGO:er) hålls och att  NGO:er ges mer information av
sekretariatet,
– NGO:er ges formell ackreditering vid WTO,
– ett forum skapas för parlamentariker i WTO.

Sverige stödjer dessa förslag. Få formella beslut om
dessa frågor har fattats,  men  i praktiken har WTO-
arbetet kommit att närma sig vad  EU (och även andra
i   WTO)   föreslagit.   Exempelvis   hålls   oftare
informella    möten    med    deltagande   av   alla
medlemsstater.  Vidare har möten  i  mindre  kretsar
blivit  ovanligare,   och   när   de   hålls  är  de
annonserade  i  förväg.  Många  förhandlingsdokument
publiceras offentligt på initiativ  av de länder som
lägger  fram  dokumenten i WTO. Motståndet  är  dock
stort, särskilt  bland  u-länder,  mot att ge NGO:er
och  parlamentariker  ökad insyn i WTO.  Icke  desto
mindre ingår representanter  från dessa grupper ofta
i nationella delegationer till  WTO:s  ministermöten
m.m.

Sverige  har även inom Bretton Woods-institutionerna
(Världsbanken,  Internationella monetära fonden, WTO
och  regionala utvecklingsbanker)  verkat  för  ökad
transparens.  En förändring till större öppenhet har
också skett under  de  senaste åren. Institutionerna
offentliggör   systematiskt    policydokument    och
information om sin verksamhet i medlemsländerna.

Korruption

Under   senare  år  har  ansträngningar  i  syfte  att  bekämpa
korruptionen   gjorts   inom   flera   olika  organ.
Korruption utgör ett allvarligt hinder för ett lands
ekonomiska och sociala utveckling. Genom  att  WTO:s
syfte  är  att  verka för öppna, förutsägbara regler
för ekonomiskt utbyte, innebär WTO i sig ett verktyg
mot korruption.

Inom   FN  pågår  förhandlingar   om   en   global
konvention mot korruption. Målen för FN-konventionen
(texten är  ej  helt  färdigförhandlad)  är dels att
främja åtgärder för att stävja korruption,  dels att
stödja   internationellt   samarbete  i  kampen  mot
korruption. Ambitionen är att  förhandlingarna skall
vara avslutade under år 2003.
Inom  OECD  har  en  konvention om  bestickning  i
internationella affärstransaktioner  antagits (prop.
1998/99:32, bet. 1998/99:JuU16). Vidare  har Sverige
undertecknat  men  ännu  inte tillträtt Europarådets
straffrättsliga konvention  mot korruption (European
Treaty Series, ETS 173). Konventionen trädde i kraft
den  1  juli  2002 och täcker ett  antal  former  av
korruptionsbeteenden,   bl.a.   aktivt  och  passivt
mutande  av  inhemska  och  utländska   anställda  i
offentlig  tjänst  samt  tjänstemän i internationell
tjänst. Inom Regeringskansliet  pågår enligt uppgift
förberedelser för tillträde genom  planering  av  en
proposition.   Inom   Europarådet   har   också   en
civilrättslig  konvention  mot  korruption (ETS 174)
utarbetats men ännu inte trätt i  kraft. Sverige har
undertecknat men inte ratificerat konventionen.

Vidare kan nämnas att multilaterala  finansieringsinstitutioner
som  Världsbanken  och  Internationella Valutafonden
numera  ställer krav på antikorruptionsåtgärder  som
villkor för  sina lån. På liknande sätt har också så
gott    som   samtliga    organ    för    statsstödd
exportkreditgivning   inom   OECD-kretsen   vidtagit
särskilda  åtgärder mot korruption i samband med  de
transaktioner som de finansierar eller garanterar.

WTO och u-länder

Vid  WTO:s  ministermöte   i  november  2001  antogs  den  s.k.
Dohaagendan,  som  lyfter fram  utvecklingsländernas
behov   och   intressen    i    det    multilaterala
handelssystemet. Resultatet av ministerdeklarationen
är  att  u-ländernas intressen blir centrala  i  den
pågående handelsrundan. (Se vidare avsnittet om EU:s
förhandlingsbud i WTO.)

Vid  ministermötet   i  Doha  år  2001  bekräftade
ministrarna    att    tekniskt     samarbete     och
kapacitetshöjande  åtgärder  är grundelement när det
gäller utvecklingsdimensionen  i  det  multilaterala
handelssystemet. WTO:s tekniska bistånd  syftar till
att  hjälpa  utvecklingsländer och andra länder  med
låga inkomster  att  anpassa  sina  regler till WTO-
systemet  och att ta på sig de skyldigheter  och  ta
vara på de  rättigheter  som följer av medlemskapet,
inklusive  fördelarna  av  ett  öppet,  regelbaserat
multilateralt handelssystem.
WTO:s utbildningsinstitut  kom  till  stånd i juni
2001 för att fortsätta de utbildningsaktiviteter som
startade  redan  innan WTO bildades (inom ramen  för
GATT).  Vidare har  WTO:s  sekretariat  skapat  s.k.
Trade    Reference     Centers,     vilka    hjälper
handelsministerierna  i ca 90 utvecklingsländer  med
den informationsteknik som krävs för att ha tillgång
till  WTO:s Internetbaserade  information.  De  s.k.
Genèveveckorna syftar till att ge teknisk hjälp till
de WTO-medlemmar  och observatörsländer som inte har
permanent representation i Genève.
Kommittén för handel  och utveckling (Committee on
Trade and Development, CTD)  utövar tillsyn över det
tekniska   samarbetet.  År  2001  skapades   en   ny
revisionsfunktion    inom    sekretariatet,   vilken
utvärderar olika program för teknisk  hjälp vid WTO.
Årligen lämnas en rapport till CTD.
En   ny   strategi  för  tekniskt  samarbete   för
kapacitetsbyggande,    tillväxt    och   integration
formulerades  i  samband  med Dohamötet  i  november
2001.  Enligt rapporten ”Technical  cooperation  for
capacity  building,  growth and integration, The new
WTO  strategy.  Note  by  the  WTO  Secretariat”  är
utgångspunkten för den  nya  strategin  (i förkortat
skick) att WTO skall
– samordna sig med andra utvecklingsorgan  för att
möjliggöra  ett  ökat deltagande i det multilaterala
handelssystemet  i   syfte  att  öka  inkomster  och
utveckling och minska fattigdom,
– biträda länder att  förstå  sina rättigheter, ta
på sig sina skyldigheter och förbättra sin kapacitet
att  dra  fördelarna  av  ett  öppet,   regelbaserat
multilateralt handelssystem,
–   höja   den   tekniska  hjälpens  kvalitet  och
kvantitet  i  relation   till   en   betydligt  ökad
efterfrågan,
–  beakta  mottagarländernas  prioriteringar  inom
ramen för en sammanhållen handelspolitik,
–  stödja nationella ansträngningar  i  syfte  att
skapa   hållbara  institutioner  för  att  formulera
handelsprinciper och driva förhandlingar,
– säkerställa  att  WTO:s  tekniska hjälp ges inom
ramen för en sammanhållen handelspolitik, som syftar
till    att    utgöra   en   effektiv   motor    för
fattigdomsbekämpning och utveckling,

– tillhandahålla  juridisk  rådgivning  och  hjälp i
fråga   om   tvistlösning   till  medlemmar  som  är
utvecklingsländer.

Handel med tjänster

WTO:s allmänna tjänstehandelsavtal  (General Agreement on Trade
in Services, GATS) omfattar alla tjänster,  med  ett
par   undantag,   bl.a.  offentligt  tillhandahållna
tjänster. Endast de delar av en tjänstesektor som är
privata omfattas av  GATS. Privatisering är inte ett
mål i GATS.

Varje land avgör självt  i vilka sektorer inom den
privata    sektorn    det   vill   göra    åtaganden
(erbjudanden). Sådana åtaganden  i  GATS innebär att
landet   ger   utländska   tjänsteföretag  en   viss
garanterad rätt till marknadstillträde  och  en viss
garanterad  rätt  till samma behandling som inhemska
företag  i  en  viss  tjänstesektor.   GATS  innebär
däremot   inte  ett  hinder  mot  reglering  av   en
tjänstemarknad.   Regleringar  kan  t.ex.  göras  av
miljö- eller hälsoskäl.
Vilka  tjänster  som   tillhandahålls   offentligt
skiljer  sig  åt  mellan länder, vilket avspeglas  i
åtagandena.  I  Sverige   är  bl.a.  utbildning  och
hälsovård offentligt tillhandahållna, vilket innebär
att  Sverige  inte  har gjort  några  åtaganden  för
sådana tjänster i GATS.

Tjänstesektorn utgör  en  central  sektor  i  svensk
ekonomi.  Omkring  tre  miljoner svenskar arbetar  i
tjänstesektorn, och tjänsterna  svarar för en ökande
andel av vår export. Cirka en femtedel  av  exporten
utgörs i dag av tjänster. I stor utsträckning verkar
utländska  och  svenska företag på samma villkor  på
den svenska tjänstemarknaden.  Regeringen  arbetar i
de   nu  pågående  förhandlingarna  inom  ramen  för
Dohaagendan  för att svenska tjänsteföretag skall få
liknande möjligheter  att verka på andra WTO-länders
tjänstemarknader.  (Se  vidare   avsnittet  om  EU:s
förhandlingsbud i WTO.)

Investeringsavtal

Handel  och  investeringar,  handel och  konkurrens,
transparens    i    offentlig    upphandling    samt
handelsprocedurer ingår i vad som  kallas Singapore-
frågorna, eftersom dessa frågor togs  upp  vid WTO:s
ministermöte i Singapore år 1996.

Förhandlingar   om  ett  investeringsavtal  fördes
tidigare inom OECD  men  avbröts år 1998 efter stora
motsättningar.  Vid  ministerrådsmötet  i  Cancún  i
september år 2003 kommer  det  att avgöras på vilket
sätt  Singapore-frågorna  skall  ingå  i  de  vidare
förhandlingarna.
Inom ramen för WTO stöder Sverige förhandlingar om
ett multilateralt regelsystem för investeringar. Ett
sådant regelsystem bör enligt Sverige  och  EU syfta
till att
–   gränsöverskridande   investeringar  stimuleras
genom    regler   om   icke-   diskriminering    och
transparens,
– u-ländernas  deltagande i världsekonomin främjas
med  beaktande  av deras  särskilda  behov  och  där
särskild  hänsyn  tas   till   de  minst  utvecklade
ländernas intressen,
–  osund  konkurrens  om  utländska  investeringar
stävjas  (exempelvis  sänkta  miljökrav,   försämrad
arbetsrätt, subventioner),
–  handlingsfrihet att förverkliga nationella  och
internationella     målsättningar     genom    icke-
diskriminerande  åtgärder  och lagstiftning  bevaras
(exempelvis skydd mot betalningsbalanssvårigheter),
–  de  multinationella  företagens  samhällsansvar
befästs  genom att relevanta  principer  och  koder,
liknande  dem   som   utarbetats  i  OECD  och  ILO,
förankras i avtalet.

Investeringsproblematiken  tas  kortfattat upp i ett
gemensamt  yttrande  från Sida och  Kommerskollegium
till Utrikesdepartementet, ”En samlad ansats för att
uppfylla utvecklingsdimensionen  i Dohadeklarationen
–  förslag  till svenskt agerande”,  från  september
2002. Det rapporteras  att  utvecklingsländerna  som
grupp  inte  har en enhetlig uppfattning om huruvida
WTO:s  agenda bör  utökas  med  området  handel  och
investeringar  (och  de  andra Singapore-frågorna om
handel  och  konkurrens,  transparens   i  offentlig
upphandling samt handelsprocedurer).

Enligt  Sida  och  Kommerskollegium  kan utländska
direktinvesteringar  vara  ett  bra  medel  för  att
integrera  utvecklingsländerna  i världsekonomin  på
ett gynnsamt vis eftersom det kan  ge  dem  tillgång
till   finansiellt  kapital  och  teknik.  Under  de
senaste    tio    åren    har    investeringarna   i
utvecklingsländerna ökat markant. Ungefär hälften av
investeringsvärdet har gått till Brasilien,  Indien,
Indonesien,   Kina,   Mexiko  och  Republiken  Korea
(Sydkorea).

Ett investeringsavtal skulle  enligt  yttrandet inte
lösa  de  bakomliggande  orsakerna  till bristen  på
utländska    direktinvesteringar,    såsom     svaga
institutioner,  ett  rättsväsende  som inte fungerar
samt  politisk  instabilitet.  Dessutom   är  många,
relativt små, fattiga länder mindre intressanta  som
marknader. Däremot skulle ett avtal kunna bidra till
att  fostra  en  kultur  som främjar investeringar i
dessa länder.

Sociala och miljömässiga minimikrav i WTO-avtalet

Som övergripande målsättningar  för  WTO  redovisas  i förordet
till  WTO-avtalet  (Marrakesh Agreement Establishing
the World Trade Organization) att parterna ”erkänner
att  deras  förbindelser  på  det  kommersiella  och
ekonomiska  området   bör   inriktas   på  att  höja
levnadsstandarden,  säkerställa  full sysselsättning
samt   en   stor   och  stadigt  växande  volym   av
realinkomst och effektiv  efterfrågan och på att öka
produktion av och handel med varor och tjänster, som
medger ett optimalt utnyttjande av världens resurser
i   enlighet  med  målsättningen   om   en   hållbar
utveckling,  i  syfte  att  både  skydda  och bevara
miljön  och  ge ökade möjligheter för detta på  sätt
som är förenligt  med  medlemmarnas respektive behov
och  intressen  på  skilda   nivåer   av   ekonomisk
utveckling”.

Vidare  erkänner  parterna  ”behovet  av  medvetna
ansträngningar       för       att      tillförsäkra
utvecklingsländerna,  särskilt de  minst  utvecklade
bland dessa, en andel av tillväxten i internationell
handel som står i proportion  till  deras ekonomiska
utvecklingsbehov”.

(Frågor  om  handel  och  miljö  m.m. redovisas  mer
grundligt i ett följande separat avsnitt.)



Relationen     mellan     WTO-avtal     och    andra
internationella avtal

En hållbar utveckling är redan i dag ett  uttalat  mål för WTO.
Regelverket    inom    WTO    liksom   multilaterala
konventioner på miljöområdet och det sociala området
är  viktiga  delar av det internationella  regelverk
som Sverige och  EU har att leva upp till. Därför är
det Sveriges ambition att verka för att dessa regler
inte spelas ut mot varandra, utan att de i samverkan
stärker  såväl  miljöhänsynen  och  skyddet  för  de
mänskliga rättigheterna som frihandeln i världen.

Vid WTO:s ministermöte  i Doha i november 2001 var
Sveriges och EU:s position  bl.a.  att  förhållandet
mellan     WTO-regelverket     och     multilaterala
konventioner på miljöområdet (MEA) skall  klargöras.
Syftet  var  inte  att försöka reglera miljöfrågorna
inom WTO utan att verka för att WTO skall stödja det
globala  samarbetet  i   syfte  att  nå  en  hållbar
utveckling. Resultatet av  ministermötet  kan  anses
utgöra ett politiskt genombrott för miljöfrågorna  i
WTO.   Beslut   fattades  att  förhandlingar  skulle
inledas  om förhållandet  mellan  WTO:s  regler  och
handelsrelaterade     regler    i    internationella
miljöavtal  samt  om  procedurer   för   utbyte   av
information  mellan  WTO  och MEA-sekretariaten m.m.
Sverige och EU driver på för  att  få till stånd ett
snabbt beslut om informationsutbyte  mellan  MEA och
WTO   samt   för   att   lägga  fast  kriterier  för
observatörsstatus  för  MEA-sekretariaten   i   WTO-
förhandlingarna.

Utskottets ställningstagande


Inledning

Utskottet behandlar först de här aktuella
motionerna om WTO-systemet och därefter separat
– på utskottets eget initiativ – frågan om u-
ländernas utbyte av WTO-systemet.

WTO-systemet

Utskottet  anser  att  det  finns anledning att hysa
förhoppningar    om    resultat   från    den    nya
förhandlingsomgången      när       det       gäller
handelsliberaliseringar  för  varor  och förbättrade
regler för världshandeln, även om vissa  förseningar
kan   inträffa.   Det  finns  förväntningar  på  att
hittillsvarande  problem  och  tillkortakommanden  i
WTO-systemet  –  bl.a.   problem   som  redovisas  i
motionerna  –  kan  lösas  eller  komma  närmare  en
lösning.

WTO-förhandlingarna kännetecknas av att världen är
ojämlik; Sverige bör arbeta för att så långt möjligt
kompensera för detta, t.ex. genom att förorda bättre
stöd  till u-länderna i fråga om såväl förhandlingar
och   förhandlingsresultatens    genomförande    som
tvistlösning,  genom  ökad  öppenhet  i form av ökat
offentliggörande   av  dokument  och  genom   bättre
koordinering av arbetet  i  WTO  med arbetet i andra
internationella organ som FN.
Det  är enligt utskottets mening  positivt  –  men
inte tillräckligt  –  att ministerdeklarationen från
Doha,  har lett till en  ökad  uppmärksamhet  på  u-
ländernas  problem.  Tillvaratagandet av u-ländernas
intressen  är  centralt  i  den  nya  handelsrundan.
Syftet med en rättvis  handel  är  att främja sådana
handelsrelationer med producenter i  fattiga  länder
som    samtidigt    förbättrar   arbetsförhållanden,
livsmiljö och miljön i övrigt förbättras. Varje land
bör få avskaffa sina  handelshinder  i  en  takt och
ordning  som  passar landets utvecklingsnivå. Därför
måste  WTO-avtalen   innehålla   övergångstider  för
implementering som skiljer sig åt  mellan  länder på
olika utvecklingsnivå. Samtidigt är det viktigt  att
komma ihåg att u-länders skydd inte bara stänger ute
konkurrens  från  i-länder  utan också från andra u-
länder.
Industriländerna  måste i större  utsträckning  än
tidigare acceptera tullsänkningar på varor som är av
exportintresse   för  u-länderna.   Utskottet   vill
särskilt  peka  på  betydelsen  av  handelsrelaterat
tekniskt  bistånd till  utvecklingsländerna  så  att
dessa    kan    utnyttja     det     internationella
handelssystemet. Dock är det viktigt att  komma ihåg
att  u-länderna  i WTO inte är en homogen grupp  med
samma intressen och  agerande.  På  längre  sikt  är
också  vikten  av  insatser för att stärka u-länders
export-  och  importkapacitet   av  stor  betydelse.
Utskottet vill samtidigt påpeka att handeln inte får
ses isolerat – mänskliga rättigheter  måste i ökande
utsträckning genomsyra alla samhällsområden.
Utskottet  vill  starkt framhålla det angelägna  i
att u-länderna får ett  bättre  tillträde  till EU:s
och  andra  i-länders marknader för u-landsprodukter
som t.ex. jordbruksvaror och teko. Eftersom Sveriges
medlemskap i  EU har inverkat på Sveriges agerande i
fråga om handel  på  jordbruksområdet  tar utskottet
vidare  upp  frågor  om  handel och jordbruk  i  det
följande   avsnittet   om   vissa    EU-frågor.   En
liberalisering av handeln måste också kombineras med
skydd   för   miljö-   och   kulturvärden  och   med
landsbygdsutveckling.
En hållbar utveckling är redan  i  dag ett uttalat
mål    för   WTO.   Utskottet   anser   därmed   att
handelssystemet  och WTO måste engageras och ge sitt
bidrag  till  det  globala   arbetet   med   hållbar
utveckling.  Detta är nödvändigt för att förtroendet
för organisationen  skall  upprätthållas och för att
förståelsen för fördelarna med en öppen handel skall
kunna öka. Ett särskilt problem  som  bör  tas upp i
detta   sammanhang  gäller  relationen  mellan  WTO-
avtalen  och   andra  internationella  avtal,  t.ex.
konventioner på  miljöområdet. Det bör klargöras att
handelsavtal inte  får  slå ut andra internationellt
överenskomna avtal och normer.
Den nuvarande svenska linjen  att inriktningen bör
vara ökad öppenhet inom WTO välkomnas  av utskottet.
Samtidigt måste det finnas respekt för att  enskilda
länder   i   vissa   fall   inte   vill   röja  sina
förhandlingspositioner.      Ett     parlamentariskt
inflytande  i WTO kan vara en väg  att  uppmärksamma
behovet av öppenhet. Utvecklingsländernas förslag om
att   förberedande    konsultationer    skall   vara
transparenta   och   öppna,  att  det  skall  finnas
tillräckligt med tid att  sätta  sig  in i förslagen
och  att utkastet till deklaration som skickas  till
ett ministermöte  skall  vara  enhälligt  (eller med
markering  av  de  punkter  där oenighet finns)  bör
följas upp. Öppenheten bör ytterligare kunna främjas
genom  att  medlemsstaterna vinnlägger  sig  om  att
fästa större  vikt  vid  en  dialog  med  det civila
samhällets företrädare inför WTO-förhandlingarna.
Inte   minst   viktigt   är   det   att  förbättra
tvistlösningsmekanismen,   som   uppvisat  påtagliga
svagheter  under  tidigare  tvister.  Det  nuvarande
regelsystemet  ger  enligt  utskottets   uppfattning
upphov till risker för ökad protektionism  därigenom
att länder ensidigt vidtar straffåtgärder. Utskottet
ser positivt på att tvistlösningsmekanismen ses över
och att de minst utvecklade ländernas tillgång  till
tvistlösning  underlättas. Den svenska linjen om att
tvistlösningsprocessen bör vara mera transparent och
uppmuntra  till   kompensation   från,   snarare  än
sanktioner mot, den förlorande parten får också stöd
av utskottet.
Frågan om investeringsavtal kommer att tas upp, om
än  först  efter WTO:s ministerkonferens i Cancún  i
september 2003.  Enligt  utskottets  uppfattning bör
förhandlingarna utgå ifrån u-ländernas  behov och ta
hänsyn  till deras begränsade förhandlingskapacitet.
Sverige stödjer detta inom EU.
När det gäller diskussionen inom WTO om handel med
tjänster  (GATS)  anser  utskottet att Sverige skall
arbeta för att u-ländernas intressen tas till vara.
Som  utskottet  redovisat  i  det  föregående  har
arbetet för att bekämpa korruptionen intensifierats.
En ökad transparens  är  viktig,  också  i syfte att
bekämpa   korruption.  Eftersom  korruption  hindrar
såväl   det   internationella   som   det   inhemska
handelsutbytet   är   det  en  central  uppgift  att
eliminera korruptionen.
Utskottet har förhoppningen om att förhandlingarna
i  Cancún  blir  framgångsrika   i  termer  av  ökat
marknadstillträde,  reformering av  WTO:s  regelverk
och ökad u-landshänsyn.  Ett  ambitiöst  resultat av
förhandlingarna    behövs    för    att    förbättra
förutsättningarna    för    hållbar    tillväxt    i
världsekonomin,   motverka   nya   protektionistiska
tendenser,  förbättra  fattiga  länders  möjligheter
till  positiv utveckling, minska handelshinder  samt
gynna konsumenterna.
Utan att gå in på samtliga de spörsmål som tas
upp i motionerna kan utskottet
sammanfattningsvis konstatera att många av de
berörda frågorna nu analyseras noggrant inför
ministerkonferensen i Cancún. Med hänvisning
till vad som ovan anförts anser utskottet att
det inte finns behov av något initiativ från
riksdagens sida med anledning av de här
aktuella motionsyrkandena.
U-ländernas utbyte av WTO-systemet

Utskottet     har    vid    behandlingen    av    de
utrikeshandelspolitiska   frågorna  funnit  att  det
finns osäkerhet angående utbytet  för  u-länderna av
det  nuvarande internationella handelssystemet.  Det
finns  olika  uppfattningar om konsekvenserna för u-
länderna av WTO-systemets  ingående  delar,  regler,
arbetssätt,  förhandlingar och förhandlingsresultat.
Som tidigare har  framgått  är  u-länderna  inte  en
homogen   grupp;   detta   måste   beaktas.   Enligt
utskottets mening bör det nu bringas ökad klarhet  i
frågan   om   u-ländernas  utbyte  av  WTO-systemet.
Utskottet  anser   därför   att  regeringen  bör  ge
Kommerskollegium  i  uppdrag  att   närmare   utreda
konsekvenserna för u-länderna av WTO-systemet. Detta
bör  riksdagen  som  sin  mening  ge regeringen till
känna.

Vissa EU-frågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen     bör    avslå    motionsyrkanden
beträffande vissa  EU-frågor  med  hänvisning
till  den  utveckling  som  pågår  inom EU  i
samband  med WTO-förhandlingarna m.m.  Jämför
reservationerna 2 (m, fp, kd) och 3 (c).

Motionerna

I  Moderata   samlingspartiets  motion  2002/03:U322
anförs att målet  för  en  ny WTO-runda bör vara att
avskaffa   alla   tullar   till   i-länderna.   EU:s
förhandlingsbud för industritullarna  bör  vara noll
procent.  Vidare  anser motionärerna att EU –  såsom
den  största  aktören   inom   WTO   med   betydande
subventioner  – bör lägga fram en bindande plan  för
hur  den  gemensamma  europeiska  jordbrukspolitiken
skall integreras med världsmarknaden.

Enligt vad  Moderata  samlingspartiet framhåller i
motion 2002/03:U323 måste  arbetet med att fördjupa,
avreglera    och   utvidga   den   inre    marknaden
accelereras. I  motionen  anförs att det fortfarande
finns  alltför  många  inskränkningar   i  den  inre
marknadens   funktionssätt,   främst   beroende   på
nationella regleringar och monopol. EU måste  därför
verka  för att få bort offentliga monopol, som t.ex.
inom   post,    medier,    energi,    person-    och
varutransporter.  Den  inre  marknaden  måste  också
öppnas    för    skattefinansierade   tjänster   som
utbildning, social service, hälso- och sjukvård.
Vidare framhåller motionärerna att det är orimligt
att  inte utvecklingsländer  skall  kunna  exportera
tullfritt   till   EU:s   medlemsländer.   EU   bör,
tillsammans  med Förenta staterna, ta initiativ till
att avveckla alla  i-länders  tullar.   Motionärerna
anser  också att antidumpningsåtgärder enbart  skall
användas för att motverka statsstöd i exportländer.
I motion  2002/03:K432 betonar Folkpartiet att den
inre marknaden  och  den ekonomiska integrationen på
flera sätt utgör grunden  och  startpunkten  för EU-
samarbetet. En fortsatt harmonisering av skattebaser
– men ej skattesatser – bör genomföras. Motionärerna
anser  vidare  att det inte kan inrättas en gemensam
sysselsättningspolitik.  Sysselsättningen tillhör de
frågor  som bäst löses nationellt  eller  regionalt.
Det   finns    dock    vissa    problem    som   rör
sysselsättningen, som löses bäst på Europanivå.  Det
handlar  främst  om  att röja de återstående hindren
för  fri rörlighet på den  inre  marknaden  och  att
förbättra  företagsklimatet  för  små och medelstora
företag i Europa.
I motion 2002/03:U290 (kd) understryks  att EU bör
ta    sitt    ansvar    och    helt    avskaffa   de
protektionistiska     tullar     som    finns    mot
jordbruksprodukter  från  Afrika.  Det   beslut  som
fattats  om  avskaffandet av tullar mot världens  49
fattigaste länder  är bra och bör fullföljas i snabb
takt. Enligt motionärerna  är  det  emellertid  inte
rimligt  att  bananer,  ris och socker undantas från
beslutet i upp till nio år.
I motion 2002/03:U298 (c)  sägs  att  Sverige även
fortsättningsvis  bör påverka EU:s handelspolitik  i
en för u-länderna mer positiv riktning. Motionärerna
anför att EU vid ett  flertal  tillfällen  har lovat
att  unilateralt  sänka  sina  handelsbarriärer  för
export  från  de  minst utvecklade  länderna  (MUL).
Efter      påtryckningar       från       europeiska
lobbyorganisationer  presenterade  kommissionen  ett
avtal,  det s. k. ”Everything but Arms”-initiativet,
som innebär  att  MUL i dag kan exportera alla varor
utom vapen och ammunition  helt  tullfritt  till EU.
För   bananer,  ris  och  socker,  där  EU  hittills
tillämpat  omfattande  importhinder,  skall tullarna
successivt avvecklas fram till år 2009.  I  motionen
föreslås ett stopp för EU:s dumpning av socker  samt
ett  omedelbart och fullständigt tillträde för MUL:s
sockerexport  till  EU.  Ett  sådant agerande skulle
enligt    motionärerna    vara   i   enlighet    med
intentionerna bakom ”allt utom vapen”-politiken.
Vidare framhålls i motionen  att  EU:s ställning i
världshandeln bör användas offensivt,  t.ex. för att
driva   miljökrav.   Enligt   motionärerna  bör   en
övergripande målsättning vara att införa ett ”grönt”
tullsystem,  dvs.  generösare  tullbestämmelser  för
exportörer    som    uppfyller   vissa   fastställda
miljökrav.

Vissa kompletterande uppgifter


Inledning

Handelspolitiken  är  gemensam   för  EU,  vilket  innebär  att
enhetliga  regler  gäller  inom  hela  unionen.  Det
handelspolitiska ramverket innebär gemensam tulltaxa
och gemensamma tull- och handelsavtal  i förhållande
till  länder  utanför  EU.  Normalt  finns det  inte
nationella särregler inom EU; sådana kan dock finnas
när  det gäller sanitära och/eller hygieniska  krav.
Sverige  har  sedan sitt inträde i EU arbetat för en
avreglering av EU:s tullar och andra handelshinder.

Inre marknaden

Den inre marknaden utgör ett av fundamenten i EU-samarbetet. En
effektiv inre marknad är en förutsättning för att EU
skall  kunna  nå  det  strategiska  målet  att  vara
världens mest konkurrenskraftiga  ekonomi  år  2010.
Bildandet    av    det   nya   Konkurrenskraftsrådet
förbättrar möjligheterna  till  ökad  konkurrens och
tillväxt.  Nedan  listas ett antal punkter  som  har
betydelse för utvecklingen på detta område.

– Kommissionen antog  i juni 2002 ett åtgärdspaket
med konkreta åtgärder som syftar till att åstadkomma
ett    förbättrat    och    förenklat     regelverk.
Handlingsplanen  riktar  sig  till  alla  parter   i
lagstiftningsprocessen,  dvs. såväl kommissionen som
Europaparlamentet, rådet och medlemsstaterna. Arbete
med  att  sluta  ett avtal om  regelförbättring  har
pågått under hösten  2002  och  förväntas  fortsätta
under våren 2003.
– Ett nytt nätverk för problemlösning på den  inre
marknaden (Effective Problem Solving in the Internal
Market, SOLVIT) startades i juli 2002. SOLVIT är  en
elektronisk  och Internetbaserad vidareutveckling av
det äldre nätverket  som  skapades  år  1997 för att
handlägga  hinder  för den fria rörligheten  på  den
inre marknaden.
–  Inom  de  områden   där  harmoniserad  gemensam
lagstiftning saknas skall  principen  om  ömsesidigt
erkännande tillämpas, dvs. en vara eller tjänst  som
lagligt  produceras  i  ett  medlemsland  skall även
godkännas   i   andra   medlemsländer,  såvida  inte
tvingande hänsyn av allmänt  intresse  motiverar att
nationella regler upprätthålls. För att få principen
att fungera har kommissionen uppmanat nuvarande  och
blivande   medlemsstater  att  införa  klausuler  om
ömsesidigt    erkännande     i    sina    nationella
lagstiftningar. Kommissionen publicerade i juli 2002
sin tvåårsrapport om tillämpningen  av  principen om
ömsesidigt erkännande.
–  EU-arbetet  har  haft  en  viktig roll när  det
gäller    att    öppna    offentliga    monopol    i
medlemsstaterna för konkurrens, särskilt på energi-,
transport-     och    telekommunikationsmarknaderna.
Sverige har varit drivande i detta arbete och ligger
jämfört  med  andra  medlemsstater  långt  framme  i
avregleringsprocessen,  både  vad  gäller tidpunkten
för     avreglering     samt     omfattningen     av
konkurrensutsättningen.  Regeringen har uppdragit åt
Konsumentverket att se närmare på vilka konsekvenser
de nyligen konkurrensutsatta marknaderna har medfört
och     väntas     medföra     för    konsumenterna.
Konkurrensverket förutsätts biträda  Konsumentverket
vid  utförandet  av  detta  uppdrag,  vilket   skall
redovisas senast den 31 december 2003.
–  EU  tog  ett  steg  i  liberaliseringsarbetet i
november    2002    då    rådet    för    transport,
telekommunikation   och  energi  nådde  en  politisk
överenskommelse om en fortsatt liberalisering av el-
och gasmarknaderna för  hushållskunder.  EU har även
fattat    beslut    om   en   stegvis   öppning   av
postmarknaderna.
– På området för offentlig upphandling finns sedan
tidigare ett onödigt  stort  antal  direktiv, vilket
har  medfört att regelverket varit svåröverskådligt.
Förslag   till   nya   bestämmelser   om   offentlig
upphandling av varor, tjänster och byggentreprenader
samt   för   vatten,   energi  och  transporter  har
emellertid överenskommits  i  ministerrådet år 2002.
Kommissionen arbetar under våren  2003  med  att  ta
fram  motsvarande  direktivförslag.  De nya reglerna
kommer  att  innebära  att  processen för  offentlig
upphandling inom EU förenklas och moderniseras.
– Moderniseringen av gemenskapens konkurrensregler
innebär  att  ett  nytt system kommer  att  införas,
vilket syftar till att  föra ut mer av tillämpningen
av   konkurrensreglerna   till    nationell    nivå.
Konkurrenskraftsrådet nådde i november 2002 till  en
enhällig  politisk  överenskommelse rörande ett nytt
system  för  tillämpning   av  konkurrensreglerna  i
artiklarna 81 och 82 i Romfördraget.  En  förordning
kommer att antas vid ett kommande rådsmöte.  De  nya
reglerna  kommer  att  tillämpas  fr.o.m.  den 1 maj
2004.  Förändringarna  kommer  att  ge  kommissionen
möjlighet   att  koncentrera  sitt  arbete  på   mer
allvarliga konkurrensbegränsningar  såsom karteller.
I  och med att den nya tillämpningsförordningen  för
genomförandet   av   konkurrensreglerna   med   stor
sannolikhet  leder  till  krav  på  ändrad nationell
lagstiftning   har   regeringen   i   januari   2003
tillkallat  en  särskild utredare för att  analysera
dessa frågor (dir. 2003:2). Den del av uppdraget som
rör svenska regelförändringar skall redovisas senast
den 31 juli 2003.
– Kommissionen presenterade under sommaren 2002 en
strategi  för att  förbättra  förutsättningarna  för
tjänstehandel på den inre marknaden. I kommissionens
rapport (2002/441)  till rådet och Europaparlamentet
analyseras   vilka   hinder    och    problem    som
tjänsteföretag  möter på den inre marknaden. Utifrån
rapporten antog rådet  vissa  slutsatser  i november
2002.   Under   år   2003   avser  kommissionen  att
presentera  ett  åtgärdspaket som  syftar  till  att
underlätta gränsöverskridande tjänstehandel.
– Det danska ordförandeskapet  presenterade  under
hösten  2002  slutsatser angående ett domstolssystem
för gemenskapspatentet. Samtliga medlemsstater kunde
emellertid inte  godta  förslaget,  och slutsatserna
antogs  således  inte. Det grekiska ordförandeskapet
har   i   början   av  år   2003   lagt   fram   ett
kompromissförslag  som   omfattar  domstolssystemet,
översättning   av  patentskrifter,   de   nationella
patentverkens roll  m.m.  Vid Konkurrenskraftsrådets
möte i Bryssel i början av  mars  2003  träffades en
principöverenskommelse       kring      hur      ett
gemenskapspatent inom EU skall  utformas. Europeiska
patentverket   (EPO)  skall  ha  huvudansvaret   för
handläggningen av gemenskapspatent och skall meddela
patent. Handläggningen  av patentansökningar skall i
regel ske på engelska, franska  eller tyska. När ett
gemenskapspatent   meddelas   skall   en    del   av
patentskriften  översättas  till samtliga officiella
medlemsstatsspråk.  En  ny specialdomstol  –  kallad
gemenskapspatenträtten –  skall inrättas för att som
första instans behandla tvister om gemenskapspatent.
–  När  det  gäller  skatter   har   den   svenska
regeringen  motsatt  sig  införande av en ny ordning
som skulle innebära att rådet  kan  fatta beslut med
kvalificerad majoritet i stället för  det nu rådande
kravet  på  enhällighet. Motivet är att de  enskilda
medlemsstaterna  har  behov  av att förfoga över ett
visst  utrymme  för  att  bedriva   en  självständig
skattepolitik  i  syfte att kunna slå vakt  om  egna
särartsintressen. Enligt  den  svenska regeringen är
det angeläget att regelsystemet  på skatteområdet är
transparent och inte utgör något hinder för den fria
rörligheten på den inre marknaden.
–   Harmoniserade   regler   för  beskattning   av
mineraloljor finns inom EU sedan år 1993. Arbete har
under  en  längre tid pågått inom  EU  i  syfte  att
åstadkomma gemensamma  bestämmelser  om  uttag av en
samlad energi- och koldioxidskatt, vilka inte enbart
skulle omfatta mineraloljor utan också kol, naturgas
och  el.  Det  stod  emellertid klart vid mitten  av
1990-talet att det inte  var  möjligt att på EU-nivå
komma   överens   om   tvingande   regler    om   en
koldioxidbaserad  skatt. Anledningen till detta  var
främst de skilda förutsättningarna  för elproduktion
(kärnkraft respektive fossilbaserad elproduktion)  i
de olika medlemsstaterna.
–     Beträffande    sjukvårdstjänster    uttalade
socialminister  Lars  Engqvist den 6 november 2002 i
riksdagen   att   Sverige   bör    öppna    för   en
gränsöverskridande  vård  och  att  arbete  på detta
område  har inletts inom EU. Regeringens långsiktiga
mål är att  gränsöverskridande  vård  inom  EU skall
bygga  på  samma  principer  som  landstingens  fria
vårdval (prot. 2002/03:12).

–  Utjämningsåtgärder  har  till  syfte att jämna ut
(motverka)  statsstöd i exportländer  (utanför  EU).
Utjämningsåtgärder   kan  inte  tillämpas  inom  den
gemensamma  marknaden,   där  det  finns  regler  om
statsstöd. Dumpning är i sig  inte förbjuden. Det är
endast  när de dumpade varorna förorsakar  väsentlig
skada för  industrin på importmarknaden som åtgärder
i  form  av  antidumpningstullar  o.d.  får  vidtas.
Enligt uppgift strävar regeringen efter att så långt
möjligt       begränsa        användningen        av
antidumpningsåtgärder,   dels   inom  EU,  dels  via
striktare     WTO-regler.    Att    helt    avskaffa
antidumpningsinstrumentet     anses     vara     ett
orealistiskt mål.

EU:s protektionistiska tullar

Sverige  är  en  av  de  mest aktiva förespråkarna för  en  mer
liberal handel i förhållande  till  u-länder.  Detta
gäller  i synnerhet arbetet med att undanröja hinder
för u-ländernas export av sådana produkter som dessa
länder är  bra  på att producera. Enligt initiativet
Everything But Arms  (det s.k. EBA-initiativet), som
lanserades under år 2001,  får  de  minst utvecklade
länderna möjligheter till en – jämfört  med tidigare
–  förmånligare export av allt utom vapen  till  EU.
För  bananer,  ris och socker senarelades emellertid
tullfriheten. Detta  var  resultatet  av en politisk
kompromiss som var nödvändig för att EU skulle kunna
enas om EBA-initiativet.

Den svenska grundsynen är att exporten från de minst utvecklade
länderna   till   EU   med   omedelbar   verkan  bör
tullbefrias  för  samtliga jordbruksvaror, inklusive
socker,  ris  och bananer.  Vidare  kan  nämnas  att
Sverige  inom  EU   verkar   för   en  genomgripande
reformering av EU:s sockerregim inom  ramen  för den
pågående halvtidsöversynen av jordbrukspolitiken.

Gröna tullar

Bakom  kraven  på  att  en  övergripande  målsättning   i  EU:s
handelspolitik    skall    inkludera   ett   ”grönt”
tullsystem finns det miljöpolitiska skäl. Enligt den
s.k. särskilda stimulansordningen  är det från den 1
juli 1999 möjligt att införa förmånligare  tullar på
”gröna”  varor.  På det enda område där förmånligare
tullar  faktiskt  har  införts  av  miljöskäl,  dvs.
området för tropiskt  timmer,  har  dock inga länder
utnyttjat möjligheten att ansluta sig.

Förmånsländernas första reaktioner har präglats av
försiktighet.    Vissa   länder   har   principiella
invändningar mot att  införa  samband  mellan handel
och    miljömässiga   normer.   Andra   fruktar   en
inblandning  i  sina inre angelägenheter och befarar
att EU kommer att  avslå  en  eventuell  ansökan. En
ytterligare  orsak  till u-ländernas tveksamhet  kan
vara att fördelarna inte  är  tillräckligt stora och
dessutom kopplade till krav som  är  svåra att mäta.
Både  för  u-länderna  och  EU  kan administrationen
därför bli alltför dyrbar i förhållande  till nyttan
av  systemet. Det finns också en risk med att  skapa
fler system och undersystem för tullreduktioner inom
EU. Det  kan  då bli lättare att argumentera för att
tillträdet  till   EU:s   marknad   redan  är  gott.
Särordningarna skulle kunna sätta ytterligare hinder
i  vägen  för ett de facto bredare marknadstillträde
för u-länderna.
Enligt uppgift har kommissionen bemödat sig om att
understryka  att  klausulen  är  frivillig och icke-
diskriminerande,  att  tekniskt bistånd  kommer  att
åtfölja förfarandet, att  ett  införande  kommer att
ske  gradvis  och  vid  behov selektivt (sektorsvis)
liksom det faktum att den  nationella lagstiftningen
i  många  av  förmånsländerna  redan   omfattar   de
ifrågavarande normerna.

Det  är  enligt  uppgift  ett  övergripande  svenskt
intresse att ytterligare stimulansordningar utformas
på  ett  sådant  sätt att de står i överensstämmelse
med WTO:s regelverk.  Sverige arbetar aktivt inom EU
för att preferenssystemet  skall bli mer tydligt och
för att fler olika undantag för ”gröna” tullar skall
kunna inkluderas. Regeringen  har  enligt  uppgift i
förhandlingar  om handel och miljö drivit frågan  om
nolltullar – alltså inte bara en tullreduktion – för
jordbruksprodukter  som  är  hållbart och ekologiskt
producerade i u-länderna.

EU:s förhandlingsbud i WTO

Den svenska uppfattningen är att  industritullarna  allra helst
bör  avvecklas  helt.  Regeringen  stöder  dock EU:s
förslag   till  tullsänkningsformel  (en  matematisk
formel, den s.k. kompressionsmekanismen), vilken har
utformats  i   syfte   att   angripa   höga  tullar,
tulltoppar  samt  tulleskalering.  Samtidigt  verkar
regeringen för att EU skall agera så att u-ländernas
intressen av ökat marknadstillträde  tillgodoses och
frågorna  om särskild och differentierad  behandling
beaktas.

Inför jordbruksförhandlingens  slutskede i WTO med
fastställd  sluttidpunkt  den 31 mars  2003  har  EU
nyligen  positionerat sig. I  enlighet  med  svenska
önskemål vill  EU  att exportstöden att fasas ut och
att  handelsstörande  statliga  stöd  i  EU-länderna
avsevärt minskas samtidigt som EU och andra i-länder
öppnar sina marknader inte minst för jordbruksimport
från        u-länderna.         Eftersom        hela
förhandlingsresultatet  innebär  ett  paket,  kommer
delresultat  som t.ex. rörande jordbrukssektorn  att
vara ”vilande”  tills  samtliga områden är klara vid
förhandlingsomgångens sluttidpunkt år 2005.
Vid  möte  den  27  januari  2003  med  Rådet  för
allmänna frågor och yttre  förbindelser  enades EU:s
utrikesministrar  om det förslag på jordbruksområdet
som unionen skall lägga  fram  i  WTO.  I  förslaget
förordas   reformering  av  jordbrukshandelssystemet
samtidigt som  utvecklingsländernas  särskilda behov
erkänns  och  frågor som miljö, landsbygdsutveckling
och djurhälsa uppmärksammas.
Ett grundelement i EU:s förslag är att tullarna på
jordbruksprodukter   skall  reduceras  med  36  %  i
genomsnitt och med minst  15  %  för  var  och en av
varorna.  Enligt  kommissionen är målsättningen  att
bördorna  skall  delas  lika  mellan  de  utvecklade
länderna      och      ge     flexibilitet      till
utvecklingsländerna.          Vidare           skall
exportsubventionerna  minskas  med 45 % i genomsnitt
enligt  förslaget.  För vissa produkter  som  är  av
betydelse för utvecklingsländerna  är  EU  redo  att
fasa   ut  exportsubventionerna  helt  –  under  den
förutsättningen   att   inga  andra  WTO-länder  ger
subventioner  av  något slag  för  dessa  produkter.
Sådant   inhemskt   jordbruksstöd   som   snedvrider
internationell handel  skall  reduceras  med  mer än
hälften (55 %).
När det gäller tjänsteavtalet GATS presenterade EU
i  juli  2002  sina  förhandlingskrav  på  hur andra
länder   skall  öppna  sina  tjänstemarknader.  EU:s
förhandlingskrav  gällde  109  andra WTO-länder. Vid
samma tidpunkt mottog EU krav från  ett  antal olika
länder  (Argentina,  Australien, Brasilien,  Kanada,
Kina,  Korea,  Egypten,   Hongkong,  Indien,  Japan,
Kenya,  Malaysia,  Mali,  Mauritius,   Mexiko,   Nya
Zeeland,    Pakistan,    Panama,   Paraguay,   Peru,
Singapore,  Schweiz,  Taiwan,   Thailand,   Uruguay,
Förenta   staterna).  Enligt  tidtabellen  för  WTO-
förhandlingarna  skall  länderna  inklusive  EU  mot
bakgrund av kraven från andra länder presentera sina
åtaganden  (erbjudanden)  i  WTO  senast den 31 mars
2003.
I    början    av   februari   2003   presenterade
kommissionen – efter att ha övervägt ett stort antal
synpunkter från olika  håll i samhället – ett första
förslag  om  vilka  erbjudanden   EU   skall   göra.
Förslaget  bereds  nationellt  och  kommer sedan att
övervägas inom rådet och Europaparlamentet innan det
redovisas vid WTO i slutet av mars 2003.  Vid  denna
tidpunkt kommer informationen om förslagets innehåll
att   bli   offentlig.  Sektorer  som  datatjänster,
affärstjänster,  posttjänster, finansiella tjänster,
turism   och  transporttjänster   nämns   bland   de
marknader  som skall öppnas ytterligare för utländsk
konkurrens. Samtidigt medför förslaget att marknaden
för tjänster  som  är  av  kollektivt intresse i EU,
såsom utbildning och hälsa, inte öppnas.
I pressmeddelandet angående  kommissionens förslag
sägs    att    EU    har    starka    intressen    i
tjänsteförhandlingarna eftersom tjänster utgör cirka
två       tredjedelar       av      den      samlade
bruttonationalprodukten inom  EU. Mer än 67 miljoner
européer är anställda inom sektorn  för kommersiella
tjänster.    För    utvecklingsländerna    genererar
tjänstesektorn      mer      än      50     %     av
bruttonationalprodukten.   Enligt   pressmeddelandet
motsvarar kommissionens förslag till  erbjudande  de
krav som andra WTO-medlemmar har ställt och särskilt
de   krav   som   kommer   från   utvecklingsländer.
Kommissionären  Pascal  Lamy  anser  att   förslaget
kommer  att  stärka  EU:s position i förhandlingarna
eftersom    det    särskilt     tar     sikte     på
utvecklingsländernas intressen.

Utskottets ställningstagande


Inriktningen    att   industritullarna   helst   bör
avskaffas helt och  hållet  får  stöd  av utskottet.
Tidigare har utskottet uttryckt (bet. 2000/01:NU9 s.
18)     stor     tillfredsställelse     över     att
beslutsprocessen  inom  EU lett fram till resultatet
att de fattigaste länderna kommer att få fullständig
tullfrihet till EU-länderna  i  fråga  om alla varor
utom vapen. Liksom då vill utskottet nu  betona  att
det  uppnådda  resultatet  endast  bör  ses  som ett
etappresultat,  vilket  bör  följas  av  ytterligare
liberaliseringar av världshandeln. En fri  handel är
en  motor  för  tillväxt  i  alla länder men innebär
särskilt för de fattigare länderna  en möjlighet att
förbättra sin position.

Utskottet  vill starkt framhålla det  angelägna  i
ett bättre tillträde  till  EU:s och andra i-länders
marknader  för t.ex. jordbruksvaror  och  teko  från
alla u-länder  –  inte bara från de minst utvecklade
länderna    (MUL).    Från     svensk    sida    har
liberaliseringar på dessa områden varit av utpräglat
intresse   under   många  år  och  motiverat   stora
ansträngningar från bl.a. regeringens sida. Trots de
insatser  som gjorts  på  detta  område  inför  WTO-
förhandlingarna   anser  utskottet  att  ytterligare
ansträngningar bör  göras  för att få till stånd mer
långtgående  liberaliseringar  inom  jordbruks-  och
teko-områdena.  Inom  EU  bör ett målmedvetet arbete
påbörjas för att ta fram en plan för successiv total
avveckling av jordbruksskyddet. Sverige bör med stor
kraft  driva  att  i-länderna   avskaffar   samtliga
exportstöd  på  jordbruksområdet. Sverige bör liksom
tidigare  verka  för  en  frihandelsvänlig  politik,
såväl inom EU som  i  andra  sammanhang.  Inte minst
konsumenterna gynnas av en sådan politik.
När   det   gäller   EU:s   exportsubventioner  på
jordbruksområdet   är   det   utskottets    absoluta
uppfattning  att dessa på sikt måste avskaffas.  Det
finns flera skrämmande  exempel  på  att rika länder
dumpar sin produktion i fattiga länder  till  mycket
låga priser och slår ut de inhemska producenterna. I
stället  bör  den inhemska produktionen i de fattiga
länderna    stödjas     så     att     dessa    blir
konkurrenskraftiga på den internationella marknaden.
EU:s förhandlingsbud om en minskning med  45  %  i
genomsnitt  är  bara ett litet steg på vägen, vilket
måste följas upp med ytterligare minskningar. Enligt
utskottets   sätt   att    se   bör   Sverige   även
fortsättningsvis verka för att  den  inslagna  vägen
målmedvetet  fullföljs.  När det gäller tullfriheten
för de minst utvecklade ländernas  export till EU är
det  enligt  utskottets  mening  inte  rimligt   att
tullfriheten  för  bananer,  ris  och  socker  skall
inträda först efter nio år.
Utskottet  anser  att  det är viktigt att Sverige,
såsom  ett  mycket  öppet  och  icke-diskriminerande
land, verkar för att GATS-förhandlingen  leder  till
ökad  konkurrens  på privata marknader världen över.
Den oro som u-länder  har  uttryckt  måste samtidigt
tas på allvar. Enligt utskottets mening  bör Sverige
verka  för  ökad öppenhet och transparens även  inom
EU.
Frågan   om   ett    ”grönt”    tullsystem,   dvs.
förmånligare  tullar på varor som är  förenliga  med
hållbar utveckling,  är  av  intresse. Sådana system
bör dock prövas inom ramen för WTO:s regelverk.
Med hänsyn till den utveckling  som  pågår inom EU
rörande  såväl  WTO-förhandlingarna  som  den   inre
marknadens  funktionssätt  anser  utskottet  att det
inte  är  påkallat med något riksdagens uttalande  i
dessa frågor.  De aktuella motionsyrkandena avstyrks
därmed.

EU:s förbud mot försäljning av snus


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen    bör    avslå     motionsyrkanden
beträffande  EU:s  förbud mot försäljning  av
snus med hänvisning  till  att  de  redan  är
väsentligen tillgodosedda.

Motionerna

I  motion  2002/03:N382  (s) anförs att export-  och
försäljningsförbudet  för  snus   inom  EU  inte  är
förenligt med principen om den fria  rörligheten för
varor.  När  EU:s  förbud  mot försäljning  av  snus
infördes för tio år sedan, fanns det en misstanke om
samband mellan användning av  snus och cancer. Trots
många  vetenskapliga undersökningar,  såvitt  gäller
svenskt  snus,  har  ett  sådant samband inte kunnat
påvisas. En väl fungerande  inre marknad är särskilt
viktig   för   Sverige   som   är  ett   litet   och
exportberoende land, sägs det i motionen.

Också i motion 2002/03:So314 (m) riktas kritik mot
förbudet och hävdas att Sverige kraftfullt bör agera
för   att   EU:s  snusförbud  skyndsamt   avskaffas.
Förbudet är illa underbyggt enligt motionärerna. Ett
flertal  undersökningar   visar  att  snus  fungerar
mycket bra som hjälpmedel för  människor  som slutar
röka.  Vidare  har  det  inte  gått att påvisa något
samband mellan användningen av snus  och  cancer. Om
fler  rökare  i  Europa tillåts byta ut cigaretterna
mot svenskt snus kommer detta att förlänga deras liv
och  förbättra  deras  hälsa.  En  utgångspunkt  för
motionärerna är EU:s  regler  om  fri  rörlighet för
varor.

Vissa kompletterande uppgifter


Inom EU gäller ett förbud mot försäljning  av  tobak
för användning i munnen, dvs. snus. Detta följer  av
direktiv   89/622/EEG  och  senare  ändringar  genom
direktiv 92/41/EEG,  vilka  sedermera har ersatts av
direktiv  2001/37/EG  om tillverkning,  presentation
och försäljning av tobaksvaror.

Vid  Sveriges  inträde   i   EU   förhandlades   i
anslutningsfördraget  fram  ett  permanent  undantag
från     direktivet     för    svensk    del,    och
försäljningsförbudet gäller således inte i Sverige.
Förutom    det    permanenta    undantaget    från
försäljningsförbudet innehåller anslutningsfördraget
även förpliktelser som  innebär  att  Sverige åtagit
sig att se till att svenskt snus inte släpps  ut  på
marknaden      i      andra      EU-länder,      där
försäljningsförbudet   gäller   fullt  ut.  Reglerna
innebär  således att utförsel av snus  från  Sverige
till  andra  medlemsstater  är  förbjuden.  Förbudet
gäller dock inte utförsel för ”personligt bruk”.
Under år 2001 var det då gällande tobaksdirektivet
föremål    för    översyn    i    hälsorådet.    Vid
omförhandlingen diskuterades en eventuell förändring
av   försäljningsförbudet.  Den  svenska  regeringen
gjorde  bedömningen  att  det varken i rådet eller i
Europaparlamentet var möjligt  att  få majoritet för
en  ändring  av förbudet. Enligt uppgift  finns  det
ingen omständighet  som  talar  för  att bedömningen
skulle bli annorlunda i dagsläget.
Vid  översynen  av  tobaksdirektivet  prioriterade
Sverige   andra   tobaksfrågor,   bl.a.   att  sänka
maximinivåerna  för tjära, nikotin och kolmonoxid  i
cigaretter, att förbjuda användningen av begrepp som
mild,  light  etc.   och  att  skärpa  reglerna  för
varningstexter   på   tobaksprodukter.    I    dessa
hänseenden nådde Sverige framgång.
En negativ användning av snuset är när det används
av ungdomar som en förstagångsprodukt för att senare
följas av cigaretter etc. Det svenska snuset används
emellertid  också  i samband med rökavvänjning, dvs.
en positiv användning.
Det svenska snusets  långsiktiga  effekter är inte
fullständigt  utredda.  Experimentella  studier  har
tidigare  visat att snus kan  framkalla  cancer  hos
försöksdjur.     Socialstyrelsen     har     i    en
konsensusrapport  från  år  1997 (SoS-rapport 97:11)
visat    att   cancereffekt   inte   kan    påvisas.
Socialstyrelsen  underströk  samtidigt att rapporten
inte kan tas till intäkt för att snus inte skulle ha
cancereffekt och att ytterligare forskning krävs för
att undersöka hälsoeffekter av snus.
I  juni  2002 besvarade statsrådet  och  nuvarande
näringsministern  Leif  Pagrotsky  en interpellation
(ip. 2001/02:424) angående försäljningsförbudet  mot
svenskt   snus.   Statsrådet   beskrev  den  svenska
positionen på följande sätt:

Per  Bill  menar att tobaksdirektivet  snedvrider
konkurrensen.   Jag   har   förståelse  för  hans
invändningar mot att svenskt snus inte får säljas
till  andra  medlemsstater  i  unionen.   Det  är
ologiskt  att försäljning av snus är förbjuden  i
övriga EU, medan ett antal andra produkter som är
mer hälsovådliga  får cirkulera fritt på den inre
marknaden. Principerna om den fria rörligheten av
varor, tjänster, personer  och kapital är av stor
betydelse för förverkligandet av en gemensam inre
marknad.  En  väl  fungerande  inre   marknad  är
särskilt  viktig  för  Sverige som ett litet  och
exportberoende  land. Som  exportfrämjare  håller
jag med Per Bill  om  att  ett försäljningsförbud
avseende snus inte är förenligt  med principen om
den  fria  rörligheten  av  varor. Vid  fjolårets
omförhandling    av    tobaksdirektivet     valde
regeringen  att  flytta fram positionerna i andra
frågor och bedömde  det som utsiktslöst att driva
snusfrågan. Den bedömningen  ligger  i  dagsläget
fast.  Men i framtiden kan jag väl tänka mig  att
förhållandena  kan  ändras  så  att  det  kan bli
möjligt att mildra eller slopa exportförbudet.

Statsrådet  ansåg att det ligger i Sveriges intresse
att denna fråga  kan  redas ut. Det handlar också om
EU:s anseende och respekt,  uttalade statsrådet. Vid
tillfället  ansågs dock en sådan  strävan  vara  ett
slöseri  med  svenska   resurser;  EU-arbetet  måste
inriktas  på områden där resultat  kan  åstadkommas,
menade statsrådet.  Samtidigt bör Sverige arbeta för
att   förståelsen   för   frågan    ökas   och   att
betingelserna ändras i framtiden. Då  skulle  snuset
kunna   utvecklas   till   att  bli  en  lönsam  och
sysselsättningsskapande     exportnäring      enligt
statsrådets mening.

För  närvarande  pågår  en  prövning  av frågan om
snusexport inom EU i EG-domstolen. Bakgrunden är att
svenskt  snus har exporterats till Tyskland,  vilket
lett  till  att  myndigheterna  i  en  tysk  delstat
utfärdat förbud mot att yrkesmässigt saluföra sådana
tobaksvaror.  Företaget  Swedish  Match  överklagade
detta beslut till en tysk domstol. Denna vände sig i
sin tur till EU:s domstol i Luxemburg för att få ett
förhandsavgörande enligt artikel 234 i EG-fördraget,
medan målet förklarades vilande.
Den tyska förvaltningsdomstolen ifrågasätter bl.a.
om  artikel  8  i ovannämnda direktiv 2001/37/EG  är
förenlig med överordnad  gemenskapsrätt.  Artikel  8
har   följande   lydelse:   ”Medlemsstaterna   skall
förbjuda  utsläppandet  på  marknaden  av  tobak för
användning   i   munnen   utan   att   det  påverkar
tillämpningen  av  bestämmelserna  i artikel  151  i
Anslutningsakten   för   Österrike,   Finland    och
Sverige.”
Sverige kan yttra sig till EG-domstolen senast den
13  mars  (exklusive en anståndsfrist om tio dagar).
Inför   ett   eventuellt    svenskt   yttrande   har
Utrikesdepartementet gett Kommerskollegium i uppdrag
att närmare utreda och ge sin  syn  på de frågor som
den tyska domstolen vilandeförklarat  och hänskjutit
till     EG-domstolen     för     förhandsavgörande.
Kommerskollegiet  har  i sitt yttrande  (2003-02-05)
till Utrikesdepartementet i korthet kommit fram till
följande.
–  Förbudet  mot  snus  i  artikel  8  i  direktiv
2001/37/EG   kan   enligt  kollegiets   åsikt   inte
försvaras med hjälp av artikel 30 i EG-fördraget (om
skydd för människors hälsa och liv). Kollegiet anser
att ett totalförbud inte är nödvändigt för att uppnå
en hög hälsoskyddsnivå.
– Hälsoaspekten borde  kunna  tillgodoses  på  ett
mindre      ingripande     sätt,     t.ex.     genom
märkningsbestämmelser och informationsinsatser.
–  Kollegiet   anser  att  snusförbudet  utgör  en
diskriminering  gentemot   andra  tobaksvaror  såsom
cigaretter  och  tuggtobak som  inte  kan  motiveras
utifrån folkhälsoaspekter.
–  Enligt  kollegiets   bedömning   bör   direktiv
2001/37/EG  kunna  förklaras som delvis ogiltigt  på
grund  av  formella  brister   i  motiveringen  till
artikel 8.
–  Oavsett  om  EG-domstolen  kommer   att  bedöma
artikel  8  som  ogiltig  eller  inte  finns, enligt
kollegiets    bedömning,   starka   skäl   för   att
gemenskapslagstiftaren  bör  ändra  förbudet till en
mindre inskränkande bestämmelse.

Utskottets ställningstagande


Som  ovan  redovisats  finns  det  ett  antal  olika
aspekter  på det nuvarande förbudet för Sverige  att
exportera   snus   inom   EU.   Det   rör   sig   om
hälsoaspekter,   konkurrensaspekter  gentemot  andra
tobaksprodukter, snus  som  sysselsättningsbringande
och   lönsam   exportnäring   och  inte   minst   om
gemenskapsrättens grunder. Den  fria  rörligheten av
varor,   tjänster,   personer  och  kapital  är   av
avgörande  betydelse  för   förverkligandet   av  en
gemensam   inre  marknad.  Att  den  inre  marknaden
fungerar  väl   är  särskilt  viktigt  för  små  och
utrikeshandelsberoende   länder.   Ett   förbud  mot
försäljning  av snus över gränserna inom unionen  är
inte förenligt med principen om den fria rörligheten
av varor.

Det är fullständigt  ologiskt  att snusförsäljning
är förbjuden i övriga EU, medan ett  antal produkter
som är långt mer hälsovådliga kan cirkulera fritt på
den  inre  marknaden.  Utskottet  har  erfarit   att
Sverige  kommer  att  yttra  sig till EG-domstolen i
ärendet.
Sveriges  regering  bör  därför,   med   stöd   av
yttrandet    från    Kommerskollegium    samt    med
utgångspunkt  i EU:s fyra friheter, i yttrandet till
EG-domstolen     kraftfullt      argumentera     mot
snushandelsförbudet och även i övrigt  verka för att
EU:s  illa  underbyggda  förbud skyndsamt avskaffas.
Utskottet har förhoppningen att domen i EG-domstolen
kommer att gå Sverige till mötes.
Med hänsyn till att frågan  prövas av EG-domstolen
och att alla de ingående aspekterna  noggrant kommer
att vägas i ett gemenskapsperspektiv anser utskottet
att de båda behandlade motionerna tillgodosetts  och
därför bör avstyrkas.

Handel och miljö m.m.


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om handel
och  miljö  m.m. med hänvisning till pågående
utveckling  inom   och  utanför  WTO.  Jämför
reservation 4 (m, fp, kd).

Motionerna

I motion 2002/03:N388  (s)  anförs  att  Sverige bör
föregå  med  gott exempel och verka pådrivande  inom
både  FN  och  EU   för  att  skapa  internationellt
bindande regler för transnationella  företag. Enligt
motionärerna bör regeringen studera hur  ett  sådant
regelverk  skulle  kunna  se  ut både nationellt och
internationellt.   Frivilliga  uppförandekoder   kan
bidra till att företag  agerar mer ansvarsfullt, men
de rymmer samtidigt en rad begränsningar eftersom de
är frivilliga och enbart  vilar  på  moralisk  grund
eller på ett konsumentperspektiv.

Motionärerna i motion 2002/03:U262 (kd) anser  att
regeringen bör utöka sitt samarbete med näringslivet
i   syfte  att  uppmana  och  stödja  företagen  att
utarbeta    etiska    uppförandekoder    och   också
säkerställa god kontroll och uppföljning av koderna.
Statsminister  Göran  Perssons initiativ i fråga  om
Globalt ansvar är enligt  motionärerna  lovvärt  men
behöver  vidareutvecklas  och bli mer ambitiöst. Det
bör  dessutom  tas  initiativ   till  en  dialog  på
europeisk nivå.
I  motion  2002/03:U296 (kd) framhålls  att  WTO:s
dagordning måste breddas för att inkludera mänskliga
rättigheter (MR).  I  motionen  sägs  vidare att det
finns  en  klar  risk  att  MR-frågor  används   som
svepskäl  för fortsatt protektionism från i-länderna
mot u-världen. Om mänskliga rättigheter skall tas in
i   WTO:s   agenda    måste   det   därför,   enligt
motionärernas uppfattning, finnas tydliga regler som
inte  lämnar utrymme för  sådant  missbruk  och  som
syftar till dialog snarare än bestraffning.
Vänsterpartiet  framhåller  i  motion 2002/03:U293
att  det behövs bindande regler för  transnationella
företag.  Enligt  motionärerna  måste  företag kunna
hållas    ansvariga    för   brott   mot   mänskliga
rättigheter,  fackliga rättigheter  och  miljöregler
var  brotten  än  begås  i  världen.  Initiativ  som
Globalt ansvar och FN:s Global compact, vilka bygger
på frivillighet, är enligt motionärerna fullständigt
otillräckliga.    Det    krävs    regleringar    med
sanktionsmöjligheter   och   inte  bara  dialog  och
frivillighet.  Vänsterpartiet anser  att  regeringen
bör   ta   initiativ    på    detta   område,   både
internationellt och nationellt.
I  motionerna 2001/02:N311 (v),  2002/03:N321  (c)
och 2002/03:N240  (mp)   beskrivs  att  det  i många
länder    är    svårt    att   utkräva   ansvar   av
transnationella  företag  för   eventuellt  begångna
brott. Bland annat är begränsningar  i  lagstiftning
och  bristande resurser skäl till att rättsprocesser
inte bedrivs.  Enligt motionärerna är det nödvändigt
att ta nya initiativ  för att få till stånd bindande
regler – med möjlighet  till  sanktioner om reglerna
bryts – för transnationella företag.
Motionärerna   anser   att  riksdagen   skall   ge
regeringen   till  känna  att   Sverige   bör   vara
pådrivande  inom  både  FN  och  EU  för  att  skapa
internationellt      bindande      regelverk     för
transnationella  företag.  Regeringen  bör  omgående
utreda    och    föreslå    ett    nationellt    och
internationellt  regelverk.  Målsättningen   är  att
företagen  skall  leva  upp till globalt accepterade
uppföranderegler.
Vikten  av  rättvis  handel   framhålls  i  motion
2002/03:U263 (mp). Syftet med rättvis  handel är att
handelsrelationer  med producenter i fattiga  länder
skall fungera så att  samtidigt  arbetsförhållanden,
livsmiljö    och   miljön   i   övrigt   förbättras.
Uppförandekoderna  har  blivit  viktiga  redskap för
företag   som   vill   garantera   att  sociala  och
miljömässiga krav uppfylls i den egna  såväl  som  i
underleverantörernas  verksamhet.  Problemet  är att
koderna  ofta är vaga och att underleverantörskedjor
är svåra att  kontrollera.  Uppförandekoderna  i sig
kan  inte  åstadkomma  en  socialt  och miljömässigt
hållbar  utveckling  men de kan vara ett  sympatiskt
komplement till internationell  lagstiftning för att
åstadkomma en sådan utveckling, sägs det i motionen.
I  motion  2002/03:N396  (mp) anförs  att  det  är
viktigt  att  branschernas  principer   (koder)  för
företagens uppförande blir lagligt bindande.  Enligt
motionären   har  uppförandekoderna  blivit  viktiga
redskap för företag  som  vill garantera att sociala
och miljömässiga krav uppfylls  såväl i den egna som
i underleverantörernas verksamhet.

Vissa kompletterande uppgifter


Regeringen har välkomnat att ett  ökat antal företag
har  börjat  arbeta  med  sociala, miljömässiga  och
människorättsfrågor på frivillig basis samtidigt som
det finns behov av bindande  regler. Internationella
regler  finns i dag genom de mellanstatliga  avtalen
och konventionerna,  t.ex.  Förenta nationernas (FN)
deklaration    om    mänskliga    rättigheter    och
Internationella     arbetsorganisationens      (ILO)
konventioner  inom arbetslivsområdet. Enligt uppgift
kan  det  dock  finnas   behov   av   att  förbättra
genomförandet av existerande avtal och konventioner.

Utvecklingen har inneburit flera ansatser inom olika
forum:

– FN:s Global compact,
– OECD:s riktlinjer för multinationella företag,
– Globalt ansvar, som initierats i Sverige.

FN:s   Global   compact  är  ett  FN-initiativ   som
lanserades av FN:s  generalsekreterare Kofi Annan år
1999.  Syftet  är  att  främja  ett  ansvarskännande
företagandeskap   så  att  näringslivet   kan   vara
delaktigt    i   lösningarna    när    det    gäller
globaliseringens  utmaningar.  Global compact bygger
på   nio   principer  inom  områden  som   mänskliga
rättigheter,  arbetslivet  och  miljön. Individuella
företag tar själva initiativ till  att bli medlemmar
i  nätverket, som bl.a. diskuterar policyfrågor  och
driver   projekt.   Global   compact   innebär  inte
regelverk     och    kontroll    utan    vilar    på
ansvarskännande, öppenhet, företagens egna intressen
och samhällets  initiativ. Sekretariatet finansieras
genom frivilliga bidrag från medlemsländerna, varvid
Sverige är den största bidragsgivaren.

OECD:s riktlinjer  för  multinationella företag är
gemensamma rekommendationer  till  företag  från  36
regeringar.  Genom  den senaste revideringen år 2000
breddades riktlinjerna för företagen; de omfattar nu
(summariskt) följande områden:
– respekt för mänskliga rättigheter,
– god information om verksamheten,
– respekt för de anställdas fackliga rättigheter,
– skydd för miljö, hälsa och säkerhet,
– policy att inte ge mutor,
– rutiner för att lösa konsumenttvister,
– strävan att överföra  teknik  och kunskaper till
värdlandet,
– policy att inte samarbeta med konkurrenter,
– erläggande av skatter i rätt tid.

(För  en  utförlig beskrivning av OECD:s  riktlinjer
hänvisas  till   betänkande   2000/01:NU9   s.  30.)
Riktlinjerna  går  på  vissa  områden längre än FN:s
Global compact; bl.a. nämns korruption uttryckligen.
OECD:s    riktlinjer    innehåller    dessutom    en
uppföljningsmekanism,  som  innebär  att  brott  mot
riktlinjerna   kan   anmälas   till   en   nationell
kontaktpunkt.   Genom  instrumentet  med  nationella
kontaktpunkter har  medlemsländerna  åtagit  sig att
främja  att riktlinjerna används. Kontaktpunkten  är
skyldig att  undersöka  en  anmäld  fråga  och genom
diskussion försöka förmå företaget i fråga att följa
riktlinjerna.  Den svenska kontaktpunkten leds  från
Utrikesdepartementet   och  har  representanter  för
flera  departement,  fackliga   organisationer   och
näringslivet.  Den svenska kontaktpunkten har endast
haft befattning med två anmälda fall sedan år 1979.

Globalt ansvar  (Swedish  partnership  for  global
responsibility)  initierades  av regeringen i början
av år 2002. Initiativet innebär ett samarbete mellan
regeringen  (Utrikesdepartementet  i  samverkan  med
främst  Närings-  och  Miljödepartementen)  och  det
svenska  näringslivet.   Globalt  ansvar  bygger  på
OECD:s  riktlinjer för multinationella  företag  och
principerna  i  FN:s Global compact. Avsikten är att
svenska företag skall bli ambassadörer för mänskliga
rättigheter, grundläggande  ekonomiska  och  sociala
villkor,  en bättre miljö samt korruptionsbekämpning
m.m. Detta föreslog regeringen i ett öppet brev till
näringslivet.  Globalt  ansvar  skall  kunna  hjälpa
företag   att  hantera  problem  i  olika  delar  av
världen, t.ex.  konflikter, korruption och brott mot
mänskliga  rättigheter.   Hittills   har  sex  stora
företag  i  Sverige  ställt  sig  bakom initiativet,
vilket innebär att de stöder OECD:s  riktlinjer  och
FN:s  Global  compact.  Inom  ramen  för initiativet
hålls  seminarier  och  följs  aktuell forskning  på
området. I sammanhanget kan nämnas  att  två studier
pågår som berör frågeställningen om bindande  regler
och frivillighet.
Även  inom  EU  pågår  arbete kring frågor som rör
företags     utvidgade    sociala     ansvar     och
uppförandekoder.   Enligt   uppgift  deltar  Sverige
aktivt i detta arbete och välkomnar ansträngningarna
att  samarbeta  inom  EU  kring  dessa   frågor.   I
praktiken  har  det  visat sig svårt att se till att
etiska uppförandekoder  för  företagen  efterlevs  i
alla delar av ett företags leverantörskedja. Exempel
på  hur  detta  problem  kan  lösas  utgörs  av  ett
brittiskt  initiativ  (Ethical  Trading Initiative),
som  inleddes  år  1998  och innebär  ett  samarbete
mellan   företag,   enskilda   organisationer    och
fackföreningar     i     syfte     att     kartlägga
leverantörskedjor.
De   frivilliga   miljömärkningssystem  som  finns
grundas på information  om  hur  en produkt påverkar
miljön  under  hela sin livslängd. Avsikten  är  att
styra konsumtion  och  produktion  mot varor som har
mindre negativ miljöpåverkan. En rad  u-länder i WTO
har uttryckt stark oro för att även dessa frivilliga
system i praktiken kan fungera som handelshinder som
försämrar  u-ländernas  konkurrensmöjligheter.  EG:s
märkning för ekologiska livsmedel  (i  Sverige KRAV-
märkning)    upplevs    av    många   u-länder   som
handelshindrande,   främst   på   grund    av    att
produktionen,  för  att  kunna omfattas av systemet,
måste kontrolleras av organ  i  importlandet. Enligt
uppgift   från   Regeringskansliet  ser   regeringen
miljömärkning som  ett  viktigt  instrument i miljö-
och konsumentpolitiken, samtidigt  som  det finns en
förståelse  för  framför allt u-länders oro.  Enligt
ministerdeklarationen  från  Doha har WTO:s kommitté
för handel och miljö fått mandat  att särskilt se på
detta  område och till den femte ministerkonferensen
i Cancún  i september 2003 utreda om det finns behov
av     att     klargöra     förhållandet      mellan
miljömärkningssystemen och reglerna i WTO samt lämna
förslag   till   framtida    verksamhet,   inklusive
eventuella behov av förhandlingar på området.
Frivillig  social  märkning är  ett  sätt  att  ge
information  till  konsumenterna   om   under  vilka
arbetsförhållanden en vara är tillverkad.  Det finns
för närvarande flera olika system för detta.  Liksom
beträffande  miljömärkningen  har  u-länder uttryckt
stor oro för att dessa frivilliga system i praktiken
kan fungera som handelshinder för u-länderna. Enligt
Regeringskansliet stöder Sverige insatser som syftar
till att hjälpa producenter i u-länder att förbättra
produktionsförhållandena och därmed  leva  upp  till
kriterier för social märkning, bl.a. i samarbete med
ILO.
När  det  gäller arbetsrättsliga frågor kan nämnas
att en världskommission,  tillsatt  av ILO, startade
sitt arbete i mars 2002. Under ledning  av  Finlands
och Tanzanias presidenter skall kommissionen  arbeta
med   frågan   om   den   sociala   dimensionen   av
globaliseringen. Sverige och EU agerar för att denna
kommission skall bli början på en utveckling mot ett
stående  forum  i  samarbete  med bl.a. WTO och ILO.
Frågan  är  dock  kontroversiell  eftersom  u-länder
misstänker i-länder för att vilja använda arbetsrätt
som en ursäkt för att stoppa deras export. Därför är
Sverige  och  EU  noggranna med att arbetsrätt  inte
skall genomdrivas genom handelssanktioner.
I linje med EG-kommissionens  meddelande om handel
och   arbetsrätt  från  juli  2001  beslutade   EU:s
ministerråd  i  december  2001  att ge sänkta tullar
till  stater  som  främjar mänskliga  rättigheter  i
arbetslivet och dra tillbaka dessa sänkningar om det
visar sig att staterna  inte  håller  vad  de lovat.
Detta stöddes av den svenska regeringen.
Enligt  uppgift  håller Sida som huvudansvarig  på
att   utarbeta   en   strategi    (tillsammans   med
Regeringskansliet) för  Sidas framtida samarbete med
ILO  i  syfte att öka det svenska  engagemanget  för
ILO:s     arbete.      Rättighetsperspektivet     är
grundläggande  för arbetet.  Särskilda  områden  som
kommer att prioriteras  är  barnarbete, tvångsarbete
och hiv-bekämpning på arbetsplatsen.

Utskottets ställningstagande


Utskottet är medvetet om att  frågan  om  handel och
miljö    är    känslig    i    förhållandet   mellan
industriländer  och utvecklingsländer  och  att  det
föreligger  svårigheter   att  hitta  en  balanserad
lösning. Många utvecklingsländer  ser  de  krav  som
reses   från   industriländernas   sida  beträffande
miljöhänsyn   mer  som  förtäckta  protektionistiska
strävanden än som verklig omsorg om miljövärdena.

Enbart   WTO   kan    inte    skapa   tillräckliga
förutsättningar för mänskliga rättigheter,  rättvisa
och  social  utveckling  i  enskilda  länder.  Dessa
förutsättningar  måste  i  första  hand  åstadkommas
nationellt.  WTO  och  frihandel  med  stabila   och
rättvisa  spelregler är däremot betydelsefulla medel
för   att   uppnå   de   bredare   utvecklingsmålen.
Förhandlingarna i WTO innebär också en möjlighet att
utveckla ett  brett  regelverk som svarar mot de nya
krav som globaliseringen  ställer.  Utskottet stöder
inriktningen  att  WTO-förhandlingarna  skall  bidra
till  en  hållbar ekonomisk,  social  och  ekologisk
utveckling för jordens alla länder.
Resultatet  av  ministermötet  i Doha utgjorde ett
politiskt  genombrott  för miljöfrågorna  inom  WTO.
FN:s  Global  compact  och   OECD:s  riktlinjer  för
multinationella  företag är av  stor  vikt  för  att
fästa     uppmärksamheten     på     problemen     i
skärningspunkten  mellan handel och miljö respektive
mänskliga rättigheter.  Vidare  välkomnar  utskottet
initiativet Globalt ansvar som innebär nya vägar att
angripa   problemen.   Angreppssättet   betyder  att
frågorna konkretiseras ned på företagsnivå.  Svenska
företag  kan  som  ambassadörer  på ett konkret sätt
förmedla  till  andra  länder  hur  Sverige  ser  på
mänskliga rättigheter och ett gott arbetsliv.  Genom
att enskilda svenska företag tar problemen på allvar
och visar att de är socialt och etiskt medvetna  kan
de  också  skaffa sig konkurrensfördelar. Företagens
egna engagemang  är  av  stor  vikt anser utskottet.
Detta innebär dock inte att frivillighet kan ersätta
väl  fungerande lagar och regler.  Förutsättningarna
för bindande regler kan vara värt att pröva på flera
områden.
Internationella regelverk på områden som mänskliga
rättigheter, grundläggande rättigheter i arbetslivet
och en hållbar miljö föreligger genom mellanstatliga
avtal  och  konventioner  såsom  FN:s deklaration om
mänskliga rättigheter och ILO:s konventioner. Enligt
utskottets sätt att se är det inte fråga om en brist
på  internationella ramverk utan brist  på  politisk
vilja hos många länder.
En  förutsättning  för  att inte industriländernas
krav   på   förbättrade   arbetsvillkor    även    i
utvecklingsländerna  skall  upplevas  som en form av
protektionism  är en närmare dialog mellan  WTO  och
ILO. Sverige bör  inom  EU:s  ram  stödja  den  ovan
nämnda utvecklingen i riktning mot ett stående forum
för  samarbete  mellan  bl.a. WTO och ILO. En viktig
uppgift  vid  de kommande förhandlingarna  blir  att
undanröja  den atmosfär  av  misstänksamhet  som  nu
omgärdar detta  område.  Ökade  allmänna kunskaper i
fråga   om  handelsreglerna  är  enligt   utskottets
uppfattning  positivt.  Vidare bör det uppmärksammas
att konsumentkraven i industriländerna  kan  fungera
som   ett  instrument  för  att  driva  fram  bättre
arbetsvillkor  i  de multinationella företag som har
verksamhet i utvecklingsländerna.
Med det anförda avstyrker  utskottet  samtliga här
behandlade motionsyrkanden.

Exportkreditfrågor


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör   avslå   motionsyrkanden  om
exportkreditfrågor   med   hänvisning    till
Exportkreditnämndens  reviderade miljöpolicy.
Jämför reservationerna 5 (v, mp) och 6 (kd).

Motionerna

Kristdemokraterna förordar i motion 2002/03:MJ432 en
ordning  där en obligatorisk  miljöprövning  föregår
alla beslut  om statliga exportkrediter. Miljöhänsyn
måste vara ett  av  de  viktigaste  kriterierna  när
finansiering  av projekt i utvecklingsländerna skall
beslutas. Motionärerna  anser  att det är förvånande
att svenska företag ger sig in i projekt med negativ
miljöpåverkan men att det är än  mer  allvarligt att
projektens    finansiering    stöds    av   statliga
exportgarantier och exportkrediter.

Införande  av  en  obligatorisk miljöprövning  vid
alla   beslut   om   statliga   exportkrediter   och
exportgarantier begärs  i  motion 2002/03:N289 (kd).
Bakgrunden är att svenska entreprenörers  verksamhet
utomlands kan innebära olika slag av exploatering av
eller ingrepp i naturen. Enligt motionären är det ej
ovanligt    att    projekten   stöds   av   statliga
exportkrediter och exportgarantier.
I motionerna 2002/03:N311  (v),  2002/03:N321  (c)
och  2002/03:N240  (mp) förespråkas att reglerna för
offentlig    kredit-   och    garantigivning    från
Exportkreditnämnden  och  Svensk Exportkredit ändras
så  att  enbart  bolag som lever  upp  till  en  rad
grundläggande  regler   för  arbetsrätt,  miljö  och
mänskliga rättigheter kan få stöd.
Centerpartiet begär i motionerna 2002/03:MJ428 och
2002/03:N306 att regeringen  tillsammans med svenska
miljöteknikföretag skall lägga  fast en strategi för
ökad miljöteknikexport. Enligt motionärerna  är  det
glädjande  att  regeringen  har  utlovat  7 miljoner
kronor  för  att  främja denna utveckling. I Sverige
finns  det  många miljöteknikföretag  som  har  goda
chanser att konkurrera  internationellt,  sägs det i
motionen. Det nämns också att Svenskt Näringsliv har
tillsatt  en särskild grupp som arbetar med  hållbar
utveckling.
Vidare  begär  motionärerna  ett  tillkännagivande
till   regeringen    angående    behovet    av    en
snabbutredning  för  att  undersöka  på  vilka  sätt
Sverige   kan   ta   initiativet   då   det   gäller
klimatneutral   och   klimatpositiv  export.  Enligt
motionärerna      är      det     olyckligt      att
Exportkreditnämnden  beviljar   exportkrediter  till
projekt som gör att Sverige i förhållande  till  sin
folkmängd  bidrar  mer till växthuseffekten än något
annat land.

Vissa kompletterande uppgifter


Exportkreditnämnden (EKN) och en rad nordiska banker
stödde för flera år sedan byggandet av Urrá-dammen i
Colombia. Dammen har  kritiserats  då  den  anses ha
försämrat miljön för ursprungsbefolkningen.

EKN  har  sedan  den  1 april 2000 en miljöpolicy,
vilken reviderats och i sin  nya lydelse gäller från
1  den juli 2002. Policyn innebär  att  EKN  gör  en
miljögranskning   enligt  särskilda  riktlinjer  vid
exportprojekt med risk  för  negativ  miljöpåverkan.
Riktlinjerna bygger på en överenskommelse  i OECD om
ett  gemensamt förhållningssätt för miljöhänsyn  vid
statsstödda exportkrediter. Projekten indelas av EKN
i fyra  kategorier,  nämligen  A,  B,  C  och D, där
kategorierna   baseras   på   projektets   risk  för
miljöpåverkan.  Projektkategori A avser projekt  med
störst risk för negativ  miljöpåverkan,  t.ex. stora
dammar.  Vid projekt i kategori A kräver EKN  alltid
en fullständig  miljökonsekvensbeskrivning  (MKB) av
den som ansöker om garanti. Vid granskningen jämförs
projekten   med   de   kriterier  som  uppställts  i
internationella miljöstandarder  och  riktvärden,  i
första hand Världsbanksgruppens. EKN anmodar den som
söker garanti att genom projektägare och myndigheter
i  köparlandet få till stånd ett offentliggörande av
information   om  miljökonsekvenserna  av  planerade
projekt.   Miljöpolicyn    och    riktlinjerna   för
miljögranskning publiceras på EKN:s hemsida.
Enligt EKN:s miljöpolicy avslås ansökan om garanti
om   erforderlig   information  om  och  analys   av
miljökonsekvenser inte  erhållits,  om  granskningen
visar på starkt negativa miljökonsekvenser  eller om
miljökonsekvenser  påverkar risken i affären så  att
den blir oacceptabel.  Normalt  undantar EKN projekt
under 100 miljoner kronor och projekt  där risktiden
är  kortare än två år från miljögranskning.  Om  det
finns  särskilda  skäl  kan dock även sådana affärer
miljögranskas.
EKN  tar  vid sin bedömning  av  miljökonsekvenser
även  hänsyn till  sociala  aspekter,  vilket  bl.a.
innefattar           folkomflyttningar           vid
vattenkraftsprojekt. Vidare har EKN utvecklat regler
och  system  för att bekämpa korruption i de affärer
där EKN ställer ut en garanti.
I  november  2001   valde   24   av   de   då   26
medlemsländerna i OECD:s exportkreditgrupp att följa
riktlinjerna  om  miljöhänsyn  (Common Approaches on
Environment   and   Officially   Supported    Export
Credits), vilket Sverige har verkat för.
Vid  granskningen  av  A- och B-projekt lägger EKN
särskild vikt vid klimatpåverkan. Eventuella utsläpp
av  växthusgaser  måste  redovisas  i  MKB-rapporten
eller  annat  underlag som EKN  begär  in,  varefter
nivåerna jämförs med internationella standarder.
EKN  har  i samråd  med  Världsnaturfonden  (World
Wildlife  Fund,  WWF)  uppdragit  åt  ett  brittiskt
konsultföretag    att   genomföra   en   studie   om
klimatpåverkan   av   EKN:s    garantigivning   samt
undersöka möjligheter för EKN att  stödja export som
har en positiv inverkan på klimatet.  Studien  visar
att  effekten  på  klimatet  av EKN:s garantigivning
under de tre senaste åren har varit liten. Utsläppen
av växthusgaser i EKN-garanterade  affärer har varit
låga.
I  konsultrapporten  konstateras också  att  EKN:s
möjligheter  att  främja export  är  begränsade  med
nuvarande regler. I  det internationella regelverket
finns det krav på att  verksamheter  med statsstödda
exportkreditgarantier skall vara självbärande. Detta
begränsar möjligheterna att lämna särskilda  villkor
för miljöförbättrande export.
EKN  har  enligt  uppgift  regeringens uppdrag att
informera  sina  kunder  om OECD:s  riktlinjer  samt
initiativet   Globalt   ansvar.    Den    nationella
kontaktpunkten  skall  informera EKN om det upptäcks
fall av brott mot OECD:s riktlinjer.
Möjligheter    finns   att    komplettera    EKN:s
miljöpolicy  med olika  typer  av  bindande  regler.
Regeringens ståndpunkt  är  att  bindande  regler på
detta  område  inte skall försämra konkurrenskraften
för svenska företag.  Därför  vore en internationell
överenskommelse  inom  OECD  kring   utformandet  av
regler  för  sociala  hänsyn vid garantigivning  den
mest  lämpliga  vägen  att  gå.  Då  skulle  svenska
företags  konkurrenskraft  inte  påverkas,  eftersom
konkurrerande  företag från andra OECD-länder skulle
behöva uppfylla samma krav.
En samlad översyn  av  EKN:s  miljöarbete planeras
till år 2004.
I detta sammanhang kan nämnas att  näringsminister
Leif  Pagrotsky  den  9 januari 2003 svarade  på  en
skriftlig  fråga (fr. 2002/03:294)  från  Kjell-Erik
Karlsson (v)  om  EKN  och  Bujagalidammen i Uganda.
Näringsministern redovisade att  EKN:s  styrelse den
30 maj 2002 fattat beslut om att lämna utfästelse om
en  garanti beträffande vattenkraftverket  Bujagali.
Beslutet     baserades     på     ett     omfattande
informationsmaterial   (från   bl.a.   International
Finance  Corporation).  EKN  gjorde  en självständig
bedömning av informationens tillförlitlighet  enligt
näringsministern.   Vid  EKN:s  beslut  togs  vidare
hänsyn till att en del  av  risken  förväntades  bli
återförsäkrad    (genom    Multilateral   Investment
Guarantee    Agency).    Beslut   om    att    lämna
kreditgarantier  vid större  affärer  tas  av  EKN:s
styrelse, redovisades  det.  Om  ett  ärende  är  av
större vikt, har EKN möjlighet att hänskjuta ärendet
till  regeringens  prövning. Denna möjlighet används
dock  sparsamt  och  utnyttjades   inte  vad  gäller
Bujagaliprojektet.      Enligt     näringsministerns
uppfattning  fungerar  systemet,   där  EKN  gör  en
noggrann och självständig bedömning, mycket bra.
Vidare kan nämnas att Exportrådet  på  uppdrag  av
regeringen   satsar   på   samverkan   för  att  öka
förutsättningarna  för  export av svensk miljöteknik
inom     luft-,     vatten-    och    avloppsrening,
avfallshantering samt återvinning. Syftet är att öka
de  svenska  miljöteknikföretagens   konkurrenskraft
internationellt.  Nära 600 svenska företag  omfattas
av   denna   samverkan,    vilken    kallas   Svensk
Miljöteknikexport.   Genom   gemensamma  aktiviteter
marknadsförs   nätverksföretagens    tjänster    och
produkter  internationellt. Statligt stöd har utgått
till  Svensk  Miljöteknikexport  från  år  1999  och
framåt.     Exportrådet     har     också     bildat
samverkansgruppen  Förnybar  Energi.  Detta  projekt
syftar  till  att  stärka  Sveriges  position  på en
snabbt  växande  världsmarknad för produkter, system
och   tjänster   inom   området   förnybar   energi,
omfattande huvudsakligen  vind,  bio-  och solenergi
med ett flertal applikationsområden.

Utskottets ställningstagande


Utskottet   ser   positivt   på   EKN:s   reviderade
miljöpolicy, vilken i sin nya lydelse har tillämpats
från  den  1  juli  2002.  Ovan  har  beskrivits hur
miljögranskningen  går  till  vid exportprojekt  med
risk för negativ miljöpåverkan  och  att  EKN därvid
lägger  särskild vikt vid klimatpåverkan. Som  också
redovisats  i  det  föregående  visar  en studie att
effekten  på klimatet av EKN:s garantigivning  under
de  tre  senaste  åren  varit  liten.  Även  sociala
aspekter     ingår     i     miljöpolicyn,     t.ex.
folkomflyttningar vid stora vattenkraftsprojekt. EKN
har  också  utvecklat  regler  och  system  för  att
bekämpa korruption  i  de affärer där EKN ställer ut
en garanti.

När det gäller motionskraven  om att all offentlig
kredit-  och  garantigivning  bör villkoras  så  att
endast  företag  som uppfyller grundläggande  regler
för mänskliga rättigheter,  arbetsrätt och miljö kan
åtnjuta sådana krediter, vill  utskottet  erinra  om
att  EKN  har  att  informera  sina kunder om OECD:s
riktlinjer  och  om initiativet Globalt  ansvar.  En
eventuell diskussion  om  frågeställningen kring nya
bindande regler bör enligt  utskottets  mening föras
på  internationell  nivå,  så  att  inte  enbart  de
svenska företagens konkurrenskraft påverkas.
En  samlad  översyn  av EKN:s miljöarbete planeras
till år 2004. Utskottet  anser att den nu tillämpade
policyn bör prövas under viss  tid innan ytterligare
åtgärder övervägs på detta område.
I  fråga  om  motionsyrkandena  rörande   en  fast
strategi   för  ökad  miljöteknikexport  konstaterar
utskottet att  det  finns  ett uppdrag till Sveriges
Exportråd att tillsammans med  näringslivet utveckla
en miljöexportstrategi. Syftet är att öka de svenska
miljöteknikföretagens  konkurrenskraft  genom  bl.a.
olika   marknadsföringsaktiviteter.    Motionskraven
ligger således i linje med den utvecklings som pågår
på detta område.
Därmed avstyrker utskottet samtliga här behandlade
motioner i aktuella delar.
Reservationer



Utskottets    förslag    till   riksdagsbeslut   och
ställningstaganden     har    föranlett     följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag  till  riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.


1. WTO-systemet (punkt 2)

av  Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg  (fp),  Ulla
Löfgren  (m),  Stefan Hagfeldt (m), Nyamko Sabuni
(fp) och Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  1.  Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2002/03:U262 yrkandena
4  och 6 och 2002/03:U322 yrkandena 7, 8 och 13  och
avslår   motionerna   2002/03:U263   yrkandena  1–4,
2002/03:U293  yrkandena  4  och 5 och 2002/03:  U298
yrkandena 3, 4 och 10.

Ställningstagande

Vi   anser   att  det  finns  anledning   att   hysa
förhoppningar    om    resultat    från    den   nya
förhandlingsomgången       när       det      gäller
handelsliberaliseringar  för  varor och  förbättrade
regler för världshandeln, även  om vissa förseningar
kan  inträffa.  Det  finns  förväntningar   på   att
hittillsvarande  problem  och  tillkortakommanden  i
WTO-systemet   –   bl.a.  problem  som  redovisas  i
motionerna  –  kan  lösas  eller  komma  närmare  en
lösning.

Enligt   vår   mening   är    det   positivt   att
ministerdeklarationen  från Doha har  lett  till  en
ökad uppmärksamhet på u-ländernas  problem.  Vi vill
starkt framhålla det angelägna i att u-länderna  får
ett  bättre  tillträde till EU:s och andra i-länders
marknader    för    u-landsprodukter    som    t.ex.
jordbruksvaror    och    teko.   Eftersom   Sveriges
medlemskap i EU kraftigt har  inverkat  på  Sveriges
agerande  i fråga om handel på jordbruksområdet  tas
dessa frågor upp under avsnittet om vissa EU-frågor.
Det kan konstateras  att  världen har behov av ett
starkt WTO för att världshandeln  skall  fungera  på
ett  effektivt  sätt.  I  likhet med uppfattningen i
motionerna 2002/03:U322 (m)  och  2002/03:U262  (kd)
anser   vi  att  det  nuvarande  WTO-systemet  måste
förbättras  för  att  den önskade utvecklingen skall
komma  till  stånd. Även  Folkpartiet  har  framfört
sådana synpunkter.  Bland  annat är det centralt att
tvistlösningsmekanismen stärks  på  ett  sådant sätt
att  tvisterna  kan  avgöras  på  ett  rättvist  och
regelbaserat  sätt så att handelskrig kan  undvikas.
Vidare bör det vara ett mål att långdragna rättsliga
processer  undgås.  De  minst  utvecklade  ländernas
tillgång   till    tvistlösningen   måste   särskilt
uppmärksammas.  I  den   översyn   som  nu  görs  av
tvistlösningssystemet anser vi att möjligheten  till
hårdare   sanktionsåtgärder   mot  länder  som  inte
efterkommer   tvistlösningspanelens    beslut    bör
undersökas.
En  inriktning på ökad öppenhet inom WTO är mycket
angelägen  för  att  förhandlingarna  skall löpa mer
friktionsfritt; utvecklingen förefaller också att gå
i denna riktning. Samtidigt måste det finnas respekt
för att enskilda länder i vissa fall inte  vill röja
sina förhandlingspositioner. En ökad transparens  är
viktig,   också  i  syfte  att  bekämpa  korruption.
Eftersom    korruption     hindrar     såväl     det
internationella  som  det inhemska handelsutbytet är
det en central uppgift att eliminera korruptionen.
När det gäller frågan om ett investeringsavtal kan
begränsade framsteg noteras. Dohamötet resulterade i
en kompromisslösning mot  bakgrund  av  att  EU  var
pådrivande    i    frågan   om   ett   multilateralt
investeringsavtal inom  ramen för WTO medan flera u-
länder  var  negativa. Enligt  vår  uppfattning  bör
frågan om sambandet  mellan handel och investeringar
tas upp snarast möjligt.
Ett   ambitiöst   resultat   av   de   förestående
förhandlingarna  –  där  bl.a.  ovanstående  punkter
beaktas – behövs för att förbättra förutsättningarna
för hållbar tillväxt  i världsekonomin, motverka nya
protektionistiska   tendenser,   förbättra   fattiga
länders möjligheter till  positiv utveckling, minska
handelshinder      samt     gynna     konsumenterna.
Medlemsstaterna bör också vinnlägga sig om att fästa
större vikt vid dialogen  med  det civila samhällets
företrädare inför WTO-förhandlingar  –  såväl  denna
gång som i framtiden.
Riksdagen  bör  ställa  sig  bakom vad som här har
anförts    om   WTO-frågorna.   Därmed    tillstyrks
motionerna 2002/03:U322  (m) och 2002/03:U262 (kd) i
berörda delar. Övriga motioner  avstyrks  i aktuella
delar.

2. Vissa EU-frågor (punkt 4)

av  Mikael  Odenberg (m), Eva Flyborg (fp),  Ulla
Löfgren (m),  Stefan  Hagfeldt (m), Nyamko Sabuni
(fp) och Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  2.  Därmed
bifaller riksdagen  motionerna  2002/03:K432 yrkande
12, 2002/03:U290 yrkande 5, 2002/03:U322  yrkande  2
och  2002/03:U323  yrkandena  5  och  10  och avslår
motion 2002/03:U298 yrkandena 7, 8 och 16.

Ställningstagande

Traditionellt  har  EU  stimulerat tillverkning  och
export bl.a. genom att erbjuda  tullsänkningar  inom
gemenskapen.    Enligt   vår   uppfattning,   vilken
sammanfaller med uppfattningen i motion 2002/03:U322
(m), bör det vara  ett  mål att avskaffa alla tullar
till  i-länderna  och  anta  en  bindande  plan  för
övergången     till     en    fri    marknad     för
jordbruksprodukter.

Utskottet    har    tidigare     uttryckt     stor
tillfredsställelse över att beslutsprocessen inom EU
lett fram till resultatet att de fattigaste länderna
kommer   att  få  fullständig  tullfrihet  till  EU-
länderna.  Liksom  då  vill  vi  nu  betona  att det
uppnådda   resultatet   endast   bör   ses  som  ett
etappresultat,  vilket  bör  följas  av  ytterligare
liberaliseringar av världshandeln. Det är emellertid
inte rimligt – vilket framförs i motion 2002/03:U290
(kd) – att tullfriheten för bananer, ris och  socker
inte inträder förrän efter nio år. En fri handel  är
en  motor  för  tillväxt  i  alla länder men innebär
särskilt för de fattigare länderna  en möjlighet att
förbättra sin position.
Vi  vill  starkt  framhålla  det angelägna  i  ett
bättre  tillträde  till  EU:s  och  andra  i-länders
marknader  för  t.ex. jordbruksvaror och  teko  från
alla u-länder – inte  bara  från de minst utvecklade
länderna    (MUL).    Från    svensk    sida     har
liberaliseringar på dessa områden varit av utpräglat
intresse  under  många  år.  Trots  de  insatser som
gjorts  på  detta  område  inför WTO-förhandlingarna
anser  vi  att ytterligare ansträngningar  borde  ha
lagts ned på  att  få  till  stånd  mer  långtgående
liberaliseringar  inom jordbruks- och teko-områdena.
Inom EU bör ett målmedvetet  arbete påbörjas för att
ta fram en plan för successiv  total  avveckling  av
jordbruksskyddet.  Sverige  bör med stor kraft driva
att  i-länderna  avskaffar  samtliga  exportstöd  på
jordbruksområdet. Det finns flera skrämmande exempel
på att rika länder dumpar sin  produktion  i fattiga
länder  till  mycket  låga  priser  och  slår  ut de
inhemska producenterna.
Inte  minst  inom EU är det väsentligt att Sverige
förespråkar  en  linje   som   innebär   ytterligare
avregleringar,   vilket   kommer   att  gynna  såväl
utvecklingsländernas  export  till  den   europeiska
marknaden   som   konsumenterna   i  Europa.  Enligt
utskottets  mening  bör  Sverige  verka   för   ökad
öppenhet och transparens  inom EU.
När  det  gäller  inremarknadsfrågor  anser  vi  i
likhet    med    Moderata    samlingspartiet   (mot.
2002/03:U323)  och Folkpartiet  (mot.  2002/03:K432)
att arbetet på att  utvidga,  avreglera  och utvidga
den  inre  marknaden  måste accelereras i syfte  att
bygga   ett  ekonomiskt  uthålligt   och   välmående
samhälle. Även om sysselsättningen tillhör de frågor
som bäst  löses på nationell eller regional nivå bör
sysselsättningen kunna främjas genom att avveckla de
återstående  hindren  för  fri rörlighet på den inre
marknaden.
Motionerna 2002/03:K432 (fp),  2002/03:U290  (kd),
2002/03:U322  (m)  och  2002/03:U323  (m) tillstyrks
därför  i  aktuella delar, medan motion 2002/03:U298
(c) avstyrks i berörda delar.

3. Vissa EU-frågor (punkt 4)

av Åsa Torstensson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

4. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  3.  Därmed
bifaller riksdagen motion 2002/03:U298 yrkandena  7,
8  och 16 och avslår motionerna 2002/03:K432 yrkande
12,  2002/03:U290 yrkande 5, 2002/03: U322 yrkande 2
och 2002/03:U323 yrkandena 5 och 10.

Ställningstagande

Sverige  bör  – såsom förordas i motion 2002/03:U298
(c)  –  påverka EU:s  handelspolitik  i  en  för  u-
länderna  mer  positiv inriktning. Traditionellt har
EU stimulerat tillverkning  och  export  bl.a. genom
att erbjuda tullsänkningar inom gemenskapen.  Enligt
min  uppfattning  skulle  det  vara  ett steg i rätt
riktning  att  införa tull- och kvotfritt  tillträde
för de minst utvecklade  ländernas  export till alla
industriländer.

EU:s  handelspolitik  skall främja rättvis  handel
och hållbar utveckling. Resultaten har varit alltför
blygsamma  även  på  de områden  där  EU  har  varit
tillmötesgående. Fattiga  länder  går miste om stora
belopp årligen på grund av handelsbarriärer  från de
rika ländernas sida. Utskottet har tidigare uttryckt
(bet.  2000/01:NU9  s.  18)  stor tillfredsställelse
över att beslutsprocessen inom  EU  lett  fram  till
resultatet att de fattigaste länderna kommer att  få
fullständig  tullfrihet  till EU-länderna. Detta bör
dock  gå snabbare än vad som  nu  förutses.  Framför
allt bör  det  bli  ett  stopp  för EU:s dumpning av
socker  samt  omedelbart och fullständigt  tillträde
för de minst utvecklade ländernas sockerexport.
En fri handel  är  en  motor  för  tillväxt i alla
länder   men   innebär  särskilt  för  de  fattigare
länderna en möjlighet  att  förbättra  sin position.
Jag vill starkt framhålla det angelägna i ett bättre
tillträde  till  EU:s och andra i-länders  marknader
för t.ex. jordbruksvaror och teko från alla u-länder
– inte bara från de minst utvecklade länderna (MUL).
Enbart en liberalisering  av handeln är dock inte en
lösning. Ett av problemen är  att  fattigare  länder
inte  haft  möjlighet  att mobilisera investeringar,
varken   inhemska   eller   utländska,    trots   en
liberalisering. Ojämlikhet i den globala ekonomin är
en underliggande orsak.
Jag   anser   att   i-ländernas   exportstöd  till
jordbruksprodukter i dag utgör ett allvarligt hinder
mot   u-ländernas   möjligheter  att  exportera   på
världsmarknaden. Sverige  bör  med  stor kraft driva
att   i-länderna   avskaffar  sådana  exportstöd   i
fortsättningen.
EU:s  ställning  i  världshandeln   bör   användas
offensivt,   t.ex.   för  att  driva  miljökrav.  En
övergripande målsättning  bör därför vara att införa
ett    ”grönt”    tullsystem,    dvs.     generösare
tullbestämmelser för exportörer som uppfyller  vissa
fastställda miljökrav.
Motion   2002/03:U298  (c)  tillstyrks  i  berörda
delar. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

4. Handel och miljö m.m. (punkt 6)

av Mikael  Odenberg  (m),  Eva Flyborg (fp), Ulla
Löfgren (m), Stefan Hagfeldt  (m),  Nyamko Sabuni
(fp) och Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt  6 borde
ha följande lydelse:

6.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  4.  Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2002/03:U262 yrkande 9
och  2002/03:U296 yrkande 12 och  avslår  motionerna
2002/03:U263  yrkande  12,  2002/03:U293  yrkande 7,
2002/03:N240  yrkandena  1–3, 2002/03:N311 yrkandena
1–3, 2002/03:N321 yrkandena  1–3,  2002/03:N388  och
2002/03: N396 yrkande 33.

Ställningstagande

Vi  är  medvetna  om  att frågan om handel och miljö
m.m. är känslig i förhållandet mellan industriländer
och  utvecklingsländer  och   att   det   föreligger
svårigheter  att hitta en balanserad lösning.  Många
utvecklingsländer   ser   de  krav  som  reses  från
industriländernas    sida   beträffande    mänskliga
rättigheter som svepskäl  för fortsatt protektionism
från industriländerna gentemot  utvecklingsländerna.
Om mänskliga rättigheter skall ingå  i  WTO:s agenda
måste  det  därför  finnas  tydliga regler som  inte
lämnar utrymme för sådant missbruk.

Enbart    WTO    kan   inte   skapa   tillräckliga
förutsättningar för  mänskliga rättigheter, rättvisa
och  social  utveckling  i  enskilda  länder.  Dessa
förutsättningar  måste  i  första  hand  åstadkommas
nationellt.  WTO  och  frihandel  med  stabila   och
rättvisa  spelregler är däremot betydelsefulla medel
för   att   uppnå   de   bredare   utvecklingsmålen.
Förhandlingarna i WTO innebär också en möjlighet att
utveckla ett  brett  regelverk som svarar mot de nya
krav som globaliseringen  ställer.  Utskottet stöder
inriktningen  att  WTO-förhandlingarna  skall  bidra
till  en  hållbar ekonomisk,  social  och  ekologisk
utveckling för jordens alla länder.
Resultatet  av  ministermötet  i Doha utgjorde ett
politiskt  genombrott  för miljöfrågorna  inom  WTO.
FN:s  Global  compact  och   OECD:s  riktlinjer  för
multinationella  företag är av  stor  vikt  för  att
fästa     uppmärksamheten     på     problemen     i
skärningspunkten  mellan handel och miljö respektive
mänskliga rättigheter.  Förhoppningen  är  att  allt
fler  företag  skall ansluta sig till Global compact
och utarbeta egna  planer  för  att  uppfylla målen.
Samtidigt bör det undersökas hur efterlevnaden skall
kunna  kontrolleras.  Konsumenterna  har  också  ett
ansvar  att granska företagen och genom  sina  inköp
styra företagen  i  önskad  riktning. Regeringen bör
enligt   vår   mening  utöka  sitt   samarbete   med
näringslivet för  att  uppmana  och stödja företagen
att utarbeta etiska uppförandekoder samt säkerställa
en god kontroll av efterlevnaden. Genom att enskilda
svenska företag tar problemen på  allvar  och  visar
att  de  är socialt och etiskt medvetna kan de också
skaffa  sig   konkurrensfördelar.   Företagens  egna
engagemang   är   av   stor  betydelse  enligt   vår
uppfattning.   Detta   innebär    dock    inte   att
frivillighet  kan  ersätta väl fungerande lagar  och
regler.

Marknadsekonomi och öppenhet hänger ihop med
mänskliga rättigheter. Globaliseringen
rymmer därför stora möjligheter till ökad
respekt för mänskliga rättigheter. I dessa
frågor delar vi de uppfattningar som
framförs i motionerna 2002/03:U262 (kd) och
2002/03:U296 (kd). Dessa motioner tillstyrks
i här behandlade delar. Övriga
motionsyrkanden avstyrks.


5. Exportkreditfrågor (punkt 7)

av Ingegerd Saarinen (mp) och Gunilla Wahlén (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  5.  Därmed
bifaller  riksdagen  motionerna 2002/03:N240 yrkande
4, 2002/03:N311 yrkande 4 och 2002/03:N321 yrkande 4
och avslår motionerna 2002/03:MJ428 yrkandena 11 och
49,  2002/03:MJ432  yrkande   27,  2002/03:N289  och
2002/03:N306 yrkande 29.

Ställningstagande

Vi ansluter oss till den uppfattning som kommer till
uttryck   i   motionerna   2002/03:N240   (mp)   och
2002/03:N311 (v), nämligen att  Sverige bör förändra
reglerna så att offentlig kredit- och garantigivning
enbart kan ges till företag som följer grundläggande
regler  för  arbetsrätt, miljö och  när  det  gäller
mänskliga rättigheter. Sverige bör enligt vår mening
kunna vara ett föregångsland i denna fråga.

Regeringen bör  ta  initiativ  till ändrade regler
för  EKN  i  enlighet  med  vad vi har  anfört  här.
Motionerna 2002/03:N240 (mp),  2002/03:N311  (v) och
2002/03:N321 (c) tillstyrks därför i aktuella delar.
Övriga motionsyrkanden avstyrks.

6. Exportkreditfrågor (punkt 7)

av Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  6.  Därmed
bifaller riksdagen motionerna  2002/03:MJ432 yrkande
27    och   2002/03:N289   och   avslår   motionerna
2002/03:MJ428  yrkandena  11  och  49,  2002/03:N240
yrkande  4,  2002/03:N306  yrkande  29, 2002/03:N311
yrkande 4 och 2002/03:N321 yrkande 4.

Ställningstagande

I   likhet   med   vad   som   anförs  i  motionerna
2002/03:MJ432 (kd) och 2002/03:N289  (kd)  anser jag
att  många  länder  i  väst  bidrar till en ohållbar
utveckling  i  u-länderna genom  att  de  nationella
exportkreditnämnderna   ger  finansiellt  stöd  till
miljöskadliga investeringar i utvecklingsländer. När
svenska entreprenörer är  verksamma utomlands är det
inte ovanligt att projektens  finansiering  stöds av
statliga exportgarantier och exportkrediter. Projekt
som  innebär negativ miljöpåverkan kan därigenom  få
stöd via skattsedeln.

EKN:s  nya miljöpolicy är inte heltäckande och det
är också EKN själv som avgör om ett projekt skall få
medel beviljade. Mot denna bakgrund anser jag att en
obligatorisk  miljöprövning skall föregå alla beslut
om  statliga  exportkrediter.   Regeringen   bör  ta
initiativ till ändrade regler för EKN i enlighet med
vad   jag  har  anfört  här.  Ovan  nämnda  motioner
tillstyrks   därför   i  tillämpliga  delar;  övriga
motionsyrkanden avstyrks.

Särskilt yttrande



Utskottets  beredning  av   ärendet   har  föranlett
följande särskilda yttrande. I rubriken  anges  inom
parentes  vilken  punkt  i  utskottets  förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.


WTO-systemet (punkt 2)

av Ingegerd Saarinen (mp).
Jag vill trycka på vikten av att ökad öppenhet och
hänsyn   till  u-länderna  ligger  till  grund   för
förhandlingarna om investeringsavtal.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag



Motioner från allmänna motionstiden

2002/03:K432 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

12. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder  för  att
stärka  den inre marknaden och bekämpa en fortsatt
ökning av arbetslösheten.

2002/03:L247 av Inger René m.fl. (m):

6. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om frihandel.

2002/03:U262 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att  förbättra
världshandelsorganisationen                  WTO:s
tvistlösningsmekanism.

6.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om att  regeringen
skall  förhandla  fram   arbetsformer   för   ökad
öppenhet  inom  WTO  samt  föra  en dialog med det
civila samhället.

9.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om att Sverige måste
vidareutveckla samarbetet  med  näringslivet kring
etiska  uppförandekoder  så att de  samordnas  och
kontrolleras på ett fullgott sätt.

2002/03:U263 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):

1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att FN, IMF, WTO
och Världsbanken  måste reformeras, öppnas upp och
få ändrade regler så  att de tar ansvar för en mer
solidarisk fördelning,  miljöansvar  och  ett  mer
rättvist regelsystem.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om att  WTO:s  nästa
förhandlingsrunda  måste  bli  en utvecklingsrunda
som tar hänsyn till utvecklingsländernas  krav och
behov för en rättvisare handel.

3.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad  i  motionen anförs  om  att  WTO  bör
förändras till en  mer  demokratisk  och mer öppen
organisation,  liksom  att  WTO bör verka  för  en
social, rättvis och ekologiskt hållbar utveckling.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att  det  skall
införas   sociala  och  miljömässiga  klausuler  i
handelsavtalen.

12. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  världshandeln
och   den  globala  ekonomin  behöver  långsiktigt
hållbara och ekologiska spelregler.

2002/03:U290 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

5. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om att inom EU  verka
för att tullarna mot världens 49 fattigaste länder
tas  bort  snabbare  även  för  bananer,  ris  och
socker.

2002/03:U293 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om relationen  mellan
WTO och andra internationella avtal.

5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om internationella
förhandlingar om regler för handel med tjänster.

7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om bindande regler
för transnationella  företag  så att de kan hållas
ansvariga  för  brott  mot mänskliga  rättigheter,
fackliga rättigheter och  miljöregler  var  de  än
genomförs i världen.

2002/03:U294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder  för ökad
frihandel.

2002/03:U295 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

7.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs  om att Sverige måste
värna  frihandeln  genom  att  inom   EU  och  WTO
ständigt  arbeta  för lägre tullar och avskaffande
av handelshinder.

2002/03:U296 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

12. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen anförs om en bredare WTO-
agenda  för  bättre  implementering  av  mänskliga
rättigheter i världshandelssystemet.

2002/03:U298 av Agne Hansson m.fl. (c):

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som i motionen anförs om en öppen och
rättvis handel mellan i- och u-världen.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad    som    i   motionen   anförs   om
utvecklingsländernas förslag till förbättringar av
den framtida processen i WTO.

4.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad som i motionen anförs om betydelsen av
ett  framgångsrikt   resultat   av  den  nuvarande
världshandelsrundan.

7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad som  i  motionen  anförs om att Sverige
fortsatt bör påverka EU:s handelspolitik  i en för
u-länderna mer positiv riktning.

8.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad som i motionen anförs om att införa ett
”grönt”       tullsystem,       dvs.      generösa
tullbestämmelser.

10.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   som   i   motionen  anförs  om  att
säkerställa möjligheten till  särbehandling  av u-
länderna inom WTO.

16.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs  om ett stopp för
EU:s  dumpning  av  socker och ett omedelbart  och
fullständigt tillträde  för  de  minst  utvecklade
ländernas (MUL) sockerexport.

2002/03:U322 av Bo Lundgren m.fl. (m):

1.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs  om  att Sverige inom
EU och WTO skall verka för avskaffande  av  tullar
och handelshinder.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  att   EU:s
förhandlingsbud inför millennierundan bör vara att
avskaffa industritullarna  till  i-länder och anta
en  bindande  plan  för  övergången  till  en  fri
marknad för jordbruksprodukter.

7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om att stärka WTO:s
tvistlösningssystem.

8.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  behovet  av ett
multilateralt regelsystem för investeringar.

13.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs  om att inom WTO anta
etiska regler för att bekämpa korruption.

2002/03:U323 av Bo Lundgren m.fl. (m):

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att EU skall verka
för att utvidga  den  inre  marknaden och avskaffa
monopol.

10. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att EU skall
avveckla sina tullar och antidumpningsåtgärder.

2002/03:So314 av Per Bill och Gunnar Axén (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av åtgärder för att
påskynda avskaffandet av EU:s förbud mot försäljning
av snus.

2002/03:MJ428 av Maud Olofsson m.fl. (c):

11.  Riksdagen begär att regeringen tillsammans  med
svenska miljöteknikföretag lägger fast en strategi
för ökad miljöteknikexport.

49. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en  snabbutredning
för   att   se  på  vilka  sätt  Sverige  kan   ta
initiativet  då   det   gäller  klimatneutral  och
klimatpositiv export.

2002/03:MJ432 av Alf Svensson m.fl. (kd):

27. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om att obligatorisk
miljöprövning skall föregå alla beslut om statliga
exportkrediter.

2002/03:N240 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  behovet  av
bindande regelverk för transnationella företag.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige  skall
verka pådrivande inom både FN och EU för att skapa
internationellt     bindande     regelverk     för
transnationella företag.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om en  utredning  av
hur  ett  globalt  och  nationellt  regelverk  för
bindande  regelverk  för  transnationella  företag
skall utformas.

4. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om en utredning av på
vilket   sätt   Exportkreditnämndens   och  Svensk
Exportkredits  kredit-  och garantigivning  skulle
kunna  användas  som  ett verktyg  för  att  förmå
svenska företag att leva upp till uppförandekoder,
som exempelvis Swedish Social Compact.

2002/03:N263 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

11. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om frihandel.

2002/03:N289 av Ingemar Vänerlöv (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs   om   införande  av  en
obligatorisk  miljöprövning  vid  alla   beslut   om
statliga exportkrediter och exportgarantier.

2002/03:N306 av Maud Olofsson m.fl. (c):

29.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs  om  en  strategi för
att främja export av svensk miljöteknik.

2002/03:N311 av Sven-Erik Sjöstrand och Kjell-Erik
Karlsson (v):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs  om  behovet  av
bindande regelverk för transnationella företag.

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att Sverige skall
verka pådrivande inom både FN och EU för att skapa
internationellt     bindande     regelverk     för
transnationella företag.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om en  utredning  av
hur ett globalt  och nationellt bindande regelverk
för transnationella företag skall utformas.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om en utredning av på
vilket   sätt   Exportkreditnämndens   och  Svensk
Exportkredits  kredit-  och garantigivning  skulle
kunna  användas  som  ett verktyg  för  att  förmå
svenska företag att leva upp till uppförandekoder,
som t.ex. Swedish Social Compact.

2002/03:N321 av Johan Linander (c):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  behovet  av
bindande regelverk för transnationella företag.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige  skall
verka pådrivande inom både FN och EU för att skapa
internationellt     bindande     regelverk     för
transnationella företag.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om en  utredning  av
hur ett globalt  och nationellt bindande regelverk
för transnationella företag skall utformas.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om en utredning av på
vilket   sätt   Exportkreditnämndens   och  Svensk
Exportkredits  kredit-  och garantigivning  skulle
kunna  användas  som  ett verktyg  för  att  förmå
svenska företag att leva upp till uppförandekoder,
som exempelvis Swedish Social Compact.

2002/03:N382 av Claes-Göran Brandin m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs om  att  EU:s  export-  och
försäljningsförbud av snus snarast avskaffas.

2002/03:N388 av Jan Emanuel Johansson och Berndt
Ekholm (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs   om  behovet  av  bindande
regelverk  för  transnationella   företag   avseende
sociala och miljömässiga frågor.

2002/03:N396 av Ingegerd Saarinen (mp):

33.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad i motionen  anförs  om lagligt bindande
uppförandekoder.