Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2002/03:MJU15

Tillsyn och sanktioner på miljörättens område, m.m.

---

Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2002/03:54
Tillsyn och sanktioner på miljörättens område, två följdmotioner och
ytterligare 64 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2002. I
propositionen föreslår regeringen ändringar i miljöbalken och
kommunallagen. I miljöbalken föreslås en ändring som innebär att om en
kommun, till vilken tillsyn överlåtits ändrar sin nämndorganisation så
att den strider mot kommunallagens krav på att nämnden inte får utöva
tillsyn över sådan verksamhet som nämnden själv bedriver, så skall
tillsynsmyndigheten återkalla tillsynsuppgiften. I kommunallagen
föreslås en ändring som innebär att en förtroendevald eller anställd
hos kommunen är jävig i ett ärende som rör tillsyn över sådan
verksamhet som han eller hon själv är knuten till. Ett ytterligare
förslag i miljöbalken avser bestämmelser om vad en tillståndsdom eller
ett tillståndsbeslut skall innehålla när domen eller beslutet rör
verksamhet med förbränning av avfall. Vidare föreslås ett införande av
en åtalsprövningsregel i miljöbalken och en sänkning av lägsta
beloppet för miljösanktionsavgift. Propositionen innehåller också ett
förslag om rättelse och uppdatering av vissa av straffbestämmelserna i
miljöbalken. Motionerna från den allmänna motionstiden omfattar
miljöfrågor med anknytning till lagstiftning eller administration.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och föreslår att samtliga
motionsyrkanden avslås.
I betänkandet finns 14 reservationer och 2 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Reformering av miljöbalken m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ218 yrkande 4,
2002/03:MJ293, 2002/03:MJ353 yrkande 1, 2002/03:MJ420 yrkande 7,
2002/03:MJ428 yrkande 31 i denna del och 2002/03:N227 yrkande 7 i
denna del.

2. Tillsynen och den kommunala organisationen
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
miljöbalken såvitt avser 26 kap. 4 § och lag om ändring i
kommunallagen (1991:900). Därmed bifaller riksdagen proposition
2002/03:54 i denna del.

3. Övriga tillsynsfrågor
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ218 yrkande 1,
2002/03:MJ376 yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ410, 2002/03:MJ420 yrkande
8, 2002/03:MJ432 yrkande 11 och 2002/03:Bo319 yrkande 5.
Reservation 1 (mp)

4. Kompletterande bestämmelser om vad en tillståndsdom skall
innehålla
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
miljöbalken såvitt avser 19 kap. 5 § och 22 kap. 25 b §. Därmed
bifaller riksdagen proposition 2002/03:54 i denna del och avslår
motion 2002/03:MJ19 yrkande 1.

5. Åtalsprövningsregel i miljöbalken m.m.
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
miljöbalken såvitt avser 29 kap. 11 §. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2002/03:54 i denna del och avslår motionerna 2002/03:MJ18
yrkande 3, 2002/03:MJ19 yrkande 2 och 2002/03:MJ428 yrkande 31 i denna
del.
Reservation 2 (c)
Reservation 3 (mp)

6. Övriga straffrättsliga frågor
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ218 yrkande 2,
2002/03:MJ249, 2002/03:MJ264 och 2002/03:MJ353 yrkande 2.
Reservation 4 (v)

7. Sänkning av lägsta beloppet för miljösanktionsavgift
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
miljöbalken såvitt avser 30 kap. 2 §. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2002/03:54 i denna del och avslår motionerna 2002/03:MJ18
yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ19 yrkande 3, 2002/03:MJ218 yrkande 3,
2002/03:MJ302, 2002/03:MJ428 yrkande 31 i denna del, 2002/03:MJ429
yrkande 8, 2002/03:MJ437 och 2002/03:N227 yrkande 7 i denna del.
Reservation 5 (c)
Reservation 6 (mp)

8. Redaktionella rättelser
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
miljöbalken, i den mån förslaget inte omfattas av vad utskottet
föreslagit ovan, med den ändringen att 29 kap. 8 § första stycket 25
erhåller följande lydelse:skyldighet att göra anmälan eller lämna
uppgifter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
304/2003 av den 28 januari 2003 om export och import av farliga
kemikalier, eller att lämna uppgifter enligt rådets förordning (EEG)
nr 793/93 av den 23 mars 1993 om bedömning och kontroll av risker med
existerande ämnen,Därmed bifaller riksdagen delvis proposition
2002/03:54 i denna del.

9. Skydd av områden m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ213, 2002/03:MJ232,
2002/03:MJ233, 2002/03:MJ236 yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ239,
2002/03:MJ250, 2002/03:MJ280, 2002/03:MJ345, 2002/03:MJ382,
2002/03:MJ390, 2002/03:MJ416, 2002/03:MJ438, 2002/03:MJ466,
2002/03:MJ473, 2002/03:N304 yrkande 9, 2002/03:N345 yrkande 23,
2002/03:Bo223 yrkande 7 och 2002/03:Bo265 yrkande 2.
Reservation 7 (m, c)
Reservation 8 (kd)

10. Miljöföreskrifter, miljöprövning, m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ229, 2002/03:MJ384
och 2002/03:MJ428 yrkande 35.
Reservation 9 (v)
Reservation 10 (c)

11. Äganderättsliga frågor
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ268 yrkande 7,
2002/03:MJ317, 2002/03:MJ355 yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ428
yrkandena 16-18 och 2002/03:N269 yrkande 6.
Reservation 11 (m, kd, c)

12. Allemansrättsliga frågor
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ205, 2002/03:MJ237,
2002/03:MJ268 yrkande 8, 2002/03:MJ355 yrkande 3, 2002/03:N345 yrkande
22 och 2002/03:N391 yrkande 11.
Reservation 12 (m, kd, c)

13. Hållbarhetskommission
Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ315 yrkande 1.
Reservation 13 (fp, kd, c, mp)

14. Övriga lagstiftningsfrågor och administrativa frågor
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ308 yrkandena 1 och
2, 2002/03:MJ379, 2002/03:MJ385, 2002/03:MJ432 yrkande 7 och
2002/03:MJ433.
Reservation 14 (kd)
Stockholm den 22 maj 2003
På miljö- och jordbruksutskottets vägnar
Alf Eriksson
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Alf Eriksson (s), Lennart
Fremling (fp), Rune Berglund (s), Rolf Lindén (s), Sven Gunnar Persson
(kd), Kjell-Erik Karlsson (v), Christina Axelsson (s), Carina Ohlsson
(s), Sverker Thorén (fp), Jan-Olof Larsson (s), Bengt-Anders Johansson
(m), Christin Nilsson (s), Ann-Kristine Johansson (s), Cecilia
Widegren (m), Roger Karlsson (c) och Gunnar Goude (mp).

Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I mars 2003 lämnade regeringen till riksdagen proposition 2002/03:54
Tillsyn och sanktioner på miljörättens område. I propositionen
föreslår regeringen att riksdagen antar förslagen till ändringar i
miljöbalken och kommunallagen (1991:900). Förslagen bygger på en
överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen och
Vänsterpartiet och återges i bilaga 1. Lagförslagen återges i bilaga
2.
Med anledning av propositionen har två motioner (c, mp) med totalt sex
yrkanden väckts. I sammanhanget behandlar utskottet därutöver
ytterligare 64 yrkanden från allmänna motionstiden 2002. Dessa tar upp
miljöfrågor av lagstiftningskaraktär och administrativ karaktär. Dessa
förslag återfinns i bilaga 1.
Bakgrund
I november 1999 uppdrog regeringen åt Naturvårdsverket att bl.a.
utreda hur många kommuner som slagit samman den nämnd som fullgör
uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet med andra nämnder, vilka
andra uppgifter dessa nämnder fullgör och hur ansvaret för den
operativa tillsynen inom miljö- och hälsoskyddsområdet fördelas i
sådana fall. I oktober 2000 redovisade Naturvårdsverket uppdraget i
sin rapport Kommunernas organisation för tillsyn över miljöfarlig
verksamhet m.m. I rapporten föreslogs två lagändringar som behandlas i
denna proposition.
Ett förslag i denna proposition avser bestämmelser om vad en
tillståndsdom eller ett tillståndsbeslut skall innehålla när domen
eller beslutet rör en verksamhet med förbränning av avfall. Förslaget
föranleds av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/76/EG av den
4 december 2000 om förbränning av avfall.
Regeringen bemyndigade i december 1999 chefen för Miljödepartementet
att tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att
utvärdera tillämpningen av miljöbalken och lämna förslag till
nödvändiga reformer (dir. 1999:109). Kommittén antog namnet
Miljöbalkskommittén. I juni 2002 överlämnade kommittén delbetänkandet
Miljöbalken under utveckling, Ett principbetänkande (SOU 2002:50).
Betänkandet innehöll några lagförslag som behandlas i denna
proposition. Förslagen avser införandet av en åtalsprövningsregel i
miljöbalken och en sänkning av lägsta beloppet för
miljösanktionsavgift. Denna proposition innehåller också ett förslag
om rättelse och uppdatering av straffbestämmelserna i 29 kap. 8 och 9
§§ miljöbalken.
Regeringen har inhämtat Lagrådets yttrande över lagförslagen.
Lagrådets påpekanden har beaktats.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ändringar i miljöbalken och kommunallagen
(1991:900). I miljöbalken föreslås en ändring som innebär att om en
kommun, till vilken tillsyn överlåtits enligt 26 kap. 3 § miljöbalken,
ändrar sin nämndorganisation så att den strider mot 3 kap. 5 § andra
stycket kommunallagen, så skall tillsynsmyndigheten återkalla
tillsynsuppgiften. I kommunallagen föreslås en ändring som innebär att
en förtroendevald eller en anställd hos kommunen är jävig i ett ärende
som rör tillsyn över sådan kommunal verksamhet som han eller hon själv
är knuten till.
För att genomföra vissa krav i Europaparlamentets och rådets direktiv
2000/76/EG om förbränning av avfall föreslår regeringen en ny paragraf
i miljöbalken som förtydligar de specifika krav på vad en
tillståndsdom skall innehålla när den gäller verksamheter med
förbränning av avfall. Vidare föreslås att en åtalsprövningsregel
införs i miljöbalken. Den innebär att när miljösanktionsavgift kan
åläggas, och annan påföljd än böter inte kan antas, får åtal väckas
endast om det är påkallat från allmän synpunkt. Det föreslås även att
det lägsta beloppet för miljösanktionsavgift sänks från 5 000 kr till
1 000 kr.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 september 2003.

Utskottets överväganden
Reformering av miljöbalken m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker sex motionsyrkanden (s, m, kd, c) med krav på
olika förändringar i miljöbalken. Utskottet hänvisar därvid till
Miljöbalksutredningens pågående arbete. Jämför särskilt yttrande 2
(c).
Motionerna
Enligt motion MJ420 (m) yrkande 7 har den nuvarande utformningen av
miljöbalken lett till en mycket hård belastning för
tillsynsmyndigheterna med småärenden. Enligt motionärerna har
myndigheterna svårt att klara av de verkligt viktiga uppgifterna.
Motionärerna anser därför att antalet regler bör minskas och
miljöbalken förändras så att de viktigaste uppgifterna prioriteras. I
motion MJ428 (c) yrkande 31 (delvis) efterlyses ett tilläggsdirektiv
till Miljöbalkskommittén. Motionärerna föreslår i enlighet härmed en
rad frågor som kommittén bör undersöka; Enligt motionärerna bör
miljöbalken bli bättre anpassad till verkligheten; Vidare skall
företagare kunna vända sig till tillsynsmyndigheten för att få bra råd
och service utan att riskera påföljder; Markägare skall inte drabbas
på ett negativt sätt när staten griper in med inskränkningar i
markanvändning; Miljöbalkskommittén behöver dessutom både för miljöns
och för markägarnas skull se över reglerna om markavvattning.
Osäkerheten kring vilka regler som gäller i olika fall får enligt
motionärerna till följd att många skogsägare känner sig mycket osäkra
på vad som gäller. Detta leder till att nödvändiga rensningar skjuts
på framtiden. I sin tur leder detta till minskad produktion och på
sikt försämrade avkastningsmöjligheter för skogsägarna; Gamla
vattendomar bör miljöprövas, eftersom deras högsta och lägsta
dämningsgränser i många fall har visat sig vara orealistiska. Detta
har medfört negativ miljöpåverkan för bl.a. den biologiska mångfalden.
Också i motion MJ293 (s) efterfrågas en översyn av miljöbalken. Enligt
motionärerna har miljöbalken retroaktiv verkan i vissa fall genom att
en person som förvärvat ett aktiebolag där verksamheten försålts för
att i det tomma bolaget driva ny verksamhet kan bli skyldig att
miljösanera ett område där han eller hon inte bedrivit verksamhet
samtidigt som den som drivit verksamheten och sålt bolaget blir fri
från ansvar. För att förhindra att oskyldiga drabbas bör enligt
motionärerna översynen av miljöbalken därför även avse konsekvenserna
av lagstiftningen.
Enligt motion MJ353 (m) yrkande 1 behöver reglerna i miljöbalken
förenklas för att förutsättningarna för jordbruksnäringen skall bli
bättre. Motionärerna hävdar att miljöbalken har medfört svårigheter
för jordbruk och andra företag. Också i motion N227 (m) yrkande
7 (delvis) efterlyses en mer företagarvänlig miljöbalk. Miljöbalken
måste uppfylla krav på överblickbarhet. Det är enligt motionärerna
ändå inte ovanligt att småföretag som vänder sig till myndigheter för
rådgivning får olika svar beroende på vilken myndighet som svarar.
Miljöbalken är i vissa delar dåligt anpassad till de små företagen
hävdas det i motion MJ218 (kd) yrkande 4. De förändringar som nyligen
föreslagits av Miljöbalkskommittén är enligt motionen inte
tillräckliga för att komma till rätta med bristerna, utan kommittén
bör göra en ny översyn av lagen med hänsyn tagen till små företags
situation.
Utskottets överväganden
Regeringen bemyndigade i december 1999 chefen för Miljödepartementet
att tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att
utvärdera tillämpningen av miljöbalken och lämna förslag på nödvändiga
reformer (dir. 1999:109). Kommittén, som antog namnet
Miljöbalkskommittén, lämnade ett betänkande, Miljöbalken under
utveckling - Ett principbetänkande (SOU 2002:50) i juni 2002. I
betänkandet presenterar utredningen förslag till de mer omfattande
ändringar av lagstiftningen som uppdraget kan medföra och redovisar
samtidigt de dittills gjorda erfarenheterna av miljöbalkens
hänsynsregler. Det är bl.a. med detta betänkande som grund som
förevarande proposition utarbetats. Kommittén skall därutöver
presentera förslag på de effektiviseringsåtgärder som går att
genomföra med nuvarande prövningsorganisation senast den 31 december
2003. Senast den 31 mars 2004 skall kommittén redovisa tänkbara
alternativ för hur en framtida prövningsorganisation kan se ut i
stort. Regeringen avser att efter remissbehandling av kommitténs
överväganden återkomma med tilläggsdirektiv för kommitténs slutliga
behandling av denna fråga. Förslag i övriga frågor, däribland en
ingående redovisning av hur miljöbalken fått genomslag i den praktiska
tillämpningen, skall redovisas senast den 30 juni 2005 (dir. 2003:61).
Därutöver har regeringen i beslut i december 2001 uppdragit åt
Naturvårdsverket att föreslå förenklingar av lagar och förordningar
inom sitt ansvarsområde. Detta uppdrag redovisades i maj 2002 (dnr
104-006947-01 Sr). Av redovisningen framgår att Naturvårdsverkets
arbete har utgått från synpunkter som företrädare för näringslivet har
lämnat. Utskottet konstaterar således att miljöbalken är under
utvärdering och föremål för kommande ändringsförslag. Det är enligt
utskottets mening viktigt att detta arbete får avslutas och
presenteras mera i sin helhet innan riksdagen vidtar några åtgärder.
Utskottet anser därför att motionsförslagen med krav på sådana
förändringar i miljöbalken som inte nu är föremål för propositionens
förslag bör anstå tills vidare. På grund härav avstyrker utskottet
motionerna MJ420 (m) yrkande 7 och MJ428 (c) yrkande 31 (delvis). När
det gäller motion MJ293 (s) vill utskottet därutöver anföra att enligt
10 kap. 2 § miljöbalken är den som bedriver eller har bedrivit en
verksamhet som enligt 1 § medfört skada eller olägenhet för människors
hälsa eller miljön eller vidtagit en åtgärd som har bidragit till
föroreningen (verksamhetsutövare) ansvarig för efterbehandling av
området, byggnader eller anläggningar. Denna bestämmelse står i
överensstämmelse med principen om att förorenaren skall betala. Om
flera verksamhetsutövare eller fastighetsägare är ansvariga är
ansvaret solidariskt. En verksamhetsutövare som visar att hans eller
hennes bidrag till föroreningen är så obetydligt att det inte ensamt
motiverar efterbehandling skall dock svara endast för den del som
motsvarar bidraget (6 §). Det bör observeras att bestämmelsen således
riktar sig mot verksamhetsutövare som har någon del i skadan.
Utskottet avstyrker också denna motion.
Utskottet vill i huvudsak hänvisa till ovanstående resonemang också
när det gäller de motionsyrkanden som efterlyser olika förslag på mera
företagarvänliga regler i miljöbalken. I detta sammanhang vill
utskottet emellertid också lyfta fram vad regeringen i direktiven till
Miljöbalkskommittén anger om små och medelstora företag. Enligt
direktiven skall kommittén belysa hur sådana företag påverkas av
hänsynsreglerna och vid behov föreslå åtgärder för att underlätta för
företagen att leva upp till miljöbalkens mål. Mot bakgrund av det
anförda avstyrker utskottet motionerna MJ218 (kd) yrkande 4, MJ353 (m)
yrkande 1 och N227 (m) yrkande 7 (delvis).
Tillsynen och den kommunala organisationen
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att införa en ny
jävsregel i kommunallagen och om att möjliggöra för
tillsynsmyndigheten att i vissa fall återkalla en kommuns rätt till
tillsyn i visst fall.
Propositionen
Regeringen föreslår att en ny jävsregel införs i 6 kap. 25 §
kommunallagen (1991:900). Den innebär att en förtroendevald eller en
anställd hos kommunen skall anses jävig i ärenden om tillsyn över en
kommunal verksamhet som han själv är knuten till. Följdändringar
föreslås i 6 kap. 27 § och 7 kap. 15 § kommunallagen.
Vidare föreslår regeringen att tillsyn som har överlåtits till en
kommun skall återkallas, om kommunen ändrar sin nämndorganisation så
att den strider mot 3 kap. 5 § andra stycket kommunallagen (1991:900).
Utskottets överväganden
Utskottet finner i överensstämmelse med förslaget i propositionen att
det är motiverat att införa en ny jävsregel i kommunallagen för att
förhindra att frågor om drift och tillsyn på kommunal nivå hanteras av
samma personer. Regeln innebär att det tydligt kommer att framgå att
jäv föreligger om en förtroendevald eller en anställd hos kommunen
deltar eller närvarar vid handläggningen av ett ärende om tillsyn över
en kommunal verksamhet som han eller hon själv är knuten till.
Som regeringen påpekar i propositionen är det nödvändigt att
underlätta för länsstyrelserna att agera och samtidigt ge kommunerna
ytterligare en drivkraft för att avstå från en organisation som inte
är förenlig med kommunallagen. Utskottet anser därmed i likhet med
regeringen att det därför uttryckligen bör framgå av lagen att
tillsynsmyndigheten skall återkalla tillsynen om en kommun till vilken
tillsyn överlåtits ändrar sin nämndorganisation så att den strider mot
3 kap. 5 § andra stycket kommunallagen. Den nya bestämmelsen innebär
en ändring i 26 kap. 4 § miljöbalken.
Sammanfattningsvis instämmer utskottet i regeringens bedömning och
tillstyrker propositionens förslag i denna del.
Övriga tillsynsfrågor
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker två motionsyrkanden (kd) om resurstilldelningen
för tillsynsverksamheten m.m. med hänvisning till utskottets
ställningstaganden i samband med budgetbehandlingen. Vidare avstyrker
utskottet fem motionsyrkanden (s, m, mp) med olika krav på
förändringar i tillsynsverksamheten i huvudsak med hänvisning till
pågående reformarbete. Jämför reservation 1 (mp).
Motionerna
Enligt motion MJ218 (kd) yrkande 1 har länsstyrelserna och kommunerna
tilldelats uppgiften som tillsynsmyndigheter. Det tillskott av
resurser för prövning och tillsyn som tillfördes länsstyrelserna stod
emellertid inte i proportion till de utgifter uppgifterna medförde,
och kommunerna fick inga tillskott alls. Detta bör man enligt motionen
ändra på. Också i motion MJ432 (kd) yrkande 11 efterfrågas ökade
resurser till kommunerna för upprätthållande av miljöbalkens
ambitioner. Motionärerna anför att miljöbalken har inneburit en ökad
arbetsbelastning för kommuner och myndigheter, vilket ställer krav på
ökade resurser.
Enligt motion MJ420 (m) yrkande 8 tas tillsynsavgifter ut av
näringsidkare från flera håll och då ofta som en årlig generell
avgift. Motionärerna anser att tillsynsmyndigheterna måste samordna
sina verksamheter för att minska kostnaderna. En avgift måste
förutsätta att myndigheten utfört en konkret prestation, och avgift
skall inte utgå då någon anmärkning inte riktas mot företagaren. I
motion Bo319 (s) yrkande 5 uttrycks uppfattningen att kommunernas
ansvar för tillsyn över det enskilda byggandets miljöhänsyn enligt
miljöbalken bör tydliggöras. Enligt motion MJ410 (s) är det viktigt
att miljökontrollen av vattenverksamhet och av tyngre och större
enheter som t.ex. basindustrin decentraliseras till den kommunala
nivån.
I motion MJ376 (mp) påpekas att kommunernas miljö- och
hälsoskyddsnämnder bör ges rätt att utfärda generella föreskrifter.
Motionärerna anför att det i miljöbalken finns en s.k.
ersättningsprincip (substitutionsprincip) som innebär att man vid
hantering av produkter skall använda det minst miljöfarliga
alternativet, såvida det inte är oskäligt mycket dyrare. Kommunernas
tillsynsmyndigheter måste i dag vända sig till varje
verksamhetsutövare, vilket är ineffektivt. De bör i stället ges rätt
att utarbeta generella föreskrifter enligt miljöbalkens
tillåtlighetsregler (yrkande 1). Vidare bör kommunernas miljö- och
hälsoskyddsnämnder ges rätt att förelägga kommunen att upprätta
åtgärdsprogram för att uppnå miljökvalitetsnormer för luftkvalitet. Om
gränsvärden för luftkvalitet inte uppnås finns stöd i miljöbalken för
att ställa krav på åtgärdsprogram. Dessa beslut kan emellertid inte
fattas av den lokala tillsynsmyndigheten. En miljö- och
hälsoskyddsnämnd kan alltså inte förelägga den egna kommunen att
upprätta ett åtgärdsprogram. Den lokala myndigheten behöver därför
stärkas (yrkande 2).
Utskottets överväganden
När det gäller kraven i motionerna MJ218 (kd) yrkande 1 och MJ432 (kd)
yrkande 11 om ökad resurstilldelning till tillsynsverksamheten m.m.
vill utskottet framhålla att det av budgetpropositionen för år 2002
(prop. 2001/02:1 utg.omr. 20 s. 49) framgår att länsstyrelserna och
flera andra myndigheter tillförs ytterligare medel för åren 2002-2004.
Förstärkningen görs i enlighet med förslagen i regeringens proposition
2000/01:130 Svenska miljömål - delmål och åtgärdsstrategier (bet.
2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36). För åren 2001 t.o.m. 2003 tillfördes
länsstyrelseanslaget 15 miljoner kronor för förstärkt miljötillsyn,
och resursförstärkningen beräknas ligga fast fr.o.m. år 2004 (prop.
2001/02:1 utg.omr. 18 s. 45, bet. 2001/02:BoU1). I
Miljöbalkskommitténs uppdrag ligger bl.a. att undersöka hur kommunerna
tillämpar miljöbalkens bestämmelser. En första redovisning görs i
kommitténs delbetänkande Miljöbalken under utveckling (SOU 2002:50)
och en slutlig redovisning av uppdraget kommer att presenteras i
december 2003. Det bör vidare påpekas att motionerna är allmänt hållna
och att någon närmare redovisning av hur ökade resurser skall användas
inte anges. Utskottet avstyrker motionerna med hänvisning till det
anförda.
Som utskottet framhållit ovan har Miljöbalkskommittén att utvärdera
tillämpningen av miljöbalken och lämna förslag till nödvändiga
reformer. Kommittén analyserar bl.a. avgiftssystemet och
gränsdragningen mellan skatt och avgift vid myndighetsutövning som rör
ett kollektiv. Särskilt intresse skall också ägnas tillsynens
effektivitet samt dess förhållande till de standardiserade
miljöledningssystemen EMAS och ISO 14001 (dir. 1999:109). I sitt
delbetänkande (SOU 2002:50) ägnas ett helt kapitel åt prövningen av
vattenverksamheten. Naturvårdsverket har i rapporten Förenklingar av
regelverket inom Naturvårdsverkets ansvarsområde (dnr 104-006947-01
Sr) utvärderat länsstyrelsens och kommunernas förutsättningar att
bedriva tillsyn. Naturvårdsverket har där bl.a. pekat på behovet av en
lokal, kommunal tillsyn på miljöområdet. Naturvårdsverket framhåller
emellertid att det behövs en samlad analys av hela miljöbalkens
tillsynsområde och att miljöområdet vore särskilt lämpligt för de
pilotprojekt som Tillsynsutredningen föreslår (Statlig tillsyn -
granskning på medborgarnas uppdrag, SOU 2002:14). Därutöver
konstaterar Naturvårdsverket att Miljöbalkskommittén har i uppdrag att
bl.a. kartlägga tillämpningen av miljöbalkens allmänna hänsynsregler
hos domstolar och myndigheter. Som utskottet tidigare konstaterat
pågår det ett omfattande utvärderingsarbete på miljörättens område,
ett arbete som syftar till att effektivisera och förbättra de
regelverk som motionerna MJ376 (mp) yrkandena 1 och 2, MJ410 (s),
MJ420 (m) yrkande 8 samt Bo319 (s) yrkande 5 avser. Utskottet anser
för egen del att detta arbete inte bör föregripas genom att riksdagen
nu vidtar några åtgärder. Mot bakgrund härav avstyrker utskottet
motionerna i berörda delar.
Kompletterande bestämmelser om vad en tillståndsdom skall innehålla
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker vad regeringen med anledning av ett EG-direktiv
föreslagit om vad en dom eller ett beslut om tillstånd till en
verksamhet med förbränning av avfall skall innehålla. I samband därmed
avstyrker utskottet ett motionsyrkande (mp) med förslag på ytterligare
krav.
Propositionen
Regeringen föreslår att miljöbalkens bestämmelser om vad en
tillståndsdom skall innehålla kompletteras med de preciseringar som
behövs till följd av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/76/EG
av den 4 december 2000 om förbränning av avfall. Med preciseringarna
klargörs att en dom om tillstånd till en verksamhet med förbränning av
avfall skall innehålla uppgifter om förbränningsanläggningens totala
kapacitet för förbränning av avfall, en förteckning över de
avfallskategorier och de avfallsmängder som får förbrännas, en
förteckning över de mängder av olika kategorier av farligt avfall som
får förbrännas, villkor om det farliga avfallets minsta och högsta
flöde, lägsta och högsta värmevärde och maximala innehåll av
föroreningar samt villkor om längsta tid under vilken det i samband
med tekniskt oundvikliga driftstopp, driftstörningar eller fel i
renings- eller mätutrustning får ske sådana utsläpp av föroreningar
till luft och vatten som överskrider fastställda värden. En
motsvarande följdändring föreslås i bestämmelserna om vad ett
tillståndsbeslut skall innehålla.
Motionen
Enligt motion MJ19 (mp) yrkande 1 skall avfallet vara sorterat så att
de nationella återvinningsmålen uppnås, och detta kontrolleras genom
stickprov med plockanalyser. Det är angeläget att minska mängden
avfall till förbränning bl.a. genom att stimulera sortering och genom
att införa skatt på förbränning av avfall. Mot bakgrund härav bör
regler införas i miljöbalken om att avfall till förbränning skall vara
så väl sorterat att de nationella återvinningsmålen uppnås.
Utskottets överväganden
Som regeringen påpekar måste enligt direktiv 2000/76/EG
(avfallsförbränningsdirektivet) de tillstånd som lämnas till
verksamheter med förbränning av avfall innehålla vissa preciserade
uppgifter (artiklarna 4.4, 4.5 och 13.1). Eftersom det saknas
uttryckliga svenska bestämmelser om att ett tillstånd till en
verksamhet med förbränning av avfall skall innehålla de specifika
uppgifter som krävs enligt direktivet föreslår regeringen en särskild
paragraf, 22 kap. 25 b §, med de precisa krav som följer av
avfallsförbränningsdirektivet och som inte redan framgår av de
allmänna kraven i 22 kap. 25 §. De specifika uppgifterna skall också
anges när en annan myndighet än domstol beviljar tillstånd. Därför
föreslår regeringen att bestämmelserna i 19 kap. 5 § miljöbalken
kompletteras med en hänvisning till den nya paragrafen. Utskottet
instämmer i regeringens bedömning och tillstyrker förslagen i denna
del.
När det gäller motion MJ19 (mp) yrkande 1 vill utskottet påpeka att
enligt 19 § andra stycket avfallsförordningen (2001:1063) får
Naturvårdsverket meddela närmare föreskrifter om sortering av
brännbart avfall. Föreskrifter om hantering och sortering av avfall
har utfärdats i Naturvårdsverkets föreskrifter om hantering av
brännbart avfall (NFS 2001:17). Utskottet avstyrker motionen i berörd
del.
Åtalsprövningsregel i miljöbalken m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att införa en
åtalsprövningsregel i miljöbalken och avstyrker därmed ett yrkande
(mp) om avslag på propositionen i den delen. Vidare avstyrker
utskottet ytterligare två motionsyrkanden (c) med anslutande krav på
förändringar i miljöbalkens straffregler. Jämför reservationerna 2 (c)
och 3 (mp).
Propositionen
Regeringen föreslår att en åtalsprövningsregel införs i miljöbalken.
Den innebär att när miljösanktionsavgift kan tas ut och gärningen inte
kan antas föranleda annan påföljd än böter, får åtal väckas endast om
det är påkallat från allmän synpunkt.
Motionerna
I motion MJ19 (mp) yrkande 2 yrkas avslag på regeringens förslag om
att införa en åtalsprövningsregel i miljöbalken och föreslås att man
avvaktar med en sådan regel. Motionärerna anför att de inte är helt
emot åtalsprövningsregeln, men vill invänta övriga förslag från
Miljöbalkskommittén och ta ställning till dem i ett sammanhang.
Avkriminalisering av miljöbrott bör ske med största försiktighet med
tanke på de signaler det kan ge allmänhet och olika samhällsaktörer.
Enligt motion MJ18 (c) yrkande 3 är den åtalsprövningsregel som
föreslås i propositionen ett steg i rätt riktning, men inte
tillräcklig. Bagatellartade överträdelser kommer fortfarande att vara
kriminella i lagens mening. Miljöbalkskommittén har också uttalat att
avkriminalisering av vissa överträdelser gentemot miljöbalken skulle
kunna bidra till ett bättre tillsynsklimat och till att spara
tillsynsmyndigheternas resurser.
I motion MJ428 (c) yrkande 31 (delvis) efterlyses tilläggsdirektiv
till Miljöbalkskommittén. Enligt motionen har över hälften av alla
utdömda miljöbrott i Sverige bedömts som ringa brott, dvs. mindre
förseelser såsom nedskräpning, för sent inlämnade miljörapporter etc.
Alltmer resurser går åt till utredningsarbeten hos åklagare och polis,
eftersom tillsynsmyndigheten vid blotta misstanken om miljöbrott måste
anmäla detta. Dessutom måste en miljösanktionsavgift påföras den som
gjort en lagöverträdelse. Denna dubbelbestraffning gäller oavsett
grovhet i överträdelsen. Miljöbalken måste omarbetas så att den
betraktar både näringslivs- och miljöintressen. Ekologi och ekonomi
måste förenas på ett sunt sätt i strävan mot en hållbar utveckling.
Miljöbalken måste utformas så att rimlighetsbedömning kan göras i det
enskilda fallet. I många fall är sanktionsavgift mer rimligt än
åtalsanmälan. Miljöbrotten måste få konsekvenser i proportion till
brottets art. Dessutom bör dubbelbestraffningen avskaffas vid små
förseelser.
Utskottets överväganden
Som regeringen påpekar är miljörättens sanktioner av två olika slag.
För miljösanktionsavgift räcker det att konstatera att en miljöregel
har överträtts oavsett om någon straffbar handling begåtts. För straff
däremot krävs att en fysisk person har begått en brottslig gärning. En
och samma handling eller underlåtelse kan alltså komma att
sanktionernas med både en avgift och ett straff. Det är när en fysisk
person för en sådan aktivitet eller inaktivitet träffas av både avgift
och straff som han eller hon kan uppleva sig vara utsatt för onödig
"dubbelbestraffning". Utskottet anser i likhet med regeringen att
starka skäl talar för att denna effekt av sanktionssystemet mildras.
Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag i denna del och
avstyrker därmed motion MJ19 (mp) yrkande 2.
Regeringen påpekar i propositionen att en förutsättning för att en
åtalsprövningsregel skall vara tillämplig är att överträdelsen kan
beivras med en miljösanktionsavgift och att åtal skall väckas om en
gärning sannolikt kommer att medföra en strängare påföljd än böter. I
det senare fallet kan nämligen en miljösanktionsavgift inte anses vara
tillräcklig som sanktion. När en åtalsprövningsregel är tillämplig,
är, som regeringen påpekar, utgångspunkten att åtal inte skall väckas.
Vid prövningen av frågan om åtal skall väckas eller inte måste en
helhetsbedömning av samtliga omständigheter göras. För gärningar där
sanktionsavgift faktiskt har ålagts, eller kommer att åläggas, och för
vilka straffvärdet inte är högt bör åtal inte väckas. Utskottet delar
regeringens uppfattning att straffvärdet får anses lågt exempelvis när
gärningen begåtts av oaktsamhet och oaktsamheten varit ringa. Även
andra omständigheter i det enskilda fallet kan göra att straffvärdet
är lågt. Som exempel nämner regeringen underlåtenhet att lämna in
miljörapporter i tid. I fall då det vore uppenbart oskäligt att ta ut
miljösanktionsavgift torde det, som regeringen påpekar, inte heller
finnas anledning att väcka åtal. Med hänvisning till vad regeringen
anför avstyrker utskottet motion MJ428 (c) yrkande 31 (delvis) såsom i
huvudsak tillgodosedd. Utskottet avstyrker jämväl motion MJ18 (c)
yrkande 3.
Övriga straffrättsliga frågor
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker fyra motionsyrkanden (s, m, kd, v) med krav bl.a.
på införande av en möjlighet att utdöma företagsbot i miljöbalken.
Jämför reservation 4 (v).
Motionerna
I motion MJ218 (kd) yrkande 2 föreslås att det utarbetas en
träffsäkerhetsanalys i de åtalsärenden som berör miljöbalken. I motion
MJ264 (v) yrkar motionärerna en lagändring i syfte att kunna ställa
juridiska personer till svars för miljöbrott. Enligt motionärerna i
motion MJ353 (m) yrkande 2 behövs miljöbalken ses över ur ett
rättssäkerhetsperspektiv. Slutligen efterlyser motionärerna i motion
MJ249 (s) utökade möjligheter att utdöma företagsbot.
Utskottets överväganden
Miljöbalksutredningen påpekar i sitt delbetänkande Miljöbalken under
utveckling (SOU 2002:50) att i Sverige kan endast fysiska personer
begå brott och straffas. Enbart människors handlingar och
underlåtenheter kan utgöra straffbara handlingar. Som utredningen
påpekar innebär detta att om straffansvaret avser att reglera
verksamhet i ett företag, såsom är fallet vid många av de verksamheter
som faller under miljöbalkens straffregler, uppkommer svårigheter vid
tillämpningen. På miljörättens område är problemen att finna den som
skall bära det straffrättsliga ansvaret vid överträdelse som begåtts
inom ramen för en juridisk person mycket stora. Detta kan enligt
utredningen bero på många faktorer. Ansvarsfördelningen mellan de
personer som verkar inom den juridiska personen kan vara oklar utan
att man därför kan lasta ledningen för företaget för detta.
Anledningen till att en skada eller risk för skada har uppstått kan
bero på att flera personer varit inblandade som inte varit helt
aktsamma. Vad var och en gjort kan kanske inte anses så oaktsamt att
hans eller hennes gärning är straffbar, även om den samlade
oaktsamheten kan vara betydande. Utredningen påpekar att det har
presenterats ett förslag om ändringar i reglerna om företagsbot
(Företagsbot Ds 2001:69) som innebär att förutsättningarna för att
ålägga företagsbot görs mindre begränsade. Om detta förslag antas kan
en stor del av miljöbrotten komma att träffas av företagsbot, också
sådana överträdelser som i dag är belagda med miljösanktionsavgifter.
Utredningen anser att det finns behov av att utreda hur de nu
befintliga sanktionerna kan påverka olika rättssubjekt inom ramen för
den utvärdering som skall ske. Det kan enligt utredningen också finnas
anledning att ta ställning till hur reglerna om miljösanktionsavgift
skall förhålla sig till företagsbot. Miljöbalksutredningen
argumenterar för att det finns skäl som talar för en generell lösning
av frågan om vem som skall bära det straffrättsliga ansvaret för brott
som begås i företagsverksamhet, men att vissa miljöbrott har en sådan
utformning att det ligger nära till hands att överväga en särskild
lösning inom miljöstraffrätten. Frågan har stor betydelse för
möjligheterna att beivra brott mot straffbestämmelserna i miljöbalken.
Mot bakgrund härav avser Miljöbalksutredningen att ytterligare
överväga dessa frågor. I avvaktan på resultatet härav avstyrker
utskottet motionerna MJ249 (s) och MJ264 (v). Utskottet avstyrker
dessutom motionerna MJ218 (kd) yrkande 2 och MJ353 (m) yrkande 2.
Sänkning av lägsta beloppet för miljösanktionsavgift
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att sänka det lägsta
beloppet för miljösanktionsavgiften. Samtidigt avstyrker utskottet sex
motionsyrkanden (m, kd, c) med krav som anses i huvudsak tillgodosedda
genom regeringens förslag. Slutligen avstyrker utskottet fyra
motionsyrkanden (m, c, mp) om att anpassa miljösanktionsavgiften till
företagens omsättning m.m. Jämför reservationerna 5 (c) och 6 (mp).
Propositionen
Regeringen föreslår att det lägsta beloppet för miljösanktionsavgift
sänks från 5 000 kr till 1 000 kr.
Motionerna
Enligt motion MJ18 (c) yrkande 1 bör reglerna i miljöbalken främja
samarbete, inte utgöra ett hinder. Motionärerna anser det därför
rimligt att jämställa en sent inkommen miljörapport med en sent
inkommen deklaration. På grund härav anser de att det bör införas en
förseningsavgift som ersättning för miljösanktionsavgiften vid
triviala förseelser. Vidare begär motionärerna i motionens yrkande 2
ändringar av systemet med miljösanktionsavgifter så att avgifterna tar
hänsyn till företagens storlek, graden av miljöfara samt uppsåt. De
anför att en stor del av miljösanktionsavgifterna inriktar sig på att
komma åt standardöverträdelser. Med standardöverträdelser menas sådana
som är enkla att uppdaga, oavsett om företagaren har haft ett uppsåt
eller om det funnits fara för människors hälsa eller miljön.
Sanktionsavgifterna är i de flesta fall fasta och anpassas alltså inte
till företagens omsättning eller storlek. En liknande uppfattning
kommer till yttryck i motion MJ218 (kd) yrkande 3. Enligt motionen
måste sanktionsåtgärderna stå i proportion till det inträffade.
Motionärerna anser därför att miljösanktionsavgiften borde ta hänsyn
till graden av miljöfara, uppsåt och företagets storlek. Även i motion
MJ302 (kd) efterlyses en sådan förändring av miljöbalken, vilken
enligt motionärerna bör revideras för att sanktionsbestämmelserna
skall bli tydliga och verklighetsförankrade. Lagar som stiftas skall
vara möjliga att efterleva, och om inte något uppsåt att bryta mot
bestämmelser föreligger skall det finnas en möjlighet att sätta ned
avgiften, anser motionärerna.
Också i motion MJ428 (c) yrkande 31 (delvis) framförs åsikten att en
sent inkommen miljörapport bör behandlas på samma sätt som en sent
inkommen deklaration. Vidare anser motionärerna att reglerna för
sanktionsavgifter bör anpassas efter företagens omsättning. Regeringen
bör därför ge ett tilläggsdirektiv till Miljöbalkskommittén i dessa
syften. Också enligt motion MJ429 (m) yrkande 8 efterlyses
förändringar av miljöbalken i så måtto att rättsäkerheten för enskilda
och företagare säkerställs. Enligt motionärerna måste det vara rimliga
proportioner mellan överträdelser och sanktioner. Sanktionsavgifterna
måste därför sänkas kraftigt och reglerna förändras, anförs det.
Enligt motion MJ437 (m) måste miljöbalken anpassas till de små
företagens villkor. De höga miljösanktionsavgifterna är orimliga och
måste sänkas. Utgångspunkten måste vara att hjälpa företagen. Samma
uppfattning kommer till uttryck i motion N227 (m) yrkande 7 (delvis).
Enligt motion MJ19 (mp) yrkande 3 är det inte rimligt att
sanktionsavgifterna är lika höga för små företag med låg omsättning
som för företag som omsätter miljardbelopp. Miljösanktionsavgifterna
bör därför anpassas till företagens omsättning.
Utskottets överväganden
Utskottet har i likhet med regeringen erfarit att det nuvarande lägsta
beloppet för miljösanktionsavgiften upplevs som anmärkningsvärt högt
vid överträdelse av bestämmelser av administrativ karaktär. På de skäl
som regeringen anför tillstyrker utskottet därmed förslaget om en
sänkning av miljösanktionsavgiften. Utskottet avstyrker i enlighet
härmed motionerna MJ218 (kd) yrkande 3, MJ302 (kd), MJ429 (m) yrkande
8 och MJ437 (m) i den mån dessa inte kan anses tillgodosedda med
regeringens förslag.
Miljöbalksutredningen behandlar i sitt delbetänkande Miljöbalken under
utveckling (SOU 2002:50) frågan om en förseningsavgift skall införas
för rapporter som kommit in för sent i stället för straff eller
miljösanktionsavgift. Enligt utredningen är fördelen med
förseningsavgifter att den enskilde skulle uppleva det som mer
acceptabelt att drabbas av en sådan än av straff och
miljösanktionsavgifter. Det finns enligt utredningen dock en rad skäl
mot att införa ett nytt system med förseningsavgifter. Ett skäl är att
det redan finns ett system med avgifter och att det inte finns något
som talar för att ett system med förseningsavgifter skulle bli enklare
eller billigare än ett system med miljösanktionsavgifter.
Bestämmelserna om miljösanktionsavgift kan ändras så att det ges ett
större utrymme för differentiering av beloppen, vilket är enklare än
att införa ett helt nytt system. Utredningen påpekar dessutom att
namnet sannolikt inte har någon större betydelse om det lägsta
beloppet för miljösanktionsavgiften sänks som regeringen nu föreslår.
Avgiften får därmed karaktär av förseningsavgift. I likhet med vad
Miljöbalksutredningen anför anser utskottet att nackdelarna med att
införa ytterligare avgiftssystem utöver de redan befintliga i
miljöbalken överväger de fördelar som kan vinnas. Utskottet avstyrker
därmed motionerna MJ18 (c) yrkande 1 och MJ428 (c) yrkande 31 i
behandlad del.
I propositionen påpekar regeringen att det under arbetet framkommit
förslag om att miljösanktionsavgiften bör sättas i relation till
verksamhetens omsättning, i likhet med vad som föreslås i motionerna
MJ18 (c) yrkande 2, MJ19 (mp) yrkande 3, MJ218 (kd) yrkande 3
(delvis), MJ428 (c) yrkande 31 (delvis) och N227 (m) yrkande
7 (delvis). Utskottet anser i likhet med regeringen att om en sådan
lösning väljs frångås några av huvudtankarna bakom den nuvarande
konstruktionen av miljösanktionsavgifter, dvs. att systemet skall vara
enkelt, tydligt, schabloniserat och handläggningen snabb. En koppling
till verksamhetens omsättning förutsätter att ytterligare uppgifter
måste hämtas in av beslutsmyndigheten och att bedömningar måste göras
i denna del. När det gäller de mera allmänna kraven på en
företagarvänlig miljöbalk vill utskottet framhålla att
Miljöbalkskommittén i syfte att anpassa miljölagstiftningen även till
de minsta företagen genomgående har att beakta konsekvenserna för små
och medelstora företag samt redovisa förslag som kan förenkla
miljöprövningen för dessa företag (dir. 2003:61). Med hänvisning
härtill avstyrker utskottet de nu behandlade motionsyrkandena.
Redaktionella rättelser
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om vissa rättelser i
miljöbalkens regelverk.
Propositionen
Regeringen föreslår att straffbestämmelsen i 29 kap. 8 § 21 a
miljöbalken upphävs. Straffbestämmelserna i 29 kap. 8 § första stycket
25, 27 och 28 samt 9 § första stycket 11 miljöbalken uppdateras i
fråga om de upplysningar som där lämnas om senast gjorda ändringar i
angivna EG-förordningar.
Utskottets överväganden
De rättelser regeringen föreslår är endast av redaktionell art.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Skydd av områden m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker 18 yrkanden (s, m, fp, kd, c) med olika förslag
till förändringar i reglerna om strandskydd. Utskottet hänvisar i det
sammanhanget till den beredning som pågår i Regeringskansliet.
Dessutom avstyrker utskottet en motion (kd) om att införa lagregler
för naturskyddsförrättning, också den med hänvisning till pågående
beredning. Jämför reservationerna 7 (m, c) och 8 (kd).
Motionerna
Ett stort antal motioner tar upp frågan om strandskyddsreglerna. I
motion MJ233 (m) förespråkas en generell rätt att bygga strandnära.
Några motionärer föreslår i motionerna MJ250 (m), MJ280 (m), N304 (m)
yrkande 9 och Bo223 (m) yrkande 7 att strandskyddsreglerna ses över
med sikte på att den enskilde markägaren ges större utrymme att fritt
förfoga över sin egendom. Därför bör det generella förbudet att
bebygga mark nära stränder och vattendrag upphävas. Inskränkningar
måste dock göras om det är motiverat av hänsyn till känsligt djur- och
växtliv eller för att garantera allmänhetens tillgång till bad- och
friluftsliv. Det skall i sådant fall ske genom att kommunerna antar en
detaljplan för området där strandskydd är motiverat. Genom ett sådant
förfarande ges förutsättningar för att de lokala och allmänna
intressen som finns sammanvägs på bästa sätt. I motion MJ232 (fp)
föreslås en decentralisering av beslut beträffande strandskyddet till
kommunal nivå. Enligt motion Bo265 (kd) yrkande 2 bör rätten att medge
undantag från strandskyddsbestämmelserna överföras från
länsstyrelserna till kommunerna och länsstyrelserna i stället erhålla
prövningsrätt. Motionärerna anför att det generella strandskyddet i
miljöbalken visserligen skall gälla för hela landet men att dispenser
bör ges på kommunal nivå. Motionärerna påpekar dock att det är av
största vikt att undantag ges endast under förutsättning att
tillgängligheten till strandlinjen inte äventyras för kommande
generationer. I motion MJ236 (c) framförs en liknande uppfattning om
att kommunerna bör ansvara för strandskyddsbesluten. Länsstyrelserna
bör ges den roll som Naturvårdsverket för närvarande har, dvs. att
kunna överklaga strandskyddsbeslut. Motionärerna anser dessutom att
möjligheten att bygga strandnära bör öka (yrkande 1). Dessa frågor bör
granskas av en parlamentarisk utredning (yrkande 2). Också i motion
MJ239 (c) framförs åsikten att regeringen bör lägga fram förslag till
sådan ändring i strandskyddsreglerna att strandskyddet utformas på
kommunal nivå. Samma uppfattning kommer till uttryck i motionerna N345
(c) yrkande 23 och MJ390 (c). Också i ett antal socialdemokratiska
motioner tas frågan om strandskyddsreglerna upp. I motion MJ345 (s)
efterlyses en differentierad strandskyddslagstiftning som tar hänsyn
till faktorer som möjligheten att öka attraktiviteten i glesbygden
genom möjligheter att bygga strandnära och intresset av skydd av
natur, bad- och friluftslivet i de mer tätbefolkade delarna av landet.
I motion MJ382 (s) anförs att det finns anledning att betona att
dispenser från strandskyddet skall medges endast om synnerliga skäl
finns och detta gagnar allmänheten. I motion MJ416 (s) anförs att det
förslag Naturvårdsverket lämnat till ändring av
strandskyddsbestämmelserna inte tillgodoser behovet av flexibilitet
vid tillämpning av reglerna. Motionärerna efterlyser en modernisering
av strandskyddsbestämmelserna. Motionärerna i motion MJ438 (s) anser
att kommunerna bör avgöra var strandskydd skall råda i sin fysiska
planering. I motion MJ466 (s) framförs uppfattningen att kommuner i
glesbygd skall ges rätt att undanta vissa områden från
strandskyddsbestämmelser. Slutligen tas i motion MJ473 (s)
strandskyddets betydelse för allemansrätten upp.
I motion MJ213 (kd) föreslås att lagregler om naturskyddsförrättning
bör införas så att hanteringen av naturreservatsbildning kan ske
enklare, snabbare och till lägre kostnad än vad nuvarande regler ger
möjlighet till.
Utskottets överväganden
I april 2001 gav regeringen Naturvårdsverket i uppdrag att kartlägga
tillämpningen av strandskyddsbestämmelserna och att överväga om
tillämpningen leder till att syftet med strandskyddet nås samt vid
behov föreslå åtgärder. Vidare skulle Naturvårdsverket utreda
förutsättningarna för och konsekvenserna av dels ett stärkt
strandskydd i tätortsnära områden med högt bebyggelsetryck, dels vissa
lättnader i glesbygdsområden för att underlätta regional utveckling
såsom turism och friluftsliv. Uppdraget redovisades i april 2002.
Naturvårdsverket lämnade förslag till såväl lättnader som skärpningar
av strandskyddsreglerna så att stränderna kommer att få tre
skyddsnivåer. Enligt förslaget bör de minsta sjöarna och vattendragen
undantas från det generella strandskyddet. Vidare bör
strandskyddsområdet för vattendrag som är mellan 1 och 6 meter breda
minskas till 50 meter från strandlinjen. Härutöver föreslog
Naturvårdsverket att länsstyrelsen under vissa förutsättningar i de
norra delarna av landet (målområde 1 enligt EU:s strukturfonder) skall
få upphäva strandskyddet för att stimulera den regionala utvecklingen.
Länsstyrelsen skall enligt förslaget dessutom få utvidgad rätt att
föreskriva att undantag från strandskyddet inte behöver sökas för
vissa komplementbyggnader m.m. De skärpningar som Naturvårdsverket
föreslog omfattar en möjlighet för länsstyrelsen att förordna för
områden att det skall gälla synnerliga skäl i stället för särskilda
skäl för dispens om det behövs för att strandskyddets syften skall
kunna upprätthållas på sikt. Vidare skall ett förordnande om upphävt
strandskydd i ett område med detaljplan omprövas om gällande
detaljplan ändras eller ersätts. I områden där strandskyddet upphävs
genom detaljplan skall planen, om möjligt, alltid omfatta fri passage
för allmänheten mellan strandlinjen och den bebyggelse eller de andra
anläggningar som planen avser. Naturvårdsverket föreslår dessutom att
dispensbesluten för nationalparker, statliga naturreservat eller
Natura 2000-områden inte får delegeras till en kommun. Vidare föreslås
att anmälningsplikt införs för byggnader eller anläggningar för de
areella näringarnas behov inom strandskyddat område. Slutligen
föreslår Naturvårdsverket att reglerna som underlättar att uppföra
enklare fritidshus i kustområden av riksintresse för naturvården och
friluftslivet i 4 kap. 4 § miljöbalken avskaffas i närheten av de
stora tätortsregionerna. Utskottet har erfarit att Naturvårdsverkets
förslag har remitterats till 130 olika instanser och att det för
närvarande bereds inom Regeringskansliet. Utgången av
beredningsarbetet bör enligt utskottet avvaktas. Utskottet avstyrker
därför motionerna MJ232 (fp), MJ233 (m), MJ236 (c) yrkandena 1 och 2,
MJ239 (c), MJ250 (m), MJ280 (m), MJ345 (s), MJ382 (s), MJ390 (c),
MJ416 (s), MJ438 (s), MJ466 (s), MJ473 (s), N304 (m) yrkande 9, N345
(c) yrkande 23, Bo223 (m) yrkande 7 samt Bo265 (kd) yrkande 2.
Frågan om lagregler för naturreservatsbildning m.m. har varit föremål
för Naturvårdsverkets och Lantmäteriverkets gemensamma arbete.
Resultatet presenterades i rapporten Naturskyddsförrättning för
genomförande av områdesskydd enligt miljöbalken (LMV-rapport 2000:11,
Naturvårdsverkets Rapport 5133) och grundar sig på en flerårig
diskussion verken emellan kring bl.a. formerna för genomförande av
beslut om naturreservat. Rapporten innehåller förslag till ändringar i
miljöbalken och anläggningslagen (1973:1149) samt till en ny lag om
naturskyddsförrättning. Syftet med förslagen är enligt författarna att
åstadkomma ett effektivare genomförande av vissa beslut om
områdesskydd enligt 7 kap. miljöbalken, med bl.a. regler om ersättning
och inlösen i anslutning till naturreservat, kulturreservat,
biotopskyddsområde och vattenskyddsområde genom en
lantmäteriförrättning. Rapporten har remissbehandlats och är föremål
för Regeringskansliets beredning. Utskottet avstyrker motion MJ213
(kd) i avvaktan på utgången av detta arbete.
Miljöföreskrifter, miljöprövning, m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker en motion (mp) med krav på regler för förenklad
miljöprövning med hänvisning till en pågående utredning. Vidare
avstyrker utskottet en motion (v) med en begäran om att regeringen
utformar direktiv för en utvärdering av miljöledningssystemen.
Slutligen avstyrker utskottet ett yrkande (c) med anknytning till
sanering av förorenade områden med hänvisning till tidigare
ställningstagande i frågan. Jämför reservationerna 9 (v) och 10 (c).
Motionerna
I motion MJ229 (mp) efterlyser motionärerna en förenklad miljöprövning
för tillfälligt tillstånd att rena förorenad jord på plats.
Motionärerna anför att processen för tillståndsgivning i stort sett är
densamma vid sanering av förorenade jordmassor på plats som om de
behandlas först efter bortfrakt. Det bästa alternativet ur
miljösynpunkt är enligt motionärerna att behandla materialet på plats,
varför tillståndsgivningen för lokal rening bör underlättas.
Riksdagen bör enligt motion MJ384 (v) begära att regeringen utformar
direktiv för en utvärdering av miljöledningssystemen inom myndigheter.
Motionärerna framhåller att miljöledningssystem är viktiga verktyg för
både myndigheter och företag. Det är därför viktigt att regeringen
utvärderar hur väl dessa är satta i förhållande till miljöbalken.
Enligt motionärerna finns det också behov av att utvärdera
miljöledningssystemens effekt inom den offentliga sektorn och hur
medlen hanterats.
Det är viktigt att staten sanerar de markområden som statliga
verksamheter förorenat anförs det i motion MJ428 (c) yrkande 35.
Staten har enligt motionärerna ett stort ansvar för att miljöbalkens
intentioner infrias. För att sätta press på privata verksamhetsutövare
som förorenat markområden är det av stor vikt att staten föregår med
gott exempel.
Utskottets överväganden
I februari 2002 gav regeringen Naturvårdsverket i uppdrag att utarbeta
förslag till nya delmål för sanering och efterbehandling till år 2010
för att miljökvalitetsmålet Giftfri miljö skall uppnås. Som underlag
för uppdraget skall resultaten av genomförda kart- och arkivstudier,
riskklassificeringar, undersökningar, utredningar samt erfarenheter av
genomförda efterbehandlingsåtgärder användas. Delmålet skall beakta
insatser med statlig liksom privat finansiering. I uppdraget ingår att
ge förslag till nya eller förändrade styrmedel som, enligt verkets
bedömning, kan behövas för att uppnå delmålen. I redovisningen skall
även ingå förslag till åtgärder för att stimulera efterbehandling i
privat regi. Uppdraget skall redovisas senast den 15 augusti 2003.
Utskottet kan instämma i vikten av de frågor som tas upp i motion
MJ229 (mp). Emellertid anser utskottet att Naturvårdsverkets
redovisning bör avvaktas innan riksdagen vidtar några åtgärder med
anledning av frågan. Utskottet avstyrker därför motionen.
Miljöbalkskommittén har redovisat att frågor som gäller tillsyn vid
företag med miljöledningssystem huvudsakligen har utretts genom en
enkät till samtliga länsstyrelser och kommunala miljönämnder och genom
fördjupade brevfrågor till olika myndigheter, certifieringsorgan,
organisationer och verksamhetsutövare (SOU 2002:50). Kommittén har
dragit slutsatsen att miljöledningssystemen ISO 14001 och EMAS ger
positiva effekter på miljöarbetet i företagen, men att sådana effekter
också kan nås på andra sätt. Kommittén har också funnit att behovet av
insatser från tillsynsmyndigheterna inte är mindre vid företag med
miljöledningssystem än vid andra företag. Det är enligt kommittén inte
troligt att insatserna med nuvarande resurser hos myndigheterna kommer
att kunna minska i någon större omfattning på längre sikt, men däremot
att tillsynens innehåll kan ändras beroende på om ett företag har
miljöledningssystem eller inte. Utskottet är inte berett att föreslå
några sådana åtgärder som föreslås i motion MJ384 (v). Motionen
avstyrks.
Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö innebär i ett generationsperspektiv
att förorenade områden är undersökta och vid behov åtgärdade. Eftersom
det är efterbehandlingsprojekten som ger ökad kunskap och för tekniken
framåt är det angeläget att ett antal av de förorenade områden som
innebär mycket stor risk eller stor risk för människors hälsa och
miljön tas om hand på ett tidigt stadium. I propositionen Svenska
miljömål - delmål och åtgärdsstrategier (2000/01:130) uttrycker
regeringen ambitionen att minst 100 sådana områden skall ha undersökts
och arbete ha påbörjats år 2005 och att av dessa minst hälften skall
vara åtgärdade senast vid utgången av år 2005. Ett systematiskt
inventeringsarbete i statlig regi har pågått i cirka tio år för att
kartlägga förorenade områden. Avsikten med inventeringarna är bl.a.
att översiktligt identifiera och kvantifiera de hälso- och miljörisker
som ett förorenat område kan ge upphov till, att utgöra grund för
prioriteringar och beslut om fortsatta undersökningar och
efterbehandlingsåtgärder, att ge en överblick över problemets
omfattning i landet samt att ge underlag för bedömning av behovet av
restriktioner för markanvändning enligt miljöbalkens bestämmelser om
miljöriskområden. Utskottet uttalade redan vid behandlingen av
propositionen Svenska miljömål att inriktningen av saneringsarbetet
måste ha sin grund i vad som framkommer bl.a. vid dessa inventeringar
(bet. 2001/02:MJU3, s. 50). Utskottets uppfattning kvarstår varför
utskottet avstyrker motion MJ428 (c) yrkande 35.
Äganderättsliga frågor
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker åtta motionsyrkanden (m, c) med krav på olika
ersättningsregler vid intrång i äganderätten m.m. Utskottet hänvisar
till vad utskottet tidigare anfört i frågan. Jämför reservation 11 (m,
kd, c).
Motionerna
Frågor om äganderätt och ersättning har föranlett en rad motioner. Det
anförs i motion MJ317 (c) att för samtliga skyddsformer gäller att
ersättningen till markägaren betalas ut som engångsersättning. Detta
kan enligt motionärerna vara mycket störande för skogsägarens
långsiktiga planering. Motionärerna föreslår därför att skogsägaren
skall kunna välja mellan engångsutbetalning eller löpande ersättning.
I motion MJ355 (c) yrkande 2 framhålls behovet av klara och tydliga
ersättningsregler. Ersättningsreglerna måste enligt motionärerna vara
klara och tydliga och kompensation skall utbetalas för begränsningar
av pågående markanvändning som är att betrakta som mer än
bagatellartade. Enligt motion MJ428 (c) bör i första hand statligt ägd
skog avsättas till reservat när likvärdiga skyddsvärden finns att
tillgå i statlig ägo. Motionärerna påpekar att bildandet av Sveaskog
har ökat möjligheterna att erbjuda ersättningsmark och även
utförsäljning av skogsmark till enskilda (yrkande 16). Vidare
efterlyser motionärerna regler för obligatoriska samråd mellan
myndigheter och markägare vid inventering av markområden. Motionärerna
beskriver att många markägare anser att inventeringarna inför Natura
2000 skedde utan att de var medvetna om det samt att det även förekom
att sådana områden inrättades utan markägarnas vetskap (yrkande 17).
Motionärerna anför vidare att det privata ägandet inte ifrågasätts
från så många håll men att det finns många krafter som vill urholka
det. Ett tydligt exempel på detta är viljan att försvaga den
grundlagsstadgade rätten till ersättning vid ingrepp. Det är en
absolut nödvändighet att markägare ges full ersättning när skogsmark
av olika anledningar tas ur produktion och omvandlas till reservat och
liknande (yrkande 18). Enligt motion MJ355 (c) yrkande 1 får
äganderättens innehåll inte urholkas utan måste respekteras. Om
intrång ändå måste göras skall den grundläggande principen vara att
markägaren skall ha full ersättning. Stor hänsyn måste tas till den
enskilda äganderätten vid tillämpning av lagstiftningen hävdas det i
motion MJ268 (m) yrkande 7. Motionärerna vill understryka vikten av
samråd och information till enskilda markägare i ett tidigt skede och
då redan vid inventeringen av intressanta områden. Andra tillfällen
där markägarintresset måste respekteras är undersökningar enligt
minerallagen. I motion N269 (m) yrkande 6 betonas också vikten av
ersättning vid inskränkning av ägande- och förfoganderätten.
Motionärerna anser att respekten för äganderätten inte nog kan
betonas. Det är bl.a. ett absolut krav att kontakt tas med markägaren
före inventering samt att vederbörande bereds tillfälle att närvara
vid fältarbetet. Tiden från inventering till fastställande måste
minimeras och markägaren skall kompenseras för intrånget.
Utskottets överväganden
Utskottet underströk i samband med behandlingen av regeringens
skrivelse En samlad naturvårdspolitik (skr. 2001/02:173, bet.
2001/02:MJU24, rskr. 2001/02:316) vikten av lokala dialoger och om att
på ett tidigt stadium förankra naturvården bättre hos alla berörda
aktörer inklusive brukare. Utskottet ansåg i likhet med regeringen att
arbetsformerna vid genomförande av områdesskydd måste utvecklas och
att processen bör präglas av öppenhet, lokal dialog och deltagande.
Informationsutbyte bör ske mycket tidigt och kontinuerligt genom hela
processen, och ett utåtriktat arbetssätt bör eftersträvas vid
genomförandet. Det är viktigt att undvika att naturvården, inklusive
områdesskydd, upplevs som olika former av hinder och förbud. I detta
sammanhang lyfte regeringen fram det utvecklingsarbete som
Skogsstyrelsen bedriver i samarbete med Naturvårdsverket och berörda
länsstyrelser och skogsvårdsstyrelser beträffande s.k.
landskogsekologiska kärnområden. Samtliga typer av områdesskydd
kombineras här med ett aktivt brukande av övrig skogsmark med en grön
skogsbruksplan som grund. Arbetet sker i samarbete mellan några tiotal
fastigheter och med stor öppenhet. Vad det är som skall bevaras bör
alltid vara tydligt formulerat och kommunicerat. Delaktighet och
samsyn kring målen för bevarandet är en avgörande förutsättning för
den långsiktiga framgången med områdesskyddet. Förslag till
reservatsbeslut med tillhörande skötselplaner bör utvecklas i nära
samråd med berörda intressenter. I skrivelsen redogör regeringen också
för det arbete med naturvårdsavtal som skogsvårdsorganisationen har
utfört sedan början av 1990-talet. I strävan att nå miljömålet kan
avtalen ses som ett nytt arbetssätt och som ett komplement till främst
naturreservat, biotopskyddsområden och generell naturhänsyn vid alla
skogsbruksåtgärder. Begreppet naturvårdsavtal avser sådana avtal som
träffas mellan staten genom skogsvårdsstyrelsen och skogsägaren i
syfte att bevara och utveckla ett områdes naturvärden.
Naturvårdsavtalen grundar sig inte på några speciella
författningsbestämmelser utan är avtal som ingås mellan två i princip
likställda parter. Avtalet tecknas för viss tid, mestadels 50 år, och
skogsägaren får en ersättning som delvis täcker värdet av vad denne
avstår. Avtal kan träffas med både fysiska och juridiska personer.
Utskottets uppfattning kvarstår om vikten av att arbetsformerna vid
genomförande av områdesskydd utvecklas. Inriktningen måste vara en
ökad öppenhet och dialog samt god information tidigt i processen. Det
är enligt utskottet dessutom av stor vikt att samverkan utvecklas
mellan människor som lever i eller nära områden som avses skyddas,
liksom med andra intressenter. Utskottet ställer sig emellertid
tveksamt till ett införande av ett formellt krav på samråd i det
arbete som avser insamling av kunskaper om landskapet, eftersom ett
sådant krav skulle kunna medföra att inget kunskapsinhämtade om ett
markområde alls skulle kunna ske utan att samråd skett med markägaren.
När informationen är insamlad bör den dock vara tillgänglig för såväl
markägare som andra. Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionerna MJ268 (m) yrkande 7, MJ317 (c), MJ355 (c)
yrkandena 1 och 2, MJ428 (c) yrkandena 16-18 samt N269 (m) yrkande 6.
Allemansrättsliga frågor
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker sex motionsyrkanden (s, m, kd, c) om
allemansrätten och kommersiell verksamhet med hänvisning till vad
utskottet tidigare anfört i frågan. Jämför reservation 12 (m, kd, c).
Motionerna
Ett antal motioner tar upp allemansrätten ur olika aspekter. I motion
MJ268 (m) yrkande 8 framställs krav på att kommersiell verksamhet på
annans mark inte skall få förekomma utan markägarens tillstånd. Motion
MJ205 (c) behandlar gränsdragningen mellan normalt utnyttjande av
allemansrätten och kommersiellt utnyttjande av densamma. Enligt
motionen bör regeringen låta utreda hur det i lagen kan tydliggöras
att allemansrätten tillkommer den enskilde och att kommersiellt
utnyttjande av mark i viss omfattning måste föregås av
överenskommelser med berörda markägare. Enligt motion MJ355 (c)
yrkande 3 bör en förutsättning för organiserat friluftsliv i
kommersiellt syfte vara att ett avtal slutits med markägarna. I motion
N345 (c) yrkande 22 framförs krav på att regeringen tar initiativ till
att förhindra missbruket av allemansrätten i kommersiellt bruk för att
i stället skapa förutsättningar för markägaren och det lokala
näringslivet att utveckla verksamheten efter de lokala
förutsättningarna. Kristdemokraterna anser i motion N391 (kd) yrkande
11 att kommersiell verksamhet på annans mark inte skall få ske utan
ägarens samtycke och skrivna avtal med markägaren. Motion MJ237 (s)
behandlar frågan om ett förtydligande av allemansrätten.
Utskottets överväganden
Utskottet har tidigare uttalat att allemansrätten är en sedvanerätt
som bör ligga fast och som bör värnas samtidigt som det är av största
betydelse att respekten för allemansrättens gränser alltid visas och
att de skyldigheter som följer med rättigheterna iakttas (skr.
2001/02:173 En samlad naturvårdspolitik, bet. 2001/02:MJU24, rskr.
2001/02:316). Utskottet är väl medvetet om att ett felaktigt eller
ovarsamt nyttjande av allemansrätten leder till konflikter med
markägarna. Sådana konflikter bör alltid förebyggas. Goda vanor måste
grundläggas tidigt i skola och förskola. Också en god planering för
friluftsliv kan hjälpa till att vidmakthålla respekt och förståelse
för allemansrätten. Allemansrätten har under de senaste årtiondena
delvis fått ändrade förutsättningar genom den ökade motoriseringen
respektive kommersialiseringen av friluftslivet. Urbanisering och
ändrade fritidsvanor har gjort att aktiviteterna i naturen, såväl till
karaktär som till omfattning, ser annorlunda ut i dag. Detta
understryker ytterligare vikten av kunskap om allemansrätten och en
god planering för friluftsliv, där inte minst markägarna involveras.
Upplevelseturism i olika former tenderar att öka. För såväl offentlig
som privat mark bör stor vikt läggas vid kontakt och, samråd med
markägaren och, i relevanta fall, fiskevattenägaren innan kommersiell
verksamhet påbörjas. Ett kommersiellt turistiskt nyttjande kan ge både
incitament och ekonomi för naturvård samtidigt som de upplevelser som
naturturismen förmedlar kan medföra ökad förståelse för och kunskap om
naturvård. Detta gäller i synnerhet om turistföretagen och
turistprodukterna har en god lokal förankring. Vid samråd och prövning
bör generellt prioritet ges åt de turistaktiviteter som medför minst
miljöpåverkan. Utskottet ansåg vid behandlingen av regeringens
skrivelse att de bedömningar regeringen gjorde innebär att de olika
intressekonflikter som kan uppstå på ett verksamt sätt skulle kunna
mötas. Utskottets uppfattning kvarstår, och därmed avstyrks motionerna
MJ205 (c), MJ237 (s), MJ268 (m) yrkande 8, MJ355 (c) yrkande 3, N345
(c) yrkande 22 och N391 (kd) yrkande 11 i den mån de inte är
tillgodosedda med det anförda.
Övriga lagstiftningsfrågor och administrativa frågor
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker en motion (mp) med krav på ändringar i
vattenskoterförordningen (1993:1053) såsom tillgodosedd med det
reformarbete som pågår. Vidare avstyrker utskottet ett motionsyrkande
(kd) med krav på grushushållningsplaner. Utskottet hänvisar till det
arbete som pågår med att införliva EG:s ramdirektiv för vatten.
Härutöver avstyrker utskottet ett motionsförslag (c) om att SMHI
kostnadsfritt skall tillhandahålla vissa väderdata, en motion (s) om
att förlägga en planerad myndighet till Umeå samt ett förslag (v) om
att tillsätta en särskild utredare för att utröna effekterna av
flygbesprutning. Slutligen avstyrker utskottet ett motionsyrkande (fp)
om att regeringen skall tillsätta en hållbarhetskommission med
hänvisning till vad det sammansatta utrikes-, miljö- och
jordbruksutskottet anfört i frågan. Jämför reservationerna 13 (fp, kd,
c, mp) och 14 (kd).
Motionerna
Enligt motion MJ308 (mp) bör vattenskoterförordningen ses över så att
definitionen av vattenskoter blir entydig (yrkande 1). Vidare anser
motionärerna att regeringen skall verka i EU för rätten att bibehålla
de svenska regleringarna av vattenskotertrafik (yrkande 2). Till grund
för yrkandena anför motionärerna att enligt vattenskoterförordningen
kräver användandet visserligen särskilt tillstånd från länsstyrelsen,
men att en vattenskoteråkare nyligen frikändes i ett
domstolsavgörande, eftersom domstolen inte ansåg det självklart att
han brukat en vattenskoter enligt definitionen i förordningen. Det är
enligt motionärerna viktigt att regleringen ses över så att
definitionen blir entydig.
I motion MJ432 (kd) yrkande 7 påpekas att eftersom två tredjedelar av
vårt grundvatten är beroende av grusåsar bör regeringen verka för att
det upprättas grushushållningsplaner såväl regionalt som nationellt.
Motion MJ433 (c) tar upp kravet på att SMHI skall ges ett uttryckligt
uppdrag att utan dröjsmål och utan kostnad via Internet tillhandahålla
sådana observationer och data som kan vara av betydelse för den
enskilde medborgaren som underlag för dennes beslut om skydd mot
väderrelaterade skador.
Enligt motion MJ379 (s) bör den myndighet som skall ersätta
Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) och som skall
syssla med miljöstudier förläggas i Umeå.
Enligt motion MJ385 (v) bör en särskild utredare tillsättas för att
utröna effekterna av flygbesprutning, punktbekämpningar med
bekämpningsmedel samt utvärdera Miljöskadefondens verksamhet.
Slutligen bör regeringen enligt motion MJ315 (fp) yrkande 1 tillsätta
en hållbarhetskommission med uppgift att se över vilka
effektiviseringar och moderniseringar av samhällets regelverk,
styrmedel och upplysningsverksamhet som behöver göras. Kommissionens
uppgift skall vara att i samråd med näringsliv och opinionsbildande
organisationer finna former för hur man skall integrera strävandena
efter en hållbar utveckling och hur man bäst organiserar samhällets
behov av utvecklingsinsatser inom detta område.
Utskottets överväganden
Utskottet har erfarit att det inom Miljödepartementet pågår en översyn
av definitionen av begreppet vattenskoter i vattenskoterförordningen
såsom efterlyses i motion MJ308 (mp) yrkandena 1 och 2. Översynen
grundar sig på ett förslag från Naturvårdsverket vilket har
remissbehandlats och kommer att bli föremål för beslut under våren.
Enligt Miljödepartementets bedömning kommer definitionen att bli så
entydig som förespråkas i motionen. När det gäller de nationella
reglerna för vattenskotertrafik vill utskottet hänvisa till att EG-
rätten inte torde påverka rätten att bibehålla
vattenskoterförordningen. Utskottet har erfarit att frågan i
informellt sammanhang har ventilerats med kommissionen. Anledningen
till denna bedömning är att vattenskoterförordningen innebär förbud
för användande, vilket är ett område som inte är harmoniserat inom EU.
Sverige har därför rätt att utfärda inskränkningar av denna art
förutsatt att förbudet inte förenas med tekniska krav som i praktiken
blir produktkrav. Motionen är därmed tillgodosedd och avstyrks.
Utskottet instämmer till stor del i vad som anförs i motion MJ432 (kd)
yrkande 7 om behovet av grushushållningsplaner och om att tillgången
på grundvatten till viss del är beroende av grusåsar. Ett omfattande
arbete pågår när det gäller förberedelser för genomförandet av
ramdirektivet för vatten. Insikten om grundvattenförekomsternas värde
kan göra det lättare för vattenförsörjningens huvudmän (oftast
kommunerna) att göra riktiga bedömningar vid intressekonflikter,
speciellt i planeringssammanhang. Utskottet anser att grundvattnet
utgör en långsiktigt mycket viktig del av landets resurser, vilket
innebär att grundvattenbildningen måste kunna kvantifieras samtidigt
som grundvattnets kvalitet måste garanteras. Regeringen anger i
budgetpropositionen för år 2003 (prop. 2002/03:1 volym 11 utg.omr. 20)
att det pågående inledande arbetet för att nå miljökvalitetsmålet
Grundvatten av god kvalitet till stor del består av kunskapsinsamling
om grundvattnets produktion, kvantitet och kvalitet i förhållande till
behovet, samt utveckling av metoder och styrmedel för att säkerställa
en hållbar grundvattenhantering. Berörda myndigheter arbetar med att
utveckla en handbok för vatten. Det framgår att regeringen bedömer att
frågorna bör behandlas i samband med genomförandet av ramdirektivet
för vatten och en ny svensk vattenadministration. Utskottet anser för
egen del att detta arbete inte bör föregripas genom att riksdagen nu
uttalar sig i frågan. Mot bakgrund härav avstyrker utskottet motionen
i berörd del.
SMHI:s verksamhet regleras i förordningen (1996:280) med instruktion
för Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. Institutet
skall kostnadsfritt tillhandahålla grundläggande väderobservationer.
Dessa finns bl.a. utlagda på SMHI:s hemsida. För specialprognoser kan
myndigheten ta ut avgift som skall täcka kostnader i verksamheten.
Denna uppdragsverksamhet och affärsverksamhet finansieras med dessa
avgifter. Affärsverksamheten bedrivs på kommersiella villkor på en
helt eller delvis konkurrensutsatt marknad. På Institutets hemsida
anges ett flertal olika vädertjänster på affärsmässig basis. En sådan,
Bizmet Agri, erbjuder och levererar branschanpassad väderinformation
för bl.a. Sverige. Målgruppen för detta besluts- och modellunderlag är
enskilda jordbrukare, serviceorganisationer, institutioner
(växtrådgivning m.m.), skogsbruk och torvproducenter. Den
branschanpassade väderinformationen innehåller både uppmätta väderdata
och prognoser i olika former, allt från närmaste timmen upp till 10
dygn. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion MJ433
(c).
När det gäller motion MJ379 (s) vill utskottet hänvisa till de
gällande principerna för utlokalisering av statliga myndigheter.
Utgångspunkten är att riksdagen kan förvänta sig att regeringen
underställer ärenden om lokalisering av statlig verksamhet som är av
större vikt eller på annat sätt av principiellt intresse för
riksdagens bedömning och beslut. Självklart föreligger alltid
möjligheten för utskott och riksdag att göra bedömningen att det inte
finns skäl att ta ställning i ett lokaliseringsärende. Utskottet är
emellertid inte berett att föreslå riksdagen några åtgärder med
anledning av motionen.
När det gäller kraven på en särskild utredare för att utröna
effekterna av flygbesprutning som framförs i motion MJ385 (v) vill
utskottet anföra följande. För närvarande regleras frågor om
bekämpningsmedel i 14 kap. miljöbalken. Förbudet mot spridning av
kemiska och biologiska bekämpningsmedel från luftfartyg finns i 14
kap. 18 §. Den som bedriver eller låter bedriva en verksamhet i
egenskap av fastighetsägare kan bli skadeståndsskyldig för skador som
verksamhet på en fastighet kan ha orsakat i sin omgivning. Denna
möjlighet har funnits sedan år 1986. Bestämmelserna finns nu i 32 kap.
miljöbalken. I motionen efterfrågas en utvärdering av
Miljöskadefondens verksamhet. Motionärerna torde härmed avse
miljöskadeförsäkringen som regleras i 33 kap. miljöbalken. Enligt
reglerna betalas ersättning för personskada bl.a. när rätten till
skadestånd enligt 32 kap. miljöbalken är preskriberad eller om det
inte kan utredas vem som är ansvarig för skadan. Den som vill kräva
ersättning för en skada måste anmäla skadan eller begära ersättning
inom tre år från det att skadan inträffade. Frågan om en sådan
försäkring som ett alternativ till en fondlösning behandlades av
Miljöskadefondsutredningen i betänkandet Miljöskadefond (SOU 1987:1).
Regeringen fann i prop. 1987/88:85 att försäkringslösningen gav
fördelar framför fondlösningen främst när det gällde finansiering,
skadereglering och administration. I Miljöskadeförsäkringens
betänkande Miljöskadeförsäkringen i framtiden (SOU 1993:78)
redovisades en utvärdering av miljöskadeförsäkringen och det
förordades att de gällande formerna för försäkringen skulle behållas.
Förslag till ändring av vissa villkor lämnades dock och dessa har
genomförts. Utskottet har erfarit att det inom EU för närvarande pågår
ett arbete om nya gemensamma regler för miljöskadeansvar. Även om
detta arbete ännu inte färdigförhandlats är det inte troligt att dessa
bestämmelser kommer att kunna tillämpas retroaktivt. Hur den svenska
miljöskadeförsäkringen kommer att påverkas av detta är ännu oklart.
Det är dock troligt att en översyn av de svenska bestämmelserna kommer
att bli nödvändig inom de närmaste åren. Med hänvisning till det
anförda avstyrker utskottet motion MJ385 (v).
Ett motsvarande yrkande som framställs i motion MJ315 (fp) yrkande 1
återfinns behandlat i det sammansatta utskottets betänkande
2002/03:UMJU1 Johannesburg - FN:s världstoppmöte om hållbar
utveckling. Det sammansatta utskottet understryker där bl.a. vikten av
att hållbar utveckling genomsyrar all politik på alla nivåer.
Utskottet instämmer därför i uppfattningen att ett framgångsrikt
arbete för hållbar utveckling endast kan uppnås genom ökad
samstämmighet, samordning och samarbete mellan olika politikområden
och mellan olika institutionella nivåer lokalt, nationellt och
internationellt. Utskottet konstaterar att det lokala arbetet ute i
kommunerna med Agenda 21-frågor ges ett omfattande stöd och även
fungerar som en förebild för det nationella och internationella
arbetet. Nationalkommittén för Agenda 21 och Habitat har precis lagt
fram sitt slutbetänkande En hållbar framtid i sikte (SOU 2003:31). Den
parlamentariskt sammansatta kommitténs uppgift har varit att förankra,
samordna och utveckla arbetet kring Agenda 21 och Habitat i Sverige. I
arbetet med Agenda 21 och Habitatagendan, vilken rör hållbar
utveckling av städer och bebyggelsemiljöer, har kommunerna en
nyckelroll, eftersom det är på den lokala nivån som mycket av det
praktiska arbetet måste ske. Det är också där man kan utgå från de
problem och möjligheter som finns i det egna närområdet och där som
man kan nå en bred delaktighet bland många olika samhällsgrupper.
Kommittén har ansett det viktigt att stötta det lokala arbetet, till
exempel genom erfarenhetsutbyte, dialog och spridning av goda exempel.
I genomförandeplanen från Johannesburg anges att alla nationer skall
påbörja genomförandet av de nationella strategierna för hållbar
utveckling senast år 2005. Den nationella strategin speglar specifika
nationella förhållanden och genomförandet skall utföras i
överensstämmelse med varje nations prioriteringar och behov. I
enlighet med åtaganden inom FN och uppmaningar från EU presenterade
den svenska regeringen en nationell strategi för hållbar utveckling i
mars 2002 (skr. 2001/02:172, bet. 2001/02:MJU16, rskr. 2001/02:315).
Den svenska strategin är en del av omställningen till ett mer hållbart
samhälle. Regeringen anger att denna långsiktiga process kontinuerligt
och regelbundet kommer att följas upp och att strategin kommer att
utvecklas och kompletteras. Regeringen har sedan november 2001
genomfört konsultationer kring strategin med olika grupper i
samhället. Det sammansatta utskottet har inhämtat att dessa
konsultationer skall fortsätta och resultaten skall integreras i en
reviderad version av strategin. Som framgår av skrivelsen avser
regeringen att genomföra en första revidering under år 2003. Nu
redovisade ambitioner när det gäller det fortsatta arbetet främjar
medverkan och delaktighet från många aktörer i samhället. En
revidering av den nationella strategin för hållbar utveckling måste
självfallet utgå från de ekonomiska, sociala och miljömässiga
dimensionerna av en sådan utveckling. Det sammansatta utskottet
förutsätter därmed att en sådan revidering beaktar de viktiga
förutsättningar för hållbar utveckling som utskottet i det ovanstående
hänvisat till såsom demokrati och delaktighet, jämställdhet, kulturell
mångfald m.m. Att Sverige skall vara drivande i denna reformprocess
sammanfaller väl med tidigare uttalanden gjorda vid ett flertal
tillfällen när riksdagen behandlat frågan om en reformering av FN:s
organisation. (Se bl.a. bet. 2000/01:UU4, 2001/02:UU4 och
2001/02:UU8.) Sammanfattningsvis delar utskottet den uppfattning som
det sammansatta utskottet givit uttryck för och avstyrker med
hänvisning härtill motion MJ315 (fp) yrkande 1.

Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges inom parentes
vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.

1. Övriga tillsynsfrågor, punkt 3 (mp)
av Gunnar Goude (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ376
yrkandena 1 och 2 och avslår motionerna 2002/03:MJ218 yrkande 1,
2002/03:MJ410, 2002/03:MJ420 yrkande 8, 2002/03:MJ432 yrkande 11 och
2002/03:Bo319 yrkande 5.
Ställningstagande
I miljöbalken finns den s.k. ersättningsprincipen
(substitutionsprincipen) som innebär att man vid hantering av
produkter skall använda det minst miljöfarliga alternativet, såvida
det inte är oskäligt mycket dyrare. Kommunernas tillsynsmyndigheter
måste i dag vända sig till varje verksamhetsutövare, vilket är
ineffektivt. Dessa bör i stället ges rätt att utarbeta generella
föreskrifter enligt miljöbalkens tillåtlighetsregler.
Kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder bör dessutom ges rätt att
förelägga kommunen att upprätta åtgärdsprogram för att uppnå
miljökvalitetsnormer för luftkvalitet. Om gränsvärden för luftkvalitet
inte uppnås finns stöd i miljöbalken för att ställa krav på
åtgärdsprogram. Dessa beslut kan emellertid inte fattas av den lokala
tillsynsmyndigheten. En miljö- och hälsoskyddsnämnd kan alltså inte
förelägga den egna kommunen att upprätta ett åtgärdsprogram. Den
lokala myndigheten behöver därför stärkas.
Vad som anförs ovan bör ges regeringen till känna.

2. Åtalsprövningsregel i miljöbalken m.m., punkt 5 (c)
av Roger Karlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken
såvitt avser 29 kap. 11 § och tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2002/03:54 i denna del och motion 2002/03:MJ18 yrkande 3
och avslår motionerna 2002/03:MJ19 yrkande 2 och 2002/03:MJ428 yrkande
31 i denna del.
Ställningstagande
Den åtalsprövningsregel som föreslås i propositionen är ett steg i
rätt riktning, men är inte tillräcklig. Bagatellartade överträdelser
kommer fortfarande att vara kriminella i lagens mening och
tillsynsmyndigheten kommer fortfarande att ha krav på sig att
åtalsanmäla dessa. Miljöbalkskommittén uttalade i sitt delbetänkande
Miljöbalken under utveckling (SOU 2002:50) att avkriminalisering av
vissa överträdelser gentemot miljöbalken skulle kunna bidra till ett
bättre tillsynsklimat och till att spara tillsynsmyndigheternas
resurser. Försummelser i underrättelse- och uppgiftsskyldigheten bör
avkriminaliseras om de inte innebär en risk för människors hälsa eller
miljön. Detta bör ges regeringen till känna.

3. Åtalsprövningsregel i miljöbalken m.m., punkt 5 (mp)
av Gunnar Goude (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken
såvitt avser 29 kap. 11 § och tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:MJ19 yrkande 2 och avslår proposition 2002/03:54 i
denna del och motionerna 2002/03:MJ18 yrkande 3 och 2002/03:MJ428
yrkande 31 i denna del.
Ställningstagande
Regeringen föreslår i propositionen en åtalsprövningsregel.
Miljöpartiet anser att en åtalsprövningsregel inte bör införas nu. Vi
är visserligen inte helt emot en sådan regel, men vill invänta övriga
förslag från Miljöbalkskommittén och ta ställning dem i ett
sammanhang. Avkriminalisering av miljöbrott bör ske med största
försiktighet med tanke på de signaler det kan ge till olika
samhällsaktörer. Detta bör ges regeringen till känna.

4. Övriga straffrättsliga frågor, punkt 6 (v)
av Kjell-Erik Karlsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 4. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ264 och
avslår motionerna 2002/03:MJ218 yrkande 2, 2002/03:MJ249 och
2002/03:MJ353 yrkande 2.
Ställningstagande
Lagen bör ändras så att juridiska personer skall kunna ställas till
ansvar för miljöbrott. Skälen härtill är att det skulle ge en
effektivare rättstillämpning. Det är ofta svårt att peka ut den
enskilde person inom ett företag som kan göras ansvarig för en
miljööverträdelse. Detta problem skulle därmed kunna lösas. Omfånget
av brottsutredningar och rättegångar skulle dessutom bli mindre,
vilket skulle leda till en ökad kostnadseffektivitet. Straffet skulle
också träffa rätt med en gång. Företagen skulle dessutom vara mer
intresserade av att hålla firmanamnet rent från miljöbrott, vilket
innebär att miljöambitionerna inom företaget skulle öka. Detta bör ges
regeringen till känna.

5. Sänkning av lägsta beloppet för miljösanktionsavgift, punkt
7 (c)
av Roger Karlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken
såvitt avser 30 kap. 2 § och tillkännager för regeringen vad som
framförs i reservation 5. Därmed bifaller riksdagen proposition
2002/03:54 i denna del och motion 2002/03:MJ18 yrkandena 1 och 2 och
avslår motionerna 2002/03:MJ19 yrkande 3, 2002/03:MJ218 yrkande 3,
2002/03:MJ302, 2002/03:MJ428 yrkande 31 i denna del, 2002/03:MJ429
yrkande 8, 2002/03:MJ437 och 2002/03:N227 yrkande 7 i denna del.
Ställningstagande
Regeringens förslag om att sänka lägsta beloppet för
miljösanktionsavgift är bra men otillräckligt. Miljöbalken bör främja
samarbete, inte utgöra ett hinder. Det är därför rimligt att till
exempel jämställa en sent inkommen miljörapport med en sent inkommen
deklaration. Jag anser därför att man bör införa en förseningsavgift
som ersättning för miljösanktionsavgift vid triviala förseelser.
En stor del av miljösanktionsavgifterna inriktar sig på att komma åt
standardöverträdelser. Med den typen av överträdelser menas sådana som
är enkla att uppdaga, oavsett om företagaren har handlat uppsåtligen
eller om det uppkommit fara för människors hälsa eller miljön.
Sanktionsavgifterna är i de flesta fall fasta och anpassas alltså inte
till företagens omsättning eller storlek. Jag anser därför att
systemet med miljösanktionsavgifter bör ändras så att man vid
bedömningen av avgiften tar hänsyn till bl.a. företagets storlek och
graden av miljöfara.
Vad som anförs ovan bör ges regeringen till känna.

6. Sänkning av lägsta beloppet för miljösanktionsavgift, punkt
7 (mp)
av Gunnar Goude (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken
såvitt avser 30 kap. 2 § och tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 6. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2002/03:54 i denna del och motion 2002/03:MJ19 yrkande 3
och avslår motionerna 2002/03:MJ18 yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ218
yrkande 3, 2002/03:MJ302, 2002/03:MJ428 yrkande 31 i denna del,
2002/03:MJ429 yrkande 8, 2002/03:MJ437 och 2002/03:N227 yrkande 7 i
denna del.
Ställningstagande
Miljöpartiet accepterar regeringens förslag om en sänkning av lägsta
beloppet för miljösanktionsavgift. Det är emellertid inte rimligt att
sanktionsavgifterna är lika höga för små företag med låg omsättning
som för företag som omsätter miljardbelopp. Jag anser därför att
miljösanktionsavgifterna skall differentieras i förhållande till
företagens omsättning. Detta bör ges regeringen till känna.

7. Skydd av områden m.m., punkt 9 (m, c)
av Bengt-Anders Johansson (m), Cecilia Widegren (m) och
Roger Karlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 7. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ233,
2002/03:MJ236 yrkande 1, 2002/03:MJ239, 2002/03:MJ250, 2002/03:MJ280,
2002/03:MJ345, 2002/03:MJ390, 2002/03:N304 yrkande 9 och 2002/03:Bo223
yrkande 7 och avslår motionerna 2002/03:MJ213, 2002/03:MJ232,
2002/03:MJ236 yrkande 2, 2002/03:MJ382, 2002/03:MJ416, 2002/03:MJ438,
2002/03:MJ466, 2002/03:MJ473, 2002/03:N345 yrkande 23 och
2002/03:Bo265 yrkande 2.
Ställningstagande
Förbudet mot strandnära bebyggelse har medfört svårigheter för
människor som vill bosätta sig nära en insjö eller ett vattendrag. Det
finns i Sverige mycket obebyggd tillgänglig strandmark med
restriktioner för byggande. Detta är ett problem för stora delar av
glesbygden. En ökad möjlighet att bygga strandnära i glesbygden skulle
höja attraktiviteten och stimulera till inflyttning. Visserligen
behövs en lagstiftning som skyddar flora och fauna samt garanterar
tillgången till bad- och friluftsliv, särskilt i folktäta områden, men
vi anser att det generella förbudet att bygga i närheten av vatten bör
avskaffas. Utformningen av strandskyddet bör i stället ske på lokal
nivå eftersom kunskapen om de berörda strandområdena och utnyttjandet
av dessa är störst lokalt. Då kan ett starkt skydd i områden som är
skyddsvärda med hänsyn till känsligt djur- och växtliv eller för att
garantera allmänhetens tillgång till bad- och friluftsliv förenas med
möjligheter att bygga i områden som inte har höga skyddsvärden.
Lagstiftningen bör ändras i enlighet med dessa intentioner. Detta bör
ges regeringen till känna.

8. Skydd av områden m.m., punkt 9 (kd)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 8. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ213
och 2002/03:Bo265 yrkande 2 och avslår motionerna 2002/03:MJ232,
2002/03:MJ233, 2002/03:MJ236 yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ239,
2002/03:MJ250, 2002/03:MJ280, 2002/03:MJ345, 2002/03:MJ382,
2002/03:MJ390, 2002/03:MJ416, 2002/03:MJ438, 2002/03:MJ466,
2002/03:MJ473, 2002/03:N304 yrkande 9, 2002/03:N345 yrkande 23 och
2002/03:Bo223 yrkande 7.
Ställningstagande
Det generella strandskyddet i miljöbalken skall gälla för hela landet
men möjligheten att bevilja dispens skall ges på kommunal nivå. Det är
av största vikt att undantag från strandskyddet endast ges under
förutsättning att tillgängligheten till strandlinjen inte äventyras
för kommande generationer. Detta bör ges regeringen till känna.

9. Miljöföreskrifter, miljöprövning, m.m., punkt 10 (v)
av Kjell-Erik Karlsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 9. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ384 och
avslår motionerna 2002/03:MJ229 och 2002/03:MJ428 yrkande 35.
Ställningstagande
Miljöledningssystem är ett viktigt verktyg för både myndigheter och
företag. Det är viktigt att utvärdera hur väl dessa är satta i
förhållande till miljöbalken. Det finns också behov av att utvärdera
vilken effekt miljöledningssystem haft inom den offentliga sektorn och
hur medlen hanterats. Regeringen bör därför utforma direktiv för en
utvärdering av miljöledningssystemen inom myndigheter. Detta bör ges
regeringen till känna.

10. Miljöföreskrifter, miljöprövning, m.m., punkt 10 (c)
av Roger Karlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 10. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ428
yrkande 35 och avslår motionerna 2002/03:MJ229 och 2002/03:MJ384.
Ställningstagande
Staten har ett stort ansvar för att miljöbalkens intentioner infrias.
För att det skall vara möjligt att sätta press på privata
verksamhetsutövare som förorenat markområden är det viktigt att staten
föregår med gott exempel och sanerar de förorenade markområden som
statliga verksamheter har orsakat. Detta bör ges regeringen till
känna.

11. Äganderättsliga frågor, punkt 11 (m, kd, c)
av Sven Gunnar Persson (kd), Bengt-Anders Johansson (m),
Cecilia Widegren (m) och Roger Karlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 11. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ268
yrkande 7, 2002/03:MJ355 yrkande 1, 2002/03:MJ428 yrkandena 16-18 och
2002/03:N269 yrkande 6 och avslår motionerna 2002/03:MJ317 och
2002/03:MJ355 yrkande 2.
Ställningstagande
Genom att bilda Sveaskog har möjligheterna ökat att erbjuda
ersättningsmark och även utförsäljning av skogsmark till enskilda.
Detta är bra men då skyddsvärd skog avsätts till reservat bör i första
hand statligt ägd skog tas i anspråk.
Många markägare kan vittna om att inventeringarna inför Natura 2000
skedde utan att markägarna var medvetna om det. Det förekom till och
med att sådana områden inrättades utan markägarnas vetskap. Respekten
för äganderätten kan inte nog betonas. Det måste vara ett krav att
kontakt tas med markägaren före inventeringar. Markägaren bör också få
vara med vid olika fältarbeten. Utan en öppen och bred dialog blir det
svårt att nå förståelse då markområden skall skyddas. Tiden från
inventering till beslut måste också minimeras. Det är därför befogat
med obligatoriska samråd mellan myndigheter och markägare.
Det privata ägandet ifrågasätts inte från så många håll. Det finns
däremot många som vill urholka det. Ett tydligt exempel på detta är
viljan att försvaga den grundlagsstadgade rätten till ersättning vid
ingrepp. Det är en absolut nödvändighet att markägare ges full
ersättning när skogsmark tas ur produktion och omvandlas till reservat
eller liknande.
Vad som anförs ovan bör ges regeringen till känna.

12. Allemansrättsliga frågor, punkt 12 (m, kd, c)
av Sven Gunnar Persson (kd), Bengt-Anders Johansson (m),
Cecilia Widegren (m) och Roger Karlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 12. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ268
yrkande 8, 2002/03:MJ355 yrkande 3 och 2002/03:N391 yrkande 11 och
avslår motionerna 2002/03:MJ205, 2002/03:MJ237 och 2002/03:N345
yrkande 22.
Ställningstagande
Vi anser att allemansrättens utformning bör ses över. Kommersiell
friluftsverksamhet på privat mark måste förutsätta att markägaren är
vidtalad och har lämnat sitt godkännande. Det bör vara ett krav att
skriftliga avtal om villkoren för verksamheten upprättas. Miljöbalken
bör i enlighet härmed ändras så att missbruk av allemansrätten
förhindras. Detta bör ges regeringen till känna.

13. Hållbarhetskommission, punkt 13 (fp, kd, c, mp)
av Lennart Fremling (fp), Sven Gunnar Persson (kd), Sverker
Thorén (fp), Roger Karlsson (c) och Gunnar Goude (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 13. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ315
yrkande 1.
Ställningstagande
Framtidens stora miljöutmaningar måste hanteras med nya strategier. En
lärdom från toppmötet i Johannesburg är att vi inte kan använda gamla
tiders organisation, regelverk och styrmedel för att hantera den
mycket genomgripande utveckling som krävs. Det gäller också i hög grad
Sverige. Vi tror inte att det går att möta 2000-talets utmaningar med
en struktur som utvecklats under efterkrigstiden och präglats av 1970-
och 1980-talens frågeställningar. Det är tydligt att politiken inte
har lyckats finna former för samverkan mellan olika sfärer i
samhället, något som är helt nödvändigt om vi skall få till stånd en
samlad utvecklingskraft. Vi anser därför att initiativ bör tas till en
djupgående analys av vilka organisatoriska, lagstiftningsmässiga,
ekonomiska samt forsknings- och utbildningsmässiga förändringar som
behövs för att samhället bättre skall kunna arbeta för en hållbar
utveckling. Särskilt bör denna analys beakta behoven av
tvärdisciplinärt arbete över olika områdes- och sektorsgränser. Vi
föreslår därför att en hållbarhetskommission tillsätts med uppgift att
se över vilka effektiviseringar och moderniseringar av samhällets
regelverk, styrmedel och upplysningsverksamhet som behöver göras, inte
minst för att undvika att samhället motverkar goda initiativ från
individer och företag. Kommissionens uppgift skall likaså vara att i
samråd med näringsliv och opinionsbildande organisationer finna former
för hur man skall integrera strävandena mot en hållbar utveckling och
hur man bäst organiserar samhällets behov av utbildningsinsatser inom
detta område. Kommissionen bör ha ekonomiska resurser för att initiera
utredningar och riktad forskning inom sitt område. Detta bör ges
regeringen till känna.

14. Övriga lagstiftningsfrågor och administrativa frågor, punkt
14 (kd)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 14. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ432
yrkande 7 och avslår motionerna 2002/03:MJ308 yrkandena 1 och 2,
2002/03:MJ379, 2002/03:MJ385 och 2002/03:MJ433.
Ställningstagande
Två tredjedelar av vårt grundvatten är beroende av grusåsar. Eftersom
denna typ av källa är så viktig bör grushushållningsplaner upprättas,
regionalt och nationellt. Miljöbalken behöver dessutom ändras så att
områden som är viktiga för vattenförsörjningen, såsom
grundvattenförekomster, ytvatten och viktiga grusområden som kan
användas för konstgjord grundvattenbildning, skall kunna anges som
riksintresse. Som riksintresse anges i dag bara områden som är viktiga
för anläggningar för vattenförsörjningen. Detta bör ges regeringen
till känna.
Särskilda yttranden

1. Tillsyn och sanktioner på miljörättens område, m.m. (m)
Bengt-Anders Johansson (m) och Cecilia Widegren (m) anför:

Miljöbalken behöver reformeras. Lagens legitimitet bland medborgarna
är central för att den skall vara effektiv. Kritiken mot miljöbalken
har varit massiv sedan den infördes. Vi vill arbeta för en bättre
miljöbalk som utgår från att företag och enskilda skall kunna växa
utan att för den delen göra avkall på miljökraven. Vi vill att
miljömyndigheter i större utsträckning skall ta en rådgivande och
hjälpande roll. Det finns tendenser att de i dag inte agerar på det
viset. Vårt fokus är att minska byråkratin, öka rättssäkerheten och
snabba på tillståndshanteringen. Miljöbalken får inte vara ett hinder
för ett Sverige med växande välstånd.
De förslag till förbättringar som återfinns i propositionen står vi
bakom. Det är mindre förändringar som skapar större förståelse för
miljölagstiftningen samtidigt som de inte försvagar miljökraven.
Förändringarna räcker emellertid inte.
Just nu pågår Miljöbalkskommitténs arbete, och den förväntas lägga
fram förslag som förbättrar balken. Därför har vi valt att i nuläget
inte motionera eller reservera oss på en rad förslag i avvaktan på
kommitténs förslag. Men vi driver en rad förbättringar inom kommittén.
Förslag som en mera företagarvänlig lagstiftning där större hänsyn tas
till bl.a. småföretags situation. Vidare anser vi att enklare
förseelser som att en företagare glömt lämna in en miljörapport eller
köldmedierapport skall avkriminaliseras. En påminnelseavgift är fullt
tillräcklig.
Handläggningstider för miljöprövning och tillsynsavgifternas nivå är
andra exempel på frågor som vi anser måste utredas vidare. Vi
återkommer med konkreta förslag till riksdagen när miljöbalkskommittén
lagt fram sina förslag.

2. Reformering av miljöbalken m.m., punkt 1 (c)
Roger Karlsson (c) anför:
Med snart fyra år på nacken har miljöbalkens barnsjukdomar börjat bli
allt tydligare. Företag pekas ut som miljöbrottslingar, fastän deras
felande inte medfört någon direkt skada på människors hälsa eller
miljön. Investeringar i nya anläggningar eller förändringar i
befintliga försenas i åratal för att tillståndsprocessen drar ut på
tiden. Miljöbalkskommittén har en stor och angelägen uppgift i att
lägga förslag så att balken verkligen kan bli det kraftfulla verktyg
för att främja en hållbar utveckling där nuvarande och kommande
generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö som den skulle
kunna vara.
Många regler i miljöbalken är utformade så att de inte bidrar till en
bred delaktighet för att uppnå de övergripande målen i miljöbalken.
Ett exempel är att tillsynsmyndigheter skall såväl döma ut
miljösanktionsavgift som anmäla till åklagare om en verksamhetsutövare
kommit för sent med en miljörapport. Det spelar ingen roll om denna
överträdelse mot administrativa krav i miljöbalken inte innebär någon
fara för människors hälsa eller miljön. Enligt miljöbalken skall det
lika fullt betraktas som ett miljöbrott. Den åtalsprövningsregel som
föreslås i propositionen ändrar inte detta förhållande. Den
administrativa bördan för tillsynsmyndigheter och åklagare kommer inte
att minska eftersom kravet på att åtalsanmäla även vid triviala
förseelser kommer att vara kvar. Jag anser att försummelser i
underrättelse- och uppgiftsskyldigheten bör avkriminaliseras om de
inte innebär en risk för människors hälsa eller miljön. En sådan
avkriminalisering av vissa överträdelser gentemot miljöbalken skulle
kunna bidra till ett bättre tillsynsklimat och till att spara
tillsynsmyndigheternas resurser.
En annan angelägen uppgift för Miljöbalkskommittén är att lägga fram
förslag som effektiviserar tillstånds- och tillsynsprocessen.
Inriktningen på dessa förslag bör vara att minska byråkratin och
snabba på ärendehanteringen. Byråkratin kan minskas genom att
exempelvis begränsa anmälnings- och rapporteringskraven.
Ärendehanteringen kan snabbas på genom att öppna möjligheter att
anpassa en miljöprövnings omfattning bättre till vad det aktuella
ärendet kräver, exempelvis genom påbyggnadstillstånd vid ändringar och
mindre produktionsökningar. I dag krävs det ett helt nytt tillstånd,
med allt vad det innebär, även för mindre förändringar. Detta hämmar
utvecklingen av näringslivet i Sverige och gör dessutom att många
investeringar i ny miljövänlig teknik inte blir genomförda.

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2002/03:54 Tillsyn och sanktioner på miljörättens område :
att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i miljöbalken,
lag om ändring i kommunallagen (1991:900).
Följdmotioner
2002/03:MJ18 av Jan Andersson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförts om att införa en "förseningsavgift" i stället
för miljösanktionsavgift för triviala förseelser.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om ändringar av systemet med
miljösanktionsavgifter så att avgifterna tar hänsyn till företagens
storlek, graden av miljöfara samt uppsåt.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om att avkriminalisera underrättelse- och
uppgiftsskyldighet då det inte finns någon risk för människors hälsa
eller miljön.
2002/03:MJ19 av Gunnar Goude och Claes Roxbergh (båda mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om införande av regler i miljöbalken om att avfall
till förbränning skall vara så väl sorterat att de nationella
återvinningsmålen uppnås.
2. Riksdagen avslår regeringens förslag om att införa en
åtalsprövningsregel i miljöbalken och att avvakta med en sådan regel.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en differentiering av miljösanktionsavgifter i
relation till företagens omsättning.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2002
2002/03:MJ205 av Kenneth Johansson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utredning om gränsdragning mellan normalt utnyttjande av
allemansrätten och kommersiellt utnyttjande av densamma.
2002/03:MJ213 av Ragnwi Marcelind (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att lagregler om naturskyddsförrättning bör införas så att
hanteringen av naturreservatsbildning kan ske enklare, snabbare och
till lägre kostnad än vad nuvarande regler ger möjlighet till.
2002/03:MJ218 av Maria Larsson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om resurstilldelningen för tillsynsverksamheten enligt
miljöbalken.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att träffsäkerhetsanalys bör göras i åtalsärenden
enligt miljöbalken.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om miljösanktionsavgifter.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en översyn av miljöbalken med hänsyn tagen till små
företags situation.
2002/03:MJ229 av Barbro Feltzing (mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en förenklad miljöprövning bör skapas för tillfälligt
tillstånd att rena förorenad jord på plats.
2002/03:MJ232 av Runar Patriksson (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om decentralisering av beslut beträffande strandskyddet till
kommunal nivå.
2002/03:MJ233 av Jan-Evert Rådhström och Anders G Högmark (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att införa en generell rätt att bebygga mark nära stränder
och vattendrag.
2002/03:MJ236 av Kenneth Johansson och Birgitta Carlsson (båda c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förändringar i strandskyddet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om tillsättandet av en parlamentarisk utredning om
strandskyddet.
2002/03:MJ237 av Lilian Virgin och Christer Engelhardt (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett förtydligande av allemansrätten.
2002/03:MJ239 av Eskil Erlandsson och Åsa Torstensson (båda c):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till sådan ändring
i strandskyddsreglerna så att strandskyddet utformas på kommunal nivå.
2002/03:MJ249 av Håkan Juholt (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utökade möjligheter att utdela företagsbot.
2002/03:MJ250 av Catharina Elmsäter-Svärd (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att strandskyddet bör ses över med sikte på att den enskilde
markägaren ges större utrymme att fritt förfoga över sin egendom.
2002/03:MJ264 av Karin Svensson Smith m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en lagändring så att juridiska personer skall kunna ställas
till svars för miljöbrott.
2002/03:MJ268 av Per Westerberg m.fl. (m):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om värnandet av äganderätten.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ändring i miljöbalken vad gäller allemansrätten och
kommersiell verksamhet.
2002/03:MJ280 av Anna Ibrisagic (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om strandskyddslagen.
2002/03:MJ293 av Per-Olof Svensson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om översyn av miljöbalken.
2002/03:MJ302 av Lars Gustafsson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om ändringar i miljöbalken.
2002/03:MJ308 av Ingegerd Saarinen (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att lagstiftningen/vattenskoterförordningen ses
över så att definitionen på vattenskoter blir entydig i syfte att den
särskilda reglering som gäller vattenskotertrafiken kan behållas.
2. Riksdagen begär att regeringen skall verka i EU för rätten
att bibehålla de svenska regleringarna vattenskotertrafik.
2002/03:MJ315 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en hållbarhetskommission med uppgift att se över
vilka effektiviseringar och moderniseringar av samhällets regelverk,
styrmedel och upplysningsverksamhet som behöver göras.
2002/03:MJ317 av Jan Andersson och Annika Qarlsson (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ersättning för skyddande av skog.
2002/03:MJ345 av Per-Olof Svensson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om differentierat strandskydd.
2002/03:MJ353 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att förenkla reglerna i miljöbalken i syfte att ge
bättre förutsättningar för jordbruksnäringen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av en översyn av rättssäkerheten i samband
med miljöbalken.
2002/03:MJ355 av Birgitta Carlsson och Annika Qarlsson (båda c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att äganderätten inte får urholkas.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av klara och tydliga ersättningsregler.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kommersiellt missbruk av allemansrätten.
2002/03:MJ376 av Åsa Domeij och Mikaela Valtersson (båda mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder bör
ges rätt att utfärda generella föreskrifter.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder bör
ges rätt att förelägga kommunen att upprätta åtgärdsprogram för att
uppnå miljökvalitetsnormer för luftkvalitet.
2002/03:MJ379 av Sören Wibe och Lena Sandlin-Hedman (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den myndighet som skall ersätta ESO, och som skall
syssla med miljöstudier, förläggs till Umeå.
2002/03:MJ382 av Carina Hägg m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av skärpning av strandskyddslagstiftningen.
2002/03:MJ384 av Sven-Erik Sjöstrand och Kjell-Erik Karlsson (båda v):
Riksdagen begär att regeringen utformar direktiv för en utvärdering av
miljöledningssystemen inom myndigheter.
2002/03:MJ385 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en särskild utredare för att utröna effekterna av
flygbesprutning, punktbekämpningar med bekämpningsmedel samt utvärdera
Miljöskadefondens verksamhet.
2002/03:MJ390 av Claes Västerteg (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förändringar i strandskyddet.
2002/03:MJ410 av Lars U Granberg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att vi nu decentraliserar miljökontrollen av
vattenverksamhet och av tyngre och större enheter, som till exempel
basindustrin, till den kommunala nivån.
2002/03:MJ416 av Per Erik Granström m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en modernisering av strandskyddsbestämmelserna.
2002/03:MJ420 av Per Westerberg m.fl. (m):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av att förändra miljöbalken så att den kan
bli ett effektivt verktyg i miljöarbetet.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av en förändrad tillsynsverksamhet.
2002/03:MJ428 av Maud Olofsson m.fl. (c):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att i första hand avsätta statligt ägd skog framför
privatägd skog till reservat när likvärdiga skyddsvärden finns att
tillgå i statlig ägo.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om obligatoriska samråd mellan myndigheter och
markägare vid inventering av markområden.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att värna och stärka den privata äganderätten.
31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ett tilläggsdirektiv till Miljöbalkskommittén.
35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att staten bör gå före och sanera de förorenade
markområden som statliga verksamheter orsakat.
2002/03:MJ429 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att förbättra miljöbalken.
2002/03:MJ432 av Alf Svensson m.fl. (kd):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om grushushållningsplaner.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ökade resurser till kommunerna för upprätthållande
av miljöbalkens ambitioner.
2002/03:MJ433 av Sven Bergström och Birgitta Carlsson (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att SMHI skall ges ett uttryckligt uppdrag att utan
dröjsmål och utan kostnad via Internet tillhandahålla sådana
observationer och MHO-data som kan vara av betydelse för den enskilde
medborgaren som underlag för dennes beslut om skydd mot
väderrelaterade skador.
2002/03:MJ437 av Jeppe Johnsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förändring av miljöbalken.
2002/03:MJ438 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och Göran Norlander
(båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om strandskyddet.
2002/03:MJ466 av Marie Nordén och Gunnar Sandberg (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att kommuner i glesbygd skall ges rätt att undanta vissa
områden från strandskyddsbestämmelser.
2002/03:MJ473 av Marie Granlund (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om strandskyddets betydelse för allemansrätten.
2002/03:N227 av Bo Lundgren m.fl. (m):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en mer företagarvänlig miljöbalk.
2002/03:N269 av Per Westerberg m.fl. (m):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ersättning vid inskränkning av ägande- och
förfoganderätten.
2002/03:N304 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att underlätta strandnära bebyggelse.
2002/03:N345 av Maud Olofsson m.fl. (c):

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringen bör ta initiativ till att förhindra
missbruket av allemansrätten i kommersiellt bruk för att i stället
skapa förutsättningar för markägaren och det lokala näringslivet att
utveckla verksamheten efter de lokala förutsättningarna.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs
om att kommunerna bör ha ansvaret för utformningen av strandskyddet.

2002/03:N391 av Lars Lindén m.fl. (kd):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en översyn av allemansrättens utformning när det
gäller kommersiell verksamhet på enskilds mark.
2002/03:Bo223 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):

7. Riksdagen beslutar om ändring av lagstiftningen för
strandskyddet i enlighet med vad som i motionen anförs.
2002/03:Bo265 av Dan Kihlström m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att rätten att medge undantag från
strandskyddsbestämmelserna överförs till kommunerna och att
länsstyrelserna erhåller prövningsrätt.
2002/03:Bo319 av Carin Lundberg m.fl. (s):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att kommunernas ansvar för tillsyn över det
enskilda byggandets miljöhänsyn enligt miljöbalken tydliggörs.

Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i miljöbalken
Härigenom föreskrivs' i fråga om miljöbalken
dels att 19 kap. 5 §, 26 kap. 4 §, 29 kap. 8, 9 och 11 §§ samt 30 kap. 2 §
skall ha följande lydelse,
dels att det i balken skall införas en ny paragraf, 22 kap. 25 b §, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 19 kap.
5 § 2

I ärenden som prövas av länsstyrelser eller kommunala nämnder skall
tillämpas bestämmelserna i
1. 22 kap. 1 § första stycket om ansökans form och innehåll,
2. 22 kap. 2 § om en ansökans ingivande och brister i den,
2 a. 22 kap. 2 a § om prövningar som avses i 24 kap. 3, 5 och 8 §§,
3. 22 kap. 3 § om kungörelses innehåll,
4. 22 kap. 6 § om talerätt,
5. 22 kap. 9 § om rätt att företräda fastighet,
6. 22 kap. 12 § om sakkunniga,
7. 22 kap. 13 § om undersökning på platsen,
8. 22 kap. 25 § första stycket 1-3 och 5-11 samt andra stycket sista
meningen och tredje stycket om tillståndsdoms innehåll,
9. 22 kap. 26 § om särskild dom,
10. 22 kap. 27 § första stycket, andra stycket andra meningen samt
tredje stycket
första meningen om uppskjutna frågor och provisoriska
föreskrifter,
11. 22 kap. 28 § första stycket första meningen om
verkställighetsförordnande, och
12. 23 kap. 3 § när det gäller särskild överklagan i frågor om sakkunniga
som avses i 22 kap. 12 §.
I ärenden som rör deponering av I ärenden som rör deponering eller
avfall skall också de bestämmelser förbränning av avfall skall också
som anges i 22 kap. 25 a § om en de bestämmelser som anges i 22 kap.
tillståndsdoms innehåll tillämpas. 25 a respektive 25 b § om en
tillståndsdoms innehåll tillämpas

fotnoter:
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/76/EG av den 4 december
2000 om förbränning av avfall (EGT L 332,
28.12.2000, s. 91, Celex 32000L0076). 2 Senaste lydelse 2002:175

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
22 kap. 25 b §
En dom som omfattar tillstånd att
bedriva verksamhet med förbränning
av avfall skall dessutom alltid
innehålla 1. uppgifter om
förbränningsanläggningens totala
kapacitet för förbränning av
avfall, 2. en förteckning över de
avfallskategorier och de
avfallsmängder som får förbrännas,
3. en förteckning över de mängder
av olika kategorier av farligt
avfall som får förbrännas, 4. i
fråga om det farliga avfall som får
förbrännas, villkor om avfallets
minsta och högstaflöde, lägsta och
högsta värmevärde samt maximala
innehåll av föroreningar, 5.
villkor om längsta tid under vilken
det i samband med tekniskt
oundvikliga driftstopp,
driftstörningar eller fel i
renings- eller mätutrustning far
ske sådana utsläpp av föroreningar
till luft och vatten som
överskrider fastställda värden. .

26 kap.
4§
Har en kommun gjort framställning om överlåtelse av tillsynen enligt 3 §
och finner den tillsynsmyndighet som avses där att tillsynen inte bör
överlåtas i enlighet med framställningen, skall tillsynsmyndigheten med
eget yttrande överlämna ärendet till regeringen för avgörande, om kommunen
begär det.

Tillsynsmyndigheten får återkalla Tillsynsmyndigheten får återkalla
överlåtelsen av tillsyn till en överlåtelsen av tillsyn till en
kommun. Har regeringen beslutat om kommun. Tillsynsmyndigheten skall
överlåtelse, skall regeringen återkalla överlåtelsen om kommunen
besluta om återkallelse. ändrar sin nämndorganisation så att
den strider mot 3 kap. 5 § andra
stycket kommunallagen (1991:900).
Har regeringen beslutat om
överlåtelse, skall regeringen
besluta om återkallelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 29 kap.
8 §3
Till böter eller fängelse i högst två år döms den som med uppsåt eller av
oaktsamhet bryter mot
1. föreskrift för totalförsvaret meddelad med stöd av 1 kap. 5 §, om
överträdelse av den lagbestämmelse från vilken avvikelse har föreskrivits
är straffbelagd,
2. i beslut om naturreservat eller kulturreservat angivna inskränkningar i
rätten att använda mark enligt 7 kap. 5 § andra eller tredje stycket,
3. förbud att bedriva verksamhet eller vidta åtgärder inom
biotopskyddsområde enligt 7 kap. 11 §,
4. föreskrifter som behövs för särskilt skydd för djur eller växter enligt
7 kap. 12 §,
5. förbud att inom strandskyddsområde uppföra ny byggnad eller vidta annan
åtgärd i strid mot 7 kap. 16 §,
6. föreskrifter om försiktighetsmått inom miljöskyddsområde meddelade med
stöd av 7 kap. 20 §,
7. föreskrifter om inskränkning inom vattenskyddsområde meddelade med stöd
av 7 kap. 22 §,
8. interimistiskt förbud enligt 7 kap. 24 § första stycket,
9. föreskrifter om förbud till skydd för djur- och växtarter meddelade med
stöd av 8 kap. 1 eller 2 §,
10. föreskrifter om förbud eller föreskrifter om särskilda villkor för att
sätta ut djur- eller växtarter meddelade med stöd av 8 kap. 3 §,
11. föreskrifter meddelade med stöd av 8 kap. 4 § genom att ta sådan
befattning med djur, växter, ägg, rom, bon eller produkter av djur eller
växter som strider mot en sådan föreskrift eller mot ett villkor i beslut i
enskilt fall,
12. föreskrifter eller beslut om förbud mot utsläpp av avloppsvatten m.m..
meddelade med stöd av 9 kap. 4 §,
13. föreskrifter om försiktighetsmått vid miljöfarlig verksamhet meddelade
med stöd av 9 kap. 5 §,
14. inskränkningar, villkor eller anmälningsskyldighet föreskrivna
beträffande miljöriskområde enligt 10 kap. 12 §,
15. skyldighet att underhålla en vattenanläggning enligt 11 kap. 17 §
första stycket eller 20 § första stycket eller 21 § första stycket,
16. förbud att påbörja en verksamhet enligt 12 kap. 6 § tredje stycket, 17.
förbud till skydd för naturmiljön enligt 12 kap. 6 § fjärde stycket, 18.
särskilda föreskrifter om utredning och försiktighetsmått vid gen
teknisk verksamhet meddelade med stöd av 13 kap. 8 eller 11 §,
19. förbud att sprida bekämpningsmedel från luftfartyg enligt 14 kap.
18 § andra stycket,
20. förbud att sprida bekämpningsmedel mot lövsly enligt 14 kap. 19 §
första stycket,
21. föreskrifter som avser förbränning, handel, överlåtelse eller införsel
av bränslen meddelade med stöd av 14 kap. 21 §,
3 Senaste lydelse 2002:175.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
21 a. förbud att saluföra bensin
eller dieselbrännolja enligt 14
kap. 22 §,
22. föreskrifter i fråga om hantering, införsel eller utförsel av kemiska
produkter eller biotekniska organismer meddelade med stöd av 14 kap. 24 §,
23. förbud att hantera, föra in eller föra ut kemisk produkt
eller bioteknisk organism enligt 14 kap. 25 §,
24. förbud mot dumpning eller förbränning av avfall
enligt 15 kap. 31 §

25. skyldighet att göra anmälan 25. skyldighet att göra anmälan
eller lämna uppgifter enligt rådets eller lämna uppgifter enligt rådets
förordning (EEG) nr 2455/92 av den förordning (EEG) nr 2455/92 av den
23 juli 1992 om export och import 23 juli 1992 om export och import
av vissa farliga kemikalier, senast av vissa farliga kemikalier°,
ändrad genom kommissionens senast ändrad genom kommissionens
förordning (EG) nr 2247/98 av den förordning (EG) nr 300/20025, eller
13 oktober 1998 eller att lämna att lämna uppgifter enligt rådets
uppgifter enligt rådets förordning förordning (EEG) nr 793/93 av den
(EEG) nr 793/93 av den 23 mars 1993 23 mars 1993 om bedömning och
om bedömning och kontroll av risker kontroll av risker med existerande
med existerande ämnen, ämnen6,

26. förbud eller skyldighet att lämna uppgifter enligt Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 2037/2000 av den 29 juni 2000 om ämnen som
bryter ned ozonskiktet', senast ändrad genom förordning
(EG) nr 2039/2000 8,

27. bestämmelser om transport och 27. bestämmelser om transport och
därigenom transporterar avfall i därigenom transporterar avfall i
strid mot rådets förordning (EEG) strid mot rådets förordning (EEG)
nr 259/93 av den 1 februari 1993 om nr 259/93 av den 1 februari 1993 om
övervakning och kontroll av övervakning och kontroll av
avfallstransporter inom, till och avfallstransporter inom, till och
från Europeiska gemenskapen, senast från Europeiska gemenskapen, senast
ändrad genom kommissio ändrad genom kommissionens
förordning (EG 2557/200110
28. en bestämmelse eller mot
villkor i beslut i enskilt fall som arter av vilda djur och växter
meddelats med stöd av rådets genom kontroll av handeln med
förordning (EG) nr 338/97 av den 9 dem11, senast ändrad genom
december 1996 om skyddet av arter kommissionens förordning (EG)
av vilda djur och växter genom kommissionens förordning (EG) nr
kontroll av handeln med handeln med 2476/200112, såvitt avser import
dem, senast ändrad genom till Sverige, export och reexport
kommissionens förordning (EG) nr från Sverige, handel med
1579/2001 såvitt avser import till artificiellt förökade växter,
Sverige, export och reexport från transport och transitering eller
Sverige, handel med artificiellt köp, försäljning och annan
förökade växter, transport och kommersiell åtgärd.
transitering eller köp, och annan
kommersiell åtgärd.

fotnoter
4 EGT L 251, 29.8.1992, s. 13
(Celex 31992R2455). s EGT L 52,
22.2.2002, s. 1 (Celex 32002R0300).
e EGT L 84, 5.4.1993, s. 1 (Celex
31993R0793). ' EGT L 244,
29.9.2000, s. 1 (Celex 32000R2037).
s EGT L 244, 29.9.2000, s. 26 (
Celex 32000R2039). 9 EGT L 30,
6.2.1993, s. 40 (Celex 31993R0259).
10 EGT L 349, 31.12.2001, s. 1
(Celex 32001R2557).

För försök till brott mot första stycket 24 döms till ansvar enligt 23 kap.
brottsbalken.
Till ansvar enligt första eller andra stycket döms inte, om ansvar kan
ådömas enligt 1 eller 2 §.
9§
Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med uppsåt eller
av oaktsamhet bryter mot
1. föreskrifter om allmänhetens uppträdande meddelade med stöd av 7 kap. 30
§,
2. föreskrifter om förbud mot djurhållning meddelade med stöd av 9 kap. 11
§,
3. föreskrifter till skydd mot olägenheter för människors hälsa meddelade
med stöd av 9 kap. 12 §,
4. skyldighet att göra anmälan enligt 11 kap. 15 § tredje stycket om
arbeten som kan skada fisket,
5. föreskrifter rörande skötsel av jordbruksmark meddelade med stöd av 12
kap. 8 §,
6. föreskrifter om begränsning av djurantalet i ett jordbruk m.m. meddelade
med stöd av 12 kap. 10 §,
7. förbud eller föreskrifter om transport enligt 15 kap. 21 § genom att
yrkesmässigt eller annars i större omfattning samla in och forsla bort
avfall,
8. föreskrifter om borttransport meddelade med stöd av 15 kap. 25 § första
stycket 2,
9. nya eller ändrade villkor för vilthägn enligt 24 kap. 12 §,
10. förbud mot fiske enligt 28 kap. 13 §,

11. skyldighet enligt rådets för- 11. skyldighet enligt rådets föro-
ordning (EG) nr 338/97 av den 9 rdning (EG) nr 338/97 av den 9
december 1996 om skyddet arter av december 1996 om skyddet av av
vilda djur och växter genom arter av vilda djur och växter
kontroll av handeln med dem senast genom kontroll av handeln med
ändrat genom rådets nr 938/97 av dem13, senast ändrad genom
den 26 maj 1997 att i en ansökan kommissionens förordning (EG)
eller annan handling lämna uppgift nr2476/200114, att i en ansökan
om förhållanden av betydelse för eller annan handling lämna uppgift
tillstånd eller tillsyn. om förhållanden av betydelse för
tillstånd eller tillsyn.

Till ansvar enligt första stycket enligt 1 eller 2 §.döms inte, om ansvar
kan ådömas enligt 1 eller 2 §.

11 §15
Om gärning som avses i 3-10 §§ är att anse som ringa, döms inte till ansvar
.
Till ansvar enligt detta kapitel döms inte om gärningen är belagd med
samma eller strängare straff i brottsbalken eller om ansvar för gärningen
kan dömas ut enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling.
Om ett vitesföreläggande har överträtts, döms inte till ansvar enligt
detta kapitel för en gärning som omfattas av föreläggandet.

Om en gärning som avses i 4-10 §§
kan föranleda miljösanktionsavgift
och inte kan antas föranleda annan
påföljd än böter, far åtal väckas
av åklagare endast om åtal är
påkallat från allmän synpunkt

30 kap.
2§
Regeringen meddelar föreskrifter om de överträdelser för vilka
miljösanktionsavgift skall betalas och om avgiftens storlek för olika
överträdelser. När avgiftens storlek bestäms, skall hänsyn tas till
överträdelsens allvar och betydelsen av den bestämmelse
som överträdelsen avser.

Miljösanktionsavgiften skall uppgå Miljösanktionsavgiften skall uppgå
till minst 5 000 kronor och högst 1 till minst 1 000 kronor och högst 1
000 000 kronor. 000 000 kronor.

fotnoter:
Denna lag träder i kraft den 1 september 2003.
14 EGT L 334, 18.12.2001, s. 3 (Celex 3200IR2476).
15 Senaste lydelse 2000:1235.
2 Förslag till lag om ändring i kommunallagen (1991:900).
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 25 och 27 §§ samt 7 kap. 15 § kommunallagen
(1991:900) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 kap. 25 §
En förtroendevald eller en anställd hos kommunen eller landstinget är jävig
, om
1. saken angår honom själv eller hans make, sambo, förälder, barn eller
syskon eller någon annan närstående eller om ärendets utgång kan väntas
medföra synnerlig nytta eller skada för honom själv eller någon närstående,
2. han eller någon närstående är ställföreträdare för den som saken angår
eller för någon som kan vänta synnerlig nytta eller skada av ärendets
utgång,

3. ärendet rör tillsyn över sådan
kommunal verksamhet som han själv
är knuten till, 4. han har fört
3. han har fört talan som ombud talan som ombud eller mot
eller mot ersättning biträtt någon ersättning biträtt någon i saken,
i saken, eller 4. det i övrigt eller 5. det i övrigt finns någon
finns någon särskild omständighet särskild omständighet som är ägnad
som är ägnad att rubba förtroendet att rubba förtroendet till hans
till hans opartiskhet i ärendet. opartiskhet i ärendet.
27 § 16
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Jäv enligt 25 § 4 skall inte heller Jäv enligt 25 § 5 skall inte heller
anses föreligga enbart på grund av anses föreligga enbart på grund av
att den som handlägger ett ärende att den som handlägger ett ärende
hos en nämnd tidigare har deltagit hos en nämnd tidigare har deltagit
i handläggningen av ärendet hos en i handläggningen av ärendet hos en
annan nämnd. annan nämnd.
7 kap. 15§
Vad som föreskrivs i denna lag om jäv för den som skall handlägga ett
ärende hos en nämnd skall gälla också för personalföreträdare i nämnden.
Jäv enligt 6 kap. 25 § 4 skall Jäv enligt 6 kap. 25 § 5 skall dock inte
anses föreligga enbart på dock inte anses föreligga enbart på grund av att
personalföreträdaren grund av att personalföreträdaren
1. är förtroendeman eller funktionär hos en arbetstagarorganisation som har
intressen att bevaka i ärendet, eller
2. har, i den egenskap som anges i 1, företrätt organisationen i en sådan
förhandling i ärendet som har ägt rum enligt lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2003.