Näringsutskottets betänkande
2002/03:NU11
Vissa elmarknadsfrågor m.m.
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet
proposition 2002/03:85 om vissa
elmarknadsfrågor samt ett antal
motionsyrkanden från den allmänna
motionstiden.
När det gäller frågan om stängningen av
kärnkraftsreaktorn Barsebäck 2
konstaterar utskottet, i likhet med
regeringen, att de av riksdagen beslutade
villkoren för en stängning inte är
möjliga att uppfylla före utgången av år
2003. Regeringen förordar att frågan om
en stängning av Barsebäck 2 skall ingå i
den förhandling som för närvarande pågår
mellan staten och kraftindustrin om
avvecklingen av de övriga tio svenska
kärnkraftsreaktorerna. Med anledning av
detta föreslår utskottet att riksdagen
genom ett tillkännagivande till
regeringen klargör den fortsatta
hanteringen av frågan om Barsebäck 2.
Tillkännagivandet innebär att det bör
vara regeringen som på grundval av den
eventuella överenskommelse som uppnås i
förhandlingarna med kraftindustrin avgör
när en stängning av Barsebäck 2 är
möjlig. Utskottet understryker dock att
de av riksdagen uppställda villkoren för
en stängning av Barsebäck 2 alltjämt
gäller. Om en förhandlingsöverenskommelse
inte kan nås och regeringen därför har
för avsikt att tillämpa lagen om
kärnkraftens avveckling, förutsätter -
framhåller utskottet - ett beslut av
regeringen om en stängning inte att
riksdagen har givits möjlighet att pröva
om förutsättningarna för en stängning av
reaktorn är uppfyllda.
I en reservation (m, fp) framförs
kritik mot den pågående
kärnkraftsavvecklingen. Avvecklingen
skapar osäkerhet kring den svenska
elförsörjningen, hämmar industrins
investeringsvilja och gör att det svenska
behovet av el som produceras av smutsiga
fossilbränslen ökar, anförs det i
reservationen. Reservanterna menar också
att den förhandlingslinje som regeringen
har valt när det gäller avvecklingen av
kärnkraften är högst tvivelaktig, inte
minst ur ett demokratiskt perspektiv. I
en annan reservation (kd) framhålls att
kärnkraften bör avvecklas på sikt men att
avvecklingen hittills har skötts illa.
Den av regeringen föreslagna
förhandlingsmodellen anser reservanten
inte vara lämplig för
kärnkraftsavvecklingen. Kritik riktas
även mot regeringens bedömningar av
huruvida villkoren för en stängning av
Barsebäck 2 är uppfyllda. Miljöpartiets
representant i utskottet anför i en
reservation att kärnkraft är en
miljöovänlig och farlig
energiproduktionsform som snarast bör
avvecklas. Vidare menar hon att villkoren
för en stängning av Barsebäck 2 redan är
uppfyllda och att en stängning av
reaktorn kan ske före sommaren 2003. Den
förhandlingsmodell som regeringen
föreslår anser hon olämplig då den bl.a.
gör att de folkliga
inflytandemöjligheterna och insynen i
processen försämras på ett påtagligt
sätt.
Motionsyrkanden om upphävanden av två
bestämmelser i den s.k. kärntekniklagen
avstyrks av utskottet. Den ena gäller
förbudet mot uppförande av
kärnkraftsreaktorer. Enligt utskottet är
det naturligt att statsmakterna markerar
att uppförande av nya kärnkraftsreaktorer
inte är aktuellt. I en reservation (m,
fp) förordas ett upphävande. Den andra
bestämmelsen är den s.k.
tankeförbudsparagrafen. Utskottet menar
att möjligheten till forskning och
energitekniskt utvecklingsarbete inte
begränsas av den aktuella paragrafen. I
en reservation (m, fp, kd) hävdas
motsatsen och anförs bl.a. att förbudet
är oförenligt med de principer om
yttrande- och tankefrihet som bör ligga
till grund för all lagstiftning.
Ett enigt utskott avstyrker vidare ett
antal motionsyrkanden om en ökad
användning av naturgas i Sverige och om
en utbyggnad av det svenska
naturgasnätet. Utskottet anser bl.a. att
naturgasen skall konkurrera av egen kraft
på den svenska energimarknaden och att
staten inte skall engagera sig i
ekonomiskt stöd till naturgasutbyggnaden.
I betänkandet tillstyrker utskottet
även två lagförslag. Det ena avser
tillskapandet av en effektreserv på
elmarknaden och det andra gäller krav på
ursprungsmärkning av el från förnybara
energikällor. När det gäller
effektreserven framhåller
Kristdemokraternas representant i
utskottet i en reservation att regeringen
inte har visat hur effektproblematiken
skall hanteras på längre sikt. I en annan
reservation (mp) hävdas att
effektproblemen beror på att elmarknaden
inte fungerar tillfredsställande.
Elmarknaden bör därför reformeras, anförs
det. När det gäller frågan om
ursprungsgarantier framförs förslag i en
reservation (m, fp) om att
ursprungsmärkningen på sikt även bör
omfatta el som produceras av naturgas
eller kärnkraft.
I propositionen anger regeringen att
den har för avsikt att genom en ändring i
en förordning införa krav på månadsvis
mätning av el för alla elkunder fr.o.m.
juli 2009. Regeringen ämnar även
återkomma till riksdagen med förslag till
ändringar i ellagen som gör att fler
elkunder kommer att omfattas av kraven på
timvis mätning. Utskottet har inget att
invända mot dessa båda förslag. I
reservationer förordas bl.a. att
preliminärdebiteringen skall avskaffas
(m), att den månadsvisa mätningen skall
införas stegvis (fp, kd) och att kraven
på månadsvis mätning skall gälla redan
fr.o.m. år 2007 (mp).
Härutöver behandlas i betänkandet olika
motioner om vissa andra energipolitiska
frågor, bl.a. om energi och klimat,
forskning och utveckling samt effektivare
energianvändning. En förteckning över
samtliga reservationer finns i
innehållsförteckningen.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Stängningen av Barsebäck 2,
m.m.
Riksdagen godkänner av utskottet
angivna riktlinjer för stängningen av
Barsebäck 2. Därmed avslår utskottet
motionerna 2002/03:N9 yrkandena 1-4,
2002/03:N10 yrkandena 1, 4 och 5,
2002/03:N11 yrkandena 1-4 och
2002/03:N12 yrkandena 1-3.
Reservation 1 (m, fp)
Reservation 2 (kd)
Reservation 3 (mp)
2. Förbudet mot uppförande av
kärnkraftsreaktorer
Riksdagen avslår motion 2002/03:N301
yrkande 7.
Reservation 4 (m, fp)
3. Förbudet mot kärnteknisk
forskning
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:N209, 2002/03:N222, 2002/03:
N242 yrkande 3, 2002/03:N264 yrkande
5, 2002/03:N288, 2002/03:N301 yrkande
8 och 2002/03:N390 yrkande 19.
Reservation 5 (m, fp, kd)
4. Naturgas
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:N204 yrkandena 1 och 2,
2002/03: N223, 2002/03:N230,
2002/03:N262 yrkandena 4 och 6,
2002/03:N268 yrkandena 1 och 3,
2002/03:N299 yrkandena 1 och 2,
2002/03:N351, 2002/03:N354 och
2002/03:N355.
5. Lag om effektreserv på
elmarknaden
Riksdagen antar regeringens förslag
till lag om effektreserv. Därmed
bifaller riksdagen proposition
2002/03:85 punkt 1 och avslår motion
2002/03:N10 yrkande 3.
Reservation 6 (kd)
Reservation 7 (mp) - motiv.
6. Lag om ursprungsgarantier
avseende förnybar el
Riksdagen antar regeringens förslag
till lag om ursprungsgarantier
avseende förnybar el. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2002/03:85 punkt
2 och avslår motion 2002/03:N9 yrkande
6.
Reservation 8 (m, fp)
7. Mätning och debitering av
el
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:N9 yrkandena 7 och 8, 2002/03:
N10 yrkande 6, 2002/03:N11 yrkandena 5
och 6, 2002/03:N12 yrkandena 4-6,
2002/03:N264 yrkande 10, 2002/03:N300
yrkandena 1 och 2 och 2002/03:N350.
Reservation 9 (m)
Reservation 10 (fp, kd)
Reservation 11 (mp)
8. Reformerad elmarknad
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:N10 yrkande 2 och 2002/03:N12
yrkande 7.
Reservation 12 (kd)
Reservation 13 (mp)
9. Energi och klimat
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:MJ418 yrkande 3 och 2002/03:
N390 yrkande 2.
Reservation 14 (m, fp, kd)
Reservation 15 (mp) - motiv.
10. Forskning och utveckling
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:MJ428 yrkande 9, 2002/03:N229,
2002/03:N301 yrkande 14, 2002/03:N345
yrkande 11, 2002/03:N366 och
2002/03:N390 yrkandena 11 och 18.
Reservation 16 (m, fp)
Reservation 17 (kd)
Reservation 18 (mp)
11. Effektivare
energianvändning
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:N219 och 2002/03:N390 yrkande
13.
Reservation 19 (m, fp, kd)
12. Internationella frågor
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:N9 yrkande 5 och 2002/03:N273.
Reservation 20 (m, fp)
13. Konkurrensen inom
fjärrvärmesektorn
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:N333 och 2002/03:N390
yrkandena 14 och 15.
Reservation 21 (m, fp)
Stockholm den 23 maj 2003
På näringsutskottets vägnar
Marie Granlund
Följande ledamöter har deltagit i
beslutet: Marie Granlund (s), Mikael
Odenberg (m), Ingegerd Saarinen (mp),
Nils-Göran Holmqvist (s), Eva Flyborg
(fp), Sylvia Lindgren (s), Ann-Marie
Fagerström (s), Lennart Beijer (v), Ulla
Löfgren (m), Carina Adolfsson Elgestam
(s), Anne Ludvigsson (s), Stefan Hagfeldt
(m), Reynoldh Furustrand (s), Raimo
Pärssinen (s), Nyamko Sabuni (fp), Lars
Lindén (kd) och Håkan Larsson (c).
2002/03
NU11
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I detta betänkande behandlas
dels proposition 2002/03:85 om vissa
elmarknadsfrågor,
dels 4 motioner som har väckts med
anledning av propositionen,
dels 26 motioner från allmänna
motionstiden.
Upplysningar och synpunkter i ärendet har
inför utskottet lämnats av företrädare
för bl.a. Svensk Energi, kraftindustrin,
Oberoende elhandlare och Svensk
Elbrukarförening.
Vidare har ett flertal skrivelser i
ärendet inkommit till utskottet.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslår regeringen två
nya lagar. Lagen om effektreserv innebär
att Svenska kraftnät får ansvaret för att
en effektreserv om högst 2 000 MW finns
tillgänglig. Lagen skall träda i kraft
den 1 juli 2003 och gälla till utgången
av februari 2008. Därefter skall en
marknadsmässig lösning ha växt fram.
Lagen om ursprungsgarantier avseende
förnybar el bygger på ett EG-direktiv.
Lagen ger producenter av förnybar el en
rätt att erhålla en ursprungsgaranti av
Svenska kraftnät. En sådan garanti är ett
intyg om att en viss mängd förnybar el
har producerats i en viss
produktionsanläggning under en viss tid.
Denna lag föreslås träda i kraft den 1
oktober 2003.
Vidare presenterar regeringen sin syn
på om riksdagens villkor för en stängning
av Barsebäck 2 före utgången av år 2003
är uppfyllda. Därutöver beskriver
regeringen sin uppfattning om den
fortsatta hanteringen av frågan om en
stängning av Barsebäck 2.
Av propositionen framgår också
regeringens bedömning om månadsvis
avläsning av elförbrukningen samt om en
sänkning av gränsen för timvis mätning av
elförbrukningen.
Utskottets överväganden
Bakgrund
Elproduktion och elanvändning
Den svenska elproduktionens
sammansättning har förändrats betydligt
under de tre senaste decennierna
samtidigt som elanvändningen har ökat
markant. 1970-talets tyngdpunkt på vatten-
och oljekondenskraft har bytts mot en
elproduktionsmix där vattenkraften och
kärnkraften med sina respektive ca 65 TWh
under år 2002 tillsammans svarade för
drygt 90 % av den totala elproduktionen.
Oljekondenskraft och gasturbiner fungerar
främst som reservkraft. El produceras
också genom vindkraft- och
kraftvärmeverk.
Mellan åren 1970 och 1992 ökade
elproduktionen med ca 240 %. Huvuddelen
av produktionsökningen skedde under 1970-
och 1980-talen, vilket bl.a. framgår av
att 1990 års elproduktion var lika stor
som 2002 års.
Statens energimyndighets statistik
visar att bostäder och service stod för
närmare 50 % av elanvändningen i Sverige
under år 2001. Industrin svarade för ca
38 % medan 7,5 % av elanvändningen
kategoriserades som
distributionsförluster. Resterande ca 5 %
av elen användes för transportändamål
eller för fjärrvärmeproduktion,
raffinaderier m.m.
Vissa tidigare energipolitiska beslut
Sedan 1980 års folkomröstning om
kärnkraften har flera omfattande
energipolitiska beslut fattats av
riksdagen. Kärnkraftens roll i det
framtida energisystemet har på ett eller
annat sätt funnits med som en gemensam
nämnare vid alla dessa tillfällen. Under
de senaste åren har dessutom de fossila
bränslenas bidrag till växthuseffekten
varit en viktig drivkraft bakom
omställningen av energisystemet.
Det energipolitiska beslut som togs år
1997 (prop. 1996/97:84, bet.
1996/97:NU12), vilket byggde på en
överenskommelse mellan
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Centerpartiet, innebar bl.a. beslut om en
avställning av de två
kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck. Ett
villkor för stängningen av den andra
reaktorn är dock att bortfallet av
elproduktion kan kompenseras genom
tillförsel av ny elproduktion och minskad
elanvändning. Näringsutskottet framhöll i
anslutning till beslutet att riksdagen
borde ges möjlighet att pröva
förutsättningarna för en stängning av
Barsebäck 2 innan en sådan genomförs.
I samband med 1997 års energipolitiska
beslut tog riksdagen även ställning för
ett program för omställning och
utveckling av energisystemet. Programmet
har bestått av två delar. Det kortsiktiga
programmet var fokuserat på åtgärder för
ökad tillförsel av förnybar energi och
minskad elanvändning i syfte att
kompensera bortfallet av el vid en
stängning av kärnkraftverket i Barsebäck.
Programmet löpte fram t.o.m. utgången av
år 2002. Det långsiktiga programmet är
forskningsinriktat med åtgärder inom
energiforskning och energiteknikstöd. Det
långsiktiga programmets genomförande och
effekter utreds för närvarande av en
särskild utredare (dir. 2001:122 och
2002:169). Utredaren skall analysera
behovet av förändringar, lämna förslag
till riktlinjer för det långsiktiga
energipolitiska programmet och redovisa
insatser som skall leda till en
långsiktigt hållbar energiförsörjning.
Uppdraget skall vara avslutat före
augusti månads utgång 2003.
Barsebäck 1 ställdes av i
november 1999. Stängningen kunde
genomföras sedan ett avtal om ersättning
till kraftverkets ägare hade slutits
mellan företrädare för staten, Vattenfall
AB och Sydkraft AB. De åtaganden som
följer av avtalet godkändes av riksdagen
våren 2000 (prop. 1999/2000:63, bet.
1999/2000:NU11).
Regeringen har sedermera vid ett par
tillfällen redovisat sin bedömning av
huruvida villkoren för en stängning av
Barsebäck 2 är uppfyllda. Vid den senaste
prövningen i oktober 2001 bedömde
regeringen att villkoren för en stängning
kunde uppfyllas senast före utgången av
år 2003 då beslutade åtgärder förväntades
ha fått erforderligt genomslag
(skriv. 2001/02:22, bet. 2001/02:NU3).
Vid riksdagsbehandlingen betonade
utskottet än en gång att det är riksdagen
som skall pröva om de aktuella villkoren
är tillgodosedda inför ett beslut att
stänga Barsebäck 2.
Våren 2002 beslutade riksdagen senast
om riktlinjer för energipolitiken (prop.
2001/02:143, bet. 2001/02:NU17). Beslutet
innebar att de energipolitiska
riktlinjerna i 1997 års uppgörelse ligger
fast samtidigt som det betonades att
omställningen av det svenska
energisystemet måste ske på ett
ansvarsfullt och kontrollerat sätt samt
med ett långsiktigt perspektiv. För den
fortsatta omställningen av energisystemet
innebar 2002 års energipolitiska beslut
en mer långsiktig inriktning i fråga om
såväl främjande av förnybar elproduktion
som effektivare energianvändning. Syftet
med de nya åtgärder som ersätter
motsvarande åtgärder i 1997 års
energipolitiska program är att kraftigt
öka ambitionsnivån samtidigt som
teknikutveckling stimuleras och
kostnaderna hålls nere.
Stängningen av Barsebäck 2, m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet instämmer i regeringens
bedömning att de av riksdagen beslutade
villkoren för en stängning av Barsebäck
2 inte är möjliga att uppfylla före
utgången av år 2003. Regeringen
förordar att frågan om en stängning av
denna reaktor skall ingå i den
förhandling som för närvarande pågår
mellan staten och kraftindustrin om
avvecklingen av de övriga tio svenska
kärnkraftsreaktorerna. Med anledning av
detta föreslår utskottet att riksdagen
genom ett tillkännagivande till
regeringen klargör den fortsatta
hanteringen av frågan om Barsebäck 2.
Tillkännagivandet innebär att det bör
vara regeringen som på grundval av den
eventuella överenskommelse som uppnås i
förhandlingarna med kraftindustrin
avgör när en stängning av Barsebäck 2
är möjlig. Utskottet understryker dock
att de av riksdagen uppställda
villkoren för en stängning av Barsebäck
2 alltjämt gäller. Om en
förhandlingsöverenskommelse inte kan
nås och regeringen därför har för
avsikt att tillämpa lagen om
kärnkraftens avveckling, förutsätter
ett beslut av regeringen om en
stängning inte att riksdagen har givits
möjlighet att pröva om
förutsättningarna för en stängning av
reaktorn är uppfyllda, framhåller
utskottet. Jämför reservationerna 1 (m,
fp), 2 (kd) och 3 (mp).
Bakgrund
Riksdagen uttalade år 1980 att
kärnkraften skall avvecklas i den takt
som är möjlig med hänsyn till behovet av
elektrisk kraft för att upprätthålla
sysselsättning och välfärd. Riksdagens
energipolitiska beslut från år 1997
(prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12)
innebar att denna inriktning låg fast.
Som nämnts ovan omfattade beslutet även
en stängning av reaktorerna i Barsebäck.
Den första reaktorn i Barsebäck stängdes
i november 1999.
Ett villkor för stängningen av den
andra reaktorn är att bortfallet av
elproduktion kan kompenseras genom
tillförsel av ny elproduktion och minskad
användning av el. De kriterier som
regeringen använder för att bedöma
huruvida detta villkor är uppfyllt är att
kraftbortfallet kan kompenseras så att
stängningen inte medför påtagligt
negativa effekter för
elpriset,
tillgången på el för industrin,
effektbalansen eller
miljön och klimatet.
Propositionen
Regeringens underlagsmaterial
I propositionen redovisar regeringen ånyo
sin bedömning av om villkoren för en
stängning av Barsebäck 2 är uppfyllda.
Till grund för detta ligger bl.a. ett
underlag som på regeringens uppdrag har
tagits fram av två konsultföretag (ÅF
Energikonsult AB och AB Jacobsson &
Widmark). Uppdragen avrapporterades i
november 2002. Vidare gavs Affärsverket
svenska kraftnät i regleringsbrevet för
år 2002 i uppdrag att redovisa sin
bedömning av om villkoren avseende
effektbalansen kan anses vara uppfyllda
vid en eventuell stängning under år 2003.
Övrigt underlag inför 2003 års prövning
av om villkoren är uppfyllda är
Energimyndighetens och Boverkets
årsredovisningar över utfallet av 1997
års energipolitiska program.
Regeringen anser att underlagsmaterialet
ger en relativt samstämmig bild av
konsekvenserna av en stängning av
Barsebäck 2 under år 2003. Flertalet
remissinstanser har inte framfört någon
kritik mot den bild som rapporterna ger
av resultaten av 1997 års energipolitiska
program och av de övriga faktorer som är
väsentliga för en bedömning av om
villkoren för en stängning är uppfyllda.
Ett par remissinstanser har dock påtalat
olikheter i metodik mellan de två
konsultrapporterna, vilket har lett till
vissa skillnader i bedömningen av hur
påtagliga effekter en stängning får.
Samtidigt framhåller några
remissinstanser att rapporterna
kompletterar varandra. Några
remissinstanser anser att underlaget
visar att inget av villkoren är uppfyllt,
medan andra menar att samtliga villkor är
uppfyllda. Mot bakgrund av utvecklingen
på elmarknaden anser några
remissinstanser att villkoren inte är
relevanta. I en av konsultrapporterna
påpekas att villkorens formulering medger
ett ganska stort tolkningsutrymme vid
prövningen. Energimyndigheten anser att
det bör övervägas att låta frågan om
Barsebäck 2 ingå i förhandlingarna mellan
regeringen och industrin om en
långsiktigt hållbar politik för
omställningen av energisystemet.
Tillgången på el för industrin
För att ersätta elproduktionen i reaktorn
Barsebäck 2 krävs ett tillskott eller
sparande på 3-4 TWh per år. Det
kvantitativa målet för de kortsiktiga
åtgärderna är 3 TWh per år. De
bedömningar som redovisas i
underlagsrapporterna visar att resultaten
av de kortsiktiga åtgärderna i det
energipolitiska programmet kommer att
leda till en kompensation med mellan 3
och 3,8 TWh per år vid utgången av år
2003. I samtliga underlagsrapporter dras
därför slutsatsen att det kvantitativa
målet för det kortsiktiga programmet
kommer att uppnås.
Elpriset
I den ena konsultrapporten görs
bedömningen att den generella elprisnivån
inte kommer att påverkas i någon högre
grad av stängningen av Barsebäck 2.
Elprishöjningen beräknas uppgå till 0,5-2
% av elpriset för industrin. I
förhållande till de prisvariationer som
förekommer på elmarknaden är den
uppskattade möjliga prisökningen låg,
anförs det. I den andra konsultrapporten
dras slutsatsen att elpriset kommer att
öka med ett par öre per kWh under normala
förhållanden och att elpriset kan stiga
kraftigt under förhållanden då det råder
förhöjd risk för effektbrist.
Flertalet av de remissinstanser som har
berört frågan tror att elpriserna kommer
att stiga som en effekt av en eventuell
stängning av Barsebäck 2 men har
samtidigt svårt att bedöma prisökningens
storlek. Vidare menar flera
remissinstanser att elpriserna kommer att
stiga på sikt oavsett om Barsebäck 2
stängs eller inte. Från industrins sida
framförs dock att en stängning av
Barsebäck 2 kommer att leda till att
prisökningen infaller tidigare än vad som
annars hade varit fallet.
Effektbalansen
Svenska kraftnät bedömer att
konsekvenserna av att stänga Barsebäck 2
under år 2003 kan bli att elmarknaden
inte klarar effektbalansen om vintern
blir en s.k. tioårsvinter, dvs. en vinter
som statistiskt sett inträffar vart
tionde år. Svenska kraftnät ser i dag
inga tydliga tecken på att effektbalansen
skulle förbättras under de närmaste åren.
Den metod för effekthantering som
utskottet tar ställning till längre fram
i detta betänkande bedöms ha påtaglig
verkan först om 2-3 år.
De åtgärder som Svenska kraftnät har
vidtagit för att förstärka stamnätets
förmåga att överföra el till Sydsverige
innebär att försörjningsförmågan för
Sydsverige i huvudsak kommer att
återställas jämfört med tillståndet före
stängningen av Barsebäck 1 och en
eventuell stängning av Barsebäck 2.
Svenska kraftnät framhåller dock att
dessa förstärkningar i sig inte innebär
någon förstärkning av effektbalansen för
hela landet.
I den ena konsultrapporten görs
bedömningen att den metod för effekt
hantering som har presenterats av Svenska
kraftnät (se nedan) kommer att ge de
förutsättningar som krävs för att
förhindra att risken för effektbrist
stiger till oacceptabel nivå vid
stängning av Barsebäck 2. I jämförelse
med värdet av den samlade kraftmängden
som levereras till slutkunderna är kostna
derna för att lösa effektfrågan relativt
låga.
I den andra konsultrapporten framhålls
att marginalerna i effektbalansen i
princip är obefintliga och att minsta
störning kan ställa till stora problem.
En stängning av Barsebäck 2 skulle därmed
förvärra effektbalansen kraftigt. Det
finns enligt rapporten inget som tyder på
att effektbalansen kommer att förbättras
de närmaste åren. Flertalet av de
remissinstanser som har berört frågan ser
med oro på den påverkan som en stängning
av Barsebäck 2 skulle få på effektbalan
sen. Bland de remissinstanser som
representerar industrin och
kraftbranschen råder i stort sett enighet
om att en stängning av Barsebäck 2 skulle
innebära att risken för en effekt
bristsituation är överhängande under en
kall vinterperiod.
Energimyndigheten bedömer att
effektbalansen under en tioårsvinter
sannolikt kan upprätthållas även utan
Barsebäck 2. Denna bedömning bygger på
ändrade prognosförutsättningar över
elanvändningen i jämförelse med dem som
Svenska kraftnät grundar sin bedömning
på. Några remissinstanser menar att det
är angeläget att åtgärder vidtas för att
minska elbehovet under den kallaste
perioden då effektuttaget är som störst.
Miljön och klimatet
I den ena konsultrapporten bedöms att
stängningen i princip kommer att leda
till ökat behov av fossil kraft och
därigenom till ökade utsläpp till luft av
koldioxid med ca 3,6 miljoner ton per år
samt av kväveoxider, svaveldioxid, stoft
och lättflyktiga organiska ämnen.
Utsläppsökningarna av dessa föroreningar
inom Sverige blir små, men utsläpp från
kolkondensanläggningar i Danmark kan ha
en betydande inverkan på miljön i
Sydsverige.
I den andra konsultrapporten beräknas
att om bortfallet av kraft från Barsebäck
2 ersätts med import av kolkondens ökar
utsläppen av koldioxid utanför Sveriges
gränser med drygt 3,3 miljoner ton per
år. Samtidigt innebär det energipolitiska
programmets åtgärder minskade utsläpp med
ca 2,7 miljoner ton per år. Nettoökningen
blir då ca 0,6 miljoner ton. Å andra
sidan ökar elanvändningen i Sverige,
varför nettoutsläppen bör jämföras med
den absoluta ökningen av
koldioxidutsläppen vid en stängning sett
från dagens nivåer. Räknat på detta sätt
skulle stängningen innebära att
koldioxidutsläppen ökar med 2,8 miljoner
ton per år.
Flertalet remissinstanser gör
bedömningen att en stängning av Barsebäck
2 leder till ökad påverkan på miljö och
klimat. Ett par instanser anför dock att
en avveckling ger en positiv inverkan på
miljön om uranbränslekedjans
miljöeffekter och risker för olyckor
beaktas.
Regeringens slutsatser
Alla villkor ännu ej uppfyllda
Regeringen gör bedömningen att villkoren
för en stängning av Barsebäck 2 före
utgången av år 2003 inte kommer att vara
uppfyllda när det gäller effektbalansen
och påverkan på miljön och klimatet.
Genom uppdrag till Svenska kraftnät -
inom ramen för effektbalansmodellen -
vidtar därför regeringen ytterligare
åtgärder för att möjliggöra ett beslut om
en snar stängning. Särskild vikt skall
läggas vid en effektivisering av
elanvändningen. Det är regeringens
bedömning, sägs det i propositionen (s.
16), att "förberedelser och genomförande
av detta kan åstadkommas före utgången av
april 2004."
Miljö- och klimatpåverkan bedöms inte
kunna kompenseras fullt ut genom det
åtgärdsprogram som beslutades år 1997.
Uppföljningar visar att en del av kom
pensationen av en stängning av reaktorn
på kort sikt sannolikt kommer att utgöras
av inhemskt producerad
fossilbränslebaserad el samt import av
el. I likhet med flertalet
remissinstanser drar regeringen
slutsatsen att bortfallet delvis kommer
att kompenseras med el från
fossilbränsleeldade anläggningar.
Regeringen konstaterar att en stängning
sannolikt ger ökade utsläpp på kort sikt
men att miljöpåverkan på längre sikt blir
begränsad, då ny produktionskapacitet
tillkommer genom el från förnybara
energikällor samt genom utbyggnad av
gaskraft som ersättning för kolkraft.
Naturvårdsverket gör bedömningen att det
är möjligt att nå miljökvalitetsmålen
avseende klimat till perioden 2008-2012.
Vidare förväntas att ytterligare åtgärder
vidtas till följd av internationella
miljööverenskommelser och att
klimatpolitiska åtgärder genomförs i de
länder som Sverige importerar
fossilbaserad kraft ifrån. Regeringen gör
därför bedömningen att en stängning av
Barsebäck 2 inte förväntas leda till på
tagligt negativa effekter för miljö eller
klimat.
Förhandlingslösning
I 2002 års energipolitiska proposition
(prop. 2001/02:143) aviserade regeringen
att företrädare för industrin skulle
inbjudas till överläggningar i syfte att
nå en överenskommelse om en långsiktigt
hållbar politik för den fortsatta
omställningen av energisystemet. Avsikten
är att överenskommelsen skall skapa
gynnsamma förutsättningar för en
företagsekonomiskt försvarbar fortsatt
drift och successiv stängning av
kärnkraften, samtidigt som annan miljö
vänlig elproduktion tas i drift och
elförsörjningen tryggas. Regeringen
beslutade i juni 2002 att förordna en
förhandlare (generaldirektör Bo Bylund)
med uppdrag att för statens del genomföra
de förhandlingar som aviserades i
propositionen. Förhandlaren har inlett
sitt arbete.
Regeringen anser att en överenskommelse
mellan staten och industrin om en
omställning av energisystemet innebär
betydande fördelar. Den ger möjlighet för
alla parter att samlas kring en
långsiktig helhetssyn på energisystemets
utveckling och bör kunna innebära att de
samhällsekonomiska kostnaderna för
avvecklingen och riskerna för stör
ningarna i elproduktionen minskar.
Jämfört med en lagreglerad avveckling
reaktor för reaktor, skulle möjligheterna
därmed öka för att en snabbare och
effektivare omställning av energisystemet
till en lägre samhällsekonomisk kostnad
med uppfyllande av höga krav på en trygg,
effektiv och miljövänlig
energiförsörjning åstadkoms.
Enligt regeringens bedömning bör frågan
om avveckling av Barsebäck 2 hanteras
tillsammans med förhandlingarna om de
övriga tio kvarstående reaktorerna och
frågan om energiomställningen i sin
helhet. Regeringen avser att ge ett
tilläggsdirektiv med denna innebörd till
förhandlaren. Möjligheterna till en snabb
stängning av Barsebäck 2 inom ramen för
en förhandlingslösning bör särskilt
prövas i förhandlarens fortsatta arbete.
Om en förhandlingslösning inte kan
åstadkommas i det avseendet, har
regeringen ambitionen att besluta om
stängning av reaktorn med stöd av lagen
(1997:1320) om kärnkraftens avveckling.
Regeringen ämnar att noga följa
utvecklingen och säkerställa att de
energipolitiska riktlinjerna i 1997 och
2002 års beslut uppfylls avseende målet
om en långsiktig försörjningstrygghet och
en diversifierad tillförsel av energi.
Det innebär att tillkommande behov av ny
energi bl.a. skall mötas genom en
ambitiös och kontrollerad tillförsel av
förnybar elproduktion och ett effektivare
utnyttjande av infrastrukturen för
naturgas.
Det är vidare angeläget att
energianvändningen effektiviseras
ytterligare. I propositionen erinras om
att 2002 års energipolitiska beslut
omfattar statliga insatser med inriktning
på information och utbildning, kommunal
energirådgivning samt teknikupphandling
och marknadsintroduktion av
energieffektiv teknik.
Motionerna
I motion 2002/03:N9 (m) hävdas att
regeringens program för förnybar
elproduktion och minskad elanvändning har
misslyckats. Sverige har tappat
elproduktionskapacitet, och bortfallet av
el från Barsebäck 1 har i huvudsak
kompenserats med import av kolbaserad el
från Danmark. Satsningen på forskning,
utveckling och demonstration av ny
energiteknik har inte avsatt några
användbara resultat.
Den förhandlingsmodell för avvecklingen
av Barsebäck 2 som föreslås innebär att
industrin skall förhandla under hot.
Regeringen markerar tydligt att den avser
att tillgripa tvångslagstiftningen om
industrin inte godtar en uppgörelse om
snabb stängning av Barsebäck 2. Enligt
motionärernas uppfattning lägger en sådan
inställning knappast grunden till ett
gott samarbetsklimat.
Politiska ingripanden bidrar också till
att skapa osäkerhet om spelreglerna för
kraftindustrins verksamhet och om
industrins elförsörjning. Regeringens
förhandlingsupplägg löser därför inte
några grundläggande problem.
Förhandlingar mellan staten och en
industrigren kan, enligt motionärerna,
inte binda framtida generationers
beslutsfattande.
Den särskilda beskattning av
installerad effekt i kärnkraft -
effektskatten - snedvrider konkurrensen
på den avreglerade elmarknaden och
hindrar viktiga reinvesteringar i
anläggningarna, anförs det vidare i
motionen. Varje investeringsbeslut är
därmed direkt beroende av det politiska
spelet i energi- och budgetförhandlingar.
Det är, enligt motionärerna, därför
angeläget att effektskatten avskaffas så
fort som möjligt.
Beträffande regeringens bedömning att
riksdagens villkor för stängning av den
andra reaktorn i Barsebäck inte kommer
att vara uppfyllda under år 2003 har
motionärerna inget att invända.
Riksdagens principbeslut om stängning av
kärnkraftverket i Barsebäck bör däremot
upphävas.
Målet om att ersätta bortfallet av el
från Barsebäck 2 genom tillskott av ny
elproduktion, minskad elanvändning och
effektivare energianvändning är
irrelevant då elenergibehovet har ökat
och produktionsförmågan för Barsebäck 2
är underskattad. En stängning skulle,
enligt motionärerna, medföra problem vad
gäller tillgången på el för industrin.
Risken är stor att en stängning av
Barsebäck 2 även leder till en tydlig
höjning av elpriserna. Detta gör att de
svenska basindustrierna riskerar att
förlora i konkurrenskraft. Regeringens
avvecklingspolitik skapar osäkerhet om
hur Sveriges elförsörjning kommer att se
ut på några års sikt, vilket får negativa
effekter för investeringsviljan. Dessutom
drabbar politiken de många elkunder som
redan är hårt pressade av
energiskattehöjningarna och höga
elpriser. Motionärerna anser att
villkoret om upprätthållen effektbalans
vid en stängning av Barsebäck 2 inte kan
uppfyllas inom överskådlig tid och menar
att en stängning av Barsebäck 2 skulle
innebära en ökning av koldioxidutsläppen
med mer än 5 %. Därtill kommer utsläpp av
svaveldioxid, kväveoxider, lättflyktiga
organiska ämnen och stoft. En stängning
av Barsebäck 2 skulle få klart negativa
effekter på miljö, klimat och hälsa.
Kärnkraftstekniken har varit föremål
för en snabb utveckling, inte minst på
säkerhetsområdet, påpekas det i motion
2002/03:N11 (fp). I diskussionen inför
folkomröstningen år 1980 fanns det inga
reservationer mot att nya tekniska
innovationer kan förändra såväl säkerhets-
som miljöaspekter av
kärnkraftsanvändningen. Enligt
motionärerna måste energipolitiken
självfallet påverkas av de omständigheter
som har tillkommit sedan
folkomröstningen. Energifrågornas globala
karaktär har t.ex. blivit allt tydligare.
En avveckling av Barsebäck 2 kommer att
leda till en ökad brist på el samtidigt
som utsläppen av koldioxid, svavel m.m.
kommer att öka. I propositionen anges att
årligen kommer ytterligare 2,8 miljoner
ton koldioxid att släppas ut om Barsebäck
2 stängs. Stängningen av Barsebäck 1 har
haft påtagliga negativa effekter för
miljön, anförs det. En stängning av
Barsebäck 2 kommer att ytterligare
förvärra miljöbelastningen. Riskerna att
drabbas av allergier, astma och andra
sjukdomar kommer att öka.
Kärnkraften bör utnyttjas under hela
sin tekniska och ekonomiska livslängd,
menar motionärerna och tillägger att en
framtida utbyggnad av kärnkraften, under
förutsättning att stränga krav på hälsa,
säkerhet och miljö är uppfyllda, inte kan
uteslutas. Modellen att en avstängning
skall ske efter förhandlingar mellan
regeringen och kraftindustrin är bättre
än en tvångsmässig avstängning, men den
är inte användbar i Sverige då det saknas
realistiska alternativ till kärnkraften,
anser motionärerna. Det är oklart vem som
har ansvar för att nödvändiga
investeringar görs fram till tidpunkten
för avstängningen. Det är troligt att den
nya kapaciteten kommer att bestå av
naturgas och koleldad kondenskraft.
Kraftvärme samt vindkraft och biobränsle
kommer inte att räcka till för att
ersätta hela bortfallet av el.
Motionärerna avvisar därför denna modell
och all annan förtida avveckling av
kärnkraften.
I motion 2002/03:N10 (kd) framhålls att
långsiktighet och uthållighet skall
prägla såväl energiutveckling som
energiskattesystem. Målet är ett
ekologiskt uthålligt energisystem utan
drastiska prisförändringar, elbrist och
andra betydande påfrestningar på välfärd
och sysselsättning. För att detta skall
kunna vara möjligt krävs att stora
satsningar görs på energiforskning och
energiteknisk utveckling. Motionärerna
vill avveckla kärnkraften, men det måste
ske i takt med ökad energieffektivisering
och tillskott av förnybar el.
Motionärerna är kritiska till att
kärnkraften skall avvecklas genom
förhandlingar mellan regeringen, dess
stödpartier och kärnkraftsindustrin.
Vidare motsätter sig motionärerna att
Barsebäck 2 stängs utan att de av
riksdagen antagna villkoren för en
avveckling är uppfyllda. Motionärerna
anser att det inte kan bortses ifrån att
villkoren beträffande effektbalansen och
påverkan på miljö och klimat inte är
uppfyllda. Dessutom anser de att
regeringen inte har redovisat att det
också finns andra villkor som inte är
uppfyllda eller kan förväntas bli
uppfyllda under år 2003.
I motionen påpekas att kapaciteten för
Barsebäck 2 är 4,6 TWh och att
produktionen i genomsnitt har uppgått
till över 4 TWh. Med ny elproduktion och
besparingar på totalt 3 TWh kan balansen
sålunda inte upprätthållas. Trots
besparingar har elkonsumtionen, enligt
motionärerna, ökat med omkring 8 TWh
mellan åren 1997 och 2001. Stängningen av
Barsebäck 2 kommer även att medföra en
vkad användning av fossilkraft, vilket i
sin tur betyder ökade koldioxidutsläpp.
Även om utsläppen sker i grannländerna är
detta inte förenligt med våra klimatmål.
I motion 2002/03:N12 (mp) begärs att
den pågående Kärnsäkerhetsutredningen får
tilläggsdirektiv så att den kan göra ett
minst lika grundligt arbete som 1979 års
Reaktorsäkerhetsutredning. Motionärerna
tvivlar dessutom på att en
förhandlingsöverenskommelse mellan staten
och kraftindustrin är en långsiktig
lösning. Om det inträffar en olycka
kommer riksdagen, enligt motionärerna,
inte att acceptera ett avtal som ger
reaktorägarna rätt att driva reaktorerna
i ytterligare kanske 20 år. Om avtalet
fullföljs under sådana omständigheter har
demokratin förhandlats bort.
Motionärerna anser att det är en klar
risk att resultatet av förhandlingarna
blir en "avveckling" som går långsammare
än vad kraftföretagen förväntar sig utan
ett avtal. Om regeringen förhandlar fram
en "avveckling" som utgår från att
kärnkraftverken har en medellivslängd på
35 eller 40 år så har industrin inte gett
upp någonting men hoppas däremot på att
få 1,8 miljarder kronor per år i minskad
skatt, anförs det.
Den uppskjutna avvecklingen av
Barsebäck 2 grundar sig på två argument.
Det ena är effektbehovet. Den gångna
vinterns kyla och det lägsta
magasinsläget på 50 år klarades utan
problem trots att 1-2 reaktorer var
stängda hela vintern, en stor del därav
just Barsebäck 2. Motionärerna menar att
ett eventuellt effektproblem beror på den
stora omfattningen av eluppvärmning.
Åtgärder för att minska denna är det
säkraste och billigaste sättet att slippa
effektproblemet.
Enligt Kyotofördraget redovisas
koldioxidutsläppen där de sker. Detta
betyder att koldioxidutsläpp från danska
kolkraftverk är ett danskt problem.
Danmark har minskat sina utsläpp av
svavel och kväveoxider mycket kraftigt
bl.a. genom att ersätta kol med naturgas,
biobränslen och vindkraft. Import från
Danmark kan, enligt motionärerna, därför
inte likställas med import av den
smutsigaste kolkraften.
Vissa kompletterande uppgifter
Tidigare ställningstaganden av riksdagen
När riksdagen tog ställning till 1997 års
energipolitiska uppgörelse (prop.
1996/97:84, bet. 1996/97:NU12) framhöll
utskottet, som redan nämnts, att
riksdagen bör ges möjlighet att pröva om
förutsättningarna för en stängning av
Barsebäck 2 är uppfyllda innan en
stängning kan genomföras. I reservationer
från de partier som inte stod bakom den
energipolitiska uppgörelsen (m; fp; kd;
mp) framfördes bl.a. synpunkter på
kärnkraftsavvecklingen. Moderata
samlingspartiets representanter förordade
en avvecklingsmodell där staten skall
fastställa stabila krav och regler om
säkerhet, miljö, skatter m.m. för
energiproduktionen och kraftindustrin
skall ansvara för förnyelsen,
utvecklingen och omställningen av
produktionssystemet inom ramen för dessa
krav och regler. Folkpartiets företrädare
ansåg att det inte bör fattas politiska
beslut om när olika reaktorer skall
stängas. I stället borde energisystemet
påverkas i miljövänlig riktning genom
införande av välavvägda ekonomiska
styrmedel. Kristdemokraternas
representant menade i sin reservation att
den första reaktorn kan fasas ut först
när motsvarande el har tillförts eller
har sparats bort. En stängning av minst
tre reaktorer under de närmaste fem åren
förordas i reservationen av företrädaren
för Miljöpartiet. Hon ansåg även att
riksdagen borde behålla årtalet 2010 som
slutår för kärnkraftsavvecklingen och
menade att det som grund för avvecklingen
krävs ett aktivt utnyttjande av
marknadsekonomiska styrmedel med
utgångspunkt i att alla energislag skall
bära sina fulla risk- och miljökostnader.
Våren 2002 godkände riksdagen nu
gällande riktlinjer för energipolitiken
(prop. 2001/02:143, bet. 2001/02:NU17).
Utskottet framhöll att den
överenskommelse som träffats mellan
företrädare för Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Centerpartiet, som den
aktuella propositionen baserades på,
innebar ytterligare steg mot en trygg,
effektiv och miljövänlig
energiförsörjning samtidigt som det var
en bekräftelse på att de energipolitiska
riktlinjerna från 1997 års uppgörelse låg
fast.
Utskottet ställde sig även positivt
till den av regeringen aviserade
ordningen att undersöka möjligheten att
träffa avtal med kraftindustrin för den
fortsatta avvecklingen av kärnkraften.
Samtidigt underströk utskottet att ett
sådant initiativ inte innebar något
avsteg från ställningstagandet att det är
riksdagen som skall göra den slutliga
prövningen av frågan om stängningen av
Barsebäck 2. I en reservation (m, fp)
krävdes bl.a. att beslutet om en förtida
avveckling av kärnkraften skulle upphävas
då avvecklingen leder till allvarliga
negativa konsekvenser för den svenska
samhällsekonomin, sysselsättningen och
miljön. I en annan reservation motsatte
sig företrädarna för Kristdemokraterna en
omställning av energisystemet som innebär
att kärnkraften ersätts med fossilt
bränsle. Samtidigt framhöll de att
regeringen bör återkomma till riksdagen
med en fullständig redovisning av
effekterna av en eventuell
förhandlingsöverenskommelse så att
riksdagen kan ta ställning i denna fråga.
Miljöpartiets representant menade i sin
reservation bl.a. att den
förhandlingsmodell för kärnkraftens
avveckling som regeringen föreslagit har
allvarliga brister. I stället förordades
marknadsekonomiska styrmedel. Principen
skulle, enligt reservanten, vara att alla
energislag skall bära sina fulla risk-
och miljökostnader. Vidare begärdes
förtydliganden av villkoren för
avställningen av Barsebäck 2 samtidigt
som det påpekades att denna reaktor kunde
stängas redan år 2002.
Vid behandlingen av budgetpropositionen
för år 2003 (prop. 2002/03:1, bet.
2002/03:NU3) framhöll utskottet att 1997
års energipolitiska uppgörelse ligger
fast. Utskottet avstyrkte de yrkanden som
stod emot denna ståndpunkt. Vidare
påpekades att den inriktning av
energipolitiken som redogjordes för i
budgetpropositionen ligger helt i linje
med det energipolitiska beslut som
riksdagen fattade våren 2002. Motsvarande
ståndpunkt intog utskottet vid
behandlingen av regeringens proposition
om elcertifikat för att främja förnybara
energikällor (prop. 2002/03:40, bet.
2002/03:NU6).
Av uppdraget till förhandlaren Bo
Bylund framgår att överläggningarna skall
genomföras i enlighet med riksdagens
ställningstagande till 2002 års
energipolitiska proposition (prop.
2001/02:143, bet. 2001/02:NU17). I slutet
av mars 2003 beslutade regeringen om
tilläggsdirektiv till utredaren i
enlighet med vad som anges i den nu
aktuella propositionen. Av dessa
tilläggsdirektiv framgår att
möjligheterna till en snabb stängning av
den andra reaktorn i Barsebäck inom ramen
för en förhandlingslösning särskilt skall
prövas i förhandlarens fortsatta arbete.
Förhandlaren skall fortlöpande redovisa
resultaten av sitt uppdrag till chefen
för Näringsdepartementet. En särskild
redovisning avseende Barsebäck 2 skall
lämnas senast den 30 april 2004.
Regeringen har inte angivit någon närmare
plan för när förhandlingarna skall vara
avslutade eller när det, som nämns i
propositionen, kan bli aktuellt att
tillämpa lagen om kärnkraftens
avveckling.
Beträffande de av riksdagen beslutade
villkoren för en stängning av Barsebäck 2
och huruvida riksdagen kommer att ges
möjlighet att ta ställning till en
eventuell förhandlingsöverenskommelse om
en stängning av denna reaktor lämnas
ingen närmare vägledning i den aktuella
propositionen. I propositionen behandlas
inte heller riksdagens roll i händelse av
att en förhandlingslösning om Barsebäck 2
inte kan uppnås och regeringen i stället
väljer att stänga den aktuella reaktorn
med stöd av lagen om kärnkraftens
avveckling.
I propositionen (s. 17) anges, som
tidigare nämnts, att ytterligare åtgärder
skall vidtas för att senare möjliggöra
ett beslut om en snar stängning av
Barsebäck 2. Regeringen har sedermera
uppdragit åt Svenska kraftnät att beakta
den planerade stängningen av Barsebäck 2
vid skapandet av en effektreserv. Svenska
kraftnät skall vid upphandling av
effektreserven utgå ifrån att en snabb
stängning av Barsebäck 2 kan åstadkommas
inom ramen för en förhandlingslösning.
Uppdraget skall redovisas senast den 1
februari 2004.
Lagen om kärnkraftens avveckling
I en av motionerna begärs att lagen
(1997:1320) om kärnkraftens avveckling
skall upphävas. Enligt denna lag får
regeringen besluta att rätten att med
stöd av tillstånd enligt kärntekniklagen
driva en kärnkraftsreaktor för att
utvinna kärnenergi skall upphöra att
gälla vid en viss tidpunkt. I samband med
behandlingen av den s.k. avvecklingslagen
betonade utskottet bl.a. de villkor för
avställningen som har nämnts ovan samt
att riksdagen, innan en stängning av den
reaktorn kan genomföras, skall ges
möjlighet att pröva om dessa villkor är
uppfyllda (bet. 1997/98:NU5). I
reservationer (m, fp; kd) yrkades avslag
på förslaget till lag om kärnkraftens
avveckling.
Effektskatten
Skatteutskottet behandlade nyligen
yrkanden om ett avskaffande av den s.k.
effektskatt som finns på kärnenergi (bet.
2002/03:SkU11). Utskottet konstaterade
att riksdagen vid beredningen av budgeten
för år 2003 avslog förslag om att sänka
effektskatten på kärnkraft eller omvandla
den till en skatt på producerad energi.
Skatteutskottet ansåg sig inte vara
berett att förorda en avveckling av
effektskatten eller en utredning om
skattens avveckling. Vidare erinrade
utskottet om att
Skattenedsättningskommittén skulle
analysera avgränsningen av det nuvarande
området för energiskattenedsättning mot
andra sektorer, bl.a. mot elproduktionen.
Av 2003 års ekonomiska vårproposition
(prop. 2002/03:100 s. 34) framgår att
Skattenedsättningskommitténs betänkande
(SOU 2003:38), som nyligen har avlämnats,
skall remissbehandlas tillsammans med ett
kommande betänkande från den delegation
som utarbetar ett förslag till ett
svenskt system och regelverk för
Kyotoprotokollets flexibla mekanismer.
Därefter har regeringen för avsikt att
utarbeta ett förslag till riksdagen som
skall åstadkomma långsiktigt hållbara
energiskatter.
I sammanhanget kan också nämnas att ett
borttagande av effektskatten är ett av de
främsta kraven från kraftindustrin i de
pågående förhandlingarna om den fortsatta
omställningen av energisystemet.
Utskottets ställningstagande
Svensk energipolitik vilar på en bred
politisk grund. Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Centerpartiet har
tagit ett avgörande ansvar för att ställa
om energisystemet till en hållbar lösning
med tydlig inriktning på att säkerställa
framtida generationers livsmiljö.
Långsiktighet och stabilitet präglar
detta arbete.
Ett viktigt inslag i den
energipolitiska uppgörelsen är
avvecklingen av kärnkraften. Riksdagen
har ställt sig bakom den ordning som
innebär att de två reaktorerna i
Barsebäck skall stängas. Barsebäck 1 har
redan avvecklats, och regeringen
redovisar i den nu aktuella propositionen
sin bedömning av huruvida villkoren för
en stängning av Barsebäck 2 är uppfyllda.
Av prövningen framkommer att i fråga om
effektbalansen och effekterna på miljön
bedöms villkoren inte vara möjliga att
uppfylla vid en stängning före utgången
av år 2003. Utskottet gör i det avseendet
ingen annan bedömning än regeringen. Av
propositionen framgår också att
regeringen har för avsikt att vidta
ytterligare åtgärder för att säkerställa
att villkoren kan uppfyllas. Utskottet
noterar regeringens bedömning att
förberedelser och genomförande av dessa
åtgärder kan åstadkommas före utgången av
april 2004. Det är således först efter
denna tidpunkt som ett beslut om en
stängning av Barsebäck 2 kan fattas.
När det gäller den fortsatta
hanteringen av Barsebäck 2 förordar
regeringen att frågan läggs över på den
förhandlare som har i uppdrag att
tillsammans med kraftindustrin försöka nå
en uppgörelse kring avvecklingen av de
övriga tio kärnkraftsreaktorerna i
Sverige. Detta skall ses i ljuset av att
utskottet tidigare vid flera tillfällen
tydligt har uttalat att det vill ta det
slutgiltiga beslutet om när Barsebäck 2
kan avvecklas. Av propositionen framgår
emellertid inte om ett förslag till
förhandlingsöverenskommelse om Barsebäck
2 kommer att föreläggas riksdagen för
beslut eller om regeringen anser att den
har mandat att själv ta slutgiltig
ställning i frågan. Mot den bakgrunden
finner utskottet det nödvändigt att
klargöra den fortsatta behandlingen av
frågan.
Utskottet anser att den
förhandlingslösning som skall arbetas
fram i samspel mellan staten och
kraftindustrin måste betraktas som en
helhet. Frågan om Barsebäck 2 kommer att
vara en viktig förhandlingsvariabel som
sannolikt kan bidra till att en
sammanhållen överenskommelse nås. Mot den
bakgrunden är det logiskt att frågan om
avvecklingen av Barsebäck 2 hanteras med
samma förutsättningar som gäller för de
övriga tio reaktorerna. Enligt utskottets
uppfattning bör det vara regeringen som
på grundval av den eventuella
överenskommelse som träffas i
förhandlingarna med kraftindustrin avgör
när en stängning av Barsebäck 2 är
möjlig. Detta förhindrar naturligtvis
inte att regeringen kan välja att låta
riksdagen ta ställning till en
förhandlingsuppgörelse om Barsebäck 2.
Utskottet vill i sammanhanget understryka
att de av riksdagen uppställda villkoren
för en stängning av Barsebäck 2 alltjämt
gäller. Det ankommer således på
regeringen att göra en bedömning av om de
aktuella villkoren är uppfyllda innan en
förhandlingsöverenskommelse om Barsebäck
2 kan träffas.
Om en överenskommelse inte kan nås har
regeringen för avsikt att tillämpa lagen
om kärnkraftens avveckling. Enligt
utskottets uppfattning är denna möjlighet
nödvändig för att kärnkraftsavvecklingen
inte skall försenas ytterligare i den
händelse förhandlingsansatsen inte leder
till önskvärt resultat. En avveckling av
den aktuella lagen som förordas i en av
motionerna är, enligt utskottets
uppfattning, sålunda inte aktuell. En
konsekvens av det tidigare sagda är att
ett beslut av regeringen om en
avställning av Barsebäck 2 med stöd av
avvecklingslagen inte förutsätter att
riksdagen givits möjlighet att pröva om
förutsättningarna för en stängning av
reaktorn är uppfyllda.
Utskottet konstaterar avslutningsvis
att skatteutskottet nyligen har behandlat
motionsyrkanden om ett avskaffande av
effektskatten på kärnkraft.
Näringsutskottet ansluter sig till
skatteutskottets ställningstagande i
frågan.
Vad utskottet här har anfört om
riktlinjerna för stängningen av Barsebäck
2 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Samtidigt avstyrks
samtliga här aktuella motioner i berörda
delar.
Vissa bestämmelser i kärntekniklagen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande
om att förbudet i kärntekniklagen mot
uppförande av kärnkraftsreaktorer skall
avskaffas. Enligt utskottet är det
naturligt att statsmakterna markerar
att uppförande av nya
kärnkraftsreaktorer inte är aktuellt.
Jämför reservation 4 (m, fp).
Riksdagen bör även avslå motioner om
att den s.k. tankeförbudsparagrafen i
kärntekniklagen skall upphävas.
Utskottet menar att möjligheten till
forskning och energitekniskt
utvecklingsarbete inte begränsas av den
aktuella paragrafen. Jämför reservation
5 (m, fp, kd).
Bakgrund
I flera motioner från allmänna
motionstiden uppmärksammas 6 § i lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet (den
s.k. kärntekniklagen). Den aktuella
bestämmelsen har följande lydelse: "Ingen
får utarbeta konstruktionsritningar,
beräkna kostnader, beställa utrustning
eller vidta andra sådana förberedande
åtgärder i syfte att inom landet uppföra
en kärnkraftsreaktor." De som har en
kritisk inställning till bestämmelsen
brukar beteckna den som
tankeförbudsparagrafen.
I en av motionerna berörs även 5 a § i
nämnda lag. Denna bestämmelse innehåller
ett förbud mot att uppföra
kärnkraftsreaktorer i Sverige.
Motionerna
I motion 2002/03:N209 (m) anförs att
förbudet mot kärnteknisk forskning i
kärntekniklagen har kritiserats från
flera utgångspunkter. Det har ansetts
strida mot de principer om yttrande- och
tankefrihet som bör ligga till grund för
all lagstiftning. Det inskränker också
den akademiska friheten och hotar
forskningsmöjligheterna i vårt land.
Regleringen är inte motiverad av
säkerhetsskäl och hör, enligt
motionärerna, därför inte hemma i en
utpräglad säkerhetslag som
kärntekniklagen. Bestämmelsen bör därför
omedelbart avskaffas.
I motion 2002/03:N288 (m) framhålls att
6 § i kärntekniklagen snarast bör
upphävas av principiella skäl. I en
lagstiftning som bygger på yttrande- och
tankefrihet hör inte denna paragraf
hemma. Bestämmelsen hämmar den akademiska
friheten och urholkar vår kompetens inom
området. Motionären menar att svenska
forskare inom kärnteknikområdet flyr
landet för att kunna utveckla sina idéer.
Tvärvetenskaplig FoU om energikällors
uthållighet, ekonomi och miljöpåverkan
som leder till en samlad syn på hela
energisystemet är ytterst angelägen. Med
dagens lagstiftning kommer vi inte heller
att kunna följa med i utvecklingen kring
oskadliggörande av kärnbränsle.
Också i motion 2002/03:N301 (m) begärs
ett upphävande av nyssnämnda paragraf i
kärntekniklagen. Motionärerna anser även
att del av 5 § i samma lag bör upphävas.
Detta innebär att de politiska hindren
för en återstart av Barsebäck 1 tas bort.
Även om det i dagsläget inte finns någon
som är intresserad av att bygga nya
reaktorer i Sverige bör lagstiftningen,
enligt motionärerna, inte utesluta sådana
planer.
Det är principiellt olämpligt att ha
lagbestämmelser med karaktär av
tankeförbud, anförs det i motion
2002/03:N222 (fp). Förbud skall avse
något som är onödigt riskabelt, inte mot
att upprätta konstruktionsritningar eller
att göra utredningar. I motionen, liksom
i motion 2002/03:N264 (fp), framställs
yrkande om att den aktuella bestämmelsen
skall upphävas.
I motion 2002/03:N242 (fp) påpekas att
det i praktiken är förbjudet att forska
och planera kring ny kärnkraft i Sverige.
Detta förhindrar att ny, viktig kunskap
genereras inom landet, men också
möjligheterna att utvärdera
internationell forskning begränsas.
Även i motion 2002/03:N390 (kd)
framhålls att det s.k. tankeförbudet har
en hämmande effekt på den akademiska
friheten och att det kan ifrågasättas om
det är möjligt att presentera alternativ
i den energipolitiska debatten utan att
begå lagbrott. Motionärerna menar att
forskningen har avstannat och att kunniga
forskare flyr landet. Principiell kritik
mot tankeförbudet framförs numera helt
oberoende av inställningen till
kärnkraften i Sverige, påpekar
motionärerna.
Vissa kompletterande uppgifter
I 5 a § kärntekniklagen stipuleras, som
nämnts, att det inte får meddelas
tillstånd att uppföra en
kärnkraftsreaktor. Beslutet om ett förbud
mot att uppföra en kärnkraftsreaktor
fattades av riksdagen år 1986 (prop.
1986/87:24, bet. 1986/87:NU13). Beslutet
innebar i praktiken ett förbud för
regeringen att använda den rätt att ge
tillstånd till nya kärnkraftsreaktorer
som regeringen innan införandet av denna
bestämmelse formellt hade enligt lagen.
Utskottet påpekade i detta sammanhang att
det var väl befogat att riksdagen bringar
kärntekniklagens bestämmelser om
möjlighet att erhålla tillstånd till
kärnteknisk verksamhet i överensstämmelse
med riktlinjerna för den långsiktiga
energipolitiken. Vidare anfördes att det
var naturligt att statsmakterna tydligt
markerar att nya kärnkraftsreaktorer är
ett avslutat stadium i den svenska
energipolitiken. I reservationer (m; fp)
argumenterades mot att bestämmelsen
skulle införas.
Det aktuella förbudet mot vissa
förberedande åtgärder i 6 § tillkom
samtidigt som bestämmelsen om att
tillstånd att uppföra en
kärnkraftsreaktor inte får meddelas
infördes. Vid behandlingen av förslaget
om nämnda förbud framhöll utskottet att
förbudet i 6 § skulle motverka att
personer i en åsyftad begränsad krets -
ansvariga för kraftföretag vilka är
tänkbara som reaktorinnehavare - vidtar
något slags resurskrävande, förberedande
åtgärder med avsikt att uppföra en viss
kärnkraftsreaktor. Ett enigt utskott
underströk att ett sådant förbud inte
skulle förhindra personer i nämnda krets
att t.ex. muntligen eller skriftligen
plädera för fortsatt och ökad
kärnkraftsanvändning, inklusive
uppförande av ytterligare
kärnkraftsaggregat. Det skulle inte
heller, betonade utskottet, inkräkta på
möjligheterna till FoU-arbete på det
kärntekniska området och till svenskt
deltagande i internationellt samarbete
inom detta område.
I en utredning i början av 1990-talet
om lagstiftningen på kärnenergiområdet
(SOU 1991:95) föreslogs att paragrafen om
förbud mot vissa förberedande åtgärder
skulle avskaffas. Enligt utredningen
kunde bestämmelsen inte anses vara
motiverad av säkerhetsskäl och borde
därför inte höra hemma i kärntekniklagen
då denna är att betrakta som en
säkerhetslag. Utredningens förslag i
dessa delar berördes dock inte i den
därpå följande propositionen (prop.
1992/93:98).
Riksdagen har vid flera tillfällen
avslagit motioner med krav på avskaffande
av 6 § i kärntekniklagen. Våren 2002
(bet. 2001/02:NU17) vidhöll utskottet
uppfattningen att det saknas skäl för
riksdagen att ompröva förbudet mot vissa
förberedande åtgärder. Utskottet menade
att forskning och energitekniskt
utvecklingsarbete, inklusive
fusionsforskning, inom kärnkrafts- och
kärnteknikområdet inte begränsas av den
aktuella bestämmelsen. I en reservation
(m, fp, kd) anfördes bl.a. att det kan
sättas i fråga om det aktuella förbudet
medger att kostnadskrävande och
genomarbetade alternativ presenteras i
den energipolitiska debatten.
Reservanterna ansåg också att den
aktuella paragrafen direkt eller indirekt
försvårar forskning kring
kärnbränslehantering m.m.
Den i februari 2002 tillsatta
Kärnsäkerhetsutredningen (dir. 2002:33)
har bl.a. till uppgift att föreslå
författningsförändringar på
kärnsäkerhetsområdet samt att analysera
förutsättningarna för kärnsäkerheten och
strålskyddet vid de svenska
kärnkraftverken mot bakgrund av
utvecklingen i omvärlden.
Kärnsäkerhetsutredningen skall
avrapportera sitt uppdrag senast den 1
oktober 2003.
Statens kärnkraftinspektion (SKI) har
i en skrivelse till
Kärnsäkerhetsutredningen (daterad den
8 maj 2003) föreslagit ett antal
författningsförändringar på
kärnsäkerhetsområdet. SKI anför bl.a.
följande:
SKI får ofta förfrågningar från
forskare som är verksamma inom det
kärntekniska området som undrar om det
är förbjudet att bedriva forskning på
det kärntekniska området som rör
kärnsäkerheten. Vid varje sådan fråga
får SKI förklara att det inte finns
något förbud i 6 § kärntekniklagen mot
att forska om ny kärnkraft, bedriva
tekniskt utvecklingsarbete, delta i
internationellt samarbete på det
kärntekniska området eller att
projektera och konstruera nya
kärnkraftverk för försäljning
utomlands. Ett sådant förbud skulle
strida mot tryckfrihetsförordningen
och skulle dessutom vara katastrofalt
för utvecklingen av kärnsäkerheten i
Sverige.
- - -
Forskning i syfte att främja
säkerheten vid kärnkraftverken är
angelägen så länge som dessa är i
drift. Mot bakgrunden av att
bestämmelsen i 6 § kärntekniklagen kan
leda till tveksamhet hos vissa
forskare anser SKI att den inte fyller
någon funktion och bör slopas.
Förbudet mot att ge tillstånd till nya
kärnkraftsreaktorer framgår ändå på
ett tydligt sätt av kärntekniklagen.
I en av motionerna (mp) yrkas att
Kärnsäkerhetsutredningens ambitionsnivå
skall höjas och att den genom
tilläggsdirektiv skall ges en liknande
inriktning som
Reaktorsäkerhetsutredningen från år 1979.
Enligt uppgift från
Kärnsäkerhetsutredningens sekretariat är
avsikten med utredningen inte att
överpröva någon av tillsynsmyndigheternas
arbete. Kärnsäkerhetsutredningen har ett
mer översiktligt och inte så tekniskt
detaljinriktat uppdrag som
Reaktorsäkerhetsutredningen hade. En
annan viktig skillnad mellan
utredningarna är att
Reaktorsäkerhetsutredningen tillkom efter
kärnkraftsolyckan i Harrisburg, medan
Kärnsäkerhetsutredningen inte är
föranledd av brister i säkerhets- och
strålskyddsarbetet. I stället tillsattes
den för att ett antal
omvärldsförändringar under de senaste
åren eventuellt kan påverka säkerheten
och strålskyddet vid svenska
kärnkraftverk.
I november 2002 beslutade EG-
kommissionen att lägga fram ett
åtgärdspaket på det kärntekniska området.
Åtgärderna rör säkerheten vid
kärntekniska anläggningar, hanteringen av
radioaktivt avfall samt handeln med
kärnbränsle med Ryssland. Inom ramen för
detta åtgärdspaket fanns utkast till två
direktiv, ett om säkerhetsnormer för
kärntekniska anläggningar och ett om
hanteringen av använt kärnbränsle och
radioaktivt avfall. Kommissionen har
sedermera i maj 2003 presenterat förslag
till direktiv. Kommissionens strävan är
att beredningen skall vara färdig till
maj 2004. Frågans komplexitet och
politiska betydelse gör dock att denna
tidsplan kan bli svår att hålla.
Sverige har uttryckt en stark oro över
kommissionens initiativ och är mycket
kritiskt till direktivförslagen. Farhågor
finns bl.a. för att Sverige i framtiden
kan hindras att styra över sin energimix
och att kommissionens initiativ kan
tolkas som ett kärnkraftsfrämjande
dokument. Vidare är den svenska
uppfattningen att det väl fungerande
internationella kärnsäkerhetsarbetet kan
komma att urholkas om förslagen till
direktiv vinner gehör.
Utskottets ställningstagande
Inledning
Utskottet behandlar först frågan om
förbudet mot uppförande av
kärnkraftsreaktorer och därefter frågan
om förbudet mot kärnteknisk forskning.
Förbudet mot uppförande av
kärnkraftsreaktorer
Förbudet i kärntekniklagen (5 a §) mot
att uppföra nya kärnkraftsreaktorer är
riktat mot regeringen. När bestämmelsen
infördes framhöll utskottet bl.a. att det
var naturligt att statsmakterna tydligt
markerar att uppförandet av nya
kärnkraftsreaktorer inte är aktuellt.
Utskottet anser att detta i allra högsta
grad fortfarande är giltigt och ser
därför inget skäl för riksdagen att
tillmötesgå det här aktuella yrkandet i
motion 2002/03:N301 (m). Det avstyrks
alltså.
Förbudet mot kärnteknisk forskning
Det aktuella förbudet i kärntekniklagen
(6 §) mot kärnteknisk forskning har varit
föremål för utskottets ställningstagande
vid flera tidigare tillfällen. Redan i
anslutning till bestämmelsens
tillblivelse underströk utskottet -
enhälligt - att den inte innebär ett
förbud mot forskning, tankeutbyte etc.
kring kärntekniska frågor. Den enda
begränsningen gäller sådana aktiviteter
som har direkt koppling till planer på
att uppföra en kärnreaktor i Sverige. FoU-
verksamhet som exempelvis gäller
tillvaratagande av kärnbränsle eller
vidareutveckling av befintliga reaktorer
ur säkerhets- eller effektivitetssynpunkt
omfattas således inte av den aktuella
bestämmelsen. Utskottet vidhåller sin
tidigare uppfattning och finner ingen
anledning att i nuläget ta några
initiativ i syfte att undanröja förbudet
i linje med vad som föreslås i de här
behandlade motionerna.
Vidare förutsätter utskottet att
Kärnsäkerhetsutredningen beaktar den
bedömning som SKI har gjort angående
bestämmelsens indirekta inverkan på den
forsknings- och utvecklingsverksamhet som
bedrivs på bl.a. kärnsäkerhetsområdet.
Utskottet emotser sedan regeringens
ställningstaganden med anledning av
Kärnsäkerhetsutredningens arbete samt
pågående författningsarbete inom EU på
kärnsäkerhetsområdet. Det är enligt
utskottets uppfattning rimligt att
invänta dessa bedömningar innan riksdagen
tar eventuella initiativ till
förändringar av kärntekniklagen.
Med det anförda avstyrker utskottet
samtliga här behandlade motionsyrkanden.
Naturgas
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
en ökad användning av naturgas i
Sverige och en utbyggnad av det svenska
naturgasnätet. Utskottet anser bl.a.
att naturgasen skall konkurrera av egen
kraft på den svenska energimarknaden
och att staten inte skall engagera sig
i ekonomiskt stöd till
naturgasutbyggnaden.
Motionerna
I flera motioner förordas en ökad
användning av naturgas i Sverige och en
utbyggnad av det svenska naturgasnätet. I
motion 2002/03:N299 (s) konstateras att
omställningen av energisystemet i Sverige
kräver en mångfald av bränslen och
energislag. Enligt motionären fyller
naturgasen en viktig roll i ett sådant
utbud. I Väst- och Sydsverige har
industrin till stor del gått över från
bl.a. kol och olja till naturgas. Det har
resulterat i miljö- och
effektivitetsvinster. De konkurrens- och
miljöfördelar som naturgas kan ge måste
även komma Mellansverige till godo.
Samtidigt måste ambitionen att fasa ut
miljöskadliga bränslen som olja och kol i
Sverige uppfyllas. Denna ambition hindras
dock av ett begränsat utbud och stigande
priser på biobränslen. Ett komplement och
stöd till biobränslen kommer att behövas.
Motionären menar vidare att
biobränsleanvändningen kommer att gynnas
av en ökad naturgasanvändning därför att
bränslena kompletterar varandra. I
exempelvis kraftvärmeproduktion och viss
industriproduktion har naturgasen
egenskaper som ger stora miljö- och
effektivitetsvinster. Riksdagen måste,
enligt motionären, stödja en utveckling
av naturgasanvändning genom en utbyggnad
av det befintliga naturgasnätet.
I motion 2002/03:N351 (s) anförs att en
utbyggd naturgasförsörjning i
Mellansverige skulle göra det möjligt för
fler företag att gå över till naturgas.
En naturgasledning skulle också förbättra
försörjningstryggheten och öka
konkurrensen på den svenska
energimarknaden. Naturgas skulle ge
möjlighet till en långsiktig
energiförsörjning till rimliga priser.
Lokaliseringen av naturgasledningen bör
ske så att naturgas blir tillgänglig för
företag i Mellansverige som behöver få
tillgång till fler bränslealternativ.
Staten bör välkomna en ledningsutbyggnad
som möjliggör minskade utsläpp, ökad
försörjningstrygghet och bättre
konkurrens på energimarknaden. Enligt
motionären bör dock en utbyggnad av
naturgasnätet ske utan subventioner.
Naturgasanvändningen i Malmö och
Göteborg har i betydande omfattning
bidragit till att reducera såväl
energianvändningen som utsläppsmängderna,
anförs det i motion 2002/03:N354 (s). En
introduktion av naturgas i trafiksektorn
i de båda städerna har bidragit till
miljöfördelar. Naturgas ersätter olja och
kol, och motionärerna anser att
energipolitiken bör formuleras så att den
öppnar för vidgad användning av naturgas
i Sverige.
Liknande argument för en ökad
naturgasanvändning förs fram i motion
2002/03:N355 (s). I motionen framhålls
bl.a. att naturgasen har en viktig roll
att fylla i kraftvärmesammanhang genom
dess miljöfördelar men även för att
naturgas ger ett betydligt högre elutbyte
än exempelvis avfall och biobränslen.
Vidare betonas att Sveriges åtagande i
Kyotoavtalet skulle lösas av en
storsatsning på naturgasbaserad
kraftvärme som ersättning för kolkraft på
elmarknaden. Motionärerna menar också att
naturgasförsörjningen innebär en tryggare
försörjningssituation på hela
energiområdet. Fler naturgasledningar
från utlandet skulle göra Sverige mindre
sårbart vid brist på olja eller extrema
pristoppar på olja.
I motion 2002/03:N204 (m) anförs att
företag i småländska kommuner norr om
Gislaved måste få tillgång till naturgas.
En fortsatt utbyggnad av naturgasnätet
norr om Gislaved kan leda till
nyinvesteringar i svensk
kraftvärmeproduktion, vilket ökar utbudet
på elmarknaden med lägre elpriser som
följd. Naturgas ger möjlighet till högre
elutbyte i ett kraftvärmeverk jämfört med
alternativen. Detta medför att kraftvärme
baserad på naturgas kan ersätta mer
kolkraft i det internationella elsystemet
vilket, enligt motionären, leder till
avsevärt minskade utsläpp av koldioxid.
Elkostnaden inom basindustrin kan uppgå
till 40 % av förädlingsvärdet,
konstateras det i motion 2002/03:N223
(m). Stigande elpriser och dåligt
fungerande bränslemarknader utgör
allvarliga hot mot basindustrin.
Motionären menar att naturgasen genom
små, kostnadseffektiva
kraftvärmeanläggningar kan bidra till
ökad konkurrens på bränslemarknaden och
till ett ökat utbud på elmarknaden. En
utbyggnad av naturgasnätet till
Östergötland och andra regioner med
energiintensiv industri efterfrågas.
Utbyggnaden av naturgasnätet måste,
enligt motionären, dock ske utan
subventioner.
I motion 2002/03:N230 (m) konstateras
att sydvästra Sverige har en
konkurrensfördel genom tillgången till
naturgas. Motionärerna framhåller
samtidigt att det finns tung industri i
Mellansverige där många företag har ett
intresse av att naturgas blir tillgänglig
och att vissa kommuner i detta område är
beroende av energiintensiv industri.
Motionärerna framhåller även naturgasens
höga verkningsgrad jämfört med andra
bränslen och att den är likvärdig med
biobränsle från koldioxidsynpunkt vid
kombinerad kraft- och värmeproduktion.
I motion 2002/03:N262 (m) begärs en
fortsatt utbyggnad av naturgasnätet i
Skåne. Motionärerna menar att en fortsatt
utbyggnad av naturgasnätet i östra delen
av regionen gör det möjligt att ersätta
andra fossila bränslen med naturgas.
Motionärerna påpekar också att en
förutsättning för att biogas skall slå
igenom som fordonsbränsle är att den blir
mer allmänt tillgänglig. Ett sätt att
uppnå detta är att distribuera biogas
genom naturgasnätet. Utan ett naturgasnät
riskerar biogas, enligt motionärerna, att
bli ett begränsat lokalt alternativ med
småskalig och dyr infrastruktur.
Motionärerna framhåller också behovet
av mångfald av konkurrenskraftiga
alternativ på energimarknaden som kan
utjämna bristsituationer och pristoppar
på biobränslemarknaden. Även om en viss
utbyggnad av vindkraften bör kunna ske i
Sverige kan den endast ses som ett
komplement till andra energialternativ,
anförs det i motionen.
I motion 2002/03:N268 (kd) framhålls
att naturgasen är särskilt lämpad för
användning inom industrin och för
kraftvärmeframställning men att den även
har en ökande avsättning som
fordonsbränsle. Motionärerna menar också
att naturgasen har inneburit en radikalt
minskad miljöpåverkan, höjd verkningsgrad
för användarna, möjlighet till förenklade
industriprocesser, lägre drift- och
underhållskostnader m.m. Dessutom
kompletterar naturgasen de förnybara
energislagen och ersätter andra, mindre
lämpliga bränslen.
Motionärerna anser att en utbyggd
infrastruktur för naturgas kan underlätta
en introduktion av biogas i stor skala.
Samverkan mellan ett väl utbyggt
naturgasnät och lokal produktion av
biogas ger nya möjligheter.
Vissa kompletterande uppgifter
Enligt de riktlinjer som riksdagen
beslutade år 1988 skall naturgasen av
egen kraft konkurrera på den svenska
marknaden (prop. 1987/88:90, bet. NU
1987/88:40). Investeringar i rörledningar
och inköp av naturgas bör ske efter
kommersiella principer, vilket innebär
att staten inte skall engagera sig i
ekonomiskt stöd till naturgasprojekt.
Våren 2000 behandlade riksdagen
regeringens förslag till en ny
naturgaslag (prop. 1999/2000:72, bet.
1999/2000:NU12). Utskottet framhöll,
liksom det även hade gjort vid tidigare
tillfällen, att det inte är aktuellt med
en storskalig introduktion av naturgas
eller en ny naturgasledning genom Sverige
trots att naturgasen är det minst
miljöförstörande fossila bränslet.
När utskottet behandlade
motionsyrkanden om ökad användning av
naturgas våren 2002 framhöll utskottet
att den svenska elförsörjningen skall
tryggas genom ett energisystem som
grundas på varaktiga, helst inhemska och
förnybara, energikällor samt på en
effektiv energianvändning (bet. 2001/02:
NU17). Utskottet ansåg att användningen
av fossila bränslen skall hållas på en
låg nivå och att det därför inte var
aktuellt med en storskalig introduktion
av naturgas eller en ny naturgasledning
genom Sverige. Däremot menade utskottet
att det befintliga naturgasnätet kunde
utnyttjas effektivare.
I den nu aktuella propositionen (s. 19)
konstaterar regeringen att kommande behov
av ny energi bl.a. skall mötas genom
tillförsel av förnybar elproduktion och
ett effektivare utnyttjande av infra
strukturen för naturgas. Vidare anför
regeringen att naturgasen har
miljöfördelar jämfört med andra fossila
bränslen. En ökad användning av naturgas
kommer att bidra till minskade
miljöpåverkande utsläpp då den i Sverige
ersätter användning av olja och kol.
Naturgasen svarar i Sverige för ca 1,5
% av den totala energianvändningen.
Industrier samt kraft- och värmeverk står
för vardera ca 40 % av
naturgasanvändningen medan hushållen
svarar för ca 17 %. En mindre andel
naturgas används som fordonsbränsle. Den
svenska importen av naturgas sker
uteslutande från de danska naturgasfälten
i Nordsjön. Naturgasnätet sträcker sig
från Trelleborg till Göteborg och
inkluderar grenledningar till bl.a.
Småland. Naturgasen distribueras för
närvarande till 28 kommuner. I dessa
kommuner svarar naturgasen för ca 20 % av
energianvändningen. Nova Naturgas AB
(tidigare Vattenfall Naturgas) äger och
förvaltar stamledningen samt importerar
och transporterar gas åt andra bolag.
Sydgas AB ansvarar för grenledningarna i
södra Sverige. Svensk Naturgas AB
(dotterbolag till Fortum) undersöker
förutsättningarna för en utbyggnad av
naturgasnätet i Stockholm, Mälardalen och
Bergslagen.
Redan i dag utnyttjas det befintliga
naturgasnätet också för transport av
biogas. Rätten till tillträde till
infrastruktur för naturgas kommer
förmodligen inom kort att kunna regleras,
då även biogas, enligt det förslag till
gasmarknadsdirektiv som förväntas träda i
kraft inom kort, skall omfattas av
regelverket. Detta gäller under
förutsättning att det är tekniskt möjligt
att mata in och transportera gasen i
fråga.
Under år 2002 gjorde Energimyndigheten
enligt ett uppdrag i regleringsbrevet en
översyn av naturgaslagen. Myndigheten
föreslog vissa ändringar för att en
effektiv naturgasmarknad med reell
konkurrens skall kunna utvecklas.
Regeringen har sedermera tillkallat en
särskild utredare (direktör Sten
Kjellman) med uppdrag att utvärdera
naturgasmarknadens funktionssätt och
analysera om det finns tänkbara
förbättringar att göra och om så är
fallet föreslå åtgärder för detta (dir.
2003:22). Utredaren skall också ta
ställning till de bedömningar
Energimyndigheten har gjort i den ovan
nämnda översynen av naturgaslagen. Även
hur utredningsuppdragets frågor behandlas
i övriga nordiska länder skall beaktas.
Uppdraget skall i den del som avser
genomförandet av el- och
gasmarknadsdirektiven redovisas senast
den 31 oktober 2003. Övriga frågor skall
redovisas senast den 14 september 2004.
Inom ramen för
Ingenjörsvetenskapsakademiens projekt
Energiframsyn Sverige i Europa har
rapporten Gas och kol - tillgång och
prisutveckling tagits fram. I rapporten
konstateras att naturgas har betydligt
bättre miljöegenskaper än olja och kol
och att de kända reserverna är mycket
stora. Sverige har EU-områdets lägsta
andel naturgas i energisystemet, trots
stora och närbelägna tillgångar i både
Norge och Ryssland. Nya rörsystem kommer
att passera väster och öster om Sverige
och ge förutsättningar för
konkurrenskraftiga priser. Vidare hävdas
att naturgasen dessutom är ett
kommersiellt och miljömässigt lovande
alternativ som motorbränsle. I projektets
sammanfattande syntes görs bedömningen
att om kärnkraften är under avveckling år
2020 pågår en utbyggnad av naturgasnätet
i Sverige med försörjning från Nordsjön
och Ryssland och uppförande av
naturgaseldade kombikraftverk.
Utskottets ställningstagande
Enligt gällande riktlinjer skall
naturgasen konkurrera av egen kraft på
den svenska energimarknaden. Som tidigare
har nämnts skall staten inte engagera sig
i ekonomiskt stöd till
naturgasutbyggnaden.
Mot denna bakgrund ser utskottet inte
framför sig någon storskalig introduktion
av naturgas i Sverige. Det finns dock
inget som hindrar ett effektivare
utnyttjande av befintlig infrastruktur
för naturgas. All sådan aktivitet får
emellertid ske på kommersiella grunder på
en konkurrensutsatt marknad, då staten -
som en följd av vad som har anförts ovan
- inte har för avsikt att ge något
särskilt stöd till en utbyggnad av
naturgasnätet.
Samtidigt är det viktigt att den
befintliga naturgasmarknaden fungerar
väl. Den utredning som för närvarande ser
över konkurrensen på området kan
förväntas resultera i förslag till
förbättringar. Utredningens resultat bör
avvaktas.
Med det anförda avstyrker utskottet
samtliga här behandlade motioner i
berörda delar.
Lag om effektreserv på elmarknaden
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör anta regeringens förslag
till lag om effektreserv på
elmarknaden. Jämför reservationerna 6
(kd) och 7 (mp).
Propositionen
Förslag om kortsiktig effektreserv
Svenska kraftnät har på regeringens
uppdrag utarbetat rapporten Effektför
sörjning på den öppna elmarknaden. I
rapporten föreslås att det skall stiftas
en lag som säkerställer att det under en
övergångsperiod - tills en
marknadslösning kan förväntas fungera -
finns en centralt upphandlad kapacitet
som kan användas för att minska risken
för effektbrist i elsystemet.
Regeringen föreslår att Svenska
kraftnät får ansvaret för att en sådan
effektreserv finns tillgänglig. Effektre
serven skall skapas genom att Svenska
kraftnät träffar avtal med aktörer på
elmarknaden om ökad produktionskapacitet
och/eller minskad elförbrukning.
Effektreserven får inte överstiga 2 000
MW, och den skall finansieras genom en
avgift från dem som har ingått avtal om
balansansvar med Svenska kraftnät.
Affärsverkets ansvar för effektreserven
skall upphöra vid utgången av februari
2008, då en marknadsbaserad lösning bör
ha växt fram.
Regeringen anser att frågan om att upp
rätthålla effektbalansen på sikt måste
lösas av marknadens aktörer. I avvaktan
på att detta sker bör Svenska kraftnät
ges ansvaret för att tillfälliga
effektreserver finns tillgängliga. Detta
bör regleras i en särskild lag. För att
markera att detta ansvar endast gäller
under en begränsad tid, bör lagen vara
tidsbegränsad. En lämplig slutpunkt är,
enligt regeringens uppfattning, vid
utgången av februari 2008. Efter detta
datum förväntas en marknadsbaserad
lösning ha växt fram. Regeringens
redovisning i propositionen utmynnar i
ett förslag till lag om effektreserv, som
skall träda i kraft den 1 juli 2003 och
gälla t.o.m. den 29 februari 2008.
Svenska kraftnäts ansvar för att en
effektreserv finns tillgänglig på
elmarknaden skall uppfyllas genom att
verket tecknar avtal med elproducenter om
ökad produktion och med stora elanvändare
om minskad eller stoppad elförbrukning.
Båda avtalstyperna får användas
parallellt. Avtalen kommer att ingås med
innehavare av sådana
produktionsanläggningar som annars inte
kan drivas lönsamt.
Producenterna får åta sig att hålla
anläggningarna i sådant skick att de kan
tas i drift med kort varsel. Svenska
kraftnät avgör när anläggningarna skall
tas i drift och kostnaderna för detta
åtagande ersätts av Svenska kraftnät. När
anläggningarna tas i drift kommer elen
antingen att matas in på det svenska
elsystemet eller bjudas ut på
spotmarknaden vid den nordiska elbörsen
Nordpool. I båda fallen kommer den el som
matas in på elsystemet att åsättas ett
mycket högt pris för att markera att
marknaden själv skall lösa effektfrågan
så långt som möjligt. De intäkter som
uppstår till följd av att anläggningarna
tas i drift tillfaller Svenska kraftnät.
Dessa intäkter minskar Svenska kraftnäts
kostnader för effektreserven.
Den effektreserv som Svenska kraftnät
på detta sätt skapar får inte vid något
tillfälle ha en större omfattning än 2
000 MW. På det sättet markeras att
elmarknadens aktörer redan nu måste ta
ett ansvar för att tillräckliga
produktionsresurser finns tillgängliga så
att effektbalansen kan upprätthållas.
De kostnader som Svenska kraftnät får
till följd av denna reglering skall, som
redan nämnts, ersättas av de aktörer på
elmarknaden som har ingått avtal om
balansansvar med Svenska kraftnät. Om det
saknas tillräcklig effekt medför det att
de balansansvariga får minskade
möjligheter att hålla sin balans. Detta
är ekonomiskt ofördelaktigt och det
ligger därför i de balansansvarigas
intresse att det finns tillräckliga
effektreserver.
Riktlinjer för den långsiktiga
hanteringen av effektfrågan
Det finns olika modeller för hur
effektfrågan kan hanteras på en
konkurrensutsatt elmarknad. I
propositionen nämns tre huvudmodeller,
nämligen reglering, centralt
upprätthållen kapacitet och öppna
marknadslösningar. Enligt regeringens
uppfattning är en öppen marknadslösning
att föredra. Denna modell bygger på att
effektbalansen kan klaras genom att de
företag som är verksamma på elmarknaden
har tillräckliga incitament för att
upprätthålla kapacitet utan att direkta
kontrollmekanismer behövs.
Frågan om hur tillräcklig kapacitet
skall kunna upprätthållas på en
konkurrensutsatt elmarknad är aktuell i
alla de nordiska länderna, men den har
hanterats på olika sätt. En harmonisering
mellan de nordiska länderna torde enligt
regeringen vara enklast att uppnå om
graden av tvingande regleringsingrepp är
så liten som möjligt, i synnerhet under
en omställningsperiod.
En möjlighet för marknadsaktörerna att
på frivillig basis hantera sin
riskexponering och åstadkomma nya former
för finansiering av effektresurser kan
vara att utveckla särskilda
effektsäkringsprodukter och en
marknadsplats där produkterna kan
handlas. Svenska kraftnät skall
tillsammans med branschorganisationerna
starta ett sådant arbete.
För att främja utvecklingen mot en
marknadsbaserad lösning bör även åtgärder
på förbrukningssidan för att minska
effekttopparna stimuleras. På några års
sikt bör, menar regeringen, nya
affärsmässiga effektprodukter kunna
utvecklas i samspel mellan elmarknadens
aktörer, nätföretagen och kunderna.
Månadsvis avläsning av elmätare och sänkt
gräns för timvis mätning bidrar till ökad
flexibilitet på efterfrågesidan och
skapar incitament till förändrad
energiförbrukning.
Om utvecklingen mot en marknadsbaserad
lösning på effektfrågan inte går i
önskvärd riktning kan det, enligt
regeringens uppfattning, bli aktuellt med
en ny inriktning, exempelvis reglering.
Vid en kontrollstation bör den fysiska
effektbalansens utveckling granskas
särskilt liksom om frivilliga
effektsäkringsprodukter har tillkommit.
Vidare bör prisflexibiliteten på
förbrukningssidan samt utvecklingen på
elmarknaden i Norden och i övriga Europa
uppmärksammas.
Motionen
I motion 2002/03:N10 (kd) begärs ett
tillkännagivande om att regeringen skall
presentera en öppen marknadsbaserad
lösning på effektproblematiken.
Motionärerna anser att regeringens ansats
till en färdigutvecklad öppen
marknadslösning per den 1 mars 2008 inte
är trovärdig. Det är, enligt
motionärerna, en angelägen uppgift att
visa hur en sådan lösning kan komma till.
Vissa kompletterande uppgifter
I varje givet ögonblick måste den totala
inmatningen av el på det svenska
elsystemet vara lika stor som det totala
uttaget från systemet. Ansvaret för att
denna balans upprätthålls åvilar Svenska
kraftnät som kontinuerligt bevakar det
samlade uttaget från elsystemet och ser
till att inmatningen på elsystemet hela
tiden är lika stor.
Svenska kraftnät har ingått avtal med
ett antal elföretag, som därvid åtagit
sig att, efter uppmaning från Svenska
kraftnät, öka eller minska sin inmatning
till eller uttag från elsystemet.
Elföretagens ersättning för detta
regleras i avtal. Därefter sker en
ekonomisk reglering mellan Svenska
kraftnät och de elföretag som i avtal med
Svenska kraftnät har åtagit sig ett
balansansvar. Med detta avses ett
ekonomiskt ansvar för att elsystemet
tillförs lika mycket el som tas ut av de
elanvändare för vilka den balansansvarige
har åtagit sig detta ansvar. Denna
ekonomiska reglering, balansavräkningen,
är utformad så att alla balansansvariga
ges incitament att försöka hålla sin egen
balans så noga som möjligt. Svenska
kraftnäts systemansvar innebär dock inte
ett långsiktigt ansvar för att det vid
varje givet tillfälle finns
produktionsresurser som motsvarar den
samlade elförbrukningen i landet.
Sedan avregleringen av elmarknaden
genomfördes har det vid några tillfällen
rått sådana extrema
temperaturförhållanden att elförbruk
ningen varit så stor att landets samlade
produktionsresurser nästan inte har räckt
för att upprätthålla balansen i
elsystemet. Detta beror bl.a. på att en
viss del av produktionsresurserna har
lagts ned sedan elmarknaden avreglerades
samtidigt som elanvändningen har ökat.
Till följd av detta har det uppstått en
effektknapphet i det svenska elsystemet.
För att komma till rätta med detta
problem har Svenska kraftnät under senare
år slutit avtal med ett antal
elproducenter om att ställa vissa
effektreserver till elsystemets
förfogande.
Av Energimyndighetens årsredovisning
för år 2002 framgår att det år 1996 fanns
reservkapacitet i form av
oljekondenskraftverk på ca 2 800 MW.
Under åren efter elmarknadsreformen togs
ca 90 % av denna kapacitet ur bruk av
lönsamhetsskäl. Detta innebar en kraftig
försvagning av landets effektbalans under
kalla vinterdagar. Delar av
reservkapaciteten har återställts genom
upphandlingar av Svenska kraftnät.
I motionen hävdas att en
kontrollstation skall genomföras år 2007.
Detta årtal föreslogs i Svenska kraftnäts
rapport, men regeringen nämner endast att
en "kontrollstation skall läggas in i god
tid för att pröva hållbarheten i den
tänkta lösningen" (prop. 2002/03:85 s.
23).
Utskottets ställningstagande
Avregleringen av elmarknaden har genom
den ökade valfriheten bl.a. inneburit en
förbättrad effektivitet i produktions-
och försäljningsleden. Det kan inte
uteslutas att en reform av den omfattning
som avregleringen innebar även resulterar
i vissa oönskade effekter. För Sveriges
del innebar exempelvis vikande lönsamhet
inom vissa elproduktionsslag efter
reformen att viss produktionskapacitet
avvecklades. Under den senaste vinterns
ogynnsamma vädersituation har det blivit
allt tydligare att detta har inneburit en
ökad risk för effektbalansproblem i det
svenska elsystemet. Den reservkapacitet
som har upphandlats av Svenska kraftnät
inom ramen för balansansvaret har inte
varit tillräcklig.
Utskottet anser att den
övergångslösning på effektproblematiken
som föreslås i propositionen kommer att
minska riskerna för eventuella
effektbalansproblem. Utskottet
tillstyrker även regeringens förslag om
att den tidsbegränsade övergånglösningen
skall lägga grunden till ett system som
innebär att kraftproducenterna på
marknadsmässiga grunder finner det
angeläget att säkerställa effektbalansen.
Den förhållandevis långa övergångsperiod
som är aktuell borgar för att den
marknadsbaserade lösningen ges möjlighet
att utvecklas på ett positivt sätt. Den
av regeringen förutskickade
kontrollstationen gör det dessutom
möjligt att uppmärksamma en mindre
önskvärd utveckling. I motsats till vad
som anförs i motion 2002/03:N10 (kd)
anser utskottet att det i nuläget varken
är möjligt eller önskvärt att närmare
precisera hur den framtida
marknadsbaserade lösningen kan komma att
se ut. Det ligger, enligt utskottets
uppfattning, i sakens natur att marknaden
själv skall forma denna lösning. Inte
förrän det finns anledning att misstänka
att den marknadsbaserade lösningen inte
kommer att kunna reducera
effektbalansproblemen eller att den
kommer att medföra negativa
samhällsekonomiska konsekvenser finns det
anledning för staten att ingripa. Att nu
redogöra för vilka åtgärder som då kan
vara aktuella för staten att vidta kan
knappast anses vara särskilt rationellt.
Med det anförda tillstyrker utskottet
regeringens förslag om en lag om
effektreserv. Samtidigt avstyrker
utskottet den här aktuella motionen i
berörd del.
Lag om ursprungsgarantier avseende
förnybar el
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör anta regeringens förslag
om ursprungsgarantier avseende förnybar
el. Jämför reservation 8 (m, fp).
Propositionen
Krav på ursprungsmärkning av el från
förnybara energikällor följer av ett EG-
direktiv (2001/77/EG) om främjande av el
producerad från förnybara energikällor på
den inre marknaden för el. Direktivet
innebär bl.a. att medlemsstaterna skall
se till att el som har producerats med
användande av förnybara energikällor kan
garanteras vara producerad av sådana
energikällor. Medlemsstaterna skall också
tillse att sådana ursprungsgarantier
utfärdas på begäran. Energimyndigheten
har på regeringens uppdrag utarbetat två
rapporter om hur direktivet kan inarbetas
i svensk lagstiftning.
I propositionen lägger regeringen fram
ett förslag om en ny lag om
ursprungsgarantier avseende förnybar el
som syftar till att genomföra direktivets
artikel 5 i svensk lagstiftning. Den nya
lagen föreslås träda i kraft den 1
oktober 2003. Lagförslaget innebär att en
ursprungsgaranti skall utfärdas av
Svenska kraftnät på begäran av en
producent. Genom att Svenska kraftnät
utfärdar ursprungsgarantierna säkerställs
att dessa är korrekta och tillförlitliga.
Därmed behöver det inte inrättas
ytterligare organ för att kontrollera
utfärdandet av ursprungsgarantierna.
Motionen
I motion 2002/03:N9 (m) anförs att det är
bra att EU vill främja förnybar
elproduktion och att en tillförlitlig
ursprungsmärkning av el bidrar till att
stärka den konsumentmakt som fick
förutsättningar att verka när elmarknaden
avreglerades. Motionärerna biträder
därför regeringens förslag till lag om
ursprungsgarantier avseende förnybar el.
För att ytterligare stärka konsumenternas
möjlighet att påverka elproduktionen bör
ursprungsmärkningen i ett nästa steg
vidgas till att omfatta även andra former
av elproduktion. Exempel på sådana andra
former som motionärerna nämner är
naturgas- och kärnkraftsbaserad el.
Vissa kompletterande uppgifter
Det EG-direktiv som ligger till grund för
regeringens förslag om en lag om
ursprungsgarantier syftar till att öka de
förnybara energikällornas bidrag till
elproduktionen på den inre marknaden för
el. I direktivet definieras förnybara
energikällor som förnybara icke-fossila
energikällor (vindkraft, solenergi,
jordvärme, våg- och tidvattenenergi,
vattenkraft, biomassa, deponigas, gas
från avloppsreningsanläggningar och
biogas). Elproduktion som bygger på
kärnkraft eller fossila bränslen
(exempelvis naturgas) omfattas inte av
direktivet.
Enligt uppgift från Energimyndigheten
förelåg det vid EG-parlamentets
utskottsbehandling av det aktuella
direktivet även ett förslag som i stort
sett överensstämde med det som föreslås i
den här aktuella motionen. Det förslaget
resulterade emellertid inte i något
konkret resultat. Enligt uppgift berodde
detta bl.a. på direktivets tydliga
inriktning på förnybara energikällor, men
också på att förslaget skulle innebära
stora kostnader i medlemsstater där
andelen icke-förnybar el dominerar.
Elproducenter använder redan i dag
olika verktyg för att kommunicera
elproduktionens prestanda. Några exempel
på detta är Livscykelanalyser,
Certifierade miljövarudeklarationer och
Bra Miljöval. Med stöd av den information
som sammanställs inom ramen för dessa
modeller är det lättare för elkunderna
att avgöra vilken produktionsmix (t.ex.
vatten-, vind- eller kärnkraftsproducerad
el) som olika leverantörer erbjuder.
Utskottets ställningstagande
Användningen av förnybar el bör
stimuleras på flera olika sätt. Det krav
på ursprungsmärkning av förnybar el som
har antagits av EU och som nu skall
inkluderas i svensk lagstiftning anser
utskottet vara ett viktigt bidrag till
att stärka konsumenternas möjligheter att
utöva inflytande över elproduktionens
sammansättning. Utskottet är övertygat om
att detta kommer att bidra till en ökad
efterfrågan på bärkraftigt producerad el
och att Sverige, övriga medlemsstater och
EU som helhet lättare kommer att kunna
uppnå sina åtaganden enligt
klimatkonventionen och Kyotoprotokollet.
Det förslag om utvidgad märkning av el
som förs fram i motion 2002/03:N9 (m)
vinner emellertid inte utskottets
gillande. Det förefaller helt förfelat
att utvidga en märkning som avser
förnybar elproduktion till att även
omfatta sådan el som produceras av
naturgas eller kärnkraft. Det enda
rimliga i en sådan åtgärd vore möjligen
att det skulle göra det lättare för
kunderna att välja bort icke förnybar
elproduktion. Risken är dock betydande
att märkningssystemet blir splittrat och
otydligt och att det därmed tappar i
legitimitet. En fokuserad inriktning på
den förnybara elproduktionen är enligt
utskottets mening nödvändig för att
ursprungsmärkningen skall ge avsedda
effekter.
Med det anförda tillstyrker utskottet
regeringens förslag om lag om
ursprungsgarantier avseende förnybar el.
Samtidigt avstyrks motion 2002/03:N9 (m)
i denna del.
Mätning och debitering av el
Utskottets förslag i korthet
Utskottet ser positivt på att
regeringen avser införa krav på
månadsvis mätning för samtliga elkunder
fr.o.m. den 1 juli 2009. Vidare
välkomnar utskottet regeringens
ambition att återkomma till riksdagen
med förslag till lagändringar som
möjliggör att fler kunder kan hanteras
som timkunder i den s.k.
schablonavräkningen. Motionsyrkanden
med förslag om annan inriktning på
genomförandet av reformen med månadsvis
mätning och om att införa individuell
mätning av värme bör avslås av
riksdagen. Jämför reservationerna 9
(m), 10 (fp, kd) och 11 (mp).
Propositionen
Månadsvis avläsning
Enligt gällande regelverk - förordning
(1999:716) om mätning, beräkning och
rapportering av överförd el - skall
nätägaren läsa av elmätare minst en gång
per år. I slutbetänkandet från
Utredningen för översyn av
leveranskoncessionssystemet (SOU 1999:95)
angavs att ett avskaffande av
preliminärdebiteringen genom tätare
mätperioder främst medför tre typer av
fördelar. Dessa är att kvaliteten i
schablonberäkningen kan förbättras, att
kunden vid varje räkningstillfälle endast
betalar för den el han faktiskt förbrukat
samt att en ökad uppmärksamhet på
elförbrukningen kan öka kundens
benägenhet att spara energi.
Utredningen fann dock inte tillräckliga
skäl för att rekommendera ett avskaffande
av preliminärdebiteringen. Svårigheten
bestod bl.a. i att bedöma de fördelar och
de kostnader som detta skulle innebära.
Regeringen uppdrog sedermera åt
Energimyndigheten att studera om
mätperiodens längd bör ändras och om
systemet med preliminärdebitering av
elförbrukning bör avskaffas. I maj 2002
lämnade Energimyndigheten sin slutrapport
Månadsvis avläsning av elmätare
(N2002/5953/ESB).
Mot bakgrund av Energimyndighetens
utredning anser regeringen att det nu är
möjligt att införa tätare
mätaravläsningar samt att sänka gränsen
för timvis mätning. Regeringens
inriktning innebär att elnätsföretagen
skall bli skyldiga att läsa av elmätarna
och rapportera mätvärden för samtliga
kunder minst en gång i månaden. Kravet på
månadsvis mätning, avläsning och
rapportering för samtliga kunder bör vara
obligatoriskt senast den 1 juli 2009. En
majoritet av remissinstanserna anser att
förslaget är bra då det gynnar
konsumenternas ställning på elmarknaden.
Några menar dock att de ekonomiska
uppskattningarna är mycket osäkra.
Regeringen anser att tätare
mätaravläsning är en åtgärd som skulle
förbättra elmarknadens funktion.
Regeringen delar Energimyndighetens
bedömning att mätning av elförbrukning
bör ske månadsvis. Månadsvis avläsning
ger kunderna förbättrad information om
elförbrukningen vilket kan skapa
incitament till förändrad
energiförbrukning. De
energibesparingsåtgärder som finns hos
slutkunderna bygger på information och
förståelse för förbrukning och debite
ring. Ökad information till kunderna kan
öka rörligheten på elmarknaden och få
fler kunder att byta elleverantör.
Månadsvis avläsning innebär även en
utveckling mot användning av fjärravlästa
system, vilket underlättar avläsning av
elmätare med tätare intervall. Med
månadsvis avläsning skulle
mätarställningar från den ordinarie
månadsvisa avläsningen kunna användas i
samband med leverantörsbyten och
flyttningar. Användandet av fjärravlästa
system är även en fördel då avläsning
också kan ske då kunden inte är hemma.
Tiden för avräkning av de slutliga
andelstalen för schablonberäknade kunder
skulle kunna kortas avsevärt med tätare
mätaravläsning, påpekas det i
propositionen. Detta ger en kontinuerlig
avstämning av energileveranserna.
Samtidigt förutsätter det att samtliga
kunder läses av månadsvis.
Energimyndigheten har uppskattat
investeringskostnaden för ett införande
av månadsvis avläsning till ca 10
miljarder kronor. Kostnaderna för drift
och underhåll bedöms vara mycket svåra
att uppskatta, dels för att de kostnader
som Energimyndigheten och vissa
remissinstanser tagit fram skiljer sig
avsevärt åt, dels för att någon satsning
på fjärravlästa system i större
omfattning inte finns att referera till.
Regeringen anser att reformens kostnader
gör att den bör genomföras under en
relativt lång övergångstid. Då
kostnaderna för drift och underhåll
kommer att belasta nätföretagen anser
regeringen vidare att det är rimligt att
de som har fördelar av reformen även
betalar något för detta. Ett sätt att
göra detta är att tillåta att vissa
kostnader för införande av månadsvis
avläsning överförs på kundkollektivet
genom att dessa kostnader beaktas i den
ekonomiska bedömningen av nätföretagens
tariffer.
Kunder med en liten förbrukning, t.ex.
lägenhetskunder, har mindre möjlighet
till energibesparing, och viljan hos
dessa att betala för månadsvis mätning
och avläsning är sannolikt lägre än när
det gäller större förbrukare. Kunder med
liten förbrukning har inte samma
besparingspotential som större kunder och
riskerar inte heller att drabbas av stora
differenser mellan preliminär och avläst
förbrukning. Denna kundkategori är dock
den som flyttar oftast. Nätföretagen
måste således läsa av mätarställningarna
vid dessa tillfällen. De fördelar som
finns med tätare mätaravläsning och den
betydelse detta skulle ha för
elmarknadens funktion kan, enligt
regeringens bedömning, dock endast
utnyttjas fullt ut om månadsvis avläsning
införs för alla kunder oavsett
förbrukning.
Energimyndigheten föreslog ett
införande stegvis av kraven på månadsvis
mätning. Regeringen anser dock att detta
kan medföra onödiga kostnader för
nätföretagen och menar i stället att
nätägaren själv bör få avgöra när och hur
installationerna bör göras inom ett
nätkoncessionsområde. Samtliga kunder
skall dock ha månadsvis avläsning senast
den 1 juli 2009. Regeringen avser att
ändra den ovan nämnda förordningen i
enlighet med denna bedömning.
För att skapa incitament till att
införa månadsvis avläsning anser
regeringen att ekonomiska incitament bör
beaktas i den ekonomiska bedömningen av
nätföretagens nättariffer i den takt
månadsvis avläsning införs i respektive
nätkoncessionsområde. Energimyndigheten
kommer därför att ges i uppdrag att följa
utvecklingen och rapportera till
regeringen senast den 1 juli 2006.
Sänkt gräns för timvis mätning
Regeringen förordar att gränsen för
timvis mätning sänks från 200 ampere
eller 135 kilowatt till att omfatta
samtliga uttagspunkter med ett
säkringsabonnemang som överstiger 63
ampere. Detta krav bör gälla från den 1
juli 2006. Vidare anser regeringen att
ellagen (1997:857) bör ändras så att det
framgår att de nätföretag som önskar
hantera samtliga sina kunder som
timkunder i schablonavräkningen kan göra
detta. Regeringen presenterar emellertid
inget förslag till lagändring i
föreliggande proposition, men avser att
återkomma till riksdagen i frågan.
Sänkt gräns för timvis mätning innebär
att fler kunder kan erbjudas
differentierade tariffer. Därmed skapas
incitament för både energi- och
effektbesparing. En sänkning av gränsen
för timvis mätning från nuvarande nivå
borde vara kostnadsmässigt rimlig för de
flesta nätföretagen, anser regeringen. Om
gränsen för timvis mätning sänktes skulle
uppskattningsvis ytterligare mellan
50 000 och 70 000 kunder omfattas av
kravet på sådan mätning.
Automatisk avbrottsregistrering och
sanktioner
Enligt 4 kap. 1 § ellagen får
nätföretagens sätt att bedriva
verksamheten påverka nättariffens
storlek. Med automatisk
avbrottsregistrering skulle
kvalitetstillsynen av verksamheten
underlättas. Nätföretagens statistik över
avbrott skulle även förbättras avsevärt.
Energimyndigheten föreslår att auto
matisk avbrottsregistrering införs som
krav i samband med införandet av må
nadsvis avläsning. Regeringen bedömer
dock att den teknik som krävs för att
automatisk avbrottsregistrering skall
kunna få de fördelar som nämnts inte är
tillgänglig. De flesta mätsystemen klarar
i dag automatisk avbrottsregistrering men
kan inte skilja på vem som har orsakat
avbrottet. Regeringen anser att det inte
är rimligt att avvakta ny teknik då detta
skulle kunna försena införandet av
månadsvis avläsning avsevärt. Inom
branschen pågår ett omfattande arbete med
att utveckla en nationell
störningsstatistik. Målet med det arbete
som bedrivs inom Svensk Energi är att
samtliga nätbolag under år 2003 skall
anslutas till ett nationellt system där
alla störningar skall dokumenteras.
Regeringen anser att det är av största
vikt att ett system för tillförlitlig
störningsinformation tas fram så att
nätföretagens statistik över avbrott
förbättras.
Det finns ett behov av
sanktionsmöjligheter när det gäller de
företag som inte utför de föreslagna
månadsavläsningarna i tid.
Energimyndigheten har dock redan i dag
möjlighet att förelägga ett nätföretag
att utföra avläsning. Detta föreläggande
får förenas med vite. Handläggning av ett
ärende kan dock vara både resurs- och
tidskrävande.
Regeringen beslutade i februari 2003 om
en utredning om den fortsatta
utvecklingen av el- och
naturgasmarknaderna (dir. 2003:22). Ett
av utredningens uppdrag är att se över
möjligheter till sanktioner i de fall ett
leverantörsbyte inte sker i tid.
Utredaren (direktör Sten Kjellman) skall
även undersöka behovet av
sanktionsåtgärder mot de nätföretag som
inte läser av elmätare enligt gällande
regler. Uppdraget skall i denna del
redovisas senast den 14 september 2004.
Motionerna
I motion 2002/03:N9 (m) anförs att
kunderna måste få begripliga elräkningar
för att konkurrensen på elmarknaden skall
fungera väl. Det är även bra om det finns
incitament för slutkunderna att styra sin
elkonsumtion bort från tidpunkter då det
råder knapphet i systemet. Det finns dock
inget underlag i propositionen som
styrker påståendet att obligatorisk
månadsvis avläsning skulle bidra till att
elmarknaden fungerar bättre eller att
reformens fördelar skulle uppväga dess
kostnader. Vidare menar motionärerna att
om det utfärdas förbud mot den
preliminära debiteringen så skapas
incitamentet för leverantörerna att
debitera faktisk elförbrukning i en
rimlig tidsordning. Varje tidsutdräkt
medför att elleverantören ger en kredit
till kunden, varför tätare
debiteringsintervall för större kunder
och färre intervall för mindre kan
förväntas. Enligt motionärerna behöver
detta inte regleras i lag.
Motionärerna anser att det är rimligt
att lägenhetskunder avläses en gång per
år, det elvärmda villahushållet månads-
eller kvartalsvis och den elintensiva
industrin kontinuerligt. Ny teknik öppnar
dessutom möjligheter för kunderna att
själva bestämma debiteringsintervallen,
bl.a. genom egna mätaravläsningar och
inrapportering över Internet.
Utvecklingen inom branschen indikerar att
det inte erfordras några ytterligare
politiska initiativ eller regleringar.
Vattenfall inför fjärravläsning i stor
skala medan Sydkraft avskaffar
förskottsdebiteringen för sina kunder.
Det andra skälet som anges i
propositionen är att regeringen vill ge
slutkunderna ett bättre incitament för
att spara på energin. Motionärerna hävdar
att det torde krävas timmätning eller
kontinuerlig mätning av elförbrukningen
för att åstadkomma en sådan
priskänslighet. Enligt motionärerna
föreslår regeringen en åtgärd som skulle
kosta 10 miljarder kronor utan att
presentera någon analys som rättfärdigar
denna kostnad. Regeringens förslag om
krav på månadsvis avläsning bör därför
avvisas.
I motionen erinras vidare om att
riksdagen vid upprepade tillfällen har
begärt förslag från regeringen om
införande av ett sanktionssystem gentemot
nätägare som missköter leverantörsbyten.
I februari 2002 kritiserade
näringsutskottet regeringen för att den
inte kom med de beställda förslagen (bet.
2001/02:NU9). Nu har det gått ytterligare
ett år, och motionärerna anser att det
därför finns skäl att upprepa kritiken
mot det sätt på vilket regeringen
fortsätter att åsidosätta riksdagen.
Riksdagen bör besluta att elanvändare
vars förbrukning överstiger 8 000 kWh
skall få månadsvis avläsning redan från
den 1 juli 2006, framhålls det i motion
2002/03:N11 (fp). Detta överensstämmer
med Energimyndighetens förslag.
Motionärerna anser härutöver att det är
djupt otillfredsställande att de
beställningar som riksdagen vid två
tillfällen har gjort om ett
sanktionssystem riktat mot nätägarna ännu
inte har effektuerats. Enligt vedertaget
språkbruk kan den av riksdagen våren 2001
begärda skyndsamheten inte anses vara
förenlig med fyra till fem års
fördröjning. Riksdagen bör genom ett
tillkännagivande uppmana regeringen att
omgående tillse att frågan om
leverantörsbyte får en lösning. Om frågan
om sanktionssystem och leverantörsbyte
skall behandlas av den nyligen tillsatta
utredningen om fortsatt utveckling av el-
och naturgasmarknaderna måste utredaren
ges tilläggsdirektiv om att frågan skall
behandlas med förtur och redovisas före
sommaren 2003. Regeringen kan då,
förutsätter motionärerna, lämna förslag
till riksdagen i budgetpropositionen för
år 2004.
I motion 2002/03:N264 (fp) framhålls
att konsumenterna, konkurrensen och
miljön skulle gynnas av ett införande av
fjärravlästa elmätare som regelbundet
rapporterar elförbrukningen. Med moderna
fjärravlästa elmätare kan elanvändarna
följa sin förbrukning och se hur den
fördelar sig över årets månader.
Elräkningarna kan därmed baseras på
verklig förbrukning. Detta ger kunderna
incitament att spara energi. Fjärravlästa
elmätare skulle dessutom bidra till
förenklade rutiner vid
elleverantörsbyten. Regeringen bör,
enligt motionärerna, därför ges i uppdrag
att skyndsamt återkomma till riksdagen
med ett lagförslag i enlighet med
Energimyndighetens utredningsförslag.
I motion 2002/03:N10 (kd) yrkas avslag
på regeringens förslag om att göra
månadsvis avläsning obligatorisk för
alla. Motionärerna förordar i stället
Energimyndighetens ursprungsförslag som
innebär att reformen endast skall omfatta
elanvändare med en årsförbrukning av
minst 8 000 kWh från år 2006. Enligt
motionärerna visar analyser av
energisparande i Oslo och Helsingfors att
elförbrukningen endast minskade med 1 %
till följd av ett ökat antal avläsningar.
Motionärerna förordar en konsekvensanalys
för att säkerställa att största möjliga
miljönytta uppnås i förhållande till
rimlig kostnad.
Riksdagen bör, enligt vad som anförs i
motion 2002/03:N12 (mp), begära att det
elmätningssystem som installeras vid
införande av månadsvis elmätning skall
vara utbyggbart för timvis
mätaravläsningar och för aktiv
laststyrning (effektreducering). Vid
månadsvis avläsning kan jämförelser
framför allt göras med samma månad
föregående år. Det blir då en stor
eftersläpning mellan ett ändrat beteende
och ett synligt resultat. Timvis mätning
måste tillämpas om man vill ha ett system
som gynnar både energi- och
effektbesparing. Timmätning ger även en
möjlighet att debitera efter kostnad,
vilket också ger kunderna incitament att
ändra sitt förbrukningsmönster.
Motionärerna anser att korrekt mätning av
elförbrukning är viktig ur ett
konsumentperspektiv eftersom det är en
förutsättning för att kunna påverka sin
konsumtion. Vidare begärs ett
tillkännagivande om att månadsvis
avläsning och rapportering skall vara
obligatoriskt för alla kunder senast den
31 december 2007.
Regeringen bör vidare, enligt
motionärernas uppfattning, återkomma till
riksdagen i frågan om krav på individuell
mätning av värme. Motionärerna hänvisar
till EG:s koldioxiddirektiv enligt vilket
fakturering och kostnader för uppvärmning
av energieffektiviseringsskäl skall ske
med hänsyn till varje bostadsinnehavares
faktiska förbrukning. Individuell
värmemätning är, i linje med exakt
elmätning, viktig för att konsumenten
skall få ökat medvetande om sin
energiförbrukning och därmed en möjlighet
att påverka denna. För nya byggnader bör
obligatorisk individuell värmemätning
övervägas, medan det behövs mera försök
och teknikutveckling för befintliga
byggnader.
Även i motion 2002/03:N300 (mp)
förordas att regeringen följer
Energimyndighetens utredningsförslag och
tidsplan avseende månadsvis elmätning,
dvs. att elkunder med en elförbrukning
över 8 000 kWh per år bör få minst
månadsvis avläsning senast den 1 juli
2006 och att övriga elkunder får det
senast den 1 juli 2009. Motionärerna
betonar även vikten av att de nya
elmätningssystemen skall ha kapacitet,
eller vara utbyggbara, för timvis
mätning. Motionärerna framhåller också
att flera forskningsstudier har påvisat
en väsentlig elbesparing vid införandet
av fakturering baserad på verklig
förbrukning. De pläderar därför för ett
avskaffande av preliminärdebiteringen.
Ett genomförande av Energimyndighetens
utredningsförslag avseende mätning och
debitering av el förordas även i motion
2002/03:N350 (s). Motionärerna poängterar
att myndighetens tidsplan förutsätter ett
riksdagsbeslut under våren 2003.
Vissa kompletterande uppgifter
Månadsvis mätning och
preliminärdebitering
I en av motionerna förordas ett förbud
mot preliminärdebitering av elkostnader.
Energimyndigheten gör i sin
underlagsrapport bedömningen att den
preliminära debiteringen kommer att
avskaffas på frivillig grund när det
införs krav på månadsvis avläsning av
elmätare. Enligt Energimyndigheten bör
den förväntade avvecklingen av
preliminärdebiteringen kunna bygga på en
överenskommelse mellan Konsumentverket
och branschen. Någon rättslig reglering
är, enligt Energimyndighetens
uppfattning, därmed inte nödvändig.
Sanktioner och avbrottsregistrering
Riksdagen har vid två tillfällen på
utskottets förslag uttalat sig om att
regeringen bör utreda och framlägga ett
förslag om sanktionssystem mot de
nätbolag som inte uppfyller regelverkets
krav vid leverantörsbyten (bet. 2000/01:
NU8 och bet. 2001/02: NU9). Vid det
senaste tillfället - våren 2002 -
konstaterade utskottet att regeringen
inte hade hanterat frågan på ett
tillfredsställande sätt. Med anledning
därav förordade utskottet att riksdagen
skulle anmoda regeringen att utan
ytterligare tidsspillan lämna förslag om
införande av ett sanktionssystem vid
leverantörsbyte.
I 2002 års energipolitiska proposition
(prop. 2001/02:143) deklarerade
regeringen sin avsikt att återkomma till
riksdagen med ett samlat förslag om ett
sanktionssystem under riksmötet 2002/03.
Mot den bakgrunden fann utskottet att
ytterligare ett riksdagsuttalande i
frågan kunde undvaras (bet. 2001/02:
NU17). Utskottet framhöll dock att detta
i sak inte förändrade något i förhållande
till vad riksdagen tidigare uttalat.
Frågan om ett sanktionssystem har också
nyligen berörts i anslutning till
riksdagens behandling av regeringens
proposition om elcertifikat för att
främja förnybara energikällor (prop.
2002/03:40, bet. 2002/03:NU6). Utskottet
beklagade då fördröjningen i hanteringen
av riksdagens beställning när det gäller
frågan om leverantörsbyten. Samtidigt
underströk utskottet vikten av att ett
eventuellt nytt sanktionssystem blir så
enkelt som möjligt ur administrativ
synpunkt. Om det för att uppnå detta
krävs ytterligare tid för
utredningsarbete, ansåg sig utskottet
vara berett att acceptera detta.
Utskottet menade också att det kunde vara
värt att seriöst pröva möjligheterna att
på frivillig väg lösa problemen vid
leverantörsbyten. Förslag om ett
ytterligare tillkännagivande i frågan
framlades i en reservation (m, fp, kd,
mp).
Individuell mätning av värme
I en av motionerna hänvisas till
särskilda EU-krav på individuell mätning
av värme. I det s.k. SAVE-direktivet
(93/76/EG) anges att medlemsstaterna
skall genomföra program för fakturering
av kostnaderna för uppvärmning beräknade
i lämplig omfattning på underlag av den
faktiska förbrukningen. Direktivet
innebär således inte några krav på att
regler om obligatorisk individuell
värmemätning införs i medlemsstaterna.
Individuell värmemätning har varit
föremål för flera studier och projekt vid
Energimyndigheten under senare år.
Studierna har visat att det inte är
kostnadseffektivt att införa krav på
individuell mätning. Kostnaderna för
investering och drift av individuella
mätare har i de flesta fallen visat sig
överstiga de energibesparingar som kan
underlättas av en sådan åtgärd. Även
brister i mätsystemens tekniska
utformning utgör ett hinder för
introduktionen av individuell
värmemätning
Utskottets ställningstagande
Elmarknadsreformen lade grunden för ett
ökat konsumentinflytande över
elförsörjningen. Förutsättningarna för
erforderlig aktivitet bland landets alla
elkunder är dock att dessa har tillgång
till relevant marknadsinformation. Det
handlar inte bara om att elräkningarna är
begripliga utan även om att uppgifter om
verklig förbrukning och kostnader
tillhandahålls med tillräcklig frekvens.
Att som regeringen och Energimyndigheten
föreslår gå från krav på årlig till krav
på månadsvis elmätning innebär en
betydande satsning på att stärka
konsumenternas möjligheter på
elmarknaden. Detta är i sin tur något som
inte bara kommer att bidra till en
ytterligare press på elpriserna till gagn
för alla elanvändare utan detta kommer
även att bidra till att lösa sådana
effektbalansproblem som på senare år har
förekommit på elmarknaden. Utskottet ser
således positivt på regeringens aviserade
krav på månadsvis mätning för samtliga
elkunder fr.o.m. den 1 juli 2009.
I några av motionerna förordas
Energimyndighetens införande stegvis av
månadsvis mätning, som innebär att
elkunder som förbrukar mer än 8 000 kWh
per år skall omfattas av kravet redan år
2006. Utskottet menar dock, liksom
regeringen, att ett införande stegvis
riskerar att leda till högre kostnader.
Det är enligt utskottets uppfattning
särskilt angeläget att begränsa
kostnaderna vid genomförandet av en så
pass omfattande reform, i synnerhet då de
initiala kostnaderna till viss del kommer
att bäras av elkonsumenterna. Det är för
närvarande av kostnadsskäl inte heller
rimligt att, som föreslås i en av
motionerna, ställa krav på att de mätare
som installeras skall kunna klara timvis
mätning eller vara utbyggbara för detta
ändamål. Det hindrar inte att utskottet
ser positivt på en ökad installation av
sådana mätare.
Utskottet välkomnar därför regeringens
uttalade ambition att återkomma till
riksdagen med förslag till lagändringar
som möjliggör att fler kunder kan
hanteras som timkunder i
schablonavräkningen. Detta möjliggör en
anpassning på marknadens villkor i linje
med grundtankarna bakom
elmarknadsreformen.
När det gäller individuell mätning av
värme kan det konstateras att
Energimyndigheten anser att investerings-
och driftskostnaderna samt mätsystemens
ofullkomligheter utgör ett hinder för
introduktionen av individuell
värmemätning. Utskottet anser att det
bl.a. mot bakgrund av detta är alltför
tidigt att förorda ett system med
individuell värmemätning, även om
utskottet kan sympatisera med
grundtankarna bakom ett sådant system.
När det gäller frågan om
leverantörsbyten hänvisar utskottet till
sitt ställningstagande i frågan i
betänkande 2002/03:NU6, som utförligt har
refererats i det föregående.
Med det anförda tillgodoses i huvudsak
motion 2002/03:N350 (s) och avstyrks
därför. Övriga här aktuella motioner
avstyrks i berörda delar.
Reformerad elmarknad
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande
om en effektivare elmarknad och ett om
att en grundläggande elmarknadsreform
bör utredas. Utskottet hänvisar bl.a.
till att pågående utredningsarbete bör
avvaktas och att liknande yrkanden
nyligen har varit föremål för
riksdagens ställningstagande. Jämför
reservationerna 12 (kd) och 13 (mp).
Motionerna
I motion 2002/03:N10 (kd) konstateras att
avregleringen av elmarknaden har
inneburit många fördelar, men också
problem - särskilt i södra Sverige.
Motionärerna hävdar att elmarknadens
aktörer saknar tillräckliga incitament
för att avhjälpa effektbrister genom att
tillföra ny kapacitet och de föreslår
därför ett tillkännagivande av riksdagen
om en effektivare elmarknad.
Ett stort problem med elmarknaden är
att konsumenternas incitament till en
effektiv elanvändning blockeras, anförs
det i motion 2002/03:N12 (mp). Dagens
elmarknad är onaturlig då tillgång och
efterfrågan inte matchas med hjälp av
priset. Marginalerna minskar i
elsystemet, och det är allt viktigare att
tillgång och efterfrågan kan balanseras.
Enligt motionärerna måste elmarknaden
därför reformeras.
Motionärerna anser att även
konsumenterna måste få tillgång till den
konkurrensutsatta handeln på
spotmarknaden. Konsumenterna skulle inte
behöva lägga ned något eget arbete för
att lägga köpbud på spotmarknaden utan
det kan ske genom Svenska kraftnät.
Dagens elsäljare behövs därmed inte och
därför försvinner även behovet av att
rapportera mätvärden och leverantörsbyten
mellan nätbolag och säljare. Mätningen
och avräkningen av konsumenternas
leverans behöver endast hanteras av de
lokala nätbolagen. Resultatet blir
förenkling och effektivisering.
Den av motionärerna föreslagna reformen
skulle kompletteras med utökad timvis
mätning och med system som sprider
information om spotpriset till
konsumenterna så att de i ökad omfattning
kan styra sin konsumtion utifrån priset.
Konsumenter som vill låsa priset på el
kan göra detta med separata
prisförsäkringar. Den nuvarande
elmarknaden gör att konsumenterna
avskärmas från den egentliga konkurrensen
på elmarknaden. Enligt motionärernas
uppfattning bör vidare Vattenfall AB
delas upp i flera bolag, då bolaget
hittills har visat sig vara immunt mot
konsument- och ägarstyrning. Elmarknaden
lider av ett systemfel. Mot den
bakgrunden anser motionärerna att en ny
reform måste utredas och genomföras utan
dröjsmål.
Vissa kompletterande uppgifter
En motion med motsvarande innehåll som i
den sist refererade motionen behandlades
av utskottet i februari 2003 i samband
med ställningstagandet till regeringens
proposition om elcertifikat (prop.
2002/03:40, bet. 2002/03: NU6). Utskottet
anförde då att det förslag till
reformering av elmarknaden som föreslogs
skulle innebära en dramatisk förändring
av det gällande regelverket. Utskottet
fann det inte rimligt att ändra
elmarknadens regelverk i den
utsträckningen och menade att det måste
anses osäkert om det skulle komma att ge
de vinster som sägs i motionen. Det
skulle bl.a. innebära att nätföretagen
hamnar i en monopolsituation gentemot
konsumenterna, varför det inte skulle
finnas några direkta incitament att
pressa priserna på börsen. Det skulle
heller inte finnas någon möjlighet för
elkunderna att byta elleverantör om de
inte är nöjda med sitt elpris.
Utskottet noterade också att det i
uppdraget för den tillsatta utredningen
om fortsatt utveckling av el- och
naturgasmarknaderna (dir. 2003:22) ingår
att analysera om det finns tänkbara
förbättringar att göra på el- och
naturgasmarknaderna och om så är fallet
föreslå åtgärder för detta. Utredaren
skall utvärdera elmarknadens
funktionssätt med huvudinriktning på hur
strukturförändringarna har påverkat
konkurrensen på elmarknaden och även
belysa konkurrensen på elmarknaden ur ett
nordiskt och europeiskt perspektiv.
Utredaren skall vidare föreslå metoder
för hur konkurrensen på elmarknaden skall
följas upp. Uppdraget skall i den del som
avser genomförandet av el- och
gasmarknadsdirektiven redovisas senast
den 31 oktober 2003. Övriga frågor skall
redovisas senast den 14 september 2004.
Utskottets ställningstagande
Det är nu några år sedan
elmarknadsreformen genomfördes. Enligt
utskottets mening är det därmed rimligt
att reformens effekter följs upp och att
eventuella korrigeringar görs i syfte att
förbättra marknadens funktion. En sådan
uppföljning pågår för närvarande inom
ramen för det uppdrag som vilar på
Utredningen om fortsatt utveckling av el-
och naturgasmarknaderna. Utredningens
resultat bör avvaktas. Till detta kan
även fogas att utskottet för sin del
anser att de effektbristproblem som nämns
i motion 2002/03:N10 (kd) kommer att
kunna hanteras inom ramen för det förslag
om utökad effektreserv som utskottet
tagit ställning till tidigare i detta
betänkande. Mot den bakgrunden finner
utskottet inga skäl till att genom ett
särskilt uttalande förorda några
ytterligare åtgärder för att förbättra
elmarknadens funktion. Nyssnämnda motion
avstyrks i berörd del.
Beträffande det här aktuella yrkandet i
motion 2002/03:N12 (mp) konstaterar
utskottet att motsvarande begäran redan
har varit föremål för utskottets
ställningstagande under år 2003.
Utskottet finner inte att något nytt har
tillkommit i frågan och avstyrker
motionen med hänvisning till de ovan
refererade argumenten i utskottets
betänkande 2002/03:NU6.
Energi och klimat
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande
om energipolitiska insatser på
klimatområdet och ett om satsningar på
energieffektiviseringsåtgärder i syfte
att minska utsläppen av klimatgaser.
Utskottet hänvisar bl.a. till pågående
nationellt och internationellt arbete
för att minska klimatproblemen samt
till att det nationella klimatarbetet
inom energisektorn kommer att
utvärderas under år 2004. Jämför
reservationerna 14 (m, fp, kd) och 15
(mp).
Motionerna
Avvecklingen av kärnkraftverket i
Barsebäck innebär en negativ utveckling
av växthuseffekten, påpekas det i motion
2002/03:N390 (kd). Motionärerna
konstaterar att de ökade
koldioxidutsläppen har tvingat Sverige
att anhålla om tillstånd att få öka
utsläppen, vilket går stick i stäv mot
det s.k. Kyotoprotokollet.
Stängningen av Barsebäck 1 har i
huvudsak kompenserats genom import från
Danmark av kolkondenskraftproducerad el.
Sådan el kommer även att utgöra det
nödvändiga tillskottet av el om Barsebäck
2 stängs. Utsläpp av växthusgaser kan
inte längre ses enbart som en nationell
angelägenhet. Det krävs gemensamma
europeiska åtgärder för att sänka
koldioxidutsläppen. Europas beroende av
energiimport ökar, och det behövs en
europeisk dialog om energifrågorna. På en
gemensam energimarknad bör EU-länderna
tillsammans främja övergången till
förnybar energiproduktion. Det kan t.ex.
ske genom att lagstiftningshinder
undanröjs, förnybar energiproduktion ges
ett särskilt undantag från
konsumtionsavgifter samt från energi-
eller klimatskatter över hela EU och
genom åtgärder som uppmuntrar
investeringar i effektivare kraftverk.
Forskningen på alla dessa områden bör,
enligt motionärerna, främjas genom
Europagemensamma satsningar.
I motion 2002/03:MJ418 (v) begärs ett
tillkännagivande om att
energieffektiviseringsåtgärder skall
främjas och prioriteras för att minska
utsläppen av klimatgaser. Motionärerna
menar att sådana åtgärder är tacksamma
från koldioxidsynpunkt, oavsett inom
vilken energisektor de genomförs.
Vissa kompletterande uppgifter
I samband med 1997 års energipolitiska
överenskommelse lade riksdagen fast en
strategi för minskad klimatpåverkan från
energisektorn. En övergripande nationell
klimatstrategi beslutades sedan av
riksdagen i februari 2002 (prop.
2001/02:55, bet. 2001/02:MJU10). Då
presenterades bl.a. en rad delmål och
åtgärdsstrategier för det nationella
miljökvalitetsmålet Begränsad
klimatpåverkan.
I den energipolitiska propositionen
från våren 2002 (prop. 2001/02:143)
konstaterade regeringen att 1997 års
riktlinjer för klimatpolitiken inom
energiområdet ligger fast. Därutöver
framhölls att energipolitiken även bör
bidra till att det klimatpolitiska
delmålet för perioden 2008-2012 uppnås
och att en god grund läggs för att det
långsiktiga klimatmålet till år 2050 kan
uppnås. Regeringen aviserade också att
klimatpolitiken kommer att utvärderas
åren 2004 och 2008 och att dessa
utvärderingar har betydelse för den
framtida energipolitiken.
Regeringen betonade även att inget
enskilt land genom egna åtgärder kan
motverka lokala klimatförändringar.
Vidare underströks betydelsen av FN:s
ramkonvention om klimatförändringar
(klimatkonventionen). Det ur
klimatkonventionen härledda s.k.
Kyotoprotokollet innebär bl.a. att
industriländerna åtar sig att minska sina
utsläpp av vissa växthusgaser. EU och
dess medlemsstater har sedermera
ratificerat Kyotoprotokollet.
Kyotoprotokollet innefattar de tre s.k.
flexibla mekanismerna gemensamt
genomförande, mekanismen för ren
utveckling samt handel med utsläppsrätter
för att underlätta för länderna med
åtaganden att genom internationellt samar
bete nå sina
utsläppsbegränsningsåtaganden. Gemensamt
för mekanismerna är att de möjliggör att
kostnaderna för att uppfylla åtagandena
kan hållas nere. Detta sker bl.a. genom
att åtgärder till låga kostnader i ett
land genomförs i stället för åtgärder
till höga kostnader i ett annat land.
Sverige har jämfört med många andra
industriländer kommit långt när det
gäller minskning av utsläppen av
koldioxid, vilket bl.a. innebär att
marginalkostnaden för begränsning av
koldioxidutsläpp är högre än för många
andra industriländer. Användningen av
Kyotoprotokollets flexibla mekanismer
skulle därför kunna minska kostnaderna
för åtagandena betydligt. Begränsning av
utsläpp genom de flexibla mekanismerna
skall för varje part utgöra ett
komplement till nationella åtgärder.
I juli 2001 beslutade regeringen att
tillsätta en parlamentarisk delegation i
syfte att föreslå ett system och
regelverk för Kyotoprotokollets flexibla
mekanismer (dir. 2001:56). Delegationen
skall bl.a. följa arbetet med att ta fram
ett direktiv om handel med
utsläppsrätter, det nordiska arbetet samt
Östersjösamarbetet. Delegationen beräknas
avsluta sitt arbete senast den 31
december 2004.
Energifrågor behandlades även vid FN:s
möte om hållbar utveckling i Johannesburg
i september 2002. Regeringen har i en
skrivelse (2002/03:29, bet.
2002/03:UMJU1) redovisat utfallet av
detta möte. Av skrivelsen framkommer att
det inte gick att enas om något mätbart
mål på energiområdet för introduktionen
av förnybar energi. Däremot antogs bl.a.
rekommendationer om att skyndsamt öka
andelen förnybar energi, att alla länder
bör växla om från fossila bränslen till
förnybar energi och att en kraftig ökning
av andelen förnybar energi på global nivå
kommer till stånd.
I syfte att konkretisera och fokusera
EU:s interna klimatarbete startade EG-
kommissionen under år 2000 arbetet med
det europeiska programmet mot
klimatförändringar. I oktober 2001 lade
EG-kommissionen sedan fram ett förslag
till direktiv om handel med
utsläppsrätter för växthusgaser inom EU
(KOM/2001/581). Syftet med direktivet är
att de totala utsläppen av växthusgaser
skall begränsas på ett kostnadseffektivt
sätt. Förslaget genomgick en första
läsning i parlamentet i oktober 2002, och
rådet antog en gemensam ståndpunkt i
december 2002. En andra läsning i
parlamentet förväntas under våren 2003.
Regeringen konstaterade vidare i den
energipolitiska propositionen våren 2002
att Sverige bör fortsätta att arbeta med
åtgärder i internationellt samarbete.
Regeringen anförde bl.a. att Sverige bör
ha en fortsatt positiv inställning till
samarbetet inom EU, såsom exempelvis
beträffande EG-kommissionens förslag om
handel med utsläppsrätter. Koldi
oxidutsläppen kommer, enligt regeringens
bedömning, också att minska till följd av
införandet av ett certifikatssystem i
Sverige.
Regeringen menade också att ett program
för långsiktiga avtal med den
energiintensiva industrin, skulle kunna
bidra till att uppfylla det nationella
klimatmålet och Sveriges del av EU:s
gemensamma åtagande enligt
Kyotoprotokollet. Den ovan nämnda
delegationen för Kyotoprotokollets
flexibla mekanismer har bl.a. i uppdrag
att undersöka hur dessa mekanismer kan
komma att samverka med långsiktiga avtal.
Vid sin behandling av den
energipolitiska propositionen våren 2002
konstaterade utskottet att
energipolitiken bör bidra till att det
klimatpolitiska delmålet för perioden
2008-2012 uppnås. Vidare bör den enligt
utskottet lägga en god grund för att det
långsiktiga klimatmålet till år 2050 kan
uppnås (bet. 2002/03:NU17). Riktlinjerna
innebär bl.a. att en begränsning av
utsläppen av växthusgaser bör
karakteriseras av kostnadseffektiva
insatser såväl nationellt som
internationellt. Det innebär i sin tur
bl.a. att nationella åtgärder inom
energiområdet från kostnads- och
effektivitetssynpunkt bör vägas mot
insatser inom andra sektorer. De svenska
insatserna skall utformas med hänsyn till
svensk industri och dess konkurrenskraft,
sysselsättning, välfärd och
energiförsörjning.
Utskottet framhöll också att Sverige
skall ha en positiv inställning till
olika internationella initiativ som t.ex.
EG-kommissionens förslag till direktiv om
handel med utsläppsrätter inom EU och ett
försöksområde med flexibla mekanismer i
Östersjöregionen. Sverige driver även
aktivt frågan om en gemensam
energibeskattning inom EU. Det var vidare
utskottets uppfattning att det i det
nuvarande fördraget finns en god grund
för att utöka samarbetet inom EU på
energiområdet. Ett ökat samarbete bör
syfta till en samsyn på hur varje
medlemsstat skall bidra till att uppnå
målen för energipolitiken i gemenskapen,
däribland skyddet för miljön. Samtidigt
betonade utskottet att energiområdet inte
bör bli ett gemensamt politikområde då
det kännetecknas av känsliga nationella
politiska beslut och intressen. Utskottet
noterade också att Sverige även arbetar
aktivt inom ramen för den nordliga
dimensionen.
I sammanhanget kan också nämnas att
Sverige deltar i Världsbankens prototyp
för en internationell klimatfond
(Prototype Carbon Fund). Syftet är att
minska klimatpåverkan genom att
åstadkomma projekt som bygger på de
flexibla mekanismerna i Kyotoprotokollet.
Den utredning som har i uppgift att
granska och utvärdera insatserna inom
1997 års långsiktiga energipolitiska
program (dir. 2001:122 och 2002:169)
skall även med utgångspunkt i
Kyotoprotokollet och arbetet i EU
utarbeta förslag till förändringar och
ytterligare åtgärder som kan bidra till
utvecklingen av en svensk strategi för
minskad klimatpåverkan från
energisektorn. Utredningen skall slutföra
sitt arbete senast den 31 augusti 2003.
Under perioden 2002-2004 har regeringen
avsatt 900 miljoner kronor till s.k.
klimatinvesteringsprogram. Syftet är att
kommunerna genom särskilda program skall
minska utsläppen av växthusgaser och
spara energi. I 2003 års ekonomiska
vårproposition föreslås att anslaget för
nämnda program minskas med 60 miljoner
kronor.
I juli 2002 fastslogs EU:s sjätte
miljöhandlingsprogram. Programmet utgör
ramen för EU:s miljöpolitik och gäller
t.o.m. år 2012. Ett av fyra prioriterade
områden är klimatförändringar.
För närvarande pågår genomförandet av
EG-direktivet om byggnaders
energiprestanda (2002/91/EG), vari bl.a.
ingår krav på energicertifiering av
byggnader vid försäljning, uthyrning och
nybyggnation. Direktivet syftar bl.a.
till att bidra till att minska utsläppen
av klimatpåverkande gaser. En rapport
från Energimyndigheten om genomförandet i
Sverige remitteras för närvarande.
I avsnittet om forskning och utveckling
nedan beskrivs flera olika nationella och
internationella FoU-satsningar med
koppling till klimatfrågan.
Utskottets ställningstagande
Växthuseffektens framtida konsekvenser
kan bli betydande för mänskligheten. Den
insikten måste vara vägledande i det
fortsatta arbetet med att minska
utsläppen av klimatpåverkande gaser från
energisektorn. Det är också nödvändigt
att problemens globala dimension ständigt
finns i åtanke när ett land har för
avsikt att agera för att motverka
ytterligare utsläpp. Enligt utskottets
uppfattning är insatser såväl inom det
egna landet som i andra länder bl.a. inom
ramen för Kyotoprotokollets flexibla
mekanismer viktiga.
Utskottet anser att Sverige tar ett
stort klimatpolitiskt ansvar genom den
omställning av energisystemet som för
närvarande pågår. Avvecklingen av
kärnkraften sker på sådana villkor att
klimatpåverkan skall undvikas. Särskilda
satsningar på inhemska och förnybara
energislag inom ramen för de
energipolitiska åtgärdsprogrammen
säkerställer övergången till ett
bärkraftigt energisystem. En ökad
användning av biobränslen är ett av flera
viktiga medel för att binda koldioxiden i
ett hållbart kretslopp.
Energieffektiviseringsåtgärder är, som
påpekas i en av motionerna, ofta ett
effektivt sätt att minska utsläppen av
klimatgaser. Satsningar på det området
ingår därför i de energipolitiska
åtgärdsprogrammen.
Utskottet vill också framhålla att
klimatfrågorna har fått en allt större
betydelse inom EU under senare år.
Förslag till olika åtgärder kombineras
med betydande insatser inom ramen för
EG:s sjätte ramprogram för forskning.
Även inom det nordiska samarbetet är
klimatfrågorna ett viktigt spörsmål. De
nordiska länderna har exempelvis legat i
frontlinjen när det gäller att initiera
ett försök med handel med utsläppsrätter.
Enligt utskottets uppfattning arbetar
regeringen aktivt med olika nationella
insatser i syfte att minska
energisektorns påverkan på klimatet. Det
pågående klimatarbetet kommer för övrigt
att utvärderas under år 2004 och de
insatser som i det avseendet görs inom
energisektorn kommer då att följas upp.
Vidare kan det konstateras att regeringen
spelar en pådrivande roll på den
internationella arenan. Det saknas,
enligt utskottets mening, därmed motiv
att göra några uttalanden om
klimatarbetet i linje med vad som anförs
i motionerna 2002/03:N390 (kd) och
2002/03:MJ418 (v). Motionerna avstyrks i
berörda delar.
Forskning och utveckling
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
syntesgasproduktion och framställning
av alternativa drivmedel ur biomassa.
Utskottet hänvisar bl.a. till pågående
nationell och internationell forskning
på dessa områden. Vidare bör yrkanden
om energiforskning och energiteknisk
utveckling avslås. Jämför
reservationerna 16 (m, fp), 17 (kd) och
18 (mp).
Motionerna
I motion 2002/03:N229 (m) begärs ett
tillkännagivande om ett nationellt FoU-
program för produktion av syntesgas ur
biomassa och olika typer av
restprodukter. Syntesgas är en blandning
av vätgas och kolmonoxid. Som råvara kan
biomassa, restprodukter från industri som
t.ex. svartlut samt olika typer av avfall
användas. Syntesgasproduktion kan enligt
motionären vara en basteknik vid
framställningen av framtida bränslen och
drivmedel. Många typer av
industrikemikalier framställs redan ur
syntesgas, och den är en avgörande
basråvara i den kemiska industrin.
Syntesgasen kan även användas för el- och
värmeproduktion.
Sverige har, enligt motionären, goda
förutsättningar för syntesgasproduktion
genom god tillgång på biomassa samt
skogsindustri med mycket restprodukter.
Därmed är en teknik för att effektivt
omvandla dessa råvaror till syntesgas
intressant. Syntesgasen kan i sin tur
användas för vidareförädling till
drivmedel och kemiska produkter. Dessa
drivmedel ersätter fossila produkter,
vilket reducerar nettoutsläppen av
koldioxid.
Enligt motionären har teknik för
syntesgasproduktion funnits sedan länge.
Den är dock inte färdigutvecklad för
biomassa och andra förnybara råvaror. En
nationell FoU-satsning skulle främja en
omställning till ett hållbart samhälle.
Tekniken behöver utvecklas och anpassas
och kompetens behöver byggas upp vid
högskolor och industri.
I motion 2002/03:N301 (m) påpekas att
det är tveksamt om stöd till vindkraft
och biobränslebaserad kraftproduktion kan
klassas som ett stöd till forskning och
utveckling av ny energiteknik.
Acceleratordriven transmutation är,
enligt motionärerna, däremot ett exempel
på en ny kärnteknik. Fördelarna med denna
teknik är bl.a. att de långlivade ämnena
i kärnavfallet kan minskas kraftigt
samtidigt som mängden energi som kan
utvinnas ur bränsleråvaran kan ökas mer
än hundrafalt. Mycket forsknings- och
utvecklingsarbete återstår dock innan
denna nya kärnteknik är tillämpbar.
Enligt vad som anförs i motionen är det
viktigt att bedriva avancerad forskning
för att kunna utveckla kostnadseffektiva,
säkra och miljövänliga energikällor.
Långsiktighet och uthållighet skall
prägla såväl energiutveckling som
energiskattesystem, framhålls det i
motion 2002/03:N390 (kd). Därför krävs
stora satsningar på energiforskning och
energiteknisk utveckling. Motionärerna
anser att EU-länderna på en gemensam
energimarknad tillsammans bör stimulera
övergången till förnybar
energiproduktion. Forskningen bör främjas
genom Europagemensamma satsningar. En
gemensam myndighet skulle, enligt
motionärerna, kunna samordna och driva på
utvecklingen på energiområdet.
I Centerpartiets partimotion
2002/03:MJ428 betonas att en anpassning
av transportsystemet i hållbar riktning
kräver åtgärder på både kort och lång
sikt. Det är därför av yttersta vikt att
forskningen kring, och tillämpningen av,
energi- och drivmedelsframställning ur
skogsråvara fortsätter. Ett samlat
program för produktion av alternativa
drivmedel från både spannmål och
skogsråvara begärs även i motion
2002/03:N345 (c). Förädlingen kan ge
upphov till nya industrier och
näringsgrenar, anförs det.
Ett nationellt forskningsprogram för
produktion av syntesgas ur bioråvara
efterfrågas också i motion 2002/03:N366
(mp). Motionären konstaterar att
Vägverket har pekat ut några nya typer av
syntetiskt producerade drivmedel som de
mest intressanta alternativen till bensin
och diesel. Syntesgas är råvara till
olika drivmedel, kemikalier m.m. Som
råvara för tillverkning av syntesgas är
skilda typer av förnybara råvaror såsom
träflis intressanta. Vidare kan
biprodukter från jordbruk, skogsbruk och
massaindustri användas. Motionären
påpekar dock att det saknas en
kommersiellt gångbar teknik för
förgasning av bioråvara till syntesgas.
Det är därför motiverat med ett
flerårigt, nationellt forskningsprogram
som syftar till att utveckla tekniken
kring syntesgas ur bioråvara, inklusive
uppförandet av pilotanläggningar.
Vissa kompletterande uppgifter
Den långsiktiga utvecklingen av
energisystemet
Det övergripande målet för
energiforskningen är att bygga upp
vetenskaplig och teknisk kunskap och
kompetens inom universiteten, högskolorna
och i näringslivet för utveckling och
omställning av energisystemet i enlighet
med 1997 års energipolitiska beslut. Den
skall vidare bidra till att skapa stabila
förutsättningar för ett
konkurrenskraftigt näringsliv och till en
förnyelse och utveckling av den svenska
industrin. Energiforskningen skall också
främja ett breddat energi-, miljö- och
klimatsamarbete i Östersjöregionen. Målet
för statens satsningar på forskning,
utveckling och demonstration av ny
energiteknik är att under de närmaste
10-15 åren kraftigt öka el- och
värmeproduktionen från förnybara
energikällor och utveckla kommersiellt
lönsam teknik för energieffektivisering.
Energimyndigheten har huvudansvaret för
att genomföra åtgärderna inom
verksamhetsområdet Politik för ett
uthålligt energisystem. Även Verket för
innovationssystem (Vinnova),
Vetenskapsrådet och Forskningsrådet för
miljö, areella näringar och
samhällsbyggande (Formas) har ett visst
ansvar på området.
Under år 2002 beviljade
Energimyndigheten totalt ca 684 miljoner
kronor till energiforskning och
energiteknikstöd och till introduktion av
ny energiteknik. Stöden inom det
långsiktiga energipolitiska programmet
baseras på ansökningar från den utförande
parten och prioriteras av finansiärerna
inom sina ansvarsområden och inom den
budget som står till buds.
Energimyndigheten har det övergripande
ansvaret för utformning och prioritering
av verksamheten. Enligt uppgift från
Näringsdepartementet finns det ingen
anledning att överpröva myndighetens
bedömningar genom öronmärkta och riktade
forskningsstöd.
I den senaste forskningspolitiska
propositionen (prop. 2000/01:3)
redovisade regeringen strategiska
insatser och prioriterade
forskningsområden. Energisystemets
centrala betydelse i arbetet med att
uppnå en hållbar utveckling och tillväxt
markerades inom ramen för det
prioriterade forskningsområdet miljö och
hållbar utveckling.
I anslutning till regeringens
proposition om elcertifikat för att
främja förnybara energikällor väcktes ett
antal motionsyrkanden om stöd till
forskning på energiområdet (prop.
2002/03:40, bet. 2002/03:NU6). Utskottet
hänvisade då till att det sjuåriga
forskningsprogram som ingick i 1997 års
energipolitiska beslut nu är föremål för
en utvärdering. Redovisning av detta
utredningsuppdrag (dir. 2001:122 och
2002:169) skall ske senast den 31 augusti
2003. Utskottet fann ingen anledning att
föregripa detta arbete genom uttalanden
om ytterligare utvärderingar.
I januari 2003 presenterade
Energimyndigheten rapporten Forskning och
utveckling inom energiområdet -
Resultatredovisning 2003 (ER5:2003).
Rapporten ger en överblick över pågående
forskning och utveckling på energiområdet
och i vilket skede den befinner sig när
det gäller att nå kommersiell mognad.
Rapporten beskriver även vilken
utvecklingstakt på forskningen som
förutses med avseende på teknisk och
ekonomisk utveckling.
Syntesgas och alternativa drivmedel m.m.
Flera motioner tar upp frågor om
syntesgas. Syntesgas är en brännbar
gasblandning som framställs ur vattenånga
och något kolrikt material. Syntesgasen
innehåller endast vätgas och kolmonoxid.
Det finns i Sverige i dag inga
kommersiella anläggningar för
framställning av syntesgas från biomassa
eller av etanol från cellulosabaserad
biomassa. Energimyndigheten, Vägverket
och Vinnova lämnade i början av år 2002
en gemensam strategirapport till
Näringsdepartementet med rekommendationer
om insatser på drivmedelsområdet. I
rapporten förordades bl.a. en satsning på
drivmedelsproduktion via syntesgas.
Våren 2002 behandlade utskottet
motionsyrkanden om syntesgas (bet.
2001/02:NU17). Utskottet delade då
motionärernas uppfattning att syntesgas
kan ha en stor framtidspotential och att
det finns behov av att utveckla och
kommersialisera denna teknik. Vidare
refererade utskottet det ovan nämnda
förslaget från Energimyndigheten,
Vägverket och Vinnova där bl.a. en
satsning på syntesgas lyftes fram.
Utskottet avstyrkte aktuella
motionsyrkanden med motiveringen att det
inte ville föregripa regeringens
behandling av detta ärende. Enligt
uppgift anser emellertid
Näringsdepartementet att ansvaret för en
sådan satsning i huvudsak vilar på
myndigheterna själva, främst
Energimyndigheten.
Energimyndigheten har sedermera på
basis av slutsatserna i strategirap-
porten valt att samla tidigare spridda
insatser i ett särskilt FoU-program för
alternativa drivmedel. Syftet med
programmet är att främja en
kostnadseffektiv introduktion av
alternativa drivmedel på den svenska
marknaden samt att utveckla
produktionstekniker som möjliggör en
uthållig produktion av dessa drivmedel.
Vidare är målsättningen att forskningen
på området skall ligga i frontlinjen och
att samarbetet mellan högskola och
industri skall stärkas. En ytterligare
ambition är att verka för ett ökat
svenskt deltagande i EU-finansierade och
andra internationella projekt för att nå
den storlek och den internationella
spridning som är nödvändig för en
storskalig introduktion av alternativa
drivmedel. Den ekonomiska omfattningen är
56 miljoner kronor under perioden
2003-2006. För närvarande bereder
Energimyndigheten ett femtiotal
ansökningar om stöd från programmet. Av
dessa är drygt en femtedel inriktade på
produktion av syntesgas. Beslut om vilka
projekt som kommer att beviljas stöd
fattas under maj och juni 2003.
Även inom ramen för 1997 års
energipolitiska program ryms forsknings-
och utvecklingsinsatser för produktion,
distribution och användning av
alternativa drivmedel. I programmet ingår
även forsknings- och utvecklingsinsatser
kring sådana drivmedel som baseras på
förgasad biomassa. Energimyndigheten
finansierar bl.a. ett FoU-program för
framställning av etanol ur träråvaror.
Under perioden 1998-2004 satsas 30
miljoner kronor årligen på det s.k.
Etanolprogrammet. Målet är att ge
tekniskt, vetenskapligt och ekonomiskt
underlag för att framställa etanol i
större skala till lägre kostnader. I
december 2001 beslutade Energimyndigheten
om stöd med drygt 112 miljoner kronor för
byggandet av en pilotanläggning i
Örnsköldsvik för cellulosabaserad
etanolframställning. Pilotprojektet
genomförs under en period på fem år.
Energimyndigheten har även beslutat om
två teknikupphandlingar av hybrid- och
biogasfordon. Teknikupphandling syftar
till att stödja produkter eller system
där utveckling av ny teknik behövs för
att få fram energieffektivare teknik.
Av budgetpropositionen för år 2003
framgår att användningen av alternativa
drivmedel än så länge är marginell.
Staten främjar användningen av biodriv
medel genom skattenedsättning. Riksdagen
beslöt i samband med behandlingen av
budgetpropositionen för år 2002 om en
skattestrategi med syfte att stimulera
utvecklingen och introduktionen i större
skala av alternativa drivmedel för motor
drivna fordon (prop. 2001/02:1, bet.
2001/02: FiU1). Strategin innehåller
bl.a. skattelättnader för
koldioxidneutrala drivmedel. Totalt
avsätts årligen 900 miljoner kronor
fr.o.m. år 2003. En förutsättning för en
framgångsrik introduktion av alternativa
drivmedel i större skala är att
produktionskostnaderna minskar så att de
blir konkurrenskraftiga i jämförelse med
fossila bränslen. Regeringens stöd är
därför i dag främst inriktat på FoU-
insatser med syfte att sänka kostnader.
Regeringen har även givit
Energimyndigheten i uppdrag att följa upp
och utvärdera pågående pilotprojekt för
biodrivmedel, särskilt vad gäller kost
nadsutveckling och miljöaspekter.
Inom EU pågår för närvarande
beredningen av ett förslag till direktiv
om främjandet av användningen av
biodrivmedel för transporter, samt ett
förslag om ändring av ett direktiv
(92/81/EG) rörande möjligheten att
tillämpa nedsatt skattesats för vissa
biodrivmedel.
Acceleratordriven transmutation
I en av motionerna nämns
acceleratordriven transmutation som ett
exempel på en ny energiteknik.
Transmutation betyder i sammanhanget
omvandling av atomkärnor. Klyvningen av
uran i ett kärnkraftverk är således ett
slags transmutation. Numera används ordet
oftast för att beteckna transmutation i
acceleratordrivna system (ADS). Enligt
uppgift är det mest intressanta
användningsområdet för ett sådant system
bearbetning av långlivat kärnavfall. Den
allmänna uppfattningen bland experter på
området är dock att transmutation av
långlivade ämnen i kärnavfall inte kan
göras fullständig och att geologiskt
slutförvar av de långlivade
restprodukterna även fortsättningsvis
kommer att vara nödvändigt. ADS-
transmutation med huvudsyfte att
producera el bedöms ligga långt fram i
tiden.
Kärnteknisk forskning ingår inte i det
långsiktiga energipolitiska programmet,
men insatser kring t.ex.
acceleratordriven transmutation sker ändå
i såväl Sverige som inom EU och i andra
internationella samarbeten.
Europeiskt och nordiskt
forskningssamarbete
EG:s sjätte ramprogram för forskning,
utveckling och teknisk demonstration
antogs formellt av rådet i juni 2002.
Inom delområdet Hållbara energisystem
(budget 810 miljoner euro) prioriteras
forskning inom områdena ren energi,
särskilt förnybara energikällor och deras
integrering i energisystemet. Vidare
fokuseras på energibesparande och
energieffektivitet samt på forskning om
alternativa motorbränslen.
Forskningsverksamhet med inverkan på lång
sikt är bl.a. inriktad på bränsleceller,
ny teknik för
energibärare/energitransport, nya och
avancerade koncept för förnybar
energiteknik samt avskiljning och
deponering av koldioxid i kombination med
anläggningar för renare fossila bränslen.
Ett förslag till flerårigt program för
åtgärder på energiområdet - "Intelligent
energi för Europa" (2003-2006) -
diskuteras för närvarande inom EU.
Programmet skall stödja hållbar
utveckling i energisammanhang.
I en av motionerna anförs att ett
utökat europeiskt forskningssamarbete kan
vara betydelsefullt när det gäller
förnybara energikällor. En möjlighet
anges vara att inrätta en gemensam
myndighet för övergripande ansvar för att
driva på utvecklingen på energiområdet.
Enligt uppgift från Näringsdepartementet
har klimatpolitiken,
försörjningstryggheten och den inre
marknaden inneburit en ökad europeisk
samverkan och harmonisering på
energiområdet. Ett betydande samarbete
sker därtill inom ramen för EU:s
forskningsprogram. Sverige och flera
andra EU-länder har hittills motsatt sig
en mer långtgående samordning av den
nationella energipolitiken inom EU.
Under det svenska ordförandeskapet i
nordiska ministerrådet under år 2003
kommer igångsättandet av verksamhet i
enlighet med den nya handlingsplanen för
det nordiska energiforskningsprogrammet
för perioden 2003-2006 att stödjas.
Sverige kommer också att verka för ökad
samverkan mellan nationella
forskningsprogram, andra nordiska
institutioner och näringslivet.
Utskottets ställningstagande
Omställningen av energisystemet
förutsätter kontinuerlig uppbyggnad av ny
kunskap och utveckling av ny teknik som
på sikt kan omsättas i praktiskt
användbara energiproduktionslösningar.
Även utvecklingen av befintliga
energikällor kräver ökade kunskaper,
bl.a. för att öka effektiviteten i
produktionen.
Inom flera sektorer har användningen av
fossila bränslen kunnat minskas på ett
mycket framgångsrikt sätt under de
senaste decennierna. Inom
transportområdet har detta emellertid
visat sig vara svårare. Transportsystemet
är i mångt och mycket uppbyggt kring den
bil- och flygtrafik som till dominerande
del är beroende av fossila bränslen. Det
är enligt utskottets uppfattning därför
mycket viktigt att vidta olika åtgärder
för att reducera dessa transportslags
utsläppsmängder. Som bl.a. framförs i
motionerna 2002/03:MJ428 (c) och
2002/03:N345 (c) är det angeläget med
satsningar på alternativa drivmedel. I
linje med vad som gäller för
omställningen av energisystemet och i
överensstämmelse med det som anförs i de
nyssnämnda motionerna ser utskottet det
som en fördel om dessa alternativa
drivmedel baseras på inhemska råvaror,
såsom exempelvis spannmål eller
skogsråvaror. Samma syn har utskottet när
det gäller produktionen av syntesgas.
Mot bakgrund av den vikt utskottet
lägger vid forskning och utveckling på
energiområdet är det tillfredsställande
med den aktivitet som förekommer på
området. De satsningar som görs inom
ramen för det långsiktiga energipolitiska
programmet utgör grundstenen i den
svenska energiforskningen. Därutöver har
Energimyndigheten i samverkan med andra
myndigheter nyligen påbörjat ett program
kring alternativa drivmedel som kan anses
tillgodose flera av de önskemål på detta
område som förs fram i här behandlade
motioner.
Vidare noterar utskottet att
energiforskningen får ett stort utrymme i
EU:s senaste forskningsprogram. Det är
angeläget att svenska forskare håller sig
väl framme i dessa sammanhang.
Utskottet följer utvecklingen på det
kärntekniska området då landvinningar
inom bl.a. acceleratordriven
transmutation kan förväntas underlätta
hanteringen av utbränt kärnbränsle. Något
särskilt initiativ av riksdagen på detta
område är emellertid, enligt utskottets
mening, inte aktuellt.
Med det anförda avstyrks samtliga här
aktuella motioner i berörda delar.
Effektivare energianvändning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
konvertering av oljeuppvärmning till
andra energislag och om
energisparåtgärder och
tilläggsisolering. Utskottet hänvisar
bl.a. till de satsningar som redan har
gjorts inom ramen för 1997 års
energipolitiska åtgärdsprogram samt
till det av riksdagen våren 2002
beslutade femåriga programmet med
åtgärder för effektivare
energianvändning. Jämför reservation 19
(m, fp, kd).
Motionerna
I motion 2002/03:N219 (s) konstateras att
statsmakterna inom ramen för 1997 års
energipolitiska program har uppmuntrat
att elvärme ersätts med värme från
exempelvis värmepump, olje- eller
vedpanna. Stödet har för åren 1998-2001
resulterat i en minskad elanvändning med
148 GWh, vilket motionären noterar med
tillfredsställelse. Regeringen bör
därför, enligt vad som anförs i motionen,
även överväga metoder för att uppmuntra
konvertering från oljeuppvärmning till
miljövänligare alternativ som berg-,
ytjord- eller sjövärme.
Satsningar på information och åtgärder
för att spara energi i hushållen är
vällovliga, men för att få effekt måste
kontraproduktiva lagar och bestämmelser
elimineras, anförs det i motion
2002/03:N390 (kd). Det är avgörande att
investeringar i energisparåtgärder inte
ökar boendekostnaderna i form av höjd
fastighetsskatt. Stimulansåtgärder för
tilläggsisolering bör inkluderas i det
energipolitiska programmet på motsvarande
sätt som gäller för konvertering från
elvärme till annan uppvärmning.
Motionärerna framhåller vidare att i en
villa med vattenburen elvärme är
värmepump ett mycket effektivt sätt att
minska elförbrukningen.
Vissa kompletterande uppgifter
De kortsiktiga åtgärderna inom 1997 års
energipolitiska program upphörde vid
utgången av år 2002. Det gäller även
bidraget till konvertering till
individuell uppvärmning (inklusive
värmepump). Ett nytt femårigt program med
åtgärder för effektivare energianvändning
beslutades av riksdagen våren 2002 (prop.
2001/02:143, bet. 2001/02:NU17).
Programmet planeras omfatta ca
200 miljoner kronor årligen. Insatser för
effektivare energianvändning omfattar
stöd till kommunal energirådgivning och
regionala energikontor på sammanlagt
540 miljoner kronor. I anslaget ingår
även åtgärder för informationsspridning,
utbildning om energieffektiv teknik samt
provning, märkning och certifiering av
energikrävande utrustning om sammanlagt
135 miljoner kronor under
programperioden. Vidare ges bidrag för
teknikupphandling och
marknadsintroduktion i syfte att utveckla
och introducera energieffektiv teknik på
marknaden. Den delen av satsningen omfat
tar 325 miljoner kronor under perioden.
För att nå kostnadseffektivitet är
insatserna generella och inte bundna till
specifika tekniker.
För närvarande pågår genomförandet av
ett EG-direktiv om byggnaders
energiprestanda (2002/91/EG), vari ingår
krav på energicertifiering av byggnader
vid försäljning, uthyrning och
nybyggnation. Denna certifiering av
byggnader syftar bl.a. till att skapa
incitament för att vidta
energieffektiviseringsåtgärder i
bebyggelsen. En rapport från
Energimyndigheten om genomförandet i
Sverige remitteras för närvarande.
Boverket har även i uppdrag att se över
förutsättningarna för ett förbud mot
elvärme i nybyggnation som skall
avrapporteras den 30 juni 2003.
Beträffande energisparåtgärder och
underlaget för fastighetsbeskattningen
kan nämnas att riksdagen hösten 2002
efter förslag i en motion (s, v, mp) har
givit regeringen till känna att en
skattereduktion liknande det s.k. ROT-
avdraget bör införas för miljöinriktade
åtgärder på fastigheter (bet.
2002/03:FiU1). Finansutskottet framhöll
att avdraget kan kopplas till
installation av exempelvis
pelletsbrännare, treglasfönster och
isolerglasfönster. Utskottet förordade
att avdraget skulle gälla under perioden
2004-2006 och att en finansiell ram om 50
miljoner kronor per år skulle avsättas
för ändamålet.
Finansdepartementet arbetar för
närvarande med att ta fram ett förslag i
enlighet med riksdagens beslut.
Utskottets ställningstagande
Att såväl energianvändning som
energiproduktion skall vara så effektiv
som möjligt är en självklar utgångspunkt.
Riksdagen har också våren 2002 på
utskottets inrådan ställt sig bakom ett
nytt femårigt program med åtgärder för
effektivare energianvändning. Programmets
generella inriktning tror utskottet
bättre gagnar ändamålet än exempelvis en
satsning på ett direkt stöd till
konvertering av olika uppvärmningssystem.
Förslaget om konvertering från
oljeuppvärmning till exempelvis sjö-
eller bergvärme, som nämns i motion
2002/03:N219 (s), skulle visserligen
minska användningen av fossila bränslen,
men samtidigt leda till en ökad
elanvändning. Detta stämmer således
dåligt överens med den av riksdagen
beslutade ambitionen att, som ett led i
omställningen av energisystemet, minska
användningen av el.
Beträffande det som anförs om särskild
stimulans till tilläggsisolering och
olika energisparåtgärder i motion
2002/03:N390 (kd) vill utskottet hänvisa
till vad som ovan har redovisats om den
generella inriktningen på det
energipolitiska program som fr.o.m. år
2003 har ersatt 1997 års kortsiktiga
program. Med anledning av vad som anförs
i motionen bör dock tilläggas att stöd
till konvertering till värmepumpar ingick
i det kortsiktiga åtgärdsprogram som
löpte fram t.o.m. år 2002.
Utskottet anser också att genomförandet
av EG-direktivet om byggnaders
energiprestanda, som för närvarande
pågår, ytterligare kommer att uppmuntra
olika energieffektiviseringsåtgärder i
bebyggelsen.
Utskottet vill härutöver fästa
uppmärksamhet på riksdagens beslut om att
införa en särskild skattereduktion för
miljöinriktade åtgärder på fastigheter.
Denna åtgärd torde till viss del
tillgodose det som anförs i nyssnämnda
motion om olika energisparåtgärders
inverkan på underlaget för beräkningen av
fastighetsskattens storlek.
Med det anförda avstyrker utskottet de
här aktuella motionerna i berörda delar.
Internationella frågor
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
en nordisk harmonisering av miljö- och
energiskatter och om att Sveriges bör
agera för att Danmark skall ställa om
sitt energisystem. Utskottet hänvisar
bl.a. till pågående internationellt
arbete inom ramen för Kyotoprotokollet
och till att en eventuell harmonisering
på energiskatteområdet i första hand
bör eftersträvas på EU-nivå. Jämför
reservation 20 (m, fp).
Motionerna
Då danska miljöskatter lyfts av för den
el som exporteras från danska
kolkraftverk utsätts svenska
oljekondenskraftverk för en omöjlig
konkurrenssituation, hävdas det i motion
2002/03:N9 (m). Detta förhållande
understryker vikten av en ökad
harmonisering av de nordiska ländernas
energi- och miljöbeskattning.
Dansk energiproduktion berörs även i
motion 2002/03:N273 (fp). Motionärerna
påpekar att Danmarks val att låta de
fossila bränslena dominera landets
energiförsörjning leder till stora
utsläpp av koldioxid, svavel och
tungmetaller. Dessa utsläpp drabbar
Sverige och övriga Europa. Enligt
motionärerna har Sveriges regering därför
ett stort miljöpolitiskt ansvar att driva
frågan om en omställning av det danska
energisystemet till miljömässigt hållbara
alternativ.
Vissa kompletterande uppgifter
Elproduktion i Danmark m.m.
Koldioxidutsläppen från dansk - liksom
svensk - fossilbaserad elproduktion
bidrar till växthuseffekten. Denna
påverkan är global, och från vilket land
utsläppen kommer saknar i det avseendet
betydelse. Utsläpp av svaveldioxid,
kväveoxider och tungmetaller har däremot
en regional påverkan.
Danmark har liksom Sverige ratificerat
Kyotoprotokollet. Det innebär bl.a. att
Danmark har vissa åtaganden när det
gäller utsläppsbegränsningar. I Danmark
har behovet av att ge elsektorn en stram
tilldelning av utsläppsrätter
identifierats.
Som tidigare beskrivits möjliggör
Kyotoprotokollets flexibla mekanism om
gemensamt genomförande för ett land att
investera i ett projekt utomlands, som
resulterar i utsläppsminskningar som helt
eller delvis kan krediteras
investerarlandet. Det innebär att Sverige
i princip skulle kunna genomföra
klimatprojekt i dansk elsektor och
tillgodoräkna sig utsläppsminskningarna.
För de nordiska länderna går det dock att
hitta betydligt mer kostnadseffektiva
sådana åtgärder i andra länder, däribland
i de baltiska staterna.
Då elproduktionen i EU-länderna är
avreglerad skall medlemsstaterna i
princip tillåta sådan produktion som
uppfyller nationell lagstiftning och EU-
lagstiftning om miljö etc. Enskilda
regeringar kan driva frågor om europeisk
miljölagstiftning samt föra bilaterala
diskussioner om miljökraven på
elproduktionen. Enligt uppgift från
Energimyndigheten har sådana diskussioner
förekommit mellan Sverige och Danmark
under den senaste tioårsperioden.
Nordiska rådet rekommenderade år 1995
Nordiska ministerrådet att inleda ett
regionalt energisamarbete i Nordens
närområde. De nordiska och baltiska
länderna samt Polen, Ryssland och
Tyskland startade därefter ett
Östersjöprogram tillsammans med EG-
kommissionen. Energisamarbetet har
sedermera formaliserats i en
mellanstatlig samarbetsgrupp där samtliga
Östersjöstater och kommissionen deltar.
Inom ramen för det långsiktiga
energiomställningsprogrammet har det
internationella samarbetet, särskilt med
länderna i Östersjöregionen, betonats.
Som en del av strategin för minskad
klimatpåverkan från energisektorn
omfattar det långsiktiga programmet bl.a.
särskilda insatser för bilateralt och
multilateralt samarbete avseende
gemensamt genomförande inom ramen för
FN:s klimatkonvention. Den utredning som
har i uppgift att granska och utvärdera
insatserna inom 1997 års långsiktiga
energipolitiska program (dir. 2001:122
och 2002:169) skall även analysera
behovet av förändringar och nya
nationella initiativ för att kunna delta
aktivt i det regionala energisamarbetet.
Utredningen skall, som tidigare nämnts,
slutföra sitt uppdrag senast den 31
augusti 2003.
Harmonisering av nordiska energi- och
miljöskatter
Beträffande yrkandet om en harmonisering
av nordiska miljöskatter utgår motionären
ifrån att det finns en skillnad mellan
Danmark och Sverige när det gäller
beskattningen av bränslen för
kondenskraftproduktion. Dock gäller att
även kondenskraftverken i Sverige får
lyfta av energi- och koldioxidskatt på de
fossila bränslen som används för
elproduktion. Om elen används inom landet
eller exporteras saknar därvidlag
betydelse. Skatteutskottet har också
gjort bedömningen att det inte finns
någon grund för uppfattningen att dansk
elbeskattning skulle diskriminera svensk
el (bet. 2001/02:SkU17).
Beskattningen av oljeprodukter är
harmoniserad inom EU. Enligt
mineraloljedirektivet får oljeprodukter
som används för elproduktion undantas
från skatt. Sverige har verkat aktivt för
en harmonisering av energibeskattningen
inom EU, och EU:s finansministrar har
nyligen träffat en politisk
överenskommelse om ett
energiskattedirektiv. Minimiskattesatser
kommer därigenom att fastställas för i
princip alla fossila bränslen och el.
Näringsdepartementet menar att
genomförandet av EU:s direktiv om handel
med utsläppsrätter även kommer att
innebära en harmonisering av kostnaderna
för utsläpp av koldioxid från bl.a.
elproduktionen inom EU.
Skatter på miljö- och energiområdet är
inte harmoniserade på nordisk nivå.
Enligt Näringsdepartementet kan en
harmonisering av energibeskattningen
enbart inom Norden medföra
konkurrenssnedvridningar i förhållande
till andra länder. En harmonisering bör
därför, enligt departementet, i första
hand eftersträvas på EU-nivå.
Skattenedsättningskommittén har
beskrivit energi- och miljöskattesystemen
i en rad länder, däribland de nordiska
(SOU 2003:38). För Danmark, Finland och
Norge gäller i princip att samtliga
fossila bränslen och el beskattas.
Biobränsleanvändning är normalt
skattefri. Som redan har nämnts skall
Skattenedsättningskommitténs betänkande
remissbehandlas tillsammans med ett
kommande betänkande från utredningen om
tillämpningen av Kyotoprotokollets
flexibla mekanismer. Därefter har
regeringen för avsikt att utarbeta ett
förslag till riksdagen som skall
åstadkomma långsiktigt hållbara
energiskatter som kan utgöra grund i den
framtida skatteväxlingen samtidigt som de
svarar upp mot de krav som EG-rätten
ställer.
Utskottets ställningstagande
Sverige, liksom Danmark, är aktiva parter
i det internationella arbetet med att
begränsa utsläppen av växthusgaser.
Danmark har dessutom för avsikt att
ställa betydande krav på sin energisektor
i det avseendet. Utskottet ser ingen
anledning att ifrågasätta de danska
insatserna för att uppfylla åtaganden om
utsläppsminskningar enligt
Kyotoprotokollet. Däremot vill utskottet
betona att det för såväl Sverige som
Danmark kan vara betydligt mer
kostnadseffektivt att agera inom ramen
för Kyotoprotokollets s.k. flexibla
mekanismer. Det kan exempelvis innebära
att miljönyttan blir större om man från
dansk eller svensk sida gör olika typer
av miljöinvesteringar i de baltiska
staterna. Vidare förutsätter utskottet
att de diskussioner som förs på nordisk
och bilateral nivå stimulerar nytänkande
i synen på sammansättningen av de
nordiska ländernas energisystem. Att från
svensk sida med särskild kraft driva
frågan om en omställning i ett av dessa
länder kommer, enligt utskottets
uppfattning, knappast att ge önskvärt
resultat.
Beträffande frågan om en harmonisering
av energibeskattningen i Norden gör
utskottet ingen annan bedömning än
skatteutskottet, dvs. att det saknas
grund för att hävda att dansk
energibeskattning diskriminerar svensk
elproduktion. Vidare är utskottet av den
uppfattningen att en eventuell
harmonisering på energiskatteområdet i
första hand bör eftersträvas på EU-nivå.
Den överenskommelse som på EU-nivå har
nåtts om ett energiskattedirektiv är
enligt utskottets uppfattning ett steg på
vägen mot en sådan harmonisering.
Avslutningsvis vill utskottet framhålla
det arbete som nyligen har presenterats
av Skattenedsättningskommittén (SOU
2003:38) och som nu bereds inom
Regeringskansliet. Utskottet anser att
riksdagen bör avvakta utfallet av denna
beredning och att det därför inte finns
anledning att ta några särskilda
initiativ i enlighet med vad som anförs i
motion 2002/03:N9 (m).
Med det anförda avstyrks de här
aktuella motionerna i berörda delar.
Konkurrensen inom fjärrvärmesektorn
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
konkurrensen inom fjärrvärmesektorn.
Utskottet hänvisar till pågående
utredningsarbete. Jämför reservation 21
(m, fp).
Motionerna
Fjärrvärmeproducenterna har i princip ett
leveransmonopol och fjärrvärmekunderna
har inga möjligheter att påverka
prissättningen, anförs det i motion
2002/03:N333 (m). Då konkurrensen har
skärpts avseende elproduktion har
energibolagens intresse, enligt
motionären, ökat markant för att köpa och
integrera fjärrvärmeverksamheten i den
övriga verksamheten. Fjärrvärmen används
för korssubventionering, dvs. en
omfördelning av kostnaderna mellan en
hårt konkurrensutsatt del och en del där
företaget i princip kan sätta priserna
själv. Flera undersökningar visar, enligt
motionären, att energibolagen utnyttjar
sin monopolställning. Bristerna i
konkurrensen på fjärrvärmemarknaden måste
omedelbart åtgärdas. På sikt är det
angeläget att försöka öppna
fjärrvärmenäten för konkurrens, anförs
det.
Konkurrensen inom fjärrvärmesektorn tas
även upp i motion 2002/03: N390 (kd).
Också där konstateras att distributionen
av hetvatten är ett naturligt monopol och
att konkurrensen från andra
uppvärmningsformer är mycket begränsad.
Fjärrvärmekunder har inte några
möjligheter att påverka priser eller
leveransvillkor. Enligt motionärerna bör
det utredas hur konsumenterna kan skyddas
från oskäliga prishöjningar.
Möjligheterna att genomföra ett
tredjepartstillträde till fjärrvärmenäten
samt införa krav på särredovisning eller
att fjärrvärmeverksamhet bedrivs i
separat juridisk form bör också utredas.
Korssubvention måste förhindras inom
fjärrvärmeverksamheten, påpekas det i
motionen.
Vissa kompletterande uppgifter
Senast i februari 2002 behandlade
utskottet motionsyrkanden om åtgärder för
att uppnå en mer effektiv konkurrens på
fjärrvärmemarknaden (bet. 2001/02: NU9).
Utskottet avstyrkte motionerna i berörda
delar med hänvisning till att de
föreslagna åtgärderna skulle komma att
ingå i uppdraget till en särskild
utredare som regeringen avsåg att
tillsätta. I en reservation (m, fp, kd)
förordades omedelbara åtgärder för att
komma tillrätta med konkurrensproblemen
inom fjärrvärmesektorn.
I samma betänkande behandlades även
frågor om åtskillnad mellan nätverksamhet
och konkurrensutsatt elverksamhet med
anledning av förslag från regeringen på
området. Enligt regeringens förslag
skulle det införas förbud mot gemensam
verkställande direktör i ett nätföretag
och i ett företag som bedriver produktion
av eller handel med el och mot att
flertalet av styrelseledamöterna i ett
nätföretag samtidigt är styrelseledamöter
i ett företag som bedriver produktion av
eller handel med el. Utskottet, som
avstyrkte regeringens förslag, framhöll
att det bör vara kongruens i regelverken
för å ena sidan nätföretag och företag
som bedriver produktion av och handel med
el och å andra sidan fjärrvärmeföretag
och elhandelsföretag. Utskottet föreslog
ett tillkännagivande från riksdagen i
saken.
Regeringen tillsatte sedan i februari
2003 en utredare (direktör Bengt-Owe
Birgersson) med uppdrag (dir. 2002:160)
att belysa fjärrvärmens
konkurrenssituation på värmemarknaderna
och föreslå åtgärder för att skydda
konsumenterna mot oskälig prissättning på
fjärrvärme. Vidare skall lämpligheten i
att införa tredjepartstillträde på
fjärrvärmemarknaden analyseras. Uppdraget
skall delredovisas senast den 30 juni
2003 och vara avslutat senast den 30 juni
2004. I delredovisningen skall den
kompletterande analys som riksdagen
begärt avseende åtskillnad mellan
elverksamhet och fjärrvärmeverksamhet
presenteras.
Energimyndigheten har på regeringens
uppdrag följt upp situationen på
värmemarknaderna (Värme i Sverige 2002 -
En uppföljning av värmemarknaderna). Av
uppföljningen framkommer bl.a. att
skillnaderna i fjärrvärmepriser mellan
olika orter är stora men att
variationerna runt medelvärdet ändå är
relativt små. Det finns även en tendens
att icke-kommunala bolag har något högre
priser liksom att de större företagen har
lägre priser. Priserna har ökat under
både år 2001 och år 2002 efter att ha
legat förhållandevis stilla under
perioden 1996-2000. Av rapporten framgår
också att Konkurrensverket har agerat mot
fjärrvärmeföretag vid två tillfällen. Det
gällde i båda fallen särskilda
rabatterbjudanden till kunder som köper
både el och fjärrvärme.
Under år 2000 svarade fjärrvärmen för
ca 36 % av energianvändningen i boendet.
Det finns ca 200 fjärrvärmeföretag i
landet.
Utskottets ställningstagande
Konkurrensen inom fjärrvärmesektorn
utreds för närvarande på initiativ av
regeringen. Enligt utskottets bedömning
omfattar den pågående utredningen de
frågor som väcks i motionerna. Utskottet
har vid tidigare behandling av liknande
motioner hänvisat till att nämnda
utredning hade aviserats av regeringen.
Utskottet finner ingen anledning att
genom ett uttalande i linje med vad som
föreslås i motionerna nu föregripa det
pågående utredningsarbetet. I motion
2002/03:N390 (kd) förordas för övrigt att
dessa frågor bör utredas, varför motionen
kan anses vara tillgodosedd i berörda
delar och därför bör avstyrkas. Även
motion 2002/03:N333 (m) avstyrks.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
och ställningstaganden har föranlett
följande reservationer. I rubriken anges
inom parentes vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas
i avsnittet.
1.Stängningen av Barsebäck 2, m.m.
(punkt 1)
av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg
(fp), Ulla Löfgren (m), Stefan
Hagfeldt (m) och Nyamko Sabuni (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 1 borde ha följande lydelse:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 1. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2002/03:N9 yrkandena 1, 2 och
4 och 2002/03:N11 yrkandena 1-4, bifaller
delvis motion 2002/03: N9 yrkande 3 och
avslår motionerna 2002/03:N10 yrkandena
1, 4 och 5 och 2002/03:N12 yrkandena 1-3.
Ställningstagande
Den energipolitik som regeringen driver
med stöd av Vänsterpartiet och
Centerpartiet innebär stora påfrestningar
på samhället. Den till hälften genomförda
avvecklingen av det väl fungerande
kärnkraftverket i Barsebäck har bidragit
till den senaste vinterns effektproblem
och till en betydande osäkerhet inom
industrin beträffande den framtida
tillgången på el. När nu regeringen genom
att vilja stänga Barsebäck 2 har för
avsikt att ägna sig åt kvalificerad
kapitalförstöring tilltar denna
osäkerhet. Investeringsviljan i svensk
elintensiv industri hämmas, vilket
drabbar tillväxten och i förlängningen
även välfärden. Elpriset påverkar
industrins investeringsvilja men är även
en kännbar kostnad för många enskilda
elkunder. Det är inte rimligt att en
avveckling av kärnkraften med förväntade
elprishöjningar ytterligare skall få
drabba redan hårt ansatta hushållskunder.
Kärnkraftsavvecklingen kommer att öka
det svenska behovet av el producerad av
smutsiga fossilbränslen. Kol- och
oljebaserad elproduktion både i och
utanför Sveriges gränser kommer att vara
det som kompenserar bortfallet av el när
kärnkraften avvecklas. Detta rimmar illa
med det svenska åtagandet enligt
klimatkonventionen. De regionala
effekterna på hälsa och miljö av andra
utsläpp än växthusgaser kommer att bli
påtagliga, inte minst i södra Sverige.
Satsningar på alternativ elproduktion
är förvisso vällovliga, men dessa
alternativ kommer inte på långa vägar att
kunna ersätta kärnkraften. Detta gäller
särskilt mot bakgrund av att de
hittillsvarande satsningarna inom ramen
för energiomställningsprogrammet visat
ett mycket magert resultat.
Principbeslutet om stängningen av
Barsebäck 2 bör upphävas. Det är, enligt
vår uppfattning, fullt rimligt att
fortsätta driften vid de svenska
kärnkraftverken till dess ansvariga
myndigheter gör bedömningen att högt
ställda miljö- och säkerhetsmässiga krav
inte längre är möjliga att uppfylla.
Efter flera års meningslös
årtalsexercis vill regeringen nu lägga
över hela frågan om kärnkraftens
avveckling till en förhandlare som
tillsammans med kraftindustrin enligt
tysk modell skall försöka nå en
överenskommelse om det fortsatta
avvecklingsarbetet. Vi menar att denna
handlingslinje är högst tvivelaktig, inte
minst ur ett demokratiskt perspektiv. Det
går inte att på detta sätt binda upp
kommande generationer. Slutligen kan det
ifrågasättas om regeringens hot om att
tillämpa lagen om kärnkraftens avveckling
verkligen lägger en god grund för dessa
förhandlingar. Denna lag borde över huvud
taget aldrig ha tillkommit och bör nu
omedelbart avskaffas.
Vi anser vidare att effektskatten på
kärnkraft snedvrider konkurrensen mellan
energislagen och försvårar angelägna
reinvesteringar i kärnkraftverken. Frågan
om effektskatten bör dock prövas i
budgetsammanhang.
Med det anförda tillstyrker vi
motionerna 2002/03:N9 (m) och 2002/03:
N11 (fp) i berörda delar. Övriga motioner
avstyrks i berörda delar liksom även
yrkandet i motion 2002/03:N9 (m) om
effektskatten.
2.Stängningen av Barsebäck 2, m.m.
(punkt 1)
av Lars Lindén (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 1 borde ha följande lydelse:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 2. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:N10 yrkandena 1, 4 och 5,
bifaller delvis motion 2002/03:N9 yrkande
3 och avslår motionerna 2002/03:N9
yrkandena 1, 2 och 4, 2002/03:N11
yrkandena 1-4 och 2002/03: N12 yrkandena
1-3.
Ställningstagande
Jag anser att Sveriges energiförsörjning
skall tryggas genom en långsiktig
energipolitik med fasta spelregler, där
inhemska förnybara energikällor och
bränslen utgör en växande bas.
Kärnkraften bör på sikt avvecklas.
Energieffektivisering och användning av
förnybara energislag skall stimuleras. I
1997 års energipolitiska beslut ingick
ett omfattande åtgärdsprogram för att
stimulera en effektivare energianvändning
och användning av förnybara energislag.
Programmet har ännu inte lett till
nämnvärt resultat.
Regeringens behandling av frågan om
kärnkraftens avveckling har hittills
skötts mycket illa. Beslutet om
nedläggning av Barsebäck 1 togs utan att
de ekonomiska effekterna var tillräckligt
kända och med total avsaknad av
miljökonsekvensanalyser och
samhällsekonomiska analyser. Den av
regeringen föreslagna
förhandlingsmodellen anser jag inte vara
lämplig för kärnkraftsavvecklingen. När
det gäller Barsebäck 2 kan ju förslaget
exempelvis innebära att reaktorn stängs
utan att de av riksdagen antagna
villkoren för avvecklingen är uppfyllda.
Jag anser också att det är bekymmersamt
att regeringens åtgärder för att uppfylla
dessa villkor ännu inte har givit ett
godtagbart resultat. Lika allvarligt är
det att regeringen vilseleder i vissa
aspekter i fråga om villkorsprövningen.
Det är exempelvis felaktigt att hävda att
3-4 TWh skulle kunna ersätta
elproduktionen i Barsebäck 2, då denna
reaktors genomsnittliga årsproduktion
överstiger 4 TWh. Elkonsumtionen i landet
har dessutom ökat med omkring 8 TWh
mellan åren 1997 och 2001, vilket gör
detta uttalande än orimligare.
Regeringens redovisning av huruvida
villkoren för en stängning av Barsebäck 2
är uppfyllda eller inte är enligt min
uppfattning vilseledande.
Jag ansluter mig till vad som i motion
2002/03:N9 (m) anförs om effektskatten på
kärnkraft. Då denna skatt snedvrider
konkurrensförhållandena mellan olika
energislag och hämmar viljan till viktiga
investeringar i befintliga kärnkraftverk
bör den avskaffas. Hur och i vilken takt
en sådan avveckling bör ske måste dock
prövas i budgetsammanhang.
Med det anförda tillstyrks motion
2002/03:N10 (kd) i berörda delar liksom
delvis det aktuella yrkandet i motion
2002/03:N9 (m). Övriga här behandlade
motioner avstyrks i motsvarande delar.
3.Stängningen av Barsebäck 2, m.m.
(punkt 1)
av Ingegerd Saarinen (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 1 borde ha följande lydelse:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 3. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:N12 yrkandena 1-3 och
avslår motionerna 2002/03:N9 yrkandena
1-4, 2002/03:N10 yrkandena 1, 4 och 5 och
2002/03:N11 yrkandena 1-4.
Ställningstagande
Kärnkraft är en miljöovänlig och farlig
energiproduktionsform som snarast bör
avvecklas. Folkomröstningens
avvecklingsbeslut har hanterats illa av
regeringen och dess samarbetspartier i
energifrågor. Att som nu föreslås lägga
över hela den fortsatta
avvecklingsprocessen på en
förhandlingsgrupp bestående av
företrädare för staten och kraftindustrin
gör att de folkliga
inflytandemöjligheterna och insynen i
processen försämras på ett påtagligt
sätt. Industrins tro på en fortsatt
avveckling tycks dessutom vara svag med
hänsyn till att det redan nu planeras för
en omfattande effektutbyggnad.
Frågan om avvecklingen av Barsebäck 2
har hittills misskötts. I motsats till
regeringen menar jag att villkoren för en
stängning redan nu är uppfyllda. Den
aktuella reaktorn borde enligt min mening
kunna stängas redan före sommaren 2003.
Med förhållandevis enkla medel kan sedan
ytterligare reaktorer stängas inom några
år. Alternativa energiformer skulle
exempelvis bättre kunna gynnas
skattevägen. Elexporten skulle kunna
minskas, och elproduktionen kan ökas i
befintliga kraftvärmeanläggningar.
Energieffektiviseringspotentialen och
möjligheterna att spara el är betydande i
Sverige. De med internationella mått mätt
låga elpriserna har tyvärr bidragit till
att el har blivit en konsumtionsvara som
många brukar utan närmare eftertanke. Om
eleffektivisering och ökad
biobränsleanvändning följs åt kan
dessutom de klimatpåverkande
koldioxidutsläppen minska samtidigt som
kärnkraftsavvecklingen påskyndas.
Säkerheten i de svenska kärnkraftverken
kan ifrågasättas. Jag anser att
kärnkraftsindustrin skall ha ett
obegränsat skadeståndsansvar gentemot
offren vid en olycka samt ett kraftigt
ökat försäkringsansvar. För att
ytterligare förstärka
kärnsäkerhetsarbetet bör den nu pågående
Kärnsäkerhetsutredningen ges tilläggs
direktiv så att den blir lika grundlig
som Reaktorsäkerhets-utredningen från år
1979.
Med det anförda tillstyrks motion
2002/03:N12 (mp) i berörda delar. Övriga
här behandlade motioner avstyrks i
motsvarande delar.
4.Förbudet mot uppförande av
kärnkraftsreaktorer (punkt 2)
av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg
(fp), Ulla Löfgren (m), Stefan
Hagfeldt (m) och Nyamko Sabuni (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 2 borde ha följande lydelse:
2. Riksdagen antar det i bilaga 3
framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.
Därmed bifaller riksdagen motion
2002/03:N301 yrkande 7.
Ställningstagande
Svensk energiförsörjning kommer att vara
tvungen att förlita sig på kärnkraften
under lång tid framöver. Fäster
regeringen någon vikt vid sina
internationella åtaganden på
klimatområdet har den inget annat val än
att låta en klimatvänlig energiform som
kärnkraften spela en viktig roll i det
svenska energisystemet. Alternativa
energikällor har många positiva
egenskaper, men de kommer inte inom
överskådlig framtid att kunna ersätta
kärnkraften.
Mot den bakgrunden anser vi att de
politiska hindren för en fortsatt och
utvecklad användning av kärnenergi måste
tas bort. Vi anser - i likhet med vad som
anförs i motion 2002/03:N301 (m) - att
det inte finns några skäl till att ha en
bestämmelse (5 a § i kärntekniklagen) som
förhindrar byggandet av
kärnkraftsreaktorer i Sverige. Riksdagen
bör därför besluta om att upphäva detta
förbud. Motionen tillstyrks därmed i
berörd del.
5.Förbudet mot kärnteknisk forskning
(punkt 3)
av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg
(fp), Ulla Löfgren (m), Stefan
Hagfeldt (m), Nyamko Sabuni (fp) och
Lars Lindén (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 3 borde ha följande lydelse:
3. Riksdagen antar det i bilaga 4
framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2002/03:N209, 2002/03:N222, 2002/03:N242
yrkande 3, 2002/03:N264 yrkande 5,
2002/03:N288, 2002/03:N301 yrkande 8 och
2002/03:N390 yrkande 19.
Ställningstagande
År 1987 infördes en bestämmelse i
kärntekniklagen (6 §) som stadgar att
ingen får utarbeta
konstruktionsritningar, beräkna
kostnader, beställa utrustning eller
vidta andra sådana förberedande åtgärder
i syfte att inom landet uppföra en
kärnkraftsreaktor. För brott mot
bestämmelsen - som i dagligt tal kommit
att få benämningen ''''''''tankeförbudet'''''''' eller
''''''''hjärntvättsparagrafen'''''''' - stadgas
fängelse med en straffsats motsvarande
den som gäller för vållande till annans
död. Av lagens förarbeten framgår att den
dåvarande regeringens syfte var att
"ytterligare klargöra att de
energipolitiska riktlinjerna ligger
fast." Tankeförbudet utgör således en
sorts markering av statsmakternas
intentioner att så småningom avveckla den
svenska kärnkraften.
Tankeförbudet har kritiserats från
principiella utgångspunkter allt sedan
det tillkom. Förbudet har uppfattats som
oförenligt med de principer om yttrande-
och tankefrihet som bör ligga till grund
för all lagstiftning och det har ansetts
helt artfrämmande att använda en lagtext
för att göra allmänna, politiska
''''''''markeringar''''''''.
Tankeförbudet har en hämmande effekt på
den akademiska friheten. Hösten 1995
gjorde 102 svenska professorer och andra
framstående forskare från så gott som
samtliga landets universitet och
högskolor ett upprop till regeringen om
avskaffande av tankeförbudet. Från
forskarhåll har också hävdats att
bestämmelsen får skadliga effekter bl.a.
genom att försvåra forskning kring hur
man kan utvinna ytterligare energi ur
kärnavfall, en forskning som med framgång
pågår i bl.a. Förenta staterna. Den som
skulle vilja visa hur ny kraftproduktion,
baserad på kärnteknik, skulle kunna
tillföras det svenska kraftsystemet kan
inte göra detta utan att hotas av
fängelse. Det kan t.o.m. ifrågasättas om
det överhuvudtaget är möjligt att
presentera genomarbetade och
kostnadsberäknade alternativ till
prövning i den energipolitiska debatten
utan att begå lagbrott.
I remissvaren på Energikommissionens
betänkande (SOU 1995:139) uppmärksammades
tankeförbudet såväl av den statliga
tillsynsmyndigheten Statens
strålskyddsinstitut (SSI) som av Statens
råd för kärnavfallsfrågor (KASAM). SSI
påpekade i sitt remissvar att fortsatt
forskning på kärnenergiområdet kan leda
till väsentligt förbättrad säkerhet och
miljövänlighet. KASAM ansåg att
tankeförbudsparagrafen bör slopas och
anförde i sitt remissvar att detta ". har
betydelse inte minst för att ge bättre
förutsättningar för forskning om nya
principiella lösningar inom
kärnenergiområdet. Ur KASAM:s perspektiv
är det av särskilt intresse med forskning
kring effektivare utnyttjande av
kärnbränslet, minimering av
avfallsmängder, transmutation av
befintligt kärnavfall m.m. Kvalificerade
svenska kärntekniker och forskare skall
inte behöva stå bredvid och passivt
betrakta en utveckling, som kan leda till
resultat av stort intresse även för vårt
land. Stimulerande arbetsuppgifter och
ekonomiska förutsättningar är nödvändiga
för att attrahera goda forskare till
kärnkraftsområdet. Detta behövs inte
minst då avveckling av kärnkraftverken
och ett säkert omhändertagande av
avfallet blir aktuellt."
Förslag om slopande av tankeförbudet
har behandlats av riksdagen vid ett
flertal tillfällen. En bidragande orsak
till att förslagen har avvisats torde
vara att frågan har ansetts kopplad till
den vidare energipolitiska
frågeställningen om kärnkraftens framtid
i vårt land. Något sådant samband
föreligger emellertid inte, vilket bl.a.
framgår av att t.o.m. Miljöpartiets
företrädare i Energikommissionen instämde
i att tankeförbudet utgör "en
inskränkning av medborgerliga fri- och
rättigheter som inte står i rimlig
proportion till motiven".
I utredningsbetänkandet Översyn av
lagstiftningen på kärnenergiområdet (SOU
1991:95) förordas att tankeförbudet borde
slopas. Utredningen konstaterade att
paragrafen inte är motiverad av
säkerhetsskäl och att den därför inte hör
hemma i en utpräglad säkerhetslag som
kärntekniklagen. Den omständigheten att
principiell kritik mot tankeförbudet
numera framförs helt oberoende av
inställningen till kärnkraftens
utnyttjande i Sverige borde nu möjliggöra
en omprövning av tankeförbudet utan
ovidkommande hänsynstaganden.
Riksdagen bör därför upphäva den
aktuella bestämmelsen i kärntekniklagen.
Med detta tillstyrks här aktuella
motionsyrkanden.
6.Lag om effektreserv på elmarknaden
(punkt 5)
av Lars Lindén (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 5 borde ha följande lydelse:
5. Riksdagen antar regeringens förslag
till lag om effektreserv och tillkännager
för regeringen som sin mening vad som i
övrigt anförs i reservation 6. Därmed
bifaller riksdagen proposition 2002/03:85
punkt 1 och motion 2002/03:N10 yrkande 3.
Ställningstagande
Jag tillstyrker förslaget om en lag om
effektreserv. Samtidigt vill jag
understryka att förslaget är en
övergångslösning som mynnar ut i att
effektproblematiken därefter skall lösas
inom ramen för en öppen marknadsbaserad
lösning. Av propositionen framgår
emellertid inte hur regeringen tänker sig
att en sådan lösning eventuellt skulle
kunna se ut. Jag anser att regeringen
redan i det här skedet rimligen måste ha
en del idéer kring huvuddragen i en sådan
modell och att riksdagen borde ha
delgivits dessa tankegångar som en del av
föreliggande beslutsunderlag. Är det å
andra sidan så att regeringen helt saknar
uppfattning om den marknadsbaserade
lösningens karaktär kan det sättas i
fråga om paketet med en övergångslösning
och därpå följande marknadsbaserad
lösning kan anses vara välgrundad. Det
kan inte hållas för uteslutet att
regeringens ovilja att närmare beskriva
formerna för den marknadsbaserade
lösningen indikerar en misstro mot
förmågan hos elmarknadens aktörer att
verkligen kunna hantera
effektproblematiken. Denna misstro - och
möjligen även reella problem för
elmarknadens aktörer att ta sitt ansvar
för effektfrågan - kan i så fall härledas
till den kortsiktiga och i många stycken
okloka energipolitik som regeringen
driver med stöd av Vänsterpartiet och
Centerpartiet.
Med det anförda tillstyrker jag
regeringens förslag till lag om
effektreserv. Samtidigt tillstyrks motion
2002/03:N10 (kd) i berörd del.
7.Lag om effektreserv på elmarknaden
(punkt 5, motiveringen)
av Ingegerd Saarinen (mp).
Ställningstagande
Behovet av en effektreserv kan härledas
till det faktum att elmarknaden inte
fungerar tillfredsställande. Dagens
elmarknad bidrar till att elproducenterna
inte kan finansiera en
kapacitetsutbyggnad, vilket gör att
effektbristsituationer uppkommer.
Regeringens förslag om en effektreserv
måste betraktas som en nödlösning i
väntan på en fundamental reform av
elmarknaden i linje med vad som anförs i
motion 2002/03:N12 (mp). Möjligheterna
med och konsekvenserna av en sådan reform
bör utredas. Till denna fråga återkommer
utskottet i ett senare avsnitt.
Med det anförda tillstyrker jag
regeringens förslag till lag om
effektreserv. Samtidigt avstyrks motion
2002/03:N10 (kd) i berörd del.
8.Lag om ursprungsgarantier avseende
förnybar el (punkt 6)
av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg
(fp), Ulla Löfgren (m), Stefan
Hagfeldt (m) och Nyamko Sabuni (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 6 borde ha följande lydelse:
6. Riksdagen antar regeringens förslag
till lag om ursprungsgarantier avseende
förnybar el och tillkännager för
regeringen som sin mening vad som i
övrigt anförs i reservation 8. Därmed
bifaller riksdagen proposition 2002/03:
85 punkt 2 och motion 2002/03:N9 yrkande
6.
Ställningstagande
Vi anser att det är bra att EU vill
främja förnybar elproduktion på den
gemensamma europeiska elmarknad som
successivt växer fram. Inte minst är
detta angeläget för att nå ambitionerna i
FN:s ramkonvention om klimatförändringar
(Kyotoprotokollet).
Sverige är den av EU:s femton
medlemsstater som redan i dag har den i
särklass högsta andelen förnybar el. År
2001 uppgick andelen förnybar el
(vattenkraft och vindkraft) till 50 % av
den totala inhemska elproduktionen.
Därutöver var ytterligare 44 % av
elproduktionen (kärnkraft) helt fri från
utsläpp av svavel, kväveoxider och
koldioxid. Endast 6 % av den svenska
elproduktionen genererade alltså några
tillskott till nedsmutsning och
klimatförändringar. Sverige hade därmed
ett av de renaste elproduktionssystemen i
hela världen. Inget annat EU-land kommer
i närheten av detta. I Sverige härrör de
klimatpåverkande utsläppen inte från
elproduktionen, utan från
värmeproduktionen och trafiksektorn.
Detta förhållande beaktas på intet sätt i
EU:s direktiv.
Det är betydligt lättare att acceptera
de delar av EG-direktivet som syftar till
att få till stånd en tydlig och
tillförlitlig ursprungsmärkning av el.
Det bidrar till att stärka den
konsumentmakt som fick förutsättningar
att verka när elmarknaden avreglerades.
Mot denna bakgrund kan vi biträda
regeringens förslag till lag om
ursprungsgarantier avseende förnybar el.
För att ytterligare stärka
konsumenternas möjlighet att påverka
elproduktionen bör ursprungsmärkningen i
ett nästa steg vidgas till att omfatta
även andra former av elproduktion,
exempelvis naturgasbaserad eller
kärnkraftsbaserad el.
Med det anförda tillstyrker vi
regeringens förslag om lag om
ursprungsgarantier avseende förnybar el.
Samtidigt tillstyrks motion 2002/03:N9
(m) i denna del.
9.Mätning och debitering av el (punkt 7)
av Mikael Odenberg, Ulla Löfgren och
Stefan Hagfeldt (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 7 borde ha följande lydelse:
7. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 9. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:N9 yrkandena 7 och 8,
bifaller delvis motion 2002/03:N11
yrkande 6 och avslår motionerna
2002/03:N10 yrkande 6, 2002/03:N11
yrkande 5, 2002/03:N12 yrkandena 4-6,
2002/03:N264 yrkande 10, 2002/03:N300
yrkandena 1 och 2 och 2002/03: N350.
Ställningstagande
Med ett förslag om obligatorisk månadsvis
mätning hos alla elkunder eftersträvar
regeringen bl.a. en förstärkning av
konsumenternas inflytande över sin
elanvändning. Välinformerade elkunder
förväntas fatta beslut som gynnar såväl
den enskilde konsumenten som elmarknadens
funktion. Detta syfte är förvisso
vällovligt, men de medel som regeringen
förordar saknar såväl grund i tidigare
dokumenterade erfarenheter som rimlighet
när det gäller kostnaderna. I stället för
att införa månadsvis mätning hos alla
elkunder - en reform som kostar minst 10
miljarder kronor - vore det både
betydligt billigare och marknadsmässigt
mer rationellt att avskaffa den
preliminärdebitering som bl.a. bidrar
till att göra elräkningarna obegripliga.
Ett krav på debitering efter verklig
förbrukning skulle medföra att det
skapades incitament för elleverantörerna
att läsa av elmätarna oftare. Ju mer
sällan mätarna lästes av desto längre tid
skulle elföretagen tvingas leverera el på
kredit. Utvecklingen skulle rimligen bli
sådan att stora elkunder skulle läsas av
ofta medan småkunder skulle läsas av mer
sällan. En naturlig differentiering av
avläsningsintervallen skulle således
utvecklas som på ett betydligt bättre
sätt än den generella reform som
regeringen föreslår skulle avspegla såväl
kundernas som nätföretagens önskemål och
behov.
I propositionen bortser regeringen
vidare från möjligheterna att använda ny
teknik. Internetbaserade tjänster skulle
exempelvis kunna användas för
dubbelriktad kommunikation mellan
elproducenter och elkunder. Detta skulle
bl.a. göra det lättare för kunderna att
följa och anpassa sin elförbrukning samt
att själva bestämma
debiteringsintervallen genom egna
mätaravläsningar och inrapporteringar
över Internet.
Vi vill avslutningsvis uppmärksamma den
orimliga saktfärdighet som har präglat
regeringens hantering av frågan om ett
sanktionssystem gentemot nätägare som
missköter kunders krav på byte av
elleverantör. Näringsutskottet har vid
flera tillfällen och i allt skarpare
tonläge ställt krav på en utredning av
ett sådant sanktionssystem utan att något
har hänt. Det finns således god grund för
att ånyo upprepa kravet och att kritisera
regeringen för hur den genom sitt
agerande negligerar de folkvaldas
uttryckliga vilja.
Med det anförda tillstyrker vi motion
2002/03:N9 (m) i berörda delar och delvis
aktuellt yrkande i motion 2002/03:N11
(fp). Övriga här behandlade motioner
avstyrks.
10. Mätning och debitering av el
(punkt 7)
av Eva Flyborg (fp), Nyamko Sabuni
(fp) och Lars Lindén (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 7 borde ha följande lydelse:
7. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 10. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2002/03:N10 yrkande 6,
2002/03:N11 yrkandena 5 och 6 och
2002/03:N264 yrkande 10, bifaller delvis
motion 2002/03:N9 yrkande 8 och avslår
motionerna 2002/03:N9 yrkande 7,
2002/03:N12 yrkandena 4-6, 2002/03:N300
yrkandena 1 och 2 och 2002/03:N350.
Ställningstagande
Vår uppfattning är att Energimyndighetens
ursprungliga förslag om ett införande
stegvis av månadsvis mätning av el är
välgrundat. Med hänsyn till att
kunskaperna om de verkliga
elbesparingseffekterna av månadsvis
mätning är mycket knapphändiga är det
rimligt att inledningsvis endast
inkludera elanvändare vars förbrukning
överstiger 8 000 kWh. Med utgångspunkt i
de erfarenheter som dras av detta kan det
sedan övervägas om och hur snabbt
ytterligare kunder bör omfattas av krav
på månadsvis mätning och senare även av
krav på timvis mätning.
Riksdagen har vid flera tillfällen
uttalat att det skall införas ett
sanktionssystem för de nätägare som
försvårar leverantörsbyten. Vi anser att
det är djupt otillfredsställande att de
beställningar som riksdagen vid två
tillfällen gjort till regeringen rörande
leverantörsbyte och införande av ett
sanktionssystem riktat mot nätägarna ännu
inte har effektuerats. Frågan hänvisas nu
till en ytterligare utredning
(Utredningen om fortsatt utveckling av el-
och naturgasmarknaderna), och ett
eventuellt förslag till riksdagen kan
därmed förväntas först under år 2005.
Detta innebär att regeringen har förhalat
frågan på ett helt oacceptabelt sätt.
Vi anser att riksdagen genom ett
tillkännagivande bör uppmana regeringen
att tillse att frågan om leverantörsbyte
omgående får en lösning. Utredningen om
fortsatt utveckling av el- och
naturgasmarknaderna, som bl.a. skall
behandla frågan om leverantörsbyte, måste
ges tilläggsdirektiv om att frågan skall
behandlas med förtur och redovisas
snarast.
Med det anförda tillstyrks motionerna
2002/03:N10 (kd) och 2002/03:N11 (fp) i
berörda delar liksom delvis aktuellt
yrkande i motion 2002/03:N9 (m). Övriga
här behandlade motionsyrkanden avstyrks i
motsvarande delar.
11. Mätning och debitering av el
(punkt 7)
av Ingegerd Saarinen (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 7 borde ha följande lydelse:
7. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 11. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2002/03:N12 yrkandena 4-6 och
2002/03:N300 yrkandena 1 och 2 och avslår
motionerna 2002/03: N9 yrkandena 7 och 8,
2002/03:N10 yrkande 6, 2002/03:N11
yrkandena 5 och 6, 2002/03:N264 yrkande
10 och 2002/03:N350.
Ställningstagande
Jag hyser stor tilltro till elkundernas
vilja att bidra till en bättre miljö
genom minskad elförbrukning och till att
minimera effektbalansproblemen genom att
begränsa sin förbrukning när eltillgången
är ansträngd. Detta förutsätter
emellertid att elkunderna har tillgång
till relevant information om sin aktuella
förbrukning. Sådan information blir ofta
bättre ju mer aktuell den är. Idealet
vore att elkonsumenten direkt kan läsa av
sin elförbrukning i realtid, exempelvis
via Internet. Ett sådant system skulle
dven kunna kompletteras med olika typer
av effektreduceringsprodukter som
automatiskt slår av eller på elektriska
apparater (exempelvis tvättmaskiner och
varmvattenberedare) när elpriserna är som
högst respektive lägst.
Regeringens avsikt att införa
obligatorisk månadsvis mätning av el är
ett steg i rätt riktning. Reformen borde
dock genomföras snabbare. I stället för
regeringens inriktning att låta kraven
gälla fr.o.m. juli 2009 borde de införas
före utgången av år 2007. Reformen borde
även ha innefattat en tydlig inriktning
mot realtidsmätning. Krav borde ha
ställts på att de mätare som installeras
även kan klara av minst timvis mätning
eller att de på ett enkelt sätt kan
uppgraderas för detta ändamål.
Regeringens inriktning innebär att man
för en lång framtid binder sig vid ett
system för månadsvis mätning. Det är
orimligt att först genomföra en reform
som innebär kostnader på ca 10 miljarder
kronor och sedan efter några år ställa
krav på än tätare mätintervaller med
tillhörande krav på investeringar i nya
mätsystem. Regeringen hävdar själv att
Energimyndighetens förslag om ett
genomförande stegvis av månadsvis mätning
skulle innebära onödiga extrakostnader.
Med samma argument kan man redan nu
undvika framtida extrakostnader genom att
förbereda de nya mätarna för tätare
mätintervall. Den marginalkostnad som
tillkommer för detta är betydligt mindre
än om alla mätare så småningom måste
bytas ut igen.
Jag vill också lyfta fram möjligheterna
att stimulera konsumenternas vilja att
påverka sin värmeanvändning. Individuell
värmemätning är, i likhet med exakt
elmätning, viktig för att öka
konsumenternas medvetenhet om sin
energiförbrukning och därmed för att
skapa incitament för att påverka
densamma. Besparingar till följd av en
sänkt energiåtgång för uppvärmning är
viktiga eftersom de skadliga
effekttopparna inträffar när
uppvärmningsbehoven är som störst. Vidare
kan noteras att individuell mätning av
värme har föreslagits av såväl Klimat-
som Miljömålskommittéerna utan att
regeringen har hörsammat detta, vilket är
beklagligt. Jag anser att obligatorisk
individuell värmemätning bör övervägas
för nybyggande. I befintlig bebyggelse
måste det genomföras ytterligare
teknikutveckling innan krav på
individuell värmemätning kan införas.
Med det anförda tillgodoses motionerna
2002/03:N12 (mp) och 2002/03:N300 (mp) i
berörda delar och tillstyrks. Övriga här
behandlade motioner avstyrks i
motsvarande delar.
12. Reformerad elmarknad
(punkt 8)
av Lars Lindén (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 8 borde ha följande lydelse:
8. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 12. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:N10 yrkande 2 och avslår
motion 2002/03:N12 yrkande 7.
Ställningstagande
I likhet med vad som anförs i motion
2002/03:N10 (kd) anser jag att
elmarknadens nuvarande funktion kan
ifrågasättas. De effektproblem som uppkom
under den gångna vintern kan exempelvis
tas som intäkt för att den nuvarande
strukturen inte svarar upp mot de krav
som kan ställas på en väl fungerande
marknad. Marknadens aktörer saknar,
enligt min uppfattning, tillräckliga
incitament för att säkerställa
effekttillgången. Följden blir bl.a. att
effektbristsituationer måste lösas genom
import av smutsig kol- och oljebaserad
el. Detta är i sin tur en situation som
härstammar från en i grunden felaktig
energipolitik där regeringens agerande i
mångt och mycket signalerar en besvärande
misstro mot elmarknadens aktörer.
Med det anförda tillstyrks motion
2002/03:N10 (kd) i berörd del. Det
aktuella yrkandet i motion 2002/03:N12
(mp) avstyrks.
13. Reformerad elmarknad
(punkt 8)
av Ingegerd Saarinen (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 8 borde ha följande lydelse:
8. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 13. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:N12 yrkande 7 och avslår
motion 2002/03:N10 yrkande 2.
Ställningstagande
Ett stort problem med den nuvarande
elmarknaden är att konsumenternas
incitament till en effektiv elanvändning
blockeras. Elmarknaden är en onaturlig
marknad, eftersom tillgång och
efterfrågan inte matchas med hjälp av
priset. Mot bakgrund av detta anser jag -
i likhet med vad som anförs i motion
2002/03:N12 (mp) - att elmarknaden
behöver reformeras. En utredning bör
tillsättas för att undersöka
möjligheterna med och konsekvenser av en
fundamental elmarknadsreform.
Jag anser att den reformerade
elmarknaden fortfarande lider av sviterna
från monopoltiden. Då byggdes kärnkraften
ut i syfte att minska oljeberoendet.
Följden blev att utbudet på elmarknaden
ökade och elpriserna sjönk. Detta ledde i
sin tur till att den billiga elen blev
ett huvudalternativ för villauppvärmning.
När det nu saknas överkapacitet på
elmarknaden har förutsättningarna
förändrats, och det finns därför
anledning att ånyo vidta åtgärder för att
förbättra elmarknadens funktion.
Jag menar att den verkliga
konkurrenshandeln med fysisk el sker på
spotmarknaden. På en avreglerad elmarknad
måste även konsumenterna få tillgång till
denna handel. På denna marknad bildas ett
jämviktspris som skapar balans mellan
produktion och konsumtion av fysisk el.
För att bilda priset måste konsumenternas
sammanlagda vilja att konsumera el vid
olika prisnivåer läggas in. Det skulle i
sin tur innebära att elsäljarna blev
överflödiga liksom även behovet av att
rapportera mätvärden och leverantörsbyten
mellan nätbolagen och säljarna. Mätningen
och avräkningen av konsumenternas
leverans skulle endast behöva hanteras av
de lokala nätbolagen. Konsekvenserna av
detta skulle bli dels en betydande
förenkling, dels en effektivisering.
Dessa åtgärder bör dessutom
kompletteras med utökad timvis mätning
och ett system som sprider information om
spotpriset till konsumenterna. Detta gör
det möjligt för elkunderna att i större
omfattning styra sin konsumtion utifrån
priset. Vidare bör gälla att elpriset
skall kunna låsas genom separata
prisförsäkringar. Dessa prisförsäkringar
skulle få en annan funktion än i dag
främst genom att bidra till att sprida
investeringsrisker på marknaden. En
producent som har investerat kan sälja
prisförsäkringar som motsvarar den
installerade kapaciteten till ett stort
antal konsumenter, varigenom
konsumenterna har möjlighet att välja
vilka investeringar de vill stödja, t.ex.
investeringar i grön el eller
effektbesparande åtgärder.
Jag anser att elmarknadens utformning
väcker misstankar om att det finns en
avsikt att avskärma konsumenterna från
den egentliga konkurrensen på
elmarknaden. Motivet till detta skulle
kunna vara att regeringen genom att skapa
en oligopolmarknad vill göra Vattenfall
AB till en framträdande europeisk aktör.
Blotta misstanken om ett sådant
förhållande gör att förtroendet för
marknadens funktion urholkas. Det är
uppenbart att elmarknaden lider av ett
betydande systemfel och att en reform i
enlighet med vad som här har skisserats
därför bör utredas och om möjligt
genomföras utan dröjsmål.
I motsats till vad utskottsmajoriteten
hävdar menar jag att reformen skulle
kunna genomföras med begränsade
förändringar i regelverket och att
resultatet skulle innebära både
förenklingar och effektivisering.
Utskottsmajoriteten reser även tvivel mot
att den här föreslagna reformen kommer
att ge de positiva effekter som har
beskrivits ovan. Den menar bl.a. att
nätföretagen skulle hamna i en
monopolsituation gentemot konsumenterna.
Jag vill med anledning härav poängtera
att det föreslagna systemet skulle
fungera så att Svenska kraftnät svarar
för att anmäla konsumtionen till
spotmarknaden, men att det är
konsumenterna som sköter upphandlingen.
Detta bygger på att det endast är
konsumenterna själva som kan pressa
priset genom att anpassa konsumtionen när
priset stiger på spotmarknaden.
Riksdagen bör således genom ett
tillkännagivande anmoda regeringen att
tillsätta en utredning med det uppdrag
som här har angivits. I denna utredning
bör också andra sätt att åstadkomma en
förändring av elprissättningen mot
rörliga priser ingå. Därmed blir motion
2002/03:N12 (mp) tillgodosedd i berörd
del och tillstyrks.
14. Energi och klimat (punkt 9)
av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg
(fp), Ulla Löfgren (m), Stefan
Hagfeldt (m), Nyamko Sabuni (fp) och
Lars Lindén (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 9 borde ha följande lydelse:
9. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 14. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:N390 yrkande 2 och avslår
motion 2002/03:MJ418 yrkande 3.
Ställningstagande
Trots att den globala uppvärmningen på
grund av utsläpp av växthusgaser kan
betraktas som en av de största
utmaningarna på miljöområdet saknar
regeringen en samlad och tydlig
klimatpolitisk linje. Det måste
exempelvis betraktas som kontraproduktivt
att låta kärnkraften ersättas av
importerad el från fossila energikällor
så som har blivit fallet efter
stängningen av Barsebäck 1.
Vi anser att det erfordras ännu större
satsningar på både den nationella och den
internationella arenan för att
klimatförändringarna skall kunna stoppas.
Det krävs gemensamma europeiska åtgärder
för att minska koldioxidutsläppen.
Med det anförda tillstyrks här aktuellt
yrkande i motion 2002/03:N390 (kd).
Motion 2002/03:MJ418 (v) avstyrks i
berörd del.
15. Energi och klimat (punkt 9,
motiveringen)
av Ingegerd Saarinen (mp).
Ställningstagande
Klimatfrågorna tillhör en av de allra
viktigaste utmaningarna för
mänskligheten. Utsläppen av växthusgaser
måste minska, och den globala dimensionen
ställer i det avseendet särskilda krav på
samverkan mellan länder.
Det insatser som regeringen gör på
klimatområdet är inte tillräckligt. Jag
anser att intensiteten i arbetet med att
ställa om energisystemet måste öka och
ges en tydligare inriktning på
bärkraftighet ur klimatsynpunkt. Sverige
bör också på ett mer framträdande sätt än
hittills agera som föregångare och
pådrivare på den internationella arenan
när det gäller klimatfrågor. Förslagen i
här aktuella motioner är, liksom
regeringens politik, allt för begränsade.
Det erfordras betydligt högre ambitioner
för att klimatproblemen skall kunna
bemästras. Med det anförda avstyrks
motion 2002/03:N390 (kd) i berörd del.
Även aktuellt yrkande i motion
2002/03:MJ418 (v) avstyrks.
16. Forskning och utveckling
(punkt 10)
av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg
(fp), Ulla Löfgren (m), Stefan
Hagfeldt (m) och Nyamko Sabuni (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 10 borde ha följande lydelse:
10. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 16. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:N301 yrkande 14 och avslår
motionerna 2002/03:MJ428 yrkande 9,
2002/03:N229, 2002/03: N345 yrkande 11,
2002/03:N366 och 2002/03:N390 yrkandena
11 och 18.
Ställningstagande
Enligt vår uppfattning måste en utökad
inhemsk energiproduktion utgå från högt
ställda miljö- och säkerhetskrav. En
annan förutsättning är enligt vårt
förmenande att alla energislag skall
klara konkurrensen på energimarknaden
utan subventioner. Mot den bakgrunden är
det inte rimligt att subventionera sådan
etablerad teknik som används inom
exempelvis vindkraften under täckmantel
av att det skulle handla om ny teknik.
Det kan dessutom anses vara tveksamt om
den aktuella tekniken har kommersiell
bärkraft. Inom ramen för kol- och
oljebaserad energiproduktion har
satsningar på ny teknik låg potential då
den negativa miljöpåverkan som dessa
energislag ger upphov till är av sådan
art att de inte är förenliga med högt
ställda miljökrav. Naturgasen är förvisso
ett renare alternativ än olja och kol,
men teknikutvecklingen på detta område
hämmas av svårigheterna att på
kommersiella grunder klara en utbyggnad
samtidigt som utsläppen av koldioxid kan
hanteras.
Vi vill i stället lyfta fram den
kvalificerade kärntekniska forskning som
bedrivs internationellt. Ett exempel på
sådan forskning är det som brukar
betecknas acceleratordriven
transmutation. Fördelarna med denna
teknik är bl.a. att de långlivade ämnena
i kärnavfallet kan reduceras kraftigt.
Tekniken ger också möjligheter att öka
den mängd energi som kan utvinnas ur
bränsleråvaran.
Mycket FoU-arbete återstår innan dessa
nya kärntekniker är möjliga att tillämpa
i den praktiska energiproduktionen eller
kärnbränslehanteringen. Det är dock
viktigt med ett långsiktigt perspektiv på
dessa frågor, inte minst med hänsyn till
kommande generationers behov av
kostnadseffektiva, säkra och miljövänliga
energikällor och tillförlitliga metoder
för hanteringen av det kärnavfall vi
kommer att lämna efter oss.
Med det anförda tillstyrks berört
yrkande i motion 2002/03:N301 (m). Övriga
här aktuella motioner avstyrks i
motsvarande delar.
17. Forskning och utveckling
(punkt 10)
av Lars Lindén (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 10 borde ha följande lydelse:
10. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 17. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:N390 yrkandena 11 och 18
och avslår motionerna 2002/03:MJ428
yrkande 9, 2002/03:N229, 2002/03:N301
yrkande 14, 2002/03:N345 yrkande 11 och
2002/03:N366.
Ställningstagande
Jag vill att långsiktighet och
uthållighet skall prägla
energiutvecklingen. Målet är ett
ekologiskt uthålligt energisystem utan
drastiska prisförändringar, elbrist m.m.
För att detta skall kunna vara möjligt
krävs emellertid stora satsningar på
energiforskning och energiteknisk
utveckling. Exempel på områden där sådana
satsningar är särskilt angelägna finns
nämnda i motion 2002/03: N390 (kd). Det
gäller exempelvis forskning om solceller,
vätgasbaserade energisystem, artificiell
fotosyntes och stationära bränsleceller.
Jag vill också framhålla att ett utökat
europeiskt forskningssamarbete är
betydelsefullt när det bl.a. gäller
förnybara energikällor. En möjlighet vore
att inrätta en gemensam europeisk
myndighet som kan ta ett övergripande
ansvar för att driva på och samordna
utvecklingen på energiområdet.
Med det anförda tillstyrks nu aktuella
yrkanden i motion 2002/03:N390 (kd).
Vvriga här behandlade motioner avstyrks i
berörda delar.
18. Forskning och utveckling
(punkt 10)
av Ingegerd Saarinen (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 10 borde ha följande lydelse:
10. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 18. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2002/03:N229 och 2002/03:N366
och avslår motionerna 2002/03:MJ428
yrkande 9, 2002/03: N301 yrkande 14,
2002/03:N345 yrkande 11 och 2002/03:N390
yrkandena 11 och 18.
Ställningstagande
Det är mycket angeläget med forskning och
utveckling på energiområdet. Emellertid
kan det ifrågasättas vilka prioriteringar
som regeringen och berörda myndigheter
gör för att denna verksamhet på ett
effektivt sätt skall kunna bidra till den
nödvändiga omställningen av
energisystemet.
Ett tydligt exempel på en tvivelaktig
fokusering är den tyngdpunkt som hittills
har lagts på utvinning av etanol ur säd.
Vägverket har pekat ut vätgas och nya
typer av syntetiskt producerade drivmedel
som de mest intressanta alternativen till
bensin och diesel. Dessa anses kunna bli
mer kostnadseffektiva än etanol.
Jag anser att det nu är nödvändigt med
en omorientering av forskningsinsatserna
kring alternativa drivmedel för att inte
de mest lovande forskningsområdena skall
försummas. Ett flerårigt nationellt
forskningsprogram med inriktning på att
utveckla tekniken kring
syntesgasproduktion ur bioråvara i linje
med vad som föreslås i motion
2002/03:N366 (mp) är därmed motiverat.
Med det anförda tillstyrks nämnda
motion liksom motion 2002/03:N229 (m).
Övriga här behandlade motioner avstyrks i
aktuella delar.
19. Effektivare energianvändning
(punkt 11)
av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg
(fp), Ulla Löfgren (m), Stefan
Hagfeldt (m), Nyamko Sabuni (fp) och
Lars Lindén (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 11 borde ha följande lydelse:
11. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 19. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:N390 yrkande 13 och avslår
motion 2002/03:N219.
Ställningstagande
Det energipolitiska
omställningsprogrammet har visat magert
resultat. Vi anser att de satsningar som
nu görs på information och åtgärder för
att spara energi i hushållen är
vällovliga. Det är emellertid enligt vår
uppfattning ineffektivt och opedagogiskt
att kombinera sådana satsningar med ett
fastighetsskattesystem som effektivt
håller tillbaka fastighetsägares goda
vilja att göra investeringar i olika
energieffektiviseringslösningar.
Med det anförda tillstyrks motion
2002/03:N390 (kd) i berörd del. Motion
2002/03:N219 (s) avstyrks.
20. Internationella frågor
(punkt 12)
av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg
(fp), Ulla Löfgren (m), Stefan
Hagfeldt (m) och Nyamko Sabuni (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 12 borde ha följande lydelse:
12. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 20. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:N9 yrkande 5 och avslår
motion 2002/03:N273.
Ställningstagande
Svenska elproducenter agerar på en
internationell marknad. El säljs och köps
under skarpa konkurrensförhållanden på
den nordiska elbörsen. Det är därför
oerhört viktigt att svenska aktörer
verkar under samma förutsättningar som
gäller för aktörerna i de andra nordiska
länderna.
I likhet med vad som anförs i motion
2002/03:N9 (m) anser vi därför att det är
mycket angeläget att få till stånd en
ökad anpassning av principerna för
energibeskattning mellan de nordiska
länderna. En positiv konsekvens av detta
vore ett mer effektivt utnyttjande av de
samlade produktionsresurserna, vilket
skulle vara positivt för samhällsekonomin
och resultera i en minskad miljöpåverkan.
Vi anser nämligen att dagens
energibeskattning i praktiken gynnar
import av nedsmutsande kolproducerad el.
En förändrad beskattningsstruktur skulle
jämställa den svenska elproduktionen med
den danska och bl.a. göra det lättare för
svenska producenter att konkurrera med
dansk kolkondenskraft.
Det arbete som bedrivs inom EU på
energibeskattningsområdet är förvisso
vällovligt, men vi menar att det finns
utrymme för de nordiska länderna att
agera som föregångare när det gäller ökad
harmonisering på området. Den långt
gångna avregleringen på den nordiska
elmarknaden och ett väl upparbetat
nordiskt samarbetsklimat ger goda
förutsättningar för att en harmonisering
skulle ge ett lyckat resultat. Kan man
skapa ett försöksområde inom Norden när
det gäller handel med utsläppsrätter
borde villkoren, menar vi, vara ungefär
desamma för att tillskapa en långt gången
harmonisering av de nordiska miljö- och
energiskatterna. Åtgärder på detta område
torde också bidra till att omställningen
av energisystemen i EU:s medlemsstater
påskyndas. Detta ligger i linje med vad
som efterfrågas i motion 2002/03:N273
(fp). Riksdagen bör dock inte i ett
tillkännagivande uttala sig om
elproduktionens sammansättning i Danmark.
Med det anförda tillstyrks motion
2002/03:N9 (m) i berörd del. Samtidigt
avstyrks motion 2002/03:N273 (fp).
21. Konkurrensen inom
fjärrvärmesektorn (punkt 13)
av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg
(fp), Ulla Löfgren (m), Stefan
Hagfeldt (m) och Nyamko Sabuni (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 13 borde ha följande lydelse:
13. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 21. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2002/03:N333 och 2002/03:N390
yrkandena 14 och 15.
Ställningstagande
Det pågår för närvarande en utredning av
konkurrenssituationen på
fjärrvärmemarknaden. Detta kan anses vara
ett tecken på att regeringen till slut
har insett att det som oppositionen
tidigare har framfört vid flera
tillfällen är en realitet. För att inte
låta dåligt fungerande konkurrens och
regeringens oförmåga till praktisk
handling ytterligare drabba
fjärrvärmekunderna anser vi emellertid
att det är motiverat med omedelbara
åtgärder för att hejda den negativa
utvecklingen. Exempel på åtgärder som kan
vidtas utan ytterligare tidsutdräkt är
skärpt pristillsyn, införandet av ett
system för benchmarkingkonkurrens,
införande av utökade möjligheter till
tredjepartstillträde, inrättande av en
instans för hantering av klagomål från
konsumenter på priser och
leveransvillkor, förbättrade möjligheter
att utnyttja spillvärme, m.m.
Med det anförda tillstyrks motionerna
2002/03:N333 (m) och 2002/03: N390 (kd) i
berörda delar.
Särskilda yttranden
Utskottets beredning av ärendet har
föranlett följande särskilda yttranden. I
rubriken anges inom parentes vilken punkt
i utskottets förslag till riksdagsbeslut
som behandlas i avsnittet.
1. Naturgas (punkt 4)
av Ingegerd Saarinen (mp).
Beträffande naturgasens framtid i Sverige
har utskottet påpekat att det inte är
aktuellt med någon storskalig
introduktion av naturgas i Sverige. Jag
vill i det sammanhanget understryka att
jag inte kommer att medverka till att
naturgasen eller något annat fossilt
bränsle ges någon form av ekonomiskt stöd
eller att en ökad naturgasanvändning
uppmuntras på något annat sätt av
statsmakterna. Alla icke uthålliga
energikällor måste förr eller senare
avvecklas och till denna kategori hör
naturgasen (eller fossilgasen som den
rätteligen bör benämnas). Med den
utgångspunkten är det, enligt min mening,
oacceptabelt med investeringar i dyr
infrastruktur för naturgasdistribution.
Det skulle bli som med kärnkraften, dvs.
att man "bygger fast sig" i en
långsiktigt ohållbar lösning. Trots
avvecklingsbeslut tycks det vara näst
intill omöjligt för regeringen att
avveckla kärnkraften. Samma problem
uppkommer den dag naturgasen skall fasas
ut. Stora infrastrukturinvesteringar är
utan tvekan svåra att backa ur även om
det inte är staten som har stått för
investeringskostnaden. Det blir dyrt ändå
om regeringen tvingas ta till
tvångsmedel.
2. Internationella frågor (punkt 12)
av Ingegerd Saarinen (mp).
Beträffande den del av utskottets
ställningstagande som gäller en ökad
harmonisering på energiskatteområdet vill
jag framhålla att jag är positivt
inställd till en sådan harmonisering.
Samtidigt vill jag betona betydelsen av
att harmoniserade skattenivåer måste vara
så pass kännbara att de får verklig
effekt när det gäller att styra
utvecklingen på energiområdet i
bärkraftig riktning. Ett ytterligare
medel för att driva på den utvecklingen
vore att införa en lägsta koldioxidskatt
på EU-nivå. Jag anser att Sverige bör
agera mer kraftfullt för att en sådan
skatt skall bli verklighet.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2002/03:85
Regeringen föreslår att riksdagen antar
regeringens förslag till
1. lag om effektreserv,
2. lag om ursprungsgarantier avseende
förnybar el.
Motioner med anledning av propositionen
2002/03:N9 av Mikael Odenberg m.fl. (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en förtida stängning av
kärnkraftsreaktorn Barsebäck 2.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
regeringens förhandlingar med
kraftindustrin om en omställning av
energisystemet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
borttagande av effektskatten på
kärnkraft.
4. Riksdagen beslutar upphäva lagen
(1997:1320) om kärnkraftens avveckling.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
vikten av en nordisk harmonisering av
energi- och miljöskatter.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en utvidgning av ursprungsmärkningen av
el.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
avläsning och debitering av förbrukad
el.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
sanktioner mot hindren för byte av
elleverantör.
2002/03:N10 av Maria Larsson m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som i motionen
anförs om inriktningen av
energipolitiken.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som i motionen
anförs om en effektivare elmarknad.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som i motionen
anförs om att regeringen skall
presentera en öppen marknadsbaserad
lösning på effektproblematiken.
4. Riksdagen avslår regeringens förslag
om förhandling om avveckling av
kärnkraften.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
villkorsuppfyllande för stängning av
Barsebäck 2.
6. Riksdagen avslår regeringens förslag
om att göra månadsvis avläsning
obligatorisk.
2002/03:N11 av Eva Flyborg m.fl. (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att uppta förhandlingar om att
Barsebäck 1 skall återstartas.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att Barsebäck 2 inte skall stängas.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
kärnkraftsavveckling.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
kärnkraften i framtiden.
5. Riksdagen beslutar att elanvändare
vars förbrukning överstiger 8 000 kWh
skall få månadsvis avläsning redan från
den 1 juli 2006.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
införandet av ett sanktionssystem mot
nätföretag.
2002/03:N12 av Ingegerd Saarinen m.fl.
(mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening att den nu pågående
Kärnsäkerhetsutredningen bör få
tilläggsdirektiv så att ambitionsnivån
höjs och att utredningen bör vara minst
lika genomgripande som 1979 års
Kärnsäkerhetsutredning var.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening att villkoren för
stängning av Barsebäck 2 är uppfyllda
och att reaktorn bör stängas senast
sommaren 2003.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening att förhandlingarna
mellan staten och kärnkraftsindustrin
om omställning av energisystemet skall
avbrytas.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening att vid införandet av
krav på månadsvisa elmätaravläsningar
skall de nya elmätningssystem som
installeras vara enkelt utbyggbara för
timvis mätaravläsningar och bör också
kunna byggas ut för aktiv laststyrning
(effektreducering).
5. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening att kraven på månadsvis
avläsning och rapportering skall vara
obligatoriska för alla kunder senast
den 31 december 2007.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening att regeringen skall
återkomma till riksdagen i frågan om
krav på individuell mätning av värme
enligt vad som anförs i motionen.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
behovet av en utredning om en
grundläggande reform av elmarknaden i
enlighet med motionens syften.
Motioner från allmänna motionstiden
2002/03:MJ418 av Kjell-Erik Karlsson
m.fl. (v):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att energieffektiviseringsåtgärder
skall främjas och prioriteras för att
minska utsläppen av klimatgaser.
2002/03:MJ428 av Maud Olofsson m.fl. (c):
9. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
vikten av fortsatt forskning kring och
praktisk tillämpning av energi- och
drivmedelsframställning ur skogsråvara.
2002/03:N204 av Bengt-Anders Johansson
(m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som i motionen
anförs om en fortsatt utbyggnad av
naturgasförsörjningen norr om Gislaveds
kommun.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som i motionen
anförs om naturgasens förutsättningar i
Sverige.
2002/03:N209 av Tobias Billström (m):
Riksdagen beslutar att upphäva 6 § lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet i
enlighet med vad som anförs i motionen.
2002/03:N219 av Britt-Marie Lindkvist
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
överväga metoder för att uppmuntra
konvertering av oljeuppvärmning till
andra energislag.
2002/03:N222 av Lennart Fremling (fp):
Riksdagen beslutar att 6 § i lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet skall
upphöra att gälla.
2002/03:N223 av Gunnar Axén (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
basindustrins energiförsörjning.
2002/03:N229 av Catharina Elmsäter-Svärd
(m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
initiera ett nationellt FoU-program för
produktion av syntesgas ur biomassa och
olika typer av restprodukter.
2002/03:N230 av Patrik Norinder och
Henrik Westman (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
tillgång till naturgas i Mellansverige.
2002/03:N242 av Torkild Strandberg m.fl.
(fp):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som i motionen
anförs om förbudet mot forskning och
planering av ny kärnkraft i Sverige.
2002/03:N262 av Lars Lindblad m.fl. (m):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
utbyggnad av naturgasnätet.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
behovet av mångfald på energimarknaden
och Skånes framtida energiförsörjning.
2002/03:N264 av Eva Flyborg m.fl. (fp):
5. Riksdagen beslutar att 6 § lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet
skall upphöra att gälla.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
ett system med fjärravläsning av
elmätare.
2002/03:N268 av Kenneth Lantz och Lars
Gustafsson (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
naturgasens roll i energiförsörjningen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
samverkan mellan biogas och naturgas.
2002/03:N273 av Torkild Strandberg m.fl.
(fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
behovet av att med kraft driva frågan om
minskad kol-, gas- och oljebaserad
energiproduktion i Danmark.
2002/03:N288 av Ewa Björling (m):
Riksdagen beslutar att upphäva 6 §
kärntekniklagen i enlighet med vad som
anförs i motionen.
2002/03:N299 av Helena Zakariasén (s):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
mångfald i energiförsörjningen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
utbyggnad av naturgasens befintliga
ledningsnät.
2002/03:N300 av Ingegerd Saarinen m.fl.
(mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att följa Energimyndighetens
utredningsförslag och tidplan avseende
månadsvis elmätning och avskaffande av
preliminärdebitering.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att alla nya elmätningssystem som
installeras skall ha kapacitet, eller
åtminstone vara utbyggbara, för timvis
mätning.
2002/03:N301 av Mikael Odenberg m.fl.
(m):
7. Riksdagen beslutar att upphäva
förbudet mot uppförande av nya
kärnkraftverk i 5 § kärntekniklagen
(1984:3).
8. Riksdagen beslutar att upphäva det
s.k. tankeförbudet i 6 §
kärntekniklagen (1984:3).
14. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
ny energiproduktion.
2002/03:N333 av Peter Danielsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
bristerna i konkurrensen på
fjärrvärmemarknaden.
2002/03:N345 av Maud Olofsson m.fl. (c):
11. Riksdagen begär att regeringen tar
initiativ till att utforma ett samlat
program för produktion av alternativa
drivmedel från både spannmål och
skogsråvara.
2002/03:N350 av Helena Zakariasén och Ann-
Kristine Johansson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
mätning och debitering av el.
2002/03:N351 av Michael Hagberg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om en
utbyggnad av naturgasledningar i Sverige.
2002/03:N354 av Ronny Olander m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som i motionen anförs om
miljöfördelar med ett utbyggt
naturgasnät.
2002/03:N355 av Ronny Olander och
Christin Nilsson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som i motionen anförs
om naturgasens roll i det framtida
energisystemet.
2002/03:N366 av Ingegerd Saarinen (mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
initiera ett nationellt forskningsprogram
för produktion av syntesgas ur bioråvara.
2002/03:N390 av Maria Larsson m.fl. (kd):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
energipolitiska insatser på
klimatområdet, såväl nationella som
internationella.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
energiforskning och energiteknisk
utveckling.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
energisparåtgärder och
tilläggsisolering.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
konkurrens inom fjärrvärmesektorn.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
ett regelverk för att förhindra
korssubventionering inom
fjärrvärmesektorn.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att EU bör satsa gemensamt på att
utveckla och främja omställningen till
förnybara bränslen.
19. Riksdagen beslutar upphäva 6 §
kärntekniklagen (1984:3).
bilaga 2
Regeringens lagförslag
1. Förslag till lag om effektreserv
2. Förslag till lag om ursprungsgarantier
avseende förnybar el
bilaga 3
Reservanternas lagförslag
I reservation 4 föreslagen ändring i
lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet
Härigenom föreskrivs att 5 a § i lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Reservanternas
förslag
5 a §
Tillstånd att
uppföra en
kärnkraftsreaktor
får inte meddelas.
Det är förbjudet att utan särskilt
tillstånd här i riket slutförvara använt
kärnbränsle eller kärnavfall från en
kärnteknisk anläggning eller en annan
kärnteknisk verksamhet i ett annat land.
Detsamma gäller sådan lagring som sker i
avvaktan på slutförvaring
(mellanlagring). Tillstånd får medges
endast om det finns synnerliga skäl och
genomförandet av det program som avses i
12 § inte försvåras.
I fråga om tillstånd till införsel eller
utförsel av kärnavfall gäller de
begränsningar som anges i 20 a och 24 § §
strålskyddslagen (1988:220).
________________
Denna lag träder i kraft den 1 juli
2003.
bilaga 4
Reservanternas lagförslag
I reservation 5 föreslagen ändring i
lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet
Härigenom föreskrivs att 6 § i lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet skall
upphöra att gälla.
________________
Denna lag träder i kraft den 1 juli
2003.