Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2002/03:MJU13

Vatten- och luftvård

---

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 59 motionsyrkanden från
allmänna motionstiden 2002 med avseende på vatten-
och luftvårdspolitiska frågor. Inom området luftvård
behandlar utskottet motioner om bl.a. det
klimatstrategiska arbetet, handel med
utsläppsrätter, miljövänliga drivmedel och fordon
samt utsläpp av dioxin, flyktiga organiska ämnen
m.m. Inom området för vattenvård behandlar utskottet
motioner om politik för att skydda den marina
miljön, oljeutsläpp från fartyg samt övergödning av
vattendrag och kuster.

Utskottet avstyrker samtliga motioner bl.a. mot
bakgrund av riksdagens nyligen antagna
miljöpolitiska beslut om delmål och
åtgärdsstrategier för de nationella
miljökvalitetsmålen, lagstiftningsbeslut för att
komma till rätta med utsläpp av olja och annat
avfall från fartyg samt det omfattande arbete som
pågår inom de behandlade områdena.
Till betänkandet har fogats 19 reservationer och 3
särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Svenska klimatmål

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ428 yrkande
1.
Reservation 1 (c)

2. Handel med utsläppsrätter

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ315
yrkande 4 samt 2002/03:
MJ420 yrkandena 9 och 10.
Reservation 2 (fp)

3. Andra flexibla mekanismer

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ428 yrkande
2.
Reservation 3 (m, c)

4. Beräkningsmetoder vid utsläpp

Riksdagen avslår motion 2002/03:N264 yrkande 8.

5. Miljökrav för flygbränslen

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ289 och
2002/03:MJ310.
Reservation 4 (v, mp)

6. Alternativa drivmedel m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ321,
2002/03:MJ360, 2002/03:MJ377 yrkandena 1 och 4
samt 2002/03:N307 yrkande 4.
Reservation 5 (m, fp, kd, c)

7. Miljövänliga drivmedel och
konkurrenskraft

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sk350 yrkande
1.

8. Miljöklasser för drivmedel

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ413 och
2002/03:MJ468.
Reservation 6 (v, mp)

9. Gröna certifikat för drivmedel

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ418 yrkande
2.
Reservation 7 (v)

10. Svavelfri diesel

Riksdagen avslår motion 2002/03:T460 yrkande 2.
Reservation 8 (m, kd)

11. Miljöklassning av fordon m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ214,
2002/03:MJ377 yrkande 6, 2002/03:MJ461 samt
2002/03:T466 yrkandena 29 och 30.
Reservation 9 (c)

12. Entreprenadmaskiner

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ230 yrkandena
1 och 2.
Reservation 10 (mp)

13. Avgaskrav för historiska fordon

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:T461
yrkande 3 och 2002/03:T467 yrkande 3.

14. Dioxinutsläpp

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ270
yrkande 7, 2002/03:MJ419 yrkande 11 och
2002/03:MJ428 yrkande 26.
Reservation 11 (v)
Reservation 12 (kd, c)

15. Utsläpp av flyktiga organiska ämnen

Riksdagen avslår motion 2002/03:T464 yrkande 9.
Reservation 13 (kd)

16. Naturgas

Riksdagen avslår motion 2002/03:N268 yrkande 2.

17. Marin miljö

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ269
yrkande 5 och 2002/03:
MJ474.
Reservation 14 (m)

18. Helsingforskommissionen

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ245
yrkandena 1 och 2 samt 2002/03:MJ339.
Reservation 15 (kd)

19. Vattenkvaliteten i Stockholmsområdet

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ262 yrkande
1.

20. Utsläpp från fartyg m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ212
yrkande 3, 2002/03:
MJ246, 2002/03:MJ313 yrkande 3, 2002/03:MJ426
yrkande 10 samt 2002/03:MJ491 yrkandena 2 och 4.
Reservation 16 (v)

21. Lagstiftning mot avfallsutsläpp från
fartyg

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ212
yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ290, 2002/03:MJ428
yrkande 25, 2002/03:MJ478 yrkande 3,
2002/03:MJ489 yrkande 11 samt 2002/03:MJ491
yrkande 3.
Reservation 17 (mp)

22. Övergödning och försurning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ245
yrkande 3, 2002/03:MJ313 yrkande 2, 2002/03:MJ406
yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ420 yrkande 11 samt
2002/03:MJ422 yrkandena 18 och 19.
Reservation 18 (m)
Reservation 19 (fp)

23. Miljöundersökning av Vättern

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ417 yrkande 1.

Stockholm den 27 mars 2003

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Catharina Elmsäter-Svärd

Följande ledamöter har deltagit i beslutet:
Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sinikka Bohlin (s),
Alf Eriksson (s), Lennart Fremling (fp), Rune
Berglund (s), Rolf Lindén (s), Sven Gunnar Persson
(kd), Kjell-Erik Karlsson (v), Christina Axelsson
(s), Carina Ohlsson (s), Sverker Thorén (fp), Jan
Andersson (c), Jan-Olof Larsson (s), Bengt-Anders
Johansson (m), Christin Nilsson (s), Cecilia
Widegren (m) och Gunnar Goude (mp).

2002/03

MJU13

Redogörelse för ärendet

Bakgrund

Våren 1999 godkände riksdagen med anledning av
regeringens proposition Svenska miljömål ett system
med 15 nationella miljökvalitetsmål för det
fortsatta miljöarbetet (prop. 1997/98:145, bet.
1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:
183). Det övergripande syftet med
miljökvalitetsmålen är att till nästa generation
lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen
i Sverige är lösta. De nationella
miljökvalitetsmålen omfattar bl.a. Begränsad
klimatpåverkan, Frisk luft, Bra naturlig försurning,
Ingen övergödning, Levande sjöar och vattendrag,
Grundvatten av god kvalitet och slutligen Hav i
balans samt levande kust och skärgård. På riksdagens
begäran återkom regeringen åren 2001 och 2002 med
förslag till delmål, åtgärder och strategier för att
nå miljökvalitetsmålen (Kemikaliestrategi för
giftfri miljö, prop. 2000/01:65, bet. 2000/01:MJU15,
rskr. 2000/01:269; Svenska miljömål – delmål och
åtgärdsstrategier, prop. 2000/01:130, bet.
2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36 och Sveriges
klimatstrategi, prop. 2001/02:55, bet.
2001/02:MJU10, rskr. 2001/02:163). Riksdagen
godkände vad regeringen föreslagit och ersatte
därmed de miljömål som riksdagen tidigare antagit
inom ramen för miljöpolitiken.

Riksdagen behandlade dessutom under hösten 2000 en
proposition om genomförande av Östersjöstrategin
(prop. 1999/2000:133, bet. 2000/01:TU5, rskr. 15),
vilken är benämningen på den gemensamma strategi som
länderna runt Östersjön har enats om för att skydda
miljön i Östersjöområdet från skadlig påverkan från
fartyg. Strategin har utarbetats inom ramen för
Helsingforskonventionen, vars syfte är att skydda
Östersjöområdets marina miljö från föroreningar.
Riksdagen beslutade enhälligt att bifalla
regeringens förslag om vissa lagändringar som var
nödvändiga för att genomföra strategin.
Som ett ytterligare led i genomförandet av
Östersjöstrategin lämnade regeringen under våren
2001 en proposition med förslag till åtgärder mot
förorening från fartyg (prop. 2000/01:139).
Propositionen innehöll en rad förslag om
lagändringar i syfte att förbättra möjligheterna att
motverka, kontrollera och beivra olagliga utsläpp
till sjöss av olja och andra skadliga ämnen. Vidare
föreslogs skärpta bestämmelser i fråga om tillsyn
och sanktioner för att genomföra Östersjöstrategin.
Riksdagen beslutade att anta de föreslagna
lagändringarna (bet. 2001/02:MJU4, rskr.
2001/02:81).
Riksdagen antog dessutom under hösten 2002
lagändringar med avseende på mottagning av avfall i
hamnar (prop. 2001/02:181, bet. 2002/03:MJU3, rskr.
13) Härigenom genomfördes det s.k.
mottagningsdirektivet (2000/59/EG). Genom beslutet
infördes en bestämmelse om möjlighet att hindra ett
fartyg som i närmast föregående hamn inom EES inte
fullgjort den obligatoriska avfallslämningen från
att avgå från svensk hamn.
Med anledning av ett nyligen inträffat
fartygshaveri utanför den spanska kusten med
omfattande oljeläckage som följd och mot bakgrund av
de kraftigt ökande oljetransporterna på Östersjön
behandlade riksdagen år 2002 ett antal motioner i
ämnet. Riksdagen gav därvid regeringen till känna
att regeringen så snart som möjligt hos FN:s
sjöfartsorganisation IMO skulle ansöka om att
svenskt vatten i Östersjön skall få status som
särskilt känsligt havsområde samt att regeringen
ytterligare bör påskynda arbetet inom Helcom för att
även övriga länder i Östersjöregionen skall kunna få
sina vatten klassade som särskilt känsliga
havsområden (bet. 2002/03:MJU6, rskr. 2002/03:97).
Regeringen tillsatte i juli 2002 en kommission,
Havsmiljökommissionen (dir. 2002:102), för att göra
en sammanfattning av kunskapsläget, såväl nationellt
som regionalt, avseende miljötillståndet i Sveriges
kust- och havsområden både i Östersjön och i
Västerhavet. Kommissionen fick även i uppgift att
utforma övergripande strategier på kort och lång
sikt samt föreslå åtgärder som kan bryta den
pågående negativa utvecklingen i havsmiljön så att
de tre miljömålen Hav i balans samt levande kust och
skärgård, Giftfri miljö och Ingen övergödning kan
nås till år 2020.
Som ett led i arbetet med luftvården under senare
år presenterade regeringen under år 2001 förslag
till en ny lag om motorfordons avgasrening och
motorbränslen (prop. 2001/02:31). Förslaget
föranleddes främst av behovet av att anpassa den
svenska lagstiftningen om bilavgaser till de nya EG-
rättsliga regler som numera gäller på området. De
dittillsvarande reglerna i miljöbalken om
motorbränslens indelning i miljöklasser och förbud
mot saluförande av sådana bränslen som inte
uppfyllde baskraven inom EU överfördes därmed till
den nya lagen. Eftersom systemet med miljöklasser är
kopplat till skattelagstiftningen föreslogs dessutom
följdändringar i fordonsskattelagen (1988:327) och
lagen (1994:1776) om skatt på energi. Riksdagen
antog samma år regeringens förlag (bet.
2001/02:MJU6, rskr. 2001/02:82)
Med anledning av Förenta nationernas miljöprogram
(UNEP) från år 1997 utarbetade strategi för att
eliminera eller reducera långlivade organiska
föroreningar, inleddes ett förhandlingsarbete för en
global konvention för begränsning av användning och
utsläpp av ett antal långlivade organiska ämnen
eller ämnesgrupper (POP). Förhandlingsarbetet ledde
till att en konvention antogs vid en konferens i
Stockholm i maj 2001, den s.k.
Stockholmskonventionen. Denna konvention syftar till
att förhindra skadlig påverkan av långlivade
organiska föroreningar på människors hälsa och
miljön genom att förbjuda, avveckla eller begränsa
användning och produktion samt att minimera eller
där så är möjligt eliminera utsläpp av oavsiktligt
bildade biprodukter. Initialt omfattar konventionen
tolv ämnen eller ämnesgrupper, vilka samtliga redan
var förbjudna eller strängt reglerade i Sverige. I
mars 2002 antog riksdagen regeringens förslag om
tillträde till Stockholmskonventionen (prop.
2001/02:79, bet. 2001/02:MJU14, rskr. 2001/02:186).
I maj 2002 behandlade riksdagen dessutom
regeringens skrivelser 2001/02:50 Hållbara Sverige –
uppföljning av åtgärder för en ekologiskt hållbar
utveckling samt 2001/02:172 Nationell strategi för
hållbar utveckling jämte ett stort antal motioner. I
skrivelsen om hållbar utveckling lyfte regeringen
fram ett antal strategiska kärnområden som viktiga
för det fortsatta arbetet med hållbar utveckling.
Regeringen anförde därvid att för att uppnå de
uppställda nationella miljökvalitetsmålen behövs det
effektiva styrmedel för genomförande, indikatorer
för uppföljning och, inte minst, ett brett
deltagande från hela samhället. Frågor av stor vikt
i arbetet med vatten- och luftvård kom därvid att
behandlas av utskottet.

Utfrågning

Utskottet har i ärendet anordnat utfrågning med
företrädare för Havsmiljökommissionen.

Utskottets överväganden

Klimatstrategiskt arbete

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (c) om
att höja den svenska ambitionen i
klimatarbetet med hänvisning till den
långsiktiga klimatpolitiska strategi
riksdagen tidigare antagit. Vidare avstyrker
utskottet tre motioner (m, fp) om handel med
utsläppsrätter, eftersom frågan är under
beredning. Utskottet avstyrker dessutom ett
motionsyrkande om andra flexibla mekanismer
med hänvisning till riksdagens tidigare
ställningstagande i frågan. Utskottet anser
därmed att motionen är tillgodosedd.
Slutligen avstyrker utskottet ett
motionsyrkande (fp) om beräkningsmetoder vid
utsläpp.

Motionerna

I motion MJ428 (c) yrkande 1 anförs att regeringens
mål att minska utsläppen av växthusgaser med minst 4
% fram till perioden 2008–2012 enligt preliminära
siffror från Naturvårdsverket och SCB redan är
uppnådd. I tidigare sammanhang har Centerpartiet
föreslagit en höjd ambitionsnivå där ytterligare 2 %
minskning av växthusgasutsläppen skall eftersträvas.
Det är viktigt att Sverige intar en stark position
för att driva klimatarbetet vidare internationellt
och sätter nya och högre mål i klimatarbetet.

I tre motionsyrkanden, MJ315 (fp) yrkande 4 samt
MJ420 (m) yrkandena 9 och 10, förespråkas ett
införande av ett system med handel med
utsläppsrätter.
Motion MJ428 (c) yrkande 2 behandlar frågan om
flexibla mekanismer och kolsänkor. Motionärerna
anser att flexibla mekanismer och upptag i kolsänkor
är viktiga verktyg i klimatarbetet genom att dessa
kan nyttjas som komplement till andra styrmedel för
att höja ambitionen.
I motion N264 (fp) yrkande 8 anförs att granskning
av den officiella statistiken av utsläpp ger vid
handen att de koldioxidutsläpp som genereras vid
elproduktion i utländska kolkraftverk inte kommer
med i statistiken om elen exporteras till Sverige.
Den bokförs inte heller i den svenska statistiken
eftersom vi inte räknar koldioxidutsläpp på
importerad el. Regeringen bör ändra sina
beräkningsmetoder så att även dessa utsläpp blir
synliga i statistiken.

Utskottets ställningstagande

När det gäller motion MJ428 (c) yrkande 1 om målen
för det svenska klimatarbetet vill utskottet hänvisa
till vad utskottet anförde i samband med att
regeringen i proposition Sveriges klimatstrategi
(prop. 2001/02:55) presenterade en rad delmål och
åtgärdsstrategier för det nationella
miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan (bet.
2001/02:MJU10). Utskottet anförde att regeringens
förslag om ett reduktionsmål skall ses mot bakgrund
av riksdagens beslut om att koldioxidutsläppen från
fossila bränslen år 2000 skall stabiliseras på 1990
års nivå för att därefter minska (prop. 1992/93:179,
bet. 1992/93:JoU19, rskr. 1992/93:361). Det av
regeringen föreslagna målet, vilket riksdagen också
kom att anta, innebär att utsläppen för Sverige av
de sex växthusgaserna som ett medelvärde för
perioden 2008–2012 skall vara minst 4 % lägre än
utsläppen år 1990. Utsläppen skall räknas som
koldioxidekvivalenter och omfatta de sex
växthusgaserna enligt Kyotoprotokollets och IPCC:s
(Intergovernmental Panel on Climate Change)
definitioner. Som regeringen också påpekade i
propositionen skall utsläppsvärdena
normalårskorrigeras för att underlätta det svenska
klimatarbetet mellan åren med avseende på
variationer i temperatur och nederbörd. Utskottet
anförde att en långsiktig politik bäddar för att
omställningen kan ske med bibehållen stabilitet i
samhällsutvecklingen så att hänsyn kan tas till det
kapital som är bundet i dagens infrastruktur. Det är
därför, anförde utskottet, viktigt med klara och
stabila mål för hållbar utveckling. Utskottet
instämde vidare i regeringens uppfattning att genom
att ytterligare skärpa det nationella målet, jämfört
med det åtagande som överenskommits i EU:s
preliminära interna bördefördelning för åren
2008–2012, vilken innebär en ökning med 4 % relativt
med 1990 års nivå, understryks vikten av att tidigt
söka möta den utmaning som hotet om
klimatförändringar utgör. Den klimatstrategi som
riksdagen antagit utgör en ambitiös och långsiktig
strategi med flera uppföljningsstationer, vilken
utskottet inte finner skäl att nu ompröva. Utskottet
avstyrker därför motion MJ428 (c) yrkande 1.

EG-kommissionen har till Europaparlamentet och
rådet lagt fram förslag till direktiv om system för
handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom
gemenskapen (KOM [2001] 581). Förslaget innebär att
direktivet på sikt skall omfatta samtliga de
växthusgaser som tas upp i det protokoll till FN:s
ramkonvention om klimatförändringar som antogs vid
konventionens tredje partsmöte i Kyoto år 1997
(Kyotoprotokollet). I en första fas, åren 2005–2007,
omfattar systemet dock enbart koldioxidutsläpp.
Direktivförslaget innefattar utsläpp av växthusgaser
från kraft- och värmeverk med en tillförd effekt som
överstiger 20 MW, samt energiintensiv industri.
Detta motsvarar 46 % av EU:s totala
koldioxidutsläpp. Enligt förslaget kan det antal
sektorer som omfattas av handeln ändras vid en
framtida översyn av direktivet. Kommissionen
föreslår att systemet skall vara obligatoriskt och
att medlemsstaterna delar ut utsläppsrätterna gratis
till de deltagande anläggningarna för perioden
2005–2007. Syftet är att ge lika villkor för
konkurrensutsatt industri i medlemsstaterna.
Kommissionen kommer att göra en översyn av erfaren-
heterna av direktivet och på grundval av detta
föreslå eventuella förändringar och lämna en rapport
om detta senast den 30 juni 2006. Förslaget
genomgick en första läsning i parlamentet i oktober
2002, och rådet antog en gemensam ståndpunkt i
december 2002. En andra läsning i parlamentet är att
vänta under våren 2003. För svenskt vidkommande vill
utskottet hänvisa till vad regeringen i skrivelsen
till riksdagen angående Barsebäck aviserade om
övergripande riktlinjer för det fortsatta arbetet
(skr. 2000/01:15). Den 5 juli 2001 beslutade
regeringen att ge näringsministern i uppdrag att
tillsätta en parlamentarisk delegation i syfte att
föreslå ett system och regelverk för
Kyotoprotokollets flexibla mekanismer (N 2001:08).
Utredningen koncentrerar sig därvid på en
implementering av ett EU-förslag härom. Kommitténs
förslag planeras att överlämnas till regeringen den
30 april 2003. Enligt direktiven skall delegationen
vidare bistå regeringen i utformningen av kriterier
för klimatprojekt inom ramen för gemensamt
genomförande och mekanismen för ren utveckling samt
på regeringens begäran yttra sig över
Energimyndighetens förslag till klimatprojekt. Denna
del av uppdraget skall pågå fram till den 31
december 2004. Delegationen skall följa och ta
hänsyn till de internationella förhandlingarna samt
dessutom utfallet av det europeiska
klimatförändringsprogrammet (ECCP), EG-kommissionens
och rådets direktivförslag om handel med
utsläppsrätter (KOM[2001] 581 slutlig), det nordiska
arbetet samt Östersjösamarbetet. Det arbete som
pågår för att få till stånd ett system för handel
med utsläppsrätter innebär enligt utskottets
förmenande att motionerna MJ315 (fp) yrkande 4 samt
MJ420 (m) yrkandena 9 och 10 är tillgodosedda.
Utskottet avstyrker därför motionerna.
I samband med propositionen om Sveriges
klimatstrategi uttalade utskottet att utskottet
delade regeringens uppfattning att användningen av
flexibla mekanismer kan bidra till att ytterligare
reducera utsläppen för Sverige. Utskottet ansåg
dessutom att de flexibla mekanismerna skulle kunna
stimulera ett ökat engagemang från marknaden, genom
att svenska företag får drivkrafter att handla och
investera. Sverige har jämfört med många andra
industriländer kommit långt när det gäller minskning
av utsläppen av koldioxid, vilket innebär att
marginalkostnaden för begränsning av
koldioxidutsläpp är högre än för många andra
industriländer. Användningen av Kyotoprotokollets
flexibla mekanismer skulle därför kunna minska
kostnaderna för åtagandena betydligt. Utskottet
ansåg därför i likhet med vad regeringen anförde att
det finns skäl att vid den kontrollstation som
sattes till år 2004, som komplement, överväga ett
mål som innefattar de flexibla mekanismerna.
Utskottet framhöll emellertid att upptag i kolsänkor
endast innebär en tidsbegränsad lagring av kol. Det
upplagrade kolet släpps förr eller senare ut i form
av koldioxid, t.ex. till följd av avverkning,
insektsangrepp, sjukdomar eller skogsbränder.
Utskottet ansåg därför i likhet med regeringen att
aktiviteter som syftar till att öka upptaget av
växthusgaser i kolsänkor i första hand har betydelse
för att vinna tid i strävan efter att reducera
koncentrationen av växthusgaser i atmosfären. Detta
har riksdagen vid tidigare tillfälle konstaterat (se
bl.a. prop. 1992/93:179, bet. 1992/93:JoU19, rskr.
1992/93:361). En grundförutsättning är också att det
råder klarhet från vetenskaplig synpunkt om vilka
effekter olika åtgärder syftande till ökat
koldioxidupptag har samt att man utifrån detta kan
utveckla styrmedel som kan integreras i de
politikområden som berörs. Åtgärder för att öka
eller vidmakthålla kolupptaget i sänkor kan komma
att stå i konflikt med natur- och
kulturmiljövårdsintressen såsom skydd av biologisk
mångfald, liksom utvecklingen av biobränslen. Likaså
kan en politik för främjande av kolsänkor påverka
andra viktiga samhällsintressen, såsom
skogsnäringens konkurrenskraft. Politiken bör därför
utformas så att den integreras med miljö-,
jordbruks- och skogsbruks-, kultur- och
allmänpolitiska hänsyn på ett sätt som bidrar till
ett mer uthålligt skogs- och jordbruk. Utskottet
vill i sammanhanget hänvisa till den parlamentariska
delegation som tillsats för att föreslå ett system
för Kyotoprotokollets flexibla mekanismer (N
2001:08) och vars förslag beräknas bli presenterade
i månadsskiftet april/maj 2003. Utskottet anser att
motion MJ428 (c) yrkande 2 är tillgodosedd med det
anförda. Motionen i behandlad del avstyrks.
När det gäller motion N264 (fp) yrkande 8 om
beräkningsmetoder vid utsläpp vill utskottet anföra
följande. I motionen hävdas att koldioxidutsläpp som
genereras vid elproduktion i utländska kolkraftverk
inte kommer med vare sig i det exporterande eller i
det importerande landets utsläppsstatistik. Denna
uppfattning synes enligt utskottet vila på ett
missförstånd. I Kyotoprotokollet föreskrivs en klar
och verifierbar rapportering av utsläpp av
växthusgaser. EU har därvid gjort ett gemensamt
åtagande om utsläppsminskningar om 8 % jämfört med
1990 års utsläppsnivå. Som regeringen påpekar i
propositionen om Sveriges klimatstrategi (prop.
2001/02:55 s. 114 och 128 f.) innebär åtagandena om
rapportering och granskning krav på ett nationellt
system för rapportering av utsläpp. Ett sådant
system, eller rutin, är grundförutsättningen för att
kunna efterleva protokollet. Förhandlingsfrågorna
omfattar utformning och omfattning av nödvändig
information från parterna, samt hur denna
information skall granskas för att säkerställa
riktigheten i informationen. Rapporteringen är
nödvändig för att parten skall kunna visa ett
uppfyllande av förpliktelsen att minska eller
begränsa utsläppen av växthusgaser och för att kunna
styrka sin rätt att sälja överskott av tilldelad
mängd utsläppskrediter jämfört med åtagandena enligt
protokollet. Uppfattningen i motionen torde ha sin
grund i att Danmark i samband med att EU:s
medlemsstater fördelade utsläppsminskningarna enligt
Kyotoprotokollet inbördes hävdade att landet år 1990
hade haft en särskilt hög elexport och att landets
utsläpp till följd av produktion av exporterad el
det året inte fullt ut skulle ligga till grund för
det danska utsläppsåtagandet. Enligt den danska
uppfattningen skulle dessa utsläpp i stället
redovisas av importlandet. Danmarks förslag hade
emellertid inte framgång på denna punkt, och landet
har att följa samma beräkningsmetoder som övriga EU-
länder. Danmarks officiella statistik skall således
ta med alla koldioxidutsläpp som sker i Danmark även
om de avser produktion av el som exporteras från
Danmark. När det gäller rapportering av de svenska
utsläppen vill utskottet hänvisa till
miljömålsrådets uppgift att svara för insamling,
bearbetning, sammanställning och kvalitetsgranskning
av utsläppsstatistik för årlig rapportering till
regeringen och underlag för en mer omfattande
utvärdering vart fjärde år samt att sammanställa
underlag till internationell rapportering. Utskottet
avstyrker motion N264 (fp) yrkande 8.

Drivmedel m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker två motioner (v, mp) om
att införa miljökrav på flygbränslen med
hänvisning bl.a. till att sådant bränsle är
under utveckling. Vidare avstyrker utskottet
nio motionsyrkanden (kd, v, c, mp) om bl.a.
miljöklassning av bränslen med hänvisning
till tidigare riksdagsuttalanden och till att
frågan är under utredning. Utskottet
avstyrker slutligen ett motionsyrkande (kd)
om svavelfri diesel i avvaktan på det arbete
som pågår.

Motionerna

Enligt motion MJ289 (v) bör regeringen inleda en
process för att kunna ställa relevanta miljökrav på
flygbränslen som tankas inom landet. Motionärerna
anser vidare att regeringen även bör ta initiativ på
Europanivå och internationellt för att få i gång en
process för miljövänligare flygbränslen. Samma
uppfattning framförs i motion MJ310 (mp).

Motionärerna i motion MJ321 (kd) lyfter fram
nödvändigheten av att satsa på alternativa
drivmedel. De anser att det är hög tid att
regeringen tar vara på de möjligheter som
alternativa bränslen ger, t.ex. inblandning av
etanol i bränslet för redan befintliga motorer.
Samma yrkande framförs i motion MJ360 (kd). I motion
MJ377 (kd) framförs vikten av att fordon och
transportsystem miljöanpassas i så stor utsträckning
som möjligt. Motionärerna anser också att det är
viktigt att forskningen på olika bränslen som kan
ersätta dagens fossila bränslen fortsätter. Målet
bör enligt motionärerna vara att till år 2020
halvera användningen av fossila drivmedel inom
transportsektorn (yrkande 1). I motionen behandlas
också frågan om låginblandning av etanol.
Motionärerna anför att en introduktion av biobränsle
lämpligen kan ske genom låginblandning av största
möjliga halt, som kan klaras utan modifieringar i
befintliga motorer. Detta skulle enligt dem ge en
marknad för inhemsk produktion i stor skala. Därmed
skulle förutsättningarna för en introduktion av
fordon med ren alkoholdrift och för bilar som kan
drivas med olika bränsleblandningar gynnas (yrkande
4). Samma uppfattning kommer till uttryck i motion
N307 (kd) yrkande 4. Enligt motion Sk350 (c) yrkande
1 bör regeringen målmedvetet arbeta för en övergång
till miljövänliga drivmedel genom att göra dem
konkurrenskraftiga prismässigt. För att de
miljövänliga alternativen skall vara
konkurrenskraftiga krävs enligt motionärerna
forskning, direkta subventioner och bidrag. I motion
MJ468 (mp, c) föreslår motionärerna nya miljöklasser
för att stimulera utvecklingen av renare drivmedel
och bränslen. Samma yrkande återfinns i motion MJ413
(v). Enligt motionärerna är det önskvärt att man ser
över möjligheten att utvidga miljöklassystemet till
att även omfatta eldningsoljor liksom bränslen för
fartyg och flygplan. I motion MJ418 (v) yrkande 2
föreslås att introduktionen av förnybara drivmedel
påskyndas genom bl.a. införande av gröna certifikat
för drivmedel.
Den svenska åkerinäringens miljöambitioner skall
enligt motion T460 (kd) yrkande 2 premieras, inte
bestraffas. Enligt motionärerna har regeringen
misslyckats med att föra en näringspolitik för
åkarna som gör att säkerhet och miljötänkande ökar
konkurrenskraften. Ett exempel på detta är
regeringens höjningar av dieselskatten de senaste
åren. Det har enligt motionärerna enbart lett till
fler utländska lastbilar i Sverige med sämre diesel
och följaktligen ökad belastning på miljön.
Regeringen bör verka för att svavelfri diesel
snarast blir standard inom hela EU.

Utskottets ställningstagande

När det gäller kravet i motionerna MJ289 (v) och
MJ310 (mp) om att införa miljökrav på flygbränslen
vill utskottet framhålla att sådana bränslen inte
finns att tillgå kommersiellt ännu utan är under
utveckling. Sverige spelar här en viktig roll bl.a.
genom att ett svenskt företag, Oroboros AB, sedan år
2001 tillsammans med Chalmers tekniska högskola och
Lunds tekniska högskola bedrivit forskning för att
utveckla ett syntetiskt flygbränsle framställt ur
biomassa. Drivmedlet är framtaget, och en rapport
häröver överlämnades till Energimyndigheten i
december 2002. Företaget avser att under våren söka
statlig finansiering för perioden 2003 och 2004 för
att utprova bränslet mot olika miljökrav
(motortester, toxicitetstester m.m.). Avsikten är
att inleda utprovningen under sommaren/hösten 2003.
Utskottet ser med intresse på den fortsatta
utvecklingen av detta projekt. I sammanhanget vill
utskottet dessutom framhålla att EG-kommissionen år
2000 i ett meddelande till bl.a. rådet och
Europaparlamentet presenterade resultaten från en
oberoende studie om vilka effekter en skatt på
kommersiellt flyg kan komma att få (Beskattning av
bränsle för luftfartyg (KOM[2000] 110 slutlig).
Kommissionen anser att dess förslag om att tillåta
medlemsstaterna att på frivillig basis beskatta
bränsle som används för inrikesflygningar eller,
genom bilaterala överenskommelser, för flygningar
inom gemenskapen samt att internationellt arbeta för
att en sådan skatt införs globalt är berättigat och
bör antas. Kommissionen rekommenderar
medlemsstaterna att i nära samarbete med
kommissionen och inom ramen för ICAO intensifiera
arbetet för att skatt på flygbränsle eller andra
instrument med liknande verkan skall införas
globalt. Enligt utskottets mening torde en global
beskattning av flygbränsle öppna möjligheterna för
en effektiv miljöstyrning. Med hänvisning till det
anförda anser utskottet inte att riksdagen bör vidta
några åtgärder med anledning av motionerna MJ289 (v)
och MJ310 (mp). Utskottet avstyrker därför
motionerna.

Utskottet har tidigare föreslagit att regeringen
bör genomföra en översyn av miljöklassningen av
bensin och dieselolja och kriterierna för de olika
miljöklasserna. Med anledning av utskottets förslag
har riksdagen också i juni 2001 gett regeringen i
uppdrag att se över miljöklassningen av bensin och
dieselolja (bet. 2000/01:MJU16, rskr. 2000/01:270).
Enligt utskottet borde en sådan översyn inriktas på
ett system som inte missgynnar utvecklingen av
alternativa eller mer miljövänliga drivmedel.
Utskottet framhöll dessutom att i den mån gällande
bestämmelser inom EU skulle motverka en sådan
utveckling utskottet förutsatte att regeringen
verkar för en förändring av regelverket.
Naturvårdsverket har i enlighet härmed erhållit
regeringens uppdrag att göra denna översyn.
Naturvårdsverket avser att redovisa uppdraget i
månadsskiftet april/maj 2003. Utskottet anser att
Naturvårdsverkets redovisning och den påföljande
beredningen därav bör avvaktas innan riksdagen
vidtar några åtgärder med anledning av frågan.
Utskottet avstyrker därför motionerna MJ321 (kd),
MJ360 (kd), MJ377 (kd) yrkandena 1 och 4, MJ413 (v),
MJ418 (v) yrkande 2, MJ468 (mp, c), N307 (kd)
yrkande 4 och Sk350 (c) yrkande 1.
Det s.k. Auto/Oil-direktivet (direktiv 98/70/EG)
är under revidering. I samband härmed har EG-
kommissionen föreslagit (KOM[2001] 241) att kraven
på svavelhalten i bensin och diesel till vägfordon
skärps. Svavelfritt bränsle, högst 10 ppm S, skall
enligt förslaget införas år 2009. För andra ämnen än
svavel har kommissionen dock ännu inte föreslagit
några skärpningar. Avsikten är att direktivet
utvidgas så att det även skall omfatta diesel till
arbetsmaskiner. För sådan diesel är förslaget att
den högsta tillåtna svavelhalten skall vara 2 000
ppm fram till den 1 januari 2008, varefter kravet
skärps till 1 000 ppm. Medlemsstaterna skall dock ha
rätt att begära att svavelhalten skall vara högst
500 ppm eller på samma nivå som fastställts för
övriga dieselbränslen. Utgångspunkten för den
svenska positionen har varit att införandet av
renare bränslen skall utgå från vad som behövs för
att utnyttja den fulla potentialen hos ren och
energieffektiv teknik i alla de applikationer som
detta direktiv påverkar. Mot den bakgrunden borde
införandet av svavelfria bränslen till vägfordon
tidigareläggas till år 2008. Dieselbränslena till
arbetsmaskiner borde vara desamma som till bilar. I
syfte att minska utsläppen av cancerframkallande
ämnen bör halten av polyaromatiska ämnen i diesel
sänkas från den nuvarande nivån 11 %. Ett
realistiskt värde är 5 %. Därutöver borde Sverige
verka för att den tillåtna högsta inblandningen av
etanol i bensin höjs från 5 till 10 % (se
2001/02:FPM17). Ändringsdirektivet bereds för
närvarande, och enligt vad utskottet erfarit
beräknas det presenteras under våren 2003. Utskottet
vill i detta sammanhang även framhålla att EG-
kommissionen i november 2001 presenterade två
förslag som berör alternativa drivmedel (KOM[2001]
547). Ett förslag handlar om en strategi som
förbinder medlemsländerna att kvotera in vissa
andelar biobränslen. Målet är att ersätta 20 % av
all bensin och diesel till år 2020. Som delmål anges
2 % år 2005 och 5,75 % år 2010. Detta förslag är
under behandling (andra läsningen) och resultat av
denna kan väntas under våren 2003. Vidare finns ett
förslag om gemensamma regler för beskattning
(skattereduktion) av alternativa drivmedel. Detta
förslag bereds tillsammans med ett större
energiskattedirektiv. Arbetet med
energiskattedirektivet har pågått under flera år,
och det är enligt vad utskottet erfarit för tidigt
att ange något datum för beslut om detta förslag.
Frågan var emellertid uppe i Ekofinrådet i december
2002 och januari 2003. En diskussion om frågorna
hölls också i Ekofinrådet i februari 2003. Det
anförda innebär enligt utskottets mening att motion
T460 (kd) yrkande 2 bör avslås i avvaktan på det
fortsatta arbetet. Utskottet avstyrker således
motionen.

Fordon

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett yrkande (s) om
miljöklassning av bilar med hänvisning till
ett tidigare riksdagsuttalande och till en
pågående utredning. Vidare avstyrker
utskottet fyra motionsyrkanden (kd, c, mp) om
mål för miljövänligare bilar m.m. Utskottet
hänvisar i det sammanhanget till att syftet
med yrkandena är tillgodosett genom det
arbete som pågår på området. Utskottet
avstyrker vidare två motionsyrkanden (mp) med
miljökrav på entreprenadmaskiner. Slutligen
avstyrker utskottet två motionsyrkanden (kd,
c) om avgaskrav för historiska fordon med
hänvisning till att motionerna är
tillgodosedda.

Motionerna

Regeringen bör enligt motion MJ461 (s) ge berörd
myndighet i uppdrag att utarbeta hårdare krav för
bilarnas miljöklassning samt se över beskattningen
av moderna dieselbilar.

Tidigare erfarenheter, exempelvis från
utmönstringen av den blyade bensinen, visar enligt
motion T466 (c) att marknadsekonomins styrmekanismer
är ett effektivt sätt att stimulera en miljövänlig
teknikutveckling. Med sådana mekanismer skulle
miljömålen dessutom lättare kunna uppnås samtidigt
som fordonsindustrin i Sverige och Europa skulle
kunna förbättra sin konkurrenskraft i en situation
där miljöanpassade produkter blir alltmer
efterfrågade. Ett rimligt mål borde vara att liksom
Kalifornien ställa upp ett konkret mål att senast år
2005 minst 10 % av de fordon som säljs skall vara
nollemissionsfordon (yrkande 29). För att
ytterligare stimulera utvecklingen har Centerpartiet
föreslagit att en bortre gräns för
fossilbränsledrivna fordon sätts till omkring
2015–2020. En sådan målsättning kan stimulera
biltillverkarna till att ta fram nya alternativa
tekniker. Den politiska viljeinriktningen måste vara
tydlig och långsiktig för att biltillverkare och
andra branscher som berörs av en sådan målsättning
skall våga investera i dyr produktutveckling m.m.
(yrkande 30). En liknande uppfattning framförs i
motion MJ214 (mp) om att utreda och sätta upp mål
för införandet av avgasfria bilar i Sverige, med en
nollvision som slutmål. Enligt motionärerna bör man
sätta upp mål för att få avgasfria bilar. En
utredning bör få i uppgift att ta fram olika delmål
för när de stora tillverkarna i bilbranschen skall
kunna leverera bilar som är bränslesnåla och inte
släpper ut avgaser. Strävan bör vara en nollvision
inom t.ex. tio år och däremellan delmål i procent av
bilparken. Enligt motion MJ377 (kd) yrkande 6 bör
lagstiftning och regler på ett bättre sätt än i dag
gynna utveckling av ny teknik, forskning samt försök
med alternativa bränslen. Det bör vara en större
differens mellan miljövänliga och miljöstörande
alternativ.
Det vore enligt motion MJ230 (mp) önskvärt att få
fram miljövänliga drivmedel för entreprenadfordon.
Detta skulle också branschen vinna på. Branschen
borde dessutom åläggas att minska sina utsläpp av
kväveoxider (yrkande 1). Enligt motionen bör
dessutom utfärdas tomgångsregler för
entreprenadmaskiner (yrkande 2).
Två motioner tar upp frågan om undantag från
avgasgrav för historiska fordon. I motionerna T461
(kd, c) yrkande 3 och T467 (c) yrkande 3 anförs att
allt hårdare avgaskrav införts sedan 1970-talet.
Avgaskraven som i dag tillämpas på de historiska
fordonen är från år 1976, med vissa skärpningar. De
gäller även retroaktivt, varför några få äldre
bilmodeller har stora problem att klara dem.
Undersökningar från en miljökonferens år 1997 visar
enligt motionärerna att de historiska samlarfordonen
utgör en försvinnande liten del, ca 1 promille, av
den totala trafiken. Mot bakgrund av det föreslår
motionärerna att ett generellt undantag från
avgaskraven införs för fordon som är 30 år eller
äldre.

Utskottets ställningstagande

I propositionen Vidareutveckling av systemet med
miljöklasser för fordon m.m. (prop. 1995/96:6)
uttalade regeringen att det på sikt skulle vara
möjligt att införa krav i fråga om bl.a. koldioxid i
miljöklassystemet. Utsläpp av koldioxid regleras
inte i EG:s bilavgasdirektiv eller de svenska
bilavgasreglerna, men arbete för att minska
utsläppen av koldioxid pågår inom EU. I
kommittédirektiven (2001:12) om en översyn av
vägtrafikbeskattningen anges bl.a. att utredaren
skall göra en översyn av möjligheterna att
differentiera fordonsskatten med hänsyn till ett
fordons utsläpp av koldioxid, varvid även bilarnas
transportkapacitet skall beaktas. Resultatet av
utredningen skall presenteras senast vid utgången av
år 2003. Regeringen har tidigare också gett Statens
naturvårdsverk i uppdrag att utveckla
miljöklassystemet främst med avseende på hur
parametern koldioxid skall beaktas i systemet.
Naturvårdsverkets uppdrag redovisades till
regeringen i juni 2001 (dnr M2001/2928/Mk). Denna
rapport har sedermera överlämnats till
Vägtrafikskatteutredningen. Utskottet anser att den
fortsatta utvecklingen inom EU vad gäller kriterier
för miljövänligare bilar är av stor betydelse för
utvecklingen av miljöklassystemet. I avvaktan på det
redovisade arbetet är utskottet inte berett att
föreslå ytterligare ändringar i miljöklassystemet.
Motion MJ461 (s) avstyrks därmed.

I budgetpropositionen för år 2001 (prop.
2000/01:1, finansplanen s. 228 f.) uttryckte
regeringen avsikten att stimulera en frivillig
introduktion i förtid av fordon och arbetsmaskiner
som uppfyller EU:s framtida avgaskrav med hjälp av
ekonomiska och andra styrmedel. I
budgetpropositionen för år 2002 (prop. 2001/02:1
finansplanen s. 201) presenterade regeringen mot
bakgrund härav en strategi för skattenedsättning för
alternativa drivmedel för motorfordon.
Skattenedsättning skall ske dels via pilotprojekt,
för vilka medges befrielse från både energi- och
koldioxidskatt, dels genom generell
koldioxidskattebefrielse med stöd av ett beslut
enligt artikel 8.4 i mineraloljedirektivet (rådets
direktiv 92/81/EEG om harmonisering av strukturerna
för punktskatter på mineraloljor). En ekonomisk ram
för skattestrategin är satt till 900 000 000 kr. För
närvarande pågår notifiering av förslaget och
avsikten är att det skall träda i kraft år 2004. I
sammanhanget bör också framhållas att sedan januari
2002 är bl.a. el- och hybridfordon befriade från
fordonsskatt under de fem första åren för att
stimulera införandet av fordon med låga utsläpp
(prop. 2001/02:45, bet. 2001/02:SkU12). Dessutom har
sådana bilar t.o.m. beskattningsåret 2005 ett 40 %
lägre förmånsvärde än motsvarande konventionella
bilar. För vissa andra fordon avsedda för
alternativa drivmedel är förmånsvärdet sänkt med 20
%. Riksskatteverket har fått i uppdrag att i
samarbete med Naturvårdsverket och Vägverket
utvärdera effekterna av detta beslut. Den
utvärderingen slutredovisas vid halvårsskiftet 2005.
Utskottet vill slutligen framhålla att regeringen i
skrivelsen Hållbara Sverige – uppföljning av
åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling
(2001/02:50 s. 53) uttryckt vilja att arbeta för ett
samlat program för teknisk utveckling, demonstration
och införande av nya lösningar inom
transportpolitiken. Programmet bör enligt skrivelsen
främja utveckling och kunskapsuppbyggnad inom
områdena fordonsteknik, bränslen och emissioner,
byggande av energieffektiva, ekologiskt hållbara
system samt användningen av IT inom
transportsystemet. Programmet bör genomföras inom
ramen för Vägverkets sektorsansvar. Den svenska
bilindustrin arbetar med att miljöanpassa fordonen.
Kunskap om teknik och organisatoriska lösningar som
kan bidra till en hållbar utveckling är viktiga
konkurrensfaktorer. Många av världens ledande
fordonstillverkare satsar i dag stora resurser på
att skapa konkurrensfördelar genom att tidigt kunna
erbjuda bränslesnålare eller alternativt drivna
fordon. Ett samarbete mellan staten och näringslivet
kan bidra till utvecklingen av framtidens teknik.
Som ett led i detta samarbete pågår ett samarbete
mellan staten och fordonsindustrin med sikte på att
utveckla ny och miljövänlig fordonsteknik.
Samarbetet innebär att upp till 1 800 miljoner
kronor satsas gemensamt under perioden 2000 till
2005, varav den statliga finansieringen kommer att
uppgå till maximalt 500 miljoner kronor. Industrin
bidrar således med ca 1 300 miljoner kronor.
Programmet omfattar områden såsom avancerad
förbränningsteknik, hybridfordon och
bränslecellsteknik, viktreduktion samt allmän
kompetensförsörjning. Utskottet utgår från att det
omfattande arbete som pågår på detta betydelsefulla
område kommer att främja en utveckling mot
miljövänligare fordon. Utskottet anser därför att
syftet med motionerna MJ214 (mp), MJ377 (kd) yrkande
6 samt T466 (c) yrkandena 29 och 30 är tillgodosett.
Utskottet avstyrker motionerna i berörda delar.
Inom EU regleras avgaskraven för arbetsmaskiner i
Europaparlamentets och rådets direktiv 97/68/EG av
den 16 december 1997 om tillnärmning av
medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot
utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar
från förbränningsmotorer som skall monteras i mobila
maskiner som inte är avsedda att användas för
transporter på väg, det s.k. arbetsmaskindirektivet.
Avgaskrav har hittills införts endast för vissa
större dieseldrivna arbetsmaskiner. Enligt vad
utskottet erfarit pågår förhandlingar för en
skärpning av avgaskraven för dessa maskiner. Ett
ändringsdirektiv är såvitt utskottet har bekant att
vänta tidigast under våren 2004. För jordbruks- och
skogsbrukstraktorer började krav införas under år
2001 genom Europaparlamentets och rådets direktiv
2000/25/EG av den 22 maj 2000 om åtgärder mot
utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar
från motorer avsedda för jordbruks- eller
skogsbrukstraktorer. I detta sammanhang bör även
uppmärksammas att det genom ändringsdirektivet
2002/88/EG om åtgärder mot avgasutsläpp från
förbränningsmotorer som skall monteras i
arbetsmaskiner och arbetsredskap infördes avgaskrav
i två steg för mindre, bensindrivna arbetsmaskiner.
Det första steget införs fr.o.m. år 2004. Det
innebär att utsläppen per maskin skall minska med
ungefär en tredjedel. Det andra steget ökar kraven
med ytterligare 60–70 % beroende på maskintyp. Mot
bakgrund härav anser utskottet inte att riksdagen nu
bör vidta några åtgärder med anledning av kravet i
motion MJ230 (mp) yrkande 1 om begränsning av
utsläpp från entreprenadmaskiner. Motionen avstyrks.
När det gäller kravet i motion MJ230 (mp) yrkande
2 om tomgångsregler för entreprenadmaskiner vill
utskottet framhålla att denna typ av reglering i
första hand utgör en kommunal angelägenhet och att
utskottet har erfarit att det i Stockholms,
Göteborgs och Malmö kommuner pågår diskussioner om
att införa miljözoner bl.a. just för att ställa krav
på arbetsmaskiner i tätorterna. Dessutom erbjuder
Vägverket, vilket är den myndighet som sköter den
statliga entreprenadupphandlingen, en högre
dagpenning till de entreprenörer som uppfyller vissa
av verket ställda miljökrav. Utskottet har erfarit
att denna upphandling har haft stor inverkan på
marknaden för mera miljövänliga arbetsmaskiner.
Utskottet anser sig inte berett att föreslå
riksdagen några åtgärder med anledning av motionen i
berörd del, som därmed avstyrks.
De svenska bestämmelserna om avgasreningskrav m.m.
återfinns i bilavgasförordningen (1991:1481) och
Naturvårdsverkets kungörelse om bilavgaskontroll
(SNFS 1992:12). Till Naturvårdsverkets kungörelse är
fogad de s.k. A40-bestämmelserna om
bilavgaskontroll. De närmare bestämmelserna om
avgasrening återfinns i bilaga 2 till
bilavgasförordningen. Halten kolmonoxid och kolväten
i avgaserna får enligt dessa högst uppgå till vissa
värden beroende på bilens ålder. Bestämmelserna är
emellertid mycket generösa, eftersom det däri anges
att om det i bilar av 1984 och tidigare års modell
förekommer driftstörningar hos motorn vid angivet
högsta tillåtna värde, godtas det lägsta värde
däröver vid vilket sådana störningar inte
förekommer. Bestämmelsen med det redovisade
undantaget innebär att det i avgasreningshänseende
inte torde finnas några begränsningar för historiska
fordon med originalmotorer. Utskottet avstyrker mot
bakgrund härav motionerna T461 (kd, c) yrkande 3 och
T467 (c) yrkande 3.

Utsläpp av dioxin m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker tre motionsyrkanden (v,
c) med förslag till åtgärder för att
eliminera dioxinutsläppen. Dessutom avstyrker
utskottet ett motionsyrkande (kd) om
återvinning av flyktiga organiska ämnen
(VOC). Slutligen avstyrker utskottet ett
motionsyrkande (kd) om naturgas. Utskottets
ställningstagande grundar sig i samtliga fall
huvudsakligen på det arbete som pågår.

Motionerna

Motion MJ270 (v) yrkande 7 behandlar arbetet för att
eliminera dioxinutsläppen. Motionärerna anför att
eftersom dioxinet är svårnedbrytbart innebär varje
tillskott i praktiken en ökning. En trovärdig
strategi för att minska utsläppen av dioxin måste
därför enligt motionärerna baseras på principen om
att inte tillåta några dioxinutsläpp över huvud
taget. I motion MJ419 (v) yrkande 11 föreslås att
regeringen snarast antar en handlingsplan för hur
källor till dioxinutsläpp skall stoppas. Också i
motion MJ428 (c) yrkande 26 framhålls angelägenheten
av en god kontroll av alla små utsläppskällor av
dioxin. Det är därför enligt motionärerna angeläget
att alla former av förbränningsanläggningar,
deponier m.m. kartläggs och åtgärdas. Sverige bör
inom EU ta initiativ till ett brett åtgärdsprogram
för att minska dioxinutsläppen och därmed minska
risken för att vi får dioxin i vår mat.

För att komma till rätta med utsläpp av flyktiga
organiska ämnen (VOC) föreslås i motion T464 (kd)
yrkande 9 att återvinningsanläggningar bör
installeras i samtliga hamnar. Motionärerna kräver
vidare att regeringen arbetar för att obligatorisk
återvinning av VOC införs i alla hamnar
internationellt samt kortsiktigt ser till att
kompensera berörda hamnar för konkurrenssituationen.
Enligt motion N268 (kd) yrkande 2 fungerar
naturgasen utmärkt som komplement till de
existerande energislagen och bidrar till att anpassa
de lokala behoven och deras förutsättningar till en
effektiv energianvändning. Det gäller att utnyttja
respektive bränsles egenskaper optimalt och skapa en
sammantaget förbättrad miljösituation. Mot bakgrund
härav anser motionärerna att naturgasen kan utgöra
en viktig länk i arbetet för minskad klimatpåverkan.

Utskottets ställningstagande

Dioxiner bildas i mycket små mängder vid de flesta
förbränningsprocesser (t.ex. vid sopstationer och i
bensinmotorer som drivs med blybensin) samt som
föroreningar vid tillverkning av vissa klorerade
organiska ämnen. Dioxiner kan på grund av hög kemisk
stabilitet och god fettlöslighet anrikas vid
vandring i naturens näringskedjor, t.ex. i
fettdepåerna i fiskar och däggdjur och orsakar hos
djur bl.a. hudskador, undertryckande av
immunsystemet, störningar av reproduktion och
tumörer. Riksdagen har med anledning av proposition
2000/01:65 Kemikaliestrategi för giftfri miljö
beslutat att en rad särskilt farliga ämnen,
däribland långlivade och bioackumulerande organiska
ämnen, skall fasas ut (bet. 2000/01:MJU15, rskr.
2000/01:269). De ämnen som omfattas av den av
Sverige tillträdda Stockholmskonventionen (prop.
2001/02:79) omfattas av detta utfasningskrav. I
propositionen om tillträdande till
Stockholmskonventionen anförde regeringen att
ytterligare långlivade organiska föroreningar, s.k.
POP-ämnen, bör läggas till Stockholmskonventionen så
snart som möjligt och har därför givit
Kemikalieinspektionen i uppdrag att tillsammans med
Naturvårdsverket ta fram en prioriteringslista över
sådana ämnen. Dessa ämnen bör även inkluderas i det
redan färdigförhandlade POP-protokollet inom ramen
för konventionen om långväga gränsöverskridande
luftföroreningar (CLRTAP). Naturvårdsverket har i
rapporten Ett ekologiskt hållbart omhändertagande av
avfall (dnr M2001/5278/Kn) redovisat ett
regeringsuppdrag där bl.a. frågan om förbränning av
avfall behandlas. Producentansvarsutredningen (M
2000:01) har i december 2001 presenterat sitt
betänkande (SOU 2001:102) som innehåller en bred
översyn av producentansvaret. I februari 2002
lämnade Avfallsskatteutredningen (Fi 2001:05) sitt
betänkande om skatt på förbränning av avfall (SOU
2002:9). I betänkandet redogör utredaren bl.a. för
skälen för en skatt på förbränning av avfall och
menar att en sådan skatt kan medföra att
miljöbelastningen minskas och en effektivare
resursanvändning uppnås. Betänkandet bereds för
närvarande inom regeringen (Finansdepartementet).
Mot bakgrund av resultaten av de pågående
utredningarna avser regeringen att återkomma till
riksdagen med förslag till de åtgärder som kan
behövas för att den framtida avfallshanteringen,
inkluderande frågan om avfallsförbränning, skall bli
ekologiskt hållbar. I detta sammanhang bör vidare
påpekas att regeringen har uppdragit åt
Naturvårdsverket att kartlägga utsläppskällor för
oavsiktligt bildade ämnen såsom dioxiner, furaner,
PCB och HCB. I kartläggningen skall också ingå
uppgifter om hantering av avfall innehållande sådana
ämnen och förekomst av områden förorenade av
desamma. Naturvårdsverket skall även definiera
behovet av ytterligare åtgärder för att minska eller
eliminera utsläppen. Åtgärderna skall om nödvändigt
avse både modifierade och alternativa processer vid
utsläppskällan såväl som ändringar i lagstiftningen
eller införande av ytterligare styrmedel. I
uppdraget skall också ingå att ge förslag till
former för framtida miljöövervakning och
utsläppskontroll samt att göra en prognos över
tillståndet i miljön utifrån beslutade och
föreslagna förändringar. Uppdraget skall genomföras
i samverkan med Kemikalieinspektionen och i dialog
med universitet och högskolor med forskning inom
området samt berörda branscher inom näringslivet. En
förstudie redovisades till regeringen i december
2002. Förstudien innehåller en översiktlig
sammanställning av befintlig kunskap, en analys av
kunskapsluckor och en plan för det fortsatta arbetet
(M2002/2286/Kn). Uppdraget skall slutligt redovisas
senast den 20 december 2004. Utskottet anser för
egen del att resultatet av det arbete som redovisas
bör avvaktas innan riksdagen vidtar några åtgärder
med anledning av motionerna MJ270 (v) yrkande 7,
MJ419 (v) yrkande 11 och MJ428 (c) yrkande 26.
Motionerna i berörda delar avstyrks därför.

När det gäller kravet i motion T464 (kd) yrkande 9
om återvinning av flyktiga organiska ämnen (VOC)
vill utskottet anföra följande. Denna typ av ämnen
sprids i atmosfären över långa sträckor och utgör en
av de viktigaste källorna till gränsöverskridande
luftföroreningar. VOC reagerar med kväveoxider i
utomhusluft och bildar ozon på regional nivå under
vissa betingelser bl.a. vid starkt solljus. Ozon i
marknära luftlager påverkar människors hälsa och
skadar växter samt påverkar tekniska material.
Utsläpp av bl.a. VOC i allmänhet regleras i det s.k.
takdirektivet (2001/81/EG). Enligt detta direktiv
skall Sverige till år 2010 begränsa utsläppen av
bl.a. VOC till högst 241 000 ton. Av direktivet
framgår att medlemsstaterna skall utarbeta program
för att stegvis minska de nationella utsläppen och
att senast år 2010 uppnå specificerade utsläppstak.
De nationella programmen skall innehålla information
om antagna och planerade strategier och åtgärder
samt kvantitativa uppskattningar av utsläppen år
2010. Medlemsstaterna skall göra programmen
tillgängliga för allmänheten och relevanta
organisationer. Naturvårdsverket redovisade i
november 2002 (dnr 126-6409-02 U) yttrande över
utsläppen av VOC och insamlingen av data för det
vidare arbetet. Inom EU regleras frågan genom
Europaparlamentets och rådets direktiv 94/63/EG av
den 20 december 1994 om begränsning av utsläpp av
flyktiga organiska ämnen (VOC) vid lagring av bensin
och vid distribution av bensin från depåer till
bensinstationer (tankningsmuffdirektivet). Några
krav på specifika aggregat för återvinning finns
emellertid inte i direktivet. För Sveriges del har
man sedan år 1996 återvinningsanläggningar för den
flyktiga gas som trycks ut vid lastning av bensin på
bilar. Problemet med uttryckt gas vid lastning av
fartyg finns i Göteborgs hamn och i Lysekil. Enligt
vad utskottet erfarit har Göteborgs hamn installerat
sådan återvinningsutrustning som efterfrågas i
motionen sedan något år tillbaka och beslut har
fattats att installera sådan utrustning även i
Lysekil. Utskottet finner särskilt mot bakgrund av
det redovisade inte att det föreligger något behov
av ett riksdagsuttalande som efterlyses i motion
N268 (kd) yrkande 2. Utskottet avstyrker motionen i
berörd del.
Den 1 augusti 2000 trädde en ny naturgaslag
(2000:599) i kraft (prop. 1999/2000:72, bet.
1999/2000:NU12, rskr. 1999/2000:259). Kunder med en
årlig förbrukning på mer än 25 miljoner kubikmeter
naturgas kan nu fritt välja naturgasleverantör. Den
nya lagen utgör en anpassning av det svenska
regelverket till EG:s direktiv (98/30/EG) om
gemensamma regler för den inre marknaden för
naturgas. Direktivet syftar till att öka
konkurrensen på gasmarknaden och skapa en inre
marknad för naturgas. Som framhålls i motion N268
(kd) yrkande 2 är naturgasen en viktig del i arbetet
med minskad klimatpåverkan. Utskottet vill
emellertid betona vad regeringen anförde i
budgetpropositionen för år 2003 (utg.omr. 21 s. 37
f.) om att Energimyndigheten i regleringsbreven för
2001 och 2002 fått uppdraget att följa och analysera
utvecklingen på naturgasmarknaden, särskilt vad
gäller strukturförändringar inom gasanvändning,
handel med naturgas och överföringsverksamhet samt
prisutvecklingen på gas och på transporttjänster.
Myndigheten redovisade uppdraget i januari 2003,
Översyn av naturgaslagen – En marknadsbeskrivning. I
rapporten redovisar myndigheten resultatet av dessa
analyser samt föreslår de ändringar av regelverket
och andra åtgärder som kan behövas för att främja en
vidareutveckling av gasmarknadsreformen så att en
effektiv naturgasmarknad med reell konkurrens kan
uppnås. Rapporten bereds för närvarande inom
Näringsdepartementet. Därutöver har regeringen
nyligen tillkallat en särskild utredare med uppdrag
att se över möjligheterna till en fortsatt
utveckling av el- och naturgasmarknaderna. Uppdraget
skall redovisas till en del under hösten 2003, och
slutredovisning skall ske under hösten 2004 (dir.
2003:22). Utskottet är mot bakgrund härav inte
berett att nu föreslå några åtgärder med anledning
av motionen. Motion N268 (kd) yrkande 2 avstyrks
därför.

Politik för skydd av den marina
miljön

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker två motionsyrkanden (s,
m) om den marina miljön m.m. med hänvisning
till det arbete som pågår på området. Vidare
avstyrker utskottet tre motionsyrkanden (s,
kd) om Helsingforskommissionen (Helcom) och
dess arbete. Utskottet avstyrker dessutom ett
motionsyrkande (c) om vattenkvaliteten i
Stockholmsområdet som tillgodosedd med vad
utskottet anför om arbetet med frågan.

Motionerna

I motion MJ269 (m) yrkande 5 anförs att en central
fråga på EU:s dagordning framöver är att slå vakt om
en levande långsiktigt uthållig marin miljö inom ett
utvidgat EU och dess angränsande hav och
vattensystem. Den svenska regeringen bör enligt
motionärerna med kraft driva dessa frågor. För att
ytterligare öka trovärdigheten i det internationella
arbetet krävs enligt motionärerna program, resurser
och genomförande av väl genomtänkta forsknings- och
utvecklingsinsatser på den nationella nivån inom det
marinbiologiska området. Regeringen bör därför
snarast återkomma till riksdagen med en mer
sammanhållen och heltäckande politik och strategi
för dessa frågor, på såväl nationell som
internationell nivå. I motion MJ474 (s) framhålls
vikten av ett särskilt program för och en utvecklad
nationell strategi för integrerad utsjöplanering i
svensk ekonomisk zon och utanför
territorialvattengräns. Enligt motionen har WWF
(Världsnaturfonden) under många år engagerat sig i
frågan om en hållbar utveckling i havsområdena
framför allt som observatör i OSPAR och
Nordsjökonferensen. Motionärerna anser att tiden är
mogen för ett mer aktivt initiativ från Sveriges
sida.

En högre takt i implementeringen av
Helsingforskommissionens uppställda mål efterfrågas
i motion MJ245 (kd). Enligt motionärerna skärpte
miljöministrarna i länderna runt Östersjön i mars
1998 kraven på jordbrukets kväveutsläpp i Östersjön.
Detta innebär enligt motionärerna att takten i
arbetet för implementeringen av de utsatta områdena
kan öka (yrkande 1). Motionärerna tar också upp
frågan om stöd för rysk implementering av
Helsingforskommissionens uppställda mål (yrkande 2).
I Motion MJ339 (s) påpekas att staterna runt
Östersjön genom överenskommelse strävar efter att
halvera utsläppen av kväve och fosfor.
Överenskommelserna har tolkats så att varje land
skall minska sina utsläpp med 50 %, men detta är
inte uppfyllt. Tolkningen kan enligt motionärerna
visa sig vara ett misstag och resultatet skulle
måhända bli bättre om åtgärderna fördelades
kostnadseffektivt mellan länderna.
I motion MJ262 (c) yrkande 1 behandlas förslag
till åtgärder för att förbättra vattenkvaliteten i
Stockholmsområdet. Det är enligt motionärerna
angeläget att regeringen i sitt arbete inom EU
driver på för att ställa krav på producenter av
t.ex. däck att inte använda giftiga oljor som
mjukgörare. Här bör Sverige kunna gå före och minska
trafiksystemens miljöbelastning genom att t.ex.
sluta använda bindemedel i vägbeläggningar som
innehåller polyaromatiska kolväten. Arbetet på att
avgifta kretsloppen måste aktivt drivas vidare både
inom Sverige och inom EU anser motionärerna.

Utskottets ställningstagande

I prop. 2000/01:130 Svenska miljömål – delmål och
åtgärdsstrategier lämnade regeringen förslag till
åtta delmål för miljökvalitetsmålet Hav i balans
samt levande kust och skärgård. Bland delmålen togs
bl.a. upp skyddsvärda marina miljöer, artbevarande,
utsläpp m.m. I propositionen redogjorde regeringen
vidare för det internationella miljösamarbetet.
Arbetet med att integrera miljöhänsyn i EU:s olika
politikområden för att främja en hållbar utveckling
bör enligt regeringen breddas och fördjupas och
enligt regeringen kommer Sverige att verka för att
EU:s sjätte miljöhandlingsprogram medför ett
tydliggörande av EU:s miljöpolitiska mål. De delmål
regeringen föreslog har riksdagen antagit (bet.
2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36). Regeringen
presenterade nyligen sin skrivelse Johannesburg –
FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling
(2002/03:29). I skrivelsen tar regeringen upp några
av de genomförda och pågående åtgärderna för att
uppfylla den genomförandeplan som antogs vid
toppmötet. För den marina miljön antogs bl.a. målet
att senast år 2010 ekosystemansatsen skall tillämpas
för hållbar utveckling av haven, att nationella,
regionala och internationella program för att hejda
förlusten av marin biologisk mångfald skall
utvecklas samt att senast år 2004 etablera en
regelbunden FN-process för global rapportering och
analys av den marina miljöns tillstånd. Regeringen
pekar därvid på de åtgärder som hittills pågår. Av
dessa vill utskottet särskilt framhålla den år 2002
tillsatta Havsmiljökommissionen (dir. 2002:102),
vilken senast i juni 2003 skall presentera förslag
på området samt att förberedelser har inletts för
Nordsjökonferensens ministermöte år 2006 om
sjöfartens miljöpåverkan och fiskets konsekvenser. I
sammanhanget bör också nämnas Swedish Water House,
som har skapats för att stärka Sveriges möjligheter
att bidra till internationella åtaganden inom
vattenområdet samt Global Water Partnership
Organisation, vilken har initierats i Stockholm av
bl.a. Sverige. Sida har också utarbetat ett marint
initiativ för jordbruk, fiske, sjöfart och
landsbygdsutveckling. Bland de verksamheter på
området som pågår inom EU vill utskottet särskilt
lyfta fram EG-kommissionens meddelande om att arbeta
för en strategi för att skydda och bevara den marina
miljön. Avsikten är att en strategi med konkreta
åtgärder så småningom skall antas. Sverige ställer
sig positiv till meddelandet och anser att
ekosystemansatsen i marin miljö är viktig. I
meddelandet som behandlades vid rådets möte i mars
2003 tas också upp frågor om transportsäkerhet och
fisket från miljösynpunkt. Enligt vad utskottet
erfarit råder i dessa frågor stor samsyn mellan
medlemsländerna. Enligt utskottets mening innebär de
åtgärder som pågår såväl nationellt som
internationellt att syftet i motionerna MJ269 (m)
yrkande 5 och MJ474 (s) torde vara tillgodosett.
Utskottet avstyrker på grund härav motionerna i
berörda delar.

När det gäller kraven i motionerna MJ245 (kd)
yrkandena 1 och 2 samt MJ339 (s) med anknytning till
Helsingforskommissionen (Helcom) och Östersjön vill
utskottet erinra om att arbetet inom
Helsingforskommissionen för att skydda Östersjöns
marina miljö har pågått i över 30 år. Av 132
utpekade s.k. hot spots i Östersjön har 26
åtgärdats, och det är i synnerhet förbättringen av
den kommunala och industriella avloppsreningen som
har bidragit till att vattenkvaliteten i kustzonerna
har förbättrats avsevärt. Utskottet anförde vid
behandlingen av regeringens förslag till delmål för
de nationella miljökvalitetsmålen (bet. 2001/02:MJU3
s. 75) att Sverige verkar även internationellt för
bevarandet av den marina miljön i västerhavet inom
Oslo-Paris-konventionen och i Östersjön genom
Helsingforskommissionen. Genomförandet av Helcoms
Östersjöstrategi för att komma till rätta med
utsläpp av avfall från fartyg har lett till att ett
harmoniserat regelsystem har etablerats för hela
Östersjöregionen. Östersjöstrategin utgjorde också
modell för utarbetandet av ett EG-direktiv som
ytterligare harmoniserar regelverket i Europa.
Vidare har riksdagen behandlat en proposition om
genomförande av Östersjöstrategin (bet.
2000/01:TU5). Genom beslutet antogs en rad
lagändringar som gör det möjligt att genomföra
strategin i de delar som berör
mottagningsanordningar för fartygsgenererat avfall
och tillhörande frågor (jfr bet. 2000/01:MJU3 s.
46). Detta skall åstadkommas genom ett antal
åtgärder såsom t.ex. obligatorisk avfallslämning
från fartyg till mottagningsanordningar i land och
ett enhetligt avgiftssystem för mottagningen av
avfall. Riksdagen har dessutom under hösten 2002
(prop. 2001/02:181 Mottagning av avfall i hamnar)
beslutat om kompletterande lagändringar för att
genomföra det s.k. mottagningsdirektivet
(2000/59/EG). Utskottet har från Miljödepartementet
inhämtat att arbetet inom ramen för Helcom fortgår
för att åtgärda de ryska ”hot spots” som kvarstår.
Alla Helcoms parter utom Ryssland kommer inom en
relativt snar framtid att vara EU-medlemmar och
måste därför uppfylla EG:s miljölagstiftning. En
arbetsgrupp har upprättats för att se över Helcom
Programme Implementation Task Force och dess
framtida roll när införlivandet i framtiden kommer
att kontrolleras av EU. Vid en utfasning av det nyss
nämnda programmet aktualiseras således
”Rysslandfrågan” och samma arbetsgrupp kommer även
att behöva identifiera vilka lösningar som finns att
tillgå vad gäller den bristfälliga ryska
implementeringen av Helcoms mål och
rekommendationer. Dessutom arbetar Council of Baltic
Sea States inom ramen för den nordliga dimensionen
med att ta fram en rad prioriterade projekt som
skall ingå i handlingsplanen för den nordliga
dimensionen – häribland kan nämnas
avloppsreningsprojekt i Kaliningrad och S:t
Petersburg. Utskottet konstaterar att flera
aktiviteter pågår för att uppfylla
Helsingforskommissionens uppställda mål. I
sammanhanget förtjänar att påpekas att riksdagen som
sin mening givit regeringen till känna att
regeringen så snart som möjligt hos Internationella
sjöfartsorganisationen (IMO) bör ansöka om att
svenskt vatten i Östersjön skall få status som
särskilt känsligt havsområde samt att regeringen
ytterligare bör påskynda arbetet inom Helcom för att
även övriga länder i Östersjöregionen skall kunna få
sina vatten klassade som särskilt känsliga
havsområden (bet. 2002/03:MJU6, rskr. 2002/03:97).
Utskottet finner mot bakgrund härav inte skäl att nu
vidta några ytterligare åtgärder med anledning av
motionerna MJ245 (kd) yrkandena 1 och 2 samt MJ339
(s). Motionerna avstyrks i berörda delar.
Regeringen har i skrivelsen En miljöorienterad
produktpolitik (skr. 1999/2000:114, bet.
2000/01:MJU3, rskr. 2000/01:52) presenterat en
strategi för en miljöorienterad produktpolitik och
för hur arbetet bör bedrivas i Sverige, inom EU och
globalt. I propositionen Svenska miljömål – delmål
och åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130) föreslog
regeringen en strategi för giftfria och resurssnåla
kretslopp vilket omfattar en miljöorienterad
produktpolitik. I enlighet med propositionen avser
regeringen att fortsätta det arbete för giftfria och
resurssnåla kretslopp som bl.a. påbörjats i enlighet
med regeringens skrivelse om en miljöorienterad
produktpolitik och att driva detta arbete på
nationell nivå och inom EU. En av de prioriterade
frågorna under det svenska ordförandeskapet i EU var
att behandla kommissionens grönbok om en integrerad
produktpolitik (IPP) och att få till stånd
rådsslutsatser om kommissionens fortsatta arbete i
frågan. Utskottet har inhämtat att ett meddelande
från kommissionen är under utarbetande. Vid
toppmötet i Johannesburg år 2002 antogs dessutom en
genomförandeplan som bl.a. innefattar förändrade
konsumtions- och produktionsmönster. I planen ingår
bl.a. att till år 2005 utveckla en strategi för
internationell kemikaliehantering. Regeringen har
uttalat stöd för tillskapandet av ett
internationellt kemikaliesekretariat. Regeringen har
också som ett led i att driva på det svenska arbetet
för en giftfri miljö bl.a. givit
Kemikalieinspektionen uppdrag att utreda
förutsättningen för ett svenskt förbud mot
användning av bl.a. HA-oljor i bildäck (skr.
2002/03:29 s. 22). Riksdagen kommer att behandla
skrivelsen under våren 2003. Sammanfattningsvis
anser utskottet motion MJ262 (c) yrkande 1 vara
tillgodosedd med det anförda. Motionen avstyrks.

Oljeutsläpp från fartyg m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker tre motionsyrkanden (kd,
c) med förslag till åtgärder mot utsläpp av
olja i havet. Utskottet hänvisar i
sammanhanget bl.a. till arbetet som pågår
inom ramen för Östersjöstrategin. Vidare
avstyrker utskottet tre motionsyrkanden (kd,
v, c) med förslag till märkning m.m. av olja.
Utskottet avstyrker dessutom sju
motionsyrkanden (s, fp, kd, c, mp) med olika
förslag till lagstiftningsåtgärder. Detta med
hänvisning till att riksdagen nyligen
lagstiftat om åtgärder mot förorening från
fartyg.

Motionerna

I motion MJ212 (kd) yrkande 3 behandlas vikten av
att avfall från ankrande fartyg tas om hand i
hamnarna. Motionärerna anför att det är av stor vikt
att Östersjöstrategin tillämpas fullt ut i svenska
hamnar och att Sverige inom Östersjösamarbetet
arbetar för att implementeringen förbättras i vissa
andra hamnar så att sjöfarten verkligen bereds de
möjligheter att kostnadsfritt lämna avfallet i hamn
som är grundtanken i Östersjöstrategin. I motion
MJ426 (kd) yrkande 10 konstateras att det senaste
året nya åtgärder har införts för att förhindra
utsläpp. Motionärerna hoppas att dessa får effekt,
men påpekar att Sverige även måste vara pådrivande i
dessa frågor inom EU och de internationella organ
som finns för havsmiljön. Enligt motion MJ491 (c)
yrkande 2 bör Sverige vidta åtgärder för att
förhindra små oljeutsläpp som sker från land. Det
finns enligt motionärerna resurser för att åtgärda
större oljeutsläpp, men de små utsläppen förringas
och identifieras inte.

Enligt motion MJ246 (kd) räcker det inte med att
fartygen i hamnarna kostnadsfritt kan lämna
spillolja. Fartygen väljer ändå att skölja tankarna
under gång för att tjäna tid och pengar. Risken att
fällas för brott är liten. Det vore enligt
motionärerna därför önskvärt att pröva ett
ekonomiskt incitament att lämna spilloljan i hamn på
samma sätt som ett pantningssystem. I motion MJ313
(v) yrkande 3 föreslås att ett system för märkning
och härledning av oljan upprättas. Motionärerna
anför att eftersom de flesta oljeutsläppen
troligtvis är avsiktliga är det viktigt att något
system upprättas för märkning och härledning av
oljan. Ett likande krav framställs i motion MJ491
(c) yrkande 4 om krav på märkning av olja som
transporteras till havs.
Flera motioner behandlar frågan om straffansvar
för olje- och andra utsläpp i havet. I motion MJ212
(kd) anförs att antalet personer som blir straffade
är mycket litet. Ett av skälen härtill är
svårigheten att peka ut den skyldige ombord. Ett
skärpt straffansvar för rederiet och befälhavaren är
enligt motionärerna därför nödvändigt (yrkande 1).
Vidare anförs att det internationella samarbetet för
att kunna lagföra förövaren är bristfälligt. Det är
för närvarande inte ens möjligt att lagföra ett
illegalt oljeutsläpp i ett annat EU-land. Ett arbete
i denna riktning är nödvändigt för att man inom EU
skall komma tillrätta med problemet. EU bör också
verka för att förbättra den ofta bristfälliga
lagföringen och återrapporteringen i vissa
flaggstater (yrkande 2). Enligt motion MJ290 (fp)
bör regeringen i EU:s ministerråd ta initiativ i
syfte att initiera åtgärder som kriminaliserar
utsläpp av sopor i havet. Enligt motion MJ428 (c)
yrkande 25 föregås brotten ofta av kalkyler där
kostnaderna för eventuellt straff vägs mot vinsten
av att bryta mot reglerna. Det är enligt
motionärerna därför mycket viktigt att de
straffrättsliga sanktionerna fungerar och att det
blir kännbart att överträda reglerna. I motion MJ491
(c) yrkande 3 efterlyses skärpt lagstiftning i syfte
att komma åt fartyg som rengör tankarna till havs.
Också i motion MJ489 (mp) yrkande 11 argumenteras
för skärpta regler för oljeutsläpp. Motionären i
motion MJ478 (s) yrkande 3 argumenterar för att ta
bort rekvisitet ”grov vårdslöshet” och endast kräva
”vårdslöshet” i regelverket om rättsligt ansvar för
oljeutsläpp.

Utskottets ställningstagande

Östersjöstrategin som utarbetats inom ramen för
Helsingforskonventionen av länderna runt Östersjön
har som huvudsakliga moment i strategin enats om att
fartyg innan de avseglar skall vara skyldiga att
lämna sitt avfall till en mottagningsanordning i
hamn och att hamnarna skall tillämpa det s.k. non-
special-fee-systemet vid mottagning av avfall.
Systemet innebär att någon särskild avgift inte får
tas ut av fartygen för omhändertagandet. Inom EU:s
gemensamma transportpolitik ingår sjötransporter som
därmed är föremål för gemenskapens normgivning. I
november 2000 antogs direktivet 2000/59/EG om
mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat
avfall och lastrester. Direktivet är i stora delar
uppbyggt efter samma principer som
Östersjöstrategin. Det omfattar alla fartyg som
anlöper eller framförs i en medlemsstats hamn med
vissa undantag. I direktivet åläggs medlemsstaterna
att tillgodose behovet av mottagningsanordningar i
hamnar samt att utarbeta planer för mottagande och
hantering av avfallet. Direktivet skulle vara
genomfört senast vid 2002 års utgång. I och med
genomförandet av Östersjöstrategin hade Sverige i
allt väsentligt redan genomfört vad som krävs.
Ändringar har gjorts bl.a. i lagen (1980:424) om
åtgärder mot förorening från fartyg,
fartygssäkerhetslagen (1988:49) och i tullagen
(2000:1281). Sverige har dessutom genomfört en rad
ändringar i straffbestämmelserna vid oljeutsläpp
såsom bl.a. utökad domsrätt över utländska fartyg på
svenskt vatten m.m. Sjöfartsverket har utsetts till
tillsynsmyndighet över efterlevnaden av
bestämmelserna (prop. 2000/01:139, bet. 2001/02:MJU4
och prop. 2001/02:181, bet. 2002/03:
MJU3). Dessa ändringar redovisas mera utförligt
nedan. Utskottet vill dessutom framhålla att det
enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening
från fartyg är straffbart att uppsåtligen eller av
oaktsamhet underlåta att lämna avfall som innehåller
olja eller andra skadliga ämnen till en
mottagningsanordning. Utskottet konstaterar att det
både för svenskt vidkommande och inom EU antagits
kraftfulla regler mot den typen av utsläpp som
motionerna MJ212 (kd) yrkande 3, MJ426 (kd) yrkande
10 och MJ491 (c) yrkande 2 tar upp. Utskottet som
naturligtvis inte på något sätt vill förringa dessa
problem anser därför för egen del att riksdagen inte
nu bör vidtaga några ytterligare åtgärder med
anledning av motionerna. Dessa avstyrks därför.

Regeringen gav Räddningsverket i uppdrag att
tillsammans med Naturvårdsverket, Kustbevakningen,
Sjöfartsverket och Svenska Kommunförbundet att inför
2000-talet se över framtida oljeskyddsåtgärder. Den
nationella gruppen avser nu att till sommaren 2003
presentera en uppdaterad rapport om oljeskyddet fram
till år 2010. Utskottet har inhämtat att det under
1980-talet gjordes vissa försök att märka den olja
som transporterades, men att dessa försök inte slog
väl ut. Den nationella gruppen har ånyo diskuterat
frågan om märkning denna gång med en DNA-molekyl,
men utskottet har erfarit att tanken för närvarande
inte anses realistisk särskilt mot bakgrund av de
omfattande kraven på dokumentation som därmed
uppstår. Därtill kommer att ett fartyg har flera
olika oljetyper ombord. Det kan röra sig om
maskinolja, hydraulolja och oljelast. Möjligheten
att införa någon form av pantningssystem för oljan
som föreslås i motion MJ246 (kd) har diskuterats
inom Havsmiljökommissionen. Ett sådant system skulle
innebära att ett fartyg får ställa en ekonomisk pant
som återfås då frakten redovisats. Den del av
oljelasten som man inte kan redovisa skulle medföra
att panten eller delar därav förverkas.
Havsmiljökommissionen kommer att presentera sitt
betänkande senast den 30 juni 2003. Mot bakgrund av
det faktum att de förslag om märkning av oljelaster
och pantsystem som efterlyses i motionerna MJ313 (v)
yrkande 3 och MJ491 (c) yrkande 4 är under
diskussion anser utskottet inte att det finns skäl
för riksdagen att nu vidtaga några åtgärder.
Utskottet avstyrker därför nu behandlade motioner.
Med anledning av att det i ett flertal motioner
framförs krav på en skärpning av de straffrättsliga
sanktionerna vid oljeutsläpp, utsläpp av avfall,
m.m. vill utskottet anföra följande. I 10 kap. 1 §
lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från
fartyg (VlfL) stadgas att den som uppsåtligen eller
av oaktsamhet bryter mot utsläppsförbuden i VlfL
döms till böter eller fängelse i högst två år, om
inte gärningen är belagd med strängare straff i
miljöbalken. Även andra bestämmelser i brottsbalken,
främst i 13 kap., kan emellertid komma i fråga.
Bestämmelserna om miljöbrott och vållande till
miljöstörning flyttades den 1 januari 1999 från
brottsbalken till miljöbalken och finns numera i 29
kap. 1 respektive 2 §§ miljöbalken. Straffskalorna
är oförändrade, vilket innebär att straffen för
miljöbrott av normalgraden och för vållande till
miljöstörning är samma som för ett olagligt utsläpp
enligt VlfL, dvs. böter eller fängelse i högst två
år. Endast för miljöbrott som är att bedöma som
grovt föreskrivs strängare straff än enligt VlfL,
nämligen fängelse i lägst sex månader och högst sex
år. Av förarbeten till VlfL respektive brottsbalken
framgår att när miljöbrott (då enligt brottsbalken)
inte är att anse som grovt skall ansvar för ett
olagligt utsläpp ådömas enligt VlfL (se vidare prop.
1979/80:167, s. 273 och 280 samt prop. 1980/81:108,
s. 22). Den brottsliga gärningen enligt miljöbalken
består i att förorena bl.a. vatten på ett sätt som
medför eller kan medföra sådana hälsorisker för
människor eller sådana skador på djur och växter som
inte är av ringa betydelse eller annan betydande
olägenhet i miljön. Att en förorening ”kan medföra
vissa risker eller skador” innebär att det för
ansvar krävs att gärningen har framkallat en
beaktansvärd risk för en negativ effekt på miljön.
Straffansvar kan dock komma i fråga även när den
miljöskadliga effekten inte kan påvisas i det
särskilda fallet men utredningen visar att det
typiskt sett föreligger en risk för en sådan effekt.
Det krävs då även att denna risk är så påtaglig att
en normalt ansvarsmedveten person skulle ha avstått
från den aktuella åtgärden. Vid beaktande av risken
för miljön skall den miljöskadliga effekt som kan
uppstå på grund av kumulation med andra föroreningar
beaktas (prop. 1980/81:108, bet. 1980/81:JuU37). I
VlfL:s straffbestämmelser finns inte något
motsvarande krav på att gärningsmannens handlande
skall medföra någon viss effekt. Riksdagen antog
under hösten 2001 en rad lagändringar om åtgärder
mot förorening från fartyg vilka trädde i kraft i
februari 2002 (prop. 2000/01:139, bet. 2001/02:MJU4,
rskr. 2001/02:81). Lagändringarna innebär bl.a.
ökade möjligheter till inspektion av utländska
fartyg och utökad svensk domsrätt. Vidare
förenklades ansvarsfördelningen vi påförande av
vattenföroreningsavgift. Avgiften skärptes dessutom.
Vattenföroreningsavgiften bygger på strikt ansvar
och är en viktig del i det rättsliga beivrandet av
oljeutsläpp och som sanktionsform effektivare än
straffrättsligt ansvar. Vidare förtydligades
befälhavarens ansvar genom att det i lagen inskrevs
att denne kan undgå sitt straffansvar endast om han
eller hon har delegerat ansvaret för tillsynen till
ett annat befäl. Det bör i sammanhanget påpekas att
befälhavaren som huvudregel har tillsynsansvaret
ombord. Han kan dömas till böter eller fängelse i
högst två år om han brister i den tillsyn som behövs
för att utsläpp inte skall ske i strid med lagen.
Enligt vad utskottet erfarit är det för tidigt att
med säkerhet konstatera några effekter av
lagändringarna. Kustbevakningen uppger dock att
antalet förundersökningar om olagliga oljeutsläpp
har ökat, troligen till följd av de ökade
befogenheter Kustbevakningen erhöll genom
lagändringarna. Mot bakgrund av att reglerna nyligen
varit föremål för riksdagens behandling anser
utskottet inte att riksdagen bör vidta några
ytterligare åtgärder med anledning av motionerna
MJ212 (kd) yrkandena 1 och 2, MJ290 (fp), MJ428 (c)
yrkande 25, MJ489 (mp) yrkande 11 och MJ491 (c)
yrkande 3. Med det anförda avstyrker utskottet
jämväl motion MJ478 (s) yrkande 3.

Övergödning m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker fem motionsyrkanden (s,
fp, kd, v) med krav på initiativ i arbetet
mot övergödning med hänvisning till att
pågående arbete tillgodoser motionskraven.
Utskottet avstyrker vidare två
motionsyrkanden (m, fp) med förslag till
åtgärder mot försurning och övergödning.
Utskottet stöder sig här på det omfattande
arbete som pågår. Slutligen avstyrker
utskottet ett motionsyrkande (c) med krav på
en miljöundersökning av Vättern såsom varande
tillgodosedd.

Motionerna

Motion MJ245 (kd) yrkande 3 behandlar frågan om
åtgärder mot kustnära övergödning. Denna fråga
behandlas också i motion MJ313 (v) yrkande 2 enligt
vilken regeringen snarast bör återkomma till
riksdagen med förnyade initiativ i
övergödningsfrågan. Det påpekas i motionen att
långsiktiga mål och strategier för att nå miljömålen
är den viktigaste delen i arbetet med att hantera
övergödningsproblemet. Det har emellertid enligt
motionärerna visat sig att situationen är akut och
att det därför krävs omedelbara och direkta åtgärder
om Östersjöns unika liv skall kunna räddas. En
åtgärd som visat sig kunna minska kväveläckaget är
enligt motion MJ422 (fp) yrkande 18 att satsa på en
växande gröda under hösten som suger upp
kväveresterna. Fånggrödor och vallodling är ur denna
synvinkel oerhört viktiga hävdas det. Enligt motion
MJ406 (s) yrkande 1 måste det finnas en möjlighet
till balans mellan näringstillförseln på brukad mark
och totaluttaget i skörden. Det måste bli en uppgift
för växtförädlingen att finna effektiva odlingssätt
där denna balans uppnås. I motion MJ406 (s) yrkande
2 föreslås metoder för att minska närsaltläckaget
till våra vattendrag. Genom att låta restprodukter,
såsom halm, betblast, m.m., genomgå en
rötningsprocess mineraliseras delar av det organiskt
bundna kvävet och blir lättillgängligt för växterna
när man återför detta till grödan. Med denna metod
kommer närsaltläckaget att minska med upp till 40 %
och lantbrukaren sparar pengar genom att behovet av
att köpa handelsgödsel minskar, hävdas det.

De kommunala reningsverken borde på relativt kort
sikt kunna omfattas av ett system med köp- och
säljbara utsläppsrätter för närsalter hävdas det i
motion MJ420 (m) yrkande 11. Härigenom kan
investeringar i reningsverk och annan vattenrening
styras så att de sker där marginalkostnaden för att
reducera utsläppen är lägst. Dessutom bör enligt
motionärerna anläggandet av våtmarker i
odlingslandskapet och skyddszoner utmed vattendrag
stödjas i syfte att öka naturens egen förmåga att
bromsa näringsläckaget. Kalkningsinsatserna av
försurade sjöar och vattendrag måste
fortsättningsvis genomföras på en tillräcklig nivå.
Principen skall vara att sjöar och vattendrag som
hittills kalkats skall ingå i den nationella
kalkningsplanen. Ett sammanhållet program för
skogskalkning bör utformas. Det internationella
samarbetet i Östersjöområdet samt inom EU måste
ytterligare intensifieras för att få till stånd
bindande avtal om utsläppsminskningar. Motion MJ422
(fp) yrkande 19 tar upp frågan om styrmedel för att
minimera övergödningen. Under många år har Europas
bönder använt handelsgödsel med höga halter kadmium
i fosfaterna hävdas det. Det finns kadmiumfria
fosfater, men dessa är mycket dyra. Sverige har
lyckats förlänga tillstånd i EU att ha högre krav på
lägre nivåer av kadmium än övriga EU. Sverige bör
driva grundtanken att miljöavgifterna skall betalas
på utsläpp, ej på insats.
Slutligen behandlas Vätterns marina miljö i motion
MJ417 (c) yrkande 1. Enligt motionärerna bör det
företas en ordentlig undersökning av sjön. En sådan
undersökning bör ske i samarbete mellan militära
myndigheter, länsstyrelserna runt sjön,
vattenvårdsförbundet och andra
intresseorganisationer skriver motionärerna.

Utskottets ställningstagande

I samband med att regeringen presenterade delmål för
miljökvalitetsmålet Ingen övergödning (prop.
2000/01:130) och särskilt för delmålet Minskade
utsläpp av kväveföreningar till havet redogjorde
regeringen för olika åtgärder. Regeringen påpekade
att förutom att vidta de åtgärder som ersätts inom
ramen för miljö- och landsbygdsprogrammet måste
jordbruksföretagen anpassa sin gödsling så att
överoptimala givor undviks och så att
växtnäringsinnehållet i stallgödsel utnyttjas
bättre. Skatten på handelsgödsel ger ett incitament
att utnyttja stallgödseln effektivt, men enligt
regeringen finns en potential att ytterligare
anpassa gödslingen och därmed öka effektiviteten.
Informationsinsatser för att anpassa gödslingen
pågår, bl.a. inom ramen för miljö- och
landsbygdsprogrammet. Användning av
växtnäringsbalanser på gårdsnivå kan enligt
regeringen vara ett medel som bidrar till en
effektiv växtnäringsanvändning. Frågan kommer även
att behandlas i den förestående översynen av de
miljöstyrande effekterna av avgifter och skatter.
Denitrifikationen behöver enligt regeringen öka,
exempelvis genom anläggande av våtmarker eller andra
åtgärder som förlänger uppehållstiden för vattnet.
Vissa sådana åtgärder har vidtagits inom ramen för
miljö- och landsbygdsprogrammet. Vidare har
regeringen under åren 1998–2000 beviljat medel för
närmare 2 000 hektar våtmarker inom ramen för de
lokala investeringsprogrammen. Eftersom
övergödningen är ett miljöproblem som tar mycket
lång tid att komma till rätta med är det enligt
utskottets mening viktigt att föreslagna åtgärder
kommer till stånd så snart som möjligt. Det behövs
också beredskap för att vidta ytterligare åtgärder
och utveckla nya styrmedel för att minska
växtnäringsanvändningen i jordbruket om inte
tillfredsställande resultat nås inom de närmaste
åren. Miljömålsrådet har nyligen presenterat sin
miljömålsuppföljning för år 2002. Miljömålsrådet
framhåller därvid Sveriges skyldighet inom ramen för
EG:s vattendirektiv att ta fram ett åtgärdsprogram
som syftar till att nå god ekologisk status för
Sveriges sjöar och vattendrag samt för kustvatten
senast år 2009. För att nå detta krävs enligt
miljömålsrådet åtgärder mot övergödningen såväl
nationellt som internationellt. De nya förslagen
till miljökvalitetsnormer för nitrat i grundvatten
och fosfor i sjöar kan komma att få stor betydelse
lokalt. En åtgärd för att minska påvekan av
näringsämnen från jordbruket är att anlägga
våtmarker. Inom miljö- och landsbygdsprogrammet
skall 6 000 hektar våtmarker återskapas och
restaurerats under 2000–2006, bl.a. för detta
ändamål. I samverkan mellan Jordbruksverket och LRF
genomförs ett omfattande rådgivningsprogram, ”greppa
näringen”. Miljömålsrådet framhåller att
övergödningen i princip skulle kunna reduceras
ytterligare om djurhållningen minskade. Detta skulle
å andra sidan kunna komma i konflikt med biologiska
och kulturhistoriska mål vad gäller betesmarker,
öppet odlingslandskap, småbiotoper och kulturbärande
element i landskapet. Genom åtgärdsprogrammet mot
växtnäringsförluster inom jordbruket och åtgärder
inom industrin och avloppssektorn kan enligt
miljömålsrådet belastningen på havet minska med
25–30 % från 1995 till 2010. Den samlade
belastningen på våra hav från alla sektorer måste
minska med 40 % från 1995 års nivå för att nå
generationsmålet. Utskottet anser med hänvisning
till det anförda att syftet med motionerna MJ245
(kd) yrkande 3, MJ313 (v) yrkande 2, MJ406 (s)
yrkandena 1 och 2 samt MJ422 (fp) yrkande 18 är
tillgodosett. Utskottet avstyrker på grund härav
motionerna i berörda delar.

Utskottet har ingen annan uppfattning än den som
framförs i motionerna MJ420 (m) yrkande 11 och MJ422
(fp) yrkande 19 om vikten av att fortsätta bekämpa
försurning och övergödning samt om att kraftfulla
åtgärder mot kustnära övergödning bör vidtagas.
Enligt skrivelsen Nationell strategi för hållbar
utveckling (skr. 2001/02:172 s. 78) berör flera av
de av riksdagen beslutade miljökvalitetsmålen, med
tillhörande delmål och strategier, jordbruket. Målet
Ett rikt odlingslandskap innebär att
odlingslandskapets och jordbruksmarkens natur- och
kulturvärden skall skyddas och den biologiska
mångfalden stärkas. Miljökvalitetsmålet Myllrande
våtmarker innebär att minst 12 000 ha våtmarker och
småvatten skall anläggas eller återställas i
odlingslandskapet fram till 2010. Riksdagen har
fastställt miljökvalitetsmålet Bara naturlig
försurning, som innebär att de försurande effekterna
av nedfall och markanvändning skall underskrida
gränsen för vad mark och vatten tål. Riksdagens
beslut beträffande miljökvalitetsmålet Ingen
övergödning innebär att halterna av gödande ämnen i
mark och vatten inte skall ha någon negativ inverkan
på människors hälsa, förutsättningarna för biologisk
mångfald eller möjligheterna till en allsidig
användning av mark och vatten. Inriktningen är att
miljökvalitetsmålet skall nås inom en generation
(prop. 1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6, rskr.
1998/99:183). Målet innebär för jordbrukets del ett
aktivt arbete för att minska förlusterna av
växtnäringsämnen till hav och andra vatten och att
nå målet Giftfri miljö genom insatser som syftar
till att begränsa riskerna vid användning av
bekämpningsmedel. Enligt delmål 2 under
miljökvalitetsmålet Ingen övergödning skall de
svenska vattenburna utsläppen av fosforföroreningar
från mänsklig verksamhet till sjöar, vattendrag och
kustvatten ha minskat kontinuerligt från 1995 års
nivå fram till år 2010. Utskottet anförde vid
behandlingen av delmålspropositionen (bet.
2001/02:MJU3 s. 60) att de största källorna till
fosforbelastningen på sjöar och vattendrag utgörs av
kommunala och enskilda avlopp. De svarar för närmare
hälften av utsläppen medan jordbruk och industri
bidrar med en knapp fjärdedel vardera. I detta
sammanhang vill utskottet dessutom hänvisa till vad
regeringen anför i budgetpropositionen för år 2003
(prop. 2002/03:1 utg.omr 20 s. 33 f.) om de insatser
som gjorts för att få ner utsläppen. Enligt
regeringen har de lett till att nedfallet av
försurande ämnen har minskat kraftigt under nästan
två decennier. Enligt Miljömålsrådets rapport var
utsläppen av svaveldioxid år 2000 ca 57 000 ton
exklusive utsläpp från internationell sjö- och
luftfart. Delmålet för utsläpp av svaveldioxid har
därmed redan nåtts, medan de årliga utsläppen av
kväveoxider måste minska med ytterligare nästan 100
000 ton för att delmålet för utsläpp av kväveoxider
skall nås. Kalkningsprogrammets vattenkemiska mål
har uppnåtts till 84 % av sjöytan eller 84 % av
antalet kalkade sjöar och till 72 % av de kalkade
vattendragen. Regeringen redogör vidare för insatser
som görs för att minska utsläppen av fosfor- och
kväveföreningar från avloppssektorn. Kväveutsläppen
från kommunala reningsverk har minskat sedan år
1985. Reningsgraden för fosfor i reningsverken
uppgår till 95 %. Bidrag har lämnats till utbyggnad
av moderna reningsverk i länder runt Östersjön.
Jordbrukets kvävebelastning har minskat mellan åren
1985 och 1995. Ytterligare åtgärder har vidtagits
för att minska utsläppen bl.a. inom miljö- och
landsbygdsprogrammet. Ett mål är att 6 000 hektar
våtmarker skall återskapas och restaureras under
åren 2000–2006. Måluppfyllelsen under 2001 var 30 %.
Miljöstödet som ges för vårbearbetning och
fånggrödor omfattar hittills ca 156 000 hektar,
långt över målet om 50 000 hektar. Anläggning av
skyddszoner har under år 2001 en måluppfyllelse om
ca 34 %. Alla länder i Östersjöregionen har
undertecknat Helsingforskonventionen till skydd för
Östersjöns marina miljö (Helcom). Länderna
samarbetar också genom Baltic 21 för att nå en
uthållig utveckling inom alla samhällssektorer.
Baltic 21 kan beskrivas som en Agenda 21 för
Östersjöregionen. Det europeiska samarbetet är också
viktigt; EU ställer hårda krav både på medlemsländer
och kandidatländer när det gäller miljölagstiftning
och genomförandet av miljöskyddsåtgärder, och
miljösamarbete med Ryssland görs i ökande grad inom
ramen för EU:s nordliga dimension. Sedan början av
1990-talet har Sverige genom Sida bidragit till att
förbättra miljön i Östersjöregionen, och sedan
Sovjetunionens fall har ungefär 1,3 miljarder
svenska kronor satsats. Med hjälp av Sida har till
exempel sju avloppsreningsverk tagits i drift i de
baltiska länderna. I Polen har stödet bidragit till
bättre va-service i sex städer och till en
anläggning för hantering av fartygsavfall och
oljespill. Avtal har ingåtts om investeringar i
ytterligare fem avloppsreningsverk i Ryssland,
Ukraina och de baltiska länderna. Sammanlagt berörs
drygt 2,6 miljoner människor av investeringarna i
avloppsrening. Sida bidrar också till två
avfallsdeponier i Lettland samt miljösäkring av en
anläggning för miljöfarligt avfall i S:t Petersburg
och radioaktivt avfall i Sillamäe, Estland. På
energiområdet har stödet inriktats på
energieffektivisering. Ett stort projekt tillsammans
med Världsbanken har lett till bättre
fjärrvärmeförsörjning i Estlands tre största städer.
Liknande projekt förbereds och pågår i Lettland,
Litauen, Ryssland och Ukraina. Förutom de direkta
miljöåtgärderna strävar projekten efter att
åstadkomma reformer. Till exempel satsas mycket på
uppbyggande av moderna och effektiva organisationer,
som på ett vettigt sätt kan fortsätta driva och
sköta anläggningarna när projekten är slutförda.
Svenskt investeringsstöd riktas framför allt till
platser där utsläppen bedöms som särskilt svåra och
där kostnadseffektiva förbättringar är möjliga.
Projekt för finansiering väljs ut i samarbete med
länderna och internationella
finansieringsinstitutioner som Nordiska
miljöfinansieringsbolaget NEFCO, Nordiska
investeringsbanken, NIB, Världsbanken och Europeiska
utvecklingsbanken, EBRD. Det svenska stödet används
för att finansiera tjänster, varor och utrustning
från svenska aktörer; experter och konsultföretag,
tillverkare, leverantörer, entreprenörer,
myndigheter, organisationer, kommuner och vatten-
och energibolag. Naturvårdsverket deltar i ett
samarbete för att bygga upp en god
miljöadministration och miljöpolitik i
samarbetsländerna. Sveriges lantbruksuniversitet
(SLU) driver med stöd av Sida ett program för att
minska läckage av näringsämnen till Östersjön från
jordbruk. Mot bakgrund av det mycket omfattande
arbete som ägnas frågan om försurningen både inom
Sverige och i Östersjöregionen anser utskottet inte
att riksdagen nu bör göra något uttalande med
anledning av motionerna MJ420 (m) yrkande 11 och
MJ422 (fp) yrkande 19. Motionerna avstyrks.
När det gäller motion MJ417 (c) yrkande 1 med krav
på en miljöundersökning av Vättern vill utskottet
anföra följande. I miljöövervakningens årsskrift för
år 2002 redogörs för miljöövervakningen av Vättern.
Miljöövervakningen av Vättern sker i dag genom det
nationella delprogrammet Stora Sjöar som samordnas
av vattenvårdsförbunden för respektive sjö och
Naturvårdsverket. Miljöövervakningsprogrammen
finansieras i huvudsak av vattenvårdsförbunden,
Naturvårdsverket och Fiskeriverket. Syftet med
programmet är att beskriva kemiska och biologiska
tillstånd och utveckling, bedöma hotbilder och följa
upp miljömål och miljöförbättrande åtgärder och att
ge underlag för nationella och regionala
miljöanalyser, miljökvalitetsnormer, framtagande av
miljömål och beslut om åtgärder, underlag för
regional och lokal planering,
miljökonsekvensbedömningar och vattenvårdsprogram.
Vidare syftar programmet till att i samverkan med
andra program ge underlag för beräkningar av
ämnestillförsel från olika källor samt för
upprättande av materialbalanser för beskrivningar av
olika ämnens omsättning och att vara referens för
regionalt och lokalt miljövårdsarbete samt stödja
samordning och gemensam kvalitetssäkring av olika
övervakningsinsatser. Dessutom möjliggör programmet
en informationsspridning för ökad kunskap hos
allmänheten och övriga intressenter om sjöarnas
tillstånd. Utskottet avstyrker motion MJ417 (c) i
den mån dess syfte inte är tillgodosett genom det
anförda.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Svenska klimatmål (punkt 1)

av Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 1. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ428 yrkande 1.

Ställningstagande

Regeringens ambition är att minska utsläppen av
växthusgaser med minst 4 % fram till perioden
2008–2012. Preliminära siffror från Naturvårdsverket
och Statistiska centralbyrån visar att regeringens
målsättning redan är uppnådd. Centerpartiet har
tidigare föreslagit en höjd ambitionsnivå där
ytterligare 2 % minskning av växthusgasutsläppen
skall eftersträvas, och det är viktigt att Sverige
intar en stark position för att driva klimatarbetet
vidare internationellt. Nya och högre mål i
klimatarbetet måste sättas. Detta bör ges regeringen
till känna.

2. Handel med utsläppsrätter (punkt 2)

av Lennart Fremling (fp) och Sverker Thorén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 2. Därmed bifaller
riksdagen 2002/03:MJ315 yrkande 4 samt avslår motion
2002/03:MJ420 yrkandena 9 och 10.

Ställningstagande

Utsläppsrätter bör införas som ett styrmedel inom
flera områden i miljöpolitiken. En europeisk
koldioxidavgift kommer inte att vara nog för att
klara av den utmaning växthuseffekten innebär.
Unionen bör skapa en gemensam valuta för
växthusgaser, en ekologisk euro i form av
utsläppsrätter. Kyotoprotokollet skapar möjligheter
för länder att klara sina åtaganden genom att handla
med utsläppsrätter. Metoden har använts med framgång
för att påverka svavelutsläppen i USA. Att fördela
utsläppsrätter via marknaden har stora fördelar
jämfört med administrativa regleringar, skatter och
subventioner. Företag och hushåll får därmed
incitament att påverka den tekniska utvecklingen i
rätt riktning. Det blir lönsamt att forska om
tekniker och innovationer som minskar utsläppen. Det
är därför angeläget att ägna kraft åt att införa ett
system för handel med utsläppsrätter. Detta bör ges
regeringen till känna.

3. Andra flexibla mekanismer (punkt 3)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Jan Andersson
(c), Bengt-Anders Johansson (m) och Cecilia
Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 3. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ428 yrkande 2.

Ställningstagande

Systemet med flexibla mekanismer kommer att införas
inom EU omkring år 2005. Med anledning av detta bör
Sverige aktivt medverka till att utforma och delta i
en försöksverksamhet med flexibla mekanismer. Genom
att delta i såväl utformandet som
försöksverksamheten av ett system för flexibla
mekanismer främjas den miljödrivna
teknikutvecklingen hos svenska företag. Detta
främjar den svenska miljöexporten och ger på sikt
svenska företag konkurrensfördelar.

Kolsänkor är åtgärder som ökar naturens förmåga
att binda kol, t.ex. skogsplanteringar. I ett
inledande skede utgör kolsänkor ett komplement till
flexibla mekanismer och andra styrmedel. Det är dock
viktigt att poängtera att kolsänkor i sig själva
inte bidrar till att minska utsläppen av
växthusgaser. Möjligheten att tillgodoräkna sig
kolsänkor bör därför i ett längre perspektiv fasas
ut.
Flexibla mekanismer och upptag i kolsänkor är
viktiga resurser i klimatarbetet, eftersom de ger
ytterligare möjligheter. Dessa verktyg skulle kunna
nyttjas som komplement till andra styrmedel för att
höja ambitionen i klimatarbetet.
Vad som anförs bör ges regeringen till känna.

4. Miljökrav för flygbränslen (punkt 5)

av Kjell-Erik Karlsson (v) och Gunnar Goude (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 4. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:MJ289 och
2002/03:MJ310.

Ställningstagande

Vi anser att regeringen bör inleda ett arbete som
syftar till att relevanta miljökrav kan ställas på
flygbränslen som tankas inom landet. Regeringen bör
emellertid även på Europanivå och internationellt
verka för att få i gång en process för
miljövänligare flygbränslen. Detta bör ges
regeringen till känna.

5. Alternativa drivmedel m.m. (punkt 6)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lennart Fremling
(fp), Sven Gunnar Persson (kd), Sverker Thorén
(fp), Jan Andersson (c), Bengt-Anders Johansson
(m) och Cecilia Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 5. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:MJ321, 2002/02:MJ360,
2002/03:MJ377 yrkandena 1 och 4 samt 2002/03:N307
yrkande 4.

Ställningstagande

Vi anser att det är hög tid att regeringen tar till
vara de möjligheter som alternativa bränslen ger.
Ett exempel härpå är inblandning av etanol i
bränslet för redan befintliga motorer. Vi anser det
vara anmärkningsvärt att dessa möjligheter inte
kommit längre trots att regeringen säger sig vilja
gå i täten för ett ekologiskt hållbart samhälle.
Genom låginblandning av största möjliga halt, som
kan klaras utan modifieringar i befintliga motorer,
skulle en introduktion av biobränsle kunna
underlättas. Detta ger omedelbart en marknad för
inhemsk produktion i stor skala. Därmed skapas också
förutsättningar för en introduktion av fordon med
ren alkoholdrift och för bilar som kan drivas med
olika bränsleblandningar, s.k. FFV-bilar (Flexible
Fuel Vehichles). Det är också viktigt att
forskningen på olika bränslen som kan ersätta dagens
fossila bränslen fortsätter. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag till
preciserade mål för minskad användning av fossila
bränslen inom transportsektorn. Vad som anförs bör
ges regeringen till känna.

6. Miljöklasser för drivmedel (punkt 8)

av Kjell-Erik Karlsson (v) och Gunnar Goude (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 6. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:MJ413 och
2002/03:MJ468.

Ställningstagande

Genom att införa nya miljöklasser för bränslen
skulle man stimulera utvecklingen av renare
bränslen. Regeringen bör därför se över möjligheten
att utvidga miljöklassystemet till att även omfatta
eldningsoljor. Vi anser att även bränslen till
fartyg och flygplan bör omfattas av miljöklassning.
Detta bör ges regeringen till känna.

7. Gröna certifikat för drivmedel (punkt 9)

av Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 7. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ418 yrkande 2.

Ställningstagande

I propositionen Sveriges klimatstrategi (2001/02:55)
beskriver regeringen en strategi för att främja
förnybara drivmedel. Regeringen uttrycker i
propositionen avsikten att återkomma med förslag
till ett nationellt mål för vidare introduktion av
förnybara drivmedel. Ett förslag är att införa gröna
certifikat för förnybara drivmedel på samma sätt som
man nu introducerar grön el. Detta bör ges
regeringen till känna.

8. Svavelfri diesel (punkt 10)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar
Persson (kd), Bengt-Anders Johansson (m) och
Cecilia Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 8. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:T460 yrkande 2.

Ställningstagande

Den svenska åkerinäringens miljöambitioner skall
premieras, inte bestraffas. Regeringen har
misslyckats med att föra en näringspolitik för
åkarna som gör att säkerhet och miljötänkande ökar
konkurrenskraften. Ett exempel på detta är
regeringens höjningar av dieselskatten de senaste
åren. Det har enbart lett till fler utländska
lastbilar i Sverige med sämre diesel och
följaktligen ökad belastning för miljön. Vi anser
att regeringen bör verka för att svavelfri diesel
snarast blir standard inom EU. Detta bör ges
regeringen till känna.

9. Miljöklassning av fordon m.m. (punkt 11)

av Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 11
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 9. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:T466 yrkandena 29 och 30
samt avslår motionerna 2002/03:MJ214, 2002/03:MJ377
yrkande 6 och 2002/03:MJ461.

Ställningstagande

Marknadsekonomins styrmekanismer utgör ett effektivt
medel för att stimulera en miljödriven
teknikutveckling. Detta visar tidigare erfarenheter
såsom vid utmönstringen av den blyade bensinen. Med
denna typ av mekanismer skulle miljömålen lättare
kunna uppnås samtidigt som fordonsindustrin i
Sverige och Europa skulle kunna förbättra sin
konkurrenskraft i en situation där miljöanpassade
produkter blir alltmer efterfrågade. Ett rimligt mål
borde vara att liksom man gjort i Kalifornien ställa
upp ett konkret mål att senast år 2005 skall minst
10 % av de fordon som säljs vara
nollemissionsfordon.

För att ytterligare stimulera utvecklingen har
Centerpartiet föreslagit att en bortre gräns för
fossilbränsledrivna fordon sätts till omkring
2015–2020. Ett sådant mål skulle stimulera
biltillverkarna att ta fram nya alternativa
tekniker. Den politiska viljeinriktningen måste vara
tydlig och långsiktig för att biltillverkare och
andra branscher som berörs skall våga investera i
dyr produktutveckling m.m.
Vad som anförs ovan bör ges regeringen till känna.

10. Entreprenadmaskiner (punkt 12)

av Gunnar Goude (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 12
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 10. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ230 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Regeringen måste arbeta för att miljövänliga
drivmedel för entreprenadmaskiner tas fram. Detta
skulle även gynna branschen. Samtidigt borde också
entreprenörer åläggas att minska sina utsläpp av
kväveoxider. Ett sätt vore att införa tomgångsregler
för entreprenadmaskiner. Detta bör ges regeringen
till känna.

11. Dioxinutsläpp (punkt 14)

av Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 14
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 11. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:MJ270 yrkande 7 och
2002/03:MJ419 yrkande 11 samt avslår motion
2002/03:MJ428 yrkande 26.

Ställningstagande

Det är nödvändigt att regeringen arbetar för att
dioxinutsläppen elimineras. Eftersom dioxinet är
svårnedbrytbart är varje tillskott i praktiken en
ökning. Det räcker därför inte med att utsläppen
endast minskar. Användning av filter och deponi är
ingen lösning. Regeringen bör därför snarast anta en
handlingsplan för hur källor till dioxinutsläpp
skall stoppas. Detta bör ges regeringen till känna.

12. Dioxinutsläpp (punkt 14)

av Sven Gunnar Persson (kd) och Jan Andersson
(c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 12. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ428 yrkande 26 samt
avslår motionerna 2002/03:MJ270 yrkande 7 och
2002/03:MJ419 yrkande 11.

Ställningstagande

Vi anser det vara angeläget att man får bättre
kontroll över alla små utsläppskällor av dioxin så
att dessa kan åtgärdas. Alla former av
förbränningsanläggningar, deponier m.m. måste därför
kartläggas och analyseras. Sverige bör vidare inom
EU ta initiativ till ett brett åtgärdsprogram för
att minska dioxinutsläppen och därmed minska risken
för dioxin i livsmedel. Detta bör ges regeringen
till känna.

13. Utsläpp av flyktiga organiska ämnen
(punkt 15)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 15
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 13. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:T464 yrkande 9.

Ställningstagande

Ett sätt att komma till rätta med utsläppen av
flyktiga organiska ämnen (VOC) är att installera
återvinningsanläggningar i samtliga hamnar.
Regeringen bör därför arbeta för att obligatorisk
återvinning av VOC införs i alla hamnar
internationellt. Vidare bör regeringen på kort sikt
se till att kompensera berörda hamnar så att
konkurrenssituationen inte förändras. Detta bör ges
regeringen till känna.

14. Marin miljö (punkt 17)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Bengt-Anders
Johansson (m) och Cecilia Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 14. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ269 yrkande 5 och avslår
motion 2002/03:MJ474.

Ställningstagande

Det bör vara en central fråga för EU att inför
utvidgningen slå vakt om en levande långsiktigt
uthållig marin miljö inom unionen samt inom de hav
och vattensystem som gränsar till unionen. Sveriges
regering bör med kraft driva dessa frågor. För att
ytterligare öka trovärdigheten i det internationella
arbetet krävs emellertid program, resurser och
genomförande av väl genomtänkta forsknings- och
utvecklingsinsatser inom det marinbiologiska
området. Regeringen bör därför snarast återkomma
till riksdagen med en mer sammanhållen och
heltäckande politik för dessa frågor. Detta bör ges
regeringen till känna.

15. Helsingforskommissionen (punkt 18)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 18
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 15. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ245 yrkandena 1 och 2
samt avslår motion 2002/03:MJ339.

Ställningstagande

I mars 1998 skärpte miljöministrarna i länderna runt
Östersjön kraven på jordbrukets kväveutsläpp i
Östersjön. I dag är EU-förhandlingarna med
kandidatländerna klara. Detta innebär att takten i
arbetet för implementeringen av de utsatta områdena
kan öka, vilket är mycket viktigt. Det är också
betydelsefullt att takten i implementeringen av
Helsingforskommissionens uppställda mål nu ökar. Det
bör dessutom innefatta stöd för en rysk
implementering av målen. Detta bör ges regeringen
till känna.

16. Utsläpp från fartyg m.m. (punkt 20)

av Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 20
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 16. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ313 yrkande 3 samt avslår
motionerna 2002/03:MJ212 yrkande 3, 2002/03:MJ246,
2002/03:
MJ426 yrkande 10 och 2002/03:MJ491 yrkandena 2 och
4.

Ställningstagande

De flesta oljeutsläpp är troligen helt avsiktliga.
Ett sätt att komma till rätta med oljeutsläppen är
därför att införa ett system med märkning av
oljelasterna. På så vis skulle man kunna härleda
oljan till ett bestämt fartyg. Detta bör ges
regeringen till känna.

17. Lagstiftning mot avfallsutsläpp från fartyg
(punkt 21)

av Gunnar Goude (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 21
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 17. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ489 yrkande 11 samt
avslår motionerna 2002/03:MJ212 yrkandena 1 och 2,
2002/03:MJ290, 2002/03:MJ428 yrkande 25,
2002/03:MJ478 yrkande 3 och 2002/03:MJ491 yrkande 3.

Ställningstagande

Oljehanteringen runt våra kuster är ett allvarligt
hot mot havsmiljön. Sverige bör förbjuda all gas-
och oljeborrning runt våra kuster samt verka för att
förbudet utvidgas till hela Östersjön. Vi måste se
till att lagen om avgiftsfrihet för omhändertagande
av spillolja efterlevs och hjälpa till att bygga ut
anläggningar för omhändertagande av spillolja samt
bidra till utbyggnaden på andra sidan Östersjön. En
lag bör utformas som förbjuder att fartyg lämnar
hamn innan tankarna är helt rena och tömda under
kontrollerade former. Regelverket bör skärpas
ytterligare så att fartygens ägare och branschen som
helhet får det fulla ekonomiska ansvaret för
oljedumpningens effekter, oavsett om uppsåt kan
bevisas eller ej. Detta bör ges regeringen till
känna.

18. Övergödning och försurning (punkt 22)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Bengt-Anders
Johansson (m) och Cecilia Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 18. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ420 yrkande 11 samt
avslår motionerna 2002/03:MJ245 yrkande 3,
2002/03:MJ313 yrkande 2, 2002/03:MJ406 yrkandena 1
och 2 och 2002/03:MJ422 yrkandena 18 och 19.

Ställningstagande

Vi anser att systemet med handel med utsläppsrätter
borde kunna tillämpas på en rad områden. Till
exempel borde de kommunala reningsverken på relativt
kort sikt kunna omfattas av ett system med köp- och
säljbara utsläppsrätter för närsalter. Härigenom kan
investeringar i reningsverk och annan vattenrening
styras så att de sker där marginalkostnaden för att
reducera utsläppen är lägst. Dessutom bör
anläggandet av våtmarker i odlingslandskapet och
skyddszoner utmed vattendrag stödjas i syfte att öka
naturens egen förmåga att bromsa näringsläckaget.
Kalkningsinsatserna av försurade sjöar och
vattendrag måste dessutom fortsättningsvis
genomföras på en tillräcklig nivå. Principen bör
vara att sjöar och vattendrag som hittills kalkats
skall ingå i den nationella kalkningsplanen. Ett
sammanhållet program för skogskalkning bör utformas.
Det internationella samarbetet i Östersjöområdet
samt inom EU måste ytterligare intensifieras för att
få till stånd bindande avtal om utsläppsminskningar.
Detta bör ges regeringen till känna.

19. Övergödning och försurning (punkt 22)

av Lennart Fremling (fp) och Sverker Thorén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 19. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ422 yrkandena 18 och 19
samt avslår motionerna 2002/03:MJ245 yrkande 3,
2002/03:MJ313 yrkande 2, 2002/03:MJ406 yrkandena 1
och 2 och 2002/03:MJ420 yrkande 11.

Ställningstagande

Vi anser att man bör arbeta för ett
växtnäringsbalanssystem, vilket ger underlag för
beskattning. Att betala skatt för läckage går helt i
linje med Folkpartiets syn på att förorenaren
betalar. En åtgärd som visat sig kunna minska
kväveläckaget är att satsa på en växande gröda under
hösten som suger upp restkvävet. Fånggrödor och
vallodling är ur denna synvinkel därför mycket
viktiga.

Under många år har Europas bönder använt
handelsgödsel med höga halter kadmium i fosfaterna.
Det finns visserligen kadmiumfria fosfater, men
dessa är mycket dyra. Sverige har lyckats förlänga
sitt tillstånd i EU att ha strängare krav på nivån
kadmium än övriga EU. Målet från Folkpartiets sida
är att få med hela EU på denna strikta linje. Vi
anser att Sverige i EU bör driva grundtanken att
miljöavgifterna skall betalas på utsläpp ej på
insats. På så vis gynnas den svenska ståndpunkten.
Vad som anförs ovan bör ges regeringen till känna.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Svenska klimatmål (punkt 1)

av Sven Gunnar Persson (kd).
För att uppnå det långsiktiga målet till år 2050,
att Sveriges utsläpp av växthusgaser sammantaget
skall vara lägre än 4,5 ton koldioxidekvivalenter
per invånare och år, krävs att arbetet med
klimatfrågorna intensifieras. Regeringen har satt
upp delmål för hur det nationella
miljökvalitetsmålet för Begränsad klimatpåverkan
skall uppnås. Kristdemokraterna har också föreslagit
åtgärder i denna riktning men menar att den
klimatstrategi regeringen har föreslagit bör
kompletteras. Nedan följer kompletterande förslag
till hur klimatstrategin kan förbättras:
· Utfasning av fossilbränslen i energiproduktionen
genom effektivisering och besparing av energi
samt uppbyggnad av energisystem baserade på
förnybara bränslen. Inhemsk produktion skall
stimuleras.
·
1. Utfasning av fossilbränslen i transportsektorn.
Ett mål bör vara att användningen av fossila
bränslen inom transportsektorn halveras senast
till år 2020. Gynnande av förnybara bränslen till
transport- och energisektorn genom långsiktiga
skattelättnader. Ökad energieffektivisering.
2.
· Åtgärder för att öka kolbindningen i växtlighet.
Studier har visat att det finns odlingsmetoder
som ökar jordens mullhalt, varvid kol binds. Mer
forskning behövs på detta område. Återvinning av
koldioxid och eventuellt lagring av koldioxid
under jord. Teknik finns att i stora
förbränningsanläggningar återvinna koldioxid som
sedan komprimeras och lagras. Detta är en metod
för att snabbare kunna minska koldioxidhalten i
luften men är inte någon ekologiskt hållbar
metod. Mer forskning behövs också inom detta
område.
·
- Utvecklad trafikinformatik för bättre anpassning
av trafikflöden. Incitament för att snabbt öka
andelen miljöbilar i stadskärnorna. Avgasrening och
partikelfällor på fordon som drivs med fossilt
bränsle.
-
· Miljövänligare fordonsbränslen. Sverige bör
påverka i EU, så att lägre svavelhalt införs och
att större etanolinblandning än 5 % tillåts.
Skattelindring för miljövänliga bränslen. Sverige
bör påverka EU för bättre möjlighet till
skattebefrielse av förnybara drivmedel.
·
· Miljöanpassad och utökad kollektivtrafik.
·
· Höjd bilskrotningspremie till 3 000 kr för bilar
satta på marknaden före år 1989.
·
· Miljöanpassad planering och lokalisering av
bostäder för att minska trafikflödet.
·
- Omförhandling av internationella avtal i syfte att
införa en miljöbeskattning på flygbränsle.
-
Klimatstrategin måste utformas så att det skapas
realistiska, ekonomiska och miljövänliga alternativ
till dagens fossila drivmedel. Det är därför ytterst
viktigt att snabbt få fram produktion av förnybara
drivmedel, både nationellt och internationellt, som
ett alternativ till fossila drivmedel.
Genom Kyotoprotokollet tillåts Sverige öka sina
utsläpp med 4 % under åren 2008–2012. Då också
möjlighet till s.k. koldioxidsänkor finns, får
Sverige öka sina utsläpp ännu mer. Denna pluskvot
bör Sverige inte använda sig av, utan vår
uppfattning är att de svenska koldioxidutsläppen
skall minska med minst 4 % under perioden.
För att nå uppsatta mål behöver ytterligare
resurser de närmaste åren avsättas för att stimulera
till investeringar som bidrar till att bemästra
klimatproblemen. Det är viktigt att
klimatinvesteringsstöden är strikt inriktade på
åtgärder som minskar klimatpåverkande utsläpp.

2. Avgaskrav för historiska fordon (punkt 13)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Kristdemokraterna välkomnar de skärpningar av
avgaskraven som skett under senare år. Det är
viktigt att framför allt nya fordon som säljs
uppfyller krav som innebär begränsningar av utsläpp
som är skadliga för miljön.

De skärpta kraven kan, om tillämpningen av
befintliga bestämmelser inte sker på ett korrekt
sätt, innebära stora problem för ägare till s.k.
historiska fordon. Vissa äldre bilmodeller har stora
problem att uppfylla bestämmelsernas krav även om
fordonen är mycket välskötta, underhållna och
injusterade efter konstens alla regler. De
historiska samlarfordonen utför en försvinnande
liten del av det totala trafikarbetet, ca 1
promille.
Bestämmelserna om avgasrening i
bilavgasförordningen medger förfaranden vid
besiktning som innebär att det i avgashänseende inte
skall finnas några begränsningar för historiska
fordon med originalmotorer. Denna rimliga hantering
av de historiska fordonen är dock helt beroende av i
vilken utsträckning bilprovningens personal känner
till förordningens innehåll och är beredda att
tillämpa den.
Om inte bestämmelserna i bilavgasförordningen när
det gäller de historiska fordonen blir mer kända och
tillämpningen mer konsekvent, måste ett
förtydligande i lagstiftningen och därmed
sammanhängande förordningar ske så att avgaskraven
tas bort för de historiska fordonen.

3. Utsläpp från fartyg m.m. (punkt 20)

av Lennart Fremling (fp), Sven Gunnar Persson
(kd), Sverker Thorén (fp) och Jan Andersson (c).

I kampen mot oljeutsläppen från fartyg får inga
medel lämnas oprövade nationellt, inom EU eller
internationellt.

Den nationella skärpning som vidtogs genom
regeringens proposition 2000/01:139 Åtgärder mot
förorening från fartyg måste tidigt utvärderas och
utvecklingen av rättspraxis i dessa mål följas upp
så att avsedd effekt verkligen nås. Trots omfattande
lagstiftningar är det fortfarande svårt att komma åt
de företag och personer som släpper ut olja i
Östersjön. Att dessutom bevisa att brottet berott på
oaktsamhet eller uppsåt har varit närmast omöjligt.
Trots ny lagstiftning med utvidgning av svensk
domsrätt i den ekonomiska zonen finns fortfarande
flera förbehåll för effektiv tillämpning. Fortsatt
arbete med övervakning och kontroll, skärpta straff
och ansvarsregler oberoende av uppsåt krävs.
I EG-kommissionens den 5 mars i år framlagda
förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv
om föroreningar orsakade av fartyg och införandet av
påföljder, inbegripet brottspåföljder, för
föroreningsbrott ges nu möjligheten att inom unionen
få till stånd en särskild rättsakt om påföljder för
föroreningar orsakade av fartyg. Vikten av ett
snabbt införande av särskilda bestämmelser om
föroreningar orsakade av fartyg har kraftigt
betonats på högsta politiska nivå i EU efter olyckan
med fartyget Prestige. Här, menar vi, måste Sverige
bl.a. mot bakgrund av vårvinterns situation i
Östersjön vara kraftfullt pådrivande.
Internationellt måste det nu vara dags att se över
och harmonisera tillämpningen av de 20–30 år gamla
lagar och konventioner som fortfarande gör haven
till ”allas rätt men ingens ansvar”. Även här kan
och måste Sverige nu agera kraftfullt bl.a. inom den
grupp i IMO som just nu arbetar med att se över det
internationella regelverket. De internationella
bestämmelserna i Marlpolkonventionen från 1973/1978
tillämpas inte konsekvent i hela världen och få
stater utnyttjar för närvarande möjligheten att se
till att brott som rör utsläpp i det fria havet
leder till åtal, vilket föreskrivs i FN:s
havsrättskonvention från år 1982. De internationella
bestämmelser om skadeståndsansvar som reglerar
föroreningar som orsakats av fartyg är mycket
bristfälliga och har inte den avskräckande effekt
som är avsikten.
Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden 2002

2002/03:MJ212 av Annelie Enochson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att rederiets och
befälhavarens straffansvar vid illegala
oljeutsläpp skärps.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att verka inom EU
för att gällande lagar om straffansvar vid
oljeutsläpp efterlevs internationellt samt att
inom EU gemensamt kunna lagföra illegala
oljeutsläpp.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
hamnarnas åläggande att ta hand om avfall från
fartyg efterlevs.

2002/03:MJ214 av Barbro Feltzing (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att utreda och sätta upp
mål för införandet av avgasfria bilar i Sverige, med
en nollvision som slutmål.

2002/03:MJ230 av Barbro Feltzing (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
entreprenadmaskiner bör åläggas att begränsa sina
avgasutsläpp.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utfärda
tomgångsregler för entreprenadmaskiner.

2002/03:MJ245 av Tuve Skånberg (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om högre takt i
implementeringen av Helsingforskommissionens
uppställda mål.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om stöd för rysk
implementering av Helsingforskommissionens
uppställda mål.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder mot
kustnära övergödning.

2002/03:MJ246 av Tuve Skånberg (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ekonomiska incitament för
att lämna spillolja i hamn.

2002/03:MJ262 av Kerstin Lundgren (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för att
förbättra vattenkvaliteten i Stockholmsområdet.

2002/03:MJ269 av Per Westerberg m.fl. (m):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om den marina miljön.

2002/03:MJ270 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att arbeta för att
eliminera dioxinutsläppen.

2002/03:MJ289 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att införa miljökrav på
flygbränslen samt att verka för detta
internationellt.

2002/03:MJ290 av Lars Tysklind (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att regeringen i EU:s
ministerråd tar initiativ i syfte att initiera
åtgärder som kriminaliserar utsläpp av sopor i
havet.

2002/03:MJ310 av Ingegerd Saarinen (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att införa miljökrav på
flygbränslen samt att verka för detta
internationellt.

2002/03:MJ313 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
snarast bör återkomma till riksdagen med förnyade
initiativ i övergödningsfrågan.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att system bör
upprättas för märkning och härledning av oljan.

2002/03:MJ315 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om handel med
utsläppsrätter.

2002/03:MJ321 av Erling Wälivaara (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om nödvändigheten av att satsa
på alternativa drivmedel.

2002/03:MJ339 av Krister Örnfjäder m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om åtgärder för att minska
utsläppen i Östersjön.

2002/03:MJ360 av Ulrik Lindgren (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om nödvändigheten av att satsa
på alternativa drivmedel.

2002/03:MJ377 av Lars Gustafsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att premiera
miljövänliga alternativ inom transportsektorn.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökad
låginblandning av etanol.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att skapa
större differens mellan miljövänliga och
miljöstörande alternativ.

2002/03:MJ406 av Anders Karlsson m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om växtförädlingens
roll i arbetet med att ha en odling i balans.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utveckling av nya
metoder för att minska närsaltläckaget till våra
vattendrag.

2002/03:MJ413 av Kjell-Erik Karlsson och Sven-Erik
Sjöstrand (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att införa nya miljöklasser
för att stimulera utvecklingen av renare bränslen
och drivmedel.

2002/03:MJ417 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en ordentlig
miljöundersökning bör genomföras för att skydda
Vätterns vatten.

2002/03:MJ418 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att introduktionen
av förnybara drivmedel bör påskyndas, bl.a. genom
införande av gröna certifikat för drivmedel.

2002/03:MJ419 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
snarast antar en handlingsplan för hur källor till
dioxinutsläpp skall stoppas.

2002/03:MJ420 av Per Westerberg m.fl. (m):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett införande av
handel med utsläppsrätter för att på ett effektivt
sätt minska skadliga utsläpp.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om införande av ett
EU-system för handel med utsläppsrätter avseende
koldioxid från samtliga
energiproduktionsanläggningar av väsentlig
storlek.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
fortsätta bekämpa försurning och övergödning.

2002/03:MJ422 av Lennart Fremling m.fl. (fp):

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett
växtnäringsbalanssystem.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om styrmedel för att
minimera övergödningen.

2002/03:MJ426 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utsläpp från
fartyg.

2002/03:MJ428 av Maud Olofsson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att höja den
svenska målsättningen i klimatarbetet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om flexibla
mekanismer och kolsänkor.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att skärpa de
straffrättsliga sanktionerna för miljöbrott till
havs.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige inom
EU bör ta initiativ till ett brett åtgärdsprogram
för minskade dioxinutsläpp.

2002/03:MJ461 av Lars Lilja och Karl Gustav
Abramsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om miljöklassning av bilar.

2002/03:MJ468 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp, c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att skapa nya miljöklasser
för att stimulera utvecklingen av renare drivmedel
och bränslen.

2002/03:MJ474 av Jan Emanuel Johansson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av ett särskilt
program för och en utvecklad nationell strategi för
integrerad utsjöplanering i svensk ekonomisk zon och
utanför territorialvattengräns.

2002/03:MJ478 av Jan Emanuel Johansson (s):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att ta bort
rekvisitet ”grov vårdslöshet” och således endast
kräva ”vårdslöshet” i regelverket om rättsligt
ansvar för oljeutsläpp.

2002/03:MJ489 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att skärpa
reglerna för oljeutsläpp.

2002/03:MJ491 av Åsa Torstensson och Jan Andersson
(c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att vidta åtgärder
för att förhindra ”små” oljeutsläpp som sker från
land.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skärpt
lagstiftning vad gäller fartyg som rengör tankarna
till havs.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om krav på märkning
av olja som transporteras till havs.

2002/03:N264 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om beräkningsmetoder
vid utsläpp.

2002/03:N268 av Kenneth Lantz och Lars Gustafsson
(kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om naturgasen som en
viktig del i arbetet med minskad klimatpåverkan.

2002/03:N307 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av bilen
på landsbygden och nödvändigheten av att satsa på
befintliga bränslealternativ, exempelvis
etanolinblandning i bensinen.

2002/03:Sk350 av Viviann Gerdin och Birgitta Sellén
(c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att målmedvetet
arbeta för en övergång till miljövänliga drivmedel
genom att göra dem konkurrenskraftiga prismässigt.

2002/03:T460 av Johnny Gylling m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att verka för att
svavelfri diesel snarast blir standard inom EU.

2002/03:T461 av Lars Gustafsson och Sven Bergström
(kd, c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om undantag från
avgasgrav för historiska fordon.

2002/03:T464 av Johnny Gylling m.fl. (kd):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om återvinning av
VOC.

2002/03:T466 av Sven Bergström m.fl. (c):

29. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i
motionen anförs om att ställa upp ett konkret mål
om att senast år 2005 skall minst 10 % av de
fordon som säljs vara nollemissionsfordon.

30. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i
motionen anförs om att sätta en bortre gräns för
fossilbränsledrivna fordon.

2002/03:T467 av Annika Qarlsson (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om generella undantag
från avgaskrav på fordon äldre än 30 år.