Lagutskottets betänkande
2002/03:LU14
Utvärdering av miljömålet i konsumentpolitiken
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens
skrivelse 2002/03:31 Utvärdering av miljömålet i
konsumentpolitiken jämte en motion med sju
motionsyrkanden som väckts med anledning av
skrivelsen och fyra motioner med fem motionsyrkanden
från den allmänna motionstiden år 2002.
I skrivelsen anger regeringen nya delmål under det
konsumentpolitiska miljömålet. Vidare lämnas en
redovisning av effekterna av ett utvalt antal
miljöåtgärder inom det konsumentpolitiska området.
Vad som anförts i skrivelsen föranleder inga
erinringar från utskottets sida. Utskottet avstyrker
bifall till samtliga motionsyrkanden.
I betänkandet finns sju reservationer och tre
särskilda yttranden.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Miljömålet i konsumentpolitiken
Riksdagen avslår motion 2002/03:L4 yrkande 1.
Reservation 1 (fp)
2. Delmål 1
Riksdagen avslår motion 2002/03:L4 yrkandena 2
och 3.
Reservation 2 (fp)
3. Delmål 2
Riksdagen avslår motion 2002/03:L4 yrkande 4.
Reservation 3 (fp)
4. Delmål 3
Riksdagen avslår motion 2002/03:L4 yrkandena 5
och 6.
Reservation 4 (fp)
5. Frivillig märkning
Riksdagen avslår motion 2002/03:L247 yrkande 9.
Reservation 5 (m)
6. Etisk märkning
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L251,
2002/03:L302 och 2002/03:Sf292 yrkande 4.
Reservation 6 (v)
7. Inrättande av hållbarhetskommission
Riksdagen avslår motion 2002/03:L4 yrkande 7.
Reservation 7 (fp)
8. Regeringens skrivelse 2002/03:31
Riksdagen lägger regeringens skrivelse 2002/03:31
till handlingarna.
Stockholm den 1 april 2003
På lagutskottets vägnar
Inger René
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger
René (m), Marianne Carlström (s), Raimo Pärssinen
(s), Jan Ertsborn (fp), Christina Nenes (s), Hillevi
Larsson (s), Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis
(v), Maria Hassan (s), Bertil Kjellberg (m), Rezene
Tesfazion (s), Martin Andreasson (fp), Viviann
Gerdin (c), Anneli Särnblad Stoors (s), Henrik von
Sydow (m), Niclas Lindberg (s) och Johan Löfstrand
(s).
Inledning
Miljömålet allmän bakgrund
Nuvarande nationella mål för konsumentpolitiken
fastställdes av riksdagen hösten 2001 (prop.
2000/01:135, bet. 2001/02:LU2, rskr. 51). Riksdagens
beslut innebär att de nationella målen för
konsumentpolitiken skall vara att konsumenternas
ställning och inflytande på marknaden skall stärkas
(inflytandemålet), att hushållen skall ha goda
möjligheter att utnyttja sina ekonomiska och andra
resurser effektivt (hushållningsmålet), att
konsumenternas hälsa och säkerhet skall skyddas
(säkerhetsmålet), att sådana konsumtions- och
produktionsmönster skall utvecklas som minskar
påfrestningarna på miljön och bidrar till en
långsiktigt hållbar utveckling (miljömålet) samt att
konsumenterna skall ha tillgång till god vägledning,
information och utbildning (kunskapsmålet).
Miljömålet inom konsumentpolitiken infördes år
1995 (prop. 1994/95:140, bet. LU32, rskr. 438). 2001
års riksdagsbeslut innebar inga förändringar vad
gäller miljömålets formulering.
Bakom införandet av miljömålet låg en strävan att
starkare betona sambandet mellan konsumtion och
miljö. Det ansågs vara en viktig konsumentpolitisk
uppgift att försöka uppnå sådana konsumtionsmönster
som belastar miljön så lite som möjligt. Vidare
betonades vikten av att påverka även produktionen i
denna riktning.
I samband med att de nationella målen lades fast
hösten 2001 godkände riksdagen även att delmål skall
anges för konsumentpolitiken. I den då aktuella
propositionen redovisade regeringen, utan erinran
från riksdagens sida, vilka delmål som bör gälla på
området under åren 20012005. Delmålen representerar
verksamhetsområden som, enligt regeringen, är
särskilt viktiga för konsumenterna och avser områden
där det finns konsumentpolitiska verktyg att tillgå
för att uppnå konkreta förbättringar för
konsumenterna. Delmålen syftar till att bidra till
att de fem övergripande målen för konsumentpolitiken
skall uppnås. Ett av delmålen som särskilt rör
miljömålet är att miljömärkningen och den etiska
märkningen skall få en större spridning.
1998 års skrivelse: Konsumenterna och miljön
en handlingsplan för hållbar utveckling
Centrala frågor rörande miljömålet inom
konsumentpolitiken var föremål för riksdagens
överväganden våren 1998 med anledning av regeringens
skrivelse 1997/98:67 Konsumenterna och miljön en
handlingsplan för hållbar utveckling. I skrivelsen
lade regeringen fram en handlingsplan för arbetet
med att uppfylla miljömålet. Planen utgjorde ett led
i arbetet för att uppnå en hållbar utveckling och
syftade till att inleda en process vars syfte var
att uppmuntra och underlätta för hushållen att ta
ett ökat ansvar för miljön och resurshushållningen.
Det var, enligt regeringen, angeläget att insatser
gjordes så att miljömålet även i praktiken fick
samma tyngd som övriga konsumentpolitiska mål.
Regeringen redovisade i 1998 års skrivelse sin
avsikt att ge Konsumentverket ett sektorsansvar för
konsumentrelaterade konsumentfrågor och uppgiften
att formulera sektorsmål för att precisera
miljömålet. Vidare betonades att mer kunskap behövs
om frågor som rör konsumenterna och miljön som grund
för beslut om åtgärder och uppföljning. Utökad
förmedling av kunskap och information till hushållen
var en central del av handlingsplanen.
I skrivelsen presenterades olika åtgärder som
regeringen ansåg vara viktiga när det gäller
konsumtion och produktion av varor och tjänster.
Också frågor om hushållens boende och resande
behandlades, varvid från regeringens sida ansågs att
konsumenternas val av transportmedel och bostad
måste underlättas genom bättre information om
miljöaspekter. Därutöver betonades den lokala
konsumentverksamhetens betydelse och behovet av att
stöd till frivillig verksamhet som rör
konsumentrelaterade miljöfrågor prioriterades. Också
betydelsen av aktivt internationellt arbete lyftes
fram.
I skrivelsen uttalade regeringen sin avsikt att
senast år 2001 återkomma till riksdagen med en
lägesrapport om hur arbetet med miljömålet i
konsumentpolitiken fortskridit och senast år 2002
redovisa effekterna av detta arbete.
Vid behandlingen av 1998 års skrivelse uttryckte
utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande
1997/98:LU21 sin tillfredsställelse över den
framlagda handlingsplanen. En plan för att inleda en
process som syftar till att uppmuntra och underlätta
för hushållen att ta ansvar för miljön har, framhöll
utskottet, ett betydande värde och de åtgärder
regeringen förutskickat antogs kunna leda till att
målkonflikter lättare kunde identifieras och
undvikas. Mycket talade, enligt utskottet, för att
åtgärderna var ägnade att bidra till en utveckling
som främjar ett samhälle grundat på hållbarhet.
2002 års skrivelse: Konsumenterna och miljön
I enlighet med vad som utlovades i 1998 års
skrivelse lämnade regeringen i skrivelse 2001/02:68
Konsumenterna och miljön en lägesrapport om det
arbete som bedrivits för att uppnå miljömålet i
konsumentpolitiken. I skrivelsen redovisades bl.a.
att Konsumentverket i november 1998 fått ett
sektorsansvar för konsumentrelaterade miljöfrågor
och att verket utarbetat förslag till sektorsmål som
preciserar miljömålet och åtgärder som man bör
arbeta vidare med. Enligt skrivelsen hade
Konsumentverket också tagit fram förslag till
indikatorer för att kunna mäta vilken effekt
konsumenternas insatser för miljön har samt för att
mäta i vad mån verkets åtgärder ger resultat.
Regeringen redovisade också en rad åtgärder som
vidtagits eller planerades i frågor rörande
konsumtion och produktion, kunskap om
konsumentrelaterade miljöfrågor och
kunskapsförmedling. Också åtgärder rörande boende,
miljömärkning, lokal konsumentverksamhet och
internationellt arbete berördes i skrivelsen.
Utskottet uttryckte i sitt av riksdagen godkända
betänkande 2001/02:LU18 sin tillfredsställelse också
över denna skrivelse. Enligt utskottet innehöll
skrivelsen värdefull information för riksdagen om
det arbete som regeringen och myndigheterna bedriver
för att uppnå miljömålet i konsumentpolitiken.
Skrivelsen innebar också, framhöll utskottet, ett
tillfälle för riksdagen och dess ledamöter att få en
djupare inblick i pågående arbete.
2003 års skrivelse: Utvärdering av miljömålet i
konsumentpolitiken
I 1998 års skrivelse aviserade regeringen att man
avsåg att överlämna en effektredovisning av
miljöarbetet inom konsumentpolitiken till riksdagen
under år 2002. I förevarande skrivelse lämnas en
sådan redovisning av några av de åtgärder som
vidtagits på området. Vidare anges i skrivelsen nya
delmål inom ramen för det konsumentpolitiska
miljömålet.
När det först gäller effektredovisningen anförs i
skrivelsen att detta arbetet försvårats av att det
saknas uppföljningar av vissa vidtagna åtgärder,
varför det i många fall är svårt att dra några
slutsatser av vilka effekter som kan ha uppnåtts.
Ett annat generellt problem för utvärderingen av
miljöinsatserna på konsumentområdet är, anförs det
vidare, att man inte mätte av ett nolläge vid
utarbetandet av 1998 års skrivelse och på så sätt
förberedde för en utvärdering och en mätning av
effekterna. Det är dessutom svårt att särskilja
effekterna av konsumentpolitiska åtgärder och
åtgärder vidtagna inom andra områden.
I skrivelsen redovisas effekterna av fyra olika
insatser inom det konsumentpolitiska området,
nämligen den nordiska miljömärkningen Svanen,
Konsumentverkets roll som kunskapsförmedlare inom
miljöområdet, provningsverksamheten inom
Konsumentverket och ett myndighetsinitiativ rörande
handdiskmedel med påstådd antibakteriell verkan. De
redovisade åtgärderna är av olika karaktär såväl vad
gäller inriktning som omfattning och skall, enligt
regeringen, ses som exempel, utan ambition att ge en
heltäckande bild. För en närmare redovisning av
respektive område hänvisas till avsnitt 3 i
skrivelsen.
Vad sedan gäller miljömålet och delmålen inom
ramen för detta mål är det, enligt vad som anförs i
skrivelsen, en angelägen konsumentpolitisk uppgift
att medverka till att människor utvecklar
konsumtionsmönster som belastar miljön så lite som
möjligt. Konsumenternas ändrade efterfrågan kan
således bidra till en utveckling av en mer hållbar
produktion av varor och tjänster. I skrivelsen
konstateras att det arbete som hittills bedrivits
inom ramen för miljömålet i konsumentpolitiken
främst varit koncentrerat till kunskapsförmedling i
syfte att dels öka informationen till konsumenterna,
dels påverka producenter, andra myndigheter och
organisationer. Regeringen gör bedömningen att
arbetet inom ramen för miljömålet inom
konsumentpolitiken fortsättningsvis bör koncentreras
till att förbättra förutsättningarna för konsumenter
att leva och agera miljömässigt. Miljömålet bör
därför, enligt regeringens bedömning, utvecklas
genom nya delmål. Som delmål för miljömålet inom
konsumentpolitiken bör, enligt regeringens
bedömning, gälla att det skall vara prisvärt och
enkelt att agera på ett för miljön positivt sätt
(delmål 1), att det skall finnas många konkreta
exempel på positiva miljöeffekter av ett ändrat
beteende (delmål 2) och att miljömärkningen och den
etiska märkningen skall ha en stor spridning (delmål
3). De nya delmålen syftar, enligt skrivelsen, till
att bidra till att det övergripande miljömålet för
konsumentpolitiken uppnås och anger inriktningen av
verksamheten t.o.m. år 2005. Delmålen är generella
för politikområdet, men tar framför allt sikte på
Konsumentverkets arbete och dess roll som
sektorsansvarig myndighet.
För att se till att det i framtiden blir lättare
att följa upp och utvärdera arbetet på området skall
arbetet bedrivas utifrån dessa delmål och med hjälp
av indikatorer.
Konsumentverket bör, enligt skrivelsen, utveckla
sitt sektorsansvar för miljöpolitiken i enlighet med
de nya delmålen och öka och fördjupa samarbetet med
andra myndigheter och organisationer. I det
sammanhanget bör nämnas att de i skrivelsen
redovisade delmålen kommit till uttryck i
Konsumentverkets regleringsbrev för år 2003.
Motioner
Med anledning av skrivelsen har väckts en motion
innehållande sju motionsyrkanden. Utskottet
behandlar i detta sammanhang även fyra motioner med
fem motionsyrkanden från den allmänna motionstiden
år 2002. Motionsspörsmålen gäller bl.a. miljömålet
inom konsumentpolitiken, de olika delmålen och
indikatorerna som redovisas i skrivelsen, etisk
märkning och inrättandet av en
hållbarhetskommission. Förslagen återfinns i bilagan
till betänkandet.
2002/03
LU14
Utskottets överväganden
Miljömålet i konsumentpolitiken
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande som
gäller miljömålet i konsumentpolitiken.
Utskottet hänvisar till tidigare
ställningstaganden från riksdagens sida.
Jämför reservation 1 (fp).
Skrivelsen
I skrivelsen framhåller regeringen att konsumtion
och produktion i de industrialiserade länderna är
den enskilt största orsaken till fortsatt negativ
påverkan på den globala miljön och att det är
nödvändigt att komma till rätta med denna negativa
påverkan och uppnå hållbara konsumtionsmönster.
Enligt vad som anförs i skrivelsen bestäms
konsumtionsmönster av vanor, påverkan från reklam,
pris, kunskap och sociala mönster. Konsumtion är
också en del av människors sociala och individuella
identifikation. I skrivelsen anförs att regeringen
arbetar inom flera olika politikområden, däribland
det konsumentpolitiska, med olika styrmedel för att
uppnå hållbara konsumtionsmönster. Ett miljöanpassat
beteende hos konsumenterna är, anför regeringen,
beroende av att konsumenterna har en insikt om att
det finns ett samband mellan det egna agerandet och
inverkan på miljön. Kunskapsförmedling är därför ett
viktigt redskap i arbetet för ett hållbart samhälle.
Vidare krävs för att konsumenterna skall använda sin
kunskap en väl fungerande infrastruktur med
undanröjda hinder, tydliga incitament och effektiva
verktyg. På lång sikt skall konsumenterna, enligt
regeringens uppfattning, inte behöva välja mellan
miljöanpassade och miljöskadliga varor, eftersom de
miljöskadliga varorna skall ha fasats ut.
Motionen
Martin Andreasson m.fl. (fp) anser i motion L4 att
skrivelsen ger uttryck för en felaktig syn på
miljömålet. Målet bör, anförs det, vara att
underlätta för konsumenterna att kunna välja att
agera på ett sätt som minskar belastningen på
miljön. Enligt motionärerna måste miljömålet inom
konsumentpolitiken framför allt inriktas på att ta
hänsyn till miljöskadliga faktorer vid utformningen
av konsumentlagstiftningen, att undvika konflikter
mellan miljö- och konsumentpolitiken och att, inom
ramen för att stärka konsumenternas rättigheter och
ställning, underlätta deras möjligheter att träffa
miljöanpassade konsumtionsval. Regeringens politik
innebär, menar motionärerna, att konsumentpolitiken
belastas med alltför långtgående miljöpolitiska
ambitioner, vilket leder till en ökad risk för
målkonflikter. Det första målet för
konsumentpolitiken bör i fortsättningen vara att
stärka konsumenternas ställning, även på
miljöområdet. I motionen begärs ett tillkännagivande
om vad som anförts om mål för konsumentpolitiken
(yrkande 1).
Utskottets ställningstagande
Utskottet erinar om att regeringen i den proposition
som låg till grund för riksdagens beslut att införa
miljömålet i konsumentpolitiken våren 1995 anförde
att det är en viktig konsumentpolitisk uppgift att
länka in människor i sådana konsumtionsmönster som
belastar miljön så litet som möjligt. Att påverka
produktionen i denna riktning var också angeläget.
Det var vidare viktigt att konsumenterna blir
medvetna om betydelsen av att handla i dubbel
bemärkelse miljöanpassat trots att ett sådant
handlande kan komma i strid med kortsiktiga
intressen. En sådan inriktning av konsumentpolitiken
låg, enligt regeringens uppfattning, i linje med
FN:s handlingsprogram Agenda 21, EU:s
konsumentpolitiska program och programmet för det
nordiska samarbetet.
Utskottet hade inget att erinra mot vad regeringen
anfört i propositionen och såg, i sitt av riksdagen
godkända betänkande 1994/95:LU32, med
tillfredsställelse att det allt starkare sambandet
mellan miljöpolitik och konsumentpolitik kom till
uttryck i ett särskilt konsumentpolitiskt mål. I
likhet med regeringen framhöll utskottet att det låg
i konsumenternas intressen att sådana konsumtions-
och produktionsmönster utvecklas som minskar
påfrestningarna på miljön och bidrar till en
långsiktigt hållbar utveckling.
I samband med 2001 års konsumentpolitiska beslut
anförde utskottet i det av riksdagen godkända
betänkande 2001/02:LU2 att det, mot bakgrund av det
samband som finns mellan konsumtion och miljö, var
självklart att de konsumentpolitiska målen även i
fortsättningen skall innehålla ett miljömål och fann
inte skäl att ställa sig bakom då aktuella
motionskrav på förändringar av målets utformning.
Miljömålet låg alltså fast.
Vad som anfördes vid miljömålets tillkomst år 1995
äger alltjämt giltighet. Utskottet är således inte
berett att förorda en omprövning av utformningen av
miljömålet inom konsumentpolitiken. Inriktningen av
den nu aktuella skrivelsen ligger också väl i linje
med de uttalanden som gjordes våren 1995. När det
gäller synpunkterna på målen för konsumentpolitiken
i övrigt som förs fram i motion L4 yrkande 1 kan
konstateras att utskottet så sent som i mitten av
mars 2003, med anledning av motionsyrkanden, ställt
sig bakom den inriktning av konsumentpolitiken som
riksdagen beslutade om hösten 2001. Skäl att nu,
några veckor senare, ändra inställning i frågan
föreligger inte.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen
skall avslå motion L4 yrkande 1.
Delmålen inom miljömålet
Delmål 1 Det skall vara prisvärt och enkelt
att agera på ett för miljön positivt sätt
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden i vilka
begärs dels uttalanden från riksdagens sida
rörande priset som faktor vid produktval och
användningen av ekonomiska styrmedel inom
konsumentpolitiken, dels utformningen av en
av indikatorerna för delmål 1, dvs. närhet
till källsortering. Utskottet hänvisar i
huvudsak till att det inte föreligger någon
avgörande motsättning mellan motionärerna och
regeringen. Jämför reservation 2 (fp).
Skrivelsen
I skrivelsen anförs att konsumenterna måste ges
reella möjligheter att agera på ett för miljön
positivt sätt. Hindren för ett miljöanpassat
beteende består dels av hinder inom individen,
exempelvis vanor och attityder, dels av yttre hinder
som sociala normer samt institutionella och
strukturella hinder. De inre och yttre hindren är
nära kopplade till varandra genom att de påverkar
varandra ömsesidigt. Det är, framhålls i skrivelsen,
delvis regeringens uppgift att se till att så många
institutionella och strukturella hinder som möjligt
undanröjs.
Enligt regeringens bedömning styrs konsumenter i
allmänhet av priset på varan eller tjänsten.
Samtidigt är många konsumenter måna om att köpa
varor av god kvalitet och kan således föredra en
dyrare vara om kvaliteten är god. Regeringens
slutsats av detta är att för att få konsumenter att
agera på ett för miljön positivt sätt genom att
välja miljöanpassade alternativ måste det
miljöanpassade alternativet vara lika prisvärt som
övriga alternativ. Vid en sammanvägning av pris och
kvalitet kan det miljöanpassade alternativet, enligt
regeringens bedömning, vara väl värt sitt pris, även
om det är nominellt högre än andra alternativ genom
att det kan ge konsumenten ett mervärde att
miljöbelastningen är lägre. Konsumenterna styrs
också, menar regeringen, av bekvämlighet och tid.
Det måste därför vara enkelt att som konsument ändra
sitt beteende så att det är till gagn för miljön.
För att minska hindren gör regeringen bedömningen
att det första delmålet bör vara att det skall vara
prisvärt och enkelt att agera på ett för miljön
positivt sätt. Som indikatorer inom delmål 1 bör
gälla dels pris på miljömärkta varor jämfört med
icke miljömärkta alternativ, dels närhet till
källsortering.
Motionen
I motion L4 av Martin Andreasson m.fl. (fp) anförs
att regeringen i skrivelsen underskattar priset som
faktor vid konsumenternas val av produkter. Enskilda
formuleringar i skrivelsen ger också samtidigt
uttryck för en långtgående ambition att ändra
prisincitamentsstrukturen. Det råder alltså, enligt
motionärernas mening, en ambivalens i synen på
prisaspekten. I skrivelsen finns också enstaka
formuleringar som, enligt motionärerna, visar att
regeringen har en felaktig syn på användningen av
miljöinriktade ekonomiska styrmedel. Sådana
styrmedel skall, menar motionärerna, användas på så
sätt att de externa kostnaderna för
miljöbelastningen internaliseras i producentledet.
Därigenom uppnås ett incitament för producenterna
att effektivisera produktionen med hjälp av
exempelvis resurssnål teknik. Sekundärt fördyrar
detta varan, vilket påverkar konsumenternas val av
produkter. I motionen begärs ett tillkännagivande om
vad som anförs om ekonomiska styrmedel inom ramen
för delmål 1 (yrkande 2).
I samma motion anförs att källsorteringen på många
håll är organiserad på så sätt att den närmast
blivit ett privilegium för den som inte är
rörelsehindrad, har tillgång till bil och gott om
utrymme i hemmet för förvaring av återvinningskärl.
Enligt motionärerna räcker det inte med närhet till
källsortering som indikator, utan den faktiska
tillgängligheten måste också inkluderas i
indikatorn. I motionen begärs ett tillkännagivande i
enlighet med det anförda om indikator för delmål 1
(yrkande 3).
Utskottets ställningstagande
Som framhålls i såväl regeringens skrivelse som i
motion L4 yrkande 2 är priset på en produkt en av
flera faktorer som har betydelse för miljöanpassade
produktval. Utskottet kan för sin del inte finna att
det skulle föreligga någon avgörande skillnad i
synsätt mellan motionärerna och regeringen vad
gäller prisets betydelse för miljöanpassade
produktval eller användningen av ekonomiska
styrmedel inom konsumentpolitiken. Motion L4 yrkande
2 bör därför inte föranleda något uttalande eller
annan åtgärd från riksdagens sida.
När det så gäller frågan om utformningen av
indikatorerna för delmål 1 delar utskottet
motionärernas uppfattning att inte bara närhet till
källsortering utan även faktisk tillgänglighet bör
beaktas i kommande utvärderings- och
uppföljningsarbete på området. Inte heller i denna
frågan kan emellertid utskottet se att regeringen
skulle ha någon annan uppfattning. Sålunda framhålls
i skrivelsen vikten av att det inte tar för mycket
tid eller är svårtillgängligt att bidra till
återvinning eller att sortera avfall. I sammanhanget
bör också erinras om att de i skrivelsen redovisade
indikatorerna är ett första steg i arbetet med en
uppföljning av delmålen och att Konsumentverket, i
linje med vad som aviserats i skrivelsen, nyligen
har fått i uppdrag att inventera och sammanställa
förekomsten av konsument- och miljörelaterade
indikatorer inom några relevanta sektorer. I
uppdraget ingår också att lämna förslag på områden
eller sektorer där indikatorer saknas eller behöver
utvecklas. Uppdraget skall redovisas till
Regeringskansliet senast den 30 september 2003.
Arbetet med indikatorerna skall således fortgå.
Utskottet utgår från att motionsspörsmålet kommer
att uppmärksammas inom ramen för detta arbete utan
att något formellt tillkännagivande från riksdagens
sida kommer till stånd. En sådan inriktning av
arbetet ligger också väl i linje med det
sektorsansvar för konsumentrelaterade
handikappfrågor som verket fick hösten 2001.
Nämnas bör också att regeringen till maj 2003 har
aviserat en proposition som, enligt den målsättning
som redovisas i skrivelsen, bl.a. kommer att
innehålla förslag till åtgärder för att uppnå ett
stärkt konsumentperspektiv avseende insamling av
hushållsavfall, främst förpackningar, samt
överväganden om det behövs ytterligare styrmedel för
att samordna och utveckla avfallshanteringen
generellt.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen
avslår motion L4 yrkandena 2 och 3.
Delmål 2 Det skall finnas många konkreta
exempel på positiva miljöeffekter av ett ändrat
beteende
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande som
rör indikatorerna för delmål 2. Utskottet
hänvisar till att indikatorerna är föremål
för kontinuerlig vidareutveckling och anser
att pågående arbete inom Konsumentverket bör
avvaktas. Jämför reservation 3 (fp).
Skrivelsen
I skrivelsen anförs att en förutsättning för att få
konsumenterna att agera miljöanpassat är att de har
tydliga incitament för det, dvs. uppgifter eller
åtgärder som stimulerar till ett ändrat beteende.
Ett sätt att öka konsumenternas incitament är,
enligt regeringens bedömning, att öka tillgången på
konkreta exempel på de positiva miljöeffekter som
ett ändrat beteende har på den globala eller lokala
miljön.
Det andra delmålet bör därför vara att det skall
finnas många sådana exempel på positiva
miljöeffekter av ett ändrat beteende. Som
indikatorer för delmål 2 bör vidare, anförs det i
skrivelsen, gälla antalet konkreta exempel på
positiva miljöeffekter av ett ändrat beteende som
publiceras på Konsumentverkets webbplats, antalet
konkreta exempel på positiva miljöeffekter av ett
ändrat beteende som publiceras i Råd & Rön samt
antalet konkreta exempel som finns tillgängliga i
butik.
Motionen
Martin Andreasson m.fl. (fp) kritiserar i motion L4
valet av indikatorer för delmål 2. Att räkna notiser
i Råd & Rön och på Konsumentverkets hemsida innebär,
enligt motionärerna, ett ingrepp i den redaktionella
bedömningen på tidningen respektive webbsidan och
kan leda till ett tryck på redaktionerna att
leverera notiser. Ett sådant förfaringssätt är
över huvud taget ett trubbigt instrument. Detta
gäller även förekomsten av exempel i butik. I
motionen begärs ett tillkännagivande om att
indikatorerna för delmål 2 inte är acceptabla och
att detta delmål över huvud taget inte bör gälla
förrän mer hållbara indikatorer har presenterats för
riksdagen (yrkande 4).
Utskottets ställningstagande
Utskottet har ingen annan uppfattning än regeringen
när det gäller vikten av att det finns incitament
som stimulerar till ett förändrat beteende och att
en ökad tillgång på konkreta exempel på de positiva
miljöeffekter som ett ändrat beteende kan ha på den
globala och lokala miljön kan fungera som sådana
incitament. Utskottet har således inget att erinra
mot utformningen av delmål 2.
När det gäller kritiken mot indikatorerna som förs
fram i motion L4 yrkande 4 kan utskottet konstatera
att motionärerna inte har något eget förslag till
vilka indikatorer som bör gälla i stället. Som
påpekats i föregående avsnitt är de i skrivelsen
angivna indikatorerna ett första steg i en
kontinuerlig utvecklingsprocess. Det kan givetvis
inte uteslutas att det efter ett tag visar sig att
indikatorerna för delmål 2 kan förbättras och
utvecklas. Enligt utskottets mening är det dock för
tidigt att i dag göra ställningstaganden om hur
detta bör ske. I stället bör resultatet av det
nyligen påbörjade arbetet inom Konsumentverket med
att utveckla indikatorerna avvaktas.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen
avslår motion L4 yrkande 4.
Delmål 3 Miljömärkningen och den etiska
märkningen skall ha en stor spridning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör
utformningen av delmål 3 och olika spörsmål
rörande etisk märkning och miljömärkning.
Utskottet hänvisar i huvudsak till tidigare
ställningstaganden från riksdagens sida samt
pågående och aviserat utredningsarbete.
Jämför reservationerna 4 (fp), 5 (m) och 6
(v).
Skrivelsen
I skrivelsen anförs att en förutsättning för att
konsumenterna skall kunna agera miljöanpassat är att
de har tillgång till relevanta verktyg som syftar
till att hjälpa och underlätta för dem att agera
miljöanpassat. Miljömärkningen är således ett
viktigt verktyg för att uppnå miljömålet inom
konsumentpolitiken, eftersom den ger konsumenterna
möjlighet att aktivt välja produkter som ur
miljöhänseende utgör bättre alternativ. Därigenom
kan produktutvecklingen påverkas i en mer
miljöanpassad riktning. Även etisk märkning är,
enligt regeringens uppfattning, ett viktigt verktyg
för att konsumenter som vill göra val utifrån etiska
aspekter skall kunna göra det. Eftersom
konsumentpolitikens mål om hållbara konsumtions- och
produktionsmönster numera inte endast innefattar den
ekologiska dimensionen, utan även den sociala och
ekonomiska dimensionen är det, menar regeringen,
relevant att under detta mål formulera ett delmål
som återspeglar en sådan tolkning av begreppet
hållbar utveckling.
Regeringen anser att det tredje delmålet för
miljöarbetet inom konsumentpolitiken bör vara att
miljömärkningen och den etiska märkningen skall ha
en stor spridning. Som indikator bör gälla inköp av
miljömärkta varor och tjänster uttryckt i procent av
total privat konsumtion.
Motionerna
I motion L4 av Martin Andreasson m.fl. (fp) anförs
att delmål 3 är alltför snävt formulerat och att
regeringen blandar ihop mål och medel. Enligt
motionärerna kan det inte vara ett mål i sig att det
förekommer miljömärkta varor och tjänster. Däremot
är det ett medel för att miljöpåverkan av
konsumtionen skall minska till en hållbar nivå.
Regeringens fokusering på de miljömärkta varorna
innebär också en risk för att man förlorar
helhetsperspektivet. Delmål 3 bör därför definieras
bredare och även beakta den tekniska och
metodmässiga utvecklingen inom konventionell
produktion. I motionen begärs ett tillkännagivande
om en utvidgning av delmål 3 (yrkande 5).
I samma motion pekas på risken för att en alltför
ymnig flora av olika märkningar skapar förvirring på
marknaden i stället för upplysning, vilket måste
beaktas noga innan staten aktivt främjar en viss typ
av märkning. En sådan analys saknas i skrivelsen. En
annan nackdel med olika märkningssystem är, anförs
det, att de medför administrativa kostnader som är
långt ifrån försumbara för företagen. I motionen
begärs ett tillkännagivande om vikten av att
uppmärksamma risken för målkonflikter mellan
miljömärkning och annan märkning inom ramen för
delmål 3 (yrkande 6).
I motion L247 av Inger René m.fl. (m) framhålls
att märkning av varor, dvs. etisk märkning,
jämställdhetsmärkning, miljömärkning och liknande,
bör tillåtas att vara ett konkurrensverktyg snarare
än ett statligt kontrollmedel. Lagstadgad märkning
innebär merkostnader för konsumenterna samtidigt som
effekterna är svårkontrollerade på mikronivå.
Medvetna konsumenter väljer bäst själva vilka
företag som producerar sina varor på ett sätt som
passar deras intressen och val. I motionen begärs
ett tillkännagivande i enlighet med vad som anförts
om frivillig märkning (yrkande 9).
Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v) anser i motion L251
att det är viktigt att staten bidrar till de ideella
organisationernas arbete för ökad kunskap och
efterfrågan av rättvisemärkta varor med ekonomiskt
stöd. Motionärerna begär ett tillkännagivande om att
regeringen skall ges i uppdrag att tillkalla en
utredning med uppdrag att se över möjligheterna att
införa ett permanent statligt stöd till
organisationer som arbetar med etisk märkning av
produkter.
I motion L302 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp)
begärs ett tillkännagivande som går ut på att
regeringen skall tillkalla en utredning med uppdrag
att ge en helhetssyn över gällande regler och vilka
alternativa vägar man kan använda för att göra
ekologiska och rättvisemärkta varor billigare för
konsumenten (yrkande 1). Motionärerna framhåller i
samma motion att transporter är en viktig
miljöaspekt som konsumenterna inte har möjlighet att
väga in vid sina köp. Genom märkning av varor med
uppgift om hur långt en vara transporterats, på
vilket sätt och hur mycket koldioxid som därvid
släppts ut skulle konsumentmakten öka och högre krav
ställas på producenter och transportörer.
Motionärerna begär ett tillkännagivande i enlighet
med det anförda (yrkande 2).
Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) begär i motion
Sf292 ett tillkännagivande som går ut på att alla
pensionsfonder skall åläggas att redovisa vilka
sociala, etiska och miljömässiga ställningstaganden
och riktlinjer som gäller i verksamheten som
konsumentupplysning (yrkande 4).
Utskottets ställningstagande
Vad först gäller de synpunkter på delmål 3 som förs
fram i motion L4 yrkandena 5 och 6 bör erinras om
att ett liknande delmål bestämdes i samband med 2001
års konsumentpolitiska beslut, nämligen att
miljömärkningen och den etiska märkningen skall få
större spridning. Utskottet hade då inget att erinra
mot delmålet och uttalade för sin del att
miljömärkning och etisk märkning är viktiga verktyg
för att konsumenterna skall kunna göra väl avvägda
val på marknaden.
Utskottet finner inte skäl att i dag göra någon
annan bedömning och ställer sig därmed bakom delmål
3 och dess utformning. Som framgår av skrivelsen är
avsikten att nu aktuella delmål skall gälla för
tiden fram t.o.m. år 2005. Inför ett förnyat
konsumentpolitiskt ställningstagande till delmålen
för tiden efter år 2005 förutsätter utskottet att
regeringen överväger de synpunkter och önskemål som
förs fram i motion L4 yrkandena 5 och 6.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen
avslår motion L4 yrkandena 5 och 6.
När det sedan gäller motion L247 yrkande 9 kan
konstateras att motsvarande motionsyrkanden har
avstyrkts tidigare av utskottet, bl.a. i de av
riksdagen godkända betänkandena 2001/02:LU2,
2001/02:LU18 och 2001/02:LU28. Utskottet har därvid
i huvudsak hänvisat till att varken miljömärkning
eller etisk märkning är obligatorisk, varför ett
bifall till motionsyrkandet inte skulle tjäna något
syfte. Utskottet har alltjämt samma inställning och
föreslår att motionsyrkandet skall avslås.
I fråga om de önskemål om olika åtgärder för att
främja etisk märkning och redovisning som tas upp i
motionerna L251, L302 yrkande 1 och Sf292 yrkande 4
bör erinras om att regeringen, i enlighet med vad
som aviserats i skrivelsen, nyligen givit
Konsumentverket i uppdrag att kartlägga vad som
omfattas av begreppet etisk märkning och att göra en
analys av hur det framtida arbetet med den etiska
märkningen bör bedrivas inom ramen för
konsumentpolitiken. Uppdraget skall redovisas senast
den 29 augusti 2003.
Enligt vad utskottet erfarit pågår också arbete
inom Regeringskansliet med att utforma direktiv till
den i skrivelsen redovisade utredningen om hållbar
konsumtion. I uppdraget kommer, enligt vad som
närmare anges i skrivelsen, att ingå att precisera
begreppen hållbar konsumtion och hållbara
konsumtionsmönster och hur dessa kan integreras med
åtgärder för hållbar produktion, att vidga synen på
vad hållbar konsumtion kan komma att innebära
globalt, nationellt och på individuell nivå, att
redogöra för vilka aktörer som berörs och vilka som
har ett särskilt ansvar samt undersöka på vilket
sätt de kan involveras, att särskilt belysa statens
roll för att skapa förutsättningar för hållbar
konsumtion och att föreslå strategiska områden och
åtgärder på området. Utskottet utgår från att
motionsspörsmålen kommer att aktualiseras såväl inom
ramen för det nyligen påbörjade kartläggningsarbetet
som inom det aviserade arbetet inom
Regeringskansliet.
I sammanhanget bör framhållas att spörsmål kring
etisk märkning och redovisning under senare år också
rönt uppmärksamhet på EU-nivå, bl.a. i den grönbok
om främjande av en europeisk ram för företagens
sociala ansvar som kommissionen överlämnade i juli
2001, KOM(2001) 366. Syftet med grönboken var dels
att påbörja en debatt om företagens sociala ansvar
som begrepp, dels att fastställa hur man kan inrätta
ett partnerskap för utarbetande av en europeisk ram
för främjande av företagens sociala ansvar. I
grönboken togs upp bl.a. frågor kring etisk
märkning, miljömärkning och redovisning av etiska
och sociala ställningstaganden. Europaparlamentet
yttrade sig över grönboken i ett betänkande som
antogs i maj 2002 och förde därvid fram en rad olika
förslag och synpunkter på området. Bland annat
uppmanades samtliga privata och kollektiva
pensionsfonder inom EU att uppge etiska kriterier
för sina investeringar. Grönboken och de synpunkter
som framförts med anledning av denna följdes upp i
ett meddelande från kommissionen som överlämnades i
juli 2002, KOM(2002) 347.
Vad slutligen gäller frågan om märkning av varor
med information om transportsätt, transportväg och
koldixoidutsläpp, som tas upp i motion L302 yrkande
2 torde, såvitt utskottet kan bedöma, framtagandet
av ett sådant märkningssystem inte vara helt
problemfritt. I likhet med vad utskottet fann våren
2002 vid behandlingen av ett liknande motionsyrkande
i det av riksdagen godkända betänkande 2002/03:LU18
utgår dock utskottet från att spörsmålet kommer att
blir föremål för överväganden inom ramen för arbetet
med att utveckla miljömärkningsarbetet.
Mot bakgrund av vad som nu har anförts finner
utskottet inte skäl att ta initiativ till någon
åtgärd från riksdagens sida med anledning av
motionerna L251, L302 och Sf292 yrkande 4, som
därför bör avslås.
Handlingsplan för hållbar konsumtion
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande med
krav på tillsättande av en
hållbarhetskommission för aviserat arbete med
en handlingsplan. Jämför reservation 7 (fp).
Bakgrund
Vid FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling i
Johannesburg i augusti och september 2002 antogs en
politisk deklaration och en genomförandeplan för
hållbar utveckling, vilka innebär att all utveckling
skall vara hållbar med en integrerad behandling av
ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter. En
nyckelfråga för världstoppmötet var hur arbetet för
hållbar utveckling fortsättningsvis skall hanteras
inom det internationella systemet. Enligt
genomförandeplanen skall ett tioårigt ramverk av
program till stöd för initiativ som påskyndar en
övergång till hållbar konsumtion och produktion
utvecklas. De åtaganden som gjordes i Johannesburg
kompletterar den s.k. Millenniedeklarationen, som
antogs vid FN:s generalförsamlings särskilda
toppmöte i september 2000.
Även inom EU har frågor rörande hållbar konsumtion
uppmärksammats under senare tid. Sålunda överlämnade
kommissionen i februari 2001 en grönbok om
integrerad produktpolicy, KOM(2001) 68. I grönboken
tas upp en rad frågor med anknytning till hållbar
konsumtion, bl.a. miljöledning, miljörevision,
forskning och offentlig upphandling.
Skrivelsen
Som framgår av föregående avsnitt avser regeringen
att tillkalla en särskild utredare med uppgift att
föreslå en handlingsplan för hållbar konsumtion.
Såväl sociala, ekologiska som ekonomiska aspekter
bör, enligt regeringens bedömning, integreras i
handlingsplanen. I uppdraget bör ingå att precisera
begreppen hållbar konsumtion och hållbara
konsumtionsmönster och hur dessa kan integreras med
åtgärder för hållbar produktion, att vidga synen på
vad hållbar konsumtion kan komma att innebära
globalt, nationellt och på individuell nivå, att
redogöra för vilka aktörer som berörs och vilka som
har ett särskilt ansvar samt undersöka på vilket
sätt de kan involveras, att särskilt belysa statens
roll för att skapa förutsättningar och att föreslå
strategiska områden och åtgärder för hållbar
konsumtion.
Motionen
Martin Andreasson m.fl. (fp) kritiserar i motion L4
regeringens planer på att tillkalla en särskild
utredare och utredningsuppdragets utformning. Enligt
motionärernas uppfattning hade det varit lämpligare
att tillkalla en hållbarhetskommission, som är ett
bättre forum för ifrågavarande uppdrag än en
ensamutredare. Regeringen bör således ges i uppdrag
att tillkalla en sådan kommission med uppgift att
göra en djupgående analys av vilka organisatoriska,
ekonomiska och legala förutsättningar som behövs för
att samhället bättre skall kunna hantera hållbar
utveckling. I arbetet bör, anförs det, särskilt
behoven av tvärdisciplinärt arbete över olika
områdes- och sektorsgränser beaktas. Analysen bör
vidare lämna förslag till vilka organisatoriska
förändringar i vid mening som bör genomföras för att
skapa ett modernt effektivt och rationellt
fungerande Sverige. I motionen begärs ett
tillkännagivande i enlighet med vad som anförts om
en hållbarhetskommission (yrkande 7).
Utskottets ställningstagande
Utskottet välkomnar den aviserade utredningen och
ser med stort intresse fram emot resultatet av dess
arbete. Enligt utskottets mening saknas för
närvarande skäl för riksdagen att ta något initiativ
vad gäller den närmare utformningen av utredningen
och sättet på vilket utredningsarbetet bör bedrivas.
Med det anförda föreslår utskottet att motion L4
yrkande 7 skall avslås.
Reservationer
1. Miljömålet i konsumentpolitiken (punkt 1)
av Jan Ertsborn och Martin Andreasson (båda fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 1. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:L4 yrkande 1.
Ställningstagande
I skrivelsen anför regeringen att konsumenterna på
lång sikt inte skall behöva välja mellan
miljöanpassade och miljöskadliga varor, eftersom de
miljöskadliga varorna skall ha fasats ut. Enligt vår
uppfattning ger detta uttryck för en felaktig syn på
miljömålet. Målet bör i stället vara att underlätta
för konsumenterna att kunna välja att agera på ett
sätt som minskar belastningen på miljön. Vi menar
att miljömålet inom konsumentpolitiken framför allt
borde inriktas på att ta hänsyn till miljöskadliga
faktorer vid utformningen av
konsumentlagstiftningen, att undvika konflikter
mellan miljö- och konsumentpolitiken samt att, inom
ramen för att stärka konsumenternas rättigheter och
ställning, underlätta deras möjligheter att träffa
miljöanpassade konsumtionsval. Det leder till en
ökad risk för konflikt mellan miljömålet och de
andra målen att belasta konsumentpolitiken med
alltför långtgående miljöpolitiska ambitioner. I
tidigare sammanhang har vi framhållit att det första
målet för konsumentpolitken bör vara att stärka
konsumenternas ställning. Det finns skäl att nu göra
den markeringen att detta även bör gälla inom
miljöområdet. Regeringen bör bedriva sitt arbete på
området i enlighet med det nu sagda.
Vad som sålunda anförts i reservationen bör
riksdagen, med bifall till motion L4 yrkande 1, som
sin mening ge regeringen till känna.
2. Delmål 1 (punkt 2)
av Jan Ertsborn och Martin Andreasson (båda fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:L4 yrkandena 2 och 3.
Ställningstagande
När det gäller delmål 1 underskattar regeringen,
enligt vår uppfattning, priset som faktor vid
miljöanpassade produktval. Samtidigt tyder vissa
formuleringar i skrivelsen på att regeringen har
långtgående ambitioner att ändra pris-
incitamentsstrukturen. Det råder således en
ambivalens i synen på priset som faktor.
Formuleringen att miljöanpassade och konventionella
produkter skall likställas skulle kunna medföra
stora ekonomiska ansträngningar för hushållen och
innebär också ett felaktigt sätt att använda
miljöinriktade ekonomiska styrmedel. Miljöavgifter
bör i stället vara ett sätt att i producentledet
internalisera de externa kostnaderna för
belastningen på miljön. Därigenom uppnås ett ökat
incitament för producenterna att effektivisera
exempelvis produktionsmetoderna. Sekundärt verkar
detta fördyrande på varorna, vilket får
konsumenterna att beakta de faktiska
miljökostnaderna vid sina konsumtionsval. Däremot är
det inte rimligt eller önskvärt att staten försöker
styra priserna i konsumentledet. Hänsynen till många
hushålls ansträngda ekonomi bör verka avhållande på
alla former av prishöjarpolitik. Det är angeläget
att regeringen beaktar detta i det fortsatta arbetet
på området.
Vi anser vidare att den ena indikatorn för delmål
1, närhet till källsortering, är alltför snävt
formulerad. På många håll är källsorteringen
organiserad så att den närmast är ett privilegium
för den som inte är rörelsehindrad, har tillgång
till bil och har gott utrymme för att förvara
återvinningskärl. Många återvinningsstationer kan
inte användas av rörelsehindrade. Indikatorn bör
således kompletteras med faktisk tillgänglighet för
konsumenterna. Regeringen bör därför omformulera
indikatorn i enlighet härmed.
Vad som sålunda anförts i reservationen bör
riksdagen, med bifall till motion L4 yrkandena 2 och
3, som sin mening ge regeringen till känna.
3. Delmål 2 (punkt 3)
av Jan Ertsborn och Martin Andreasson (båda fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 3. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:L4 yrkande 4.
Ställningstagande
Kritik kan, enligt vår uppfattning, riktas mot de
indikatorer som regeringen angivit för delmål 2. Att
räkna notiser i Råd & Rön och på Konsumentverkets
webbsida på Internet leder till ett ingrepp i den
redaktionella bedömningen som de ansvariga för
tidningen och webbsidan har att göra. Eftersom såväl
webbsidan som Råd & Rön produceras av en av
regeringen underställd myndighet, skapar
indikatorerna också ett tryck på redaktionerna att
leverera, dvs. att i värsta fall minska den
källkritiska granskningen för att kunna visa upp ett
större antal positiva exempel. Mekaniskt räknande är
över huvud taget ett mycket trubbigt instrument.
Samma kritik kan, menar vi, anföras när det gäller
förekomsten av goda exempel i butik. Sammantaget är
det mycket tveksamt i vilken mån en trovärdig
statistik blir så pass relevant att den kan göras
till indikator för ett centralt delmål inom
konsumentpolitiken. Vi anser att delmål 2 inte bör
gälla innan regeringen kunnat presentera mer
hållbara indikatorer för riksdagen.
Vad som sålunda anförts i reservationen bör
riksdagen, med bifall till motion L4 yrkande 4, som
sin mening ge regeringen till känna.
4. Delmål 3 (punkt 4)
av Jan Ertsborn och Martin Andreasson (båda fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 4. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:L4 yrkandena 5 och 6.
Ställningstagande
När det gäller delmål 3 innebär detta, enligt vår
uppfattning, en sammanblandning av mål och medel.
Målet kan rimligtvis inte vara att konsumenterna
skall köpa miljömärkta varor utan att miljöpåverkan
av konsumtion skall minska till hållbar nivå.
Miljömärkningen är i många fall ett effektivt medel
för att nå målet, dock inget mål i sig. Regeringens
ensidiga fokusering på miljömärkta varor leder till
en uppenbar risk för att man tappar
helhetsperspektivet. Konsumtionens miljöeffekter
påverkas således även av utvecklingen av den
konventionella produktionen. Regeringen bör därför
utvidga delmål 3 till att även omfatta sådan
produktion.
Märkningssystemen har också vissa nackdelar som
måste vägas in i bedömningen. En alltför ymnig flora
av olika märkningar skapar förvirring på marknaden i
stället för upplysning. Alla märkningssystem har
vidare administrativa kostnader som är långt ifrån
försumbara, vilket kan upplevas som en
konkurrensnackdel, särskilt för små företag. Innan
det statliga engagemanget i olika märkningssystem
utökas bör dessa frågor noga övervägas. Regerigen
bör omgående se till att sådana överväganden kommer
till stånd.
Vad som sålunda anförts i reservationen bör
riksdagen, med bifall till motion L4 yrkandena 5 och
6, som sin mening ge regeringen till känna.
5. Frivillig märkning (punkt 5)
av Inger René, Bertil Kjellberg och Henrik von
Sydow (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 5. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:L247 yrkande 9.
Ställningstagande
I skrivelsen finns formuleringar som tyder på att
regeringen inte är främmande för att införa
lagstadgade märkningssystem. Enligt vår uppfattning
är det därför angeläget att framhålla vikten av att
miljömärkning, jämställdhetsmärkning och annan etisk
märkning får fortsätta att vara konkurrensverktyg
snarare än ett statligt kontrollmedel. Lagstadgad
märkning innebär merkostnader för konsumenterna
samtidigt som effekterna är svårkontrollerade på
mikronivå. Medvetna konsumenter väljer bäst själva
vilka företag som producerar sina varor på ett sätt
som passar deras intressen och val.
Vad som sålunda anförts i reservationen bör
riksdagen, med bifall till motion L247 yrkande 9,
som sin mening ge regeringen till känna.
6. Etisk märkning (punkt 6)
av Tasso Stafilidis (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 6. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:L251, 2002/03: L302
yrkande 2 och 2002/03:Sf292 yrkande 4 samt avslår
motion 2002/03: L302 yrkande 1.
Ställningstagande
I likhet med motionärerna bakom motion L251 anser
jag att det är viktigt att det konkreta arbetet för
rättvis handel stärks. Det är således inte
tillräckligt att arbetet bara bedrivs inom ramen för
ideella frivilligorganisationer med begränsade
resurser. På samma sätt som staten har bidragit till
att stärka arbetet med ekologiskt odlade produkter
är det viktigt att staten bidrar med ekonomiskt stöd
till de idellea organisationernas arbete för kunskap
om och efterfrågan av rättvisemärkta produkter. Ett
statligt stöd innebär också en ökad status för
arbetet på området. Regeringen bör därför snarast
låta utreda möjligheterna att införa ett statligt
permanent stöd till frivilligorganisationer som
arbetar med etisk märkning.
Från konsumentsynpunkt är det inte bara viktigt
att konsumenterna genom märkning får information om
på vilket sätt varorna har producerats. Det är
enligt min uppfattning lika viktigt att företagen
redovisar sina etiska och sociala ställningstaganden
i olika avseenden. Inte minst gäller detta de
pensionsfonder som numera ingår i det allmänna
pensionssystemet. Jag anser att det, i likhet med
vad som nyligen gjorts i Storbritannien, bör införas
ett krav på att alla pensionsfonder skall redovisa
de etiska, sociala och miljömässiga
ställningstaganden som ligger till grund för
verksamheten, exempelvis huruvida en pensionsfond
investerar pensionsspararnas pengar i företag som
producerar vapen. På så sätt skulle spararna ges ett
bättre underlag inför sina val av fonder. Regeringen
bör låta utreda frågan och återkomma till riksdagen
med förslag.
Slutligen vill jag framhålla vikten av att
konsumenterna ges en möjlighet att väga in
transportaspekten vid sina produktval. Genom
märkning av en produkt med information om
transportsätt, transportväg och hur mycket koldioxid
som släppts ut under transporten ställs större krav
på producenter och transportörerna samtidigt som
konsumentmakten ökar. En sådan märkningsordning bör
därför införas.
Vad som sålunda anförts i reservationen bör
riksdagen, med bifall till motionerna L251, L302
yrkande 2 och Sf292 yrkande 4 och med avslag på
motion L302 yrkande 1, som sin mening ge regeringen
till känna.
7. Inrättande av hållbarhetskommission
(punkt 7)
av Jan Ertsborn och Martin Andreasson (båda fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 7. Därmed bifaller
utskottet motion 2002/03:L4 yrkande 7.
Ställningstagande
Vi välkomnar att regeringen avser att låta utreda
begreppet hållbar konsumtion och hur detta kan
uppnås. Enligt vår mening är dock en
hållbarhetskommission ett bättre forum för en sådan
utredning. Vi anser alltså att en
hållbarhetskommission skall tillsättas i stället för
den av regeringen aviserade ensamutredaren. En sådan
kommission bör ges i uppdrag att göra en djupgående
analys av vilka organisatoriska, legala och
ekonomiska förutsättningar som behövs för att
samhället bättre skall kunna hantera hållbar
utveckling. I detta arbete bör särskilt behoven av
tvärdisciplinärt arbete över olika ämnes- och
sektorsgränser beaktas. Analysen bör vidare leda
fram till förslag på vilka organisatoriska
förändringar i vid mening som bör genomföras för att
skapa ett modernt, effektivt och rationellt
fungerande Sverige. Regeringen bör ges i uppdrag att
omgående låta utarbeta direktiv till och tillkalla
en hållbarhetskommission i enlighet med vad vi nu
föreslagit.
Vad som sålunda anförts i reservationen bör
riksdagen, med bifall till motion L4 yrkande 7, som
sin mening ge regeringen till känna.
Särskilda yttranden
1. Miljömålet i konsumentpolitiken
av Inger René, Bertil Kjellberg och Henrik von
Sydow (alla m).
I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för
effekterna av ett antal miljöåtgärder inom ramen för
konsumentpolitiken samt lämnar förslag på nya
delmål. Vi delar inte flera av de underliggande
antaganden som skrivelsen är uppbyggd på och
beklagar att regeringen fortsätter att förorda
lösningar där makt systematiskt överförs från
svenska konsumenter till centrala beslutsfattare i
departement, regering och riksdag.
För det första: I skrivelsen anges att det är en
angelägen konsumentpolitisk uppgift att medverka
till att människor utvecklar konsumtionsmönster som
belastar miljön så lite som möjligt. Med det
ställningstagandet använder regeringen svenska
konsumenter till att bli ett medel för en överordnad
politisk målsättning. Det är en utveckling som i
grunden försvagar både den enskilda människans makt
som konsument och marknadsekonomins
välståndsskapande funktioner. Problemet är inte bara
att den enskilda konsumentens kapacitet och behov av
ett brett utbud förringas. Det innebär också att
varor och tjänster riskerar att bli dyrare, eftersom
producenterna kommer att vältra över de extra
kostnaderna som förslagen kan innebära på
konsumenterna.
För det andra: Det är med skrivelsen uppenbart att
det föreligger tydliga målkonflikter i regeringens
konsumentpolitik. Miljömålet är bara ett av flera
andra konsumentpolitiska mål. Hur en avvägning
mellan de olika målsättningarna skall ske har
regeringen hittills inte redovisat på ett trovärdigt
sätt. Regeringen har inte heller initierat en
diskussion och än mindre en redogörelse för hur
pris och konkurrens påverkas av ett utvecklat
miljömål. Mot bakgrund av att just låga priser och
bred konkurrens tillhör kärnan av konsumenternas
intressen är detta anmärkningsvärt.
För det tredje: Regeringen utgår från att högre
konsumtion med nödvändighet blir en följd av ökad
tillväxt och att samhället för att rädda miljön
måste bryta sambandet mellan högre tillväxt och
miljöbelastning. Vi motsätter oss ett sådant synsätt
på tillväxt, konsumtion och miljöpåverkan. Det är
både akademiskt och empiriskt belagt att
miljöbelastning och tillväxt inte följs åt i
ständigt uppåtgående linjer, utan att
miljöbelastningen generellt når sin högsta nivå då
ett samhälle befinner sig på en industriell
utvecklingsnivå som i aktuell forskning kan sägas
motsvara Sveriges utvecklingsnivå i mitten av 1900-
talet. Efter denna punkt och under förutsättning att
tillväxten ökar så tenderar miljöbelastningen i
stället att minska. Tillväxt leder nämligen i de
allra flesta fall till att råvaror konsumeras i
mindre utsträckning i takt med att immateriella
storheter ökar i värde. Till exempel kan det
framhållas att banktjänster i ett i-land är oändligt
mycket mer värda än råolja. Den här utvecklingen
bekräftas av det faktum att priserna på det absoluta
flertalet av våra råvaror sjunker, snarare än ökar.
Visst finns det enskilda råvaror som under särskilda
omständigheter ökar i kostnad, men skulle
regeringens premisser vara korrekta så skulle ökad
tillväxt leda till att råvarorna blir dyrare, vilket
alltså inte är fallet sett över hela fältet.
Regeringens antagande blir än allvarligare om man
beaktar de bredare konsekvenserna av påståendet. Då
regeringen hävdar att konsumtion leder till osund
och onödig miljöbelastning signalerar regeringen att
tillväxt är av ondo. Inget kan vara mer felaktigt
och skadligt. Tvärtom behöver både länder i
västvärlden och u-länderna växande ekonomier för att
kunna möta de utmaningar av både social och
ekologisk karaktär som samhället står inför. Men
vi och andra är bättre rustade att möta de
utmaningarna med en ekonomi som växer och blir
större, än med en ekonomi som krymper. Inte minst
med anledning av tillväxtens betydelse för mindre
utvecklade länder är regeringen besvärande oklar om
sin syn på tillväxt, konsumtion och miljö.
Till sist: För ytterligare resonemang och förslag
om hur konsumenters makt kan stärkas och hur
intresset av låga priser och hög konkurrens värnas
hänvisar vi till motion 2002/03:L247 där Moderata
samlingspartiet redogör för en i grunden annorlunda
konsumentpolitik än den regeringen bedriver.
2. Etisk märkning
av Tasso Stafilidis (v).
Jag vill framhålla vikten av att ekologiska och
rättvisemärkta varor kan säljas till samma priser
som eller helst lägre priser än traditionella
livsmedel. I likhet med motionärerna bakom motion
L302 yrkande 1 anser jag därför att det är angeläget
att få en helhetssyn vad gäller gällande regelverk
och vilka alternativa vägar man kan gå för att
underlätta försäljningen av sådana varor. Jag
förutsätter dock att regeringen ser till att
motionsspörsmålet uppmärksammas inom ramen för det
nyligen påbörjade arbetet inom Konsumentverket och
den aviserade utredningen om hållbar konsumtion. För
närvarande har jag därför valt att inte formellt
yrka bifall till motionsyrkandet. Jag avser dock att
noga följa arbetet på området och återkomma i frågan
om skäl för det skulle framkomma.
3. Inrättande av hållbarhetskommission
av Tasso Stafilidis (v).
I skrivelsen aviserar regeringen att man avser att
tillkalla en särskild utredare med uppgift att
föreslå en handlingsplan för hållbar konsumtion.
Enligt min uppfattning är det kommande
utredningsuppdraget mycket angeläget. Ur principiell
synvinkel anser jag dock att ett utredningsuppdrag
med en sådan vikt och omfattning generellt sett
skall utföras inom ramen för en parlamentariskt
tillsatt kommitté och inte av en ensamutredare. Jag
avser att verka för att en sådan kommitté tillsätts
och finner därför inte skäl att nu formellt yrka
bifall till motion L4 yrkande 7.
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Skrivelsen
I regeringens skrivelse 2002/03:31 Utvärdering av
miljömålet i konsumentpolitiken anges nya delmål för
miljömålet inom konsumentpolitiken och lämnas en
redovisning av effekterna av vissa miljöåtgärder
inom det konsumentpolitiska arbetet.
Följdmotion
2002/03:L4 av Martin Andreasson m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om mål för
konsumentpolitiken.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om användandet av
ekonomiska styrmedel inom ramen för delmål 1.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att göra
tillgänglighet till en indikator för delmål 1.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om delmål 2 i sin
helhet.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utvidgning av
delmål 3.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att uppmärksamma
risken för målkonflikter mellan att främja
miljömärkning och annan märkning av produkter inom
ramen för delmål 3.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en
hållbarhetskommission.
Motioner från allmänna motionstiden
2002/03:L247 av Inger René m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om frivillig märkning
av varor.
2002/03:L251 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att möjligheten att införa
ett permanent statligt stöd till organisationer som
arbetar med etisk märkning av produkter utreds.
2002/03:L302 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en utredning
måste tillsättas som ger en helhetssyn över de
regler som tillämpas och vilka alternativa vägar
man kan gå för att göra ekologiska och
rättvisemärkta varor billigare för konsumenten.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det skall vara
möjligt för konsumenten att se hur långt varan har
transporterats, med vilket transportslag och hur
stor mängd koldioxid som har släppts ut på grund
av transporten.
2002/03:Sf292 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige likt England skall kräva att alla
pensionsfonder skall redovisa sociala, etiska och
miljömässiga ställningstaganden och riktlinjer för
sin verksamhet, såsom konsumentupplysning.