Miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2002/03:MJU16

Ändringar i fiskelagen, m.m.

Sammanfattning

Utskottet  behandlar  i detta betänkande proposition
2002/03:41 Ändringar i  fiskelagen,  m.m.  jämte fem
följdmotioner  med  sammanlagt  12 yrkanden samt  10
motionsyrkanden från allmänna motionstiden  2002.  I
propositionen  föreslås vissa ändringar i fiskelagen
(1993:787)   och   lagen    (1994:1709)    om   EG:s
förordningar  om  den  gemensamma  fiskeripolitiken.
Förslagen   innebär  bl.a.  att  bemyndigandet   för
Fiskeriverket    att    meddela   föreskrifter   för
fiskevården  utvidgas till  att  även  avse  fiskets
bedrivande     och      att      omfattningen     av
uppgiftsskyldigheten  för  fiskare utökas  till  att
avse i princip allt fiske som  sker för försäljning.
Vidare  klargörs  Fiskeriverkets och  länsstyrelsens
tillsynsansvar, och  sanktionerna  mot överträdelser
av  fiskelagstiftningen skärps och kompletteras  med
ytterligare  administrativa påföljder. Straffmaximum
höjs och möjlighet införs att för viss tid återkalla
yrkesfiskelicens   och   fartygstillstånd,   och  en
särskild  avgift  skall  tas  ut  vid landning av en
otillåten fångst. Vid lindrigare överträdelser skall
varning  kunna  meddelas. Ändringarna  i  fiskelagen
föreslås träda i kraft den 1 juli 2003.

Utskottet  tillstyrker   regeringens  förslag  och
avstyrker  samtliga motionsyrkanden  med  hänvisning
till bl.a. vad  som  redovisas  i  propositionen och
pågående arbete på området.
I betänkandet finns 12 reservationer.


Utskottets förslag till riksdagsbeslut


1. Föreskrifter för fiskets bedrivande
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i fiskelagen (1993:787) såvitt  avser  19
§.    Därmed   bifaller   riksdagen   proposition
2002/03:41 punkt 1 i denna del samt avslår motion
2002/03:MJ15 yrkande 1.
Reservation 1 (m)

2. Hållbart fiske m.m.

Riksdagen    avslår   motionerna   2002/03:MJ14
yrkande    1,    2002/03:MJ424     yrkande    22,
2002/03:MJ426   yrkande   2   och   2002/03:MJ489
yrkandena 1 och 3.
Reservation 2 (fp, kd)
Reservation 3 (v, mp)

3. Begränsning av foderfisket

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:MJ315
yrkandena 6 och 7, 2002/03:MJ489 yrkande 2 delvis
och 2002/03:MJ492 yrkande 2.
Reservation 4 (fp)
Reservation 5 (v, mp)

4. Utveckling av fiskeredskap

Riksdagen  avslår motion 2002/03:MJ241  yrkande
3.
Reservation 6 (m, kd)

5. Fiskeriverkets roller m.m.

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ291.

6. Uppgiftsskyldighet

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring  i  fiskelagen  (1993:787)  såvitt  avser
22 §.  Därmed   bifaller   riksdagen  proposition
2002/03:41  punkt  1  i  denna  del  samt  avslår
motionerna   2002/03:MJ13   delvis,  2002/03:MJ14
yrkande 2, 2002/03:MJ15 yrkande  2  och  2002/03:
MJ16 yrkande 1.
Reservation 7 (m)
Reservation 8 (kd)
Reservation 9 (c)

7. Yrkesfiskelicens

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring  i  fiskelagen  (1993:787)  såvitt  avser
30 §.   Därmed   bifaller  riksdagen  proposition
2002/03:41 punkt 1 i denna del samt avslår motion
2002/03:MJ15 yrkande 3.
Reservation 10 (m)

8. Fiskeriverkets och länsstyrelsens
tillsynsansvar m.m.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i fiskelagen  (1993:787)  såvitt avser 34
§.    Därmed   bifaller   riksdagen   proposition
2002/03:41 punkt 1 i denna del samt avslår motion
2002/03: MJ489 yrkande 2 delvis.

9. Utvärdering av den utökade tillsynen och
kontrollen, m.m.

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ14 yrkande 3.
Reservation 11 (kd)

10. Skärpta straff

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring  i fiskelagen (1993:787) såvitt avser 37,
40  och  40   a §§.   Därmed  bifaller  riksdagen
proposition 2002/03:41  punkt  1 i denna del samt
avslår motionerna 2002/03:MJ12 yrkandena  1 och 2
samt 2002/03:MJ13 delvis.

11. Administrativa sanktioner

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring  i fiskelagen (1993:787) såvitt avser  41
och   50   a §§.    Därmed   bifaller   riksdagen
proposition 2002/03:41  punkt  1 i denna del samt
avslår  motionerna 2002/03: MJ12  yrkande  3  och
2002/03:MJ16 yrkande 2.
Reservation 12 (c)

12. Särskild avgift vid förbjudna
landningar

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i fiskelagen (1993:787) såvitt avser 50 b
§.   Därmed    bifaller   utskottet   proposition
2002/03:41 punkt 1 i denna del samt avslår motion
2002/03:MJ13 delvis.

13. Övriga ändringar i fiskelagen

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring  i  fiskelagen   (1993:787)   i  den  mån
förslaget   inte   omfattas   av   vad  utskottet
föreslagit   ovan.   Därmed   bifaller  riksdagen
proposition  2002/03:41  punkt  1  i  återstående
delar.

14. Ändring i lagen om EG:s förordningar om
den gemensamma fiskeripolitiken

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1994:1709) om EG:s  förordningar
om   den   gemensamma   fiskeripolitiken.  Därmed
bifaller riksdagen proposition  2002/03:41  punkt
2.

Stockholm den 29 april 2003

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar


Catharina Elmsäter-Svärd

Följande   ledamöter   har  deltagit  i  beslutet:
Catharina  Elmsäter-Svärd  (m),  Alf  Eriksson  (s),
Lennart  Fremling  (fp),  Rune  Berglund  (s),  Rolf
Lindén  (s),  Sven Gunnar Persson  (kd),  Kjell-Erik
Karlsson (v), Christina  Axelsson (s), Lars Lindblad
(m), Carina Ohlsson (s), Sverker  Thorén  (fp), Jan-
Olof Larsson (s), Christin Nilsson (s), Ann-Kristine
Johansson (s), Cecilia Widegren (m), Roger  Karlsson
(c) och Gunnar Goude (mp).
2002/03

MJU16


Redogörelse för ärendet


Ärendet och dess beredning

I   regleringsbrevet   för   budgetåret   2001  fick
Fiskeriverket  i uppdrag att redovisa erfarenheterna
av den svenska användningen  av sanktioner i ärenden
om  överträdelser  av  fiskebestämmelserna  och  att
lämna  förslag  med  anledning   av   redovisningen.
Uppdraget gavs mot bakgrund av förordningen  (EG) nr
2740/1999  av  den 21 december 1999 om fastställande
av tillämpningsföreskrifter  för  rådets  förordning
(EG)  nr  1447/1999  av  den  24  juni  1999  om att
upprätta  en  förteckning  över sådana beteenden som
utgör  allvarliga överträdelser  av  den  gemensamma
fiskeripolitikens bestämmelser.

Fiskeriverket har redovisat uppdraget i en rapport
daterad  den  11  december  2001. Mot bakgrund av de
erfarenheter  som  redovisas  i  rapporten  föreslår
Fiskeriverket att vissa ändringar  görs i fiskelagen
(1993:787)    och   lagen   (1994:1709)   om    EG:s
förordningar  om  den  gemensamma  fiskeripolitiken.
Fiskeriverket har  härefter i en skrivelse den 2 maj
2002 föreslagit ytterligare ändringar i fiskelagen.
Lagrådet har avgett  yttrande  över förslagen. Med
anledning av Lagrådets yttrande har  förslaget  till
ändring i fiskelagen (1993:787) justerats.
Med  anledning av propositionen har 5 motioner med
sammanlagt   12   yrkanden   väckts.  I  betänkandet
behandlas  även  10  motionsyrkanden  från  allmänna
motionstiden 2002. Förslagen  i motionerna återges i
bilaga 1.
Lagförslagen återges i bilaga 2.
I ärendet har inkommit en skrivelse
från Förbundet för anställda i
Tullverket och Kustbevakningen,
Tull-Kust.

Bakgrund

De  ändringar  som  Fiskeriverket   föreslår  i  sin
rapport  den  11 december 2001 innebär  skärpta  och
utvidgade   sanktioner    mot    överträdelser    av
fiskelagstiftningen.

Förslagen har sin bakgrund i de krav som ställs på
Sverige  som  medlem  i  EU.  De  två viktigaste EG-
författningarna på fiskeområdet är rådets förordning
(EEG)  nr  3760/92 av den 20 december  1992  om  ett
gemenskapssystem för fiske och vattenbruk (ersatt av
rådets  förordning  [EG]  nr  2371/2002  av  den  20
december  2002 om bevarande och hållbart utnyttjande
av fiskeresurserna  inom  ramen  för  den gemensamma
fiskeripolitiken)  och  rådets förordning  (EEG)  nr
2847/93 av den 12 oktober  1993  om införande av ett
kontrollsystem för den gemensamma  fiskeripolitiken.
Med   författningarna   följer  en  skyldighet   för
medlemsstaterna att med nationella  licenssystem och
andra  bestämmelser  reglera  fisket  och   att  med
kontroll och tillräckliga sanktioner säkerställa att
fiskebestämmelserna följs. När det gäller sanktioner
ställs  krav på att överträdelser skall beivras  med
påföljder  som  effektivt  berövar  de ansvariga det
ekonomiska utbytet av överträdelsen eller framkallar
effekter  som  står i proportion till överträdelsens
allvar,  i  syfte  att  avskräcka  från  ytterligare
överträdelser  av samma slag. Som lämpliga påföljder
anvisas böter, beslag  av förbjudna fiskeredskap och
fångster,    beslag    av   fartyget,    tillfälligt
stillaliggande för fartyget,  tillfällig  indragning
av licensen och återkallande av licensen.
I sin rapport om det svenska sanktionssystemet och
hur  detta  har  tillämpats  efter  EU-inträdet  gör
Fiskeriverket bedömningen att det finns brister både
med   avseende   på  hur  våra  sanktionsregler   är
utformade och hur  de  tillämpas. Sammantaget finner
verket  att  det  kan ifrågasättas  om  det  svenska
sanktionssystemet lever  upp till EG-lagstiftningens
krav.  I skrivelsen från den  2  maj  2002  hänvisar
Fiskeriverket  till  det  arbete  som  pågår med att
integrera  miljöskyddsfrågorna  i  fiskeripolitiken.
Principen om en sådan integration slogs  fast  genom
Maastrichtfördraget  år  1993.  Integrationen kommer
till uttryck både i internationella överenskommelser
och i nationell lagstiftning. Fiskeriverket  har ett
sektorsansvar  för  miljön,  och  det förutsätts att
fiskelagstiftningen  skall  kunna användas  för  att
bidra till att uppställda miljömål uppnås.

Propositionens huvudsakliga innehåll


I   propositionen   föreslås   vissa   ändringar   i
fiskelagen (1993:787) och lagen  (1994:1709) om EG:s
förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken.

Fiskelagens bemyndigande att meddela  föreskrifter
för   fiskevården   vidgas   till  att  gälla  också
föreskrifter   för  fiskets  bedrivande.   Ändringen
syftar till att  göra  det möjligt för Fiskeriverket
att     till    gagn    för    konsumenterna     och
beredningsindustrin  reglera  fisket och hanteringen
av fisk så att landningar kan ske utspritt över året
och  så  att den fisk som landas  är  så  färsk  som
möjligt.  Det   finns   också   anledning   att   av
regionalpolitiska skäl kunna styra fisket till vissa
platser och fördela fisket mellan fiskare.
Fiskelagens  bestämmelse om skyldighet för fiskare
att lämna uppgifter  om  sina fångster ändras så att
det blir klarlagt att i princip  allt fiske som sker
för  försäljning  skall rapporteras.  Vidare  ändras
bestämmelserna  om yrkesfiskelicens  så  att  licens
skall kunna ges för visst fiske. I dag ger en licens
fiskaren generell  rätt att fiska all tillåten fisk.
Ändringen syftar till  ökade möjligheter att bedriva
ett småskaligt fiske och  främja  en  föryngring  av
fiskarkåren.
Fiskelagens  tillsynsbestämmelser  ändras  så  att
befattningshavare      vid     Fiskeriverket     och
länsstyrelsen ges befogenhet att undersöka båtar och
lokaler där det hanteras  fisk  och  få upplysningar
och handlingar som behövs för tillsynen.  I  dag har
fisketillsynsmän,  Kustbevakningen  och polisen  den
rätten. Det läggs till en bestämmelse om att polisen
skall ge handräckning vid tillsynen om det behövs.
Straffmaximum för brott mot fiskelagen  och  lagen
(1994:1709)  om  EG:s förordningar om den gemensamma
fiskeripolitiken  höjs,   och   om   ett  brott  mot
fiskelagen  är att anse som grovt skall  dömas  till
fängelse i högst  två  år.  Vidare  moderniseras och
skärps bestämmelsen om normerade böter,  dvs.  böter
som  bestäms  med  ledning av fartygets motorstyrka.
Denna typ av böter skall  i fortsättningen tillämpas
inte bara vid trålfiske utan  även  vid  annat fiske
med motordrivna fartyg.
Lagen  kompletteras med ytterligare administrativa
påföljder  vid  överträdelser.  Yrkesfiskelicens och
fartygstillstånd  skall  kunna återkallas  för  viss
tid.  Vid  lindrigare  överträdelser  skall  varning
kunna  meddelas.  Vidare  skall   regeringen   kunna
föreskriva  att  en särskild avgift skall tas ut vid
landning av en otillåten fångst.
Lagändringarna föreslås  träda  i kraft den 1 juli
2003.
Utskottets överväganden


Föreskrifter för fiskets bedrivande

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag  om
sådan  ändring  i  19 § fiskelagen (1993:787)
att bemyndigandet utvidgas till att även avse
föreskrifter  om  fiskets   bedrivande.   Med
hänvisning  till utskottets ställningstagande
avstyrks 10 motionsyrkanden  (m,  fp, kd, mp)
om   bl.a.  ett  biologiskt  hållbart  fiske,
åtgärder   mot   överfiske,   begränsning  av
foderfisket    och    lokal    och   regional
förvaltning   av   vissa  bestånd.  Utskottet
avstyrker även en motion (fp) om en utredning
av    Fiskeriverkets    roller     och     om
fiskefrågornas         handläggning         i
Regeringskansliet.

Propositionen

Regeringen   föreslår   att  fiskelagens  (1993:787)
bemyndigande    att   meddela    föreskrifter    för
fiskevården vidgas till att gälla också föreskrifter
för fiskets bedrivande.

Den gemensamma  fiskeripolitiken  innebär  krav på
medlemsstaterna  att  vidta  även andra åtgärder  än
sådana som är direkt hänförliga  till fiskevården. I
propositionen  anförs  att  de  åtgärder   som   ett
utvidgat   bemyndigande   avses   gälla  närmast  är
nationella föreskrifter som syftar  till hushållning
med fiskeresurserna till gagn för konsumenterna  och
beredningsindustrin.  Genom  sådana  regler blir det
möjligt  att  tidsmässigt  jämna ut landningarna  av
fisk, vilket är till fördel  för beredningsindustrin
och den regionala utvecklingen.  Härigenom  kan  det
även   undvikas   att   fisk   onödigtvis  går  till
foderindustrin  eller  t.o.m. dumpas.  Konsumenterna
gynnas genom att den fisk  som  landas  är färsk och
kan utgöra råvara för produkter av hög kvalitet.

Motionerna

I   motion   MJ14   (kd)   efterlyses  åtgärder  mot
överfiske.  Det omfattande överfisket  måste  enligt
motionärerna   leda   till   ökade   kontroller  och
strängare   sanktioner  vid  överträdelser   av   de
bestämmelser  som reglerar fisket. Ett sådant arbete
måste initieras  omgående nationellt, bilateralt och
inom EU (yrkande 1).  Enligt  motion  MJ15  (m)  bör
regeringens  förslag  vad  gäller  föreskrifter  för
fiskevård   och   för   fiskets  bedrivande  avslås.
Föreskrifter  gynnar  inte  fiskbestånden  annat  än
kortsiktigt, och det får  anses  vara  ett  flagrant
ingrepp    i    marknadsmekanismerna    att    genom
myndighetsföreskrifter    ge    industrin    jämnare
varutillförsel (yrkande 1).

Enligt   motion  MJ241  (m)  bör  utvecklingen  av
fiskeredskap   som  begränsar  skador  av  skarv  på
fiskeredskap  och   andra   olägenheter  för  fisket
intensifieras  (yrkande 3).  I   motion  MJ315  (fp)
framförs  krav  på  kraftigt  begränsat   foderfiske
(yrkande 6)  liksom  på  förbud mot stora bifångster
fångstmetoder    som    medför    sådana    fångster
(yrkande 7). I motion MJ424 (kd) betonas  vikten  av
att    långsiktiga    förutsättningar   skapas   för
fiskenäringen så att den  kan utvecklas i balans med
miljön (yrkande 22), och i  motion  MJ426 från samma
parti   framhålls   betydelsen   av  ett  biologiskt
hållbart fiske (yrkande 2). Enligt motion MJ489 (mp)
måste utgångspunkterna för fiskeripolitiken  baseras
på  ett  ekosystemtänkande,  och  även naturvårdens,
rekreationens och fritidsfiskarnas  intressen  måste
beaktas.  Slutligen  betonas att fisket alltid måste
utgå   från   försiktighetsprincipen    (yrkande 1).
Foderfisket  måste  begränsas kraftigt, och  Sverige
bör    avstå    från    EU-stöd     som    förvärrar
fiskerinäringens  strukturella  problem   (yrkande 2
delvis).  Lokal eller regional förvaltning av  vissa
bestånd  bör  prövas  i  kustzonen,  det  småskaliga
fisket  i dessa  områden  bör  prioriteras  och  det
storskaliga  fisket  hindras  (yrkande 3).  Krav  på
kraftig  begränsning av foderfisket framförs också i
motion MJ492 (mp) yrkande 2.
Enligt motion MJ291 (fp) bör Fiskeriverkets dubbla
roller och  verkets  framtida  verksamhet utredas. I
motionen föreslås att verksamhetsgrenen  Fiskenäring
skall finnas kvar under Jordbruksdepartementet medan
verksamhetsgrenen   Fiskeresurser  förs  över   till
Miljödepartementet.

Utskottets ställningstagande

Fiskelagens (1993:787)  bemyndigande  för regeringen
eller  den  myndighet  som regeringen bestämmer  att
meddela  föreskrifter  för   fiskevården   fick  sin
nuvarande  utformning  genom  ett riksdagsbeslut  år
1995  (prop.  1995/96:8,  bet.  1995/96:JoU5,  rskr.
1995/96:85).  Beslutet  innebar  att   bemyndigandet
vidgades så att alla föreskrifter som behövs för att
reglera  fisket  skulle kunna meddelas med  stöd  av
fiskelagen. Föreskrifter  som  är nödvändiga för att
reglera  marknads-  och  strukturfrågor  på  fiskets
område kan meddelas med stöd  av  ett bemyndigande i
lagen  (1994:1709)  om  EG:s  förordningar   om  den
gemensamma  fiskeripolitiken.  Redan  i  samband med
1995 års ändring av fiskelagen ifrågasattes  om inte
bemyndigandet   till   stöd   för   föreskrifter  om
fiskevården  borde  vidgas  till  att  gälla   också
fiskets  bedrivande. I den då aktuella propositionen
hänvisade  regeringen  till  att  avsikten  med  den
relativt  nya  lagstiftningen varit att begränsa och
förenkla regelverket.  Regeringen  ansåg  det därför
inte lämpligt att utvidga föreskriftsrätten till att
gälla  också fiskets bedrivande. En sådan utvidgning
borde enligt  regeringens  mening  förutsätta mycket
starkt vägande skäl.

I  propositionen  aktualiseras på nytt  frågan  om
befogenhet    för    Fiskeriverket    att    meddela
föreskrifter för hur fisket  skall  bedrivas.  I sin
rapport  till  regeringen  framhåller verket att den
gemensamma   fiskeripolitiken    innebär   krav   på
medlemsstaterna  att vidta också andra  åtgärder  än
sådana som är direkt hänförliga till fiskevården. De
åtgärder   som   åsyftas   är   närmast   nationella
föreskrifter  som  syftar   till   hushållning   med
fiskeresurserna  till  gagn  för  konsumenterna  och
beredningsindustrin.   Genom  sådana  regler  skapas
möjligheter  för  fisket  att   tidsmässigt  utjämna
landningarna av fisk, vilket skulle vara till fördel
för  den industri som bereder fisken  och  göra  det
möjligt  att  undvika  att  fisk  i  onödan går till
foderindustrin   eller  t.o.m.  måste  dumpas.   Som
regeringen anför är  det vidare angeläget att fisket
bedrivs och fisken hanteras  ombord  på ett sätt som
säkerställer  att den fisk som landas är  färsk  och
kan utgöra råvara  för  produkter  av  hög kvalitet.
Vidare  kan regionala hänsyn göra det motiverat  att
meddela  föreskrifter  om  särskild  tilldelning  av
fiskeresurser  eller att föreskriva att fisket skall
delas upp eller  att  fisket  skall  ske  inom vissa
bestämda    områden.    Utskottet    delar   således
regeringens   uppfattning   att  det  i  dag   finns
tillräckligt  starka  skäl  att   vidga  fiskelagens
bemyndigande  om  fiskevårdsföreskrifter   till  att
gälla också föreskrifter för fiskets bedrivande. Som
regeringen  anför  innebär  detta  ställningstagande
givetvis inte annat än att ambitionen skall vara att
så   långt   möjligt   begränsa   omfattningen    av
regelverket.
Sammantaget innebär det ovan anförda att utskottet
tillstyrker  regeringens  förslag  i  denna  del och
avstyrker  motionerna  MJ14  (kd) yrkande 1 och MJ15
(m) yrkande 1.
Genom   sektorsansvaret  för  ekologiskt   hållbar
utveckling   har   Fiskeriverket   ansvar   för  den
biologiska  mångfalden  och därmed för ett rikt  och
varierat fiskbestånd. Detta innebär att verket skall
integrera miljöhänsyn och  resurshushållning  i  sin
verksamhet och verka för ekologisk hållbarhet i hela
fiskesektorn.   Även  i  EU  pågår  arbete  med  att
integrera  miljöskyddsfrågorna  i  fiskeripolitiken.
Principen om  en  sådan integration slogs fast genom
Maastrichtfördraget  år 1993 och kommer till uttryck
både  i  internationella   överenskommelser   och  i
nationell   lagstiftning.  Mot  denna  bakgrund  bör
enligt  Fiskeriverket  förordningen  (1994:1716)  om
fisket,     vattenbruket     och     fiskerinäringen
(fiskeförordningen)   ändras   så   att  verket  får
möjlighet  att meddela föreskrifter till  skydd  för
hotade eller  annars  skyddsvärda  arter  också  för
andra  inlandsvatten  än  de stora sjöarna. En sådan
ändring  skulle  underlätta  för  Fiskeriverket  att
vidta  åtgärder  för bevarandet  av  den  biologiska
mångfalden och för hållbar utveckling i sektorn. Som
anförs i propositionen  ankommer  det  på regeringen
att ta ställning till i vilken utsträckning  och  på
vilket   sätt   det   finns   anledning   att  vidga
Fiskeriverkets      nuvarande     bemyndigande     i
fiskeförordningen.
Frågor   om   fritidsfisket    och   fisketurismen
behandlades      av     utskottet     våren     2000
(1999/2000:MJU8).   Utskottet  uttalade  då  att  en
fortsatt  positiv utveckling  av  fisketurismen  och
sportfisket förutsätter ett uthålligt utnyttjande av
dessa fiskeresurser.  Förutom att resursutnyttjandet
i  större  utsträckning  än    i   dag   kan  behöva
kartläggas  ansåg  utskottet  att även möjligheterna
till lokalt organiserad kontroll  av  nyttjandet och
vården  av  fiskeresurserna i berörda områden  borde
ses  över.  Utskottet   föreslog   därför   att  det
nuvarande fria handredskapsfisket skulle bli föremål
för  en  sådan  kartläggning.  Enligt  vad utskottet
erfarit kommer dessa frågor att behandlas  utförligt
i  en  till  hösten  aviserad  proposition  om vissa
fiskefrågor.
Utskottet  har ovan redogjort för sin sedan  länge
uttalade    ståndpunkt     att     den    gemensamma
fiskepolitiken   bör  bedrivas  på  ett  långsiktigt
hållbart   sätt   i   fråga   om   utnyttjandet   av
fiskeresurserna. I detta  sammanhang  har  utskottet
även   betonat   den   i   dag   närmast  självklara
inställningen   att   försiktighetsprincipen   skall
tillämpas liksom att miljöaspekterna  skall beaktas.
Utskottet  har  således  ingen annan uppfattning  än
motionärerna bakom motionerna MJ424 (kd), MJ426 (kd)
och MJ489 (mp) om en fiskeripolitik  som  grundas på
ett    biologiskt   hållbart   fiske   och   om   en
fiskerinäring  i  balans  med miljön. När det gäller
fisket som rekreation och fritidssysselsättning vill
utskottet  hänvisa till betänkandet  Utvärdering  av
det   fria   handredskapsfisket    (SOU    2001:82).
Betänkandet behandlas i Regeringskansliet inför  den
till  hösten aviserade propositionen. Något särskilt
riksdagens  uttalande  med anledning av motionerna i
aktuella   delar   finner  utskottet   därmed   inte
påkallat.  Motionerna   MJ424   (kd)   yrkande   22,
MJ426 (kd)  yrkande 2 och MJ489 (mp) yrkandena 1 och
3 bör inte medföra  någon  ytterligare  åtgärd  från
riksdagens sida.
Med anledning av motionsyrkanden om begränsning av
foderfisket  vill  utskottet  anföra  följande.  Med
foderfiske   avses  sådant  industriellt  fiske  där
fångsten  i  första  hand  är  avsedd  för  mänsklig
konsumtion men  som,  i den mån det inte finns någon
marknad för fångsten, används  till  foder.  Det kan
t.ex.  vara  fråga  om  färsk  eller fryst fisk till
djurfoder eller för framställning  av  fiskmjöl  och
fiskolja,  bl.a.  som  proteintillskott  i djur- och
fiskfoder.   Detta   gäller   emellertid  inte  rara
(sällsynta) fiskar som torsk, piggvar, spätta m.m. I
det  fall  fisket  är  riktat  mot t.ex.  tobis  och
skarpsill  är  det  fråga  om  foderfiske   då  hela
fångsten  avsätts  för  detta  ändamål.  Enligt  vad
utskottet erfarit har regeringen inte för avsikt att
vidta några åtgärder för att begränsa industrifisket
så  länge  fisket sker inom biologiskt säkra gränser
(bet. 1999/2000:MJU8 och 2001/02:MJU23), och allmänt
sett har foderfisket, enligt vad utskottet inhämtat,
minskat de senaste  åren medan humankonsumtionen har
ökat. Utskottet vill  även hänvisa till vad som sägs
ovan   i   samband   med   förslaget   om   utvidgat
bemyndigande   för   Fiskeriverket.    Syftet    med
lagändringen  är  bl.a.  att  skapa  möjligheter för
fisket att tidsmässigt utjämna landningarna av fisk,
vilket skulle vara till fördel för den  industri som
bereder fisken och göra det möjligt att undvika  att
fisk  i  onödan går till foderindustrin eller t.o.m.
måste dumpas.   Utskottet förutsätter att regeringen
kommer  att  behandla   frågan   om  industrifiskets
eventuella påverkan på det småskaliga  kustfisket  i
samband  med  att regeringen hanterar dessa frågor i
den till hösten  2003  aviserade  propositionen. När
det  gäller fastställande av kvoter  vill  utskottet
hänvisa   till   sitt  uttalande  våren  2002  (bet.
2001/02:MJU23). Utskottet upprepade då sin vid flera
tidigare   tillfällen    uttalade   ståndpunkt   att
utskottet  förutsätter att  regeringen  i  fråga  om
fastställande   av  kvoter  agerar  i  enlighet  med
målsättningen för  den gemensamma fiskepolitiken och
därmed verkar för att  denna  politik bedrivs på ett
långsiktigt hållbart sätt i fråga om utnyttjandet av
fiskeresurserna. Med hänvisning härtill och till vad
utskottet i tillämpliga delar anfört ovan får syftet
med  motionerna  MJ315  (fp)  yrkandena   6  och  7,
MJ489 (mp) yrkande 2 delvis och MJ492 (mp) yrkande 2
i  väsentliga  delar  anses tillgodosett. Motionerna
bör  inte  medföra  någon   ytterligare   riksdagens
åtgärd.
Den grundläggande principen för skador orsakade av
vilt  är att skadorna i första hand skall förebyggas
och att  detta  huvudsakligen  skall ske genom jakt.
Beslut  om  bidrag  för  förebyggande  åtgärder  och
ersättning för viltskador på annat än ren får enligt
11 §  viltskadeförordningen   (2001:724)  lämnas  av
länsstyrelsen  och  i mån av tillgång  på  medel.  I
samband  med  att  utskottet  behandlade  jaktfrågor
våren 2002 upprepade  utskottet  sitt uttalande från
våren  2000  då utskottet förutsatte  att  ansvariga
myndigheter    noga     följer    utvecklingen    av
skarvbestånden     (bet.     1999/2000:MJU17     och
2001/02:MJU18). Som utskottet  också  uttalade våren
2002   (bet.   2001/02:MJU23)   gäller  detta   även
kunskapsläget om skarvens skadeverkningar på redskap
och  fisk  i  redskap.  Av  Fiskeriverkets   rapport
Småskaligt  kustfiske  och  insjöfiske  -  en analys
framgår    bl.a.    att    något    mer   omfattande
utvecklingsarbete  för att få fram fiskeredskap  som
reducerar skarvens skador  på och vid redskapen inte
pågår. Det tidigare bristfälliga  kunskapsläget  har
emellertid  förbättrats  genom  den förvaltningsplan
för mellanskarv och storskarv som  har utarbetats av
Naturvårdsverket i samråd med Fiskeriverket.  Planen
innehåller  bl.a. lägesbeskrivning, redogörelse  för
den forskning  som  pågår  på  området  samt mål och
förslag  till åtgärder. De åtgärder som föreslås  är
främst redskapsutveckling,  skyddsjakt  och  i vissa
fall ingrepp i kolonier. Utskottet vill även hänvisa
till  riksdagens behandling av regeringens skrivelse
2001/02:73  En samlad naturvårdspolitik då utskottet
instämde i regeringens  uttalande  att  Sverige  bör
verka   för  möjligheten  att  på  ett  enklare  och
snabbare sätt kunna ändra i EG:s naturvårdsdirektivs
bilagor   (bet.   2001/02:MJU24).   I   likhet   med
regeringen ansåg utskottet att det måste bli enklare
att  modifiera   de   olika  bilagorna  till  fågel-
respektive  art-  och habitatdirektivet.  Arter  kan
minska  och  öka  i antal  och  utbredning  relativt
snabbt  - skarven är  ett  exempel  -  och  det  kan
medföra behov av att såväl flytta arter mellan olika
bilagor som  lägga  till  eller  ta  bort arter från
bilagorna, allt i syfte att prioritera  rätt utifrån
ett  EU-perspektiv.  Det bör vara enklare att  ändra
innehållet i bilagorna  än  att  ändra  artiklarna i
direktivens huvudtext. Detta uttalande upprepades av
utskottet   våren  2003  (bet.  2002/03:MJU9).   Mot
bakgrund  av  det  anförda  föreslår  utskottet  att
motion MJ241 (m) yrkande 3 avstyrks.
Med anledning  av motion MJ291 (fp) vill utskottet
anföra    följande.    Vissa     bestämmelser     om
ansvarsfördelningen  mellan riksdagen och regeringen
har ansetts av så grundläggande principiell karaktär
att de fått sin plats  i  regeringsformen  (RF). Hit
hör t.ex. reglerna om den institutionella ramen  för
regeringsarbetet     och     om     förfarandet    i
regeringsärenden.  Enligt  7  kap.  1 § RF  fördelar
regeringen     ärendena     mellan    departementen.
Detaljfördelningen    anges    av    regeringen    i
instruktionen för Regeringskansliet (1996:1515), och
av  för-arbetena  framgår  att  detta är regeringens
exklusiva kompetensområde. Enligt  utskottets mening
är  det således en självklar princip  att  riksdagen
inte  skall  göra  uttalanden  i en fråga som gäller
regeringens    interna    arbetsfördelning;     lika
självklart  som  att  regeringen  aldrig  framlägger
förslag  till  riksdagen om t.ex. ärendefördelningen
mellan   utskotten.    Det    kan    tilläggas   att
Fiskeriverkets   verksamhet   regleras   i   verkets
instruktion  (1996:145)  som utfärdas av regeringen.
Med dessa uttalanden avstyrks motionen.

Uppgiftsskyldighet


Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens  förslag om
sådan  ändring  i  22 § fiskelagen (1993:787)
att uppgiftsskyldigheten  skall  omfatta även
den som innehar yrkesfiskelicens och  den som
utan  stöd  av  sådan  licens  fiskar för att
sälja   fångsten.   Med   hänvisning  härtill
avstyrker utskottet två motioner  (kd,  c) om
avslag   på  regeringens  förslag.  Utskottet
avstyrker  vidare  två  motioner  (s,  m) med
synpunkter på förslagets utformning.

Propositionen

Enligt   propositionen   skall  uppgiftsskyldigheten
enligt 22 § fiskelagen (1993:787)  omfatta  den  som
innehar  yrkesfiskelicens  och  den som utan stöd av
sådan licens fiskar för att sälja fångsten.

Vissa  licensierade  yrkesfiskare  bedriver  fiske
enbart i sina egna eller  arrenderade  vatten. Andra
fiskar  både  i vatten med enskild fiskerätt  och  i
vatten där fisket  är  fritt  för var och en. Enligt
regeringen utgör dessa yrkesfiskare  ett problem för
fiskerikontrollen  genom  att  de  ofta inte  lämnar
fullständiga fångstuppgifter med hänvisning till att
hela  eller  delar  av  fisket  bedrivs i  det  egna
vattnet.  Härigenom  kan ett omfattande  resursuttag
undgå registrering.
Regeringen   anser  att   uppgiftsskyldigheten   i
princip bör omfatta  allt  fiske  som  med  stöd  av
enskild    rätt    bedrivs   för   försäljning.   En
rapporteringsskyldighet  av  den  omfattningen anses
nödvändig för att det skall finnas  en tillförlitlig
grund för beslut om fiskevården. 22 § fiskelagen bör
därför ändras så att uppgiftsskyldighet  kan åläggas
inte  bara  den  som  innehar yrkesfiskelicens  utan
också andra som fiskar för försäljning.

Motionerna

I två motioner yrkas avslag  på regeringens förslag.
Enligt  motion MJ14 (kd) bör förslaget  avslås,  och
regeringen   bör  återkomma  med  nytt  förslag  där
Lagrådets  synpunkter   tillgodoses.   Lagrådet  har
kritiserat  förslaget för att inte vara tillräckligt
tydligt när det  gäller  vilka som kan komma att bli
skyldiga att lämna uppgifter enligt 22 § fiskelagen.
Lagrådet anser även att den utformning som förslaget
har  fått  ger  utrymme  för  en   mer   långtgående
uppgiftsskyldighet    än   vad   som   är   avsikten
(yrkande 2).  Grunden  för   avslag   enligt  motion
MJ16 (c) är att arbetet med kontrollerna skall stå i
proportion till nyttan av dem, och det skall tydligt
anges vem som omfattas av kontrollerna. Motionärerna
anför  vidare  att  även  samhällets kontroll  måste
präglas av respekt för äganderätten,  t.ex. enskilda
fiskevatten (yrkande 1).

Enligt     motion     MJ13    (s)    delvis    bör
uppgiftsskyldigheten omfatta  allt  fiske.  I motion
MJ15  (m) anförs att uppgiftsskyldigheten i och  för
sig kan  fylla sitt syfte som kontrollinstrument för
uttaget av  fisk  och  är då i princip att jämställa
med   kontrollerad   jakt   av   vilt   från   land.
Motionärerna  anser  det  emellertid   orimligt  att
skyldigheten regleras efter licensinnehav  och  inte
efter  försålda kvantiteter. Förslaget kan i princip
bifallas   men   med   förbehåll   att  gränsen  för
skyldigheten sätts vid rimliga volymer som i princip
inte  bör  understiga  dem  som  dagens licensierade
fiskare landar (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Enligt  22  § fiskelagen (1993:787)  får  regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela
föreskrifter  om  skyldighet  för  den  som bedriver
yrkesmässigt    fiske   att   lämna   uppgifter   om
fiskefartyg, fiskeredskap,  fiskemetod,  fångst, tid
och   plats   för  fångsten,  omlastning,  landning,
försäljning och  andra  förhållanden  rörande fisket
som  är  av  betydelse  för  tillämpningen  av  EG:s
förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken.

Vissa  licensierade  yrkesfiskare  bedriver  fiske
enbart  i  sina  egna eller arrenderade vatten medan
andra fiskar både i vatten med enskild fiskerätt och
i vatten där fisket  är  fritt  för  var och en. Som
regeringen   anför  utgör  dessa  yrkesfiskare   ett
problem för fiskerikontrollen genom att de ofta inte
lämnar fullständiga  fångstuppgifter  med hänvisning
till  att hela eller delar av fisket bedrivs  i  det
egna   vattnet.   Härigenom   kan   ett   omfattande
resursuttag  undgå registrering. Det är normalt inte
möjligt för en  yrkesutövare att undanta en viss del
av sitt arbete från  redovisning med hänvisning till
att  detta utgör en från  näringsverksamheten  skild
verksamhet. På samma sätt bör det inte vara tillåtet
för en  licensierad  fiskare  att  undanta fiske för
försäljning   som   sker   på   egna   vatten   från
uppgiftsskyldighet.          Uppgifter          från
förstahandsmottagare  av fisk visar dessutom att det
finns   ett   antal   olicensierade    fiskare   som
regelbundet  lämnar  fisk  från  egna  vatten   till
försäljning.
I   likhet  med  regeringen  anser  utskottet  att
uppgiftsskyldigheten  i  princip  bör  omfatta  allt
fiske  som  med  stöd  av  enskild  rätt bedrivs för
försäljning.    En    rapportskyldighet    av    den
omfattningen  är  enligt utskottets mening nödvändig
för att det skall finnas  en tillförlitlig grund för
beslut inom fiskevården. Det skulle däremot föra för
långt  att låta uppgiftsskyldigheten  omfatta  också
andra företagare  än sådana som bedriver eget fiske,
t.ex. företagare som  ägnar  sig  åt fisketurism. Av
propositionen framgår att Lagrådet  har  anmärkt att
den   utformning  av  bemyndigandet  som  regeringen
föreslår    kommer    att    ge   utrymme   för   en
uppgiftsskyldighet som sträcker  sig  längre  än att
bara  omfatta  yrkesfiske.  Som  alternativ förordar
Lagrådet   en   ändring  av  lagens  definition   av
yrkesmässigt fiske. Lagrådet har också ifrågasatt om
den föreslagna ändringen  är  nödvändig  med  hänsyn
till  det  bemyndigande att meddela föreskrifter  om
uppgiftsskyldighet   som   finns  i  lagen  om  EG:s
förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken.
Utskottet  delar regeringens  uppfattning  att  en
lösning   som   innebär   att   yrkesmässigt   fiske
definieras på ett  annat sätt vore att föredra av de
skäl som Lagrådet pekar  på.  Det  saknas emellertid
tillräckligt  underlag  för  en  sådan ändring  inom
ramen  för  det  aktuella lagstiftningsärendet.  Med
hänsyn till den systematik  som  valts, nämligen att
reglera frågor om själva fisket genom bestämmelser i
fiskelagen  och  övriga delar av EG:s  fiskepolitik,
bl.a. marknadsregleringen av fiskeprodukter, i lagen
om    EG:s   förordningar    om    den    gemensamma
fiskepolitiken,  framstår  det  enligt utskottet som
mindre   lämpligt   att   grunda   föreskrifter   om
skyldighet  att  lämna  uppgifter om fisket  på  den
sistnämnda   lagen.   Utskottet,   som   anser   det
angeläget   att    erhålla    bättre    kunskap   om
resursuttagen,  ansluter sig därmed till regeringens
förslag. Som påpekats  i  remissen  bör  den närmare
avgränsningen   av   uppgiftsskyldigheten  göras   i
föreskrifter  meddelade   med  stöd  av  paragrafen.
Avsikten   är   att   i   föreskrifterna   precisera
skyldigheten till att avse  det  fiske som har sådan
omfattning och varaktighet att det kan betecknas som
näringsverksamhet.
Det ovan anförda innebär att utskottet tillstyrker
regeringens  förslag att 22 § fiskelagen  ändras  så
att uppgiftsskyldighet kan åläggas inte bara den som
innehar yrkesfiskelicens utan också andra som fiskar
för   försäljning.    Därmed   avstyrker   utskottet
motionerna MJ13 (s) delvis,  MJ14  (kd)  yrkande  2,
MJ15 (m) yrkande 2 och MJ16 (c) yrkande 1.

Yrkesfiskelicens


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  tillstyrker regeringens förslag om
ändring  i  fiskelagen   (1993:787)   så  att
yrkesfiskelicenser   får  utfärdas  även  för
visst  fiske. Därmed avstyrker  utskottet  en
motion (m)  om  licensens  omfattning  och om
vikten av konkurrens mellan fiskare.

Propositionen

Enligt regeringens förslag bör fiskelagen (1993:787)
ändras  så  att yrkesfiskelicenser får utfärdas  för
visst fiske.

Det är enligt  regeringens bedömning angeläget att
främja  etablering  av  småskalig  verksamhet,  inte
minst inom  fiskesektorn.  Regeringen  anser  sig ha
tillräckliga  skäl  att  frångå  den  bedömning  som
gjordes  när  fiskelagen  infördes år 1993, nämligen
att en licens är giltig i alla  svenska  vatten  och
för  allt  fiske.  Denna  uppfattning har legat till
grund för den praxis i fråga  om yrkesfiskelicensens
omfattning,  vilket  innebär att  det  inte  funnits
utrymme att begränsa en  licens till att omfatta det
fiske som sökanden avser att bedriva.

Motionen

I motion MJ15 (m) framförs  synpunkter  på förslaget
om ändring i 30 § fiskelagen. Motionärerna anser att
licensgivningen   inte   får   medverka   till   att
konkurrensen    mellan    fiskare   begränsas.   Vid
licensgivning bör kunna övervägas  att vid bedömning
av fiskets storlek även ta hänsyn till  omsättningen
från  vidareförädling  av  fisket, t.ex. fiskrökning
och   försäljning  vid  egen  servering   och   till
konsument (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Genom fiskelagen  (1993:787) infördes krav på licens
för att få bedriva  yrkesmässigt  fiske.  Syftet var
att    åstadkomma    en   bättre   hushållning   med
fiskbestånden och att  stärka  det fiske som bedrivs
av   den   som  är  beroende  av  fisket   för   sin
försörjning.    Härigenom    skulle   även   antalet
yrkesfiskare  balanseras mot tillgängliga  resurser.
Enligt 6 § fiskelagen  avses  med yrkesmässigt fiske
sådant    fiske    som    bedrivs   med   stöd    av
yrkesfiskelicens.  I  30  §  samma   lag  anges  att
yrkesfiskelicens   får   beviljas   den   för   vars
försörjning  fisket  är  av väsentlig betydelse,  om
fisket  har  anknytning till  svensk  fiskerinäring.
Vidare anges att licens får beviljas för viss tid.

Vissa uttalanden  i propositionen om fiskelag m.m.
(prop. 1992/93:232) har  legat  till  grund  för  en
praxis, enligt vilken det inte finns utrymme för att
begränsa  en  licens  till att omfatta det fiske som
sökanden avser att bedriva.  Enligt  den nu aktuella
propositionen  har  Fiskeriverket  anfört   att   en
ändring  av  praxis  skulle  kunna bidra till att ge
ökade möjligheter att bedriva  ett  småskaligt fiske
och  föryngra  fiskarkåren.  Verket, som  önskar  en
sådan  ändring,  anser att det inom  ramen  för  den
nuvarande   lagstiftningen   finns   möjlighet   att
åstadkomma detta.
Som regeringen  anför  är det angeläget att främja
etablering av småskalig verksamhet,  inte minst inom
fiskesektorn.    Enligt   utskottets   mening    får
tillräckliga  skäl   anses   finnas   att   i   viss
utsträckning  frångå  den  bedömning som gjordes när
fiskelagen  infördes. Licensprövningen  bör  således
kunna avse det fiske som den som sökt licensen avser
att   bedriva.    Utskottet    tillstyrker    därmed
regeringens förslag om ändring i 30 § fiskelagen  så
att  yrkesfiskelicens  får utfärdas för visst fiske.
De farhågor för begränsning  av  konkurrensen mellan
fiskare som kommer till uttryck i  motion  MJ15  (m)
delas   inte  av  utskottet,  som  med  det  anförda
avstyrker    motionens   yrkande   3   i   den   mån
motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.

Fiskeriverkets och länsstyrelsens
tillsynsansvar m.m.


Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker  regeringens förslag om
utvidgat   tillsynsansvar.   Med   hänvisning
härtill avstyrker utskottet två motioner (kd,
mp)   om  utvärdering   efter   två   år   av
Fiskeriverkets  och  länsstyrelsens  kontroll
respektive  förbättring av övervakningen  och
kontrollen.

Propositionen

Fiskelagens  (1993:787)   bestämmelser   om  tillsyn
föreslås ändras så att det av lagen framgår att även
befattningshavare      vid     Fiskeriverket     och
länsstyrelsen  har  rätt  att   vid   tillsynen   få
tillträde  till  bl.a. fartyg, fordon och byggnader,
tillgång till upplysningar och handlingar samt hjälp
av den som är föremål  för  tillsynen.  Vidare skall
polisen på begäran lämna den hjälp som behövs.

Motionerna

I motion MJ14 (kd) begärs en utvärdering  efter  två
år  av  Fiskeriverkets  och  länsstyrelsens  utökade
tillsyn  och  kontroll. Motionärerna framhåller  som
viktigt att tillsynen  fungerar på ett så enkelt och
effektivt sätt som möjligt, att inte fler kontroller
än nödvändigt genomförs, att rollfördelningen mellan
myndigheterna är tydlig och att dubbelarbete undviks
(yrkande 3).   Enligt  motion   MJ489   (mp)   måste
övervakningen och  kontrollen  av  fisket förbättras
(yrkande 2 delvis).

Utskottets ställningstagande

Fiskelagens bestämmelser om tillsyn är utformade med
utgångspunkt  att  kontrollverksamheten   på  fältet
huvudsakligen     utförs     av    fisketillsynsmän,
befattningshavare vid kustbevakningen  och  polisen.
Viss  tillsyn  utförs även av befattningshavare  vid
Fiskeriverket     och      länsstyrelsen,      t.ex.
Fiskeriverkets kontroll av den utrustning som behövs
för  satellitövervakningssystemet och länsstyrelsens
kontroll  av  fiskodlingar.  I likhet med regeringen
anser  utskottet  det lämpligt att  komplettera  den
nuvarande tillsynsparagrafen  så att det framgår att
befogenheten  att  bereda  sig  tillträde   och   få
upplysningar  också  kan gälla befattningshavare vid
Fiskeriverket  och länsstyrelsen.  Utskottet  finner
det        också       lämpligt        att,        i
verkställighetsföreskrifterna    till   lagen,   ett
förordnande  att vara fisketillsynsman  utformas  så
att det framgår vilken inriktning tillsynen skall ha
och vilka befogenheter  som  följer med uppdraget. I
fiskelagen  bör  på  samma  sätt som  i  motsvarande
lagstiftning finnas en bestämmelse om att polisen på
begäran  skall  lämna  den  hjälp   som  behövs  vid
tillsynen.

Det ovan anförda innebär att utskottet tillstyrker
regeringens  förslag  i  denna  del.  Därmed  finner
utskottet motion MJ489 (mp) yrkande 2 tillgodosedd i
denna  del.  Motionsyrkandet bör inte medföra  någon
åtgärd från riksdagens sida.
Det är givetvis av största vikt att tillsynen över
lagar och regler  fungerar på ett för medborgarna så
enkelt  och effektivt  sätt  som  möjligt.  För  att
undvika parallella tillsynsorganisationer bör det av
lagstiftningen   klart  framgå  vilken  eller  vilka
myndigheter som utför kontrollen. Ingen skall heller
behöva utsättas för fler kontroller än vad som krävs
för bestämmelsernas efterlevnad eller för kontroller
av fler myndigheter  än nödvändigt. Av propositionen
framgår att Fiskeriverket  och Kustbevakningen under
år 2002 träffade en formaliserad  överenskommelse om
den    svenska    fiskerikontrollen.   Syftet    med
överenskommelsen är  att  utveckla  kontrollen genom
fördjupad samverkan mellan myndigheterna,  utvecklad
samsyn  om  kontrollens inriktning och genomförande,
långsiktigt  gemensamt   kvalitetsarbete   och  ökad
effektivitet i kontrollverksamheten.
Som  anförs  i  propositionen kan det finnas  goda
skäl att redan i fiskelagen  klargöra Fiskeriverkets
ansvar för fisketillsynen. Hur detta lämpligen skall
göras  bör,  med  hänsyn  till  övriga  myndigheters
tillsynsansvar,     bli    föremål    för    närmare
överväganden. Utskottet  förutsätter  att regeringen
återkommer till riksdagen i denna fråga.
Utskottet,  som  givetvis  delar  synpunkterna   i
motion   MJ14   (kd)   om  vikten  av  enkelhet  och
effektivitet i tillsynen  och  tydlig rollfördelning
mellan berörda myndigheter är emellertid inte berett
att tillmötesgå motionens yrkande 3  om  utvärdering
av   den   utökade  tillsynen  och  kontrollen.  Med
hänvisning härtill  avstyrks  motionsyrkandet  i den
mån det inte kan anses tillgodosett.

Skärpta straff


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  tillstyrker regeringens förslag om
skärpta   straff    för    överträdelser   på
fiskeområdet och avstyrker två  motioner  (m,
s) om avslag på propositionen i denna del och
om ytterligare skärpning av påföljderna.

Propositionen

Straffen för överträdelser på fiskeområdet  föreslås
skärpas   i   flera   avseenden.  Straffmaximum  för
normalbrott höjs från fängelse  i  sex  månader till
fängelse i ett år. För grovt brott skall  dömas till
fängelse  i  högst  två  år.  Beräkningsgrunden  för
normerade böter ändras från hästkrafter  (DIN)  till
kilowatt. Normerade böter skall bestämmas till lägst
tio  gånger  och  högst 500 gånger fartygsmotorernas
kilowattal och skall tillämpas också vid annat fiske
med motordrivet fartyg än trålfiske.

Motionerna

I  motion  MJ12  (m)  yrkas  avslag  på  regeringens
förslag såvitt avser höjning  av  straffet för brott
mot fiskelagen. Motionärerna anför  att det hittills
i  stort  sett  inte  hänt att brott mot  fiskelagen
ansetts   så   grovt   att  fängelse   har   utdömts
(yrkande 1). Även förslaget  om  höjning  av de s.k.
normerade  böterna  bör avslås. Denna form av  böter
förekommer  endast i ett  par  specialförfattningar,
och   avskaffande    av   denna   påföljdsform   har
diskuterats tidigare (yrkande 2). Enligt motion MJ13
(s) delvis bör påföljderna  skärpas  ytterligare och
jämställas med påföljderna i jaktlagen.

Utskottets ställningstagande

Straffmaximum

Straffskalan  för  brott  mot  fiskelagen  (1993:787)  och  mot
bestämmelser som har utfärdats med stöd av lagen har
i huvudsak varit oförändrad sedan  1980-talet, och i
jämförelse   med   andra   EU-länders   lagstiftning
framstår nivån på de svenska sanktionerna som låg. I
domstolarnas  praxis  utdöms  endast  förhållandevis
låga  bötesstraff, och skillnaden mellan  värdet  av
den fisk  som  varit  föremål  för  brottet  och  de
utdömda  bötesbeloppen  är  påtaglig. Härtill kommer
att polisens handläggningstider  för  denna  typ  av
brott  tenderar  att  vara långa, vilket medför risk
för att brottet hinner  preskriberas innan lagföring
kan  ske.  Även då fiskelagstiftningen  jämförs  med
annan lagstiftning med liknande syfte ter sig enligt
utskottets mening straffskalan i underkant.

De bestämmelser det är fråga om har till syfte att
skydda fiskbestånden,  och bestämmelserna har därmed
också effekt som skydd för miljön. Det ligger därför
enligt utskottet nära till  hands  att jämföra brott
mot fiskelagstiftningen med brott mot miljölagen och
jaktbrott. Maximistraffen för brott  mot  miljö- och
jaktlagstiftningen  är emellertid avsevärt strängare
än  motsvarigheterna  på   fiskeområdet.   De  stora
likheterna   i   syftet  med  lagstiftningen  liksom
skillnaden mellan  värdet  på  de  olovligt  landade
fångsterna  och  de  i  praxis utdömda bötesbeloppen
talar enligt utskottets mening  för att straffskalan
för fiskebrott bör skärpas.
Som framhålls i propositionen är  höjningen avsedd
att  spegla en strängare syn på de aktuella  brotten
även vid brott där straffet stannar vid böter. Under
senare år har förhållandena i våra vatten utvecklats
på ett  sätt  som innebär att fisktillgångarna hotas
av  olika  orsaker,  bl.a.  ett  alltför  omfattande
fiske.  Fisket   kringgärdas   av   ett   omfattande
regelverk  för att trygga beståndens fortlevnad  och
den  biologiska   mångfalden   i  förening  med  ett
långsiktigt  hållbart  fiske.  Det   är   mot  denna
bakgrund  nödvändigt  med  ett  sanktionssystem  som
skapar  respekt för reglerna. Som  regeringen  anför
framstår   det   som  uppenbart  att  den  nuvarande
straffskalan, som  överensstämmer med den som gäller
för  gärningar  som  bl.a.   snatteri,   egenmäktigt
förfarande   och  skadegörelse,  inte  speglar   det
förhållandet    att     vissa    överträdelser    av
fiskelagstiftningen måste  betraktas  som allvarliga
brott med hänsyn till de värden de kan  inbringa och
inte  minst  genom  den stora skada de kan förorsaka
fiskbestånden.

De brott som ändringen tar sikte på är överträdelser
som  begås  i  den yrkesmässiga  verksamheten,  dvs.
olika former av  otillåtet  fiske och felaktig eller
bristfällig  rapportering  av fisket.  Av  avgörande
betydelse  för att bestämma brottets  svårighetsgrad
är naturligen  vilka  värden som satts på spel genom
överträdelsen. Omständigheter  som kan föranleda att
ett brott är att betrakta som grovt  kan  t.ex. vara
en verksamhet av särskilt stor omfattning eller  att
fångstvärden  varit  betydande  eller riktat sig mot
särskilt  skyddsvärda bestånd. Det  anförda  innebär
att  utskottet  tillstyrker  regeringens  förslag  i
denna  del  och avstyrker motion MJ12 (m) yrkande 1.
Även motion MJ13  (s)  delvis avstyrks i den mån den
inte kan anses tillgodosedd.

Normerade böter m.m.

Enligt fiskelagen (1993:787)  skall bötesstraff för vissa brott
som begåtts genom otillåtet fiske bestämmas som s.k.
normerade  böter.  Bötesformen infördes  år  1984  i
lagen (1950:596) om  rätt  till  fiske  i  syfte att
skärpa  påföljden för otillåtet fiske. Som skäl  för
att införa  böterna  anfördes i propositionen (prop.
1983/84:159)  bl.a.  att   det   bör   beaktas   att
trålfisket  är  mycket  effektivt som fiskemetod och
kan    utgöra   ett   hot   om   utfiskning    eller
beståndshotande överfiskning om det inte hålls under
kontroll.   Vidare   påpekades   att   trålfiske  på
förbjudet område kan innebära en fara för  skador på
redskap som används av andra fiskare.

Utskottet  delar  regeringens  uppfattning om  att
bötesformen  normerade  böter  är  väl   lämpad  för
överträdelser    av    fiskebestämmelser,   eftersom
straffet  genom  att  det  anknyts  till  en  fysisk
egenskap hos det fartyg som används kommer att stå i
relation till den faktiska eller  potentiella  skada
som uppstår. Även om bötesformen förekommer sparsamt
i   påföljdssystemet   har  den  således  ännu  sitt
berättigande och bör behållas  i  fiskelagen.  Sedan
lagändringen   år   1984   har   effektiviteten  hos
fiskefartygen  ökat, vilket givetvis  har  betydelse
för den skada som  det  olovliga  trålfisket medför.
Eftersom bötesskalan inte ändrats sedan den infördes
har  de normerade böterna inte följt  penningvärdets
förändring  på  samma  sätt som fiskarnas inkomster,
vilket  har  medfört att utdömda  straff  numera  är
mindre  kännbara  än  tidigare.  Synen  på  olovligt
yrkesfiske  har  också  förändrats  genom de senaste
årens    allt    sämre   beståndssituation.   Enligt
utskottets  mening   finns  därför  skäl  att  ändra
bötesskalan till en nivå som bättre motsvarar dagens
förhållanden.    Utskottet     tillstyrker    därmed
regeringens förslag i denna del och avstyrker motion
MJ12 (m) yrkande 2.

Administrativa sanktioner


Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens  förslag att
den      straffrättsliga     påföljden     vid
överträdelser av fiskebestämmelserna i samband
med  yrkesfiske   skall   kunna   förenas  med
återkallelse  på  viss tid av yrkesfiskelicens
och fartygstillstånd.  Med  hänvisning härtill
avstyrker  utskottet två motioner  (m,  c)  om
tillämpningen av bestämmelserna.

Propositionen

Enligt regeringens förslag skall den straffrättsliga
påföljden vid överträdelser av fiskebestämmelserna i
samband   med    yrkesfiske    kunna   förenas   med
återkallelse  på  viss  tid av yrkesfiskelicens  och
fartygstillstånd.

Administrativa påföljder  är  inte  främmande  för
svensk rätt. Som exempel på lagstiftning som gör det
möjligt  att  kombinera straffpåföljder och avgifter
nämns   i  propositionen   miljöbalken   och   lagen
(1980:424)  om  åtgärder mot förorening från fartyg.
Regeringen  finner   emellertid   anledning   att  i
propositionen    närmare   beröra   frågan   om   de
administrativa    påföljdernas    förenlighet    med
grundlagen och Europakonventionen.
Enligt   2   kap.   20 §    regeringsformen    får
begränsningar  i rätten att driva näring eller utöva
yrke  införas  endast   för   att  skydda  angelägna
allmänna  intressen och aldrig i  syfte  att  enbart
ekonomiskt   gynna  vissa  personer  eller  företag.
Bestämmelsen infördes  år  1994  i  samband  med att
Europakonventionen  inkorporerades i svensk rätt.  I
förarbetena (prop. 1993/94:117) nämns som exempel på
sådana  angelägna  allmänna   intressen  säkerhets-,
hälsovårds-    och    arbetarskyddsintressen    samt
bestämmelser om kompetens  eller  krav  för  att  en
person  skall  få utöva ett visst yrke. Vidare anges
att det slutliga  ställningstagandet till vad som är
ett angeläget allmänt  intresse  får göras från fall
till  fall  i  enlighet med vad som kan  anses  vara
acceptabelt i ett demokratiskt samhälle.
Regeringen bedömer  det som uppenbart att åtgärder
måste vidtas om havsmiljön och fiskerinäringen skall
kunna bevaras. Sveriges  förmåga  att värna om dessa
intressen  är  nära  förknippad med de  verktyg  som
tillhandahålls  myndigheterna   för  ingripande  mot
brott  mot fiskebestämmelserna. Den  begränsning  av
yrkes-  och   näringsfriheten  som  uppställs  genom
kravet  på yrkesfiskelicenser  och  fartygstillstånd
finner regeringen  mot  denna bakgrund motiverad med
hänsyn till det allmänna  intresset  av  att  skydda
miljön  och  fiskeresurserna.  På  motsvarande  sätt
måste   det   anses   stå   i  överensstämmelse  med
regeringsformens krav att återkallelse  av tillstånd
och licenser kan ske vid allvarliga överträdelser.
Det  nu  aktuella förslaget avser återkallelse  på
viss tid av yrkesfiskelicenser och fartygstillstånd.
Förslaget motiveras av samma hänsyn som ligger bakom
de    hittillsvarande    reglerna    om    permanent
återkallelse,   dvs.   skyddet   av  havsmiljön  och
fiskbestånden.  Samhället behöver ha  möjlighet  att
reagera snabbare  mot  överträdelser  och ingripa på
ett   sätt  som  är  kännbart  och  effektivt,   men
åtgärderna  måste  givetvis  stå i rimlig proportion
till  överträdelsen.  Inte heller  får  de  försvåra
förutsättningarna för den  som åtgärden riktats emot
att återuppta sin verksamhet då ingripandet upphört.
Införandet  av  en  möjlighet  till   tidsbegränsade
återkallelser  bör  även ha en förebyggande  verkan.
Sammantaget  anser  regeringen   att  förslaget  med
hänsyn  till  dess  syfte att skydda  ett  angeläget
allmänt intresse inte strider mot regeringsformen.
Lagrådet har starkt ifrågasatt om en ursprungligen
föreslagen ordning där Fiskeriverkets prövning av en
överträdelse följs av  en  domstolsprövning av samma
överträdelse   är   förenlig   med   artikel   4   i
Europakonventionen,  och  om  den över  huvud  taget
tillgodoser rimliga krav på rättssäkerhet.  Lagrådet
avstyrkte därför den ifrågavarande paragrafen,  dvs.
41 §,  i  den utformning den fått i Lagrådsremissen.
Med   hänsyn    till   Lagrådets   uppfattning   har
regeringens förslag  utformats så att bedömningen av
frågan om återkallelse  skall  ske på grundval av en
brottmålsdom. Fiskeriverkets handläggning  skulle då
endast  bestå  i  dels ett konstaterande av att  den
tilltalade har dömts  för  ett brott som utgör grund
för återkallelse av licens och  tillstånd,  dels ett
beslut om återkallelse. Handläggningen skulle därmed
ske  på  samma  sätt som verket i dag handlägger  de
permanenta återkallelserna.  Genom  att införa denna
typ  av  återkallelser  blir  det enligt  regeringen
möjligt att ingripa genom en åtgärd  som  riktas mot
licensen  och tillståndet även då det inte är  fråga
om upprepad  brottslighet.  Det kan även förutsättas
att en sådan ordning kommer att  ha  en förebyggande
verkan.  Enligt  regeringen finns således  skäl  att
möjliggöra sådana återkallelser.
Återkallelse     av     yrkesfiskelicenser     och
fartygstillstånd  på  viss  tid  kan  avse  antingen
licensen eller tillståndet  eller såväl licensen som
tillståndet. En befälhavare på ett fiskefartyg skall
inneha yrkesfiskelicens, och  ett  ingripande skulle
kunna bestå i återkallelse av denna på viss tid. Den
som   drabbas   av  en  sådan  återkallelse   skulle
emellertid kunna  undgå  att  ingreppet  får  avsedd
effekt  genom  att  anlita en annan licensinnehavare
som befälhavare under  återkallelsetiden  och  själv
fortsätta  fisket  som  besättningsman. Befälhavaren
och innehavaren av fartygstillstånd  är  ofta  samma
person,     och     beslut    om    indragning    av
fartygstillståndet     träffar     den     ansvarige
yrkesfiskaren. Det förekommer  dock att befälhavaren
inte   är   tillståndsinnehavare.   I   dessa   fall
tillhandahåller  innehavaren  av  fartygstillståndet
fartyget   som  en  nödvändig  beståndsdel   i   den
verksamhet som  föranleder  överträdelsen. Mot denna
bakgrund    gör    regeringen    bedömningen     att
tillståndsinnehavaren   måste   acceptera   att  ett
ingripande   kan   riktas   även   mot   honom.  Att
ingripandet   riktas   enbart  mot  innehavaren   av
fartygstillståndet  medan  den  befälhavare  som  är
ansvarig för överträdelsen  går  fri framstår enligt
regeringen inte som rimligt. Befälhavaren  skulle då
kunna  erbjuda  sina  tjänster  på  ett annat fartyg
samtidigt  som andra som är beroende av  fisket  med
det fartyg för  vilket  tillståndet återkallats inte
kan fiska. Regeringen anser  att  ingripanden därför
bör avse både yrkesfiskelicensen för  den  ansvarige
befälhavaren och fartygstillståndet.
Regeringen   framhåller   att   en   tidsbegränsad
återkallelse  av  yrkesfiskelicenser  och  tillstånd
vidare  bör  vara  av sådan varaktighet att åtgärden
får effekt på den verksamhet som åtgärden riktar sig
emot. Återkallelsen  bör  därför inte understiga två
veckor. Regeringen anser det  rimligt  att  anta att
högst  ett  halvt års avstängning från fisket är  en
tillräckligt  kännbar reaktion i förhållande till de
överträdelser  som  kan  föranleda  ett  ingripande.
Återkallelser på  längre  tid  skulle kunna innebära
att fiskaren definitivs slogs ut  från  fisket,  och
regeringen   pekar  på  möjligheten  till  permanent
återkallelse   för   mycket  grova  eller  upprepade
överträdelser.
Vid sidan av fiskelagen  är  EG:s reglering av vad
som utgör allvarliga överträdelser enligt regeringen
den naturliga utgångspunkten för  bedömningen  av om
ett  ingripande  är påkallat. Vid bedömningen av hur
lång  tid  återkallelsen   skall  gälla  bör  enligt
regeringen  hänsyn  tas  till  bl.a.  hur  lång  tid
överträdelsen har pågått, överträdelsens  omfattning
och  betydelsen av den bestämmelse som överträdelsen
avser,    det    s.k.   skyddsintresset.   För   att
återkallelsen skall få den avsedda effekten anförs i
propositionen att en fiskeresa som omfattar en vecka
bör motsvara en återkallelse  under  åtminstone  två
veckor,  dvs. motsvarande den föreslagna minimitiden
för återkallelser.  Om  en  fiskeresa innefattat ett
stort  antal  överträdelser bör  indragningen  kunna
vara längre, liksom  i  de  fall  överträdelser  vid
flera  veckors  fiske  handläggs  i samma ärende. Om
någon  tidigare  varit föremål för återkallelse  bör
även detta påverka längden på den nya återkallelsen.
En  möjlighet införs  att  i  vissa  fall  meddela
varning.    Denna    sanktion   bör   användas   vid
förstagångsöverträdelser och lindriga överträdelser.

Motionerna

Enligt motion MJ12 (m) bör, i stället för indragning
av  licens  och fartygstillstånd,  varning  meddelas
första    gången     någon     begår    brott    mot
fiskebestämmelserna. Återkallelse  bör  inte komma i
fråga   utan   mycket  starka  skäl  och  vid  grova
överträdelser (yrkande  3). I motion MJ16 (c) anförs
att  återkallande av yrkesfiskelicensen  endast  bör
tillgripas  vid  upprepade  större överträdelser och
inte   får  ske  på  ett  sätt  som   kan   äventyra
rättssäkerheten (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Som framgår  av  utskottets redogörelse ovan bedrivs
yrkesmässigt fiske med stöd av yrkesfiskelicens och,
om fartyget som används  i detta fiske överstiger en
viss   storlek,   fartygstillstånd.   Redan   enligt
gällande  regler  kan   sådan   licens   och  sådant
tillstånd    återkallas    vid    överträdelse    av
fiskebestämmelserna.  Det är emellertid i dessa fall
fråga  om  en  extraordinär   åtgärd   som   innebär
permanent  förlust  av  licens  eller  tillstånd som
följaktligen inte kommer i fråga i andra fall än när
överträdelserna är allvarliga och upprepade.

Överträdelse  av fiskebestämmelserna innebär  inte
bara  skada  för  de   intressen  av  ekonomisk  och
biologisk  art  som bestämmelserna  är  avsedda  att
skydda. Överträdelsen  utgör  även  missbruk  av det
förtroende  som  har  visats  det  begränsade  antal
fiskare  som  beviljats licens och fartygstillstånd.
På  grund av medlemskapet  i  EU  är  Sverige  också
skyldigt  att  upprätthålla  nationella  system  för
fiskelicenser  och  ingripa  med kännbara sanktioner
vid    överträdelse   av   fiskebestämmelser.    Som
regeringen  anför bör det därför övervägas om det är
möjligt  att  i   fiskerilagstiftningen   införa  en
administrativ  åtgärd  som, snabbt och oberoende  av
den tid en straffrättslig  prövning kan komma att ta
i  anspråk,  kan  riktas mot den  yrkesutövning  som
skyddas genom licens- och tillståndssystemen.
Fisket  och  fiskefrågorna  samt  inte  minst  den
rådande    allvarliga    situationen    för    vissa
fiskbestånd,   särskilt  i  havsområden  i  Sveriges
närhet,  har  under   senare   tid   blivit   starkt
uppmärksammade.  Som  regeringen  anför framstår det
som   uppenbart   att   åtgärder  måste  vidtas   om
havsmiljön och fiskerinäringen  skall kunna bevaras.
Vårt   lands   förutsättningar   att  skydda   dessa
intressen  är  starkt beroende av vilka  möjligheter
myndigheterna  har   att   ingripa   mot  brott  mot
fiskebestämmelserna. Den begränsning av  yrkes-  och
näringsfriheten   som   uppställs  genom  kravet  på
yrkesfiskelicenser   och   fartygstillstånd   finner
utskottet mot denna bakgrund  motiverad  med  hänsyn
till det allmänna intresset av att skydda miljön och
fiskeresurserna.  På  samma  sätt måste sanktionerna
återkallelse   av   tillstånd   och   licenser   vid
allvarliga     överträdelser     anses     stå     i
överensstämmelse   med   de  krav  som  uppställs  i
regeringsformen.   Utskottet    gör   härvid   samma
bedömning som regeringen.
Som  framgår  av  propositionen  har   regeringens
förslag  utformats  så att bedömningen av frågan  om
återkallelse   skall   ske   på   grundval   av   en
brottmålsdom. Fiskeriverkets  handläggning skulle då
endast  bestå i dels ett konstaterande  av  att  den
tilltalade  har  dömts för ett brott som utgör grund
för återkallelse av  licens  och tillstånd, dels ett
beslut om återkallelse. Handläggningen skulle därmed
ske  på samma sätt som verket i  dag  handlägger  de
permanenta  återkallelserna.  Genom att införa denna
typ  av återkallelser blir det möjligt  att  ingripa
genom   en   åtgärd  som  riktas  mot  licensen  och
tillståndet även  då  det  inte är fråga om upprepad
brottslighet.  I  likhet med regeringen  förutsätter
utskottet att även en sådan ordning kommer att ha en
förebyggande verkan.  Det  finns  således  skäl  att
möjliggöra sådana återkallelser.
Med  det anförda tillstyrker utskottet regeringens
förslag    om    återkallelse   på   viss   tid   av
yrkesfiskelicens  och   fartygstillstånd.  Utskottet
tillstyrker även förslaget  att införa möjlighet att
meddela  varning  för  förstagångsöverträdelser  och
lindriga överträdelser.  Därmed  avstyrker utskottet
motion MJ12 (m) yrkande 3.
Med  anledning av motion MJ16 (c)  vill  utskottet
tillägga   följande.   Av   förslaget  till  50  a §
fiskelagen framgår att en förutsättning  för  beslut
om återkallelse av licensen eller tillståndet är att
innehavaren  i  samband  med  yrkesmässigt fiske har
fällts  till  ansvar  för en allvarlig  överträdelse
enligt  fiskelagen. Om det  kan  anses  tillräckligt
skall  enligt   samma   lagrum  meddelas  beslut  om
varning. Därmed avstyrks  motionens  yrkande 2 i den
mån motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.

Särskild avgift vid förbjudna
landningar, m.m.


Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag  om
införande  av en särskild avgift vid landning
av otillåten  fångst  och avstyrker en motion
(s) om avgiftens beräkning.
Utskottet  tillstyrker  även  regeringens
förslag i de delar  som  inte  blivit föremål
för utskottets ställningstagande  tidigare  i
detta betänkande.

Propositionen

I  propositionen  föreslås att regeringen eller  den
myndighet regeringen  bestämmer  skall få föreskriva
att den som landar en otillåten fångst skall åläggas
att  betala  en  särskild  avgift.  Avgiften   skall
bestämmas  till  ett  belopp som motsvarar fångstens
värde. Om det finns särskilda  skäl,  skall avgiften
kunna sättas ned eller helt efterges.

Motionen

I  motion  MJ13  (s)  delvis betonas att regeringens
förslag   att  avgiftens  storlek   skall   motsvara
fångstens värde  skall  utgöra  ett minimistraff vid
otillåten fångst.

Utskottets ställningstagande

Landning och försäljning av en kvoterad  fiskart får
inte ske sedan ett visst fiske stoppats på  grund av
att    den   kvot   som   Sverige   tilldelats   för
fiskesäsongen är förbrukad. Förutom i dessa fall kan
förbjudna  landningar  förekomma  även för arter för
vilka Sverige inte har tilldelats någon  kvot liksom
av bifångster av fisk av arter för vilka fiskeförbud
råder.  Som  anförs  i  propositionen  uppkommer   i
samband    med    otillåtna    fångster    betydande
bevissvårigheter,  eftersom det ofta inte kan  visas
att  bifångsten  kunde   undvikas.   Den   otillåtna
fångsten  säljs  och  inbringar ofta stora inkomster
för fiskaren samtidigt  som  den  påverkar  Sveriges
kvot,  vilket kan medföra avdrag på den tillgängliga
kvoten under  det  följande året. Dessa förhållanden
är  givetvis inte tillfredsställande.  Fiskeriverket
har mot  bakgrund  härav föreslagit införande av ett
avgiftssystem som innebär att fiskaren tas ifrån den
obehöriga vinst som  en  försäljning av en otillåten
fångst  innebär.  Avgiften,  som  föreslås  motsvara
värdet  av  fångsten,   bör  enligt  verket  tas  ut
oberoende  av  om  det kan visas  att  fiskaren  med
uppsåt   eller   av   oaktsamhet    har    överträtt
fiskebestämmelserna. Följaktligen skall det  för ett
beslut  om avgift vara tillräckligt att en otillåten
landning konstateras. Avgiften, som enligt förslaget
skall  beslutas   av   Fiskeriverket,   skall  kunna
efterges  om det skulle vara uppenbart oskäligt  att
ta ut en avgift.

Det kan enligt  utskottets  mening förutsättas att
en  avgift  som den föreslagna får  till  följd  att
fisket styrs till fiskemetoder och fångstplatser som
innebär   att   otillåtna    bifångster   minimeras.
Utskottet delar därför regeringens  uppfattning  att
det  bör finnas en möjlighet att ta ut en avgift för
otillåtna landningar. Som anförs i propositionen bör
i fiskelagen införas ett bemyndigande för regeringen
eller  den  myndighet  som  regeringen bestämmer att
meddela  föreskrifter om avgiften.  Avgiftssystemet,
som i allt  väsentligt  bör  utformas i enlighet med
Fiskeriverkets  förslag,  bör  närmare   regleras  i
första hand i fiskeförordningen. Av lagen  bör  dock
framgå  att avgiften skall bestämmas till ett belopp
som  motsvarar   den   otillåtna   fångstens  värde.
Utskottet delar regeringens uppfattning  att det för
ett  avgiftsbeslut  skall vara tillräckligt  att  en
viss mängd fisk som inte  får  fångas  har  förts  i
land.  Däremot bör inte prövas i vad mån fångsten är
ett resultat av ett otillåtet fiske.
Som  framgår   av  propositionen  har  regeringens
förslag utformats  så  att  bedömningen av frågan om
återkallelse   skall   ske   på   grundval   av   en
brottmålsdom. Fiskeriverkets handläggning  skulle då
endast  bestå  i  dels ett konstaterande av att  den
tilltalade har dömts  för  ett brott som utgör grund
för återkallelse av licens och  tillstånd,  dels ett
beslut om återkallelse. Som regeringen anför  skulle
handläggningen därmed ske på samma sätt som verket i
dag  handlägger de permanenta återkallelserna. Genom
att införa  denna  typ  av  återkallelser  blir  det
enligt  utskottets  mening möjligt att ingripa genom
en åtgärd som riktas  mot  licensen  och tillståndet
även då det inte är fråga om upprepad  brottslighet.
Utskottet delar regeringens uppfattning  att det kan
förutsättas att även en sådan ordning kommer  att ha
en  förebyggande verkan. Det finns således skäl  att
möjliggöra sådana återkallelser.
Med  det anförda tillstyrker utskottet regeringens
förslag  om  införande  av  en  särskild  avgift för
landning av otillåten fångst. Som anförts ovan skall
avgiften  bestämmas  till  ett  belopp som motsvarar
fångstens värde och skall vid särskilda  skäl  kunna
sättas ned eller helt efterges.
Av  det  ovan  anförda  framgår att den föreslagna
avgiften  inte  förutsätter  att  Fiskeriverket  tar
ställning till om den som landar  fångsten, vare sig
av  uppsåt  eller oaktsamhet, har begått  brott  mot
fiskebestämmelserna.   Avgiften   är   alltså   inte
beroende  av någon prövning i skuldfrågan utan skall
utgå   så   snart    en   otillåten   landning   har
konstaterats. Motion MJ13 (s), som i denna del synes
bygga på en missuppfattning  av regeringens förslag,
bör därmed lämnas utan åtgärd från riksdagens sida.

Slutligen tillstyrker utskottet  regeringens förslag
även  i  de  delar  som  inte  blivit  föremål   för
utskottets   ställningstaganden   tidigare  i  detta
betänkande.


Reservationer



Utskottets    förslag   till   riksdagsbeslut    och
ställningstaganden     har     föranlett    följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till  riksdagsbeslut  som
behandlas i avsnittet.


1. Föreskrifter för fiskets bedrivande
(punkt 1)

av  Catharina  Elmsäter-Svärd  (m), Lars Lindblad
(m) och Cecilia Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under  punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  avslår  regeringens förslag till  lag  om
ändring i fiskelagen  (1993:787)  såvitt avser 19 §.
Därmed  bifaller  riksdagen  motion  2002/03:   MJ15
yrkande 1 samt avslår proposition 2002/03:41 punkt 1
i denna del.

Ställningstagande

I nuvarande lagstiftning finns möjlighet att utfärda
föreskrifter  för  fiskevård  utmed  kusten och i de
stora sjöarna. Det nu aktuella lagförslaget  innebär
att  Fiskeriverkets  rätt  att  meddela föreskrifter
utvidgas  till  att  gälla även fiskets  bedrivande.
Motiveringen för förslaget  är att bl.a. säkerställa
att  fisken  är  färsk  när  den  landas  och  genom
tidsmässigt   utjämnade   landningar  skapa   bättre
förutsättningar för industrin.

När det gäller fiskare som  regelmässigt  försöker
sälja  undermåliga  varor  är  detta  en  fråga  som
marknaden         själv        torde        reglera.
Myndighetsföreskrifter som ett instrument för att ge
industrin  jämnare  varutillförsel   är  enligt  vår
mening  ett flagrant ingrepp i marknadsmekanismerna.
I  det  fall   det   skulle  finnas  behov  av  ökad
tillförsel av varor under  någon  del av året är det
mer effektivt att under denna period  höja priset på
produkterna. Detta förfarande har under  ett flertal
decennier    och    med   framgång   tillämpats   av
mejeriindustrin.  Inte   heller  torde  föreskrifter
gynna  fiskbestånden annat  än  på  kort  sikt.  Det
säkraste  sättet  att  rädda hotade naturresurser är
att människan kan tillgodogöra  sig  det  ekonomiska
utbytet av dessa. Däremot har förbud och regleringar
i  bästa  fall endast kortsiktiga positiva effekter.
Som anförs i motion MJ15 (m) bör regeringens förslag
i denna del därför avslås.

2. Hållbart fiske m.m. (punkt 2)

av Lennart  Fremling  (fp),  Sven  Gunnar Persson
(kd) och Sverker Thorén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt  2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation  2. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ14 yrkande  1  och avslår
motionerna  2002/03:MJ424  yrkande 22, 2002/03:MJ426
yrkande 2 och 2002/03:MJ489 yrkandena 1 och 3.

Ställningstagande

Som anförs i motion MJ14 (kd) har det under lång tid
varit känt att det förekommer  omfattande  överfiske
och  svartfiske  i Östersjön. Såväl Kustbevakningen,
Fiskeriverket  som   svenska  fiskare  har  i  olika
sammanhang påtalat detta  förhållande.  Vi anser det
mycket  angeläget  att  fiskbestånden,  där  de   är
hotade,  kan  skyddas  och  ges  förutsättningar att
växa.  Många  åtgärder  kan  bidra till  detta,  och
internationellt överenskomna förvaltningsplaner  har
avgörande  betydelse  för möjligheten att bevara och
utveckla bestånden. Uppgifterna  om  det  omfattande
överfisket  måste  leda  till  ökade kontroller  och
strängare   sanktioner  vid  överträdelser   av   de
bestämmelser  som reglerar fisket. Ett sådant arbete
måste omgående  initieras nationellt, bilateralt och
inom EU. Detta bör ges regeringen till känna.


3. Hållbart fiske m.m. (punkt 2)

av Kjell-Erik Karlsson (v) och Gunnar Goude (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs i reservation  3.  Därmed  bifaller
riksdagen motion  2002/03:MJ489  yrkandena  1  och 3
samt   avslår  motionerna  2002/03:MJ14  yrkande  1,
2002/03:MJ424  yrkande  22 och 2002/03:MJ426 yrkande
2.

Ställningstagande

Som    anförs    i   motion   MJ489    (mp)    måste
fiskeripolitiken baseras  på  ett ekosystemtänkande.
Havet   skall   inte   betraktas   endast   som   en
produktionsresurs för yrkesfisket; hänsyn måste även
tas    till    naturvårdens,    rekreationens    och
fritidsfiskarnas intressen. Alla  är beroende av att
fisken finns kvar på sikt, och vi påverkas  alla  av
att  delar  av  fisket  i  dag minskar. Dessutom har
fisken rätt att finnas till  för  sin egen skull och
inte   bara   i  förhållande  till  sin  nytta   för
människan.

Fisket    måste     alltid     bedrivas    utifrån
försiktighetsprincipen. Denna inställning  skapar en
plattform  för  ett  mer  kraftfullt  och trovärdigt
agerande vid internationella fiskeförhandlingar  och
vid  revideringen av EU:s gemensamma fiskeripolitik,
och Sverige  bör  mot  denna bakgrund avstå från EU-
stöd  som  förvärrar  fiskerinäringens  strukturella
problem.   I  våra  kustzoner   bör   lokal/regional
förvaltning  av  vissa lokala bestånd prövas och det
småskaliga    fisket     prioriteras.     Försämrade
förutsättningar  för  storskaligt industrifiske  kan
enligt    vår   mening   leda    till    förbättrade
förutsättningar för levande kustsamhällen, samtidigt
som en positiv effekt på fiskbestånden sannolikt kan
uppnås. Detta bör ges regeringen till känna.

4. Begränsning av foderfisket (punkt 3)

av Lennart Fremling (fp) och Sverker Thorén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att  utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i  reservation  4.  Därmed  bifaller
riksdagen  motion  2002/03:MJ315  yrkandena 6 och  7
samt  avslår  motionerna  2002/03:MJ489   yrkande  2
delvis och 2002/03: MJ492 yrkande 2.

Ställningstagande

Fiskbestånden  på  internationellt  vatten hotas  av
utfiskning. Detta gäller i synnerhet torsken i stora
delar  av  Östersjön.  Därtill kommer att  tusentals
fåglar och däggdjur varje  år dödas av nät och andra
fiskeredskap.  Bland  de  åtgärder  som  föreslås  i
motion MJ315 (fp) för att komma till rätta med dessa
problem och som vi särskilt  vill  framhålla i detta
sammanhang   kan   nämnas   ett  kraftigt  begränsat
foderfiske och förbud mot fångstmetoder  som innebär
stora  bifångster.  Detta  bör  ges regeringen  till
känna.


5. Begränsning av foderfisket (punkt 3)

av Kjell-Erik Karlsson (v) och Gunnar Goude (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under  punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation  5. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:MJ489  yrkande 2 delvis
och  2002/03:MJ492  yrkande  2  samt  avslår  motion
2002/03:MJ315 yrkandena 6 och 7.

Ställningstagande

Så sent som för ett decennium sedan bestod  70 %  av
den  totala  fångsten  av  matfisk  medan i dag 80 %
utgörs  av  foderfisk, som i sin tur omvandlas  till
fiskmjöl  och   används   som   djurfoder   i  bl.a.
fiskodlingar.    Vi    anser   det   olyckligt   att
konsumtionsfisk  på  detta   sätt   omvandlas   till
djurfoder.  Foderfisket  måste begränsas kraftigt om
någon matfisk, utöver t.ex.  makrill,  som  hittills
inte   verkar   vara  hotad,  skall  finnas  kvar  i
framtiden.  Mot  denna   bakgrund   bör  foderfisket
begränsas  kraftigt.  Detta bör ges regeringen  till
känna.


6. Utveckling av fiskeredskap (punkt 4)

av  Catharina  Elmsäter-Svärd  (m),  Sven  Gunnar
Persson  (kd),  Lars  Lindblad  (m)  och  Cecilia
Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs i reservation  6.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ241 yrkande 3.

Ställningstagande

Skarven, som  är  en  skicklig fiskare och fångar de
fiskarter som är vanligast  och  mest  tillgängliga,
kan  sägas  ha två effekter på yrkesfisket.  Det  är
fråga om dels  skador  på fisk och förlust av fisk i
redskap,  dels  indirekta  effekter  på  långsiktiga
förändringar av fisksamhällena  orsakade av skarvens
fiskkonsumtion.  Ett  ytterligare  problem   är  det
mycket  stora  antal skarvar som drunknar i redskap.
Som anförs i motion  MJ241 (m) måste, för att skador
på  fiskredskap  och andra  olägenheter  för  fisket
skall kunna begränsas,  även  andra åtgärder vidtas.
Den  utveckling av nya fiskeredskap  som  förekommer
bör intensifieras.  Detta  bör  ges  regeringen till
känna.


7. Uppgiftsskyldighet (punkt 6)

av  Catharina  Elmsäter-Svärd (m), Lars  Lindblad
(m) och Cecilia Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  antar regeringens  förslag  till  lag  om
ändring i fiskelagen  (1993:787)  såvitt  avser 22 §
och  tillkännager för regeringen som sin mening  vad
som  framförs   i  reservation  7.  Därmed  bifaller
riksdagen proposition 2002/03:41 punkt 1 i denna del
och  motion  2002/03:MJ15   yrkande  2  samt  avslår
motionerna    2002/03:MJ13   delvis,    2002/03:MJ14
yrkande 2 och 2002/03:MJ16 yrkande 1.

Ställningstagande

I propositionen  föreslås  att  uppgiftsskyldigheten
utökas  till  att  omfatta  även  icke  licensierade
yrkesfiskare i den mån fisk fångas  för försäljning.
Syftet med förslaget påstås vara att  erhålla en mer
korrekt  uppfattning  om fångsternas storlek  eller,
med  regeringens  benämning,  resursuttaget.  I  dag
omfattas   yrkesfiskare    av    denna   långtgående
uppgiftsskyldighet, som gäller utöver den ekonomiska
redovisningsplikt    som    ankommer    på     varje
näringsidkare.     Vi     anser    emellertid    att
uppgiftsskyldigheten  kan  fylla   sitt   syfte  som
kontrollinstrument för uttaget av fisk och i princip
är att jämställa med kontrollerad jakt av vilt  från
land.  Mot den bakgrunden kan vi godta en utvidgning
av uppgiftsskyldigheten. Vi finner det dock orimligt
att skyldigheten  skall regleras efter licensinnehav
och inte efter försålda kvantiteter.

Vi kan i princip  bifalla  regeringens förslag men
med     förbehåll     för     att    gränsen     för
uppgiftsskyldigheten  sätts  vid   rimliga  volymer,
vilka  inte  bör  understiga de volymer  som  dagens
licensierade   fiskare   landar.   Detta   bör   ges
regeringen till känna.

8. Uppgiftsskyldighet (punkt 6)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen avslår  regeringens  förslag  till  lag om
ändring  i  fiskelagen (1993:787) såvitt avser 22 §.
Därmed  bifaller   riksdagen  motion  2002/03:  MJ14
yrkande 2 samt avslår proposition 2002/03:41 punkt 1
i  denna  del  och motionerna  2002/03:MJ13  delvis,
2002/03:MJ15 yrkande 2 och 2002/03: MJ16 yrkande 1.

Ställningstagande

Jag delar regeringens uppfattning om det önskvärda i
att  uppnå  en  mer   fullständig   registrering  av
resursuttagen på fiskeområdet.

I  propositionen föreslås att uppgiftsskyldigheten
enligt  22  §  fiskelagen skall omfatta både den som
innehar yrkesfiskelicens  och  den  som utan stöd av
sådan  licens  fiskar för att sälja fångsten.  Detta
ställningstagande    grundas   på   uppgifter   från
förstahandsmottagare av fisk som visar att ett antal
olicensierade fiskare  regelbundet  lämnar fisk från
egna vatten till försäljning. Regeringen  anser  att
uppgiftsskyldigheten,  som skall preciseras till att
avse  det  fiske  som  har  sådan   omfattning   och
varaktighet    att    det    kan    betecknas    som
näringsverksamhet,     skall    fastställas    genom
föreskrifter.   Lagrådet   har   i   sitt   yttrande
kritiserat regeringens förslag  för  att  inte  vara
tillräckligt tydligt när det gäller att närmare ange
uppgiftsskyldighetens  omfattning.  Enligt  Lagrådet
ger  den  utformning  som förslaget har fått utrymme
för en mer långtgående uppgiftsskyldighet än vad som
egentligen  är  avsikten.   Kristdemokraterna  delar
Lagrådets  synpunkter  och yrkar  därför  avslag  på
regeringens förslag till ändring av 22 § fiskelagen.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett nytt
förslag  som  uppfyller Lagrådets  krav.  Detta  bör
riksdagen ge regeringen till känna.

9. Uppgiftsskyldighet (punkt 6)

av Roger Karlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen avslår  regeringens  förslag  till  lag om
ändring  i  fiskelagen (1993:787) såvitt avser 22 §.
Därmed  bifaller   riksdagen  motion  2002/03:  MJ16
yrkande 1 samt avslår proposition 2002/03:41 punkt 1
i  denna  del  och motionerna  2002/03:MJ13  delvis,
2002/03:MJ14 yrkande 2 och 2002/03: MJ15 yrkande 2.

Ställningstagande

Det är av yttersta  vikt att vi gemensamt tar ansvar
för att våra fiskbestånd  förvaltas  på  bästa sätt,
vilket  enligt  min mening sker genom en förvaltning
som bidrar till ett  uthålligt och omfattande fiske.
Som  anförs  i  motion  MJ16 (c)   måste  emellertid
regelverket  för  kontrollsystemet utformas  så  att
systemets omfattning  står i proportion till nyttan.
Dessutom måste det av reglerna  tydligt  framgå  vem
som   skall   omfattas   av   kontrollerna  och  att
äganderätten   respekteras.   Regeringens    förslag
innebär  emellertid  att även t.ex. fiske i enskilda
fiskevatten kan komma  att omfattas av den utvidgade
uppgiftsskyldigheten.   Mot   denna   bakgrund   bör
förslaget om utvidgad uppgiftsskyldighet avslås.


10. Yrkesfiskelicens (punkt 7)

av Catharina Elmsäter-Svärd  (m),  Lars  Lindblad
(m) och Cecilia Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7  borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  antar  regeringens  förslag  till  lag om
ändring  i  fiskelagen  (1993:787) såvitt avser 30 §
och tillkännager för regeringen  som  sin mening vad
som  framförs  i  reservation  10.  Därmed  bifaller
riksdagen proposition 2002/03:41 punkt 1 i denna del
och motion 2002/03:MJ15 yrkande 3.

Ställningstagande

Det  är  enligt  vår mening ett steg i rätt riktning
att yrkesfiskelicens  skall kunna utfärdas för visst
fiske.  En sådan åtgärd  bör  gynna  det  småskaliga
fisket men  får  inte  leda  till  att  konkurrensen
mellan   fiskare   begränsas.  För  att  ytterligare
underlätta för den kustnära  fiskenäringen  bör, som
anförs  i  motion  MJ15  (m), vid licensgivning även
räknas  in  omsättningen  från   vidareförädling  av
fisket. Det kan vara fråga om verksamheter som t.ex.
fiskrökning  och försäljning både i  egen  servering
och direkt till  konsument.  Detta bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.


11. Utvärdering av den utökade tillsynen och
kontrollen, m.m. (punkt 9)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs i reservation 11.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ14 yrkande 3.

Ställningstagande

Det är enligt  min  mening av vikt att den utvidgade
tillsynen fungerar på  ett  så  enkelt och effektivt
sätt  som  möjligt och att inte fler  kontroller  än
nödvändigt   genomförs.    Rollfördelningen   mellan
myndigheterna  skall  vara tydlig  och  dubbelarbete
måste undvikas. Som anförs i motion MJ14 (kd) bör en
utvärdering  av  Fiskeriverkets  och  länsstyrelsens
utökade tillsynsansvar  göras  inom två år efter det
att de nya bestämmelserna har trätt  i  kraft. Detta
bör ges regeringen till känna.


12. Administrativa sanktioner (punkt 11)

av Roger Karlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  11
borde ha följande lydelse:

Riksdagen  antar  regeringens förslag  till  lag  om
ändring i fiskelagen  (1993:787) såvitt avser 41 och
50  a §§ och tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  framförs  i reservation 12. Därmed
bifaller riksdagen proposition  2002/03:41 punkt 1 i
denna  del och motion 2002/03:MJ16  yrkande  2  samt
avslår motion 2002/03:MJ12 yrkande 3.

Ställningstagande

Som anförs  i  motion  MJ16 (c) är återkallelse av
yrkesfiskelicenser   och   fartygstillstånd   mycket
ingripande åtgärder. De bör  därför  komma  i  fråga
endast  vid  upprepade  grövre överträdelser och får
inte heller användas på ett  sätt  som  kan äventyra
rättssäkerheten.  Detta  bör  ges  regeringen   till
känna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag



Propositionen

Regeringen   (Jordbruksdepartementet)   föreslår   i
proposition    2002/03:41    att   riksdagen   antar
regeringens förslag till:

1. lag om ändring i fiskelagen (1993:787),

2.  lag  om  ändring  i  lagen (1994:1709)  om  EG:s
förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken.


Följdmotioner


2002/03:MJ12 av Jeppe Johnsson (m):

1. Riksdagen avslår regeringens förslag såvitt avser
höjning av straffet för brott mot fiskelagen.

2. Riksdagen avslår regeringens förslag såvitt avser
höjning av de s.k. normerande böterna.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om varning första
gången någon begår brott mot fiskebestämmelserna i
stället    för    indragning    av   licens    och
fartygstillstånd.

2002/03:MJ13 av Krister Örnfjäder (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om uppgiftsskyldighet  och
straffsatser.

2002/03:MJ14 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  åtgärder mot
överfiske.

2. Riksdagen begär med avslag på regeringens förslag
till ändring av 22 § fiskelagen av regeringen  ett
nytt förslag där Lagrådets synpunkter tillgodoses.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om en  utvärdering
efter två år av Fiskeriverkets  och länsstyrelsens
utökade tillsyn och kontroll.

2002/03:MJ15 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

1.  Riksdagen  avslår  proposition  2002/03:41   vad
gäller  föreskrifter för fiskevård och för fiskets
bedrivande.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om uppgiftslämning.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om yrkesfiskarlicens.

2002/03:MJ16 av Lena Ek och Birgitta Carlsson (c):

1.  Riksdagen  avslår regeringens lagförslag  såvitt
avser den utvidgade uppgiftsskyldigheten.

2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att återkallande
endast får tillgripas vid upprepade
större överträdelser och inte får
ske på ett sätt som kan äventyra
rättssäkerheten.

Motioner från allmänna motionstiden

2002/03:MJ241 av Patrik Norinder (m):

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om utveckling av
fiskeredskap.

2002/03:MJ291 av Marita Aronson och Lars Tysklind
(fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs om att utreda Fiskeriverkets
dubbla roller.

2002/03:MJ315 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

6. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om kraftigt begränsat
foderfiske.

7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förbud  mot  stora
bifångster.

2002/03:MJ424 av Alf Svensson m.fl. (kd):

22.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs   om   att  skapa
långsiktiga förutsättningar för fiskenäringen  att
utvecklas i balans med miljön.

2002/03:MJ426 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om ett  biologiskt
hållbart fiske.

2002/03:MJ489 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om utgångspunkterna
för fiskeripolitiken.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om konsekvenserna av
politikens utgångspunkter.

3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om lokal/regional
förvaltning av vissa bestånd.

2002/03:MJ492 av Mona Jönsson m.fl. (mp):

2. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som sin
mening  vad som i motionen anförs om behovet av  att
kraftigt begränsa foderfisket.
Bilaga 2

Regeringens lagförslag



1. Förslag till ändring i fiskelagen
(1993:787)


2. Förslag till lag om ändring i
lagen (1994:1709) om EG:s
förordningar om den gemensamma
fiskeripolitiken