Lagutskottets betänkande
2002/03:LU5

Försäkringsrättsliga frågor


Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet 16 motionsyrkanden
från   allmänna   motionstiden   år   2002  i  olika
försäkringsrättsliga frågor. Motionsyrkandena gäller
könsneutrala pensionsförsäkringar, rätt  att  teckna
försäkring,       företagares      försäkringsskydd,
ersättningsnivån     i      rättsskyddsförsäkringar,
ansvarsförsäkring för motorfordon,  utvidgat  ansvar
för       trafikförsäkringen,       jämkning      av
trafikskadeersättning    och    handläggningen    av
trafikskadeärenden.

Utskottet föreslår att riksdagen  avslår  samtliga
motionsyrkanden.
I  betänkandet  finns  tre  reservationer  och ett
särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut



1. Könsneutrala pensionsförsäkringar

Riksdagen avslår motion 2002/03:L297.

2. Rätt att teckna försäkring

Riksdagen  avslår  motionerna 2002/03:L271  och
2002/03:L279 yrkande 1.

3. Företagares försäkringsskydd

Riksdagen avslår motion 2002/03:N211 yrkande
5.

4. Ersättningsnivån i
rättsskyddsförsäkringar

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:L246,
2002/03:L278 yrkande 6 och 2002/03:L340.

5. Ansvarsförsäkring för motorfordon

Riksdagen avslår motion 2002/03:L242.

6. Utvidgat ansvar för trafikförsäkringen

Riksdagen avslår motion  2002/03:MJ377  yrkande
11.
Reservation 1 (m, fp, kd)

7. Jämkning av trafikskadeersättning

Riksdagen avslår motion 2002/03:L229.

8. Handläggningen av trafikskadeärenden

Riksdagen    avslår   motionerna   2002/03:L278
yrkandena  2 och  4,  2002/03:  L279  yrkande  2,
2002/03:L291,   2002/03:L339  samt  2002/03:So359
yrkande 2.
Reservation 2 (v, c)
Reservation 3 (kd)

Stockholm den 4 mars 2003

På lagutskottets vägnar

Inger René
Följande ledamöter  har deltagit i beslutet: Inger
René (m), Marianne Carlström  (s),  Raimo  Pärssinen
(s), Jan Ertsborn (fp), Hillevi Larsson (s),  Yvonne
Andersson  (kd),  Tasso Stafilidis (v), Maria Hassan
(s), Bertil Kjellberg  (m),  Rezene  Tesfazion  (s),
Martin  Andreasson  (fp), Viviann Gerdin (c), Anneli
Särnblad Stoors (s),  Henrik  von  Sydow (m), Niclas
Lindberg  (s),  Johan  Löfstrand  (s)  och   Kerstin
Fredriksson (s).
2002/03

LU5


Redogörelse för ärendet



I betänkandet behandlar utskottet 16 motionsyrkanden
från   allmänna   motionstiden   år   2002  i  olika
försäkringsrättsliga frågor. Motionsyrkandena gäller
könsneutrala pensionsförsäkringar, rätt  att  teckna
försäkring,       företagares      försäkringsskydd,
ersättningsnivån     i      rättsskyddsförsäkringar,
ansvarsförsäkring för motorfordon,  utvidgat  ansvar
för       trafikförsäkringen,       jämkning      av
trafikskadeersättning    och    handläggningen    av
trafikskadeärenden.

En  förteckning  över  motionsyrkandena   finns  i
bilagan till betänkandet.
I ärendet har utfrågningar ägt rum med företrädare
för  Justitiedepartementet,  Finansinspektionen  och
Sveriges Försäkringsförbund.
Utskottets överväganden



Könsneutrala pensionsförsäkringar


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör avslå en motion  med  krav  på
åtgärder  för   att   komma  till  rätta  med
könsdiskriminerande         villkor         i
pensionsförsäkringar.   Utskottet    hänvisar
bl.a. till att regeringen inom EU och i annat
internationellt  arbete  skall  verka för  en
utveckling   mot   ett  allmänt  könsneutralt
synsätt på försäkringsområdet.

Bakgrund

I den allmänna debatten  har  på senare tid förts en
diskussion  om  förekomsten  av  könsdiskriminerande
villkor för pensionsförsäkringar. Mot den bakgrunden
beslutade Sveriges Försäkringsförbunds  styrelse den
12   december   2000   att  uppdra  åt  en  särskild
arbetsgrupp  att göra en  sammanställning  av  vilka
försäkringar som  påverkas  av  om den försäkrade är
kvinna eller man samt att belysa  hur  premierna och
förmånerna  berörs  liksom  vilka  förändringar  som
skulle bli nödvändiga om ingen hänsyn  tas  till den
försäkrades kön vid riskbedömningen. I arbetsgruppen
har     ingått     representanter    för    Sveriges
Försäkringsförbund,  Konsumenternas Försäkringsbyrå,
Statstjänstemannaförbundet,                  Svenska
Kommunaltjänstemannaförbundet      samt     Sveriges
Quinnoråd och Samverkansforum för kvinnor i Sverige.
Resultatet av arbetsgruppens arbete har redovisats i
en rapport som presenterats den 27 augusti 2001.

I  rapporten pekas på att livförsäkringsbolagen  i
dag som  regel tillämpar könsdifferentierade premier
vid privat  pensionsförsäkring,  vilket  innebär att
kvinnor  betalar mer för sin ålderspension  än  män.
Enligt    rapporten     är    det    önskvärt    att
försäkringsbolagen        skapar        könsneutrala
ålderspensionsförsäkringar  i  varje  fall  när  det
gäller  försäkringsprodukter  med en utbetalningstid
på  mellan fem och tio år. Arbetsgruppen anser också
att en översyn, i syfte att på sikt kunna åstadkomma
att   även   livsvariga  försäkringsprodukter   blir
könsneutrala,   bör   göras   av  de  antaganden  om
livslängd   som   tillämpas  vid  premieberäkningen.
Försäkringsbolagen  bör  vidare,  enligt  rapporten,
undersöka  möjligheterna  att finna metoder för  att
jämna ut riskerna på andra  sätt  än  att dela in de
försäkrade  efter  enbart  kön vid premiesättningen.
Arbetsgruppen  anser också att  informationen  kring
försäkringarnas  olika  former  av efterlevandeskydd
och  deras  konsekvenser  för  premiesättningen  bör
förbättras.
Enligt rapporten tillämpar samtliga länder inom EU
olika  premier  för  kvinnor  och  män  vid  privata
pensionsförsäkringar.  I  rapporten understryks  att
frågan om könsneutrala premier  måste  lösas  i  ett
internationellt  perspektiv  och  att  Sverige i EU-
arbetet  och  i  annat internationellt arbete  skall
verka för en utveckling mot ett allmänt könsneutralt
synsätt på försäkringsområdet.

Motionen

Ulla Hoffmann m.fl.  (v)  anser  i  motion  L297 att
pensionsförsäkringar är könsdiskriminerande eftersom
kvinnor betalar lika mycket i premie som män men får
ut ett lägre belopp i pension per månad. Anledningen
till    detta    är,    enligt   motionärerna,   att
försäkringsbolagen i sina  beräkningar utgår från en
längre medellivslängd för kvinnor.  I motionen yrkas
ett  tillkännagivande med krav på åtgärder  för  att
komma till rätta med denna orättvisa.

Utskottets ställningstagande

När utskottet  senast  behandlade ett motionsyrkande
liknande  det  nu  aktuella   våren  2002  avstyrkte
utskottet bifall till motionen  (bet. 2001/02:LU10).
Utskottet  förutsatte  att  regeringen   i  lämpligt
sammanhang   skulle  överväga  Försäkringsförbundets
förslag om att  Sverige skall verka för könsneutrala
premier   i   EU  och   internationellt.   Utskottet
förutsatte vidare  att  försäkringsbolagen  tog till
sig och övervägde förbundets förslag att bolagen bör
skapa  könsneutrala  ålderspensionsförsäkringar  med
kort utbetalningstid.

Enligt uppgift från  Försäkringsförbundet  har det
skett  en  viss  ökning  av könsneutrala premier vid
pensionsförsäkringar   med   kort   utbetalningstid.
Försäkringsförbundet har också uppgett att det pågår
ett  arbete  med  revidering  av försäkringsbolagens
antaganden    beträffande    medellivslängden.    En
revidering bedöms som nödvändig  eftersom skillnaden
i  medellivslängd  mellan kvinnor och  män  minskar.
Arbetet   skall   vara   slutfört    hösten    2003.
Försäkringsförbundet  gör  bedömningen att efter det
att  revideringen av livslängdsantagandena  är  klar
kommer  fler  bolag att erbjuda könsneutrala premier
vid pensionsförsäkringar med kort utbetalningstid.
Statsrådet    Gunnar     Lund     har     i     en
interpellationsdebatt  den  30  januari 2003 uttalat
att frågan om könsneutrala premier måste lösas i ett
internationellt  perspektiv och att  Sverige  i  EU-
arbetet  och i annat  internationellt  arbete  skall
verka för en utveckling mot ett allmänt könsneutralt
synsätt på  försäkringsområdet.  Sverige skall också
verka     för    att    frågan    om    könsneutrala
pensionsförsäkringar  behandlas likformigt i Sverige
och  i  andra länder. Enligt  statsrådet  är  risken
annars stor att försäkringsmarknaden snedvrids (svar
på interpellation 2002/03:112).
Att   Sverige    i    EU-arbetet   och   i   annat
internationellt arbete bör  verka  för en utveckling
mot    ett    allmänt   könsneutralt   synsätt    på
försäkringsområdet  ligger i linje med vad utskottet
uttalade  våren  2002.  Utskottet  välkomnar  därför
regeringens   initiativ   i   frågan.   Vad   gäller
förekomsten    av     könsneutrala    premier    vid
pensionsförsäkringar med  kort  utbetalningstid  kan
utskottet  konstatera  att  utvecklingen  går i rätt
riktning   genom  att  fler  bolag  erbjuder  sådana
produkter.
Med hänsyn  till  det  anförda anser utskottet att
någon  åtgärd från riksdagens  sida  för  närvarande
inte är  påkallad  med anledning av motion L297, som
därför bör avslås.


Rätt att teckna försäkring


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå  motionsyrkanden angående
rätten   att  teckna  försäkring.   Utskottet
hänvisar till  pågående beredningsarbete inom
Regeringskansliet       med       en       ny
försäkringsavtalslag.

Motionerna

Håkan  Juholt  m.fl.  (s)  yrkar  i  motion L271 ett
tillkännagivande om att  åtgärder måste  vidtas  för
att   stärka   funktionshindrades  rätt  att  teckna
försäkring.      Enligt      motionärerna      borde
försäkringsbolagen   vara   skyldiga  att  lämna  en
skriftlig  motivering  när någon  nekas  att  teckna
försäkring.

I motion L279 begär Kerstin-Maria  Stalin (mp) ett
tillkännagivande om att försäkringsbolagen,  när det
gäller    premier   och   möjligheten   att   teckna
försäkring,  inte får diskriminera människor utifrån
kön,  funktionshinder,   sjukdom   eller   förväntad
sjukdom,   sexuell  läggning,  etnisk  tillhörighet,
religion eller övertygelse (yrkande 1).

Utskottets ställningstagande

I konsumentförsäkringslagen  (1980:38)  finns  bl.a.
tvingande   bestämmelser   om   rätten   att  teckna
försäkring   och  förnyelse  av  försäkringsavtalet.
Konsumentförsäkringslagen  tillämpas på försäkringar
som  konsumenter  tecknar hos  försäkringsbolag  för
huvudsakligen enskilt  ändamål  och som kan hänföras
till    antingen   hemförsäkring,   villaförsäkring,
fritidshusförsäkring, reseförsäkring, båtförsäkring,
trafikförsäkring eller annan motorfordonsförsäkring.
Vad  gäller   rätten   att   teckna   försäkring  är
huvudregeln att en försäkringsgivare inte  får vägra
en   konsument   att   teckna   en   försäkring  som
försäkringsbolaget      normalt      tillhandahåller
allmänheten.  Undantag  görs  när försäkringsbolaget
har särskilda skäl för vägran med hänsyn till risken
för    försäkringsfall,   den   sannolika    skadans
omfattning eller annan särskild omständighet.

På  försäkringsområdet   pågår   sedan  länge  ett
omfattande   reformarbete.   För  närvarande   pågår
beredning    i   Regeringskansliet    av    en    ny
försäkringsavtalslag  som skall ersätta 1927 års lag
i ämnet och konsumentförsäkringslagen. Den nya lagen
skall    bli    en    samlad    lag     för     hela
försäkringsavtalsrätten.    En    lagrådsremiss   är
planerad till april 2003.
Enligt  vad  utskottet har erfarit  övervägs  inom
ramen för det pågående  beredningsarbetet  frågan om
att införa även en rätt att teckna personförsäkring.
Utskottet anser att detta arbete inte bör föregripas
genom  någon  riksdagens  åtgärd  med  anledning  av
motionerna  L271 och L279 yrkande 1, varför  de  bör
avslås.

Företagares försäkringsskydd


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör  avslå  en  motion  med krav på
åtgärder   för   att   förbättra  företagares
försäkringsskydd. Utskottet hänvisar till ett
pågående        beredningsarbete         inom
Regeringskansliet       med       en       ny
försäkringsavtalslag.

Motionen

Tobias  Krantz  (fp)  anför  i motion N211 att många
företagare   kan   ha   svårigheter    att    teckna
försäkringar.  Motionären begär ett tillkännagivande
om att företagarnas  försäkringsskydd måste stärkas,
och enligt motionären  bör  det övervägas att införa
en  skyldighet  för försäkringsbolagen  att  erbjuda
företagare   ett   grundläggande    försäkringsskydd
(yrkande 5).

Utskottets ställningstagande

När  utskottet  våren  2002 behandlade ett  liknande
motionsyrkande  framhöll  utskottet  vikten  av  att
försäkringsbranschen  tar sitt ansvar när det gäller
småföretagares försäkringsskydd,  bl.a.  vad  gäller
förbättrade          informationsinsatser         om
skadeförebyggande åtgärder (bet. 2001/02:LU10).

Motionsspörsmålet   omfattas   av   det   pågående
beredningsarbetet  med en  ny  försäkringsavtalslag.
Utskottet  anser  att   beredningsarbetet  inte  bör
föregripas av någon åtgärd  från riksdagens sida med
anledning av motion N211 yrkande  5, varför motionen
bör avslås.

Ersättningsnivån i
rättsskyddsförsäkringar


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden  med krav
på       att       ersättningsnivåerna      i
rättsskyddsförsäkringen bör höjas.

Bakgrund

Med rättsskyddsförsäkring  avses  en  försäkring som
ersätter  försäkringstagarens  kostnader   för   det
rättsliga förfarandet i tvister som han eller hon är
inblandad  i.  Rättsskyddsförsäkringar  ingår som en
del  av  de  hemförsäkringar  som  säljs  i Sverige.
Samtliga försäkringsbolag har en begränsning för hur
stor  ersättning som kan betalas ut. Gränsen  ligger
vanligen  mellan  75  000  kr  och  100  000  kr. De
försäkrade får betala en självrisk på vanligtvis  20
% av kostnaderna, dock lägst 1 000 kr.

Enligt   10   §   rättshjälpslagen  (1996:1619)  får
rättshjälp inte beviljas  i  en angelägenhet som rör
trafikskadeersättning     enligt    trafikskadelagen
(1975:1410)  eller  som  rör  skadestånd  som  skall
betalas från en ansvarsförsäkring.

Motionerna

Ann-Marie Fagerström (s) framhåller  i  motion  L246
att ersättningsnivåerna i rättsskyddsförsäkringen är
alldeles   för  låga.  Rättsskyddsbeloppet,  som  är
75 000  kr  i  de  flesta  försäkringsbolag,  räcker
endast  till att  täcka  advokatkostnaderna  för  en
prövning  i första instans. Enligt motionären medför
detta att endast personer med mycket god ekonomi kan
ta risken att  processa  i domstol. Motionären begär
ett   tillkännagivande  angående   en   översyn   av
rättsskyddsförsäkringen.

I  motion   L278  yrkar  Viviann  Gerdin  (c)  ett
tillkännagivande   om   att   ersättningsnivåerna  i
rättsskyddsförsäkringen höjs till 300 000 kr. Enligt
motionären är detta nödvändigt  för  att  stärka  de
trafikskadades situation (yrkande 6).
Kenth  Högström  (s)  påtalar  i  motion  L340 att
ersättningsnivån i rättsskyddsförsäkringen, som i de
flesta  bolag  är  75  000  kr,  knappt  räcker till
ombudskostnader  för  prövning av en tvist i  första
instans. Motionären begär  ett  tillkännagivande  om
att  de  trafikskadades  rättstrygghet  i ekonomiskt
hänseende måste stärkas.

Utskottets ställningstagande

Som  redovisats ovan får rättshjälp inte beviljas  i
en angelägenhet som rör trafikskadeersättning enligt
trafikskadelagen  eller som rör skadestånd som skall
betalas från en ansvarsförsäkring.  Trafikskadade är
därför hänvisade till sin rättsskyddsförsäkring.

Utskottet  kan  konstatera att ersättningsnivån  i
rättsskyddsförsäkringar  är en del av själva avtalet
mellan     försäkringstagaren     och     respektive
försäkringsbolag.   Utskottet  är  inte  berett  att
ställa  sig  bakom  en  ordning   som   innebär  att
ersättningsnivån regleras i lag.
Enligt uppgift från Försäkringsförbundet pågår för
närvarande en diskussion inom försäkringsbolagen  om
nivåerna  i rättsskyddsförsäkringen och tendensen är
att takbeloppen  höjs.  Ett  bolag  har beslutat att
fr.o.m.  den  1 januari  2003 höja takbeloppet  från
75 000 kr till 3 basbelopp.
Med det anförda föreslår  utskottet att motionerna
L246, L278 yrkande 6 och L340 bör avslås.

Ansvarsförsäkring för motorfordon


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå  en  motion   i  vilken
föreslås   att  trafikförsäkringen  bör  vara
knuten  till   föraren  i  stället  för  till
fordonet  som  är   fallet   i   dag.  Enligt
utskottet  strider motionärernas förslag  mot
det       första       EG-direktivet       om
motorfordonsförsäkring.

Motionen

Jeppe Johnsson och Anders  G  Högmark  (m)  anför  i
motion  L242  att enligt gällande bestämmelser skall
fordon vara trafikförsäkrade.  Eftersom  det inte är
fordonet  utan  föraren  som orsakar skadorna  anser
motionärerna att trafikförsäkringen  i  stället  bör
vara knuten till föraren.

Utskottets ställningstagande

I  2  §  trafikskadelagen  (1975:1410) föreskrivs en
skyldighet att ha trafikförsäkring  för  motordrivna
fordon  med  vissa  i lagen angivna undantag.  Denna
skyldighet  är kompletterad  av  en  skyldighet  för
trafikförsäkringsbolagen  att  tillhandahålla  sådan
försäkring   (kontraheringsplikt).   Bestämmelsen  i
trafikskadelagen  står  i överensstämmelse  med  det
första   EG-direktivet   om  motorfordonsförsäkring.
Enligt  detta  skall  medlemsstaterna  se  till  att
fordon som normalt hör hemma inom landet omfattas av
ansvarsförsäkring (rådets direktiv 72/166/EEG av den
24  april 1972 om tillnärmning  av  medlemsstaternas
lagar  och  andra författningar om ansvarsförsäkring
och  kontroll  av  att  försäkringsplikten  fullgörs
beträffande sådan ansvarighet).

Som  framgått  ovan är EU:s medlemsstater skyldiga
att se till att fordon  som  normalt  hör hemma inom
landet  omfattas  av ansvarsförsäkring. Den  ordning
som motionärerna föreslår  är  således inte förenlig
med       det      första      EG-direktivet      om
motorfordonsförsäkring.  På  grund  av  det  anförda
anser utskottet att motion L242 bör avslås.

Utvidgat ansvar för
trafikförsäkringen


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå  ett motionsyrkande som
förordar    ett    utvidgat    ansvar     för
trafikförsäkringen.  Utskottet  hänvisar till
pågående         beredningsarbete        inom
Regeringskansliet.  Jämför  reservation  nr 1
(m, fp och kd).

Bakgrund

Genom  trafikskadelagen  (1975:1410)  åläggs   varje
motorfordonsägare  att  ha trafikförsäkring för sitt
fordon. Ersättning betalas ur trafikförsäkringen, så
snart  någon  i fordonet skadats.  Både  förare  och
passagerare har rätt till ersättning. Dessutom utgår
ersättning ur trafikförsäkringen  till  andra, t.ex.
cyklister och fotgängare, som skadas till  följd  av
trafik  med fordonet. Full ersättning utgår för alla
personskador,  oberoende  av om någon har skuld till
olyckan  eller  inte.  Ersättning  till  förare  och
passagerare   betalas   ur   det    egna   fordonets
trafikförsäkring   även   om   skadorna  skulle   ha
uppkommit vid en kollision med ett  annat fordon. Om
skadorna har orsakats genom vållande  i  samband med
förandet    av    ett    annat   fordon,   kan   det
försäkringsbolag  som  har betalat  ut  ersättningen
kräva den tillbaka från  försäkringen  för det andra
fordonet.

Den     ersättning     som     skall    utgå    från
trafikförsäkringen skall bedömas  med ledning av vad
som föreskrivs i 5 kap. skadeståndslagen  och  lagen
(1973:213) om ändring av skadeståndslivräntor. Detta
innebär bl.a. att trafikskadeersättning till den som
orsakats   personskada   i   följd   av  trafik  med
motordrivet  fordon  skall  omfatta  ersättning  för
sjukvårdskostnader      och      andra     utgifter,
inkomstförlust samt ideell skada.  Av  5  kap.  3  §
skadeståndslagen    följer    emellertid   att   vid
bestämmande  av ersättning för inkomstförlust  skall
avräknas förmån  som  den skadelidande med anledning
av förlusten har rätt till  i form av ersättning som
betalas på grund av obligatorisk  försäkring  enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring eller på grund
av  lagen  (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller
någon annan  likartad  förmån. Avräkning skall också
göras för pension eller  annan  periodisk ersättning
eller   sjuklön,   om   förmånen   betalas   av   en
arbetsgivare eller på grund av en försäkring  som är
en anställningsförmån.

Motionen

Enligt  motion  MJ377  av Lars Gustavsson m.fl. (kd)
bör   kostnaderna   för   trafikskadade   ligga   på
trafikförsäkringen. Det skulle, enligt motionärerna,
medföra att försäkringsbolagen  blir  mer  aktiva på
trafiksäkerhetsområdet.   I   motionen   begärs  att
regeringen  lägger  fram  förslag  till  ändring  av
trafikförsäkringen   i   enlighet  med  det  anförda
(yrkande 11).

Utskottets ställningstagande

I  början  av  år  1999  beslutade   regeringen  att
tillsätta en parlamentarisk kommitté med uppdrag att
se  över  reglerna  om  samordningen vid personskada
mellan   skadestånd,   ersättning   från   offentlig
försäkring och ersättning från försäkringar av annat
slag   (dir.   1999:18).  Kommittén   antog   namnet
Personskadekommittén.  Huvudfrågan för kommittén var
att ta ställning till vem  som  i  olika situationer
slutligt skulle svara för ersättningen  till den som
drabbats  av  en personskada. I direktiven  anfördes
bl.a. att det för  vissa  verksamhetsområden satts i
fråga om det är rimligt att  det allmänna svarar för
en så stor del av kostnaderna  för  personskador som
är  fallet  i  dag.  Kommittén  skulle  överväga  om
ansvaret i större utsträckning kunde överföras  till
dem som är upphov till kostnaderna.

Personskadekommittén  har redovisat sitt arbete  i
januari 2002 i betänkande  (SOU  2002:1)  Samordning
och regress – Ersättning vid personskada. Kommitténs
majoritet  har  stannat  för  att  inte förorda  ett
utvidgat  ansvar  för trafikförsäkringen,  medan  en
minoritet uttalar sig för en sådan reform.
Enligt  uppgift från  Justitiedepartementet  pågår
för närvarande  beredning  av  Personskadekommitténs
förslag.
Utskottet anser att det pågående beredningsarbetet
inte  bör föregripas genom någon  riksdagens  åtgärd
med anledning  av  motion MJ377 yrkande 11. Motionen
bör avslås.

Jämkning av trafikskadeersättning


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion med krav på att
det i större utsträckning  än i dag skall bli
möjligt  att jämka trafikskadeersättning  när
föraren varit  rattfull.  Utskottet  hänvisar
till pågående arbete inom EU.

Bakgrund

Trafikskadeersättning kan enligt 12 § första stycket
trafikskadelagen    jämkas   om   den   skadelidande
uppsåtligen  eller  genom   grov   vårdslöshet   har
medverkat  till  skadan.  Om  föraren  har gjort sig
skyldig till rattfylleri kan ersättningen till honom
även  jämkas om han har medverkat till skadan  genom
vårdslöshet som inte är grov.

Motionen

Marietta  de  Pourbaix-Lundin  (m)  påpekar i motion
L229 att jämkning av ersättning i dag endast kan ske
om  körningen  varit vårdslös. Enligt motionären  är
det i högsta grad  vårdslöst  att  köra bil berusad.
Motionären yrkar ett tillkännagivande om att det bör
införas       en       möjlighet      att      jämka
trafikskadeersättningen om föraren varit rattfull.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  har  senast  våren   2001   behandlat  en
liknande   motion   (bet.  2000/01:LU19).  Utskottet
hänvisade då till uttalanden  som  utskottet gjort i
samband   med  tidigare  behandling  av  frågan.   I
betänkande  1998/99:LU19  uttalade utskottet att det
för sin del var ense med motionären  om  att  det är
angeläget    att    se    över   bestämmelserna   på
ifrågavarande område. Enligt  utskottet fanns det av
många skäl – inte minst vad gäller hänsynen till det
allmänna    rättsmedvetandet    –   anledning    att
ifrågasätta  om  nuvarande  bestämmelser   är   helt
tillfredsställande.    Utskottet    redovisade   att
Försäkringsförbundet i en skrivelse till  regeringen
föreslagit  att  nuvarande  lagregel om jämkning  av
personskadeersättning   inom   trafikområdet   borde
ändras  så att jämkning av ersättning  till  föraren
skall kunna ske i alla situationer där föraren varit
rattfull vid olyckstillfället, och inte bara när det
konstateras   att  han  eller  hon  samtidigt  varit
vårdslös. Förbundet  anser vidare att jämkningen bör
gå längre än vad som sker  i  dag så att en rattfull
person  inte  får  mer  ersättning  än  den  som  är
hänvisad    till    den    allmänna    försäkringens
ersättningsregler.

Kommissionen lade den 7 juni 2002 fram ett förslag
till  ett  femte  direktiv om trafikförsäkring  (KOM
(2002)  244  slutlig).  Utskottet  har  erfarit  att
frågan  om  jämkning  av  trafikskadeersättning  vid
rattfylleri kommer  att  diskuteras  inom  ramen för
arbetet  med  direktivförslaget.  Med hänsyn härtill
anser  utskottet  att  motionen  inte bör  föranleda
någon  riksdagens  åtgärd.  Utskottet  föreslår  att
motion L229 avslås.

Handläggningen av trafikskadeärenden


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden  med krav
på    åtgärder    för    att   förbättra   de
trafikskadades ställning.  Utskottet hänvisar
bl.a. till pågående beredning  av  en rapport
från        Finansinspektionen.        Jämför
reservationerna  nr  2  (v  och  c) samt nr 3
(kd).

Bakgrund

Under  år 2001 skadades omkring 47  000  personer  i
trafiken.  Den  som  skadas  erhåller  till viss del
ersättning  från  det  allmänna  för  vårdkostnader,
andra   kostnader   och   inkomstförlust.  Därutöver
betalas      en      betydelsefull     del      från
trafikförsäkringen. Merparten  av  alla trafikskador
regleras  av försäkringsbolagen. I olika  sammanhang
har på senare  år  de  långa  handläggningstider som
ibland uppstår vid regleringen  av personskador inom
trafikförsäkringen uppmärksammats.

Regeringen gav Finansinspektionen  i  början av år
1998  i  uppdrag  att  undersöka försäkringsbolagens
reglering av personskador  inom  trafikförsäkringen.
Undersökningen  resulterade  i  en  regeringsrapport
från  den  18  december  1998  (dnr 1736-98-319).  I
rapporten  anförs  att långa handläggningstider  hos
försäkringsbolagen är ett problem för många personer
som   blivit  skadade  i   trafiken.   I   rapporten
konstateras   att   det  finns  en  icke  oväsentlig
skillnad      i     handläggningstiderna      mellan
försäkringsbolagen. I syfte att skapa incitament för
försäkringsbolagen att reducera handläggningstiderna
förordar    Finansinspektionen     att     branschen
offentliggör       uppgifter       om       bolagens
handläggningstider.  Vidare anser Finansinspektionen
att handläggningstiderna  skulle  kunna reduceras om
bolagen vidtog ett antal olika åtgärder,  såsom  att
förbättra  kontrollen  av  skaderegleringen, för att
möjliggöra en bättre styrning  av verksamheten genom
väl definierade riktlinjer och målsättningar och att
som ett komplement anlita den privata  sjukvården  i
större utsträckning.
Regeringen  gav  i  juni 2002 Finansinspektionen i
uppdrag  att  följa upp sin  rapport  från  december
1998.  Enligt  uppdraget  skulle  Finansinspektionen
särskilt     belysa      hur     försäkringsbolagens
skadereglering utvecklats när det gäller rutiner och
handläggningstider. Uppdraget  innefattade också att
redovisa hur bolagen i framtiden  skall  kunna korta
sina handläggningstider.
Finansinspektionen   har   den   30  januari  2003
överlämnat rapporten Stärkt skydd för  trafikskadade
– åtgärder och förslag (dnr 03-513-601). I rapporten
anser  Finansinspektionen att försäkringsbolagen  på
ett i många  delar  mycket  bra  sätt  har  vidtagit
åtgärder      enligt      den     inriktning     som
Finansinspektionen föreslog  i 1998 års rapport. För
att  komma  vidare och redovisa  hållfasta  resultat
föreslår Finansinspektionen  att  bolagen  bör utöka
informationen  till  de trafikskadade med en prognos
eller   normtid   för   när   skadan   bedöms   vara
slutreglerad, förbättra statistikhanteringen för att
kunna jämföra mellan och  inom bolag över tiden samt
att  utveckla skaderegleringen  genom  att  särskilt
satsa  på  kompetenshöjande  åtgärder för att bättre
bemöta och informera trafikskadade.  För att öka och
säkerställa kvaliteten i de medicinska bedömningarna
föreslår   Finansinspektionen  att  bolagen   skapar
riktlinjer för  vilket  medicinskt  underlag  som är
godtagbart  och  hur  ett medicinskt utlåtande skall
utformas      samt     överväger      intensifierade
utbildningsinsatser   i  försäkringsmedicin.  Vidare
föreslår Finansinspektionen att regeringen överväger
ändrade      former     för     överprövning      av
försäkringsbolagens  beslut  i ett trafikskadeärende
genom att inrätta en reklamationsnämnd.
Vad   gäller   tillsynen   över   sakkunnigläkares
bedömningar har socialministern i ett  frågesvar den
26  juni  2002  uttalat att han inte har fått  någon
information  som  tyder   på   att  det  är  vanligt
förekommande  att sakkunnigläkare  som  arbetar  för
försäkringsbolag  utformar  intyg  och utlåtanden på
ett  otillbörligt  sätt. Enligt socialministern  kan
det emellertid innebära  problem att Socialstyrelsen
inte har ett klart tillsynsansvar  på  detta  område
varför  denna  fråga  kommer  att bli föremål för en
översyn (svar på fråga 2001/02:1339).
Socialutskottet har i sitt av  riksdagen  godkända
betänkande  2002/03:SoU1  behandlat  motionsyrkanden
med  krav  på  att  Socialstyrelsen  även  skall  ha
tillsynsansvar        över       försäkringsbolagens
sakkunnigläkare. Socialutskottet  ansåg  att det kan
innebära  problem att Socialstyrelsen inte  har  ett
klart     tillsynsansvar      när     det     gäller
försäkringsbolagens      läkare.     Socialutskottet
förutsatte  att  regeringen  skyndsamt  låter  denna
fråga bli föremål för en översyn.
Regeringen har i  Socialstyrelsens  regleringsbrev
för budgetåret 2003 gett myndigheten i  uppdrag  att
göra  en  översyn  av sin roll beträffande tillsynen
över   de   sakkunniga   läkare    som   anlitas   i
försäkringsärenden. I detta sammanhang  skall  också
tillsynen över läkares utfärdande av intyg m.m.  ses
över.  Om  myndigheten finner det påkallat skall den
lämna  förslag  till  förändringar.  Socialstyrelsen
skall  samråda   med  Finansinspektionen.  Uppdraget
skall redovisas senast den 31 juli 2004.

Motionerna

Viviann  Gerdin  (c)   yrkar   i   motion  L278  ett
tillkännagivande  om  att  tiden  för  utredning  av
trafikskadeärenden  måste  kortas  ned (yrkande  2).
Motionären      är      vidare      kritisk     till
försäkringsbolagens    egna    läkares    roll     i
skaderegleringsprocessen      och      yrkar     ett
tillkännagivande     om    att    förtroendeläkarnas
beroendeställning gentemot  försäkringsbolaget måste
uppmärksammas (yrkande 4).

Kerstin-Maria Stalin (mp) framhåller i motion L279
att enskilda måste ges en möjlighet att överklaga en
förtroendeläkares  beslut  för   att   kunna  få  en
opartisk  bedömning i sjuk- och invaliditetsärenden.
Motionären  begär  ett  tillkännagivande  med  detta
innehåll (yrkande 2).
Tasso Stafilidis m.fl. (v) yrkar i motion L291 ett
tillkännagivande  om  att regeringen skall tillsätta
en   utredning  som  ser  över   försäkringsbolagens
handläggning      av      trafikskadeärenden     och
försäkringsbolagens egna läkares roll.
Kenth  Högström  (s)  anser   i  motion  L339  att
handläggningstiderna   i  trafikskadeärenden   måste
förkortas, och motionären yrkar ett tillkännagivande
om att regeringen bör vidta åtgärder i detta syfte.
Chatrine Pålsson och Ragnwi Marcelind (kd) begär i
motion So359 ett tillkännagivande  om  att  den s.k.
72-timmarsregeln  skall  tas  bort. 72-timmarsregeln
innebär  att  en  skada måste dokumenteras  inom  72
timmar från det att olyckan inträffat (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Motionärerna tar upp  ett antal frågeställningar som
rör     försäkringsbolagens      handläggning     av
trafikskadeärenden.  Av Finansinspektionens  rapport
från    den    30   januari   2003    framgår    att
försäkringsbolagen,       enligt       inspektionens
uppfattning,  på ett i många delar mycket  bra  sätt
har  vidtagit åtgärder  enligt  den  inriktning  som
inspektionen  föreslog  i  1998 års rapport. För att
komma  vidare  och redovisa hållfasta  resultat  har
Finansinspektionen bl.a. lämnat ett antal förslag på
åtgärder när det  gäller försäkringsbolagens rutiner
för   skaderegleringen   och   handläggningstiderna.
Finansinspektionen  har  också  lämnat  förslag  som
syftar  till att öka och säkerställa kvaliteten i de
medicinska   bedömningarna.  Beträffande  frågan  om
Socialstyrelsens  tillsynsansvar  när  det gäller de
sakkunniga  läkare  som anlitas i försäkringsärenden
har  Socialstyrelsen fått  i  uppdrag  att  göra  en
översyn av sin roll beträffande tillsynen över dessa
läkare.

Utskottet  utgår  från att regeringen överväger de
frågeställningar som  motionärerna tar upp i samband
med den fortsatta beredningen av Finansinspektionens
rapport. Det finns därför, enligt utskottets mening,
inte   skäl   att  för  närvarande   föreslå   någon
riksdagens åtgärd  med  anledning av motionerna L278
yrkandena 2 och 4, L279 yrkande  2,  L291, L339 samt
So359  yrkande  2. Utskottet föreslår att  riksdagen
avslår motionerna.

Reservationer



1. Utvidgat ansvar för trafikförsäkringen
(punkt 6)

av Inger René  (m),  Jan  Ertsborn  (fp),  Yvonne
Andersson  (kd),  Bertil  Kjellberg  (m),  Martin
Andreasson (fp) och Henrik von Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation nr 1.
Därmed   bifaller   riksdagen  motion  2002/03:MJ377
yrkande 11.

Ställningstagande

Vi   vill  framhålla  att   om   den   obligatoriska
trafikförsäkringen  ges ett utökat ekonomiskt ansvar
för personskador i trafiken  bör  det  leda till att
medborgarna och det allmänna får en klarare  bild av
de  samlade  kostnaderna  för  sådana skador. Likaså
tjänas,  enligt  vår  mening, det eftersträvansvärda
syftet  att  hänföra  verkliga  kostnader  till  det
ställe där de hör hemma.  Dessutom  är vi övertygade
om att försäkringsbolagens intresse av  att  i olika
former   medverka   till  att  stärka  säkerheten  i
trafiken  ökar  ju  större   andel   av  de  samlade
skadekostnaderna som belastar försäkringen.

Även andra fördelar torde, enligt vår mening, vara
att    vinna    med    ett    utökat    ansvar   för
trafikförsäkringen,           bl.a.           skulle
trafikförsäkringsbolagen  bli  direkt  engagerade  i
rehabiliteringsverksamheten.

Vi    kan   konstatera   att   Personskadekommitténs
överväganden  i  hithörande  fråga nu är föremål för
fortsatt   beredning.   Vår   uppfattning   är   att
beredningen bör leda till att regeringen lägger fram
förslag   till   ändring  av  trafikförsäkringen   i
enlighet med vad som  anförts i reservationen. Detta
bör riksdagen, med bifall  till motion MJ377 yrkande
11, som sin mening ge regeringen till känna.



2. Handläggningen av trafikskadeärenden
(punkt 8)
av Tasso Stafilidis (v) och Viviann Gerdin (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation nr 2.
Därmed  bifaller  riksdagen motionerna  2002/03:L278
yrkandena   2  och  4,   2002/03:L279   yrkande   2,
2002/03:L291  och  2002/03:L339  samt  avslår motion
2002/03:So359 yrkande 2.

Ställningstagande

Vid   regleringen   av  trafikskador,  särskilt   de
svårbedömda  whiplashskadorna,   hamnar   ofta   den
trafikskadade       i       underläge       gentemot
försäkringsbolaget,  inte  minst  på  grund  av  att
skaderegleringen  tenderar  att  dra ut på tiden. Vi
anser,   liksom  motionären  i  motion   L278,   att
utredningstiderna  är  oacceptabelt  långa.  Vi vill
också peka på den beroendeställning som finns mellan
försäkringsbolagets  läkare  och försäkringsbolaget.
Det är också anmärkningsvärt att försäkringsbolagets
läkare i sin funktion som sakkunnig  inte står under
tillsyn av Socialstyrelsen.

Vi anser att regeringen, i enlighet  med  vad  som
föreslås i motion L291, bör tillsätta en utredning i
syfte  att  se över försäkringsbolagens handläggning
av trafikskadeärenden  och  försäkringsbolagens egna
läkares roll. En möjlighet som  bör övervägas är att
införa  en  rätt  att  överklaga en sakkunnigläkares
beslut  för att kunna få  en  opartisk  bedömning  i
sjuk- och invaliditetsärenden.

Vad vi nu anfört bör riksdagen, med bifall till
motionerna L278 yrkandena 2 och 4, L279
yrkande 2, L291 och L339 samt med avslag på
motion So359 yrkande 2, som sin mening ge
regeringen till känna.


3. Handläggningen av trafikskadeärenden
(punkt 8)

av Yvonne Andersson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation nr 3.
Därmed bifaller  riksdagen  motionerna  2002/03:L278
yrkandena 2 och 4 samt 2002/03:So359 yrkande  2  och
avslår    motionerna    2002/03:L279    yrkande   2,
2002/03:L291 samt 2002/03:L339.

Ställningstagande

Antalet skadade i trafiken ökar varje år.  En ökning
har skett av mer diffusa skadetyper, såsom whiplash.
Regleringen av sådana skador är ofta komplicerad och
drar  därför ut på tiden. De långa utredningstiderna
medför  stor  osäkerhet  för  den skadelidande, inte
minst beträffande ekonomin. Jag anser därför, liksom
motionären bakom motion L278, att  utredningstiderna
är  oacceptabelt långa. Tiden för handläggningen  av
trafikskadeärenden måste kortas ned.

Jag  anser  också  att  den  beroendeställning som
finns   mellan   försäkringsbolagets    läkare   och
försäkringsbolaget   bör   uppmärksammas.   Det   är
anmärkningsvärt att försäkringsbolagets läkare i sin
funktion    som    sakkunnig    inte    står   under
Socialstyrelsens  tillsyn.  Liksom  motionärerna   i
motion  So359  anser  jag  också  att  den  s.k. 72-
timmarsregeln måste ses över.
Vad  som  anförts  ovan  bör riksdagen, med bifall
till motionerna L278 yrkandena  2  och  4 samt So359
yrkande 2 och med avslag på motionerna L279  yrkande
2, L291 samt L339, som sin mening ge regeringen till
känna.


Särskilt yttrande



Rätt att teckna försäkring

av Yvonne Andersson (kd).

Jag  anser  att  alla  individer,  oavsett handikapp
eller  sjukdom,  bör  ha  en  rätt  att  prövas  som
försäkringstagare.  Därefter  får försäkringsbolaget
göra  en  prövning  av  om  någon  försäkring  skall
meddelas eller inte. Ett försäkringsbolag  skall  ha
möjlighet  att  neka  någon att teckna försäkring om
det föreligger särskilda  skäl.  Om  den enskilde är
missnöjd med försäkringsbolagets beslut  bör  denne,
enligt  min  mening, ha en möjlighet att väcka talan
vid allmän domstol  mot  försäkringsbolaget  för att
överpröva försäkringsbolagets beslut. Jag anser även
att  alla  individer  bör  ha  en  rätt  att  teckna
dödsfallsförsäkring.

Inom Regeringskansliet pågår ett arbete med en  ny
försäkringsavtalslag.  Jag  har  erfarit att arbetet
bedrivs med den inriktning som jag förordar. Jag har
därför valt att inte reservera mig  utan  i  stället
avge ett särskilt yttrande.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag



Motioner från allmänna motionstiden


2002/03:L229 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  behovet  av  ändring i
trafikskadelagen  så  att full trafikskadeersättning
inte utgår till rattfull.

2002/03:L242 av Jeppe Johnsson  och Anders G Högmark
(m)  vari  föreslås  att  riksdagen fattar  följande
beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att  trafikförsäkringen bör
ändras.

2002/03:L246  av  Ann-Marie  Fagerström   (s)   vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad    i    motionen    anförs    om    beloppen   i
rättsskyddsförsäkringen.

2002/03:L271 av Håkan Juholt m.fl. (s) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs om åtgärder för att  stärka
funktionshindrades rätt att teckna försäkring.

2002/03:L278 av Viviann Gerdin (c) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att tiden för
utredning av trafikskadeärenden bör kortas ned.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om sakkunnigläkarens
beroendeställning   som   tjänsteman   alternativt
konsult        för       sin       uppdragsgivare,
försäkringsbolagen.

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
rättsskyddsbeloppet höjs  till  300 000 kr och att
det värdesäkras gentemot prisbasbeloppet.

2002/03:L279  av  Kerstin-Maria  Stalin   (mp)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening    vad   i   motionen   anförs    om    att
försäkringsbolag   när   det  gäller  premier  och
möjlighet   att   teckna   försäkring   inte   får
diskriminera      människor      utifrån      kön,
funktionshinder, sjukdom eller förväntad  sjukdom,
sexuell  läggning,  etnisk  tillhörighet, religion
eller övertygelse.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  behovet  av att
utforma en möjlighet för enskilda att överklaga en
förtroendeläkares   beslut   och  få  en  opartisk
bedömning i sjuk- och invaliditetsärenden.

2002/03:L291  av  Tasso Stafilidis  m.fl.  (v)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att tillsätta en
utredning   som   ser   över    handläggningen    av
trafikskadeärenden   och   försäkringsbolagens  egna
läkares roll.

2002/03:L297  av  Ulla  Hoffmann   m.fl.   (v)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs  om  könsdiskriminerande
pensionsförsäkringar.

2002/03:L339 av Kenth Högström (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i  motionen om att förkorta  handläggningstiderna  i
trafikskadeärenden.

2002/03:L340 av Kenth Högström (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   i  motionen  anförs  om  att  stärka  de
trafikskadades rättstrygghet i ekonomiskt hänseende.

2002/03:So359   av   Chatrine   Pålsson  och  Ragnwi
Marcelind  (kd) vari föreslås att  riksdagen  fattar
följande beslut:

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om borttagande av 72-
timmarsregeln.

2002/03:MJ377  av  Lars  Gustafsson  m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

11.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag till ändring av trafikförsäkringen  enligt
vad i motionen anförs.

2002/03:N211 av Tobias Krantz (fp) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

5.  Riksdagen tillkännager för regeringen som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att företagarnas
försäkringsskydd måste stärkas.