Miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2002/03:MJU9
Jakt och viltvård
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas 65 motionsyrkanden från
den allmänna motionstiden 2002 om jakt och viltvård.
I motionerna tas upp frågor om bl.a. skyddsjakt
efter skarv och säl, småviltsjakt, övrig jakt,
ersättning för viltskador och vissa administrativa
frågor. De flesta motionerna behandlar frågor där
riksdagen i huvudsak har delegerat beslutanderätten
till regeringen.
Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden med
hänvisning till bl.a. tidigare ställningstaganden,
pågående arbete på området och i avvaktan på den
samlade redovisning av regeringens arbete med
jaktfrågor som utskottet förordade våren 2000.
I betänkandet finns 14 reservationer.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Allmän jakt på skarv m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ204
yrkande 2, 2002/03: MJ241 yrkande 1,
2002/03:MJ248, 2002/03:MJ269 yrkande 9 delvis,
2002/03:MJ271, 2002/03:MJ305 yrkandena 1 och 2,
2002/03:MJ426 yrkande 5 delvis och 2002/03:
MJ446.
Reservation 1 (m, kd, c)
2. Skyddsåtgärder för skarv m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ204
yrkande 1, 2002/03: MJ241 yrkande 2 och
2002/03:MJ234 yrkande 7 delvis.
3. Jakt på korp
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ234
yrkande 7 delvis och 2002/03:MJ276 delvis.
4. Sommarjakt på morkulla
Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ276 delvis.
5. Översyn av bestämmelse angående
sälarna i Bottniska viken och egentliga
Östersjön
Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ358.
6. Skyddsjakt på säl
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ240,
2002/03:MJ269 yrkande 9 delvis, 2002/03:MJ426
yrkande 5 delvis och 2002/03:MJ489 yrkande 13.
Reservation 2 (m, kd, c)
Reservation 3 (mp)
7. Allmän jakt på varg
Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ292 yrkande
4.
8. Skyddsjakt på varg m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ208
yrkande 1, 2002/03: MJ234 yrkande 5,
2002/03:MJ260, 2002/03:MJ357 yrkande 4, 2002/03:
MJ387 yrkande 3, 2002/03:MJ396 yrkande 2 och
2002/03:MJ470 yrkande 1.
Reservation 4 (m, kd, c)
9. Skyddsjakt på lo
Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ336 yrkande
1.
10. Grytjakt
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ387
yrkande 6 och 2002/03: MJ481 yrkande 3.
Reservation 5 (v, mp)
11. Skyddsjakt utan föregående
myndighetsbeslut
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ208
yrkande 2, 2002/03:MJ234 yrkande 4, 2002/03:MJ253
yrkande 1, 2002/03:MJ357 yrkande 2, 2002/03:MJ363
yrkande 2, 2002/03:MJ391 yrkande 1, 2002/03:MJ396
yrkande 1 och 2002/03:MJ470 yrkande 4.
Reservation 6 (m, kd, c)
12. Skyddsjakt på varg utan föregående
myndighetsbeslut
Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ288 yrkande
2.
13. Beslutande myndighet i fråga om
skyddsjakt
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ234
yrkande 3, 2002/03: MJ292 yrkande 5,
2002/03:MJ336 yrkande 2, 2002/03:MJ363 yrkande 3,
2002/03:MJ391 yrkande 2 och 2002/03:MJ465.
Reservation 7 (m, kd, c)
14. Lokal förvaltning av småviltsjakten
ovan odlingsgränsen
Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ427 yrkande
1.
Reservation 8 (m, kd, c)
15. Dubbelregistrering av älgjakten
Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ427 yrkande
2.
Reservation 9 (m, kd, c)
16. Bidrag och ersättning för skada av
vilt
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ234
yrkande 6, 2002/03: MJ253 yrkande 2,
2002/03:MJ292 yrkande 3, 2002/03:MJ357 yrkande 3,
2002/03:MJ451 yrkande 2 och 2002/03:MJ470 yrkande
3 delvis.
Reservation 10 (m, kd, c)
17. Ersättning för personskada av
varg
Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ470 yrkande 3
delvis.
18. Rovdjursskador vid fäbodbruk
Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ423 yrkandena
2 och 3.
Reservation 11 (v)
19. Viltvårdsområden
Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ329 yrkandena
1-3.
Reservation 12 (m)
20. Subsidiaritetsprincipen i jakt- och
rovdjurspolitiken
Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ234 yrkande
1.
Reservation 13 (m, kd, c)
21. Årliga skjutprov m.m.
Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ387 yrkande 1.
22. Jakt med drivande hund
Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ387 yrkande
7.
23. Jakttidsberedningen
Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ387 yrkande
8.
24. Eftersök av vilt
Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ445.
25. Djurskyddslagens (1988:534)
tillämpningsområde
Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ387 yrkande
9.
26. Hänsynsfull och långsiktigt hållbar
jakt
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ481
yrkande 1 och 2002/03: MJ490 yrkande 37.
Reservation 14 (mp)
27. Uppfödning och utsättning av vilt
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ387 yrkande
5 och 2002/03: MJ481 yrkande 2.
Stockholm den 18 februari 2003
På miljö- och jordbruksutskottets vägnar
Catharina Elmsäter-Svärd
Följande ledamöter har deltagit i beslutet:
Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sinikka Bohlin (s),
Alf Eriksson (s), Lennart Fremling (fp), Rune
Berglund (s), Rolf Lindén (s), Sven Gunnar Persson
(kd), Christina Axelsson (s), Lars Lindblad (m),
Carina Ohlsson (s), Jan Andersson (c), Jan-Olof
Larsson (s), Bengt-Anders Johansson (m), Christin
Nilsson (s), Sven-Erik Sjöstrand (v), Marie Wahlgren
(fp) och Gunnar Goude (mp).
2002/03
MJU9
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I detta betänkande behandlas 65 motionsyrkanden
från den allmänna motionstiden 2002 om jakt och
viltvård. Flera av de frågor som nu är aktuella
behandlades av utskottet våren 2000 i betänkande
1999/2000:MJU17 Jaktens villkor, våren 2001 i
betänkande 2000/01:MJU9 Sammanhållen rovdjurspolitik
samt våren 2002 i betänkandena 2001/02:MJU18 Jakt
och viltvård och, beträffande skyddsjakt på skarv,
2001/02:MJU24 En samlad naturvårdspolitik. I
motionerna tas upp frågor om bl.a. skyddsjakt efter
skarv, säl och vissa rovdjur, småviltsjakt, övrig
jakt, ersättning för viltskador och vissa
administrativa frågor.
Utskottets överväganden
Inledning
I betänkande 1999/2000:MJU17 Jaktens villkor
konstaterade utskottet att, även om beslutanderätten
i jakt- och viltvårdsfrågor i huvudsak har
delegerats till regeringen, det kan föreligga behov
av en samlad redovisning från regeringens sida till
riksdagen. Med anledning härav och mot bakgrund av
det stora antalet jakt- och viltvårdsfrågor som
aktualiseras under allmänna motionstiden varje år
föreslog utskottet ett tillkännagivande med innebörd
att regeringen bör återkomma till riksdagen med en
samlad redovisning av regeringens arbete med
jaktfrågor och vilka åtgärder som planeras för dessa
frågor. Redovisningen bör omfatta bl.a. frågan om
nordisk samordning av jakttider, A- och B-licenser
vid älgjakt, jaktfrågornas koppling till
habitatdirektivet, populationsförändringar inom
olika viltarter, jakten på statens mark ovan
odlingsgränsen, dubbelregistrering av privat
jaktmark (renskötande samers rätt att jaga på privat
mark) samt allmänningslagstiftningen och jakten m.m.
Regeringen anförde i skrivelse 2001/02:75
Redogörelse för behandlingen av riksdagens
skrivelser till regeringen att ärendet bereds och
att regeringen har för avsikt att överlämna en
skrivelse till riksdagen i frågan (bet.
2001/02:KU35).
Utskottet har i detta ärende inhämtat från
Jordbruksdepartementet att regeringen överväger att
tillkalla en särskild utredare med uppgift bl.a. att
inom renskötselområdet klarlägga omfattningen av
markägarnas och samebymedlemmarnas rätt till jakt,
utvärdera bestämmelserna om dubbelregistrering av
älgjakten och vid behov föreslå ändringar samt
överväga de åtgärder som behövs för att förbättra
samarbetet om jakten och fisket.
Skyddsjakt m.m.
Skarv m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker med hänvisning till
pågående arbete på området och i avvaktan på
en samlad redovisning av regeringens arbete
med jaktfrågor ett antal motioner om allmän
jakt på skarv (s, m, kd, c), om utökade
skyddsåtgärder för skarv (m), om jakt på korp
(m, fp) och om sommarjakt på morkulla (fp)
m.m.
Motionerna
I motionerna MJ204 (m) yrkande 2, MJ241 (m) yrkande
1, MJ248 (c), MJ269 (m) yrkande 9 delvis, MJ271 (m),
MJ305 (kd, m) yrkande 2, MJ446 (s) anförs att allmän
jakt på skarv bör införas. Allmän jakt på skarv är
förbjuden enligt EU:s fågelskyddsdirektiv, men
eftersom mellanskarven har ökat så enormt i antal
bör den svenska regeringen arbeta för att EU:s
direktiv ändras på den punkten. Fågeln har aldrig
varit så talrik som nu, och den sprider sig för
närvarande snabbt i Stockholms skärgård och upp över
den norrländska kusten.
Enligt motion MJ204 (m) bör skyddsjakten av
storskarv utvidgas (yrkande 1). För yrkesfisket,
särskilt ålfisket, innebär skarvarna ett stort
avbräck.
Enligt motion MJ234 (m) har det efter EU-inträdet
blivit betydligt svårare att få tillstånd att jaga
skadedjur som exempelvis korp och skarv. Dessa
fåglar är inte hotade i Sverige, utan förekommer i
alltför riklig mängd på vissa håll. En möjlighet att
fatta regionala och lokala beslut om jakten på dessa
skadedjur vore önskvärd (yrkande 7).
I motion MJ241 (m) anförs att länsstyrelsen har
tillåtit att redan vid häckningsstadiet begränsa
nästa generation genom att förstöra ägg. Andra
metoder att minska miljöbelastningen av skarv är att
fördriva vissa kolonier före häckningen. Denna form
av skyddsåtgärder bör kvarstå även om allmän jakt
införs (yrkande 2).
Enligt motion MJ276 (fp) har sommarjakten på
morkulla och korp försvunnit genom politiska beslut.
Dessa båda jakter tillhör årstiderna och samspelet
mellan människa, djur och natur på den svenska
landsbygden. Om djur skall jagas eller inte vet den
lokala befolkningen bäst. När brist på en art
uppstår stoppar jägarna omgående jakten och hjälper
till i återuppbyggnadsprocessen. Dessa fågelarter
bör släppas fria för jakt. För morkulla handlar det
om sommarjakten.
Enligt motion MJ305 (kd, m) bör regeringen föreslå
att skarven tas upp på listan för jaktbart vilt inom
unionen (yrkande 1).
Enligt motion MJ426 (kd) bör skarvbeståndet
regleras genom traditionell viltförvaltning utifrån
jaktetiska principer och med tydliga regler i form
av tider och andra villkor (yrkande 5 delvis). Det
stora skarvbeståndet orsakar omfattande skador för
yrkesfiskarna.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har tidigare redovisat (bet. 2001/02:MJU18
s. 10) att den allmänna jakttiden på skarv
avskaffades fr.o.m. den 15 juni 1995 till följd av
en ändring i jaktförordningen (1987:905).
Förändringen genomfördes för att anpassa svenska
regler till direktiv 79/409/EEG om bevarande av
vilda fåglar, fågeldirektivet. Den 29 juni 1997
ändrades fågeldirektivet så att den art av skarv som
förekommer i Sverige inte längre upptas i
direktivets bilaga 1. Detta innebär att det inte
längre uppställs lika stränga krav som tidigare när
det gäller åtgärder för bevarande av skarvens
livsmiljö m.m. Eftersom skarv inte har upptagits i
direktivets bilaga 2 är det dock inte möjligt att
tillåta allmän jakt på skarv. Däremot är skyddsjakt
tillåten under vissa förutsättningar, nämligen om
det på grund av ett viltbestånds storlek finns
påtagliga risker för allvarliga skador av vilt får
enligt 7 § jaktlagen (1987:259) den myndighet som
regeringen bestämmer besluta om jakt för att
förebygga eller minska dessa risker. Med stöd av 24
§ jaktförordningen får Naturvårdsverket eller
länsstyrelsen besluta om sådan jakt, och enligt 29 §
jaktförordningen får länsstyrelsen ge tillstånd till
skyddsjakt på vissa, annars fredade djur om det
behövs för att hindra att dessa orsakar avsevärda
skador eller olägenheter på grund av beståndens
storlek eller av andra skäl.
Vid riksdagsbehandlingen av regeringens skrivelse
2001/02:73 En samlad naturvårdspolitik instämde
utskottet i regeringens uttalande att Sverige bör
verka för möjligheten att på ett enklare och
snabbare sätt kunna ändra i EG:s naturvårdsdirektivs
bilagor (bet. 2001/02:MJU24 s. 54). I likhet med
regeringen ansåg utskottet att det måste bli enklare
att modifiera de olika bilagorna till fågel-
respektive art- och habitatdirektivet. Arter kan
minska och öka i antal och utbredning relativt
snabbt - skarven är ett exempel - och det kan
medföra behov av att såväl flytta arter mellan olika
bilagor som lägga till eller ta bort arter från
bilagorna, allt i syfte att prioritera rätt utifrån
ett EU-perspektiv. Det bör vara enklare att ändra
innehållet i bilagorna än att ändra artiklarna i
direktivens huvudtext.
I regleringsbrevet för år 2002 fick
Naturvårdsverket i uppdrag att tillsammans med
internationell expertis utreda beståndsstorlek hos
säl och skarv och redogöra för dessa arters effekter
på ekosystemen där de förekommer. Arbetet skall ske
i samverkan med Fiskeriverket och med andra berörda
myndigheter och redovisas i mars 2004. I en
kortfattad redogörelse över arbetets fortskridande
den 31 oktober 2002 anförs bl.a. att
Naturvårdsverket avser att under år 2003 genomföra
en kunskapssammanställning om effekterna av skarvens
predation på fisk i limnisk och marin miljö.
Enligt Naturvårdsverkets i december 2002 beslutade
förvaltningsplan för storskarv och mellanskarv är
skarvbeståndet i Sverige i dag tillfredsställande
för att garantera artens överlevnad. I planen anges
att om skarvbeståndet i Sverige som helhet lämnas åt
fri utveckling, vilket generellt bör tillåtas ske,
tyder det mesta på endast begränsad fortsatt
tillväxt. I förvaltningsplanen anförs vidare att
äggprickning, dödande av ungar samt jakt på
ungfåglar har liten effekt på populationen i stort,
men kan lokalt ge effekt på den berörda delen av
populationen. Effektivast, men svårast, är jakt på
könsmogna vuxna individer. Trots lokalt mycket
omfattade ingrepp på ägg och ungar i kolonier, både
i Sverige, Europa och Nordamerika, har
skarvbestånden fortsatt att öka. Det är osäkert hur
mycket störningar i kolonier i exempelvis
kustområden i Småland och Östergötland har påverkat
beståndsutvecklingen under senare år och i vilken
takt bestånden skulle ha utvecklats utan ingrepp.
Dock, vid en jämförelse av populationsutvecklingen i
områden med omfattande störningar och
populationsutvecklingen i områden med endast små
störningar, verkar uppbromsningen av
beståndstillväxten ha ägt rum ungefär samtidigt.
Således hade skarvbeståndet utan ingrepp sannolikt
endast varit obetydligt större än vad det är i dag.
Naturvårdsverkets samlade bedömning enligt
förvaltningsplanen är att jakten i många fall endast
haft begränsad inverkan såväl på regionala bestånd
som på det totala skarvbeståndet i landet.
Skarvbestånd som utsätts för jakt uppträder skyggt
och är svårjagade. Som tidigare nämnts har skarven
hög reproduktionstakt, och ökad dödlighet genom jakt
kompenseras förmodligen till stor del genom ökad
överlevnad bland kvarvarande individer i beståndet.
Utskottet avstyrker med denna utförliga
redovisning motionerna MJ204 (m) yrkande 2, MJ241
(m) yrkande 1, MJ248 (c), MJ269 (m) yrkande 9
delvis, MJ271 (m), MJ305 (kd, m) yrkandena 1 och 2,
MJ426 (kd) yrkande 5 delvis och MJ446 (s). Även
motionerna MJ204 (m) yrkande 1, MJ234 (m) yrkande 7
delvis och MJ241 (m) yrkande 2 avstyrks härmed.
Enligt 26 §, bilaga 4 punkt 9, jaktförordningen
omfattas korp av bestämmelserna om skyddsjakt.
Motionerna MJ234 (m) yrkande 7 delvis och MJ276 (fp)
delvis avstyrks i den mån de inte tillgodosetts med
vad som anförts.
Utskottet har tidigare redovisat (bet.
2001/02:MJU18 s. 14) att i de sex nordligaste länen
löper den allmänna jakttiden efter morkulla under
perioden från den 21 augusti till den 31 oktober. I
övriga delar av landet får morkulla jagas under
tiden den 1 augusti till den 30 november. Som
utskottet anförde våren 2000 (bet. 1999/2000:MJU17)
beslutade regeringen den 17 juni 1999 att pågående
försök med sommarjakt efter morkulla inte skulle
förlängas. En utvärdering av försöken, som hade
pågått under en tvåårsperiod, visade sig inte
uppfylla vare sig svenska krav enligt
försiktighetsprincipen eller bestämmelserna i EU:s
fågeldirektiv. Utvärderingen gav också vid handen
att avskjutningen var mer än fyra gånger större än
vad man tidigare förmodat. Motion MJ276 (fp) delvis
avstyrks.
Säl
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker med hänvisning till
pågående arbete motioner om skyddsjakt på säl
(m, kd, mp).
Motionerna
I motion MJ240 (m) anförs att regler kring säljakt
bör förändras. Antalet sälar som skall skjutas av
ökas väsentligt, och det bör också vara tillåtet att
skjuta säl från båt. Vidare bör administrativt
krångel minimeras så att avskjutning på skadegörande
säl får tillräcklig omfattning.
I motion MJ269 (m) anförs att Naturvårdsverket har
beslutat att tillåta en begränsad jakt på den
svenska ostkusten norr om Stockholm. Eftersom
olägenheterna för yrkesfisket förorsakade av säl är
mycket stora även på den södra ostkusten bör jakt
tillåtas även där (yrkande 9 delvis).
Enligt motion MJ358 (kd) behövs en översyn av
nuvarande bestämmelse angående sälarna i Bottniska
viken och egentliga Östersjön. I en förvaltningsplan
från juni 2001 har Naturvårdsverket gett utrymme för
att jakt på gråsäl under vissa förutsättningar skall
få bedrivas i Bottniska viken och Stockholms län.
Erfarenheterna av de två första åren är att jakt på
säl under sommar och höst är mycket svår. Jakten
måste bedrivas från land eller på något annat sätt
som är jämförbart med jakt från land. Jakt på is är
även tillåten. Jakt får således inte bedrivas från
båt som ligger fritt i sjön, främst för att riskerna
för skadskjutning är alltför stora. I Bottniska
viken är säljakt på is den effektivaste jaktformen.
Vid jakt på is är möjligheterna att bärga fällda
sälar betydligt större än vid jakt på öppet vatten.
Den jakttid som gällt de första åren har inte givit
utrymme för jakt på is i någon egentlig omfattning.
Jakt efter gråsäl bör därför tidigareläggas.
Enligt motion MJ426 (kd) bör sälbeståndet regleras
genom traditionell viltförvaltning utifrån
jaktetiska principer och med tydliga regler i form
av tider och andra villkor (yrkande 5 delvis). Sälar
är ett problem för yrkesfiskarna genom att de
orsakar skador på redskap och fångst.
Enligt motion MJ489 (mp) bör skyddsjakten på säl
stoppas (yrkande 13). Skyddsjakt på säl bör ej
tillåtas så länge arten är rödlistad och jakten inte
kan ske på ett etiskt acceptabelt sätt.
Utskottets ställningstagande
I maj 2000 konstaterade utskottet (bet.
1999/2000:MJU17 s. 36) att enligt de uppgifter som
Naturvårdsverket och Fiskeriverket lämnat är den
samlade bedömningen i dag att beståndet av säl har
ökat. Samtidigt har det kustnära fisket stora
svårigheter, och bl.a. åberopas det stora
sälbeståndet som ett viktigt problem. Utskottet
ansåg att regeringen bör ta ett övergripande ansvar
för att motverka de ekonomiska förluster och andra
olägenheter som fiskenäringen åsamkas på grund av
sälbeståndets storlek. Riksdagen uttalade i ett
tillkännagivande att regeringen i samråd med berörda
myndigheter borde vidta åtgärder som gör det möjligt
att bedriva någon form av jakt för att komma till
rätta med de angivna problemen. Utskottet anförde i
mars 2002 (bet. 2001/02:MJU18 s. 10) att när det
gäller skyddsjakt efter säl ankommer det enligt 27 §
jaktförordningen på Naturvårdsverket att besluta om
sådan jakt om den behövs för att förhindra skador.
Som tidigare har redovisats fick Naturvårdsverket
i regleringsbrevet för år 2002 i uppdrag att
tillsammans med internationell expertis utreda
beståndsstorlek hos säl och skarv och redogöra för
dessa arters effekter på ekosystemen där de
förekommer. Härvid skall eventuella genetiska
skillnader belysas liksom effekterna på speciellt
fisk och fiskbestånd i olika typmiljöer. Arbetet
skall ske i samverkan med Fiskeriverket och andra
berörda myndigheter och redovisas i mars 2004.
I en kortfattad redogörelse den 31oktober 2002
över arbetets fortskridande anförde Naturvårdsverket
att verket år 2001 har fastställt en nationell
förvaltningsplan för gråsälsbeståndet i Östersjön.
Förvaltningsplanen har utarbetats efter samråd med
Fiskeriverket, och syftet med planen är att ange
efter vilka riktlinjer den svenska delen av
gråsälsbeståndet i Östersjön bör förvaltas under de
närmaste fem åren. I redogörelsen anförs vidare att
Naturhistoriska riksmuseet på uppdrag av
Naturvårdsverket genomför årliga inventeringar av
alla sälbestånd utmed de svenska kusterna.
Naturhistoriska riksmuseet har också genomfört ett
treårigt projekt för att med hjälp av
fotoidentifiering beräkna gråsälsbeståndets storlek
i Östersjön.
Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket
tillsammans med Fiskeriverket bygger upp en
verksamhet för att registrera skador av säl och
skadornas omfattning.
Naturvårdsverket beslutade den 26 september 2001
att 150 gråsälar skulle få skjutas från Stockholms
län norrut längs kusten t.o.m. Norrbottens län. Som
villkor för tillståndet gällde bl.a. att varje fälld
säl skulle landas (bärgas), och som grundregel
gällde att skyddsjakten skall bedrivas från land.
Även under 2002 fick skyddsjakt bedrivas efter
sammanlagt 150 gråsälar. I rapporten Resultat från
uppföljningen av 2001 års skyddsjakt efter gråsäl
anges att sammanlagt 57 sälar hade fällts och av
dessa hade 24 inte kunnat landas. Utskottet har
inhämtat från Naturvårdsverket att under år 2002
fälldes 79 sälar och av dessa kunde 7 sälar inte
landas. I rapporten anförs vidare att uppföljningen
har visat att vissa förändringar av jakten är
önskvärda, bl.a. att jakten bör börja vid samma
tidpunkt som i Finland, vilket innebär att jakten
bör starta den 16 april. Med det anförda föreslår
utskottet att motion MJ358 (kd) lämnas utan vidare
åtgärd i den mån den inte tillgodosetts härmed.
Utskottet erinrar om att syftet med
förvaltningsplanen för säl är att ange efter vilka
riktlinjer den svenska delen av gråsälsbeståndet i
Östersjön bör förvaltas under de närmaste fem åren.
Det framgår av planen att de förvaltningsinsatser
som anges huvudsakligen styrs av målet att skapa
förutsättningar för en fortsatt positiv utveckling
av ett livskraftigt gråsälsbestånd samt för en
uthållig samexistens mellan gråsälarna och det
kustnära yrkesfisket. Utskottet avstyrker med det
anförda och i avvaktan på det arbete som pågår på
området motionerna MJ240 (m), MJ269 (m) yrkande 9
delvis och MJ426 (kd) yrkande 5 delvis. Utskottet är
inte berett att förorda ett förbud mot skyddsjakt
efter säl och avstyrker därmed även motion MJ489
(mp) yrkande 13.
Varg
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker med hänvisning till
riksdagens beslut om en sammanhållen
rovdjurspolitik motioner om allmän jakt på varg
(m), om begränsad licens- eller skyddsjakt på
varg (m, kd, c) och om att skyddsjakt bör
tillåtas först när vargstammen nått ett antal
av 200 individer (fp).
Motionerna
Enligt motion MJ208 (c) bör avlysningsjakt,
skyddsjakt eller reglerad licensjakt på varg
tillåtas. Ett visst antal djur bör få skjutas inom
vargtäta områden för att vargen på nytt skall få
respekt för människan och för att vi skall ha
kontroll över vargen (yrkande 1).
I motion MJ234 (m) anförs att på flera håll har
vargstammen vuxit sig så stark att den utgör ett
direkt hot mot lokalbefolkningens möjligheter att
leva ett normalt liv. Det förekommer att rovdjur får
ett felaktigt beteende och rör sig bland bebyggelse
och människor. I sådana fall bör länsstyrelserna
kunna besluta om att djuren får avlivas (yrkande 5).
Enligt motion MJ260 (m) bör Naturvårdsverket kunna
ge en större möjlighet till skyddsjakt - en
skyddsjakt av avlysningskaraktär - enligt 27 §
jaktförordningen.
I motion MJ292 (fp) anförs att vi har en jaktbar
stam och därför bör omgående beslutas om allmän jakt
på varg (yrkande 4).
I motion MJ357 (kd) anförs att med den utveckling
vi har i dag av vargens förökning, enligt vissa
forskare 20-30 %, kommer vi att få en ohållbar
situation i vissa delar av landet. Skyddsjakt och
avlysningsjakt kan ske utan risk för att vargstammen
utrotas (yrkande 4).
Enligt motion MJ387 (fp) bör skyddsjakt på varg
tillåtas först när vargstammen nått ett antal av 200
individer och då enbart utvidgad jakträtt i
renskötselområden. Vargpopulationens genetiska
framtid är osäker. Minst 500 vargar borde vara ett
minimum samtidigt som skyddsjakt bör tillåtas först
när stammen nått ovan angivna antal (yrkande 3).
Även enligt motion MJ396 (c) förlorar ett djur som
aldrig blir jagat sitt naturliga beteende att vara
skygg för människor och tamdjur. Därför bör
skyddsjakt på varg tillåtas i vargtäta områden
(yrkande 2).
Enligt motion MJ470 (c) är vi med riksdagens nu
gällande beslut om 200 vargar som ett delmål och
Naturvårdsverkets restriktiva bedömningar för att
reglera vargstammen i Sverige redan nu på väg mot en
snabbt växande vargstam. Det måste därför bli
möjligt att, där vargens framfart medför stora
negativa konsekvenser för de berörda, reglera
vargstammen genom skyddsjakt och avlysningsjakt
(yrkande 1).
Utskottets ställningstagande
Vid riksdagsbehandlingen av regeringens proposition
2000/01:57 En sammanhållen rovdjurspolitik (bet.
2000/01:MJU9 s. 15) anförde utskottet att nationella
miniminivåer för stammarna av björn, lo och kungsörn
samt etappmål för varg och järv bör slås fast. Som
regeringen anfört bör uttrycket miniminivå endast
användas för de arter där stammen uppnått ett sådant
individantal att arten bedöms som åtminstone
kortsiktigt livskraftig. Miniminivåer bör således
fastställas för björn, lo och kungsörn. För järv och
varg bör i stället etappmål fastställas, eftersom
stammarna ännu inte nått en nivå som kan anses säkra
deras överlevnad i ett längre perspektiv. Etappmål
skall vara ett delmål för stammarnas storlek på väg
mot en nivå där artens fortsatta existens i den
svenska faunan kan anses långsiktigt säkrad. I
utskottsbetänkandet anfördes vidare (s. 21) att
förekomsten av varg skapar starka känslor och
konflikter bl.a. med näringsintressen och
jaktintressen, och på många håll pågår en häftig
debatt om vargförekomsten. Som regeringen anför är
det därför inte möjligt att i dag å ena sidan få en
bred acceptans för en vargstam av den storlek som
krävs för att den skall kunna bedömas som
långsiktigt hållbar enligt vissa vetenskapliga
analyser. Å andra sidan är det inte rimligt att ange
ett mål som inrymmer ett alltför stort mått av
osäkerhet om vargens långsiktiga bevarande i den
svenska faunan. Mot denna bakgrund finner utskottet
att en tillväxt av vargstammen bör eftersträvas. Med
en varsam tillväxt får människor bättre möjligheter
att lära sig leva med vargen. Därmed förbättras
förutsättningarna för att dess närvaro skall
accepteras. Enligt forskare bedöms dock en snabb
tillväxt av vargstammen minska risken för effekter
av inavel. Som regeringen anfört är emellertid
förståelse hos lokalbefolkningen för utvecklingen
avgörande för vargstammens tillväxt. Utskottet
tillstyrkte således regeringens förslag om etappmål
för vargstammen i Sverige. Innan etappmålet har
uppnåtts bör skyddsjakt tillåtas endast i begränsad
omfattning.
Utskottet har sålunda tidigare bl.a. uttalat att
etappmål skall vara ett delmål för stammarnas
storlek på väg mot en nivå där artens fortsatta
existens i den svenska faunan kan anses långsiktigt
säkrad. När ett etappmål är nått bör en utvärdering
göras av stammens utveckling och de eventuella
konflikter som uppstått med andra intressen. Vidare
bör en bedömning göras om ett nytt etappmål skall
fastställas eller om det är lämpligt och möjligt att
fastställa en miniminivå.
Genom beslut den 7 juni 2001 uppdrog regeringen åt
Naturvårdsverket att i samråd med länsstyrelserna
överväga hur arbetet med att förebygga jaktbrott kan
kopplas till inventeringsverksamheten samt att
bearbeta Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för björn,
järv, lodjur och varg i de delar som är motiverade
med anledning av propositionen Sammanhållen
rovdjurspolitik (prop. 2000/01:57) m.m. I beslutet
anfördes att verket inom ramen för arbetet med
hotade arter fastställde åtgärdsprogram för björn,
järv, varg och lodjur under år 2000 och att
uppdraget avser de bearbetningar av programmen som
är motiverade med hänsyn till regeringens
bedömningar och riksdagens ställningstaganden
beträffande propositionen. Vidare anfördes att
arbetet bör inledas med programmen för varg
respektive järv. Den nu aktuella delen av uppdraget
skulle ursprungligen redovisas till regeringen
senast den 1 juni 2002, men Naturvårdsverket har
fått förlängd tid, senast till den 1 november 2003,
för sin redovisning. Utskottet utgår från att
regeringen ägnar den kommande redovisningen av
uppdraget vederbörlig uppmärksamhet och att
regeringen informerar riksdagen om resultatet av
sitt arbete.
Utskottet anförde vid riksdagsbehandlingen av
proposition 2000/01:57 Sammanhållen rovdjurspolitik
(bet. 2000/01:MJU9 s. 15, 26) att så länge stammen
av en art inte nått etappmålet bör endast skyddsjakt
tillåtas och då i begränsad omfattning. Skyddsjakt i
syfte att lokalt begränsa antalet djur bör endast
tillåtas om stammen i landet som helhet visar en
entydigt positiv utveckling. Utskottet anförde
vidare att främst bör skyddsjakt kunna tillåtas inom
renskötselområdet och i första hand gälla vargar som
etablerat revir inom för rennäringen särskilt
olämpliga områden. En förutsättning bör dock vara
att stammen som helhet i landet visar en positiv
utveckling. Detta överensstämmer också med de
allmänna förutsättningarna när det gäller skyddsjakt
enligt 23 a § jaktförordningen, som bl.a. stadgar
att jakt bara får tillåtas om upprätthållandet av
artens bevarandestatus inte försvåras. När det
gäller skyddsjakt på enskilda individer som orsakar
allvarliga skador eller olägenheter kan givetvis
andra bedömningar göras.
Utskottet redovisade motsvarande synpunkter
beträffande skydds- och licensjakt på varg senast
våren 2002 (bet. 2001/02:MJU18 s. 22). Med det
anförda avstyrks motion MJ292 (m) yrkande 4 om
allmän jakt på varg. Vidare avstyrks även
motionerna MJ208 (c) yrkande 1, MJ234 (m) yrkande 5,
MJ260 (m), MJ357 (kd) yrkande 4, MJ387 (fp) yrkande
3, MJ396 (c) yrkande 2 och MJ470 (c) yrkande 1.
Lo
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker med hänvisning till
riksdagens beslut om en sammanhållen
rovdjurspolitik en motion om att utöka jakten
på lo i län där arten blir dominant (c).
Motionen
I motion MJ336 (c) anförs att jakten på lo bör
utökas i län där arten blir dominant. Enligt
Länsstyrelsen i Västmanlands och Svenska
Jägareförbundets beräkningar finns i Västmanland mer
än 75 lodjur. I Västmanland beviljades en
avskjutning av lo med fyra djur, trots att arten i
dag har en sådan numerär att den kan anses vara
fritt jaktbar (yrkande 1).
Utskottets ställningstagande
Utskottet erinrar om att i riksdagens beslut om en
sammanhållen rovdjurspolitik ingick att förutom
etappmål för varg också lägga fast miniminivåer för
björn och lodjur och etappmål för järv (jfr bet.
2001/02:MJU24 s. 39). Dessa nivåer och mål har som
syfte att de stora rovdjuren långsiktigt bevaras i
Sverige. De uppsatta nivåerna och målen har starkt
bidragit till att skapa en klarhet kring
förvaltningen av de stora rovdjuren, vilken tidigare
inte funnits. För den närmare förvaltningen av
rovdjursstammarna finns förutsättningarna angivna i
jaktlagstiftningen. I propositionen om en
sammanhållen rovdjurspolitik angavs att det fanns
fördelar med regionalt beslutsfattande, varför
jaktförordningen ändrats så att Naturvårdsverket får
delegera till länsstyrelserna om skyddsjakt på
enskilda djur av björn och lo som orsakar allvarliga
skador eller olägenheter. Därutöver återinfördes
möjligheten för enskild till skyddsjakt på varg utan
föregående myndighetsbeslut. Genom riksdagsbeslutet
utökades möjligheterna för arternas överlevnad i
Sverige samtidigt som utökade möjligheter gavs att
hantera situationer med rovdjur som vållar skada
eller olägenhet. Motion MJ336 (c) yrkande 1
avstyrks.
Övrig jakt
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motioner om grytjakt (s,
fp) med hänvisning till pågående arbete på
området.
Motionerna
Enligt motion MJ387 (fp) bör grytjakt förbjudas.
Grytjakt går ut på att jakthundar skall lära sig att
antingen driva ut räv ur gryt eller kvarhålla och
markera var grävlingar gömmer sig. Hundar tränas för
detta på levande grävlingar. Cirka 50 grävlingar
sitter fångna på detta sätt runt om i landet på
olika platser. Verksamheten har fördömts av Svenska
Veterinärförbundet. Även Jordbruksverket har
uttryckt sig negativt om denna företeelse (yrkande
6).
I motion MJ481 (s) anförs att grytjakt är en djupt
oetisk jaktform. Ekologstudier som genomförts av
Jordbruksverket visar att djuren stressas svårt.
Jordbruksverket har till regeringen lämnat förslag
om att den här jaktformen bör förbjudas (yrkande 3).
Utskottets ställningstagande
Frågor om träning av hund för grytjakt av grävling
har behandlats av utskottet vid flera tidigare
tillfällen och senast våren 2002 (bet. 2001/02:MJU18
s. 16 och 1999/2000:MJU17). Utskottet redogjorde då
för den skrivelse till regeringen i juni 1999 där
Jordbruksverket anförde att behovet av grytjakt inte
står i proportion till det lidande som, enligt
verkets bedömning, grävlingar utsätts för då de
deltar i grytanlagsprov. Verket föreslog att träning
och prov för grythundar med levande djur i gryt
eller konstgryt förbjuds. Vidare anfördes att om ett
sådant förbud medför att grytjakt inte kan bedrivas
på ett djurskyddsmässigt acceptabelt sätt bör även
jakt med hund under jord förbjudas. Skrivelsen har
remissbehandlats och övervägs för närvarande i
Regeringskansliet.
Utskottet har inhämtat att Statens
veterinärmedicinska anstalt den 25 juni 2001 av
regeringen ombads att utföra en vetenskaplig studie
av grävlingars stressreaktioner i samband med
grytanlagsprov. I remissen anfördes att en bedömning
bör göras om verksamheten i dess nuvarande form
eller efter ändringar är förenlig med den svenska
djurskyddslagstiftningen eller inte. Statens
veterinärmedicinska anstalt har i ett yttrande den
18 mars 2002 till Jordbruksdepartementet anfört att
för genomförandet av studien har överenskommelse
träffats med Kolmårdens djurpark där samtliga
undersökningar skall utföras i hägn som ligger i
anslutning till övriga djuranläggningar. Med
hänvisning till det arbete som således pågår på
området föreslår utskottet att motionerna MJ387
(fp) yrkande 6 och MJ481 (s) yrkande 3 (s) lämnas
utan vidare åtgärd.
Administrativa frågor
Skyddsjakt utan föregående myndighetsbeslut
m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motioner om utvidgad
skyddsjakt utan föregående myndighetsbeslut
(m, kd, c) och om att varg inte skall
omfattas av sådan skyddsjakt (m).
Motionerna
Enligt motionerna MJ208 (c) yrkande 2, MJ234 (m)
yrkande 4, MJ253 (c) yrkande 1 och MJ357 (kd)
yrkande 2 bör en ändring göras av 28 §
jaktförordningen så att det blir möjligt att direkt
skydda sina tamdjur vid rovdjursangrepp utan beslut
av en myndighet. En djurägare bör inte behöva se på
hur ett djur blir dödat innan han får ingripa. Det
bör därför finnas möjlighet att skjuta rovdjur som
vållar problem för ägare av tamdjur. Det är
oacceptabelt att ha en lagstiftning som tvingar
djurägare att overksamma stå och se hur exempelvis
en varg eller lo river deras tamboskap.
I motion MJ288 (m) anförs att 28 §
jaktförordningen bör ändras så att vargen inte
omfattas av bestämmelsen. Riksdagens beslut att varg
skall omfattas av 28 § jaktförordningen bör
omprövas. Skyddsjakt utan myndighetsbeslut är många
gånger svår att skilja från ett jaktbrott. Denna
möjlighet kan på sikt innebära att fredningen av
rovdjuren sätts ur spel (yrkande 2).
Enligt motion MJ363 (c) bör 27 och 28 §§
jaktförordningen ändras för att stärka den s.k.
nödvärnsrätten och göra det möjligt att ingripa vid
direkt rovdjursangrepp på tamdjur. Beslutande
myndigheter måste ges ökade befogenheter att medge
jakt för att förebygga skador eller andra
olägenheter och för att realisera riksdagens
uttalade krav på en varsam tillväxt av vargstammen
(yrkande 2).
I motion MJ391 (c) anförs att nödvärnsrätten vid
anfall från varg i dag är utformad så att t.ex. en
jägare inte får skjuta om vargen anfallit jägarens
hund, utan hundägaren måste avvakta till dess vargen
återvänder eller anfaller en andra gång. Det gör att
nödvärnsrätten i jaktlagstiftningen är annorlunda än
den nödvärnsrätt som finns i brottsbalken. Reglerna
borde ändras så att rätten att agera i nödvärn finns
redan vid en första attack (yrkande 1).
Den nödvärnsrätt som riksdagen beslutade förra
året är enligt motion MJ396 (c) alldeles för otydlig
och tandlös för att kallas nödvärnsrätt. Där tillåts
du skjuta först vid en återupprepad attack av ett
rovdjur efter att först utan vapen ha försökt
avvärja attacken. I en nödvärnssituation måste du
omedelbart få agera och skydda djur och egendom
(yrkande 1).
Även enligt motion MJ470 (c) bör 28 §
jaktförordningen rörande nödvärnsrätten omprövas.
Den s.k. nödvärnsrätten bör förstärkas i syfte att
skydda den som blir angripen eller får sin egendom
angripen. Bestämmelserna kan i dag medföra olika
tolkningar till nackdel för den som angrips av varg
(yrkande 4).
Utskottets ställningstagande
Om det på grund av ett viltbestånds storlek finns
påtagliga risker för allvarliga skador av vilt, får
den myndighet som regeringen bestämmer enligt 7 §
jaktlagen (1987:259) besluta om jakt för att
förebygga eller minska dessa risker, s.k.
skyddsjakt. Enligt 24 § jaktförordningen är det
Naturvårdsverket som fattar beslut om jakt efter
bl.a. björn, varg, järv eller lo. I vissa fall kan
skyddsjakt efter björn, varg, järv eller lo också
bedrivas på initiativ av en enskild utan föregående
prövning av myndighet. Detta får enligt 28 §
jaktförordningen ske om ett tamdjur dödats eller
skadats och det finns skälig anledning att befara
ett nytt angrepp, om det sker i omedelbar anslutning
till angreppet.
Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist anförde i
riksdagens frågestund den 6 februari 2003 att vi har
en lagstiftning som skall hjälpa oss att nå en
balans mellan olika intressen. Vi har intresse av
att värna om en rovdjursstam och ekonomiska
intressen när det gäller näringsutövning. Den
gällande lagstiftningen ger en rimlig balans i dessa
avseenden, eftersom det finns ett utrymme för den
enskilde djurägaren att vidta åtgärder. Det krävs då
att man kan göra sannolikt att det är fråga om ett
rovdjur som har rivit tamboskap och att det
därigenom finns en risk att det skall göra så också
i fortsättningen. Man får dock inte skjuta rovdjuret
när det angriper första gången.
Frågor om utvidgning av skyddsjakten på rovdjur
behandlades av utskottet våren 2001 och våren 2002
(prop. 2000/01:57, bet. 2000/01:MJU9, bet.
2001/02:MJU18 s. 22). Utskottet avvisade då ett
flertal motioner om sådan ändring i 28 §
jaktförordningen att en djurägare skulle få
möjlighet att, utan myndighets beslut, döda ett
rovdjur vid eller omedelbart efter ett direkt
angrepp på tamdjur. Utskottet gjorde den bedömningen
att, inte minst mot bakgrund av att det för vissa
typer av jaktbrott skall räcka med att
gärningsmannen handlat oaktsamt, en ändring i
jaktförordningen i enlighet med motionerna skulle
komma att innebära stora svårigheter när det gäller
att bevisa om ett jaktbrott har begåtts eller om det
varit fråga om tillåten skyddsjakt. Mot denna
bakgrund fann utskottet det inte lämpligt att, i
varje fall för närvarande, ändra förutsättningarna
för skyddsjakt enligt 28 § jaktförordningen.
Utskottet har inte ändrat uppfattning i denna fråga
och avstyrker därmed motionerna MJ208 (c) yrkande 2,
MJ234 (m) yrkande 4, MJ253 (c) yrkande 1, MJ357 (kd)
yrkande 2, MJ363 (c) yrkande 2, MJ391 (c) yrkande 1,
MJ396 (c) yrkande 1 och MJ470 (c) yrkande 4.
Utskottet tillstyrkte i betänkandet (2000/01:MJU9
s. 28) Sammanhållen rovdjurspolitik att 28 §
jaktförordningen borde ändras så att den åter
omfattar varg och anförde att vargstammen under
1990-talet har haft en stark tillväxt. Med hänsyn
till vargens förmåga att på kort tid vandra långa
sträckor kan skadeproblem uppstå på platser där man
inte haft anledning att vidta åtgärder för att
förebygga skador. Det kan därför inte uteslutas att
det kan finnas ett berättigat behov för
tamdjursägare att i akuta skadesituationer ha
möjlighet att döda en varg som angriper tamdjur.
Detta bör främst gälla tamdjur som ingår i en
näringsverksamhet. Även för vissa tamdjursarter som
inte ingår i sådan verksamhet kan det ibland finnas
ett berättigat behov av att kunna döda en varg i
omedelbart samband med angrepp. Utskottet uttalade
emellertid att denna förändring förutsätter att
vargstammens tillväxt fortsätter och att takten i
tillväxten är hög. Bryts den nuvarande positiva
utvecklingen är det enligt utskottets mening inte
möjligt att tillåta någon skyddsjakt utan föregående
beslut av Naturvårdsverket. I en sådan situation kan
det alltså bli aktuellt att åter ändra 28 §
jaktförordningen så att den inte längre omfattar
varg. Utskottet avstyrker därmed motion MJ288 (m)
yrkande 2.
Beslutande myndighet i fråga om skyddsjakt
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår med hänvisning till
riksdagens beslut om en sammanhållen
rovdjurspolitik att motioner (s, m, fp, c) om
beslutande myndighet i fråga om skyddsjakt
avstyrks.
Motionerna
I motion MJ234 (m) anförs att lokala och regionala
myndigheter bör få fatta beslut om skyddsjakt eller
andra åtgärder när lokala problem uppstår. Lokalt
kan det förekomma att tamdjur blir rivna i stor
omfattning på grund av antingen stor lokal förekomst
av någon rovdjursart eller att något enstaka rovdjur
fått smak på tamdjurskött (yrkande 3).
Lokal beslutsnivå bör enligt motion MJ292 (fp)
gälla, eftersom vargfrågan är ett lokalt problem.
Beslut om vargstammens behandling bör ske utifrån
respektive länsstyrelse och därifrån delegeras till
jaktvårdskretsarna inom respektive länsstyrelse
(yrkande 5).
I motion MJ336 (c) anförs att det bör uppdras åt
länsstyrelserna att besluta om jakt av lo när arten
blir alltför dominant. En mer öppen attityd mellan
myndigheter och jägare torde innebära att man
gemensamt kan lösa de problem som den
överrepresenterade arten av lo medfört i länet
(yrkande 2).
I motion MJ363 (c) anförs att det är felaktigt att
beslut om skyddsjakt på enskilda individer av varg
som vållat stor skada ligger på central nivå hos
Naturvårdsverket såväl ur djurskyddssynpunkt för
tamdjuren som utifrån ett äganderättsperspektiv för
den enskilde djurägaren. En decentralisering av
besluten kring skyddsjakt av enskilda individer till
län/regionnivå skulle med stor sannolikhet innebära
kortare beslutsvägar och snabbare beslut (yrkande
3).
Enligt motion MJ391 (c) bör beslut om skyddsjakt
på varg föras över till länsstyrelserna. Viltvård,
naturvård och naturskydd hanteras också på
länsstyrelserna. Det är därför naturligt att frågor
om skyddsjakt på varg i det enskilda fallet bör
hanteras av respektive länsstyrelse (yrkande 2).
I motion MJ465 (s) anförs i fråga om fördelning av
kvoter vid jakt på björn att starka koncentrationer
under senare år har kunnat konstateras till vissa
områden inom län. Den princip för tilldelning som
tillämpas är att län tilldelas en kvot på ett visst
antal björnar. Länsstyrelse bör få befogenhet att
inom länet, genom lokalt förankrade
förvaltningsplaner, fördela beviljad kvot till
länets jaktvårdskretsar. Det kan i praktiken
innebära kommunala björnkvoter inom respektive län.
Utskottets ställningstagande
I betänkandet Sammanhållen rovdjurspolitik angav
utskottet (bet. 2000/01:MJU9 s. 24) att
förvaltningen av stammarna av björn, järv, lo, varg,
och kungsörn är en nationell angelägenhet och en
förpliktelse enligt internationella konventioner och
medlemskapet i EU. Vid förvaltningen av dessa
rovdjur är det således av vikt att ha överblick över
situationen i landet som helhet. Många arter rör sig
över så stora områden att de lämpligast förvaltas på
riksnivå. Naturvårdsverket bör därför även i
fortsättningen ha huvudansvaret för omfattningen av
jakten på björn, järv, lo, varg och kungsörn. I
vissa fall finns emellertid fördelar med regionalt
beslutsfattande. Erfarenheter och kunskap från lokal
nivå kan bättre komma till användning, och de
regionala myndigheterna har större lokalkännedom och
kunskap om de problem som finns på orten. För
lokalbefolkningen kan ökad närhet till
beslutsfattarna innebära större förståelse för de
beslut som fattas. De fördelar som finns med
regionalt beslutsfattande har särskilt stor
betydelse i de fall där det krävs en snabb
beslutsprocess. Enligt utskottets mening har
länsstyrelserna i de län där det finns fasta stammar
av rovdjur kompetens att hantera en beslutanderätt
som stämmer överens med de övergripande målen för de
aktuella arterna. Genom inrättande av regionala
rovdjursgrupper kommer denna kompetens att
förstärkas ytterligare.
I betänkandet anförde utskottet vidare att
Naturvårdsverket bör ha möjlighet att delegera till
länsstyrelserna att ge tillstånd till skyddsjakt på
enskilda djur som orsakar allvarliga skador eller
olägenheter. Delegation bör för närvarande endast
kunna komma i fråga beträffande arterna björn och
lo, eftersom dessa finns i förhållandevis stora
bestånd.
Som utskottet tidigare har redovisat (bet.
2001/02:MJU24 s. 38) har jaktförordningen ändrats så
att Naturvårdsverket får delegera till
länsstyrelserna om skyddsjakt på enskilda djur av
björn och lo som orsakar allvarliga skador eller
olägenheter. Därutöver återinfördes möjligheten för
enskild till skyddsjakt på varg utan föregående
myndighetsbeslut. Genom riksdagsbeslutet utökades
möjligheterna för arternas överlevnad i Sverige
samtidigt som utökade möjligheter gavs att hantera
situationer med rovdjur som vållar skada eller
olägenhet. Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna MJ234 (m) yrkande 3, MJ292 (fp) yrkande
5, MJ336 (c) yrkande 2, MJ363 (c) yrkande 3, MJ391
(c) yrkande 2 och MJ465 (s).
Småviltsjakt ovan odlingsgränsen m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsyrkanden om lokal
förvaltning av småviltsjakten över
odlingsgränsen (m) och om dubbelregistrering
av älgjakten (m) i avvaktan på den samlade
redovisningen av regeringens arbete med
jaktfrågor och ytterligare utredningsarbete.
Motionerna
Enligt motion MJ427 (m) om lokal förvaltning har
småviltsjakten ovan odlingsgränsen fått en
explosionsartad utveckling. Denna småviltsjakt,
framför allt ripjakten, innehåller en stark
utvecklingsbar ekonomisk potential som kan utvecklas
ytterligare. Med utgångspunkt från en stor potential
i småviltsjakten bör ett system med lokal
förvaltning kunna prövas i ett försök. Samförstånd
mellan lokala turistföretagare och rennäringen
ligger som en förutsättning för ett försök. Beslut
om avlysning av renbetesområden, storlek på området,
tidpunkter för samt prissättning av jakten bör
läggas till den lokala nivån med lokala företrädare
för turistföretagare och renägande företag i
förening (yrkande 1). Vidare anförs i fråga om
dubbelregistrering av älgjakten att samebyarna äger
rätt att inom ramen för renskötselrätten jaga och
fiska. Detta gäller också licensjakt på älg, både på
statens mark och på privat mark. Denna s.k.
dubbelregistrering är i lagens mening i sin ordning,
även om tolkningen inte accepteras av alla. Det
finns goda skäl att undanröja denna källa till
konflikt. Staten har att ta ansvaret i denna fråga
och undanröja möjligheten till dubbelregistrering. I
de fall där anspråk på kompensation framförs har
staten att i görligaste mån finna lösningar för
detta (yrkande 2).
Utskottets ställningstagande
Inledningsvis i detta betänkande redogör utskottet
för riksdagens beslut om en samlad redovisning av
regeringens arbete med jaktfrågor. Huvuddelen av de
frågor som är aktuella i förevarande avsnitt torde
omfattas av denna redovisning. Härutöver vill
utskottet anföra följande.
I betänkandet En ny rennäringspolitik (SOU
2001:101 s. 307) föreslår den rennäringspolitiska
kommittén bl.a. att en särskild utredare tillsätts
med uppdrag att så långt det är möjligt klarlägga
hur omfattande samebymedlemmars, markägarens och
statens rätt till jakt och fiske är inom olika delar
av renskötselområdet. Särskild uppmärksamhet skall
ägnas åt förhållandena inom den mark som i 1886 års
renbeteslag betecknades som avsatt för samernas
bruk. När frågorna om jakt- och fiskerätten är
klarlagda genom utredningen bör enligt kommittén
övervägas om de regler som finns om viltvårdsområden
kan anpassas och utvidgas till att också omfatta en
samförvaltning av viltvården och fiskevården mellan
samebymedlemmar och andra innehavare av jakt- och
fiskerätt inom renskötselområdet. Kommittén
framhåller som angeläget att samebyarna så snart som
möjligt får delta i förvaltningen av vilt- och
fiskeresurserna inom den mark där deras medlemmar
har jakt- och fiskerätt. Det framhålls också som
angeläget att så snart som möjligt åstadkomma ett
bättre samarbete lokalt mellan samtliga som har
jakt- och fiskerätt som en del av renskötselrätten
eller på grund av äganderätt till mark. I avvaktan
på att frågan om omfattningen av samebymedlemmars,
markägares och statens jakt- och fiskerätt utreds
bör därför olika försök med samförvaltning av vilt-
och fiskeresurserna uppmuntras och utvärderas.
Kommittén konstaterar att initiativ till sådana
försök finns redan i dag. Som exempel nämns att
Svenska samernas riksförbund har beviljats
ekonomiskt stöd från Jordbruksverket för ett projekt
som bl.a. innefattar upplåtelser av jakt och fiske i
samebyarnas regi. Projektet innebär att samebyarna
på försök och inom ramen för samiska jakt- och
fiskeföreningar skall utarbeta en s.k.
Jämtlandsmodell för upplåtelse av småviltsjakt i
renbetesfjällen för att på sikt bygga upp ett
professionellt entreprenörskap inom jakt/fiske- och
kulturturism. Sådana projekt bör enligt kommittén
uppmuntras och utvärderas för att kunna användas som
underlag för vidare åtgärder. Om privata markägare
och samebymedlemmar så önskar bör det också skapas
möjligheter för dem att pröva samförvaltning av
vilt- och fiskeresurserna inom viltvårds- och
fiskevårdsområdesföreningar där såväl
samebymedlemmar som privata markägare kan ingå.
Kommittén anför att sådana projekt exempelvis skulle
kunna komma till stånd inom ramen för den lokala
samverkan som kommittén föreslår skall stödjas för
att förbättra samarbetet om markanvändningen mellan
markägare och samebyar i renskötselområdet.
Betänkandet bereds i Regeringskansliet.
Utskottet har inhämtat från Jordbruksdepartementet
att regeringen överväger att tillkalla en särskilt
utredare med uppgift bl.a. att inom
renskötselområdet klarlägga omfattningen av
markägarnas och samebymedlemmarnas rätt till jakt,
utvärdera bestämmelserna om dubbelregistrering och
vid behov föreslå ändringar samt överväga åtgärder
som behövs för att förbättra samarbetet om jakten
och fisket. Utskottet föreslår i avvaktan på
regeringens samlade redovisning av regeringens
arbete med jaktfrågor och ytterligare
utredningsarbete att motion MJ427 (m) yrkande 1
lämnas utan vidare åtgärd. Resultatet av det
pågående beredningsarbetet bör inte föregripas av
riksdagen och utskottet avstyrker bifall även till
motion MJ427 (m) yrkande 2.
Ersättning för viltskador
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker med hänvisning till ökad
inventeringsverksamhet och utökade anslag för
viltskador motioner om viltskadeersättning
för rovdjursangrepp på tamdjur (m, fp, kd, c)
och om åtgärder för att minska skador (mp).
Ett motionsyrkande om ersättning för
personskador (c) avstyrks med hänvisning till
att ersättning kan
utgå för skada på grund av angrepp av björn.
Motionsyrkanden om rovdjursskador vid
fäbodbruk (v) avstyrks med hänvisning till
att bidrag och ersättning kan utgå för att
förebygga skador och för skador även för djur
på s.k. löst skogsbete.
Motionerna
Enligt motionerna MJ234 (m) bör alla skador på
tamdjur som orsakas av rovdjur ersättas, även de som
drabbar jakthundar och hästar. Även personskador bör
ersättas (yrkande 6).
I motionerna MJ253 (c) yrkande 2 och MJ357 (kd)
yrkande 3 anförs att full ekonomisk ersättning bör
utbetalas för rovdjursangrepp på tamdjur. Om
rovdjurspolitiken skall få acceptans är det viktigt
att de människor som drabbas av att deras djur
dödats av rovdjur inte lider någon ekonomisk skada
till följd av rovdjursangrepp. Djurägare bör
kompenseras fullt ut för de rovdjursskador som
inträffar. Full ekonomisk ersättning för
rovdjursangrepp skall gälla både för djur som ingår
i näringsverksamhet och som hålls som husdjur.
Enligt motion MJ292 (fp) bör staten omgående
ersätta drabbade djurägare fullt ut vid vargens
skadegörelser (yrkande 3).
Ett särskilt åtgärdsprogram för att uppmärksamma
problemet med otydliga skador på djur och produktion
vid fäbodbruk i samband med viltstörningar bör
inrättas enligt motion MJ423 (v). Viltskador i form
av skador på gröda och tamdjur kan ersättas, men det
är oklart hur och i vilken omfattning viltskador som
drabbar produktionen, t.ex. rörande kvalitet,
kvantitet och reproduktion, kan ersättas. För att
viltskador skall ersättas krävs att den drabbade har
vidtagit åtgärder som är rimliga för att förebygga
skadan (yrkande 2). Vidare anförs att frågan om ett
generellt driftbidrag till fäbodbruk i områden med
hög förekomst av rovdjur utreds. Beroende på
rovdjursförekomst och önskemålen om
expansionsmöjligheter för rovdjuren bör fäbodbruk i
områden med stora rovdjursbestånd kunna få ett
generellt driftstöd som ger möjlighet att vidta
åtgärder i form av vallning eller annat för att
förebygga viltskador. De medel som finns
tillgängliga på länsstyrelsenivå och inom
kulturmiljövården bör även kunna användas för att
stödja driften av ett kulturhistoriskt arv som
fäbodbruket utgör (yrkande 3).
Enligt motion MJ451 (mp) bör åtgärder byggas upp
för att minska skador på tamboskap under
förutsättning att avsatta medel för rovdjursskador
inte minskas de närmaste fem till sju åren.
Motionären vill ha en kontrollerad tillväxt av
vargstammen, förslagsvis 10 % per år, så att
riksdagens delmål uppnås på 5-7 år. Under
förutsättning att avsatta medel till rovdjursskador
inte minskas under denna tid skulle man hinna bygga
upp de åtgärder som är erforderliga för att minska
skador på tamboskap (yrkande 2).
Fullständig ersättning bör enligt motion MJ470 (c)
erhållas för skador på tamboskap, husdjur och
människor orsakade av varg. Det är inte möjligt att
få ersättning vid personskada förorsakad av varg.
Centerpartiets motionsförslag på den punkten avslogs
av riksdagen. En förändring av riksdagens beslut
krävs, där människor som blivit skadade av varg utan
dröjsmål skall ersättas för lidandet och de extra
kostnader som uppstått (yrkande 3).
Utskottets ställningstagande
Inledningsvis vill utskottet erinra om den
grundläggande principen att skador av vilt i första
hand skall förebyggas och att detta huvudsakligen
skall ske genom jakt (jfr bet. 2001/02:MJU18 s. 17).
Beslut om bidrag för förebyggande åtgärder och
ersättning för viltskador på annat än ren får enligt
11 § viltskadeförordningen (2001:724) lämnas av
länsstyrelsen. Bidrag och ersättningar får lämnas i
mån av tillgång på medel, dvs. någon rättighet för
enskilda att få vare sig bidrag eller ersättning är
inte föreskriven. För år 2002 anvisades under
anslaget Ersättningar för viltskador m.m. 36
miljoner kronor för att förebygga skada av vilt och
ersätta sådan skada i den mån den avser annat än
renar. Beloppet är 11 miljoner kronor högre än vad
som anvisades för budgetåret 2001. På tilläggsbudget
(prop. 2001/02:100 s. 157, bet. 2001/02:FiU27)
anslogs ytterligare 3,5 miljoner kronor på
viltskadeanslaget för år 2002. För år 2003 anslogs
motsvarande belopp (prop. 2002/03:1 utg.omr. 23 s.
40, bet. 2002/03:MJU2 s. 24), vilket innebar att
anslaget utökades med 3,5 miljoner kronor utöver
regeringens förslag.
Som utskottet konstaterade våren 2001 (bet.
2000/01:MJU9) är bidrag för att förebygga skador ett
viktigt led i rovdjurspolitiken, och bidrag till
rovdjurssäkra elstängsel i områden med fast
vargförekomst har haft en avgörande betydelse för
tamdjursägarnas syn på främst förekomsten av varg
och björn. Genom den ökande inventeringsverksamhet
som förordades i proposition 2000/01:57 Sammanhållen
rovdjurspolitik kommer större kunskap att erhållas
om antalet rovdjur i länen. Inventeringarna kommer
att göra det möjligt att på ett betydligt bättre
sätt än i dag närmare förutsäga var tamdjuren kan
förväntas bli dödade om inte skadeförebyggande
åtgärder vidtas. Utskottet delade regeringens
uppfattning att, liksom hittills, ett fast belopp
bör anvisas för fördelning mellan länen och att
ersättning bör kunna lämnas för skador på tamdjur.
Utskottet ansåg även att systemet med bidrag till
förebyggande åtgärder i princip inte bör förändras.
Detta ställningstagande kvarstår.
Vid riksdagsbehandlingen av 2003 års
budgetproposition (bet. 2002/03: MJU1 s. 16)
anfördes att Naturvårdsverket arbetar med att skapa
en databas över rovdjursstammarna samt med frågor
hur inventeringen skall organiseras. Allmänhetens
informationsbehov skall också tillgodoses bättre än
tidigare. Naturvårdsverket har bildat ett nationellt
råd för rovdjursfrågor till stöd för verkets arbete
med att genomföra rovdjurspolitiken.
Det anförda tillgodoser i allt väsentligt syftet
med motionerna MJ234 (m) yrkande 6, MJ253 (c)
yrkande 2, MJ292 (fp) yrkande 3, MJ357 (kd) yrkande
3, MJ451 (mp) yrkande 2 och MJ470 (c) yrkande 3
delvis. Utskottet föreslår därför att berörda
motionsyrkanden lämnas utan vidare åtgärd.
I fråga om ersättning för personskador orsakade av
varg och andra rovdjur vill utskottet erinra om att
det enligt 12 § viltskadeförordningen numera är
möjligt att erhålla ersättning för personskada av
björn om det är uppenbart oskäligt att den
skadelidande själv skall svara för de kostnader som
skadan föranleder. Bakgrunden till bestämmelsen är
ett tillkännagivande till regeringen vid
riksdagsbehandlingen av regeringens proposition
2000/01:57 Sammanhållen rovdjurspolitik (bet.
2000/01:MJU9 s. 39). Utskottet anförde att även om
skador på människor till följd av rovdjursangrepp är
ovanliga kan det inte uteslutas att ett rovdjur,
främst björn, under olyckliga omständigheter
angriper och skadar eller dödar en människa. För att
minska risken för sådana olyckor bör
informationsinsatserna om lämpligt beteende vid möte
med björn utökas. Dessutom bör etablering av rovdjur
i områden där risken för sådana olyckor är som
störst förhindras eller i varje fall bör antalet
individer i dessa områden minskas. Det ligger även
ett ansvar på Naturvårdsverket, berörda
länsstyrelser och det eller de rovdjurscentrum som
kommer att inrättas att ge allmänheten information
om hur man skall uppträda vid ett möte med björn och
andra rovdjur, som alla måste behandlas med största
respekt. Trots ett i dag väl utbyggt allmänt
försäkringsskydd och goda möjligheter till
kompletterande privat försäkringsskydd kan det inte
bortses från att skador av rovdjur på människan kan
leda till svåra ekonomiska påfrestningar för den som
drabbas. Sådana konsekvenser av rovdjursförekomsten
kan dessutom enligt utskottets mening leda till
minskat förtroende för den statliga
rovdjurspolitiken.
Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket på sin
hemsida informerar om möten med björn vid jakt. En
motion om ersättning för personskada orsakad av varg
avslogs av riksdagen i mars 2001 (bet. 2000/01:MJU9
s. 39, rskr. 2000/01:174). Utskottet har inte ändrat
uppfattning i denna fråga och avstyrker därmed
motion MJ470 (c) yrkande 3 delvis.
I samband med behandlingen av en sammanhållen
rovdjurspolitik (bet. 2000/01:MJU9 s. 38) anförde
utskottet att det bör finnas samma möjlighet för
länsstyrelserna att lämna bidrag till förebyggande
åtgärder för djur på löst skogsbete som för andra
tamdjur om djuren ingår i näringsverksamhet.
Utskottet förutsatte också (s. 29) att regeringen
ägnar frågan om ersättning för djur som hålls på
fritt bete i skogen vederbörlig uppmärksamhet och
vid behov vidtar de åtgärder som kan anses påkallade
(jfr bet. 2001/02:MJU18 s. 18). Numera gäller enligt
11 § viltskadeförordningen (2001:724) att
länsstyrelsen får lämna bidrag till åtgärder för att
förebygga skada av vilt på annat än ren. Ersättning
för skada av vilt av på annat än ren får lämnas om
det är uppenbart oskäligt att den skadelidande själv
skall svara för de kostnader som skadan föranleder.
Det gäller sålunda inga särskilda regler för
ersättning vid fäbodbruk, utan ersättning utgår som
för andra tamdjur om djuren ingår i
näringsverksamhet. Som utskottet tidigare har
redovisat (bet. 2000/01:MJU9 s. 29) har riksdag och
regering dock i flera sammanhang uttalat sin vilja
att bevara och utveckla fäbodbruket, vilket, förutom
att vara bärare av kulturhistoriska värden, också
hyser utrotningshotade lantraser. Med det anförda
finner utskottet att syftet med motion MJ423 (v)
yrkandena 2 och 3 till stor del kan anses
tillgodosett. Motionen kan därför lämnas utan vidare
åtgärd.
Viltvårdsområde
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsyrkanden (m) om
bildande av, utträde ur ett viltvårdsområde
och om rätten för viltvårdsområdesföreningar
att besluta om småviltsjakten inom sitt
område.
Motionerna
I motion MJ329 (m) anförs att det bör vara
hundraprocentig uppslutning från markägarna för att
kunna bilda ett viltvårdsområde. Reglerna för
bildande av viltvårdsområde bör ändras så att det
fordras hundraprocentig uppslutning från berörda
markägares sida för att ett område skall få bildas
(yrkande 1). Det bör enligt motionärerna bli lättare
att gå ur ett viltvårdsområde. Den eller de
markägare som vill gå ur bör själva få bestämma om
detta under förutsättning att den undantagna marken
omfattar en sådan areal att den medger jakt (yrkande
2). Vidare bör rätten för viltvårdsområdesföreningar
att besluta om småviltsjakten inom sitt område
slopas (yrkande 3).
Utskottets ställningstagande
Enligt 7 § lag (2000:592) om viltvårdsområden krävs
för att få bilda ett viltvårdsområde att bildandet
främjar vården av den eller de viltarter som
samordningen avser, att det är lämpligt med hänsyn
till områdets belägenhet och omfång och att det
medges av en majoritet av fastighetsägarna inom
området. Majoriteten skall utgöra minst fyra
femtedelar av antalet fastighetsägare och dessa
skall äga minst fyra femtedelar av viltvårdsområdets
areal.
Miljö- och jordbruksutskottet anförde vid
riksdagsbehandlingen av regeringens proposition
1999/2000:73 Jaktens villkor (bet. 1999/2000:MJU17
s. 13) att för att en enskild fastighetsägare skall
behöva tåla att en sammanslutning av enskilda
bestämmer om jakten på hans mark måste samordningen
av jakten vara motiverad av ett angeläget allmänt
intresse. Vidare måste det föreligga
proportionalitet mellan vad det allmänna vinner och
vad den enskilde förlorar på grund av sådana beslut.
En tvångslagstiftning om viltvården förutsätter med
andra ord att det finns ett väl underbyggt och ett
av starka allmänna intressen motiverat behov av att
tillhandahålla en lagreglerad samordning över
fastighetsgränserna. Utskottet redovisade att
regeringen i sitt förslag anser att det finns skäl
att särskilja de olika viltarterna vid en bedömning
av i vilken utsträckning det kan finnas ett sådant
behov. Utskottet gjorde en annan bedömning och ansåg
att det finns ett behov av samordning även när det
gäller vården av småviltet.
Länsstyrelsen kan enligt 33 § lagen om
viltvårdsområden utesluta en fastighet som på grund
av ändrad användning eller annars saknar väsentlig
betydelse för verksamheten inom området. Detsamma
gäller en eller flera fastigheter med samma ägare,
om fastigheten eller fastigheterna lämpligen kan
bestå som en egen enhet för viltvård och om
kvarvarande fastigheter utgör ett lämpligt
viltvårdsområde (jfr bet. 1999/2000:MJU17 s. 17).
Enligt 34 § kan länsstyrelsen besluta att
viltvårdsområdet skall upphöra och
viltvårdsområdesföreningen skall upplösas om fler än
en femtedel av fastighetsägarna eller
fastighetsägare som äger mer än en femtedel av
marken har uttalat sig för en upplösning.
Lagen (2000:592) om viltvårdsområden trädde i
kraft den 1 januari 2001. Utskottet finner inte skäl
att förorda att lagens bestämmelser omprövas. Motion
MJ329 (m) yrkandena 1-3 avstyrks.
Övriga frågor
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker med hänvisning till
pågående arbete m.m. motioner om
subsidiaritetsprincipen i jakt- och
rovdjurspolitiken (m), skärpta regler för
jaktlicenser (fp), jakt med drivande hund
(fp), jakttidsberedningens sammansättning
(fp), eftersök av vilt (s), att jaktdjuren
bör omfattas av portalparagraferna i
djurskyddslagen (fp), alternativ till jakt
(s), hänsynsfull jakt (mp) och uppfödning och
utsättning av vilt (s, fp).
Motionerna
Enligt motion MJ234 (m) bör Sverige i EU hävda
subsidiaritetsprincipen när det gäller jakt- och
rovdjurspolitiken. Förhållandena inom olika EU-
länder är allt för olika för att man skall kunna ha
en gemensam rovdjurspolitik. Särskilt skiljer sig
Finland och Sverige från de övriga EU-länderna. I
art- och habitatdirektivet (artikel 2) anges att
hänsyn skall tas till regionala och lokala särdrag.
Motsvarande anges i fågeldirektivet (yrkande 1).
Skärpta regler bör enligt motion MJ387 (fp) gälla
för jaktlicenser med obligatoriska årliga skjutprov
för jägare för att minska antalet skadeskjutningar.
Vi bör också minska jakttidens längd, förbjuda jakt
i gryning och skymning då ljuset är dåligt samt
förbjuda människor utan jägarexamen att hantera
vapen och jaga (yrkande 1). All nöjesjakt och
uppfödning samt utsättning av gräsänder, rapphöns
och fasaner för detta ändamål bör vidare förbjudas.
Många djur göds och föds upp i Sverige endast för
att placeras ut som föremål för nöjesjakt. Sådan
uppfödning och utsättning av gräsänder, rapphöns och
fasaner enbart i syfte att bedriva jakt bör
förbjudas omedelbart (yrkande 5). Motionären anser
vidare att jakt med drivande hund bör förbjudas.
Jakt med drivande hund leder till att djur hetsas i
onödan och skadeskjuts för att de kommer springande
förbi skytten (yrkande 7). Jakttidsberedningens
sammansättning bör vidare ändras så att jägarna inte
längre är majoritetspart eftersom beredningen har
ett helt avgörande inflytande på jakttider och vilka
arter som får jagas (yrkande 8). I motionen anförs
vidare att jaktdjuren bör omfattas av de
grundläggande portalparagraferna i djurskyddslagen
och därmed omfattas av en tillsynsorganisation som
aktivt granskar jakten. Grundläggande för svensk
djurskyddslagstiftning är att djur skall behandlas
väl och få sina arttypiska behov och beteenden
tillgodosedda (yrkande 9).
I motion MJ445 (s) om eftersök av vilt som skadas
av annan orsak än påskjutning anförs att de regler
som gäller för eftersök, avlivning och
omhändertagande av vilt som skadas av annan orsak än
påskjutning bör ändras så att de i första hand tar
fasta på att snabbast möjligt kunna förkorta skadade
djurs lidande. Bestämmelserna bör omfatta alla
klövviltarter och frågan om vem det döda/avlivade
djuret skall tillfalla bör komma i andra hand. Det
framstår som rimligt att polisen ansvarar för att
eftersök och avlivning kommer till stånd, och
polisen bör i sådant fall kunna anlita för uppgiften
lämpliga personer oavsett vem som har jakträtten.
Polisens arbete skulle underlättas med ett
rikstäckande system med eftersöksorganisationer - i
likhet med nu knutna till respektive polisområde -
som kan delegera uppdraget till enskilda jägare som
har erforderlig kompetens och tillgång till för
uppdraget lämpliga hundar.
I motion MJ481 (s) anförs i fråga om alternativ
till jakt att det är angeläget att den pågående
jakten blir genomlyst ur djuretisk synvinkel. Det är
känt att jakten leder till stort lidande hos många
djurindivider. Populationsregleringar torde kunna
ske med andra metoder än jakt (yrkande 1). Vidare
anförs i fråga om s.k. godsjakt att det förekommer
jakt på djur som föds upp endast för jaktändamål.
Ett stort antal fasaner, rapphöns och gräsänder föds
upp och sätts sedan ut för att jagas. Denna jakt bör
förbjudas (yrkande 2).
Enligt motion MJ490 (mp) om hänsynsfull och
långsiktigt hållbar jakt bör dagens viltvård
ersättas med faunavård och omfatta alla vilda arter
(yrkande 37).
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill i anslutning till motion MJ234 (m)
yrkande 1 om jaktfrågor och subsidiaritetsprincipen
erinra om att i medlemskapsförhandlingarna
kompletterades de i motionen nämnda direktiven med
svenska naturtyper och vissa arter (bet. 1994/95:UU5
s. 69). I propositionen (1994/95:19 del 1, s. 267)
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen anfördes
att Sveriges förhandlingar om medlemskap i
Europeiska unionen ledde till vissa förändringar av
fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet. De
resulterade i att Sverige beträffande
fågelskyddsdirektivet kunde behålla nuvarande
allmänna jakttider utom vad gäller skarv och korp.
Av den skriftliga sammanfattningen från
ministermötet framgick dock att jakt på dessa arter
kan medges av svensk myndighet med stöd av
direktivets undantagsbestämmelser. Genom avtalet
ändrades direktivets bilagor på det sättet att
bilaga 1 till art- och habitatdirektivet, som upptar
typer av naturliga livsmiljöer av gemensamt intresse
för unionen, även kom att omfatta den boreala
regionen. Bilaga 2 kompletterades med de nordiska
arterna järv och fjällräv och de svenska
populationerna av bäver, brunbjörn och tre angivna
fiskarter undantogs. Den svenska populationen av
bäver undantogs i bilaga 4 a, som upptar djurarter
som behöver ett strikt skydd och populationen
upptogs i stället på bilaga 5, som redovisar bl.a.
sådana däggdjursarter där reglerad jakt är tillåten.
Utskottet har i likhet med regeringen uttalat
(bet. 2001/02:MJU24 s. 54) att det måste bli enklare
att modifiera de olika bilagorna till fågel-
respektive art- och habitatdirektiven. Gemensamma
regler innebär alltid kompromisser eftersom
förhållandena och behoven är olika inom olika delar
av EU. Med det anförda bör syftet med motion MJ234
(m) yrkande 1 i allt väsentligt ha tillgodosetts.
Motionen avstyrks.
Med anledning av de i motion MJ387 (fp) yrkande 1
framförda synpunkterna om skärpta regler för
jaktlicenser vill utskottet påpeka att enligt 1 kap.
4 § vapenförordningen (1996:70) krävs för tillstånd
till innehav av jaktvapen att sökanden avlagt prov
som visar att han har grundläggande kännedom om jakt
och viltvård och kan handha vapnet. Närmare
föreskrifter om provet meddelas av Naturvårdsverket.
I jägarexamen ingår både praktiska och teoretiska
prov. När det gäller tidpunkt för jakt gäller enligt
9 § jaktförordningen att bl.a. rådjur jagas bara
fr.o.m. en timme före solens uppgång t.o.m. en timme
efter solens nedgång. Under timmen efter solens
nedgång får jakten endast bedrivas som vaktjakt
eller smygjakt. Med det anförda avstyrks motionen i
berörd del.
Enligt 6 § jaktlagen skall hundar under tiden den
1 mars- 20 augusti hållas under sådan tillsyn att de
hindras från att löpa lösa i marker där det finns
vilt, och under övrig tid av året skall hundar
hållas under sådan tillsyn att de hindras från att
driva eller förfölja vilt, när de inte används vid
jakt. Samtidigt stadgas i 16 § jaktförordningen att
jakthundar som är lämpade för respektive jaktändamål
under vissa angivna tider får användas för att
förfölja vilt. Enligt utskottets uppfattning är
frågan om jakt med drivande hund en sådan utpräglad
jaktteknisk detaljbestämmelse som enligt utskottets
mening med hänsyn till kraven på en rationell
arbetsfördelning mellan statsmakterna knappast kan
bli föremål för någon ingående sakbehandling i
riksdagen. Motion MJ387 (fp) yrkande 7 avstyrks.
I betänkandet Jaktens villkor (SOU 1997:91 s. 420)
beskrivs det arbete som bedrivs inom den av
Jägareförbundets förbundsstyrelse utsedda
jakttidsberedningen (jfr bet. 1999/2000:MJU17 s.
28). Jakttidsberedningen består av 18
röstberättigade ledamöter från olika organisationer
samt en observatör. Jakttidsberedningen redovisar
sina förslag till förbundsstyrelsen som beslutar om
Jägareförbundets förslag till jakttider.
Jägareförbundets förslag till ändringar av
jakttiderna ges in till Naturvårdsverket.
Jägareförbundets förslag remissbehandlas därefter av
Naturvårdsverket innan verket beslutar i frågan.
Naturvårdsverkets förslag ges in till
Jordbruksdepartementet, som skickar ut verkets
förslag på remiss innan regeringen slutligen
beslutar i frågan. Utskottet föreslår med denna
redovisning att motion MJ387 (fp) yrkande 8 lämnas
utan vidare åtgärd.
När det gäller den fråga om eftersök av vilt som
tas upp i motion MJ445 (s) anges i 33 §
jaktförordningen att vilt av bl.a. arterna björn,
varg, järv, lo som omhändertas, påträffas dött eller
dödas när sådant djur är fredat, tillfaller staten.
Älg eller hjort som påträffas död eller dödas när
sådant djur är fredat tillfaller staten utom när
jakträttshavaren i enlighet med Naturvårdsverkets
föreskrifter har hjälp till med att spåra och avliva
djuret eller ta hand om det. Enligt 34 §
jaktförordningen får Naturvårdsverket meddela
föreskrifter om eftersök och tillvaratagande av
sådant vilt som tillfaller staten och som har
skadats eller dödats av annan orsak än påskjutning
under legal jakt.
Naturvårdsverket anför i sina allmänna råd (NFS
2002:18) att har polismyndigheten mottagit anmälan
om trafikskadat eller dödat rådjur, vildsvin och
mufflonfår, som ju inte är statens vilt, bör
polismyndigheten likafullt snarast underrätta berörd
jakträttshavare eller av denne utsedd person och i
förekommande fall ge uppmaning om att genomföra
erforderligt eftersök och avlivning.
Enligt 40 a § jaktförordningen får, om vilt
påträffas så skadat eller i sådan belägenhet att det
av djurskyddsskäl snarast bör avlivas, djuret
avlivas även om det är fredat och även på annans
mark.
Utskottet har inhämtat att Vägverket,
polismyndigheterna och jägarorganisationerna m.fl.
samverkar beträffande eftersök av trafikskadat vilt
i en organisation kallad Trafiksäkerhet och eftersök
i samverkan, SES. I detta samarbete förmedlar
polismyndigheten en anmälan från en trafikant om ett
påkört djur till SES. Ett eftersöksekipage (oftast
en jägare och en hund) blir därefter kontaktat,
eftersöket genomförs och resultatet rapporteras till
polismyndigheten. Eftersöksorganisationen finns i
alla kommuner inom ett län. Systemet introducerades
i Kalmar län och finns nu i samtliga län utom två.
Fullt utbyggd omfattar organisationen Trafiksäkerhet
och eftersök i samverkan ca 6 000 jägare som är
engagerade i arbetet med att eftersöka trafikskadat
vilt. Arbetet styrs av en ledningsgrupp bestående av
samarbetsparternas representanter i SES-gruppen,
dvs. myndigheter och organisationer med uppgifter
inom trafiksäkerhet och viltförvaltning.
Ledningsgruppen är en referensgrupp till Vägverket i
frågor som rör viltolyckor. Enligt en fastställd
handlingsplan skall gruppen sprida information och
vårda den viltolycksorganisation som har byggts upp,
men huvudinriktningen skall vara att arbeta för att
förebygga viltolyckor. Arbetet finansieras delvis av
Vägverket samtidigt som flera organisationer och
enskilda bidrar med ideellt arbete.
Utskottet utgår från att regeringen ägnar detta
projekt vederbörlig uppmärksamhet och vid behov
vidtar de åtgärder som kan anses påkallade.
Utskottet förutsätter att det görs en utvärdering av
det nu redovisade arbetet och att resultatet i
lämpligt sammanhang redovisas till riksdagen. Utöver
detta uttalande är utskottet inte berett att föreslå
någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av
motion MJ445 (s). Motionen bör lämnas utan vidare
åtgärd.
I anslutning till motion MJ387 (fp) yrkande 9 om
att jaktdjuren bör omfattas av portalparagraferna i
djurskyddslagen (1988:543) vill utskottet påpeka att
med vilt avses i 2 § jaktlagen vilda däggdjur och
fåglar. Med jakt avses att fånga eller döda vilt och
att i sådant syfte söka efter, spåra eller förfölja
vilt. Djurskyddslagen (1988:534) å andra sidan,
avser vård och behandling av husdjur. Den avser
också andra djur om de hålls i fångenskap eller
används för särskilda ändamål. Det är således fråga
om två lagar med helt olika utgångspunkter. För
viltet finns i 27 § jaktlagen bestämmelser om att
jakten skall bedrivas så att viltet inte utsätts för
onödigt lidande och så att människor och egendom
inte utsätts för fara, och i 28 § anges hur jägaren
skall förfara om vilt har skadats vid jakt. Motionen
avstyrks i berörd del.
Med anledning av de i motionerna MJ481 (s) yrkande
1 och MJ490 (mp) yrkande 37 framförda synpunkterna
om alternativ till jakt och om hänsynsfull och
långsiktigt hållbar jakt vill utskottet erinra om
att statsmakternas mål för den svenska jakt- och
viltvårdspolitiken anges i 4 § jaktlagen där det
stadgas att viltet skall vårdas i syfte att dels
bevara de viltarter som tillhör landets viltbestånd
och de fågelarter som tillfälligt förekommer
naturligt i landet, dels främja en med hänsyn till
allmänna och enskilda intressen lämplig utveckling
av viltstammarna. Enligt 27 § jaktlagen skall jakten
även bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt
lidande och så att människor och egendom inte
utsätts för fara. Härutöver vill utskottet erinra om
att riksdagen vid flera tillfällen även har uttalat
(jfr bet. 2001/02:MJU18 s. 10, 22) att den
biologiska mångfalden skall bevaras, vilket innebär
att de naturligt förekommande arterna av vilt skall
finnas i livskraftiga bestånd och kunna sprida sig
till för dem naturliga områden. Motionerna MJ481 (s)
yrkande 1 och MJ490 (mp) yrkande 37 bör lämnas utan
vidare åtgärd i den mån de inte tillgodosetts med
vad som anförts.
Enligt Naturvårdsverkets riktlinjer för
viltförvaltningen skall alla växter och djur, som
finns naturligt i landet, långsiktigt bevaras i
livskraftiga bestånd, och naturen skall också kunna
nyttjas på ett hållbart sätt. Förvaltningen av de
vilda djuren regleras i lagstiftning som grundas på
internationella konventioner, bl.a. den om biologisk
mångfald från år 1992. I regeringen delas ansvaret
mellan Miljö- och Jordbruksdepartementen. I
riktlinjerna anförs vidare att Naturvårdsverket har
ansvar för viltförvaltningen. Viltvårdens intressen
vägs mot allmänna och enskilda intressen, t.ex. jakt
och intresset att få skinn och kött mot
fågelskådning och andra naturupplevelser.
Viltförvaltningen styrs av jaktlagstiftningen. Här
finns regler om både jakt på mer allmänna arter och
skyddsjakt på vilda djur, som ännu inte finns i
livskraftiga bestånd. Motionerna MJ387 (fp) yrkande
5 och MJ481 (s) yrkande 2 avstyrks.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.
1. Allmän jakt på skarv m.m. (punkt 1)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar
Persson (kd), Lars Lindblad (m), Jan Andersson
(c) och Bengt-Anders Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 1. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:MJ204 yrkande 2,
2002/03:MJ241 yrkande 1, 2002/03:MJ248,
2002/03:MJ269 yrkande 9 delvis, 2002/03:MJ271,
2002/03:MJ305 yrkandena 1 och 2 och 2002/03: MJ426
yrkande 5 delvis samt avslår motion 2002/03:MJ446.
Ställningstagande
Fram till år 1968 var det tillåtet att jaga skarv
under hela året. Med tanke på att antalet skarvar
ökar bör allmän jakt införas. Fågeln har aldrig
varit så talrik som nu och den sprider sig för
närvarande snabbt i Stockholms skärgård och upp över
den norrländska kusten. Inom stora delar av den
svenska skärgården är skarven numera en av de
vanligast förekommande fågelarterna. Den
skyddsstatus som gäller för skarv bör ändras så att
allmän jakttid kan medges.
Regeringen bör föreslå Europeiska kommissionen att
skarven tas upp på listan för jaktbart vilt inom
unionen. Populationen är nu så stor såväl i Sverige
som inom EU att det inte finns anledning att arten
skall skyddas. Allmän jakttid bör kunna medges,
särskilt som fågeln aldrig varit talrikare än den är
nu. Beträffande skarven och dess utbredning har
riksdagen vid flera tillfällen uppmanat regeringen
att verka för att allmän jakt blir tillåten på denna
art. Det stora skarvbeståndet orsakar också
omfattande skador för yrkesfiskarna. Skarvbeståndet
bör regleras genom traditionell viltförvaltning
utifrån jaktetiska principer och med tydliga regler
i form av tider och andra villkor. Detta bör ges
regeringen till känna
2. Skyddsjakt på säl (punkt 6)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar
Persson (kd), Lars Lindblad (m), Jan Andersson
(c) och Bengt-Anders Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 2. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:MJ269 yrkande 9 delvis
och 2002/03:MJ426 yrkande 5 delvis samt avslår
motionerna 2002/03:MJ240 och 2002/03:MJ489 yrkande
13.
Ställningstagande
Vid riksmötet 1999/2000 beslutade riksdagen att
förorda jakt på säl. Regeringen har sedermera genom
Naturvårdsverket beslutat tillåta en begränsad jakt
på den svenska ostkusten norr om Stockholm. Eftersom
olägenheterna för yrkesfisket förorsakade av säl är
mycket stora även på den södra ostkusten bör jakt
tillåtas även där. Sälar är ett problem för
yrkesfiskarna genom att de orsakar skador på redskap
och fångst. Sälbeståndet bör regleras genom
traditionell viltförvaltning utifrån jaktetiska
principer och med tydliga regler i form av tider och
andra villkor. Detta bör ges regeringen till känna.
3. Skyddsjakt på säl (punkt 6)
av Gunnar Goude (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 3. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ489 yrkande 13 samt
avslår motionerna 2002/03:MJ240, 2002/03:MJ269
yrkande 9 delvis och 2002/03:MJ426 yrkande 5 delvis.
Ställningstagande
Jag anser att skyddsjakten på säl bör stoppas.
Skyddsjakt på sälar bör inte tillåtas så länge arten
är rödlistad och jakten inte kan ske på ett etiskt
acceptabelt sätt. Antalet sälskyddsområden bör
utökas, och yrkesfiskare bör få bättre ekonomisk
ersättning för skador från sälar. Detta bör ges
regeringen till känna.
4. Skyddsjakt på varg m.m. (punkt 8)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar
Persson (kd), Lars Lindblad (m), Jan Andersson
(c) och Bengt-Anders Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 4. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:MJ208 yrkande 1,
2002/03:MJ234 yrkande 5, 2002/03:MJ260,
2002/03:MJ357 yrkande 4 samt avslår motionerna
2002/03:MJ387 yrkande 3, 2002/03:MJ396 yrkande 2 och
2002/03:MJ470 yrkande 1.
Ställningstagande
Vi anser att det bör göras möjligt att bedriva
skyddsjakt, reglerad licensjakt eller avlysningsjakt
på varg. Naturvårdsverket bör kunna ge en större
möjlighet till skyddsjakt - en skyddsjakt av
avlysningskaraktär - enligt 27 § jaktförordningen
(1987:905). Ett visst antal djur bör få skjutas inom
ett visst område för att vargen på nytt skall få
respekt för människan och för att vi skall ha
kontroll över vargen. Jaktvårdskretsarna i varje
kommun bör vara de som samordnar jakten över större
områden. En sådan begränsad licensjakt bör tillåtas
i områden med stark koncentration av varg. På flera
håll har vargstammen vuxit sig så stark att den
utgör ett direkt hot mot lokalbefolkningens
möjligheter att leva ett normalt liv. Av den
anledningen är det rimligt att ett visst antal djur
får skjutas i vargtäta områden. Detta bör ges
regeringen till känna.
5. Grytjakt (punkt 10)
av Sven-Erik Sjöstrand (v) och Gunnar Goude (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 5. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:MJ387 yrkande 6 och
MJ481 yrkande 3.
Ställningstagande
Grytjakt är en djupt oetisk jaktform som bör
förbjudas. Grytjakt går ut på att jakthundar skall
lära sig att antingen driva ut räv ur gryt eller
kvarhålla och markera var grävlingar gömmer sig.
Hundar tränas för detta på levande grävlingar. Cirka
50 grävlingar sitter fångna på detta sätt på olika
platser runt om i landet. Verksamheten har fördömts
av Svenska Veterinärförbundet. Även Jordbruksverket
har uttryckt sig negativt om denna företeelse.
Ekologistudier som genomförts av Jordbruksverket
visar att djuren stressas svårt. Detta bör ges
regeringen till känna.
6. Skyddsjakt utan föregående myndighetsbeslut
(punkt 11)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar
Persson (kd), Lars Lindblad (m), Jan Andersson
(c) och Bengt-Anders Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 6. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:MJ357 yrkande 2 och
2002/03:MJ363 yrkande 2 samt avslår motionerna MJ208
yrkande 2, 2002/03:MJ234 yrkande 4, 2002/03:MJ253
yrkande 1, 2002/03:MJ391 yrkande 1, 2002/03:MJ396
yrkande 1 och 2002/03:MJ470 yrkande 4.
Ställningstagande
En central del av rovdjurspolitiken bör vara
människans möjlighet att skydda sin egendom vid
rovdjursangrepp. Vi anser att bestämmelserna i 28 §
jaktförordningen (1987:905) bör ändras för att
stärka dels den s.k. nödvärnsrätten rent allmänt,
dels göra det möjligt att ingripa vid direkt
rovdjursangrepp på tamdjur. Det är inte rimligt att
när ett tamdjur angrips av rovdjur det saknas
möjlighet att, utan beslut av myndighet, ingripa
innan djuret har skadats eller - ännu värre -
dödats. Beslutande myndigheter bör ges ökade
befogenheter att medge jakt för att förebygga skador
eller andra olägenheter samt för att realisera
riksdagens uttalade krav på en varsam tillväxt av
vargstammen. Detta bör ges regeringen till känna.
7. Beslutande myndighet i fråga om skyddsjakt
(punkt 13)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar
Persson (kd), Lars Lindblad (m), Jan Andersson
(c) och Bengt-Anders Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 7. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:MJ234 yrkande 3,
2002/03:MJ336 yrkande 2 och 2002/03:363 yrkande 3
samt avslår motionerna 2002/03:MJ292 yrkande 5,
2002/03:MJ391 yrkande 2 och 2002/03: MJ465.
Ställningstagande
Lokalt kan det förekomma att tamdjur blir rivna i
stor omfattning på grund av antingen stor lokal
förekomst av någon rovdjursart eller att något
enstaka rovdjur fått smak på tamdjurskött. Att
beslut om skyddsjakt på enskilda individer av varg
som vållat mycket stor skada skall ligga på central
nivå hos Naturvårdsverket måste vara felaktigt ur
såväl djurskyddssynpunkt för tamdjuren som ur ett
äganderättsperspektiv för den enskilde djurägaren.
En decentralisering av besluten kring skyddsjakt av
enskilda individer till läns- eller regionnivå
skulle med stor sannolikhet innebära kortare
beslutsvägar och snabbare beslut. Det bör också
uppdras åt länsstyrelserna att besluta om jakt av lo
när arten blir alltför dominant. En mer öppen
attityd mellan myndigheter och jägare torde innebära
att man gemensamt kan lösa de problem som den
överrepresenterade arten lo medfört i länet. Lokala
och regionala myndigheter bör därför få fatta beslut
om skyddsjakt eller andra åtgärder när lokala
problem uppstår. Detta bör ges regeringen till
känna.
8. Lokal förvaltning av småviltsjakten ovan
odlingsgränsen (punkt 14)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar
Persson (kd), Lars Lindblad (m), Jan Andersson
(c) och Bengt-Anders Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 8. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ427 yrkande 1.
Ställningstagande
Småviltsjakten ovan odlingsgränsen har sedan
nuvarande system infördes fått en explosionsartad
utveckling, och jakten innebär därmed ett icke
oväsentligt tillskott för turistnäringen. Denna
småviltsjakt, framför allt ripjakten, innehåller en
stark utvecklingsbar ekonomisk potential som kan
utvecklas ytterligare. Mot bakgrund av den stora
potential småviltsjakten har bör ett system med
lokal förvaltning, i samförstånd mellan lokala
turistföretagare och rennäringen, kunna prövas i ett
försök. Beslut om avlysning av renbetesområden,
storlek på området och tidpunkter, aktuella
jaktområden och prissättning av jakten bör läggas
till den lokala nivån med lokala företrädare för
turistföretagare och renägande företag i förening.
Med detta förslag bör de motsättningar som finns
mellan intressegrupperna kunna biläggas och jakten
som turistföreteelse kunna utvecklas positivt och
till nytta för inlandet i stort. Detta bör ges
regeringen till känna.
9. Dubbelregistrering av älgjakten (punkt 15)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar
Persson (kd), Lars Lindblad (m), Jan Andersson
(c) och Bengt-Anders Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 9. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ427 yrkande 2.
Ställningstagande
Samebyarna äger rätt att inom ramen för
renskötselrätten jaga och fiska. Detta gäller också
licensjakt på älg, både på statens mark och på
privat mark. Denna s.k. dubbelregistrering är i
lagens mening i sin ordning, även om tolkningen inte
accepteras av alla. Dubbelregistreringen innebär en
källa till konflikter mellan ortsbojaktlag och
samebyns jägare. Den dubbla jakträtten utgör inte
bara farliga inslag i jakten, utan reser också
frågan om markägares rätt till egen mark. Det finns
goda skäl att undanröja denna källa till konflikt.
Staten har att ta ansvaret i denna fråga och
undanröja möjligheten till dubbelregistrering. I de
fall där anspråk på kompensation framförs har staten
att i görligaste mån finna lösningar för detta.
Detta bör ges regeringen till känna.
10.Bidrag och ersättning för skada av vilt
(punkt 16)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar
Persson (kd), Lars Lindblad (m), Jan Andersson
(c) och Bengt-Anders Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 10. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:MJ234 yrkande 6,
2002/03:MJ253 yrkande 2 och 2002/03:MJ357 yrkande 3
samt avslår motionerna 2002/03:MJ292 yrkande 3,
2002/03:MJ451 yrkande 2 och 2002/03:MJ470 yrkande 3
delvis.
Ställningstagande
Alla skador på tamdjur som orsakas av rovdjur bör
ersättas, även de som drabbar jakthundar och hästar.
Om rovdjurspolitiken skall få acceptans är det
viktigt att de människor som drabbas av att deras
djur dödas av rovdjur inte lider någon ekonomisk
skada till följd av rovdjursangrepp. Det är inte
rimligt att den enskilde djurägaren skall behöva
teckna särskilda försäkringar för att skydda sig mot
rovdjur. Full ekonomisk ersättning för
rovdjursangrepp bör gälla både för djur som ingår i
näringsverksamhet och för djur som hålls som
husdjur. Detta bör även gälla djur som inte är
kopplade till näringsverksamhet. Ökade resurser
behövs också för uppsättning av elstängsel och för
andra åtgärder som krävs för att möjligheterna till
djurhållning i områden med stora rovdjur skall kunna
garanteras. Detta bör ges regeringen till känna.
11.Rovdjursskador vid fäbodbruk (punkt 18)
av Sven-Erik Sjöstrand (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 18
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 11. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ423 yrkandena 2 och 3.
Ställningstagande
Jag anser att ett särskilt åtgärdsprogram bör
inrättas för att uppmärksamma problemet med otydliga
skador på djur och produktion vid fäbodbruk i
samband med viltstörningar. Viltskador i form av
skador på gröda och skador på tamdjur kan ersättas.
Det är dock oklart hur och i vilken omfattning
viltskador som drabbar produktionen, t.ex. rörande
kvalitet, kvantitet och reproduktion kan ersättas.
För att viltskador skall ersättas krävs att den
drabbade har vidtagit åtgärder som är rimliga för
att förebygga skadan.
Vidare bör frågan om ett generellt driftsbidrag
till fäbodbruk i områden med hög förekomst av
rovdjur utredas. Beroende på rovdjursförekomst och
önskemål om expansionsmöjligheter för rovdjuren bör
fäbodbruk i områden med stora rovdjursbestånd kunna
få ett generellt driftstöd som ger möjlighet att
vidta åtgärder i form av vallning eller annat för
att förebygga viltskador. De medel som finns
tillgängliga på länsstyrelsenivå och inom
kulturmiljövården bör även kunna användas för att
stödja driften av det kulturhistoriska arv som
fäbodbruket utgör. En utredning om detta behövs.
Detta bör ges regeringen till känna.
12.Viltvårdsområden (punkt 19)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad
(m) och Bengt-Anders Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 12. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ329 yrkandena 1 och 2
samt avslår motion 2002/03:MJ329 yrkande 3.
Ställningstagande
Vi anser att reglerna för bildande av
viltvårdsområde bör ändras så att det fordras 100-
procentig uppslutning från berörda markägares sida
för att ett område skall få bildas.
Vi anser också att det bör bli betydligt enklare
än i dag att gå ur ett viltvårdsområde. Som det är i
dag räcker det inte med att man är missnöjd med att
tilldelningen inte fyllts och att jakten har
avbrutits i förtid eller med att arrende- och
jaktfrågor sköts på ett otillfredsställande sätt.
Ett av hindren är den stelbenta hanteringen av
jakten inom viltvårdsområdenas styrelser. Ofta
deltar ett stort antal jägare i jakten inom ett
viltvårdsområde. Jägarna är anonyma för varandra och
ofta oense om när jakten skall ske. För unga
människor som skall introduceras i jakten är detta
ingen idealisk miljö.
Den eller de markägare som vill gå ur ett
viltvårdsområde bör själva få bestämma om detta
under förutsättning att den undantagna marken
omfattar en sådan areal att den medger jakt. Detta
bör ges regeringen till känna.
13.Subsidiaritetsprincipen i jakt- och
rovdjurspolitiken (punkt 20)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar
Persson (kd), Lars Lindblad (m), Jan Andersson
(c) och Bengt-Anders Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 13. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ234 yrkande 1.
Ställningstagande
Sverige bör i EU hävda subsidiaritetsprincipen när
det gäller jakt- och rovdjurspolitiken.
Förhållandena inom olika EU-länder är alltför olika
för att man skall kunna ha en gemensam
rovdjurspolitik. Särskilt skiljer sig Finland och
Sverige från de övriga EU-länderna. I artikel 2 i
art- och habitatdirektivet (92/43/EEG) anges att
hänsyn skall tas till regionala och lokala särdrag,
och motsvarande anges i fågeldirektivet (79/49/EEG).
Det finns därför utrymme att hävda nationella
särdrag inom jaktens och rovdjurspolitikens område.
Sverige bör göra detta. Detta bör ges regeringen
till känna.
14.Hänsynsfull och långsiktigt hållbar jakt
(punkt 26)
av Gunnar Goude (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 26
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 14. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ490 yrkande 37 samt
avslår motion 2002/03:MJ481 yrkande 1.
Ställningstagande
Jag anser att jakt bör vara hänsynsfull och
långsiktigt hållbar. Dagens viltvård bör ersättas
med faunavård och omfatta alla vilda arter. Jakt
måste vara hänsynsfull, reglerad och långsiktigt
hållbar och anpassas till populationerna av de arter
som man vill jaga och deras utveckling över tid och
rum. Uppfödning och utsättning av änder, rapphöns
och fasaner enbart i syfte att jaga dem bör
förbjudas. Jakten bör även ta hänsyn till de arter
som är beroende av arter som jagas, t.ex.
jaktfalkens beroende av ripan som födodjur. Ingen
jakt bör förekomma på hotade rödlistade arter eller
på arter där populationen minskar kraftigt, oavsett
orsak. Jakt under vår och sommar på arter som då är
under flytt och reproduktion, bör inte vara
tillåten. Rovdjurspopulationen bör tillåtas öka till
livskraftiga populationer.
Alla typer av jakt som innebär stor risk att det
jagade djuret lider tar vi avstånd ifrån. Grytjakt
är tveksamt från djurskyddssynpunkt. Jakten bör
utformas utifrån ett ekologiskt perspektiv där
naturvårdsintressen ges större inflytande än
jaktintressen. Jakttider och antal djur som får
skjutas bör omprövas årligen och baseras på
inventeringar för att säkerställa såväl biologisk
mångfald som långsiktig ekologisk hållbarhet. Därför
vill vi införa ett svenskt faunaråd som skall bestå
av representanter för naturvårdsorganisationer,
jägarkåren, djurrättsrörelser och forskare i lika
delar. Detta råd bör se över jaktens praktiska och
etiska aspekter och vara rådgivande om jakttider och
jaktformer. Detta bör ges regeringen till känna.
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden
2002
2002/03:MJ204 av Nils Fredrik Aurelius (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att skyddsjakten
av storskarv bör utvidgas.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att allmän jakttid
på storskarv bör återinföras.
2002/03:MJ208 av Rigmor Stenmark (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att avlysningsjakt på varg tillåts.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att en ändring görs av 28 §
jaktförordningen så att det blir möjligt att
direkt skydda sina tamdjur vid rovdjursangrepp.
2002/03:MJ234 av Ulla Löfgren och Jan-Evert
Rådhström (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige i EU
skall hävda subsidiaritetsprincipen när det gäller
jakt- och rovdjurspolitiken.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om regionala och
lokala beslut om jakt.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nödvärnsjakt.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skyddsjakt eller
reglerad licensjakt på varg.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ersättning för
rovdjursskador.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om jakt på skadedjur
som exempelvis korp och skarv.
2002/03:MJ240 av Patrik Norinder (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om jakt på säl.
2002/03:MJ241 av Patrik Norinder (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om allmän jakt på
skarv.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skyddsåtgärder för
skarv.
2002/03:MJ248 av Eskil Erlandsson och Agne Hansson
(c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av införande av
allmän jakttid på skarv.
2002/03:MJ253 av Birgitta Carlsson och Eskil
Erlandsson (c):
1. Riksdagen begär att regeringen gör en ändring av
28 § jaktförordningen (1987:905) som gör det
möjligt för lantbrukare att direkt skydda sina
tamdjur vid rovdjursangrepp.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att full ekonomisk
ersättning skall utbetalas för rovdjursangrepp på
tamdjur.
2002/03:MJ260 av Patrik Norinder (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om avlysningsjakt på varg.
2002/03:MJ269 av Per Westerberg m.fl. (m):
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om jakt på säl och
allmän jakt på skarv.
2002/03:MJ271 av Catharina Elmsäter-Svärd (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om betydelsen av jakten på
skarv.
2002/03:MJ276 av Runar Patriksson (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om jakttid på korp och
morkulla.
2002/03:MJ288 av Marietta de Pourbaix-Lundin och
Göran Lindblad (m):
2. Riksdagen begär att regeringen beslutar ändra 28
§ jaktförordningen (1987:905) så att vargen inte
skall omfattas av denna paragraf i enlighet med
vad som anförs i motionen.
2002/03:MJ292 av Runar Patriksson och Cecilia
Wikström (fp):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ersättning till
drabbade djurägare.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om allmän jakt på
varg.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om beslutsnivån för
vargjakten.
2002/03:MJ305 av Yvonne Andersson och Anna Lindgren
(kd, m):
1. Riksdagen begär att regeringen föreslår
Europeiska kommissionen att skarven tas upp på
listan för jaktbart vilt inom unionen.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om allmän jakt på skarv.
2002/03:MJ329 av Ulla Löfgren och Elizabeth Nyström
(m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om 100-procentig
uppslutning från markägarna för att kunna bilda
ett viltvårdsområde.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rätten att gå ur
ett viltvårdsområde.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om småviltjakten.
2002/03:MJ336 av Jörgen Johansson (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utöka jakten
på lo i län där arten blir dominant.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att uppdra åt
länsstyrelserna att besluta om jakt av lo när
arten blir alltför dominant.
2002/03:MJ357 av Dan Kihlström och Mikael Oscarsson
(kd):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förändring av 28 §
jaktförordningen (1987:905).
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om full ekonomisk
ersättning vid rovdjursangrepp.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att begränsad licensjakt tillåts i områden
med stark koncentration av varg.
2002/03:MJ358 av Gunilla Tjernberg och Erling
Wälivaara (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en översyn av
nuvarande bestämmelse angående sälarna i Bottniska
viken och egentliga Östersjön.
2002/03:MJ363 av Jörgen Johansson och Annika
Qarlsson (c):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ändring av
nuvarande lydelse i 27 och 28 §§ jaktförordningen
(1987:905).
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen
anförs om decentralisering av beslut om skyddsjakt
på enskilda rovdjur.
2002/03:MJ387 av Birgitta Ohlsson (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att skärpta regler
skall gälla för jaktlicenser.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att skyddsjakt på
varg först bör tillåtas när vargstammen nått ett
antal av 200 individer och då enbart utvidgad
jakträtt i renskötselområden.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att all nöjesjakt
och uppfödning samt utsättning av gräsänder,
rapphöns och fasaner för detta ändamål förbjuds.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förbjuda
grytjakt.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förbjuda jakt
med drivande hund.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
Jaktberedningens sammansättning ändras utifrån
motionens intentioner.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att jaktdjuren
omfattas av de grundläggande portalparagraferna i
djurskyddslagen och därmed omfattas av en
tillsynsorganisation som aktivt granskar jakten.
2002/03:MJ391 av Lena Ek och Sofia Larsen (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ändring av
nödvärnsreglerna i jaktlagstiftningen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om överföring av
beslut om skyddsjakt på varg till länsstyrelserna.
2002/03:MJ396 av Agne Hansson (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tydligare
nödvärnsrätt i jaktlagstiftningen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skyddsjakt på varg
i vargtäta områden.
2002/03:MJ423 av Owe Hellberg (v):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett särskilt
åtgärdsprogram för att uppmärksamma problemet med
otydliga skador på djur och produktion vid
fäbodbruk i samband med viltstörningar.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda ett
generellt driftsbidrag till fäbodbruk i områden med
hög förekomst av rovdjur.
2002/03:MJ426 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en reglering av
skarv- och sälbestånden.
2002/03:MJ427 av Ola Sundell (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om lokal förvaltning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om dubbelregistrering
av älgjakten.
2002/03:MJ445 av Michael Hagberg m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om eftersök av vilt som
skadas av annan orsak än påskjutning.
2002/03:MJ446 av Krister Örnfjäder (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om allmän jakt på mellanskarv.
2002/03:MJ451 av Leif Björnlod (mp):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att bygga upp
åtgärder för att minska skador på tamboskap under
förutsättning att avsatta medel för rovdjursskador
inte minskas de närmaste fem sju åren.
2002/03:MJ465 av Gunnar Sandberg och Marie Nordén
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om fördelning av kvoter vid
jakt på björn.
2002/03:MJ470 av Viviann Gerdin (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om den svenska
vargstammens sammansättning och att skyddsjakt och
avlysningsjakt kan ske utan risk för att
vargstammen utrotas.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att fullständig
ersättning skall erhållas för skador på tamboskap,
husdjur och människor orsakade av varg.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att 28 §
jaktförordningen (1987:905) rörande nödvärnsrätten
omprövas.
2002/03:MJ481 av Jan Emanuel Johansson (s):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om alternativ till
jakt.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om s.k. godsjakt.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om grytjakt.
2002/03:MJ489 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att skyddsjakten
på säl bör stoppas.
2002/03:MJ490 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):
37. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hänsynsfull och
långsiktigt hållbar jakt.