Konstitutionsutskottets betänkande
2002/03:KU27
Offentlighet, integritetsfrågor, m.m.
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas 27 motionsyrkanden från
den allmänna motionstiden om data- och
integritetsfrågor och om offentlighet och sekretess.
Samtliga motioner avstyrks med hänvisning till bl.a.
att pågående utredningar bör avvaktas och att
utskottet i nuläget inte funnit tillräckliga skäl
att förespråka föreslagna förändringar.
I betänkandet finns 14 reservationer.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Införande av en generell
integritetslag
Riksdagen avslår motion 2002/03:K241 yrkande
25.
Reservation 1 (c)
2. Förstärkning av integritetsskyddet
och utredning om teknikoberoende
integritetslagstiftning
Riksdagen avslår motion 2002/03:K254 yrkandena
6 och 7.
Reservation 2 (m, fp)
3. Utredning rörande tekniska
applikationer och den personliga
integriteten
Riksdagen avslår motion 2002/03:K354.
4. Utredning om ett starkare skydd för
den personliga integriteten
Riksdagen avslår motion 2002/03:K350.
5. Upphävande av 7 kap. 16 §
sekretesslagen
Riksdagen avslår motion 2002/03:K241 yrkande
30.
Reservation 3 (c)
6. Databas om barns tillväxt m.m.
Riksdagen avslår motion 2002/03:K352 yrkandena
1 och 2.
7. Upphävande av PuL och BBS-lagen
Riksdagen avslår motion 2002/03:K241 yrkandena
26 och 27.
Reservation 4 (c)
8. Utsträckning av
dataskyddsdirektivet
Riksdagen avslår motion 2002/03:K241 yrkande
29.
Reservation 5 (c)
9. Översyn av registerlagstiftningen
m.m.
Riksdagen avslår motion 2002/03:K254 yrkandena
2 och 4.
Reservation 6 (m)
10. Avveckling av SPAR
Riksdagen avslår motion 2002/03:K254 yrkande 5.
Reservation 7 (m)
11. Förbud mot användning av
personnummer vid hyra av film
Riksdagen avslår motion 2002/03:K298.
12. Offentlighetsprincipen
Riksdagen avslår motion 2002/03:K254 yrkande 1.
Reservation 8 (m, fp)
13. Försvårad ändring av
sekretessbestämmelser
Riksdagen avslår motion 2002/03:K241 yrkande
31.
Reservation 9 (c)
14. Värna offentlighetsprincipen i EU-
ärenden
Riksdagen avslår motion 2002/03:K241 yrkande
33.
15. Offentlighetsprincipens värnande
Riksdagen avslår motion 2002/03:K383 yrkande
12.
16. Rakt skaderekvisit i
brottsförebyggande och brottsbeivrande
verksamhet
Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju282 yrkande
2.
Reservation 10 (v, mp)
17. Sekretesslagstiftning kring
passfotografier
Riksdagen avslår motion 2002/03:K292.
18. Förtroendefull information i
skolan
Riksdagen avslår motion 2002/03:K389.
Reservation 11 (m)
19. Sekretesslagstiftning i förskolan
Riksdagen avslår motion 2002/03:K405.
20. Anmälningar om våld mot kvinnor
Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju234 yrkande
9.
21. Straffrelaterad sekretesstid i
vissa fall
Riksdagen avslår motion 2002/03:K227.
Reservation 12 (m)
22. Justitiekanslerns roll
Riksdagen avslår motion 2002/03:K241 yrkande
34.
Reservation 13 (c)
23. Potentiella handlingar
Riksdagen avslår motion 2002/03:K254 yrkande 3.
Reservation 14 (m)
Stockholm den 25 mars 2003
På konstitutionsutskottets vägnar
Gunnar Hökmark
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Gunnar
Hökmark (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala
Nordlund (s), Pär Axel Sahlberg (s), Kenth Högström
(s), Ingvar Svensson (kd), Mats Einarsson (v), Mats
Berglind (s), Henrik S Järrel (m), Tobias Krantz
(fp), Kerstin Lundgren (c), Helene Petersson (s),
Billy Gustafsson (s), Gustav Fridolin (mp), Inger
Jarl Beck (s), Liselott Hagberg (fp) och Bertil
Kjellberg (m).
2002/03
KU27
Utskottets överväganden
Data- och integritetsfrågor
Gällande regler m.m.
Dataskyddsdirektivet
Den 24 oktober 1995 antogs Europaparlamentets och
rådets direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda
personer med avseende på behandlingen av
personuppgifter och om det fria flödet av sådana
uppgifter (dataskyddsdirektivet). I Sverige har
direktivet genomförts genom personuppgiftslagen
(1998:204) - PuL - som trädde i kraft den 24 oktober
1998.
EG-direktivets syfte är att skapa en gemensam, hög
nivå på integritetsskyddet för att därigenom
möjliggöra ett fritt flöde av personuppgifter mellan
medlemsstaterna. Medlemsstaterna får inom den ram
som ges i EG-direktivet närmare precisera villkoren
för när personuppgifter får behandlas. Dessa
preciseringar får dock inte hindra det fria flödet
av personuppgifter inom Europeiska unionen.
Bestämmelserna i direktivet reglerar själva
hanteringen av personuppgifter. Direktivet bygger
således på en vittomfattande hanteringsmodell. Vid
direktivets genomförande anförde regeringen att en
lagstiftning som reglerar i princip all hantering av
personuppgifter måste införas på grund av
direktivet. I sitt förslag till personuppgiftslag
valde regeringen därför att i huvudsak låta lagen
följa direktivets text och struktur. Enligt
regeringen fanns det dock starka skäl för att verka
för att det blir möjligt att gå ifrån en
lagstiftning efter en vittomfattande
hanteringsmodell. Regeringen avsåg att på lämpligt
sätt utnyttja Sveriges inflytande i EU för att
påverka i en sådan riktning (prop. 1997/98:44 s. 35
f.).
Personuppgifter
Med personuppgifter avses enligt 3 § PuL all slags
information som direkt eller indirekt kan hänföras
till en fysisk person som är i livet. Som exempel på
personuppgifter kan nämnas namn på personer,
personnummer, kundnummer osv. Även bild- och
ljuduppgifter om fysiska personer omfattas (se punkt
14 i ingressen till EG-direktivet). Enligt
uttalanden i förarbetena till PuL krävs det bara att
en fysisk person kan identifieras med hjälp av
informationen, inte att den
personuppgiftsansvarige själv skall förfoga över
samtliga uppgifter som gör identifieringen möjlig
(SOU 1997:39 s. 338). Enligt punkt 26 i ingressen
till dataskyddsdirektivet skall man för att avgöra
om en person är identifierbar beakta alla hjälpmedel
som i syfte att identifiera vederbörande rimligen
kan komma att användas antingen av den
personuppgiftsansvarige eller av någon annan person.
Så snart personuppgifter på något sätt hanteras är
det fråga om en behandling som faller under PuL:s
tillämpningsområde, om behandlingen är helt eller
delvis automatiserad eller avser ett manuellt
register. Detta följer av 3 och 5 §§ PuL. Begreppet
behandling är således inte särskiljande i den
meningen att det kan användas för att skilja ut
vissa hanteringsformer som inte omfattas av lagen.
Alla former av hantering omfattas. När det gäller
automatiserad behandling krävs det inte att de
hanterade personuppgifterna finns i något som kan
karakteriseras som ett register eller att de annars
är ordnade på visst sätt. Även behandling av enstaka
personuppgifter, t.ex. namn, i löpande text omfattas
således.
I 9 § PuL slås vissa grundläggande krav på
behandling av personuppgifter fast. Den
personuppgiftsansvarige skall se till bl.a. att
personuppgifter behandlas på ett korrekt sätt och i
enlighet med god sed, att personuppgifter bara får
samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och
berättigade ändamål och att de inte får behandlas
för något ändamål som är oförenligt med det ändamål
för vilket uppgifterna samlades in. I PuL anges
vidare under vilka förutsättningar behandling av
personuppgifter är tillåten. I 10 § PuL anges att
personuppgifter bara får behandlas om den
registrerade har lämnat sitt samtycke till
behandlingen, eller om behandlingen är nödvändig för
olika i lagen uppställda ändamål, t.ex. ett
berättigat intresse hos den personuppgiftsansvarige,
om detta intresse väger tyngre än den registrerades
intresse av skydd mot kränkning av den personliga
integriteten. Behandling av personuppgifter även
utan den registrerades samtycke kan således vara
tillåten efter en intresseavvägning (10 f § PuL).
Inom ramarna för denna intresseavvägning är det
tillåtet för medlemsstaterna att närmare precisera
villkoren för när personuppgifter får behandlas.
Detta följer av artikel 5 i dataskyddsdirektivet.
Bestämmelserna i PuL skall inte
tillämpas i den utsträckning det
skulle inskränka en myndighets
skyldighet enligt 2 kap.
tryckfrihetsförordningen, rörande
allmänna handlingars offentlighet,
att lämna ut personuppgifter (8 §
första stycket PuL).
Integritetslagstiftning
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsyrkanden rörande
införande av en generell integritetslag (c),
förstärkning av skyddet för den personliga
integriteten (m), tillsättande av en
utredning rörande en generell teknikoberoende
integritetslagstiftning (m) och tillsättande
av en utredning rörande
gränsdragningsproblematiken mellan teknik och
integritet (c) med hänvisning till att den
aviserade parlamentariskt sammansatta
kommittén med uppdrag att bl.a. kartlägga,
analysera och utvärdera sådan lagstiftning
som berör den enskildes integritet bör
avvaktas.
Jämför reservationerna 1 (c) och 2 (m, fp).
Motionerna
I motion 2002/03:K241 av Maud Olofsson m.fl. (c)
föreslås ett tillkännagivande om införande av en
generell integritetslag (yrkande 25). Motionärerna
anför att det behövs ett starkt skydd för
integriteten. Detta skydd bör omfatta hela den
privata sfären, inkluderande såväl personuppgifter
som t.ex. rätten till genetisk integritet. Det måste
beaktas att den personliga sfären är olika stor för
olika människor. Offentliga personer måste således
acceptera att granskas och kritiseras i betydligt
större utsträckning än enskilda personer utan
motsvarande ställning. Integritetslagstiftningen
måste därför ge utrymme för tillämpning av en slags
proportionalitetsprincip. Lagstiftningen måste utgå
från att förbjuda missbruk av personuppgifter och
otillbörliga intrång i den personliga integriteten,
inte som i dag från att reglera vad som är tillåtet.
Regeringen bör snarast tillsätta en utredning
syftande till att utforma en sådan lagstiftning.
I motion 2002/03:K254 av Per Unckel m.fl. (m)
föreslås förstärkning av skyddet för den personliga
integriteten och tillsättande av en utredning
rörande en generell teknikoberoende
integritetslagstiftning. Motionärerna anför bl.a.
att den tekniska utvecklingen hela tiden ökar
möjligheterna att blicka in i medborgarnas privatliv
vilket innebär ett växande hot mot den enskildes
integritet. Motionärerna menar att det föreligger
ett stort behov av en omfattande analys av grunderna
för integritetsskyddets framtida utformning i syfte
att ta fram en allmän, teknikoberoende
integritetslagstiftning. En central frågeställning i
detta sammanhang är hur skyddet för den personliga
integriteten skall utformas utan att begränsa
medborgarnas yttrandefrihet och insyn i
myndigheternas verksamhet och samtidigt ge
betryggande vägledning för det framtida bruket av
personuppgifter. En annan frågeställning rör den
personliga integriteten och det faktum att den inte
alltid kan lämnas orubbad, men att intrång, antingen
det sker frivilligt eller av tvång, bör utgöra
undantaget och att skyddet för integriteten därmed
alltid skall vara huvudregel. Ytterligare en
frågeställning som måste beaktas är hur och av vem
dylika avvägningar skall göras. Även de processuella
och skadeståndsrättsliga frågorna i
tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen bör ses över med syftet
att stärka ställningen för den person som kränkts.
Det sagda utesluter enligt motionärerna inte att en
sådan lagstiftning kan behöva kompletteras med en
förstärkning av det nuvarande grundlagsskyddet och
säkerhetsmässiga och praktiska åtgärder som på vissa
områden kanske till och med kan ersätta
lagstiftningen. Motionärerna anser att regeringen
bör lägga fram förslag om förstärkning av skyddet
för den personliga integriteten och att regeringen
snarast tillsätter en utredning rörande en generell
teknikoberoende integritetslagstiftning (yrkandena 6
och 7).
I motion 2002/03:K354 av Lena Ek m.fl. (c)
föreslås en offentlig utredning för att klargöra
gränsdragningen mellan nya tekniska applikationer
och skyddet av den personliga integriteten.
Motionärerna anför att den tekniska utvecklingen går
oerhört fort och att användningen av tekniska
hjälpmedel ökar dramatiskt, liksom tillgängligheten
till information. Som exempel på var
informationssystem byggs ut och tekniska
applikationer och register kopplas ihop kan nämnas
företag, kreditinstitut, myndigheter, arbetsgivare
och polisen. Planeringen för att använda teknisk
utrustning i övervakande och informativt syfte har
av olika skäl intensifierats på senare tid. Många av
åtgärderna och applikationerna kränker grovt rätten
till integritet och hemfrid. Det är mot denna
bakgrund viktigt att genom en offentlig utredning
klargöra gränslinjen för när nya tekniska
applikationer och informationshjälpmedel närmar sig
den gräns som måste dras för att garantera
individens integritet.
Bakgrund
Arbete i Regeringskansliet
Under hösten 2000 presenterade Justitiedepartementet
ett utkast med förslag till ändring i EG-direktivet.
Den föreslagna ändringen syftar till en förenklad
reglering av skyddet för personuppgifter och är
inriktad på att förhindra missbruk av sådana
uppgifter. Samtidigt bjöd departementet in
representanter för riksdagspartierna att ingå i en
samrådsgrupp om EG-direktivet. För att få in
synpunkter på eventuella tillämpningsproblem som EG-
direktivet orsakat utarbetade Justitiedepartementet
vidare en enkät för en offentlig utvärdering av EG-
direktivet och utkastet till missbruksmodell.
Enkäten remitterades i februari 2001 till
myndigheter, organisationer och företag och kunde
också besvaras av var och en via Internet.
Enkätsvaren har sammanställts i promemorian EG-
direktivet om personuppgifter - En offentlig
utvärdering, Ds 2001:27. Av sammanställningen
framgår bl.a. att Justitiedepartementets utkast till
missbruksmodell fick ett överväldigande positivt
gensvar. Den offentliga utvärderingen visade också
att det finns en betydande osäkerhet om hur
bestämmelserna skall tillämpas. Regeringen gav
därför Datainspektionen i uppdrag att under år 2002
publicera konkret vägledning på väsentliga punkter.
Datainspektionen har under 2003 publicerat skrifter
om intresseavvägning enligt PuL, samtycke enligt PuL
och om hur länge man får spara personuppgifter.
Regeringen avvaktar den rapport om genomförande av
EG:s dataskyddsdirektiv, eventuellt försedd med
lämpliga ändringsförslag, som kommissionen skall
lämna enligt artikel 33 i direktivet. Rapporten har
blivit försenad och kommer enligt uppgift från
Justitiedepartementet sannolikt att lämnas under
våren 2003. Vid tillfälle då rapporten aviserades
komma under hösten 2002 uppgav regeringen att dess
föresats var att använda tiden fram till dess rap-
porten lades fram för att främja att ett förslag
till revidering läggs fram och för att öka
förståelsen för de förändringar som enligt svensk
uppfattning är önskvärda.
Sverige tog vid ett ministerrådsmöte i november
2001 med EG-kommissionen upp frågan om rapporten och
eventuella ändringar i EG-direktivet. Sverige
framförde därvid sin syn på behovet av att ändra EG-
direktivet till en mera missbruksinriktad
regleringsmodell. Sverige har också tagit upp
behovet av ändringar mot en mer missbruksinriktad
modell inom ramen för Europarådets arbete.
Regeringen beslutade den 21 februari 2002 (dir.
2002:31) att tillkalla en särskild utredare med
uppgift att se över personuppgiftslagen i syfte att
åstadkomma ett regelverk som mera tar sikte på
missbruk av personuppgifter. Enligt direktiven skall
utredaren närmare analysera förutsättningarna - inom
ramen för dataskyddsdirektivet - för en reglering
som tar sikte på missbruk av personuppgifter snarare
än varje slags hantering av sådana uppgifter. Syftet
är i första hand att underlätta vardaglig hantering
av personuppgifter och opinionsbildning samt
kommunikation samtidigt som enskilda ges ett
effektivt skydd mot missbruk av uppgifterna och
andra obefogade intrång i den personliga
integriteten. Regleringen skall liksom hittills vara
teknikoberoende. I den utsträckning det med hänsyn
till EG-direktivet är möjligt med lättnader i
hanteringsreglerna skall utredaren föreslå de
bestämmelser som är nödvändiga för att förhindra
missbruk av personuppgifter och andra obefogade
intrång i den personliga integriteten. I frågor som
har anknytning till sekretess skall utredaren även
samråda med Offentlighets- och sekretesskommittén
(dir. 1998:32). Utredaren skall vidare samråda med
den kommitté som får i uppdrag att göra en bred
kartläggning avseende skyddet för den personliga
integriteten i det moderna samhället. Utredaren
skall också hålla sig underrättad om
Datainspektionens arbete med att utforma konkret
vägledning för tillämpningen av vissa bestämmelser i
personuppgiftslagen. Utredningen beräknas avsluta
sitt arbete den 31 mars 2003.
Offentlighets- och sekretesskommittén (Ju 1999:06)
skall bl.a. göra en allmän översyn av
sekretesslagen. I denna översyn ingår att undersöka
i vilken utsträckning lagen kan förbättras, t.ex.
genom att onödiga bestämmelser upphävs och att lagen
görs mer överskådlig, med bibehållen balans mellan
intresset av offentlighet och insyn å ena sidan och
integritetsskyddsintressen och andra
sekretesskyddsintressen å andra sidan (dir.
1998:32). Kommittén beräknas avsluta sitt arbete den
31 december 2003.
I skriftligt svar på fråga 2002/03:333 från Inger
René (m) om integritetsskyddets framtida utformning
uppgav justitieminister Thomas Bodström den
2 januari 2003 bl.a. följande. Han avser att verka
för att den av regeringen sedan länge planerade
parlamentariskt sammansatta kommittén med uppdrag
att bl.a. kartlägga, analysera och utvärdera sådan
lagstiftning som berör den enskildes integritet
tillsätts så snart det är möjligt och att utkast
till kommittédirektiv har utarbetats inom
Justitiedepartementet.
Tidigare behandling
Våren 2000 behandlade justitieutskottet i betänkande
1999/2000:JuU8 frågan om en begäran om en utredning
rörande förhållandet mellan integritet och
effektivitet i brottsbekämpningen. Utskottet
hänvisade till att det i betänkande 1999/2000:JuU5
framhållit att det då liksom tidigare var av
uppfattningen att det var viktigt att
integritetsfrågorna uppmärksammades i
lagstiftningsarbetet. Det var därför positivt att
regeringen övervägde en samlad analys av
tvångsmedelslagstiftningen från integritetssynpunkt.
Justitieutskottet, som flera gånger tagit upp frågan
om integritetslagstiftning hade hållit en utfrågning
med en företrädare för Justitiedepartementet, som
anfört bl.a. att det naturligtvis alltid är
nödvändigt att riksdagen i varje lagstiftningsärende
gör en självständig avvägning mellan hänsynen
till den personliga integriteten å ena sidan och
det motstående intresse, t.ex. yttrandefrihet eller
brottsbekämpning, som aktualiseras i ärendet å den
andra. Regeringen ansåg att tiden nu var mogen att
ta ett samlat grepp om integritetsfrågorna i
lagstiftningen och avsåg därför att tillsätta en
parlamentarisk utredning med uppgift att kartlägga,
analysera och utvärdera sådan lagstiftning som berör
den enskildes integritet. Utredningen skulle sträcka
sig över ett vidare område än enbart det
straffprocessuella. Direktiven till utredningen
förväntades bli färdigställda under senvåren 2000.
Utredningens arbete beräknades bli omfattande och
komma att ta flera år i anspråk.
Justitieutskottet hälsade med tillfredsställelse
att regeringen skulle komma att tillsätta en
utredning rörande dessa frågor. Samtidigt som
utskottet var medvetet om utredningsuppdragets
svårighetsgrad ville utskottet framhålla vikten av
att utredningen tillsattes och att dess arbete
bedrevs utan onödig tidsutdräkt.
Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande
2001/02:KU15 tre motionsyrkanden (m, c resp. mp)
rörande utredning i syfte att förstärka den
personliga integriteten. Utskottet avstyrkte
motionerna med hänvisning till att den av regeringen
aviserade utredningen, med uppgift att kartlägga,
analysera och utvärdera sådan lagstiftning som berör
den enskildes integritet, borde avvaktas.
Konstitutionsutskottet avstyrkte i betänkande
2001/02:KU22 ett motionsyrkande (m) om analys av
grunderna för integritetsskyddets framtida
utformning i syfte att ta fram en allmän,
teknikoberoende integritetslagstiftning med
hänvisning till att regeringen avsåg att inom kort
tillsätta en parlamentarisk utredning med uppgift
att kartlägga, analysera och utvärdera sådan
lagstiftning som berör den enskildes integritet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att den parlamentariskt sammansatta
kommittén med uppdrag att bl.a. kartlägga, analysera
och utvärdera sådan lagstiftning som berör den
enskildes integritet, vilken aviserats snart skall
tillsättas, bör avvaktas. Motionerna 2002/03:K241
(c) yrkande 25, 2002/03:K254 (m) yrkandena 6 och 7
och 2002/03:K354 (c) avstyrks därför.
Försäljning av personuppgifter
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motion (m) vari föreslås
att formerna för ett starkare skydd för den
personliga integriteten bör utredas, detta
med hänvisning till att den aviserade
parlamentariskt sammansatta kommittén med
uppdrag att bl.a. kartlägga, analysera och
utvärdera sådan lagstiftning som berör den
enskildes integritet bör avvaktas.
Motionen
I motion 2002/03:K350 av Inger René och Catharina
Elmsäter-Svärd (m) föreslås riksdagen tillkännage
för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om behovet av insatser för att stärka den
personliga integriteten. Motionärerna anför att det
av det helstatliga bolaget Teracom ägda
dotterbolaget Boxer hyrde ut mottagare till det
digitala marknätet för TV, och att en del av den
inkomstbringande verksamheten skulle bestå av
försäljning av detaljerad information om hur
kunderna använde Boxers tjänster. Boxer startade en
portal, Boxer.tv. Boxer ville dels sälja
reklamplats, dels registrera kunderna och deras
agerande. Varje gång kunderna besökte reklaminslag
och hemsidor via portalen skulle detta registreras.
Bolaget hade tillgång till namn- och adressregister.
För att klara de legala kraven infördes vissa
paragrafer i bolagens allmänna villkor. Bland Boxers
allmänna villkor fanns bl.a. en passus om samtycke
till behandling av personuppgifter m.m. Hade Boxer
varit en teleoperatör hade verksamheten varit
förbjuden via telelagen. Lagstiftningen är inte
anpassad till att även andra än teleoperatörer
erbjuder Internettjänster. Integriteten behöver
stärkas. Det kan ske på flera sätt, antingen genom
att dagens förbud för teleoperatörer utvidgas eller
genom att starkare krav på information till kunden
införs. Formerna för ett starkare skydd för den
personliga integriteten behöver därför snabbt
utredas.
Bakgrund
Försäljning av register över programval m.m. torde
innefatta behandling av personuppgifter i
personuppgiftslagens mening (se t.ex. betänkande
2001/02:KU22).
Enligt uppgifter inhämtade från Boxer har inga
uppgifter om kundernas agerande i det digitala
marknätet sålts, och Boxerportalen kommer att vara
helt avvecklad den 31 mars 2003.
Tidigare behandling
Kulturutskottet berörde frågan om försäljning av
personuppgifter av Teracom och Boxer i betänkande
2001/02:KrU11. Utskottet avstyrkte motionen (m) om
att Kulturdepartementet borde ge ägardirektiv till
Teracom AB som syftade till att varken Teracom eller
bolag som delägs av Teracom fick försälja
personuppgifter. Motionen avstyrktes med bl.a.
följande motivering. Boxerportalen, som omnämns i
motionen, är en digital-TV-portal, som i likhet
med Internets portaler innehåller information,
tjänster och underhållning som är åtkomlig för den
som har tillgång till marksänd digital TV.
Avveckling av Boxerportalen har påbörjats.
Kunderna har emellertid tillgång till portalen så
länge det finns giltiga kundavtal om denna tjänst,
vilket troligen innebär t.o.m. första kvartalet
2003, varefter portalen stängs. I ett
pressmeddelande den 16 oktober 2001 informerade
Boxers vd om att företaget inte kommer att sälja
information om hur deras kunder agerar i det
digitala marknätet samt att företaget aldrig sålt
någon sådan information. Enligt utskottets
uppfattning fanns det inte någon grund för de
farhågor som motionärerna bakom motionen hade
rörande försäljning av personuppgifter från Boxer.
Det saknades därför skäl för riksdagen att göra ett
tillkännagivande av det slag som föreslogs.
Utskottets ställningstagande
Utskottet avstyrker motion 2002/03:K350 (m) med
hänvisning till att den parlamentariskt sammansatta
kommittén med uppdrag att bl.a. kartlägga, analysera
och utvärdera sådan lagstiftning som berör den
enskildes integritet, vilken aviserats snart skall
tillsättas, bör avvaktas.
Ändringar i sekretesslagen m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker tre motionsyrkanden
rörande förändringar i
sekretesslagstiftningen och
personuppgiftslagen (c, s), med hänvisning
till att resultaten av den översyn av
personuppgiftslagen som pågår, och den
aviserade utredningen med uppgift att
kartlägga, analysera och utvärdera sådan
lagstiftning som berör den enskildes
integritet, bör avvaktas.
Jämför reservation 3 (c).
Gällande regler
Enligt 7 kap. 16 § sekretesslagen (1980:100) gäller
sekretess för personuppgift, om det kan antas att
ett utlämnande skulle medföra att uppgiften
behandlas i strid med PuL.
Enligt 7 kap. 1 § sekretesslagen gäller sekretess, om inte
annat följer av 2 §, inom hälso- och sjukvården
för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra
personliga förhållanden, om det inte står klart att
uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller
någon honom närstående lider men. Detsamma gäller i
annan medicinsk verksamhet, såsom rättsmedicinsk och
rättspsykiatrisk undersökning, insemination,
befruktning utanför kroppen, fastställande av
könstillhörighet, abort, sterilisering, kastrering,
omskärelse, åtgärder mot smittsamma sjukdomar och
ärenden hos nämnd med uppgift att bedriva
patientnämndsverksamhet. Sekretess gäller i
verksamhet som avser omhändertagande av
patientjournal inom enskild hälso- och sjukvård för
uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra
personliga förhållanden. Utan hinder av sekretessen
får uppgift lämnas till hälso- och sjukvårdspersonal
om uppgiften behövs för vård eller behandling och
det är av synnerlig vikt att uppgiften lämnas. En
landstingskommunal eller kommunal myndighet som
bedriver hälso- och sjukvård får lämna uppgift till
annan sådan myndighet för forskning och
framställning av statistik eller för administration
på verksamhetsområdet, om det inte kan antas att den
enskilde eller någon honom närstående lider men om
uppgiften röjs.
Enligt 7 kap. 2 § sekretesslagen undantas från
sekretess
1. beslut i ärende enligt lagstiftningen om
psykiatrisk tvångsvård eller rättspsykiatrisk vård,
om beslutet angår frihetsberövande åtgärd,
2. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472), om
beslutet angår frihetsberövande åtgärd och avser
annan sjukdom än som anges i 1.3 bilagan till nämnda
lag,
3. beslut i ärende om ansvar eller behörighet för
personal inom hälso- och sjukvården,
4. beslut i fråga om omhändertagande eller
återlämnande av patientjournal.
Enligt 18 § personuppgiftslagen (1998:204) - PuL -
får känsliga personuppgifter behandlas för hälso-
och sjukvårdsändamål, om behandlingen är nödvändig
för
a) förebyggande hälso- och sjukvård,
b) medicinska diagnoser,
c) vård eller behandling, eller
d) administration av hälso- och sjukvård.
Den som är yrkesmässigt verksam inom hälso- och
sjukvårdsområdet och har tystnadsplikt får även
behandla känsliga personuppgifter som omfattas av
tystnadsplikten. Detsamma gäller den som är
underkastad en liknande tystnadsplikt och som har
fått känsliga personuppgifter från verksamhet inom
hälso- och sjukvårdsområdet.
Enligt 19 § PuL får känsliga personuppgifter
behandlas för forsknings- och statistikändamål, om
behandlingen är nödvändig på sätt som sägs i 10 §
och om samhällsintresset av det forsknings- eller
statistikprojekt där behandlingen ingår klart väger
över den risk för otillbörligt intrång i enskildas
personliga integritet som behandlingen kan innebära.
Personuppgifter får lämnas ut för att användas i
sådana projekt om inte något annat följer av regler
om sekretess och tystnadsplikt.
Enligt 10 § PuL får personuppgifter behandlas bara
om den registrerade har lämnat sitt samtycke till
behandlingen eller om behandlingen är nödvändig för
att
a) ett avtal med den registrerade skall kunna
fullgöras eller åtgärder som den registrerade begärt
skall kunna vidtas innan ett avtal träffas,
b) den personuppgiftsansvarige skall kunna fullgöra
en rättslig skyldighet,
c) vitala intressen för den registrerade skall kunna
skyddas,
d) en arbetsuppgift av allmänt intresse skall kunna
utföras,
e) den personuppgiftsansvarige eller en tredje man
till vilken personuppgifter lämnas ut skall kunna
utföra en arbetsuppgift i samband med
myndighetsutövning, eller
f) ett ändamål som rör ett berättigat intresse hos
den personuppgiftsansvarige eller hos en sådan
tredje man till vilken personuppgifterna lämnas ut
skall kunna tillgodoses, om detta intresse väger
tyngre än den registrerades intresse av skydd mot
kränkning av den personliga integriteten.
Motionerna
I motion 2002/03:K241 av Maud Olofsson m.fl. (c)
föreslås att riksdagen beslutar att 7 kap. 16 §
sekretesslagen upphävs (yrkande 30). Motionärerna
anför att Centerpartiet ser mycket allvarligt på de
tendenser till att begränsa yttrande- och
offentlighetsprinciperna som förekommit, vanligen
med hänvisning till EU-regler. Både riksdag och
regering har vid upprepade tillfällen meddelat att
offentlighetsprincipen skall tillämpas fullt ut,
oaktat medlemskapet i EU. Samtidigt förekommer
inskränkningar, t.ex. genom personuppgiftslagen. I
samband med att personuppgiftslagen antogs ändrades
även sekretesslagen så att "sekretess gäller för
personuppgift, om det kan antas att ett utlämnande
skulle medföra att uppgiften behandlas i strid med
personuppgiftslagen" (7 kap. 16 §). Centerpartiet
har svårt att se att denna paragraf kan tillämpas
utan att syftet med att efterfråga handlingen
undersöks, liksom identiteten hos den som
efterfrågar handlingen. Intentionerna i paragrafen
kan således antas stå i strid med den grundlagsfästa
offentlighetsprincipen. Riksdagen bör därmed besluta
att 7 kap. 16 § sekretesslagen upphävs.
I motion 2002/03:K352 av Lars Johansson (s)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om att ändra
personuppgiftslagen och sekretesslagen så att
uppgifter om barns tillväxt kan samlas i en databas,
oberoende av hos vilken huvudman data insamlats, och
att individen eller vårdnadshavaren blir ägare av de
identifierbara uppgifterna (yrkande 1). Vidare
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om att
avidentifierade uppgifter kan göras tillgängliga för
hälsoövervakning och forskning (yrkande 2).
Motionären anför bl.a. att barns tillväxt i dag
följs inom barnhälsovård, skolhälsovård samt vid
sjukvårdskontakter. Avvikelser i tillväxt hos det
individuella barnet kan vara första symtomet på
somatisk sjukdom men också spegla att barnet är
utsatt för vanvård eller övergrepp. För en
population av barn speglar växandet hur barns
uppväxtförhållanden är i samhället. Tillgång till
barnets tillväxtuppgifter gynnar det enskilda barnet
men bidrar också till ett effektivare
resursutnyttjande inom hälso- och sjukvård, genom
ett bättre beslutsunderlag för att optimera
medicinskt utredningsbehov. Förslaget skapar
förutsättningar att följa förändringar i
barnpopulationens tillväxt och därigenom få en bild
av förändringar i socioekonomiska förhållanden
mellan olika områden. Problemet är i dag att de
mätningar som utförs bara i liten omfattning kan
användas i dessa två syften genom att uppgifterna
ägs av olika huvudmän, exempelvis kommun och
landsting, och genom att uppgifter lagras på lokala
databaser. Eftersom de deltagande vårdenheterna
tillhör olika myndigheter (i det här fallet i
princip lika med politiskt tillsatta nämnder eller
styrelser), tillämpas tryckfrihetsförordningens och
sekretesslagens regler om utlämnande av
sekretessbelagd "allmän handling", den s.k. yttre
sekretessen. Lagstiftningen bör därför ändras så att
tillväxtdata får överföras och lagras i en databas
oberoende av hos vilken huvudman data är insamlade.
Vidare skall ägandet av identifierbara data
överföras till individen eller vårdnadshavaren, så
att denne ägare vid kontakter med hälso- och
sjukvård kan ge sitt omedelbara tillstånd till att
man får tillgång till uppgifterna, dvs. barnets
tillväxtkurva. Dessutom bör avidentifierade data
från databasen tillåtas användas för
kvalitetsstudier och populationsuppföljning.
Bakgrund
Såsom nämnts under avsnittet gällande regler finns
enligt 7 kap. 1 § femte stycket sekretesslagen en
presumtion för att uppgifter som lämnas mellan
kommuner och landsting för forskning, statistik-
eller administrationsändamål får lämnas ut.
I kommittédirektiv 2002:31 Översyn av
personuppgiftslagen anges bl.a. att utredaren skall
överväga behovet av en ändring i 7 kap. 16 §
sekretesslagen, i syfte att förtydliga bestämmelsens
innebörd. I direktivet anges vidare att vid
personuppgiftslagens tillkomst ändrades 7 kap. 16 §
sekretesslagen och i samband härmed uttalades att
ändringarna endast utgjorde följdändringar i syfte
att samordna bestämmelsen med bestämmelserna i
personuppgiftslagen. Bestämmelsen i 7 kap. 16 §
sekretesslagen har dock enligt kommittédirektivet i
själva verket fått ett vidare tillämpningsområde.
Tidigare kunde sekretess komma i fråga enbart vid
utlämnande av personuppgifter från en myndighets
datoriserade personregister för behandling i sådant
register. Efter ändringen kan sekretess gälla för
alla personuppgifter, om det kan antas att ett
utlämnande skulle medföra att uppgiften behandlas i
strid med personuppgiftslagen (jfr SOU 2001:3 s. 213
ff.). Bestämmelsen har medfört viss osäkerhet vid
rättstillämpningen. Med anledning härav ansågs skäl
för att överväga behovet av en ändring i 7 kap. 16 §
sekretesslagen i syfte att förtydliga bestämmelsens
innebörd finnas. En sådan översyn ansågs vara
nödvändig bl.a. för att regeringen skall kunna
överväga hur en skyldighet för myndigheter att lämna
ut allmänna handlingar i elektronisk form bör
utformas (prop. 2001/02:70 s. 34).Vidare anges i
direktivet bl.a. att i frågor med anknytning till
sekretess skall utredas och att utredaren i dessa
frågor skall samråda med Offentlighets- och
sekretesskommittén. Utredaren skall även samråda med
den kommitté som får i uppdrag att göra en bred
kartläggning avseende skyddet för den personliga
integriteten i det moderna samhället. Utredaren
skall dessutom hålla sig underrättad om
Datainspektionens arbete med att utforma konkret
vägledning för tillämpningen av vissa bestämmelser i
personuppgiftslagen. Utredningsuppdraget skall
redovisas senast den 31 mars 2003.
Offentlighets- och sekretesskommittén (Ju 1999:06)
skall bl.a. göra en allmän översyn av
sekretesslagen. I denna översyn ingår att undersöka
i vilken utsträckning lagen kan förbättras, t.ex.
genom att onödiga bestämmelser upphävs och att lagen
görs mer överskådlig, med bibehållen balans mellan
intresset av offentlighet och insyn å ena sidan och
integritetsskyddsintressen och andra
sekretesskyddsintressen å andra sidan (dir.
1998:32). Kommittén beräknas avsluta sitt arbete den
31 december 2003.
Tidigare behandling
Konstitutionsutskottet avstyrkte i betänkande
2001/02:KU17 ett motionsyrkande om att upphäva 7
kap. 16 § sekretesslagen med hänvisning till den
översyn av paragrafen som aviserats i proposition
2001/02:70 Offentlighetsprincipen och
informationstekniken.
Utskottets ställningstagande
Utskottet avstyrker motionerna 2002/03:K241 (c)
yrkande 30 och 2002/03:K352 (s) yrkandena 1 och 2
med hänvisning till att resultaten av den översyn av
personuppgiftslagen som pågår, och den aviserade
utredningen med uppgift att kartlägga, analysera och
utvärdera sådan lagstiftning som berör den enskildes
integritet, bör avvaktas.
Översyn av personuppgiftslagen,
lagen om ansvar för elektroniska
anslagstavlor och EG:s
dataskyddsdirektiv, m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker med hänvisning till
tidigare ställningstagande motionsyrkanden
rörande upphävande av PuL, BBS-lagen samt om
åtgärder för att förhindra att PuL utsträcks
till att gälla även juridiska personer (c).
Utskottet avstyrker motionsyrkanden rörande
översyn av registerlagstiftningen och
reglering av myndigheternas möjligheter att
samköra register (m) med hänvisning till att
den aviserade utredningen med uppgift att
kartlägga, analysera och utvärdera sådan
lagstiftning som berör den enskildes
integritet bör avvaktas.
Jämför reservationerna 4 och 5 (c) och 6 (m).
Gällande regler
Såsom tidigare angetts reglerar dataskyddsdirektivet
hanteringen av personuppgifter och har genomförts i
Sverige genom personuppgiftslagen. Den
personuppgiftsansvarige skall se till bl.a. att
personuppgifter behandlas på ett korrekt sätt och i
enlighet med god sed, att personuppgifter bara får
samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och
berättigade ändamål och att de inte får behandlas
för något ändamål som är oförenligt med det ändamål
för vilket uppgifterna samlades in. I 10 § PuL anges
att personuppgifter bara får behandlas om den
registrerade har lämnat sitt samtycke till
behandlingen, eller om behandlingen är nödvändig för
olika i lagen uppställda ändamål, t.ex. ett
berättigat intresse hos den personuppgiftsansvarige,
om detta intresse väger tyngre än den registrerades
intresse av skydd mot kränkning av den personliga
integriteten. Enligt 6 § PuL undantas från lagens
tillämpningsområde en fysisk persons hantering av
personuppgifter som ett led i en verksamhet av rent
privat natur.
Lagen (1998:112) om ansvar för elektroniska
anslagstavlor - BBS-lagen - som trädde i kraft den 1
maj 1998, innebär att den som tillhandahåller en
elektronisk anslagstavla, dvs. en tjänst för
elektronisk förmedling av meddelanden, skall ha
uppsikt över tjänsten (4 §). Tillhandahållaren skall
vidare vara skyldig att lämna användare av
tjänsten viss information (3 §) och att ta bort
vissa slag av straffbara meddelanden (5 §). Om
tillhandahållaren inte lämnar föreskriven
information eller om han försummar sin skyldighet
att ta bort vissa meddelanden, kan han straffas
(6-7 §§). Datorer och annan utrustning som använts
vid brott mot lagen skall under vissa
förutsättningar kunna förverkas (8 §).
Motionerna
I motion 2002/03:K241 av Maud Olofsson m.fl. (c)
föreslås att riksdagen beslutar att PuL skall
upphävas (yrkande 26) och att BBS-lagen skall
upphävas (yrkande 27). Motionärerna anför att
Centerpartiet eftersträvar att utöka den reella
yttrandefriheten - vars och ens möjlighet att göra
sig hörd och uttrycka sina åsikter. Främst handlar
det om att ta vara på de möjligheter nya medier,
främst distribuerade via Internet, erbjuder. Det
fria ordet är emellertid inte skyddat på individuell
nivå av yttrandefrihets- och
tryckfrihetsgrundlagarna, som i stället tar fasta på
etablerade aktörer. Bland annat detta förhållande
har gjort det möjligt att inskränka yttrandefriheten
på Internet, t.ex. genom PuL och BBS-lagen. Enligt
motionärerna har, enligt de erfarenheter som
vunnits, PuL och BBS-lagen inte hittills i någon
större utsträckning bidragit till att skydda
enskildas integritet. I stället har lagarna kommit
att användas för att förhindra det fria ordet och
undvika prövning av innehållet i yttranden. Det
skydd dessa lagar skall erbjuda mot övergrepp kan i
all huvudsak tillgodoses genom andra lagar.
Centerpartiet har upprepade gånger krävt långtgående
förändringar av PuL och ett intensifierat arbete för
att värna det fria ordet. Då detta uppenbarligen
förefaller vara en oframkomlig väg menar
Centerpartiet att riksdagen helt enkelt bör upphäva
PuL och BBS-lagen.
I samma motion yrkas vidare att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av att förhindra att
dataskyddsdirektivet utsträcks till att också
omfatta juridiska personer (yrkande 29).
Motionärerna anför bl.a. att regeringen måste
intensifiera det arbete som görs inom ramen för EU
för att förändra dataskyddsdirektivet syftande till
att stärka yttrandefriheten i hela unionen. Särskilt
angeläget är det nu att förhindra en utvidgning av
dataskyddet till att omfatta juridiska personer.
I motion 2002/03:K254 av Per Unckel m.fl. (m)
föreslås att riksdagen begär att regeringen verkar
för en översyn av registerlagstiftningen i enlighet
med vad som anförs i motionen (yrkande 2).
Motionärerna anför bl.a. att det i dag finns minst
ett 60-tal författningar, s.k. registerlagstiftning,
vars regler gäller trots behandlingen av
personuppgifter i PuL. Lagstiftningen är
svåröverskådlig och svårtillämpad. Inte ens de som
arbetar med dessa frågor på en daglig basis känner
till alla registerförfattningar som finns. Denna
situation är ohållbar. Mot bakgrund härav anser
motionärerna att en översyn av
registerlagstiftningen bör göras.
I samma motion föreslås även att regeringen lägger
fram förslag om reglering av myndigheternas
möjligheter att samköra register (yrkande 4).
Motionärerna anför att praktiskt taget alla
personuppgifter hos myndigheterna läggs över i
elektroniska register. Den heltäckande lagstiftning
som vårt land har på bl.a. socialförsäkringsområdet
innebär att människor i Sverige i mycket högre
utsträckning än i övriga Europa är registrerade i
offentliga register, även om en del av dessa
stundtals är sekretessbelagda. Många människor är
rädda för att myndigheterna i allt större
utsträckning kommer att samköra registren, att det
blir lättare för enskilda att få tillgång till
registren och att de därmed kommer att kunna
kartlägga andra människors liv. Man bör således vara
uppmärksam på att den nya tekniken faktiskt gör det
betydligt lättare att sammanställa en stor mängd
uppgifter som finns lagrade i elektroniska
handlingar och sedan med enkla sökbegrepp kartlägga
vissa personer och/eller sprida uppgifterna.
Konsekvenserna av detta bör ses över så att den
personliga integriteten kränks i minsta möjliga mån.
Bakgrund
Under hösten 2000 presenterade Justitiedepartementet
ett utkast med förslag till ändring i EG-direktivet.
Den föreslagna ändringen syftar till en förenklad
reglering av skyddet för personuppgifter och är
inriktad på att förhindra missbruk av sådana
uppgifter. Samtidigt bjöd departementet in
representanter för riksdagspartierna att ingå i en
samrådsgrupp om EG-direktivet. För att få in
synpunkter på eventuella tillämpningsproblem som EG-
direktivet orsakat utarbetade Justitiedepartementet
vidare en enkät för en offentlig utvärdering av EG-
direktivet och utkastet till missbruksmodell.
Enkäten remitterades i februari 2001 till
myndigheter, organisationer och företag och kunde
också besvaras av var och en via Internet.
Enkätsvaren har sammanställts i promemorian EG-
direktivet om personuppgifter - En offentlig
utvärdering, Ds 2001:27. Av sammanställningen
framgår bl.a. att Justitiedepartementets utkast till
missbruksmodell fick ett överväldigande positivt
gensvar. Den offentliga utvärderingen visade också
att det finns en betydande osäkerhet om hur
bestämmelserna skall tillämpas. Regeringen gav
därför Datainspektionen i uppdrag att under år 2002
publicera konkret vägledning på väsentliga punkter.
Datainspektionen har under 2003 publicerat skrifter
om intresseavvägning enligt PuL, samtycke enligt PuL
och om hur länge man får spara personuppgifter.
Regeringen avvaktar den rapport om genomförande av
EG:s dataskyddsdirektiv, eventuellt försedd med
lämpliga ändringsförslag, som kommissionen skall
lämna enligt artikel 33 i direktivet. Rapporten har
blivit försenad och kommer enligt uppgift från
Justitiedepartementet sannolikt att lämnas under
våren 2003. Vid tillfälle då rapporten aviserades
komma under hösten 2002 uppgav regeringen att dess
föresats var att använda tiden fram till dess rap-
porten lades fram för att främja att ett förslag
till revidering läggs fram och för att öka
förståelsen för de förändringar som enligt svensk
uppfattning är önskvärda.
Sverige tog vid ett ministerrådsmöte i november
2001 med EG-kommissionen upp frågan om rapporten och
eventuella ändringar i EG-direktivet. Sverige
framförde därvid sin syn på behovet av att ändra EG-
direktivet till en mera missbruksinriktad
regleringsmodell. Sverige har också tagit upp
behovet av ändringar mot en mer missbruksinriktad
modell inom ramen för Europarådets arbete.
Regeringen beslutade den 21 februari 2002 (dir.
2002:31) att tillkalla en särskild utredare med
uppgift att se över personuppgiftslagen i syfte att
åstadkomma ett regelverk som mera tar sikte på
missbruk av personuppgifter. Enligt direktiven skall
utredaren närmare analysera förutsättningarna - inom
ramen för dataskyddsdirektivet - för en reglering
som tar sikte på missbruk av personuppgifter snarare
än varje slags hantering av sådana uppgifter. Syftet
är i första hand att underlätta vardaglig hantering
av personuppgifter och opinionsbildning samt
kommunikation samtidigt som enskilda ges ett
effektivt skydd mot missbruk av uppgifterna och
andra obefogade intrång i den personliga
integriteten. Regleringen skall liksom hittills vara
teknikoberoende. I den utsträckning det med hänsyn
till EG-direktivet är möjligt med lättnader i
hanteringsreglerna skall utredaren föreslå de
bestämmelser som är nödvändiga för att förhindra
missbruk av personuppgifter och andra obefogade
intrång i den personliga integriteten. I frågor som
har anknytning till sekretess skall utredaren även
samråda med Offentlighets- och sekretesskommittén
(dir. 1998:32). Utredaren skall vidare samråda med
den kommitté som får i uppdrag att göra en bred
kartläggning avseende skyddet för den personliga
integriteten i det moderna samhället. Utredaren
skall också hålla sig underrättad om
Datainspektionens arbete med att utforma konkret
vägledning för tillämpningen av vissa bestämmelser i
personuppgiftslagen. Utredningen beräknas avsluta
sitt arbete den 31 mars 2003.
Personuppgiftslagen riktar sig till alla,
myndigheter och enskilda, som behandlar
personuppgifter på det sätt som omfattas av lagen
(på helt eller delvis automatiserad väg eller i
manuellt register). Eftersom personuppgiftslagen är
generellt tillämplig på behandling av
personuppgifter, kommer den att gälla i den mån inte
avvikande bestämmelser finns i annan lag eller
förordning. Nyare registerförfattningar får därför
uppfattas vara uppbyggda så att de har
personuppgiftslagen som bas, vilket ibland anges
uttryckligen i författningen (t.ex. i
polisdatalagen, SFS 1998:622). Sådana författningar
innehåller således regler som syftar till att i
förhållande till personuppgiftslagens bestämmelser
antingen begränsa eller utöka myndighetens
befogenhet att behandla personuppgifter i viss
utsträckning. Av dataskyddsdirektivet följer att
avvikelser från direktivens bestämmelser endast kan
förekomma inom rättsområden som inte omfattas av EG-
rätten (se prop. 1997/98:44 s. 40). Inom EG-rättens
område måste särskilda registerförfattningar alltså
vara i överensstämmelse med reglerna i direktivet.
Av Riksarkivets Kartläggning av
registerförfattningar, Rapport (dnr RA 20-2003/158)
med syfte att kartlägga registerlagar och hantera de
frågor som kan uppkomma i anslutning till
problematiken arkiv-registerlagar, bl.a. bevarande,
gallring och leveranser framgår bl.a. följande.
Trots att PuL har infört begreppet behandling av
personuppgifter lever fortfarande begreppet
registerlagar kvar, detta för att beteckna sådana
lagar som reglerar behandlingen av särskilt
integritetskänsliga personuppgifter och som
kompletterar PuL. Inventeringen av
registerförfattningar har skett genom sökning i
Rixlex. Databasen innehåller 121 poster med 168
registerförfattningar. Den metod som har använts ger
inte en fullständig bild, men fångar sannolikt in de
för syftet viktigaste registerförfattningarna.
Tidigare behandling
I ett yttrande till justitieutskottet över
proposition 1997/98:15, Ansvar för elektroniska
anslagstavlor, avstyrkte konstitutionsutskottet
bl.a. en motion där det föreslogs att riksdagen
skulle avslå regeringens förslag till lag om
elektroniska anslagstavlor. Vidare tillstyrkte
utskottet bifall till propositionen. Därvid anförde
konstitutionsutskottet att det fanns behov av en
reglering för att bygga upp ett rättsmedvetande för
hanteringen av elektroniska anslagstavlor. Den
föreslagna lagen kunde enligt utskottet ha en viktig
preventiv funktion. Genom den skyldighet att ta bort
vissa slag av straffbara meddelanden som ålades
tillhandahållaren skulle, enligt utskottet,
spridningen av sådana meddelanden med hjälp av
elektroniska anslagstavlor självklart komma att
förekomma i mindre utsträckning (bet.
1997/98:JuU11).
Konstitutionsutskottet avslog i betänkande
2001/02:KU21 en motion (c) om upphävande av PuL.
Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande
2001/02:KU22 frågor om dataskyddsdirektivet och PuL
och anförde därvid bl.a. att det alltjämt var av
uppfattningen att det var av stor vikt att den
svenska regeringen inom EU verkade för att det
kommer till stånd en revidering av
dataskyddsdirektivet med inriktning mot att det är
missbruk av personuppgifter som skall beivras.
Utskottet noterade de initiativ som regeringen
vidtagit och som den avsåg att vidta på EU-planet. I
enlighet med vad som tidigare anförts utgick
utskottet från att regeringen i sitt arbete för en
revidering av dataskyddsdirektivet kraftfullt skulle
agera för att slå vakt om den svenska
offentlighetsprincipen. Utskottet ville i likhet med
vad som tidigare hade uttalats under våren 2001
(bet. 2000/01:KU19) framhålla att i regeringens
arbete med att verka för en revidering av
dataskyddsdirektivet torde en självklar
utgångspunkt vara att direktivet inte skall
utsträckas till att omfatta också juridiska
personer. Någon åtgärd från riksdagens sida med
anledning av vad som hade anförts i en motion
(c) om en utsträckning av dataskyddsdirektivet till
att också omfatta juridiska personer ansågs inte
behövas. Motionen avstyrktes därmed. När det gällde
frågan om upphävande av personuppgiftslagen såg
utskottet inte några skäl att frångå sin tidigare
bedömning att ett upphävande av lagen vore
oförenligt med dels EG-rättens krav, dels
bestämmelsen i 2 kap. 3 § regeringsformen som
föreskriver att varje medborgare i den utsträckning
som närmare anges i lag skall skyddas mot att hans
personliga integritet kränks genom att uppgifter om
honom registreras med automatisk databehandling. Ett
motionsyrkande om upphävande av personuppgiftslagen
avstyrktes därför. Vad gäller upphävande av BBS-
lagen vidhöll utskottet sitt tidigare
ställningstagande vad gäller behovet av en reglering
för att bygga upp ett rättsmedvetande för
hanteringen av elektroniska anslagstavlor och
avstyrkte därför motionen. När det slutligen gällde
frågan om den personliga integriteten, översyn av
registerlagstiftningen och samkörning av register
hänvisade utskottet till att regeringen avsåg att
inom kort tillsätta en parlamentarisk utredning med
uppgift att kartlägga, analysera och utvärdera sådan
lagstiftning som berör den enskildes integritet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sina tidigare
ställningstaganden. Motion 2002/03:K241 (c)
yrkandena 26, 27 och 29 avstyrks därför.
Utskottet anser vidare att den aviserade
utredningen med uppgift att kartlägga, analysera och
utvärdera sådan lagstiftning som berör den enskildes
integritet bör avvaktas, varför motion 2002/03:K254
(m) yrkandena 2 och 4 avstyrks.
Avveckling av SPAR
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (m)
rörande avveckling av SPAR med hänvisning
till tidigare ställningstagande.
Jämför reservation 7 (m).
Gällande regler
Dataskyddsdirektivet
I artikel 6.1 i dataskyddsdirektivet sägs att
medlemsstaterna skall föreskriva bl.a. att
personuppgifter skall samlas in för särskilda,
uttryckligt angivna och berättigade ändamål samt att
senare behandling inte får ske på ett sätt som är
oförenligt med dessa ändamål (b). Vidare sägs att
personuppgifterna skall vara adekvata och relevanta
och inte får omfatta mer än vad som är nödvändigt
med hänsyn till de ändamål för vilka de har samlats
in och för vilka de senare behandlas (c).
Enligt artikel 7 i dataskyddsdirektivet är
behandling av personuppgifter tillåten bl.a. om
behandlingen är nödvändig för att utföra en
arbetsuppgift av allmänt intresse eller är ett led i
myndighetsutövning som utförs av den
registeransvarige eller tredje man till vilken
uppgifterna har lämnats ut (e).
Behandling kan också vara tillåten om den är
nödvändig för ändamål som rör berättigade intressen
hos den registeransvarige eller hos den eller de
tredje män till vilka uppgifterna har lämnats ut,
utom när sådana intressen uppvägs av den
registrerades intressen eller dennes grundläggande
fri- och rättigheter som kräver skydd under artikel
1.1 (f).
Lagen om det statliga personadressregistret
Enligt 1 § lagen (1998:527) om det statliga
personadressregistret skall det för de ändamål som
anges i 3 § med hjälp av automatiserad behandling
föras ett statligt personadressregister (SPAR).
Registret får användas av myndigheter och enskilda.
I 3 § sägs att uppgifterna i SPAR får behandlas
för att aktualisera, komplettera och kontrollera
personuppgifter. Vidare får de behandlas för att ta
ut uppgifter om namn och adress genom urvalsdragning
för direktreklamändamål, opinionsbildning eller
samhällsinformation eller annan därmed jämförlig
verksamhet.
Enligt 4 § andra stycket skall det på begäran av
en registrerad anges i SPAR att uppgifter om denna
inte får behandlas vid urvalsdragningar enligt 3 §
2 för direktreklam.
Motionen
I motion 2002/03:K254 av Per Unckel m.fl. (m)
föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag om att avveckla SPAR (yrkande 5).
Motionärerna anför bl.a. att den omfattande
datoriseringen bland svenska myndigheter, den
välutvecklade byråkratin och användningen av
personnummer som sökbegrepp, har gjort det möjligt
att snabbt sammanställa uppgifter om enskilda som
finns i de offentliga registren. Uppgifter om
enskilda medborgare hämtas ur dessa register och
säljs sedan av myndigheterna till företag. Statens
person- och adressregisternämnd har som enda uppgift
att förvalta personregister och sedan sälja dessa
till intresserade företag o.d. Att för kommersiella
ändamål behandla personuppgifter som man inte kunnat
underlåta att lämna till myndigheter är en kränkning
av den personliga integriteten. Sådan behandling
strider också mot EG-direktivet om behandling av
personuppgifter. Mot bakgrund av direktivets
uttalade syfte att stärka skyddet för den personliga
integriteten anser motionärerna att SPAR inte är
förenlig med direktivet och därför bör avvecklas.
Bakgrund
Statens person- och adressregisternämnd (SPAR-
nämnden) inrättades år 1986 genom beslut av
riksdagen med uppgift att vara huvudman och
registeransvarig myndighet för det statliga person-
och adressregistret (SPAR). Bestämmelser om SPAR
återfanns tidigare i 26-28 §§ datalagen (1973:289),
som upphörde att gälla den 24 oktober 1998.
I regeringens proposition 1997/98:136 Statlig
förvaltning i medborgarnas tjänst föreslogs att
grundförutsättningarna för SPAR skulle regleras på
ett utförligare sätt än tidigare i en särskild lag.
Regeringen anförde att det bör vara ett statligt
åtagande att hålla register med befolkningsuppgifter
av hög kvalitet för att tillgodose behovet av
kontroll av personuppgifter (s. 71). Verksamheten
med SPAR fungerade enligt regeringen väl och
tillgodosåg de behov som fanns framför allt på den
privata marknaden. Samtidigt hade den tekniska
utvecklingen medfört att det finns möjlighet att
upprätta privata register över befolkningen. Enligt
regeringen var det inte från integritetssynpunkt
önskvärt med ett flertal personregister över
befolkningen. Regeringen ansåg att en fungerande
verksamhet med SPAR kunde förhindra uppbyggnaden av
sådana register.
Vidare anförde regeringen att den privata
marknaden hade ett stort behov av att genom
urvalsdragningar få ut uppgifter om namn och adress.
Regeringen påpekade att direktmarknadsföring ofta
var den enda praktiskt tillgängliga
marknadsföringskanalen för små och medelstora
företag. Härtill kom enligt regeringen att SPAR hade
stor betydelse för vissa myndigheters verksamhet.
När det gällde registrets förenlighet med
dataskyddsdirektivet anförde regeringen att
ändamålet med SPAR gäller dels kontroll i allmän
mening av befintliga personuppgifter, dels
urvalsdragning av personuppgifter. Verksamheten med
SPAR måste sammantaget betraktas som ett allmänt och
berättigat intresse. Enskilda som inte ville ta emot
direktreklam kunde låta markera detta i registret.
Inte heller kundernas behandling kunde anses
oförenlig med det angivna ändamålet med SPAR.
Regeringen ansåg att principerna i artikel 6 i
dataskyddsdirektivet därmed fick anses
tillgodosedda. Enligt regeringen kunde enskilda
genom SPAR på ett enkelt sätt kontrollera att
personuppgifter i t.ex. kund- eller medlemsregister
är korrekta och fullständiga. De kunder som använde
SPAR kunde också ha ett berättigat intresse av att
erhålla urval av uppgifter för direktreklam.
Sammanfattningsvis ansåg regeringen att
behandlingen av personuppgifter i SPAR i de former
som framgick av förslaget var förenlig med
dataskyddsdirektivet.
Tidigare behandling
Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande
1997/98:KU31 regeringens prop. 1997/98:136, och
avstyrkte däri en motion (m) vari föreslogs att SPAR
skulle avvecklas. Utskottet ansåg att regeringen i
propositionen gjort en genomgång av SPAR:s
förhållande till flera viktiga moment i direktivet
och att regeringen därvid sammanfattningsvis hade
funnit att behandlingen av personuppgifter i SPAR
enligt förslaget var förenlig med direktivet.
Utskottet framhöll att enligt propositionen borde
en användning av uppgifter för de ändamål som styr
behandlingen, mot bakgrund av den genomgång som
gjorts i det aktuella sammanhanget, inte anses
oförenlig med de ändamål för vilka uppgifterna
samlas in.
Utskottet behandlade under våren 2001 en motion
(m) där det begärdes ett regeringsförslag om att
avveckla SPAR. Utskottet uttalade som sin mening att
SPAR alltjämt fyllde ett behov av att försörja såväl
enskilda som vissa myndigheter med
befolkningsuppgifter av hög kvalitet. Vidare vidhöll
utskottet sin tidigare uppfattning att gällande
reglering av behandling av personuppgifter i SPAR är
förenlig med dataskyddsdirektivet. Motionen
avstyrktes därför (bet. 2000/01:KU19).
Konstitutionsutskottet behandlade frågan om
avveckling av SPAR i betänkande 2001/02:KU22, vari
ett motionsyrkande härom (m) avstyrktes med
hänvisning till tidigare ställningstagande.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande.
Motion 2002/03:K254 (m) yrkande 5 avstyrks därför.
Förbud mot användning av
personnummer vid hyra av film
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsyrkande rörande
användning av personnummer vid hyra av film
(s) med hänvisning till tidigare
ställningstagande.
Gällande regler
I artikel 8.7 i dataskyddsdirektivet sägs att
medlemsstaterna skall bestämma på vilka villkor ett
nationellt identifikationsnummer eller något annat
vedertaget sätt för identifiering får behandlas.
Enligt 22 § PuL får uppgifter om personnummer eller
samordningsnummer behandlas utan samtycke bara när
det är klart motiverat med hänsyn till
a) ändamålet med behandlingen,
b) vikten av en säker identifiering, eller
c) något annat beaktansvärt skäl.
Vidare framgår av 50 § c PuL att regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om i vilka fall behandling
av personnummer är tillåten.
Enligt 16 § personuppgiftsförordningen
(1998:1191) har Datainspektionen bemyndigats att
meddela närmare föreskrifter om i vilka fall
användning av personnummer är tillåten.
Motionen
I motion 2002/03:K298 av Carina Hägg (s) anförs att
enligt Datainspektionen får vanliga kundregister
normalt inte innehålla personnummer. Endast om det
på grund av verksamhetens art är särskilt viktigt
att personförväxling inte sker kan register med
personnummer tillåtas. Motionären anser att det inte
är nödvändigt med personnummer för att få hyra en
videofilm och att denna rätt inte skall finnas för
videobutikerna. Detta bör ges regeringen till känna.
Bakgrund
Av förarbetena till personuppgiftslagen framgår att
de bestämmelser om användning av personnummer som
fanns i den tidigare gällande datalagen (1973:289)
i princip oförändrade har förts över till den nya
lagen. I proposition 1997/98:44 påpekades att om
någon ger sitt samtycke är det självklart att
personnummer får behandlas (s. 77).
Användningen av personnummer begränsades genom
ändringar i datalagen år 1992. Dessförinnan
fanns inga särskilda bestämmelser i lag eller
förordning som förbjöd eller begränsade en
sådan användning. I proposition 1990/91:60
föreslog regeringen att personnummer enligt en
ny bestämmelse i datalagen skulle få
registreras endast om det var påkallat med
hänsyn till registrets ändamål, vikten av en
säker identifiering eller av annat godtagbart
skäl (s. 62 f.). Regeringen anförde bl.a.
att härigenom markerades att det skulle vara
fråga om skäl av ett sådant slag som objektivt
framstod som befogat (s. 69). Man kunde enligt
regeringen uttrycka det så att den
registeransvarige har bevisbördan för att
personnummer skall få finnas i ett
personregister och att Datainspektionen skall
pröva halten i de skäl som åberopas. Regeringen
ansåg att fall där det kunde finnas sådana
objektiva skäl var bl.a. vissa
forskningsregister och andra register där det
är särskilt viktigt med en säker identifiering,
t.ex. för att tillgodose framtida
forskningsbehov.
Tidigare behandling
Vid behandling av proposition 1990/91:60 anförde
konstitutionsutskottet i betänkande 1990/91:KU1 att
det funnits och alltjämt fanns ett behov såväl hos
enskilda som hos det allmänna av ett
administrativt lätthanterligt hjälpmedel av det
slag som personnummer utgjorde. Utskottet delade
regeringens bedömning att personnumret i sig
knappast kunde betraktas som integritetskränkande.
Däremot kunde det användas på ett sätt som medförde
ökad risk för integritetskränkningar. Vad som enligt
utskottets mening emellertid var av större betydelse
från integritetssynpunkt var de ADB-baserade
personregistrens omfattning, ändamål och innehåll,
samkörning av olika register samt utformningen av
offentlighets-, data- och sekretesslagstiftningen.
Utskottet konstaterade att personnummer ofta används
slentrianmässigt och oöverlagt, vilket hade gett
upphov till oro och kritik hos allmänheten. I likhet
med regeringen ansåg utskottet att det därför fanns
skäl att reglera användningen av personnummer.
Utskottet delade regeringens bedömning att det
skulle göras genom en komplettering av datalagen.
Emellertid ansåg utskottet att regeringens förslag
inte helt tillgodosåg det krav på restriktivitet som
borde ställas på användningen av personnummer i ADB-
register. Utskottet förordade därför att första
meningen i 7 § datalagen skulle få följande lydelse:
"I fråga om personnummer gäller dessutom att
registrering får ske endast när det är klart
motiverat med hänsyn till registrets ändamål, vikten
av en säker identifiering eller av annat
beaktansvärt skäl."
Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande
2000/01:KU19 en motion (s) som syftade till
ytterligare reglering beträffande behandling av
uppgift om personnummer i samband med
videouthyrning. Utskottet framhöll att videouthyrare
inte har någon rätt att få uppgift om personnummer
från sina kunder och att kunderna inte heller har
någon skyldighet att lämna personnummer till
videouthyrare när de vill hyra en film. Om en kund
lämnade ut sitt personnummer till videouthyraren
i en sådan situation fick det därför enligt
utskottet anses ske med samtycke. Utskottet ansåg
att situationen hade sin motsvarighet vid många
andra affärsuppgörelser av privat karaktär, där
utlämnandet av personnumret är att se som ett
avtalsvillkor som kunden är fri att godta eller
förkasta. Enligt utskottets mening fanns det ingen
anledning att i personuppgiftslagen särbehandla
videouthyrare. Utskottet framhöll i sammanhanget
vikten av att det var tydligt för kunden på vilket
sätt och för vilket ändamål videouthyraren hade för
avsikt att behandla uppgiften om personnummer.
Vidare hänvisade utskottet till att det för
behandling av uppgifter om personnummer krävdes
beaktansvärda skäl i de fall då samtycke saknades.
Mot bakgrund av det anförda avstyrkte utskottet
motionen.
Konstitutionsutskottet behandlade frågan om
personnummer vid uthyrning av film i betänkande
2001/02:KU22, vari ett motionsyrkande om förbud mot
sådan användning (s) avstyrktes med hänvisning till
tidigare ställningstagande.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande.
Motion 2002/03:K298 (s) avstyrks därför.
Offentlighets- och sekretessfrågor
Gällande regler m.m
Enligt 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen skall
varje svensk medborgare till främjande av ett fritt
meningsutbyte och en allsidig upplysning ha rätt att
ta del av allmänna handlingar. Rätten att ta del av
allmänna handlingar får enligt 2 kap. 2 §
tryckfrihetsförordningen begränsas om det är
påkallat med hänsyn till bl.a. intresset av att
förebygga och beivra brott (punkt 4) och skyddet för
enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden
(punkt 6).
Begränsningen av rätten att ta del av allmänna
handlingar skall anges noga i bestämmelse i
sekretesslagen eller i annan lag som sekretesslagen
hänvisar till. Efter bemyndigande i sådan
bestämmelse får dock regeringen genom förordning
meddela närmare föreskrifter om bestämmelsens
giltighet.
Offentlighetsprincipen innebär att allmänheten och
massmedierna skall ha insyn i statens och
kommunernas verksamhet. Offentlighetsprincipen
kommer till uttryck på olika sätt, exempelvis genom
yttrande- och meddelarfrihet för tjänstemän, genom
domstolsoffentlighet och genom offentlighet vid
beslutande församlingars sammanträden. När det mer
allmänt talas om offentlighetsprincipen åsyftas
emellertid i första hand reglerna om allmänna
handlingars offentlighet i 2 kap. 1 §
tryckfrihetsförordningen. I sekretesslagen finns
bestämmelser som medger undantag från sekretessen
mellan myndigheter i vissa särskilt angivna fall (14
kap. 2 §). För att inte oförutsedda hinder skall
uppkomma i myndigheternas verksamhet har dessutom i
lagen tagits in en generalklausul som medger att
uppgifter kan lämnas i sådana fall då det är
uppenbart att intresset av att uppgifterna lämnas
har företräde framför det intresse som sekretessen
skall skydda (14 kap. 3 §). Enligt 14 kap. 1 §
hindrar inte sekretess att uppgift lämnas till
regeringen eller riksdagen. Sekretess hindrar inte
heller att uppgift lämnas till annan myndighet, om
uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning.
Ändring i sekretesslagstiftningen
m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsyrkanden om att se
över och precisera offentlighetsprincipens
syften (m), värnande av
offentlighetsprincipen (c, mp) samt
förändringar i sekretesslagstiftningen (c, v)
med hänvisning till tidigare
ställningstaganden och att det i nuläget
saknas anledning att förespråka föreslagna
åtgärder.
Jämför reservationerna 8 (m, fp), 9 (c) och
10 (v, mp).
Gällande regler
Som tidigare nämnts har enligt
tryckfrihetsförordningen varje svensk medborgare
till främjande av ett fritt meningsutbyte och en
allsidig upplysning rätt att ta del av allmänna
handlingar. Rätten att ta del av allmänna handlingar
får begränsas endast om det är påkallat med
hänsyn till i tryckfrihetsförordningen angivna skäl.
Sådana begränsningar skall noga anges i lag.
Enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen gäller sekretess
för uppgift som hänför sig till bl.a.
förundersökning i brottmål om det kan antas att
syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder
motverkas eller den framtida verksamheten skadas om
uppgiften röjs. Bestämmelsen har tillämpats bl.a. på
polisanmälningar som föranlett förundersökning.
Enligt 9 kap. 17 § samma lag gäller sekretess för
uppgift om enskilds personliga och ekonomiska
förhållanden i bl.a. utredning enligt bestämmelserna
om förundersökning i brottmål om det inte står klart
att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller
någon honom närstående lider skada eller men.
Motionerna
I motion 2002/03:K254 av Per Unckel m.fl. (m)
föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag om översyn och precisering av
offentlighetsprincipens syfte (yrkande 1).
Motionärerna anför bl.a. följande. Den tekniska
utvecklingen har inneburit att
offentlighetsprincipen har kunnat utnyttjas för
andra ändamål än för det den är avsedd. För att
undvika detta menar motionärerna att
offentlighetsprincipens syfte måste ses över och
preciseras. Offentlighetsprincipen bör inriktas på
förvaltningskontroll. I dag är det t.ex. möjligt för
anställda på en myndighet att med stöd av
offentlighetsprincipen begära ut uppgifter om
enskilda som finns på en annan myndighet. På så vis
kan myndigheter samla in uppgifter om enskilda för
andra ändamål än för de som uppgifterna
ursprungligen samlades in. Detta är inte syftet med
offentlighetsprincipen. Ett sådant förfarande står
dessutom i strid med förbudet i EG-direktivet om
behandling av personuppgifter (95/46/EG) mot att
lämna ut personuppgifter för andra ändamål än för
vilka de har samlats in.
I motion 2002/03:K241 av Maud Olofsson m.fl. (c)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om att göra det
svårare att ändra sekretessbestämmelser (yrkande
31). Motionärerna anför bl.a. att det i många fall
är påkallat med sekretess, som t.ex. i fråga om
personlig integritet, och att det säkerligen också
finns tillfällen då detta skydd bör stärkas. Det är
således inte sekretess i sig som är fel, utan det
faktum att man med stor lätthet kan utöka undantagen
från en grundlagsfäst rättighet. Ett sådant
förfarande innebär också att debatten kring vilka
undantag som bör finnas och hur de bör göras
försvåras, inte minst med tanke på hur ofta
lagstiftningen ändras. Mot denna bakgrund finns det
skäl att låta en utredning överväga om åtgärder bör
vidtas för att göra det svårare att ändra i
sekretessbestämmelserna, t.ex. genom att kräva att
undantag från offentlighetsprincipen bör beslutas på
samma sätt som grundlag. I motionen föreslås också
att riksdagen ger regeringen till känna som sin
mening vad i motionen anförs om kraftfulla insatser
för att värna offentligheten i den egna hanteringen
av EU-ärenden (yrkande 33). Motionärerna anför bl.a.
att möjligheten att få gehör för Sveriges synpunkter
inom det europeiska samarbetet i stor utsträckning
är beroende av att vi hävdar dem nationellt, även då
det innebär konflikter med andra länder inom EU.
Svenska myndigheter bör därför konsekvent hävda den
svenska offentlighetsprincipen då EU-dokument
handläggs och bedöma undantag från offentlighet
enligt den svenska sekretesslagstiftningen. Genom
det europeiska samarbetets påverkan på traditionellt
inrikespolitiska frågor bör inte heller
utrikessekretessen kunna komma i fråga vad gäller
sådana bedömningar.
I motion 2002/03:K383 av Gustav Fridolin (mp)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
offentlighetsprincipens värnande (yrkande 12).
Motionären anför bl.a. att för att individer och
sammanslutningar skall ges en reell möjlighet att
delta i beslutsfattandet behöver den generella
samhällsinformationen och informationen i enskilda
ärenden förbättras. Offentlighetsprincipen måste
värnas och kunskap om densamma spridas.
I motion 2002/03:Ju282 av Alice Åström m.fl. (v)
föreslås att riksdagen ger regeringen till känna som
sin mening vad som i motionen anförs om att lägga
fram förslag till en sådan ändring i sekretesslagen
att ett rakt skaderekvisit i sekretessen till förmån
för enskilda i det allmännas brottsförebyggande och
brottsbeivrande verksamhet återinförs (yrkande 2).
Motionären anför bl.a. följande. När sekretesslagen
ändrades för några år sedan diskuterades inte
brottsoffrens försämrade ställning. Inte heller
diskuterades allmänhetens minskade insyn i polisens
verksamhet. Regeln om omvänt skaderekvisit när det
gäller sekretess i förundersökningar innebär enligt
motionärernas mening stora faror. Detta gäller inte
minst i fråga om nedlagda förundersökningar mot
poliser som misstänkts för brott. Bristen på insyn
riskerar att minska allmänhetens förtroende för
såväl polisen som för rättsväsendet i stort.
Bakgrund
Sekretesslagen har ändrats ca 250 gånger sedan
tillkomsten 1980, främst på grund av att den måst
anpassas till förändringar inom det allmännas
verksamhet (se bet. 2001/02:KU17).
Sekretessen i 9 kap. 17 § till förmån för den
enskildes personliga och ekonomiska förhållanden
förstärktes den 1 april 1999 (prop. 1997/98:97, bet.
1997/98:JuU20) samtidigt med att den absoluta
sekretessen avskaffades för alla polisregister utom
belastningsregistret. Dessförinnan gällde
sekretessen för uppgift om enskilds personliga och
ekonomiska förhållanden om det kunde antas att den
enskilde eller någon honom närstående led skada
eller men om uppgiften röjdes. Personuppgiftslagen
innebar enligt propositionen att polisen fick
möjlighet till automatiserad handläggning av
förundersökningar och andra utredningar. Enligt
regeringen fanns det inte skäl att begränsa polisens
rätt att utnyttja denna möjlighet. Uppgifter som
ingår i automatiserade behandlingar blir emellertid
enligt regeringen mer känsliga från
integritetssynpunkt än motsvarande uppgifter som
behandlas manuellt. En lämplig ordning borde med
hänsyn till detta vara att samma skadrekvisit fick
gälla som beträffande de register som fördes till
stöd för förundersökningsverksamhet. Det innebar
omvänt skaderekvisit. En fördel med en sådan lösning
var också att samma sekretesskydd skulle komma att
gälla för uppgiften oavsett om den finns i ett
register eller är representerad på annat sätt.
Tidigare behandling
I betänkande 2001/02:KU17 avstyrkte
konstitutionsutskottet motionsyrkande om översyn av
offentlighetsprincipen (m) med bl.a. följande
motivering. Den svenska offentlighetsprincipen kan
förenklat sägas fylla tre huvudändamål. Den
utgör en garanti för rättssäkerhet, effektivitet
i förvaltningen och effektivitet i folkstyret.
Offentlighetsprincipens betydelse för en levande
demokrati sträcker sig emellertid längre än till
att kasta ljus över tillståndet inom den
offentliga förvaltningen (prop. 1975/76:160 s. 71).
Myndigheternas handlingar innehåller en rik fond av
fakta i de mest skilda angelägenheter. Tillgången
till denna information är enligt nämnda proposition
i hög grad ägnad att berika den allmänna debatten
och bredda underlaget för medborgarnas och
organisationernas ställningstaganden i skilda
samhällsfrågor. Rätten att ta del av allmänna
handlingar är således en del av den medborgerliga
rätten att inhämta och ta emot information och
därmed en av betingelserna för den fria demokratiska
åsiktsbildningen. Den tekniska utvecklingen har
visserligen inneburit att information om enskilda
blivit mer lättillgänglig både för myndigheter och
enskilda. I myndigheternas verksamhet balanseras
emellertid i sekretesslagen intresset av
offentlighet och insyn mot vikten av bl.a.
integritetsskydd. Enligt utskottets mening
saknades anledning att nu överväga en ändrad
ordning. I betänkandet avstyrktes vidare
motionsyrkande (c) om möjligheterna att ändra i
sekretesslagen med hänvisning till att arbetet i
Offentlighets- och sekretesskommittén borde
avvaktas. Också när det gäller frågan om
offentligheten i hanteringen av EU-ärenden avstyrkte
utskottet i ovan nämnda betänkande ett
motionsyrkande (c) genom att hänvisa till det
pågående arbetet i Offentlighets- och
sekretesskommittén. Utskottet ville i detta
sammanhang också erinra om att regeringen under
Sveriges ordförandeskap i EU verkat för att
Europaparlamentet och rådet antagit förordning nr
1049/2001 om allmänhetens tillgång till
Europaparlamentets, rådets och kommissionens
handlingar.
Konstitutionsutskottet avstyrkte i betänkande
2001/02:KU38 ett yrkande (v) om rakt skaderekvisit i
förundersökningsprocessen med hänvisning till
tidigare ställningstagande.
Konstitutionsutskottet tillstyrkte i yttrande till
justitieutskottet (1997/98: KU10y) regeringens
förslag om omvänt skaderekvisit för
förundersökningssekretessen. Utskottet såg med
tillfredsställelse att regeringen i syfte att öka
medborgarnas insyn i polisens register föreslog
lättnader i den absoluta sekretess som gällde. När
det gäller frågan om med vilket skaderekvisit
sekretess skulle gälla till skydd för polisens
brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet
ville utskottet erinra om att sådan sekretess enligt
5 kap. 1 § sekretesslagen gäller med ett rakt
skaderekvisit.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sina tidigare ställningstaganden
och avstyrker därmed motionerna 2002/03:K241 (c)
yrkandena 31 och 33, 2002/03:K254 (m) yrkande 1 och
2002/03:Ju282 (v) yrkande 2.
Enligt utskottets mening saknas i nuläget
anledning att förespråka åtgärder i enlighet med vad
som anförs i motion 2002/03:K383 (mp) yrkande 12,
varför denna avstyrks.
Utlämnande av passfotografier
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsyrkande rörande
sekretesslagstiftning och passfotografier
(kd) med hänvisning till att den beredning av
frågan som sker bör avvaktas.
Gällande regler
Enligt 7 kap. 15 § första stycket 1 sekretesslagen
gäller sekretess i verksamhet som avser
folkbokföringen eller annan liknande registrering av
befolkningen och, i den utsträckning regeringen
föreskriver det, i annan verksamhet som avser
registrering av betydande del av befolkningen, för
uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det
av särskild anledning kan antas att den enskilde
eller någon honom närstående lider men om uppgiften
röjs. Regeringen har i 1 b § sekretessförordningen
(1980:657) föreskrivit att folkbokföringssekretessen
gäller för bl.a. det centrala passregistret och
Vägverkets vägtrafikregister.
Motionen
I motion 2002/03:K292 av Ragnwi Marcelind (kd)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om att införa
en ny sekretesslagstiftning om passfotografier.
Motionären anför bl.a. följande. I dag ansvarar
identifieringsroteln vid Rikskriminalpolisen för
utlämning av passfotografibeställningar som görs av
massmedier, myndigheter eller allmänheten.
Beställningar kan göras alla tider på dygnet för
omedelbar expediering. Att fotografier är relativt
lättillgängliga har gjort att många människor i
Sverige kommit att känna en stark oro för att deras
fotografier skall begäras ut och användas på ett för
dem menligt sätt. Fotografierna i den aktuella typen
av register kan visserligen omfattas av
folkbokföringssekretess i vissa situationer. Detta
gäller dock bara i undantagsfall eftersom
skaderekvisitet innehåller högt ställda krav på det
antagande om men som skall föreligga. Fotografierna
kan ligga till grund för omfattande
sammanställningar av uppgifter. Offentligheten kan
därmed utnyttjas i brottsligt syfte. Skyddet för
enskilda bör därför stärkas när det gäller
fotografier i passregistret och andra stora register
enligt 7 kap. 15 § sekretesslagen, helst så att
väsentliga offentlighetsintressen inte träds för
när. Det måste bli svårare att få ut
passfotografiunderlag. Det mest fördelaktiga vore
att införa en ändring i sekretesslagen och införa
ett omvänt skaderekvisit där passunderlagen är
hemliga som huvudregel och bara kan lämnas ut om det
står klart att det inte finns någon risk för skada.
Motionären anser att i första hand måste människors
integritet och rätt att själva bestämma hur
uppgifter om deras person behandlas värnas.
Regeringens förslag om att skärpa sekretessen för
passbilder drogs tillbaka därför att kritiken blev
för stark. Motionären anser att regeringen bör
återkomma med nytt lagförslag i enlighet med det som
anförts i motionen om omvänt skaderekvisit. Det står
klart att det inte finns någon risk för skada.
Bakgrund
I departementspromemorian Sekretess för passfoton
m.m. (Ds 2000:57) föreslogs att
folkbokföringssekretess enligt 7 kap. 15 § skulle
skärpas för en fotografisk bild av en enskild.
Enligt förslaget skulle sekretessen gälla om det kan
antas att den enskilde eller någon honom närstående
lider men om uppgiften röjs. Kravet på särskild
anledning för ett sådant antagande skulle alltså
bort. Detta krav har medfört att det hitintills
ställts förhållandevis höga krav på bevisning om
risk för förföljelser, trakasserier eller liknande
för att fotografierna skall hemlighållas. Förslaget
skulle ha inneburit en viss skärpning av
sekretessen. Med den föreslagna utformningen av
bestämmelsen var tanken att de tillämpande
myndigheterna i större utsträckning än i dag skulle
kunna tillmäta den enskildes uppgifter om befarat
hot m.m. betydelse. Huvudregeln skulle dock även i
fortsättningen vara att fotografier är offentliga.
Att fotografier är relativt lättillgängliga har
enligt promemorian gjort att många människor i
Sverige kommit att känna en stark oro för att deras
fotografier skall begäras ut och användas på ett för
dem menligt sätt. Fotografierna i den aktuella typen
av register kan visserligen omfattas av
folkbokföringssekretess i vissa situationer. Detta
gäller dock bara i undantagsfall eftersom
skaderekvisitet innehåller högt ställda krav på det
antagande om men som skall föreligga. Fotografierna
är alltså i de flesta fall lätt tillgängliga. När de
förekommer i så här stora register kan de ligga till
grund för omfattande sammanställningar av uppgifter.
Offentligheten kan därmed utnyttjas i brottsligt
syfte. Kartläggning kan ske av grupper av personer,
t.ex. personer som har en viss utländsk bakgrund,
eller som har en viss politisk eller religiös
övertygelse.
I promemorian anges att det enligt uppgift från
Säkerhetspolisen förekommer, främst inom
högerextrema grupper, att meningsmotståndare
kartläggs på detta sätt. Fotografier med
namnuppgifter förekommer i förhållandevis stor
utsträckning på Internet. Liknande kartläggning sker
även av vissa yrkeskategorier såsom polis, åklagare,
kriminalvårdsanställda och journalister. De
fotografier som förekommer hämtas främst från
passregistret och körkortsregistret. Listorna är
ofta omfattande och innehåller ibland så många som 1
000 namn. Denna utveckling har enligt promemorian på
senare tid förstärkt den oro som många människor
redan tidigare känt för att fotografierna i
registren kan komma att användas på ett sätt som
skadar dem och deras familjer. Skyddet för enskilda
bör därför stärkas när det gäller fotografier i
passregistret och andra stora register enligt 7 kap.
15 § sekretesslagen, helst så att väsentliga
offentlighetsintressen inte träds för när.
I en promemoria daterad den 20 december 2001,
upprättad inom Justitiedepartementet, anfördes att
remissopinionen var splittrad. De flesta välkomnade
en skärpning av sekretessen. Men bl.a. JO, Svea
hovrätt och Rikspolisstyrelsen förordade ett omvänt
skaderekvisit. Enligt dem skulle det vara enda
sättet att stärka skyddet för den enskilde.
Företrädare för massmedierna avstyrkte förslaget
eftersom det skulle inskränka offentlighetsprincipen
och försvåra det journalistiska arbetet.
I Ds 2002:48 Sekretess för fotografier i
offentliga register m.m. anges bl.a. följande.
Offentliga register som innehåller fotografier av
enskilda förs av Rikspolisstyrelsen, Vägverket och
Totalförsvarets pliktverk. De fotografier som finns
i registren omfattas av den s.k.
folkbokföringssekretessen i 7 kap. 15 §
sekretesslagen. Bestämmelsen är utformad på ett sätt
som innebär att fotografierna som huvudregel är
offentliga. Främst beträffande det centrala
passregistret har det kunnat konstateras att
fotografier av enskilda begärs ut i syfte att
användas i illegitima sammanhang. Enskilda som för
att få pass eller körkort måste ge in fotografier av
sig själva har ett berättigat intresse av att
bilderna därefter inte används på ett sätt som för
dem medför obehag eller rädsla. Det talar för att
låta fotografierna omfattas av en strängare
sekretessbestämmelse. Mot den enskildes intresse
står bl.a. mediernas intresse av att kunna ta del av
fotografier av personer som i skilda egenskaper
utövar makt i samhället eller annars har en roll att
spela i skildringen och granskningen av samhälleliga
missförhållanden. Vid en avvägning mellan dessa
intressen har beaktats att en förstärkt sekretess
inte skulle leda till att handlingar som innehåller
sakuppgifter eller bedömningar blir mer
svåråtkomliga. Den fria samhälleliga debatten kommer
således inte att begränsas. Det föreslås därför att
folkbokföringssekretessen enligt 7 kap. 15 §
sekretesslagen skärps för uppgifter i form av
fotografier av enskilda som finns i offentliga
register. Enligt förslaget skall sekretess gälla för
fotografier om det inte står klart att detta kan
röjas utan att den enskilde eller någon honom
närstående lider men. Den bestämmelse som föreslås
innehåller alltså ett omvänt skaderekvisit, vilket
innebär att de fotografier som finns i de offentliga
registren som huvudregel kommer att vara
sekretessbelagda.
Enligt inhämtad information från
Justitiedepartementet bereds frågan om sekretess för
fotografier i offentliga register m.m. för
närvarande inom departementet.
Tidigare behandling
I konstitutionsutskottets betänkande 2001/02:KU38
angav utskottet att det pågående utredningsarbetet
avseende utlämnande av passfotografier borde
avvaktas, och motionsyrkanden (s, m resp. kd) härom
avstyrktes därför.
Utskottets ställningstagande
Utskottet avstyrker motion 2002/03:K292 (kd) med
hänvisning till att beredningen av frågan som sker
bör avvaktas.
Sekretess m.m. inom förskola och
skola
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsyrkande om
utredning av förtroendefull information i
skolan (m) med hänvisning till att den
översyn av bestämmelserna i sekretesslagen om
sekretess i skolan som pågår bör avvaktas och
avstyrker motion om förändring av sekretessen
i förskolan (s) med hänvisning till att
tillräckligt underlag för att förespråka en
sådan förändring inte föreligger.
Jämför reservation 11 (m).
Gällande regler m.m.
Enligt 1 kap. 1 § andra stycket skollagen
(1985:1100) bildar förskoleklassen, grundskolan,
gymnasieskolan, särskolan, specialskolan och
sameskolan det offentliga skolväsendet för barn och
ungdom. Dessutom finns särskilda utbildningsformer
som anordnas av det allmänna för dem som till följd
av sjukdom eller av annat skäl inte kan delta i
skolarbetet inom det offentliga skolväsendet.
Enligt 7 kap. 9 § första stycket sekretesslagen
(1980:100) gäller sekretess i förskoleklassen,
grundskolan, gymnasieskolan, särskolan,
specialskolan och sameskolan samt i en kommunal
riksinternatskola för uppgift som hänför sig till
psykologisk undersökning eller behandling och för
uppgift om enskilds personliga förhållanden hos
psykolog eller kurator, om det inte står klart att
uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör
eller någon honom närstående lider men. Sekretess
gäller vidare på samma område dels i skolans
elevvårdande verksamhet i övrigt för uppgift om
enskilds personliga förhållanden, dels för uppgift
som hänför sig till ärende om tillrättaförande av
elev eller om skiljande av elev från vidare studier.
Sekretessen gäller dock endast, om det kan antas att
den som uppgiften rör eller någon honom närstående
lider men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller inte
beslut i elevvårdsärende eller i annat ärende som nu
har nämnts. Sekretess gäller även på samma område i
annat fall än som nämnts för uppgift om enskilds
identitet, adress och andra liknande uppgifter om
enskilds personliga förhållanden, om det av särskild
anledning kan antas att den enskilde eller någon
honom närstående lider men om uppgiften röjs.
Sekretess gäller enligt 7 kap. 38 § sekretesslagen i
förskoleverksamheten för uppgift om enskilds
personliga förhållanden, om det inte står klart att
uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör
eller någon honom närstående lider men.
I förskoleverksamheten gäller ett så kallat omvänt
skaderekvisit, dvs. det råder en presumtion för
sekretess, till skillnad från vad som gäller i
skolverksamheten i övrigt. I prop. 1997/98:6
Förskoleklass och andra skollagsfrågor s. 61 f.
redovisas skälen för ett omvänt skaderekvisit inom
förskoleverksamheten enligt följande.
Avsikten med att göra förskoleklassen till en
skolform inom det offentliga skolväsendet för barn
och ungdom är bl.a. att underlätta för kommunerna
att integrera denna verksamhet med skolan och
skolbarnsomsorgen. Fritidshemmen är i dag ofta
förlagda till och integrerade med skolan. Samarbetet
mellan skolan och fritidshemmen varierar från ganska
strikta uppdelningar i olika ansvarsområden till en
närmast total sammanslagning av verksamheterna.
Arbetslag med lärare och fritidspedagoger ansvarar
för gemensamma eller olika delar av verksamheten.
För att skapa bättre förutsättningar för integration
mellan förskoleklassen, skolan och skolbarnsomsorgen
samt underlätta samarbetet mellan de olika
personalkategorierna bör sekretessbestämmelserna så
långt som möjligt överensstämma för dessa
verksamheter. Få remissinstanser har haft något att
erinra mot förslaget i denna del. Regeringen
föreslår därför att förskoleklassen tas med i
uppräkningen av skolformer i 7 kap. 9 § första
stycket sekretesslagen. För skolbarnsomsorgens del
föreslår vi att ett nytt stycke införs i 7 kap. 9 §
som i huvudsak överensstämmer med vad som gäller för
förskoleklassen och grundskolan. En skillnad bör
dock gälla. Skolsekretessen är begränsad till att
avse uppgifter i elevvården och i vissa disciplinära
ärenden. Vi anser inte att det är lämpligt att
begränsa sekretessen inom skolbarnsomsorgen på samma
sätt utan möjligheten att sekretessbelägga uppgifter
bör omfatta all verksamhet inom skolbarnsomsorgen. I
förskoleverksamheten finns barn i åldrarna 1-5 år,
ibland yngre. Det finns inte på samma sätt som inom
skolan någon elevvård med skolsköterskor, psykologer
m.fl. utan det är i stor utsträckning den ordinarie
personalen som får del av känsliga uppgifter om
barn, hemförhållanden o.d. Det kan diskuteras om
inte ett s.k. rakt skaderekvisit, dvs. att sekretess
endast skall gälla om det kan antas att den som
uppgiften rör eller någon honom närstående lider men
om uppgift röjs, skulle utgöra ett tillräckligt
skydd för integritetskänsliga uppgifter inom denna
verksamhet. Då konsekvenserna av en sådan förändring
inte är tillräckligt belysta anser regeringen att
det för närvarande inte finns tillräckligt underlag
för ett sådant förslag. Regeringen föreslår därför
att även fortsättningsvis sekretess skall råda inom
förskoleverksamheten för uppgift om enskilds
personliga förhållanden, om det inte står klart att
uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör
eller någon honom närstående lider men, dvs. en
presumtion för sekretess.
Regeringen beslutade den 10 oktober 2002 (dir.
2002:130) att tillkalla en särskild utredare med
uppgift att göra en översyn av bestämmelserna i
sekretesslagen om sekretess i skolan. Enligt
direktivet skall utredaren i ett första skede bl.a.
kartlägga olika former av dokumentation som
förekommer i skolan i anslutning till den enskilde
eleven. Här avses t.ex. dokumentation i samband med
intagning, planering, information om studieresultat
samt utvärdering för den enskilde eleven. Utredaren
skall analysera i vilken utsträckning denna
dokumentation utgör allmänna handlingar och om
uppgifter som ingår i dessa handlingar är offentliga
eller om de kan omfattas av sekretess. Med
utgångspunkt från denna analys skall utredaren ta
ställning till om det finns behov av ändringar i
sekretessregleringen och, om så bedöms vara fallet,
lägga fram förslag till ändringar i sekretesslagen.
I den utvecklingsplan för kvalitetsarbetet i skolan
(skr. 2001/02:188) som regeringen under våren 2002
presenterade för riksdagen framhålls att den ökande
användningen av dokumentation om enskilda elevers
studieresultat och personliga utveckling i skolan
har betydelse i ett sekretessammanhang.
Åtgärdsprogram för elever i behov av särskilt stöd
och skriftliga omdömen för elever som inte når målen
är sådana exempel. Även skriftlig information i
samband med utvecklingssamtal har fått ökad
betydelse. Det är inte alltid självklart vilka
regler som gäller vid hantering av dokumentation om
enskilda elever. Vid många skolor förekommer i dag
olika varianter av dokumentation i anslutning till
enskilda elevers planering, studieresultat och
utvärdering, t.ex. inom ramen för
försöksverksamheten utan timplan i grundskolan. I
denna försöksverksamhet finns skolor som använder
olika typer av loggböcker, "portofolio-metoder",
utvärderingsscheman etc. I regel hindrar inte
sekretessbestämmelserna att upplysningar om elevens
skolgång lämnas till vårdnadshavaren. Skolan har
också en skyldighet - oavsett sekretess - att anmäla
allvarliga missförhållanden till socialtjänsten. I
direktivet anges att det mot denna bakgrund är
angeläget att det klarläggs om och i så fall vilka
sekretessregler som gäller för olika typer av
uppgifter i den upprättade dokumentationen och om
det finns anledning att ändra sekretessregleringen i
detta avseende. Utredaren skall redovisa uppdraget
senast den 1 september 2003.
Motionerna
I motion 2002/03:K389 av Peter Danielsson (m)
föreslås att riksdagen ger regeringen till känna som
sin mening vad i motionen anförs om förtroendefull
information i skolan. Motionären anför bl.a. att
framtidens behov av olika former av kontinuerlig
uppföljning av elevernas prestationer kommer att
öka. För att uppföljningen skall bli effektiv behövs
någon form av individuellt inriktad och kontinuerlig
dokumentation av elevens resultat och utveckling.
Dokumentation kan utformas på många olika sätt och
ha olika benämningar, men vanligen kallas den
individuell studieplan. För att individualisera
skolan krävs information och dokumentation av högre
kvalitet. I kontakten mellan eleven, föräldrarna och
läraren utgör den individuella studieplanen en
intern överenskommelse och dialog som till sin art
måste vara privat och konfidentiell för andra. I dag
är studieplaner vid alla offentliga skolor allmänna
handlingar och inte sekretesskyddade. Endast
elevvårdsuppgifter är skyddade genom sekretesslagen.
Fristående skolor har emellertid ingen skyldighet
att lämna ut dokumentation. Det är orimligt att det
som diskuteras och överenskommes mellan lärare, elev
och föräldrar automatiskt blir offentlig handling.
För att förtroendefull information, såsom
individuella studieplaner, skall kunna användas på
optimalt sätt bör lagstiftningen avseende denna
informations offentlighet ses över. I sammanhanget
bör särskilt två omständigheter observeras. För det
första bör även i fortsättningen dokument av
rättssäker karaktär vara offentliga, exempelvis
betyg, elevrådsprotokoll med mera. För det andra får
inte samarbetet mellan skola och socialtjänst
omöjliggöras av sekretessreglerna. Det är viktigt
att konkreta former för samarbete mellan skola och
socialtjänsten utvecklas i syfte att förebygga brott
och missbruk bland unga. Framtidens skola kräver
kontinuerlig skriftlig uppföljning av hög kvalitet.
Om den skall bli förtroendefull och därmed
meningsfull kan sådan information inte omfattas av
offentlighetsprincipen. Därför bör frågan om
förtroendefull information inom skolan utredas.
I motion 2002/03:K405 av Helene Petersson (s)
föreslås att riksdagen ger regeringen till känna som
sin mening vad som i motionen anförs om
sekretesslagstiftning i förskolan. Motionären anför
att förskolan i dag omfattas av en annorlunda
skriven sekretess än vad övriga delar av den
obligatoriska skolan omfattas av. Riksdagen har i
alla övriga sammanhang formulerat sig så att
förskolan är en del av det svenska skolväsendet, och
då bör det också vara naturligt att samma
sekretesslagstiftning gäller för förskolan.
Tidigare behandling
Utbildningsutskottet hade i betänkande 1997/98:UbU5
inte något att erinra mot regeringens förslag till
sekretessbestämmelser för förskoleklassen,
skolbarnsomsorgen och förskoleverksamheten.
Utskottets ställningstagande
Utskottet avstyrker motion 2002/03:K389 (m) med
hänvisning till att resultaten av den pågående
översynen av bestämmelserna i sekretesslagen om
sekretess i skolan bör avvaktas.
Vad avser sekretessbestämmelserna för
förskoleverksamheten konstaterar utskottet att
regeringen i proposition 1997/98:6 tog upp frågan om
ett s.k. rakt skaderekvisit skulle kunna utgöra ett
tillräckligt skydd för integritetskänsliga uppgifter
inom denna verksamhet. Regeringen ansåg att då
konsekvenserna av en sådan förändring inte var
tillräckligt belysta fanns inte tillräckligt
underlag för ett sådant förslag. Utskottet anser sig
i dagsläget inte heller ha tillräckligt underlag för
att förorda den i motionen föreslagna förändringen.
Motion 2002/03:K405 (s) avstyrks därför.
Regler för anmälningar av våld m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsyrkanden (fp, m)
rörande förändring av straffrelaterad
sekretesstid i vissa fall med hänvisning till
att Offentlighets- och sekretesskommitténs
översyn bör avvaktas.
Jämför reservation 12 (m).
Gällande regler
Enligt 1 kap. 5 § sekretesslagen utgör sekretess
inte hinder mot att uppgift lämnas ut, om det är
nödvändigt för att den utlämnande myndigheten skall
kunna fullgöra sin verksamhet.
I 12 kap. 10 § socialtjänstlagen (2001:453) stadgas
att det av 1 kap. 5 § sekretesslagen framgår att
socialnämnden utan hinder av sekretess kan
polisanmäla brott som hindrar nämndens verksamhet.
Detsamma gäller enligt 14 kap. 2 § femte stycket
samma lag beträffande vissa brott som riktar sig mot
barn. Av samma stycke följer också att sekretess
inte hindrar att uppgifter, som angår misstanke om
brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare
straff än fängelse i två år, lämnas till en
åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan
myndighet som har att ingripa mot brottet.
Enligt 5 kap. 11 § socialtjänstlagen bör
socialnämnden verka för att den som utsatts för
brott och dennes anhöriga får stöd och hjälp.
Socialnämnden bör härvid särskilt beakta att kvinnor
som är eller har varit utsatta för våld eller andra
övergrepp i hemmet kan vara i behov av stöd och
hjälp för att förändra sin situation.
Enligt 7 kap. 1 § sekretesslagen första stycket
gäller sekretess, om inte annat följer av 2 §, inom
hälso- och sjukvården för uppgift om enskilds
hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden,
om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan
att den enskilde eller någon honom närstående lider
men. Enligt 2 § första stycket gäller inte sekretess
för
1. beslut i ärende enligt lagstiftningen om
psykiatrisk tvångsvård eller rätts-
psykiatrisk vård, om beslutet angår
frihetsberövande åtgärd,
2. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472), om
beslutet angår frihetsberövande åtgärd och avser
annan sjukdom än som anges i 1.3 bilagan till
nämnda lag,
3. beslut i ärende om ansvar eller behörighet för
personal inom hälso- och sjukvården,
4. beslut i fråga om omhändertagande eller
återlämnande av patientjournal.
Enligt 7 kap. 4 § första stycket sekretesslagen
gäller sekretess inom socialtjänsten för uppgift om
enskilds personliga förhållanden, om det inte står
klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde
eller någon honom närstående lider men. Sekretessen
gäller dock inte beslut om omhändertagande, beslut
om vård utan samtycke eller beslut om sluten
ungdomsvård. Utan hinder av sekretessen får uppgift
lämnas till enskild som uppnått myndig ålder om
förhållanden av betydelse för att denne skall få
vetskap om vilka hans biologiska föräldrar är.
Enligt 7 kap. 6 § sekretesslagen gäller sekretess
inom hälso- och sjukvården och inom socialtjänsten
för anmälan eller annan utsaga av enskild om någons
hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden,
om det kan antas att fara uppkommer för att den som
har gjort anmälan eller avgivit utsagan eller någon
honom närstående utsätts för våld eller annat
allvarligt men om uppgiften röjs.
Enligt 14 kap. 2 § fjärde och femte styckena
sekretesslagen hindrar sekretess inte att uppgift
som angår misstanke om brott lämnas till
åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan
myndighet som har att ingripa mot brottet, om
fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan
antas föranleda annan påföljd än böter. För uppgift
som omfattas av sekretess enligt bl.a. 7 kap. 1-6 §§
(hälso- och sjukvården) gäller detta endast såvitt
angår misstanke om brott för vilket inte är
föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.
Enligt 14 kap. 4 § första stycket sekretesslagen
gäller sekretess till skydd för enskild inte i
förhållande till den enskilde själv och kan i övrigt
helt eller delvis efterges av honom om inte annat
följer av bestämmelse i denna lag.
Motionerna
I motion 2002/03:Ju234 av Johan Pehrson m.fl. (fp)
föreslås att riksdagen ger regeringen till känna som
sin mening vad i motionen anförs om behovet av
översyn av reglerna för i vilka situationer vissa
personalgrupper skall anmäla fall av våld mot
kvinnor (yrkande 9). På samma sätt som inom hälso-
och sjukvården föreskrivs också för socialtjänsten
hinder för att anmäla fall av våld mot kvinnor
eftersom det måste stå klart att straffsatsen för
övergreppen skall ge minst två års fängelse.
Reglerna för när personal inom dessa sektorer skall
anmäla våldsbrott bör därför ses över.
I motion 2002/03:K227 av Inger René m.fl. (m)
föreslås att riksdagen ger regeringen till känna som
sin mening vad i motionen anförs om en sänkning av
sekretesstiden för uppgifter om enskildas personliga
förhållanden i vissa fall. Motionärerna anför bl.a.
att en av socialtjänstens viktigaste utgångspunkter
är att dess insatser i individuella ärenden skall
präglas av frivillighet och självbestämmande.
Socialnämndens insatser för den enskilde skall
utformas och genomföras tillsammans med
vederbörande. I motiven till lagen sägs också att
samråd med andra myndigheter i regel inte bör ske
utan att den enskilde samtycker till det.
Lagstiftningen har utformats så att den enskilde
skall känna förtroende och respekt för
socialtjänsten och så att den enskilde skall våga
vända sig till denna. På motsvarande sätt anger
hälso- och sjukvårdslagen att en god hälso- och
sjukvård särskilt skall bygga på respekt för
patientens självbestämmande och integritet. Även här
betonas att vården och behandlingen så långt det är
möjligt skall utformas och genomföras i samråd med
patienten. När det gäller hälso- och
sjukvårdsområdet och socialtjänstområdet gör sig
kravet på sekretess för enskildas personliga
förhållanden med hänsyn till ovanstående särskilt
starkt gällande. Samtidigt är det självklart
angeläget att sekretessen inte är så sträng att den
försvårar polisens spanings- och
utredningsverksamhet när det gäller allvarliga
brott. Det kan finnas vissa typer av brott där det
finns ett större intresse av effektiv
brottsbekämpning än vad gäller andra. Utöver brott
mot barn och ungdomar, för vilka det redan i dag
finns vissa lättnader i sekretessen, gäller det
enligt motionärernas förmenande också grova
våldsbrott, inte minst de som riktar sig mot
kvinnor. Det kan där finnas goda skäl att ge
personalen inom hälso- och sjukvården och
socialtjänsten möjlighet att utan samtycke från den
enskilde lämna polisen uppgifter om brott i större
utsträckning än i dag. Motionärerna anser att
uppgifter skall få lämnas från hälso- och sjukvården
och socialtjänsten när det gäller misstanke om brott
med ett straffminimum på ett års fängelse. De anser
också att denna generella sänkning av gränsen på
fängelsestraffets längd skall gälla inte bara när
det gäller fullbordade brott utan också vid
misstankar om försök till brott.
Bakgrund
Regeringen beslutade den 16 april 1998 att
tillkalla en kommitté med uppgift att bl.a.
göra en översyn av bestämmelserna om allmänna
handlingars offentlighet (dir. 1998:32) -
Offentlighets- och sekretesskommittén (Ju
1999:06). Kommittén skall bl.a. undersöka om
den nuvarande s.k. tvåårsregeln i 14 kap. 2 §
fjärde stycket sekretesslagen i några
situationer leder till otillfredsställande
resultat och överväga om det för några fall
finns skäl att vidga möjligheten att lämna ut
uppgifter om ett brott från socialtjänsten
eller hälso- och sjukvården till polis- eller
åklagarmyndigheter eller andra myndigheter som
är skyldiga att ingripa mot brottet. Kommittén
skall även beakta regeringens slutsatser om
uppgiftslämnande i proposition 1997/98:55 om
kvinnofrid, när det gäller våldsbrott mot
kvinnor som begås av närstående.
Utredningsarbetet skall vara avslutat senast
den 31 december 2003.
Utskottets ställningstagande
Utskottet avstyrker motionerna 2002/03:Ju234 (fp)
yrkande 9 och 2002/03:K227 (m) med hänvisning till
att den översyn som görs inom ramen för
Offentlighets- och sekretesskommitténs arbete bör
avvaktas.
Justitiekanslerns roll
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsyrkande rörande
Justitiekanslerns roll (c) med hänvisning
till tidigare ställningstagande.
Jämför reservation 13 (c).
Motionen
I motion 2002/03:K241 av Maud Olofsson m.fl. (c)
föreslås att riksdagen ger regeringen till känna som
sin mening vad i motionen anförs om att stärka
Justitiekanslerns möjligheter att värna
offentlighetsprincipen (yrkande 34). Motionärerna
anför bl.a. följande. Alla försök att begränsa
meddelarfriheten måste bekämpas med kraft. För att
anställda skall våga utnyttja meddelarfriheten är
det av stor vikt att det finns sanktioner vid
övergrepp. Möjligheten till sådana sanktioner bör
ingå som en komponent i att stärka Justitiekanslerns
möjligheter att värna offentlighetsprincipen.
Bakgrund
Enligt 5 § lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns
tillsyn får Justitiekanslern (JK) som särskild
åklagare väcka åtal mot befattningshavare som har
begått brottslig gärning genom att åsidosätta vad
som åligger honom i tjänsten eller uppdraget.
Om en befattningshavare har åsidosatt vad som
åligger honom i hans tjänst och felet kan beivras
genom disciplinärt förfarande får JK, enligt 6 §,
göra anmälan till den som har befogenhet att besluta
om disciplinpåföljd. Anser JK det vara påkallat att
befattningshavare avskedas eller avstängs från sin
tjänst på grund av brottslig gärning eller grov
eller upprepad tjänsteförseelse, får JK göra anmälan
härom till den som har befogenhet att besluta om en
sådan åtgärd.
Av 14 § lagen (1994:260) om offentlig anställning
framgår att en arbetstagare, som uppsåtligen eller
av oaktsamhet åsidosätter sina skyldigheter i
anställningen, får meddelas disciplinpåföljd för
tjänsteförseelse. Disciplinpåföljderna är enligt 15
§ varning och löneavdrag. Disciplinpåföljd får
meddelas bara om arbetstagaren inom två år från
förseelsen skriftligen har underrättats om vad som
anförs mot honom (17 §). När en åtgärd har vidtagits
för att åtal skall väckas mot en arbetstagare får
arbetsgivaren, enligt 18 § första stycket, inte
inleda eller fortsätta ett disciplinärt förfarande
med anledning av vad som föranlett åtgärden. Om en
gärning har prövats i straffrättslig ordning får
enligt andra stycket ett disciplinärt förfarande
inledas eller fortsättas bara om gärningen av någon
annan orsak än bristande bevisning inte ansetts vara
något brott.
Tidigare behandling
Hösten 2000 avstyrkte konstitutionsutskottet ett
liknande motionsyrkande som det nu aktuella (bet.
2000/01:KU9). Utskottet hänvisade till kampanjen
Öppna Sverige och till att Justitiekanslern enligt
utskottets mening redan hade vittgående befogenheter
att ingripa när offentlighetsprincipen träds förnär.
Konstitutionsutskottet behandlade även frågan i
betänkande 2001/02: KU17, vari liknande
motionsyrkande avstyrktes med hänvisning till
tidigare ställningstagande.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande.
Motion 2002/03:K241 (c) yrkande 34 avstyrks därför.
Begreppet potentiella handlingar
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsyrkande rörande
utredning av begreppet potentiella handlingar
(m) med hänvisning till tidigare
ställningstagande.
Jämför reservation 14 (m).
Gällande regler
Enligt 2 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen förstås
med handling framställning i skrift eller bild samt
upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat
sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel.
Handling är allmän, om den förvaras hos myndighet
och enligt 6 eller 7 § är att anse som inkommen till
eller upprättad hos myndighet.
En upptagning som avses i första stycket anses
förvarad hos myndighet, om upptagningen är
tillgänglig för myndigheten med tekniskt hjälpmedel
som myndigheten själv utnyttjar för överföring i
sådan form att den kan läsas, avlyssnas eller på
annat sätt uppfattas. En sammanställning av
uppgifter ur en upptagning för automatiserad
behandling anses dock förvarad hos myndigheten
endast om myndigheten kan göra sammanställningen
tillgänglig med rutinbetonade åtgärder.
En sammanställning av uppgifter ur en upptagning för
automatiserad behandling anses dock inte förvarad
hos myndigheten om sammanställningen innehåller
personuppgifter och myndigheten enligt lag eller
förordning saknar befogenhet att göra
sammanställningen tillgänglig. Med personuppgift
avses all slags information som direkt eller
indirekt kan hänföras till en fysisk person.
Motionen
I motion 2002/03:K254 av Per Unckel m.fl. (m)
föreslås att riksdagen begär att regeringen låter
analysera konsekvenserna av införande av begreppet
potentiella handlingar i enlighet med vad som anförs
i motionen (yrkande 3). Motionärerna anför bl.a.
följande. Införandet av begreppet potentiella
handlingar kommer att göra det omöjligt att förutse
vad som kommer att anses vara en allmän handling.
Potentiella handlingar kommer heller inte att finnas
i något diarium. Följderna av att införa begreppet
potentiella handlingar måste utredas.
Bakgrund
I myndigheternas elektroniskt lagrade material
finns, utöver vad som kan benämnas som färdiga
elektroniska handlingar (t.ex. e-brev och beslut i
elektronisk form), också s.k. potentiella
handlingar. Härmed avses möjliga sammanställningar
av uppgifter ur stora databaserade register. Det rör
sig alltså om uppgifter som inte utgör på förhand
fixerade informationsmängder. Ett typiskt exempel på
potentiella handlingar är uppgifter som förekommer i
stora datoriserade myndighetsregister, exempelvis
vägtrafikregistret och Patent- och
registreringsverkets aktiebolagsregister.
Uppgifterna i sådana register kan skifta från tid
till annan, och viss information avses bli
sammanställd efter önskemål i det enskilda fallet.
Enligt gällande rätt är en myndighet skyldig att på
begäran tillhandahålla allmänheten en
sammanställning av uppgifter ur upptagningar för
automatiserad databehandling om sammanställningen är
tillgänglig för myndigheten med rutinbetonade
åtgärder (se prop. 1975/76:160 s. 90 f.). Innehåller
upptagningen personuppgifter krävs, för att den
skall anses förvarad hos myndigheten, därutöver att
myndigheten enligt lag eller förordning saknar
befogenhet att göra sammanställningen tillgänglig.
Detta följer av 2 kap. 3 § tredje stycket
tryckfrihetsförordningen.
Frågor med anknytning till begreppet potentiell
handling har behandlats av Offentlighets- och
sekretesskommittén i betänkandet
Offentlighetsprincipen och den nya tekniken (SOU
2001:3). Kommitténs bedömning överensstämmer därvid
med regeringens överväganden i proposition
2001/02:70 Offentlighetsprincipen och
informationstekniken, vari bl.a. föreslogs att det i
2 kap. tryckfrihetsförordningen skall komma till
klart uttryck att en sammanställning av uppgifter ur
en upptagning för automatiserad behandling skall
anses förvarad hos myndigheten om myndigheten kan
göra sammanställningen tillgänglig med rutinbetonade
åtgärder. Regeringen framhöll i propositionen bl.a.
följande. I myndigheternas elektroniskt lagrade
material finns, utöver vad som kan benämnas som
färdiga elektroniska handlingar, i och för sig också
s.k. potentiella handlingar, sammanställningar av
uppgifter, som alltså inte utgör på förhand fixerade
informationsmängder. Detta förhållande utgör
emellertid enligt regeringens mening inte i sig ett
tillräckligt tungt vägande skäl för att frångå
handlingsbegreppet. Härvid beaktar regeringen att
det i propositionen föreslås ett klargörande i
lagtexten om att även sammanställningar av uppgifter
ur upptagningar anses förvarade hos en myndighet om
de kan tas fram med rutinbetonade åtgärder. Genom
det förslaget torde vissa av de svårigheter som
ansetts förknippade med handlingsbegreppet i en
elektronisk miljö undanröjas.
Tidigare behandling
Konstitutionsutskottet tillstyrkte i betänkande
2001/02:KU17 bifall till proposition 2001/02:70.
Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande
2001/02:KU22 frågan om potentiella handlingar, och
avstyrkte däri en motion rörande utredning av
begreppet potentiella handlingar. Utskottet ansåg
att de förslag till ändringar i 2 kap. 3 § andra
stycket tryckfrihetsförordningen som lagts fram i
proposition 2001/02:70 klargjorde det rättsläge som
hittills har kommit till uttryck i praxis och som
innebär att en sammanställning av uppgifter ur en
upptagning för automatiserad behandling anses
förvarad hos myndigheten om myndigheten kan göra
sammanställningen tillgänglig med rutinbetonade
åtgärder. Enligt utskottets mening saknades
anledning att ytterligare utreda frågan om
potentiella handlingar.
Konstitutionsutskottet anmälde och tillstyrkte för
slutligt beslut i betänkande 2002/03:KU5 ett vilande
beslut om ändring i 2 kap. 3 §
tryckfrihetsförordningen.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sitt tidigare
ställningstagande. Motion 2002/03:K254
(m) yrkande 3 avstyrks därför.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.
1. Införande av en generell integritetslag
(punkt 1)
av Kerstin Lundgren (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:K241 yrkande 25.
Ställningstagande
Det behövs ett starkt skydd för integriteten.
Lagstiftningen måste utgå från att förbjuda missbruk
av personuppgifter och otillbörliga intrång i den
personliga integriteten, inte som i dag från att
reglera vad som är tillåtet. Regeringen bör snarast
tillsätta en utredning syftande till att utforma en
sådan lagstiftning. Detta bör ges regeringen till
känna.
2. Förstärkning av integritetsskyddet och
utredning om teknikoberoende
integritetslagstiftning (punkt 2)
av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m),
Bertil Kjellberg (m), Tobias Krantz (fp) och
Liselott Hagberg (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:K254 yrkandena 6 och 7.
Ställningstagande
Vi menar att den tekniska utvecklingen steg för steg
ökar möjligheterna att blicka in i medborgarnas
privatliv, vilket innebär ett växande hot mot den
enskildes integritet. Vi anser därför att det
föreligger ett stort behov av en omfattande analys
av grunderna för integritetsskyddets framtida
utformning. Regeringen bör lägga fram förslag om
förstärkning av skyddet för den personliga
integriteten och snarast tillsätta en utredning
rörande en generell teknikoberoende
integritetslagstiftning. Detta bör ges regeringen
till känna.
3. Upphävande av 7 kap. 16 § sekretesslagen
(punkt 5)
av Kerstin Lundgren (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen delvis motion 2002/03:241 yrkande 30.
Ställningstagande
I samband med att personuppgiftslagen antogs
ändrades även 7 kap. 16 § sekretesslagen så att
sekretess gäller för personuppgift, om det kan antas
att ett utlämnande skulle medföra att uppgiften
behandlas i strid med personuppgiftslagen. Det är
svårt att se att denna paragraf kan tillämpas utan
att syftet med att efterfråga handlingen undersöks,
liksom identiteten hos den som efterfrågar
handlingen. Intentionerna i paragrafen kan således
antas stå i strid med den grundlagsfästa
offentlighetsprincipen. Regeringen bör verka för att
7 kap. 16 § sekretesslagen snarast upphör. Detta bör
ges regeringen till känna.
4. Upphävande av PuL och BBS-lagen (punkt 7)
av Kerstin Lundgren (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar nedan framlagda förslag till lag om
upphävande av personuppgiftslagen (1998:204) och
förslag till lag om upphävande av lagen (1998:112)
om ansvar för elektroniska anslagstavlor. Därmed
bifaller utskottet motion 2002/03:K241 yrkandena 26
och 27.
Förslag till lag om upphävande av
personuppgiftslagen (1998:204)
Härigenom föreskrivs att personuppgiftslagen (1998:204) skall
upphöra att gälla vid utgången av år 2003.
Förslag till lag om upphävande av lagen (1998:112)
om ansvar för elektroniska anslagstavlor
Härigenom föreskrivs att lagen (1998:112) om
ansvar för elektroniska anslagstavlor skall upphöra
att gälla vid utgången av år 2003.
Ställningstagande
Jag konstaterar att lagen om elektroniska
anslagstavlor, i förening med personuppgiftslagen,
har medfört alltför stor restriktivitet i
tillhandahållandet av öppna debattforum på Internet.
Det fria ordet är inte skyddat på individuell nivå
av yttrandefrihets- och tryckfrihetsgrundlagarna.
Bland annat detta förhållande har gjort det möjligt
att inskränka yttrandefriheten på Internet, t.ex.
genom PuL och BBS-lagen. Det skydd som PuL och BBS-
lagen skall erbjuda mot övergrepp kan i all huvudsak
tillgodoses genom andra lagar. Då det fria ordet
måste värnas bör PuL och BBS-lagen upphävas.
5. Utsträckning av dataskyddsdirektivet
(punkt 8)
av Kerstin Lundgren (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:K241 yrkande 29.
Ställningstagande
I syfte att skydda yttrandefriheten i hela den
europeiska unionen är det angeläget att tillse att
en utvidgning av dataskyddsdirektivet till att
omfatta även juridiska personer förhindras.
Regeringen bör aktivt arbeta för att förhindra att
så sker. Detta bör ges regeringen till känna.
6. Översyn av registerlagstiftningen m.m.
(punkt 9)
av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m) och
Bertil Kjellberg (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:K254 yrkandena 2 och 4.
Ställningstagande
I dag finns minst ett 60-tal författningar, s.k.
registerlagstiftning, vars regler gäller trots
behandlingen av personuppgifter i PuL.
Lagstiftningen är svåröverskådlig och svårtillämpad.
Denna situation är ohållbar, och mot bakgrund härav
bör regeringen tillse att en översyn av
registerlagstiftningen genomförs. Vidare kan
konstateras att praktiskt taget alla personuppgifter
hos myndigheterna läggs över i elektroniska
register. Den heltäckande lagstiftning som vårt land
har på bl.a. socialförsäkringsområdet innebär att
människor i Sverige i mycket större utsträckning än
i övriga Europa är registrerade i offentliga
register även om en del av dessa stundtals är
sekretessbelagda. Många människor är rädda för att
myndigheterna i allt större utsträckning kommer att
samköra registren samt att det blir lättare för
enskilda att få tillgång till registren och att de
därmed kommer att kunna kartlägga andra människors
liv. Man bör vara uppmärksam på att den nya tekniken
gör det betydligt lättare att sammanställa en stor
mängd uppgifter som finns lagrade i elektroniska
handlingar och sedan med enkla sökbegrepp kartlägga
vissa personer och/eller sprida uppgifterna.
Konsekvenserna av detta bör ses över så att den
personliga integriteten påverkas i minsta möjliga
mån. Detta bör ges regeringen till känna.
7. Avveckling av SPAR (punkt 10)
av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m) och
Bertil Kjellberg (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:K254 yrkande 5.
Ställningstagande
Vi vill framhålla att SPAR-registret idag är ett
register utan särskilda ändamål. Den som får köpa
uppgifter från registret kan vidare skapa profiler
om i princip alla bosatta i Sverige. Mot bakgrund av
dataskyddsdirektivets syfte och krav på att
behandling av personuppgifter skall ske efter på
förhand bestämda ändamål, kan det enligt vår mening
inte anses förenligt med direktivet att låta SPAR
finnas kvar. Enligt vår mening bör regeringen
därför, i enlighet med vad som anförs i motion
2001/02:K254, vidta åtgärder för att avveckla SPAR.
Detta bör ges regeringen till känna.
8. Offentlighetsprincipen (punkt 12)
av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m),
Bertil Kjellberg (m), Tobias Krantz (fp) och
Liselott Hagberg (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:K254 yrkande 1.
Ställningstagande
Den svenska offentlighetsprincipen möjliggör för
medborgarna att ta del av allmänna, offentliga
handlingar. Tanken bakom offentlighetsprincipen - en
hörnsten i svensk demokrati - är att medborgarna
skall kunna kontrollera makten genom att få tillgång
till information hos myndigheterna. Med den nya
tekniken erbjuds medborgarna nya och förbättrade
möjligheter att utnyttja sin medborgerliga rätt till
insyn i myndigheternas verksamhet. Detta är
möjligheter som måste tas till vara. Emellertid har
den nya tekniken också inneburit att
offentlighetsprincipen har utvecklats till att bl.a.
fungera som ett effektivt instrument för kontroll av
medborgarna och inte, som avsett, ett instrument för
förvaltningskontroll. Detta sker bl.a. genom att
myndigheterna skickar personuppgifter sinsemellan,
vissa myndigheter har t.o.m. gjort försäljning av
personuppgifter till en affärsidé.
Offentlighetsprincipen öppnar dessutom möjligheter
för enskilda personer att granska och kontrollera
varandra utan att det föreligger någon som helst
koppling till myndighetsutövning. Övervakning av
människor i Sverige har kraftigt förstärkts de
senaste 30 åren. De ansvariga har oftast motiverat
ökningen med att de vill göra brottsbekämpningen
effektivare. Den tekniska utvecklingen ökar hela
tiden möjligheterna att blicka in i medborgarnas
privatliv. Utvecklingen går i små steg som vart och
ett kan förefalla oskyldigt. Sammantagna innebär de
emellertid ett växande hot mot den enskildes
integritet. Den tekniska utvecklingen öppnar
oavbrutet nya vägar för staten att kontrollera
medborgarna. Viktiga delar av en människas liv kan
kartläggas genom att granska t.ex. användningen av
Internet, bankomatkort och apotekskort. Genom
mobilsamtalsregister kan myndigheter fastställa hur
en person reser. De nya elektroniska
telefonapparaterna kan utnyttjas för hemlig
avlyssning av samtal i ett rum även när luren ligger
på. I den explosionsartade framväxten av
övervakningen ingår bl.a. att det i dag finns över
20 000 TV-kameror uppsatta på allmänna platser och i
butiker runt om i landet. Hemlig avlyssning och
övervakning av teletrafik har mer än fördubblats det
senaste årtiondet. Sammanfattningsvis kan
konstateras att den tekniska utvecklingen hela tiden
öppnar nya möjligheter att kontrollera enskildas
privatliv. Bland allmänheten växer oron för
framväxten av ett "storebror-ser-dig-samhälle", till
följd av stora register- och kartläggningssystem som
t.ex. folk- och bostadsräkningen, kameraövervakning
m.m., i kombination med offentlighetsprincipen och
de möjligheter som den ger till spridning av
personuppgifter. Härtill kommer också myndigheternas
handel med sådana personuppgifter som tvångsvis har
avkrävts den enskilde. Offentlighetsprincipens syfte
måste enligt vår mening ses över mot bakgrund av det
ovanstående. Detta bör ges regeringen till känna.
9. Försvårad ändring av sekretessbestämmelser
(punkt 13)
av Kerstin Lundgren (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 13
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:K241 yrkande 31.
Ställningstagande
I många fall är det påkallat med sekretess, som
t.ex. i fråga om personlig integritet. Det finns
säkerligen också tillfällen då detta skydd bör
stärkas. Det är alltså inte sekretess i sig som är
fel, utan det faktum att man med stor lätthet kan
utöka undantagen från en grundlagsfäst rättighet.
Ett sådant förfarande innebär också att debatten
kring vilka undantag som bör finnas och hur de bör
göras försvåras, inte minst med tanke på hur ofta
lagstiftningen ändras. Mot denna bakgrund finns det
skäl att låta en utredning överväga om åtgärder bör
vidtas för att göra det svårare att ändra i
sekretessbestämmelserna, t.ex. genom att kräva att
undantag från offentlighetsprincipen bör beslutas på
samma sätt som grundlag. Jag anser att regeringen
bör lägga fram ett förslag om
sekretesslagstiftningen i detta avseende. Detta bör
ges regeringen till känna.
10.Rakt skaderekvisit i brottsförebyggande och
brottsbeivrande verksamhet (punkt 16)
av Mats Einarsson (v) och Gustav Fridolin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Ju282 yrkande 2.
Ställningstagande
Ett rakt skaderekvisit bör snarast möjligt
återinföras vad gäller förundersökningssekretessen i
brottmål. När lagen ändrades för några år sedan
diskuterades inte brottsoffrens försämrade
ställning. Inte heller diskuterades allmänhetens
minskade insyn i polisens verksamhet. Regeln om
omvänt skaderekvisit när det gäller sekretess i
förundersökningar innebär stora faror. Detta gäller
inte minst i fråga om nedlagda förundersökningar mot
poliser som misstänkts för brott. Bristen på insyn
riskerar att minska allmänhetens förtroende för
såväl polisen som för rättsväsendet i stort. Vi
anser att regeringen bör lägga fram ett förslag om
rakt skaderekvisit vad gäller
förundersökningssekretessen i brottmål. Detta bör
ges regeringen till känna.
11.Förtroendefull information i skolan
(punkt 18)
av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m) och
Bertil Kjellberg (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:K389.
Ställningstagande
I kontakten mellan eleven, föräldrarna och läraren
utgör den individuella studieplanen en intern
överenskommelse och dialog som till sin art måste
vara privat och konfidentiell. I dag är studieplaner
vid offentliga skolor allmänna handlingar och
således inte sekretesskyddade. Endast
elevvårdsuppgifter är skyddade genom sekretesslagen.
Det är orimligt att det som diskuteras och
överenskommes mellan lärare, elev och föräldrar
automatiskt blir offentlig handling. För att
förtroendefull information, såsom individuella
studieplaner, skall kunna användas på optimalt sätt
bör lagstiftningen avseende denna informations
offentlighet ses över. Vi anser att regeringen bör
lägga fram ett förslag om förtroendefull information
i skolan. Detta bör ges regeringen till känna.
12.Straffrelaterad sekretesstid i vissa fall
(punkt 21)
av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m) och
Bertil Kjellberg (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:K227.
Ställningstagande
Lagstiftningen har utformats så att den enskilde
skall känna förtroende och respekt för
socialtjänsten och så att den enskilde skall våga
vända sig till denna. På motsvarande sätt anger
hälso- och sjukvårdslagen att en god hälso- och
sjukvård särskilt skall bygga på respekt för
patientens självbestämmande och integritet. Även här
betonas att vården och behandlingen så långt det är
möjligt skall utformas och genomföras i samråd med
patienten. När det gäller hälso- och
sjukvårdsområdet och socialtjänstområdet gör sig
kravet på sekretess för enskildas personliga
förhållanden med hänsyn till ovanstående särskilt
starkt gällande. Samtidigt är det självklart
angeläget att sekretessen inte är så sträng att den
försvårar polisens spanings- och
utredningsverksamhet när det gäller allvarliga
brott. Det kan finnas vissa typer av brott där det
finns ett större intresse av effektiv
brottsbekämpning än vad gäller andra. Utöver brott
mot barn och ungdomar, för vilka det redan i dag
finns vissa lättnader i sekretessen, gäller det
enligt motionärernas förmenande också grova
våldsbrott, inte minst de som riktar sig mot
kvinnor. Det kan där finnas goda skäl att ge
personalen inom hälso- och sjukvården och
socialtjänsten möjlighet att utan samtycke från den
enskilde lämna polisen uppgifter om brott i större
utsträckning än i dag. Vi anser att uppgifter skall
få lämnas från hälso- och sjukvården och
socialtjänsten när det gäller misstanke om brott med
ett straffminimum på ett års fängelse. Denna
generella sänkning av gränsen på fängelsestraffets
längd skall inte bara gälla för fullbordade brott
utan också vid misstankar om försök till brott. Vi
anser att regeringen bör lägga fram förslag till
kortare sekretesstider inom hälso- och sjukvården
samt socialtjänsten i vissa fall. Detta bör ges
regeringen till känna.
13.Justitiekanslerns roll (punkt 22)
av Kerstin Lundgren (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 22
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:K241 yrkande 34.
Ställningstagande
Offentliganställdas yttrandefrihet är en viktig del
av den svenska offentligheten. Alla försök att
begränsa meddelarfriheten måste enligt min mening
bekämpas med kraft. För att anställda skall våga
utnyttja meddelarfriheten är det av stor vikt att
det finns sanktioner vid övergrepp. Möjligheten till
sådana sanktioner bör ingå som en komponent i att
stärka Justitiekanslerns möjligheter att värna
offentlighetsprincipen. Vi anser att regeringen bör
lägga fram förslag till regleringar i enlighet med
det ovan anförda. Detta bör ges regeringen till
känna.
14.Potentiella handlingar (punkt 23)
av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m) och
Bertil Kjellberg (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:K254 yrkande 3.
Ställningstagande
Införandet av begreppet potentiella handlingar
kommer att göra det omöjligt att förutse vad som
kommer att anses vara en allmän handling.
Potentiella handlingar kommer heller inte att finnas
i något diarium. Följderna av att införa begreppet
potentiella handlingar måste utredas. Vi anser
därför att regeringen bör tillsätta en utredning
rörande införande av begreppet potentiella
handlingar. Detta bör ges regeringen till känna.
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden
2002/03:K227 av Inger René (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en sänkning av
sekretesstiden för uppgifter om enskildas personliga
förhållanden i vissa fall.
2002/03:K241 av Maud Olofsson m.fl. (c):
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett införande av
en generell integritetslag.
26. Riksdagen beslutar att personuppgiftslagen
(1998:204) skall upphöra att gälla.
27. Riksdagen beslutar att lagen (1998:112) om
ansvar för elektroniska anslagstavlor skall
upphöra att gälla.
29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
förhindra att dataskyddsdirektivet utsträcks till
juridiska personer.
30. Riksdagen beslutar att 7 kap. 16 §
sekretesslagen upphävs.
31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att göra det
svårare att ändra sekretessbestämmelser.
33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kraftfulla
insatser för att värna offentligheten i den egna
hanteringen av EU-ärenden.
34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stärka
Justitiekanslerns möjligheter att värna
offentlighetsprincipen.
2002/03:K254 av Per Unckel m.fl. (m):
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om offentlighetsprincipen i enlighet med
vad som anförs i motionen.
2. Riksdagen begär att regeringen verkar för en
översyn av registerlagstiftningen i enlighet med
vad som anförs i motionen.
3. Riksdagen begär att regeringen låter analysera
konsekvenserna av införande av begreppet
potentiella handlingar i enlighet med vad som
anförs i motionen.
4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om reglering av myndigheternas möjligheter
att samköra register i enlighet med vad som anförs
i motionen.
5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om att avveckla SPAR.
6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om förstärkning av skyddet för den
personliga integriteten i enlighet med vad som
anförs i motionen.
7. Riksdagen begär att regeringen snarast tillsätter
den utlovade utredningen om införandet av en
allmän, teknikoberoende integritetslagstiftning i
enlighet med vad som anförs i motionen.
2002/03:K292 av Ragnwi Marcelind (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att införa en ny
sekretesslagstiftning om passfoto.
2002/03:K298 av Carina Hägg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ett förbud mot att använda
personnummer vid uthyrning av videofilmer.
2002/03:K350 av Inger René och Catharina Elmsäter-
Svärd (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i motionen om behovet av insatser för
att stärka den personliga integriteten.
2002/03:K352 av Lars Johansson (s):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ändra
personuppgiftslagen och sekretesslagen så att
uppgifter om barns tillväxt kan samlas i en
databas, oberoende av hos vilken huvudman data
insamlats, och att individen eller vårdnadshavaren
blir ägare av de identifierbara uppgifterna.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
avidentifierade uppgifter kan göras tillgängliga
för hälsoövervakning och forskning.
2002/03:K354 av Lena Ek m.fl. (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av en offentlig
utredning för att klargöra gränsdragningen mellan
nya tekniska applikationer och skyddet av den
personliga integriteten.
2002/03:K383 av Gustav Fridolin (mp):
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
offentlighetsprincipens värnande.
2002/03:K389 av Peter Danielsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om förtroendefull information
inom skolan.
2002/03:K405 av Helene Petersson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
sekretesslagstiftningen i förskolan.
2002/03:Ju234 av Johan Pehrson m.fl. (fp):
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av översyn
av reglerna för i vilka situationer vissa
personalgrupper skall anmäla fall av våld mot
kvinnor.
2002/03:Ju282 av Alice Åström m.fl. (v):
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till en sådan ändring i sekretesslagen att
ett rakt skaderekvisit i sekretessen till förmån
för enskilda i det allmännas brottsförebyggande
och brottsbeivrande verksamhet återinförs.