Lagutskottets betänkande
2002/03:LU10

Barn och föräldrar, m.m.

Sammanfattning

I   betänkandet   behandlar   utskottet   drygt   60
motionsyrkanden  från  den  allmänna motionstiden år
2002   varav  huvuddelen  gäller   rättsförhållandet
mellan  barn  och  föräldrar.  Motionsyrkandena  rör
bl.a. olika  frågor  om vårdnad, umgänge, underhåll,
förfarandet i vårdnads-  och umgängesmål, förmyndare
och   god   man,  faderskap,  adoption,   assisterad
befruktning samt särkullbarns rätt till arv.

Utskottet   avstyrker    bifall    till   samtliga
motionsyrkanden,  i  huvudsak med hänvisningar  till
tidigare  ställningstaganden  från  riksdagens  sida
samt pågående utrednings- och beredningsarbete.
I betänkandet  finns  tio  reservationer  och  sju
särskilda yttranden.


Utskottets förslag till riksdagsbeslut



1. Hänsynen till barnets bästa, m.m.

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:L211,
2002/03:L234,    2002/03:    L248    yrkande   1,
2002/03:L258 yrkande 1, 2002/03:L280 och 2002/03:
Ju224 yrkande 4.
Reservation 1 (kd)
Reservation 2 (v)

2. Vårdnaden vid våld m.m. inom familjen

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:L205,
2002/03:L230 yrkande 1, 2002/03:Ju361  yrkande 6,
2002/03:Sf379 yrkande 2, 2002/03:So360 yrkande 12
och 2002/03:So510 yrkande 4.
Reservation 3 (m, kd, c)

3. Fler än två vårdnadshavare

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:L286,
2002/03:L303 och 2002/03: L323.

4. Umgängessabotage

Riksdagen avslår motion 2002/03:L270.

5. Talerätt i mål om umgänge

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:L224,
2002/03:L243 och 2002/03: L268.

6. Underhållsbidrag vid växelvis boende

Riksdagen avslår motion 2002/03:L326.

7. Samarbetssamtal

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf380 yrkandena
3 och 4.
Reservation 4 (kd, c)

8. Juridiskt biträde för barn

Riksdagen   avslår  motionerna  2002/03:L248
yrkande 3, 2002/03:L330 och 2002/03:L337.

9. Behörighetskrav för domare

Riksdagen   avslår    motionerna   2002/03:L230
yrkande   2,   2002/03:L258   yrkande    2    och
2002/03:L294 yrkande 1
Reservation 5 (kd)

10. Åtgärder för att undvika tvister och
alternativ tvistlösning

Riksdagen    avslår   motionerna   2002/03:L294
yrkande 2 och 2002/03:L295.

11. Olovligt bortförda barn i
internationella förhållanden

Riksdagen avslår motion 2002/03:L257.

12. Könsneutrala författningar

Riksdagen avslår motion 2002/03:L232.
Reservation 6 (v)

13. Förmyndare och god man

Riksdagen avslår  motionerna  2002/03:L217  och
2002/03:L328.

14. Skuldsatta barn

Riksdagen avslår motion 2002/03:L307.

15. Myndighetsåldern

Riksdagen avslår motion 2002/03:K325.

16. Namngivningsceremoni för barn

Riksdagen avslår motion 2002/03:K428.

17. Faderskap

Riksdagen  avslår  motionerna  2002/03:L204 och
2002/03:L266.
Reservation 7 (m, fp, kd, c)

18. Partnerskap och adoption

Riksdagen    avslår   motionerna   2002/03:L254
yrkande 6 samt 2002/03: L314 yrkandena 1-3.
Reservation 8 (kd)

19. Äktenskap mellan adoptant och
adoptivbarn

Riksdagen avslår motion 2002/03:L219 yrkande 2.

20. Översyn av adoptionslagstiftningen

Riksdagen   avslår    motionerna   2002/03:L207
yrkandena 1-3, 2002/03: L219 yrkandena 1, 3 och 4
samt 2002/03:L314 yrkande 4.

Reservation 9 (m, kd)



21. Rätt till insemination för lesbiska
kvinnor

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:L222,
2002/03:L235,    2002/03:   L249    yrkande    1,
2002/03:L254     yrkande     7,     2002/03:L265,
2002/03:L274,  2002/03:L318   yrkande   20   samt
2002/03: L320.
Reservation 10 (fp)

22. Rätt till s.k. provrörsbefruktning för
lesbiska kvinnor

Riksdagen  avslår  motionerna  2002/03:L293 och
2002/03:L296.

23. Särkullbarns rätt till arv

Riksdagen avslår motion 2002/03:L237.



Stockholm den 18 mars 2003


På lagutskottets vägnar


Inger René


Följande  ledamöter  har deltagit i beslutet:  Inger
René (m), Raimo Pärssinen  (s),  Jan  Ertsborn (fp),
Christina  Nenes  (s),  Hillevi Larsson (s),  Yvonne
Andersson (kd), Tasso Stafilidis  (v),  Maria Hassan
(s),  Bertil  Kjellberg  (m), Rezene Tesfazion  (s),
Martin Andreasson (fp), Viviann  Gerdin  (c), Anneli
Särnblad  Stoors  (s), Henrik von Sydow (m),  Niclas
Lindberg (s), Johan  Löfstrand (s) och Peter Jonsson
(s).

Viviann Gerdin (c) har  inte  deltagit  i besluten
under förslagspunkterna 18-20.


2002/03

LU10


Utskottets överväganden



Vårdnad


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör
   hänsynen till barnets bästa, m.m.,
   vårdnaden vid våld m.m. inom familjen och
   fler än två vårdnadshavare.
Utskottet hänvisar till pågående
utredningsarbete. Jämför reservationerna nr 1
(kd), nr 2 (v) och nr 3 (m, kd och c).

Inledning


Rättsförhållandet mellan barn och föräldrar regleras
i  föräldrabalken. Under de senaste decennierna  har
denna lagstiftning genomgått betydande förändringar.

Bland  de  senaste ändringarna bör särskilt nämnas
1998  års  föräldrabalksreform  varvid  reglerna  om
vårdnad,  boende   och   umgänge   ändrades   (prop.
1997/98:7,   bet.  1997/98:LU12).  Ändringarna,  som
trätt i kraft  den  1 oktober 1998, syftade till att
betona    vikten   av   samförståndslösningar    och
underlätta  för föräldrar att i så stor utsträckning
som  möjligt komma  överens.  Ett  annat  syfte  med
reformen var att bereda vägen för en ökad användning
av gemensam vårdnad.
Ett    viktigt   inslag   var   en   satsning   på
socialnämndernas  arbete.  Föräldrar  som är överens
kan numera reglera vårdnad, boende och umgänge genom
avtal som godkänns av socialnämnden. Ett  avtal  som
godkänts  av  nämnden gäller och kan verkställas som
ett lagakraftvunnet  domstolsavgörande.  Föräldrarna
kan få hjälp av kommunen att ingå ett sådant avtal.
Genom  reformen vidgades domstolens möjlighet  att
besluta  om   gemensam  vårdnad.  Domstolen  kan  nu
besluta  om gemensam  vårdnad  även  om  föräldrarna
motsätter  sig  detta.  En förutsättning är dock att
gemensam vårdnad är bäst  för  barnet. Principen att
föräldrar med gemensam vårdnad skall  kunna  enas  i
frågor  som  rör  barnet modifierades något. Sålunda
infördes en möjlighet  att  besluta om umgänge också
när  föräldrarna  har  gemensam  vårdnad.  Det  blev
vidare möjligt att vid gemensam  vårdnad besluta vem
av föräldrarna som barnet skall bo  tillsammans med,
vilket anses innebära att domstolen även kan besluta
att  barnet  skall bo hos var och en av  föräldrarna
(s.k. växelvis boende).
Våren 1999 beslutade  riksdagen,  i  enlighet  med
utskottets  förslag, i betänkande 1999/2000:LU15 ett
tillkännagivande  om  en  utvärdering  av  1998  års
föräldrabalksreform,  såvitt  avser gemensam vårdnad
mot  en  förälders vilja och barnets  boende  (rskr.
176).

I juni 2002 tillkallade regeringen en parlamentarisk
kommitté för  att  utvärdera 1998 års vårdnadsreform
(dir. 2002:89). Kommittén  har  antagit  namnet 2002
års vårdnadskommitté.

Kommitténs  huvuduppgift är att undersöka  hur  de
nya reglerna om  vårdnad m.m. tillämpas av domstolar
och socialnämnder.  På  grundval  av  undersökningen
skall  kommittén  ta ställning till om reglerna  bör
ändras   i   något  avseende   för   att   reformens
grundläggande  syften  skall  uppnås,  nämligen  att
underlätta  för föräldrar att i så stor utsträckning
som möjligt komma  överens,  att bereda vägen för en
ökad användning av gemensam vårdnad  och  att betona
principen om barnets bästa.
Utvärderingen     skall     inriktas     på    hur
socialnämnderna    har    klarat    av    sina   nya
arbetsuppgifter  och vad reformen har inneburit  för
strävandena  att  föra  bort  vårdnadsfrågorna  från
domstolarna.  Har  de   nya   reglerna   blivit  det
instrument  för  att  nå  samförståndslösningar  som
avsetts? En annan huvudfråga är vilka följder de nya
reglerna om gemensam vårdnad  och  boende  har fått.
Det  skall  särskilt  uppmärksammas hur de tillämpas
när det har förekommit  övergrepp eller misstanke om
detta.  Skulle  det  visa sig  att  möjligheten  för
domstolarna att besluta  om  växelvis  boende mot en
förälders  vilja  har fått negativa effekter,  skall
kommittén  överväga  om  möjligheten  bör  begränsas
eller avskaffas.
En  närliggande  fråga  är  beslutanderätten  inom
ramen för gemensam vårdnad. Kommittén skall överväga
om de regler om beslutsfattande som i dag gäller vid
gemensam  vårdnad är lämpligt utformade mot bakgrund
av förutsättningarna att besluta om gemensam vårdnad
mot en förälders vilja. Kommittén skall uppmärksamma
de problem  som  Kommittén  mot  barnmisshandel  har
pekat  på  när  det  gäller  att  tillförsäkra  barn
psykiatrisk  vård  och  behandling (se SOU 2001:72).
Kommittén skall eftersträva  att  regelsystemet blir
så  utformat  att  gemensam vårdnad fungerar  i  det
dagliga livet utan att  alltför  stora  avsteg  görs
från  principen  att  föräldrar med gemensam vårdnad
skall  kunna enas om det  som  rör  barnet.  Det  är
viktigt  att  bestämmelserna står i samklang med den
familjerättsliga    regleringen   i   övrigt;   även
föräldrar som bor tillsammans kan ha svårigheter att
komma   överens.  Bestämmanderätten   vid   gemensam
vårdnad bör  så  långt  det  är möjligt och lämpligt
vara densamma för föräldrar som  bor tillsammans som
för särlevande föräldrar.
En  utgångspunkt beträffande gemensam  vårdnad  är
att det  inte skall ske en återgång till den ordning
som gällde  före 1998 års reform och som innebar att
en förälders  motstånd  mot  gemensam  vårdnad i sig
uteslöt den vårdnadsformen.
Även  vissa  andra  frågor om vårdnad, boende  och
umgänge  skall utredas.  Uppdraget  skall  redovisas
senast den 1 november 2004.

Hänsynen till barnets bästa, m.m.


Bakgrund

Enligt 6 kap.  1  § föräldrabalken har ett barn rätt
till  omvårdnad, trygghet  och  en  god  fostran.  I
lagrummet  slås vidare fast att barn skall behandlas
med aktning  för  sin person och egenart och att det
inte får utsättas för  kroppslig  bestraffning eller
annan kränkande behandling. Den som har vårdnaden om
ett   barn   har   ansvar   för  barnets  personliga
förhållanden  och skall se till  att  barnets  behov
enligt    1    §   blir    tillgodosedda.    Barnets
vårdnadshavare svarar  även  för  att barnet får den
tillsyn som behövs och skall bevaka  att  barnet får
tillfredsställande  försörjning och utbildning.  För
att undvika att barnet orsakar skada för någon annan
skall vårdnadshavaren  se till att barnet står under
uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas.

Enligt  FN:s  konvention  om  barnets  rättigheter
(barnkonventionen)  skall, vid alla åtgärder som rör
barn,  barnets  bästa  komma   i   främsta   rummet.
Principen    har   införts   som   en   övergripande
bestämmelse i  6  kap.  föräldrabalken.  Enligt  den
bestämmelsen  skall  barnets  bästa  alltid  komma i
främsta  rummet vid avgörande av alla frågor om  rör
vårdnad, boende och umgänge.

Motionerna

Maria  Larsson   (kd)   begär   i  motion  L211  ett
tillkännagivande   om   behovet   av  en   fördjupad
definition av begreppet barnets bästa. I motion L248
av  Mia Franzén (fp) begärs ett tillkännagivande  om
barnens  rätt  och  de  vuxnas  skyldigheter  vid en
separation  eller  skilsmässa  (yrkande  1). Solveig
Hellquist  m.fl.  (fp) framhåller i motion L280  att
barnperspektivet skall vara vägledande i ärenden som
rör    gemensam    vårdnad    och    umgänge.    Ett
tillkännagivande begärs i enlighet härmed.

Tasso Stafilidis m.fl. (v) anser i motion L234 att
det saknas ett samlat  regelsystem  där barnets rätt
står  i fokus. Motionärerna anser att  all  relevant
lagstiftning som rör barn skall samlas i en särskild
barnbalk  där  barnets  rätt sätts främst. Mot denna
bakgrund begär motionärerna  ett tillkännagivande om
att regeringen bör utreda införandet  av en barnbalk
med barnperspektivet som utgångspunkt. Liknande krav
framställs i motion L258 av Margareta Andersson  och
Lars-Ivar  Ericson  (båda  c) yrkande 1 och i motion
Ju224 av Annelie Enochson (kd) yrkande 4.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att  hänsynen  till barnets
intressen har stått i förgrunden för den fortlöpande
reformering av familjerätten som pågått sedan början
av  1970-talet.  Syftet  har varit att ge barnet  en
starkare  rättslig  ställning   och  därvid  markera
barnets behov och de hänsyn som bör tas till barnets
bästa. Det senaste steget på den inslagna vägen togs
i  samband  med 1998 års föräldrabalksreform  (prop.
1997/98:7,  bet.   1997/98:LU12).   För  att  betona
principen  om  barnets  bästa  infördes  därvid   en
övergripande  bestämmelse i 6 kap. föräldrabalken om
att  barnets bästa  alltid  skall  komma  i  främsta
rummet  vid  avgörande  av  alla  frågor om vårdnad,
boende och umgänge.

Huvuduppgiften  för  2002 års vårdnadskommitté  är
enligt kommitténs direktiv  att undersöka hur de nya
reglerna om vårdnad m.m. tillämpas  av domstolar och
socialnämnder.  På grundval av undersökningen  skall
kommittén ta ställning till om reglerna bör ändras i
något  avseende  för   att  reformens  grundläggande
syften  skall uppnås, nämligen  att  underlätta  för
föräldrarna  att  i så stor utsträckning som möjligt
komma  överens,  att   bereda   vägen  för  en  ökad
användning  av  gemensam  vårdnad  och   att  betona
principen om barnets bästa.
I    sammanhanget    bör    också    nämnas    att
justitieministern  i  ett  frågesvar den 13 november
2002 anfört att de lagändringar  som  har genomförts
under  senare år varit klart och tydligt  villkorade
av att barnets  bästa  alltid  skall komma i främsta
rummet  när  olika  lösningar  övervägs  och  beslut
fattas. Enligt justitieministern  präglas inte lagen
av ett vuxenperspektiv. Det skulle  inte  vara något
annat än en tom gest att döpa om föräldrabalken till
barnbalken.  Justitieministern  anser  tvärtom   att
balkens  nuvarande  benämning går utmärkt att förena
med det barnperspektiv  som  redan präglar den (svar
på fråga 2002/03:80). - Utskottet  har  för  sin del
inte någon annan uppfattning än justitieministern  i
denna fråga.
Mot  den  nu redovisade bakgrunden anser utskottet
att det inte finns skäl att föreslå någon riksdagens
åtgärd med anledning av motionerna. Enligt utskottet
bör motionerna  L211,  L234,  L248  yrkande  1, L258
yrkande 1, L280 och Ju224 yrkande 4 avslås.

Vårdnaden vid våld m.m. inom familjen


Bakgrund

Enligt 6 kap. 7 § föräldrabalken skall rätten, om en
förälder vid utövandet av vårdnaden om ett barn  gör
sig skyldig till missbruk eller försummelse eller  i
övrigt  brister  i  omsorgen om ett barn på ett sätt
som medför bestående  fara  för  barnets hälsa eller
utveckling,  besluta  om  ändring i vårdnaden.  Står
barnet under båda föräldrarnas  vårdnad skall rätten
anförtro  vårdnaden  åt  den andre föräldern  ensam.
Står barnet under endast en förälders vårdnad, skall
rätten  flytta  över  vårdnaden   till   den   andre
föräldern eller, om det är lämpligare, till en eller
två  särskilt  förordnade  vårdnadshavare. I de fall
vårdnadshavare enligt 6 kap.  10  a § föräldrabalken
förordnas särskilt skall utses någon  som  är lämpad
att   ge  barnet  omvårdnad,  trygghet  och  en  god
fostran.  En fråga om ändring i vårdnaden kan prövas
på talan av socialnämnden.

Socialnämnden  har också möjlighet att med stöd av
bestämmelserna  i  lagen   (1990:52)  med  särskilda
bestämmelser om vård av unga  hos  rätten  ansöka om
vård  om  det  på  grund av misshandel, otillbörligt
utnyttjande, brister  i  omsorgen  eller något annat
förhållande i hemmet finns en påtaglig  risk för att
den  unges  hälsa  eller  utveckling skadas.  Enligt
samma lag har socialnämnden  vidare  möjlighet att i
vissa  fall  omedelbart omhänderta den unge  om  det
erfordras av hänsyn till denne.
Regeringen har  den  20  februari  2003 överlämnat
proposition  2002/03:53  Stärkt  skydd  för  barn  i
utsatta  situationer  m.m. I propositionen  föreslås
ett antal lagstiftningsåtgärder  i  syfte att stärka
skyddet  för barn i utsatta situationer.  Regeringen
föreslår bl.a.  att  det  skall  införas en gemensam
skyldighet  för  polisen,  hälso-  och   sjukvården,
förskolan, skolan och skolbarnsomsorgen i respektive
lag, att på socialtjänstens initiativ samverka kring
barn  och  ungdomar som far illa eller riskerar  att
fara illa. I  lagen  med  särskilda  bestämmelser om
vård  av unga föreslås ett antal ändringar  i  syfte
att stärka barnperspektivet i lagen.

Motionerna

I motion Ju361 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd) anförs
att gemensam  vårdnad  endast  skall  kunna  komma i
fråga  om  det  kan  anses  tillräckligt  tryggt för
barnet och mamman. Innan en domstol tar ställning  i
vårdnadsfrågan  skall  rätten ha en klar bild av det
eventuella våld som barnet  levt med och hur troligt
det  är  att pappan blir våldsam  igen.  I  motionen
begärs  ett   tillkännagivande   med   krav   på  en
förändring  av  reglerna om gemensam vårdnad i dessa
fall (yrkande 6).

Inger Davidson  m.fl.  (kd) påpekar i motion Sf379
att det har visat sig att  1998  års  vårdnadsreform
kan medföra negativa konsekvenser för barnen. För en
förälder  som  t.ex. tvingas bryta upp på  grund  av
missbruk, misshandel eller övergrepp kan reglerna om
gemensam vårdnad användas som ett lagligt instrument
att ifrågasätta varje beslut som rör barnet. I detta
sammanhang blir  barnet  offret. Enligt motionärerna
är det angeläget att den pågående  utvärderingen  av
vårdnadsreformen  sker  skyndsamt,  och  i  motionen
begärs   ett   tillkännagivande  i  enlighet  härmed
(yrkande 2).
I motion L230  av Tasso Stafilidis m.fl. (v) yrkas
att   den  parlamentariska   kommittén   som   skall
utvärdera   1998   års   vårdnadsreform   skall  ges
tilläggsdirektiv   som   går   ut   på   att  utreda
möjligheterna  att  införa en presumtion om  enskild
vårdnad vid våld i nära relationer (yrkande 1).
Annelie Enochson (kd)  anser  i  motion  L205  att
lagen bör ändras så att de sociala myndigheterna vid
allmän  domstol aktivt driver talan om överflyttning
av vårdnad då en vårdnadshavare grovt brustit i sitt
ansvar som  förälder  genom  att begå ett allvarligt
brott  mot  den andra vårdnadshavarens  liv,  frihet
eller hälsa.  I motionen begärs ett tillkännagivande
i  enlighet  härmed.  Samma  motionär  framhåller  i
motion  So360 att  socialtjänstlagens  krav  på  att
tillgodose  det utsatta barnets behov av beskydd och
stöd skall gå  före  alla andra beslut i samband med
vårdnadstvister, även  om  en förälder inte är dömd.
Detta krävs, enligt motionären,  för att barnet inte
skall behöva möta sin förövare i form  av  påtvingat
umgänge.  Motionären yrkar ett tillkännagivande  med
detta innehåll (yrkande 12).

Viviann Gerdin  och Birgitta Sellén (båda c) begär i
motion So510 ett  tillkännagivande om att rätten att
vara umgänges- och  vårdnadshavare skall omprövas om
fadern utövar våld inom familjen (yrkande 4).

Utskottets ställningstagande

Enligt  direktiven till  2002  års  vårdnadskommitté
skall kommittén  bl.a. undersöka hur barnets bästa i
dag tillgodoses i  de fall där en förälder gjort sig
skyldig till allvarlig  brottslighet  mot  den andra
föräldern,  framför allt våldsbrott. På grundval  av
undersökningen  skall  kommittén  överväga  om några
åtgärder  bör  vidtas  för  att  bättre  ta  hand om
barnets  behov och intressen. Kommittén skall därvid
ta ställning  till  om det bör införas en automatisk
prövning av vårdnaden eller umgänget när en förälder
begått vissa brottsliga  handlingar  mot  den andre.
Det ingår dock inte i kommitténs uppdrag att föreslå
en   lagändring   som   innebär   att   en  förälder
automatiskt förlorar vårdnaden i sådana situationer.
Kommittén  skall  även  överväga om en talerätt  för
närstående skall införas  vid situationer med våld i
hemmet.  Kommittén skall också  undersöka  i  vilken
utsträckning  socialtjänsten  hjälper  till  för att
underlätta   umgänget  i  situationer  där  den  ena
föräldern  meddelats   besöksförbud   och   i  andra
situationer  där  umgänget  ställer  särskilda krav.
Kommittén  skall  överväga  om ytterligare  åtgärder
behöver   vidtas   för   att  i  förekommande   fall
underlätta umgänget i de aktuella  situationerna och
för att skapa garantier för att umgänget  sker under
betryggande former.

Utskottet     kan     således    konstatera    att
utredningsarbete pågår i  linje  med de önskemål som
framförs  i motionerna. Mot denna bakgrund  föreslår
utskottet att motionerna L205, L230 yrkande 1, Ju361
yrkande 6,  Sf379  yrkande  2,  So360 yrkande 12 och
So510 yrkande 4 avslås.

Fler än två vårdnadshavare


Bakgrund

Bestämmelser  om  vårdnad  av barn finns  i  6  kap.
föräldrabalken. Ett barn står  normalt under vårdnad
av båda föräldrarna eller en av  dem.  I  vissa fall
kan  vårdnaden emellertid anförtros åt en eller  två
särskilt förordnade vårdnadshavare. Så kan ske om en
förälder   vid  utövandet  av  vårdnaden  brister  i
omsorgen om  barnet på ett sätt som medför bestående
fara  för  barnets   hälsa   och   utveckling.   Har
föräldrarna  gemensam  vårdnad  om barnet och gäller
bristerna i omvårdnaden endast den ena av dem, skall
domstolen anförtro vårdnaden om barnet endast åt den
ena av dem. Brister även den föräldern i omsorgen om
barnet, skall domstolen flytta över  vårdnaden  till
en  särskilt  förordnad  vårdnadshavare.  Att flytta
över     vårdnaden    till    särskilt    förordnade
vårdnadshavare  kan  också  bli  aktuellt  om barnet
stadigvarande  har vårdats och fostrats i ett  annat
enskilt hem än föräldrahemmet  och  det är uppenbart
bäst för barnet att det rådande förhållandet består.
Vårdnaden  skall då flyttas över till  den  som  har
tagit emot barnet.

Vidare kan det  bli  aktuellt att anförtro vårdnaden
om    ett   barn   till   en   särskilt    förordnad
vårdnadshavare  om  någon  av  föräldrarna  dör. Har
föräldrarna gemensam vårdnad om barnet och dör en av
dem, fortsätter den andra föräldern att ha vårdnaden
om  barnet. Om båda föräldrarna dör, skall domstolen
anförtro   vårdnaden   åt   en  eller  två  särskilt
förordnade vårdnadshavare. I  de  fall  barnet  står
under  vårdnad  av  endast den ena föräldern och den
föräldern dör, skall domstolen anförtro vårdnaden åt
den andra föräldern eller,  om det är lämpligare, åt
en särskilt förordnad vårdnadshavare.

När  vårdnadshavare  förordnas   särskilt,   skall
domstolen  utse  någon  som  är lämpad att ge barnet
omvårdnad, trygghet och en god  fostran (6 kap. 10 a
§).  I  det  enskilda  fallet  får hänsyn  tas  till
barnets  ålder  och utveckling samt  den  personliga
anknytningen till de tilltänkta vårdnadshavarna.
Två  personer  kan   utses   att  gemensamt  utöva
vårdnaden, om de är gifta med varandra, registrerade
partner eller sambor.

Motionerna

Tasso Stafilidis m.fl. (v) begär  i  motion L323 ett
tillkännagivande  om  att  regeringen snarast  skall
utreda det rättsliga föräldraskapet rörande barn som
har fler än två föräldrar och  hur  barns  juridiska
rättigheter till sina föräldrar utöver de biologiska
vårdnadshavarna skall tillgodoses.

I  motionerna  L286 av Monica Green m.fl. (s)  och
L303 av Gustav Fridolin  och  Åsa  Domeij  (båda mp)
anförs  att  regeringen  bör se över föräldrabalkens
bestämmelser  om  vårdnadshavare  så  att  det  blir
möjligt  för  ett  barn   att   ha   fler   än   två
vårdnadshavare.      Motionärerna      yrkar     ett
tillkännagivande i enlighet härmed.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  utgår från att de frågor som motionärerna
tar upp kommer  att  aktualiseras  i det arbete inom
Regeringskansliet som skall analysera  det rättsliga
föräldraskapet  vid  assisterad befruktning  (se  s.
31).

Mot   denna   bakgrund  föreslår   utskottet   att
motionerna L286, L303 och L323 avslås.

Umgänge och underhållsbidrag


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör
   umgängessabotage,
   talerätt i mål om umgänge och
   underhållsbidrag vid växelvis boende.
Utskottet hänvisar till pågående utredningsarbete.

Umgängessabotage


Motionen

Mikael  Oscarsson  (kd)  begär  i  motion  L270  ett
tillkännagivande  om att regeringen bör tillsätta en
utredning för att se över lagstiftningen i syfte att
komma till rätta med umgängessabotage.

Utskottets ställningstagande

När  den förälder som  barnet  bor  tillsammans  med
genom  olika åtgärder försvårar eller omöjliggör för
barnet att  få träffa den andra föräldern brukar man
tala om umgängessabotage.

Som   redovisats    tidigare    skall   2002   års
vårdnadskommitté  utvärdera  1998  års   reform   om
vårdnad,    boende    och    umgänge.    Frågan   om
umgängessabotage  torde  således komma att behandlas
inom ramen för kommitténs  arbete.  Utskottet  anser
därför  att  det  inte  finns skäl att föreslå någon
riksdagens  åtgärd  med anledning  av  motion  L270,
varför den bör avslås.

Talerätt i mål om umgänge


Bakgrund

Enligt 6 kap. 15 § tredje stycket föräldrabalken har
barnets vårdnadshavare  ett  ansvar  för att barnets
behov av umgänge med någon annan än föräldrarna  som
står  barnet  särskilt  nära  så  långt  som möjligt
tillgodoses.  När  bestämmelsen infördes ansågs  det
mindre lämpligt att  var  och  en  som anser sig stå
barnet  särskilt  nära  skulle ha en rätt  att  föra
talan  vid domstol om umgänge.  Rätten  anförtroddes
därför åt  socialnämnden,  som ansågs kunna bedöma i
vilka fall det är motiverat  utifrån  barnets bästa,
att  inleda  en  umgängesprocess. I 6 kap.  15  a  §
föräldrabalken föreskrivs  att  om umgänge begärs av
någon  annan  än  en  förälder  får talan  föras  av
socialnämnden.

Motionerna

I motionerna L224 av Birgitta Carlsson och Margareta
Andersson (båda c) och L243 av Ana-Maria  Narti  och
Kerstin Heinemann (båda fp) begärs tillkännagivanden
om att föräldrabalken bör ändras på så sätt att nära
anhöriga som mor- och farföräldrar skall få rätt att
föra talan om umgänge med sina barnbarn.

Anita Sidén och Elizabeth Nyström (båda m) anser i
motion  L268  att  regeringen  skall  lägga fram ett
förslag  till ändring i 6 kap. 15 a § föräldrabalken
som innebär  att mor- och farföräldrar ges möjlighet
att väcka talan vid domstol om rätt till umgänge med
avlidna   barns   barn   i   de   fall   barnbarnens
vårdnadshavare motsätter sig det begärda umgänget. I
motionen  begärs   ett  tillkännagivande  med  detta
innehåll.

Utskottets ställningstagande

Enligt  direktiven till  2002  års  vårdnadskommitté
skall   kommittén   undersöka   hur   socialnämndens
möjlighet  att  föra  talan används i praktiken samt
överväga om det finns anledning  att  ändra reglerna
så  att  vissa  närstående ges möjlighet att  själva
föra  talan  om  umgänge   i   domstol  under  vissa
förutsättningar. Kommitténs utgångspunkt  skall vara
att  domstolsprocesser  om  umgänge så långt möjligt
bör undvikas.

Med hänvisning till det pågående utredningsarbetet
anser utskottet att motionerna  L224,  L243 och L268
bör avslås.

Underhållsbidrag vid växelvis boende


Bakgrund

Bestämmelser  om  föräldrarnas  underhållsskyldighet
för sina barn finns i 7 kap. föräldrabalken.  Enligt
1  § skall föräldrarna svara för underhållet av  ett
barn  efter  vad  som  är  skäligt  med  hänsyn till
barnets  behov  och  föräldrarnas samlade ekonomiska
förmåga.    En    förälder    kan    fullgöra    sin
underhållsskyldighet genom att  faktiskt  ta hand om
barnet  eller genom att betala underhållsbidrag  för
barnet.

En förälder  som  inte har vårdnaden om barnet och
inte  heller varaktigt  bor  tillsammans  med  detta
skall fullgöra  sin  underhållsskyldighet  genom att
betala underhållsbidrag till barnet. Detsamma gäller
en  förälder  som  har vårdnaden om barnet gemensamt
med den andra föräldern  men  barnet  varaktigt  bor
tillsammans  med  endast  den  andra  föräldern. Vid
växelvis boende utgår inte underhållsbidrag eftersom
barnet anses varaktigt bosatt hos båda  föräldrarna.
Varje  förälder  fullgör då sin underhållsskyldighet
genom  att  svara för  de  direkta  kostnaderna  för
barnet under  den  tid barnet vistas hos honom eller
henne.

Motionen

Bo Könberg (fp) ifrågasätter i motion L326 principen
att underhållsbidrag  inte utgår vid växelvis boende
i  de  fall  föräldrarna  har  avsevärt  olika  stor
inkomst. I motionen pekas på att när föräldrarna bor
tillsammans svarar de givetvis för barnets kostnader
i  proportion  till  sin  inkomst.   Det  är,  menar
motionären,     inte     självklart     att    denna
proportionerliga  fördelning skall ersättas  med  en
lika fördelning om  föräldrarna separerar och barnet
bor växelvis hos vardera föräldern. Motionären begär
ett tillkännagivande  om  att  regeringen skall låta
utreda frågan om föräldrarnas ekonomiska  ansvar vid
växelvis boende.

Utskottets ställningstagande

Av direktiven till 2002 års vårdnadskommitté framgår
att kommittén skall överväga vissa frågor om barnets
försörjning   och  umgängesavdrag.  Kommittén  skall
särskilt ta ställning till om kommunerna i framtiden
bör vara skyldiga  att  erbjuda samarbetssamtal även
beträffande barnets försörjning  och  om de bör vara
skyldiga  att hjälpa föräldrar att träffa  avtal  om
underhåll.

Utskottet  utgår från att den fråga som motionären
tar   upp   kommer   att   övervägas   av   2002 års
vårdnadskommitté. Mot den bakgrunden anser utskottet
att motion L326 bör avslås.

Förfarandet i vårdnads- och
umgängesmål m.m.


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör
   samarbetssamtal,
   juridiskt biträde för barn,
   behörighetskrav för domare,
   åtgärder  för   att  undvika  tvister  och
alternativ tvistlösning,
   olovligt bortförda  barn i internationella
förhållanden samt
   könsneutrala författningar.
Utskottet     hänvisar     till      pågående
utredningsarbete         och         tidigare
ställningstaganden. Jämför reservationerna nr
4 (kd och c), nr 5 (kd) och nr 6 (v).

Samarbetssamtal


Bakgrund

Med  samarbetssamtal  avses  enligt  5  kap.   3   §
socialtjänstlagen  (2001:453) samtal under sakkunnig
ledning i syfte att  föräldrar  skall  nå  enighet i
frågor  om vårdnad och umgänge. Samarbetssamtal  som
en metod  att  lösa  vårdnads-  och  umgängestvister
introducerades av socialtjänsterna i början av 1970-
talet.  Samtalen  användes  för  att försöka  hjälpa
föräldrar att själva ta ansvar för  sina  barn efter
en  separation  och  inte  skjuta  över beslutet  på
myndigheterna. Sedan den 1 mars 1991  är  kommunerna
skyldiga   att   erbjuda  föräldrar  möjlighet  till
samarbetssamtal (prop. 1990/91:8, bet. LU13).

I  mål  om  vårdnad,   boende  eller  umgänge  får
domstolen enligt 6 kap. 18 §  föräldrabalken  uppdra
åt  socialnämnden  eller  något  annat  organ  att i
barnets intresse anordna samarbetssamtal i syfte att
nå  enighet  mellan  föräldrarna.  Samtalen  är inte
obligatoriska,   och   de  förutsätter  inte  heller
föräldrarnas samtycke. Utgångspunkten  är  i stället
att  ett förordnande om samarbetssamtal kan meddelas
så snart det kan tänkas tjäna något syfte.

Motionen

I motion Sf380 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs ett
tillkännagivande  om  att  regeringen bör utreda hur
separerade föräldrar bäst kan informeras och stödjas
så  att  barnets  behov  får  styra   hur   umgänget
utformas. I samband med detta bör de samarbetssamtal
som  erbjuds  föräldrarna  utvärderas  (yrkande  3).
Vidare    begärs   ett   tillkännagivande   om   att
samarbetssamtal  bör  vara  praxis  för  att undvika
långdragna   processer  och  upptrappade  konflikter
(yrkande 4).

Utskottets ställningstagande

Av direktiven till 2002 års vårdnadskommitté framgår
att kommittén  skall  utvärdera  1998  års reform om
vårdnad,  boende och umgänge. Frågor med  anknytning
till verksamheten med samarbetssamtal kommer således
att  aktualiseras   och  övervägas  inom  ramen  för
kommitténs arbete. Med  hänvisning till det pågående
utredningsarbetet anser utskottet  att  motion Sf380
yrkandena 3 och 4 bör avslås.


Juridiskt biträde för barn


Motionerna

Mia Franzén (fp) anser i motion L248 att  regeringen
bör  utreda möjligheten att utse ett ombud för  barn
vid skilsmässor  och  separationer. Den rätt som ett
barnombud  är satt att bevaka  skall  utgå  från  en
nationell  barnrättspolicy.   Ett   tillkännagivande
yrkas i enlighet härmed (yrkande 3).

I motionerna L330 av Lena Sandlin-Hedman m.fl. (s)
och  L337  av  Jan  Emanuel  Johansson  (s)   begärs
tillkännagivanden  om  att  barn  alltid bör ha rätt
till     ett     eget     särskilt     biträde     i
familjerättsprocesser.

Utskottets ställningstagande

Den  fråga  som  motionärerna  tar  upp  behandlas i
departementspromemorian  (Ds  2002:13) Utövandet  av
barns   rättigheter   i   familjerättsprocesser.   I
promemorian   föreslås,   för  att   barnets   bästa
verkligen  skall  komma i främsta  rummet  och  hans
eller hennes rätt stärkas väsentligt, att barnet bör
ges rätt till ett eget  biträde i mål och ärenden om
vårdnad, boende och umgänge.  Detta bör dock komma i
fråga  endast  i  sådana  tvister  som  är  särskilt
konfliktfyllda och där barnet kan antas ha ett behov
av   ett  sådant  biträde  samt  behovet  inte   kan
tillgodoses      på      något      annat      sätt.
Departementspromemorian  är  för  närvarande föremål
för beredning inom Regeringskansliet.

Av   direktiven  till  2002  års  vårdnadskommitté
framgår  att kommittén i sitt arbete skall följa och
beakta den  fortsatta  beredningen av de förslag som
läggs fram i departementspromemorian (Ds 2002:13).
Mot   denna   bakgrund  föreslår   utskottet   att
motionerna L248 yrkande 3, L330 och L337 avslås.

Behörighetskrav för domare


Motionerna

Ragnwi Marcelind  m.fl. (kd) anser i motion L294 att
regeringen skall tillsätta  en  utredning för att se
över  reglerna  kring  domstolarnas  förfarande  vid
tvistemål  om  barn  så  att  personer  med  gedigen
barnkunskap och insikter i de psykosociala problemen
hanterar dessa fall (yrkande 1).

I motion L230 av Tasso Stafilidis m.fl. (v) begärs
ett tillkännagivande om att  de  domare  som dömer i
familjerättsliga mål skall ha erforderlig  kompetens
(yrkande 2).
Margareta Andersson och Lars-Ivar Ericson (båda c)
anför i motion L258 att adekvat utbildning måste ges
till alla jurister som kommer i kontakt med  barn  i
olika  domstolsförfaranden.  I  motionen  yrkas  ett
tillkännagivande med detta innehåll (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Enligt  direktiven  till  2002  års vårdnadskommitté
skall kommittén - mot bakgrund av  den  kritik som i
vissa   fall   riktats  mot  domstolarna  (se  bl.a.
Barnombudsmannens  årsrapporter  2000  och  2002)  -
undersöka    och   beskriva   vilken   kompetens   i
vårdnadsfrågor  som  finns  hos  domarna  och vilken
kompetensutveckling  som pågår. Anser kommittén  att
det finns brister skall  det  övervägas hur domarnas
kompetens kan stärkas ytterligare.

Mot bakgrund av det redovisade anser utskottet att
det  inte  finns skäl att föreslå  någon  riksdagens
åtgärd med anledning  av  motionerna L230 yrkande 2,
L258  yrkande  2  och  L294  yrkande   1.  Utskottet
föreslår att motionsyrkandena avslås.

Åtgärder för att undvika tvister och alternativ
tvistlösning


Motionerna

Ragnwi Marcelind m.fl. (kd) anför i motion  L294 att
något  måste  göras för att minska antalet vårdnads-
och  umgängesprocesser   i  domstol  eftersom  varje
process är ett misslyckande  från samhällets sida. I
motionen   begärs   ett  tillkännagivande   om   att
regeringen bör överväga  åtgärder för att komma till
rätta   med   de   alltför   många   vårdnads-   och
umgängestvisterna (yrkande 2).

I motion L295 av Lars Ångström  (mp)  föreslås att
det  bör införas en annan modell för konfliktlösning
än vårdnadstvister  vid domstol. Motionären förordar
en modell som kallas  Byrån  för barns bästa och som
utgår  från  målet om gemensam vårdnad.  I  motionen
begärs  ett  tillkännagivande   med  detta  innehåll
(yrkande  1).  Vidare yrkas ett tillkännagivande  om
att regeringen skall  ta  olika  initiativ  för  att
främja  skapandet  av  myndigheten  Byrån  för barns
bästa (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Som redovisats tidigare har lagstiftningsarbetet  på
det   familjerättsliga   området  under  de  senaste
decennierna  varit  inriktat   på   att   underlätta
samförståndslösningar  mellan  föräldrarna  och  att
undvika  domstolsförfaranden.  1998 års ändringar  i
föräldrabalken   var   inriktade  på   att   undvika
domstolsprocesser och att  underlätta  för föräldrar
att i så stor utsträckning som möjligt komma överens
om  hur  frågor  som rör vårdnad om barn m.m.  skall
lösas.

I     departementspromemorian     (Ds     2001:36)
Hovrättsprocessen   i  framtiden  föreslås  krav  på
prövningstillstånd vid  överklagande  från tingsrätt
till hovrätt. Promemorian bereds för närvarande inom
Regeringskansliet.
Av   direktiven  till  2002  års  vårdnadskommitté
framgår  att  kommittén skall överväga om det behövs
ytterligare   lagändringar  än  de  som  föreslås  i
departementspromemorian  2001:36  för att komma till
rätta      med      långvariga     och     upprepade
domstolsprocesser. Något  förbud  mot ett omprövning
av  ett  vårdnadsavgörande kan inte komma  i  fråga.
Däremot skall utredas om det är möjligt och lämpligt
att inskränka  rätten  till  omprövning, t.ex. på så
sätt  att en talan inte får tas  upp  till  prövning
förrän  en  viss  minsta  tid har förflutit från det
frågan  senast avgjordes eller  genom  ett  krav  på
väsentligen  ändrade  förhållanden.  En annan åtgärd
som  skall  övervägas  är  att inskränka rätten  att
överklaga interimistiska beslut. Även andra åtgärder
är tänkbara. En utgångspunkt  skall vara att barnets
intressen skall tas om hand på bästa sätt och att de
krav  rättssäkerheten  ställer inte  får  sättas  åt
sidan.
Mot   den   nu  redovisade   bakgrunden   föreslår
utskottet att motionerna  L294  yrkande  2  och L295
avslås.

Olovligt bortförda barn i internationella
förhållanden


Bakgrund

Med olovligt bortförande av barn avses framför  allt
då  en  förälder utan lov för med sig sitt barn till
ett annat  land.  Hit  hör också fall då en förälder
olovligen håller kvar barnet  i ett annat land efter
utgången av en umgängestid eller  efter  det  att en
domstol  bestämt  att  den  andra föräldern skall ha
vårdnaden om barnet. I båda fallen  är ändamålet att
hindra den andra föräldern från att ha  vårdnaden om
barnet eller utöva umgängesrätt.

För   att   få   till  stånd  ett  internationellt
samarbete för att motverka olovliga bortföranden och
kvarhållanden av barn i internationella förhållanden
har    tillkommit    olika    konventioner,    bl.a.
Europarådskonventionen den 20 maj 1980 om erkännande
och verkställighet av  avgöranden rörande vårdnad om
barn  samt om återställande  av  vård  av  barn  och
Haagkonventionen  den  25  oktober 1980 om de civila
aspekterna på internationella  bortföranden av barn.
Sverige  har anslutit sig till båda  konventionerna,
och dessa  har  införlivats  med  svensk  rätt genom
lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet  av
utländska    vårdnadsavgöranden    m.m.    och    om
överflyttning   av   barn.   För   Sveriges  del  är
konventionerna   i  kraft  gentemot  ett   femtiotal
länder. Hösten 1996  antogs inom Haagkonferensen för
internationell  privaträtt   en  ny  konvention  som
gäller  myndigheters  behörighet,   tillämplig  lag,
erkännande, verkställighet och samarbete  i fråga om
föräldraansvar  och  åtgärder  till skydd för  barn.
Konventionen trädde i kraft den 1 januari 2002.
Inom EU pågår också arbete i samma  syfte.  I  maj
1998  antog Europeiska unionens råd en konvention om
domstols    behörighet   och   om   erkännande   och
verkställighet  av  domar  i äktenskapsmål, den s.k.
Brysselkonventionen    II.    Med    anledning    av
Amsterdamfördraget   har   Brysselkonventionen    II
omarbetats  till en förordning, den s.k. Bryssel II-
förordningen,  som antogs av Europeiska unionens råd
den 29 maj 2000  och trädde i kraft den 1 mars 2001.
I sammanhanget bör  också  nämnas  att kommissionen,
som ett led i rådets åtgärdsprogram  på civilrättens
område,  den  17  maj 2002 presenterade ett  förslag
till rådets förordning om domstols behörighet och om
erkännande   och   verkställighet    av    domar   i
äktenskapsmål  och  mål  om  föräldraansvar samt  om
upphävande av förordning (EG)  nr  1347/2000  och om
ändring av förordning (EG) 44/2001 vad avser mål  om
underhållsskyldighet,   KOM   (2002)  222  slutlig/2
(förslag  till  Bryssel  II  a-förordning).  Ett  av
syftena   med   förslaget   är   att  avgöranden   i
äktenskapsmål och mål om föräldraansvar  skall kunna
erkännas   och   verkställas  inom  gemenskapen   på
grundval av gemensamma regler om behörig domstol.

Motionen

Carina  Hägg  (s)  anför   i  motion  L257  att  det
föreligger ett behov av att se över Haagkonventionen
utifrån ett barnperspektiv, och i motionen yrkas ett
tillkännagivande i enlighet härmed.

Utskottets ställningstagande

Haagkonventionen  är  föremål   för  en  fortlöpande
översyn   inom   ramen   för   Haagkonferensen   för
internationell privaträtt. Inom  EU pågår ett arbete
med  ett  förslag  till Bryssel II a-förordning.  En
översyn  av  lagen  (1989:14)   om   erkännande  och
verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden  m.m.
och  om överflyttning av barn (verkställighetslagen)
har nyligen  avslutats  och redovisats i (Ds 2003:5)
Stärkt  rättsskydd  för  barn  i  gränsöverskridande
fall. I departementspromemorian  föreslås  bl.a. att
verkställighetslagens  bestämmelser  som  gäller   i
förhållande   till   de  stater  som  har  tillträtt
Europarådskonventionen   utsträcks  till  att  gälla
också i förhållande till de stater som har tillträtt
Haagkonventionen.   Förslaget   innebär   bl.a.   en
förstärkning av rättsskyddet  i  Sverige  för barn i
internationella  förhållanden  som inte omfattas  av
den  nordiska eller EG-rättsliga  regleringen  eller
tillhör  Europarådskonventionens tillämpningsområde.
Lagändringarna  föreslås träda i kraft den 1 januari
2004.

Utskottet kan således  konstatera  att  det  pågår
arbete  på  såväl  internationell som nationell nivå
med den fråga som motionären aktualiserar. Det finns
därför inte skäl att föreslå någon riksdagens åtgärd
med anledning av motion  L257.  Motionen  bör därför
avslås.

Könsneutrala författningar


Bakgrund

Olika författningar innehåller hänvisningar till mor
och far i stället för förälder, t.ex. i 2 kap.  2  §
och  6  kap.  2  §  ärvdabalken  samt  10  kap. 10 §
vallagen  (1997:157).  I  2  kap. 2 § första stycket
ärvdabalken   föreskrivs  exempelvis:   "Finnas   ej
bröstarvingar,  taga  arvlåtarens  fader  och  moder
hälften var av arvet."

Motionen

I  motion  L232 av Tasso Stafilidis m.fl. (v) begärs
att  regeringen   skall   lägga  fram  förslag  till
ändringar  som  innebär  att  de  författningar  som
nämner  mor  och  far ersätts med  det  könsneutrala
begreppet förälder.

Utskottets ställningstagande

Våren   2002,   i  samband   med   behandlingen   av
proposition 2001/02:123  Partnerskap  och  adoption,
har   utskottet   i   sitt   av  riksdagen  godkända
betänkande  2001/02:LU27  avstyrkt  ett  likalydande
motionsyrkande.

Utskottet  anser  att  det  inte  finns  skäl  att
föreslå  att  riksdagen skall frångå  sitt  tidigare
ställningstagande.  Enligt  utskottets mening ligger
det  i sakens natur att bestämmelserna  gäller  även
när ett  barn har två föräldrar av samma kön. Motion
L232 bör därför avslås.

Förmyndare och god man m.m.


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör
   förmyndare och god man,
   skuldsatta barn,
   myndighetsåldern och
   namngivningsceremoni för barn.
Utskottet      hänvisar     till     pågående
utredningsarbete         och         tidigare
ställningstaganden.

Förmyndare och god man


Bakgrund

I 11 kap. föräldrabalken finns bestämmelser  om  att
rätten  eller  överförmyndaren  i  olika situationer
skall förordna en god man för att företräda personer
som  av skilda anledningar inte i full  utsträckning
kan representera sig själva.

Om någon  på  grund  av sjukdom, psykisk störning,
försvagat hälsotillstånd  eller liknande förhållande
behöver hjälp med att bevaka  sin rätt, förvalta sin
egendom  eller  sörja  för sin person  skall  rätten
besluta  att  anordna  godmanskap  för  honom  eller
henne, om det behövs (4 §).
Till god man skall utses en rättrådig, erfaren och
i övrigt lämplig man eller  kvinna.  Bestämmelser om
förmyndares och gode mäns verksamhet finns i 12 kap.
föräldrabalken. Förmyndares och gode mäns verksamhet
står  under  tillsyn  av  överförmyndaren.   Närmare
bestämmelser    om   tillsynen   finns   i   16 kap.
föräldrabalken.

Motionerna

Kenth  Högström  (s)   anför   i   motion  L328  att
Justitieombudsmannen under en följd  av år har gjort
anmärkningar      beträffande      den     kommunala
överförmyndarverksamheten. Justitieombudsmannen  har
bl.a.  konstaterat  allvarliga  brister  vad  gäller
myndigheters  registrering  av  allmänna handlingar.
Motionären anser att regeringen måste vidta åtgärder
för       att      förbättra      den      kommunala
överförmyndarverksamheten.

I motion  L217  anser  Elizabeth  Nyström och Ulla
Löfgren   (båda   m)  att  god  man-institutet   bör
förändras. Enligt motionärerna  bör  det  införas en
möjlighet   att   i   förväg   hos  försäkringskassa
registrera vem man vill ha som god  man.  I motionen
begärs ett tillkännagivande om att regeringen bör ta
initiativ till en sådan lagändring.

Utskottets ställningstagande

Regeringen  har  i april 2002 tillkallat en särskild
utredare  för  att  utvärdera  den  lagstiftning  om
förmyndares, gode mäns  och  förvaltares förvaltning
av egendom och tillsynen över  sådan förvaltning som
beslutades år 1995 (dir. 2002:55). Utredningen skall
bl.a. granska hur överförmyndarna  har  hanterat det
ökade  ansvar  som  lades på dem genom reformen.  Om
utredaren  gör bedömningen  att  det  finns  brister
skall utredaren  överväga  hur  man  kan  komma till
rätta med dem. I direktiven anförs att utfärdande av
fullmakter  av  generell  karaktär  möjligen  skulle
kunna  ses  som  ett  alternativ till godmans- eller
förvaltarinstitutet. En fördel med ett sådant system
kan  enligt  direktiven  vara  att  fullmaktsgivaren
själv   pekar  ut  den  person   som   skall   utöva
fullmaktsförordnandet,  men utfärdande av fullmakter
för framtiden är samtidigt  förknippade  med risker.
Utredaren  skall ta ställning till om fullmakter  av
detta slag kan  vara  ett  gångbart  komplement till
stödformerna   i  föräldrabalken.  Uppdraget   skall
redovisas senast den 1 juli 2004.

Utskottet anser  att  resultatet  av  det pågående
utredningsarbetet  inte  bör föregripas genom  någon
riksdagens åtgärd varför motionerna  L217  och  L328
bör avslås.

Skuldsatta barn


Bakgrund

Som   huvudregel   gäller   enligt   9   kap.   1  §
föräldrabalken att den som är under 18 år inte själv
får åta sig förpliktelser. Meningen med bestämmelsen
är att förhindra att en underårig skuldsätter sig.

Motionen

I  motion  L307  av Kent Härstedt (s) anförs att det
förekommer att barn  under 18 år är registrerade hos
kronofogdemyndigheten.  Skulderna  är  till  största
delen  skatteskulder,  men  en stor del av skulderna
består     av    obetalda    parkeringsböter     och
fordonsskatter. Detta beror på att föräldrar skriver
över bilar på  sina  barn.  Motionären anser att det
inte är rimligt att ett barn  skall  svara  för sina
föräldrars    skulder.   I   motionen   begärs   ett
tillkännagivande  om  att  regeringen  bör  se  över
detta.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  anser att motionsspörsmålet är angeläget,
och utskottet  delar motionärens uppfattning att det
inte är rimligt  att  en  underårig  skall kunna bli
betalningsansvarig för sina föräldrars skulder.

Barnombudsmannen  har  i  oktober  2002   i   sitt
yttrande  över  regeringens  rapport  2002 till FN:s
kommitté för barnets rättigheter tagit upp frågan om
skuldsatta   barn.   Barnombudsmannen   anser    att
regeringen  måste  vidta  åtgärder för att förhindra
att barn blir skuldsatta.
Utskottet  anser  att  det  finns   anledning  för
regeringen att noga följa frågan rörande  skuldsatta
barn   och   vid  behov  återkomma  till  riksdagen.
Utskottet förutsätter  att  så  kommer  att ske utan
något   formellt  tillkännagivande  från  riksdagens
sida. Motion L307 bör därför avslås.

Myndighetsåldern


Bakgrund

År 1969 sänktes  myndighetsåldern från 21 år till 20
år    och   sedan   1974    gäller    18-årsgränsen.
Myndighetsåldern  har betydelse först och främst för
möjligheterna att ingå  rättshandlingar.  Den som är
omyndig får nämligen i princip inte själv råda  över
sin   egendom   eller   åtaga  sig  förbindelser  av
ekonomisk natur. Sådana åtgärder  ankommer i stället
på förmyndaren, vanligen föräldrarna, eller kräver i
varje  fall  förmyndares  samtycke. I  6  kap.  2  §
föräldrabalken föreskrivs att  vårdnaden om ett barn
består  till  dess  att  det  fyller   18  år  eller
dessförinnan  ingår  äktenskap.  Enligt 7 kap.  1  §
föräldrabalken  gäller  vidare  som  huvudregel  att
föräldrarnas underhållsskyldighet upphör  när barnet
fyller 18 år.

Av 3 kap. 2 § regeringsformen framgår att  den som
inte har uppnått 18 års ålder senast på valdag  inte
har rösträtt vid val till riksdagen. Därutöver finns
bestämmelser   som   direkt   knyter   an   till  en
åldersgräns  på 18 år i åtskilliga författningar  på
vitt    skilda   rättsområden,    exempelvis    inom
straffrätten,       socialtjänsten       och      på
utbildningsområdet. De sålunda författningsreglerade
åldersgränserna  bestäms  av den faktiska födelseda-
gen. Dock finns det vissa undantag från detta, såsom
de   åldersgränsbestämmelser    som   reglerar   när
skolplikten   och   värnplikten   inträder.    Dessa
åldersgränsbestämmelser  bestäms till det kalenderår
en  viss födelsedag inträffar  i  stället  för  till
själva födelsedatum.

Motionen

I motion  K325 av Helena Zakariasén m.fl. (s) begärs
ett tillkännagivande  om  att myndighetsåldern skall
följa  kalenderåret  i stället  för  födelsedatumet.
Enligt  motionärerna  bör   nuvarande   lagstiftning
ändras  så att alla ungdomar i en och samma  årskull
blir myndiga det kalenderår de fyller 18 år.

Utskottets ställningstagande

Motionsyrkanden  likalydande  det  nu  aktuella  har
avstyrkts  av  utskottet senast våren 2001 i sitt av
riksdagen godkända betänkande 2000/01:LU15.

Utskottet  är  liksom  tidigare  inte  berett  att
förorda någon ändring  i  föräldrabalkens  regler om
myndighetsåldern och föreslår därför att motion K325
avslås.
I sammanhanget bör nämnas att regeringen i januari
2002  har tillkallat en parlamentarisk kommitté  med
uppdrag      att      utreda     en     sammanhållen
diskrimineringslagstiftning      (dir.     2002:11).
Kommittén    skall   behandla   frågor   såväl    om
könsdiskriminering  som  diskriminering  på grund av
ålder. Kommittén skall redovisa sitt uppdrag  senast
den 1 december 2004.

Namngivningsceremoni för barn


Motionen

I   motion  K428  föreslår  Anders  Ygeman  (s)  att
Sveriges  kommuner  skall ges en lagstadgad rätt att
genomföra en borgerlig  namn-  och  välkomstceremoni
för   barn.   En   sådan   ceremoni   skall,  enligt
motionären, utföras av en av kommunen utsedd person.
I  motionen  begärs  ett  tillkännagivande   om  att
regeringen skall ta initiativ för att möjliggöra  en
sådan ordning.

Utskottets ställningstagande

Utskottet     har     avstyrkt    ett    likalydande
motionsyrkande  våren  2002   i   det  av  riksdagen
godkända betänkandet 2001/02:LU14. Utskottet anförde
då  att  man  inte  hade någon närmare  kännedom  om
föräldrars  efterfrågan   på  sådana  tjänster  från
kommunerna. Om det skulle visa sig att det finns ett
hos allmänheten välgrundat  önskemål  om  borgerliga
namngivningsceremonier för barn förutsatte utskottet
att    regeringen    skulle   komma   att   överväga
motionsspörsmålet inom ramen för ett aviserat arbete
rörande namnlagen.

Enligt  utskottets  mening  finns  inte  skäl  att
frångå detta ställningstagande,  varför  motion K428
bör avslås.

Faderskap


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå motionsyrkanden som rör
arvingars rätt att  väcka talan om hävande av
faderskap. Utskottet  hänvisar  till tidigare
ställningstaganden. Jämför reservation  nr  7
(m, fp, kd och c).

Bakgrund

De  grundläggande  reglerna  om  faderskap till barn
finns i 1 kap. föräldrabalken. Om modern är gift vid
barnets   födelse   skall   enligt   1  kap.   1   §
föräldrabalken   mannen  i  äktenskapet  anses   som
barnets far, s.k.  faderskapspresumtion.  Om  modern
inte är gift fastställs faderskapet enligt 1 kap.  3
§ föräldrabalken genom dom eller bekräftelse.

Faderskapspresumtionen  kan  brytas av domstol vid
vissa  i 1 kap. 2 § föräldrabalken  närmare  angivna
fall. Ett  sådant  föreligger  när det är utrett att
modern haft samlag med annan än  maken under den tid
då  barnet  kan vara avlat och det med  hänsyn  till
samtliga  omständigheter  är  sannolikt  att  barnet
avlats av den  andre.  Ett annat fall är då en annan
man bekräftar faderskapet  till  barnet och mannen i
äktenskapet godkänner bekräftelsen.
Är modern ogift vid barnets födelse  eller  har en
faderskapspresumtion   brutits   skall   faderskapet
fastställas genom bekräftelse eller dom.
Visar   det   sig   senare   att  den  som  lämnat
bekräftelsen  inte är far till barnet  skall  rätten
förklara att bekräftelsen  saknar  verkan mot honom.
En faderskapsdom förutsätter att det har utretts att
mannen  haft  samlag  med barnets mor under  tid  då
barnet kan vara avlat och  att  det  med hänsyn till
samtliga omständigheter är sannolikt att  barnet har
avlats av honom. Enligt 2 kap. 1 § föräldrabalken är
socialnämnden skyldig att försöka utreda vem  som är
far till ett barn när faderskapet inte följer direkt
av presumtionsregeln.
När  det gäller upphävande av faderskapspresumtion
har enligt  3  kap.  1 § föräldrabalken i vissa fall
mannens maka och arvingar  rätt  att väcka talan vid
domstol.  Sådan  rätt  föreligger i de  fall  mannen
avlidit  före  barnets  födelse   eller   om  mannen
visserligen  avlidit efter barnets födelse men  inte
varaktigt sammanbott  med  barnet  och  inte  heller
efter  barnets födelse bekräftat att barnet är hans.
Rätt att  väcka  sådan talan föreligger däremot inte
om vid mannens död  mer än ett år har förflutit från
det att talan, som grundats  på  att  mannen  är far
till barnet, väckts mot honom och han fått del därav
eller  om  mer än ett år har förflutit sedan anspråk
på  samma  grund  framställts  mot  mannens  dödsbo.
Bestämmelsen har motiverats med att övervägande skäl
talar för att  mannens  arvingar inte skall ha någon
rätt att väcka talan om hans  faderskap  till barnet
när  han själv inte har vidtagit några åtgärder  för
att få detta upphävt.
Sammanfattningsvis   är   alltså  huvudregeln  att
arvingarna till mannen inte har  någon  talerätt. De
undantagssituationer   som   är   motiverade  gäller
framför  allt  de  fall då mannen över  huvud  taget
aldrig känt till barnets  födelse (prop. 1975/76:170
s. 169).
I  fråga  om  faderskapsbekräftelse   finns   inga
bestämmelser  i  lag  om  vem som äger föra talan om
ogiltigförklaring. Av rättsfallet  NJA  1988  s. 525
följer  emellertid  att  de bestämmelser om talerätt
för  mannens arvingar, inklusive  begränsningarna  i
talerätten,  som  enligt  3  kap. 1 § föräldrabalken
gäller vid upphävande av faderskapspresumtion  skall
tillämpas  analogivis  vid  ogiltigförklaring  av en
faderskapsbekräftelse.
När  faderskapet  har fastställts genom en dom som
vunnit  laga  kraft  skiljer  sig  situationen  från
presumtions-  och bekräftelsefallen  såtillvida  att
fader-  skapsfrågan   är   definitivt   avgjord.  En
omprövning av domen kan därför i princip  endast ske
om  resning  beviljas  av  antingen Högsta domstolen
eller hovrätt. Enligt 58 kap.  1  § rättegångsbalken
kan  resning  beviljas  om nya omständigheter  eller
bevis åberopas, vilka sannolikt  skulle ha lett till
en annan utgång i målet. Några särskilda  regler  om
vem  som är behörig att söka resning finns inte, men
uppenbart  är att den som var part i målet också kan
vara resningssökande. Därutöver kan nämnas att talan
om fastställande  av  faderskap  enligt  3  kap. 6 §
första  stycket  föräldrabalken  kan föras av barnet
mot en avliden mans arvingar.
I  sammanhanget  finns skäl att redovisa  gällande
rätt i övriga nordiska  länder.  I Norge avskaffades
arvingarnas  rätt  att  väcka  talan om  hävande  av
faderskapspresumtion år 1997. Därvid hänvisades till
att eftersom faderskapen numera  kan antas vara rätt
fastställda   har   behovet   av  en  talerätt   för
arvingarna  minskat.  Vidare  anfördes  att  det  är
orimligt  ur barnets perspektiv  om  arvingarna  kan
väcka  talan  om  faderskapets  hävande  när  mannen
avlidit.  I  Finland  har  mannens arvingar rätt att
väcka  talan under förutsättning  att  mannens  egen
talerätt  inte är försutten. En liknande regel finns
i isländsk  rätt  medan  arvingarna i Danmark saknar
självständig  talerätt  (se   närmare  Anna  Singer,
Faderskap  i  rättslig  belysning,   s.   153   ff.,
akademisk avhandling, Uppsala 2000).

Motionerna

I  motion  L204  av  Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
påpekas att efterlevande  barn numera ärver sin döde
far  även om barnet fötts utom  äktenskapet.  Enligt
motionären  ställs många änkor i en psykologiskt och
ekonomiskt svår  situation  vid sin makes frånfälle,
om det plötsligt uppdagas att  det finns en tidigare
okänd   arvinge.   Även  om  änkan  misstänker   att
faderskapet är felaktigt har hon, anförs i motionen,
i  dag  små  möjligheter   att   väcka   talan   och
ifrågasätta   faderskapet.   Enligt  motionären  har
reglerna på området inte följt samhällsutvecklingen.
Vidare anförs att både änkan och  den  avlidnes barn
skulle  vinna  ökad  rättssäkerhet  och trygghet  om
talerätt för hävande av faderskap infördes för såväl
efterlevande maka som mannens arvingar.  I  motionen
yrkas  ett  tillkännagivande från riksdagens sida  i
enlighet med det anförda.

Ulf Nilsson  m.fl.  (fp,  m, kd, c) anser i motion
L266 att det måste ligga i alla  parters  intresse -
moderns, barnets och den utpekade faderns -  att ett
faderskap blir riktigt fastställt. Möjligheterna att
säkert kunna fastställa ett faderskap har, anförs  i
motionen,   utvecklats   under   senare   tid  genom
användningen  av  DNA-teknik,  och  många  domar   i
faderskapsmål  hade  i  dag  sett  annorlunda  ut om
nuvarande teknik hade kunnat tillämpas. Motionärerna
anför   vidare   att   lagstiftning  och  praxis  är
inkonsekvent  på  området.  I  motionen  begärs  ett
tillkännagivande om  att  det  behövs  en översyn av
rättsläget och rättspraxis när det gäller talerätt i
mål om hävande av faderskap.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  har behandlat motionsyrkanden  med  samma
innebörd som  de  nu  aktuella  vid  flera  tidigare
tillfällen.  När  frågan  behandlades  av  utskottet
våren  1998  hade  utskottet,  i  sitt  av riksdagen
godkända  betänkande 1997/98:LU10, inte någon  annan
uppfattning än motionärerna vad gäller vikten av att
ingen  felaktigt   förklaras   vara  far.  Utskottet
anförde  bl.a.  att  det  givetvis  ligger  i  såväl
mödrars  som  barns  intresse  att  faderskap   blir
riktigt  fastställda.  När  det  gäller  hävande  av
faderskap  anförde  utskottet att reglerna generellt
sett  måste bygga på tillfredsställande  avvägningar
mellan  de  olika intressen som gör sig gällande och
att  bestämmelserna   i  hög  grad  bör  präglas  av
hänsynen till barnets bästa.

Utskottet ansåg vidare  att  de  motiv  som ligger
till   grund   för  nuvarande  regler  alltjämt  har
giltighet och att några vägande skäl för att utvidga
talerätten  för mannens  änka  och  arvingar  enligt
utskottets mening  inte  hade  framkommit. Därutöver
anförde  utskottet att en utvidgning  av  talerätten
för änkan  och arvingarna inte torde kunna motiveras
utifrån principen om barnets bästa.
Därefter har  utskottet vid ett flertal tillfällen
med    hänvisning    till     utskottets    tidigare
ställningstaganden i saken avstyrkt  motionsyrkanden
med  samma inriktning som de nu aktuella.  Riksdagen
har vid  samtliga  tillfällen  följt utskottet (bet.
1998/99:LU18,   1999/2000:LU15,   2001/02:LU15   och
2001/02: LU9).

När nu utskottet än en gång har att
pröva frågor om talerätt i mål om
hävande av faderskap vidhåller
utskottet alltjämt sina tidigare
ställningstaganden. Utskottet anser
således inte heller nu att det finns
skäl att utvidga möjligheterna för
arvingar att väcka talan om hävande
av faderskap. Motionerna L204 och
L266 bör därför avslås.


Adoption m.m.


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör
   partnerskap och adoption,
   äktenskap  mellan adoptant och adoptivbarn
samt
   översyn av adoptionslagstiftningen.
Utskottet     hänvisar      till     tidigare
ställningstaganden från riksdagens  sida  och
pågående arbete. Jämför reservationerna nr  8
(kd) och nr 9 (m, kd).

Partnerskap och adoption


Bakgrund

Våren  2002  beslutade  riksdagen vissa lagändringar
som innebär att registrerade  partner fått möjlighet
att prövas som adoptivföräldrar.  Härigenom  kan två
partner  gemensamt adoptera barn och en partner  kan
adoptera den  andre  partnerns barn. Lagändringarna,
som förutsatte uppsägning  av 1967 års konvention om
adoption  av  barn, skulle träda  i  kraft  den  dag
regeringen bestämmer  (prop. 2001/02:123, bet. LU27,
rskr. 304).

Regeringen har den 24  oktober  2002  beslutat att
lagändringarna  skall  träda i kraft den 1  februari
2003.

Motionerna

Yvonne Andersson m.fl. (kd)  anser i motion L314 att
regeringen  skall återta uppsägningen  av  1967  års
europeiska konvention  om  adoption av barn (yrkande
1). Vidare begärs att riksdagen  skall  upphäva sitt
tidigare  beslut  om att registrerade partner  skall
kunna prövas som adoptivföräldrar  (yrkande  2) samt
att     riksdagen    även    skall    upphäva    all
följdlagstiftning till beslutet (yrkande 3).

I motion L254 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, fp,
c, mp) begärs ett tillkännagivande om att regeringen
bör   bestämma   att   de   av   riksdagen   antagna
lagändringarna i betänkande 2001/02:LU27 skall träda
i kraft  omgående efter det att uppsägningen av 1967
års europeiska  konvention om adoption av barn trätt
i kraft (yrkande 6).

Utskottets ställningstagande

Genom regeringens  beslut  den  24  oktober  2002 är
önskemålen  i  motion  L254 tillgodosedda. Utskottet
anser att lagstiftningen  som  beslutades våren 2002
om partnerskap och adoption alltjämt skall gälla.

Mot den nu redovisade bakgrunden  anser  utskottet
att motionerna L254 yrkande 6 och L314 yrkandena 1-3
bör avslås.

Översyn av adoptionslagstiftningen


Bakgrund

Bestämmelser    om   adoption   finns   i   4   kap.
föräldrabalken. En  adoption  innebär  att  barnet i
rättsligt  hänseende betraktas som adoptantens  barn
och inte som  barn  till  sina biologiska föräldrar.
Genom  adoptionen övergår vårdnaden  om  barnet  och
skyldigheten   att  försörja  det  till  adoptanten.
Adoptivbarnet och  dess avkomlingar tar arv och ärvs
såsom om adoptivbarnet  hade  varit adoptantens eget
barn.

Beslut om tillstånd till adoption fattas av allmän
domstol. Domstolen får ge sitt  tillstånd  endast om
adoptionen är till fördel för barnet. Dessutom krävs
att den som vill adoptera barnet har uppfostrat  det
eller  vill  uppfostra  det eller att det annars med
hänsyn  till  det  personliga   förhållandet  mellan
sökanden  och barnet finns särskild  anledning  till
adoptionen.
En adoption kräver som regel samtycke av barnet om
det har fyllt  12  år.  Samtycke behövs dock inte om
den  som skall adopteras är  under  16  år  och  det
skulle  skada  honom  eller henne att bli tillfrågad
eller om barnet är förhindrat  att lämna samtycke på
grund  av  exempelvis en psykisk störning.  Även  om
barnets samtycke  inte  krävs  skall barnets åsikter
beaktas om dess ålder och mognad  motiverar det. Det
åligger socialnämnden, om det inte är olämpligt, att
söka klarlägga barnets inställning.  Är barnet under
18  år,  krävs  normalt  samtycke  också av  barnets
föräldrar. Innan domstolen beslutar  skall  yttrande
inhämtas från socialnämnden.
I  departementspromemorian  (Ds 2002:13) Utövandet
av  barns  rättigheter  i familjerättsprocesser  har
lagts fram förslag till vissa  ändringar  i  4  kap.
föräldrabalken  med  anledning  av att Sverige avser
att   tillträda   den  europeiska  konventionen   om
utövandet av barns rättigheter. Förslaget innehåller
en bestämmelse som  garanterar  att  barnet  får den
information  i saken som inte är olämplig för barnet
och som kan antas  vara  av  betydelse  för  barnet.
Vidare   föreslås   att   socialnämnden   åläggs  en
skyldighet  att  redovisa för rätten att information
till  barnet  har  lämnats.  Därutöver  föreslås  en
bestämmelse i
4 kap. föräldrabalken  om  att  ärenden  om adoption
skall handläggas skyndsamt.
Den som är gift får adoptera endast gemensamt  med
sin  make.  Den ena maken får dock adoptera ensam om
den andre maken  vistas  på okänd ort eller lider av
allvarlig psykisk störning.  Den ena maken får också
adoptera   den   andra   makens   biologiska   eller
adopterade     barn.    Efter    en    sådan    s.k.
styvbarnsadoption   eller  närståendeadoption  anses
barnet som makarnas gemensamma.  Från  och med den 1
februari   2003   har   registrerade   partner  fått
möjlighet att prövas som adoptivföräldrar. Härigenom
kan  två  partner  gemensamt adoptera barn,  och  en
partner kan adoptera den andre partnerns barn. Andra
än makar och registrerade  partner  får således inte
adoptera gemensamt, inte heller sambor.

Motionerna

Inger  René  m.fl.  (m) föreslår i motion  L219  att
regeringen skall göra  en  samlad  översyn  av  hela
adoptionslagstiftningen   (yrkande  1).  I  motionen
begärs  vidare  lagstiftningsåtgärder  i  syfte  att
förhindra äktenskap  mellan adoptant och adoptivbarn
(yrkande 2). Enligt motionärerna  bör  det  i 4 kap.
föräldrabalken införas en uttrycklig bestämmelse  om
att  adoption  endast får komma till stånd om den är
till  barnets bästa  (yrkande  3).  Därutöver  anser
motionärerna att den nuvarande 25-årsgränsen för att
bli prövad som adoptivförälder bör ses över (yrkande
4).

I motion  L314  av  Yvonne  Andersson  m.fl.  (kd)
begärs   också   att   regeringen   skall   göra  en
heltäckande   översyn   av   adoptionslagstiftningen
(yrkande 4). Sten Tolgfors (m)  anser  i motion L207
att   regeringen   bör   göra  en  översyn  av  hela
adoptionslagstiftningen (yrkande 1) innefattande 25-
årsgränsen (yrkande 2) och  ensamståendes  rätt  att
prövas som adoptivföräldrar (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Beträffande  frågan om äktenskap mellan adoptant och
adoptivbarn som  behandlas  i  motion L219 yrkande 2
har     utskottet    behandlat    ett    likalydande
motionsyrkande   våren  2002  i  sitt  av  riksdagen
godkända   betänkande   2001/02:   LU27.   Utskottet
uttalade  då   att  giftermål  mellan  adoptant  och
adoptivbarn  knappast  torde  förekomma  i  Sverige.
Vidare anförde  utskottet  att  med  det  synsätt på
adoptionsinstitutet  som sedan lång tid tillbaka  är
allmänt utbrett framstår  trots  detta  den  lagliga
äktenskapsmöjligheten  mellan  adoptanten och dennes
adoptivbarn som stötande. Utskottet  ansåg att tiden
är  mogen att avskaffa möjligheten för  en  adoptant
att gifta sig med sitt adoptivbarn. Enligt utskottet
fick  det  ankomma  på  regeringen  att  i  lämpligt
sammanhang  till  riksdagen  framlägga  erforderliga
lagförslag. Utskottet förutsatte att sådana  förslag
också   skulle   komma   att   innebära  förbud  mot
registrering  av  partnerskap  mellan  adoptant  och
adoptivbarn.  Vad  utskottet  anfört  gav  riksdagen
regeringen till känna.

Enligt utskottets mening kan  en  lämplig  ordning
vara  att  regeringen  i  samband  med  det pågående
arbetet med en ny lagstiftning i frågor om  ingående
och   erkännande  av  äktenskap  (Ds  2002:54)  även
överväger   frågan  att  avskaffa  möjligheten  till
äktenskap respektive  registrerat partnerskap mellan
adoptant  och adoptivbarn.  I  likhet  med  tidigare
ställningstaganden  vill  utskottet påtala vikten av
att ärendet bereds skyndsamt.
Med  det  anförda  får önskemålet  i  motion  L219
yrkande  2  anses  tillgodosett,  och  motionen  bör
därför avslås.

Också övriga motionsspörsmål  behandlades våren 2002
i    samband    med   beredningen   av   proposition
2002/02:123.  Utskottet   motsatte   sig   inte   en
genomlysning   av   adoptionsinstitutet  utifrån  de
synpunkter  som  framfördes   i   de   då   aktuella
motionerna. Enligt utskottet kunde den nuvarande 25-
årsgränsen  för  den  eller  de  som  vill  adoptera
diskuteras.  Utskottet motsatte sig inte heller  att
den     nuvarande      möjligheten     till     s.k.
ensamståendeadoptioner   blir    föremål    för   en
utvärdering.   Vidare   borde,   anförde  utskottet,
övervägas  om inte bestämmelserna i  föräldrabalkens
adoptionskapitel bör ändras i systematiskt hänseende
i syfte att förbättra överskådligheten och därigenom
än  tydligare  markera  att  hänsynen  till  barnets
intressen är det centrala.

Utskottet  erinrade  om  att  regeringen  i den då
aktuella  propositionen redovisat sin avsikt att  ge
berörda  myndigheter  i  uppdrag  att  kontinuerligt
följa    upp     konsekvenserna     av    den    nya
adoptionslagstiftningen om partnerskap och adoption.
Regeringen     anförde     i    propositionen    att
ursprungsländernas reaktioner  och  utvecklingen när
det   gäller   internationella   adoptioner   liksom
förhållandena  för  de  barn  som  adopterats  skall
undersökas. Förslag skall lämnas på  de åtgärder som
kan  visa  sig motiverade. En första rapport  skall,
anförde  regeringen,   lämnas  redan  ett  år  efter
ikraftträdandet, och regeringen kommer också att vid
behov på annat sätt utvärdera lagändringen.
Enligt  utskottets  mening   torde  det  aviserade
arbetet  ge  ett  värdefullt  underlag   inför   ett
ställningstagande  till  omfattningen  och djupet av
den       mera       allmänna      översynen      av
adoptionslagstiftningen  som  motionärerna önskar få
till  stånd. Utskottet var därför  inte  berett  att
förorda  något  formellt tillkännagivande i enlighet
med de då aktuella motionerna.
Utskottet anser  alltjämt  att  resultatet  av det
arbete  som  regeringen  aviserade  våren  2002  bör
avvaktas  innan  ställning tas till omfattningen och
djupet   av   den   mera   allmänna   översynen   av
adoptionslagstiftningen   som  enligt  motionärernas
uppfattning  bör  göras. Mot  denna  bakgrund  anser
utskottet att det inte  finns  skäl  att  nu föreslå
någon riksdagens åtgärd med anledning av motionerna.
Motionsyrkandena L207 yrkandena 1-3 , L219 yrkandena
1, 3 och 4 samt L314 yrkande 4 bör därför avslås.

Assisterad befruktning


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå motionsyrkanden som rör
rätt till insemination  och  rätt  till  s.k.
provrörsbefruktning   för  lesbiska  kvinnor.
Utskottet     hänvisar     till      pågående
beredningsarbete.   Jämför   reservation   nr
10 (fp).

Bakgrund

Kommittén om barn i homosexuella familjer föreslog i
betänkandet  (SOU 2001:10) att lesbiska par som  har
registrerat  sitt  partnerskap  eller  lever  i  ett
samboförhållande - i likhet med heterosexuella makar
och  sambor  - skall  få  tillgång  till  assisterad
befruktning vid  allmänt sjukhus. Kommittén föreslog
att  reglerna  om  fastställande  av  det  rättsliga
föräldraskapet  för  barn   som   föds   i  lesbiska
förhållanden  skall  motsvara  vad  som  gäller  för
heterosexuella par. För partner skall alltså, enligt
kommittéförslaget, en moderskapspresumtion införas i
föräldrabalken.  I socialnämndens akt om faderskaps-
och moder- skapsutredningen  skall antecknas vem som
är spermagivare vid en insemination.

Kommittén  föreslog  att detta  lagtekniskt  skall
lösas  genom att två helt  nya  kapitel  förs  in  i
föräldrabalken  - ett om moderskap till barn och ett
om socialnämndens  medverkan  vid  fastställande  av
moderskap.  Om  modern  är registrerad partner skall
hennes partner automatiskt  anses  som  mor till det
barn     som     föds    i    partnerskapet,    dvs.
moderskapspresumtion.  Är modern ogift, skall hennes
sambo   få   möjlighet  att  bekräfta   moderskapet.
Moderskapet skall  också,  enligt kommittéförslaget,
kunna  fastställas  genom dom  om  insemination  har
utförts på modern med  samtycke  av hennes sambo och
det  med  hänsyn  till  samtliga  omständigheter  är
sannolikt    att    barnet    har    avlats    genom
inseminationen.
Kommittén  har  vidare  tagit  upp  frågan  om  en
översyn  av  reglerna  rörande  föräldraskap. Enligt
kommittén är det viktigt för barnet  att få kännedom
om  sitt  biologiska  ursprung.  En  fråga   som  är
angelägen  att  se över är därför möjligheten att  -
vid  sidan  av  de  nuvarande  faderskapsreglerna  -
utreda och slå fast det  biologiska  faderskapet för
ett barn, exempelvis i form av en fastställelsetalan
rörande det biologiska ursprunget.
Regeringen    behandlade    kommittéförslaget    i
proposition  2001/02:123 Partnerskap  och  adoption.
Regeringen anförde  i  propositionen  att flera skäl
talar för att lesbiska par som har registrerat  sitt
partnerskap  eller  som lever i ett samboförhållande
bör  få  tillgång till  assisterad  befruktning  vid
allmänt sjukhus.  Propositionen  innehöll emellertid
inte något förslag i den delen.
I  propositionen pekade regeringen  på  att  flera
remissinstanser  framfört  en rad skäl som talar mot
den lösning kommittén föreslagit. Förslaget innebär,
anförde regeringen, begränsningar  i möjligheten att
få faderskapet till barnet fastställt, vilket kan få
betydelse när det gäller barnets rätt  till  kunskap
om   sitt  ursprung  och  barnets  kontakt  med  sin
biologiska     far.     Faderskapspresumtionen     i
föräldrabalken bygger på antagandet att ett barn som
föds   i   ett   äktenskap  också  har  avlats  inom
äktenskapet, och ett  motsvarande  antagande  kan ju
inte  göras  för  barn  som  föds  i ett registrerat
partnerskap. Det rättsliga föräldraskapet kan, ansåg
regeringen, lösas på annat sätt.
Enligt regeringen var det angeläget att även andra
möjligheter att lösa föräldraskapet  övervägs. Bland
annat  måste  då,  ansåg  regeringen, vägas  in  hur
barnets rätt till ursprung  kan  tas  till  vara och
vilken  rätt  och skyldighet som bör finnas för  den
biologiske fadern  att bli rättslig far till barnet.
Även "medmammans" ställning  bör analyseras närmare.
Det    är,    anförde   regeringen,   viktigt    att
bestämmelserna om föräldraskap för lesbiska par står
väl i samklang  med den familjerättsliga regleringen
i övrigt. Regeringen  ansåg  mot  denna bakgrund att
det   inte   är  lämpligt  att  en  möjlighet   till
assisterad befruktning för lesbiska par införs innan
frågan   om   föräldraskapet   har   lösts.   Enligt
propositionen avsåg  regeringen  att  ta  upp frågan
senare.
Utskottet  delade  regeringens  bedömning  att  en
möjlighet  till  assisterad  befruktning vid allmänt
sjukhus  inte  bör införas innan  slutlig  ställning
tagits   till   frågan    om   hur   det   rättsliga
föräldraskapet för barnet då skall regleras. När det
sedan  gällde  det fortsatta  arbetet  med  hur  det
rättsliga föräldraskapet  för  barnet skall regleras
ansåg  utskottet  det  angeläget  att  detta  arbete
kommer till stånd så snart som möjligt  i  syfte att
lesbiska  par  som  har registrerat sitt partnerskap
eller lever i ett samboförhållande  kan  få tillgång
till  assisterad  befruktning  vid  allmänt sjukhus.
Utskottet  ansåg  att  några  skäl  att  ytterligare
fördröja  att  en sådan möjlighet kommer till  stånd
inte  förelåg.  På   förslag   från   utskottet  gav
riksdagen   detta   regeringen   till   känna  (bet.
2001/02:LU27, rskr. 304).

Motionerna

I  motion L249 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)  anförs
att   Kommittén  om  barn  i  homosexuella  familjer
föreslog  vissa  bestämmelser  om  föräldraskap  vid
insemination.   Dessa  förslag  måste  dock  utredas
ytterligare, och regeringen utlovade i mars 2002 att
en fördjupad analys  skulle  påbörjas  omedelbart. I
motionen  begärs  ett  tillkännagivande om  att  den
fördjupade analysen skall genomföras snarast möjligt
(yrkande 1). Liknande krav  framställs i motion L254
av Tasso Stafilidis m.fl. (v,  s, fp, c, mp) yrkande
7.

I motion L235 av Tasso Stafilidis  m.fl. (v) anser
motionärerna   att   regeringen  skall  lägga   fram
förslagen  i  betänkandet   (SOU   2001:10)  Barn  i
homosexuella   familjer.   Förslagen   innebär   att
lesbiska kvinnor som lever i registrerat partnerskap
eller   samboförhållande  skall  få  tillgång   till
assisterad befruktning vid allmänt sjukhus. I motion
L222 av Birgitta  Ohlsson m.fl. (fp) och motion L318
av Gustav Fridolin  m.fl. (mp) yrkande 20 begärs ett
tillkännagivande om att lagstiftningen om assisterad
befruktning  för  lesbiska  och  bisexuella  kvinnor
snarast måste reformeras  så  att  de  får rätt till
assisterad befruktning på klinik.
I   motion  L265  av  Cinnika  Beiming  och  Tommy
Waidelich  (båda  s)  och  i  motion  L320  av  Lars
Lindblad  och  Tobias  Billström (båda m) begärs ett
tillkännagivande om att  lesbiska  kvinnor skall ges
rätt till insemination vid allmänt sjukhus.
Matilda  Ernkrans och Helena Zakariasén  (båda  s)
anser  i motion  L274  att  lesbiska  par  skall  få
tillgång  till  assisterad  befruktning  på klinik i
Sverige  (yrkande  1).  Vidare begärs att regeringen
skall  tillsätta  en  utredning   med   uppgift  att
utarbeta     förslag    angående    det    rättsliga
föräldraskapet vid insemination (yrkande 2).
I motion L293  av  Tasso Stafilidis (v) anförs att
riksdagen under våren  2002 beslutat vissa ändringar
i  lagen (1988:711) om befruktning  utanför  kroppen
som   innebär  att  även  behandling  med  ägg  blir
tillåten.    Lagen   innehåller   dock   ett   antal
begränsningar som bl.a. innebär att lesbiska kvinnor
som är infertila  inte  kan  komma  i  fråga  för en
äggdonation.  I motionen begärs ett tillkännagivande
om att lesbiska  kvinnor  skall  ges  lika rätt till
äggdonation som heterosexuella kvinnor  (yrkande 1).
Vidare begärs att regeringen skall utreda,  dels att
äggdonation även skall tillåtas då det finns en känd
spermadonator  (yrkande 2), dels att det inte  skall
föreligga ett krav  på samlevnad eller äktenskap med
spermadonatorn för att  få  donerat ägg (yrkande 3).
Slutligen begärs att regeringen skall utreda att det
inte skall föreligga krav på  att  kvinnan  som  får
donerat ägg är gift eller samboende med en person av
motsatt kön (yrkande 4).
I  motion  L296  av Ingrid Burman m.fl. (v) begärs
ett tillkännagivande  om  att regeringen skall lägga
fram förslag till ändringar  i  lagen om befruktning
utanför kroppen som innebär att lesbiska kvinnor som
är i behov av en äggdonation skall  få tillgång till
en sådan under förutsättning att det  finns  en känd
spermadonator.

Interpellationsdebatt den 5 november 2002

I  en  interpellationsdebatt  den  5  november  2002
uppgav  justitieministern  att  frågan  om  lesbiska
kvinnors   rätt   till   assisterad  befruktning  är
politiskt avgjord och att det som kvarstår enbart är
det  juridisk-tekniska  arbetet   med   att  närmare
analysera  det  rättsliga föräldraskapet. Tanken  är
att en departementspromemoria skall kunna remitteras
under år 2003. I  promemorian kommer alternativ till
det förslag om föräldraskapet i dessa fall som lagts
fram av Kommittén om  barn  i  homosexuella familjer
att övervägas. Justitieministern  uppgav  vidare att
frågan   om   assisterad   befruktning  ligger  inom
socialministerns ansvarsområde,  och från denne hade
justitieministern inhämtat uppgift  om att frågan om
assisterad  befruktning  för lesbiska kvinnor  avses
att  beredas  vidare  när frågan  om  det  rättsliga
föräldraskapet är löst.  Arbetet  skulle ske så fort
som möjligt (svar på interpellation 2002/03:11).

Utskottets ställningstagande

Enligt  utskottets  mening  är  det  angeläget   att
arbetet    med    att    analysera   det   rättsliga
föräldraskapet är prioriterat  och att analysarbetet
genomförs    snarast    möjligt   utan   ytterligare
tidsutdräkt.  Mot  den redovisade  bakgrunden  anser
utskottet att önskemålen  i  motionerna  L222, L235,
L249  yrkande  1,  L254 yrkande 7, L265, L274,  L318
yrkande 20 samt L320  får  anses  tillgodosedda  och
därför bör avslås.

När  det  sedan  gäller  motionerna  L293 och L296
anser  utskottet  att  det  inte finns skäl  att  nu
föreslå någon åtgärd från riksdagens  sida  eftersom
möjligheten  för  lesbiska  kvinnor  till assisterad
befruktning kommer att beredas vidare  när frågan om
det  rättsliga  föräldraskapet  är  löst. Mot  denna
bakgrund bör därför motionerna L293 och L296 avslås.


Särkullbarns rätt till arv


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå ett motionsyrkande  som
rör särkullbarns  rätt  till  arv.  Utskottet
hänvisar till pågående beredningsarbete.

Bakgrund

I  3  kap.  ärvdabalken  finns särskilda  regler  om
makars arvsrätt. Efter de  ändringar som genomfördes
i   samband  med  att  riksdagen   år   1987   antog
äktenskapsbalken  gäller numera att den efterlevande
maken har rätt till  arv före bröstarvingar. En make
skall  vid  den  andre makens  död  sålunda  ta  arv
framför makarnas gemensamma  bröstarvingar,  vilka i
stället  getts rätt till arv efter den först avlidne
maken vid  den efterlevande makens död. Om det finns
efterarvingar  innehar  den efterlevande maken under
sin  livstid  den  arvfallna   egendomen   med   fri
förfoganderätt.  Finns  det  bröstarvingar efter den
först  avlidne som inte också är  den  efterlevandes
barn, s.k.  särkullbarn,  gäller  särskilda  regler.
Särkullbarn  har rätt att omedelbart få ut sitt  arv
efter en avliden  förälder.  De  kan dock avstå från
sin  rätt till förmån för den avlidnes  efterlevande
make.  Sker  ett sådant avstående blir särkullbarnen
berättigade till efterarv på samma sätt som makarnas
gemensamma  bröstarvingar.   Reglerna   innebär  att
bröstarvingar i princip får vänta med att  få ut sin
laglott  tills  den  efterlevande maken dör. Däremot
kan bröstarvingar göra sin laglottsrätt gällande vid
den först avlidne makens död om denne make gjort ett
testamente som inkräktar på laglotten.

Motionen

Per Rosengren m.fl. (v)  anför  i  motion  L237  att
särkullbarns  rätt  att  få  ut  sitt  arv  vid  sin
förälders död i vissa fall kan skapa problem för den
efterlevande makan eller maken. Detta gäller framför
allt  när dödsboet i huvudsak består av en fastighet
som utgör  den efterlevandes bostad. I de fallen kan
den efterlevande  bli tvungen att sälja fastigheten,
och principen om att  få sitta i orubbat bo sätts ur
spel. Motionärerna anser  att  regeringen bör utreda
hur  regelsystemet  skall  utformas   för  att  både
särkullbarnens   och   den  efterlevandes  intressen
bättre   skall   kunna  tas  till   vara   och   ett
tillkännagivande yrkas i enlighet härmed.

Utskottets ställningstagande

Utskottet erinrar om att frågan om särkullbarns rätt
till   arv  varit  föremål   för   överväganden   av
Ärvdabalksutredningen  i  betänkandet (SOU 1998:110)
Makes arvsrätt, dödsboförvaltare  och dödförklaring.
Utredningens  betänkande  har  remissbehandlats  och
övervägs  för närvarande inom Justitiedepartementet.
I avvaktan på resultatet av den pågående beredningen
anser utskottet  att  motion L237 inte bör föranleda
någon riksdagens vidare  åtgärd. Motionen bör därför
avslås.

Reservationer



1. Hänsynen till barnets bästa, m.m. (punkt 1)

av Yvonne Andersson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 1.
Därmed bifaller riksdagen  motion  2002/03:L211  och
avslår motionerna 2002/03:L234, 2002/03:L248 yrkande
1,   2002/03:L258   yrkande  1,  2002/03:  L280  och
2002/03:Ju224 yrkande 4.

Ställningstagande

I vårdnadstvister tillmäts  begreppet  barnets bästa
stor   vikt.   Begreppet   används   också  i  andra
sammanhang,  men  det  är  inte  närmare definierat.
Liksom motionärerna bakom motion L211  anser jag att
begreppet barnets bästa bör definieras.  Ett  försök
till  definition  av  begreppet har gjorts i Kanada.
Enligt min uppfattning  bör  aktuell forskning kring
ämnet och erfarenheter från andra  länder  beaktas i
ett sådant arbete. Det får ankomma på regeringen att
ta erforderliga initiativ.

Vad  som  anförts  ovan  bör riksdagen, med bifall
till motion L211 och med avslag  på motionerna L234,
L248  yrkande  1,  L258  yrkande 1, L280  och  Ju224
yrkande 4, som sin mening ge regeringen till känna.

2. Hänsynen till barnets bästa, m.m. (punkt 1)

av Tasso Stafilidis (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 2.

Därmed bifaller riksdagen  motionerna  2002/03:L234,
2002/03:L258 yrkande 1 och 2002/03:Ju224  yrkande  4
samt  avslår  motionerna  2002/03:L211, 2002/03:L248
yrkande 1 och 2002/03:L280.

Ställningstagande

Jag anser liksom motionärerna  bakom motion L234 att
det nu är hög tid att införa en  barnbalk. Trots det
lagstiftningsarbete  som  har  bedrivits   under  de
senaste   decennierna  saknas  alltjämt  ett  samlat
regelsystem där barnets rätt står i fokus. I stället
sätter  lagstiftningen   fortfarande  föräldrarätten
främst,  vilket  redan  framgår  av  namnet  på  det
centrala regelverket på området, föräldrabalken. Ett
annat  uttryck  för  barnets   underordnade  roll  i
förhållande till föräldrarna är  att en förälder kan
vägra  att  umgås  med sitt barn utan  konsekvenser,
något som barnet däremot inte kan göra. I likhet med
motionärerna anser jag att all relevant lagstiftning
som rör barn skall samlas i en särskild barnbalk där
barnets rätt sätts främst.

Mot denna bakgrund  anser  jag  att regeringen bör
utreda     införandet    av    en    barnbalk    med
barnperspektivet   som   utgångspunkt.   En  lämplig
lösning, enligt min uppfattning, vore att  2002  års
vårdnadskommitté får i uppdrag att utreda även denna
fråga.
Vad  som  anförts  ovan  bör riksdagen, med bifall
till  motionerna  L234,  L258 yrkande  1  och  Ju224
yrkande 4 samt med avslag  på  motionerna L211, L248
yrkande  1  och L280, som sin mening  ge  regeringen
till känna.

3. Vårdnaden  vid   våld   m.m.  inom  familjen
(punkt 2)

av Inger René (m), Yvonne  Andersson (kd), Bertil
Kjellberg (m) Viviann Gerdin  (c)  och Henrik von
Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt  2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 3.
Därmed  bifaller  riksdagen motionerna 2002/03:Ju361
yrkande 6 och 2002/03:Sf379  yrkande 2 samt bifaller
delvis  motion 2002/03:So510 yrkande  4  och  avslår
motionerna 2002/03:L205, 2002/03:L230 yrkande 1 samt
2002/03:So360 yrkande 12.

Ställningstagande

Det   är   olyckligt   att   många   barn   förlorar
vardagskontakten   med  den  ena  föräldern  vid  en
separation. Ett barn  behöver  båda  sina föräldrar.
Reglerna om gemensam vårdnad är därför bra i de fall
föräldrarna kan komma överens. Som påpekas  i motion
Sf379  har det visat sig att 1998 års vårdnadsreform
i vissa  fall  kan medföra negativa konsekvenser för
barnen. Det gäller  framför  allt  i  de fall där en
förälder  tvingas  bryta  upp på grund av  missbruk,
misshandel  eller  övergrepp.   I  sådana  fall  kan
reglerna  om  gemensam  vårdnad  användas   som  ett
instrument  att  ifrågasätta  varje  beslut  som rör
barnet. Eftersom detta är mycket negativt för barnet
anser  vi  att  det  är  angeläget  att den pågående
utvärderingen av vårdnadsreformen sker skyndsamt.

Mot bakgrund av vad som redovisats  ovan anser vi,
liksom motionärerna bakom motion Ju361, att gemensam
vårdnad endast skall kunna komma i fråga  om det kan
anses  tillräckligt  tryggt  för  barnet och mamman.
Rätten måste ha en klar bild av det  eventuella våld
som  barnet  levt  med  och hur troligt det  är  att
våldet    upprepas    innan    beslut    fattas    i
vårdnadsfrågan.  Vi anser att reglerna  om  gemensam
vårdnad måste ändras  i  dessa fall. Det får ankomma
på regeringen att utforma erforderliga lagförslag.
Vad  som anförts ovan bör  riksdagen,  med  bifall
till motionerna  Ju361 yrkande 6 och Sf379 yrkande 2
samt med delvis bifall  till  motion So510 yrkande 4
och med avslag på motionerna L205,  L230  yrkande  1
och  So360  yrkande 12, som sin mening ge regeringen
till känna.

4. Samarbetssamtal (punkt 7)

av Yvonne Andersson (kd) och Viviann Gerdin (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att  utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 4.
Därmed  bifaller   riksdagen   motion  2002/03:Sf380
yrkandena 3 och 4.

Ställningstagande

Vid en skilsmässa eller separation  där  föräldrarna
inte   kan   komma  överens  måste  familjen  snabbt
erbjudas hjälp  att  lösa sina samarbetsproblem. Med
barnets   bästa   för  ögonen   anser   vi,   liksom
motionärerna  i motion  Sf380,  att  regeringen  bör
utreda hur separerade  föräldrar bäst kan informeras
och  stödjas  så att barnets  behov  får  styra  hur
umgänget  utformas.  I  samband  med  detta  bör  de
samarbetssamtal  som erbjuds föräldrarna utvärderas.
Vidare anser vi att  samarbetssamtal bör vara praxis
för att undvika långdragna processer och upptrappade
konflikter. Det får ankomma  på  regeringen  att  ta
erforderliga initiativ.

Vad som anförts ovan, med bifall till motion Sf380
yrkandena  3  och 4, bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

5. Behörighetskrav för domare (punkt 9)

av Yvonne Andersson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 5.
Därmed  bifaller   riksdagen   motion   2002/03:L294
yrkande    1    och   bifaller   delvis   motionerna
2002/03:L230 yrkande 2 och 2002/03:L258 yrkande 2.

Ställningstagande

Jag anser liksom  motionärerna bakom motion L294 att
regeringen bör tillsätta  en  utredning  för  att se
över   reglerna   kring  domstolarnas  förfarande  i
vårdnadstvister så  att  endast personer med gedigen
barnkunskap    och    insikter    i     psykosociala
problemställningar hanterar dessa fall.

Vad som anförts ovan, med bifall till motion  L294
yrkande 1 och med delvis bifall till motionerna L230
yrkande  2 och L258 yrkande 2, bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

6. Könsneutrala författningar (punkt 12)

av Tasso Stafilidis (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser  att  utskottets  förslag  under  punkt 12
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 6.
Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:L232.

Ställningstagande

Jag anser, liksom motionärerna i motion L232,  att i
de  författningar  som  innehåller begreppen mor och
far bör dessa ändras till  förälder.  Lagstiftningen
bör enligt min mening utgå från könsneutralitet  och
således ta fasta på att föräldrarna kan bestå av två
mammor eller två pappor. Begreppet förälder blir mer
informativt   och   lättbegripligt   för  lagrummens
adressater.   Riksdagen   bör   därför  begära   att
regeringen   lägger   fram   förslag   till   sådana
lagändringar.

Vad  som  anförts  ovan bör riksdagen, med  bifall
till motion L232, som  sin mening ge regeringen till
känna.

7. Faderskap (punkt 17)

av  Inger  René (m), Jan  Ertsborn  (fp),  Yvonne
Andersson  (kd),  Bertil  Kjellberg  (m),  Martin
Andreasson (fp),  Viviann  Gerdin  (c) och Henrik
von Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 7.
Därmed  bifaller  riksdagen  motionerna 2002/03:L204
och 2002/03:L266.

Ställningstagande

Vi delar motionärernas uppfattning vad gäller vikten
av att ingen felaktigt förklaras  vara  far till ett
barn. Att faderskapet blir riktigt fastställt  måste
givetvis anses ligga i såväl barnets som moderns och
den utpekade faderns intresse. Vad först gäller  den
situationen     att     faderskapet     följer    av
faderskapspresumtionen   kan   vi   konstatera   att
nuvarande  lagstiftning i fråga om talerätt  för  en
avliden mans maka och arvingar bygger på avvägningar
mellan de olika  intressen  som  gör  sig  gällande.
Några motsvarande avvägningar har inte skett när det
gäller  talerätt  för mannens änka och arvingar  vid
ogiltigförklaring av faderskapsbekräftelse. Vi anser
att det är otillfredsställande  att  det  inte finns
några  klara  regler i fråga om talerätten i  sådana
fall.  Vad härefter  angår  talerätten  i  fråga  om
faderskap   som  har  fastställts  genom  dom  måste
rättsläget  betraktas   som   oklart.  Särskilt  mot
bakgrund  av  att det på senare år  vuxit  fram  nya
former  av  familjebildningar   framstår   nuvarande
inskränkningar i talerätten som en brist.

Sammanfattningsvis  anser vi att motionsspörsmålen
bör bli föremål för en  förutsättningslös  utredning
där   olika  aspekter  på  problemen  och  de  olika
intressen   som   gör  sig  gällande  blir  noggrant
genomlysta.
Vad som anförts ovan  bör  riksdagen,  med  bifall
till  motionerna  L204  och  L266, som sin mening ge
regeringen till känna.

8. Partnerskap och adoption (punkt 18)

av Yvonne Andersson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  18
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 8.
Därmed  bifaller   riksdagen   motion   2002/03:L314
yrkandena   1-3   samt  avslår  motion  2002/03:L254
yrkande 6.

Ställningstagande

Jag delar motionärernas  uppfattning  i  motion L314
att  de  lagändringar som riksdagen beslutade  våren
2002 angående partnerskap och adoption inte vilar på
tillräckligt   god   grund.   Detta   beror  på  att
barnperspektivet   inte   var  vägledande  för   det
utredningsarbete   som   ligger   till   grund   för
lagstiftningen. I varje fråga  som  rör  barn  måste
utgångspunkten  vara att se till barnets bästa. FN:s
barnkonvention framhåller  att det främst är barnets
rättigheter som skall beaktas vid en adoption. Genom
att   tillåta  homosexuella  att   adoptera   bryter
Sverige,     enligt     min     uppfattning,     mot
barnkonventionen.  Vidare  strider beslutet mot 1993
års Haagkonvention. Jag anser  att  regeringen skall
återta   uppsägningen   av   1967   års   europeiska
konvention   om   adoption   av   barn.  Vidare  bör
riksdagsbeslutet  från  våren 2002 som  innebär  att
registrerade partner fått  möjlighet  att prövas som
adoptivföräldrar       upphävas.       Även      all
följdlagstiftning  till  beslutet bör upphävas.  Det
får ankomma på regeringen  att  utforma erforderliga
lagförslag.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall
till motion L314 yrkandena 1-3 samt med
avslag på motion L254 yrkande 6, som sin
mening ge regeringen till känna.

9. Översyn av adoptionslagstiftningen
(punkt 20)
av Inger René (m), Yvonne Andersson  (kd), Bertil
Kjellberg (m) och Henrik von Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 9.
Därmed  bifaller  riksdagen  motionerna 2002/03:L207
yrkandena 1-3, 2002/03:L219 yrkandena  1,  3  och  4
samt 2002/03:L314 yrkande 4.

Ställningstagande

Dagens  adoptionsregler  är skrivna för en annan tid
och   ett   annat   system.  År  1989   presenterade
Förmynderskapsutredningen  sitt  slutbetänkande  med
förslag till en revision av adoptionslagstiftningen.
Sedan  dess har inget hänt. I utredningsbetänkandet,
(SOU 2001:10)  Barn  i  homosexuella  familjer,  har
flera  experter  påtalat att adoptionslagstiftningen
är  i  behov  av en översyn.  Experterna  framhåller
också att forskningen  beträffande  adopterade barns
uppväxt och utveckling är eftersatt.

Vi    anser    liksom    motionärerna   att   hela
adoptionslagstiftningen  är  i  stort  behov  av  en
översyn, och det får ankomma på  regeringen  att  ta
erforderliga  initiativ.  Inom  ramen  för  en sådan
översyn  finns  det enligt vår uppfattning anledning
att  t.ex.  se  över   kravet   på   att  presumtiva
adoptivföräldrar  skall  vara minst 25 år,  och  den
nuvarande        möjligheten        till        s.k.
ensamståendeadoptioner  bör  bli  föremål   för   en
utvärdering.  Vi  anser  också att det bör tas in en
bestämmelse i 4 kap. föräldrabalken  som stadgar att
en  adoption  endast får ske om den är förenlig  med
barnets bästa.
Vad som anförts  ovan  bör  riksdagen,  med bifall
till  motionerna L207 yrk-andena 1-3, L219 yrkandena
1, 3 och  4  samt  L314 yrkande 4, som sin mening ge
regeringen till känna.

10. Rätt till insemination för lesbiska kvinnor
(punkt 21)

av Jan Ertsborn och Martin Andreasson (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 10.
Därmed   bifaller  riksdagen   motion   2002/03:L249
yrkande   1    och    bifaller   delvis   motionerna
2002/03:L222 och 2002/03:L254  yrkande 7 samt avslår
motionerna 2002/03:L235, 2002/03:L265, 2002/03:L274,
2002/03:L318 yrkande 20 och 2002/03:L320.

Ställningstagande

Kommittén om barn i homosexuella  familjer  föreslog
vissa  bestämmelser  om det rättsliga föräldraskapet
vid insemination. Kommitténs  förslag  kan dock inte
ligga till grund för lagstiftning utan frågan  måste
utredas vidare. Regeringen utlovade i mars 2002  att
en  fördjupad  analys  skulle  påbörjas  omedelbart.
Enligt uppgift från justitieministern är tanken  att
en   departementspromemoria   i  ämnet  skall  kunna
remitteras   under   år   2003.  Vi  anser,   liksom
motionärerna  bakom motion L249,  att  analysarbetet
måste genomföras  snarast  möjligt  utan ytterligare
tidsutdräkt.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med  bifall till
motion  L249  yrkande  1 och med delvis bifall  till
motionerna L222 och L254  yrkande  7 samt med avslag
på motionerna L235, L265, L274, L318  yrkande 20 och
L320, som sin mening ge regeringen till känna.
Särskilda yttranden



1. Hänsynen till barnets bästa, m.m.

av Viviann Gerdin (c).

Alla  barns behov av trygghet, självbestämmande  och
livskvalitet  vilar  på oss vuxna att garantera, och
ansvaret  för  barnens  väl   har   i   första  hand
föräldrarna.  Barnets  bästa  är inskrivet i  svensk
lagstiftning  och  delvis förankrad  i  1  kap.  2 §
regeringsformen.   Det    är    emellertid    endast
riktlinjer,  vilket  är  olyckligt  eftersom det ger
utrymme för skiftande tolkningar som  ofta  är  till
nackdel för barnet.

Enligt  min  mening borde det vara en självklarhet
att  skydda barnet  från  att  bli  utnyttjat  i  en
konflikt   mellan  vuxna  och  att  samhället  genom
uppmuntran och  stöd förstärker barnets rättigheter.
I ärenden angående  vårdnad och umgänge måste därför
större vikt läggas vid vad som är bäst för barnet. I
alltför  många  fall  finns   en  tendens  till  att
föräldrarnas rättigheter att uppnå  rättvisa sker på
barnets bekostnad.
Kopplingen mellan barnets välbefinnande  och  mäns
våld  mot  kvinnor  måste  förstärkas. Större hänsyn
måste tas till hur barnen påverkas av att tvingas se
sin     mamma     bli     misshandlad.    I     alla
vårdnadsutredningar måste barnets  rätt till umgänge
klart framgå, men också barnets rätt  att avstå från
umgänge när barnet känner rädsla inför  den förälder
som hotar och brukar våld inom familjen.
Eftersom  det  nu  pågår  en  utredning  som   kan
förväntas  ta  upp  dessa  angelägna  frågor har jag
slutligen  stannat för att inte avge några  formella
reservationer i enlighet med vad jag nu anfört.

2. Talerätt i mål om umgänge

av Inger  René  (m),  Jan  Ertsborn  (fp), Bertil
Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp)  och Henrik
von Sydow (m).

Vi  delar den uppfattning som förs fram i motionerna
L243 och L268 om att föräldrabalken bör ändras på så
sätt  att  nära  anhöriga  som mor- och farföräldrar
skall få rätt att föra talan i mål om umgänge.

Eftersom 2002 års vårdnadskommitté  skall överväga
denna fråga har vi valt att inte reservera  oss.  Vi
avser att noga följa kommitténs arbete.

3. Underhållsbidrag vid växelvis boende

av  Jan  Ertsborn  (fp), Tasso Stafilidis (v) och
Martin Andreasson (fp).

Vi anser liksom motionären bakom motion L326 att man
kan ifrågasätta principen  att underhållsbidrag inte
utgår  vid  växelvis  boende  i   sådana   fall  där
föräldrarna  har avsevärt olika stor inkomst.  Denna
fråga skall övervägas  av 2002 års vårdnadskommitté.
Med hänvisning till det  pågående  beredningsarbetet
har vi valt att inte reservera oss.


4. Behörighetskrav för domare

av Tasso Stafilidis (v) och Viviann Gerdin (c).

Vi anser liksom motionärerna bakom motionerna  L230,
L258   och   L294   att   de   domare  som  dömer  i
familjerättsliga mål skall ha erforderlig kompetens.
2002 års vårdnadskommitté skall  bl.a. undersöka och
beskriva vilken kompetens i vårdnadsfrågor som finns
hos  domarna  och  vilken  kompetensutveckling   som
pågår.    Med    hänvisning    till   det   pågående
utredningsarbetet  har  vi valt att  inte  reservera
oss. Vi avser att noga följa kommitténs arbete.


5. Assisterad befruktning

av Yvonne Andersson (kd).

I  motsats  till  justitieministern  anser  jag  att
frågan  om rätten till  assisterad  befruktning  för
lesbiska  kvinnor inte är politiskt avgjord eftersom
riksdagen ännu  inte  fattat  något beslut i frågan.
Inom  Regeringskansliet  pågår  för  närvarande  ett
beredningsarbete. Jag anser att resultatet  av detta
arbete  bör avvaktas. Därefter har riksdagen att  ta
ställning  till eventuella förslag från regeringen i
frågan.


6. Rätt till s.k. provrörsbefruktning för
lesbiska kvinnor

av Tasso Stafilidis (v).
Under  våren   2002  beslutade  riksdagen  om  vissa
ändringar i lagen  (1988:711) om befruktning utanför
kroppen som innebär att även behandling med ägg blir
tillåten.   Lagen   innehåller    dock   ett   antal
begränsningar som bl.a. innebär att lesbiska kvinnor
som  är  infertila  inte  kan komma i fråga  för  en
äggdonation.  Jag  anser liksom  motionärerna  bakom
motionerna L293 och  L296 att lesbiska kvinnor skall
ges  lika rätt till äggdonation  som  heterosexuella
kvinnor.  Jag  anser att regeringen bör tillsätta en
utredning för att  belysa  denna  fråga.  Enligt min
uppfattning bör det således inte vara något krav att
kvinnan  som  får  ta  emot ett donerat ägg är  gift
eller samboende med en person av motsatt kön. Vidare
bör  äggdonation  tillåtas  då  det  finns  en  känd
spermadonator. Det  bör inte föreligga något krav på
samlevnad eller äktenskap med spermadonatorn för att
få ta emot ett donerat ägg.
Med  hänvisning till  det  pågående  arbetet  inom
Regeringskansliet  med  att  närmare  analysera  det
rättsliga  föräldraskapet vid assisterad befruktning
har jag valt att inte reservera mig.

7. Särkullbarns rätt till arv

av Tasso Stafilidis (v).

Jag anser, liksom  motionären  i  motion  L237,  att
särkullbarns  rätt att få ut sitt arv vid förälderns
död  i  vissa  fall   kan   skapa  problem  för  den
efterlevande.    Regeringen    bör     utreda    hur
regelsystemet    skall   utformas   för   att   både
särkullbarnens  och   den   eflerlevandes  intressen
bättre skall kunna tas till vara.

Ärvdabalksutredningen  har  övervägt   frågan   om
särkullbarns  rätt till arv. Som redovisats tidigare
i   betänkandet   övervägs    Ärvdabalksutredningens
förslag  för  närvarande inom Justitiedepartementet.
Mot denna bakgrund  har  jag valt att inte reservera
mig. Jag utgår från att de  synpunkter som förs fram
i motionen kommer att beaktas i beredningsarbetet.



Bilaga

Förteckning över behandlade förslag




Motioner från allmänna
motionstiden


2002/03:L204 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att  talerätt om hävande av
faderskap för såväl efterlevande  maka  som  mannens
arvingar bör införas.

2002/03:L205  av Annelie Enochson (kd) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs om att lagen ändras så att de
sociala  myndigheterna  vid  allmän  domstol  aktivt
driver talan  om  överflyttning  av  vårdnad  då  en
vårdnadshavare  grovt brustit i föräldraansvar genom
att  begå  ett  allvarligt   brott   mot  den  andra
vårdnadshavarens liv, frihet eller hälsa.

2002/03:L207 av Sten Tolgfors (m) vari  föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen gör en  översyn av
den samlade adoptionslagstiftningen i enlighet med
vad som anförs i motionen.

2.  Riksdagen  begär  att  regeringen  ser över  25-
årsgränsen  för  adoption i enlighet med  vad  som
anförs i motionen.

3. Riksdagen begär att  regeringen gör en översyn av
ensamståendes rätt att prövas som adoptivföräldrar
i enlighet med vad som anförs i motionen.

2002/03:L211 av Maria Larsson (kd) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  behovet  av  fördjupad
definition av begreppet barnets bästa.

2002/03:L217 av Elizabeth Nyström  och  Ulla Löfgren
(m)  vari  föreslås  att  riksdagen  fattar följande
beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om förändringar  i  god  man-
institutet.

2002/03:L219  av  Inger René m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen beslutar  ge  regeringen  i uppdrag att
göra     en     översyn     av     den     samlade
adoptionslagstiftningen.

2.  Riksdagen  beslutar  att  upphäva  4  kap. 7 § 2
föräldrabalken.

3.  Riksdagen  beslutar  att i 4 kap. föräldrabalken
införa en regel om att adoption  bara får tillåtas
om den bedöms vara till barnets bästa.

4.  Riksdagen  begär  att  regeringen ser  över  25-
årsgränsen för adoption.

2002/03:L222  av Birgitta Ohlsson  m.fl.  (fp)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs  om  en  skyndsam  reform  av
lagstiftningen   om   assisterad   befruktning   för
lesbiska och bisexuella kvinnor.

2002/03:L224  av  Birgitta  Carlsson  och  Margareta
Andersson  (c)  vari  föreslås  att riksdagen fattar
följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om mor- och farföräldrars rätt
till  domstolsprövning  av umgängesrätten  med  sina
barnbarn.

2002/03:L230  av  Tasso Stafilidis  m.fl.  (v)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1.   Riksdagen  begär   att   regeringen   ger   den
parlamentariska kommittén som skall utvärdera 1998
års  reform  om  vårdnad, boende och umgänge (dir.
2002:89) ett tilläggsdirektiv som tar sikte på att
utreda möjligheterna  att  införa en presumtion om
enskild vårdnad vid våld i nära relationer.

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att de domare som
dömer i familjerättsliga  mål skall ha erforderlig
kompetens.

2002/03:L232  av  Tasso Stafilidis  m.fl.  (v)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att  regeringen  lägger fram förslag
till  ändring  som innebär att de författningar  som
benämner mor och  far  ersätts  med det könsneutrala
begreppet förälder i enlighet med  vad  som anförs i
motionen.

2002/03:L234  av  Tasso  Stafilidis  m.fl. (v)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att utreda införandet av en
barnbalk med barnperspektivet som utgångspunkt.

2002/03:L235  av  Tasso  Stafilidis m.fl.  (v)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen  beslutar  att  anta   de  lagförslag  som
presenteras   av   kommittén   Barn  i  homosexuella
familjer (SOU 2001:10) och som innebär  att lesbiska
kvinnor  som  lever i registrerat partnerskap  eller
samboförhållanden  skall få tillgång till assisterad
befruktning vid allmänt sjukhus.

2002/03:L237  av  Per   Rosengren   m.fl.  (v)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om att regeringen  bör  ta
initiativ  till en utredning  så  att  regelsystemet
utformas på  så sätt att både särkullbarnens och den
efterlevandes intresse bättre tas till vara.

2002/03:L243  av   Ana   Maria   Narti  och  Kerstin
Heinemann  (fp)  vari föreslås att riksdagen  fattar
följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs   om  en  sådan  ändring  i
föräldrabalken att nära anhöriga,  som mor- och far-
föräldrar, får föra talan om umgänge.

2002/03:L248 av Mia Franzén (fp) vari  föreslås  att
riksdagen fattar följande beslut:

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om barnens  rätt  och
de  vuxnas  skyldighet  vid  en  separation  eller
skilsmässa.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att   utreda
möjligheten till särskilt ombud för barnen vid  en
separation  eller  skilsmässa samt upprättandet av
en nationell barnrättspolicy.

2002/03:L249  av  Lars Leijonborg  m.fl.  (fp)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om fullföljandet av
en utredning om assisterad befruktning.

2002/03:L254 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, fp, c,
mp)  vari föreslås  att  riksdagen  fattar  följande
beslut:

6. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
bestämma    att    lagändringarna   i   betänkande
2001/02:LU27 träder  i  kraft  omgående, efter det
att uppsägningen av 1967 års europeiska konvention
om adoption av barn trätt i kraft.

7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs   om  assisterad
befruktning för lesbiska kvinnor och det rättsliga
föräldraskapet.

2002/03:L257  av  Carina Hägg (s) vari föreslås  att
riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs  om  behovet  av  att  se  på
Haagkonventionen utifrån barnets perspektiv.

2002/03:L258  av  Margareta  Andersson och Lars-Ivar
Ericson  (c)  vari  föreslås  att  riksdagen  fattar
följande beslut:

1.  Riksdagen  tillkännager  som sin  mening  vad  i
motionen anförs om att införa ett barnperspektiv i
svensk lagstiftning.

2.  Riksdagen  tillkännager som  sin  mening  vad  i
motionen anförs  om att ge adekvat utbildning till
alla jurister som  kommer  i  kontakt  med  barn i
olika domstolsförfaranden.

2002/03:L265  av Cinnika Beiming och Tommy Waidelich
(s)  vari föreslås  att  riksdagen  fattar  följande
beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i  motionen  anförs om homosexuellas rättigheter
när det gäller insemination.

2002/03:L266 av Ulf  Nilsson  m.fl.  (fp,  m, kd, c)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  i motionen anförs om översyn av rättsläget
och  praxis   rörande   talerätt   vid   hävande  av
faderskap.

2002/03:L268  av  Anita Sidén och Elizabeth  Nyström
(m)  vari  föreslås att  riksdagen  fattar  följande
beslut:

Riksdagen begär  att  regeringen lägger fram förslag
till ändring i 6 kap. 15  a  §  FB,  så att mor- och
farföräldrar kan väcka talan i domstol  om rätt till
umgänge  med  avlidna  barns barn i de fall  barnens
vårdnadshavare  motsätter   sig   det   umgänge  som
begärts.

2002/03:L270 av Mikael Oscarsson (kd) vari  föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs om en utredning för att  se
över lagstiftningen i syfte att komma till rätta med
umgängessabotage i vårdnads- och umgängestvister.

2002/03:L274   av  Matilda   Ernkrans   och   Helena
Zakariasén (s) vari  föreslås  att  riksdagen fattar
följande beslut:

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  möjligheten för
lesbiska  par  att  få  tillgång  till  assisterad
befruktning på klinik i Sverige.

2.  Riksdagen  begär  att  regeringen tillsätter  en
utredning med uppgift att  utarbeta  förslag  till
rättslig  reglering  av  föräldraskap för barn som
tillkommit   genom   lesbiska   pars   assisterade
befruktning.

2002/03:L280 av Solveig  Hellquist  m.fl.  (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att barnperspektivet  skall
vara  vägledande  i ärenden som rör gemensam vårdnad
och umgänge.

2002/03:L286 av Monica Green m.fl. (s) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  behovet  av en översyn av
föräldrabalkens regler.

2002/03:L293 av Tasso Stafilidis (v) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen  anförs  om  att  lesbiska
kvinnor skall  ges  lika rätt till äggdonation som
heterosexuella kvinnor.

2. Riksdagen begär att regeringen låter utreda vad i
motionen  anförs  om att  äggdonation  även  skall
tillåtas då det finns en känd spermadonator.

3. Riksdagen begär att regeringen låter utreda vad i
motionen anförs om  att  det  inte skall föreligga
ett   krav   på  samlevnad  eller  äktenskap   med
spermadonatorn för att få donerat ägg.

4. Riksdagen begär att regeringen låter utreda vad i
motionen anförs  om  att  det inte skall föreligga
krav på att kvinnan som får  donerat  ägg  är gift
eller samboende med en person av motsatt kön.

2002/03:L294  av  Ragnwi  Marcelind  m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1.  Riksdagen  begär  att  regeringen tillsätter  en
utredning  i  syfte  att  se över  reglerna  kring
domstolarnas förfarande vid  tvistemål  om barn så
att personer med gedigen barnkunskap och  insikter
i de psykosociala problemen hanterar dessa fall.

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad  i  motionen anförs  om  att  överväga
åtgärder för att  komma  till  rätta med problemet
vårdnads- och umgängestvister i domstol.

2002/03:L295 av Lars Ångström (mp) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att  där det är
nödvändigt   ändra   i   lagstiftningen   för  att
möjliggöra  ett  uppbyggande  av  byråer för barns
bästa.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att vidta andra
initiativ för att främja skapandet av  myndigheten
Byrån för barns bästa.

2002/03:L296   av   Ingrid  Burman  m.fl.  (v)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs   om  en  ändring  i  lagen
(1988:711) om befruktning utanför kroppen.

2002/03:L303 av Gustav Fridolin  och Åsa Domeij (mp)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  i  motionen  anförs  om  förändringar   av
föräldrabalken  så att det blir möjligt för ett barn
att ha fler än två juridiska vårdnadshavare.

2002/03:L307 av Kent  Härstedt (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om skuldtyngda barn.

2002/03:L314 av Yvonne  Andersson  m.fl.  (kd)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1.    Riksdagen   begär   att   regeringen   återtar
uppsägningen  av  den  europeiska  konventionen om
adoption av barn.

2.  Riksdagen  beslutar  att  upphäva  beslutet  att
registrerade  partner  skall  ges  möjlighet   att
prövas som adoptionsföräldrar.

3.    Riksdagen    beslutar    att    upphäva    all
följdlagstiftning  till  beslutet att registrerade
partner  skall  ges  möjlighet   att   prövas  som
adoptivföräldrar.

4.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad i motionen anförs  om  en  heltäckande
översyn av adoptionslagstiftningen.

2002/03:L318 av Gustav Fridolin m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

20.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag  på  ändring  i  relevant  lagstiftning  i
enlighet med vad i motionen anförs om att lesbiska
skall få insemineras.

2002/03:L320  av  Lars Lindblad och Tobias Billström
(m)  vari  föreslås att  riksdagen  fattar  följande
beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om insemination.

2002/03:L323  av  Tasso  Stafilidis  m.fl.  (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  att snarast utreda det
rättsliga föräldraskapet gällande  barn som har fler
än två föräldrar och hur barns juridiska rättigheter
till    sina    föräldrar   utöver   de   biologiska
vårdnadshavarna skall tillgodoses.

2002/03:L326 av Bo  Könberg  (fp)  vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen låter  utreda  frågan
om   reglerna   för  underhållsansvar  vid  växelvis
boende.

2002/03:L328 av Kenth Högström (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager  för  regeringen  vad  som  i
motionen  anförs  om  åtgärder för att förbättra den
kommunala överförmyndarverksamheten.

2002/03:L330 av Lena Sandlin-Hedman  m.fl.  (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av förändringar  av
föräldrabalkens  utformning,  dess  tillämpning  och
praxis.

2002/03:L337  av  Jan  Emanuel  Johansson  (s)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i  motionen  anförs  om  barns  rättigheter  i
familjerättsprocesser.

2002/03:K325  av  Helena  Zakariasén  m.fl. (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att myndighetsåldern  skall
följa kalenderår i stället för födelsedatum.

2002/03:K428 av Anders Ygeman (s) vari föreslås  att
riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  angående  namngivning,  en
välkomstceremoni för barn.

2002/03:Ju224 av Annelie Enochson (kd) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  behovet av en
barnbalk utreds.

2002/03:Ju361  av Ragnwi Marcelind m.fl.  (kd)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om en förändring av
reglerna om gemensam vårdnad.

2002/03:Sf379 av  Inger  Davidson  m.fl.  (kd)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om gemensam vårdnad.

2002/03:Sf380  av  Alf  Svensson  m.fl.   (kd)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

3.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs  om  att  utreda  hur
separerade   föräldrar  bäst  kan  informeras  och
stödjas  så  att   barnets  behov  får  styra  hur
umgänget  utformas  och   därmed  även  utvärderar
dagens samarbetssamtal.

4.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  att  dagens
samarbetssamtal  i  nuvarande eller förändrad form
görs till praxis.

2002/03:So360 av Annelie Enochson (kd) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

12. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
socialtjänstlagens  krav  på  att  tillgodose  det
utsatta barnets behov av beskydd och stöd skall gå
före   alla   andra   beslut    i    samband   med
vårdnadstvister, trots att gärningsmannen  inte är
dömd,  för  att barnet inte skall behöva möta  sin
förövare i form av påtvingat umgänge.

2002/03:So510 av  Viviann Gerdin och Birgitta Sellén
(c)  vari  föreslås att  riksdagen  fattar  följande
beslut:

4. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att rätten att
vara umgänges- och vårdnadshavare  skall  omprövas
om fadern utövar våld inom familjen.