Näringsutskottets betänkande
2002/03:NU3
Utgiftsområde 21 Energi
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker - med ett undantag - de av
regeringen föreslagna anslagen (totalt ca 1 687
miljoner kronor) för budgetåret 2003 inom
utgiftsområde 21 Energi. Enligt utskottets
uppfattning bör riksdagen besluta att det föreslagna
nya anslaget (35:11) Statlig prisgaranti
elcertifikat, vilket enligt förslag i
budgetpropositionen skall upptas till 0 kr år 2003,
skall utgå. Utskottets förslag till anslag för
utgiftsområdet återges i bilaga 3. Vidare
tillstyrker utskottet regeringens förslag om
investerings- och finansplan m.m. för Affärsverket
svenska kraftnät samt i övrigt här aktuella förslag
till riksdagsbeslut som regeringen framlägger under
detta utgiftsområde. Företrädarna i utskottet för
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och
Kristdemokraterna deltar inte i beslutet om anslag.
De erinrar i särskilda yttranden om de budgetförslag
som framlagts av respektive parti. I förhållande
till regeringens förslag för utgiftsområdet ville
Moderata samlingspartiet minska utgiftsramen med ca
318 miljoner kronor, Folkpartiet med 1 058 miljoner
kronor och Kristdemokraterna med 135 miljoner
kronor.
Därtill menar utskottet - med bifall till krav i
en motion (c) - att riksdagen i ett uttalande skall
begära att regeringen återkommer i 2003 års
vårproposition beträffande de beräknade
anslagsnivåerna år 2004 för vissa av anslagen inom
utgiftsområdet.
I betänkandet behandlas även motioner som rör
energipolitikens inriktning och stängningen av
Barsebäcks andra reaktor. Samtliga motionsyrkanden
på dessa områden avstyrks av utskottet. När det
gäller energipolitikens inriktning hänvisar
utskottet till det energipolitiska beslut riksdagen
fattade våren 2002 och framhåller att utskottet på
denna punkt inte ändrat uppfattning. I reservationer
(m, fp; kd; mp) redogör företrädarna för dessa
partier för sin syn på energipolitikens inriktning.
Beträffande stängningen av Barsebäck 2 menar
utskottet att riksdagen bör invänta att regeringen
våren 2003 till riksdagen framlägger underlag för en
förnyad prövning. I en reservation (m, fp, kd)
framhåller reservanterna att de motsätter sig en
förtida avveckling av kärnkraften, vilken de menar
får negativa konsekvenser för miljön och
samhällsekonomin. I en annan reservation (mp)
förordas att villkoren för en stängning av Barsebäck
2 upphävs och att reaktorn stängs snarast möjligt.
Avslutningsvis avstyrker utskottet motionsyrkanden
rörande Vattenfall AB och brunkolsbrytning i
Tyskland. I sammanhanget redogör utskottet för sin
principiella ståndpunkt att det är upp till
Vattenfalls ledning och styrelse att ta beslut om
den operativa verksamheten. Därtill erinras om att
flyttningen av byn Horno grundar sig på i Tyskland
demokratiskt fattade beslut som i sin tur har
prövats i olika instanser. I reservationer (fp, kd;
mp) ifrågasätts om Vattenfalls verksamhet i Tyskland
är förenlig med det uppdrag bolaget givits av
statsmakterna och förordas att de statliga
företagens etiska förhållningssätt skall
tydliggöras. I den ena reservationen (fp, kd) begärs
ett riksdagsuttalande om att regeringen bör försäkra
sig om att Vattenfall inte åter hamnar i en
situation där bolaget står som ansvarigt för att
människor tvångsförflyttas på grund av
brunkolsbrytning. I den andra reservationen (mp)
begärs att riksdagen genom ett uttalande anmodar
regeringen att snarast utreda frågan om huruvida ett
bevarande av byn Horno är möjligt och att
regeringen, om så är fallet, på lämpligt vis tillser
att byn bevaras.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Bedömning av regeringens
resultatredovisning
Riksdagen godkänner vad utskottet anfört.
2. Energipolitikens inriktning
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U324
yrkande 19, 2002/03:Fö259 yrkande 6, 2002/03:N227
yrkande 14, 2002/03:N242 yrkande 1, 2002/03: N262
yrkande 2, 2002/03:N264 yrkandena 1 och 4,
2002/03:N301 yrkandena 1, 2, 4, 11 och 13 och
2002/03:N390 yrkandena 1 och 7.
Reservation 1 (m, fp)
Reservation 2 (kd)
Reservation 3 (mp)
3. Stängningen av Barsebäck 2
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ420
yrkande 12, 2002/03:N242 yrkande 2, 2002/03:N264
yrkande 3, 2002/03:N271 yrkande 1, 2002/03: N301
yrkandena 5 och 6 och 2002/03:N390 yrkande 3.
Reservation 4 (m, fp, kd)
Reservation 5 (mp) - motiv.
4. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21
Energi
a) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år
2003 för ramanslaget 35:3 Teknikupphandling och
marknadsintroduktion besluta om åtgärder som,
inklusive tidigare gjorda åtaganden, medför
utgifter på högst 260 000 000 kr under åren
2004-2007. Därmed bifaller riksdagen proposition
2002/03:1 utgiftsområde 21 punkt 1.
b) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år
2003 för ramanslaget 35:4 Stöd för
marknadsintroduktion av vindkraft besluta om
åtgärder som, inklusive tidigare gjorda
åtaganden, medför utgifter på högst 300 000 000
kr under åren 2004-2007. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2002/03:1 utgiftsområde 21
punkt 2.
c) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år
2003 för ramanslaget 35:5 Energiforskning besluta
om åtgärder som, inklusive tidigare gjorda
åtaganden, medför utgifter på högst 810 000 000
kr under åren 2004-2007. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2002/03:1 utgiftsområde 21
punkt 3.
d) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år
2003 för ramanslaget 35:6 Energiteknikstöd
besluta om åtgärder som, inklusive tidigare
gjorda åtaganden, medför utgifter på högst
350 000 000 kr under åren 2004-2007. Därmed
bifaller riksdagen proposition 2002/03:1
utgiftsområde 21 punkt 4.
e) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år
2003 för ramanslaget 35:7 Introduktion av ny
energiteknik besluta om åtgärder som, inklusive
tidigare gjorda åtaganden, medför utgifter på
högst 500 000 000 kr under åren 2004-2007. Därmed
bifaller riksdagen proposition 2002/03:1
utgiftsområde 21 punkt 5.
f) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år
2003 för ramanslaget 35:8 Energipolitiskt
motiverade internationella klimatinsatser besluta
om åtgärder som, inklusive tidigare gjorda
åtaganden, medför utgifter på högst 60 000 000 kr
under åren 2004-2006. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2002/03:1 utgiftsområde 21 punkt 6.
g) Riksdagen anvisar för budgetåret 2003 anslagen
inom utgiftsområde 21 Energi enligt utskottets
förslag i bilaga 3. Därmed bifaller riksdagen
delvis proposition 2002/03:1 utgiftsområde 21
punkt 9.
h) Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Fi232
yrkande 20 i denna del, 2002/03:N264 yrkande 12,
2002/03:N357 yrkandena 2-8, 2002/03:N390 yrkande
20 och 2002/03:Bo292 yrkande 4.
5. Redovisning av anslag för år 2004
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anför. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:N394 yrkande 1.
6. Affärsverket svenska kraftnät
Riksdagen godkänner investeringsplanen för
Affärsverkskoncernen svenska kraftnät för
perioden 2003-2005 och bemyndigar regeringen de
finansiella befogenheter avseende Affärsverket
svenska kraftnät för år 2003 som föreslås i
propositionen. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2002/03:1 utgiftsområde 21 punkterna
7 och 8.
7. Vattenfall AB och brunkolsbrytning i
Tyskland
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:N264
yrkande 7 och 2002/03: N335.
Reservation 6 (fp, kd)
Reservation 7 (mp)
Stockholm den 28 november 2002
På näringsutskottets vägnar
Marie Granlund
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Marie
Granlund (s), Mikael Odenberg (m)*, Ingegerd
Saarinen (mp), Nils-Göran Holmqvist (s), Eva Flyborg
(fp)*, Ann-Marie Fagerström (s), Maria Larsson
(kd)*, Karl Gustav Abramsson (s), Ola Sundell (m)*,
Carina Adolfsson Elgestam (s), Yvonne Ångström
(fp)*, Åsa Torstensson (c), Anne Ludvigsson (s),
Ulla Löfgren (m)*, Lars Johansson (s), Reynoldh
Furustrand (s) och Gunilla Wahlén (v).
* Har avstått från att delta i besluten under
punkterna 4 och 5.
2002/03
NU3
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I detta betänkande behandlas
dels proposition 2002/03:1 (budgetpropositionen)
såvitt gäller utgiftsområde 21 Energi,
dels 15 motioner från allmänna motionstiden.
Utskottet har vid ett besök hos Vattenfall AB den 20
november 2002 fått upplysningar i ärendet.
Bakgrund
Utgiftsområde 21 Energi omfattar politikområdet
Energipolitik, som i sin tur innesluter frågor
avseende tillförsel, distribution och användning av
energi. Myndigheterna som ingår i politikområdet är
Statens energimyndighet och Affärsverket svenska
kraftnät.
I budgetpropositionen för år 2003 föreslår
regeringen att riksdagen dels godkänner den
föreslagna fördelningen av anslag inom
utgiftsområdet, dels bemyndigar regeringen att fatta
beslut om utgifter under perioden 2004-2007 under
sex anslag. Därtill begärs riksdagens godkännande av
regeringens förslag beträffande investeringsplan och
finansiella befogenheter för Affärsverket svenska
kraftnät.
Riksdagens finansutskott har nyligen tillstyrkt
regeringens förslag om ramar för de olika
utgiftsområdena (prop. 2002/03:1, bet.
2002/03:FiU1). För utgiftsområde 21 Energi innebär
det en utgiftsram för år 2003 på 1 687 miljoner
kronor. I Moderata samlingspartiets partimotion
2002/03:Fi231 föreslogs en minskad utgiftsram med ca
318 miljoner kronor i förhållande till regeringens
förslag. Folkpartiet har i sin partimotion
2002/03:Fi232 förordat en minskning av utgiftsramen
med 1 058 miljoner kronor i jämförelse med
regeringens förslag, medan Kristdemokraterna i
partimotion 2002/03:Fi233 har föreslagit en minskad
ram med 135 miljoner kronor. Centerpartiets förslag
i partimotion 2002/03:Fi234 för utgiftsområde 21
Energi avvek inte från regeringens förslag. Dessa
förslag följdes upp vid finansutskottets behandling
av ärendet i reservationer av företrädare för
respektive parti. Företrädarna för Vänsterpartiet
och Miljöpartiet anslöt sig vid finansutskottets
behandling till regeringens förslag till utgiftsram
för detta utgiftsområde vad avser budgetåret 2003.
Förslagen i propositionen och motionerna återges i
bilaga 1. Regeringens och oppositionspartiernas
förslag till anslag för år 2003 inom utgiftsområde
21 Energi redovisas i bilaga 2.
Utskottets överväganden
Bedömning av regeringens
resultatredovisning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör godkänna vad utskottet anfört
om regeringens resultatredovisning. Utskottet
konstaterar att redovisningen på ett
övergripande plan uppfyller de krav på
överskådlighet och saklighet som riksdagen
efterfrågar. Samtidigt erinras om vad
utskottet gav uttryck för i samband med
behandlingen av föregående års
budgetproposition; utskottet utgår från att
dessa synpunkter beaktas i det fortsatta
arbetet.
Propositionen
Riksdagen beslutade i juni 2002 (prop. 2001/02:143,
bet. 2001/02:NU17) om riktlinjer för
energipolitiken. Det beslut riksdagen fattade
innebär att riktlinjerna i 1997 års energipolitiska
beslut (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12) ligger
fast. Enligt vad riksdagen fastställt skall den
svenska energipolitiken ha följande övergripande
mål.
Den svenska energipolitikens mål är att på kort
och lång sikt trygga tillgången på el och annan
energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor.
Energipolitiken skall skapa villkoren för en
effektiv och hållbar energianvändning och en
kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg
negativ inverkan på hälsa, miljö och klimat samt
underlätta omställningen till ett ekologiskt
uthålligt samhälle. Vidare skall energipolitiken
bidra till ett breddat energi-, miljö- och
klimatsamarbete i Östersjöregionen. Energipolitiken
skall därtill utformas så att energimarknaderna ges
en säker tillgång på energi - el, värme, bränslen
och drivmedel - till rimliga priser.
Politikområdet Energipolitik, vilket sammanfaller
med utgiftsområdet Energi, omfattar de tre
verksamhetsområdena Elmarknadspolitik, Övrig
energimarknadspolitik och Politik för ett uthålligt
energisystem. Elmarknadspolitiken syftar till att
skapa goda ramvillkor för en effektiv och väl
fungerande elmarknad. Insatserna inom Övrig
energimarknadspolitik fokuserar i första hand på
motsvarande frågor inom övrig ledningsburen energi,
dvs. på naturgas och fjärrvärme, liksom på bränsle-
och drivmedelsmarknaderna. Politik för ett uthålligt
energisystem utgörs i huvudsak av de energipolitiska
åtgärder som riksdagen godkände i juni 2002 för den
fortsatta omställningen och utvecklingen av
energisystemet och i juni 1997 vad gäller åtgärderna
för ett långsiktigt uthålligt energisystem.
Det är främst Statens energimyndighet
(Energimyndigheten) och Affärsverket svenska
kraftnät (Svenska kraftnät) som har ansvaret för att
genomföra åtgärderna inom energipolitiken.
Mål för Elmarknadspolitiken
Målet för elmarknadspolitiken är en effektiv
elmarknad som genererar en säker tillgång på el till
internationellt konkurrenskraftiga priser.
Regeringens redovisning av elmarknadspolitiken
görs med hjälp av sex resultatindikatorer. Dessa
indikatorer är prisutvecklingen på den nordiska
elbörsen, elpriser till slutanvändare,
strukturutvecklingen, nättariffer, antalet ärenden
vid tillsynsmyndigheten samt effekt- och elbalanser.
Elpriserna har varit sjunkande på spotmarknaden
från elreformen år 1996 fram till år 2000. Under
våren 2001 vände trenden och priserna steg kraftigt.
Den främsta orsaken till prisstegringen var att
tillrinningen var lägre än normalt i Norge under
början av året. Medan börspriserna på el varierat
kraftigt har elpriserna till konsumenten varit mer
stabila, även om genomsnittspriset sjönk under
perioden 1996-2000. Under början av år 2001 bröts
trenden med sjunkande konsumentpriser och priserna
började stiga som en följd av utvecklingen på
spotmarknaden. Att elpriserna till konsumenterna
sjunkit har dock inte fått så stort genomslag på
konsumenternas kostnad för el eftersom nivån på
energiskatten på el stigit sedan avregleringen.
Sedan elmarknadsreformen genomfördes har
koncentrationen i elproduktionen ökat;
elproduktionen i Sverige är i hög grad koncentrerad
till ett fåtal företag. De två största
kraftproducenterna, Vattenfall AB och Sydkraft AB,
stod sammanlagt för 69 % av elproduktionen i landet
år 2001. Beträffande försäljning till slutkund är
koncentrationen inte lika stor, men även där är
trenden att koncentrationen ökar. De tre största
bolagen - Vattenfall AB, Fortum AB och Sydkraft AB -
svarar för ca 70 % av slutkundsförsäljningen i
Sverige.
Elkonkurrensutredningen överlämnade sitt
slutbetänkande om konkurrensen på elmarknaden (SOU
2002:7) i januari 2002. Slutsatsen var att
konkurrensen och prisbildningen i huvudsak fungerar
förhållandevis väl, men att koncentrationstendenser
på marknaden ställer krav på aktivare uppföljning
och vissa kompletterande åtgärder. Den bedömning som
regeringen gör är att elmarknaden i huvudsak
fungerar väl. I propositionen påpekas att det
emellertid är av stor vikt att reglerna för
tillsynen av elnäten vidareutvecklas. Resurserna för
tillsyn och allmän bevakning av elmarknaden behöver
därför förstärkas. Vidare har Statskontoret av
regeringen getts i uppdrag att genomföra en översyn
av Energimyndighetens verksamhet och resursbehov.
Tillsynen av nätverksamheten under år 2001 har
varit inriktad på nättarifferna samt efterlevnaden
av regelverket kring schablonberäkning. Regeringen
menar, mot bakgrund av den viktiga roll som
tillsynen har, att en vidareutveckling av verktygen
för att utöva tillsyn har hög prioritet. Den nya
bestämmelsen i ellagen med kriterier för vad som kan
anses vara en skälig nätavgift trädde i kraft i juli
2002 och kommer att tillämpas på nättarifferna för
år 2003. De nya kriterierna för skälig nätavgift
innebär bl.a. att en större vikt läggs vid att
överföringen av el sker med god kvalitet. Regeringen
påpekar att det i dag inte finns några klara
kriterier för vad som kan anses vara god elkvalitet,
men att det är regeringens avsikt att se till att
sådana kriterier tas fram.
Sedan avregleringen år 1996 har flera kraftföretag
beslutat om stängning av anläggningar för
reservkraftproduktion, i huvudsak oljeeldade
kraftverk. Detta har medfört att tillgänglig
kapacitet (effekt) för elproduktionen har minskat,
något som inneburit att Sverige under enstaka timmar
de senaste vintrarna varit nära effektbrist i vissa
regioner. För att säkra effektbalansen på kort sikt
har Svenska kraftnät vidtagit en rad åtgärder de
senaste åren. Effektbalansen för den kommande
vintern kommer att vara fortsatt ansträngd befarar
regeringen och framhåller att det är viktigt att det
arbete som bedrivs för att säkra effektbalansen
fortlöper. Vidare avser regeringen att behandla
Svenska kraftnäts förslag till långsiktig lösning av
effektproblemet och återkomma till riksdagen i denna
fråga.
Mål för Övrig energimarknadspolitik
Målet för verksamhetsområdet är att energipolitiken
skall utformas så att energimarknaderna ger en säker
tillgång på energi - värme, bränslen och drivmedel -
till rimliga priser. Målet för
naturgasmarknadspolitiken är att vidareutveckla
gasmarknadsreformen så att en effektiv
naturgasmarknad med reell konkurrens kan uppnås.
Målet för värmemarknadspolitiken är att förbättra
transparensen så att en ökad konkurrens och
effektivitet stimuleras.
Som resultatindikatorer på detta område använder
regeringen främst pris- och konkurrensförhållandena
på naturgas- och värmemarknaderna.
År 2000 inleddes en stegvis öppning av
naturgasmarknaden med ikraftträdandet av den nya
naturgaslagen. Ytterligare ett steg mot en
konkurrensutsatt naturgasmarknad har tagits genom
att tröskelvärdet för att fritt välja
naturgasleverantör kommer att sänkas till en årlig
förbrukning om 15 miljoner kubikmeter den 1 augusti
2003. Regeringens bedömning är att
gasmarknadsreformen hittills fungerat
tillfredsställande. En viss risk för snedvridningar
av konkurrensen har dock kunnat konstateras, bl.a.
beroende på att det saknas alternativa
tillförselvägar, sägs det i budgetpropositionen. Med
anledning av EG-kommissionens förslag till
revidering av gasmarknadsdirektivet kan den
fortsatta marknadsöppningen komma att ske i en
snabbare takt än tidigare planerat.
I budgetpropositionen redogörs för att
Energimyndigheten konstaterat att värmemarknaderna
kännetecknas av betydande tröghet med därmed
följande prisspridning. Beroende på byteskostnaderna
sker konkurrensen huvudsakligen inom ett och samma
energislag. Vidare konstaterar Energimyndigheten att
de trögheter som finns på värmemarknaderna gör det
möjligt för fjärrvärmeföretag med låga kostnader att
få höga vinster. Regeringen gör bedömningen att
ytterligare åtgärder krävs för att utveckla
fjärrvärmemarknaden. Därför avser regeringen att
tillsätta en särskild utredare med uppdrag att
föreslå åtgärder för att bättre skydda konsumenterna
mot oskälig fjärrvärmeprissättning, överväga behovet
av bestämmelser som reglerar åtskillnaden mellan
konkurrensutsatt verksamhet på elmarknaden och på
fjärrvärmeverksamhet samt analysera om det är
lämpligt att införa tredjepartstillträde till
fjärrvärmenäten.
Mål för Politik för ett uthålligt energisystem
Det energipolitiska programmet från år 1997
innehåller ett program för ett ekologiskt och
ekonomiskt uthålligt energisystem för perioden
1998-2004. Målet är att energin skall användas så
effektivt som möjligt med hänsyn tagen till alla
resurstillgångar. Stränga krav skall ställas på
säkerhet och omsorg om hälsa och miljö vid
användning och utveckling av all energiteknik.
Programmet indelas i energipolitiska åtgärder på
kort sikt (1998-2002), åtgärder för ett långsiktigt
uthålligt energisystem (1998-2004) samt
energipolitiskt motiverade internationella
klimatinsatser (1998-2004). Det energipolitiska
beslut som riksdagen fattade i juni 2002 omfattar
åtgärder för den fortsatta omställningen av
energisystemet.
Energipolitiska åtgärder på kort sikt är den del
av programmet som avser att kompensera bortfallet av
elproduktion från den andra reaktorn i Barsebäck.
Ett villkor för stängningen av Barsebäcks andra
reaktor är att bortfallet av elproduktion kan
kompenseras genom tillförsel av ny elproduktion och
minskad användning av el. Syftet med åtgärderna inom
det kortsiktiga programmet är att under perioden
1998-2002 minska användningen av el för uppvärmning,
öka tillförseln av el och värme från förnybara
energikällor och utnyttja det befintliga
energisystemet effektivare.
För de kortsiktiga åtgärderna används som
resultatindikatorer det beräknade effekttillskottet,
den årliga reduktionen/produktionen, kostnaden i
kronor per kW (effekt), kostnaden i kronor per kWh
(energimängd) samt miljöindikatorer (utsläpp av
svavel, kväveoxider, koldioxid m.m.).
Målet med insatserna för minskad elanvändning
(reduktionsmål) är att åtgärderna skall leda till en
minskad årlig elanvändning på 1,5 TWh under perioden
1998-2002. Enligt regeringen kan måluppfyllelsen för
minskad elanvändning betraktas som tämligen god. Den
sammanlagda reduktionen av elförbrukningen och den
ökade produktionen av mottryck i fjärrvärmesystemet
motsvarar ca 1,2 TWh, baserat på de ansökningar som
beviljats medel och de utbetalningar som gjorts
under perioden 1998-2001. Regeringen konstaterar
samtidigt att utgifterna för de elminskande
åtgärderna år 2001, liksom under år 1999 och 2000,
varit lägre än beräknat.
Målet med åtgärderna för att öka tillförseln av el
från förnybara energikällor (produktionsmålet) är
att öka tillförseln med totalt 1,5 TWh under
perioden 1998-2002. Fördelningen mellan energislagen
är 0,75 TWh biobränslebaserad kraftvärme, 0,5 TWh
vindkraft och 0,25 TWh småskalig vattenkraft.
Regeringen konstaterar att målen avseende stöden för
utbyggnaden av vindkraftverk och biobränsleeldade
kraftvärmeverk kommer att nås inom programperioden.
Målet avseende utbyggnaden av småskalig vattenkraft
kommer dock ej att uppnås, bl.a. beroende på tveksam
lönsamhet och komplicerade
tillståndsgivningsprocesser. Beslutade åtgärder
t.o.m. år 2001 uppgår till 0,88 TWh
biobränslebaserad kraftvärme, 0,58 TWh vindkraft och
0,025 TWh småskalig vattenkraft enligt redovisningen
i budgetpropositionen. Totalt omfattar beslutade
åtgärder således 1,485 TWh medan genomförda åtgärder
t.o.m. år 2001 utgör 0,691 TWh.
Åtgärder för effektivare energianvändning syftar
till att främja en effektiv användning av energi och
omfattar främst information och kunskapsspridning
till olika målgrupper. Redovisningen av
måluppfyllelsen görs utifrån kvalitativa variabler,
och regeringen påpekar att det av olika skäl är
svårt att ställa upp relevanta kvantitativa mål. Den
uppföljning som skett har därför varit inriktad på
en kvalitativ uppföljning. Regeringens bedömning är
att åtgärderna för en effektivare energianvändning
stimulerar intresset för energieffektiviseringar hos
såväl specifika användargrupper som allmänheten.
Utnyttjandet av anslagna resurser när det gäller
teknikupphandling är emellertid lågt, konstateras
det i budgetpropositionen. Av detta skäl avser
regeringen att se över arbetsformerna för stödet
till teknikupphandling.
Energipolitiska åtgärder på lång sikt är den del
av programmet som innebär en långsiktig satsning på
forskning, utveckling och demonstration av ny
energiteknik under perioden 1998-2004. Målet för
satsningen på forskning, utveckling och
demonstration av ny energiteknik är att under de
närmaste tio åren kraftigt öka el- och
värmeproduktionen från förnybara energikällor och
utveckla kommersiellt lönsam teknik för
energieffektivisering.
Det övergripande målet för energiforskning är att
bygga upp vetenskaplig och teknisk kunskap och
kompetens på energiområdet inom universiteten,
högskolorna och näringslivet i enlighet med 1997 års
energipolitiska beslut. Energiforskningen skall även
bidra till ett breddat energi-, miljö- och
klimatsamarbete i Östersjöregionen. Insatserna kring
forskning, utveckling och demonstration inom
energiområdet skall bidra till ökad användning av
renare och effektivare energiteknik. Den verksamhet
som bedrivs skall bidra till att stabila
förutsättningar skapas för ett konkurrenskraftigt
näringsliv och till en förnyelse och utveckling av
den svenska industrin.
De statliga insatserna skall bidra till
uppbyggnaden av kunskap inför framtida kommersiella
tillämpningar, effektivisering av den teknik som i
dag är kommersiell samt utveckling av ny
konkurrenskraftig teknik med högre verkningsgrad och
lägre miljöpåverkan. De områden som särskilt
prioriteras är bl.a. kraftvärme baserad på
biobränsle, biobränslebaserad kraftproduktion,
biobränsleförsörjning inklusive hantering och
nyttiggörande av askor och nya processer för
etanolproduktion baserad på cellulosahaltiga
råvaror. Därtill skall alternativa drivmedel, ny
teknik för storskaligt utnyttjande av vindkraft och
havsbaserad vindkraft, solceller samt forsknings-
och utvecklingsarbete för energieffektivisering i
bebyggelse, industri- och transportsektor
prioriteras.
Regeringen påtalar att insatsernas långsiktiga
karaktär innebär att det inte är relevant att mäta
måluppfyllelsen med enskilda resultat under ett
enskilt år. Därför redovisas främst utfall och
indikatorer för verksamhetens kvalitet och relevans,
sägs det. I propositionen redovisas resultaten
utifrån en indelning i sexton utvecklingsområden,
vilka är organiserade inom fem tematiska områden
(Bränslebaserade energisystem, Transporter,
Elproduktion och kraftöverföring, Industri och
Bebyggelse). De fem temaområdena fördelas över
forskningsprogram, utvecklingsprogram och
kompetenscenter. År 2001 finansierade
Energimyndigheten 17 forskningsprogram, 24
utvecklingsprogram och 5 kompetenscenter. Den
största mottagarkategorin år 2001 var universitet
och högskolor. Redovisningen i propositionen görs
utifrån beviljade medel under respektive år. Under
år 2001 har Energimyndigheten beviljat 567 miljoner
kronor till totalt 693 projekt. Till detta kommer
finansiering från näringslivet som år 2001 uppgick
till 512 miljoner kronor.
För att säkerställa verksamhetens kvalitet och
relevans har Energimyndigheten under år 2001 låtit
genomföra oberoende utvärderingar av sammanlagt åtta
forsknings- och utvecklingsprogram. En
sammanställning av dessa återfinns i
budgetpropositionen.
Regeringens bedömning - med stöd i genomförda
oberoende utvärderingar av stödet till forskning och
utveckling med avseende på såväl kvalitet som
relevans - är att forskningens inomvetenskapliga
kvalitet och insatsernas relevans är
tillfredsställande. Mot bakgrund av den samlade
redovisningen gör regeringen bedömningen att
insatserna för ett långsiktigt uthålligt
energisystem har goda förutsättningar att uppnå de
formulerade målen.
Revisionens iakttagelse
Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att
årsredovisningen för Energimyndigheten år 2001 i
allt väsentligt är rättvisande. Myndigheten fick
samma omdöme år 2000. Myndigheten fick betyget
Tillfredsställande i den ekonomiadministrativa
värderingen (EA-värderingen) som presenterades i maj
2002 av Ekonomistyrningsverket. Detta är en påtaglig
förbättring jämfört med år 2001 då myndigheten fick
betyget Ej tillfredsställande. Regeringskansliet
(Näringsdepartementet) har under året fört en
fortlöpande dialog med myndigheten om det
ekonomiadministrativa läget. Ekonomifunktionen vid
myndigheten har förstärkts under året och arbetet
med att kvalitetssäkra verksamheten har fortsatt.
Vidare bedömer RRV att årsredovisningen och
koncernredovisningen för Svenska kraftnät för år
2001 i allt väsentligt är rättvisande. Myndigheten
fick samma omdöme år 2000.
Vissa kompletterande uppgifter
Med anledning av regeringens resultatredovisning i
föregående års budgetproposition konstaterade
utskottet (bet. 2001/02:NU3 s. 16) att betydande
förbättringar skett i regeringens
resultatredovisning i enlighet med de synpunkter som
utskottet framförde i samband med beredningen av
budgetpropositionen för år 2001. Utskottet framhöll
nyckeltal som ett bra verktyg för
resultatuppföljningen och betonade vikten av att
resultatindikatorerna i budgetpropositionen kommer
till operativ användning i resultatredovisningen och
de slutsatser som dras av analyserna. Vidare ansåg
utskottet att arbetet med att utveckla
resultatindikatorer bör fortsätta och utvecklas inom
ramen för ett eventuellt fortsatt energipolitiskt
omställningsprogram.
Beträffande verksamhetsområdet Elmarknadspolitik
betonade utskottet vikten av att de fem
resultatindikatorer som regeringen använder sig av
vidareutvecklas samt att det övervägs om de på bästa
sätt förmår fånga upp måluppfyllelsen i en effektiv
energimarknad. Vidare påpekades att det även kan
finnas behov av att konkretisera och ytterligare
operationalisera målet för elmarknadspolitiken i
syfte att göra detta lättare att följa upp i form av
t.ex. närmare bestämningar av innebörden av en säker
tillgång på el och internationellt
konkurrenskraftiga priser.
När det gällde verksamhetsområdet Övrig
energimarknadspolitik framhöll utskottet att de
resultatindikatorer som används, dvs. pris- och
konkurrensutvecklingen på naturgas- och
värmemarknaden, är att betrakta som grova. Utskottet
poängterade i detta sammanhang behovet av
ytterligare konkretion och operationalisering för
att enklare kunna avgöra måluppfyllelsen.
För verksamhetsområdet Politik för ett uthålligt
energisystem bedömde utskottet de
resultatindikatorer som används för att mäta
effekter när det gäller energipolitiska åtgärder på
kort sikt som relevanta. Utskottet noterade dock att
insatserna beträffande åtgärder för effektivare
energianvändning är svårbedömda då enbart
kvalitativa uppgifter lämnas i propositionen. Vidare
konstaterade utskottet, beträffande det långsiktiga
energipolitiska programmet, att det i propositionen
inte fanns några närmare, specificerade mål för vare
sig energiforskningen, energiteknikstödet eller
introduktion av ny energiteknik. Resultaten för de
tre områdena redovisas i form av anslagsutfall och
indikatorer för verksamhetens kvalitet och relevans.
Utskottet gav uttryck för att en större fokusering
på resultaten måste påbörjas, att det var önskvärt
att en ökad konkretion ges för målsättningen med det
långsiktiga programmet och att specifika,
uppföljningsbara mål sätts upp för
energiforskningen, energiteknikstödet och
introduktionen av ny energiteknik, inte minst med
hänsyn till en eventuell fortsättning av programmen.
En god grund för en sådan förhöjd ambitionsnivå
finns, menade utskottet, i det omfattande
metodarbete som pågått under de senaste åren och som
bl.a. redovisats i rapporten Plan för uppföljning
och utvärdering av 1997 års energipolitiska program
(Ds 2000:14).
I en reservation (m, kd, fp) framhölls,
beträffande det energipolitiska
omställningsprogrammet, att resultatredovisningen
med all tydlighet visar att regeringens arbete med
omställningen av energisystemet inte leder till de
uppsatta målen. Den bristande måluppfyllelsen och
den fortsatt felaktiga inriktningen på politiken
hotar enligt reservanterna att leda till allvarliga
konsekvenser för vårt land, både miljömässiga och
ekonomiska.
I propositionen om samverkan för en trygg,
effektiv och miljövänlig energiförsörjning (prop.
2001/02:143) som riksdagen behandlade våren 2002
lämnade regeringen sin bedömning att indikatorer för
energiområdet bör tas fram som underlag för
uppföljning av de energipolitiska målen. Regeringen
konstaterar att det i dag inte finns någon
systematisk uppsättning indikatorer för uppföljning
av Sveriges energipolitiska mål och refererar bl.a.
till vad näringsutskottet anfört i frågan. I
propositionen sägs att regeringen anser att
metoderna för uppföljning av de energipolitiska
målen bör utvecklas. Därvid hänvisas till det
uppdrag Energimyndigheten fått att ta fram
indikatorer på energiområdet som kan tjäna som
underlag för uppföljning av de energipolitiska
målen. Utskottet framhöll i sammanhanget (bet.
2001/02:NU17 s. 37) sin positiva syn på det
fortsatta arbetet med att vidareutveckla
resultatindikatorer på energiområdet.
Statens energimyndighet gavs i regleringsbrev för
år 2002 i uppdrag att ta fram indikatorer på
energiområdet som kan tjäna som underlag för en
uppföljning av de energipolitiska målen. Myndigheten
skulle redovisa ett första förslag till indikatorer
i mars 2002. En rapport med tidsserier för ett antal
indikatorer skulle sedan lämnas i oktober 2002. I
uppdraget skall beaktas resultatet av uppdraget
under år 2001 rörande indikatorer för uppföljning av
energimarknadernas utveckling och effektivitet.
I mars 2002 överlämnade Energimyndigheten en
rapport om indikatorer på energiområdet (Indikatorer
för uppföljning av Sveriges energipolitiska mål -
fas 1) till regeringen. I rapporten, vilken beskrivs
som en förstudie, har målen för den svenska
energipolitiken identifierats utifrån 2002 års
budgetproposition (prop. 2001/02:1) och 1997 års
riktlinjer för energipolitiken (prop. 1996/97:84).
Målen har kategoriserats under rubrikerna
försörjningstrygghet, konkurrenskraft och miljö. Med
utgångspunkt från de identifierade målen har sedan
en lista med drygt 50 indikatorer sammanställts.
Därefter har en översiktlig genomgång gjorts av det
statistiska underlag som finns för var och en av
indikatorerna. Arbetet omfattar vilka tillgängliga
källor som finns, statistikens kvalitet, hur långa
tidsserier som är möjliga och vilka brister som
finns i underlaget.
Den 31 oktober 2002 överlämnade Energimyndigheten
till regeringen en andra rapport (Energiindikatorer
2002 - för uppföljning av Sveriges energipolitiska
mål), vari resultatet från indikatorarbetet
redovisas. I den genomgång som görs av de
energipolitiska målen har även propositionen om
samverkan för en trygg, effektiv och miljövänlig
energiförsörjning (prop. 2001/02:143) inarbetats. I
likhet med den tidigare rapporten har målen
kategoriserats i grupperna försörjningstrygghet,
konkurrenskraft och miljö. I rapporten redovisas
sedan tidsserier för 17 utvalda indikatorer.
Redovisningen utgör den första i en serie av årligt
återkommande rapporter, sägs det. I förordet till
rapporten sägs vidare att urvalet av indikatorer kan
komma att ändras i framtiden för att utveckla och
förbättra publikationens innehåll eller till följd
av ändrade behov.
De indikatorer som valts ut och redovisas i
rapporten är följande.
Andel energi från förnybara källor.
1 Användningen av fossila bränslen i
förhållande till totalt använd energi, fördelat på
sektor.
2
3 Självförsörjningsgrad (inhemska
energibärare i förhållande till total
energianvändning).
4
5 Elproduktion i kraftvärmedrift
(fjärrvärme och industri) i förhållande till total
elanvändning. Fjärrvärmeproduktion i kraftvärmedrift
i förhållande till total fjärrvärmeanvändning.
6
7 Maximalt uppmätt timeffektbehov för el,
jämfört med installerad elproduktionskapacitet.
8
1 Total marknadsandel för de tre största
elhandlarna.
2
3 Andel av slutkunderna för el som omförhandlat
kontrakt, inklusive de som bytt elhandlare.
4
5 Industrins energianvändning per förädlingsvärde,
fördelat på några typiska branscher.
6
7 Industrins elanvändning per förädlingsvärde,
fördelat på några typiska branscher.
8
9 Energipriser för industrikunder, inklusive
relevanta skatter.
10
11 Energikostnadens andel av de totala rörliga
kostnaderna, fördelat på olika industribranscher.
12
13 Energianvändningen för uppvärmning samt
hushållsel/fastighetsel/driftel per ytenhet för
småhus, flerbostadshus och lokaler.
14
15 Energipriser för hushållskunder, inklusive
relevanta skatter.
16
17 Hushållens energiutgifter (inklusive drivmedel) i
förhållande till hushållens totala utgifter.
18
19 Koldioxidutsläpp, fördelade per sektor.
20
21 Svaveldioxidutsläpp, fördelade per sektor.
22
23 Kväveoxidutsläpp, fördelade per sektor.
24
Det kan även erinras om den utredning regeringen
tillsatt (dir. 2001:122) i syfte att se över det
långsiktiga energipolitiska programmet. Enligt
direktiven innefattar uppdraget att granska och
utvärdera insatserna inom 1997 års långsiktiga
energipolitiska program och analysera behovet av
förändringar, lämna förslag till riktlinjer för den
planeringsperiod som inleds år 2003 och redovisa
insatser som skall leda till en långsiktigt hållbar
energiförsörjning. Vidare skall en fördjupad analys
göras av de resultat som nåtts inom ramen för det
långsiktiga energipolitiska programmet, och
utredningen skall då särskilt granska i vilken
utsträckning omvärldsförändringar har påverkat
förutsättningarna för genomförandet av programmet.
Uppdraget (särskild utredare: direktör Peter
Nygårds) skall vara avslutat senast den 1 juni 2003.
Utskottets ställningstagande
Den statliga styrningen har under 1990-talet byggts
upp kring mål- och resultatstyrning. Denna
styrmodell bygger på att riksdagen och regeringen
skall formulera övergripande mål för olika
verksamhetsområden, ställa preciserade krav på
resultat och genom återrapporteringar kontrollera
att målen uppfylls. Därvid vill utskottet framhålla
att den mål- och resultatredovisning som regeringen
lämnar i budgetpropositionen är av väsentlig
betydelse för riksdagens styrningsmöjligheter. I
syfte att förbättra och vidareutveckla den
resultatredovisning och resultatbedömning som lämnas
i budgetpropositionen har utskottet och regeringen
under de senaste åren fört en konstruktiv dialog.
Denna dialog har medfört att ett mer sakligt
underlag för de energipolitiska avgörandena vuxit
fram, och utskottet har under senare år framfört
flera positiva synpunkter på regeringens
resultatredovisning på energiområdet.
När det gäller den resultatredovisning och
resultatbedömning som regeringen avlämnar i årets
budgetproposition vill utskottet inledningsvis
framhålla att regeringens redogörelse på det
övergripande planet uppfyller de krav på
överskådlighet och saklighet som riksdagen
efterfrågar. Som tidigare framgått är den
resultatinformation som regeringen lämnar i
budgetpropositionen koncentrerad till de tre
verksamhetsområdena Elmarknadspolitik, Övrig
energimarknadspolitik och Politik för ett uthålligt
energisystem. Det sagda innebär dock inte att något
i sak ändras beträffande de synpunkter utskottet
framförde i samband med behandlingen av föregående
års budgetproposition. Utskottet uttalade då bl.a.
att arbetet med att utveckla resultatindikatorer bör
fortsätta samtidigt som behovet av ökad konkretion
och specifika, uppföljningsbara mål för det
långsiktiga omställningsprogrammet betonades. När
det gäller att utveckla resultatindikatorer för
energiområdet har utskottet med gillande noterat det
arbete som Energimyndigheten på regeringens uppdrag
genomfört. Utskottet kan konstatera att de av
Energimyndigheten framtagna indikatorerna på ett bra
sätt återspeglar flera av de energipolitiska mål som
riksdagen fastställt. Samtidigt vill utskottet
framhålla vikten av att indikatorerna kommer till
operativ användning i regeringens framtida
redovisningar och bedömningar.
När det gäller verksamhetsområdena
Elmarknadspolitik och Övrig energimarknadspolitik
utgår utskottet från att de synpunkter - utan att de
här upprepas - som framfördes i samband med
föregående års bedömning av regeringens
resultatredovisning beaktas i det fortsatta arbetet.
Även beträffande verksamhetsområdet Politik för
ett uthålligt energisystem hänvisar utskottet till
vad som anfördes vid föregående års behandling och
förutsätter att då framförda synpunkter iakttas av
regeringen. Vidare utgår utskottet från att de
synpunkter utskottet framfört även beaktas inom
ramen för den utredning regeringen tillsatt i syfte
att se över det långsiktiga energipolitiska
programmet.
Utskottet noterar avslutningsvis att
Riksrevisionsverket i revisionsberättelsen inte har
avgivit någon invändning mot Statens energimyndighet
eller Svenska kraftnät. Därtill välkomnar utskottet
att Energimyndigheten förbättrat sitt betyg i den
ekonomiadministrativa värderingen som
Ekonomistyrningsverket presenterade i maj 2002.
Riktlinjer för energipolitiken
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med krav
på en förändrad energipolitik. Utskottet står
fast vid tidigare uttalanden om
energipolitikens inriktning. Jämför
reservationerna 1 (m, fp), 2 (kd) och 3 (mp).
Riksdagen bör även avslå motionsyrkanden som rör
stängningen av Barsebäck 2. Riksdagen bör
invänta att regeringen våren 2003 framlägger
underlag för en förnyad prövning. Jämför
reservationerna 4 (m, fp, kd) och 5 (mp).
Propositionen
Energipolitiken är inriktad på att skapa
förutsättningar för effektiva energimarknader, en
god försörjningstrygghet och en långtgående hänsyn
till miljö, hälsa och klimat. Detta görs
huvudsakligen genom insatser inom de tre
verksamhetsområdena Elmarknadspolitik, Övrig
energimarknadspolitik och Politik för ett uthålligt
energisystem.
Den 30 november 1999 stängdes den första
kärnkraftsreaktorn i Barsebäck. Den andra reaktorn
skulle enligt 1997 års beslut ställas av före den 1
juli 2001. Ett villkor för stängningen är dock att
bortfallet av elproduktion kan kompenseras genom
tillförsel av ny elproduktion och minskad
elanvändning. Hösten 2000 redovisade regeringen i en
skrivelse (skr. 2000/01:15) sin bedömning att
riksdagens villkor inte var uppfyllda för en
stängning av den andra reaktorn i Barsebäck före den
1 juli 2001. Regeringen bedömde emellertid att en
stängning kan genomföras efter det att erforderliga
åtgärder fått genomslag senast före utgången av år
2003. Riksdagen instämde - på näringsutskottets
förslag (bet. 2000/01:NU3 s. 29) - i regeringens
ställningstagande. Hösten 2001 redovisade regeringen
ånyo i en skrivelse (skr. 2001/02:22) sin bedömning.
Den förnyade prövning som regeringen genomförde år
2001 visade att förutsättningarna inte hade
förändrats sedan året innan. Riksdagen delade denna
bedömning (bet. 2001/02:NU3 s. 31). För närvarande
genomförs en förnyad prövning av om villkoren för en
stängning av Barsebäck 2 är uppfyllda. Regeringen
avser att återkomma till riksdagen under våren 2003
med en bedömning om villkoren är uppfyllda.
I juni 2002 beslutade regeringen, i enlighet med
vad som presenterades i propositionen om samverkan
för en trygg, effektiv och miljövänlig
energiförsörjning (prop. 2001/02:143), om en
förhandlingsman (generaldirektör Bo Bylund) med
uppdraget att för statens del genomföra
överläggningar med industrin i syfte att förbereda
en överenskommelse om en långsiktigt hållbar politik
för den fortsatta kärnkraftsavvecklingen och
omställningen av energisystemet.
Vid utgången av år 2002 upphör de kortsiktiga
åtgärder som vidtagits för att kompensera bortfallet
från kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck. För den
fortsatta omställningen av energisystemet har
riksdagen fattat beslut (bet. 2001/02:NU17) om en ny
och mer långsiktig inriktning för såväl främjande av
förnybar elproduktion som en effektivare
energianvändning. Dessa åtgärder skall ersätta
motsvarande åtgärder i 1997 års energipolitiska
program. Syftet är, sägs det i budgetpropositionen,
att öka ambitionsnivån samtidigt som
teknikutveckling stimuleras och kostnaderna hålls
nere.
Motionerna
I Moderata samlingspartiets motion 2002/03:N227
anförs att det övergripande målet för
energipolitiken bör vara en säker och
konkurrenskraftig el- och energiförsörjning.
Energipolitiken måste även anpassas till den
avreglerade marknadens villkor. Statens roll bör
enligt motionärerna därför inskränkas till att
fastställa de spelregler som skall gälla på
marknaden i allmänhet och i synnerhet vad gäller
miljö, säkerhet och beredskap. Förutom att
fastställa villkoren för marknadens aktörer skall
staten inte försöka styra över vilken teknik eller
vilka produktionssätt som skall utvecklas. Det
statliga engagemanget och stödet bör begränsas till
att omfatta grundläggande energiforskning samt
utveckling och tillämpning av ny teknik. Negativa
ingrepp i energimarknadens funktionssätt, i form av
särskilda produktionsskatter och subventioner, bör
tas bort. Vidare framhålls att det beslut riksdagen
fattat om en förtida avveckling av kärnkraften måste
rivas upp, då det leder till allvarliga negativa
konsekvenser för samhällsekonomin, miljön och
jobben.
Att målet för energipolitiken skall vara att
främja en säker och konkurrenskraftig el- och
energiförsörjning framhålls även i Moderata
samlingspartiets motion 2002/03:N301. Därutöver
skall all energiproduktion klara högt uppställda
miljö- och säkerhetskrav, anförs det i motionen.
Genom att tillämpa generella miljö- och
säkerhetskrav för energiproduktionen behövs inte den
detaljreglering som kännetecknar den nu förda
politiken. För att energimarknaderna skall kunna
fungera behövs konkurrens och konkurrensen skall
vara så fri som möjligt för att bästa resultat skall
kunna nås. Motionärerna förordar därför ett
tillkännagivande om att detaljstyrning, särskatter
och subventioner inom energipolitiken skall
avskaffas och ersättas av generella och högt ställda
miljö- och säkerhetskrav för all energiproduktion. I
motionen framhålls även att energipolitiken måste
inriktas på att skapa förutsättningar för en ökad
elproduktion i syfte att möta den ökande
elanvändningen. Energipolitiken måste därför
utformas så att det blir intressant att investera i
en utökad elproduktion, det gäller inte minst
utformningen av energiskattesystemet.
Vidare riktas kritik mot avvecklingen av
kärnkraften och yrkas på att beslutet om en förtida
avveckling av kärnkraften skall rivas upp. I
motionen redogörs för de negativa effekter en
avveckling har för såväl sysselsättningen som
miljön. Därtill anförs att det är ett rimligt krav
att regeringen för riksdagen skall redovisa
konsekvenserna i form av samhällsekonomiska
effekter, såsom effekter på sysselsättningen och
miljön, av en fortsatt förtida avveckling av
kärnkraften innan ytterligare elproduktion tas ur
drift genom politiska beslut. Motionärerna pläderar
även för att Vattenfall AB skall börsintroduceras
och privatiseras. Skälet är att Vattenfall bör ges
möjlighet att konkurrera på likvärdiga villkor med
andra företag på den alltmer internationellt
integrerade energimarknaden. På en avreglerad
energimarknad är en statlig aktör som Vattenfall
bakbunden, inte minst finansiellt, sägs det i
motionen.
Att en avveckling av kärnkraften, vilken svarar
för cirka hälften av Sveriges totala elproduktion,
ytterligare ökar sårbarheten i det svenska samhället
sägs i motion 2002/03:Fö259 (m). En avveckling leder
bl.a. till nedläggningar inom den elintensiva
industrin, vilken i huvudsak är lokaliserad i
avfolkningsbygder. Den förda politiken får även
effekter på försörjningstryggheten i Syd- och
Mellansverige, leder till att importbehovet av
elenergi ökar och har negativa effekter på miljön.
I motion 2002/03:MJ420 (m) anförs att den
fortsatta kärnkraftsavvecklingen bör stoppas av
miljöskäl. Motionärerna menar att den av regeringen
förda energipolitiken har lett till kraftigt ökade
koldioxidutsläpp. Regeringen har medvetet bidragit
till att risken för allvarliga klimatstörningar ökar
i och med avvecklingen av Barsebäck 1, sägs det i
motionen. Elproduktionen från denna reaktor har nu
ersatts med import av kolkraftsbaserad el från bl.a.
Danmark, vilket ökat utsläppen av kväveoxider och
svaveloxid i närområdet.
I motion 2002/03:N262 (m) framhålls att
stängningen av Barsebäck 1 har inneburit en
försvagning av hela den svenska elförsörjning och
att stängningen utgör ett särskilt hot mot
Sydsverige. Den förda politiken leder till ett
beroende av utländsk kolkraft och en risk för
framtida effektbrist, sägs det. Elförsörjningen i
Sydsverige är särskilt ansträngd som en följd av
stängningen av Barsebäck 1. Enligt motionärerna är
det enda som varaktigt kan förbättra situationen i
Sydsverige en fortsatt drift av kärnkraftverket i
Barsebäck. Sverige måste bygga upp en trygg
energiförsörjning, där stommen i elförsörjningen
skall utgöras av kärnkraften och vattenkraften, sägs
det i motionen. Den energipolitiska uppgörelsen som
träffades år 1997 bör därför rivas upp. Barsebäck 1
bör återstartas och Barsebäck 2 skall förbli i
drift.
Folkpartiet understryker i motion 2002/03:N264 att
den politiska styrningen av energiproduktionen måste
förändras. Det är, anser motionärerna, inte
politiska beslut som skall avgöra valet av
produktionsform utan energipolitiken främjas bäst
genom en fri produktion. Statsmakternas uppgift
skall begränsas dels till att fastställa krav
beträffande hälsa, säkerhet och miljö samt att
tillse att dessa krav följs, dels till att främja
forskning och utveckling. Däremot skall
statsmakterna inte förbjuda någon specifik
produktionsteknik om den uppfyller ställda miljö-
och säkerhetskrav. Inom de ramar som fastställs
skall konsumentstyrning och marknadsekonomi råda.
Det innebär att alla typer av
produktionsanläggningar, förutsatt att de uppfyller
generellt ställda krav på hälsa, miljö och säkerhet,
skall tillåtas.
I motionen anförs även att kärnkraften bör
utnyttjas under hela den tekniska och ekonomiska
livslängd som är möjlig. Motionärerna understryker
att de inte delar regeringens bedömning beträffande
kärnkraftens avveckling. Då det saknas realistiska
alternativ till kärnkraften, motsätter de sig en
förtida avveckling av denna. Avvecklingen av
kärnkraften innebär, sägs det, en enorm
kapitalförstöring som på sikt kommer att innebära
välfärdsförluster för samhället. De negativa
effekter en avveckling har för miljön och för
företagens utvecklingsmöjligheter framhålls i
motionen. Vidare anförs att Barsebäck 1 åter bör tas
i drift så snart det är möjligt. Motionärerna vill
inte heller, med hänvisning till det växande hotet
från utsläpp av växthusgaser, utesluta en framtida
utbyggnad av kärnkraften. En sådan utbyggnad skulle
givetvis ske under förutsättning att de stränga krav
på hälsa, säkerhet och miljö som uppställs är
uppfyllda, sägs det i motionen.
Sverige har alltsedan avställningen av Barsebäcks
första reaktor haft en ansträngd effektbalans under
vinterhalvåret, sägs det i motion 2002/03:242 (fp).
Utbyggnaden av produktionskapaciteten går
långsammare än förbrukningen, sägs det. Detta medför
att Sveriges importberoende av elektricitet
successivt kommer att öka under de närmaste åren. En
stängning av Barsebäcks andra reaktor under år 2003
kan få till följd att elmarknaden inte kan balansera
tillgång och efterfrågan vid en s.k. tioårsvinter.
Därför, menar motionärerna, borde planerna på en
avställning av Barsebäcks andra reaktor avlysas
samtidigt som Barsebäcks första reaktor åter tas i
drift.
I Kristdemokraternas motion 2002/03:N390 anförs
att Sveriges energiförsörjning skall tryggas genom
en långsiktig och medveten energipolitik med fasta
spelregler, där inhemska förnybara energikällor
utgör en växande bas. Målet, sägs det, är ett
ekologiskt uthålligt energisystem utan drastiska
prisförändringar, elbrist eller andra betydande
påfrestningar på välfärd och sysselsättning. För att
nå dit måste såväl energiutvecklingen som
energiskattesystemet präglas av en långsiktighet och
uthållighet. Motionärerna menar att det krävs att
ett nytt energiskattesystem utformas. Det nya
energiskattesystemet måste utformas så att
miljöbelastningen minimeras samtidigt som det
säkerställer tillgången på energi - framställd under
trygga och säkra förhållanden - till facila priser.
Vidare krävs att omfattande insatser görs på
områdena energiforskning och energiteknisk
utveckling.
Kärnkraften bör på sikt avvecklas enligt
motionärerna. Avvecklingen skall dock ske i en takt
som medger att den förlorande elproduktionen kan
ersättas med energieffektivisering och ny el från
förnybara energislag. Det omställningsprogram som
1997 års energipolitiska beslut innefattade har ännu
inte lett till sådana resultat, konstateras det.
Vidare framhålls att, inför prövningen av villkoren
inför stängningen av Barsebäcks andra reaktor, det
beslutsunderlag som föreläggs riksdagen måste
omfatta en ekonomisk redovisning, en
miljökonsekvensanalys och en samhällsekonomisk
analys. Detta, menar motionärerna, måste riksdagen
kräva av regeringen. Därtill bör regeringen vidta
erforderliga åtgärder för att tillse att inte
elbrist uppstår, sägs det i motionen.
I motion 2002/03:N271 (kd, m) framhålls att bl.a.
risken för elbrist motsäger en stängning av
Barsebäcks andra reaktor. Vidare anförs att Svenska
kraftnät i en nyligen publicerad rapport har påvisat
att villkoren för en stängning av Barsebäck 2 inte
är uppfyllda när det gäller effektbalansen. Den
energiomställning som 1997 års energipolitiska
beslut omfattade har inte heller lett till
förväntade effekter, sägs det i motionen. Sverige
borde i stället ta intryck av att flera länder har
planer på att bygga ut kärnkraften, däribland
Förenta staterna och Finland.
Energiförsörjningen och en övergång till förnybara
energikällor är enligt vad som anförs i motion
2002/03:U324 (mp) en viktig fråga då Europeiska
unionens enskilda medlemsländer måste minska
beroendet av fossila bränslen och kärnkraft.
Användningen av fossila bränslen måste minskas på
grund av deras klimatpåverkan och kärnkraften på
grund av de risker den medför, från brytning till
slutförvaring. Kärnkraftsanläggningar och
transporter av kärnavfall utgör även potentiella mål
för sabotage och terrordåd. De olika stöd som
Europeiska unionen i dag ger till både kärnkraft och
fossileldning måste enligt motionärerna upphöra. Det
är, sägs det i motionen, inte förenligt att göra
politiska deklarationer om hållbar utveckling och ge
stöd till förnybara energikällor samtidigt som stöd
ges till kärnkraft och fossileldning.
I Miljöpartiets motion 2002/03:Fi275 betonas -
dock utan något särskilt yrkande - vikten av en
hållbar utveckling inom energipolitiken.
Energieffektivisering och energibesparande åtgärder
framhålls i motionen som centrala. Vidare anförs att
det är centralt att energibeskattningen och andra
energirelaterade regelsystem premierar hållbarhet.
Även införandet av marknadsregler som internaliserar
olika energisystems externa kostnader som miljö- och
riskkostnader förespråkas av motionärerna.
Vissa kompletterande uppgifter
Riksdagen behandlade riktlinjer för energipolitiken
senast våren 2002 med anledning av propositionen om
samverkan för en trygg, effektiv och miljövänlig
energiförsörjning (prop. 2001/02:143). Riksdagen
godkände, på utskottets förslag (bet. 2001/02:NU17),
de förslag till riktlinjer som regeringen framlade i
nämnda proposition. I reservationer - (m, fp; kd;
mp) - framförde företrädare för dessa partier sin
syn på energipolitikens inriktning.
Beträffande frågan om en privatisering av
Vattenfall AB kan erinras om att utskottet hösten
2001 (bet. 2001/02:NU3) avstyrkte en motion vari
pläderades för att Vattenfall AB skall privatiseras
och börsintroduceras. Utskottet betonade i detta
sammanhang att Vattenfall är en viktig nationell
resurs på energiområdet - inte minst beträffande
omställningen av energisystemet - och har en
ekonomisk styrka som är av stort värde, bl.a. för
den svenska industrin som får tillgång till el till
rimliga priser. Dessa skäl, menade utskottet, talade
för att Vattenfall skall förbli i statlig ägo och
vara ett verktyg i energiomställningen. I en
reservation (m, fp) yrkades på bifall till motionen.
Även i en annan reservation (kd) framhölls att
Vattenfall AB, helt eller delvis, bör privatiseras.
Frågan om en stängning av Barsebäck 2 behandlades
av riksdagen senast hösten 2001. Som tidigare nämnts
instämde riksdagen i regeringens bedömning att
förutsättningarna för en stängning inte var
uppfyllda. Näringsutskottet (bet. 2001/02:NU3)
menade i likhet med regeringen att Barsebäck 2 skall
stängas men först när riksdagens villkor är
uppfyllda. Vidare sade utskottet sig dela
regeringens bedömning att villkoren blir
tillgodosedda senast före utgången av år 2003. I en
reservation (m, kd, fp) framhölls att riksdagens
beslut om att stänga den första reaktorn i
Barsebäcksverket togs utan att de ekonomiska
effekterna var kända och i total avsaknad av både
miljökonsekvensanalyser och samhällsekonomiska
analyser. Detta har inneburit att svensk
elförsörjning, miljö, ekonomi och svenskt
industriklimat försämrats. Enligt reservanterna
måste därför beslutet om den förtida avvecklingen av
kärnkraften upphävas. Företrädarna för
Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet
hävdade i sina respektive reservationer att
Barsebäck 2 kunde stängas under år 2002, men angav
olika tidpunkter under detta år när stängningen
skulle ske.
I regleringsbrevet för år 2002 gav regeringen
Svenska kraftnät i uppdrag att redovisa sin
bedömning av om de villkor som riksdagen ställt upp
avseende effektbalansen kan anses vara uppfyllda vid
en eventuell stängning av den andra reaktorn i
Barsebäck under år 2003.
Svenska kraftnät överlämnade sin rapport om
inverkan på effektbalansen av en eventuell stängning
av Barsebäck 2 under år 2003 till regeringen i
oktober 2002. I rapporten påpekas att en stängning
av Barsebäck 2 under år 2003 skulle innebära att
produktionsförmågan minskar med blockets effekt på
600 MW. Effektbalansen skulle därmed försvagas
ytterligare. Svenska kraftnät har, genom utförda och
beslutade åtgärder, kompenserat kapaciteten i
stamnätet för en stängning av Barsebäcks båda block.
Det innebär att stamnätet kommer att kunna överföra
tillräckligt mycket el för att försörja Sydsverige i
en ansträngd situation med hård kyla. Problemet,
anförs det, är om det finns tillräckligt med el att
överföra, dvs. om summan av landets egen produktion
och import räcker för att tillgodose efterfrågan när
det blir som kallast under vintern. Blir
temperaturförhållandena sådana som statistiskt sett
inträffar vart tionde år kommer elmarknaden nätt och
jämt att kunna skapa balans mellan tillgång och
efterfrågan även om all kärnkraft producerar för
fullt, de centralt upphandlade effektreserverna
utnyttjas maximalt och grannländerna bidrar med
1 800 MW. Konsekvensen av att stänga Barsebäck 2
under år 2003 kan bli att elmarknaden inte klarar
att balansera tillgång och efterfrågan om vintern
blir en s.k. tioårsvinter. En vinter med normala
temperaturer bör kunna klaras förutsatt att
elmarknaden i övrigt utvecklas enligt föreliggande
prognoser, sägs det. Vidare påpekas att det även kan
uppstå lägre temperaturer än under en tioårsvinter.
Inför den förnyade prövningen av om
kärnkraftsreaktorn i Barsebäck 2 kan stängas har ÅF-
Energikonsult AB och J&W Energi och Miljö (AB
Jacobson & Widmark har fr.o.m. 8 november 2002 bytt
namn till WSP Sweden AB) fått i uppdrag av
Näringsdepartementet att ta fram underlag. Den 1
november 2002 överlämnades två konsultrapporter till
Näringsdepartementet. De bägge rapporterna skall nu
remissbehandlas. Nedan följer en kort sammanfattning
av respektive rapport.
ÅF-Energikonsult AB konstaterar i rapporten
Barsebäck 2 - Underlag för prövning om stängning att
åtgärderna inom det kortsiktiga energipolitiska
programmet sammantaget bedöms ha bidragit till att
dämpa elanvändningsökningen med 1,4 TWh samt ökat
elproduktionen från förnybara energikällor med 1,6
TWh vilket sammantaget ger 3 TWh. (Bedömningen av
minskad elanvändning och tillkommande elproduktion
baseras på uppgifter som lämnats i
bidragsansökningarna, exklusive uppskattningar av
2002 års bidrag som ej är beslutade för utbyggnad av
fjärrvärmenätet.) I rapporten anförs dock att trots
att målet om att ersätta 3 TWh el teoretiskt uppnås,
innebär det inte att villkoren för en stängning av
Barsebäck 2 är uppfyllda. Målet sattes utgående från
de förhållanden som gällde år 1997 och kan i dag
inte anses vara relevanta för prövningen på grund av
de förändringar som skett i övrigt på elmarknaden,
sägs det i rapporten. Den viktigaste förändringen är
att effektbalansen försämrats både i Sverige och i
Norden som helhet. I dag är det tydligt att det är
bristen på effekt, inte energi, som är den avgörande
energipolitiska frågan inför prövningen av
stängningen av Barsebäck 2, sägs det. Vid en
stängning av Barsebäck 2 förvärras effektbalansen
kraftigt. En normalvinter kan fortfarande klaras,
men vid en s.k. tioårsvinter fattas minst 500 MW.
Det innebär att konsekvenserna av en stängning
enligt rapportörernas bedömning blir påtagligt
negativa för effektbalansen. Vidare anförs att en
försämrad effektbalans i sin tur har en påverkan på
prisbildningen och ger en ökad risk för avbrott i
elleveranserna.
Beträffande elpriset görs bedömningen att en
stängning av Barsebäck 2 inte får påtagligt negativa
effekter för det stora flertalet elkunder under ett
normalår. Vid minskad tillgång på vattenkraft eller
då effektmarginalerna krymper vid kalla
vinterperioder uppstår dock situationer då en
stängning har stor prispåverkan, sägs det.
Återkommande ansträngda situationer kan även leda
till att riskpremien på el ökar och att det därför
kan etableras en högre elprisnivå än vad som hade
varit fallet med bättre effektmarginaler i systemet.
När det gäller industrins tillgång på el påpekas att
en stängning av Barsebäck 2 har betydelse för
industrins förtroende för elmarknaden och en säker
elförsörjning till konkurrenskraftiga priser.
Industrins farhågor om förhöjda elpriser och risk
för avbrott i elleveranserna är negativt för
samhället. Det kan leda till att investeringar och
etableringar sker utomlands i stället för i Sverige
och är därför inte till fördel för industriell
utveckling i landet. Åtgärderna inom det
energipolitiska programmet, om alla åtgärder
genomförs enligt de ansökningar som beviljats,
kompenserar i stor utsträckning för
koldioxidutsläppen som följer av en stängning av
Barsebäck 2. Det betonas emellertid att man av detta
inte kan dra slutsatsen att stängningen av Barsebäck
2 inte får någon klimatpåverkan. Många
förutsättningar har förändrats sedan målet för
programmet sattes. Exempelvis har elanvändningen
fortsatt att öka, trots åtgärderna inom programmet.
I praktiken ersätts Barsebäck 2 med ökad import av
dansk kolkondens men också med utökad
kraftvärmeproduktion i befintliga anläggningar i
Sverige. Den bedömning som görs är att
koldioxidutsläppen totalt sett kommer att öka med
2 800 kiloton vid en stängning. Utsläppsökningarna
sker främst utanför Sveriges gränser.
Den bedömning som görs i rapporten Underlag för
prövning av stängningen av den andra
kärnkraftsreaktorn vid Barsebäck från J&W Energi och
Miljö är att det kvantitativa målet för det
energipolitiska programmets åtgärder för minskad
elanvändning och tillförsel av ny elproduktion om
totalt 3 TWh per år kommer att nås före utgången av
år 2003. Den analys av programmets måluppfyllelse
som utförts visar att de sammantagna åtgärderna
beräknas ge ett tillskott om 3,8 TWh per år vid
utgången av 2003. De åtgärder för vilka ett
sammantaget mål på 3 TWh fastställts, omfattande
konvertering från elvärme samt investeringar i
kraftvärme, vindkraft och vattenkraft, bedöms bidra
med ca 2,1 TWh, medan åtgärderna inom effektivare
energianvändning beräknas bidra med 0,5 TWh. Det
övriga tillskottet består av resultat av insatser
för utbyggnad av fjärrvärmesystem, som bedöms bidra
med sammanlagt 0,8 TWh, samt resultat av åtgärder
genomförda av Delegationen för energiförsörjning i
Sydsverige, vilka bedöms bidra med 0,38 TWh. När det
gäller stängningens effekter på elpriset är
bedömningen att den generella elprisnivån inte i
någon högre grad kommer att påverkas av en stängning
av Barsebäck 2. Den främsta orsaken är att
produktionen i Barsebäck 2 endast utgör en mycket
liten del, ca 1 %, av omsättningen på den nordiska
elmarknaden. Under ett torrår med mer ansträngda
produktionsförhållanden kommer elpriset på marknaden
att öka men påverkan av en stängning av Barsebäck 2
bedöms även i detta fall vara låg. När det gäller
påverkan på tillgång på el för industrin sägs det
att en stängning av Barsebäck 2 bedöms innebära en
liten påverkan på elpriset, motsvarande 0,5-2 % av
elpriset för industrin, förutsatt att kostnaden
fördelas lika på samtliga kundkategorier. Beroende
på marknadsmekanismernas funktion i övrigt är det
inte uppenbart att denna ökning av
produktionskostnaden kommer att innebära att
prisnivån för industrikunder höjs. I förhållande
till de prisvariationer som förekommer på
elmarknaden är den uppskattade möjliga prisökningen
låg, anförs det.
Beträffande effektbalansen konstateras att en
stängning av Barsebäck 2 skulle innebära att
effektbalansen blir ytterligare ansträngd om inte
åtgärder vidtas. Det förslag till metod för
effekthantering som presenterats av Svenska kraftnät
bedöms ge de förutsättningar som krävs för att
förhindra att risken för effektbrist stiger till en
oacceptabel nivå vid en stängning av Barsebäck 2,
förutsatt att det finns fysiska effektresurser att
tillgå. Tillräckliga fysiska resurser, i form av för
närvarande avställda kraftverk, effektanpassningar i
industrin, bortkoppling av elpannor och värmepumpar
vid högt effektbehov m.m., beräknas finnas i den
omfattning som behövs för att kunna säkerställa
effektbalansen även vid en stängning av Barsebäck 2.
I rapporten konstateras att en stängning av
Barsebäck 2 innebär att utsläppen återgår till den
nivå som hade varit fallet om inte det
energipolitiska programmets åtgärder hade
genomförts. En stängning av Barsebäck 2 kan ur det
här perspektivet beskrivas som nära neutral ur
klimat- och miljösynpunkt, sägs det i rapporten. Det
framhålls emellertid att en bredare bedömning av hur
en stängning av Barsebäck 2 påverkar klimatet och
miljön, som beaktar den elbehovsökning som skett
sedan programmets inledning och med nuvarande
utsläppsnivåer som referens, visar att en stängning
i praktiken kommer att leda till ökat behov av
fossil kraft och därigenom till ökade utsläpp. På
kort sikt bedöms elproduktionen öka främst i
kolkondensanläggningar i Danmark, vilket leder till
ökade utsläpp av koldioxid med ca 3 600 kiloton per
år, vid en jämförelse med hela kraftproduktionen i
Barsebäck 2.
Inom den Europeiska unionen är energi inget
gemensamt politikområde och EG-fördraget har inte
något specifikt avsnitt som behandlar energi. De
gemensamma åtgärder som finns på energiområdet har
framför allt utvecklats inom ramen för den inre
marknaden och som en del av gemenskapens
miljöpolitik. Med utgångspunkt i dessa rättsliga
grunder har ett antal lagstiftningsförslag som
syftar till ökad integration och gemensamma
spelregler inom den europeiska energimarknaden
processats och antagits inom gemenskapen. EG-
kommissionen har i två vitböcker satt upp
långsiktiga mål för EU:s energipolitik: Vitbok om
energipolitik inom den europeiska unionen
(KOM/1995/682) och Energi för framtiden: förnybara
energikällor - vitbok för en gemenskapsstrategi och
handlingsplan (KOM/1997/599). En grönbok om en
europeisk strategi för trygg energiförsörjning
(KOM/2000/769) har även lagts fram av kommissionen
liksom en handlingsplan för ökad energieffektivitet
(KOM/2000/247). År 1996 antogs ett direktiv
(96/92/EG) om en inre marknad för el. Direktivet
innehåller gemensamma regler för investeringar och
handel med el. Ett direktiv (98/30/EG) om en inre
marknad för naturgas antogs i maj 1998. I september
2001 togs beslut om ett direktiv (2001/77/EG) om
främjande av el från förnybara energikällor på den
inre marknaden för el. I direktivet anges det
indikativa målet att elproduktionen från förnybara
energikällor i gemenskapen som helhet skall uppgå
till 22 % år 2010.
Vidare kan de gemensamma stödprogram för energi
som inrättats inom EU nämnas. Det nuvarande
ramprogrammet för energi löper under perioden
1998-2002 och har en ekonomisk planeringsram om 175
miljoner euro. Ramprogrammet omfattar sex olika
program. Ett beslut väntas under hösten 2002
beträffande nästa programperiod. Enligt förslaget
skall nästa programperiod, som löper åren 2003-2006,
omfatta fyra olika delprogram. De föreslagna
programmen är Save (rationell energianvändning och
hantering av efterfrågan), Altener (nya och
förnybara energikällor), Steer (energianvändningen i
transportsektorn) och Coopener (främjande på
internationell nivå av förnybara energikällor). Den
föreslagna budgeten för perioden är 215 miljoner
euro.
I syfte att stödja initiativ från energisektorns
aktörer att utveckla energiin-frastrukturen ges,
inom ramen för insatser för transeuropeiska nätverk,
för projekt av gemensamt intresse dels
investeringsstöd, dels stöd för förstudier.
Nuvarande programperiod löper under perioden
2001-2006 och omfattar 155 miljoner euro.
Inom ramen för Tacisprogrammet, dvs. EU:s
stödprogram till Ryssland och övriga länder i OSS
samt Mongoliet, kan stöd ges för att öka
kärnsäkerheten. För den nuvarande programperioden,
som löper under åren 2000-2006, är den totala
budgeten för Tacis 3 138 miljoner euro. EG-
kommissionen har sedan år 1994 även rätt att inom
ramen för Euratom bevilja lån till projekt som ökar
säkerheten och effektiviteten i kärnkraftverk i
drift eller under konstruktion i tio preciserade
central- och östeuropeiska länder. Däremot kan nya
kärnkraftverk eller andra kärntekniska anläggningar
inte finansieras av Eur-atom. Syftet är att åtgärda
säkerhetsrisker i de befintliga kärnkraftverken.
Därtill finns medel inom ramen för EU:s sjätte
ramprogram för forskning och utveckling, som bl.a.
rör behandling och lagring av kärnavfall.
I sammanhanget kan även erinras om att EG-
kommissionen i november 2002 beslutade att lägga
fram ett åtgärdspaket av olika förslag på det
kärntekniska området. Förslagen rör säkerheten vid
kärntekniska anläggningar, hanteringen av
radioaktivt avfall samt handeln med kärnbränsle med
Ryssland. Inom ramen för detta åtgärdspaket finns
två utkast till direktivförslag, ett om
säkerhetsnormer för kärntekniska anläggningar och
ett om hanteringen av använt kärnbränsle och
radioaktivt avfall.
Utskottets ställningstagande
Inledning
Utskottet behandlar först frågan om energipolitikens
inriktning och därefter separat frågan om
stängningen av Barsebäck 2.
Energipolitikens inriktning
I juni 2002 godkände riksdagen riktlinjerna för
energipolitiken. I sitt ställningstagande framhöll
utskottet att den överenskommelse som träffats
mellan företrädare för Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Centerpartiet och som
realiserades genom den då aktuella propositionen
innebar ytterligare steg framåt i arbetet för en
trygg, effektiv och miljövänlig energiförsörjning
samtidigt som det var en bekräftelse på att de
energipolitiska riktlinjerna från 1997 års
uppgörelse låg fast. Utskottet har på denna punkt
inte ändrat uppfattning.
Som riksdagen vid nämnda tillfälle slog fast och
som även redogörs för i budgetpropositionen är den
svenska energipolitikens mål att på kort och på lång
sikt trygga tillgången på el och annan energi på
villkor som är konkurrenskraftiga med dem som gäller
i omvärlden i övrigt. Energipolitiken skall skapa
villkoren för en effektiv och hållbar
energianvändning och en kostnadseffektiv svensk
energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa,
miljö och klimat samt underlätta omställningen till
ett ekologiskt samhälle. Vidare skall
energipolitiken bidra till att skapa stabila
förutsättningar för ett konkurrenskraftigt
näringsliv och en förnyelse och utveckling av den
svenska industrin. Sveriges elförsörjning skall
tryggas genom ett energisystem som baseras på
varaktiga, helst inhemska och förnybara,
energikällor samt en effektiv energianvändning.
Kärnkraften skall ersättas med effektivisering av
elanvändningen, konvertering till förnybara
energislag samt miljömässigt acceptabel
elproduktionsteknik. I ökande utsträckning skall
energiförsörjningen baseras på förnybara
energikällor samtidigt som användningen av fossila
bränslen skall hållas på en låg nivå.
Som en del i arbetet med att öka andelen förnybar
energi antog riksdagen målet att användningen av el
från förnybara energikällor skall öka med 10 TWh
till år 2010. För att stimulera elproduktion från
förnybara energikällor skall ett system för handel
med elcertifikat införas. I riktlinjerna för 2002
års energipolitiska beslut ingår även att regeringen
skall undersöka om avtal kan träffas mellan staten
och kraftindustrin, liknande det som gjorts i
Tyskland, för att söka nå en långsiktig
överenskommelse för den fortsatta
kärnkraftsavvecklingen och omställningen av
energisystemet.
De mot dem av riksdagen fastställda riktlinjerna
stående motionsyrkandena bör enligt utskottets
mening inte vinna riksdagens bifall. Den inriktning
av energipolitiken som redogörs för i
budgetpropositionen ligger enligt utskottets
uppfattning helt i linje med det energipolitiska
beslut riksdagen fattade våren 2002.
Utskottet övergår därmed till att närmare
kommentera några i detta avsnitt aktuella
motionsyrkanden.
När det gäller frågan om en börsintroduktion och
privatisering av Vattenfall AB som tas upp i motion
2002/03:N301 (m) konstaterar utskottet att detta är
en återkommande fråga som riksdagen vid flera
tidigare tillfällen avslagit. Därvid hänvisas till
vad utskottet vid tidigare behandlingar anfört i
sak.
Beträffande vad i nyssnämnda motion anförs om att
energipolitiken bör utformas så att det blir
intressant att investera i utökad elproduktion är
det utskottets uppfattning att det kommande
elcertifikatssystemet kommer att bidra till detta.
Även förändrade regler för kraftvärmebeskattningen
kommer, när de genomförs, att bidra till detta.
Med anledning av vad som anförs i motion
2002/03:U324 (mp) om kärnkraften och risken för
terrorism vill utskottet erinra om den utredning
(dir. 2002:33) som tillkallats med uppgift att
analysera förutsättningarna för kärnsäkerhet och
strålskyddet vid de svenska kärnkraftverken, vari
bl.a. risken för terroristhandlingar skall
analyseras. Vidare delar utskottet motionärernas
uppfattning att energiförsörjningen och övergången
till förnybara energikällor är en viktig fråga för
EU:s medlemsländer och att beroendet av kärnkraft
och fossila bränslen måste minska. Utskottet ser
däremot inget skäl för ett riksdagsuttalande i
enlighet med vad som begärs i motionen.
Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker
utskottet samtliga här aktuella motioner i berörda
delar.
Stängningen av Barsebäck 2
Tillkännagivanden om att Barsebäcks andra reaktor
inte skall tas ur drift har begärts i ett antal
motioner. Därtill har framförts synpunkter på de
krav som riksdagen bör ställa på regeringens
redovisning inför den kommande prövningen av en
stängning av Barsebäck 2. Med anledning av dessa
motionsyrkanden vill utskottet anföra följande.
Enligt de riktlinjer för energipolitiken som
riksdagen fastställt skall kärnkraften ersättas med
effektivisering av elanvändningen, konvertering till
förnybara energislag samt miljömässigt acceptabel
elproduktionsteknik. Det beslut som riksdagen
fattade år 1997 innebar att Barsebäckverket skall
tas ur drift. I enlighet med detta beslut stängdes
Barsebäcks första reaktor i november 1999.
Stängningen av Barsebäcks andra reaktor är enligt
beslutet villkorad såtillvida att bortfallet av
elproduktion skall kompenseras genom tillförsel av
ny elproduktion och minskad användning av el. För
att nå dit har en rad olika insatser gjorts inom
ramen för det energipolitiska programmet. Enligt
beslutet får inte heller en stängning medföra
negativa effekter i fråga om elpriset, tillgången på
el för industrin, effektbalansen eller miljön och
klimatet. Vidare innefattade beslutet att det är
riksdagen som skall pröva om nämnda villkor är
tillgodosedda inför ett beslut att stänga Barsebäcks
andra reaktor.
Riksdagen har vid två tidigare tillfällen prövat
frågan om en stängning av Barsebäck 2, utan att ett
riksdagsmajoritet funnit att villkoren för en
stängning varit uppfyllda.
För närvarande pågår arbetet med att ta fram och
analysera underlaget för en ny prövning. I detta
arbete utgör de tidigare nämnda konsultrapporterna
liksom den rapport Svenska kraftnät överlämnat till
regeringen viktiga delar av beslutsunderlaget.
Utskottet finner inget skäl för riksdagen att
föregripa den nu pågående beredningsprocessen utan
menar att riksdagen bör invänta att regeringen våren
2003 till riksdagen framlägger underlag för en
förnyad prövning av Barsebäck 2.
Utskottet vill även beröra frågan om att EG-
kommissionen har riktat kritik mot Sverige
beträffande miljökonsekvensbeskrivningar som bl.a.
rör avvecklingen av kärnkraftsreaktorer. Denna fråga
gäller införlivandet av ett EG-direktiv i den
svenska lagstiftningen. Enligt de uppgifter
utskottet inhämtat pågår nu ett arbete med att
förtydliga det svenska regelverket i enlighet med
det gällande direktivet.
Med det ovan sagda avstyrker utskottet de aktuella
motionsyrkandena.
Anslag m.m. inom utgiftsområde 21
Energi
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör godkänna de av utskottet
föreslagna anslagen för budgetåret 2003 inom
utgiftsområde 21 Energi samt övriga här
aktuella förslag till riksdagsbeslut som
regeringen framlagt under detta utgiftsområde
och avslå samtliga mot detta stående
motionsyrkanden.
Riksdagen bör även, med bifall till ett
motionsyrkande, i ett uttalande begära att
regeringen återkommer i 2003 års
vårproposition beträffande de beräknade
anslagsnivåerna år 2004 för vissa anslag inom
utgiftsområdet.
Inledning
Regeringens förslag i budgetpropositionen till
anslag för utgiftsområde 21 redovisas i bilaga 2
tillsammans med övriga partiers förslag. Under
utgiftsområdet tas totalt tretton anslag upp, varav
två av anslagen utgörs av förslag från Folkpartiet
respektive Kristdemokraterna. En närmare redogörelse
för de olika anslagen följer under respektive
anlagsrubrik. Regeringens förslag till utgiftsram
för budgetåret 2003 uppgår till ca 1 687 miljoner
kronor. De övriga partiernas förslag till
utgiftsramar fördelar sig på följande sätt.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet har inte lagt fram
några budgetförslag som avviker från
regeringsförslaget. Den utgiftsram som Centerpartiet
föreslaget för utgiftsområdet avviker inte heller
den från vad regeringen föreslagit. Övriga partiers
förslag innebär en lägre ram än regeringsförslaget,
nämligen ca 318 miljoner kronor lägre (m), 1 058
miljoner kronor lägre (fp) och 135 miljoner kronor
lägre (kd).
Enligt regeringens förslag kompletteras anslagen
(35:3) Teknikupphandling och marknadsintroduktion,
(35:4) Stöd för marknadsintroduktion av vindkraft,
(35:5) Energiforskning, (35:6) Energiteknikstöd,
(35:7) Introduktion av ny energiteknik och (35:8)
Energipolitiskt motiverade internationella
klimatinsatser med bemyndiganden för regeringen att
ingå ekonomiska förpliktelser, vilka leder till
utgifter under kommande år.
I budgetpropositionen anges (s. 23) att
anslagssparandet inom utgiftsområde 21 Energi
uppgick till ca 2,5 miljarder kronor vid utgången av
år 2001, vilket är en ökning med ca 0,2 miljarder
kronor jämfört med utgången av år 2000. Vidare sägs
att ungefär hälften av detta anslagssparande är
uppbundet genom fattade beslut om stöd som ännu inte
betalats ut. En viss del av anslagssparandet
förklaras även av de utgiftsbegränsningar som fanns
för många anslag inom energiområdet under åren 1999
och 2000. Anslagssparandet inom vissa anslag beror
även på att olika omvärldsfaktorer, exempelvis
elpriserna och kostnaderna för åtgärderna, gjort
stöden mindre efterfrågade än beräknat.
I det följande redovisas regeringens förslag till
olika anslag inom utgiftsområdet och motsvarande
förslag i aktuella motioner.
Statens energimyndighet: Förvaltningskostnader
(35:1)
Propositionen
Regeringens förslag till anslag för år 2003 är 140,2
miljoner kronor.
Anslaget är avsett att finansiera Energimyndighetens
förvaltningskostnader. I dessa kostnader ingår även
nätmyndighetens verksamhet. Energimyndigheten
finansierar sina kostnader för uppföljning och
utvärdering av de energipolitiska programmen genom
s.k. programanknutna kostnader som belastar anslagen
för de olika åtgärderna inom det energipolitiska
programmet. Prognosen för dessa programanslutna
kostnader uppgår till 77 miljoner kronor för år
2002.
Det är regeringens bedömning att Energimyndigheten
har förvaltat sin verksamhet på ett
kostnadseffektivt sätt. Regeringen föreslår att
Energimyndighetens förvaltningsanslag ökas med 10
miljoner kronor med anledning av de nya uppgifter
myndigheten tilldelas i form av den kommande
introduktionen av elcertifikatssystemet,
Energimyndighetens förstärkta samlade ansvar för
elmarknaden och tillhandahållande av resurser till
Konsumenternas Elrådgivningsbyrå samt utökade
uppgifter på energieffektiviseringsområdet. Vidare
gäller att regeringen i september 2002 har uppdragit
åt Statskontoret att se över Energimyndighetens
verksamhet och resursbehov. Regeringen avser att
återkomma till riksdagen i budgetpropositionen för
år 2004 i frågorna om Energimyndighetens verksamhet
och resursbehov med anledning av regeringens uppdrag
till Statskontoret samt riksdagens energipolitiska
beslut i juni 2002.
Motionerna
I motion 2002/03:N357 (m) redogörs för att
motionärerna förordar omfattande neddragningar av de
anslag som är kopplade till omställningsprogrammet.
Som en följd av dessa neddragningar kan
Energimyndighetens administrativa kostnader minskas,
sägs det i motionen. Förslaget i motionen är att
Energimyndighetens förvaltningsanslag minskas med ca
7 miljoner kronor i förhållande till regeringens
förslag.
I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion
2002/03:Fi232 och i motion 2002/03:N264 (fp)
föreslås en besparing på anslaget med 50 miljoner
kronor. Skälet för denna besparing - vilket även
gäller övriga anslag inom det energipolitiska
omställningsprogrammet - är att partiet är emot de
olika energiprogrammen och anser att Barsebäck 1
åter skall tas i drift. Vidare erinras om att
Folkpartiet önskar att 50 miljoner kronor avsätts
för energisäkerhet i Östeuropa.
Kristdemokraterna föreslår i motion 2002/03:N390
att Energimyndighetens förvaltningsanlag minskas med
5 miljoner kronor i jämförelse med regeringens
förslag. Minskningen motiveras med det ekonomiskt
allmänt osäkra läget som råder.
I motion 2002/03:N394 (c) anförs att regeringen i
samband med vårpropositionen 2003 bör återkomma med
en redovisning till riksdagen av den beräknade nivån
på vissa anslag år 2004 som även innefattar de
utgifter som följer av den energipolitiska
överenskommelse som träffades av företrädare för
regeringen, Centerpartiet och Vänsterpartiet våren
2002. Det påpekas i motionen att regeringen i
budgetpropositionen meddelar sin avsikt att
återkomma i frågan först i samband med
budgetpropositionen för år 2004. Motionärerna menar
att detta är otillfredsställande då det dels hämmar
förutsättningarna för dem som överväger
investeringar i anläggningar, dels hämmar forskning
och utveckling.
Vissa kompletterande uppgifter
Med anledning av vad som anförs i motion
2002/03:N394 (c) kan nämnas att de i
budgetpropositionen beräknade anslagen för år 2004
uppgår till ca 1 310 miljoner kronor. I denna summa
ingår då inte nivån på de fem anslag som regeringen,
som nämns, avser redovisa först i
budgetpropositionen för år 2004. De anslag som
berörs är följande: (35:1) Statens energimyndighet:
Förvaltningskostnader, (35:2) Insatser för
effektivare energianvändning, (35:3)
Teknikupphandling och marknadsintroduktion, (35:4)
Stöd till marknadsintroduktion av vindkraft och
(35:11) Statlig prisgaranti elcertifikat.
Det kan dock noteras att regeringen av riksdagen
begär bemyndigande att inom två av dessa anslag
(35:3 och 35:4) få besluta om åtgärder som medför
utgifter under perioden 2004-2007.
I 2002 års energipolitiska proposition (prop.
2001/02:143 s. 139) angavs att de energipolitiska
åtgärder som partierna är överens om att genomföra
innebär statliga utgifter om totalt ca 1 710
miljoner kronor under en sexårsperiod. Vidare
anfördes att åtgärderna skall finansieras full ut.
För teknikupphandling och marknadsintroduktion
beräknades resursbehovet (s. 114) till 325 miljoner
kronor under en femårsperiod med start den 1 januari
2003. När det gäller lokala och regionala initiativ
samt information, utbildning, provning m.m.
beräknades resursbehovet (s. 112 och s. 108) till
540 miljoner kronor respektive 135 miljoner kronor
för perioden 2003-2007. Beträffande teknikutveckling
och marknadsintroduktion av storskaliga
vindkraftstillämpningar beräknades resursbehovet (s.
95) till 350 miljoner kronor under en femårsperiod
från den 1 januari 2003. Därutöver avsåg
finansieringen en statlig prisgaranti för
elcertifikat och ökade förvaltningskostnader för
Energimyndigheten.
Som nämns i propositionen har regeringen uppdragit
åt Statskontoret att göra en översyn av verksamheten
inom Energimyndighetens ansvarsområde. Av bilagan
till det regeringsbeslut (N2002/8516/ESB) som togs i
september 2002 framgår att det uppdrag Statskontoret
erhållit omfattar att göra en översyn av
inriktningen och organisationen av de verksamheter
som ligger inom Energimyndighetens ansvarsområde och
vid behov lämna förslag till förändringar.
Energimyndighetens tillsynsuppgifter på
energimarknaderna skall särskilt ställas i fokus.
Vidare bör arbetsfördelningen mellan
Energimyndigheten och myndigheter med närliggande
uppgifter belysas. I uppdraget ingår också att, om
så befinns lämpligt, lämna förslag på förändringar
av myndighetsstrukturen på området. Även behov av
förändringar i regelverk bör påtalas. Därtill bör
övervägas om lednings- och beslutsstrukturen med
verksstyrelse, energiutvecklingsnämnd och insynsråd
är ändamålsenlig. Utifrån resultatet av översynen
skall Statskontoret översiktligt bedöma behovet av
resurser. I uppdraget ingår även att belysa
konsekvenser av förändringar som kan aktualiseras av
EU-medlemskapet, exempelvis de förändringar i el-
och gasmarknadsdirektiven som diskuteras vad avser
tillsynsmyndighetens roll och arbetssätt. En
kartläggning av samordning och samverkan beträffande
elberedskapen skall även genomföras. Av direktiven
framgår vidare att Statskontoret i detta arbete bör
samråda med utredningen om utvärderingen av det
långsiktiga energipolitiska programmet samt med
berörda myndigheter och organisationer, särskilt
företrädare för små företag. Översynen skall
redovisas senast den 31 oktober 2003.
Insatser för effektivare energianvändning
(35:2)
Propositionen
Regeringens förslag till anslag för år 2003 är 136
miljoner kronor.
Anslaget är nytt och inrättas i enlighet med det
beslut riksdagen fattade i juni 2002 i samband med
behandlingen av regeringens proposition om samverkan
för en trygg, effektiv och miljövänlig
energiförsörjning (prop. 2001/02:143, bet.
2001/02:NU17). Anslaget avser att finansiera bidrag
för kommunal energirådgivning, utbildning av och
information till energirådgivare samt stöd till
regionala energikontor. Vidare avser anslaget
insatser för informationsspridning, utveckling och
spridning av verktyg och metoder samt utbildning om
energieffektiv teknik. Anslaget får även användas
för provning, märkning och certifiering av
energikrävande utrustning.
Regeringen avser att återkomma till den fortsatta
finansieringen av åtgärderna för resten av
programperioden i budgetpropositionen för år 2004.
Motionerna
Enligt vad som anförs i motion 2002/03:N357 (m)
motsätter sig Moderata samlingspartiet de åtgärder
som detta nya anslag avser att finansiera.
Motionärerna anser inte att det finns tillräckliga
skäl att avsätta statliga medel för dessa
verksamheter, varför det i motionen förordas att
inga medel skall föras upp på anslaget.
I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion
2002/03:Fi232 och i motion 2002/03:N264 (fp) yrkas -
med hänvisning till tidigare redovisade skäl -avslag
på hela anslagsbeloppet.
Kristdemokraterna föreslår i motion 2002/03:N390
att anslaget minskas med 50 miljoner kronor i
jämförelse med regeringens förslag och förordar
samtidigt en översyn av verksamhetens organisering.
Det framhålls i motionen att de åtgärder som
anslaget avser finansiera liknar de åtgärder som
funnits i tidigare program och som inte visat sig
särskilt framgångsrika. Motionärerna menar dock att
det är angeläget att energirådgivning i kommunerna
bedrivs även fortsättningsvis. Det behövs emellertid
en översyn av de olika rådgivningsfunktioner som
finns i kommunerna, som t.ex. lokala Agenda 21-
samordnare, konsument- och budgetrådgivare, sägs
det. I motionen påpekas att regeringen aviserat en
sådan hållning i den energipolitiska proposition som
riksdagen behandlade våren 2002 (prop. 2001/02:143)
och att regeringen där betonat att det kan finnas
samordningsvinster genom sammanslagningar av olika
funktioner till lokala centrum för hållbar
utveckling. Vidare påpekas att regeringen i nämnda
proposition framhöll att frågan borde utredas och
att de regionala energikontorens roll bör studeras i
en sådan utredning.
Vissa kompletterande uppgifter
Under perioden 1998-2002 har medel avsatts för
åtgärder för effektivare energianvändning som en del
av det kortsiktiga energipolitiska program som
riksdagen fattade beslut om år 1997 (bet.
1996/97:NU12). Den ekonomiska planeringsramen för
femårsperioden var 450 miljoner kronor. Anslaget
avsåg bidrag för informations- och
utbildningsinsatser för energianvändning och
energieffektivisering, liksom för teknikupphandling
för att utveckla och introducera energieffektiv
teknik på marknaden. Vidare har anslaget använts för
utveckling av metoder för provning m.m. av
energikrävande produkter och system, liksom för
bidrag till kommunal energirådgivning.
I den energipolitiska proposition som riksdagen
behandlade våren 2002 framhöll regeringen
informationsbrist som en av orsakerna till att
aktörer på marknaden inte alltid genomför
energieffektiva investeringar. Regeringen föreslog
därför olika insatser för informationsspridning
genom bl.a. kunskapssammanställningar och utveckling
och spridning av verktyg och metoder samt insatser
för provning, märkning och certifiering av
energikrävande utrustning och för utbildning.
Vidare framhöll regeringen i nämnda proposition
att en god kännedom om lokala förhållanden är en
viktig grund för att bedöma utvecklingen av lokala
och regionala energisystem. Information och material
måste i många fall användas med hänsyn till de
lokala förutsättningarna. I propositionen föreslogs
därför att lokala och regionala initiativ skulle
främjas genom utökade resurser till de kommunala
energirådgivarna samt genom stöd till de regionala
energikontoren.
I nämnda proposition beräknades resursbehovet för
femårsperioden 2003-2007 beträffande information,
utbildning, provning m.m. till 135 miljoner kronor.
Resursbehovet för lokala och regionala initiativ
uppskattades till 540 miljoner kronor under
motsvarande period.
Riksdagen biföll regeringens förslag. Utskottet
(bet. 2001/02:NU17 s.86) påpekade i detta sammanhang
att sammanställning och spridning av kunskap och
information både till allmänheten och till specifika
användargrupper om energisystemet och effektiv
energiteknik är en angelägen uppgift. Utskottet
delade även regeringens bedömning att provning,
märkning och certifiering av energikrävande
utrustning är väsentligt för att åstadkomma en mer
effektiv energianvändning. När det gäller att främja
lokala och regionala initiativ påpekade utskottet
(s. 88) att en fördel med de lokala rådgivarna är
att de kan bryta ned generell information till den
lokala nivån med hänsyn till de förhållanden som där
råder.
I reservationer (kd; mp) framförde företrädare för
dessa partier sina synpunkter på insatser för
information, utbildning, provning m.m. I en
reservation (m) förordades att riksdagen skulle
avslå regeringens förslag beträffande lokala och
regionala initiativ.
Teknikupphandling och marknadsintroduktion
(35:3)
Propositionen
Regeringens förslag till anslag för år 2003 är 65
miljoner kronor.
Anslaget är nytt och inrättas i enlighet med det
beslut riksdagen fattade i juni 2002 i samband med
behandlingen av regeringens energipolitiska
proposition. Anslaget avser bidrag till
teknikupphandling för att utveckla och introducera
ny energieffektiv teknik på marknaden samt
kompletterande stöd till marknadsintroduktion av
energieffektiv teknik.
Regeringen föreslår även att bemyndigandet om
ekonomiska åtaganden under anslaget får uppgå till
260 miljoner kronor för åren 2004-2007. Beträffande
den fortsatta finansieringen av åtgärderna för
resten av programperioden avser regeringen återkomma
i budgetpropositionen för år 2004.
Motionerna
Enligt förslag i motion 2002/03:N357 (m) skall inga
medel föras upp på anslaget. Motionärerna anser att
det inte finns tillräckliga skäl att använda
skattemedel för att finansiera de insatser
regeringen avser bekosta inom detta anslag.
I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion
2002/03:Fi232 och i motion 2002/03:N264 (fp) yrkas -
med hänvisning till tidigare redovisade skäl -
avslag på hela anslagsbeloppet.
Vissa kompletterande uppgifter
Under perioden 1998-2002 har medel avsatts för
åtgärder för effektivare energianvändning som en del
av det kortsiktiga energipolitiska program som
riksdagen fattade beslut om år 1997. Den ekonomiska
planeringsramen för femårsperioden var 450 miljoner
kronor. Anslaget avsåg bidrag för informations- och
utbildningsinsatser för energianvändning och
energieffektivisering, liksom för teknikupphandling
för att utveckla och introducera energieffektiv
teknik på marknaden. Vidare användes anslaget för
utveckling av metoder för provning m.m. av
energikrävande produkter och system, liksom för
bidrag till kommunal energirådgivning.
I den energipolitiska proposition som riksdagen
behandlade våren 2002 framhöll regeringen sin mening
att introduktion av ny energieffektiv teknik och
användningen av befintlig energieffektiv teknik
skall stimuleras. I propositionen föreslogs därför
fortsatt stöd till teknikupphandling och
kompletterande stöd till marknadsintroduktion av
energieffektiv teknik. Samtidigt meddelade
regeringen sin avsikt att genomföra en översyn av
arbetsformerna för teknikupphandlingen.
Resursbehovet för stöd till teknikupphandling och
marknadsintroduktion av energieffektiv teknik
uppskattas i nämnda proposition till 325 miljoner
kronor under fem år.
Riksdagen biföll regeringens förslag. Utskottet
(bet. 2001/02:NU17 s. 90) anförde i detta sammanhang
att stödet till teknikupphandling har varit ett sätt
att driva på teknikutvecklingen och få fram mer
energisnåla och miljövänliga produkter. Utskottet
var även positivt till det av regeringen föreslagna
stödet för marknadsintroduktion av energieffektiv
teknik. I en reservation (mp) framhölls bl.a. att
stödet också borde omfatta teknik som är effektiv ur
ett klimatperspektiv.
Stöd till marknadsintroduktion av vindkraft
(35:4)
Propositionen
Regeringens förslag till anslag för år 2003 är 50
miljoner kronor.
Anslaget är nytt och inrättas i enlighet med det
beslut riksdagen fattade i juni 2002 i samband med
behandlingen av regeringens energipolitiska
proposition. Anslaget får användas till bidrag
rörande teknikutveckling och marknadsintroduktion av
storskaliga vindkraftstillämpningar. Avsikten är att
särskilda utvecklingsinsatser skall genomföras i
samverkan med näringslivet för att på sikt minska
kostnaderna för nyetableringar av vindkraft i havs-
och fjällområdena. Regeringen bedömer att
samverkansprojekt med näringslivet, för att
överbrygga utvecklingsstegen från forskning och
utvecklingsskedet till demonstration och slutlig
kommersialisering, är ett verkningsfullt sätt att
stimulera nya tillämpningar med snabbt genomslag.
Regeringen föreslår även att bemyndigandet om
ekonomiska åtaganden under anslaget får uppgå till
300 miljoner kronor för åren 2004-2007. Beträffande
den fortsatta finansieringen av åtgärderna för
resten av programperioden avser regeringen återkomma
i budgetpropositionen för år 2004.
Motionerna
Anslaget avvisas i dess helhet i Moderata
samlingspartiets motion 2002/03: N357.
I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion
2002/03:Fi232 och i motion 2002/03:N264 (fp) yrkas -
med hänvisning till tidigare redovisade skäl -
avslag på hela anslagsbeloppet.
I motion 2002/03:Bo292 (kd) anförs - utan att
något precist belopp anges - att medel bör anslås
för forskning om vindkraft, både beträffande
kostnadseffektivitet och design. Enligt motionären
bör mer resurser satsas på forskning för att
utveckla vindkraftverken och för att göra dem
kostnadseffektiva. Vidare framhålls att designen av
vindkraftverken måste utvecklas i syfte att minimera
påverkan på landskapsbilden.
Vissa kompletterande uppgifter
Som nämns i budgetpropositionen beslutade riksdagen
våren 2002, med anledning av den energipolitiska
propositionen, att ett stöd för teknikutveckling och
marknadsintroduktion av storskaliga
vindkraftstillämpningar skall införas. I den
proposition som förelades riksdagen föreslog
regeringen att särskilda utvecklingsinsatser skall
genomföras i samverkan med näringslivet för att på
sikt minska kostnaderna för nyetablering av
vindkraft i havs- och fjällområden. I propositionen
betonades att Sverige skall vara ett föregångsland i
omställningen till hållbar utveckling. Regeringen
bedömde att de resurser som finns inom den
långsiktiga delen av 1997 års energipolitiska
program, genom kommande elcertifikatssystem och
aviserad övergångslösning för vindkraften, var
otillräckliga för att åstadkomma en snabb
kommersialisering i dessa områden. För
samverkansprojekt gällande teknikutveckling och
marknadsintroduktion av storskaliga
vindkraftstillämpningar beräknades resursbehovet
till 350 miljoner kronor under en femårsperiod.
Utskottet anförde i sitt ställningstagande (bet.
2001/02:NU17 s. 77) att det, för att på sikt minska
kostnaderna för nyetablering av vindkraft i havs-
och fjällområdena, är befogat med särskilda insatser
för teknikutveckling och marknadsintroduktion för
att påskynda kommersialiseringen i dessa områden.
I reservationer (m, fp; kd; mp) framförde
företrädare för dessa partier sina synpunkter på
särskilda åtgärder för vindkraften.
Det kan i sammanhanget erinras att det inom ramen
för 1997 års energipolitiska beslut genomförs ett
antal åtgärder för att minska kostnaderna för
vindkraften och öka kunskaperna om dess effekter.
Däribland kan nämnas stödet för teknikutveckling och
demonstration, FoU-programmet Vindforsk (69 miljoner
kronor till forskning under perioden 2002-2004 för
att göra el från vindkraften billigare) och
nationella pilotprojekt för vindkraftsplanering
(kunskapsuppbyggnad och metodutveckling). Vidare har
Energimyndigheten, Naturvårdsverket, Boverket och
Riksantikvarieämbetet nyligen tagit initiativ till
samordning av arbeten om vindkraft.
Energiforskning (35:5)
Propositionen
Regeringens förslag till anslag för år 2003 är 438,5
miljoner kronor.
Anslaget används för att finansiera forsknings- och
utvecklingsinsatser på energiområdet. Enligt
regeringen beror det omfattande anslagssparandet
till stor del på de utgiftsbegränsningar som fanns
under anslaget åren 1999 och 2000. Samtidigt är en
stor del av anslagssparandet uppbundet av redan
fattade beslut. För år 2001 var utfallet 24 miljoner
kronor högre än de resurser som anslogs för
budgetåret. Detta innebär, enligt regeringen, att
anslagssparandet utnyttjas och att verksamheten nu
kunnat bedrivas i planerad omfattning. Regeringens
prognos för år 2002 tyder på att verksamheten
successivt fortsätter att öka. Anslaget räknas för
budgetåret 2003 upp med 8,6 miljoner kronor med
anledning av att universitets och högskolors premier
för de statliga avtalsförsäkringarna överförs från
utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning. Regeringen erinrar också om
att det för närvarande pågår en utvärdering av de
långsiktiga energipolitiska programåtgärderna (dir.
2001:122), som skall ligga till grund för
inriktningen av de fortsatta åtgärderna från år
2005.
Regeringen föreslår även att bemyndigandet om
ekonomiska åtaganden under anslaget får uppgå till
810 miljoner kronor för åren 2004-2007.
Motionerna
Att energiforskning är angeläget och på sikt bör öka
anförs det i motion 2002/03:N357 (m). Det är
emellertid viktigt att energiforskningen är
långsiktig och inte direkt relaterad till
regeringens kortsiktiga energipolitik. Motionärerna
menar därför att forskningsinsatserna avseende
etanolproduktion från skogsråvara skall lyftas ur
energiforskningsprogrammet. Som en följd av detta
föreslås att anslaget minskas med 30 miljoner kronor
i förhållande till regeringens förslag.
I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion
2002/03:Fi232 och i motion 2002/03:N264 (fp)
föreslås - med hänvisning till tidigare redovisade
skäl - en besparing med 100 miljoner kronor.
Vissa kompletterande uppgifter
De långsiktiga åtgärderna i dagens energipolitiska
program, vilket riksdagen fattade beslut om våren
1997 (bet. 1996/97:NU12), innehåller satsningar på
forskning och teknisk utveckling inom energiområdet.
Den ekonomiska planeringsramen för energiforskning
(energiforskning, forskningssamarbete med länderna i
Östeuropa, forskning om energisystemet och
etanolproduktion från skogsråvara) uppgår till 2 800
miljoner kronor för perioden 1998-2004.
Under perioden 1998-2002 har totalt drygt 2
miljarder kronor anslagits till energiforskning
(anslag 35:5, tidigare B4). Till och med år 2001
uppgår utfallet till 1 275 miljoner kronor.
Anslaget regleras genom förordningen (1998:222) om
statligt stöd till energiforskning. Enligt
förordningen lämnas stöd till grundforskning och
industriell forskning. Stödet till grundforskning
får motsvara hela kostnaden för projektet medan stöd
till industriell forskning får lämnas med högst 50 %
av kostnaden för projektet.
Innevarande budgetår disponeras anslaget av
Vetenskapsrådet, Statens energimyndighet,
Forskningsrådet för miljö, areella näringar och
samhällbyggande, Verket för innovationssystem
(Vinnova) och regeringen. Av 2002 års regleringsbrev
för utgiftsområde 21 Energi framgår att anslaget
omfattar 13 anslagsposter. Dessa är följande: Natur-
och teknikvetenskaplig forskning, Basteknologier,
Bioenergi, Bebyggelse, Transporter, Nordiska
energiforskningsprogrammet, Regeringens disposition,
Allmänna energisystemstudier, Internationellt
samarbete, Strategisk energisystemkompetens på
Statens energimyndighet, Forskningssamarbete i
Östersjöregionen, Etanolproduktion från skogsråvara
samt Samverkansprogram för miljöanpassad
fordonsteknik. Enligt villkoren i regleringsbrevet
får anslaget användas för medfinansiering av
insatser och åtgärder inom ramen för regionala
tillväxtavtal, som överensstämmer med övriga villkor
för anslaget och energipolitiska mål för
verksamheten.
Energiteknikstöd (35:6)
Propositionen
Regeringens förslag till anslag för år 2003 är 131,2
miljoner kronor.
Anslaget används för att främja utvecklingen av ny
energiteknik genom stöd till forskning och
utveckling inom enskilda projekt eller program.
Enligt regeringen beror anslagssparandets omfattning
till stor del på de utgiftsbegränsningar som fanns
under anslaget åren 1999 och 2000. Samtidigt är en
stor del av anslagssparandet uppbundet av redan
fattade beslut. För år 2001 var utfallet 94 miljoner
kronor högre än de resurser som anslogs för
budgetåret. Den prognos regeringen gör för år 2002
pekar på en fortsatt ökande verksamhet och ett
successivt minskat anslagssparande. Anslaget räknas
för budgetåret 2003 upp med 1,2 miljoner kronor med
anledning av att universitets och högskolors premier
för de statliga avtalsförsäkringarna överförs från
utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning. I propositionen erinras -
liksom under föregående anslag - om att det för
närvarande pågår en utvärdering av de långsiktiga
energipolitiska programåtgärderna, som skall ligga
till grund för inriktningen av de fortsatta
åtgärderna från år 2005.
Regeringen föreslår även att bemyndigandet om
ekonomiska åtaganden under anslaget får uppgå till
350 miljoner kronor för åren 2004-2007.
Motionerna
Vikten av utveckling av ny energiteknik understryks
i motion 2002/03:N357 (m). Motionärerna ser det
emellertid inte som rimligt att anslaget skall
omfatta verksamheter kopplade till de regionala
tillväxtavtalen. Därför föreslås en minskning av
anslaget med 10 miljoner kronor i förhållande till
regeringens förslag.
I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion
2002/03:Fi232 och i motion 2002/03:N264 (fp)
föreslås - med hänvisning till tidigare redovisade
skäl - en besparing med 131 miljoner kronor.
Kristdemokraterna framhåller i motion 2002/03:N390
främjandet av utveckling av ny energiteknik genom
forskning och utveckling som mycket angeläget.
Motionärerna är dock tveksamma till om de anslagna
medlen kommer att efterfrågas fullt ut, varför de
föreslår - med hänvisning till tidigare års
anslagssparande - att anslaget minskas med 30
miljoner kronor i förhållande till regeringens
förslag.
Vissa kompletterande uppgifter
De långsiktiga åtgärderna i dagens energipolitiska
program, vilket riksdagen fattade beslut om våren
1997, innehåller satsningar på forskning och teknisk
utveckling inom energiområdet. Den ekonomiska
planeringsramen för energiteknikstöd uppgår till 870
miljoner kronor för perioden 1998-2004.
Under perioden 1998-2002 har totalt 610 miljoner
kronor anslagits till energiteknikstöd (anslag 35:6,
tidigare B5). Till och med år 2001 uppgår utfallet
till 559 miljoner kronor.
Energiteknikstödet regleras genom förordningen
(1998:653) om statligt stöd för energiteknik. Enligt
förordningen får stöd lämnas till forskning och
utveckling i projekt och sammanhållna program samt
till svenskt och internationellt forskningssamarbete
som syftar till att utveckla, prova eller
demonstrera ny energiteknik i fullskale- eller
försöksanläggningar, eller utveckla, praktiskt prova
eller demonstrera system där ny energiteknik
utnyttjas. Stödet får lämnas som bidrag eller lån.
För grundforskning och industriell forskning får
stöd lämnas med högst 50 % av kostnaden för
projektet. Stöd till utveckling innan varan
introduceras på marknaden får lämnas med högst 25 %
av kostnaden då det utgår som bidrag och med högst
40 % då det skall återbetalas. Stödnivån beträffande
stödet som avser utveckling av varan innan den
introduceras på marknaden får höjas med 10
procentenheter om det lämnas till små eller
medelstora företag.
Innevarande budgetår disponeras anslaget av
Statens energimyndighet och Vinnova. Av 2002 års
regleringsbrev för utgiftsområde 21 Energi framgår
att anslaget omfattar två anslagsposter:
Energiteknikstöd och Samverkansprogram för
miljöanpassad fordonsteknik. Enligt villkoren i
regleringsbrevet får anslaget användas för
medfinansiering av insatser och åtgärder inom ramen
för regionala tillväxtavtal, som överensstämmer med
övriga villkor för anslaget och energipolitiska mål
för verksamheten.
Introduktion av ny energiteknik (35:7)
Propositionen
Regeringens förslag till anslag för år 2003 är 230,1
miljoner kronor.
Anslaget avser bidrag för att främja utvecklingen av
teknik som baserar sig på förnybara energislag och
effektiv energianvändning i industriella processer i
försöks- eller fullskaleanläggningar. Vidare är
anslaget avsett för svenskt och internationellt
forsknings- och utvecklingsarbete. För år 2001 var
utfallet 127 miljoner kronor mindre än anslaget
belopp. Utfallet för år 2001 är emellertid betydligt
högre än föregående år. Det ackumulerade
anslagssparandet är stort. I propositionen sägs det
att det hittills låga utfallet beror på att det
krävs lång tid för att initiera projekt av den
karaktär som stöds inom anslaget. Anslaget räknas
för budgetåret 2003 upp med 0,1 miljon kronor med
anledning av att universitets och högskolors premier
för de statliga avtalsförsäkringarna överförs från
utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning. Regeringen erinrar även här
om att det för närvarande pågår en utvärdering av de
långsiktiga energipolitiska programåtgärderna, som
skall ligga till grund för inriktningen av de
fortsatta åtgärderna från år 2005.
Regeringen föreslår härutöver att bemyndigandet om
ekonomiska åtaganden under anslaget får uppgå till
500 miljoner kronor för åren 2004-2007.
Motionerna
I motion 2002/03:N357 (m) yrkas att anslaget skall
minskas med 20 miljoner kronor i förhållande till
regeringens förslag. Skälet till detta är att
motionärerna inte ser det som rimligt att anslaget
omfattar verksamheter kopplade till de regionala
tillväxtavtalen.
I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion
2002/03:Fi232 och i motion 2002/03:N264 (fp)
föreslås - med hänvisning till tidigare redovisade
skäl - en besparing med 230 miljoner kronor.
Att främja utvecklingen av teknik som baserar sig
på förnybara energislag och effektiv
energianvändning i industriella processer framhålls
i motion 2002/03:N390 (kd) som angeläget.
Motionärerna är dock tveksamma till om de anslagna
medlen kommer att efterfrågas fullt ut, varför de
föreslår - med hänvisning till tidigare års
anslagssparande - att anslaget minskas med 50
miljoner kronor i förhållande till regeringens
förslag.
Vissa kompletterande uppgifter
De långsiktiga åtgärderna i dagens energipolitiska
program, vilket riksdagen fattade beslut om våren
1997, innehåller satsningar på forskning och teknisk
utveckling inom energiområdet. Den ekonomiska
planeringsramen för introduktion av ny energiteknik
uppgår till 1 610 miljoner kronor för perioden
1998-2004.
Under perioden 1998-2002 har totalt 1 080 miljoner
kronor anslagits till introduktion av ny
energiteknik (anslag 35:7, tidigare B6). Till och
med år 2001 uppgår utfallet till 273 miljoner
kronor.
Bidrag för introduktion av ny energiteknik
regleras genom förordningen (1998:654) om
energiteknikbidrag. Enligt förordningen får bidrag
lämnas för att främja utvecklingen av teknik baserad
på förnybara energislag och effektiv
energianvändning i industriella processer i försöks-
eller fullskaleanläggningar. Bidraget får lämnas
till enskilda projekt samt till svenskt och
internationellt forsknings- och
utvecklingssamarbete. Bidraget får uppgå till högst
50 % av kostnaden för projektet om det avser
industriell forskning och högst 25 % om det avser
utveckling innan varan introduceras på marknaden. Om
stöd lämnas till små eller medelstora företag får
stödnivån höjas med 10 procentenheter om stödet
avser utveckling innan varan introduceras på
marknaden.
Anslaget disponeras av Statens energimyndighet. Av
2002 års regleringsbrev för utgiftsområde 21 Energi
framgår att anslaget får användas för
medfinansiering av insatser och åtgärder inom ramen
för regionala tillväxtavtal, som överensstämmer med
övriga villkor för anslaget och energipolitiska mål
för verksamheten.
Energipolitiskt motiverade internationella
klimatinsatser (35:8)
Propositionen
Regeringens förslag till anslag för år 2003 är 50
miljoner kronor.
Anslaget avser insatser för att förbereda,
genomföra, utvärdera och utveckla metoder för s.k.
gemensamt genomförande och projekt rörande
mekanismen för ren utveckling. För budgetåret 2001
var utfallet 25 miljoner kronor lägre än anslagna
resurser. Därtill finns ett stort ackumulerat
anslagssparande. Det begränsade utfallet och det
betydande anslagssparandet beror enligt regeringen
på att förhandlingsprocessen för att formalisera
regler, riktlinjer, villkor och avtal för att
beräkna och kreditera utsläppsminskningarna fortsatt
under år 2001 och därmed försvårat och fördröjt
investeringsprojekten. Beträffande år 2002 sägs det
i propositionen att prognosen pekar på en ökande
omfattning av verksamheten, men att utgifterna kan
komma att bli lägre än anslagna resurser för
budgetåret.
Regeringen föreslår även att bemyndigandet om
ekonomiska åtaganden under anslaget får uppgå till
60 miljoner kronor för åren 2004-2006.
Motionen
Insatser för att utveckla metoder för s.k. gemensamt
genomförande och projekt rörande mekanismen för ren
utveckling framhålls i motion 2002/03:N390 (kd) som
mycket angelägna, och motionärerna betonar att de
vill stödja en långsiktig satsning på detta område.
Motionärerna gör dock bedömningen - utifrån tidigare
års kraftiga anslagssparande - att verksamheten inte
kommer att förbruka de medel som regeringen
föreslagit för år 2003, varför anslagen avvisas i
sin helhet. Anslaget bör i stället räknas
verksamheten till godo i framtiden, sägs det i
motionen.
Vissa kompletterande uppgifter
De långsiktiga åtgärderna i dagens energipolitiska
program innehåller även energipolitiskt motiverade
internationella klimatinsatser. Den ekonomiska
planeringsramen för dessa insatser uppgår till 350
miljoner kronor för perioden 1998-2004.
Under perioden 1998-2002 har totalt 250 miljoner
kronor anslagits till energipolitiskt motiverade
internationella klimatinsatser (anslag 35:8,
tidigare B7). Till och med år 2001 uppgår utfallet
till ca 78 miljoner kronor.
Innevarande budgetår disponeras anslaget av
Statens energimyndighet och Regeringskansliet. Av
2002 års regleringsbrev för utgiftsområde 21 Energi
framgår att Energimyndigheten skall, med syfte att
kostnadseffektivt motverka utsläpp av
klimatpåverkande gaser, förvärva
utsläppsreduktionsenheter genom utförande av projekt
enligt Kyotoprotokollets flexibla mekanismer.
Projekten skall avse investeringar i effektivisering
av produktion och distribution av energi,
företrädesvis baserade på förnybara energikällor för
uppvärmning eller elproduktion. Anslagsposten får
även disponeras för finansiering av svenskt
deltagande i det internationella initiativet CTI
(Climate Technology Initiative) för att främja
utvecklingen och spridningen av teknik för att
minska utsläpp av koldioxid och andra utsläpp under
förutsättning att detta samarbetsprogram inrättas
som en särskild aktivitet inom det internationella
energiorganet IEA (International Energy Agency). Den
del som disponeras av Regeringskansliet är avsedd
att finansiera deltagande i Världsbankens
pilotverksamhet för flexibla mekanismer och andra
internationellt motiverade internationella
klimatinsatser.
Skydd till småskalig elproduktion (35:9)
Propositionen
Regeringens förslag till anslag för år 2003 är 100
miljoner kronor.
Anslaget disponeras av Energimyndigheten och avser
driftsstöd till småskalig elproduktion. Stödet
utbetalas med 9 öre per kWh el som produceras i
elproduktionsanläggningar med en effekt om högst
1 500 kW.
År 2002 var anslaget 285 miljoner kronor, varav 75
miljoner kronor anvisades på tilläggsbudget i
samband med den ekonomiska vårpropositionen (prop.
2001/02:100 s. 154) för att klara de utbetalningar
som sker första kvartalet 2003. Stödet avses under
år 2003 ersättas av elcertifikatssystemet.
Regeringen bedömer att nu föreslagna resurser täcker
det stödbehov som finns till dess
elcertifikatssystemet träder i kraft den 1 maj 2003.
Ersättning för vissa kostnader vid avveckling
av en reaktor vid Barsebäcksverket (35:10)
Propositionen
Regeringens förslag till anslag för år 2003 är 346,4
miljoner kronor.
Anslaget infördes den 1 juli 2000. Det skall täcka
statens åtaganden om ersättning av vissa
merkostnader som uppstår till följd av driften av
den första reaktorn i Barsebäcksverken har upphört
enligt avtal som träffats mellan staten, Sydkraft AB
och Vattenfall AB. Ersättningen skall täcka
merkostnader för dels avställnings- och servicedrift
av den första reaktorn i Barsebäcksverken, dels
singeldrift av den andra reaktorn i
Barsebäcksverken. Ersättning kan lämnas längst
t.o.m. år 2017.
Motionerna
I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion
2002/03:Fi232 och i motion 2002/03:N264 (fp)
föreslås - med hänvisning till tidigare redovisade
skäl - en besparing med 346 miljoner kronor på
anslaget.
Statlig prisgaranti elcertifikat (35:11)
Propositionen
Regeringens förslag till anslag för år 2003 är 0 kr.
Anslaget avser statlig prisgaranti för elcertifikat.
Regeringen avser återkomma till riksdagen med ett
förslag till lag om elcertifikat.
Elcertifikatssystemet syftar till att ersätta dagens
stödsystem för förnybar elproduktion. För att ge
producenterna ett skydd mot alltför låga
certifikatspriser ges under en inledande period
(2003-2007) ett garantipris för elcertifikaten.
Prisgarantin utfaller emellertid först efter årets
slut. Elcertifikat avses kunna lösas in hos
Energimyndigheten. Regeringen avser återkomma till
den fortsatta finansieringen i budgetpropositionen
för år 2004.
Vissa kompletterande uppgifter
Regeringen redovisade våren 2000 i en proposition om
ekonomiska förutsättningar för elproduktion från
förnybara energikällor (prop. 1999/2000:134)
riktlinjer beträffande en ny och mer
marknadsorienterad stödform för elproduktion från
förnybara energikällor. Riktlinjerna innebar att ett
samlat system för att främja el från förnybara
energikällor skulle tas fram och träda i kraft i
januari 2003. Vidare skulle systemet bygga på handel
med elcertifikat, kombinerad med en skyldighet att
inkludera en viss andel förnybar el i elleverans
eller elinköp. Propositionen behandlades hösten 2000
av riksdagen. Utskottet (bet. 2000/01:NU3) ställde
sig bakom regeringens förslag och framhöll bl.a. att
det nya systemet kommer att skapa möjligheter för en
fortsatt utbyggnad av elproduktion från förnybara
energikällor, samtidigt som det kommer att stimulera
en marknadsdynamik som främjar kostnadseffektivitet
och teknikutveckling. I en reservation (m, kd, fp)
uttryckte dessa partier sin ståndpunkt i frågan.
I 2002 års energipolitiska proposition redovisade
regeringen sina överväganden om införande av ett
system för handel med elcertifikat i syfte att
främja elproduktion från förnybara energikällor.
Enligt regeringen borde en lag om ett kvotbaserat
elcertifikatsystem för att främja elproduktion från
förnybara energikällor införas, och systemet borde
träda i kraft den 1 januari 2003. Utskottet (bet.
2001/02:NU17 s. 70) instämde i regeringens bedömning
att ett sådant certifikatssystem bör införas den 1
januari 2003 och noterade samtidigt regeringens
avsikt att återkomma till riksdagen under hösten
2002 med ett lagförslag i frågan.
Ett lagförslag har dock ännu ej förelagts
riksdagen. I budgetpropositionen anger regeringen
att ett elcertifikatssystem skall träda i kraft den
1 maj 2003. Enligt den information som inhämtats
kommer en proposition att föreläggas riksdagen i
december 2002.
Kärnsäkerhet i Östeuropa
Motionerna
I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion
2002/03:Fi232 och i motion 2002/03:N264 (fp)
föreslås att ett nytt statligt anslag uppförs och
att för år 2003 50 miljoner kronor anvisas för stöd
till kärnsäkerhet i Östeuropa.
Forskning och utveckling av solcells- och
vätgasbaserade system
Motionen
I Kristdemokraternas motion 2002/03:N390 föreslås
att 50 miljoner kronor anvisas på ett nytt statligt
anslag för forskning och utveckling av solcells- och
vätgasbaserade system. Motionärerna framhåller att
Sverige har en framskjuten position när det gäller
forskning och utveckling på båda dessa områden och
att dessa tekniker kan komma att bli mycket viktiga
när det gäller den framtida energiförsörjningen.
Utskottets ställningstagande
Inledning
Utskottet behandlar först frågan om anslag m.m. inom
utgiftsområde 21 Energi och därefter separat frågan
om en redovisning av anslag för år 2004.
Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi
Utskottet ansluter sig till de av regeringen
framlagda förslagen till anslag m.m. i
budgetpropositionen, dock med den ändringen att
anslaget (35:11) för den statliga prisgarantin i
fråga om elcertifikat skall utgå.
I motionerna 2002/03:Fi232 (fp), 2002/03:N264
(fp), 2002/03:N357 (m) och 2002/03:N390 (kd)
förordas andra belopp än regeringen föreslagit för
olika anslag inom utgiftsområdet. Moderata
samlingspartiet vill göra besparingar på anslagen
35:1-7 med sammanlagt ca 318 miljoner kronor.
Folkpartiet föreslår en minskning med totalt 1 058
miljoner kronor i jämförelse med regeringens
förslag. Besparingarna som förordas gäller anslagen
35:1-7 och 10. Därtill föreslås att ett nytt anslag
(50 miljoner kronor) upprättas för kärnsäkerhet i
Östeuropa. Kristdemokraterna föreslår att
besparingar görs på anslagen 35:1, 2, 6, 7 och 8
samt förordar att ett nytt anslag (50 miljoner
kronor) upprättas för forskning och utveckling av
solcells- och vätgasbaserade system. Sammanlagt
innebär förslagen en minskning med totalt 135
miljoner kronor i jämförelse med regeringens
förslag.
Näringsutskottet har i ett yttrande - i form av
ett protokollsutdrag - till finansutskottet
tillstyrkt regeringens förslag till ramar för
utgiftsområdet. Av protokollsutdraget framgår att
företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet och Kristdemokraterna tillstyrkte
förslagen i respektive partimotion. Finansutskottet
har nyligen (bet. 2002/03:FiU1) tillstyrkt
regeringens förslag till anslagsramar för samtliga
politikområden i budgeten. Utskottet utgår i det
följande från att den föreslagna ramen ligger fast.
Av särskilda yttranden till föreliggande
betänkande framgår att företrädarna för de nämnda
partierna vidhåller sina förslag till ramar för
olika utgiftsområden och att de därför väljer att
inte delta i beslutet om anslagsfördelning för
utgiftsområde 21 Energi.
Beträffande anslaget (35:11) Statlig prisgaranti
elcertifikat, som för budgetåret 2003 enligt
regeringens förslag skall upptas till 0 kr, är det
utskottets mening att riksdagen skall besluta att
detta anslag skall utgå. Skälet till utskottets
förslag är att inga medel anslås för år 2003 och att
riksdagen ännu ej fattat beslut i frågan om det
regelverk som skall gälla för elcertifikatssystemet.
Utskottet övergår därmed till att närmare
kommentera några i detta avsnitt berörda motioner.
När det gäller förslaget i motionerna
2002/03:Fi232 (fp) och 2002/03: N264 (fp) om att
inom utgiftsområde 21 Energi upprätta ett anslag för
kärnsäkerhet i Östeuropa vill utskottet erinra om
att kärnsäkerhet i Östeuropa finansieras via
anslaget (9:1) Samarbete med Central- och Östeuropa
inom utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. För år
2003 föreslås i budgetpropositionen att 749 miljoner
kronor anslås under detta anslag. Ett svenskt
kärnsäkerhetsprogram bedrivs och kanaliseras genom
Statens kärnkraftinspektion (SKI) och Statens
strålskyddsinstitut (SSI). Målet med programmet är
att så långt som möjligt minska sannolikheten för
att en kärnkraftsolycka med stora radioaktiva
utsläpp skall inträffa vid något kärnkraftverk i
samarbetsområdet.
I motion 2002/03:N390 (kd) har, som nämnts, ett
nytt anslag för forskning och utveckling av
solcells- och vätgasbaserade system föreslagits.
Därvid vill utskottet framhålla de insatser som
redan i dag görs på detta område. Forskningen vid
Ångström Solar Center finansieras för närvarande med
20 miljoner kronor årligen av Statens
energimyndighet och Stiftelsen för miljöstrategisk
forskning (MISTRA). När det gäller vätgasbaserade
energisystem kan nämnas att Energimyndigheten under
år 2001 beviljade ca 14 miljoner kronor till
forskning på området, vilket bl.a. inkluderar
artificiell fotosyntes och bränsleceller. Andra
finansiärer såsom MISTRA och Vinnova finansierar
även forskning och utveckling av relevans för
området.
Med det anförda tillstyrker utskottet de av
regeringen föreslagna anslagen för budgetåret 2003
för utgiftsområde 21, med den ändringen att anslaget
(35:11) Statlig prisgaranti elcertifikat skall utgå
i enlighet med vad utskottet ovan anfört. Utskottets
förslag till anslag för utgiftsområde 21 Energi för
år 2003 redovisas i bilaga 3. Likaså tillstyrks de
övriga här berörda förslagen till riksdagsbeslut som
framlagts i budgetpropositionen. Samtliga mot detta
stående motionsyrkanden avstyrks.
Redovisning av anslag för år 2004
I motion 2002/03:N394 (c) begärs ett
riksdagsuttalande om att regeringen i samband med
2003 års vårproposition skall återkomma till
riksdagen med en redovisning av hur det
energipolitiska beslut riksdagen fattade våren 2002
skall finansieras år 2004 och därefter. Med
anledning av vad som framförs i motionen vill
utskottet anföra följande.
I 2002 års energipolitiska proposition (prop.
2001/02:143) framhölls, som tidigare nämnts, att de
energipolitiska åtgärderna som inrymdes i
energiöverenskommelsen innebär statliga utgifter om
totalt ca 1 710 miljoner kronor under en
sexårsperiod. Därtill uppgavs att åtgärderna skall
finansieras fullt ut. I den budgetproposition som nu
förelagts riksdagen för behandling beräknas upptagna
anslag för år 2004 uppgå till 1 310 miljoner kronor.
Beträffande fem av anslagen meddelar dock regeringen
att den avser återkomma till den fortsatta
finansieringen för resten av programperioden i
budgetpropositionen för år 2004. De berörda anslagen
inom utgiftsområdet är (35:1) Statens
energimyndighet: Förvaltningskostnader, (35:2)
Insatser för effektivare energianvändning, (35:3)
Teknikupphandling och marknadsintroduktion, (35:4)
Stöd till marknadsintroduktion av vindkraft och
(35:11) Statlig prisgaranti elcertifikat.
Utskottet kan konstatera att regeringen i fråga om
två av anslagen (35:3 och 35:4) av riksdagen begärt
bemyndiganden att besluta om åtgärder som innebär
utgifter under åren 2004-2007. Dessa bemyndiganden
innebär, under förutsättning att de godkänns av
riksdagen i enlighet vad utskottet tidigare
förordat, att investeringsbeslut kan fattas utan
risk för att finansieringen upphör efter år 2003.
Vidare bör det erinras om att utskottet föreslagit
att anslaget (35:11) Statlig prisgaranti
elcertifikat skall utgå.
Det är emellertid utskottets uppfattning, i likhet
med motionärernas, att det är viktigt att det i ett
så tidigt skede som möjligt tydliggörs hur
finansieringen kommer att se ut.
Utskottet menar därför att riksdagen bör begära
att regeringen i 2003 års vårproposition redovisar
de beräknade anslagsnivåerna för år 2004 beträffande
de nyssnämnda anslagen. Det innebär att det aktuella
yrkandet i motion 2002/03:N394 (c) blir
tillgodosett.
Affärsverket svenska kraftnät
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör godkänna regeringens framlagda
förslag till investeringsplan för perioden
2003-2005 och finansiella befogenheter för år
2003 för Affärsverket svenska kraftnät.
Propositionen
Investeringsplan
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner den
investeringsplan som Affärsverket svenska kraftnät
har föreslagit för perioden 2003-2005.
Svenska kraftnäts förslag till investerings- och
finansieringsplan för åren 2003-2005 för
affärsverkskoncernen innefattar planerade
investeringar inom affärsverkskoncernen till ett
belopp om 1 980 miljoner kronor, varav 645 miljoner
kronor avser investeringar under år 2003.
Investeringarna i stamnätet skall genomföras dels i
befintliga anläggningar, s.k. reinvesteringar, om
695 miljoner kronor, dels som nyinvesteringar om
1 285 miljoner kronor. Av nyinvesteringarna avser
170 miljoner kronor investeringar i utrustning för
telekommunikation. Svenska kraftnät kommer att kunna
finansiera investeringarna med egna medel under den
kommande treårsperioden. Avkastningskravet för
affärsverkskoncernen är 7 % på justerat eget kapital
efter skatt. Soliditeten skall vara lägst 38 %.
Finansiella befogenheter
Regeringen föreslår att riksdagen lämnar
bemyndiganden till regeringen enligt följande:
· att under år 2003 teckna borgen för lån och lämna
kreditgarantier intill ett belopp om
1 500 000 000 kr till förmån för bolag i vilka
Svenska kraftnät förvaltar statens aktier,
·
· att dels förvärva aktier i aktiebolag som verkar
inom Svenska kraftnäts verksamhetsområde, dels
bilda aktiebolag som skall verka inom Svenska
kraftnäts verksamhetsområde intill ett belopp om
150 000 000 kr samt att avyttra aktier intill ett
belopp om 150 000 000 kr,
·
· att för år 2003 låta Svenska kraftnät ta upp lån
i och utanför Riksgäldskontoret intill ett belopp
om 1 500 000 000 kr,
·
· att för år 2003 låta Svenska kraftnät placera
likvida medel i och utanför Riksgäldskontoret,
·
· att för år 2003 låta Svenska kraftnät besluta om
förvärv och bildande av bolag som skall verka
inom Svenska kraftnäts verksamhetsområde intill
ett belopp om 10 000 000 kr samt avyttra aktier
intill ett belopp om 10 000 000 kr,
·
· att för år 2003 ge Svenska kraftnät rätten att
lämna delägarlån och teckna borgen för lån intill
ett belopp om 270 000 000 kr till förmån för
bolag i vilka Svenska kraftnät förvaltar statens
aktier.
·
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inget att erinra och tillstyrker
därmed regeringens framlagda förslag rörande
verksamheten vid Svenska kraftnät.
Vattenfall AB och brunkolsbrytning i
Tyskland
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden rörande
Vattenfall AB och brunkolsbrytning i
Tyskland. Enligt utskottets uppfattning finns
inte skäl för riksdagen att göra något
uttalande i denna fråga. Jämför
reservationerna 6 (fp, kd) och 7 (mp).
Motionerna
I motion 2002/03:N264 (fp) anförs att den förtida
avvecklingen av en väl fungerande kärnkraft leder
till att Sverige tvingas importera fossilbaserad
elektricitet från Danmark och Tyskland. Detta har
även fått andra konsekvenser, sägs det i motionen. I
Tyskland hotas gamla kulturvärden i byn Horno av de
intressen Vattenfall AB har i brunkolsbrytning.
Riksdagen bör, enligt motionärerna, göra ett
uttalande om att regeringen skall ta upp en
diskussion med Vattenfall om hur detta projekt kan
avbrytas.
Enligt vad som anförs i motion 2002/03:N335 (mp)
strider Vattenfall AB:s agerande när det gäller
brunkolsbrytning i Tyskland mot Europakonventionen
för skydd av nationella minoriteter, mot principen
om hållbar utveckling och mot de av riksdagen
fastställda miljömålen. Vattenfalls agerande innebär
även att företaget inte lever upp till den egna
fastställda miljöetiska policyn, sägs det i
motionen. En stor del av den brunkolsbrytning som
pågår i östra Tyskland, i vilken Vattenfall är
involverad, bedrivs inom den sorbiska minoritetens
traditionella bosättningsområde. Den sorbiska
minoritetsgruppen är nu direkt hotad av
brunkolsbrytningen genom den planerade
tvångsförflyttningen från byn Horno. Detta, menar
motionären, står i strid med Europakonventionen för
skydd av nationella minoriteter, som även Sverige
undertecknat. Vidare framhålls att utnyttjandet av
brunkol är en verksamhet som är oförenlig med en
ekologiskt och socialt hållbar framtidsstrategi.
Utnyttjandet av brunkol strider även mot flera av de
svenska miljömålen. När det gäller
tvångsförflyttningen av den sorbiska minoriteten i
Horno har Vattenfall inte heller tillvaratagit
mänskliga och miljömässiga hänsyn, och därmed inte
heller levt upp till företagets egna miljöetiska
krav, sägs det. Det är, anförs det i motionen,
ytterst den svenska regeringen som har ansvaret för
den fortsatta utvecklingen. Riksdagen bör därför,
genom ett uttalande, uppmana regeringen att tillse
att Vattenfall lever upp till företagets egna
miljöetiska krav genom att bevara den
kulturminnesmärkta sorbiska byn Horno och förhindra
en tvångsförflyttning av byns invånare.
Vissa kompletterande uppgifter
Hösten 2001 behandlade riksdagen, i samband med
beredningen av 2002 års budget och med anledning av
då väckta motioner, frågan om Vattenfall AB och
brunkolsbrytningen i Tyskland. Riksdagen avslog
motionsyrkanden om bl.a. ägardirektiv till
Vattenfall AB rörande brunkolsbrytning i östra
Tyskland. Utskottet anförde i sitt ställningstagande
(bet. 2001/02:NU3) att staten som ägare till
Vattenfall AB har som främsta uppgift att ge
riktlinjer för verksamhetens övergripande mål samt
att tillsätta styrelsen. Då Vattenfall samtidigt
verkar under marknadsmässiga villkor och krav skall
även den statliga ägarpolitiken utgå från
marknadsmässiga krav. Denna ståndpunkt medförde att
Vattenfalls ledning och styrelse enligt utskottet
har rätt att fatta beslut om företagets verksamhet i
Tyskland.
Vad gäller omflyttningen av byn Horno konstaterade
utskottet att den tyska brunkolsbrytningen även i
fortsättningen kommer innebära omflyttning av
människor och rivning av fastigheter och på sikt
kommer att påverka fler byar. Då en omfattande tysk
lagstiftning har byggts upp som en följd av denna
brytningsverksamhet ansåg utskottet att Vattenfall
framför allt har att följa landets lagar samt den
miljöpolicy och de etiska regler som företaget
arbetar efter.
Företrädarna för fyra partier reserverade sig mot
utskottets ställningstagande (kd, c, fp, mp).
Reservanterna anförde att brunkolsbrytningen och
användningen av brunkol dels inte är förenligt med
en ekologisk och socialt hållbar framtidsstrategi,
dels innebär både en storskalig landskaps- och
miljöförstöring och ett hot mot den västslaviska
folkgruppen sorbernas kultur. Vidare framhölls i
reservationen att flera utarbetade alternativ fanns
för att förhindra byns förflyttning och att
Vattenfall trots sin miljöpolicy i frågan inte tagit
mänskliga och miljömässiga hänsyn. Enligt
reservationen borde därför riksdagen ge regeringen i
uppdrag att genom ägardirektiv ålägga Vattenfall att
leva upp till sina egna miljöetiska krav så att byn
Horno och dess invånare kunde skyddas från en
tvångsförflyttning.
Vattenfall AB har under 1990-talet byggt upp en
betydande verksamhet i Tyskland. Under år 2001 har
Vattenfall förvärvat aktiemajoriteten i de tre tyska
företagen Hamburgische Electricitäts-Werke AG - HEW
- (73,8 %), Vereinigte Energiewerke AG - VEAG -
(83,1 %) och Lausitzer Braunkohle AG - Laubag -
(92,5 %). Därtill förvärvades under år 2001 44,8 %
av aktierna i Bewag AG. Våren 2002 förvärvades
ytterligare 44,8 % av aktierna i Bewag och i augusti
2002 ytterligare 25,1 % i HEW. Vattenfall är därmed
majoritetsägare i alla fyra bolagen och en av de tre
största energikoncernerna på den tyska marknaden.
Ovan nämnda företag har sedermera införlivats i
bolaget Vattenfall Europe AG.
VEAG:s produktion omfattas främst av
brunkolseldade kondenskraftverk, och Laubag är det
gruvbolag som tillhandahåller den brunkol som VEAG
förbrukar. Förvärven av dessa båda företag har
gjorts av HEW, som står i dotterbolagsförhållande
till Vattenfall. Enligt de uppgifter som lämnats
till utskottet från Vattenfall övertog HEW i samband
med förvärvet av dessa båda företag ett antal
förpliktelser från de tidigare aktieägarna gentemot
den tyska federala nämnden för särskilda
arbetsuppgifter med anledning av återföreningen -
BvS (Bundesanstalt für vereinigungsbedingte
Sonderaufgaben, vilken sedermera har efterträtts av
myndigheten Treuhandanstalt). Enligt avtalet
samtycker BvS till att HEW får förvärva aktierna
under förutsättning att HEW garanterar att minst 50
TWh produceras av VEAG/Laubags anläggningar, varav
Jänschwalde är en. Denna förbindelse gäller till
utgången av år 2011 (tidigare till utgången av år
2008). HEW har ett ekonomiskt ansvar för att dessa
förpliktelser uppfylls och det åligger även HEW att
tillse att förbindelsen enligt avtalet övertas av en
eventuell ny ägare.
Därtill kan nämnas att det finns ett
avtal/avsiktsförklaring mellan delstaten Brandenburg
och Laubag. I juni 1997 antogs en grundläggande
brunkolslag av delstatsparlamentet i Brandenburg. I
lagen fastställs bl.a. det ramverk som krävdes för
att gruvverksamheten i Jänschwalde skall kunna
fortsätta. I juni 1998 tog delstaten Brandenburg och
Laubag initiativ till att upprätta ett kontrakt för
att garantera arbetstillfällen i Jänschwaldeområdet.
Avtalet, vilket även stöddes av VEAG, garanterar
4 000 direkta eller indirekta arbetstillfällen i
Jänschwalde (kraftproduktionsanläggningen och
dagbrotten). Avtalet skall även fungera som en bas
för småföretagandet i området. Vattenfall är dock
inte formellt bundet av detta avtal utan det har
upprättats i syfte att skapa förutsättningar för en
positiv utveckling i området.
Den kol som Laubag bryter ligger i Lausitzregionen
i östra delen av Tyskland. Jänschwaldefältet, som
ligger i delstaten Brandenburg nära tysk-polska
gränsen, är ett av fyra bruk i regionen som
fortfarande är i drift. Brytningen i området
planlades på 1960-talet och startade år 1974. I de
ursprungliga planerna inkluderades omflyttningen och
rivningen av byn Horno, som ligger mitt i
brytningsfältet. En ny by är under uppförande i
anslutning till staden Forst ca 14 kilometer från
Horno. Flyttningen av byn Horno kommer att utföras i
ett antal olika faser. Ett första steg är
uppbyggnaden av den nya byn och omflyttningen av
invånarna i Horno. Därefter skall en arkeologisk
utgrävning av Horno ta vid, som bl.a. kommer att
följas av en flyttning av kyrkan. Omflyttningen och
rivningen av Horno hade inledningsvis planerats till
åren 2002 och 2003, men arbetet har försenats.
Enligt de uppgifter som lämnats till utskottet
kommer utflyttningen från Horno att ske successivt
med start i januari 2003. Omflyttningen beräknas
vara klar i oktober 2003.
En majoritet av Hornos ca 350 invånare är sorber,
en västslavisk folkgrupp som har minoritetsskydd
enligt den tyska lagen. Denna minoritetsgrupp uppgår
i Tyskland till totalt ca 60 000 personer, vilka
företrädesvis är bosatta i östra delen av Tyskland,
bl.a. i Brandenburg. I delstatens författning
erkänns sorberna som minoritetsgrupp och värnas
gruppens särart och rättigheter.
Frågor om byns förflyttning och om Brandenburgs
brunkolsbrytningsplan har prövats inom det tyska
rättsväsendet efter anmälan från olika
intressegrupper, bl.a. Hornos invånare och sorbernas
intresseorganisation Domowina. Även Europadomstolen
för mänskliga rättigheter har behandlat frågan om
Hornos förflyttning. Samtliga processer har förts
mot tyska myndigheter som svarande och inte mot
företaget Laubag. Vad gäller brunkolsbrytningsplanen
har motståndarna till Hornos omflyttning fått rätt i
att planens godkännande inte har fattats på
författningsenliga grunder, och brunkolsplanen för
Jänschwaldefältet är därför under omarbetning. Denna
omarbetning av planen har dock inte inneburit att
brytningen stoppats under utredningens gång eller
att planerna på Hornos förflyttning påverkats.
Enligt artikel 16 i ramkonventionen om skydd för
nationella minoriteter skall länderna "avhålla sig
från åtgärder som ändrar befolkningsproportionerna i
områden som bebos av personer som tillhör nationella
minoriteter". Vad gäller de folkrättsliga frågorna i
fallet Horno har olika rättsinstanser fastslagit att
de mänskliga rättigheterna samt denna konvention
tillförsäkrar sorberna rätten till språk och kultur
samt rätt att bo i området, men däremot inte rätten
till att bo på en särskild plats.
Såväl delstaten Brandenburg som företaget Laubag
har utrett möjligheterna att låta brytningen gå
förbi Horno i syfte att undvika byns omflyttning.
Båda parter hävdar att detta skulle medföra att
brytningen inte skulle nå den förväntade
lönsamheten. Detta argument har dock avvisats med
att de förväntade rationaliseringar inom Laubag ändå
kommer att leda till förlusten av ett stort antal
arbetstillfällen under åren fram till år 2006.
Därför hävdar man att bevarandet av Horno varken
skulle innebära tekniska problem eller betyda något
ur sysselsättningssynpunkt.
Enligt Vattenfalls årsredovisning för år 2001 är
företagets vision att vara ett ledande europeiskt
energiföretag med fokus på kunder och utveckling av
uthålliga energilösningar. Målet för företagets
miljöarbete är långsiktig hållbarhet med ekonomi,
miljö och socialt ansvar som integrerade delar. Även
kulturvård anses vara en naturlig del i Vattenfalls
verksamhet, framför allt i agerandet i de
utomnordiska länderna.
Beträffande den svenska debatten om effekterna av
Laubags brunkolsbrytning i östra Tyskland och
flyttningen av byn Horno skriver Vattenfall i
årsredovisningen att företaget vid förvärvet av
Laubag förvissade sig om att alla nödvändiga beslut
och tillstånd fanns och att verksamheten uppfyller
alla krav för genomförandet av förflyttningen av
byn.
Vad gäller Laubags miljömässiga och sociala ansvar
framhåller Vattenfall att Laubags miljömål är att
reducera ingreppen på miljön, bl.a. genom att
begränsa brytningen till relativt små arealer. Det
sociala ansvaret beskrivs med att företaget genomför
omflyttningarna utifrån tysk lagstiftning, politiska
överenskommelser och i samråd med berörda
byinvånare. Det understryks också i årsredovisningen
att Laubag uppfyller de krav som ställs i
Vattenfalls miljöpolicy, där det bl.a. sägs att
företagets "agerande präglas av respekt för kultur,
seder och värderingar i de länder där vi verkar i
enlighet med vår etiska grundsyn".
Med anledning av frågor och interpellationer har
dåvarande näringsministern Björn Rosengren uttalat
sig om regeringens syn på Vattenfalls
brunkolsbrytning i Tyskland. Som svar på fråga (fr.
2000/01:1408) av Inger Strömbom (kd) om Vattenfall
och sorbiska byar påpekade ministern att ansvaret
för verksamheten i Tyskland ligger hos företagets
ledning och styrelse och att det är dessa två
instansers ansvar att besluta i frågan rörande
verksamheten i Horno. Därtill underströk statsrådet
dels att han inte kunde ingripa i denna
beslutsordning, dels att utvinningen av kol är
reglerad i den tyska lagen.
I den debatt som följde med anledning av en
interpellation (ip. 2001/02:461) av Göte Jonsson (m)
om miljövänlig energiproduktion, vari bl.a.
Vattenfalls agerande i Tyskland lyftes fram,
betonade näringsministern att Vattenfall måste
anpassa sig till de marknader företaget verkar på,
men även företagets ambition på den europeiska
marknaden att bli ett föredöme för mer
miljöanpassade lösningar. Som ägare bestämmer staten
de övergripande målen för företagets verksamhet,
anförde ministern. Vattenfall har som huvuduppgift
att på ett effektivt sätt producera och leverera el
till sina kunder. Detta skall ske på ett
affärsmässigt sätt, vilket innebär att företaget
skall uppfylla marknadsmässiga avkastnings- och
utdelningskrav i sin affärsverksamhet. Den operativa
verksamheten är bolagets styrelse och ledningens
ansvar. Näringsministern betonade också att
brunkolsutvinningen framför allt rör den tyska
energipolitiken och att den dessutom är resultatet
av en tysk politisk överenskommelse. Som ägare,
menade näringsministern, skall den svenska
regeringen se till att de statliga bolagen följer
gällande lagstiftning och befinner sig inom de
gränser som lagen anger.
Det kan i sammanhanget även nämnas att
Miljöpartiet i september 2002 inkommit med en
anmälan av dåvarande näringsminister Björn Rosengren
för närmare granskning av konstitutionsutskottet vad
gäller underlåtenhet att vidta erforderliga åtgärder
för att bl.a. genomföra riksdagens intention, såsom
den kom till uttryck i det energipolitiska beslutet
år 1997 (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12),
angående den aktiva roll som Vattenfall skulle spela
i omställningen av det svenska energisystemet. I
anmälan anförs att Vattenfalls agerande inte varit i
linje med den i propositionen uttryckta intentionen,
snarare tvärtom. I stället för att använda sina
resurser för omställningen av det svenska
energisystemet enligt riksdagens intentioner har
Vattenfall använt sina resurser för att köpa upp
bl.a. kolgruvor, kolkraftverk och kärnkraftverk i
utlandet, framför allt i Tyskland, sägs det.
Utskottets ställningstagande
Det har i två motioner rests krav på
riksdagsuttalande rörande Vattenfall AB och
brunkolsbrytning i Tyskland. I motion 2002/03:N264
(fp) begärs att riksdagen i ett uttalande till
regeringen skall tillse att regeringen tar upp en
diskussion med Vattenfall om hur projektet kan
avbrytas. Även i motion 2002/03:N335 (mp) förordas
att riksdagen genom ett tillkännagivande till
regeringen skall förhindra en tvångsförflyttning av
invånarna i byn Horno.
Utskottet vill inledningsvis understryka att det
riksdagen nu har att ta ställning till är frågan om
ett uttalande som innebär att Vattenfall skall
avbryta brunkolsbrytningen i det aktuella området
och förhindra en förflyttning av invånarna i byn
Horno. Vidare vill utskottet betona sin uppfattning
att denna fråga bör granskas fristående från
inställningen till användning av brunkol samt frågan
om en privatisering av Vattenfall.
Som ägare till Vattenfall bestämmer staten de
övergripande målen för företagets verksamhet och
tillsätter en styrelse som skall tillse att bolaget
uppfyller dessa mål. Verksamheten vid bolaget
bestäms i bolagsordningen. Vattenfall tillhör den
grupp av statliga bolag som har att verka under
marknadsmässiga villkor och krav. Den statliga
ägarpolitiken utgår således från dessa krav. Det
innebär att företaget skall uppfylla marknadsmässiga
avkastnings- och utdelningskrav i sin
affärsverksamhet. För den operativa ledningen
ansvarar bolagets företagsledning. Ledningens
skötsel av företaget får sedan granskas av
bolagsstämman. Av detta följer utskottets
principiella ståndpunkt att det är upp till
Vattenfalls ledning och styrelse att ta beslut om
den operativa verksamheten.
Vattenfall har etablerat sig på Europas största
energimarknad, Tyskland. Genom dotterbolaget
Vattenfall Europe driver bolaget brunkolsutvinning i
östra Tyskland. Företaget Laubag bryter brunkol som
sedan levereras till energiföretaget VEAG. De två
företagen är beroende av varandra och verksamheterna
är av nödvändighet nära sammankopplade. Genom de
förvärv Vattenfall gjort i Tyskland har bolaget
bundit upp sig i vissa åtaganden, bl.a. beträffande
produktion av en viss mängd brunkolsbaserad el.
Den bedömning Vattenfalls ledning gör, utifrån de
kontrakt bolaget har, är att ett stopp av brytningen
i det aktuella området skulle innebära ett
kontraktsbrott. Enligt utskottets mening skulle
således ett bifall till de här aktuella motionerna,
om riksdagen valde att tillmötesgå de krav som
ställs, innebära att den svenska staten indirekt
kräver att Vattenfall bryter mot de avtal företaget
är bundet av, bl.a. gentemot den tyska staten. Ett
alternativ vore att Vattenfall avyttrade de aktuella
företagen. En försäljning av dessa företag skulle
emellertid inte förhindra att byn Horno flyttas,
utan bara bidra till att processen ytterligare drogs
ut. Samtidigt skulle det underminera den strategi
Vattenfall arbetar utifrån och riskera att företaget
förstör stora värden.
Utskottet vill samtidigt betona att Vattenfall som
en aktör på den tyska marknaden har att rätta sig
efter där gällande regelverk och efter de beslut som
fastställts. Till grund för att byn Horno nu flyttas
ligger en rad demokratiskt fattade beslut. Grunden
för Laubags verksamhet är de beslut som den tyska
staten och delstaten Brandenburg fattat utifrån att
ha vägt samman effekter på sysselsättning,
energiförsörjning och miljö. Frågan om Hornos
förflyttning har även, som tidigare redovisats,
varit föremål för en rad prövningar i olika
instanser. Brunkolsbrytningen innebär ofrånkomligt
att omflyttningar och rivning av fastigheter görs.
Samtidigt gäller att brunkolsbrytning är en
basnäring i Tyskland. Omkring 50 % av Tysklands
energiförsörjning är beroende av förbränning av kol.
Brunkol förutses även framöver vara en viktig
energikälla i Tyskland. Det är därför ofrånkomligt
att fler byar kommer att påverkas av den fortsatta
brytningsverksamheten.
När det gäller de etiska förhållningsregler som
åberopas i motion 2002/03:N335 (mp) vill utskottet
framhålla vikten av att Vattenfall följer den
miljöpolicy och den etiska policy som företaget
fastställt. Något skäl för ett riksdagsuttalande
finner utskottet dock inte.
Med det anförda avstyrks aktuella motioner i
berörda delar.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.
1. Energipolitikens inriktning (punkt 2)
av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg (fp), Ola
Sundell (m), Yvonne Ångström (fp) och Ulla
Löfgren (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 1. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Fö259 yrkande
6, 2002/03:N227 yrkande 14, 2002/03:N242 yrkande 1,
2002/03:N262 yrkande 2, 2002/03:N264 yrkandena 1 och
4, 2002/03:N301 yrkandena 1, 2, 4, 11 och 13,
bifaller delvis motion 2002/03:N390 yrkandena 1 och
7 och avslår motion 2002/03:U324 yrkande 19.
Ställningstagande
Det övergripande målet för den svenska
energipolitiken bör enligt vår uppfattning vara att
främja en säker och konkurrenskraftig el- och
energiförsörjning i hela landet, samtidigt som all
energiproduktion skall klara högt ställda miljö- och
säkerhetskrav i enlighet med den generella
miljöpolitiken.
Energipolitiken måste utformas för att möta de
utmaningar som Sverige är nödgat att hantera. Det
innebär bl.a. att energipolitiken, för att möta den
ökande elanvändningen, måste formas så att
förutsättningar för en ökad elproduktion skapas.
Vidare måste effektproblematiken lösas.
Energipolitiken måste även hantera miljöfrågorna och
risken för kraftigt ökade utsläpp av koldioxid. Den
nu förda politiken har snarare bidragit till att
förvärra de problem som finns på nyssnämnda områden
än till att finna lösningar på dessa. En ny
inriktning på energipolitiken måste därför komma
till stånd.
Den riktning vi förordar innebär bl.a. att den
politiska styrningen av elproduktionen radikalt
förändras. Det är vår mening att valet av
produktionsform inte skall avgöras genom politiska
beslut, utan att energipolitiken bäst främjas genom
en fri produktion. Statsmakternas roll bör därför
inskränkas till att fastställa de spelregler som
skall gälla på marknaden i allmänhet och i synnerhet
vad gäller miljö, säkerhet och beredskap. Utöver att
fastställa villkoren för marknadens aktörer skall
staten inte försöka styra vilken teknik eller
produktionsform som skall utvecklas.
En bättre konkurrens på energimarknaderna än vad
som i dag är fallet är en förutsättning för att
marknaderna skall fungera, varför vi förordar en så
fri konkurrens som möjligt. De olika energislagen
skall användas där de är mest effektiva, och detta
skall ske på en fri, konkurrensutsatt energimarknad.
Den politik som förs i dag, vilken präglas av
detaljstyrning, särbeskattning och subventioner, har
medfört en sämre konkurrens än vad som annars varit
fallet. Resultatet av detta har bl.a. blivit högre
el- och energipriser för konsumenterna, högre
utgifter över statsbudgeten och ett generellt sämre
utnyttjande av de samhälleliga resurserna. Dessutom
måste det nuvarande energiskattesystemet reformeras
och utformas så att det blir intressant att
investera i en utökad elproduktion.
Det är vår uppfattning av riksdagsbeslutet om en
förtida avveckling av kärnkraften måste upphävas. Vi
menar att den förtida avvecklingen av kärnkraften
leder till allvarliga negativa konsekvenser för den
svenska samhällsekonomin, sysselsättningen och
miljön. En förtida avveckling av kärnkraften ökar
därmed sårbarheten i det svenska samhället.
Kärnkraften bör därför brukas under hela den
tekniska och ekonomiska livslängd som är möjlig.
Barsebäcks första reaktor, som togs ur drift hösten
1999, bör enligt vår mening åter tas i drift.
Därtill vill vi inte heller utesluta en eventuell
framtida utbyggnad av kärnkraften i Sverige.
Vidare anser vi att det är angeläget att
Vattenfall AB börsintroduceras och privatiseras. Det
är vår uppfattning att ägandet i form av en
politiserad styrelse och en politisk styrning av
bolaget påverkar både trovärdigheten och
effektiviteten i negativ bemärkelse. Inte minst är
den nu pågående omstruktureringen av europeiska
kraftbolag ett viktigt skäl till en privatisering.
Vattenfall är en ansenlig och viktig aktör i det
svenska energisystemet och inom bolaget har stora
värden byggts upp. Det är angeläget att dessa värden
hanteras på ett effektivt sätt. På den avreglerade
marknaden har en statlig aktör som Vattenfall en
mindre finansiell handlingsfrihet än sina
konkurrenter.
Med det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller
här berörda yrkanden i motionerna 2002/03:Fö259 (m),
2002/03:N227 (m), 2002/03:N262 (m), 2002/03:N301
(m), 2002/03:N242 (fp) och 2002/03:N264 (fp). Det
sagda ligger även delvis i linje med vad som i
aktuell del anförs i motion 2002/03: N390 (kd).
Yrkandet i motion 2002/03:U324 (mp) avstyrks.
2. Energipolitikens inriktning (punkt 2)
av Maria Larsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 2. Därmed
bifaller riksdagen motion 2002/03:N390 yrkandena 1
och 7, bifaller delvis motionerna 2002/03:Fö259
yrkande 6, 2002/03:N227 yrkande 14, 2002/03:N242
yrkande 1, 2002/03:N262 yrkande 2, 2002/03: N264
yrkandena 1 och 4 och 2002/03:N301 yrkandena 1, 2,
4, 11 och 13 och avslår motion 2002/03:U324 yrkande
19.
Ställningstagande
Det är min mening att målet för energipolitiken bör
vara att åstadkomma ett ekologiskt uthålligt
energisystem där den negativa påverkan på hälsa,
klimat och miljö är så liten som möjligt. I likhet
med vad som anförs i Kristdemokraternas motion
2002/03:N390 bör den svenska energiförsörjningen
tryggas genom en långsiktig och medveten
energipolitik med fasta spelregler där inhemska
förnybara energikällor utgör en växande bas.
Investeringar i biobränslebaserad kraftvärme,
vindkraft, solenergi och småskalig vattenkraft måste
stödjas. Vidare krävs omfattande satsningar på
energiforskning och energiteknisk utveckling för att
kunna uppnå målet om ett ekologiskt uthålligt
energisystem utan drastiska prisförändringar,
elbrist eller andra betydande påfrestningar på
välfärden och sysselsättningen. Den energipolitik
som regeringen svarar för präglas enligt min
uppfattning av kortsiktighet och missgynnar såväl
konsumenter som producenter. Det är viktigt att de
bidrag som införs i stimulerade syfte utmärks av ett
tydligt regelverk samtidigt som de är varaktiga över
tiden. Regeringens insatser har inte levt upp till
dessa villkor utan har varit mer av ryckvis och
sporadisk karaktär.
Kärnkraften bör, anser jag, fasas ut ur
energisystemet när energieffektiviseringar och
tillförsel av ny elektricitet möjliggör detta.
Tillförseln av ny energi skall vara baserad på
förnybara energikällor. Beslutet om
kärnkraftsavvecklingen har fattats utan
grundläggande konsekvensanalyser beträffande
effekter på samhällsekonomin och miljön. De ökade
koldioxidutsläppen som stängningen av Barsebäcks
första reaktor medfört är ett allvarligt hot mot
miljön och förstärker växthuseffekten. Därtill finns
i dag inte förnybar elproduktion i den omfattning
som krävs för att en utfasning av kärnkraften skall
kunna genomföras på ett ansvarsfullt sätt.
Vidare är det nödvändigt med ett nytt
energiskattesystem i Sverige, ett system där skatter
och miljöavgifter utformas med hänsyn till
förhållanden i omvärlden för att det svenska
näringslivets konkurrenskraft inte skall inskränkas
och för att välfärden och sysselsättningen inte
skall drabbas. Skattesystemet måste vara långsiktigt
och utformas så att miljöbelastningen minimeras.
Därtill måste det säkerställa tillgången på en under
trygga och säkra förhållanden framställd energi till
rimliga priser.
Jag förordar även en fri elmarknad som leder till
ökad konkurrens och därmed till lägre priser för
konsumenterna. Samtidigt är det angeläget att
uppföljningar görs av hur den avreglerade
elmarknaden fungerar.
När det gäller Vattenfall AB vill jag anföra
följande. Den avreglerade elmarknaden och
stängningen av Barsebäck 1 har försatt Vattenfall i
en ny situation. Företaget har expanderat kraftigt,
framför allt i Norden, Polen och Tyskland. Samtidigt
har avyttringar skett både i Sverige och utomlands.
Vattenfalls målsättning är att bli ett ledande
europeiskt energiföretag. Det är i detta sammanhang
angeläget att påtala - vilket Kristdemokraterna även
tidigare gjort - att Vattenfalls framtida
kapitalbehov under inga omständigheter kan eller
skall täckas genom ägartillskott. Vattenfall bör i
stället, helt eller delvis, privatiseras.
Med hänvisning till det ovan sagda tillstyrks
nämnda motion i berörda delar. Det sagda ligger även
delvis i linje med vad som i aktuella delar anförs i
motionerna 2002/03:Fö259 (m), 2002/03:N227 (m),
2002/03:N262 (m), 2002/03:N301 (m), 2002/03:N242
(fp) och 2002/03:N264 (fp). Motion 2002/03:U324 (mp)
avstyrks i här aktuell del.
3. Energipolitikens inriktning (punkt 2)
av Ingegerd Saarinen (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 3. Därmed
bifaller riksdagen motion 2002/03:U324 yrkande 19
och avslår motionerna 2002/03:Fö259 yrkande 6,
2002/03:N227 yrkande 14, 2002/03:N242 yrkande 1,
2002/03:N262 yrkande 2, 2002/03:N264 yrkandena 1 och
4, 2002/03:N301 yrkandena 1, 2, 4, 11 och 13 och
2002/03:N390 yrkandena 1 och 7.
Ställningstagande
Det svenska energisystemet bör enligt min mening
genomgå en total omställning till elproduktion
baserad på förnybara energislag. Därtill måste, med
respekt för den folkomröstning som genomförts, år
2010 återinföras som slutår för
kärnkraftsavvecklingen. I likhet med vad som anförs
i Miljöpartiets motion 2002/03:Fi275 är det även
mycket angeläget att både energibeskattningen och
andra energirelaterade regelsystem premierar
hållbarhet. Därtill är energieffektivisering och
energisparande åtgärder av central betydelse.
Målet för energipolitiken bör vara att, inom ramen
för en ekologiskt bärkraftig utveckling på kort och
lång sikt, skapa förutsättningar för att förse
landet med förnybar energi på ett sätt som medför
att näringslivet ges konkurrenskraftiga villkor och
hushållen får rimliga kostnader. Varje energislag
skall långsiktigt bära sina egna samhällsekonomiska
kostnader, inklusive risk- och miljökostnader. Genom
att anpassa energisystemet till vad som är
långsiktigt ekologiskt hållbart skapas
förutsättningar i Sverige för såväl en robust
ekonomisk utveckling som en god social utveckling.
För den fortsatta kärnkraftsavvecklingen skall - som
Miljöpartiet tidigare påpekat i olika sammanhang -
marknadsekonomiska styrmedel användas.
Kärnkraftsproducenterna bör betala sina egna
riskkostnader och ta fullt skadeståndsansvar för en
eventuell reaktorolycka.
Som framhålls i motion 2002/03:U324 (mp) är
övergången till förnybara energikällor en viktig
fråga inom det europeiska samarbetet. Enskilda
medlemsländer måste minska sitt beroende av såväl
fossila bränslen som kärnkraft. Användningen av
fossila bränslen måste begränsas på grund av deras
klimatpåverkan och kärnkraften på grund av de risker
den medför i alla led, från brytning till
slutförvaring. Även risken för sabotage och
terrordåd mot kärnkraftsanläggningar och transporter
av kärnavfall måste häri beaktas. Det är min
uppfattning att det inte är förenligt att EU har
politiska deklarationer om hållbar utveckling
samtidigt som unionen stödjer användningen av
fossila bränslen och kärnkraft. De stödformer som EU
i dag har för kärnkraft och fossileldning måste
därför upphöra. Det gäller bl.a. de s.k.
Euratomlånen och det regelverk som tillåter
statsstöd för stenkolsbrytning.
Det sagda innebär att motion 2002/03:U324 (mp)
tillstyrks i berörda delar. Övriga här aktuella
motionsyrkanden avstyrks.
4. Stängningen av Barsebäck 2 (punkt 3)
av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg (fp), Maria
Larsson (kd), Ola Sundell (m), Yvonne Ångström
(fp) och Ulla Löfgren (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 4. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ420 yrkande
12, 2002/03:N242 yrkande 2, 2002/03:N264 yrkande 3,
2002/03:N301 yrkandena 5 och 6 och 2002/03:N390
yrkande 3 och bifaller delvis motion 2002/03:N271
yrkande 1.
Ställningstagande
Regeringens ambition är att återkomma till riksdagen
under våren 2003 med en bedömning om när en
stängning av Barsebäcks andra reaktor kan ske. Vi
motsätter oss dock en förtida avvecklingen av
kärnkraften som får negativa konsekvenser för miljön
och samhällsekonomin. Stängningen av Barsebäcks
första reaktor har medfört stora kostnader för
skattebetalarna, försämrat miljön och försvagat den
svenska försörjningstryggheten. En fortsatt
avveckling kommer enligt vår uppfattning att
ytterligare förvärra en redan ansträngd situation.
Inte minst den svenska elintensiva industrin kommer
att drabbas hårt av en fortsatt förtida avveckling
av kärnkraften.
Svenska kraftnät överlämnade i oktober 2002 en
rapport till regeringen om inverkan på
effektbalansen av en stängning av Barsebäck 2 under
år 2003. I rapporten erinras om att en stängning av
Barsebäck 2 skulle innebära att produktionsförmågan
minskar med 600 MW och därmed medföra en ytterligare
försvagning av effektbalansen. Vidare konstateras
att konsekvensen kan bli att elmarknaden inte klarar
att balansera tillgång och efterfrågan om vintern
blir en s.k. tioårsvinter. En avställning under
sådana förutsättningar menar vi är helt orimlig. I
november 2002 överlämnades dessutom två rapporter
till regeringen inför den förnyade prövningen av en
eventuell stängning. I en av rapporterna
konstateras, helt skäligt, att de mål som satts för
att genomföra en stängning i dag inte kan anses vara
relevanta för en prövning på grund av de
förändringar som skett i övrigt på elmarknaden.
Därtill påtalas de negativa effekter en avställning
har för den svenska industrin.
Vi menar att det är ett rimligt krav att
regeringen åtminstone för riksdagen redovisar
konsekvenserna av en fortsatt förtida avveckling av
kärnkraften innan ytterligare politiska beslut
fattas om att ta elproduktion ur drift. En sådan
redovisning bör i synnerhet omfatta de
samhällsekonomiska kostnaderna i form av minskad
sysselsättning och negativa miljöeffekter som en
avveckling skulle resultera i. Även EG-kommissionen
har riktat skarp kritik mot den svenska regeringen
för att denna inte lever upp till de krav på
miljökonsekvensbeskrivningar som gemenskapen
fastställt. Den förda politiken har resulterat i
ökade koldioxidutsläpp i norra Europa, då den
tidigare elproduktionen i Barsebäck 1 ersatts med
import av fossilbaserad el från bl.a. Danmark. En
stängning av Barsebäck 2 skulle, vilket även
konstateras i de bägge tidigare nämnda
konsultrapporterna, leda till ytterligare utsläpp.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker vi
motionerna 2002/03:MJ420 (m), 2002/03:N242 (fp),
2002/03:N264 (fp), 2002/03:N301 (m) och 2002/03:
N390 (kd) i berörda delar. Även motion 2002/03:N271
(kd, m) blir i allt väsentligt tillgodosedd.
5. Stängningen av Barsebäck 2 (punkt 3,
motiveringen)
av Ingegerd Saarinen (mp).
Ställningstagande
Med anledning av de motioner som gäller den
fortsatta kärnkraftsavvecklingen och stängningen av
Barsebäck 2 vill jag anföra följande.
Det är min mening att villkoren för stängningen av
Barsebäck 2 skall upphävas och att Barsebäcks andra
reaktor skall stängas snarast möjligt. Villkoren som
är kopplade till en stängning bygger på ett i
grunden föråldrat tänkande. De tidsförskjutningar
som gjorts beträffande stängningen av Barsebäck 2
har enligt min uppfattning skapat en otydlighet om
statsmakternas verkliga avsikter. Detta kan i sin
tur skapa en tveksamhet hos aktörer på marknaden att
ta nödvändiga initiativ och beslut för fortsatt
energieffektivisering och introduktion av förnybara
energikällor.
Med hänvisning till det anförda avstyrks
motionerna 2002/03:MJ420 (m), 2002/03:N242 (fp),
2002/03:N264 (fp), 2002/03:N271 (kd, m),
2002/03:N301 (m) och 2002/03:N390 (kd) i här
aktuella delar.
6. Vattenfall AB och brunkolsbrytning i
Tyskland (punkt 7)
av Eva Flyborg (fp), Maria Larsson (kd) och
Yvonne Ångström (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 6. Därmed
bifaller riksdagen delvis motionerna 2002/03:N264
yrkande 7 och 2002/03:N335.
Ställningstagande
Vi vill starkt ifrågasätta om Vattenfall AB:s
agerande i Tyskland vad gäller brunkolsbrytning är
förenligt med det uppdrag bolaget givits av
statsmakterna rörande omställningen av
energisystemet. Enligt det beslut riksdagen fattade
våren 1997 bör Vattenfall ges en strategisk roll i
omställningsarbetet. Vidare framhölls att
Vattenfalls aktiva medverkan är av avgörande
betydelse för den fortsatta omställningen av
energisystemet och att ny ekologisk
elproduktionsteknik och investeringar i el- och
värmeproduktion från förnybara energislag bör vara
framträdande i Vattenfalls långsiktiga utvecklings-
och investeringsplaner. Den vision Vattenfall i dag
arbetar utifrån är att vara ett ledande europeiskt
energiföretag. Vi menar att brunkolsbrytning och
användning av brunkol är en verksamhet som inte går
att förena med en ekologiskt och socialt hållbar
framtid. Användningen av brunkol strider även mot de
miljömål som riksdagen fastställt. En stor del av
den brunkolsbrytning som sker i östra Tyskland och
som Vattenfall är involverad i pågår inom de områden
där den sorbiska minoriteten är bosatt. Den sorbiska
byn Horno ligger mitt i det stora brunkolsfältet
Jänschwalde, och byn skall nu rivas för att ge plats
för den fortsatta expansionen av brunkolsbrytningen.
Enligt de uppgifter Vattenfall lämnat till
utskottet skulle ett stopp i brunkolbrytningen i det
aktuella området innebära att bolaget bryter mot de
kontrakt Vattenfall är bundet av, bl.a. gentemot den
tyska staten. Dessutom har processen nu - dessvärre
- gått så långt att det är tveksamt om ett stopp för
Vattenfalls planer och ett bevarande av byn Horno är
möjligt. Det nya Horno är under uppförande och
flyttningen av byns invånare påbörjas inom kort.
Vi vill emellertid framhålla att frågan om Horno
och Vattenfalls agerande är av stor vikt då det även
framgent kommer att bli aktuellt att flytta på byar
och deras invånare för att bereda plats för
brunkolsbrytning. Detta sker naturligtvis inom ramen
för de beslut och det regelverk som finns i
Tyskland. Frågan måste dock resas om detta är i
överensstämmelse med den energipolitiska inriktning
som Sverige driver och med vilken ett fortsatt
statligt ägande av Vattenfall har motiverats. När
det gäller Vattenfalls agerande är det ytterst den
svenska regeringen som bär ansvaret för den
fortsatta utvecklingen. Det är vår uppfattning att
staten måste ta sitt ägaransvar genom att tillse att
Vattenfalls handlande överensstämmer med de villkor
riksdagen fastställt, detta oberoende av
inställningen till den energipolitik som regeringen
för. Det innebär enligt vår mening att regeringen på
lämpligt sätt måste agera för att förhindra att
Vattenfall hamnar i liknande situationer som i
fallet Horno.
Vi menar, med hänvisning till det ovan anförda,
att riksdagen i ett uttalande till regeringen skall
begära följande.
För det första bör regeringen, på passande vis,
agera så att Vattenfall inte åter hamnar i en
situation där bolaget står som ansvarigt för att
människor tvångsförflyttas på grund av
brunkolsbrytning. Skall Vattenfall även fortsatt
vara involverat i brunkolsbrytning, vilket i sig
starkt kan ifrågasättas, måste det finnas tydliga
riktlinjer från ägaren - staten - om hur bolaget
skall agera. Regeringen bör även på lämpligt sätt
till riksdagen återrapportera sina förehavande med
anledning av detta uttalande.
För det andra bör regeringen, i syfte att
förhindra att liknande situationer uppkommer i
framtiden, tydliggöra de statliga företagens etiska
förhållningssätt. Etiska frågor måste få större
fokus och regeringen bör visa ansvar genom att
snarast, genom ägardirektiv, tillse att samtliga
statliga företag upprättar en etisk policy. Varje
företags etiska policy bör sedan redovisas i
årsberättelsen. I regeringens årliga redogörelse för
statligt ägda företag bör även anges om företaget
har en etisk policy på samma sätt som det i dag
redogörs för miljöarbete, mångfald och jämställdhet.
Med hänvisning till det sagda föreslår vi att
riksdagen, med delvis bifall till motionerna
2002/03:N264 (fp) i berörd del och 2002/03:N335
(mp), tillkännager för regeringen vad vi anfört.
7. Vattenfall AB och brunkolsbrytning i
Tyskland (punkt 7)
av Ingegerd Saarinen (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 7. Därmed
bifaller riksdagen delvis motionerna 2002/03:N264
yrkande 7 och 2002/03:N335.
Ställningstagande
Jag vill starkt ifrågasätta om Vattenfall AB:s
agerande i Tyskland vad gäller brunkolsbrytning är
förenligt med det uppdrag bolaget givits av
statsmakterna rörande omställningen av
energisystemet. Enligt det beslut riksdagen fattade
våren 1997 bör Vattenfall ges en strategisk roll i
omställningsarbetet. Vidare framhölls att
Vattenfalls aktiva medverkan är av avgörande
betydelse för den fortsatta omställningen av
energisystemet och att ny ekologisk
elproduktionsteknik och investeringar i el- och
värmeproduktion från förnybara energislag bör vara
framträdande i Vattenfalls långsiktiga utvecklings-
och investeringsplaner. Den vision Vattenfall i dag
arbetar utifrån är att vara ett ledande europeiskt
energiföretag. Jag menar att brunkolsbrytning och
användning av brunkol är en verksamhet som inte går
att förena med en ekologiskt och socialt hållbar
framtid. Användningen av brunkol strider även mot de
miljömål som riksdagen fastställt. En stor del av
den brunkolsbrytning som sker i östra Tyskland och
som Vattenfall är involverad i pågår inom de områden
där den sorbiska minoriteten är bosatt. Den sorbiska
byn Horno ligger mitt i det stora brunkolsfältet
Jänschwalde, och byn skall nu rivas för att ge plats
för den fortsatta expansionen av brunkolsbrytningen.
Enligt de uppgifter Vattenfall lämnat till
utskottet skulle ett stopp i brunkolbrytningen i det
aktuella området innebära att bolaget bryter mot de
kontrakt Vattenfall är bundet av, bl.a. gentemot den
tyska staten. Möjligheten att kunna avbryta detta
projekt och rädda byn Horno bör dock närmare
granskas.
Frågan om byn Hornos framtid är samtidigt viktig
av mer principiella orsaker. Framöver kommer
ytterligare en rad byar i regionen att bli föremål
för motsvarande behandling som byn Horno och dess
invånare nu blivit. Det är därför angeläget att
åtgärder vidtas för att förhindra upprepningar av
det nu inträffade. När det gäller Vattenfalls
agerande är det ytterst den svenska regeringen som
bär ansvaret för den fortsatta utvecklingen.
Jag menar, med hänvisning till det ovan anförda,
att riksdagen i ett uttalande till regeringen skall
begära följande.
För det första bör regeringen snarast utreda
frågan om huruvida ett stopp av brunkolsbrytningen
och ett bevarande av byn Horno innebär att
Vattenfall bryter mot de kontrakt bolaget är bundet
av och vilka följder detta skulle få. Kan byn Horno
räddas utan att Vattenfall begår något
kontraktsbrott bör regeringen på lämpligt sätt,
exempelvis genom ett ägardirektiv, tillse att byn
bevaras. Emellertid har processen nu - dessvärre -
gått så långt att det är tveksamt om ett stopp för
Vattenfalls planer och ett bevarande av byn Horno är
möjligt. Jag vill dock framhålla att frågan om Horno
och Vattenfalls agerande är av stor vikt då det även
framgent kommer att bli aktuellt att flytta på byar
och deras invånare för att bereda plats för
brunkolsbrytning. Regeringen bör därtill återkomma
till riksdagen under våren 2003 och redovisa sina
slutsatser och vidtagna åtgärder i frågan.
För det andra bör regeringen, i syfte att
förhindra att liknande situationer uppkommer i
framtiden, tydliggöra de statliga företagens etiska
förhållningssätt. Etiska frågor måste få större
fokus och regeringen bör visa ansvar genom att
snarast, genom ägardirektiv, tillse att samtliga
statliga företag upprättar en etisk policy. Varje
företags etiska policy bör sedan redovisas i
årsberättelsen. I regeringens årliga redogörelse för
statligt ägda företag bör även anges om företaget
har en etisk policy på samma sätt som det i dag
redogörs för miljöarbete, mångfald och jämställdhet.
Med hänvisning till det sagda föreslår jag att
riksdagen, med delvis bifall till motionerna
2002/03:N264 (fp) i berörd del och 2002/03:N335
(mp), tillkännager för regeringen vad som ovan
anförts.
Särskilda yttranden
Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
1. Bedömning av regeringens resultatredovisning
(punkt 1)
av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg (fp), Maria
Larsson (kd), Ola Sundell (m), Yvonne Ångström
(fp) och Ulla Löfgren (m).
Enligt vår bedömning bekräftar regeringens
resultatredovisning, inte minst beträffande
verksamhetsområdet Politik för ett uthålligt
energisystem, vår uppfattning att regeringens
energiomställningsarbete inte leder till de mål som
satts upp. Samtidigt vill vi understryka att flera
av målen inom ramen för regeringens
omställningsprogram, särskilt i fråga om den
långsiktiga delen av programmet, till sin karaktär
är diffusa. Detta försvårar enligt vår mening
riksdagens möjligheter att göra en adekvat bedömning
huruvida de resurser som används står i paritet med
de resultat som regeringen menar sig uppnå. Därtill
vill vi framhålla vår uppfattning att den
avvecklingspolitik som förs beträffande kärnkraften,
där politiska beslut skall avgöra om och när
kärnkraftsreaktorerna skall stängas, i grunden går
emot själva tanken på mål- och resultatstyrning.
När det gäller själva inriktningen på den politik
som regeringen och dess stödpartier för återkommer
vi med våra synpunkter under de kommande avsnitten
Energipolitikens inriktning och Stängningen av
Barsebäck 2.
2. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi
(punkt 4)
av Mikael Odenberg, Ola Sundell och Ulla Löfgren
(alla m).
Den 21 november 2002 beslöt en majoritet av
riksdagens finansutskott bestående av företrädarna
för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet att förorda ekonomiska ramar för de
olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och en
beräkning av statens inkomster avseende år 2003.
Samtidigt beslutades om preliminärt utgiftstak för
år 2004. Riksdagen förväntas den 4 december 2002
fatta ett beslut i enlighet med vad finansutskottet
har förordat.
Moderata samlingspartiet har i parti- och
kommittémotioner förordat en annan inriktning av den
ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Ett
övergripande mål för den ekonomiska politiken bör
vara en sänkt utgiftskvot. För detta krävs såväl en
moderniserad arbetsmarknad och avregleringar som
sänkta skatter och lägre offentliga utgifter. Våra
förslag syftar även till att skapa förutsättningar
för ett ekonomiskt, kulturellt och växande Sverige.
Vi vill satsa på en utbildning som ger alla större
möjlighet till ett rikare liv. Genom en större
enskild sektor och ett starkare civilt samhälle kan
både företag och människor växa. Ännu fler kan komma
in på den ordinarie arbetsmarknaden. Den sociala
tryggheten ökar också i andra bemärkelser genom att
hushållen får en större ekonomisk självständighet.
Friheten att välja bidrar till mångfald, en bättre
kvalitet och en större trygghet. De enskilda
människorna får ett större inflytande över sina liv.
Vi har föreslagit en långtgående växling från
subventioner och bidrag till omfattande
skattesänkningar för alla, främst låg- och
medelinkomsttagare. Samtidigt värnar vi de människor
som är i störst behov av gemensamma insatser och som
har små eller inga möjligheter att påverka sin egen
situation. Vi slår också fast att det allmänna skall
tillföras resurser för att på ett tillfredsställande
sätt kunna genomföra de uppgifter som måste vara
gemensamma.
Vårt budgetalternativ - med våra förslag till
utgiftstak, anslagsfördelning och skatteförändringar
- bör ses som en helhet där inte någon eller några
delar kan brytas ut och behandlas isolerat från de
andra. När en majoritet i finansutskottet har ställt
sig bakom regeringens förslag till ramar för de
olika utgiftsområdena och därmed valt en annan
inriktning av politiken, deltar vi inte i det nu
aktuella beslutet om anslagsfördelning inom
utgiftsområde 21 Energi.
Våra principiella uppfattningar framgår av våra
reservationer i detta betänkande under momenten
Energipolitikens inriktning och Stängningen av
Barsebäck 2. Den anslagsfördelning inom
utgiftsområdet som vi förordar redovisas i motion
2002/03:N357 (m) och i bilaga 2. Synen på vilka
anslag som bör anvisas för energipolitiska ändamål
bygger på de principiella utgångspunkter som
Moderata samlingspartiet anser bör gälla för
energipolitiken och som framgår av motion
2002/03:N301 (m).
Sammanlagt har vi föreslagit - med anförda
motiveringar under berörda anslag i detta betänkande
- en minskning av ramen för utgiftsområde 21 Energi
med ca 318 miljoner kronor.
3. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi
(punkt 4)
av Eva Flyborg och Yvonne Ångström (båda fp).
Folkpartiet liberalernas budgetförslag för år 2003
innebär i huvuddrag sänkta skatter på arbete och
företagande som syftar till att uppnå en långsiktig
och uthållig tillväxt. Förslagen syftar även till en
mer rättvis skattepolitik för bl.a. barnfamiljer.
Våra utgiftsökningar avser främst bistånd,
utbildning, vård och omsorg, förbättringar för
handikappade, åtgärder mot ohälsan samt satsningar
på miljö och rättssäkerhet.
När det gäller energiområdet menar vi att god
tillgång på energi är en förutsättning för välstånd.
Det svenska energisystemet bör successivt ställas om
till att bli ekologiskt hållbart. Det långsiktiga
målet är att såväl fossilt bränsle som kärnkraft
skall fasas ut ur energisystemet och ersättas av
ekologiskt hållbara energikällor. Omställningen av
energisystemet måste ske med hänsyn till Sveriges
behov av tillväxt och ökad sysselsättning.
Folkpartiet anser därför att kärnkraften skall
utnyttjas under hela sin tekniska och ekonomiska
livslängd. Vi säger därför nej till regeringens, och
dess stödpartiers, förtida stängning av
kärnkraftverket i Barsebäck. I det fall det framöver
visar sig nödvändigt för att trygga den svenska
energiförsörjningen och miljön kan vi även tänka oss
en utbyggnad av kärnkraften. Vi oroar oss över
effekterna av att koldioxidutsläppen ökar som en
följd av avställningen av Barsebäcksverket, vilket i
sin tur medfört en ökad import av el från kolbaserad
produktion i Danmark. Enligt de beräkningar som
gjorts innebär en stängning av Barsebäck 2 att
utsläppen av koldioxid kommer att öka med 2-4
miljoner ton per år. Det är därför av största vikt
att en omfattande miljökonsekvensbeskrivning av
avvecklingen görs, för att belysa konsekvenserna på
såväl kort som lång sikt. Därtill behöver
utsläppsstatistiken förbättras då den i dag inte ger
en rättvisande bild. Regeringen bör åläggas att även
redovisa de koldioxidutsläpp som genereras vid
elproduktion i utländska kolkraftverk vid elimport
till Sverige.
Våra principiella uppfattningar framgår av de
reservationer vi gjort i detta betänkande under
momenten Energipolitikens inriktning och Stängningen
av Barsebäck 2.
Det är mot denna bakgrund som Folkpartiet i
motionerna 2002/03:Fi232 och 2002/03:N264 - med
anförda motiveringar under berörda anslag i detta
betänkande - har föreslagit en sammanlagd minskning
av ramen för utgiftsområde 21 Energi med 1 058
miljoner kronor år 2003. Den anslagsfördelning som
vi förordar inom utgiftsområdet framgår även av
bilaga 2.
Då en majoritet i riksdagens finansutskott,
bestående av företrädarna för Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet, har valt att stödja
en annan inriktning av politiken och då riksdagen
den 4 december 2002 förväntas fatta ett beslut i
enlighet med vad finansutskottets majoritet förordar
deltar vi inte i det nu aktuella beslutet om
anslagsfördelningen inom utgiftsområde 21 Energi.
4. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi
(punkt 4)
av Maria Larsson (kd).
Kristdemokraterna har i parti- och kommittémotioner
förordat en annan inriktning av den ekonomiska
politiken och budgetpolitiken än den regeringen och
dess stödpartier föreslår.
Kristdemokraternas budgetalternativ tar sikte på
att långsiktigt förbättra Sveriges
tillväxtförutsättningar genom strukturella reformer
och strategiska skattesänkningar på arbete och
sparande. Därigenom skapas förutsättningar för att
sysselsättningen skall kunna öka i en sådan
utsträckning att välfärden tryggas för alla. Det
handlar bl.a. om arbetsmarknaden, som måste göras
mer flexibel. Det handlar om skatterna på arbete och
företagande som måste sänkas och på sikt anpassas
till omvärldens betydligt lägre skattetryck. Det
handlar om det svenska konkurrenstrycket som måste
förbättras. Vidare måste den offentliga sektorn
förnyas för att bättre möta konsumenternas/brukarnas
behov och bättre tillvarata personalens kompetens
och idéer. Dessutom måste valfriheten inom
familjepolitiken öka, rättsväsendet återupprättas,
pensionärernas ekonomiska situation stärkas och
infrastrukturen förbättras. Målet med våra reformer
på dessa områden är att skapa förutsättningar för en
uthålligt hög tillväxt, där sysselsättningen kan öka
utan att inflationen tar fart, där den enskildes
valfrihet, personliga ansvar och välfärd kan öka
utan politisk detaljstyrning, där den offentliga
sektorn kan vitaliseras och möta ökande behov utan
att jagas av krympande skattebaser och där statens
finanser inte kollapsar vid nästa lågkonjunktur.
Eftersom företrädarna för Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet den 21 november 2002
i finansutskottet ställt sig bakom ett förslag till
ramar för de olika utgiftsområdena och därmed banat
väg för en annan inriktning av politiken redovisar
jag i detta särskilda yttrande den del av vår
politik som rör utgiftsområde Energi.
Kristdemokraterna instämmer i princip i
huvuddragen i omställningsprogrammet, men är starkt
kritiska mot regeringens handläggning av frågan om
kärnkraftsavvecklingen. Vår uppfattning är att den
första kärnkraftsreaktorn i Barsebäcksverket borde
ha fasats ut först när motsvarande mängd el
tillförts eller sparats bort.
Jag anser att Sveriges energiförsörjning skall
tryggas genom en långsiktig och medveten
energipolitik med fasta spelregler där inhemska
förnybara energikällor och bränslen utgör en växande
bas. Sverige har en framskjuten position vad gäller
forskning och utveckling av solcells- och
vätgasbaserade energisystem. Dessa tekniker kan
komma att bli mycket viktiga för den framtida
energiförsörjningen. Kristdemokraterna anslår därför
50 miljoner kronor ytterligare till dessa båda
forskningsområden. Jag menar också att de små
elproducenterna måste garanteras långsiktigt rimliga
villkor samtidigt som ny teknik, nya metoder och nya
energikällor, såsom exempelvis solvärme, utvecklas
och prövas.
Mina principiella uppfattningar framgår av de
reservationer jag gjort i detta betänkande under
momenten Energipolitikens inriktning och Stängningen
av Barsebäck 2.
Den anslagsfördelning inom utgiftsområdet som jag
förordar redovisas i kommittémotion 2002/03:N390
(kd) och i bilaga 2. Sammanlagt har
Kristdemokraterna föreslagit - med anförda
motiveringar under berörda anslag i detta betänkande
- en minskning av ramen för utgiftsområde 21 Energi
med 135 miljoner kronor år 2003.
Då en majoritet i riksdagens finansutskott stöder
en annan inriktning av politiken och riksdagen den 4
december 2002 väntas fatta ett beslut i enlighet med
vad finansutskottet förordar deltar jag inte i det
nu aktuella beslutet om anslagsfördelning inom
utgiftsområde 21 Energi.
5. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi
(punkt 4)
av Ingegerd Saarinen (mp).
Jag stöder regeringens förslag till anslag inom
utgiftsområde 21 Energi för år 2003. Samtidigt vill
jag i detta sammanhang erinra om den överenskommelse
som i oktober 2002 träffats mellan företrädare för
Socialdemokraterna och Miljöpartiet om 121 punkter
för ett tryggare, rättvisare och grönare Sverige.
Överenskommelsen omfattar bl.a. att ett nationellt
mål för försäljning av förnybara bränslen införs,
att förbättrade villkor för förnybara drivmedel
införs, att vindkraften skall få bättre
förutsättningar, att resurser skall satsas på att
göra solceller kommersiellt gångbara, att
försöksverksamheten med solceller fortsätter och att
investeringsstödet till solvärme fortlöper. Denna
överenskommelse måste enligt min mening beaktas i
det fortsatta arbetet.
6. Redovisning av anslag för år 2004 (punkt 5)
av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg (fp), Maria
Larsson (kd), Ola Sundell (m), Yvonne Ångström
(fp) och Ulla Löfgren (m).
Då vi inte ställde oss bakom det energipolitiska
beslut som riksdagen fattade våren 2002 (bet.
2001/02:NU17) och som föregicks av en
överenskommelse mellan företrädare för
Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet
avstår vi från att delta i beslutet beträffande
redovisning av anslag för år 2004. Samtidigt vill vi
framhålla vår mening att det är angeläget att
redovisningen i budgetpropositionen är så komplett
som möjligt.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2002/03:1 (utgiftsområde
21 Energi)
Regeringen föreslår
1. att riksdagen bemyndigar regeringen att under 2003
för ramanslaget 35:3 Teknikupphandling och
marknadsintroduktion besluta om åtgärder som
inklusive tidigare gjorda åtaganden medför utgifter
på högst 260 000 000 kronor under 2004-2007
(avsnitt 7.1.3),
2. att riksdagen bemyndigar regeringen att under 2003
för ramanslaget 35:4 Stöd för marknadsintroduktion
av vindkraft besluta om åtgärder som inklusive
tidigare gjorda åtaganden medför utgifter på högst
300 000 000 kronor under 2004-2007 (avsnitt 7.1.4),
3. att riksdagen bemyndigar regeringen att under 2003
för ramanslaget 35:5 Energiforskning besluta om
åtgärder som inklusive tidigare gjorda åtaganden
medför utgifter på högst 810 000 000 kronor under
2004-2007 (avsnitt 7.1.5),
4. att riksdagen bemyndigar regeringen att under 2003
för ramanslaget 35:6 Energiteknikstöd besluta om
åtgärder som inklusive tidigare gjorda åtaganden
medför utgifter på högst 350 000 000 kronor under
2004-2007 (avsnitt 7.1.6),
5. att riksdagen bemyndigar regeringen att under 2003
för ramanslaget 35:7 Introduktion av ny
energiteknik besluta om åtgärder som inklusive
tidigare gjorda åtaganden medför utgifter på högst
500 000 000 kronor under 2004-2007 (avsnitt 7.1.7),
6. att riksdagen bemyndigar regeringen att under 2003
för ramanslaget 35:8 Energipolitiskt motiverade
internationella klimatinsatser besluta om åtgärder
som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför
utgifter på högst 60 000 000 kronor under 2004-2006
(avsnitt 7.1.8),
7. att riksdagen godkänner investeringsplanen för
Affärsverkskoncernen svenska kraftnät för perioden
2003-2005 ( avsnitt 7.2.1),
8. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslagit
om finansiella befogenheter för Affärsverket
svenska kraftnät (avsnitt 7.2.2),
9. att riksdagen för budgetåret 2003 anvisar anslagen
under utgiftsområde 21 Energi enligt uppställning i
bilaga 2.
Motioner
2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
20. (delvis) Riksdagen anvisar för budgetåret 2003
anslagen under utgiftsområde 21 Energi enligt
uppställningen i motionen.
2002/03:U324 av Ulf Holm m.fl. (mp):
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförts om
energipolitiken.
2002/03:Fö259 av Gunnar Hökmark m.fl. (m):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om elförsörjningen.
2002/03:MJ420 av Per Westerberg m.fl. (m):
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det inte är
acceptabelt att svensk energipolitik leder till
kraftigt ökade utsläpp av växthusgaser i norra
Europa.
2002/03:N227 av Bo Lundgren m.fl. (m):
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om avpolitiserad
energiförsörjning.
2002/03:N242 av Torkild Strandberg m.fl. (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om en återöppning
av Barsebäck 1.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om den förtida
stängningen av Barsebäck 2.
2002/03:N262 av Lars Lindblad m.fl. (m):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en förtida
kärnkraftsavveckling.
2002/03:N264 av Eva Flyborg m.fl. (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en fri produktion
av energi.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om den förtida
avstängningen av kärnkraften.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kärnkraftens
framtid.
7. Riksdagen begär att regeringen tar upp en
diskussion med Vattenfall om brunkolsbrytningen i
byn Horno.
12. Riksdagen anvisar med ändringar i förhållande
till regeringens förslag anslagen under
utgiftsområde 21 Energi enligt uppställning i
motionen.
2002/03:N271 av Yvonne Andersson och Anna Lindgren
(kd, m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kärnkraften och
Barsebäck 2.
2002/03:N301 av Mikael Odenberg m.fl. (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
lägger fram förslag till konkreta mål för
energipolitiken.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att detaljstyrning,
särskatter och subventioner inom energipolitiken
skall tas bort.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utforma
energipolitiken så att det blir intressant att
investera i ny elproduktion.
5. Riksdagen begär att regeringen redovisar
konsekvenserna av en fortsatt förtida avveckling av
kärnkraften.
6. Riksdagen beslutar om omedelbart stopp för en
politiskt beslutad, förtida avveckling av svensk
kärnkraft.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om statligt stöd på
energiområdet.
13. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till börsintroduktion av Vattenfall AB.
2002/03:N335 av Ingegerd Saarinen (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att statliga
Vattenfall AB skall leva upp till sina egna
miljöetiska krav och därmed skydda den
kulturminnesmärkta sorbiska byn Horno i östra
Tyskland och förhindra en tvångsförflyttning av
dess invånare.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige inte
skall engagera sig i brunkolsbrytning i Tyskland,
då det strider mot Europakonventionen för skydd av
nationella minoriteter, principen om hållbar
utveckling samt mot de av riksdagen antagna
miljömålen.
2002/03:N357 av Mikael Odenberg m.fl. (m):
2. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 21 anslag
35:1 Statens energimyndighet: Förvaltningskostnader
för år 2003 133 154 000 kr.
3. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 21 anslag
35:2 Insatser för effektivare energianvändning för
år 2003 0 kr.
4. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 21 anslag
35:3 Teknikupphandling och marknadsintroduktion för
år 2003 0 kr.
5. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 21 anslag
35:4 Stöd för marknadsintroduktion av vindkraft för
år 2003 0 kr.
6. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 21 anslag
35:5 Energiforskning för år 2003 408 471 000 kr.
7. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 21 anslag
35:6 Energiteknikstöd för år 2003 121 196 000 kr.
8. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 21 anslag
35:7 Introduktion av ny energiteknik för år 2003
210 147 000 kr.
2002/03:N390 av Maria Larsson m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om riktlinjer för
energipolitiken.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det i
prövningen av villkoren inför stängningen av
Barsebäcks andra reaktor också skall ingå en
ekonomisk redovisning, en miljökonsekvensanalys och
en samhällsekonomisk analys.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
vidta erforderliga åtgärder för att tillse att
elbrist inte uppstår.
20. Riksdagen beslutar att för budgetåret 2003 anvisa
anslagen under utgiftsområde 21 Energi, med
förändringar i förhållande till regeringens
förslag, enligt uppställning i motionen.
2002/03:N394 av Åsa Torstensson m.fl. (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om resurser för
fullföljande av energiöverenskommelsen i
vårpropositionen 2003.
2002/03:Bo292 av Annelie Enochson (kd):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att medel anslås för
forskning på vindkraft både vad det gäller
kostnadseffektivitet och design.
Bilaga 2
Regeringens och oppositionspartiernas förslag till anslag för år 2003 inom u
Energi
Belopp i 1000-tal kronor
-------------------------------------------------------------------------------
Anslag Anslagstyp Regeringens
förslag
(m) (fp) (kd) (c)
-------------------------------------------------------------------------------
35:1 Statens energimyndighet: (ram.) 140 162 - 7 008 -
Förvaltningskostnader
-------------------------------------------------------------------------------
35:2 Insatser för effektivare (ram.) 136 000 - 136 000 - 1
energianvändning
-------------------------------------------------------------------------------
35:3 Teknikupphandling och (ram.) 65 000 - 65 000 -
marknadsintroduktion
-------------------------------------------------------------------------------
35:4 Stöd för marknadsintroduktion av (ram.) 50 000 - 50 000 -
vindkraft
-------------------------------------------------------------------------------
35:5 Energiforskning (ram.) 438 471 - 30 000 - 1
-------------------------------------------------------------------------------
35:6 Energiteknikstöd (ram.) 131 196 - 10 000 - 1
-------------------------------------------------------------------------------
35:7 Introduktion av ny energiteknik (ram.) 230 147 - 20 000 - 2
-------------------------------------------------------------------------------
35:8 Energipolitiskt motiverade (ram.) 50 000
internationella
klimatinsatser
-------------------------------------------------------------------------------
35:9 Skydd för småskalig elproduktion (ram.) 100 000
-------------------------------------------------------------------------------
35:10 Ersättning för vissa kostnader vid (ram.) 346 390 - 3
avveckling av en reaktor vid Barsebäcksverket
-------------------------------------------------------------------------------
35:11 Statlig prisgaranti elcertifikat (ram.) 0
-------------------------------------------------------------------------------
35:12 Kärnsäkerhet i Östeuropa* (ram.) +
-------------------------------------------------------------------------------
35:13 Forskning och utveckling av (ram.)
solcells- och vätgas-
baserade system*
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
Summa 1 687 366 - 318 008 -
000
-------------------------------------------------------------------------------
* = förslag om nytt anslag
Bilaga 3
Utskottets förslag till anslag för år 2003 inom utgiftsområde 21 Energi
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till anslagsfördel
Statlig prisgaranti elcertifikat.
Företrädarna för (m), (fp) och (kd) har avstått från att delta i beslutet om an
3 och 4).
Belopp i 1000-tal kronor
------------------------------------------------------------------
Anslag Anslagstyp Utskottets
förslag
------------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------------
35:1 Statens energimyndighet: (ram.) 140 162
Förvaltningskostnader
------------------------------------------------------------------
35:2 Insatser för effektivare (ram.) 136 000
energianvändning
------------------------------------------------------------------
35:3 Teknikupphandling och (ram.) 65 000
marknadsintroduktion
------------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------------
35:4 Stöd för marknadsintroduktion av (ram.) 50 000
vindkraft
------------------------------------------------------------------
35:5 Energiforskning (ram.) 438 471
------------------------------------------------------------------
35:6 Energiteknikstöd (ram.) 131 196
------------------------------------------------------------------
35:7 Introduktion av ny energiteknik (ram.) 230 147
------------------------------------------------------------------
35:8 Energipolitiskt motiverade (ram.) 50 000
internationella klimatinsatser
------------------------------------------------------------------
35:9 Skydd för småskalig elproduktion (ram.) 100 000
------------------------------------------------------------------
35:10 Ersättning för vissa kostnader vid (ram.) 346 390
avveckling av en reaktor vid Barsebäcksverket
------------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------------
Summa 1 687 366
------------------------------------------------------------------