Lagutskottets betänkande
2002/03:LU3
Sjöfylleri
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet en motion från den
allmänna motionstiden år 2002 som rör lagstiftningen
om sjöfylleri. I motionen förordas i enlighet med
Sjöfylleriutredningens förslag i betänkande (SOU
2001:30) Sjöfylleri en skärpning av
straffbestämmelserna i sjölagen genom införande av
en promillegräns även för sjöfylleri som inte är att
anse som grovt brott.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionen i
avvaktan på regeringens ställningstagande till
Sjöfylleriutredningens förslag.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Sjöfylleri
Riksdagen avslår motion 2002/03:L206.
Stockholm den 21 januari 2003
På lagutskottets vägnar
Inger René
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger
René (m), Marianne Carlström (s), Raimo Pärssinen
(s), Christina Nenes (s), Yvonne Andersson (kd),
Tasso Stafilidis (v), Maria Hassan (s), Bertil
Kjellberg (m), Rezene Tesfazion (s), Martin
Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c), Anneli Särnblad
Stoors (s), Henrik von Sydow (m), Niclas Lindberg
(s), Johan Löfstrand (s), Carina Adolfsson Elgestam
(s) och Mia Franzén (fp).
2002/03
LU3
Utskottets överväganden
Sjöfylleri
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå en motion vari förordas
införande av en promillegräns även för
sjöfylleri som inte är att anse som grovt
brott.
Gällande bestämmelser
Enligt 20 kap. 4 § sjölagen (1994:1009) gäller att
den som framför ett fartyg eller i övrigt på ett
fartyg fullgör en uppgift av väsentlig betydelse för
säkerheten till sjöss och då är så påverkad av
alkoholhaltiga drycker eller något annat medel, att
det kan antas, att han inte på ett betryggande sätt
kan utföra vad som därvid åligger honom döms för
sjöfylleri till böter eller fängelse i högst sex
månader. Är brottet att anse som grovt, skall enligt
20 kap. 5 § samma lag dömas för grovt sjöfylleri
till fängelse i högst två år.
Vid bedömande av om brottet är grovt skall
särskilt beaktas om 1. gärningsmannen har haft en
alkoholkoncentration som uppgått till minst 1,0
promille i blodet eller 0,50 milligram per liter i
utandningsluften, 2. gärningsmannen annars har varit
avsevärt påverkad av alkohol eller något annat
medel, 3. den uppgift som gärningsmannen haft att
fullgöra varit särskilt krävande med hänsyn till
fartygets egenskaper eller andra omständigheter,
eller 4. framförandet av fartyget har inneburit en
påtaglig fara för säkerheten till sjöss.
Promillegränsen i punkt 1. infördes genom en
lagändring som trädde i kraft den 1 juli 1999 (prop.
1998/99:43, bet. JuU15, rskr. 166).
Enligt 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa
trafikbrott döms den som framför ett motordrivet
fordon eller spårvagn efter att ha förtärt
alkoholhaltiga drycker i så stor mängd att
alkoholkoncentrationen under eller efter färden
uppgått till minst 0,2 promille i blodet eller 0,10
milligram per liter i utandningsluften för
rattfylleri till böter eller fängelse i högst sex
månader. För rattfylleri döms även den som för ett
motordrivet fordon eller en spårvagn och då är så
påverkad av alkoholhaltiga drycker att det kan antas
att han inte kan framföra fordonet på ett
betryggande sätt. Detsamma gäller om föraren är
påverkad av något annat medel. Är brottet att anse
som grovt, skall föraren enligt 4 a § samma lag
dömas till fängelse i högst två år.
Vid bedömande av om brottet är grovt skall
särskilt beaktas om föraren 1. haft en
alkoholkoncentration som uppgått till minst 1,0
promille i blodet eller 0,50 milligram per liter i
utandningsluften, 2. föraren annars har varit
avsevärt påverkad av alkohol eller annat medel,
eller 3. framförandet av fordonet inneburit en
påtaglig fara för trafiksäkerheten.
Till skillnad från vad som gäller i trafik på land
med motordrivna fordon är rutinmässiga
alkoholutandningsprov inte tillåtna i sjötrafik.
Enligt 1 § lagen (1976:1090) om
alkoholutandningsprov gäller nämligen för
sjötrafikens del att en polisman endast får ta
sådant prov på den som är skäligen misstänkt för
brott som kan medföra fängelse under förutsättning
att provet kan ha betydelse för utredningen om
brottet.
Tidigare behandling
Frågan om införande av promilleregler vid sjöfylleri
som inte är att anse som grovt brott har varit
föremål för överväganden i flera olika sammanhang
under senare år. I december 1998 överlämnade
regeringen proposition 1998/99:43 Drograttfylleri
och sjöfylleri till riksdagen med bl.a. förslag om
införande av den nuvarande promilleregeln i
sjölagens bestämmelser om grovt sjöfylleri.
Regeringen anförde i propositionen att det saknades
tillräckligt underlag för att föreslå en
promilleregel även för sjöfylleri av normalgraden.
Med hänsyn härtill avsåg regeringen i stället att
tillsätta en utredning med uppgift att närmare
utreda frågan.
I sitt yttrande till justitieutskottet
(1998/99:LU2y) med anledning av propositionen gav
lagutskottet uttryck för sin tillfredsställelse över
att regeringen lagt fram ett förslag innebärande att
promillegränser införs också på sjötrafikens område
och tillstyrkte regeringens förslag. Lagutskottet
anförde vidare att det visserligen hade varit
värdefullt om regeringen i propositionen även hade
kunnat presentera ett närmare underlag för ett
konkret ställningstagande från riksdagens sida i
fråga om möjligheten att införa promilleregler också
för sjöfylleri som inte är grovt. I avsaknad av ett
sådant underlag var det enligt utskottets mening
inte möjligt för riksdagen att begära ett lagförslag
innebärande att straffbarheten för sjöfylleri knyts
till en promillegräns på samma sätt som för trafiken
på land. Utskottet framhöll även att det var
angeläget att den av regeringen aviserade
utredningen kom till stånd utan ytterligare dröjsmål
och att arbetet bedrevs skyndsamt så att
erforderliga lagförslag skulle kunna läggas fram
utan onödig tidsutdräkt.
Justitieutskottet delade i sitt av riksdagen
godkända betänkande lagutskottets bedömning (bet.
1998/99:JuU15).
I enlighet med vad som förutskickades i 1998 års
proposition tillkallade regeringen genom beslut den
11 november 1999 en särskild utredare med uppgift
att utreda frågan om det finns anledning att i någon
form införa en promillegräns för sjöfylleri som inte
är grovt och överväga hur en sådan regel skulle
kunna utformas (dir. 1999:87). Utredaren skulle
också analysera vissa lagtekniska frågor med
anknytning till sjöfylleribrottet samt ta ställning
till om den utvidgning av straffansvaret för
drograttfylleri som trätt i kraft den 1 juli 1999
bör inverka på utformningen av bestämmelsen om
sjöfylleri. I uppdraget ingick också att överväga om
polis eller annan bör ges rätt att rutinmässigt ta
alkoholutandningsprov på personer som omfattas av
sjölagens bestämmelser om sjöfylleri liksom hur en
sådan kontroll i så fall bör genomföras. Utredningen
antog namnet Sjöfylleriutredningen.
Då utskottet i januari 2001 behandlade
motionsyrkanden med krav på införande av en
promillegräns även för sjöfylleri som inte är att
anse som grovt brott och möjligheter att utföra
rutinmässiga alkoholutandningsprov i sjötrafik kunde
utskottet konstatera att motionsspörsmålen
omfattades av Sjöfylleriutredningens uppdrag. Enligt
utskottets mening borde resultatet av
utredningsarbetet avvaktas och inte föregripas av
något särskilt uttalande från riksdagens sida.
Utskottet utgick från att arbetet bedrevs så
skyndsamt som möjligt och avstyrkte med det anförda
bifall till de då aktuella motionsyrkandena (bet.
2000/01:LU4). Riksdagen följde utskottet.
Sjöfylleriutredningen redovisade sitt uppdrag i
april 2001 i betänkande (SOU 2001:30) Sjöfylleri. I
betänkandet föreslås att man inför en promillegräns
för enkelt sjöfylleri. En sådan gräns bör avse alla
slags fartyg men däremot inte alla slags vatten.
Enligt förslaget begränsas promillegränsen till de
vatten där likheterna med vägtrafiken är mer
påtagliga och faromomentet mer uttalat, dvs. kanal,
sluss, allmän farled och allmän hamn. Promilleregeln
föreslås avse endast den som framför fartyget.
Utredningen har stannat för att promillegränsen bör
bestämmas till samma nivå som gäller i väg- och
spårtrafiken, dvs. 0,2 promille i blodet respektive
0,10 milligram per liter i utandningsluften.
Utredningen lämnar också förslag om införande av
möjligheter att utföra rutinmässiga
alkoholutandningsprov till sjöss och om hur
information kan spridas om gällande
nykterhetsregler. Betänkandet har remissbehandlats
och bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Senast behandlades motionsyrkanden med krav på
skärpt lagstiftning om sjöfylleri hösten 2001 i det
av riksdagen godkända betänkandet 2001/02:LU6.
Utskottet anförde därvid att det var angeläget att
ett ställningstagande från regeringens sida snarast
kom till stånd med anledning av beredningen av
Sjöfylleriutredningens betänkande. I avvaktan på
detta borde dock riksdagen inte vidta någon åtgärd
med anledning av de då aktuella motionsyrkandena,
som därför avstyrktes.
Motionen
Annelie Enochson (kd) framhåller i motion L206 att
antalet alkoholrelaterade olyckor till sjöss har
ökat under de senaste åren och att det därför är hög
tid att skärpa lagstiftningen på området genom att
införa en promillegräns även för sjöfylleri som inte
är att anse som grovt brott. I motionen begärs, med
hänvisning till Sjöfylleriutredningens förslag, ett
tillkännagivande om att straffbestämmelserna i
sjölagen skall skärpas och att en sådan lagändring
skall ske skyndsamt.
Utskottets ställningstagande
Utskottet kan konstatera att den frågeställning
som tas upp i motionen alltjämt är föremål för
beredning inom Regeringskansliet med anledning av
Sjöfylleriutredningens förslag. Enligt vad utskottet
har erfarit bedrivs arbetet med den inriktningen att
regeringen skall återkomma till riksdagen i frågan
under år 2003. Som utskottet fann hösten 2001 vid
behandlingen av motsvarande motionsyrkanden är det
angeläget att ett ställningstagande från regeringens
sida snarast kommer till stånd i de frågor som
omfattas av beredningen. I avvaktan på detta bör
dock riksdagen inte nu vidta någon åtgärd med
anledning av motion L206. Utskottet föreslår därför
att riksdagen avslår motionen.
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motion från allmänna motionstiden
2002/03:L206 av Annelie Enochson (kd) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att skärpa
straffbestämmelserna i sjölagen.