Lagrådets arbetsformer

Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens proposition 2002/03:45 Lagrådets
arbetsformer samt en motion (fp) som väckts med anledning av
propositionen.
Regeringen föreslår bl.a. viss vidgning av pensionerade justitieråds
och regeringsråds möjlighet att representera "sin" domstol i Lagrådet.
Vidare föreslås en förenkling av vissa administrativa förfaranden.
Regeringen föreslås kunna bemyndiga chefen för Justitiedepartementet
att fatta beslut i vissa administrativa frågor som rör Lagrådet. I
motionen föreslås att något sådant bemyndigande inte införs.
Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker motionen. En
reservation har lämnats (m, fp).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Lagrådets arbetsformer
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om Lagrådet. Därmed
bifaller riksdagen proposition 2002/03:45 och avslår motion
2002/03:K5.

Reservation (m, fp)
Stockholm den 8 maj 2003
På konstitutionsutskottets vägnar
Gunnar Hökmark
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Gunnar Hökmark (m), Göran
Magnusson (s), Barbro Hietala Nordlund (s), Helena Bargholtz (fp), Pär
Axel Sahlberg (s), Kenth Högström (s), Ingvar Svensson (kd), Mats
Einarsson (v), Mats Berglind (s), Henrik S Järrel (m), Anders
Bengtsson (s), Tobias Krantz (fp), Kerstin Lundgren (c), Helene
Petersson (s), Nils Fredrik Aurelius (m), Billy Gustafsson (s) och
Gustav Fridolin (mp).

Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
Ärendet består av regeringens proposition 2002/03:45 Lagrådets
arbetsformer samt en motion som väckts med anledning av propositionen.
En förteckning över behandlade förslag finns i bilaga 1.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att en ny lag skall ersätta nuvarande lag
(1979:368) om Lagrådet.
Enligt förslaget skall vissa administrativa förfaranden förenklas.
Bland annat skall regeringen kunna bemyndiga chefen för
Justitiedepartementet att fatta beslut i vissa frågor som rör
Lagrådet, och Lagrådets ledamöter skall kunna bestämma över
avdelningarnas sammansättning.
Vidare föreslås att såväl justitieråd och regeringsråd som en
pensionerad sådan domare skall kunna ingå i en avdelning i Lagrådet
som representant för någon av de högsta domstolarna med den
begränsningen att minst en ledamot skall vara aktiv domare från någon
av de högsta domstolarna. De högsta domstolarna föreslås förordna de
pensionerade domstolsledamöter som skall tjänstgöra i Lagrådet.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 september 2003.

Utskottets överväganden
Lagrådets arbetsformer
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker motionen. Jämför
reservation (m, fp).
Gällande bestämmelser
Gällande bestämmelser om Lagrådet finns i 8 kap. 18 § regeringsformen
och i lagen (1979:368) om Lagrådet.
I regeringsformen anges att det skall finnas ett lagråd för att avge
yttrande över lagförslag och att domare eller, vid behov, förutvarande
domare från Högsta domstolen och Regeringsrätten skall ingå i
Lagrådet. Alternativet förutvarande domare är en nyhet, som infördes
genom en grundlagsändring 2002. I regeringsformen anges också vilka
lagförslag som bör granskas av Lagrådet och vad granskningen skall
avse. Slutligen framgår att närmare bestämmelser om Lagrådets
tjänstgöring och sammansättning meddelas i lag. 1979 års lag om
Lagrådet reglerar samtliga administrativa och organisatoriska frågor
som rör Lagrådet och dess verksamhet. Lagen styr Lagrådets konkreta
arbetsförhållanden och är förhållandevis detaljerad.
Lagrådet består enligt 1979 års lagrådslag av högst fyra avdelningar.
Regeringen bestämmer med hänsyn till arbetsbördan om Lagrådet skall
bestå av mer än en avdelning. Justitieråd och regeringsråd, sammanlagt
högst nio vid ett och samma tillfälle, tjänstgör i Lagrådet. Vid behov
kan även annan lagfaren person förordnas att tjänstgöra som ledamot.
Varje avdelning består av tre eller - om det finns särskilda skäl vid
behandlingen av ett ärende - av fyra ledamöter. I en avdelning skall
det ingå både justitieråd och regeringsråd.
Regeringen bestämmer hur många justitieråd och regeringsråd som skall
arbeta i Lagrådet och hur de skall tjänstgöra på avdelningarna. De
båda högsta domstolarna avgör själva vilka domare som skall vara
ledamöter i Lagrådet och vilken avdelning de skall tillhöra. Andra
lagfarna ledamöter än aktiva domare i de högsta instanserna utses av
regeringen.
Det är regeringen som fattar de administrativa och organisatoriska
beslut som behövs för Lagrådets verksamhet, t.ex. hur många
avdelningar av Lagrådet som behöver vara i tjänst och hur
avdelningarna skall vara sammansatta. Regeringskansliet samlar för
detta ändamål löpande in uppgifter om planerade och pågående
lagrådsremisser. Uppgifterna ligger sedan till grund för regeringens
beslut om Lagrådets tjänstgöring och sammansättning under
lagrådsperioden. En lagrådsperiod sträcker sig över två år fr.o.m.
Högsta domstolens höstsession under år med udda slutsiffra. Normalt
fattas de grundläggande regeringsbesluten om Lagrådets tjänstgöring
och sammansättning i början av juni det år när den nya lagrådsperioden
inleds. Arbetssituationen i Lagrådet bedöms därefter löpande för att
kontrollera att tillgången till laggranskningen motsvarar behovet vid
varje givet tillfälle.
Propositionen
Regeringen föreslår att en ny lag om Lagrådet skall ersätta lagen
(1979:368) om Lagrådet.
Skälen till att regeringen föreslår en ny lag i stället för ändringar
i den nuvarande är att ändringarna, bl.a. i fråga om Lagrådets
sammansättning, utnämningsförfarandet och beslutsförfarandet, är
förhållandevis omfattande och att vissa redaktionella och språkliga
ändringar bör göras.
Regeringen anser att en lagrådsavdelning även fortsättningsvis bör
bestå av tre ledamöter med möjlighet att, om det finns särskilda skäl,
för behandlingen av ett visst ärende utse även en fjärde ledamot.
Lagrådet bör även i fortsättningen i huvudsak bestå av aktiva
ledamöter i Högsta domstolen och Regeringsrätten.
Regeringen föreslår att minst en ledamot i en lagrådsavdelning skall
vara aktiv domare i Högsta domstolen eller Regeringsrätten. I övrigt
skall en lagrådsavdelning kunna bestå av pensionerade sådana ledamöter
och högst en annan jurist än domare som tjänstgör eller har
tjänstgjort i någon av dessa domstolar.
Regeringen bör enligt förslaget även i fortsättningen besluta om
antalet avdelningar i Lagrådet samt bestämma hur många ledamöter som
var och en av domstolarna skall utse i Lagrådet. Flera än sammanlagt
sex justitieråd och regeringsråd skall enligt förslaget inte samtidigt
få tas i anspråk för tjänstgöring i Lagrådet.
Högsta domstolen och Regeringsrätten bör enligt regeringen även
fortsättningsvis utse de justitieråd och regeringsråd som skall
tjänstgöra i Lagrådet, och andra jurister än domare med anknytning
till de högsta domstolarna även fortsättningsvis förordnas av
regeringen. Till skillnad mot vad som gäller enligt nuvarande lag
föreslår regeringen att en pensionerad ledamot från någon av de högsta
domstolarna skall förordnas av den domstol som ledamoten har tillhört.
Vidare skall det framgå av lagen att regeringen skall samråda med
Högsta domstolen och Regeringsrätten vid förordnande av andra
ledamöter i Lagrådet än justitieråd och regeringsråd eller
pensionerade sådana domare.
Ersättare skall utses enligt samma grunder som gäller för ordinarie
ledamöter och kunna förordnas även för ledamöter som inte är
justitieråd eller regeringsråd.
En ambition med lagstiftningsarbetet har enligt regeringen varit att
bl.a. försöka åstadkomma en effektivare administration av Lagrådet
utan att rubba dess självständighet och auktoritet. I vissa fall har
det även varit motiverat att ytterligare markera självständigheten,
t.ex. genom att flytta över delar av beslutanderätten i frågor som rör
Lagrådets egen administration till Lagrådet självt. Lagrådets
ledamöter föreslås själva bestämma avdelningarnas sammansättning. En
lagrådsavdelning föreslås också kunna besluta om att förordna en
sakkunnig person vid behandlingen av ett visst ärende. Lagrådets
ledamöter föreslås ha rätt till ledighet i samma utsträckning som
justitieråden och regeringsråden med skyldighet att se till att
brådskande ärenden inte fördröjs.
En nyhet som föreslås är att regeringen skall ges möjlighet att
bemyndiga chefen för Justitiedepartementet att vidta vissa åtgärder.
Det gäller befogenhet att förordna sådana ledamöter i Lagrådet som
inte är eller har varit domare i någon av de högsta domstolarna under
förutsättning att ledamoten tidigare har tjänstgjort i Lagrådet, att
under en lagrådsperiod besluta om ändringar i antalet avdelningar, att
fatta beslut i frågor som rör antalet ledamöter som var och en av
domstolarna skall utse i Lagrådet och om en avdelning skall bestå av
fyra ledamöter vid behandlingen av ett visst ärende samt att meddela
Lagrådet att det inte har några ärenden att vänta under en viss tid.
Vad gäller den personkrets utanför de högsta domstolarna som kan komma
i fråga för tjänstgöring i Lagrådet framhåller regeringen att den
torde vara mycket begränsad. De kategorier av utomstående jurister som
kan komma i fråga för ett förordnande om tjänstgöring i Lagrådet är
främst domare i andra domstolar än Högsta domstolen och
Regeringsrätten, f.d. justitiekansler, f.d. justitieombudsmän, f.d.
riksåklagare, advokater och rättsvetenskapsmän.
I fråga om de föreslagna bemyndigandena, som inte ytterligare
motiveras i propositionen, anges att regeringen i praktiken troligen
kommer att i sitt beslut i början av varje lagrådsperiod göra en grov
uppskattning av hur många avdelningar som behövs under hela perioden
och i beslutet bemyndiga justitieministern att vid behov ändra antalet
avdelningar under lagrådsperioden, t.ex. vid arbetstoppar eller
tillfällig arbetsnedgång, besluta om en fjärde ledamot, förordna
utomstående ledamöter eller lämna meddelande om att under viss tid
några ärenden inte är att vänta.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 september 2003.
Motionen
I motion 2002/03:K5 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) föreslås att
riksdagen avslår propositionen i den del som gäller regeringens
möjlighet att bemyndiga chefen för Justitiedepartementet att fatta
beslut i vissa frågor. Motionärerna erinrar om att Folkpartiet
liberalerna vill se en övergripande reform av lagprövningssystemet och
därför i nuläget inte finner anledning till några omfattande
synpunkter på den nu aktuella propositionen. De vill emellertid betona
vikten av att Lagrådets självständiga ställning värnas och anser att
förslaget att chefen för Justitiedepartementet skall kunna bemyndigas
att fatta beslut i vissa frågor inte har motiverats på ett
tillfredsställande sätt av regeringen. Frågor om Lagrådet är enligt
motionärerna av sådan betydelse att de skall avgöras av regeringen som
helhet.
Bakgrund om beslutanderätt för statsråd
Bestämmelser och förarbetsuttalanden m.m.
Enligt 7 kap. 3 § regeringsformen avgörs regeringsärenden av
regeringen vid regeringssammanträde. Undantag gäller för
regeringsärenden som gäller verkställighet inom försvarsmakten av
författningar eller särskilda regeringsbeslut. Sådana s.k. kommandomål
kan, i den omfattning som anges i lag, under statsministerns
överinseende avgöras av chefen för det departement till vilket ärendet
hör.
Inför den nuvarande regeringsformen fördes en diskussion om
regeringens beslutsformer (SOU 1972:15, prop. 1973:90, bet. KU 1973:26
och KU 1974:8). För ett kollektivt beslutsfattande talade vikten av
samarbete över departementsgränserna, möjligheterna att utkräva
politiskt ansvar och behovet av regeringens sammanhållning (SOU
1972:15 s. 79 f., 148 f.). I grundlagspropositionen (prop. 1973:90 s.
183 f.) framhölls att enligt ett parlamentariskt synsätt bör alla
regeringsärenden färgas av eller åtminstone vara förenliga med
värderingar gemensamma för hela regeringen.
Vad som är ett regeringsärende får enligt vad som vidare anfördes i
grundlagspropositionen i första hand bestämmas formellt. Ärenden som
hänskjuts till regeringens avgörande är regeringsärenden. Enligt
grundlagspropositionen är det uppenbart att regeln om kollektiv
beslutsform inte får kringgås på så sätt att ärenden förklaras vara
departementschefsärenden. Principen måste vara att alla frågor som
anses kräva ett ställningstagande från någon i regeringskretsen skall
behandlas som regeringsärenden. I ett fåtal speciella fall borde det
dock enligt propositionen, liksom dittills, vara möjligt att i
särskild författning förlägga den formella beslutanderätten hos en
departementschef. Tre fall som nämndes var beslut som hörde till
beredningen av regeringsärenden, beslut som gällde administrationen
inom ett departement samt de beslutsfunktioner som enligt
tryckfrihetsförordningen handlades av chefen för
Justitiedepartementet.
Frågan om vad som är ett regeringsärende behandlades av utskottet vid
en granskning av formerna för utrikespolitiska beslut (bet.
2001/02:KU20 s. 229 f.). Utskottet gjorde där en jämförelse med
regeringskansliärenden och departementsärenden och framhöll att det
oftast framgår av någon bestämmelse i lag eller annan författning att
ett ärende kan avgöras som ett regeringskansliärende. I de flesta fall
pekas Regeringskansliet då ut som beslutande myndighet, men rester av
en gammal ordning där departementen och enskilda befattningshavare har
en egen beslutanderätt finns i några fall. Så beslutar regeringen om
sin egen administration bortsett från chefstillsättningar.
Utskottet hänvisade vidare till bl.a. att Regeringskansliet får
avskriva återkallade ärenden och att rättshjälpsfrågor liksom frågor
om utlämnande av allmänna handlingar beslutas inom Regeringskansliet.
Utskottet pekade också på att statsråd efter bemyndigande av
regeringen i varje särskilt fall tillkallar särskilda utredare och
ledamöter i kommittéer och beslutar om sakkunniga, experter,
sekreterare och annat biträde åt utredaren eller kommittén. En
liknande beslutstyp är den där ett statsråd efter ett särskilt
bemyndigande av regeringen uppdrar åt en departementstjänsteman att
underteckna ett avtal.
Bestämmelsen i 11 kap. 6 § regeringsformen om att statliga
förvaltningsmyndigheter lyder under regeringen, om inte myndigheten
enligt regeringsformen eller annan lag är myndighet under riksdagen,
innebär enligt Grundlagberedningen (SOU 1972:15 s. 195) bl.a. att en
enskild minister inte har någon befälsrätt över dem.
Utredningsbedömning
Till grund för den föreliggande propositionen ligger 2000 års
lagrådsutrednings slutbetänkande Lagrådets arbetsvillkor (SOU
2001:88). I betänkandet (s. 96 f.) framhålls att en utgångspunkt måste
vara att lagrådsarbetet i största möjliga utsträckning bör
rationaliseras och att med rationaliseringar i detta sammanhang skall
förstås att beslutskompetensen flyttas till en nivå som ligger så nära
den faktiska verksamheten som möjligt. Därmed berörs enligt
utredningen även de beslutsbefogenheter som med gällande regler utövas
av regeringen. I frågan om delegation skall kunna ske till ett enskilt
statsråd, i förevarande fall till chefen för Justitiedepartementet, på
sådana områden där kollektiv beslutanderätt inte synes erforderlig
erinrar utredningen om innehållet i 7 kap. 3 § regeringsformen och om
förarbetsuttalanden till bestämmelsen.
Utredningen påpekar vidare att konstitutionsutskottet i ett betänkande
år 1977 redovisade en kartläggning av omfattningen av den
beslutanderätt som enligt författningsbestämmelser och särskilda
regeringsbeslut tillkom i första hand departementschefer men också
övriga statsråd (bet. KU 1976/77:44 s. 12 f. och B 29 f.). Utskottet
fann där i och för sig inte anledning till erinran mot de
regeringsbeslut varigenom statsråd bemyndigades att avgöra visst
ärende eller viss grupp av ärenden men anförde följande.
Mot bakgrund av principen om kollektivt beslutsfattande inom
regeringen vill utskottet framhålla att denna princip inte bör
urholkas genom alltför vidsträckta bemyndiganden till enskilt
statsråd. Liksom hittills bör därför enskilt statsråd utom i vissa
undantagsfall endast ges beslutanderätt i frågor som har samband med
departementsadministrationen och beredningsarbetet i vid mening.
Utredningen anför som sin uppfattning att vissa av de beslut rörande
Lagrådet som nu ankommer på regeringen har en rent administrativ
prägel, trots att de inte berör inomdepartementala frågor. Till denna
kategori måste enligt utredningen närmast räknas beslut som rör
upprepade förordnanden samt sådana beslut som hör samman med
planeringen av lagrådsarbetet. Något hinder mot att medge undantag
från principen om regeringens kollektiva beslutanderätt bör enligt
utredningen inte föreligga i frågor av sådan karaktär.
Utskottets ställningstagande
De beslut som regeringen föreslås få bemyndiga chefen för
Justitiedepartementet att fatta har enligt utskottets mening en rent
administrativ prägel. Något hinder mot att medge undantag från
principen om regeringens kollektiva beslutanderätt bör enligt
utskottets uppfattning därmed inte föreligga. Utskottet delar således
regeringens bedömning i denna del och avstyrker motionen.
Utskottet delar regeringens bedömning även i övriga delar och föreslår
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om Lagrådet.

Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges inom parentes
vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.

Lagrådets arbetsformer, punkt 1 (m, fp)
av Gunnar Hökmark (m), Helena Bargholtz (fp), Henrik S Järrel (m),
Tobias Krantz (fp) och Nils Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om Lagrådet med den
ändringen att 7 § andra stycket, 8 § andra stycket, 9 § andra stycket
och 24 § första stycket andra meningen utgår. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:K5 och bifaller delvis proposition
2002/03:45.
Ställningstagande
Vi anser, som anförs i motion 2002/03:K5, att Lagrådets självständiga
ställning bör värnas och att regeringen inte på ett tillfredsställande
sätt har motiverat förslaget att chefen för Justitiedepartementet
skall kunna bemyndigas att fatta beslut i vissa frågor. Enligt vår
uppfattning är frågor om Lagrådet av sådan betydelse att undantag inte
bör göras från principen om regeringens kollektiva beslutsfattande.
Propositionen bör därför avslås i den del den avser det föreslagna
bemyndigandet. I övrigt tillstyrker vi propositionen.

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2002/03:45 Lagrådets arbetsformer:
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om Lagrådet.
Följdmotion
2002/03:K5 av Helena Bargholtz m.fl. (fp):
Riksdagen avslår proposition 2002/03:45 i den del som gäller
regeringens möjlighet att bemyndiga chefen för Justitiedepartementet
att fatta beslut i vissa frågor.

Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Förslag till lag om Lagrådet
Härigenom föreskrivs följande.
Grundlagsbestämmelser
1 § Grundläggande bestämmelser om Lagrådet finns i 8 kap. 18 §
regeringsformen.
Lagrådets sammansättning
2 § I Lagrådet kan det tjänstgöra justitieråd och regeringsråd,
justitieråd och regeringsråd som avgått med ålderspension samt andra
lagfarna personer. Fler än sammanlagt sex justitieråd och regeringsråd
får inte samtidigt tas i anspråk för tjänstgöring i Lagrådet.
3 § Lagrådet består av minst en och högst fyra avdelningar.
4 § En avdelning skall bestå av tre ledamöter. Om det finns särskilda
skäl får en avdelning bestå av fyra ledamöter vid behandlingen av ett
visst ärende.
5 § I varje avdelning skall det ingå både justitieråd och
regeringsråd. Vid behov får de ersättas av pensionerat justitieråd
eller pensionerat regeringsråd. Minst en ledamot på avdelningen skall
dock vara aktivt justitieråd eller regeringsråd. Utöver dessa får
högst en annan lagfaren person tjänstgöra på en avdelning.
6 § Ordförande på en avdelning i Högsta domstolen eller
Regeringsrätten får inte utses till ledamot i Lagrådet.
Justitieråd eller regeringsråd som har fyllt sextio år får inte utan
eget samtycke förordnas till ledamot i Lagrådet.
Beslut om sammansättningen
7 § Regeringen beslutar med hänsyn till arbetsbördan hur många
avdelningar Lagrådet skall bestå av och under vilka tidsperioder
avdelningarna skall tjänstgöra.
Regeringen får bemyndiga chefen för Justitiedepartementet att under en
pågående lagrådsperiod närmare bestämma antalet avdelningar om det är
nödvändigt på grund av ändrad arbetsbörda.
8 § Regeringen beslutar efter samråd med Högsta domstolen och
Regeringsrätten hur många ledamöter som var och en av domstolarna
skall utse i Lagrådet. Regeringen beslutar om en avdelning skall bestå
av fyra ledamöter vid behandlingen av ett visst ärende.
Regeringen får bemyndiga chefen för Justitiedepartementet att fatta
beslut enligt första stycket.
Högsta domstolen utser justitieråd och Regeringsrätten regeringsråd
att vara ledamöter i Lagrådet. Vid behov utser dessa domstolar
pensionerade justitieråd respektive pensionerade regeringsråd att vara
ledamöter i Lagrådet.
9 § Andra ledamöter i Lagrådet än de som avses i 8 § utses av
regeringen efter samråd med Högsta domstolen och Regeringsrätten.
Regeringen får bemyndiga chefen för Justitiedepartementet att förordna
en ledamot som avses i denna paragraf och som tidigare har varit
ledamot i Lagrådet.
10 § Vid behov utses ersättare för en ledamot i Lagrådet på det sätt
som anges i 8 och 9 §§.
11 § När det skall finnas fler än en avdelning bestämmer de av
ledamöterna som berörs av beslutet avdelningarnas sammansättning.
12 § Alla justitieråd och regeringsråd bör delta i beslut som enligt
denna lag fattas av Högsta domstolen respektive Regeringsrätten, om de
inte är befriade från skyldighet att tjänstgöra eller har annat
giltigt skäl att inte delta i beslutet.
Lagrådsperiod och tjänstgöringstider
13 § Lagrådets verksamhet delas in i perioder om två år räknade från
början av Högsta domstolens höstsession under år med udda slutsiffra
(lagrådsperioder).
14 § En ledamot av Lagrådet utses att tjänstgöra för viss tid eller
för behandling av ett visst ärende.
Förordnande för viss tid skall avse en lagrådsperiod eller en del av
en sådan period. För att ett justitieråd eller ett regeringsråd från
början av en lagrådsperiod skall förordnas för kortare tid än hela
perioden krävs särskilda skäl.
15 § Justitieråd eller regeringsråd, som har tjänstgjort i Lagrådet
under minst ett år av en lagrådsperiod, får efter periodens utgång
inte utan särskilda skäl utses att på nytt tjänstgöra i Lagrådet
förrän nästa lagrådsperiod har gått ut.
16 § Har behandlingen av ett ärende inte avslutats vid
lagrådsperiodens slut skall de ledamöter som deltagit i behandlingen
tjänstgöra på avdelningen i stället för dem som har utsetts för den
nya perioden, till dess ärendet har blivit slutligt behandlat.
Om en ledamot under en pågående lagrådsperiod skall avsluta sin
tjänstgöring på en avdelning i Lagrådet, kan avdelningen bestämma att
ledamoten skall fortsätta sin tjänstgöring till dess ett påbörjat
ärende som ledamoten har varit med om att granska har behandlats
slutligt.
Behandling av ärenden
17 § Lagrådets avdelningar är alla lika behöriga att behandla ärenden.
Ärendena fördelas mellan avdelningarna på det sätt som Lagrådets
ledamöter bestämmer.
18 § Ordförande på en lagrådsavdelning är det justitieråd eller
regeringsråd som först har utnämnts till ett sådant ämbete.
När Lagrådets ledamöter sammanträder samfällt, skall det justitieråd
eller regeringsråd som är äldst i tjänst föra ordet.
19 § Regeringskansliet skall ställa en tjänsteman till Lagrådets
förfogande för att föredra ett ärende som har beretts i kansliet och
för att på annat lämpligt sätt hjälpa Lagrådet vid behandlingen av
ärendet. När Lagrådet behandlar ett lagförslag som har väckts i
riksdagen, skall det utskott som har begärt Lagrådets yttrande ställa
föredragande till förfogande.
20 § En lagrådsavdelning kan förordna en person med särskilda
fackkunskaper att som sakkunnig hjälpa avdelningen vid behandlingen av
ett visst ärende.
21 § Om det finns skiljaktiga meningar vid behandlingen av ett ärende,
skall omröstning ske i den mån det behövs.
Vid omröstning gäller den mening som omfattas av flest ledamöter. Om
flera meningar har fått lika många röster gäller den mening som stöds
av det justitieråd eller regeringsråd som är äldst i tjänst bland dem
som har röstat för någon av dessa meningar.
22 § Vid tillämpning av 18 och 21 §§ skall med justitieråd och
regeringsråd jämställas pensionerade justitieråd och regeringsråd.
Ledamöternas tjänstgöring i Högsta domstolen och Regeringsrätten
23 § Justitieråd och regeringsråd som tjänstgör i Lagrådet skall
fortsätta att delta i behandlingen av mål eller ärenden i Högsta
domstolen eller Regeringsrätten som de har påbörjat. Detsamma gäller
behandlingen av mål eller ärenden som skall avgöras av Högsta
domstolen eller Regeringsrätten i dess helhet, om det inte möter
starka hinder med hänsyn till arbetsbördan i Lagrådet.
24 § Regeringen kan meddela Lagrådet att det inte har några ärenden
att vänta under en viss tid. Regeringen får bemyndiga chefen för
Justitiedepartementet att lämna ett sådant meddelande. Justitieråd och
regeringsråd som är ledamöter i Lagrådet skall under en sådan tid
tjänstgöra i den domstol som de tillhör, om inte ett brådskande ärende
i Lagrådet föranleder annat.
Även i annat fall får justitieråd och regeringsråd i Lagrådet
tjänstgöra i sin domstol, om det kan ske utan problem för Lagrådets
verksamhet. Beslut om detta fattas av Lagrådets ledamöter.
Lagrådsledamöternas ledighet
25 § Lagrådets ledamöter har rätt till och beslutar om ledighet enligt
samma grunder som gäller för justitieråden och regeringsråden i
domstolarna. Vid beslut om ledighet skall Lagrådet se till att
brådskande ärenden inte fördröjs.
En ledamot som inte har förordnats för en hel lagrådsperiod får vara
ledig enligt vad Lagrådets ledamöter bestämmer.

1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2003, då lagen (1979:368)
om Lagrådet skall upphöra att gälla.
2. Bestämmelserna i 2-12 §§ i den nya lagen tillämpas redan före
ikraftträdandet när det gäller beslut som avses i de paragraferna och
som gäller den lagrådsperiod som inleds vid ikraftträdandet.