Miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2002/03:MJU14

Reklam för kemiska produkter, m.m.

Sammanfattning

I   betänkandet  behandlas  regeringens  proposition
2002/03:37  Reklam för kemiska produkter, m.m. jämte
39 motionsyrkanden  från  allmänna motionstiden 2002
rörande miljökvalitetsmålet Giftfri miljö.
I propositionen föreslås  vissa  lagändringar  som
behövs  för  genomförandet av fem direktiv, nämligen
det s.k. biociddirektivet  (direktiv  98/8/EG),  det
s.k.   preparatdirektivet   (direktiv   1999/45/EG),
direktiv  92/32/EEG om ändring för sjunde  gången  i
rådets direktiv  67/548/EEG om tillnärmning av lagar
och   andra   författningar    om    klassificering,
förpackning och märkning av farliga ämnen,  direktiv
2001/18/EG  om  avsiktlig  utsättning  av  genetiskt
modifierade      organismer     och     det     s.k.
skrotbilsdirektivet   (direktiv  2000/53/EG).  Några
motioner   har   inte  väckts   med   anledning   av
propositionen.
Utskottet   tillstyrker    regeringens    förslag.
Samtliga motionsyrkanden avstyrks.
I betänkandet finns 8 reservationer.


Utskottets förslag till riksdagsbeslut



1. Ändring i miljöbalken, m.m.

Riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om ändring i miljöbalken,
b)    lag   om   ändring   i   bilskrotningslagen
(1975:343).
Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:37.

2. Försiktighetsprincipen m.m.

Riksdagen   avslår   motionerna  2002/03:MJU228
yrkande 2 samt 2002/03:
MJU315 yrkande 18.

3. Ersättningsmedel

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ334.

4. Innehållsdeklaration för kemiska
produkter

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ436.

5. Samarbete i Östersjöregionen rörande
kemikalier

Riksdagen avslår motion  2002/03:MJ313  yrkande
1.
Reservation 1 (v)

6. Blyförbud vid skjutbanor och jakt

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ331 yrkandena
1 och 2.
Reservation 2 (m, kd, c)

7. Bekämpningsmedel

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ364  samt
2002/03:MJ419 yrkande 8.
Reservation 3 (v, mp)

8. Miljöpåverkan från läkemedel samt
kosmetiska och hygieniska produkter

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:MJ215
yrkandena 1–5, 2002/03:
MJ228  yrkande  3,  2002/03:MJ231,  2002/03:MJ369
yrkandena 1–4 samt 2002/03:MJ432 yrkandena 17 och
18.
Reservation 4 (fp, kd)
Reservation 5 (mp)

9. Bromerade flamskyddsmedel

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:MJ226
yrkandena  1,  3  och  4, 2002/03:MJ428 yrkandena
32–34, 2002/03:MJ432 yrkande 15 samt 2002/03:A242
yrkande 7.
Reservation 6 (kd, v, c, mp)

10. Trifenylfosfat

Riksdagen avslår motion  2002/03:MJ226  yrkande
2.

11. Lädervaror

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ227 yrkandena
1–5.

12. Nonylfenol

Riksdagen  avslår  motion 2002/03:MJ228 yrkande
1.

13. PFOS

Riksdagen avslår motion  2002/03:MJ432  yrkande
16.
Reservation 7 (kd)

14. HA-olja

Riksdagen  avslår  motion 2002/03:MJ432 yrkande
19.
Reservation 8 (kd)

Stockholm den 1 april 2003

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar


Catharina Elmsäter-Svärd

Följande  ledamöter  har   deltagit   i  beslutet:
Catharina  Elmsäter-Svärd  (m), Sinikka Bohlin  (s),
Alf  Eriksson  (s),  Lennart  Fremling   (fp),  Rune
Berglund  (s), Rolf Lindén (s), Sven Gunnar  Persson
(kd), Kjell-Erik  Karlsson  (v),  Christina Axelsson
(s), Lars Lindblad (m), Jan Andersson  (c), Jan-Olof
Larsson  (s),  Bengt-Anders Johansson (m),  Christin
Nilsson  (s),  Ann-Kristine   Johansson  (s),  Marie
Wahlgren (fp) och Gunnar Goude (mp).
2002/03

MJU14


Redogörelse för ärendet


Ärendet och dess beredning

Detta    ärende   föranleds   av   att   det    inom
Regeringskansliet  har  pågått  ett arbete med att i
den svenska författningen genomföra fem EG-direktiv.
Direktiven har till största delen  kunnat genomföras
med    förordningar    och   myndighetsföreskrifter.
Riksdagen har också beslutat  om  några lagändringar
(prop.  1999/2000:53,  bet.  1999/2000:MJU10,  rskr.
1999/2000:157    och    prop.    2000/01:47,    bet.
2000/01:MJU13, rskr. 2000/01:160).

Två av direktiven innehåller bestämmelser  om  att
vissa  krav  skall  ställas  på  reklam  för kemiska
produkter.     Detta     gäller     biociddirektivet
(Europaparlamentets och rådets direktiv  98/8/EG  av
den    16    februari   1998   om   utsläppande   av
biocidprodukter  på marknaden, EGT L 123, 24.4.1998,
s.  1,  Celex  31998L0008)   och  preparatdirektivet
(Europaparlamentets och rådets  direktiv  1999/45/EG
av    den   31   maj   1999   om   tillnärmning   av
medlemsstaternas  lagar  och  andra författningar om
klassificering, förpackning och  märkning av farliga
preparat,  EGT  L  200,  30.7.1999,  s.   1,   Celex
31999L0045).   Under   ärendets   handläggning   har
uppmärksammats  att  en  liknande  reklambestämmelse
finns   i  ett  direktiv  om  ändring  i  det   s.k.
ämnesdirektivet (rådets direktiv 92/32/EEG av den 30
april 1992  om  ändring  för  sjunde gången i rådets
direktiv  67/548/EEG  av  den  30  april   1992   om
tillnärmning  av  lagar  och  andra författningar om
klassificering, förpackning och  märkning av farliga
ämnen, EGT L 154, 5.6.1992, s. 1 Celex  31992L0032).
Direktivet  om  avsiktlig  utsättning  av  genetiskt
modifierade   organismer   (Europaparlamentets   och
rådets  direktiv  2001/18/EG  av den 12 mars 2001 om
avsiktlig   utsättning   av  genetiskt   modifierade
organismer  i  miljön och om  upphävande  av  rådets
direktiv 90/220/EEG,  EGT  L  106,  17.4.2001, s. 1,
Celex 32001L0018) gör det nödvändigt  att  ändra två
definitionsbestämmelser i miljöbalken.
Skrotbilsdirektivet   (Europaparlamentets   och
rådets  direktiv 2000/53/EG av den 18 september 2000
om uttjänta  fordon,  EGT  L 269, 21.10.2000, s. 34,
Celex 3200L0053) innebär att krav behöver ställas på
vissa trehjuliga motorfordon.  För  detta behövs ett
bemyndigande.
Innan biociddirektivet antogs var det föremål för
behandling i riksdagens EU-nämnd, bl.a.  den 20 juni
1996.    Skrotbilsdirektivet   och   direktivet   om
avsiktlig utsättning behandlades i EU-nämnden den 18
juni 1999. Preparatdirektivet behandlades den 15 maj
1998.
Gemensamt   för   direktiven   är   att   det  för
genomförandet behövs vissa ytterligare lagändringar.
Inom   Miljödepartementet  har  därför  tagits  fram
förslag  till  de lagändringar som anses nödvändiga.
Förslagen har presenterats  i  en promemoria som har
remissbehandlats. Det lagförslag  som  föranleds  av
direktiv 92/32/EEG ingick inte i promemorian men har
under   ärendets   handläggning   beretts   med   de
remissinstanser som är berörda av förslaget.
Förslagen   i   denna  proposition  bygger  på  en
överenskommelse   mellan    den   socialdemokratiska
regeringen och Vänsterpartiet.
Lagrådet har yttrat sig i ärendet.  Med  anledning
av yttrandet har lagförslagen justerats.

Bakgrund


Biociddirektivet    innehåller    bestämmelser    om
bekämpningsmedel   avsedda   för  andra  ändamål  än
användning i jordbruket. När det  gäller  regler  om
klassificering  och  märkning  av  kemiska produkter
görs  en  åtskillnad  mellan  ämnen  och   preparat.
Preparat  är  beredningar  av  kemiska  ämnen. Ämnen
regleras i det s.k. ämnesdirektivet (rådets direktiv
67/548/EEG  av  den 27 juni 1967 om tillnärmning  av
lagar  och  andra författningar  om  klassificering,
förpackning och  märkning  av  farliga  ämnen, EGT P
196,  16.8.1967,  s. 1, Celex 31967L0548).  Preparat
regleras i preparatdirektivet.  De krav som ställs i
direktiven  har  sin  utgångspunkt  i   ämnenas  och
preparatens  inneboende  egenskaper.  Direktiven  är
kopplade   till  varandra  och  utvecklas  ständigt.
Preparatdirektivet ersätter ett tidigare direktiv på
samma    område.    Det    direktivet    genomfördes
huvudsakligen       med      myndighetsföreskrifter.
Biociddirektivet och preparatdirektivet kan i nästan
alla avseenden genomföras  med stöd av bemyndiganden
i   miljöbalken.   I  denna  proposition   behandlas
genomförandet av de  artiklar i direktiven som avser
reklam.   I   direktiv  92/32/EEG   om   ändring   i
ämnesdirektivet finns också en bestämmelse om reklam
som  ännu  inte genomförts  korrekt  i  den  svenska
lagstiftningen.

Bestämmelser   om   genteknik   finns  i  13  kap.
miljöbalken.  Bestämmelserna  avser både  innesluten
användning  och  avsiktlig utsättning  av  genetiskt
modifierade organismer,  inklusive  mikroorganismer.
Svenska   bestämmelser   om   genetiskt  modifierade
organismer  skall innebära ett genomförande  av  EG-
rättens krav  på  såväl  innesluten  användning  som
avsiktlig   utsättning   av   genetiskt  modifierade
organismer.  Kraven  på  innesluten  användning  har
nyligen reformerats och nu  har  turen  kommit  till
avsiktlig utsättning. Med de bemyndiganden som finns
i   13  kap.  2,  9,  11  och  14–18  §§  innehåller
miljöbalken   de   bestämmelser   som   behövs   för
genomförandet av direktivet om avsiktlig utsättning.
I   allt  väsentligt  genomförs  direktivet  med  en
förordning  som  regeringen utfärdar. Direktivet gör
det  dock  nödvändigt   att   justera   miljöbalkens
definitioner av innesluten användning och  avsiktlig
utsättning (13 kap. 5 och 6 §§).
Skrotbilsdirektivet      ställer      krav      på
medlemsstaterna  att  fastställa åtgärder som syftar
till att förebygga uppkomsten av avfall från fordon.
Direktivet   syftar   också    till    att    främja
återanvändning, materialåtervinning och andra former
av   återvinning   av   uttjänta  fordon  och  deras
komponenter så att behovet  av att bortskaffa avfall
minskar.    Därutöver    syftar   direktivet    till
förbättrade miljöprestationer  hos  alla  ekonomiska
aktörer som berörs under fordonens livstid, särskilt
hos dem som direkt har att göra med omhändertagandet
av   uttjänta   fordon.   Svenska   bestämmelser  om
bilskrotningsverksamhet  finns  i bilskrotningslagen
(1975:343),   bilskrotningsförordningen   (1975:348)
samt Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd
om    skrotbilsverksamhet    (NFS    2002:2).    Ett
producentansvar  för  bilar  trädde  i  kraft  den 1
januari   1998   genom  förordningen  (1997:788)  om
producentansvar för  bilar.  Sverige hade alltså ett
system för omhändertagande av  uttjänta fordon redan
innan skrotbilsdirektivet trädde i kraft. Direktivet
har dock föranlett ändringar i svenska  förordningar
och  myndighetsföreskrifter. Lagändringar  om  bl.a.
skrotningsintyg  och  skrotningsavgift har beslutats
efter  förslag  från regeringen  (prop.  2000/01:47,
bet.  2000/01:MJU13,   rskr.   2000/01:160).   Denna
proposition avser endast ett bemyndigande som behövs
för  att  genomföra de bestämmelser i direktivet som
avser vissa trehjuliga motorfordon.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I denna proposition behandlas vissa lagändringar som
behövs för  genomförandet  av fem direktiv: det s.k.
biociddirektivet   (direktiv  98/8/EG),   det   s.k.
preparatdirektivet (direktiv  1999/45/EG),  direktiv
92/32/EEG  om  ändring  för  sjunde  gången i rådets
direktiv  67/548/EEG  om tillnärmning av  lagar  och
andra författningar om  klassificering,  förpackning
och  märkning  av farliga ämnen, direktiv 2001/18/EG
om  avsiktlig utsättning  av  genetiskt  modifierade
organismer    och   det   s.k.   skrotbilsdirektivet
(direktiv 2000/53/EG).

Som ett led i  genomförandet  av biociddirektivet,
preparatdirektivet  och direktiv 92/32/EEG  föreslår
regeringen att tre nya bestämmelser införs i 14 kap.
miljöbalken.     Dessa    bestämmelser     motsvarar
direktivens krav på  att  viss  konsumentinformation
skall finnas med i reklam för produkter som omfattas
av  direktiven.  I  fråga  om genetiskt  modifierade
organismer föranleder direktiv  2001/18/EG ändringar
i 13 kap. miljöbalken såvitt avser definitionerna av
avsiktlig utsättning och innesluten användning.
Därutöver  föreslås  att  det i bilskrotningslagen
(1975:343)  införs ett bemyndigande  för  regeringen
eller den myndighet  som  regeringen  bestämmer  att
meddela de föreskrifter som behövs för att genomföra
skrotbilsdirektivets   bestämmelser   om  trehjuliga
motorfordon.
Lagändringarna föreslås träda i kraft  den  1 juli
2003.  I  fråga  om beredningar av kemiska ämnen som
omfattas av direktiv  91/414/EEG  om växtskyddsmedel
eller   som  är  biocidprodukter  och  omfattas   av
direktiv 98/8/EG om biocidprodukter, skall 14 kap. 8
c § miljöbalken  tillämpas  från och med den 30 juli
2004.


Utskottets överväganden


Reklam för kemiska produkter, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att
·  reklam för en biocidprodukt skall innehålla
en  tydlig  och  från  reklamen   i  övrigt
särskiljbar  uppmaning att använda biocider
på ett säkert sätt
·
·  i reklam för ämnen  som  är  farliga enligt
ämnesdirektivet         skall         anges
farlighetskategori
·
·  i  reklam  för beredningar av kemiska ämnen
skall,  om  beredningen  är  farlig  enligt
preparatdirektivet,  reklamen  innehålla en
upplysning  om  den  typ av fara som  skall
anges på förpackningen
·
·  definitionerna av innesluten användning och
avsiktlig utsättning i  13  kap. 5 och 6 §§
miljöbalken ändras så att de överensstämmer
med nu gällande lydelse av EG-direktiven om
avsiktlig    utsättning    och   innesluten
användning    av    genetiskt   modifierade
organismer
·
·  regeringen   eller   den    myndighet   som
regeringen bestämmer får föreskriva att vad
som sägs om skrotbil, personbil,  buss  och
lastbil   i   bilskrotningslagen   eller  i
föreskrifter  meddelade  med  stöd av lagen
skall gälla även i fråga om andra  slag  av
motorfordon  om  det  behövs  till följd av
skrotbilsdirektivet.
·
Propositionen

Reklam för en biocidprodukt skall enligt regeringens
förslag  innehålla  en  tydlig och från  reklamen  i
övrigt särskiljbar uppmaning att använda biocider på
ett säkert sätt och alltid före användning ta del av
upplysningarna på produktens  förpackning  och annan
produktinformation. I upplysningen får i stället för
ordet  biocider  användas en korrekt beskrivning  av
den typ av biocider  som produkten tillhör. Reklamen
får inte innehålla vissa  uttryck  som kan vilseleda
om produktens farlighet. Reklamkravet  skall  endast
gälla  i  fråga  om  biocidprodukter som omfattas av
biociddirektivet (direktiv 1998/8/EG).

Regeringen föreslår  vidare att i reklam för ämnen
som är farliga enligt artikel  2.2 i ämnesdirektivet
(direktiv  67/548/EEG)  och  som  inte  omfattas  av
undantagen   i   artikel   1.2   skall   anges   den
farlighetskategori eller de farlighetskategorier som
ämnet tillhör.
I reklam för beredningar av kemiska ämnen, som kan
föranleda en enskild person att ingå köpeavtal  utan
att  ha  sett  den  etikett  eller  förpackning  som
beredningen  är  avsedd att levereras med, skall, om
beredningen   är   farlig    enligt    artikel   2.2
preparatdirektivet  (direktiv  1999/45/EG)  och  den
inte omfattas av undantagen i artikel  1.5, reklamen
innehålla en upplysning om den typ eller de typer av
fara    som   skall   anges   på   etiketten   eller
förpackningen.
Vidare  föreslås  att definitionerna av innesluten
användning och avsiktlig  utsättning i 13 kap. 5 och
6 §§ miljöbalken ändras så att de överensstämmer med
nu  gällande lydelse av EG-direktiven  om  avsiktlig
utsättning  och  innesluten  användning av genetiskt
modifierade  organismer. I rekvisiten  för  vad  som
avses  med  innesluten  användning  läggs  till  att
inneslutningsåtgärder    skall    syfta   till   att
åstadkomma en hög grad av säkerhet  för  allmänheten
och miljön.
I propositionen föreslås att regeringen  eller den
myndighet  som  regeringen  bestämmer får föreskriva
att vad som sägs om skrotbil,  personbil,  buss  och
lastbil  i  bilskrotningslagen  (1975:343)  eller  i
föreskrifter  meddelade med stöd av lagen även skall
gälla i fråga om  andra  slag av motorfordon, om det
behövs till följd av direktiv 2000/53/EG om uttjänta
fordon (skrotbilsdirektivet).

Utskottets ställningstagande


Krav på vissa uppgifter i reklam för biocidprodukter

Enligt  artikel  22  i biociddirektivet  skall  medlemsstaterna
kräva att all reklam för  biocidprodukter åtföljs av
följande  text:  ”Biocider  skall  användas  på  ett
säkert    sätt.    Läs    alltid    etiketten    och
produktionsformationen före användning.”  Denna text
skall  tydligt  kunna  särskiljas  från  den  övriga
reklamtexten.    Artikeln   innehåller   också   ett
specifikt krav på  att  reklam  för  biocidprodukter
inte i något fall får innehålla uppgifter  av  typen
”lågriskbiocidprodukt”,  ”inte  giftig”,  ”oskadlig”
eller liknande.

Vad som är en biocidprodukt har inte definierats i
miljöbalken,  utan  i  förordningen  (2000:338)   om
biocidprodukter.    Utskottet    instämmer   i   att
åtminstone  de  grundläggande  krav  som  ställs  på
reklamen  bör  framgå  av  lagtexten.  Den   närmare
avgränsningen  av  vilka  produkter som omfattas  av
kraven kan dock, som i detta  fall, med fördel kunna
bestämmas med stöd av bemyndigande  i lagen. De krav
som enligt direktivet skall ställas på  reklamen  är
inte  mer detaljerade än att de kan framgå direkt av
lagtexten.
Utskottet delar regeringens uppfattning att om den
svenska   bestämmelsen   utformas   som   regeringen
föreslår,  kan  annonsörer inte undgå att i reklamen
upplysa mottagaren om att biocider skall användas på
ett säkert sätt samt  uppmana  mottagaren  att  läsa
etiketten  och produktinformationen före användning.
Det  är  inte   möjligt   att   efterleva  en  sådan
bestämmelse utan att välja en text eller ordalydelse
som uppfyller direktivets krav. De  krav  som enligt
direktivet  skall  ställas  på reklamen är inte  mer
detaljerade   än  att  de  kan  framgå   direkt   av
lagtexten.

Krav på vissa uppgifter i reklam för kemiska ämnen
och beredningar av kemiska ämnen


Som  anförs  i  propositionen  gör  klassificeringssystemet  på
kemikalieområdet  en  åtskillnad  mellan  ämnen, som
regleras   i   ämnesdirektivet,  och  preparat,  som
regleras i preparatdirektivet.  Med  preparat  menas
kemiska  produkter  som  består av flera ämnen, dvs.
beredningar av kemiska ämnen.  Båda  dessa  direktiv
innehåller   bestämmelser   om   reklam   som   inte
genomförts i svensk lagstiftning.

Ämnesdirektivet  beslutades  redan  1967. I rådets
direktiv  92/32/EEG  om  ändring  i  ämnesdirektivet
infördes  ett  krav på att reklam för ett  ämne  som
tillhör en eller  flera  uppräknade kategorier skall
vara  förbjuden  om  inte de  aktuella  kategorierna
anges i reklamen (artikel 26 jämförd med artikel 2.2
i direktiv 92/32/EEG).  Det  är  alltså  fråga om de
kategorier av farliga egenskaper som är uppräknade i
artikel  2.2 i direktiv 67/548/EEG, t.ex. explosiva,
oxiderande,  synnerligen  brandfarliga  eller mycket
giftiga.    I    svensk    författningstext   (bl.a.
Kemikalieinspektionens     föreskrifter)     används
uttrycket ”extremt brandfarligt”  som  liktydigt med
”synnerligen         brandfarligt”,        uttrycket
”allergiframkallande”      som     liktydigt     med
”sensibiliserande”,  uttrycket  ”cancerframkallande”
som  liktydigt  med  ”cancerogent”   och   uttrycket
”reproduktionstoxiskt”  som  liktydigt med ”skadligt
för    fortplantningen”.    Vissa   undantag    från
direktivets  tillämpningsområde  framgår  av artikel
1.2.   I   en   bilaga   till   ämnesdirektivet  har
förtecknats  ämnen  som  ansetts som  farliga,  dvs.
sådana   ämnen  som  faller  in   under   någon   av
kategorierna  i artikel 2.2. En sådan kategorisering
har även gjorts i myndighetsföreskrifter.
Av artikel 6  i direktivet följer att tillverkare,
distributörer och  importörer av vissa farliga ämnen
kan  ha  en skyldighet  att  förse  allmänheten  med
uppgifter  också med avseende på ämnen som ännu inte
kommit med på  listan  över farliga ämnen. Utskottet
delar regeringens bedömning  att  en rimlig tolkning
av   direktivet   är   att  skyldigheten  att   ange
farlighetskategori i reklamen gäller även för sådana
ämnen som enligt direktivet  anses  farliga  men som
inte   finns   med   på   listan.   Utskottet  delar
regeringens bedömning att det bör föreskrivas  att i
reklam för ämnen som är farliga enligt artikel 2.2 i
ämnesdirektivet, och som inte omfattas av undantagen
i  artikel  1.2,  skall anges den farlighetskategori
eller de farlighetskategorier som ämnet tillhör. Den
föreslagna bestämmelsen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag.
Även     i     preparatdirektivet     finns     en
reklambestämmelse  (artikel  13),  där det anges att
”all reklam för ett preparat som omfattas  av  detta
direktiv,  vilken  gör  det  möjligt  för en enskild
person att ingå ett köpeavtal utan att först ha sett
etiketten till detta preparat, skall ange  den eller
de   typer   av   fara   som  anges  på  etiketten”.
Preparatdirektivet omfattar  de  farliga beredningar
som omfattas av någon av kategorierna i artikel 2.2.
Kategoribeteckningarna   i  artikel  2.2   motsvarar
ämnesdirektivets  artikel 2.2.  Direktivet  omfattar
dessutom  preparat där  vissa  varningstexter  skall
finnas  på etiketten  oberoende  av  om  beredningen
tillhör någon av kategorierna eller inte. Det gäller
t.ex. beredningar  som innehåller bly, cyanoakrylat,
isocyanater eller något  allergiframkallande ämne. I
artikel  1.2  föreskrivs undantag  från  direktivets
tillämpningsområde.
Som     anförs     i      propositionen     gäller
preparatdirektivets reklamkrav  om  reklamen gör det
möjligt för en enskild person att ingå ett köpeavtal
utan   att  först  ha  sett  etiketten  till   detta
preparat.  Sådan  reklam  kan  vara  en  annons  som
innehåller en beställningskupong eller en annons där
ett  ordertelefonnummer  anges.  Regeringens förslag
har  utformats  i  enlighet  med Lagrådets  förslag.
Utskottet tillstyrker förslaget.

Definitionerna av innesluten användning och
avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade
organismer


Direktiv  2001/18/EG  om  avsiktlig   utsättning  av  genetiskt
modifierade  organismer  ersätter  rådets   direktiv
90/220/EEG  om  avsiktlig  utsättning  av  genetiskt
modifierade   organismer   i   miljön  (EGT  L  117,
8.5.1990,   s.  15,  Celex  21990L0220).   Det   nya
direktivet  innebär   bl.a.   att   definitionen  av
avsiktlig  utsättning  ändras.  I och med  ändringen
kopplas definitionen av avsiktlig  utsättning direkt
till  definitionen  av innesluten användning,  såsom
denna utformats enligt  rådets  direktiv 98/81/EG om
ändring   av   direktiv  90/219/EEG  om   innesluten
användning av genetiskt  modifierade mikroorganismer
(EGT  L  330, 5.12.1998, s.  13,  Celex  31998L0081,
rättat i EGT L 93, 8.4.1999, s. 27).

I  det  nya  direktivet  om  avsiktlig  utsättning
definieras  avsiktlig  utsättning som ”varje form av
avsiktligt  införande  av  en  genetiskt  modifierad
organism   eller   en   kombination   av   genetiskt
modifierade  organismer  i  miljön  för  vilka  inga
specifika  inneslutningsåtgärder   används  för  att
begränsa  deras kontakt med allmänheten  och  miljön
och för att  åstadkomma  en hög grad av säkerhet för
allmänheten och miljön”.
I    den    del    definitionen   hänvisar    till
inneslutningsåtgärder, motsvarar den definitionen av
innesluten  användning   av   genetiskt  modifierade
mikroorganismer  enligt  direktiv  98/81/EG.  Enligt
detta  direktiv  avses  med  innesluten   användning
”varje  verksamhet  där  mikroorganismer  modifieras
genetiskt    eller    där   man   odlar,   förvarar,
transporterar, destruerar, blir kvitt eller på annat
sätt    använder   sådana   genetiskt    modifierade
mikroorganismer        och       där       specifika
inneslutningsåtgärder används för att begränsa dessa
mikroorganismers kontakt  med allmänheten och miljön
och för att åstadkomma en hög  grad  av säkerhet för
de senare”.
Den nuvarande definitionen av avsiktlig utsättning
i  13 kap. 6 § miljöbalken överensstämmer  inte  med
den motsvarande definitionen i det nya direktivet om
avsiktlig  utsättning.  För att genomföra direktivet
om avsiktlig utsättning är  det nödvändigt att ändra
miljöbalkens  definitioner av  avsiktlig  utsättning
och innesluten  användning.  De  båda  direktiven om
avsiktlig   utsättning   och  innesluten  användning
överensstämmer nu i fråga  om vad som i definitionen
av      innesluten     användning     menas      med
inneslutningsåtgärder. Miljöbalkens definitioner bör
ha en motsvarande överensstämmelse.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Trehjuliga motorfordon enligt skrotbilsdirektivet

I skrotbilsdirektivet  ställs  krav  på  att  vissa  trehjuliga
motorfordon skall omfattas av ett antal bestämmelser
i   direktivet.  Med  trehjuliga  motorfordon  avses
trehjuliga  motorfordon enligt definitionen i rådets
direktiv  92/61/EEG   av   den   30   juni  1992  om
typgodkännande  av  två-  och trehjuliga motorfordon
(EGT L 225, 10.8.1992, s. 72, Celex 31992L0061). Med
trehjuliga motorfordon avses  dock  inte  trehjuliga
motorcyklar.  Direktiv 92/61/EEG har upphävts  genom
direktiv  2002/24/EG   av   den   18  mars  2002  om
typgodkännande  av  två- och trehjuliga  motorfordon
och om upphävande av  rådets direktiv 92/61/EEG (EGT
L 124, 9.5.2002, s. 1, Celex 32002L0024).

I  direktiv  92/61/EEG   fanns   ingen  uttrycklig
definition av trehjuliga motorfordon. Direktivet var
tillämpligt   på   samtliga   två-   och  trehjuliga
motorfordon med undantag för exempelvis vissa fordon
som  är  avsedda att styras av fysiskt handikappade.
Det enda i  direktivet  som  liknar en definition är
den  bestämmelse  om  typgodkännande   av  två-  och
trehjuliga motorfordon som anger att de  fordon  som
omfattas  av  direktivet  skall  delas  in i mopeder
(två-  och  trehjuliga),  motorcyklar och trehjuliga
motorcyklar.  I avsaknad av  en  klar  definition  i
direktiv 92/61/EEG  går  det  inte  att med säkerhet
säga  vilka  trehjuliga  motorfordon som  åsyftas  i
skrotbilsdirektivet   när   det    där    sägs   att
skrotbilsdirektivet    också   omfattar   trehjuliga
motorfordon  som  inte  är   motorcyklar.  Den  mest
rimliga tolkningen är att det  är trehjuliga mopeder
som avses. Direktiv 2002/24/EG ger ingen klarhet.
Mot  bakgrund  av  att  skrotbilsdirektivet   inte
tydligt  pekar  ut  vilka trehjuliga motorfordon som
avses  är det tänkbart  att  direktivet  kommer  att
förtydligas,    t.ex.    genom    lagstiftning    på
gemenskapsnivå eller genom praxis från EG-domstolen.
För  att lätt kunna anpassa de svenska reglerna till
rättsutvecklingen bör regeringen eller den myndighet
som regeringen  bestämmer  bemyndigas att meddela de
föreskrifter som behövs för  att  de  bestämmelser i
skrotbilsdirektivet  som rör trehjuliga  motorfordon
skall kunna genomföras i svensk lagstiftning.
Som   anförs  i  propositionen   ges   genom   det
föreslagna    bemyndigandet   i   bilskrotningslagen
(1975:343)  möjlighet   att   på   förordnings-  och
föreskriftsnivå genomföra skrotbilsdirektivets  krav
på att vissa trehjuliga motorfordon skall överlämnas
till  auktoriserade behandlingsanläggningar samt att
omhändertagandet    av    de   uttjänta   trehjuliga
motorfordonen  skall  ske  på   särskilt  sätt.  Den
föreslagna    bestämmelsen   innebär   endast    ett
bemyndigande att meddela föreskrifter.
Regeringen anför att om kravet att skrotning skall
göras  av auktoriserade  skrotare  vidgas  till  att
omfatta  vissa  trehjuliga motorfordon kommer endast
skrotare       med       auktorisation        enligt
bilskrotningsförordningen    (1975:348)    att    få
ombesörja  skrotningen.  Skrotaren  blir  i  så fall
skyldig  att omhänderta det uttjänta fordonet enligt
Naturvårdsverkets  föreskrifter  och allmänna råd om
skrotbilsverksamhet (NFS 2002:2).  Redan i dag skall
uttjänta trehjuliga motorfordon, liksom alla fordon,
skrotas   på   ett  miljömässigt  godtagbart   sätt.
Ändringarna  avser  alltså  inte  de  miljökrav  som
ställs på skrotningen.  Ett  krav  om  att skrotning
skall göras av en auktoriserad skrotare  innebär att
det  blir  lättare för myndigheterna att kontrollera
att skrotningen  verkligen  sker på ett miljömässigt
godtagbart sätt.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Giftfri miljö


Inledning

Våren  1999  godkände  riksdagen  med  anledning  av
regeringens proposition 1997/98:145 Svenska miljömål
(bet. 1998/99:MJU6, rskr.  1998/99:183)  ett  system
med  15 miljökvalitetsmål, bl.a. Giftfri miljö.  Det
övergripande  syftet  med miljökvalitetsmålen är att
vi till nästa generation  skall  kunna överlämna ett
samhälle där de stora miljöproblemen  är  lösta. När
det    gäller    målet    Giftfri    miljö   lämnade
Miljömålskommittén  (M  1998:07)  förslag  till  sex
delmål.   Riksdagen   godkände  fem  av  dessa   vid
behandlingen av regeringens  proposition  2000/01:65
Kemikaliestrategi  för Giftfri miljö och det  sjätte
vid behandlingen av  proposition 2000/01:130 Svenska
miljömål  –  delmål  och   åtgärdsstrategier   (bet.
2000/01:MJU15,  rskr.  2000/01:269  respektive  bet.
2001/02: MJU3, rskr. 2001/02:36).

Miljökvalitetsmålet   Giftfri  miljö  innebär  att
miljön skall vara fri från  ämnen  och  metaller som
skapats i eller utvunnits av samhället och  som  kan
hota   människors   hälsa   eller   den   biologiska
mångfalden.   Sex   delmål   anger   inriktning  och
tidsperspektiv i det fortsatta miljöarbetet  för att
nå  miljökvalitetsmålet. Delmålen gäller kunskap  om
kemiska  ämnens  hälso-  och miljöegenskaper, miljö-
och hälsoinformation om varor, utfasning av särskilt
farliga ämnen, fortlöpande  minskning  av hälso- och
miljöriskerna   med   kemikalier,   riktvärden   för
miljökvalitet  för kemiska ämnen samt  sanering  och
efterbehandling av förorenade områden.
Utskottet behandlar  under  detta avsnitt motioner
från den allmänna motionstiden 2002.

Delmål 1: Kunskap om kemiska ämnens hälso- och
miljöegenskaper och delmål 2: Miljö- och
hälsoinformation om varor


Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om  försiktighet
vid  framtagning av nya kemiska ämnen  och  i
kemikaliepolitiken  (fp,  mp),  samarbetet  i
Östersjöregionen   om   kemikalier   (v)  och
ersättningsmedel  för miljöstörande produkter
(v)   m.m.  med  hänvisning   till   gällande
lagstiftning  och  det  pågående  arbetet med
delmålen m.m.

Motionerna

Försiktighet och framförhållning bör  enligt  motion
MJ228  (mp)  gälla  vid  framtagning  av nya kemiska
ämnen. En bra regel vore att ett kemiskt  ämne  inte
skulle  få tillverkas om det inte var nödvändigt för
samhället  och  endast  om tillverkaren kunde bevisa
att det är ofarligt. Nu måste  i  stället  samhället
bevisa dess skadlighet (yrkande 2).

Enligt motion MJ313 (v) bör regeringen snarast  ta
initiativ  till  ett  samarbete  i  Östersjöregionen
kring kemikaliefrågan. Östersjön är ett  unikt  hav.
Kemikaliesamhället    är   ett   växande   hot   mot
havsmiljöer. Stora mängder kemiska produkter används
trots  att vi saknar kunskap  om  deras  effekter  i
naturen.  Arbetet måste fortsätta nationellt inom EU
och  även  genom  samarbete  mellan  länderna  kring
Östersjön (yrkande 1).
I motion MJ315  (fp) anförs att kemikaliepolitiken
bör  utgå  från  försiktighetsprincipen   samt   att
förorenaren  skall  betala.  Huvudansvaret  för  att
förhindra  spridning  av  farliga  kemiska ämnen bör
ligga hos användare och tillverkare (yrkande 18).
Kemikalieinspektionen bör enligt motion  MJ334 (v)
få    i   uppdrag   att   utröna   vilken   inverkan
ersättningsmedel  för miljöstörande produkter kan ha
från såväl arbetsmiljösynpunkt som för befolkningens
hälsa. Om man inte  är  tillräckligt  uppmärksam  på
konsekvenserna  kan  nya  problem  uppstå  när gamla
skall lösas.
I   fråga  om  krav  på  innehållsdeklaration  för
kemiska  produkter  anförs  i  motion  MJ436 (s) att
alltfler  människor  drabbas av allergier  av  olika
slag. För att kunna undvika ämnen som ger allergiska
utslag   ger   innehållsdeklarerade   produkter   en
ovärderlig information.  Sverige  bör ta initiativ i
EU om att krav på innehållsdeklaration  bör  omfatta
kemiska produkter.

Utskottets ställningstagande

Under    miljökvalitetsmålet   Giftfri   miljö   har
riksdagen  som  delmål 1 beslutat att senast år 2010
skall  uppgifter finnas  om  egenskaperna  hos  alla
avsiktligt  framställda  eller utvunna kemiska ämnen
som hanteras på marknaden.  För ämnen som hanteras i
högre volymer och för övriga  ämnen  som t.ex. efter
inledande  översiktliga  tester bedöms som  särskilt
farliga  skall  uppgifter  om   egenskaperna  finnas
tillgängliga  tidigare  än år 2010.  Samma  krav  på
uppgifter  skall  då  gälla   för   såväl   nya  som
existerande ämnen. Senast år 2020 skall det även  så
långt  möjligt  finnas uppgifter om egenskaperna hos
alla oavsiktligt  framställda  och  utvunna  kemiska
ämnen.

Utskottet  har ingen annan uppfattning än den  som
framförs i motionerna MJ228 (mp) yrkande 2 och MJ315
(fp)   yrkande   18    om   att   försiktighet   och
framförhållning bör gälla  vid  framtagning  av  nya
kemiska  ämnen, att kemikaliepolitiken bör utgå från
försiktighetsprincipen  samt  att  förorenaren skall
betala.  Utskottet  vill  framhålla  att  (jfr  bet.
2001/02:MJU14 s. 12 och 2000/01:MJU15  s.  9 och 12)
försiktighetsprincipen  och produktvalsprincipen  är
vägledande för arbetet med  att begränsa risker från
användningen av kemikalier som  sådana  och i varor.
Kunskap om kemiska ämnens hälso- och miljöegenskaper
är   grundläggande   för  allt  säkerhetsarbete   på
kemikalieområdet,  och   därmed   också   en  viktig
förutsättning   för   att   skydda   den  biologiska
mångfalden  och människors hälsa. Sådan  kunskap  är
också en förutsättning  för  att  kunna bedöma vilka
ämnen   som   omfattas  av  lagstiftning   samt   av
fastställda riktlinjer för kemikaliepolitiken.
När   det   gäller    försiktighetsprincipen   har
utskottet tidigare uttalat  (bet.  2001/02:MJU14  s.
25)  att  det  enligt  de allmänna hänsynsreglerna i
miljöbalkens 2 kap. åligger varje verksamhetsutövare
att undvika att använda  eller  sälja sådana kemiska
produkter  som  kan  befaras  medföra   risker   för
människors hälsa eller miljön om de kan ersättas med
produkter   som   kan  anses  vara  mindre  farliga.
Motsvarande  krav  gäller   i  fråga  om  varor  som
innehåller eller har behandlats  med kemisk produkt.
Detta gäller även om ett ämne inte  blir föremål för
något slag av begränsning eller blir helt förbjudet.
Det  åligger  också alla som bedriver en  verksamhet
eller vidtar en  åtgärd  att iaktta de begränsningar
och vidta de försiktighetsmått  som  behövs  för att
förebygga,  hindra  eller  motverka att verksamheten
eller  åtgärden  medför skada  eller  olägenhet  för
människors         hälsa         eller         miljö
(försiktighetsprincipen).  Motionerna   MJ228   (mp)
yrkande  2 och MJ315 (fp) yrkande 18 bör lämnas utan
vidare åtgärd  i  den  mån de inte tillgodosetts med
vad som anförts.
Utskottet vill i anslutning  till motion MJ334 (v)
om  ersättningsmedel  för  miljöstörande   produkter
erinra  om  att  produktvalsprincipen i 2 kap.  6  §
miljöbalken innebär  att  alla  som  bedriver  eller
avser  att  bedriva  en  verksamhet  eller  vidta en
åtgärd skall undvika att använda eller sälja  sådana
kemiska produkter som kan befaras medföra risker för
människors  hälsa  eller  miljön, om de kan ersättas
med  sådana  produkter  som kan  antas  vara  mindre
farliga. Motsvarande krav  gäller  i  fråga om varor
som  innehåller eller har behandlats med  en  kemisk
produkt   eller   bioteknisk  organism.  I  14  kap.
miljöbalken  finns  bestämmelser   om  att  den  som
tillverkar  eller  till  Sverige  för in  en  kemisk
produkt   skall   se   till   att   det   finns   en
tillfredsställande utredning för bedömning  av vilka
hälso-   eller   miljöskador   som  produkten  eller
organismen  kan  orsaka och om märkning  av  kemiska
produkter. Enligt  miljöbalkens  bestämmelser är det
sålunda tillverkaren eller den som  till Sverige för
in en kemisk produkt som har ansvar för  att  utreda
effekterna av produkten. Motionen avstyrks.
Enligt  delmål  2  skall varor senast år 2010 vara
försedda  med  hälso-  och  miljöinformation  om  de
farliga  ämnen  som  ingår.   Enligt  14  kap.  9  §
miljöbalken  åligger  det den som  tillverkar,  till
Sverige  för in eller på  marknaden  släpper  ut  en
kemisk produkt  eller  bioteknisk organism att genom
märkning eller på annat  sätt lämna de uppgifter som
behövs till skydd för människors  hälsa eller miljön
(produktinformation). Motion MJ436  (s)  bör  lämnas
utan  vidare åtgärd i den mån den inte tillgodosetts
med det anförda.
För att  uppnå  att de tre miljömålen Hav i balans
samt levande kust och  skärgård,  Giftfri  miljö och
Ingen   övergödning   kan   nås  till  år  2020  har
regeringen genom beslut den 11  juli  2002  tillsatt
Havsmiljökommissionen för att göra en sammanfattning
av  kunskapsläget,  såväl  nationellt som regionalt,
avseende  miljötillståndet  i   Sveriges  kust-  och
havsområden både i Östersjön och i Västerhavet (dir.
2002:102).   Havsmiljökommissionen   skall   utforma
övergripande strategier  på  kort  och lång sikt och
föreslå åtgärder som kan bryta den pågående negativa
utvecklingen  i havsmiljön. Kommissionen  får  fritt
välja  metod  och  innehåll  för  arbetet.  För  att
åstadkomma      effektivare       lösningar       på
havsmiljöproblemen  bör  kommissionen  se  över  det
samlade   forskningsbehovet.   I  direktiven  anförs
vidare   att   problemens  karaktär  oftast   kräver
gemensamma  internationella  lösningar.  Beträffande
miljökvalitetsmålet Giftfri miljö anförs att behovet
av ytterligare  forskningsinsatser  bör  undersökas,
framför allt för att fånga upp nya trender  och hot,
från  t.ex.  triklosan,  PFOS  och läkemedelsrester.
Både avseende nya hot och kända  kemikalier i havet,
bl.a. PCB, kadmium, dioxin och DDT,  bör  behovet av
utökad    miljöövervakning    och    användning   av
indikatorer analyseras. Därutöver bör  tillämpningen
av   utbytes-  och  försiktighetsprincipen  belysas.
Uppdraget skall redovisas senast den 30 juni 2003.
Utskottet  föreslår  i  avvaktan  på resultatet av
utredningen  att motion MJ313 (v) yrkande  1  lämnas
utan vidare åtgärd.

Delmål 3: Utfasning av särskilt farliga ämnen


Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker  motioner  om blyförbudet
(m)   och   bekämpningsmedel   (s,   v)   med
hänvisning  till  bl.a. gällande lagstiftning
och det arbete som pågår på området.

Motionerna

Enligt  motion  MJ331   (m)   bör   blyförbudet  vid
skjutbanor   och   jakt   upphävas.   I   en   norsk
undersökning  dras  slutsatsen  att  läckaget av bly
från landbaserade skjutbanor är så litet  att  detta
inte  representerar  något  miljöhot med avseende på
blyföreningar.  Metalliskt  bly   är   ett   av   de
stabilaste  ämnen  som  finns  och avger i fast form
inga gaser. Vid direkt kontakt med huden är det dock
giftigt. Bly är unikt genom sin  tyngd, sin mjukhet,
låga   smälttemperatur  och  seghet.  Bly   är   ett
idealiskt  hagelämne.  Om  haglen görs lättare måste
hastigheten  ökas.  Jägarnas hagel  över  fast  mark
motsvarar ett hagel på  var tionde kvadratkilometer.
Dessa  hagel  är betydelselösa  från  miljösynpunkt,
vilket  har  bekräftats   av  forskare  vid  Uppsala
universitet (yrkande 1). Motionärerna  yrkar  vidare
att våtmarksförbudet bör kvarstå (yrkande 2).

I  motion  MJ364  (s)  anförs  i  fråga om mål för
minskad  användning av kemiska bekämpningsmedel  att
år  1986  beslutades  att  användningen  av  kemiska
bekämpningsmedel  inom jordbruket skulle halveras på
tio  år. Nu visar en  undersökning  från  Ekologiska
Lantbrukarna   att   utvecklingen   går   i  motsatt
riktning.  Regeringen  bör  presentera en tids-  och
åtgärdsplan för att realisera  målet  från  år 1986.
Enligt  motion MJ419 (v) bör en total avveckling  av
bekämpningsmedel vara målsättningen inom det svenska
jordbruket (yrkande 8).

Utskottets ställningstagande

Delmålet Utfasning av särskilt farliga ämnen innebär
att nyproducerade  varor  så  långt  det  är möjligt
skall  vara fria från bl.a. bly senast år 2010  (jfr
bet. 2001/02:MJU14  s.  18). Redan befintliga varor,
som  innehåller bl.a. bly,  skall  hanteras  på  ett
sådant sätt att ämnena inte läcker ut i miljön (bet.
2000/01:MJU15  s.  14  f.). Som regeringen anförde i
proposition 2000/01:65 Kemikaliestrategi för giftfri
miljö  (s.  36  f.)  bör med  tanke  på  handel  och
gränsöverskridande   luftföroreningar   kvicksilver,
kadmium och bly avvecklas  inom  hela  EU.  Bly  bör
fasas   ut   genom  en  kombination  av  förbud  och
frivilliga åtgärder.  Den största spridningen av bly
till miljön sker genom  användning  av blyammunition
och   blysänken.   I   propositionen  anfördes   att
regeringen avsåg att anmäla  ett  förbud  för  dessa
användningsområden.

Redan   vid  riksdagsbehandlingen  av  proposition
1997/98:145  Svenska  miljömål (bet. 1998/99:MJU6 s.
111) beslutades att användningen av blyhagel för all
jakt och i stort sett allt  skytte  skall förbjudas.
Utskottet  anförde att förbudet bör kunna  tillämpas
med en viss  omställningstid  och  att i avvaktan på
utvecklingen av fullgoda alternativ  skall  förbudet
förenas  med en möjlighet till dispens för all  icke
våtmarksanknuten  jakt,  eftersök,  fällfångst  samt
inskjutning av kulvapen. Vidare anfördes att när det
gäller  vissa sportskyttegrenar avser regeringen att
införa    ett     förbud     mot     blyhagel    med
dispensmöjligheter.
Ammunition som innehåller blyhagel får enligt 14 c
§  förordningen  (1998:944) om förbud m.m.  i  vissa
fall i samband med  hantering, införsel och utförsel
av kemiska produkter  inte användas vid skytte eller
vid jakt på våtmarker.  Enligt  14 b §, som träder i
kraft  den  1  januari  2006,  får  ammunition   som
innehåller  blyhagel  inte  användas  vid jakt eller
yrkesmässigt saluföras eller överlåtas  annat än för
samlarändamål. Enligt 14 e §, som träder i kraft den
1 januari 2008, får kulammunition som innehåller bly
inte användas vid jakt eller skytte med undantag  av
skytte  på skjutbana eller skjutfält om ammunitionen
samlas upp i miljökulfång eller tas om hand på annat
sätt   som    är    godtagbart   från   hälso-   och
miljösynpunkt. Naturvårdsverket bemyndigas enligt 14
f  §  att  meddela  föreskrifter  om  undantag  från
förbuden om det med hänsyn  till  syftet  med  eller
säkerheten   vid   användningen   inte  finns  något
godtagbart blyfritt ammunitionsalternativ  samt  för
vissa     sportskyttegrenar    om    Internationella
Sportskyttefederationens regler inte ger utrymme för
användande  av  blyfri  ammunition  i  dessa grenar.
Motion  MJ331 (m) yrkandena 1 och 2 avstyrks  i  den
mån den inte tillgodosetts med det anförda.
Riksdagens  beslut beträffande miljökvalitetsmålet
Ingen övergödning  innebär  att  halterna av gödande
ämnen i mark och vatten inte skall  ha någon negativ
inverkan på människors hälsa, förutsättningarna  för
biologisk   mångfald  eller  möjligheterna  till  en
allsidig användning av mark och vatten. Inriktningen
är  att  miljökvalitetsmålet   skall   nås  inom  en
generation  (prop.  1997/98: 145, bet. 1998/99:MJU6,
rskr. 1998/99:183). Utskottet  har  tidigare uttalat
(bet.  2001/02:MJU16  s. 34) att målet  innebär  för
jordbrukets del ett aktivt  arbete  för  att  minska
förlusterna  av  växtnäringsämnen till hav och andra
vatten och att nå målet Giftfri miljö genom insatser
som syftar till att begränsa riskerna vid användning
av bekämpningsmedel.
Utskottet  anförde   i   samband   med  riksdagens
behandling  av  statsbudgeten  för  år  2003   (bet.
2002/03:MJU2    s.    50)    att    anslaget    44:3
Miljöförbättrande  åtgärder  i jordbruket disponeras
av  Jordbruksverket för att inom  skilda  nationella
handlingsprogram,  huvudsakligen  genom försöks- och
utvecklingsverksamhet,   styra   utvecklingen   inom
jordbruket   och   trädgårdsnäringen   mot   minskat
växtnäringsläckage, minskad ammoniakavgång,  säkrare
och    minskad   användning   av   bekämpningsmedel,
bevarande  av biologisk mångfald och tillvaratagande
av   kulturvärden    samt   ökad   andel   ekologisk
produktion. Genom försöks- och utvecklingsverksamhet
inom ramen för de nationella handlingsprogrammen kan
projekt bearbeta aktuella,  konkreta  och  angelägna
frågeställningar  med bäring på relevanta nationella
miljömål. Resultaten  ligger  till grund för råd och
rekommendationer om direkt tillämpliga åtgärder inom
jordbruket  i  en nära framtid. Jordbruksverket  och
Kemikalieinspektionen  har kommit in med ett förslag
till  nytt  handlingsprogram   för  användningen  av
bekämpningsmedel  i  jordbruk  och   trädgårdsnäring
(Jordbruksverkets rapport 2002:7). Regeringen  avser
att   återkomma  till  riksdagen  med  anledning  av
förslaget.
Sverige har sedan 1980-talet haft handlingsprogram
för  att   minska   hälso-   och  miljöriskerna  vid
användning  av bekämpningsmedel  i  jordbruket  (jfr
bet.  2001/02:MJU15   s.   56).   Nuvarande  program
innehåller en rad olika åtgärder som utöver gällande
lagstiftning  och  tillsyn rörande registrering  och
spridning  omfattar  olika   former   av  ekonomiska
styrmedel, informationsinsatser, m.m. Inom ramen för
EU-samarbetet     har    bekämpningsmedel    nyligen
behandlats  i  det sjätte  miljöhandlingsprogrammet.
Bland  annat  kommer   en   tematisk   strategi  för
bekämpningsmedelsanvändningen att utarbetas.  Enligt
vad utskottet erfarit deltar Sverige dessutom aktivt
i   pågående  omregistreringsarbete  rörande  aktiva
substanser  i bekämpningsmedel. Målsättningen är att
en hög skyddsnivå  för hälsa och miljö skall uppnås.
Resultatet av detta  arbete kommer att vara styrande
för vilka ämnen som i framtiden kommer att finnas på
marknaden.  Ett  totalförbud   för   användning   av
bekämpningsmedel  kan  enligt  regeringen bedömas få
mycket  allvarliga  konsekvenser  för   den  svenska
livsmedelsproduktionen  och  det svenska lantbrukets
konkurrenskraft. Med det anförda  och  i avvaktan på
att  arbetet med ett nytt handlingsprogram  slutförs
föreslår  utskottet  att  motionerna  MJ364  (s) och
MJ419 (v) yrkande 8 lämnas utan vidare åtgärd.


Delmål 4: Fortlöpande minskning av hälso- och
miljöriskerna med kemikalier och riktvärden för
miljökvalitet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om babyprodukter
(mp),  ekologiska aspekter på läkemedel (mp),
kvicksilver      i      djurmedicin     (mp),
läkemedelsavfall   i   avloppsvatten    (mp),
läkemedels   kemiska   sammansättning   (mp),
läkemedel  ur  ett  miljöperspektiv (kd) m.m.
med       hänvisning       till      pågående
utredningsarbete.  Ett  antal   motioner   om
flamskyddsmedel  (kd,  c, mp), trifenylfosfat
(mp), lädervaror (mp), nonylfenol  (mp), PFOS
(kd) och HA-olja (kd) avstyrks med hänvisning
till tidigare riksdagsuttalanden och till det
arbete som pågår på området.

Motionerna

Kemikalier i läkemedel m.m.

Enligt motion MJ215 (mp) bör babyprodukter inte innehålla ämnen
som  är  skadliga  för  hälsan  (yrkande   1)  eller
cancerframkallande  (yrkande  4). Babyprodukter  bör
vidare inte innehålla produkter  som är skadliga för
miljön   (yrkande   2)   eller   allergiframkallande
(yrkande 3). Motionärerna anser vidare att kriterier
för skadliga kemikalier bör tas fram  för  produkter
som används till små barn (yrkande 5).

I  motion  MJ228 (mp) anförs i fråga om ekologiska
aspekter på läkemedel  att  det  har  visat  sig att
långvariga  utsläpp av kemikalier och läkemedel  ger
stora effekter  på  miljön.  En  framförhållning  av
vilka   skador  som  kan  uppstå  och  att  utnyttja
försiktighetsprincipen  bör  utgöra en förutsättning
vid alla introduktioner av nya ämnen (yrkande 3).
I motion MJ231 (mp) anförs i  fråga om kvicksilver
i djurmedicin att många hästar vaccineras  varje  år
mot  hästinfluensa  för  att  det  krävs  för att få
starta  på  tävlingar.  Kvicksilver  finns  i  t.ex.
vacciner trots att alternativ finns. Kvicksilver  är
en  extremt  giftig tungmetall som inte bör finnas i
vår miljö.
Läkemedelsavfall   i  avloppsvatten,  recipienter,
vattendrag och grundvatten  är  enligt  motion MJ369
(mp)  ett  hot  mot  vår  miljö  och  hälsa,  varför
kraftfulla   satsningar   inom  läkemedelsbranschen,
forskningen  och miljöövervakningen  krävs  omgående
(yrkande 1). Vidare  bör lagstiftningen ses över vad
gäller  krav på läkemedelsproducenter  att  redogöra
för läkemedels  kemiska  sammansättning  genom  hela
dess  livscykel  samt  krav  på att redogöra för hur
läkemedlet  i dess olika nedbrytningsfaser  påverkar
de ekologiska  system  det beräknas hamna i (yrkande
2).  Kemikalieinspektionen  bör  få  i  uppdrag  att
utreda  olika  läkemedelssubstansers  förekomst  och
toxicitet  i  våra  ekologiska  system  i dag, och i
framtiden,  för  att  med  denna som bakgrund  kunna
lokalisera  de  allvarligaste   hoten   och  föreslå
lämpliga åtgärder (yrkande 3) och Jordbruksverket få
i uppdrag att kartlägga vilka antibiotika  som i dag
används   inom  djurhållningen  med  ambitionen  att
ersätta  de  mest  persistenta  typerna  med  mindre
långlivade dito (yrkande 4).
Enligt  motion   MJ432  (kd)  bör  information  om
läkemedel ur ett miljöperspektiv förbättras (yrkande
17).  Vidare bör incitament  skapas  för  biologiskt
nedbrytbara  läkemedel.  Det finns i dag ingen metod
för reningsverken att sortera  ut  läkemedel.  Många
läkemedel  lämnar därför reningsverken i aktiv form.
Läkemedel nämns  inte  i  miljöbalken  och det finns
inget  granskningsansvar  för  läkemedel  på   någon
myndighet (yrkande 18).

Flamskyddsmedel m.m.

Enligt motion MJ226 (mp) bör försiktighetsprincipen  gälla  för
nya   flamskyddsmedel.   Flamskyddsmedel  används  i
textilier    i    allmänna    lokaler     samt     i
byggnadsmaterial,  men  framför  allt i elektroniskt
material, såsom kretskort i datorer. Många människor
blir   överkänsliga   (yrkande   1).  De   bromerade
flamskyddsmedlen bör enligt motionärerna  fasas ut i
snabb takt. Kemikalieinspektionen har föreslagit fem
år,   men   det   är   för  lång  tid  (yrkande  3).
Kemikalieinspektionens förslag  om  år 2004 som året
för avveckling av de bromerade flamskyddsmedlen  PBB
och   PBDE   bör  genomföras.  Kemikalieinspektionen
lämnade den 15  mars 2000 en rapport till regeringen
som  innehåller förslag  till  att  ett  förbud  för
bromerade kolväten införs senast den 1 januari 2004.
Förbudet bör gälla PBDE och PBB (yrkande 4).

Enligt  motion MJ428 (c) bör riksdagen besluta ett
nationellt  förbud mot användning av särskilt hälso-
eller miljöskadliga  ämnen, däribland alla bromerade
flamskyddsmedel, i syfte att åstadkomma och påskynda
sådana beslut i hela EU (yrkande 32). Ett nationellt
förbud  mot  användning  av  särskilt  hälso-  eller
miljöskadliga   ämnen  bör  beslutas  (yrkande  33).
Vidare  bör riksdagen  besluta  om  ett  förbud  mot
bromerade   flamskyddsmedel  (yrkande  34).  Även  i
motionerna MJ432  (kd)  yrkande  15  och  A242  (kd)
yrkande     7    yrkas    förbud    mot    bromerade
flamskyddsmedel.

Övrigt

Enligt motion  MJ226  (mp)  bör  alternativ  tas fram för ämnet
trifenylfosfat. Trifenylfosfat bör ersättas med  ett
alternativt, oskadligare medel (yrkande 2).

I   motion   MJ227   (mp)   anförs   att  uttjänta
lädervaror, som är garvade enligt krommetoden, skall
klassas  som  miljöfarligt avfall. Läder garvas  med
kemikalier,  främst   3-värt   krom.   6-värt   krom
betecknas  som  giftigare  än 3-värt och har förutom
allergiframkallande       effekt       även       en
cancerframkallande  effekt. Det 3-värda kromet,  som
används vid garvningen, omvandlas till den farligare
sorten 6-värt krom vid  förbränning. Vid förbränning
bildas  även  dioxiner.  Uttjänt  läder  bör  därför
klassas   som  miljöfarligt  avfall   (yrkande   1).
Forskning om  riskerna  med  läderhantering och dess
samband  med cancer bör initieras.  Läder  som  bärs
nära kroppen  kan  inte  vara  en fara för hälsa och
innebära så tydliga risker som nu är fallet (yrkande
2).  Vidare  anförs  att substitutionsprincipen  bör
gälla   för   användningen    av    kemikalier   vid
lädertillverkning (yrkande 3). Motionären  anser att
en  varningstext  bör  placeras  på  lädervaror  som
innehåller   s.k.   azofärgämnen.  Dessa  färger  är
klassade som cancerogena.  EU  har  inte  låtit  oss
behålla  vårt undantag för azofärgämnen (yrkande 4).
Slutligen  föreslår  motionären  ett totalförbud mot
pentaklorfenoler.       Ämnet       används      som
konserveringsmedel  för att läder inte  skall  mögla
under  långa transporter.  Ämnet  är  förbjudet  som
träimpregneringsmedel, men är tillåtet i skor. Trots
att Sverige  nu  är  restriktivt vid användningen av
pentaklorfenol, så finns  pentaklorfenol i vårt blod
(yrkande 5).
I     motion     MJ228     (mp)     anförs     att
substitutionsprincipen   skall   användas  för   att
snarast ersätta nonylfenol. Sedan  40  år  har ämnet
ingått  i  tvättmedel  och  plaster.  Ämnet  är  ett
bioackumulerande   miljögift.  På  grund  av  ämnets
giftighet   mäts   halterna    av    nonylfenol    i
avloppsvatten och slam. Nonylfenol finns inte bara i
avloppsvatten, utan återfinns i hela vattensystemet,
i   sjöar  och  dricksvatten.  Ämnet  har  östrogena
verkningar (yrkande 1).
I motion MJ432 (kd) anförs att en ny kemikalie som
är skadlig  för miljön är den ökande användningen av
fluorerade         ämnen,          s.k.         PFOS
(perfluorooktansulfonsyra). Det finns  få studier av
dessa  ämnen  vad  gäller  skador på människor,  men
djurstudier   tyder  på  att  PFOS   bl.a.   orsakar
fosterdöd och är  cancerframkallande. Det är viktigt
att forskningen fortsätter  och  intensifieras  samt
att   särskild  försiktighet  iakttas  tills  större
kunskap  finns  på  området (yrkande 16). I motionen
anförs vidare att HA-oljor  är  en  restprodukt från
raffinering  och  innehåller  polyaromatiska  ämnen,
vilket enligt EU är ett av de mest  angelägna ämnena
att få bort i utsläpp till vatten. När  däcken slits
hamnar tusentals ton av de giftiga ämnena i naturen.
Oljan  är inte kemiskt bunden utan lakas ur  de  små
gummipartiklar som är resultatet av däckslitaget. De
polyaromatiska  kolvätena  finns  spridda överallt i
vår miljö. Två tredjedelar av alla däck som säljs på
den  svenska  marknaden  innehåller fortfarande  HA-
olja. Förbud att sälja däck  som  innehåller HA-olja
bör införas i Sverige (yrkande 19).

Utskottets ställningstagande

Kemikalier i läkemedel m.m.

Utskottet  har  tidigare  behandlat  en   motion  med  liknande
innehåll  som  motion  MJ215  (mp)  om babyprodukter
(bet. 2001/02:MJU14). Utskottet vill erinra om att i
delmål  2  under  miljökvalitetsmålet Giftfri  miljö
anges att varor senast  år  2010 skall vara försedda
med hälso- och miljöinformation  om de farliga ämnen
som ingår för att underlätta för inköpare  och  även
konsumenter  att  tillämpa produktvalsprincipen. Det
är viktigt att informationen  är lätt att sprida och
lätt  att  förstå, särskilt för privatpersoner  utan
kemisk    kunskap.     Utskottet     redovisade    i
riksdagsbeslutet Kemikaliestrategi för Giftfri miljö
(bet. 2000/01:MJU15) att regeringen kommer att verka
för  att  ett  EU-gemensamt  system  tas  fram   för
utformning  av hälso- och miljöinformation för varor
som inte är kemiska  produkter. Regeringen avser att
låta  utreda de närmare  detaljerna  kring  hur  ett
system för miljö- och hälsoinformation för varor bör
utformas.   I   proposition   Kemikaliestrategi  för
Giftfri miljö anfördes (prop. 2000/01:65  s. 23) att
denna utredning därefter kommer att ligga till grund
för Sveriges arbete med att vara pådrivande  i dessa
frågor inom EU.

Utskottet  delar  regeringens  uppfattning  att  i
väntan  på  att  ett  system införs bör företagen på
frivillig  väg  lämna hälso-  och  miljöinformation.
Utskottet utgår från  att  när  det gäller produkter
för  barn  kommer  detta  arbete  att  innebära  att
företagen kan ange att de klassade ämnena förekommer
i halter som bedöms vara oskadliga för barns hälsa.
Utskottet    har    tidigare    redovisat    (bet.
2001/02:MJU16   s.   53)  att  Läkemedelsverket   är
tillsynsmyndighet för produktgruppen hygienartiklar,
där  även hygienprodukter  för  barn  ingår.  Enligt
förordning  (1993:1283) om kosmetiska och hygieniska
produkter samt  Läkemedelsverkets föreskrifter skall
tillverkarna för  vissa  typer  av produkter använda
ämnen  som  är godkända av verket.  I  de  fall  där
verket inte har  gjort  en  bedömning  av  ett  ämne
ansvarar  tillverkaren för att detta görs. Produkten
måste  uppfylla   kravet   att   vara   ofarlig  för
människors  hälsa,  vilket  innebär att tillverkaren
måste  göra  en  riskbedömning  utifrån   att   barn
använder deras produkter. I innehållsdeklarationerna
skall  ingredienserna  deklareras  i  fallande skala
efter  mängd  på förpackningen. Vidare får  de  inte
överskrida de maxgränser som verket tillåter.
Utskottet instämmer  med motionären i motion MJ369
(mp) yrkande 4 om att de  mest långlivade typerna av
antibiotika  som i dag används  inom  djurhållningen
bör   ersättas   med    mindre    långlivade.    Vid
läkemedelsbehandling  av livsmedelsproducerande djur
får enligt rådets förordning  2377/90 om gränsvärden
för  rester  av  veterinärmedicinska   läkemedel   i
livsmedel  endast  sådana substanser användas som är
godkända av kommissionen (jfr bet. 2001/02:
MJU20  s. 38). Förordningens  syfte  är  att  skydda
konsumenterna   från   skadliga  läkemedelsrester  i
livsmedel.
Utskottet delar även den  uppfattning som framförs
i motion MJ231 (mp) om att kvicksilver är en extremt
giftig tungmetall som inte bör  finnas  i vår miljö.
Riksdagens     beslut     om    delmål    3    under
miljökvalitetsmålet  Giftfri   miljö   innebär   att
nyproducerade  varor  så  långt det är möjligt skall
vara   fria  från  kvicksilver   senast   år   2003.
Kvicksilver    skall    inte   heller   användas   i
produktionsprocesser om inte  företaget kan visa att
hälsa  och miljö inte kan komma  till  skada.  Redan
befintliga  varor  som  innehåller kvicksilver skall
hanteras på ett sådant sätt  att  kvicksilvret  inte
läcker ut i miljön. Utskottet har tidigare redovisat
(bet.  2001/02:MJU14  s.  16)  att  användningen  av
kvicksilver är reglerad i förordningen (1998:944) om
förbud  m.m.  i  vissa fall i samband med hantering,
införsel  och utförsel  av  kemiska  produkter.  Ett
förbud mot export av kvicksilver samt av vissa varor
som innehåller kvicksilver infördes redan år 1996.
Utskottet  har  inhämtat  att  regeringen  för att
begränsa   användningen  av  kvicksilver  avser  att
anmäla  ett  nationellt  förbud  mot  användning  av
kvicksilver till  EU.  I  likhet med socialutskottet
(bet.  2001/02:SoU10) anser  utskottet  att  det  är
mycket angeläget  att  så  snabbt  som möjligt finna
alternativ till kvicksilver som konserveringsmedel i
läkemedel. Från Läkemedelsverket har  inhämtats  att
verket  samarbetar  med  läkemedelsindustrin i syfte
att minska användningen av  kvicksilver i läkemedel.
Enligt Läkemedelsverket används  kvicksilver  enbart
där det är svårt att hitta andra alternativ.
Genom  beslut  den 12 december 2002 har regeringen
uppdragit    åt    Läkemedelsverket    att    utreda
miljöpåverkan  från läkemedel  samt  kosmetiska  och
hygieniska produkter inklusive dessa produktgruppers
förpackningar. I  uppdraget  ingår att lämna förslag
till  åtgärder  för  att  minska miljöpåverkan  från
dessa produktgrupper såväl  nationellt  som inom EU.
Läkemedelsverket  har  vidare  fått  i  uppdrag  att
utreda  dels  hur  informationen  om  kvantitet  och
innehåll  av  kemiska  ämnen  i läkemedel kan  göras
lättillgängliga och dels hur företagens rapportering
av  kvantitet  och  innehåll  av  kemiska   ämnen  i
kosmetiska  och hygieniska produkter kan förbättras.
Vidare bör möjligheten  att på nationell nivå införa
miljöklassificering  av  läkemedel   ses   över.   I
uppdraget  ingår även att rapportera om det pågående
arbetet inom  EU att miljöklassificera läkemedel. Så
långt möjligt bör  det  göras  en  riskbedömning för
miljöpåverkan  utifrån  ansamling i miljön  och  med
hänsyn   tagen   till   aktuell   försäljningsvolym.
Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 2004.
I utredningsdirektiven hänvisas till att riksdagen
har    fastställt    15    miljökvalitetsmål     som
kontinuerligt  skall följas upp. Ett av dessa mål är
särskilt relevant  för  läkemedelssektorn,  nämligen
Giftfri   miljö.   Miljökvalitetsmålet  innebär  att
miljön skall vara fri  från  ämnen  och metaller som
skapats i eller utvunnits av samhället  och  som kan
hota   människors   hälsa   eller   den   biologiska
mångfalden.  En  precisering  av  målet innebär  att
halterna av ämnen som förekommer naturligt  i miljön
är     nära     bakgrundsnivåerna,    halterna    av
naturfrämmande ämnen  i  miljön är nära noll och att
den sammanlagda exponeringen  i  arbetsmiljö,  yttre
miljö och inomhusmiljö för särskilt farliga ämnen är
nära  noll  (bet.  2000/01:MJU15  s.  6). Riksdagens
beslut  om  delmål  under miljökvalitetsmålet  (bet.
2000/01:MJU15) innebär  att  nyproducerade varor som
används  på  ett  sådant sätt att  de  kommer  ut  i
kretsloppet skall så  långt det är möjligt vara fria
från cancerframkallande  ämnen,  arvsmassepåverkande
och  fortplantningsstörande  ämnen senast  år  2007.
Varorna  skall  inte  heller  innehålla   några  nya
organiska    ämnen    som    är    långlivade    och
bioackumulerande  senast  från  år  2005. För övriga
organiska ämnen som är mycket långlivade  och mycket
bioackumulerande är tidpunkten för utfasning  senast
år  2010  och  för  övriga  organiska  ämnen  som är
långlivade och bioackumulerande är tidpunkten senast
år  2015.  Nyproducerade  varor skall också så långt
det är möjligt vara fria från  kvicksilver senast år
2003  och  kadmium  och bly senast  år  2010.  Redan
befintliga   varor,   som   innehåller   ämnen   med
ovanstående egenskaper  eller  kvicksilver,  kadmium
samt  bly,  skall  hanteras  på  ett sådant sätt att
ämnena inte läcker ut i miljön.
I direktiven hänvisas vidare till  att  riksdagens
beslut  innebär att det senast år 2010 skall  finnas
uppgifter   om   egenskaper   hos   alla  avsiktligt
framställda eller utvunna kemiska ämnen som hanteras
på marknaden. Detta gäller både nya och  existerande
ämnen. Senast år 2010 skall varor vara försedda  med
hälso-  och miljöinformation om de farliga ämnen som
ingår.   Enligt   direktiven   är   det   känt   att
läkemedelsrester förekommer i t.ex. vattenmiljön och
att läkemedlens  aktiva substanser ofta är verksamma
även  efter  det  att   de   kommer  ut  i  naturen.
Kunskaperna kring läkemedels ansamling  i  miljön är
dock ofullständiga. Dessutom saknas kunskap om vilka
hälso-  och  miljörisker  som dessa läkemedelsrester
kan medföra. Det gäller såväl  effekter av läkemedel
som deras nedbrytningsprodukter.
Utskottet   ser  det  som  mycket  angeläget   att
kunskaperna kring  läkemedels  samt  hygieniska  och
kosmetiska  produkters miljöpåverkan ökar och det är
därför positivt  att  denna  fråga utreds. Utskottet
anser    i   likhet   med   socialutskottet    (bet.
2001/02:SoU10)  att det mot bakgrund av det pågående
miljömålsarbetet  är  väsentligt  att  se  över  hur
miljöhänsyn  kan  vägas  in  som en naturlig del vid
förskrivning,   användning   och   prissättning   av
läkemedel   liksom   vid   hantering  av  överblivna
läkemedel. Utskottet kommer  att  uppmärksamt  följa
regeringens  fortsatta  arbete med dessa frågor. Mot
bakgrund  av  vad  som anförts  och  i  avvaktan  på
resultatet av utredningen  är  utskottet  emellertid
inte  nu  berett  att  föreslå något uttalande  från
riksdagens sida med anledning  av  motionerna  MJ215
(mp)  yrkandena  1–5,  MJ228  (mp)  yrkande 3, MJ231
(mp),  MJ369  (mp)  yrkandena  1–4  samt MJ432  (kd)
yrkandena  17  och  18.  Motionerna bör lämnas  utan
vidare åtgärd.

Flamskyddsmedel

Utskottet har tidigare uttalat  (bet.  2001/02:MJU14 s. 16) att
det  behövs kraftfulla åtgärder mot användningen  av
samtliga  hälso-  och miljöfarliga ämnen. I dag sker
en    omfattande    handel     med     varor    över
nationsgränserna.   De  varor  och  kemikalier   som
används  i  Sverige  är   till   övervägande   delen
tillverkade  eller  framställda  i något annat land.
Därför   är   det   viktigt  för  Sverige   att   på
internationell  och  europeisk   nivå   aktivt   och
kraftfullt  verka  för att farliga ämnen skall fasas
ut för att därigenom  göra  det möjligt att nå målet
Giftfri miljö. Genom att arbeta för en omställning i
mer miljöanpassad riktning inom  hela  EU  kan också
utsläppen  av  farliga  ämnen  till  luft och vatten
begränsas.  Därmed  minskas risken för spridning  av
farliga ämnen till Sverige  via luft och vatten. Det
är också viktigt att EU:s regelsystem används på ett
optimalt sätt. I detta sammanhang  bör uppmärksammas
att  Europeiska  kommissionen  den 13 februari  2001
presenterade  sitt  förslag  till strategi  för  den
framtida kemikaliepolitiken i gemenskapen. Utskottet
uttalade att det är synnerligen  angeläget att verka
för  att  unionens gemensamma kemikaliestrategi  får
ett innehåll som kan bidra till att lösa många av de
frågor som har betydelse för möjligheterna att nå en
giftfri miljö.

Bromerade  flamskyddsmedel  är en stor grupp ämnen
som  tillsätts  material  för  att   förändra  deras
brandegenskaper  (jfr  bet.  2001/02:MJU14  s.  25).
Kemikalieinspektionen   har   identifierat   ca   70
bromerade     föreningar     som     används     som
flamskyddsmedel.  Vid  behandlingen av statsbudgeten
för  år  2003  (bet.  2002/03:MJU1   s.   20,  prop.
2002/03:1 utg.omr. 20 s. 34) uttalade utskottet  att
arbetet   med  att  fasa  ut  och  avveckla  farliga
kemikalier som är långlivade och lagras i människans
kropp bör intensifieras.
Från  Kemikalieinspektionen   har   inhämtats  att
tillverkningen  av  PBB har upphört i hela  världen.
Enligt   en   ändring   av    begränsningsdirektivet
(76/769/EEG,  2003/11/EG),  som skall  införlivas  i
nationell lagstiftning senast  den 15 februari 2004,
får penta- och oktaBDE inte släppas  ut på marknaden
eller  användas  som ämne eller ingrediens  i  ämnen
eller beredningar  över  en  viss  viktprocent. I en
riskbedömning  av  dekaBDE  som  redovisades   under
hösten  2002 påvisades inga direkta risker för hälsa
eller  miljö.   Ämnet  kommer  att  redovisas  i  en
riskreduktionsstrategi  senast  den 30 juni 2003 och
därefter  kommer  Europaparlamentet  och  rådet  att
snarast behandla ett förslag.
Enligt  Europaparlamentets   och  rådets  direktiv
2002/95/EG av den 27 januari 2003  om begränsning av
användningen av vissa farliga ämnen i elektriska och
elektroniska produkter får från och  med  den 1 juli
2006  ny  elektrisk  och elektronisk utrustning  som
kommer  ut på marknaden  inte  innehålla  bl.a.  PBB
och/eller PBDE.
Kemikalieinspektionen  har  i  rapporten Bromerade
flamskyddsmedel – förutsättningar för ett nationellt
förbud   den   20   december   2002  redovisat   ett
regeringsuppdrag.  I  rapporten anförs  att  det  är
angeläget  att  åtgärder  vidtas  för  att  begränsa
användningen   av  bromerade   flamskyddsmedel.   Om
nationella  åtgärder   skulle  övervägas  bör  dessa
begränsas   till   användningen    i   Sverige   och
utsläppande  på den svenska marknaden  av  bromerade
flamskyddsmedel  och  varor  som  har behandlats med
eller   innehåller   sådana   ämnen.   Ett    förbud
förutsätter  dock  att  anmälningsproceduren  enligt
direktiv 98/34/EG efterlevs. I rapporten anförs  att
det  ofta  framförs  kritik  mot att arbetet med att
begränsa  farliga ämnen inom EU  går  för  långsamt.
Kemikalieinspektionen  anser emellertid att EU i dag
står inför goda förutsättningar  att  åstadkomma  en
begränsning   av   användningen   av   de  bromerade
flamskyddsmedel som är mest skadliga eller  som står
för  de  största  volymerna. Ett förbud mot pentaBDE
och oktaBDE har nyligen  beslutats.  Riskbegränsande
åtgärder  mot dekaBDE skall skyndsamt behandlas  när
riskhanteringsstrategin  för  ämnet  är  klar  under
2003.  Därutöver  är  riskbedömningarna av HBCDD och
TBBP-A på god väg. Kemikalieinspektionen gör utifrån
den situation som råder  i  dag  den bedömningen att
det  mest  effektiva sättet att uppnå  restriktioner
för de fem mest  använda  bromerade flamskyddsmedlen
är att aktivt medverka i och  driva  på det pågående
EU-arbetet,  snarare  än att splittra resurserna  på
ett  parallellt  nationellt   agerande.   Gemensamma
åtgärder  inom  EU  får  en  långt större effekt  än
ensidigt  nationella  åtgärder och  möjligheten  att
påverka stora marknader  utanför  EU  ökar kraftigt.
Kemikalieinspektionen     har    i    analysen    av
förutsättningarna för ett nationellt  förbud  funnit
att det inte finns några produktdirektiv inom EU som
förhindrar ett sådant förbud, förutom när det gäller
personbilar.
Utskottet  har inhämtat att Kemikalieinspektionens
rapport kommer  att  remissbehandlas.  I avvaktan på
det  arbete som således pågår finner utskottet  inte
anledning  att  vidta  någon  åtgärd  med  anledning
motionerna  MJ226  (mp) yrkandena 1, 3 och 4,  MJ428
(c) yrkandena 32–34,  MJ432 (kd) yrkande 15 och A242
(kd) yrkande 7. Motionerna  bör  lämnas  utan vidare
åtgärd.

Övrigt


Utskottet redovisade i mars 2002 (bet. 2001/02:MJU14 s. 24) att
någon   aktivitet   som   är   särskilt  riktad  mot
trifenylfosfat inte pågår i Regeringskansliet  eller
hos den ansvariga myndigheten. Trifenylfosfat är ett
ämne  som  kan användas som ersättning för bromerade
flamskyddsmedel.  Utskottet  har  inhämtat  att  det
finns   fallstudier   som   visat   på  allergi  mot
trifenylfosfat.  Sverige  har  i  arbetet  med  EU:s
kemikaliestrategi  verkat för att producenterna  bör
ta  ett  större  ansvar   än  tidigare  för  att  de
kemikalier som används inte  ger  upphov till skador
på hälsa och miljö. Detta innebär att  producenterna
måste ha tillräckligt med kunskap om alla  ämnen som
produceras  eller  importeras  för  att  säkerställa
skyddet    för    människors   hälsa   och   miljön.
Kemikalieinspektionen       bevakar      fortlöpande
rapporteringen  över  negativa   effekter  av  olika
kemiska  produkter  och  kan vid behov  vidta  eller
föreslå åtgärder. Motion MJ226  (mp)  yrkande  2 bör
lämnas utan vidare åtgärd.

Utskottet har tidigare behandlat liknande yrkanden
som  det  i  motion  MJ227  (mp)  yrkande  1  om att
uttjänta lädervaror som är garvade med hjälp av  den
s.k.  krommetoden  skall  klassas som farligt avfall
(bet. 2001/02:MJU16 s. 43).  Farligt  avfall klassas
enligt  direktiv 91/689/EEG om farligt avfall  genom
kommittologibeslut      efter      anmälan      från
medlemsstaterna. På svenskt initiativ har omröstning
skett  inom  den  s.k.  TAC-kommittén  om  slam från
produktion  av  kromgarvat  läder  har  någon av  de
farliga  egenskaper  som  krävs  enligt  direktivet.
Kommittén  fann att så inte var fallet. Den  svenska
lagstiftningen   klassar  därefter  inte  slam  från
kromhaltiga garvmedel m.m. som farligt avfall.
Utskottet har tidigare  redovisat  att det inte är
tillåtet att använda pentaklorfenol i  Sverige (bet.
2001/02:MJU14 s. 24, bet. 2000/01:MJU3 s.  53).  Det
finns   däremot   inget   förbud   mot  förekomst  i
importerade produkter. Sverige hade fram till den 31
december   1998   övergångsregler  när  det   gällde
begränsningar för bl.a.  pentaklorfenol.  I maj 1999
antog   kommissionen   ett   tilläggsdirektiv   till
begränsningsdirektivet  (76/769/EEG)  som  påverkade
användningen      av      bl.a.      pentaklorfenol.
Tilläggsdirektivet  innebär  att  all användning  av
pentaklorfenol  i  princip  är  förbjuden   i   hela
gemenskapen.  Frankrike,  Irland,  Portugal, Spanien
och Storbritannien har dock medgivits  undantag från
förbudet  t.o.m.  år 2008. Frågan om ett förbud  mot
förekomsten  av  pentaklorfenol   i   textilier  och
lädervaror        har        aktualiserats        av
Kemikalieinspektionen  som  haft regeringens uppdrag
att  se  över gällande regelverk  på  detta  område.
Eftersom    tilläggsdirektivet     inte     omfattar
förekomsten  av  pentaklorfenol  i importerade varor
skulle  ett  nationellt  förbud kunna  aktualiseras.
Enligt utskottets mening får  det dock i första hand
ankomma  på  regeringen  att  pröva  frågan  om  ett
nationellt förbud mot förekomsten  av pentaklorfenol
i produkter.
I    Europaparlamentets    och   rådets   direktiv
2002/61/EG  om ändring för nittonde  gången  av  det
s.k. begränsningsdirektivet (76/769/EEG) (azofärger)
anges att azofärgämnen inte får användas i textilier
och läderartiklar som kan komma i direkt kontakt med
människors  hud  eller  munhåla  under  längre  tid,
exempelvis   kläder,   sängkläder,   hygienartiklar,
skodon, handskar, klockarmband, handväskor, leksaker
av textilier eller  av läder samt garn och tyger som
är   avsedda   att  användas   av   slutkonsumenten.
Direktivets  bestämmelser   skall   senast   den  11
september   2003   införlivas   i   medlemsstaterna.
Utskottet har inhämtat att svenska föreskrifter  för
närvarande   utarbetas  inom  Kemikalieinspektionen.
Utskottet föreslår  med det anförda att motion MJ227
(mp) yrkande 1–5 lämnas utan vidare åtgärd.
I  samband  med  1991  års  miljöpolitiska  beslut
uttalade utskottet (2000/01:
MJU3  s.  54) att minst  90  %  av  användningen  av
nonylfenoletoxilater  bör  ha  upphört  till år 2000
genom  frivilliga  åtgärder  inom berörda branscher.
Efter denna tidpunkt bör nonylfenoletoxilater endast
användas  om  risken för spridning  till  miljön  är
mycket liten. Det  uppsatta  målet  har i stort sett
uppnåtts,  och  utskottet  anförde  våren   1999,  i
samband  med  riksdagens behandling av propositionen
om de övergripande  nationella  miljökvalitetsmålen,
att det positiva resultatet från  avvecklingsarbetet
innebär att även den fortsatta avvecklingen  kan ske
på  frivillig  väg.  Detta  innebär  att  resterande
användning  av nonylfenoletoxilater, som leder  till
direkta utsläpp, skall fasas ut snarast eller senast
år   2000.   På   sikt   bör   all   användning   av
nonylfenoletoxilater     ersättas     med     mindre
miljöskadliga   alternativ  (1998/99:MJU6  s.  115).
Utskottet   har  också   erfarit   att   frågan   om
begränsning av nonylfenol diskuteras inom EU.
Utskottet har  inhämtat från Kemikalieinspektionen
att användningen i  Sverige  av nonylfenoletoxilater
sedan år 1990 har minskat med  över  90 %  (PM 1/01)
och att det är de användningsområden med störst risk
för  utsläpp till miljön som har avvecklats.  Enligt
utskottets     mening    får    det    ankomma    på
Kemikalieinspektionen   att   verka  för  och  följa
avvecklingen  av nonylfenoletoxilater.  Det  anförda
innebär att syftet med motion MJ228 (mp) yrkande 1 i
allt  väsentligt   blir   tillgodosett   utan  något
särskilt riksdagens uttalande i frågan.
Enligt  Kemikalieinspektionens  Handlingsplan  för
perfluorooktansulfonat,  PFOS, och dess  derivat  av
den  12 februari 2002 har Kemikalieinspektionen  för
avsikt att i samverkan med andra berörda myndigheter
–        Arbetsmiljöverket,        Naturvårdsverket,
Konsumentverket  och Livsmedelsverket – informera om
PFOS och andra perfluorerade  ämnen. Vidare övervägs
att bjuda in branschföreträdare  till  ett  möte  om
utfasning    av    PFOS    och   dess   derivat.   I
handlingsplanen anförs att ett screeningsprojekt har
finansierats av Naturvårdsverket  och att resultaten
av undersökningarna tyder på en storskalig spridning
av ämnet i Mälaren. PFOS har farobedömts  inom OECD.
Storbritannien  är  ett  av  två  EU-länder som  har
tillverkning   av   PFOS.  Utskottet  föreslår   mot
bakgrund av den uppmärksamhet  som  ägnas frågan och
det arbete som pågår att motion MJ432  (kd)  yrkande
16 lämnas utan vidare åtgärd.
Utskottet  uttalade  i maj 2002 att det finns  ett
behov av åtgärder för att  öka  andelen miljövänliga
bildäck (bet. 2001/02:MJU16). Utskottet har inhämtat
att  regeringen genom beslut den 27  juni  2002  har
uppdragit   åt   Kemikalieinspektionen   att  utreda
förutsättningarna för ett nationellt förbud  mot HA-
oljor. Uppdraget skall redovisas senast den 31  mars
2003.  Utskottet  föreslår  att  motion  MJ432  (kd)
yrkande  19  lämnas utan vidare åtgärd i avvaktan på
resultatet av utredningsarbetet.
Reservationer



Utskottets   förslag    till    riksdagsbeslut   och
ställningstaganden     har    föranlett     följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag  till  riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.


1. Samarbete i Östersjöregionen rörande
kemikalier (punkt 5)

av Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  framförs i reservation 1. Därmed  bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ313 yrkande 1.

Ställningstagande

Östersjön   är    ett    unikt    hav.   Den   långa
vattengenomströmningen och det faktum att det består
av grunt bräckt vatten samt frånvaron  av  naturligt
oljeläckage från havsbotten innebär att ett  hav med
motsvarande förhållanden inte finns någon annanstans
i  världen.  Det  sköra  ekosystemet  har  gjort att
Östersjön  drabbats  hårt  av utsläpp från jordbruk,
industrier,    trafik,    va-system     och    andra
utsläppskällor.  Ungefär  en tredjedel av Östersjöns
bottenyta är död, och i de  djupare delarna söder om
Ålands  hav  är det syrebrist.  Flera  marina  arter
riskerar att helt  dö ut av kombinationen överfiske,
föroreningar,  oljeutsläpp   och  övergödning  genom
kväve och fosfor.

Minskningen av tungmetaller  visar  att  politiska
beslut och därpå vidtagna åtgärder kan ha effekt  om
de  genomförs i tillräcklig omfattning. Samtidigt är
kemikaliesamhället   ett   växande   hot   även  mot
havsmiljöer. De stora mängder kemiska produkter  som
används,  trots  att  vi  saknar  kunskap  om  deras
effekter  i  naturen,  kan  visa  sig  få allvarliga
konsekvenser även i framtiden. Begränsningar för att
minska  skador till följd av kemikalier är  möjliga.
Med den nya  kemikaliepolitiken  både  på  nationell
nivå  och  inom  EU har vi kommit en bit på väg  vad
gäller både åtgärder  och  ambitionsnivån, som höjts
avsevärt under de senaste åren.
Vänsterpartiet anser att arbetet  måste  fortsätta
nationellt  inom EU och även genom samarbete  mellan
länderna  kring   Östersjön.   Regeringen   bör   ta
initiativ  till  ett  samarbete  i  Östersjöregionen
kring      kemikaliefrågan     där     kraven     på
kemikaliehantering  och  kemikalieanvändning  skärps
drastiskt. Detta bör ges regeringen till känna.


2. Blyförbud vid skjutbanor och jakt (punkt 6)

av  Catharina  Elmsäter-Svärd  (m),  Sven  Gunnar
Persson  (kd),  Lars  Lindblad (m), Jan Andersson
(c) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som framförs i reservation 2.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ331 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Vi delar  den  principiella uppfattningen att det ur
miljösynpunkt är önskvärt att minska användningen av
bly  i  samhället.   Beslutet   att   helt  förbjuda
blyhaltig ammunition var dock enligt vår mening illa
underbyggt.  Vid  beslutstillfället förutsattes  att
fullgoda alternativ  skulle  finnas tillgängliga för
praktiskt  jaktbruk.  Så  är  emellertid  ännu  inte
fallet.  De  metallegeringar som  provats  har  inte
blyets densitet  och  skottverkan.  Följden  är  att
risken för skadskjutningar av vilt ökar.

Hagel   av   järn   (stål)  har  flera  allvarliga
olägenheter vid all jakt. Järnhagel som tränger in i
träd gör virket oanvändbart till sågtimmer och annan
förädling.  Risken för rikoschetter  som  kan  skada
människor och  djur  flerdubblas.  En  ökad risk för
vapensprängning  föreligger också med järnhagel.  Ur
djurskyddssynpunkt  är  det inte heller klarlagt hur
hagel av järn påverkar djur  och  fåglar som skadats
av   järnhagel  eller  fått  i  sig  järnhagel   med
födointag. Det finns indikationer på att en övergång
från bly  till  järn  i  hagelammunition  får  stora
negativa  följdverkningar  för  viltet.  Övriga s.k.
alternativhagel  har  en  sämre skottverkan än  bly.
Några konsekvensbeskrivningar  om  alternativhaglens
miljöpåverkan  har  inte heller presenterats.  Samma
förhållanden råder även  i  fråga  om kulammunition,
där   precision   och   skottverkan   har  avgörande
betydelse  för  en ur djurskyddssynpunkt  acceptabel
jakt.
Sedan  ett  tiotal   år   tillbaka   har   Boliden
tillverkat  provserier  av  silverpläterade blyhagel
som  enligt  uppgift  helt  eliminerar   risken  för
negativ  miljöpåverkan. Dessa silverpläterade  hagel
har vid tester  visat sig motstå praktiskt taget all
yttre påverkan utan  att  silverskiktet brister. Det
tunna  silveröverdraget  består   intakt   utan  att
förändras,   enligt   noggranna  försök  i  kraftigt
syrahaltig laboratoriemiljö.
Sammantaget  finner  vi  därför  att  beslutet  om
totalförbud för användning  av  blyhaltig ammunition
vid  jakt  liksom  vid  skjutbanor  var   förhastat.
Beslutet bör omprövas och i stället utformas  så att
blyförbudet   träder  i  kraft  först  när  fullgoda
alternativ  till   blyhaltig  ammunition  finns  att
tillgå. Däremot anser  vi  att förbudet mot jakt med
blyhagel vid våtmarker skall  kvarstå. Detta bör ges
regeringen till känna.

3. Bekämpningsmedel (punkt 7)

av Kjell-Erik Karlsson (v) och Gunnar Goude (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som framförs i reservation 3.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ419 yrkande 8 samt avslår
motion 2002/03:MJ364.

Ställningstagande

Livsmedelsverket  har  deltagit  i  studier  som har
utvisat  att  kemiska bekämpningsmedel inte finns  i
ekologiska produkter.  Detta är ganska självklart då
kemisk bekämpning inte används  inom  den ekologiska
produktionen.    När   det   gäller   konventionellt
producerade  livsmedel   har  vi  genom  gränsvärden
fastslagit  vilken mängd bekämpningsmedel  människan
tål för att inte  hälsan skall påverkas. Det är dock
mycket svårt att avgöra vilka framtida hälsoeffekter
vi  kommer  att  se  som   följd   av  generationers
användning av bekämpningsmedel. Exempelvis  har  det
visat  sig  att  flera bekämpningsmedel som tidigare
användes stör hormonbalansen hos försöksdjur.

Effekterna av den  tid  när dessa bekämpningsmedel
var i bruk kanske vi inte får se förrän i framtiden.
När det gäller importerade  livsmedel är det svårare
att reglera detta problem. Det  är inte ovanligt att
rester  av  bekämpningsmedel  som  är   förbjudna  i
Sverige  hittas i importerade livsmedel. För  att  i
framtiden    kunna   undvika   vidare   hälso-   och
miljöeffekter  av  bekämpningsmedelsanvändningen bör
en  total  avveckling   av   bekämpningsmedel   vara
målsättningen inom det svenska jordbruket. Detta bör
ges regeringen till känna.

4. Miljöpåverkan från läkemedel samt kosmetiska
och hygieniska produkter (punkt 8)

av  Lennart  Fremling  (fp),  Sven Gunnar Persson
(kd) och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under  punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  framförs i reservation 4. Därmed  bifaller
riksdagen  motion   2002/03:MJ432  yrkande  18  samt
avslår  motionerna  2002/03:MJ215   yrkandena   1–5,
2002/03:MJ228      yrkande     3,     2002/03:MJ231,
2002/03:MJ369 yrkandena 1–4 samt 2002/03:
MJ432 yrkande 17.

Ställningstagande

Läkemedel inverkar negativt  på  miljön. Det finns i
dag  ingen metod för reningsverken  att  sortera  ut
läkemedel,   och   många   läkemedel  lämnar  därför
reningsverken i aktiv form. Man vet att läkemedel är
ett stort miljöproblem som ger  negativa effekter på
både  människor  och djur, t.ex. har  fisk  påvisats
byta kön efter att  ha  utsatts för hormoner som har
gått igenom reningsverkens  processer. Ändå är detta
ett  eftersatt  område  i  regeringens  miljöarbete.
Läkemedel nämns över huvud taget inte i miljöbalken,
och det finns inget granskningsansvar  för läkemedel
utlagt  på någon myndighet. Vi anser att  det  bästa
vore att  läkemedlen  blev  biologiskt  nedbrytbara.
Regeringen måste påbörja arbetet med hur  incitament
för detta kan skapas. Detta bör ges regeringen  till
känna.


5. Miljöpåverkan från läkemedel samt kosmetiska
och hygieniska produkter (punkt 8)

av Gunnar Goude (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  framförs  i reservation 5. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:MJ215 yrkandena 3–5 och
2002/03:MJ228  yrkande   3  samt  avslår  motionerna
2002/03:
MJ215    yrkandena    1    och   2,   2002/03:MJ231,
2002/03:MJ369  yrkandena  1–4   samt   2002/03:MJ432
yrkandena 17 och 18.

Ställningstagande

Små  barn  och  speciellt barn i babyåldern  utsätts
dagligen  för skadliga  kemikalier.  Babyns  hud  är
tunnare än  en  vuxens, och ämnen som läggs på huden
tas mycket lätt upp  av  den  ömtåliga  babykroppen.
Många    av   dagens   kemikalier   har   allvarliga
följdverkningar    för    hälsan    och   kan   vara
allergiframkallande  och även i vissa  fall,  i  ett
längre perspektiv, cancerframkallande.

Då små barn äter, dricker och andas tar de lättare
upp kemiska ämnen i kroppen, mycket mer än vi vuxna,
i förhållande till sin kroppsvikt och kroppsstorlek.
De aktuella produkterna består ofta av kemiska ämnen
med  någon organisk bas.  Hälsoskadliga  blir  dessa
produkter     om     de     ingående    ämnena    är
allergiframkallande, kan orsaka  cancer  eller om de
kan  ha  en  hormonpåverkan. Regeringen bör ta  fram
kriterier  för   användning   av   kemiska  ämnen  i
babyprodukter. Vad som ovan sagts om små barns högre
känslighet för yttre påverkan på huden  bör medtas i
en  rekommendation  för  ämnen  ingående i produkter
till   små   barn.   Hänsyn   bör  också  tas   till
försiktighetsprincipen i ett längre  perspektiv.  De
hälsoskadliga   ämnena  samt  misstänkt  cancerogena
ämnen och allergiframkallande  ämnen bör förbjudas i
produkter framställda för användning till små barn.
Vattenlevande   ryggradsdjur   kan   påverkas   av
läkemedelsrester.      I     Storbritannien      har
undersökningar  genomförts  som  visar  på  liknande
resultat  från  reningsverk.  Tvåkönade  fiskar  har
hittats. I förlängningen  ligger  också  möjligheten
att andra vattenlevande ryggradsdjur kan påverkas av
hormonutsläpp.  Återverkningar  på  djurens tillväxt
och förmåga att reproducera sig kan uppstå  när  den
känsliga hormonbalansen störs. Det har visat sig att
långvariga  utsläpp  av kemikalier och läkemedel ger
stora effekter på miljön. En framförhållning när det
gäller vilka skador som  kan  uppstå och utnyttjande
av    försiktighetsprincipen   måste    utgöra    en
förutsättning  vid alla introduktioner av nya ämnen.
Vid tillverkning  av  läkemedel  bör hänsyn tas till
ekologiska  aspekter  som  kan  bli  resultatet  vid
användning.
Detta bör ges regeringen till känna.

6. Bromerade flamskyddsmedel (punkt 9)

av Sven Gunnar Persson (kd), Kjell-Erik  Karlsson
(v), Jan Andersson (c) och Gunnar Goude (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9  borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  framförs  i reservation 6. Därmed bifaller
riksdagen  motionerna   2002/03:MJ226   yrkande   3,
2002/03:MJ428   yrkandena   32  delvis  och  34  och
2002/03:MJ432  yrkande  15  samt  avslår  motionerna
2002/03:MJ226 yrkandena 1 och 4, 2002/03:
MJ428 yrkandena 32 delvis och  33  samt 2002/03:A242
yrkande 7.

Ställningstagande

Bromerade flamskyddsmedel används för  att förhindra
att  brand  uppkommer i produkter som plast,  gummi,
textilier  och   elektroniskt   material.  Bromerade
flamskyddsmedel   sprids   både   vid  tillverkning,
användning och i avfallsledet. De är svåra att bryta
ned och påträffas därför högst upp  i näringskedjan,
där människan befinner sig. Vi får i  oss  bromerade
flamskyddsmedel  genom  hudkontakt,  inandning   och
framför  allt  genom  det  vi  äter. Höga halter har
bl.a. hittats i fisk, men de finns  även i bl.a. ost
och smör. Bromerade flamskyddsmedel påverkar  levern
och  kan  ge  hormonella skador hos människor. Vissa
forskningsresultat  visar också att de kan ge upphov
till olika typer av cancer.  Halterna  av  bromerade
flamskyddsmedel i bröstmjölk ökar.

Vi  anser  att  de bromerade flamskyddsmedlen  bör
bytas ut och fasas  ut i en snabbare takt än vad som
sker  i  dag.  Bromerade   flamskyddsmedel  är  inte
oersättliga.  Det  finns  en  rad   väl   fungerande
alternativ. Ett förbud mot bromerade flamskyddsmedel
bör  beslutas  i  syfte  att åstadkomma och påskynda
sådana förbud i hela EU. Detta  bör  ges  regeringen
till känna

7. PFOS (punkt 13)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  13
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation  7.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ432 yrkande 16.

Ställningstagande

Det  kommer  ständigt nya kemikalier som är skadliga
för  miljön. Ett  exempel  på  detta  är  en  ökande
användning av fluorerade ämnen, s.k. PFOS, som bl.a.
har använts  som impregneringsmedel, i skumsläckare,
vid kromatering  och  eloxering  av aluminium samt i
golvpolish.  PFOS  bryts  ned  mycket   långsamt   i
naturen.   Liksom   PCB,  DDT  och  andra  organiska
miljögifter anrikas det  i  djur  och människor. Det
finns  än  så  länge få studier av dessa  ämnen  vad
gäller skador på människor, men djurstudier tyder på
att   PFOS   bl.a.   orsakar    fosterdöd   och   är
cancerframkallande. Det är viktigt  att  forskningen
runt  PFOS  fortsätter  och  intensifieras samt  att
särskild försiktighet iakttas  tills  större kunskap
finns  på  området.  Detta  bör ges regeringen  till
känna.


8. HA-olja (punkt 14)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  14
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs  i  reservation  8. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ432 yrkande 19.

Ställningstagande

I   ett   personbilsdäck   ingår   cirka  en   liter
cancerframkallande,       mjukgörande       HA-oljor
(högaromatiska  oljor).  HA-oljor  är en restprodukt
från   raffinering   och  innehåller  polyaromatiska
kolväten,  vilket  enligt  EU  är  ett  av  de  mest
angelägna ämnena att  få bort i utsläpp till vatten.
När däcken slits hamnar  tusentals ton av de giftiga
ämnena i naturen. Oljan är  inte  kemiskt  bunden  i
däckgummit  utan  lakas ur de små gummipartiklar som
är  resultatet  av däckslitaget.  De  polyaromatiska
kolvätena finns spridda överallt i vår miljö, t.o.m.
i Skageracks djuphav.

Två tredjedelar  av  alla  däck  som  säljs på den
svenska  marknaden  innehåller fortfarande  HA-olja.
Det finns emellertid  tillverkare som har tagit fram
däck   som   är  fria  från  HA-olja.   Även   bland
sommardäcken finns HA-fria alternativ nu att tillgå.
I test har dessa  visat  sig  fungera minst lika bra
som    däck    som   innehåller   HA-olja,    varför
prestandaskäl inte  kan  anföras  för att hålla fast
vid oljan. På grund av den miljöskada  HA-olja utgör
bör ett förbud att sälja däck som innehåller HA-olja
införas   i   Sverige.   Regeringen   bör  skyndsamt
återåterkomma till riksdagen med ett sådant förslag.
Detta bör ges regeringen till känna.
Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag



Propositionen

Regeringen    (Miljödepartementet)    föreslår     i
proposition    2002/03:37    att   riksdagen   antar
regeringens förslag till

1. lag om ändring i miljöbalken,

2. lag om ändring i
bilskrotningslagen (1975:343).

Motioner från allmänna motionstiden 2002

2002/03:MJ215 av Barbro Feltzing och Helena Hillar
Rosenqvist (mp):

1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad   som   i   motionen  anförs  om  att
babyprodukter inte skall innehålla  ämnen  som  är
skadliga för hälsan.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad   som  i  motionen  anförs   om   att
babyprodukter inte  skall  innehålla produkter som
är skadliga för miljön.

3.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad   som   i   motionen  anförs  om  att
babyprodukter inte bör innehålla  produkter som är
allergiframkallande.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  som   i   motionen   anförs   om  att
babyprodukter  inte  bör  innehålla  ämnen  som är
cancerframkallande.

5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs  om att kriterier
för skadliga kemikalier bör tas fram för produkter
som används till små barn.

2002/03:MJ226 av Barbro Feltzing och Helena Hillar
Rosenqvist (mp):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen    anförs    om    att
försiktighetsprincipen    bör    gälla   för   nya
flamskyddsmedel.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen  anförs  om  att  ta  fram
alternativ för ämnet trifenylfosfat.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att utfasa de
bromerade flamskyddsmedlen i snabb takt.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen    anförs    om    att
Kemikalieinspektionens förslag om år 2004 som året
för  avveckling  av  de bromerade flamskyddsmedlen
PBB och PBDE genomförs.



2002/03:MJ227 av Barbro Feltzing (mp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att uttjänta
lädervaror,  som  är  garvade  enligt krommetoden,
skall klassas som miljöfarligt avfall.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om att forskning om
riskerna med läderhantering och  dess  samband med
cancer bör initieras.

3.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening    vad   i   motionen   anförs    om    att
substitutionsprincipen  bör gälla för användningen
av kemikalier vid lädertillverkning.

4.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  speciellt anförs om s.k.
azofärgämnen och att en varningstext  bör placeras
på lädervaror innehållande sådana färger.

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  ett totalförbud
mot pentaklorfenoler.

2002/03:MJ228 av Barbro Feltzing (mp):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen    anförs    om    att
substitutionsprincipen   skall  användas  för  att
snarast ersätta nonylfenol.

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  regler  vid
tillverkning av ett nytt kemiskt ämne.

3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  ekologiska
aspekter på läkemedel.

2002/03:MJ231 av Mona Jönsson (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om kvicksilver i djurmedicin.

2002/03:MJ313 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att regeringen
snarast  bör  ta initiativ till  ett  samarbete  i
Östersjöregionen kring kemikaliefrågan.

2002/03:MJ315 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

18. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
kemikaliepolitiken      skall       utgå      från
försiktighetsprincipen samt att förorenaren  skall
betala.

2002/03:MJ331 av Jan-Evert Rådhström och Ulla
Löfgren (m):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i motionen anförs om att  blyförbudet
vid skjutbanor och jakt skall upphävas.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
våtmarksförbudet skall kvarstå.

2002/03:MJ334 av Gunilla Wahlén och Sven-Erik
Sjöstrand (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs   om    direktiv    till
Kemikalieinspektionen  att  utröna  vilken  inverkan
ersättningsmedel för miljöstörande produkter  kan ha
ur  såväl  arbetsmiljösynpunkt som för befolkningens
hälsa.

2002/03:MJ364 av Håkan Juholt m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs om mål för minskad användning
av kemiska bekämpningsmedel.

2002/03:MJ369 av Gustav Fridolin (mp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
läkemedelsavfall  i  avloppsvatten,   recipienter,
vattendrag  och  grundvatten  är  ett hot för  vår
miljö och hälsa, varför kraftfulla satsningar inom
läkemedelsbranschen,        forskningen        och
miljöövervakningen krävs omgående.

2.   Riksdagen   begär   att   regeringen  ser  över
lagstiftningen     vad     gäller     krav      på
läkemedelsproducenter  att redogöra för läkemedels
kemiska sammansättning genom  hela dess livscykel,
särskilt  efter  att ha passerat  människokroppen,
samt krav på att redogöra  för  hur  läkemedlet  i
dess    olika    nedbrytningsfaser   påverkar   de
ekologiska system det beräknas hamna i.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
Kemikalieinspektionen bör  få i uppdrag att utreda
olika    läkemedelssubstansers    förekomst    och
toxicitet  i  våra  ekologiska system i dag, och i
framtiden, för att med  denna  som  bakgrund kunna
lokalisera  de  allvarligaste  hoten  och  föreslå
lämpliga åtgärder.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen    anförs    om    att
Jordbruksverket  bör  få  i  uppdrag att kartlägga
vilka   antibiotika   som   i  dag  används   inom
djurhållningen med ambitionen  att ersätta de mest
persistenta typerna med mindre långlivade dito.

2002/03:MJ419 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

8.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att, i syfte att i
framtiden  kunna   undvika   vidare   hälso-   och
miljöeffekter av bekämpningsmedelsanvändningen, en
total  avveckling  av  bekämpningsmedel  bör  vara
målsättningen inom det svenska jordbruket.

2002/03:MJ428 av Maud Olofsson m.fl. (c):

32.  Riksdagen beslutar om ett nationellt förbud mot
användning  av särskilt hälso- eller miljöskadliga
ämnen, däribland alla bromerade flamskyddsmedel, i
syfte att åstadkomma  och påskynda sådana förbud i
hela EU.

33. Riksdagen beslutar om  ett nationellt förbud mot
användning av särskilt hälso-  eller miljöskadliga
ämnen.

34. Riksdagen beslutar om ett förbud  mot  bromerade
flamskyddsmedel  i  enlighet  med  vad  i motionen
anförs.

2002/03:MJ432 av Alf Svensson m.fl. (kd):

15.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs  om  förbud  mot
bromerade flamskyddsmedel.

16. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om ökad forskning
runt PFOS.

17. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  förbättrad
information om läkemedlens skadliga miljöeffekter.

18. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om incitament för
biologiskt nedbrytbara läkemedel.

19. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening vad motionen anförs om förbud mot HA-oljor.

2002/03:MJ436 av Margareta Sandgren (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad     i     motionen    anförs    om    krav    på
innehållsdeklaration för kemiska produkter.

2002/03:A242 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

7. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om  förbud av bromerade
flamskyddsmedel.
Bilaga 2

Regeringens lagförslag