Näringsutskottets betänkande
2002/03:NU2
Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker de av regeringen föreslagna
anslagen och bemyndigandena för budgetåret 2003 inom
utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling.
Likaså tillstyrks förslaget angående användningen av
anslaget Allmänna regionalpolitiska åtgärder.
Samtliga motioner som tar upp anslagsfrågor avstyrks
av utskottet. Företrädarna i utskottet för Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och
Centerpartiet deltar inte i beslutet om anslag. De
erinrar i särskilda yttranden om de budgetförslag
som framlagts av respektive parti. I förhållande
till regeringens förslag för utgiftsområdet ville
Moderata samlingspartiet minska utgiftsramen med 450
miljoner kronor, Folkpartiet med 963 miljoner kronor
och Kristdemokraterna med 695 miljoner kronor.
Centerpartiet ville höja utgiftsramen med 138
miljoner kronor.
När det gäller den allmänna inriktningen av den
regionala utvecklingspolitiken anser utskottet, i
likhet med regeringen, att en avgörande faktor för
en positiv utveckling är engagemanget på den lokala
och regionala nivån. Utskottet vill betona den
uthålliga tillväxtens betydelse och därmed även
miljöpolitiken och jämställdhetspolitiken. I
överensstämmelse med uppfattningen i
budgetpropositionen anser utskottet att det på sikt
är angeläget att minska användningen av olika bidrag
inom den regionala utvecklingspolitiken. I en
reservation (m, fp, kd, c) framhålls att en
framtidsinriktad regional utvecklingspolitik bör
inriktas på att skapa förutsättningar för olika
regioners och människors möjligheter till
utveckling. Enligt reservanterna bör tonvikten ligga
på generella stöd för de företagsstöd som trots allt
behövs.
Vidare avstyrker utskottet motionsyrkanden om
myndighetsfrågor inom den regionala
utvecklingspolitiken med hänvisning till den
pågående översynen av Glesbygdsverkets roll och
uppdrag.
Utskottet behandlar i betänkandet även frågor om
EG:s nuvarande struktur- och regionalpolitik. När
det gäller de motionsyrkanden som bl.a. rör
regelverket för företagsstöd har utskottet inte
funnit skäl att föreslå något uttalande.
Med anledning av motionsyrkanden behandlar
utskottet också frågan om EG:s framtida
regionalpolitik (sammanhållningspolitik). Enligt
utskottsmajoriteten (s, v) står det klart att det
framöver kommer att krävas reformer av denna
politik. För den demokratiska förankringen är det
väsentligt att beslutsprocessen om den framtida
sammanhållningspolitiken går framåt stegvis på det
sätt som är planerat. Vägledande i de diskussioner
som nu skall äga rum bör vara att insatserna i
första hand skall skötas nationellt, regionalt eller
lokalt. Inom EG:s sammanhållningspolitik kommer
strukturfondsmedel att vara ett instrument även
under nästa programperiod. Enligt utskottets mening
bör huvuddelen av dessa medel gå till de nya
medlemsstaterna, som har störst behov av stöd till
ekonomisk och social utveckling. Utskottet vill i
likhet med regeringen betona en allmän
budgetrestriktivitet.
I en reservation (m, fp, kd, c, mp) erinras om att
riksdagen för ett år sedan på utskottets förslag
gjorde ett uttalande om vikten av reformering av
EG:s framtida regionalpolitik. Med hänvisning till
att regeringen har valt att i budgetpropositionen
inte kommentera detta tillkännagivande av riksdagen
anser reservanterna att det finns anledning att
återigen göra ett uttalande av detta slag. Enligt
reservanternas uppfattning bör
sammanhållningspolitiken ändras och dess omfattning
minskas. I de fall EU ekonomiskt skall stödja olika
regioner för att därigenom gynna uthållig tillväxt
och hållbar utveckling bör det vara fråga om
regioner som ligger väsentligt under genomsnittet i
unionen vad gäller levnadsstandard och medelinkomst.
Sverige måste motverka att EU i en allt högre grad
utvecklas till en transfereringsunion där
medlemsländerna betalar in pengar till EU för att
sedan få tillbaka dem i form av strukturstöd. Det
bör därför, sägs det i reservationen, i första hand
vara medlemsstaterna själva som ansvarar för sina
regioner.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Allmän inriktning av den regionala
utvecklingspolitiken
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:N267
yrkandena 2, 3, 10, 14 och 20, 2002/03:N302
yrkande 22, 2002/03:N304 yrkande 1, 2002/03:N337,
2002/03:N345 yrkandena 12 och 21, 2002/03:N368
och 2002/03:N393 yrkande 1.
Reservation 1 (m, fp, kd, c)
2. Myndighetsfrågor inom den regionala
utvecklingspolitiken
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:N239 och
2002/03:N265 yrkande 3.
3. EG:s nuvarande struktur- och
regionalpolitik
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:N231,
2002/03:N283 och 2002/03: N365.
4. EG:s framtida
sammanhållningspolitik
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K432
yrkande 14, 2002/03:U323 yrkande 8 och
2002/03:N304 yrkande 15.
Reservation 2 (m, fp, kd, c, mp)
5. Anslag m.m. inom utgiftsområde 19
Regional utjämning och utveckling
a) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år
2003, i fråga om ramanslaget 33:1 Allmänna
regionalpolitiska åtgärder, göra ekonomiska
åtaganden som, inklusive tidigare gjorda
åtaganden, innebär utgifter på högst 3 200 000
000 kr under åren 2004-2011. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2002/03:1 utgiftsområde 19
punkt 1.
b) Riksdagen godkänner regeringens förslag om
användningen av anslaget 33:1 Allmänna
regionalpolitiska åtgärder. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2002/03:1 utgiftsområde 19
punkt 2.
c) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år
2003, i fråga om ramanslaget 33:5 Europeiska
regionala utvecklingsfonden perioden 2000-2006,
göra ekonomiska åtaganden som, inklusive tidigare
gjorda åtaganden, innebär utgifter på högst 4 500
000 000 kr under åren 2004-2008. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2002/03:1 utgiftsområde 19
punkt 3.
d) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år
2003, i fråga om ramanslaget 37:1 IT-
infrastruktur: Regionala transportnät m.m., göra
ekonomiska åtaganden som, inklusive tidigare
gjorda åtaganden, innebär utgifter på högst 1 000
000 000 kr under åren 2004 och 2005. Därmed
bifaller riksdagen proposition 2002/03:1
utgiftsområde 19 punkt 4.
e) Riksdagen anvisar för budgetåret 2003 anslagen
under utgiftsområde 19 Regional utjämning och
utveckling enligt regeringens förslag i bilaga 2.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:1
utgiftsområde 19 punkt 5.
f) Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Fi232 yrkande
20 i denna del, 2002/03:N267 yrkande 22,
2002/03:N303 yrkande 2, 2002/03:N334, 2002/03:N352,
2002/03:N357 yrkande 1, 2002/03:N371 och 2002/03:
N393 yrkande 9.
Stockholm den 28 november 2002
På näringsutskottets vägnar
Marie Granlund
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Marie
Granlund (s), Mikael Odenberg (m)*, Ingegerd
Saarinen (mp), Nils-Göran Holmqvist (s), Eva Flyborg
(fp)*, Ann-Marie Fagerström (s), Maria Larsson
(kd)*, Karl Gustav Abramsson (s), Ola Sundell (m)*,
Carina Adolfsson Elgestam (s), Yvonne Ångström
(fp)*, Åsa Torstensson (c)*, Anne Ludvigsson (s),
Ulla Löfgren (m)*, Lars Johansson (s), Reynoldh
Furustrand (s) och Gunilla Wahlén (v).
* Har avstått från att delta i beslutet under
punkt 5.
2002/03
NU2
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I detta betänkande behandlas
dels proposition 2002/03:1 (budgetpropositionen)
såvitt gäller utgiftsom-råde 19 Regional utjämning
och utveckling,
dels 20 motioner från allmänna motionstiden.
Förslagen i propositionen och i motionerna återges i
bilaga 1. Regeringens och oppositionspartiernas
förslag till anslag för år 2003 inom utgiftsområde
19 redovisas i bilaga 2.
Utskottets överväganden
Inledning
Under föregående riksmöte behandlade riksdagen
propositionen om en politik för tillväxt och
livskraft i hela landet (prop. 2001/02:4) samtidigt
med regeringens budgetförslag för utgiftsområde 19
Regional utjämning och utveckling jämte motioner. I
utskottets betänkande 2001/02:NU2 togs upp frågor
med anknytning till utgiftsområde 19 samt frågor
rörande EG:s strukturfonder, medan övriga förslag
och frågor behandlades i betänkande 2001/02:NU4. Det
sistnämnda betänkandet inkluderade dels frågor om
ett nytt politikområde för regionalpolitiken, dvs.
den regionala utvecklingspolitiken, och nya mål och
strategier, dels inriktningsfrågor av olika slag,
bl.a. frågor om regioner och kommuner, kunskap och
kompetens, företagsamhet och entreprenörskap, lokal
utveckling och service samt åtgärder i län och
regioner.
Utgångspunkten för detta betänkande är att ramen
för utgiftsområde 19 är fastställd för år 2003.
Riksdagen fattar den 4 december 2002 beslut om
ramarna för de olika utgiftsområdena för år 2003 och
om en preliminär fördelning av utgifter på
utgiftsområden för år 2004. Finansutskottets
majoritet har den 21 november tillstyrkt regeringens
förslag till ram för utgiftsområde 19 Regional
utjämning och utveckling (prop. 2002/03:1, bet.
2002/03:FiU1). Av tabellen i bilaga 2 framgår
regeringens och de olika partiernas förslag till
anslag under utgiftsområdet.
Betänkandet disponeras på följande sätt. Först
kommer frågor om mål och resultatbedömning att
redovisas. Därefter tar utskottet upp allmänna
inriktningsfrågor inom den regionala
utvecklingspolitiken, myndighetsfrågor och frågor
rörande EG:s strukturfonder samt anslagsfrågor. En
skillnad jämfört med tidigare är att frågor om
nedsättning av socialavgifter från regionalpolitisk
synpunkt detta år behandlas av
socialförsäkringsutskottet tillika med andra
socialavgiftsfrågor.
Övriga frågor om åtgärder för att utveckla olika
regioner kommer utskottet att behandla under våren
2003. Bland dessa frågor ingår frågor om
tillväxtavtal/tillväxtprogram, glesbygden, bl.a.
rörande service och sektorssamordning, samt frågor
om lokalisering av statlig verksamhet och om
disposition av del av vattenkraftsvinsterna.
En nyhet är att de kommunala samverkansorganen
(som varit möjliga att bilda från den 1 juli 2002)
kan ta över delar av de uppgifter som länsstyrelsen
har i dag. Samverkansorganet skall anmäla till
regeringen om det vill ta över dessa uppgifter.
Denna ordning medför att anslaget (33:1) Allmänna
regionalpolitiska åtgärder skall fördelas mellan
samverkansorgan och länsstyrelse i berörda län.
Därutöver är avsikten att samverkansorganens
kostnader för att följa upp åtgärder och effekter av
utvecklingsarbetet skall finansieras genom
omfördelning från samma anslag. Eftersom det i
dagsläget inte är klart vilka samverkansorgan som
kommer att ta över uppgifter från länsstyrelserna
aviserar regeringen i budgetpropositionen att den
återkommer till riksdagen under år 2003 i
tilläggsbudget med förslag till justering avseende
kostnader för uppföljningsarbetet.
Mål och resultat
Propositionen
Resultatredovisningen i budgetpropositionen anknyter
till de mål för regionalpolitiken som gällde under
år 2001. Dessa mål var att regionalpolitiken skall
skapa förutsättningar för hållbar ekonomisk
tillväxt, rättvisa och valfrihet, så att likvärdiga
levnadsvillkor skapas för medborgarna i hela riket.
Målet för den s.k. lilla regionalpolitiken (åtgärder
inom utgiftsområde 19 Regional utjämning och
utveckling exklusive anslaget 37:1 IT-infrastruktur:
Regionala transportnät) var att den främst skulle
underlätta för näringslivet i regionalpolitiskt
prioriterade områden att utvecklas så att det bidrar
till att uppfylla målen för regionalpolitiken. För
att nå målen vidtogs åtgärder inom många olika
områden, främst inom politikområdena IT, tele och
post, Landsbygdspolitik, Näringspolitik,
Transportpolitik, Utbildningspolitik,
Forskningspolitik och Arbetsmarknadspolitik.
Politiken var främst inriktad på att främja
utvecklingen i regionalpolitiskt prioriterade
områden, dvs. de nationella stödområdena A och B
samt områden för EG:s strukturfondsprogram mål 1 och
2, och också på att främja utvecklingen i gles- och
landsbygdsområden i hela landet.
Enligt regeringen är den långsiktiga regionala
problembilden avseende bl.a.
sysselsättningsutveckling och arbetslöshet
förhållandevis oförändrad såtillvida att det är
samma områden som under lång tid haft den mest
ogynnsamma utvecklingen. Servicetillgången har under
lång tid försämrats i dessa områden.
Resultatredovisningen i budgetpropositionen bygger
främst på resultatindikatorer för olika
regionalpolitiska delåtgärder. Till de selektiva
regionalpolitiska stöden hör regionalt
utvecklingsbidrag, landsbygdsstöd, småföretagsstöd
(avskaffat från och med år 2002),
sysselsättningsbidrag, såddfinansiering via
länsstyrelser och självstyrelseorgan samt stöd till
kommersiell service. Som resultatindikatorer nämns
antal nya arbetstillfällen, genomsnittlig subvention
per förväntad ny årsarbetskraft samt investeringar
som beräknas bli delfinansierade av stöden. För det
generella företagsstödet transportbidrag finns inga
resultatindikatorer. Det generella stödet nedsatta
socialavgifter fanns inte längre kvar men utgick
retroaktivt under år 2001.
De resultat som redovisas i budgetpropositionen
för de selektiva regionalpolitiska stöden och den
regionalpolitiska projektverksamheten avser
beviljade stöd under år 2001 och de förväntade
resultaten i framtiden av dessa stöd. Beträffande de
generella stöden och strukturfondsprojekten
redovisas utgifterna relaterade till uppnådda
effekter.
Totalt har beslut för 1 793 miljoner kronor
fattats under år 2001 för selektiva
regionalpolitiska stöd, regional projektverksamhet
och medfinansiering av strukturfondsprogram. Nivån
innebär en ökning med 343 miljoner kronor jämfört
med år 2000, vilket i huvudsak förklaras av att
medfinansieringen av strukturfondsprogrammen har
ökat. För selektiva regionalpolitiska stöd
(exklusive stöd till kommersiell service och
såddfinansiering) i samband med investeringar har
beslut fattats om totalt 868 miljoner kronor under
år 2001. Enligt Verket för näringslivsutveckling
(Nutek) beräknas detta stöd bidra till ca 6 375 nya
arbetstillfällen inom främst stödområdena A och B.
Den genomsnittliga subventionen per arbetstillfälle
uppgick år 2001 till omkring 136 000 kronor, vilket
motsvarar en ökning med ungefär 26 000 kronor sedan
året innan. Investeringar i storleksordningen 2 770
miljoner kronor beräknas kunna delfinansieras med de
selektiva företagsstöden.
Såddfinansiering har under år 2001 beviljats för
ca 3 miljoner kronor till små och medelstora
företag. Stödet förväntas ha betydelse för
teknikbaserade företag i tidiga utvecklingsfaser.
Såddfinansiering sker främst med andra medel än
medel från regionalpolitiken.
Stöd till kommersiell service har under år 2001
beviljats för ca 43 miljoner kronor, vilket är en
avsevärd ökning jämfört med stödet år 2000 (då
stödet uppgick till 26 miljoner kronor). Enligt
regeringen har stödet bidragit till att upprätthålla
servicenivån i gles- och landsbygd.
Enligt gällande regelverk skall minst 40 % av de
arbetstillfällen som tillkommer till följd av de
selektiva regionalpolitiska stöden förbehållas
vartdera könet. Enligt regeringens resultatbedömning
är detta villkor i stort sett uppnått beträffande
regionala utvecklingsbidrag, där 38 % av de nya
arbetstillfällena beräknas tillfalla kvinnor. För
landsbygdsstödet har andelen kvinnliga
arbetstillfällen emellertid minskat från 40 till 36
% och för småföretagsstödet från 35 till 28 %.
Villkoret är alltså inte uppfyllt för dessa
stödformer.
Utgifterna för de generella företagsstöden år 2001
uppgick till 387 miljoner kronor. Av dessa avsåg 378
miljoner kronor utbetalda transportbidrag medan
resterande ca 9 miljoner kronor avsåg retroaktiva
utbetalningar avseende nedsatta socialavgifter.
Enligt regeringens bedömning har transportbidraget
medverkat till att på olika sätt kompensera
företagen i de regionalpolitiskt prioriterade
områdena för bl.a. långa transporter och
merkostnader på grund av det geografiska läget.
Sysselsättningen bedöms därför i högre utsträckning
ha kunnat upprätthållas i dessa företag än vad som
annars skulle ha varit möjligt.
Mot bakgrund av tillgängliga rapporter gör
regeringen bedömningen att insatserna inom
strukturfondsprogrammen under programperioden
1995-1999 har bidragit till en positiv utveckling i
berörda regioner.
Målet för den nya regionala
utvecklingspolitiken, som riksdagen fattade
beslut om under hösten 2001, är väl fungerande
och hållbara lokala arbetsmarknadsregioner med
en god service i alla delar av landet (bet.
2001/02:NU4). Enligt regeringen bör effekterna
i framtiden vara möjliga att redovisa i
förhållande till de statliga insatserna på
politikområdet. Dessa effekter bör kunna
avläsas utifrån ett ekonomiskt, ekologiskt och
socialt perspektiv enligt vad som står i
propositionen. Med väl fungerande lokala
arbetsmarknadsregioner avses att de är så
attraktiva för människor och företag att det är
möjligt att ta till vara den potential och
livskraft som finns i alla regioner. Möjliga
indikatorer kan vara sysselsättningsgraden och
den regionala lönesumman. Med hållbara regioner
avses att politiken skall bidra till att
nuvarande och kommande generationer kan
erbjudas sunda ekonomiska, sociala och
ekologiska förhållanden. De ekonomiska och
sociala effekterna bör avläsas i hur väl lokala
arbetsmarknadsregioner har utvecklats i termer
av främst ekonomisk tillväxt och ökad
sysselsättning. Avläsning skall kunna göras
beträffande hur väl åtgärderna lyckas uppnå de
nationella jämställdhetsmålen och
miljökvalitetsmålen. Effekterna av politiken
vad beträffar servicenivån bör främst avläsas i
förändringar av servicetillgängligheten. För
att underlätta den framtida
resultatredovisningen har politikområdet
fr.o.m. år 2002 delats upp i tre
verksamhetsområden, nämligen
kapitalförsörjning, programlagda
utvecklingsprojekt och kommersiell service. I
budgetpropositionen för år 2004 avser
regeringen att ge en resultatredovisning av den
nya politiken utifrån denna indelning.
Revisionens iakttagelser
I budgetpropositionen (s. 33) redovisas att
Riksrevisionsverket i sin årliga rapport till
regeringen inte haft någon invändning i
revisionsberättelsen för år 2001 avseende
Glesbygdsverket.
Utskottets bedömning
Med hänsyn till att politiken är under omläggning
och att en resultatredovisning utgående från det nya
målet och de nya resultatindikatorerna kommer att
kunna göras först under år 2003, avstår utskottet
från att göra en bedömning av regeringens
resultatredovisning i detta sammanhang.
Allmän inriktning av den regionala
utvecklingspolitiken
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
inriktningen av den regionala
utvecklingspolitiken. Utskottet står fast vid
den politik som beslutades föregående år och
anser inte att motionskraven kan ligga till
grund för en förändrad inriktning. Jämför
reservation 1 (m, fp, kd, c).
Propositionen
Regionalpolitiken har fr.o.m. år 2002 omvandlats
till en politik för hållbar regional utveckling i
alla delar av landet. Politikområdet Regionalpolitik
och verksamhetsområdet regional näringspolitik inom
Näringspolitiken har slagits samman och bildar ett
nytt politikområde: Regional utvecklingspolitik.
Enligt regeringen finns det så starka kopplingar
mellan dessa att en samlad politik blir mer
effektiv.
Geografiskt syftade den tidigare regionalpolitiken
främst till att främja utvecklingen i vissa
prioriterade områden medan den regionala
näringspolitiken gällde hela landet. Den nya
regionala utvecklingspolitiken har inte några
geografiska avgränsningar. Motivet för att bedriva
en regional utvecklingspolitik i alla delar av
landet är bl.a. insikten att den nationella
tillväxten utgörs av summan av den tillväxt som
skapas lokalt och regionalt. Den samlade nationella
tillväxten är således delvis avhängig av hur väl
lokala och regionala förutsättningar tas till vara.
Syftet är enligt regeringen att etablera och
utveckla en sammanhållen politik för alla delar av
landet som kan anpassas till regionala skillnader
och förutsättningar. Även fortsättningsvis kommer
det att behövas riktade åtgärder för geografiskt
avgränsade områden, som ur ett nationellt perspektiv
bedöms ha särskilda behov.
Som nämnts ovan är målet för den regionala
utvecklingspolitiken väl fungerande och hållbara
lokala arbetsmarknadsregioner med en god servicenivå
i alla delar av landet. Att politiken är hållbar
betyder, som tidigare nämnts, att den skall bidra
till att nuvarande och kommande generationer kan
erbjudas sunda ekonomiska, sociala och ekologiska
förhållanden. I detta perspektiv inkluderas bl.a. de
nationella jämställdhetsmålen och
miljökvalitetsmålen.
De regionala tillväxtprogrammen, som avses starta
år 2004, skall utgöra den administrativa basen i
arbetet för att uppnå målet. Liksom i fråga om
tillväxtavtalen skall näringslivets behov vara
vägledande.
När det gäller direkt företagsinriktade åtgärder
är det regeringens principiella inställning att det
i ett längre perspektiv är angeläget att reducera
användningen av olika bidrag. När behov av
marknadskompletterande finansieringsinsatser
föreligger, bör möjligheterna prövas att främst
använda former som innebär att återbetalning av
kapitalet sker. Regeringens principiella inställning
är att företagsstöd, i form av selektiva bidrag,
främst skall användas i de områden som har de
största geografiska nackdelarna, dvs. främst
stödområde A. Riksdagen har därför fr.o.m. år 2002
på regeringens förslag avvecklat dels
småföretagsstödet, dels stödformen lån till privata
regionala investmentbolag.
Inriktningen och beslutsformerna avseende de
regionala utvecklingspolitiska företagsstöden skall
ses över och utvecklas, informeras det i
propositionen. Bland annat har en informell
arbetsgrupp med uppgift att göra en översyn av dessa
stödformer utsetts. I översynen skall
jämställdhetsperspektivet särskilt analyseras och
beaktas. Regeringen har vidare i juni 2002 givit
Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) i
uppdrag att utvärdera sysselsättningsbidragets
effekter i förhållande till stödformens syften, mål
och utgifter.
När det gäller nationella stödområden har EG-
kommissionen godkänt att Sverige får ha nationella
stödområden som omfattar 15,9 % av befolkningen.
Detta är en låg andel i jämförelse med andra
medlemsländer.
Engagemanget på den lokala och regionala nivån är
en avgörande faktor för en positiv utveckling, säger
regeringen (s. 16) med anledning av erfarenheterna
från försöksverksamheten med ändrad regional
ansvarsfördelning, tillväxtavtalsarbetet m.m. Det
finns därför goda skäl att genomföra en politik inom
vilken den regionala nivån lyfts fram som en arena
för samarbete mellan staten och kommuner, landsting,
näringsliv och organisationer.
Det är i samtliga län, förutom Skåne och Västra
Götalands län, möjligt att bilda kommunala
samverkansorgan från den 1 juli 2002 (prop.
2001/02:7, bet. 2001/02:KU7). Tidigast den 1 januari
2003 kan dessa, som tidigare nämnts, ta över
uppgifter från länsstyrelserna. Bland annat kan de
överta utarbetande av program för länets utveckling
och samordning av utvecklingsinsatser i länet för
genomförandet av programmet, beslut om användningen
av vissa statliga medel för regional utveckling,
emottagande och beredande av ansökningar om bidrag
från EG:s strukturfonder avseende mål 1 och mål 2
samt beslut om länsplan för regional infrastruktur.
De kommunala samverkansorganen avses även få
huvudansvaret för utarbetandet och genomförandet av
de kommande regionala tillväxtprogrammen.
I ett avsnitt om politikens framtida inriktning
nämner regeringen (s. 17) bl.a. följande
utredningar, program och insatser som - om inget
annat sägs - bedrivs under perioden 2002-2004:
- ett nationellt program för utveckling av
innovationssystem och kluster,
- ett program för utveckling av det nationella
träklustret,
- ett program för ökad innovationskraft inom de
mineralutvinnande branscherna,
- ett program för att stimulera ökad
innovationskraft inom turistnäringen,
- ett program med syfte att öka användningen av
modern informationsteknik i företag lokaliserade
inom stödområde A,
- ett program för insatser med strategisk
inriktning att långsiktigt stärka lokal
näringslivsutveckling,
- ett nationellt program för entreprenörskap,
- lokala program för entreprenörskap och lokalt
utvecklingsarbete,
- lokala utvecklingsprogram för kommersiell
service fr.o.m. år 2004,
- uppdrag till Konsumentverket att utveckla och
testa nya lösningar inom det kommersiella
serviceområdet,
- en utredning med uppdrag att föreslå åtgärder
för att stödja verksamheten med bil- och
komponenttester avseende klustret i övre Norrlands
inland,
- särskilda delegationer med tidsbegränsade mandat
att i dialog med regionala och lokala aktörer
långsiktigt stärka utvecklingen inom de mest utsatta
lokala arbetsmarknadsregionerna i norra Sveriges
inland respektive delar av Bergslagen, Värmland och
Dalsland,
- uppdrag till Glesbygdsverket att kartlägga
förekomsten av och verksamheten vid
lärocentrum; uppdraget skall redovisas senast i
november 2002.
Motionerna
I motion 2002/03:N337 (s) anförs att de
regionalpolitiska stöden har varit ett bra
instrument för att stimulera företagen i Norrlands
inland att genomföra investeringar. Även andra delar
inom stödområdet har kunnat utvecklas med hjälp av
stöden. Enligt motionärerna har stöden definitivt
kunnat bromsa takten i utflyttningen från inlandet
och därmed bidragit till att servicen kunnat
bibehållas på rimlig nivå.
De stödformer som för närvarande finns i den
regionalpolitiska arsenalen bör finnas kvar även
under den överblickbara framtiden, menar
motionärerna som står bakom motion 2002/03:N368 (s).
Enbart generella åtgärder från samhällets sida
kommer inte att räcka till; det behövs ibland extra
insatser för att en företagsetablering skall komma
till stånd. Det krävs en kraftfull regional
utvecklingspolitik med en jämnare fördelning av
tillväxtens effekter i fråga om service, arbete och
miljö, utökade resurser för högskoleutbildning,
bättre tillgång till riskkapital, bättre
kommunikationer, statliga resurser för
bredbandsutbyggnad m.m., anser motionärerna.
I kommittémotion 2002/03:N304 (m) anför
motionärerna att den hittills förda
regionalpolitiken med riktade stöd till svaga
regioner inte har gett några bestående positiva
resultat. De hänvisar till slutsatserna i den
regionalpolitiska utredningen (SOU 2000:87) och
menar att selektiva stöd i sig har negativa effekter
samt att de hanteras på ett sådant sätt att de
bidrar till att konservera näringsstrukturen och
förhindrar en utveckling. Politiken bör enligt
motionärerna utgå från människors egna initiativ och
ansvar, såväl för sig själva som för sin hembygd.
Varje region och varje bygd har sin styrka som bäst
kan tas till vara genom lokala initiativ.
Företagandet är tillväxtens motor och därför bör
politiken underlätta för företagandet.
Folkpartiets regionalpolitik genomsyras av ett
underifrånperspektiv som tar sin utgångspunkt i den
enskilda individen, sägs det i motion 2002/03:N267
(fp). Motionärerna förordar en ny inriktning av
regionalpolitiken som innebär en övergång till lokal
mobiliseringspolitik. Varje region har sina styrkor
och möjligheter som endast kan tas till vara genom
lokala initiativ. Dock kan mobilisering av lokala
resurser aldrig kommenderas fram genom politiska
beslut. Tyngdpunkten ligger i decentralisering,
nyetableringar, bra villkor för småföretag och lokal
samverkan. På många mindre orter har småföretagen en
stor betydelse för att skapa livskraft i bygden och
"företagarandan" utgör en del av kulturen. En
politik som gynnar mindre företag är en politik som
säkerställer möjligheter till sysselsättning och
utkomst på landsbygden, menar motionärerna. Även när
det gäller stödområdesfrågor måste ett
underifrånperspektiv anläggas. Enligt motionärerna
måste länen få mer att säga till om. De direkta
selektiva regionalpolitiska stöden bör avvecklas så
långt det är möjligt. Generella satsningar i hela
Sverige på främst ett bättre klimat för
företagsamhet, kommunikations-, utbildnings- och
kulturområdena är ett bättre alternativ. Folkpartiet
ser med oro på utspädningen av de regionalpolitiska
stöden till allt större områden i landet.
I motionen föreslås vidare att ett särskilt anslag
inrättas i statsbudgeten för upphandling av
grundläggande samhällsservice i regionalpolitiskt
utsatta områden. Upphandlingen bör göras regionalt
med de regionala beslutsorganen som huvudman.
Motionärerna ser gärna att det är privata
entreprenörer som får sköta den upphandlade
verksamheten.
I motion 2002/03:N393 (kd) redovisas
kristdemokratiska principer för regional utveckling.
Politikens främsta uppgift är att bidra till
utvecklingen av livskraftiga regioner i hela landet;
sådana byggs när människor samverkar lokalt i ett
underifrånperspektiv. I första hand underlättas
utvecklingen genom generella åtgärder som syftar
till att ge goda förutsättningar för näringslivet.
Målet är att hela Sverige skall leva och att varje
kommun skall vara ett fungerande samhälle. Lands-
och glesbygden kännetecknas av småföretagande.
Kristdemokraterna förespråkar småskalighet med
tillgång till service, fungerande kommunikationer
och en god miljö.
Centerpartiet hävdar i motion 2002/03:N345 att
växtkraft bäst skapas underifrån. Först då kan den
lokala utvecklingen ta fart. En stabil och
långsiktig tillväxt som ger resurser till den
gemensamma välfärden kan bara skapas när hela landet
står bakom. Bidragstänkandet inom regionalpolitiken
är förbi. Det bör tydliggöras att ansvaret för
utveckling måste ske på lokal och regional nivå och
att utveckling inte kan kommenderas fram genom
centrala beslut. En översyn behövs av hur det
regionalpolitiska stödet fungerar och betalas ut. En
sådan översyn bör kunna leda till att resurser
frigörs för regionala och lokala
utvecklingsresurser. Regionerna bör ges större
frihet att styra sin egen utveckling, både när det
gäller tillväxtprogram och mätning av resultat.
Ansvaret för att resurserna används på ett bra sätt
skall utkrävas av väljarna och inte av regeringen
eller några institutioner.
I motion 2002/03:N302 (mp) anför motionärerna
att ett av de viktigaste regionalpolitiska
målen är att förbättra regionernas ekonomiska
styrka och självständighet och att inte göra
dem beroende av regionalekonomiskt stöd. De
betonar vikten av att regionen utnyttjar sina
komparativa fördelar och mobiliserar
kreativiteten bland regionens företag,
organisationer, föreningar och boende. Ökad
självorganisering, decentralisering och
självförvaltning behövs. Ett sätt att stödja
decentraliseringen är att ge lokala krafter
ökat inflytande över utvecklingen på lokal och
regional nivå och tilldela regionens invånare
ökad makt över de regionalpolitiska medlen.
Vissa kompletterande uppgifter
Mål och inriktning för den regionala
utvecklingspolitiken
De senaste årens omfattande omprövning av
regionalpolitiken och det nya målet välkomnades av
utskottet hösten 2001 (bet. 2001/02:NU4). Inte minst
mot bakgrund av osäkerheten om
konjunkturutvecklingen ansåg utskottet att det är
viktigt med ett relevant underlag för att kunna nå
fram till målet om väl fungerande och hållbara
lokala arbetsmarknadsregioner (LA-regioner).
Utskottet konstaterade att de flesta LA-regioner
kommer att få se sin befolkning minska, samtidigt
som andelen äldre ökar. Dessa prognosfakta talade
enligt utskottets mening för att målet bör omfatta
tillväxt i alla regioner. Samtidigt är det
nödvändigt även fortsättningsvis att särskilt
stimulera tillväxten i vissa regionalpolitiskt
prioriterade områden, t.ex. områden med permanenta
lägesnackdelar.
Utskottet välkomnade också att det nya målet för
den regionala utvecklingspolitiken inkluderar att
servicenivån skall vara god i alla delar av landet.
De framtida regionala tillväxtprogrammen kommer att
utgöra en bas i det långsiktiga arbetet för en
hållbar regional utveckling. Utskottet förutsatte en
nära samverkan med annan planering, t.ex. den
långsiktiga planeringsprocessen för
infrastrukturinvesteringar och strukturfondsprogram.
Vidare instämde utskottet i regeringens bedömning
att målen om ekologisk hållbarhet och jämställdhet
bör komma bättre till uttryck i det fortsatta
arbetet.
Riksdagen behandlade under våren 2002 en
proposition om demokrati för det nya seklet (prop.
2001/02:80, 2001/02:KU14) innehållande bl.a. vissa
frågor av betydelse för underifrånperspektivet och
stärkande av den lokala nivån. Målen för en aktiv
demokratipolitik är bl.a. att medborgarna skall ha
bättre möjligheter att delta i och påverka den
politiska processen samt att medborgarnas
möjligheter att påverka skall bli mer jämlika än i
dag. En av ändringarna är att kommunfullmäktige
fr.o.m. den 1 juli 2002 kan besluta om att
medborgarna får väcka förslag i fullmäktige
(medborgarförslag). På en punkt gjorde riksdagen ett
tillkännagivande till regeringen. Det rörde frågan
om ett s.k. folkinitiativ för att åstadkomma en
kommunal folkomröstning. Enligt
konstitutionsutskottet bör den fortsatta beredningen
av frågan i Regeringskansliet syfta till att
folkomröstning skall hållas om 10 % av de
röstberättigade begär det.
När det gäller uppgifts- och ansvarsfördelningen
mellan de olika nivåerna i samhällsorganisationen
informerade statsminister Göran Persson i
regeringsförklaringen i oktober 2002 om att en
parlamentarisk utredning i frågan kommer att
tillsättas. Enligt uppgift är ambitionen att en
utredning med ett omfattande uppdrag kommer att
tillsättas i början av år 2003. Direktiven är under
utarbetande. Uppgiftsfördelningen och
avgränsningarna mellan den statliga nivån,
landstingen och kommunerna kommer att vara
grundläggande i utredningsuppdraget. En viktig
aspekt kan vara att se på den nuvarande
samhällsorganisationens förutsättningar att klara
välfärdsåtagandena i perspektivet av de stora
samhällsförändringar som det svenska samhället
genomgår. Bland annat kan nämnas de demografiska
förändringarna och förhållanden som sammanhänger med
EU-medlemskapet.
Upplysningsvis kan redovisas att folkmängden
minskade i 12 av Sveriges 21 län under år 2001.
Befolkningen i skogslänen, till vilka räknas
Värmlands, Dalarnas, Gävleborgs,
Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län, minskade från drygt 1 720 000
personer i början av året till ca 1 712 000
personer i slutet av året. Av Norrlandslänens
54 kommuner var det bara 5 kommuner som ökade
sin folkmängd under år 2001, nämligen Gävle,
Umeå, Luleå, Östersund och Piteå.
Stödformer
När det gäller synen på och utformningen av
regionalpolitiska stöd, pågår utredningsarbeten
enligt flera linjer.
I november 2001 beslutade regeringen att tillkalla
en särskild utredare (f.d. landshövding Ulf
Lönnqvist) för att se över insatserna för tillväxt
och företagsutveckling på regional nivå. I
direktiven (dir. 2001:103) konstateras att en mängd
aktörer, på olika nivåer, har skapats för att främja
näringslivets utveckling genom information,
rådgivning, utbildning och finansiering. Systemet är
invecklat och delvis överlappande. Detta innebär
svårigheter att styra och följa upp insatserna och
att använda de samlade resurserna på ett
kostnadseffektivt sätt.
Utredaren överlämnade betänkandet
Företagsutveckling på regional nivå (SOU 2002:101)
till näringsminister Leif Pagrotsky i början av
november 2002. Bland annat föreslås att Almi
Företagspartner AB också fortsättningsvis skall vara
ett fristående bolag, helägt av staten. De regionala
Almibolagen bör förbli dotterbolag, och det bör inte
läggas några nya myndighetsuppgifter på dessa,
enligt utredaren. Han anser att det inte är möjligt
att minska antalet stödformer. I syfte att förenkla
för företagarna föreslås att de bara skall behöva ha
en kontakt i sitt län (länets s.k. brevlåda) för att
framföra alla ansökningar, förfrågningar och andra
önskemål, vilka sedan får hanteras av länsstyrelser,
länsarbetsnämnd och Almibolag.
Vidare förordas en kraftsamling för att klara
finansieringen av de tidigaste skedena i
innovations- och företagsutveckling. Enligt
förslaget skall 500 miljoner kronor tas ur Almis
lånefond och sättas av till en särskild fond för
sådd- och innovationslån i tidiga skeden, vilken
skall förvaltas av Almi. Även medel från anslaget
33:1 under utgiftsområde 19 bör kunna användas till
sådana insatser. Enligt utredaren kan härutöver ca
50 miljoner kronor tas av medel som används för
medfinansiering av EU-medel i de två
utfasningsområdena Södra Sverige och Västra
Götaland, och vidare kan 150 miljoner kronor av
anslaget 33:1 i övrigt öronmärkas för sådd- och
innovationsfinansiering.
En särskild översyn av stödformerna görs av en
informell arbetsgrupp inom Näringsdepartementet.
Även företrädare för Nutek, Riksrevisionsverket
(RRV) och länen ingår i arbetsgruppen.
Bakgrunden är att RRV i rapporten Företagsstöd -
kvalitet i beslutsprocessen (RRV 2001:22) till
regeringen har lämnat olika förslag till hur
kvaliteten i beslutsprocessen kring de
regionalpolitiska företagsstöden kan förbättras.
Enligt RRV:s uppfattning är riktlinjerna för
stödgivningen så allmänt hållna att flertalet
ansökningar mer eller mindre faller inom policyns
ram. Vidare handläggs stödärendena i tur och
ordning, vilket medför att stödansökningarna inte
kan ställas mot varandra. Om det inkommer fler
ansökningar än förväntat, är det RRV:s iakttagelse
att länsstyrelserna inte förmår att prioritera, utan
i stället generellt sänker bidragsnivåerna så att
fler företag kan få stöd. RRV föreslår bl.a. att
varje länsstyrelse samlar riktlinjer och
policyuttalanden för företagsstöd i ett dokument.
Enligt uppgift syftar arbetsgruppen till att skapa
ett kvalitetssäkringssystem. Hur rapporteringen av
projektet kommer att ske finns det för närvarande
ingen uppgift om.
Sysselsättningsbidraget ses för närvarande över
av ITPS enligt uppdrag från regeringen. Uppdraget,
som gavs i juni 2002, syftar till att utvärdera
sysselsättningsbidragets effekter i förhållande till
stödformens syften, mål och utgifter. ITPS skall,
vad avser arbetsmarknadspolitiska aspekter, samråda
med Institutet för arbetsmarknadspolitiska
utvärderingar (IFAU). I bakgrundsbeskrivningen nämns
att sysselsättningsbidragen i stor utsträckning var
en generell bidragsform fram till år 1998, då
reglerna ändrades så att bidraget blev mer
selektivt. Vidare refereras den regionalpolitiska
utredningens (SOU 2000:87) bedömning att det är
mycket som talar för att de selektiva stöden till
stor del har en konserverande effekt och därmed har
hämmat den långsiktiga utvecklingen. Merparten av
remissinstanserna anser att sysselsättningsbidraget
är ett framgångsrikt instrument.
ITPS skall utvärdera stödformens effekter och
analysera i vilka avseenden bidragets
utformning, bl.a. omläggningen till ett
selektivt stöd, har inneburit för- och
nackdelar. Med effekter avses i detta
sammanhang t.ex. ekonomisk tillväxt och ökad
sysselsättning, inverkan på den regionala
utvecklingen och på konkurrens samt på
näringslivets strukturomvandling. Analyser
skall göras av om bidraget, före och efter
regeländringen år 1998, medfört ökad förnyelse.
Vidare skall bidragets betydelse för den
regionala och lokala utvecklingen och för
företagens beslut om nyanställningar m.m.
analyseras. Uppdraget skall redovisas till
Regeringskansliet senast den 1 april 2003.
Utskottets ställningstagande
De senaste årens omfattande omprövning av
regionalpolitiken, vilken resulterat i en regional
utvecklingspolitik för hela landet, välkomnades av
utskottet föregående år (bet. 2001/02:NU4).
Utskottet ställde sig positivt till såväl det nya
målet som de nya resultatindikatorerna. I de
grundläggande inriktningsfrågorna, vilka refererats
ovan, står utskottet fast vid den uppfattning som
redovisades hösten 2001.
År 2002 började den regionala utvecklingspolitiken
genomföras. I nästa års budgetproposition, avseende
år 2004, kommer för första gången resultaten
avseende den nya politiken att kunna avläsas. Enligt
utskottets uppfattning är det positivt att den
regionala utvecklingspolitiken på ett mer
systematiskt sätt kommer att kunna följas upp och
avläsas, bl.a. när det gäller ekonomisk tillväxt,
sysselsättning och indikatorer som kan stämmas av
mot de nationella jämställdhetsmålen och
miljökvalitetsmålen. Inte minst anser utskottet att
det är viktigt att riksdagen får en bättre
resultatinformation och ett säkrare beslutsunderlag.
När det gäller synen på den regionala
utvecklingspolitiken anser utskottet, i likhet med
regeringen, att engagemanget på den lokala och
regionala nivån är en avgörande faktor för en
positiv utveckling. Denna inställning gäller också i
fråga om försöksverksamheten med självstyrelseorgan
eller de kommunala samverkansorganen. Såväl
självstyrelseorganen som samverkansorganen skall
besluta om användningen av anslagsmedel enligt samma
riktlinjer som gäller för länsstyrelserna. I fråga
om samverkansorganen är uppdelningen av uppgifter
och ansvar mellan dessa organ och länsstyrelserna
inte helt avgjord (se avsnittet Allmänna
regionalpolitiska åtgärder). Självklart är
uppföljning av dessa nya arbets- och beslutsformer
av stor vikt.
I detta sammanhang förtjänar även att nämnas de
lokala programmen för entreprenörskap och lokalt
utvecklingsarbete. Programmen skall utarbetas inom
ramen för breda partnerskap på lokal nivå.
Beträffande det lokala utvecklingsarbetet anser
utskottet att det är positivt att så många initiativ
har tagits av lokala utvecklingsgrupper,
hembygdsföreningar och kulturföreningar för att få
den egna bygden att överleva och utvecklas och för
att skapa förutsättningar för sysselsättning.
Också i flertalet av de här aktuella motionerna
betonas den lokala nivåns och de lokala initiativens
betydelse. Varje region och varje bygd har sin
styrka och sina möjligheter, menar motionärerna.
Utskottet har inte någon motsatt uppfattning på
denna punkt utan menar att utveckling kommer till
stånd genom ett samspel mellan insatser på den
lokala, regionala och centrala nivån. Inte minst
kommer detta att gälla i fråga om de regionala
tillväxtprogrammen som skall utgöra en bas i det
långsiktiga arbetet för en hållbar regional
utveckling. Att även kulturen spelar en viktig roll
är uppenbart. Vidare planeras, som tidigare nämnts,
en utredning om kompetensfördelningen mellan den
statliga, landstingskommunala och kommunala nivån.
Enligt utskottet bör den uthålliga tillväxtens
betydelse och därmed även miljöpolitiken och
jämställdhetspolitiken som uthålliga
tillväxtfaktorer betonas. I likhet med de
uppfattningar som framförs i ett flertal motioner
anser utskottet att företagsamheten är ytterst
väsentlig för den regionala utvecklingen och för att
främja sysselsättningen på landsbygden. Det kan
erinras om att regeringen nyligen fattat beslut om
ett nationellt program för entreprenörskap bland
unga. Programmet, som genomförs mellan åren 2002 och
2004, skall bidra till att det skapas positiva
attityder till entreprenörskap och till
nyföretagande. Vidare kan påminnas om den särskilda
regionala stimulansen för småföretag i stödområde A,
vilken syftar till att stimulera småföretagandet i
de delar av landet som har de största geografiska
lägesnackdelarna (prop. 2001/02:45, bet.
2001/02:SkU12). Även EG:s strukturfondsprogram,
regional projektverksamhet och de regionalt
utvecklingspolitiska företagsstöden syftar till att
främja nyföretagande, företagsutveckling och
företagens innovationsförmåga. Utskottet ser
positivt på att förstärkta jämställdhetsinsatser
kommer att bedrivas inom ramen för olika åtgärder.
Utskottet vidhåller den syn på företagsstöden som
redovisades föregående år (bet. 2001/02:NU4 s. 76),
nämligen att det på sikt är angeläget att minska
användningen av olika bidrag inom den regionala
utvecklingspolitiken. Statens insatser bör i stället
inriktas på att utveckla system för
kapitalförsörjning och att främja rådgivning och
nätverksbyggande. Det blir dock fråga om en
successiv förskjutning eftersom företag som uppbär
bidrag i enlighet med dagens regler måste ha rimliga
förutsättningar att förutse konsekvenserna av sina
investeringar, anställningar eller lokaliseringar.
Även den av utskottet framförda uppfattningen att
alla nu befintliga stödformer kontinuerligt bör
ifrågasättas, och med vissa intervaller utvärderas,
är alltjämt giltig. Mot den bakgrunden har utskottet
- i likhet med motionärerna bakom motion 2002/03:
N345 (c) - uppfattningen att det är väsentligt att
inriktningen och beslutsformerna avseende de
regionala utvecklingspolitiska företagsstöden ses
över. Utskottet ställer sig emellertid inte bakom
motionärernas uppfattning om det förväntade
resultatet av en sådan översyn.
De aktuella motionsönskemålen i fråga om
företagsstöden anser utskottet inte kan ligga till
grund för en förändrad politik. Med hänsyn till att
de långsiktiga regionala problemens svårighetsgrad
utgör den huvudsakliga fördelningsnyckeln för
medelsfördelningen över landet av anslaget (33:1)
Allmänna regionalpolitiska åtgärder inom
utgiftsområde 19 har utskottet inte någon förståelse
för den i motion 2002/03:N267 (fp) manifesterade
oron för "utspädningen" av de regionalpolitiska
stöden till allt större delar i landet. Utskottet
delar inte heller uppfattningen i nämnda motion om
önskvärdheten av ett nytt anslag i statsbudgeten för
upphandling av grundläggande samhällsservice i
regionalpolitiskt utsatta områden.
Utskottet vill slutligen erinra om att det inte i
första hand är åtgärderna inom utgiftsområde 19
Regional utjämning och utveckling som bidrar till
att uppfylla målen inom den regionala
utvecklingspolitiken, utan regionalpolitiska
hänsynstaganden inom andra politikområden.
Med hänvisning till vad som anförts anser
utskottet att riksdagen bör avslå här behandlade
motionsyrkanden.
Myndighetsfrågor inom den regionala
utvecklingspolitiken
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
myndighetsfrågor inom den regionala
utvecklingspolitiken med hänvisning till
pågående översyn av Glesbygdsverkets roll och
uppdrag.
Motionerna
I två motioner, 2002/03:N239 (fp) och
2002/03:N265 (fp), föreslås inrättande av en
glesbygdsombudsman. Glesbygdsverket fyller en
funktion men en förstärkning behövs, anser
motionärerna. Enligt vad som sägs i förstnämnda
motion bör det undersökas om
glesbygdsombudsmannen kan knytas till
Glesbygdsverket. Såväl en enskild person som
ett företag, en kommun eller ett landsting, som
anser att staten inte fullgör sina skyldigheter
t.ex. när det gäller grundservice i samhället,
bör kunna anmäla detta till
glesbygdsombudsmannen.
Vissa kompletterande uppgifter
Glesbygdsverkets uppgift är i dag att främst genom
påverkan på olika samhällssektorer verka för goda
levnadsförhållanden och utvecklingsmöjligheter för
glesbygds- och landsbygdsbefolkningen i olika delar
av landet med tyngdpunkten i skogslänens inre delar
samt i skärgårdsområdena. I myndighetens uppgift
ligger också att verka för sektorssamordning mellan
centrala myndigheter och statliga bolag.
I propositionen rörande regional
utvecklingspolitik (prop. 2001/02: 4 s. 190) gjorde
regeringen bedömningen att Glesbygdsverkets roll
inom den nya politiken för regional utveckling bör
utvecklas och tydliggöras. Det kan finnas skäl att
Glesbygdsverkets uppgifter fokuseras mera, menade
regeringen. Vidare aviserades att regeringen, efter
en översyn, skulle återkomma till riksdagen med
förslag till hur Glesbygdsverkets verksamhet kan
förändras för att bättre kunna stödja den nya
politiken.
Riksdagens revisorer avlämnade under hösten 2001
ett förslag (2001/02: RR4) om att Glesbygdsverkets
roll i regionalpolitiken bör ses över. Bland annat
anser revisorerna att den geografiska avgränsningen
av Glesbygdsverkets uppdrag bör förtydligas och att
ansvaret för utvecklings- och uppföljningsinsatser
av stödet till kommersiell service bör renodlas. Ett
annat problem som revisorerna påtalar gäller den
definition som Glesbygdsverket i dag använder sig av
för att beteckna gles- och landsbygd.
Såväl Riksdagens revisorers förslag som
motionsförslag om olika myndighetsfrågor på det
regionalpolitiska området behandlades föregående år
av utskottet i budgetbetänkandet om regional
utjämning och utveckling, utgiftsområde 19 (bet.
2001/02:NU2). Utskottet förklarade i betänkandet att
det är positivt till en översyn av Glesbygdsverket
och menade att revisorernas granskning av
Glesbygdsverket påvisat att en sådan är angelägen.
Med hänsyn till den aviserade översynen avstyrkte
utskottet Riksdagens revisorers förslag samt de i
detta sammanhang aktuella motionsyrkandena.
Det kan vidare redovisas att ansvaret för
kommersiell service nu har renodlats på så sätt att
hela ansvaret för detta område har samlats hos
Konsumentverket. Bland annat har Konsumentverket
getts i uppdrag att utveckla och testa nya lösningar
inom det kommersiella serviceområdet under en
treårsperiod med början år 2002.
Vid ett regeringssammanträde i augusti 2002
tillkallades en särskild utredare för att genomföra
en översyn av Glesbygdsverkets roll och uppdrag inom
den nya regionala utvecklingspolitik som riksdagen
beslutat om (dir. 2002:112). Utredaren (docent Erik
Westholm) skall analysera vilken roll myndigheten
bör ha i genomförandet av den nya politiken, hur
myndighetens uppdrag kan förändras för att samverka
med den nya politiken, om det är ändamålsenligt med
myndighetens nuvarande geografiska prioriteringar
och indelning av gles- och landsbygdsområden samt
lämna förslag till eventuella förändringar av dessa.
Vidare skall utredaren - om så föranleds av
översynen - föreslå dels förändringar av
myndighetsstrukturen för den regionala
utvecklingspolitiken, dels nya tydliga, mätbara och
uppföljningsbara mål för myndighetens verksamhet.
I uppdraget ligger att analysera förhållandet
mellan Glesbygdsverkets och Jordbruksverkets
uppgifter och vid behov lämna förslag för att
tydliggöra ansvarsfördelningen dem emellan.
Landsbygdspolitikens ökade betydelse inom EU:s
gemensamma jordbrukspolitik skall beaktas.
Dessutom skall utredaren analysera
Glesbygdsverkets roll i relation till övriga
centrala myndigheter av särskild betydelse för
genomförandet av den regionala
utvecklingspolitiken, främst Nutek och ITPS.
Uppdraget skall redovisas senast den 28
februari 2003.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har flera gånger tidigare framhållit att
det är av stor vikt att myndighetsorganisationen på
det regionalpolitiska området fungerar effektivt.
Från och med år 2002 har politikområdet omformats
till en regional utvecklingspolitik. Politiken har
genomgått stora förändringar sedan Glesbygdsverket
inrättades i början av 1990-talet, och myndighetens
roll har efterhand kommit att ändras utan att en mer
djupgående genomgång av myndighetens verksamhet har
genomförts. Mot denna bakgrund anser utskottet att
det är positivt att en översyn av Glesbygdsverket nu
har inletts. Det är enligt utskottets uppfattning
mycket angeläget att hela myndighetsorganisationen
inom den regionala utvecklingspolitiken fungerar
effektivt. Utskottet anser att den pågående
översynen bör inväntas innan något ställningstagande
kan göras i fråga om den framtida organisationen.
Med det sagda avstyrker utskottet de här aktuella
motionsyrkandena.
EG:s nuvarande struktur- och
regionalpolitik
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om EG:s
nuvarande struktur- och regionalpolitik med
hänvisning till vidtagna åtgärder och
pågående arbete.
Propositionen
Under utgiftsområde 19 Regional utjämning och
utveckling finns anslag för Europeiska regionala
utvecklingsfonden (regionalfonden). Denna fond
finansierar delvis programmen inom målen 1 och 2
(inklusive områden som får bidrag under en
övergångsperiod) samt gemenskapsinitiativen Urban
och Interreg III i sin helhet. Nuvarande
programperiod för EG:s strukturfonder inleddes år
2000 och skall pågå till år 2006.
Mål 1 syftar till att stödja de mest glesbefolkade
områdena i Sverige. Inom de två mål 1-programmen,
Norra Norrland och Södra Skogslänsregionen, har ett
stort antal beslut fattats om enskilda projekt.
Mål 2 syftar till att stimulera
näringslivsutvecklingen i utsatta industri- och
landsbygdsregioner. För de fyra mål 2-programmen,
Norra, Västra, Södra och Öarna, har intresset för
att söka bidrag från programmen också varit stort. I
enlighet med lagen (2002:34) om samverkansorgan i
länen kommer ansvaret för beredning av ansökningar
om bidrag avseende målen 1 och 2 att övergå till
samverkansorgan i de län där dessa bildas.
Förvaltningen av EG:s strukturfonder är nu mer
decentraliserad än i föregående programperiod och
organisationen för genomförandet är fastlagd i de
samlade programdokumenten enligt rådets förordning
(1260/1999) om allmänna bestämmelser för
strukturfonderna. Regeringen gör bedömningen att
ansvaret för beredningen kan övergå till berörda
samverkansorgan fr.o.m. den 1 januari 2004.
Det övergripande syftet med gemenskapsinitiativet
Interreg är att stärka samarbetet över
nationsgränserna. Interreg III A avser
gränsregionalt samarbete. Avtal om genomförande,
uppföljning och kontroll av programmen har
utarbetats mellan regeringarna i respektive länder.
Interreg III B avser samarbete inom större s.k.
transnationella områden. Interreg III C avser
interregionalt samarbete mellan regioner i hela EU
och dess grannländer (i form av ett strukturerat
utbyte av erfarenheter och metoder mellan
myndigheter när det gäller målen 1 och 2,
gemenskapsinitiativen Interreg och Urban samt
Innovativa åtgärder).
Gemenskapsinitiativet Urban II syftar till
social förnyelse av städer och genomförs i
Göteborg. LEADER+ omfattar de södra och
mellersta delarna av Sverige och syftar till
att stödja landsbygdens utveckling. Enligt
regeringen har programmet kommit i gång väl och
beslut har börjat fattas.
Motionerna
I motionerna 2002/03:N231 (s) och 2002/03:N283 (s)
begärs att Sverige skall verka för enhetliga regler
inom Europeiska unionen när det gäller EG-bidrag och
nationella stöd till företag som flyttar inom
unionen. Reglerna bör ändras så att de inte används
till att flytta verksamheter inom EU. Fri rörlighet
är en grundprincip men det är inte bra om varje land
utvecklar olika stödformer eller hinder för flytt av
verksamhet inom EU.
Motionärerna bakom motion 2002/03:N365 (s)
konstaterar att Sveriges kommuner ofta är
medfinansiärer vid beviljande av
strukturfondsprojekt. Eftersom pengarna betalas
ut i efterskott mot specificerad redovisning
kan medfinansieringen innebära en stor
likviditetsförsämring för en liten kommun.
Motionärerna utgår från att regeringen följer
frågan och vidtar erforderliga åtgärder.
Vissa kompletterande uppgifter
Upprepade företagsstöd vid flytt
Frågan om att begränsa möjligheterna till upprepade
företagsstöd har flera gånger, senast hösten 2001
(bet. 2001/02:NU2), behandlats av utskottet.
Utskottet påpekade i sammanhanget bl.a. att det var
utskottets mening att reglerna för regionalpolitiskt
stöd är utformade på ett sådant sätt att risken för
att ett företag upprepade gånger kan få nationellt
stöd till samma verksamhet på grund av företagsflytt
är mycket liten.
De selektiva företagsstöden prövas från fall till
fall; de är således ingen rättighet. Det finns
dessutom regler om återkrav. Enligt förordningen
(2000: 279) om regionalt utvecklingsbidrag skall
Nutek avgöra ärenden som gäller åtgärder när en
verksamhet flyttas från ett län till ett annat.
Enligt samma förordning kan bidrag återkrävas helt
eller delvis under en tid av fem år, bl.a. om syftet
med bidraget inte uppnås. Enligt förordningen
(1998:996) om sysselsättningsbidrag betalas bidrag
ut årsvis under fem år i proportion till
sysselsättningsökningen och under förutsättning att
den verksamhet för vilken bidraget beviljats
fortfarande pågår.
Enligt EG-kommissionens riktlinjer för statliga
stöd för regionala ändamål (98/C74/C6) skall
regionalstöden gynna utvidgning, modernisering och
diversifiering av den verksamhet som bedrivs av
företagen inom mindre gynnade områden och vid
etablering av nya företag. För att främja denna
utveckling och lindra de potentiellt negativa
effekterna av eventuella omlokaliseringar måste
stöden enligt kommissionen förenas med villkoret att
verksamheten upprätthålls i minst fem år. Detta
gäller såväl investeringar som sysselsättningsstöd.
Våren 2002 lade kommissionen fram en s.k.
resultattavla för statligt stöd (KOM/2002/242).
Enligt kommissionen måste de statliga stöden
fortlöpande motiveras och kritiskt undersökas,
eftersom statliga stöd har en snedvridande
effekt på konkurrensen. Medlemsstaterna
uppmanades av Europeiska rådet i Stockholm och
i Barcelona att minska det statliga stödet och
omfördela det i riktning mot sådana
övergripande mål som bidrar till att rätta till
marknadsmisslyckanden, t.ex. avseende miljö,
utbildning, forskning och utveckling samt små
och medelstora företag. Enligt resultattavlan
har den totala volymen nationellt statligt stöd
inom EU minskat från 105 miljarder euro år 1996
till 82 miljarder euro år 2000. Minskningen av
stödet till regionala ändamål uppgår till 12
miljarder euro under denna period.
Likviditetsproblem för små kommuner
Efter ett regeringsbeslut i december 2000 inleddes
en försöksverksamhet med förskottsutbetalning till
ideella föreningar, lokala kooperativ eller
allmännyttiga stiftelser vad gäller målen 1, 2 och 3
samt gemenskapsinitiativen. Syftet med regeringens
beslut var att möjliggöra för projektägare med svag
likviditet att driva EG-projekt. I oktober 2001
lämnade Nutek en sammanställning till
Näringsdepartementet över erfarenheter av
förskottsutbetalningar. Enligt Nutek verkade
intresset för förskottsbetalningar vara stort.
I juni 2002 beslutade regeringen att
förskottsutbetalningar av strukturfondsmedel får
göras inom målen 1, 2 och 3 samt
gemenskapsinitiativen till projekt som beslutats av
förvaltningsmyndigheterna, Jordbruksverket,
Sametinget och Fiskeriverket. Förskott får beviljas
då projektens stödmottagare är ideella föreningar,
lokala kooperativ (ekonomiska föreningar),
allmännyttiga stiftelser eller lokala
utvecklingsgrupper. Förskott till respektive projekt
får vid varje delbetalning uppgå till högst 50 % av
det totala beviljade strukturfondsstödet till
projektet, dock högst 100 000 kr.
Det kan konstateras att fram t.o.m. september 2002
har 1 733 miljoner kronor utbetalats av EU-medlen
för perioden 2000-2006 för mål 1 och mål 2 (av den
totala ramen på 9 953 miljoner kronor), dvs. drygt
17 %. Av det hittills utbetalda beloppet är det (för
mål 1 och mål 2) 4,8 miljoner kronor som utbetalats
som förskott, dvs. ca 0,3 % av utbetalt belopp.
Kommuner ingår inte bland de projektägare som kan
få förskottsbetalning för sina kostnader. Det är
kommunerna själva som bestämmer när och hur ofta en
begäran om betalning för inträffade utgifter skall
skickas in. Enligt regleringsbrevet för
länsstyrelserna skall handläggningstiden för
kontroll och utbetalning för en korrekt inlämnad
rekvisition ta högst en månad i anspråk för
utbetalande myndighet.
Det bör i sammanhanget påpekas att
bestämmelserna om förskottsutbetalning är
svenska bestämmelser. EU har inte reglerat om
och hur medlemsstaterna skall betala förskott
till projektägare utan har endast regler om vad
som gäller vid utbetalningar från kommissionen
till medlemsländerna. Det bör samtidigt noteras
att förskottsutbetalningar till projektägarna
inte godkänns som underlag vid rekvirering av
medel från EU, utan det är endast verkliga
kostnader som ersätts.
Utskottets ställningstagande
För innevarande programperiod, 2000-2006, har
Sverige tilldelats totalt ca 19 miljarder kronor
från de fyra strukturfonderna. Samtliga program har
nu godkänts av EG-kommissionen. Fram till den 30
september 2002 hade ca 3 miljarder kronor
utbetalats, vilket motsvarar ca 14 % av tillgängliga
EU-medel för programperioden. Därtill kommer den
nationella offentliga och privata medfinansieringen.
Frågan om förskottsutbetalningar av EU-medel till
projektägare har aktualiserats flera gånger sedan
starten av strukturfondsprogrammen. När det gäller
möjligheten till förskottsutbetalningar i samband
med EG-projekt konstaterar utskottet att
försöksverksamheten har påvisat behov av viss
förskottsutbetalning. Utskottet ser därför positivt
på att regeringen vidtagit åtgärder för att
permanenta en lösning med förskott till
likviditetssvaga projektägare. I fråga om
likviditetssvaga kommuner, vilket tagits upp i
motion 2002/03:N365 (s), anser utskottet att
möjligheterna för kommunerna att få betalt för
erlagda utgifter successivt under projekttidens gång
bör utnyttjas.
Beträffande synpunkterna i motionerna 2002/03:N231
(s) och 2002/03: N283 (s) om behovet av att motverka
risken för att företag upprepade gånger skall kunna
få stöd till samma verksamhet genom
företagsflyttning, anser utskottet att inga nya
omständigheter framkommit som föranleder en annan
bedömning är den utskottet tidigare gjort. Reglerna
är utformade på ett sådant sätt att risken för detta
kan bedömas som liten.
Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här
aktuella motionsyrkanden.
EG:s framtida sammanhållningspolitik
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om EG:s
framtida sammanhållningspolitik med
hänvisning till att beslutsprocessen om den
framtida politiken stegvis bör gå framåt på
det planerade sättet. Jämför reservation 2
(m, fp, kd, c, mp).
Motionerna
Moderata samlingspartiet framhåller i motion
2002/03:U323 att EU:s regionalpolitik måste
reformeras. Att betala in pengar till EU för att
sedan få tillbaka dem i form av strukturstöd är en
felaktig väg att gå, hävdas det. Svaga regioner i
medlemsländerna bör inte få riktade bidrag; i
stället bör det ske en avräkning på medlemsavgiften
för de regioner som ligger väsentligt under
genomsnittet av EU:s medelinkomst.
Samma synpunkter framförs också i kommittémotion
2002/03:N304 (m). Motionärerna betonar att det bör
vara medlemsstaterna själva som först och främst
ansvarar för sina regioner genom att stimulera till
kontakter, samverkan och utveckling. När det är
berättigat kan nationella stödsystem främja
utvecklingen i en region. Sådana system måste
ovillkorligen stämma överens med EU:s krav på
konkurrensneutralitet.
Även i Folkpartiets partimotion 2002/03:K432
förordas att EU:s regionalpolitik skall
reformeras. Endast de delar av
regionalpolitiken som handlar om överföring av
medel från medlemsländer med högre
levnadsstandard till dem med lägre bör vara
kvar. Övrigt regionstöd skall skötas av
medlemsländerna själva. Vidare är det viktigt
att EU:s regionalpolitik koncentreras till
tydliga mål och att företagsspecifika stöd inte
alls bör få förekomma. Motionärerna hävdar
också att reglerna är alltför krångliga och
leder till ökade kostnader, byråkrati och
ineffektivitet.
Vissa kompletterande uppgifter
När det gäller inriktningen av EG:s framtida
regionalpolitik (sammanhållningspolitik) gjorde
riksdagen föregående år på utskottets förslag (bet.
2001/02:NU2) ett tillkännagivande till regeringen.
Bland annat anförde utskottet att det är viktigt att
en reform kommer till stånd inför nästa
programperiod och att regionalpolitikens inriktning
måste ändras och dess omfattning minskas.
Regionalstödet till de nuvarande medlemsländerna
måste tydligt reduceras till förmån för
kandidatländerna. Ett sätt kan vara att
medlemsländerna kompenseras genom en avräkning på
medlemsavgiften i stället för att som i det
nuvarande systemet betala in medel till EU för att
sedan få tillbaka dem i form av strukturstöd, menade
utskottet.
I en reservation (s, v) konstaterades att det står
klart att det framöver kommer att krävas reformer av
EG:s struktur- och regionalpolitik. Mot bakgrund av
EG-kommissionens andra sammanhållningsrapport bör en
dialog föras på flera plan, där även vikten av
regional förankring understryks. Denna dialog bör
inte föregripas och det är därför för tidigt att i
detalj ta ställning till den framtida politiken,
menade reservanterna.
Det kan erinras om att utskottet har bidragit till
en sådan dialog genom den offentliga utfrågning
inför EG:s framtida regionalpolitik som utskottet
anordnade i april 2002. Bakgrunden var att ett antal
ledamöter inom utskottet bildat en särskild
arbetsgrupp med ansvar för EU-frågorna på det
regionalpolitiska området. Med utgångspunkt i den
andra sammanhållningsrapporten initierade utskottets
EU-grupp den nämnda utfrågningen. I ett avslutande
inlägg uttalade dåvarande statssekreterare Jan
Grönlund, Näringsdepartementet, att unionens
sammanhållningspolitik blir än mer betydelsefull i
en utvidgad union med större nationella skillnader.
Två frågor togs upp som särskilt viktiga:
- Är det rimligt att EU skall spendera stora
summor för att åtgärda skillnader i levnadsstandard
och sysselsättning inom ett land?
- Är det rimligt att de länder som har försökt att
försäkra sig om en balanserad utveckling skall
betala för de länder som har misslyckats med detta?
Enligt dåvarande statssekreteraren, som ansåg att
utvidgningen var av högsta prioritet, bör
budgetrestriktivitet eftersträvas; huvuddelen av
strukturfondsmedlen för den period som börjar år
2007 bör gå till de nya medlemsländerna, som har
störst behov av stöd till ekonomisk och social
utveckling.
Också i bugetpropositionen (s. 15) redovisas att
regeringen i den pågående diskussionen om nästa
strukturfondsperiod inom EU har en budgetrestriktiv
inställning. Huvuddelen av strukturfondsmedlen bör
av solidaritetsskäl gå till de nya medlemsstaterna,
som har störst behov av stöd till ekonomisk och
social utveckling. När det gäller insatser
härutöver, anser regeringen att det noga måste
övervägas vad som är av verkligt gemenskapsintresse.
Huvudlinjen bör vara att insatserna i första hand
sköts nationellt, regionalt eller lokalt. Riksdagens
ovan refererade tillkännagivande omnämns inte i
budgetpropositionen.
Näringsdepartementet har redovisat följande
tidtabell för processen som skall leda fram till den
nya sammanhållningspolitiken:
2002
Kommissionen anordnade ett informellt ministermöte den 7
oktober om frågor som syftar till att förenkla
genomförandet av strukturfondsprogram. I och med
detta möte har en process startat både inom
kommissionen och i medlemsstaterna.
I mitten av oktober presenterade kommissionen
översynsrapporterna rörande bl.a. jordbrukspolitiken
och regional- och strukturfondspolitiken för
kandidatländerna samt en strategi för utvidgningen.
Kommissionen anser att tio kandidatländer kommer att
vara färdiga för anslutning under år 2004 och att
förhandlingarna med dessa länder bör slutföras före
utgången av år 2002. Vad gäller regional- och
strukturpolitiken måste enligt kommissionen
förvaltande och utbetalande myndigheters kapacitet
förbättras.
Vid Europeiska rådets möte i Bryssel 24 och 25
oktober diskuterades utvidgningen.
Vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn i december
skall utvidgningen slutförhandlas.
2003
I början av året lägger kommissionen fram den andra
uppföljningsrapporten om den framtida
sammanhållningspolitiken. Anslutningsfördragen
ratificeras under året av medlemsstaterna och
ansökarländerna.
Det grekiska ordförandeskapet anordnar i maj ett
informellt ministermöte om regional- och
strukturpolitiken.
I slutet av året lägger kommissionen fram den
tredje sammanhållningsrapporten med konkreta förslag
för den framtida sammanhållningspolitiken.
2004-2006
I början av år 2004 lägger kommissionen fram förslag till
regelverk för strukturfonderna och förslag till ett
nytt finansiellt perspektiv som inkluderar den
allmänna jordbrukspolitiken.
Ett tredje sammanhållningsforum anordnas med
anledning av den tredje sammanhållningsrapporten.
Regeringskonferensen äger rum. Eventuellt tas
frågor upp som kan ha betydelse för den framtida
sammanhållningspolitiken.
Nya stater blir medlemmar i unionen.
Vid årsskiftet 2004/05 tillträder en ny EG-
kommission. Förhandlingar om det nya regelverket och
budgeten för nästa programperiod börjar.
Slutförhandling äger rum vid något av toppmötena i
slutet på år 2005 eller i början av år 2006.
2007
Den nya programperioden börjar.
I statsminister Göran Perssons information till
riksdagen den 7 november 2002 om EU:s toppmöte i
Bryssel den 24 och 25 oktober nämndes bl.a. följande
huvudpunkter (prot. 2002/03:13).
1. På jordbruksområdet accepterade Europeiska rådet
kommissionens förslag om en tioårig infasning för
kandidatländerna av det s.k. direktstödet mot att
ett utgiftstak införs för större delen av
jordbruksutgifterna från år 2007.
2. Det totala regionalstödet för kandidatländerna
under perioden 2004-2006 minskades med 2,5 miljarder
euro till 23 miljarder euro.
3. Inget av de nya medlemsländerna skall under de
första tre åren få en sämre budgetsituation än de
hade året före medlemskapet, dvs. år 2003.
4. En allmän skyddsklausul som gäller i tre år
från inträdet införs för den inre marknaden.
Dessutom införs särskilda skyddsklausuler för
rätts- och inrikesområdet. Varje medlemsland
kan hos kommissionen begära att skyddande
åtgärder vidtas om den inre marknaden störs.
Utskottets ställningstagande
I motioner från Moderata samlingspartiet
(2002/03:U323 och 2002/03:N304) och från Folkpartiet
(2002/03:K432) framhålls bl.a. behovet av att EG:s
struktur- och regionalpolitik reformeras.
Motionärerna begär tillkännagivanden om att reformer
av EG:s framtida struktur- och regionalpolitik skall
ske i enlighet med den inriktning som anges i
motionerna.
Enligt utskottets mening står det klart att det
framöver kommer att krävas reformer av EG:s
sammanhållningspolitik. Behovet av en ökad
effektivitet när det gäller användningen av
strukturfondsmedlen är en drivkraft i detta
sammanhang. En annan drivkraft är självfallet den
planerade utvidgningen av unionen. I det sistnämnda
ligger inte minst att beakta den stora ökningen av
sociala, ekonomiska och regionala skillnader som
följer av utvidgningen. EG-kommissionens andra
sammanhållningsrapport visar tydligt att avstånden
mellan de svagaste och de rikaste regionerna kommer
att fördubblas genom utvidgningen. Dessa problem
måste nogsamt beaktas. Beslutsfattandet måste
dessutom präglas av långtgående decentralisering,
vilket bl.a. innefattar att ett underifrånperspektiv
i högre utsträckning bör anläggas.
I "tidtabellen" ovan har redovisats ett antal
aktiviteter, möten och kontrollstationer inför den
nya programperioden, som börjar år 2007. Enligt
utskottets uppfattning är det väsentligt för den
demokratiska förankringen att beslutsprocessen
stegvis går framåt på det sätt som illustreras i
tidtabellen.
Under år 2003 lägger kommissionen fram dels en
uppföljningsrapport om den framtida
sammanhållningspolitiken, dels den tredje
sammanhållningsrapporten med konkreta förslag inför
EG:s framtida sammanhållningspolitik. Den breda
diskussion som nu äger rum är ägnad att utgöra en
förberedelse för de steg i beslutsprocessen som
väntar under kommande år.
Inför en kommande utvidgad union blir det än mer
befogat att fråga sig om det är rimligt att EU skall
spendera stora summor för att åtgärda skillnader i
levnadsstandard och sysselsättning inom ett land.
Frågan huruvida länderna själva kan ta detta ansvar
kan inte undvikas. Vidare bör det inom
unionsländerna övervägas om det är rimligt att de
länder som har försökt att försäkra sig om en
balanserad utveckling skall betala för de länder som
har misslyckats med detta. Utskottet vill i likhet
med regeringen betona vikten av en allmän
budgetrestriktivitet. I detta sammanhang vill
utskottet framhålla att det är väsentligt för
strukturfondssystemets framgång att kontrollen
förbättras och att fusk med strukturfondsmedel
bekämpas.
När det gäller utformningen av den framtida
sammanhållningspolitiken anser utskottet att det är
viktigt att en bred och öppen diskussion förs om
utformningen av gemenskapens struktur- och
regionalpolitik. Dialogen måste föras på flera plan.
I detta sammanhang bör även vikten av en regional
förankring i denna dialog understrykas. Vägledande i
de diskussioner som nu skall äga rum bör vara att
insatserna i första hand skall skötas nationellt,
regionalt eller lokalt. Inom EG:s
sammanhållningspolitik kommer strukturfondsmedel att
vara ett instrument även under nästa programperiod.
Enligt utskottets mening bör huvuddelen av dessa
medel gå till de nya medlemsstaterna, som har störst
behov av stöd till ekonomisk och social utveckling.
Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen
avslå de här aktuella motionerna i berörda delar.
Anslag m.m. inom utgiftsområde 19
Regional utjämning och utveckling
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör anvisa anslagen och godkänna
bemyndigandena m.m. för budgetåret 2003 inom
utgiftsområde 19 Regional utjämning och
utveckling i enlighet med vad regeringen
föreslagit. Samtliga motionsyrkanden bör
avslås.
Inledning
Regeringens förslag till anslag under utgiftsområde
19 Regional utjämning och utveckling redovisas i
bilaga 2 tillsammans med övriga partiers förslag.
Sammanlagt sju anslag tas upp i bilagan (varav ett
är ett förslag till nytt anslag från Centerpartiet).
En närmare redogörelse för de olika anslagen följer
under respektive anslagsrubrik. Förutom anslagen
inom politikområdet Regional utvecklingspolitik
ingår ett anslag inom politikområdet IT, tele och
post. Utgiftsramen har av regeringen föreslagits
till ca 3 608 miljoner kronor för budgetåret 2003.
Övriga partiers förslag till utgiftsramar fördelar
sig på följande sätt. Vänsterpartiet och
Miljöpartiet har inte lagt fram några budgetförslag
som avviker från regeringsförslaget. Övriga partiers
förslag innebär i tre fall en lägre ram än
regeringsförslaget, nämligen 450 miljoner kronor
lägre (m), 963 miljoner kronor lägre (fp) och 695
miljoner kronor lägre (kd). Centerpartiets förslag
innebär att ramen ökas med 138 miljoner kronor i
förhållande till regeringens förslag.
Enligt regeringens förslag kompletteras anslagen
(33:1) Allmänna regionalpolitiska åtgärder, (33:5)
Europeiska regionala utvecklingsfonden 2000-2006 och
(37:1) IT-infrastruktur: Regionala transportnät m.m.
med bemyndiganden för regeringen att ingå ekonomiska
förpliktelser, vilka leder till utgifter under
kommande år.
I det följande redovisas regeringens förslag
till olika anslag inom utgiftsområdet och
motsvarande förslag i aktuella motioner.
Allmänna regionalpolitiska åtgärder (33:1)
Propositionen
Anslaget disponeras av länsstyrelserna, Nutek,
Delegationen för delar av Bergslagen, Dalsland och
Värmland, Delegationen för norra Sveriges inland
samt regeringen. Nutek disponerar även medel för
beslut som fattas av regionala självstyrelseorgan.
Anslaget föreslås uppgå till 1 535,3 miljoner
kronor.
Till anslaget finns ett bemyndigande. Riksdagen
har bemyndigat regeringen att under år 2002 låta
staten ta på sig ekonomiska åtaganden i samband med
regionalpolitiska åtgärder som innebär utgifter om
högst 3 200 miljoner kronor under åren 2003-2010
(bet. 2001/02:NU2). Regeringen föreslår nu att
riksdagen bemyndigar regeringen att under år 2003
ingå ekonomiska åtaganden som innebär utgifter på
högst 3 200 miljoner kronor under åren 2004-2011.
Regeringen föreslår att medel från detta anslag
anvisas till följande ändamål:
- regionala utvecklingsbidrag,
- landsbygdsbidrag,
- småföretagsstöd,
- sysselsättningsbidrag,
- såddfinansiering,
- stöd till kommersiell service,
- regional och central projektverksamhet,
- viss administration, uppföljning och utvärdering
av de regionalpolitiska företagsstöden, m.m.,
- äldre regionalpolitiska åtgärder,
- retroaktiva nedsatta socialavgifter samt
- viss central utvecklingsverksamhet, m.m.
I jämförelse med de ändamål som gällde för anslaget
år 2001 har småföretagsstödet upphört och beslut om
sådant stöd får endast avse ansökningar som inkommit
före den 1 januari 2002. Medel inom anslaget får,
inom ramen för de nämnda ändamålen, användas för
medfinansiering av EG:s strukturfondsprogram och
åtgärder inom ramen för regionala tillväxtavtal.
Medfinansiering av strukturfondsprogram väntas
enligt regeringen ta i anspråk en ökad del av
anslaget jämfört med programperioden 1995-1999.
Riksdagens beslut om kommunala samverkansorgan för
regional utveckling (bet. 2001/02:KU7) innebär, som
tidigare nämnts, att det blir möjligt för
samverkansorganen att fr.o.m. den 1 januari 2003 ta
över en del av de uppgifter som länsstyrelsen har i
dag. De medel som regeringen fördelar till berörda
län, dvs. län där samverkansorgan övertar uppgifter
fr.o.m. januari 2003 enligt lagen (2002:34) om
samverkansorgan i länen, avser följande ändamål:
- regionala utvecklingsbidrag,
- landsbygdsbidrag,
- småföretagsstöd,
- sysselsättningsbidrag,
- såddfinansiering,
- stöd till kommersiell service,
- regional projektverksamhet samt
- uppföljning och utvärdering.
Även inom ramen för de nyssnämnda ändamålen får
medel inom anslaget användas till medfinansiering av
EG:s strukturfondsprogram och regionala
tillväxtavtal. Samverkansorganet kommer enligt ovan
nämnda lag att få det regionala utvecklingsansvaret.
Medel för ändamålet regional projektverksamhet, som
regeringen fördelar till län med samverkansorgan,
inkluderande de projektmedel som medfinansierar EG:s
strukturfondsprogram, bör därför enligt regeringen
tillföras samverkansorganen och användas för
ändamålen regional projektverksamhet, uppföljning
och utvärdering. Även länsstyrelserna i berörda län
bör tilldelas vissa medel för regional
projektverksamhet att användas till vidareutveckling
av länsstyrelsens roll inom det regionala
utvecklingsarbetet, insatser för samordnade
servicelösningar i glesbygd, vissa insatser inom
jämställdhetsområdet samt vissa åtaganden inom
regional projektverksamhet. Dessutom tillförs
länsstyrelserna medel för företagsstöd och stöd till
kommersiell service. För ändamålet uppföljning och
utvärdering bör samverkansorganen få besluta om
vissa medel, men även länsstyrelserna i berörda län
bör få disponera vissa medel från anslaget för dessa
ändamål.
Fram till den 31 december 2002 pågår
försöksverksamheten med ändrad regional
ansvarsfördelning (prop. 1996/97:36, bet.
1996/97:KU4), vilken bl.a. berör Regionförbunden i
Kalmar län och i Skåne län samt Gotlands kommun.
Dessa organ har övertagit länsstyrelsernas ansvar
för att utarbeta regionala utvecklingsstrategier och
besluta om huvuddelen av de regionalpolitiska
åtgärdsmedlen.
Gotlands län och Kalmar län omfattas av den nya
lagen om samverkansorgan. Samverkansorganen på
Gotland och i Kalmar län (ett nybildat
kommunalförbund) bör ha samma beslutanderätt när det
gäller anslaget 33:1 som de tidigare
självstyrelseorganen, dvs. i jämförelse med
nuvarande ändamål föreslås inga förändringar. Även
länsstyrelserna i berörda län bör tilldelas vissa
medel.
Från och med den 1 januari 1999 utgör nybildade
Skåne läns landsting och Västra Götalands läns
landsting självstyrelseorgan i respektive län (prop.
1996/97:108, bet. 1996/97:BoU13). Syftet med
försöksverksamheten är att utveckla former för
fördjupad demokratisk förankring av det regionala
utvecklingsarbetet. Självstyrelseorganen i berörda
län skall besluta om användningen av medlen enligt
samma riktlinjer som gäller för länsstyrelserna. I
jämförelse med tidigare innebär detta inga
förändringar. Även berörda länsstyrelser bör dock få
disponera vissa medel från anslaget.
För länsstyrelser som har det regionala
utvecklingsansvaret under år 2003 innebär
regeringens förslag inga förändringar.
Länsstyrelserna skall liksom samverkansorganen och
självstyrelseorganen bedriva förstärkta insatser
inom jämställdhetsområdet.
En viss del av anslaget skall liksom för
närvarande kunna disponeras av Nutek och regeringen.
Därutöver föreslås en del av anslaget få disponeras
av Delegationen för delar av Bergslagen, Dalsland
och Värmland samt Delegationen för norra Sveriges
inland. Av anslaget avses 36 miljoner kronor
användas för finansiering av lokala och regionala
resurscentrum för kvinnor.
Det bör även fortsättningsvis vara en uppgift
för regeringen att fördela anslaget mellan
länsstyrelser, samverkansorgan,
självstyrelseorgan m.fl. och utfärda de
föreskrifter som behövs. Vid fördelningen av
medel mellan länen bör som hittills de
långsiktiga regionala problemens svårighetsgrad
utgöra den huvudsakliga fördelningsnyckeln med
särskilt beaktande av medfinansieringsbehovet
av åtgärder inom strukturfondsprogrammen och
inom ramen för de regionala tillväxtavtalen.
Motionerna
Enligt vad som framförs i kommittémotion
2002/03:N357 (m) bör det nu aktuella anslaget (33:1)
för år 2003 minskas med 450 miljoner kronor i
förhållande till regeringens förslag. Minskningen
kan göras eftersom den planlösa ökade statliga
styrningen snarast hämmar entreprenör-skapet i både
tät- och glesbygd. Motionärerna förordar i stället
generella åtgärder som nedsättning av
socialavgifterna, bra kommunikationer och sådan
utbyggnad av IT-infrastruktur som inte kan komma
till stånd på kommersiella villkor och där statlig
medverkan därför kan motiveras.
Folkpartiet framhåller i motion 2002/03:Fi232 att
regionalpolitiken måste läggas om i en riktning mot
mer generella åtgärder. Ett underifrånperspektiv där
den enskilde sätts i centrum måste råda. Därför bör
de selektiva stöden dras ned. Anslaget bör minskas
med 500 miljoner kronor jämfört med regeringens
förslag. Samma förslag återfinns i motion
2002/03:N267 (fp).
I motion 2002/03:N393 (kd) konstateras att
anslaget i budgetpropositionen föreslås uppgå till 1
535 miljoner kronor, varav en viss del skall få
disponeras av regeringen. Eftersom regeringen inte
redovisat vad pengarna skall användas till, föreslår
motionärerna att 215 miljoner kronor sparas.
I motion 2002/03:N352 (c) begärs att anslaget
skall ökas med 488 miljoner kronor i förhållande
till regeringens beräkning. Dessa medel bör användas
till program för utveckling av landsbygdsturism,
småskalig livsmedelsproduktion, fiske, alternativa
bränslen samt till utveckling av kvinnors och
invandrares företagande.
Hemsändningsbidraget enligt förordningen om stöd
till kommersiell service tas upp i motion
2002/03:N303 (c). Lanthandlarna erhåller i dag
maximalt 90 kr per hemsändning, vilket utbetalas
till hälften av länsstyrelsen och till hälften av
kommunerna. Motionärerna anser att upprätthållande
av servicen försvåras på grund av statens
bestämmelser rörande takbeloppet och kommunernas
begränsade ekonomi. Enligt motionärerna är det
befogat att höja taket för hemsändningsbidraget,
förslagsvis till 110 kr.
När det gäller vilka medel som skall kunna
överföras till län med samverkansorgan framförs
i motion 2002/03:N334 (c) uppfattningen att
medel för regional projektverksamhet,
inkluderande projektmedel som medfinansierar
EG:s strukturfondsprogram, inte bara bör utan
skall tillföras samverkansorganen. Enligt
motionären är medelsöverföringen inte bara en
förutsättning för att samverkansorganet skall
kunna fullgöra sitt uppdrag; den är också en
förutsättning för att uppnå en klar
rollfördelning mellan länsstyrelse och
samverkansorgan.
Vissa kompletterande uppgifter
I oktober 2002 hade sex län inkommit med anmälan
till regeringen att de ville bilda ett regionalt
samverkansorgan, nämligen Stockholms, Uppsala,
Östergötlands, Blekinge, Hallands och Dalarnas län.
Anmälan från Stockholms och Uppsala län fyller dock
inte kraven i formell mening, eftersom vissa
uppgifter saknas.
För Stockholms län avser anmälan att ett
kommunalförbund skall vara samverkansorgan fr.o.m.
den 1 januari 2003. Landstinget ingår ej i ett
första skede. Även för Uppsala län gäller anmälan
från år 2003, men först om nybildade Knivsta kommun
också kommer att ingå uppfylls förutsättningarna. I
Skåne och Västra Götalands län fortsätter
verksamheten med regionala självstyrelseorgan
ytterligare en mandatperiod. För Kalmar län och
Gotlands län fortsätter det inledda arbetet men nu i
form av samverkansorgan. För övriga län är det i
vissa fall tveksamt om anmälan hinner göras i år och
i andra fall inaktuellt med anmälan på grund av att
vissa kommuner inte är intresserade av att delta.
Den närmare fördelningen av anslaget (33:1)
Allmänna regionalpolitiska åtgärder mellan
länsstyrelser och samverkansorgan (i de fall sådana
finns) avses enligt uppgift från
Näringsdepartementet lösas under hösten 2002, dock
senast i samband med regeringsbeslut om
regleringsbrev för år 2003 för nämnda anslag. Denna
fördelning kommer att vara beroende av hur
arbetsuppgifterna och ansvaret fördelas mellan
länsstyrelser och samverkansorgan.
Vidare berörs förvaltningsanslaget för
länsstyrelserna (ramanslaget 32:1 Länsstyrelserna
m.m. under utgiftsområde 18, Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande) eftersom
personalantalet på samverkansorganets sekretariat
kommer att vara en avspegling av att länsstyrelsens
personal minskar för samma arbetsuppgifter och bl.a.
beror på hur fördelningen av anslaget 33:1 sker.
Länsstyrelsen skall i samråd med det kommunala
samverkansorganet (kommunalförbundet) beräkna - och
till regeringen redovisa - hur många
årsarbetskrafter som kan hänföras till
uppgiftsöverföringen. Regeringen kommer därefter
att, utifrån en schablonersättning per
årsarbetskraft, besluta om de anslagsmedel som skall
omfördelas från länsstyrelserna till de kommunala
samverkansorganen (utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande,
s. 56).
När det gäller yrkandet i motion 2002/03:N334 (c)
om tillförande av medel till samverkansorgan, kan
det konstateras att dessa enligt lagen om
samverkansorgan i länen har till uppgift att besluta
om användningen av vissa statliga medel för regional
utveckling enligt vad som närmare föreskrivs av
regeringen. Enligt konstitutionsutskottet, som
behandlade propositionen om regional samverkan och
statlig länsförvaltning (prop. 2001/02:7, bet.
2001/02:KU7) kommer det att vara regeringen som -
sedan riksdagen beslutat om anslaget - skall fördela
medlen mellan länen och i s.k. villkorsbeslut
föreskriva för samverkansorganen vad medlen får
användas till inom de av riksdagen givna ramarna.
Regeringen anför i budgetpropositionen att medel för
regional projektverksamhet, inkluderande
projektmedel som medfinansierar EG:s
strukturfondsprogram, bör tillföras
samverkansorganen och användas för ändamålen
regional projektverksamhet, uppföljning och
utvärdering.
Det kan vidare erinras om att länsstyrelserna
kommer att driva och avsluta arbetet med de
nuvarande tillväxtavtalen, även när det finns
kommunala samverkansorgan. Däremot kommer
samverkansorganen att ta över arbetet med de
regionala tillväxtprogrammen.
När det gäller stödet till kommersiell service och
det i motion 2002/03:N303 (c) berörda
hemsändningsbidraget finns de aktuella
bestämmelserna i förordningen (2000:284) om stöd
till kommersiell service. Enligt förordningen (19 §)
kan stöd till kommersiell service lämnas som
hemsändningsbidrag till kommuner som helt eller
delvis bekostar hemsändning av dagligvaror till
hushåll. Hemsändningsbidrag kan lämnas med ett
belopp som motsvarar högst 50 % av kommunens
nettoutgift för hemsändningen. Bidraget får dock
inte överstiga 45 kr per hushåll och
hemsändningstillfälle (20 §). Bidraget betalas ut
årsvis i efterskott (21 §). Ansökan om stöd till
kommersiell service skall ges in till och avgöras av
länsstyrelsen i det län där verksamheten bedrivs (22
§).
Enligt uppgift har summan 90 kr sitt ursprung i en
kostnadsberäkning från år 1990 av Sveriges
Livsmedelshandlareförbund (SSLF). Den tidigare
förordningen (1994:577) utgick från 1990 års
beräkning. Det skedde inte någon förändring i
ersättningsnivån år 2000 i samband med att den nya
förordningen (2000:284) började gälla.
Den studie som gjordes av SSLF år 2000 visade en
kostnad på drygt 101 kr per hemsändning. Föreningen
för landsbygdshandelns främjande bedömer att
kostnaderna sedan dess kan ha ökat med ca 5 %.
I en annan studie från år 2001, vilken genomförts
av Demoskop på uppdrag av Konsumentverket och
Föreningen för landsbygdshandels främjande,
redovisas att drygt sex av tio lanthandlare betjänar
sina kunder med hemsändning av varor. I genomsnitt
får lanthandlaren av kommunen 53 kr per hemsändning.
Enligt uppgift från Näringsdepartementet avser
departementet att initiera en översyn inom kort
av beloppsgränsen 90 kr och regeln om att 50 %
av kommunens kostnader ersätts av staten.
Landsbygdslån (33:2)
Propositionen
Anslaget disponeras av Nutek. Landsbygdslån beviljas
av länsstyrelserna och de regionala
självstyrelseorganen. Medel från anslaget får, inom
ramen för anslagets ändamål, användas som
medfinansiering av åtgärder inom de regionala
tillväxtavtalen.
Under år 2001 utbetalades ca 8,4 miljoner kronor i
landsbygdslån. Utgiftsprognosen för år 2002 uppgår
till 13,8 miljoner kronor. Av anslagssparandet på
drygt 97 miljoner kronor har regeringen genom beslut
dragit in ca 46 miljoner kronor.
Anslaget föreslås uppgå till 60 miljoner kronor
för år 2003.
Motionen
Enligt vad som anförs i motion 2002/03:N393
(kd) gör Kristdemokraterna bedömningen att
landsbygdslånen är en viktig åtgärd som bör
fortgå i nuvarande omfattning. Med hänsyn till
att efterfrågan på lånen varit liten föreslår
motionärerna ett lägre anslag för år 2003 än
regeringen. I motionen föreslås att 30 miljoner
kronor sparas.
Vissa kompletterande uppgifter
Det kan erinras om att detta anslag har en något
annorlunda konstruktion än anslaget (33:1) Allmänna
regionalpolitiska åtgärder, där det finns ett
bemyndigande att göra ekonomiska åtaganden som
kommer att innebära utgifter under senare år.
Anslaget till landsbygdslån har inget bemyndigande
utan de olika länen och regeringen erhåller
beslutsramar, vilka sammantaget uppgår till ett
högre belopp än det aktuella anslaget. Därigenom ges
möjligheter till alla län att utnyttja anslaget,
även om endast vissa län kommer att göra så.
Enligt uppgift från Näringsdepartementet bör
anslaget ligga kvar på nivån 60 miljoner kronor,
eftersom det finns förväntningar om att belastningen
på anslaget kommer att öka. Dels väntas
landsbygdslånen utnyttjas mer i samband med en
konjunkturuppgång, dels väntas en ökad efterfrågan
på landsbygdslån för sådana företag som kan få ökade
svårigheter att låna i bank.
En bakgrund är att ett nytt internationellt
regelverk angående bl.a. riskvärdering i samband med
bankutlåning är under utarbetande genom den s.k.
Baselkommittén för banktillsyn (se
Finansinspektionens rapporter om riskmätning och
kapitalkrav 2001:1 och 2002:8). I kommittén, som
bedriver ett internationellt arbete för att utveckla
kapitaltäckningsreglerna, ingår f.n. Förenta
staterna, Belgien, Frankrike, Italien, Japan,
Kanada, Luxemburg, Nederländerna, Schweiz, Spanien,
Sverige, Storbritannien och Tyskland. Slutsatsen
från Baselkommittén är att reglerna om kapitalkrav
måste moderniseras och göras mer riskkänsliga. Ett
av argumenten är att en knapp resurs som riskkapital
kan utnyttjas mer effektivt för att skydda mot
finansiell instabilitet om kapitalkravet görs mer
riskkänsligt. Den lösning som Baselkommittén har
valt är att utnyttja avancerade riskmätningssystem.
När det gäller frågan om det nya systemet
systematiskt skulle kunna vara till nackdel för små
och medelstora företag säger Baselkommittén att
stabila välkonsoliderade småföretag kommer till sin
rätt lika väl som större företag. Situationen för
nystartade företag är dock svårare eftersom de i
många fall representerar en högre kreditrisknivå.
Utan säkerheter eller garantier kommer banken att i
sin räntemarginal vilja bygga in en betydande
riskpremie - om den över huvud taget är villig att
ta på sig ett engagemang. Implementering av ett nytt
internationellt system för riskmätning och
kapitalkrav avses ske år 2006.
En annan bakgrund till befarade svårigheter för
företag att få låna pengar i bank är förväntade
ändringar i förmånsrättsordningen i enlighet med
riksdagens tillkännagivande till regeringen i maj
2002 (bet. 2001/02:LU26). Riksdagen uttalade att
regeringen bör återkomma med lagförslag under hösten
2002 i enlighet med Förmånsrättskommitténs förslag i
betänkandet Nya förmånsrättsregler (SOU 1999:1). Vad
som är av intresse i detta sammanhang är kommitténs
förslag angående företagshypotek med betydelse för
konsekvenserna vid en företagskonkurs. Sammantaget
kommer förändringarna att innebära att kreditgivarna
(bankerna) löper risk att få mindre tillbaka av sin
utlåning vid en företagskonkurs. Det kan inte
uteslutas att detta kommer att leda till en
försiktigare hållning från kreditgivarnas sida, i
vart fall i vissa regioner. En proposition baserad
på Förmånsrättskommitténs överväganden med bl.a.
förslag på lönegarantiområdet beräknas kunna lämnas
till riksdagen våren 2003 (prop. 2002/03:1
utgiftsområde 13 Arbetsmarknad, s. 25).
Det finns enligt Näringsdepartementet signaler
som pekar mot att bankerna redan nu har börjat
att anpassa sig efter de kommande
förändringarna. Mot den bakgrunden väntas annan
kreditgivning, bl.a. landsbygdslån, få en ökad
betydelse.
Transportbidrag (33:3)
Propositionen
Anslaget disponeras av Nutek enligt förordningen
(2000:281) om regionalt transportbidrag.
Transportbidraget i nuvarande form godkändes under
år 1999 av EG-kommissionen för tillämpning fr.o.m.
år 2000.
Utgiftsprognosen för år 2002 uppgår till 331,6
miljoner kronor. Anslaget för år 2003 föreslås
uppgå till 336 miljoner kronor.
Motionen
Enligt förslag i motion 2002/03:N371 (s) bör
zonindelningen för transportbidrag justeras för
att det inte skall uppstå svåra oförutsedda
konsekvenser för vissa inlandssågverk.
Motionärerna anser att Ånge kommun bör
överföras till zon 5, när det gäller beräkning
av transportbidrag.
Vissa kompletterande uppgifter
Avsikten med transportbidraget är att ge viss
kompensation för de kostnadsnackdelar som
näringslivet i de fyra nordligaste länen har på
grund av långa avstånd till marknaden samt att
stimulera till höjd förädlingsgrad i området.
Transportbidrag lämnas till utgifter för in- eller
uttransport av gods som genomgått eller kommer att
genomgå en betydande bearbetning. Endast transporter
med yrkesmässig trafik på väg, järnväg eller till
sjöss är stödberättigade. Bidrag lämnas med minst 15
% och högst 45 % av fraktkostnaden beroende på
transportavstånd och transportbidragszon.
Ånge kommun tillhör i dag, liksom Sundsvall,
transportbidragszon 2 och gränsar till kommuner som
ingår i zon 3 (Bräcke, Berg och Härjedalen). I maj
2000 utfärdade regeringen en ny förordning om
transportbidrag som tillämpas retroaktivt från den 1
januari 2000. Förordningen innebär bl.a. att för
transporter av oförädlade trävaror från orter inom
zon 2 och 4 och från produktionsställen som är att
hänföra till vissa större sågverk belägna i
kustområdena, s.k. bulksågverk (industrisågverk),
får transportbidrag lämnas för högst 30 000 m3 per
år.
Zonindelningen för transportbidraget granskades
av EG-kommissionen år 1999 och godkändes att
gälla för åren 2000-2006. En förändring av
zonindelningen för transportbidraget skall
anmälas till kommissionen för godkännande.
Glesbygdsverket (33:4)
Propositionen
Målet för Glesbygdsverket är att det främst genom
påverkan på olika samhällssektorer skall verka för
goda levnadsförhållanden och utvecklingsmöjligheter
för glesbygds- och landsbygdsbefolkningen med
tyngdpunkten i skogslänens inre delar samt i
skärgårdsområdena. Som tidigare beskrivits
presenterade Riksdagens revisorer år 2001 en
granskning av Glesbygdsverkets roll i
regionalpolitiken. Revisorerna ansåg att verkets
uppdrag är otydligt och att målen för verksamheten
är svåra att följa upp.
I propositionen om en politik för tillväxt och
livskraft i hela landet (prop. 2001/02:4, bet.
2001/02:NU4) gjorde regeringen bedömningen att
Glesbygdsverkets roll inom den nya politiken för
regional utveckling bör utvecklas och tydliggöras. I
augusti 2002 fattade regeringen beslut om att
tillkalla en särskild utredare med uppgift att
genomföra en översyn av Glesbygdsverkets roll och
uppdrag inom den nya regionala utvecklingspolitiken
(dir. 2002:112). Uppdraget skall redovisas senast
den 28 februari 2003.
Utgiftsprognosen för år 2002 uppgår till 27,3
miljoner kronor. Regeringen föreslår ett anslag
på 26,4 miljoner kronor för år 2003.
Motionerna
Såväl i partimotion 2002/03:Fi232 (fp) som i
kommittémotion 2002/03:N267 (fp) föreslås att
Glesbygdsverket läggs ner. Motivet för en
nedläggning är enligt motionärerna att
Glesbygdsverket mer har blivit en
lobbyistorganisation än en myndighet som ger
service. Ett första steg bör tas under år 2003
genom att halvera myndighetens anslag.
Vissa kompletterande uppgifter
I det föregående har Glesbygdsverkets uppgifter
och översynen av Glesbygdsverkets roll och
uppdrag inom den nya regionala
utvecklingspolitiken redovisats (se avsnittet
Myndighetsfrågor inom den regionala
utvecklingpolitiken).
Europeiska regionala utvecklingsfonden perioden
2000-2006 (33:5)
Propositionen
Anslaget disponeras av länsstyrelserna i Jönköpings,
Örebro, Gävleborgs, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län samt Nutek för utbetalningar från
Europeiska regionala utvecklingsfonden avseende
programperioden 2000-2006. Regionalfonden
delfinansierar programmen inom målen 1 och 2
(inklusive inom områden som får bidrag under en
övergångsperiod) samt gemenskapsinitiativen Urban
och Interreg III i sin helhet. Alla
strukturfondsprogram är nu godkända av EG-
kommissionen.
Utfallet för år 2001 var lägre än anslaget
beroende på att genomförandet av
strukturfondsprogrammen har startat senare än vad
tidigare bedömningar pekat på. Utgiftsprognosen för
år 2002 är högre än anslaget och anslagssparandet
förväntas bli utnyttjat.
Anslaget föreslås uppgå till 1 200 miljoner kronor
år 2003. Till anslaget finns ett bemyndigande.
Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar
regeringen att under år 2003 besluta om åtaganden
som innebär utgifter på högst 4 500 miljoner kronor
under åren 2004-2008. Syftet är att anpassa anslaget
till ett långsiktigt planerande för de beslutande
myndigheterna enligt de intentioner som ligger till
grund för EG:s fleråriga strukturfondsprogram.
Inga motioner har väckts på detta område.
Regionalt och lokalt utvecklingsarbete
Motionen
I motion 2002/03:N352 (c) anförs att
Centerpartiet vill tillföra ytterligare
resurser till utvecklingsarbetet, fördelat i
två delar - en del för regionala behov och en
del för lokal utveckling. Den regionala delen
skall kunna användas till åtgärder som
regionala myndigheter, näringsliv och ideell
sektor gemensamt avtalar om. Den lokala delen
av utvecklingspengarna skall kunna betalas ut
direkt till lokalt utvecklingsarbete, t.ex.
byalag, och kunna användas som medfinansiering
i olika EU-projekt, initierade av lokala
utvecklingsgrupper. I ett första steg föreslås
100 miljoner kronor till detta nya anslag för
regionalt och lokalt utvecklingsarbete.
Vissa kompletterande uppgifter
Det kan erinras om att frågor om lokalt
utvecklingsarbete med tyngdpunkt mot den ideella
sektorns möjligheter att bidra till den lokala
utvecklingen behandlades utförligt föregående år i
betänkande 2001/02:NU4 (s. 84) med anledning av
regeringens bedömning att program för
entreprenörskap och lokal utveckling bör arbetas
fram. Härvid skall särskild vikt läggas vid
ungdomars och kvinnors deltagande. Beslut om
programmen fattas av länsstyrelserna eller
självstyrelseorganen som även svarar för
uppföljningen av respektive program.
Enligt regeringsbeslut i september 2002 har
regeringen uppdragit åt berörda länsstyrelser och
självstyrelseorgan att utarbeta och genomföra lokala
program för entreprenörskap och lokalt
utvecklingsarbete. Högst 30 miljoner kronor beviljas
för perioden 2002-2004. Programmet finansieras via
det tidigare redovisade anslaget (33:1) Allmänna
regionalpolitiska åtgärder.
Medlen skall användas för att främja lokalt
utvecklingsarbete till ideella organisationer som är
verksamma på lokal nivå. Högst 10 % av medlen får,
efter behovsprövning, användas för utgifter hos
ideella organisationer i samband med deras medverkan
i mötesaktiviteter på regional nivå under
programmens utarbetande m.m. En slutrapport med
beskrivning av programmens genomförande,
finansiering och effekter skall redovisas till
Regeringskansliet senast den 1 augusti 2005.
Enligt uppgift finns ungefär 4 170 lokala
utvecklingsgrupper, vilket kan jämföras med 1
500 grupper år 1992. Grupperna arbetar med allt
från nyföretagande, service och bostäder till
främjande av turism och kulturevenemang. År
1997 beräknades 70 000 personer vara aktiva i
de 3 500 grupper som fanns då.
IT-infrastruktur: Regionala transportnät m.m.
(37:1)
Propositionen
Anslaget inrättades budgetåret 2000 och avser främst
att täcka utgifter för det statliga stödet till
kommuner och länsstyrelser för anläggande av
ortssammanbindande telenät m.m.
Regeringen har tidigare redovisat för riksdagen
sin bedömning att en del av anslaget behöver tas i
anspråk för administrativa kostnader innefattande
information, kompetensstöd och uppföljning. En del
av anslaget avser sådana kostnader vid berörda
myndigheter, kommuner och organisationer. Anslaget
skall vidare täcka en del av de administrativa
kostnaderna för verksamhet som Riksskatteverket och
Skattemyndigheterna bedriver med stöd av lagen
(2000:1380) om skattereduktion för utgifter för
vissa anslutningar för tele- och datakommunikation.
Det beslut om IT-politiken som riksdagen fattat
(prop. 1999/2000:86, bet. 1999/2000:TU9) innebär att
stöd skall kunna lämnas till finansiering av
utbyggnad av regionala transportnät, som inte kommer
till stånd på kommersiella grunder, som en del av
ett nationellt IT-infrastrukturprogram. Inriktningen
avser huvudsakligen stöd till utbyggnad av IT-
infrastruktur i glesbygd och landsbygd.
De statliga stöden regleras i lagen (2000:1335) om
kreditering på skattekonto av stöd till kommuner för
anläggande av lokala telenät, i förordningen
(2000:1469) om stöd till kommuner för anläggande av
lokala telenät, i förordningen (2001:350) om stöd
till kommuner för anläggande av ortssammanbindande
telenät m.m. och i förordningen (2001:349) om stöd
till kommuner för upprättande av IT-
infrastrukturprogram. Efter beslut av riksdagen
(prop. 2001/02:1 utg.omr. 22, bet. 2001/02:TU1) har
perioden för stöden till lokala och
ortssammanbindande telenät förlängts med ett år till
år 2005. Förlängningen av tidsramen innebär inte
någon förändring av den beräknade ekonomiska ramen.
Enligt regeringens prognos kommer kommunerna inte
att fullt ut utnyttja de avsatta medlen under år
2002. Regeringens utgiftsprognos för år 2002 uppgår
till 222 miljoner kronor, vilket medför att ett
anslagssparande uppstår även innevarande år. Antalet
ansökningar om stöd och därmed utfallet förväntas
öka under perioden fram till år 2005, allteftersom
kommunerna färdigställer sina program och börjar
ansöka om stöd. Regeringen föreslår ett ramanslag på
450 miljoner kronor för år 2003.
Vidare föreslår regeringen att riksdagen
bemyndigar regeringen att under år 2003 besluta
om åtaganden som innebär utgifter på högst 1
000 miljoner kronor under åren 2004 och 2005.
Syftet är att möjliggöra beslut om
medelstilldelning till kommunerna, oberoende av
hur kommunernas behov av IT-infrastruktur
fördelar sig över programperioden.
Motionerna
I motionerna 2002/03:Fi232 (fp) och 2002/03:N267
(fp) motsätter sig motionärerna regeringens
bredbandssatsning. Anslaget bör alltså avvecklas.
Folkpartiets uppfattning är att det i första hand är
näringslivet som skall engagera sig i utbyggnaden av
IT-nät. Stat och kommun bör endast gå in på denna
marknad som garant för viss utbyggnad. Det
viktigaste är att alla kan få tillgång till IT-
uppkoppling till samma kostnad oavsett bostadsort.
Även i motion 2002/03:N393 (kd) föreslås att
anslaget skall avvecklas. Enligt motionärerna är
Kristdemokraterna kritiska mot det sätt på vilket
regeringen har hanterat frågan om statliga IT-
satsningar. Staten borde ha satsat på bredband i
glesbygden snarare än på kabelnät i tätbefolkade
delar av landet, hävdas det.
Centerpartiets uppfattning framgår av motion
2002/03:352 (c). En heltäckande digital
infrastruktur, tillgänglig för alla medborgare,
är ett nödvändigt steg för att kunna
förverkliga idén om en digital allemansrätt.
Enligt motionärernas uppfattning skall bolag
bildas med ansvar för att bygga ut den digitala
infrastrukturen i hela landet. Det aktuella
anslaget bör därför avvecklas i sin helhet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet ansluter sig till de av regeringen
framlagda förslagen till anslag m.m. i
budgetpropositionen.
I motionerna 2002/03:Fi232 (fp), 2002/03:N267
(fp), 2002/03:N352 (c), 2002/03:N357 (m) och
2002/03:N393 (kd) förordas andra belopp än
regeringen föreslagit för olika anslag inom
utgiftsområdet. Motionsyrkandena innebär att
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och
Kristdemokraterna förordar en lägre ram än den som
regeringen föreslagit, medan Centerpartiet förordar
en högre ram än regeringsförslaget. Näringsutskottet
har i ett yttrande - i form av ett protokollsutdrag
- till finansutskottet meddelat att utskottet
tillstyrker regeringens förslag till ram för
utgiftsområdet och avstyrker motsvarande
motionsyrkanden.
Finansutskottet har nyligen tillstyrkt regeringens
förslag till ram för utgiftsområde 19 (bet.
2002/03:FiU1). Utskottet utgår i det följande från
att den föreslagna ramen ligger fast.
Av ovan nämnda protokollsutdrag framgår att
företrädarna i näringsutskottet för Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna
tillstyrker förslagen i respektive motion. Av
särskilda yttranden till detta betänkande framgår
att företrädarna för de nyssnämnda partierna samt
för Centerpartiet vidhåller sina förslag till ramar
för olika utgiftsområden.
Eftersom utskottet ställer sig bakom förslagen i
budgetpropositionen avvisas uppfattningen i motion
2002/03:N334 (c) i fråga om finansiering av viss
verksamhet hos samverkansorganen.
När det gäller hemsändningsbidraget inom ramen för
stödet till kommersiell service, vilket tagits upp i
motion 2002/03:N303 (c), ser utskottet positivt på
att de aktualiserade frågorna undersöks närmare i
den översyn som Näringsdepartementet har meddelat
att det avser att initiera.
I motsats till uppfattningen i motion 2002/03:N393
(kd) förutser utskottet i likhet med regeringen att
efterfrågan på landsbygdslån - av skäl som tagits
upp i det föregående - kan komma att öka väsentligt.
I fråga om Glesbygdsverkets roll och uppgifter
inom den regionala utvecklingspolitiken anser
utskottet att den nu pågående översynen av
Glesbygdsverket (se avsnittet Myndighetsfrågor inom
den regionala utvecklingspolitiken) bör inväntas
innan några ändringar aktualiseras. Enligt
utskottets uppfattning är det viktigt att ett
fullgott beslutsunderlag ligger till grund för
eventuella förslag angående Glesbygdsverket.
En förändring av zonindelningen för
transportbidrag skall anmälas till EG-kommissionen
för godkännande. Kommissionen godkände relativt
nyligen de nuvarande reglerna för transportbidraget.
Liksom tidigare utgår utskottet från att den
myndighet som har till uppgift att bevaka
transportbidraget nogsamt följer utvecklingen och
markerar om behov av eventuella förändringar
uppstår. Motionsyrkandet i motion 2002/03:N371 (s)
bör därför inte föranleda någon åtgärd.
När det gäller det i motion 2002/03:N352 (c)
begärda nya anslaget för regionalt och lokalt
utvecklingsarbete vill utskottet erinra om att
motsvarande ändamål till viss del föreligger inom
anslaget (33:1) Allmänna regionalpolitiska åtgärder.
Med det anförda tillstyrker utskottet de av
regeringen föreslagna anslagen för budgetåret 2003
inom utgiftsområde 19 (se bilaga 2). Likaså
tillstyrks de övriga här berörda förslagen till
riksdagsbeslut som framlagts i budgetpropositionen.
Samtliga aktuella motionsyrkanden avstyrks därmed.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.
1. Allmän inriktning av den regionala
utvecklingspolitiken (punkt 1)
av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg (fp), Maria
Larsson (kd), Ola Sundell (m), Yvonne Ångström
(fp), Åsa Torstensson (c) och Ulla Löfgren (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 1. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2002/03:N267 yrkandena
2, 3, 10, 14 och 20, 2002/03:N304 yrkande 1,
2002/03:N345 yrkandena 12 och 21 och 2002/03:N393
yrkande 1 och avslår motionerna 2002/03:N302 yrkande
22, 2002/03:N337 och 2002/03:N368.
Ställningstagande
En framtidsinriktad regional utvecklingspolitik bör
inriktas på att skapa förutsättningar för olika
regioners och människors möjligheter till
utveckling. För detta krävs en genuin förståelse för
företagandets villkor. I stället för inriktningen på
olika - och komplicerade - bidragsformer bör strävan
vara att näringslivet skall ges mer generella
villkor och bättre klimat för företagande och
entreprenörskap. Då elimineras riskerna för att
företagsstöd och bidrag snedvrider konkurrensen,
vilket minskar effektiviteten i samhällsekonomin.
För de företagsstöd som trots allt behövs anser vi
i likhet med den regionalpolitiska utredningen att
inriktningen i huvudsak bör ligga på generella stöd.
I budgetpropositionen håller regeringen fast vid en
föråldrad politik med bidrag, delegationer,
utredningar och stark statlig styrning.
Liksom föregående år instämmer vi i målet för den
regionala utvecklingspolitiken men vi vill lägga
tyngdpunkten på andra strategier än regeringen.
Enligt vår syn handlar det i första hand om att
förbättra möjligheterna för företagande och arbete
och att förstärka landsbygdsregionernas
konkurrenskraft och utvecklingsmöjligheter.
Särskilt viktigt är det att skapa förutsättningar
som gör att små företag, ofta med kvinnor som
drivande kraft, stimuleras att växa liksom att nya
företag startas. En bredare öppning för konkurrens
inom den offentliga sektorn skulle i många fall
gynna kvinnors företagande. Vi ser positivt på att
förstärkta jämställdhetsinsatser kommer att bedrivas
inom ramen för olika åtgärder.
Statsmakterna bör stå för de legala och ekonomiska
ramarna för den regionala utvecklingspolitiken; i
övrigt bör inriktningen vara decentralisering i
syfte att uppnå en hållbar tillväxt i alla delar av
Sverige. Kommunerna har en mycket viktig roll inom
den regionala utvecklingspolitiken när det gäller
tillväxt, sysselsättning och service. Vi förordar en
politik som mobiliserar och uppmuntrar människor att
ta egna initiativ och ta ansvar för både sig själva
och sin bygd. Varje region och varje bygd har sin
styrka och sina möjligheter som bäst kan tas till
vara genom lokala initiativ.
Ett mer dynamiskt företagande och fler arbeten i
privat sektor kräver insatser i huvudsak på andra
områden än inom utgiftsområde 19 Regional utjämning
och utveckling, nämligen i första hand i fråga om
skatterna, arbetsmarknaden, kunskapsutvecklingen och
transportsektorn. Även tillgång till kultur och bra
fritidsaktiviteter är en väsentlig förutsättning för
att skapa en anda av gemenskap och kreativitet på
landsbygden, vilket är väsentligt för att attrahera
invånarna.
Vi tror att mångfald och kreativitet utvecklas
bättre inom ramen för lokala initiativ och med ett
minskat statligt inflytande.
Det är ett oavvisligt krav att alla insatser inom
den regionala utvecklingspolitiken utvärderas så att
de instrument som kan behövas inom den nationella
politiken och inom de prioriterade områdena
successivt kan effektiviseras.
Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen
bifalla här behandlade yrkanden i motionerna
2002/03:N267 (fp), 2002/03:N304 (m), 2002/03:N345
(c) och 2002/03:N393 (kd). Övriga motionsförslag bör
avslås av riksdagen.
2. EG:s framtida sammanhållningspolitik
(punkt 4)
av Mikael Odenberg (m), Ingegerd Saarinen (mp),
Eva Flyborg (fp), Maria Larsson (kd), Ola Sundell
(m), Yvonne Ångström (fp), Åsa Torstensson (c)
och Ulla Löfgren (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 2. Därmed
bifaller riksdagen delvis motionerna 2002/03:K432
yrkande 14, 2002/03:U323 yrkande 8 och 2002/03:N304
yrkande 15.
Ställningstagande
Enligt vår uppfattning är EG:s regionalpolitik
(sammanhållningspolitik) föga framåtsyftande. Det
behövs en kraftfull reformering, vilket inte minst
aktualiseras i samband med den kommande
utvidgningen. Vi menar att det är viktigt att en
reform förbereds redan nu inför nästa programperiod
trots att det finns olika uppfattningar om
innebörden såväl inom landet som inom övriga EU-
länder. Reformen måste innebära att
regionalpolitikens inriktning ändras och att dess
omfattning minskas. Stödet till de nuvarande
medlemsländerna måste tydligt reduceras till förmån
för kandidatländerna. I de fall EU ekonomiskt skall
stödja olika regioner för att därigenom gynna
uthållig tillväxt och hållbar utveckling bör det
vara fråga om regioner som ligger väsentligt under
genomsnittet i unionen vad gäller levnadsstandard
och medelinkomst.
Utformningen av dagens system innebär att medel
bara flyttas runt i systemet, vilket i sig ökar
risken för korruption. Ett enkelt och robust system
skulle kunna åstadkommas om medlemsländerna
kompenseras genom en avräkning på medlemsavgiften i
stället för att som i det nuvarande systemet betala
in medel till EU för att sedan få tillbaka dem i
form av strukturstöd. Vi anser att Sverige måste
motverka att EU i en allt högre grad utvecklas till
en transfereringsunion där medlemsländerna betalar
in pengar till EU för att sedan få tillbaka dem i
form av strukturstöd. Det bör därför i första hand
vara medlemsstaterna själva som ansvarar för sina
regioner. Beslutsfattandet måste dessutom präglas av
långtgående decentralisering, vilket bl.a.
innefattar att ett underifrånperspektiv i högre
utsträckning bör anläggas.
Vi anser också att ytterligare åtgärder måste
vidtas för att kraftfullt förbättra kontrollen och
möjligheten att beivra fusk. En reformering av
regelverket bör även innefatta förenklingsarbete;
byråkrati och ineffektivitet måste motverkas.
För ett år sedan gjorde riksdagen på utskottets
förslag ett uttalande att det är viktigt att en
reform av EG:s regionalpolitik kommer till stånd. En
sådan reform måste bl.a. innebära att
regionalpolitikens inriktning ändras och att dess
omfattning minskas. Enligt uttalandet måste stödet
till de nuvarande medlemsländerna reduceras till
förmån för kandidatländerna. I de fall EU ekonomiskt
skall stödja olika regioner bör det vara fråga om
regioner som ligger väsentligt under genomsnittet i
unionen vad gäller levnadsstandard och medelinkomst.
I budgetpropositionen har regeringen kortfattat
berört EG:s framtida sammanhållningspolitik. Därvid
har regeringen emellertid valt att inte kommentera
riksdagens uttalande. Mot denna bakgrund anser
utskottet att det finns anledning för riksdagen att
återigen göra ett uttalande av detta slag.
Med anledning av de här aktuella yrkandena i
motionerna 2002/03:K432 (fp), 2002/03:U323 (m) och
2002/03:N304 (m) bör riksdagen således i ett
uttalande till regeringen ställa sig bakom vad som
ovan anförts.
Särskilda yttranden
Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
1. Anslag m.m. inom utgiftsområde 19 Regional
utjämning och utveckling (punkt 5)
av Mikael Odenberg, Ola Sundell och Ulla Löfgren
(alla m).
Vårt budgetalternativ - med våra förslag till
utgiftstak, anslagsfördelning och skatteförändringar
- bör ses som en helhet där inte någon eller några
delar kan brytas ut och behandlas isolerat från de
andra. När finansutskottets majoritet nu genom
förslag till riksdagsbeslut om ramar för de olika
utgiftsområdena valt en annan inriktning av
politiken, deltar vi inte i det nu aktuella beslutet
om anslagsfördelning inom utgiftsområde 19 Regional
utjämning och utveckling.
Den anslagsfördelning inom utgiftsområdet som vi
förespråkar redovisas i motionerna 2002/03:Fi231 (m)
och 2002/03:N357 (m) och framgår av bilaga 2. Våra
principiella ståndpunkter framgår av motion
2002/03:N304 (m) och av våra reservationer i
näringsutskottets betänkande 2001/02:NU4 i samband
med utskottets beredning av regeringens proposition
om den regionala utvecklingspolitiken. Vår
uppfattning om vissa grunddrag beträffande
inriktningen av den regionala utvecklingspolitiken
framgår dessutom av en fyrpartireservation (m, fp,
kd, c) i detta betänkande.
För budgetåret 2003 förordar vi att anslaget
(33:1) Allmänna regionalpolitiska åtgärder minskas
med 450 miljoner kronor jämfört med regeringens
förslag. En annan förändring (utanför
utgiftsområdet) som Moderata samlingspartiet
föreslår är att kretsen företag i stödområdet som
omfattas av nedsättningen av socialavgifter ökas
under år 2003.
Den regionalpolitiska utredningen (SOU 2000:87)
har påvisat företagsstödens negativa effekter, och
då särskilt de selektiva stödformernas, samt att de
hanteras på ett sådant sätt att de bidrar till en
konservering och därmed utgör ett hinder för
utveckling. Vidare visade utredningen tydligt att
företagsstöd aldrig kan ersätta entreprenörskap,
företagande och dynamik. I enlighet med dessa
slutsatser vill vi minska de selektiva stödformerna
och ersätta dem med generella åtgärder som
förbättrar förutsättningarna i regionerna.
Budgetpropositionen visar att regeringen håller
fast vid en föråldrad och kontraproduktiv politik.
Det är vår uppfattning att den regionala
utvecklingspolitiken i stället bör inriktas på att
skapa förutsättningar för olika regioners och
människors möjligheter till utveckling. Genom att
bl.a. förbättra och bygga ut vägnätet, skapa en
utbyggd IT-infrastruktur, sänka drivmedelsskatter
och i övrigt förbättra villkoren för företagande
vill vi lägga grunden för tillväxt i hela Sverige.
2. Anslag m.m. inom utgiftsområde 19 Regional
utjämning och utveckling (punkt 5)
av Eva Flyborg och Yvonne Ångström (båda fp).
Folkpartiet liberalernas budgetförslag för år 2003
innebär i sina huvuddrag sänkta skatter på arbete
och företagande, vilket syftar till att uppnå en
långsiktig och uthållig tillväxt. Budgetförslaget
syftar också till en mera rättvis skattepolitik för
bl.a. barnfamiljer. Våra utgiftsökningar avser
främst bistånd, utbildning, vård och omsorg,
förbättringar för handikappade, åtgärder mot ohälsan
samt satsningar på miljö och rättssäkerhet.
Vårt förslag till utgiftsram för utgiftsområde 19
Regional utjämning och utveckling har emellertid
avvisats i budgetprocessens första steg. Då
Folkpartiets budgetförslag är en helhet är det inte
meningsfullt att delta i fördelningen på anslag inom
utgiftsområdet. Vi väljer således att inte delta i
utskottets beslut avseende moment 5 om anslag m.m.
inom det aktuella utgiftsområdet för budgetåret
2003.
I det följande redovisas i sammanfattning
innehållet i vårt budgetförslag för utgiftsområde 19
Regional utjämning och utveckling. Vårt förslag till
ram för utgiftsområdet för år 2003 var 963 miljoner
kronor lägre än Socialdemokraternas, Vänsterpartiets
och Miljöpartiets förslag.
Folkpartiets regionalpolitik genomsyras av ett
underifrånperspektiv och tar sin utgångspunkt i den
enskilde individen. I partimotion 2002/03:Fi232 (fp)
och kommittémotion 2002/03:N267 (fp) redovisas
Folkpartiets syn på de regionalpolitiska anslagen.
Som bl.a. den regionalpolitiska utredningen (SOU
2000:87) visat kan de traditionella
regionalpolitiska medlen reduceras. De selektiva
stödformerna inom den regionala utvecklingspolitiken
bör enligt vår uppfattning minskas för att på sikt
avvecklas. För år 2003 anser Folkpartiet därför att
anslaget (33:1) Allmänna regionalpolitiska åtgärder
borde minskas med 500 miljoner kronor i förhållande
till vad regeringen föreslår i budgetpropositionen.
Vidare anser vi att kostnaden för de regionala
transportnäten inte borde belasta staten.
Kostnadsansvaret för denna uppbyggnad bör i första
hand ligga på näringslivet. Därför avvisar vi det av
regeringen föreslagna anslaget (37:1) IT-
infrastruktur: Regionala transportnät m.m. På två år
vill vi avveckla Glesbygdsverket och därför föreslås
en minskning av anslaget till verket med 13 miljoner
kronor.
Vår principiella uppfattning om hur den regionala
utvecklingspolitiken skall utformas framgår av
reservationer i näringsutskottets betänkande
2001/02:NU4. Folkpartiets uppfattning om vissa
grunddrag beträffande inriktningen av politiken kan
dessutom utläsas i en fyrpartireservation (m, fp,
kd, c) i här föreliggande betänkande. Utöver vad som
redovisas i dessa sammanhang vill vi erinra om vår
syn på politiken, vilken beskrivs i motionerna
2002/03:Fi232 och 2002/03:N267, i fråga om sänkta
arbetsgivaravgifter, bättre kommunikationer,
reseavdrag för bilresor till arbetet, grundläggande
samhällsservice, distansutbildning och
utlokaliserade högskoleplatser, försöksverksamhet
med avskrivning av studieskulder i Norrbottens län,
lokalisering av nya statliga myndigheter utanför
Stockholmsområdet m.m.
3. Anslag m.m. inom utgiftsområde 19 Regional
utjämning och utveckling (punkt 5)
av Maria Larsson (kd).
Kristdemokraterna har i parti- och kommittémotioner
förordat en annan inriktning av den ekonomiska
politiken och budgetpolitiken än den regeringen och
dess stödpartier föreslår.
Kristdemokraternas budgetalternativ tar sikte på
att långsiktigt förbättra Sveriges
tillväxtförutsättningar genom strukturella reformer
för minskad ohälsa, förbättrad lönebildning och
strategiska skattesänkningar på arbete och sparande.
Därigenom skapas förutsättningar för att
sysselsättningen skall kunna öka i en sådan
utsträckning att välfärden tryggas för alla.
Det handlar bl.a. om arbetsmarknaden, som måste
göras mer flexibel och där den kraftigt ökande
sjukfrånvaron måste mötas med en förbättrad
arbetsmiljö och rehabilitering. Det handlar om
skatterna på arbete och företagande som måste sänkas
och på sikt anpassas till omvärldens betydligt lägre
skattetryck. Det handlar om det svenska
konkurrenstrycket som måste förbättras. Vidare måste
den offentliga sektorn förnyas för att bättre möta
konsumenternas/brukarnas behov och bättre tillvarata
personalens kompetens och idéer. Dessutom måste
valfriheten inom familjepolitiken öka, rättsväsendet
återupprättas, pensionärernas ekonomiska situation
stärkas och infrastrukturen förbättras.
Målet med våra reformer på dessa områden är att
skapa förutsättningar för en uthållig tillväxt på
åtminstone 3 % över en konjunkturcykel, där
sysselsättningen kan öka utan att inflationen tar
fart, där den enskildes valfrihet, personliga ansvar
och välfärd kan öka utan politisk detaljstyrning,
där den offentliga sektorn kan vitaliseras och möta
ökande behov utan att jagas av krympande skattebaser
och där statens finanser blir mindre
konjunkturkänsliga.
Finansutskottets majoritet - bestående av
socialdemokrater, vänsterpartister och
miljöpartister - har nu genom förslag till ramar för
de olika utgiftsområdena samt beräkningen av statens
inkomster ställt sig bakom en annan inriktning av
politiken i det första rambeslutet om statsbudgeten.
Därför redovisar jag i detta särskilda yttrande (i
stället för i en reservation) den del av vår politik
som rör utgiftsområde 19 och som jag skulle ha yrkat
bifall till om vårt förslag till ramar hade vunnit i
den första beslutsomgången.
Den regionala utvecklingspolitikens främsta
uppgift är enligt min mening att bidra till
utvecklingen av livskraftiga regioner i hela landet.
Målet för den politik vi förordar är att hela
Sverige skall leva och att varje kommun skall vara
ett fungerande samhälle, där människor kan få sina
grundläggande behov av arbete och service
tillgodosedda.
I Kristdemokraternas partimotion 2002/03:Fi233 och
kommittémotion 2002/03:N393 redovisas vår syn på de
regionalpolitiska anslagen. Våra förslag innebär att
ramen för utgiftsområde 19 skulle minskas med 695
miljoner kronor jämfört med det förslag som
presenteras i budgetpropositionen.
Som bl.a. den regionalpolitiska utredningen (SOU
2000:87) visat kan de traditionella
regionalpolitiska medlen minskas. Den ståndpunkten
delas av Kristdemokraterna. Anslaget (33:1) Allmänna
regionalpolitiska åtgärder omfattar 1 535 miljoner
kronor, varav en viss del disponeras av regeringen.
Vi anser att regeringen bör redovisa vad pengarna
skall användas till. Enligt vår uppfattning bör
anslaget minskas med 215 miljoner kronor i
förhållande till regeringens förslag.
När det gäller anslaget (33:2) Landsbygdslån, som
omfattar 60 miljoner kronor, menar jag att nuvarande
landsbygdslån är viktiga för utveckling av gles- och
landsbygden och att verksamheten bör fortgå i den
omfattning som nu är. Det kan dock konstateras att
efterfrågan på landsbygdslånet de gångna åren varit
liten. Resultatet har blivit att ett betydligt
anslagssparande har byggts upp. Kristdemokraterna
bedömer därför att en fortsatt verksamhet på området
kan fortgå på samma nivå med ett anslag som är 30
miljoner kronor lägre i förhållande till regeringens
förslag.
Kristdemokraterna har även avvisat det av
regeringen föreslagna anslaget (37:1) IT-
infrastruktur: Regionala transportnät m.m. Liksom
tidigare är det vår uppfattning att utbyggnaden av
IT-infrastruktur i största möjliga utsträckning
skall ske på marknadsmässiga grunder och därför bör
skötas av näringslivet.
4. Anslag m.m. inom utgiftsområde 19 Regional
utjämning och utveckling (punkt 5)
av Åsa Torstensson (c).
Centerpartiets förslag till ram för utgiftsområde 19
Regional utjämning och utveckling för år 2003,
vilket är 138 miljoner kronor högre än
Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och
Miljöpartiets förslag, har avstyrkts av
finansutskottet i budgetprocessens första steg. Då
Centerpartiets budgetförslag är en helhet är det i
detta andra steg inte meningsfullt att delta i
beslut avseende fördelning och storlek av olika
anslag inom ramen. Jag väljer således att inte delta
i utskottets beslut avseende moment 5 om anslag m.m.
inom utgiftsområde 19 för budgetåret 2003.
Centerpartiets syn på de regionalpolitiska
anslagen har redovisats i partimotion 2002/03:Fi234
och i kommittémotion 2002/03:N352. Inriktningen på
den regionala utvecklingspolitik vi vill föra
framgår av partimotion 2002/03:N345.
Växtkraft skapas bäst underifrån, anser
Centerpartiet. När många människor är med och bygger
samhället underifrån kan den lokala utvecklingen ta
fart. Stabil och långsiktig tillväxt skapas när hela
landet får vara med och bidra. Det förutsätter att
bidragstänkandet inom regionalpolitiken bryts. För
att skapa livskraft i hela Sverige måste det finnas
vissa grundförutsättningar som t.ex. bra utbildning,
decentraliserad forskning, välutbyggd infrastruktur,
närhet till sjukvård och en servicegaranti.
Sverige är rikt på naturresurser som kan
vidareutvecklas samtidigt som en satsning på
småskalig livsmedelsproduktion, landsbygdsturism och
förbättringar för fiskenäringen ger resurser och
möjligheter för livskraftiga företag och bygder. I
utvecklingen mot ett ekologiskt hållbart samhälle
har de agrara näringarna en nyckelroll. Dessutom ger
ett rättvist skatteutjämningssystem möjligheter för
den offentliga sektorn att hålla hög kvalitet i hela
landet.
Förbättringar av den kommunala demokratin gör att
fler kan påverka utvecklingen på sin ort. Lokal
utveckling gagnas bäst av att utvecklingsresursers
användning avgörs regionalt och lokalt.
Jämfört med regeringens förslag till anslaget
(33:1) Allmänna regionalpolitiska åtgärder vill
Centerpartiet göra ytterligare satsningar på olika
regionala utvecklingsinsatser. Vi vill därför
tillföra 488 miljoner kronor under detta anslag.
Vidare vill Centerpartiet stärka den lokala nivån
genom ökat självbestämmande. Livskraft kommer
underifrån, och det är i de tusentals frivilliga
utvecklingsgrupperna som den lokala utvecklingen
främst skapas. Vi vill tillföra ytterligare resurser
till utvecklingsarbetet, fördelat på två delar - en
regional del och en del till den lokala
utvecklingen. Därför vill vi på ett nytt anslag för
regionalt och lokalt utvecklingsarbete föra upp 100
miljoner kronor.
En heltäckande digital infrastruktur, tillgänglig
för alla medborgare, är ett nödvändigt steg för att
kunna förverkliga idén om en digital allemansrätt.
Enligt Centerpartiets uppfattning skall ett bolag
bildas som skall svara för att bygga ut den digitala
infrastrukturen i hela landet. Anslaget (37:1) IT-
infrastruktur: Regionala transportnät m.m. bör
därför avvecklas i sin helhet.
Centerpartiets uppfattning om vissa grunddrag
beträffande inriktningen av den regionala
utvecklingspolitiken framgår dessutom av en
fyrpartireservation (m, fp, kd, c) i detta
betänkande.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2002/03:1 (utgiftsområde
19 Regional utjämning och
utveckling)
Regeringen föreslår
1. att riksdagen bemyndigar regeringen att under
2003, i fråga om ramanslaget 33:1 Allmänna
regionalpolitiska åtgärder, göra ekonomiska
åtaganden som, inklusive tidigare gjorda
åtaganden, innebär utgifter på högst 3 200 000 000
kronor under åren 2004-2011 (avsnitt 3.9.1),
2. att riksdagen godkänner regeringens förslag om
användningen av anslaget 33:1 Allmänna
regionalpolitiska åtgärder (avsnitt 3.9.1),
3. att riksdagen bemyndigar regeringen att under
2003, i fråga om ramanslaget 33:5 Europeiska
regionala utvecklingsfonden perioden 2000-2006,
göra ekonomiska åtaganden som, inklusive tidigare
gjorda åtaganden, innebär utgifter på högst
4 500 000 000 kronor under åren 2004-2008 (avsnitt
3.9.5),
4. att riksdagen bemyndigar regeringen att under
2003, i fråga om ramanslaget 37:1 IT-
infrastruktur: Regionala transportnät m.m., göra
ekonomiska åtaganden som, inklusive tidigare
gjorda åtaganden, innebär utgifter på högst
1 000 000 000 kronor under åren 2004-2005 (avsnitt
4.1),
5. att riksdagen för budgetåret 2003 anvisar
anslagen under utgiftsområde 19 Regional utjämning
och utveckling enligt uppställning i bilaga 2.
Motioner
2002/03:K432 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för att
reformera EU:s regionalpolitik.
2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
20. (delvis) Riksdagen anvisar för budgetåret 2003
anslagen under utgiftsområde 19 Regional utjämning
och utveckling enligt uppställningen i tabell 9 i
motionen.
2002/03:U323 av Bo Lundgren m.fl. (m):
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
reformera EU:s regionalpolitik.
2002/03:N231 av Håkan Juholt (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om enhetliga EU-regler vid
företagsflytt.
2002/03:N239 av Runar Patriksson (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om inrättandet av en
glesbygdsombudsman.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att koppla den
föreslagna glesbygdsombudsmannen till
Glesbygdsverket genom att verkets generaldirektör
också blir glesbygdsombudsman.
2002/03:N265 av Runar Patriksson och Anita Brodén
(fp):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om inrättandet av en
glesbygdsombudsman.
2002/03:N267 av Yvonne Ångström m.fl. (fp):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om den djupa
regionalpolitiken för ökad egenmakt.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en politik som tar
sin utgångspunkt i en lokal mobilisering av
resurser.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om upphandling av
grundläggande samhällsservice i regionalpolitiskt
utsatta områden.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för fler
jobb på landsbygden.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om stödområdena.
22. Riksdagen anvisar med förändringar i förhållande
till regeringens förslag anslagen under
utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling
enligt uppställning i motionen.
2002/03:N283 av Per-Olof Svensson och Raimo
Pärssinen (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om enhetliga EU-regler.
2002/03:N302 av Ingegerd Saarinen och Lotta N
Hedström (mp):
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ge
lokalbefolkningens och regionens invånare ökad
makt över de regionalpolitiska medlen.
2002/03:N303 av Viviann Gerdin och Annika Qarlsson
(c):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att taket för
hemsändningsbidraget höjs från dagens 90 till 110
kr.
2002/03:N304 av Mikael Odenberg m.fl. (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om de selektiva
regionalpolitiska stöden.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om reformering av
EU:s regionalpolitik.
2002/03:N334 av Kenneth Johansson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att medel för regional
projektverksamhet som regeringen fördelar till län
med samverkansorgan, inkluderande de projektmedel
som medfinansierar EG:s strukturfondsprogram, skall
tillföras samverkansorganen.
2002/03:N337 av Lennart Klockare och Anders
Sundström (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om regionalpolitiskt stöd.
2002/03:N345 av Maud Olofsson m.fl. (c):
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av hur
det regionalpolitiska stödet fungerar och betalas
ut för att frigöra resurser för regionala och
lokala utvecklingsresurser.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett ökat regionalt
ansvar över utvecklingsresurserna.
2002/03:N352 av Åsa Torstensson m.fl. (c):
Riksdagen anvisar med förändringar i förhållande
till regeringens förslag anslagen under
utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling
enligt uppställning i motionen.
2002/03:N357 av Mikael Odenberg m.fl. (m):
1. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 19 anslag
33:1 Regionalpolitiska åtgärder för år 2003 1 085
335 000 kr.
2002/03:N365 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och
Göran Norlander (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om EU:s strukturfonder.
2002/03:N368 av Hans Stenberg m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om regional
utvecklingspolitik.
2002/03:N371 av Hans Stenberg och Agneta Lundberg
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om transportbidrag.
2002/03:N393 av Lars Lindén m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om principer och mål
för regional utveckling.
9. Riksdagen anvisar med förändringar i
förhållande till regeringens förslag anslagen under
utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling
enligt uppställning i motionen.
Bilaga 2
Regeringens och oppositionspartiernas förslag till anslag för år 2003 inom utgi
19 Regional utjämning och utveckling
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till anslagsfördeln
(m), (fp), (kd) och (c) har avstått
från att delta i beslutet om anslag (se särskilda yttranden 1-4).
Belopp i 1 000-tal kronor
-------------------------------------------------------------------------------
Anslag Anslags-Regeringens
typ förslag
(m) (fp) (kd) (c)
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
33:1Allmänna regionalpolitiska (ram.) 1 535 335 - 450 000 - 500 000 -
åtgärder 000
-------------------------------------------------------------------------------
33:2Landsbygdslån (ram.) 60 000 - 30 000
-------------------------------------------------------------------------------
33:3Transportbidrag (ram.) 336 000
-------------------------------------------------------------------------------
33:4Glesbygdsverket (ram.) 26 441 - 13 000
-------------------------------------------------------------------------------
33:5Europeiska regionala
utvecklingsfonden perioden
2000-2006 (ram.) 1 200 000
-------------------------------------------------------------------------------
33:6Regionalt och lokalt (ram.) + 100
utvecklingsarbete * 000
-------------------------------------------------------------------------------
37:1IT-infrastruktur: Regionala (ram.) 450 000 - 450 000 - 450 000
transportnät m.m. 000
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
Summa 3 607 776 - 450 000 - 963 000 - 695 000 + 138
000
-------------------------------------------------------------------------------
* = förslag om nytt anslag