Konstitutionsutskottets betänkande
2002/03:KU25
Massmediefrågor
Sammanfattning
I betänkandet behandlas 34 motionsyrkanden från den
allmänna motionstiden 2002 som rör olika
massmediefrågor. Det gäller frågor om
grundläggande principer och former för
programföretags verksamhet
kommersiell nationell radio
massmedieutredning
lokal-TV och Öppna kanalen
riksdagsdebatter i public service
EG:s TV-direktiv
reklam i radio och TV
koncessionsavgifter
Granskningsnämnden för radio och TV
sändningar i TV 4
digital radio
s.k. must carry
presstöd, m.m.
Utskottet avslår samtliga motioner.
Ställningstagandena i betänkandet har föranlett 17
reservationer.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Grundläggande principer och former för
programföretags verksamhet
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K333
yrkandena 3 och 4 och 2002/03:K379 yrkande 9.
Reservation 1 (m, fp)
2. Rikstäckande kommersiell radio
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K333
yrkande 5 och 2002/03:
K373 yrkande 5.
Reservation 2 (m, fp, kd)
3. Massmedieutredning
Riksdagen avslår motion 2002/03:K399 yrkande 1.
Reservation 3 (mp)
4. Lokal TV och Öppna Kanalen
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K399
yrkande 2 och 2002/03:
Kr334 yrkande 3.
5. Riksdagsdebatter i public service
Riksdagen avslår motion 2002/03:K399 yrkande 3.
6. EG:s TV-direktiv
Riksdagen avslår motion 2002/03:K333 yrkande
10.
Reservation 4 (m, fp)
7. Reklamtid i radio och TV
Riksdagen avslår motion 2002/03:K333 yrkande 9.
Reservation 5 (m, fp)
8. Reklamtid i kommersiella lokalradion
Riksdagen avslår motion 2002/03:K373 yrkande 6.
Reservation 6 (kd)
9. Reklam riktad till barn
Riksdagen avslår motion 2002/03:L343 yrkande 1.
10. Koncessionsavgift för kommersiell
lokalradio
Riksdagen avslår motion 2002/03:K373 yrkande 7.
Reservation 7 (m, fp, kd)
11. Koncessionsavgift för TV
Riksdagen avslår motion 2002/03:K373 yrkande 8.
Reservation 8 (m, fp, kd)
12. Granskningsnämnden för radio och TV
Riksdagen avslår motion 2002/03:K373 yrkande 2.
Reservation 9 (m, fp, kd)
13. Textade program i TV4
Riksdagen avslår motion 2002/03:K404.
Reservation 10 (c, mp)
14. Regionala sändningar i TV4
Riksdagen avslår motion 2002/03:K417.
15. Digital radio
Riksdagen avslår motion 2002/03:K333 yrkande 6
i denna del.
Reservation 11 (m)
16. Must carry-skyldigheten
Riksdagen avslår motion 2002/03:K333 yrkande
11.
Reservation 12 (m, fp)
17. Minskning eller avveckling av
presstödet
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K333
yrkande 7, 2002/03:K406 yrkande 2 och
2002/03:Kr372 yrkande 2.
Reservation 13 (m)
Reservation 14 (fp)
18. Särskilt distributionsstöd
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K289 och
2002/03:K412.
19. Tröskeleffekt för lågfrekventa
tidningar och riksspridning
Riksdagen avslår motion 2002/03:K373 yrkande 3.
Reservation 15 (kd)
20. Stöd till invandrartidningar och
tvåspråkiga medier
Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf289 yrkandena
26 och 27.
Reservation 16 (mp)
21. Översyn av presstödet
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K268,
2002/03:K399 yrkande 4 och 2002/03:K423.
22. Presstödsnämnden och
Taltidningsnämnden
Riksdagen avslår motion 2002/03:K406 yrkande 3.
Reservation 17 (m)
23. Stöd till radio- och kassettidningar
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K303,
2002/03:K356 och 2002/03:
K413.
Stockholm den 13 mars 2003
På konstitutionsutskottets vägnar
Gunnar Hökmark
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Gunnar
Hökmark (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala
Nordlund (s), Helena Bargholtz (fp), Kenth Högström
(s), Ingvar Svensson (kd), Mats Einarsson (v), Mats
Berglind (s), Henrik S Järrel (m), Anders Bengtsson
(s), Tobias Krantz (fp), Kerstin Lundgren (c),
Helene Petersson (s), Gustav Fridolin (mp), Inger
Jarl Beck (s), Elisebeht Markström (s) och Bertil
Kjellberg (m).
2002/03
KU25
Utskottets överväganden
Grundläggande principer och former
för programföretags verksamhet
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motioner som rör
grundläggande principer och former för
programföretags verksamhet. Jämför
reservation 1.
Motionerna
I motion 2002/03:K333 av Kent Olsson m.fl. (m) yrkas
att riksdagen beslutar att nya avtal med
programbolag inte får innehålla vare sig program-
eller reklamvillkor i enlighet med vad som anförs i
motionen (yrkande 3). Motionärerna anför bl.a. att
det skall råda frihet att ge ut och distribuera
medieprodukter och att pröva deras ekonomiska
bärkraft. Inom ramen för de tekniska begränsningarna
för medier skall det vara läsarna, lyssnarna,
tittarna och användarna som genom sina val avgör
vilka medier som skall ha framgång. Vidare anför
motionärerna att det är diskutabelt från
konstitutionell synpunkt med en skyldighet för ett
programföretag att i sin redaktionella verksamhet
hålla sig till en i förväg lämnad programförklaring,
vilket bl.a. föreslagits av Lokalradioutredningen
för DAB-radion och som gäller för digital marksänd
TV. En sådan ordning kan enligt motionärerna ge
möjlighet till en obehörig styrning av vad som
yttras i radio. Därutöver anför motionärerna att
affärslogiken förändras med ny teknik och nya
distributionsformer. Tidigare handlade det enligt
motionärerna mest om vad som var tekniskt möjligt.
Nu handlar det mer om vad kunden vill ha och är
beredd att betala för. Det förändrar också
politikens roll. Motionärerna påpekar vidare att
tekniken också ändrar mediernas kommersiella
villkor. Med nya distributionsformer och ny teknik
ökar t.ex. intresset hos de annonserande företagen
att själva äga relationen till kunden.
Portalbyggande, produktplacering, relations- och
lojalitetsbyggande blir nya nyckelbegrepp.
Vidare yrkas i motionen att riksdagen beslutar att
framtida koncessioner inom radio och TV skall
fördelas via auktion i enlighet med vad som anförs i
motionen (yrkande 4). Koncessionerna skall enligt
motionärerna fördelas på motsvarande sätt som den
privata lokalradions ursprungliga regelverk.
Motionärerna anser att staten inte skall lägga sig i
hur frekvensbanden utnyttjas utöver de hänsyn som
talar för att närliggande frekvensområden bör
utnyttjas för samma typ av användningsområde.
Statlig reglering på grund av trängsel i etern för
radiostationer blir allt mindre aktuell i takt med
att den tekniska utvecklingen gör utnyttjandet av
frekvensbanden effektivare.
I motion 2002/03:K379 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkas att riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om sändningsrätter
för radio och TV (yrkande 9). Motionärerna
framhåller att yttrandefriheten och rätten till fri
åsiktsbildning utgör omistliga hörnstenar i ett
demokratiskt samhälle. I Europakonventionen kommer
detta synsätt till uttryck genom artikel 10, vilken
stadgar att rätten att t.ex. sända radio eller TV är
en civil rättighet, och genom artikel 6 enligt
vilken en sådan rättighet inte får begränsas utan
rättslig prövning. Mot bakgrund av detta framstår
enligt motionärerna den svenska medieregleringen,
som bl.a. innebär att staten har monopol på
sändningsrätter för radio och TV utan möjlighet för
den enskilde till rättslig prövning, som oförenlig
med konventionen. Motionärerna anser att det är
angeläget att i detta avseende stärka den enskildes
rättighetsskydd så att det bättre överensstämmer med
konventionens.
Bakgrund
Gällande regler, m.m.
Yttrandefrihetsgrundlagen reglerar skyddet för
yttrandefrihet i radio, television, filmer,
videogram och ljudupptagningar m.m. Lagen bygger på
samma grundsatser som tryckfrihetsförordningen.
Detta innebär bl.a. att censurförbud och
etableringsfrihet i princip gäller också för de
medier som omfattas av yttrandefrihetsgrundlagen.
Endast i fråga om användningen av
radiofrekvensspektrum har etableringsfrihet i
tryckfrihetsrättslig mening inte kunnat införas.
Varje svensk medborgare och svensk juridisk person
har enligt 3 kap. 1 § första stycket
yttrandefrihetsgrundlagen rätt att sända
radioprogram genom tråd. Något krav på tillstånd för
att sända radioprogram genom tråd finns inte.
Föreskrifter kan emellertid meddelas om skyldighet
för nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i
den utsträckning som behövs med hänsyn till
allmänhetens intresse av tillgång till allsidig
upplysning (s.k. must carry).
Rätten att sända radioprogram på annat sätt än
genom tråd får enligt 3 kap. 2 §
yttrandefrihetsgrundlagen regleras genom lag som
innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för
att sända. Det allmänna skall enligt paragrafen
eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på
ett sätt som leder till vidast möjliga
yttrandefrihet.
Enligt 3 kap. 4 § avgör den som sänder
radioprogram självständigt vad som skall förekomma i
programmen.
I förarbetena till yttrandefrihetsgrundlagen
(prop. 1990/91:64) anförs att det av tekniska skäl
är omöjligt att uppnå en grundlagsfäst
etableringsfrihet i tryckfrihetsrättslig mening när
det gäller radiosändningar. Det gällande
koncessionssystemet hade sin grund i nödvändigheten
av att fördela radiofrekvenser, samtidigt som det
har funnits en önskan att låta den centrala radio-
och TV-verksamheten handhas av ett enda företag i
allmänhetens tjänst.
Radio- och TV-lagen (1996:844) reglerar ljudradio-
och televisionssändningar till allmänheten bl.a. i
fråga om innehållet i sådana sändningar. Lagen är
med visst undantag tillämplig på sändningar genom
tråd endast om de når mer än 100 bostäder. Den
omfattar också vissa satellitsända TV-program och
ljudradioprogram. Tillstånd krävs endast för sådana
ljudradio- och televisionssändningar som sker med
hjälp av radio på frekvenser under 3 Ghz. Den som
bedriver sändningsverksamhet för vilken det inte
behövs tillstånd t.ex. den som sänder ursprungligt
i kabel eller som är satellitentreprenör är
skyldig att anmäla sig för registrering hos Radio-
och TV-verket. Vissa undantag från tillståndsplikten
gäller för sändningar av sökbar text-TV och för
sändningar som är särskilt anpassade för syn- eller
hörselskadade.
Regeringen är tillståndsmyndighet för
televisionssändningar samt ljudradiosändningar i
hela landet eller till utlandet. Ett tillstånd som
regeringen meddelar innebär även rätt att samtidigt
sända det antal program i varje område som anges i
tillståndet. Tillstånd till digitala
ljudradiosändningar ges också av regeringen. Radio-
och TV-verket meddelar tillstånd att sända närradio
samt lokalradio. Ingen kan få mer än ett tillstånd.
Verkets beslut i tillståndsfrågor får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol (13 kap. 1 och 1 a §§).
Regeringen har att beakta vad som föreskrivs i 1
kap. 9 § regeringsformen om objektivitetskrav vid
myndighetsutövning. Av 3 kap. 2 och 3 §§
yttrandefrihetsgrundlagen framgår som tidigare har
nämnts att yttrande- och informationsfriheterna
skall vara grundläggande mål vid normgivning som
berör fördelning av frekvenser och att dessa
värderingar skall vara vägledande även vid
förvaltningsbeslut som rör frekvensfördelningen.
Därtill gäller vad som föreskrivs om begränsningar
av grundläggande fri- och rättigheter i 2 kap. 12 §
andrafemte styckena och 13 § regeringsformen. Dessa
bestämmelser i regeringsformen innebär i huvudsak
att begränsningar får göras endast för att
tillgodose ändamål som är godtagbart i ett
demokratiskt samhälle, att begränsningen skall stå i
proportion till syftet och inte utgöra ett hot mot
den fria åsiktsbildningen, att den inte får göras
enbart på grund av politisk, religiös, kulturell
eller annan sådan åskådning, att begränsningar får
göras endast med hänsyn till vissa närmare angivna
betydelsefulla hänsyn och att begränsningar i övrigt
får göras endast om särskilt viktiga skäl föranleder
det.
Sändningstillstånd som meddelas av regeringen får
enligt 3 kap. 1 § radio- och TV-lagen förenas med
villkor som innebär att sändningsrätten skall utövas
opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en
vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet
skall råda i ljudradion och televisionen.
Villkor för sändningstillstånd får enligt 3 kap. 2
§ även avse bl.a. skyldighet att sända program till
hela eller viss del av landet, sända under viss
minsta tid, samtidigt sända ett visst minsta antal
program i varje område, använda en viss
sändningsteknik, sända genmälen och beriktiganden, i
programverksamheten respektera den enskildes
privatliv, sända ett mångsidigt programutbud,
kostnadsfritt sända meddelanden som är av vikt för
allmänheten om en myndighet begär det samt utforma
sändningarna på sådant sätt att de inte endast kan
tas emot av en begränsad del av allmänheten i
sändningsområdet. Villkor för sändningstillstånd får
också avse förbud mot att sända reklam, andra
annonser och sponsrade program samt förbud mot att
diskriminera annonsörer (3 kap. 3 §). Ingen kan få
mer än ett tillstånd av regeringen vare sig direkt
eller genom företag där han eller hon på grund av
aktie- eller andelsinnehav ensam har ett bestämmande
inflytande. Villkor för sändningstillstånd får
innebära att ägarförhållandena och inflytandet i ett
företag som erhåller tillståndet inte får förändras
i mer än begränsad omfattning (3 kap. 4 §). Innan
regeringen meddelar beslut om tillstånd skall den
sökande ges tillfälle att ta del av och yttra sig
över de villkor som regeringen avser att förena med
tillståndet. Beslut om sändningstillstånd får endast
innehålla villkor som sökanden godtagit (3 kap. 8
§).
Regeringens beslut i tillståndsärenden av nu
aktuellt slag kan bli föremål för prövning enligt
lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut.
När tillstånd meddelas sker också en ytterligare
prövning inom ramen för radiokommunikationslagen
(SFS 1993:599). Tillståndshavaren måste ha Post- och
telestyrelsens tillstånd att använda radiosändare.
Grunderna för Post- och telestyrelsens
tillståndsbeslut framgår av 9 § första stycket
radiokommunikationslagen. Tillstånd skall meddelas
under förutsättning av störningsfrihet och effektiv
frekvensanvändning. Vidare skall radiokommunikation
som är viktig för den fria åsiktsbildningen inte
hindras, och en rimlig beredskap för nya
radioanvändningar skall kunna upprätthållas.
Försvarsmaktens frekvensbehov skall vara
tillgodosett. Tillståndsmyndighetens beslut kan
enligt 19 § överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. En proposition är aviserad att
lämnas till riksdagen den 20 mars 2003 med förslag
om en ny lag om elektronisk kommunikation som skall
ersätta radiokommunikationslagen och telelagen
(1993:597). I den lagrådsremiss som regeringen
beslutade den 13 februari 2003 framgår att det
dubbla prövningsförfarandet föreslås bibehållas för
utsändningar till allmänheten av ljudradio- och TV-
program.
I förarbetena till radio- och TV-lagen (prop.
1995/96:160 s. 89 f.) framhålls att regeringens
tillståndsbeslut normalt är en del i ett större
massmediepolitiskt system. Det är inte bara fråga om
ett val mellan två eller flera tillståndssökande
utan också om t.ex. innebörden i de krav som skall
ställas på sändningsföretaget och om val mellan hur
stor del av sändningsutrymmet som skall utnyttjas
för rikstäckande respektive regionala eller lokala
sändningar. Regeringen framhöll att om en direkt
valsituation föreligger är det klart att
regeringsformens och yttrandefrihetsgrundlagens
bestämmelser ger vägledning. Av 3 kap. 2 § andra
stycket yttrandefrihetsgrundlagen följer att
regeringen i valsituationer måste beakta t.ex.
vilket programföretag som kan förväntas ge mest
allsidigt utbud, låta störst antal meningsriktningar
komma till tals, är minst knutet till specifik
intressegrupp osv., kort sagt frågor om den sökandes
vilja och förmåga att uppfylla de krav som ställs.
Också för frågor om sändningsområden m.m. blir
bedömningarna av sådan natur som knappast kan
beskrivas i lagtext utan mer är sådana som
regeringen i politisk ordning ansvarar för inför
riksdagen.
Regeringen ansåg därför att den dåvarande
ordningen med tillståndsprövning borde kvarstå
oförändrad, i vart fall till dess en förändrad
rättslig, teknisk eller massmediepolitisk verklighet
tydligt kunde skönjas.
Tidigare riksdagsbehandling
Våren 1998 avstyrkte utskottet (bet. 1997/98:KU16)
motionsyrkanden om statens agerande rörande medier
mot bakgrund av att riksdagen ganska nyligen hade
tagit ställning i fråga om sändningstillstånd och
tillståndsvillkor och med hänsyn till att resultatet
av Konvergensutredningen och Lokalradioutredningen
inte borde föregripas.
Även under riksmötet 1998/99 avstyrkte utskottet
liknande motionsyrkanden. Utskottet uttalade då att
det inte fann skäl att frångå sin tidigare bedömning
när det gäller grundläggande principer och former
för programföretags verksamhet (bet. 1998/99:KU23).
Vid riksmötet 1999/2000 vidhöll utskottet sina
tidigare bedömningar och avstyrkte liknande
motionsyrkanden för statens agerande rörande medier
(bet. 1999/2000:KU15). Även vid riksmötet därefter
vidhöll utskottet sina tidigare bedömningar och
avstyrkte ett motionsyrkande av samma innebörd (bet.
2000/01:KU18).
Konstitutionsutskottet behandlade också under
föregående riksmöte motioner med liknande yrkanden
som i de nu aktuella motionerna (bet. 2001/02:
KU33 s. 1017). Utskottet, som ansåg att svensk
lagstiftning på området motsvarar
Europakonventionens krav, fann inte skäl att frångå
sina tidigare bedömningar när det gäller statens
agerande rörande medier och grundläggande principer
och former för programföretags verksamhet.
Motionerna avstyrktes därför i berörda delar.
Riksdagen har vidare under våren 2001 tagit
ställning till sändningstillstånd och
tillståndsvillkor för den radio och TV-verksamhet i
allmänhetens tjänst som skall bedrivas av Sveriges
Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges
Utbildningsradio AB t.o.m. den 31 december 2005
(prop. 2000/01:94, bet. 2000/01:KrU8, rskr.
2000/01:268).
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sin tidigare
bedömning när det gäller statens
agerande rörande medier och
grundläggande principer och former
för programföretags verksamhet.
Motionerna K333 (yrkandena 3 och 4)
och K379 (yrkande 9) avstyrks
därmed.
Kommersiell nationell radio
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motioner om rikstäckande
kommersiell lokalradio. Jämför reservation 2.
Motionerna
I motion 2002/03:K333 av Kent Olsson m.fl. (m) yrkas
att riksdagen tillkännager för regeringen vad i
motionen anförs om möjlighet till etablering av
kommersiell nationell radio (yrkande 5). Förbudet
mot kommersiella nationella kanaler inverkar enligt
motionärerna negativt på utbudet för lyssnarna.
Underlaget för att satsa på kvalitet och dyra
programkoncept hålls litet genom att varje
kommersiell kanal måste uppfinna hjulet på nytt
varje regional sändning. Motionärerna påpekar att
detta motverkar möjligheten till mångfald och
undandrar därigenom lyssnarna chanserna till en
högkvalitativ rikstäckande kanal, samtidigt som de
befintliga statliga och rikstäckande radiokanalerna
inte utsätts för någon heltäckande konkurrens alls.
Enligt motionärerna är det viktigt att vidga
yttrandefriheten och öppna för såväl nya regionala
kanaler som fria nationella kanaler. Det finns inga
tekniska eller demokratiska skäl till att begränsa
den fria radions utveckling. Motionärerna anför att
nationella radiokanalkoncessioner snarast bör bjudas
ut till auktion.
I motion 2002/03:K373 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)
yrkas att riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om utredning om
nationell fri radio på kommersiell grund (yrkande
5). Motionärerna påpekar att många andra länder
tolererar fria nationella radiostationer som är
kommersiellt finansierade. Enligt motionärerna bör
man pröva också en sådan möjlighet i Sverige.
Regeringen bör därför överväga möjligheten av fri
nationell radio på kommersiell grund.
Bakgrund
Tidigare riksdagsbehandling
I samband med konstitutionsutskottets behandling
våren 2000 av propositionen 1999/2000:55 Kommersiell
lokalradio avstyrkte utskottet ett motionsyrkande om
en utredning rörande inrättandet av en nationell fri
radio på kommersiell grund. Utskottet pekade på att
syftet med införandet av privata reklamfinansierade
ljudradiosändningar var att främja självständigt
lokalt förankrade radiostationer. Utskottet framhöll
att det analoga sändningsutrymmet är begränsat och
ger utrymme endast för ett mindre antal nya
sändningstillstånd. Vidare framhölls att behovet av
mångfald gör att det är angeläget att minst två
tillstånd så långt möjligt skall kunna ges för varje
sändningsområde. Mot den bakgrunden var utskottet
inte berett att förorda en ordning som innebär att
analogt sändningsutrymme avsett för den kommersiella
lokalradion i stället används för rikstäckande
kommersiell radio.
Under våren 2001 avstyrkte utskottet, som inte var
berett att frångå sin tidigare bedömning, ett
liknande motionsyrkande (bet. 2000/01:KU22 s. 9).
Utskottet gjorde samma bedömning under föregående
riksmöte med anledning av då väckta motionsyrkanden
i samma fråga (bet. 2001/02:KU33 s. 16 f.).
Utredning om utvärdering av digital radio m.m.
Regeringen beslutade den 8 november 2001 att
tillkalla en särskild utredare, som i ett första
steg skulle kartlägga och analysera situationen för
den digitala distributionen av radio i Sverige och i
utlandet (dir. 2001:88).
Utredningen, som antagit namnet
Digitalradioutredningen, avlämnade i april 2002
delbetänkandet Digital radio Kartläggning och
analys (SOU 2002:38). En slutsats i betänkandet är
bl.a. att en väsentlig fråga vid planeringen för
digitala marksändningar är avvägningen mellan
sändningar som täcker stora sammanhängande områden,
t.ex. hela landet, och regionalt och lokalt
avgränsade sändningar (a. bet. s. 163). Störst
frekvensekonomi uppnås enligt betänkandet om alla
sändare som sänder program med ett visst innehåll
använder samma frekvens. Detta förutsätter dock att
sändningarna har samma innehåll. Om man vill att
sändningarna skall innehåll olika regionala program
eller att vissa enstaka inslag skall bytas ut mot
andra måste sändningarna ske på olika
frekvenskanaler. Vid planeringen av sändarnät för
digital marksänd radio kommer det därför enligt
utredningen att vara nödvändigt att ta hänsyn till
den önskade fördelningen mellan rikstäckande,
regionala och lokala sändningar.
Regeringen har därefter den 19 juni 2002 utfärdat
tilläggsdirektiv till utredningen som fr.o.m. denna
dag skall utföra sitt arbete som en parlamentarisk
kommitté (dir. 2002:85). Kommittén skall med
utgångspunkt i vad som framkommit i delbetänkandet
göra en samlad analys av den digitala radions
framtidsförutsättningar, ta ställning till den
digitala radions framtid samt lämna förslag till
lagändringar och andra åtgärder som följer av
kommitténs överväganden. Grundlagsändringar skall
dock inte föreslås. Uppdraget skall vara slutfört
den 30 maj 2003.
Utskottets ställningstagande
Inte heller nu är utskottet berett att frångå sin
tidigare bedömning när det gäller rikstäckande
kommersiell radio. Motionerna K333 (yrkande 5) och
K373 (yrkande 5) avstyrks därför. Utskottet noterar
att frågan om önskad fördelning i den digitala
radion mellan rikstäckande, regionala och lokala
sändningar blir föremål för överväganden inom
Digitalradioutredningens fortsatta arbete.
Massmedieutredning
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker en motion om en bred
massmedieutredning. Jämför reservation 3.
Motionen
I motion 2002/03:K399 av Leif Björnlod och Mona
Jönsson (mp) yrkas att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som i motionen anförs
om behovet av att tillsätta en bred
massmedieutredning (yrkande 1). Motionärerna anför
att den breda debatten om dagens journalistiska
utrymme i det kommersiella flödet och i public
service-TV saknar arena i dag. En bred
massmedieutredning behöver därför tillsättas.
Motionärerna pekar på fast food-mentaliteten i
public service-TV:s nyhetsutbud. Liknande nyheter
förmedlas glättigt i de båda kanalerna under hela
dagen med lite kosmetiska förändringar. Denna
oroande trend gäller enligt motionärerna hela
medieutbudet. Motionärerna anser att nya medier inte
innebär att den totala mångfalden ökar. Också därför
behövs en massmedieutredning.
Bakgrund
Medieundersökningar m.m.
I enlighet med sitt uppdrag publicerar
Granskningsnämnden för radio och TV två gånger per
år vetenskapliga undersökningar av programutbudet i
radio och TV. Antingen genomförs dessa
undersökningar i nämndens egen regi eller lägger
nämnden ut uppdrag till lämplig universitets- eller
högskoleinstitution. Det förekommer att nämnden får
regeringens uppdrag att genomföra en viss
undersökning. I andra fall är det nämnden själv som
beslutar vilka projekt som skall genomföras.
Under åren 20022004 skall Granskningsnämnden
enligt regeringens uppdrag följa och utvärdera
mångfalden i Sveriges Televisions nyhetsutbud.
Undersökningen skall möjliggöra jämförelser mellan
situationen före och efter Sveriges Televisions
omorganisation av nyhetsverksamheten. Även relevanta
jämförelser med annan nyhetsbevakning i televisionen
bör ingå i undersökningen. I sin rapportserie har
nämnden nyligen publicerat delrap-
porten Mångfald i TV-nyheterna Om mångfalden i
Sveriges Televisions nyhetsverksamhet 19982001
(rapport nr 10).
Även Radio- och TV-verket har till uppgift att följa
utvecklingen inom medieområdet. Verket inhämtar,
sammanställer och publicerar statistik samt annan
relevant information beträffande ägande- och
branschstruktur, teknik samt ekonomi inom
medieområdet.
Omfattande forskning på medieområdet bedrivs vidare
vid bl.a. institutionen för journalistik och
masskommunikation (JMG), Göteborgs universitet,
institutionen för journalistik, medier och
kommunikation (JMK), Stockholms universitet och
Demokratiinstitutet, Mitthögskolan.
Andra organ som studerar medieområdet är t.ex. SOM-
institutet som varje år genomför en
riksrepresentativ frågeundersökning på temat
Samhälle, Opinion och Massmedia, därav namnet SOM,
och Nordicom Nordiskt informationscenter för
medie- och kommunikationsforskning som har till
uppgift att sprida kunskap om medie- och
kommunikationsforskning i de nordiska länderna.
Tidigare riksdagsbehandling
Konstitutionsutskottet behandlade under riksmötet
2000/01 motionsyrkanden som rörde dels en konferens
om mediernas roll i opinionsbildningen, dels behovet
av ett oberoende medieinstitut (bet. 2000/01:KU18 s.
810). Utskottet anförde att det pågår en omfattande
forskning på medieområdet såväl på universitet och
högskolor som med anknytning till olika myndigheter.
Något initiativ från regeringen för att få till
stånd en konferens på det tema som avsågs i den ena
motionen framstod därför inte som nödvändigt.
Motionen avstyrktes.
Utskottet konstaterade vidare att frågan om
inrättandet av ett särskilt medieinstitut, på
grundval av ett förslag i slutrapporten Ingång! Det
finns bättre sätt att föryngra politiken från
Ungdomarnas demokratikommission (Ju 2001/101/U),
bereddes i Regeringskansliet. Det arbetet borde inte
föregripas. Även denna motion avstyrktes därför.
Övrigt
Enligt uppgift från Justitiedepartementet utgjorde
slutrapporten från Ungdomarnas demokratikommission
ett av många underlag för regeringens proposition
2001/02:80 Demokrati för det nya seklet. Beredningen
av samtliga förslag i rapporten avslutades genom den
nämnda propositionen.
Kulturdepartementet har vid en muntlig information
inför utskottet upplyst om att behovet av en
massmedie- eller en presstödsutredning övervägs inom
departementet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att ett flertal organ inom
såväl forsknings- som myndighetsområdet genomför
undersökningar och analyser som rör utbudet i
svenska medier. Bland annat har, som redovisats
ovan, Granskningsnämnden fått regeringens uppdrag
att under 20022004 följa och utvärdera Sveriges
Television AB:s nyhetsutbud. Som redovisats ovan
övervägs vidare för närvarande inom
Kulturdepartementet behovet av en
massmedieutredning. Enligt utskottets mening finns
det mot denna bakgrund inte skäl att nu vidta någon
åtgärd med anledning att vad som anförs i motion
K399 (yrkande 1). Den bör därför avslås i berörd
del.
Lokal-TV och Öppna kanalen
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motioner om stöd till
lokal-TV och Öppna kanalen med hänvisning
till att dessa till väsentlig del har
tillgodosetts.
Motionerna
I motion 2002/03:Kr334 av Dan Kihlström m.fl. (kd)
yrkas att riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att regeringen
skall återkomma till riksdagen med förslag om hur
lokal-TV kan stärkas och utvecklas (yrkande 3).
Motionärerna framhåller att det via kabel-TV finns
flera public access-kanaler, eller Öppna kanalen,
som den ofta heter. I dessa kanaler har föreningar
och organisationer möjlighet att till en låg kostnad
göra TV. Vidare anför motionärerna att lokal-TV och
närradion i dag är två kanaler där det finns en stor
andel invandrare som driver egna kanaler. Detta är
enligt motionärerna mycket viktigt, inte minst ur
ett demokratiskt perspektiv. Lokal-TV bör därför
utvecklas, inte avvecklas.
I motion 2002/03:K399 av Leif Björnlod och Mona
Jönsson (mp) yrkas att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som i motionen anförs
om stöd för Öppna kanalen (yrkande 2). Enligt
motionärerna bör Öppna kanalen få statligt stöd så
att dess verksamhet kan täcka hela Sverige.
Motionärerna påpekar att Öppna kanalen i dag endast
finns i de större kommuner som har ekonomisk
möjlighet att stödja denna föreningsbaserade
verksamhet. Där direktsänds t.ex.
kommunfullmäktigedebatter, lokalt producerade
nyheter och kulturinslag.
Bakgrund
Regeringen beslutade den 19 december 2002 att ge
Riksförbundet Öppna Kanaler i Sverige i uppdrag att
under 2003 och 2004 ansvara för att bl.a.
utbildningsinsatser och ett ökat erfarenhetsutbyte
kommer till stånd inom området icke-kommersiell
lokal-TV (Ku2002/2756/Me). Insatserna skall bl.a.
syfta till att utveckla folkrörelsernas möjligheter
att använda TV-mediet som ett forum för
kommunikation, lokal kultur och debatt. Verksamheten
skall omfatta så många som möjligt av dem som är
aktiva inom den icke-kommersiella lokal-TV-
verksamheten. Samtliga förordnade lokala
kabelsändarföretag skall enligt uppdraget ges
möjlighet att ta del av de aktiviteter som kommer
att äga rum inom ramen för uppdraget. För 2003
fördelas 1 miljon kronor för uppdraget, och för 2004
beräknas samma belopp.
Enligt regeringens beslut skall Riksförbundet
Öppna Kanaler i Sverige lämna en slutlig redovisning
av uppdraget till Radio- och TV-verket senast den 1
mars 2005.
Utskottets ställningstagande
Som redovisats ovan har regeringen nyligen beslutat
att ge Riksförbundet Öppna Kanaler i Sverige i
uppdrag att under 2003 och 2004 ansvara för att
bl.a. utbildningsinsatser och ett ökat
erfarenhetsutbyte kommer till stånd inom området
icke-kommersiell lokal-TV. Insatserna skall bl.a.
syfta till att utveckla folkrörelsernas möjligheter
att använda TV-mediet som ett forum för
kommunikation, lokal kultur och debatt. Regeringen
har fördelat särskilda medel för uppdraget.
Utskottet, som utgår från att regeringen följer upp
resultatet av uppdraget till Riksförbundet för Öppna
Kanaler i Sverige, anser att vad som anförs i
motionerna Kr334 (yrkande 3) och K399 (yrkande 2) om
ett ökat stöd till lokal-TV och Öppna kanalen därmed
till väsentlig del har tillgodosetts. Motionerna
avstyrks således i berörda delar.
Riksdagsdebatter i public service
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker en motion om att
riksdagsstyrelsen bör ges i uppdrag att
arbeta för att samtliga debatter i riksdagens
kammare bör sändas i en public service-kanal.
Något särskilt initiativ från riksdagens sida
är enligt utskottet inte påkallat.
Motionen
I motion 2002/03:K399 av Leif Björnlod och Mona
Jönsson (mp) yrkas att riksdagen beslutar att uppdra
åt riksdagsstyrelsen att arbeta för att samtliga
debatter i plenum borde sändas i en public service-
kanal (yrkande 3). Enligt motionärerna kan
demokratin väsentligt vitaliseras om alla
riksdagsdebatter kan direktsändas. Som det är nu
avgör tidningarnas politiska profil och i liten
utsträckning även journalisten vad folket vill ha
s.k. nyhet om. Motionärerna anser att folket borde
ha rätt att självt, ofiltrerat, kunna välja ut den
kunskap om den politiska debatten som det vill ha.
Motionärerna framhåller att kvinnor och män kan
komma att prioritera olika typer av debatter.
Bakgrund
Tidigare riksdagsbehandling
Vid 1992/93 års riksmöte avstyrkte utskottet (bet.
1992/93:KU9 s. 18) motioner om ökade TV-sändningar
av riksdagsarbetet. Utskottet ansåg att av den
redovisning som då lämnats av Riksdagens
förvaltningskontor framgick att mycket omfattande
insatser gjorts och var under övervägande inom
informationsområdet. Enligt utskottet hade
förvaltningsstyrelsen det övergripande ansvaret för
informationsfrågorna, och styrelsen kunde genom sin
parlamentariska sammansättning under talmannens
ledning på lämpligt sätt initiera de förändringar
och den utveckling som ändrade förhållanden kan
motivera. Frågor om ökade resurser fick aktualiseras
i sedvanliga budgetsammanhang. Några initiativ från
utskottets sida med anledning av motionerna ansåg
utskottet inte då påkallade.
Frågan om radiosändningar från riksdagsdebatter
behandlades vid 1993/94 års riksmöte (bet.
1993/94:KU35 s. 8). Utskottet hade inhämtat
upplysningar från Riksdagens förvaltningskontor, som
erinrat om sina övergripande mål att aktivt
informera allmänheten om riksdagens arbete och
arbetsformer och framhållit följande. Vissa
riksdagsdebatter och öppna utskottsutfrågningar m.m.
direktsändes ibland i radio och/eller TV. Beslutet
att sända var helt och hållet massmediernas eget
medan riksdagen svarade för att det rent praktiskt
m.m. ordnades på bästa sätt för massmedierna. Från
och med 1993/94 års riksmöte fanns en länk mellan
riksdagen och Kaknästornet. Genom paraboler
direktöverfördes ljud och bild från kammaren till
Kaknästornet. Massmediebolag kunde sedan direkt,
eller genom markbunden förlängning, tappa och
sända debatter. Länken hade t.ex. gjort det möjligt
för TV 4:s redaktion att ständigt vara uppkopplad
till riksdagen via Kaknästornet.
Förvaltningskontoret ansåg, bl.a. av kostnadsskäl,
att det då inte var realistiskt med egna
radiosändningar från riksdagen. En kontinuerlig
utveckling av riksdagens informationsverksamhet var
dock av stor vikt. Utskottet ansåg att det var av
stor vikt att riksdagens informationsverksamhet
kontinuerligt utvecklades. I likhet med föregående
år ville utskottet framhålla att
förvaltningsstyrelsen har det övergripande ansvaret
för informationsfrågorna och att styrelsen genom sin
parlamentariska sammansättning, under ledning av
talmannen, på ett lämpligt sätt kan initiera de
förändringar och den utveckling som kan motiveras av
ändrade förhållanden. Motionen avstyrktes.
Våren 1999 behandlade kulturutskottet ett par
motioner som gällde införandet av en TV-kanal med
direktsändning från politiska församlingar med det
amerikanska C-span som förebild (bet. 1998/99:KrU3).
Kulturutskottet hänvisade till att Sveriges
Utbildningsradio (UR) under hösten 1996 hade ansökt
hos regeringen om att få starta en politisk kanal,
UR-Arena. Distansutbildningskommittén (U 1995:07)
hade yttrat sig i ärendet och avstyrkt UR:s begäran.
Regeringen beslutade därefter att inte vidta någon
åtgärd med anledning av förslaget (prop. 1996/97:67
s. 35.) Kulturutskottet hänvisade till att det vid
olika tillfällen, senast våren 1998, hade avstyrkt
motionsförslag om en politisk kanal med hänvisning
till att det inte fanns något skäl att ompröva
regeringens beslut (bet. 1997/98:KrU11 s. 18).
Kulturutskottet erinrade om att riksdagen nyligen
hade beslutat att förlänga UR:s sändningstillstånd
till utgången av år 2001. Enligt kulturutskottets
uppfattning var det för tidigt att ha någon bestämd
uppfattning om UR:s uppdrag efter år 2001 och om
lämpligheten att i UR:s regi inrätta en sådan
särskild kanal som nämnts i den aktuella motionen.
Det var naturligt att utgå från att frågan skulle
komma att aktualiseras i beredningsarbetet inför
public service-företagens kommande tillståndsperiod.
Vidare erinrade kulturutskottet om att sändningar
från politiska arenor redan förekom. Utskottet hade
i sitt betänkande 1998/99:KrU1 redovisat den
verksamhet som bedrivs på vissa större orter i
landet av den allmännyttiga ideella föreningen
Riksförbundet Öppna Kanaler i Sverige och som bl.a.
innebar ett samarbete med riksdagen om att
direktsända riksdagsdebatter. I sammanhanget nämndes
att även public service-kanalerna och närradion
sänder vissa debatter från riksdagen och andra
politiska församlingar. Vidare nämndes att den som
önskar inrätta en marksänd kanal av det slag som
angavs i motionen har möjlighet att ansöka om
sändningstillstånd hos regeringen. Kulturutskottet
fann att det inte var påkallat med någon riksdagens
åtgärd med anledning av motionsyrkandena och
avstyrkte dem.
Frågan om UR-Arena behandlades av
konstitutionsutskottet våren 1997 med anledning av
en följdmotion till proposition 1996/97:67 Digitala
TV-sändningar. I likhet med kulturutskottet ansåg
konstitutionsutskottet att Utbildningsradions
begäran att få starta UR-Arena inte borde föranleda
något uttalande från riksdagens sida.
Motionsyrkandet avstyrktes (bet. 1996/97: KU17 s.
25).
Konstitutionsutskottet behandlade under hösten
2000 en motion vari efterfrågades ökad
tillgänglighet av politiken genom TV-utsändningar
(bet. 2000/01:KU4 s. 4244). Utskottet gjorde samma
bedömning som kulturutskottet gjorde hösten 1998 i
fråga om införandet av en TV-kanal med C-span som
förebild. Liksom tidigare framhöll utskottet att
ansvaret för riksdagens informationsverksamhet
ligger hos ledningen för riksdagens förvaltning.
Vidare erinrade utskottet om att de massmedieföretag
som så vill kan sända de debatter de väljer via
riksdagens överföringar till Kaknästornet. Det kunde
i sammanhanget inte heller bortses från att den
tekniska utvecklingen på IT-området kan leda till
att den som så vill kommer att kunna följa allt
arbete i kammaren genom riksdagens webbplats. I
detta sammanhang ville utskottet också nämna att det
infördes möjligheter att göra och lagra upptagningar
i ljud och bild från evenemang i första- och
andrakammarsalarna och i Skan-diasalen. Något
särskilt initiativ med anledning av det aktuella
motionsyrkandet var enligt utskottets mening inte
påkallat. Motionen avstyrktes därför.
Övrigt
C-span är ett privat, icke-kommersiellt företag som
bildades 1979 av kabel-TV-branschen i USA som en
service till allmänheten. Företaget skapades för
att täcka verksamheten i representanthuset från
klubbslag till klubbslag. Sedan dess har C-span
vuxit till en varierad informationstjänst som sörjer
för sändningar under 24 timmar från offentlig
verksamhet. 1986 inleddes sändningar från senaten
genom C-span2. Därefter har C-span3 tillkommit som
ger TV-publiken tillgång till direktsända reportage
från aktuella tilldragelser samt C-span Radio. I dag
följs C-spans sändningar av 28,5 miljoner personer
per vecka. (Uppgifterna hämtade från www.c-span.org
och bet. 2000/01:KU4.)
Utskottet har inhämtat att det genom riksdagens
försorg vidtas tekniska förbättringar för att ge TV-
sändningar från riksdagen den kvalitet som
eftersträvas. Dessa förbättringar kommer således de
programföretag till godo som önskar sända från
riksdagen.
Vidare har utskottet inhämtat att samtliga
debatter numera direktsänds från riksdagens kammare
via riksdagens webbplats (www.riksdagen.se). I den
mån det är möjligt direktsänds också offentliga
utfrågningar i utskotten samt andra större
evenemang. En målsättning är att utöka
direktsändningarna så att i första hand fler
offentliga utskottsutfrågningar kan sändas, men
också fler andra evenemang. Vidare planeras att det
i framtiden skall vara möjligt att via riksdagens
webbplats söka bland lagrade sändningar.
Vidare har Sveriges Television AB (SVT) den 24
februari startat den nya digitala temakanalen 24.
Inom ramen för denna kanal sänds programserien 24
Direkt. Programmet kommer dagligen under vardagar
att från riksdagen direktsända riksdagsdebatter,
frågestunder, offentliga utfrågningar i utskotten,
seminarier och andra stora politiska evenemang.
Vidare kommer kanalen också att innehålla sändningar
från andra företrädare för det offentliga Sverige. I
det analoga marknätet kommer SVT att sända debatter
och frågestunder från riksdagen i samma omfattning
som tidigare.
Utskottets ställningstagande
Som redovisats i det föregående vidtar riksdagen
kontinuerligt tekniska åtgärder för att underlätta
för de programföretag som önskar sända från
riksdagen. I enlighet med den bedömning som såväl
kulturutskottet som konstitutionsutskottet tidigare
har gjort i fråga om direktsändningar från riksdagen
och andra politiska församlingar anser utskottet att
det inte heller nu är påkallat med något särskilt
initiativ från riksdagens sida i denna fråga. Det
bör vidare framhållas att det ankommer på respektive
programföretag att i enlighet med sin redaktionella
självständighet avgöra om sändningar från riksdagen
skall förekomma i företagets program och vad som i
detta sammanhang kan vara av nyhetsvärde. Som
framgått har Sveriges Television AB numera inlett
dagliga sändningar från riksdagen inom ramen för
sitt digitala programutbud. Vidare kan tilläggas,
som också redovisats ovan, att samtliga debatter
från riksdagens kammare numera genom riksdagens
försorg direktsänds via riksdagens webbplats. Mot
denna bakgrund avstyrks motion K399 (yrkande 3).
EG:s TV-direktiv
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker en motion om att
regeringen bör verka för att EG:s TV-direktiv
avvecklas. Jämför reservation 4.
Motionen
I motion 2002/03:K333 av Kent Olsson m.fl. (m) yrkas
att riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
verka för en avveckling av EU:s TV-direktiv (yrkande
10). Motionärerna anför att EU skall arbeta för att
utvidga den inre marknaden och få bort offentliga
monopol. Det är enligt motionärerna oacceptabelt att
EU ställer krav på en viss sammansättning av
programmen, t.ex. en viss andel europeiska program.
Motionärerna framhåller att EU:s uppgift är att
möjliggöra tjänsternas fria rörlighet, inte att
reglera vilka länder programmen får komma ifrån. TV-
direktivet bör därför avskaffas.
Bakgrund
TV-direktivet
Det s.k. TV-direktivet rådets direktiv 89/552/EEG
av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa
bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas
lagar och andra författningar om utförandet av
sändningsverksamhet för television började för
Sveriges del att gälla den 1 januari 1994, då EES-
avtalet trädde i kraft och genomfördes i svensk rätt
genom lagen (1992:1356) om satellitsändningar av
televisionsprogram till allmänheten (prop.
1992/93:75, bet. 1992/93:KU12, rskr. 1992/93:117).
Den 1 december 1996 ersattes bl.a. denna lag av
regler i radio- och TV-lagen (1996:844) som då
trädde i kraft. TV-direktivet har setts över av
kommissionen, och den 30 juni 1997 antog
Europaparlamentet och rådet ett nytt direktiv
(97/36/EG) om ändring av TV-direktivet. Ändringarna
införlivades med svensk rätt genom ändringar i
radio- och TV-lagen (SFS 1998:1713, prop.
1997/98:184, bet. 1998/99:KU13, rskr. 1998/99:100).
TV-direktivet innehåller minimiregler för TV-
sändningar inom EG och syftar till att möjliggöra
fri rörlighet för TV-sändningar. Direktivet innebär
att den medlemsstat varifrån en sändning härrör
skall se till att sändningen följer lagen i den
medlemsstaten. Andra medlemsstater skall tillåta fri
mottagning och får inte hindra vidaresändning av en
TV-sändning från en annan medlemsstat av skäl som
omfattas av direktivet. Direktivet hindrar inte att
medlemsstaterna tillämpar mer restriktiva regler för
TV-företag inom sin nationella jurisdiktion. I
direktivet finns bl.a. regler om europeiska
programkvoter och om sändning av biograffilmer i TV.
Vidare innehåller det allmänna regler om TV-reklam
och sponsring. Där föreskrivs också förbud eller
restriktioner mot sändningar med visst innehåll.
Beträffande TV-reklam riktad till minderåriga sägs i
direktivet att sådan reklam inte direkt skall
uppmana minderåriga att köpa en produkt eller tjänst
genom att utnyttja deras oerfarenhet eller
godtrogenhet. Reklamen skall inte heller direkt
uppmuntra minderåriga att övertala sina föräldrar
eller andra att köpa de utannonserade varorna eller
tjänsterna. Inte heller skall den utnyttja det
speciella förtroende minderåriga hyser för
föräldrar, lärare eller andra personer. Reklamen
skall inte heller utan skäl visa minderåriga i
farliga situationer. I Sverige gäller enligt 7 kap.
4 § radio- och TV-lagen att reklam i en TV-sändning
inte får syfta till att fånga uppmärksamheten hos
barn under tolv år. I reklam i en TV-sändning får
det inte uppträda personer eller figurer som spelar
en framträdande roll i program som huvudsakligen
vänder sig till barn under tolv år.
Europeiska kommissionen har den 6 januari 2003
avlämnat den fjärde rap-porten om tillämpningen av
TV-direktivet till rådet, Europaparlamentet,
Europeiska och sociala kommittén samt
Regionkommittén (KOM[2002]778 slutlig). När det
gäller kommissionens slutsatser och framtidsutsikter
konstateras att rådet den 11 november 2002 antog
slutsatserna om översynen av TV-direktivet och
betonade den breda enigheten om att det finns behov
av omfattande förberedelser innan man utarbetar
några kommande förslag gällande direktivet.
Till rapporten har kommissionen bifogat ett
arbetsprogram i syfte att inleda en allmän debatt
som är öppen för alla berörda parter, inklusive
kandidatländerna och deras medborgare. Den skall
behandla frågor i samband med översynen av TV-
direktivet, särskilt enligt vad som föreskrivs i
artikel 26 mot bakgrund av ny teknisk utveckling.
Kommissionens syfte är att bedöma behovet av att
uppdatera eller anpassa direktivet och, om
nödvändigt, vidta sammanhängande eller ytterligare
åtgärder.
Enligt kommissionens tidsplan skall kommissionen
under tredje kvartalet 2003 anta ett meddelande om
resultatet av den offentliga utfrågningen och
eventuella förslag.
Tidigare riksdagsbehandling
Konstitutionsutskottet har såväl vid föregående
riksmöte som vid riksmötet dessförinnan avstyrkt
motionsyrkanden om att regeringen skulle verka för
ett avskaffande av TV-direktivet, eftersom utskottet
inte har delat motionärernas uppfattning att så
skall ske (bet. 2000/01:KU18 och 2001/02:KU33).
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill framhålla att EG:s TV-direktiv har
tillkommit för att uppnå den grundläggande
harmonisering som såväl är nödvändig som tillräcklig
för att säkerställa den fria rörligheten för TV-
sändningar inom gemenskapen. Direktivet har getts en
sådan utformning att det står medlemsstaterna fritt
att gentemot de programföretag som står under dess
jurisdiktion tillämpa mer detaljerade eller
strängare regler för områden som omfattas av
direktivet. Utskottet anser alltjämt inte att TV-
direktivet skall avvecklas. Motion K333 (yrkande 10)
bör därför avslås.
Reklamtid i radio och TV
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker en motion om att
regleringen av reklamtid i radio och TV bör
avvecklas. Därutöver avstyrker utskottet en
motion om ändring av reglerna om reklamtid i
kommersiell lokalradio. Jämför
reservationerna 5 och 6.
Motionerna
I motion 2002/03:K333 av Kent Olsson m.fl. (m) yrkas
att riksdagen beslutar om avveckling av regleringen
av tiden för reklam i radio- och TV-sändningar i
enlighet med vad i motionen anförs (yrkande 9). Den
senaste utdelningen av sändningstillstånd för
marksänd digital TV visar enligt motionärerna det
absurda i svenska reklamregler, i och med att
programbolag verksamma i andra länder också har
tilldelats sändningstillstånd. Programbolagen kommer
att lyda under respektive lands reklamregler, vilket
innebär att andra länders samt svensk lag kommer att
vara tillämplig inom samma sändningsform i Sverige.
En översyn av reklamreglerna är därför nödvändig.
Vidare anser motionärerna att utvecklingen har visat
att hela lagstiftningen på området är föråldrad. Den
kanal som väljer att sända för mycket reklam kommer
enligt motionärerna snabbt att förlora tittare och
anpassa sig till vad som är en rimlig kombination av
reklam, avgifter och motsvarande. Regleringen av
tiden för reklam bör därför avvecklas, såväl i
svensk lagstiftning som i EU:s TV-direktiv.
I motion 2002/03:K373 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)
yrkas att riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om förändrade
regler för reklamtid i den kommersiella radion
(yrkande 6). Enligt motionärerna finns det en
självreglerande nivå för hur mycket radiokonsumenten
vill stå ut med av reklambudskap. De föreslår därför
att reglerna på området lättas upp. Motionärerna
anser att man bör kunna tolerera en generell regel
om 15 % av sändningstiden kombinerad med möjligheten
att sända upp till 12 minuters reklam per timme
under sex timmar per dygn.
Bakgrund
Gällande bestämmelser
TV-direktivet
I tidigare avsnitt finns en redogörelse för rådets
direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om
samordning av vissa bestämmelser som fastställts i
medlemsstaternas lagar och andra författningar om
utförandet av sändningsverksamhet för television,
ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv
97/36/EG (TV-direktivet). Direktivet innehåller
bl.a. bestämmelser om reklam.
I artikel 18.1 föreskrivs att den sammanlagda
sändningstiden för köp-TV-inslag, reklaminslag och
andra former av reklam inte får överstiga 20 % av
den dagliga sändningstiden. Härifrån undantas dock
sändningsblock för köp-TV i enlighet med artikel
18a. Av denna artikel framgår att sändningsblock för
köp-TV i en kanal som inte uteslutande är avsedd för
köp-TV skall ha en sammanhängande varaktighet av
minst 15 minuter.
Enligt artikel 18.1 gäller vidare i fråga om
reklaminslag att dessa inte får överstiga 15 % av
den dagliga sändningstiden.
Svenska regler
Enligt 5 § radio- och TV-lagen gäller som huvudregel
att annonser får sändas högst 8 minuter under en
timme mellan hela klockslag. I TV-sändning får denna
tid dels under sändningstiden mellan 19.00 och
24.00, dels i rena undantagsfall utsträckas till
högst 10 minuter. Om sändningstiden inte omfattar en
timme mellan hela klockslag får annonser sändas
under högst 10 % av den tiden.
Vidare sägs i andra stycket att annonser får
sändas i en TV-sändning under högst 10 % av
sändningstiden per dygn.
Tidigare riksdagsbehandling
I samband med behandlingen av regeringens
proposition 1999/2000:55 Kommersiell lokalradio
under våren 2000 avstyrkte utskottet motionsyrkanden
om ändrade regler för reklamtider i radio och TV.
Utskottet konstaterade att det ingick i Digital-TV-
kommitténs uppdrag att ta fram minst två
utvärderingsrapporter där det skulle ingå en
ekonomisk analys av sändningsverksamheten (dir.
1997:134). Analysen skulle bl.a. omfatta
sändningskostnaderna och programföretagens och
konsumenternas intresse och betalningsvilja.
Utskottet, som förutsatte att frågan om
reklamtiderna i kommersiell radio och TV också i
övrigt följdes inom Regeringskansliet, var inte
berett att då förorda förändrade regler för reklam i
radio och TV (bet. 1999/2000:KU15 s. 18).
Utskottet behandlade också under riksmötet 2000/01
ett motionsyrkande om ändrade regler för reklamtid i
kommersiell lokalradio (bet. 2000/01:
KU22). Liksom vid behandlingen under riksmötet
1999/2000 förutsatte utskottet att frågan om
reklamtider för kommersiell lokalradio följs inom
Regeringskansliet. Motionen avstyrktes därför.
Under föregående riksmöte behandlade utskottet
propositionen 2001/02:82 Ändrade regler om annonser
i TV-sändningar med förslag till ändringar i radio-
och TV-lagen om hur annonser får sättas in i TV-
sändningar. Utskottet delade härvid regeringens
bedömning att någon ändring av reglerna om mängden
tillåten reklam inte var påkallad. Därmed avstyrkte
utskottet motioner med yrkanden om att riksdagen
skulle besluta om avveckling av regleringen av tiden
för reklam i radio och TV-sändningar. Utskottet
ansåg inte heller att reglerna om reklamtid för den
kommersiella lokalradion skulle avvecklas och
avstyrkte ett sådant motionsyrkande.
I detta sammanhang behandlade utskottet också en
motion med yrkande om en förnyad översyn av reglerna
för reklam för olika medier i Sverige. Utskottet
ville härvid framhålla att en utbyggnad av de
digitala sändningarna i enlighet med Digital-TV-
kommitténs förslag, dvs. av sändningarna av public
service-program till full befolkningstäckning och
med utnyttjande så långt som möjligt av det övriga
sändningsutrymmet med ett utbud av kommersiella
program, kan förväntas medföra behov av nya
överväganden kring reklamreglerna. Utskottet ville
också erinra om uppdraget till utredningen om
översyn av radio- och TV-lagen (Ku 2000:01).
Uppdraget rör bl.a. frågor om jurisdiktion,
tillämplighet av tillståndsvillkor för vissa
sändningar och placering av sponsringsmeddelanden
(dir. 2000:43 och 2001:11). Vidare kunde regeringen
förväntas inom kort tillkalla en utredning om en
grundlig översyn av lagen om koncessionsavgifter.
Mot denna bakgrund ansåg utskottet att det inte
fanns något behov av att nu förorda en förnyad
översyn av reglerna för reklam för olika medier i
Sverige i enlighet med vad som anfördes i motionen.
Den avstyrktes därför.
Därutöver ansåg utskottet att det inte var
påkallat att nu förorda någon ändring av reglerna
för reklamtid i den kommersiella lokalradion, utan
utskottet utgick liksom tidigare från att frågan
följdes inom Regeringskansliet. Utskottet avstyrkte
därför också en motion med ett sådant yrkande.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning att en
avveckling av regleringen för reklamtid i radio- och
TV-sändningar inte bör ske. Motion K333 (yrkande 9)
avstyrks därför.
Vidare anser utskottet alltjämt att någon ändring
av reglerna för reklamtid i den kommersiella
lokalradion inte är påkallad. Även motion K373
(yrkande 6) bör därför avslås.
Regler om reklam riktad till barn
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker en motion om att Sverige
aktivt bör verka för att EG:s TV-direktiv
skall omfatta regler om reklam riktad till
barn. Någon åtgärd från riksdagens sida är
enligt utskottet inte påkallad.
Motionen
I motion 2002/03:L343 av Monica Green m.fl. (s)
yrkas att riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att Sverige
aktivt bör medverka till att EU:s direktiv om TV och
regler för reklam även omfattar regler för reklam
riktad till barn (yrkande 1). Motionärerna påpekar
att Sverige är ganska ensamt i EU om förbud mot
barnreklam i TV. Den förhärskande inställningen
bland EU-länderna är enligt motionärerna dock att
reklam inte är bevisat skadligt för barn, att det är
viktigt att värna om TV-industrin och att
självsanering är det bästa sättet för att få bort de
värsta inslagen. Motionärerna anför att Sverige bör
medverka till att EU:s nya direktiv även omfattar
reklam riktad till barn.
Bakgrund
Under det svenska ordförandeskapshalvåret har barn
och ungas situation i det nya medielandskapet hört
till de prioriterade frågorna. Ett resultat av detta
var att den för Sverige viktiga profilfrågan om barn
och TV-reklam tydliggjordes på den politiska agendan
inför det kommande arbetet med revideringen av TV-
direktivet. Barn och TV-reklam var föremål för
debatt vid det informella kulturministermötet i
Falun den 2022 maj 2001, där ett brett stöd gavs
för att barn behöver visas särskild hänsyn när det
gäller reklam. Dessförinnan hade frågan diskuterats
på expertnivå vid seminariet Barn och unga i det nya
medielandskapet i Stockholm den 1213 februari samma
år. Expertseminariet arrangerades av det svenska
ordförandeskapet i samarbete med kommissionen. Mötet
samlade drygt 200 företrädare för branscher,
intresseorganisationer och myndigheter från hela
Europa. Även kandidatländerna var representerade
(skr. 2001/02:160 s. 231).
Som redovisats ovan har Europeiska kommissionen den
6 januari 2003 avlämnat den fjärde rapporten om
tillämpningen av TV-direktivet. I denna konstateras
att rådet den 11 november 2002 antog slutsatserna om
översynen av TV-direktivet och betonade den breda
enigheten om att det finns behov av omfattande
förberedelser innan man utarbetar några kommande
förslag gällande direktivet. Av det till rapporten
bifogade arbetsprogrammet framgår bl.a. att
kommissionen under första kvartalet 2003 kommer att
inleda ett samråd som står öppet för samtliga
berörda parter och till vilket kandidatländerna och
deras medborgare är knutna. Inom ramen för detta
samråd kommer kommissionen under första halvåret
2003 att genomföra en rad offentliga utfrågningar
och uppmana alla berörda parter att lämna in sina
skriftliga kommentarer om de olika specifika teman
som fastställs i arbetsprogrammet. Sådana teman är
bl.a. skydd för allmänintresset i fråga om TV-reklam
samt skydd av minderåriga.
Utskottets ställningstagande
Som redovisats ovan har inom EU påbörjats ett arbete
för att förbereda ett kommande förslag till
ändringar av TV-direktivet. Teman i detta arbete är
bl.a. TV-reklam samt skydd av minderåriga. Utskottet
utgår från att regeringen härvid fortsatt med kraft
verkar för att regler om reklam riktade till barn
skall införas i ett reviderat TV-direktiv. Någon
åtgärd från riksdagens sida med anledning av vad som
anförs i motion L343 (yrkande 1) är därför inte
påkallad. Motionen avstyrks i berörd del.
Koncessionsavgift för kommersiell
lokalradio
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker en motion om att
koncessionsavgifter för de ursprungliga
tillstånden för kommersiell lokalradio bör
avvecklas ned till en lägre nivå. Jämför
reservation 7.
Motionen
I motion 2002/03:K373 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)
yrkas att riksdagen begär att regeringen återkommer
till riksdagen med förslag till en avvecklingsplan
ned till en rimlig nivå för de höga
koncessionsavgifterna som gäller för de ursprungliga
tillstånden för kommersiell lokalradio (yrkande 7).
När nu ett nytt system för tilldelning av tillstånd
har trätt i kraft talar enligt motionärerna mycket
för att man avvecklar de genomgående höga
koncessionsavgifterna för de befintliga tillstånden
ned till en rimlig nivå.
Bakgrund
Lokalradiolagens bestämmelser i 1517 §§ och 3237
§§ om avgift fortsätter enligt
övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i
lagen (1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens område att gälla i fråga om tillstånd
som meddelats före den 1 juli 2000 och därefter
förlängs.
I proposition 1999/2000:55 Kommersiell lokalradio
uttalade regeringen i fråga om befintliga tillstånd
att den i och för sig hade den utgångspunkten att de
nya reglerna skall gälla även dessa. Detta var dock
enligt regeringen inte möjligt fullt ut. För
befintliga tillstånd skulle därför den avgift som
fastställts vid auktionsförfarande betalas även
under kommande tillståndsperioder. För nya tillstånd
skulle en koncessionsavgift om 40 000 kr per år
betalas. Avgiften skulle justeras årligen med hänsyn
till konsumentprisindex.
Av propositionen framgick att den årliga avgiften
för att sända lokalradio varierade som ett resultat
av auktionerna mellan minimiavgiften 21 300 kr och 3
369 100 kr. Den genomsnittliga avgiften uppgick till
1,4 miljoner kronor per år. Flertalet av
programföretagen har uppvisat förluster fram till
utgången av år 1998. Lagrådet ansåg att det från
principiella utgångspunkter kunde ifrågasättas att
avgiftsbestämmelserna i lokalradiolagen skulle
fortsätta att gälla allt framgent eftersom det
medförde att mycket stora avgiftsskillnader kunde
förekomma även sedan kraven på programinnehåll m.m.
blivit enhetliga. Enligt Lagrådet borde det finnas
en sluttidpunkt även för de avgifter som de
nuvarande tillståndshavarna betalade, lämpligen vid
utgången av år 2008. Regeringen framhöll å sin sida
att de nya bestämmelserna syftade till att stimulera
mångfald och lokal förankring inom den kommersiella
lokalradion. Ökade krav skulle ställas på de nya
tillståndshavarna som fick sitt tillstånd i
konkurrens. Krav på programinnehåll som kan ställas
i form av tillståndsvillkor avseende eget material
och program med lokal anknytning skulle bara bli
tillämpliga på de nya tillstånden. Mot denna
bakgrund ansåg regeringen att den avgift som
fastställts vid auktionsförfarandet borde gälla för
de befintliga tillstånden även under kommande
avtalsperioder. Vidare anfördes att den som bedrev
verksamhet inom lokalradion alltid har möjlighet att
frånträda sitt tillstånd och ansöka på nytt enligt
det nya regelsystemet.
Vid sin behandling av propositionen anförde
konstitutionsutskottet att det med hänvisning till
den nyss angivna bakgrunden inte var berett att
förorda en annan lösning av avgiftsfrågan än den som
regeringen föreslog (bet. 1999/2000:KU15).
Under föregående riksmöte behandlade utskottet ett
motionsyrkande med ett liknande innehåll som det nu
aktuella (bet. 2001/02:KU33 s. 3233). Utskottet
anförde att när det gäller frågan om avgifter
beträffande tillstånd som meddelats före den 1 juli
2000 vidhöll utskottet sin tidigare bedömning som
kommit till uttryck i betänkandet 1999/2000:KU15.
Utskottet var således inte berett att förorda någon
förändrad utformning av bestämmelserna rörande
avgifter för sådana tillstånd och avstyrkte
motionen.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning att någon
förändring av reglerna om koncessionsavgifter för de
ursprungliga tillstånden att sända kommersiell
lokalradio inte bör ske. Motion K373 (yrkande 7)
avstyrks således.
Koncessionsavgift för TV
Utskottets förslag i korthet
Med hänvisning till pågående utredningsarbete
avstyrker utskottet en motion om ändrade
regler gällande koncessionsavgift för TV.
Jämför reservation 8.
Motionen
I motion 2002/03:K373 av Ingvar Svensson m.fl. yrkas
att riksdagen beslutar att 4 § första stycket lagen
(1992:72) om koncessionsavgift på televisionens och
radions område skall ha den lydelse som framgår av
bilaga 1 till motionen (yrkande 8). Yrkandet innebär
att lydelsen i den nämnda paragrafen ändras på så
sätt att orden och i sändningar som i huvudsak
överensstämmer med dessa sändningar utgår. Enligt
motionärerna finns det inte något som helst sakligt
skäl att ta ut koncessionsavgift på intäkter av
sändningar med digital teknik, eftersom någon
ensamrätt inte föreligger. Motionärerna anser att
det är uppenbart att lagen i denna del strider mot
generalitetsprincipen genom att lagstiftningen
endast kommer att gälla en enda TV-kanal, men inte
någon av de övriga likställda. Vidare anför
motionärerna att det kan vara fråga om olaglig
särbeskattning. Bestämmelsen kan också vara i strid
med EG-rätten, t.ex. kan uttalade skillnader i
skattebelastning som gynnar vissa företag ses som
ett statsstöd i EG-rättslig mening.
Bakgrund
Gällande bestämmelse, m.m.
Enligt 4 § lagen (1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens och radions område gäller sedan den 1
juli 2002 att den rörliga delen av
koncessionsavgiften beräknas för ett kalenderhalvår
i sänder. Den är beroende av de intäkter som utgör
vederlag till programföretaget för att det sänder
annonser i sändningar som sker med stöd av tillstånd
enligt 2 kap. 2 § första stycket radio- och TV-lagen
(1996:844) att sända televisionsprogram med analog
sändningsteknik och i sändningar som i huvudsak
överensstämmer med dessa sändningar.
Lagen (1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens och radions område,
koncessionsavgiftslagen, trädde i kraft den 1 mars
1992. Enligt 1 § i lagens lydelse före den 1 juli
2001 skulle koncessionsavgift betalas av ett
programföretag som har tillstånd enligt 2 kap. 2 §
första stycket radio- och TV-lagen (1996:844) att
sända TV-program i hela landet under förutsättning
att företaget har rätt att sända reklam i sådan
sändning och är ensamt om denna rätt.
Koncessionsavgiften på televisionens område består
enligt 24 §§ koncessionsavgiftslagen av dels en
fast del, dels en rörlig del som baseras på
reklamintäkterna. Den fasta avgiften uppgår enligt 3
§ till 4 167 000 kr per månad. Den rörliga avgiften
är enligt 4 § beroende av de intäkter som utgör
vederlag till programföretaget för att det sänder
annonser. Avgiften tas ut med olika procentsatser
beroende på annonsintäkternas storlek. Den fasta
avgiften och beloppsgränserna för den rörliga
avgiften justeras årligen med hänsyn till
utvecklingen av konsumentprisindex.
Den 11 november 1991 gavs Nordisk Television AB
(senare namnändrat till TV 4 AB) tillstånd att här i
landet sända televisionsprogram i rundradiosändning.
Enligt det avtal som ingicks i samband med att
tillståndet gavs, åtog sig bolaget att använda ett
sändarnät som skulle byggas ut till att nå ungefär
99,8 % av Sveriges befolkning. I avtalet angavs
vidare att företaget fick sända reklam mot vederlag
och program mot betalning men att detta endast fick
ske under annonstid.
Tillståndet gällde ursprungligen till utgången av
februari 1998, men ersattes den 12 december 1996 av
ett nytt tillstånd. Detta tillstånd utformades med
stöd av bestämmelserna i radio- och TV-lagen som
hade trätt i kraft den 1 december samma år. Det nya
tillståndet innebar att det tidigare avtalet med TV
4 AB upphörde att gälla och ersattes av
tillståndsvillkor. Tillståndet har förlängts och
gäller nu t.o.m. den 31 december 2005. Enligt
tillståndet har TV 4 AB rätt att i hela landet,
under hela dygnet samtidigt sända ett program.
Minst 98 % av den fast bosatta befolkningen skall
kunna ta emot sändningarna via marknätet. Programmen
skall enligt sändningstillståndet även distribueras
genom satellit till den del av befolkningen som inte
utan stora kostnader kan nås av utsändningarna från
marksändare. Eftersom kabelföretagen är skyldiga att
vidaresända TV 4 AB:s analoga sändningar utan
kostnad för själva mottagningen distribueras
programmen även via kabel. Eftersom inget annat
programföretag har haft regeringens tillstånd att
under åren 19922000 sända rikstäckande TV-program
med reklam har TV 4 AB under denna tidsperiod varit
skyldigt att betala koncessionsavgift. Avgiften har
under dessa år beräknats på grundval av de
annonsintäkter TV 4 AB erhållit från samtliga
sändningar (marknätet, satellit och kabel).
Sändningar av marksänd digital-TV påbörjades under
år 1999 i fem områden i landet, men det var först
under år 2000 som sändningarna hade nått full
omfattning med ca 18 TV-kanaler i samtliga dessa
områden. I november 2000 beslutade riksdagen att de
digitala TV-sändningarna skulle få byggas ut i hela
landet (prop. 2000/01:1 utg.omr. 17, bet.
2000/01:KrU1, rskr. 2000/01:01). Regeringen har
därefter gett bl.a. de TV-företag som tidigare hade
rätt att sända i samtliga fem områden rätt att sända
i hela landet. Antalet hushåll som tar emot marksänd
digital-TV uppgår i dag till ca 100 000.
Riksdagen beslutade våren 2001 (bet. 2000/01:KU26,
rskr. 2000/01:277) om en ändring i 1 §
koncessionsavgiftslagen, som innebar att
skyldigheten att betala koncessionsavgift till
staten skulle omfatta programföretag som enligt 2
kap. 2 § första stycket radio- och TV-lagen har
tillstånd att sända TV-program med reklam i hela
landet med analog sändningsteknik. Detta skulle,
liksom tidigare, endast gälla om företaget är ensamt
om denna rätt här i landet. I propositionen (prop.
2000/01:132) angav regeringen att det inte fanns
skäl att för närvarande skilja på reklamintäkter som
härrör från analoga respektive digitala sändningar,
eftersom de digitala sändningarna vid denna tidpunkt
endast nådde ett begränsat antal tittare. Riksdagen
beslutade också en ändring i 4 § samma lag som
innebär att den rörliga avgiften beräknas för ett
kalenderhalvår i sänder. Vidare gav riksdagen
regeringen till känna att en grundlig översyn av
reglerna för koncessionsavgift borde göras och att
regeringen skyndsamt borde utreda möjligheten att
koncessionsavgift endast skall betalas för
sändningar av reklam med analog sändningsteknik. De
nya reglerna trädde i kraft den 1 juli 2001.
Vid beräkningen av den rörliga avgiftens storlek
enligt 4 § koncessionsavgiftslagen görs det för
närvarande ingen åtskillnad mellan reklamintäkter
som härrör från sändningar som sker med stöd av ett
tillstånd enligt 2 kap. 2 § radio- och TV-lagen där
utsändningen sker med analog teknik och andra
sändningar. Samtliga intäkter som ett programföretag
haft för att det sänt annonser ingår således i
beräkningsunderlaget. Detta gäller oavsett om
sändningen sker med stöd av sändningstillstånd i
marknätet eller inte och oavsett om den sker med
analog eller digital teknik.
Frågan om koncessionsavgiften är att betrakta som en
skatt diskuteras i propositionen 1991/92:78 om
koncessionsavgift på televisionens område m.m. I
lagrådsremissen hade uttalats att en avgift av detta
slag inte motsvaras av någon direkt motprestation
från statens sida, varför pålagan utgör en skatt i
regeringsformens mening och måste regleras i lag.
Lagrådet framhöll dock att eftersom avgiften kan ses
som ett vederlag för en, som det får förmodas
värdefull, ensamrätt att sända reklam i television
här i landet, denna bedömning måhända inte var helt
självklar. Lagrådet stannade emellertid vid samma
slutsats som dragits i remissen. Till vad som
tidigare anförts i frågan ville departementschefen
bara tillägga att det förhållandet att det vederlag
staten betingar sig så klart överstiger kostnaderna
talar för att det är fråga om en skatt. Det är ju
också så att ensamrätten är beroende av en tvingande
reglering från det allmännas sida.
Tidigare riksdagsbehandling
Under föregående riksmöte behandlade
konstitutionsutskottet propositionen 2001/02:170
Vissa frågor om koncessionsavgift på televisionens
område. I propositionen föreslogs en ändring i 4 §
koncessionsavgiftslagen med innebörd att den rörliga
delen av koncessionsavgiften skall grundas endast på
intäkter från annonser i sändningar som sker med
stöd av tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket
radio- och TV-lagen att sända televisionsprogram med
analog sändningsteknik och i sändningar som i
huvudsak överensstämmer med dessa. Utskottet
behandlade i detta sammanhang en motion med ett
liknande yrkande som den nu aktuella. I sitt
ställningstagande delade utskottet regeringens
bedömning att parallellsändning av TV 4 AB:s analoga
program i det digitala marknätet för närvarande inte
torde alstra några särskilda intäkter mot bakgrund
av att annonsörernas intresse av att sända reklam i
TV 4 AB:s analoga program är en följd av att
reklamutsändningen når hela landet. Att programmet
även sänds parallellt i det digitala marknätet
saknade enligt utskottet betydelse eftersom målet
att nå ut till alla hushåll redan är uppfyllt genom
marksändningen och parallellsändningen via satellit.
Som regeringen framhållit var det därför motiverat
att den rörliga delen av koncessionsavgiften tills
vidare beräknas även på annonsintäkter från
sändningar i det digitala marknätet som i huvudsak
överensstämmer med sändningar som sker med stöd av
tillstånd att sända med analog sändningsteknik.
Utskottet gjorde vidare samma bedömning som
regeringen när det gäller generalitetsprincipen.
Avgiftsskyldigheten för sändningar i det digitala
marknätet gällde enligt förslaget endast sådana
sändningar som i huvudsak överensstämmer med dem som
sänds analogt med ensamrätt att sända reklam i hela
landet, och dessa sändningar kan inte anses alstra
särskilda reklamintäkter. Avgiften kunde enligt
utskottet därför inte anses strida mot generalitets-
principen.
I likhet med regeringen ansåg utskottet inte
heller att förslaget innebar ett otillåtet
statsstöd, mot bakgrund av att TV 4 AB:s
konkurrenter i det digitala marknätet inte har en
särställning som liknar den som TV 4 AB har när det
gäller den analoga sändningen och
parallellsändningen och som är motivet för att
koncessionsavgift över huvud taget tas ut.
Mot denna bakgrund tillstyrkte utskottet
regeringens förslag och avstyrkte bl.a. den nämnda
motionen.
Avslutningsvis ville utskottet emellertid erinra
om vad utskottet anförde våren 2001 om att starka
skäl mot bakgrund av en ökad andel av digitala
sändningar talar för en åtskillnad när det gäller
reklamintäkter som härrör från analoga respektive
digitala sändningar. Utskottet ville understryka
vikten av att beredningsarbetet med anledning av den
grundliga översyn av reglerna för
koncessionsavgiften som begärdes i sammanhanget och
som regeringen nu beslutat om bedrivs skyndsamt.
Utredning
Regeringen beslutade den 14 mars 2002 att en
särskild utredare skall göra en översyn av reglerna
för koncessionsavgift på televisionens område (dir.
2002:44). Utredaren skall beskriva förändringarna
inom TV-området och analysera vilka konsekvenser
utvecklingen haft för konkurrenssituationen på TV-
reklammarknaden. Utredaren skall också analysera hur
konkurrenssituationen på TV-reklammarknaden kan
komma att påverkas av skiftet från analog till
digital sändningsteknik. Slutligen skall utredaren
överväga behovet av att ändra reglerna för
koncessionsavgift på TV-området, dels beträffande
avgiftsskyldigheten, dels beträffande avgiftens
storlek och hur avgiften skall beräknas.
I direktiven framhålls bl.a. att digitaliseringen
av marknätet kan få till effekt att flera
reklamfinansierade TV-kanaler får samma räckvidd som
TV 4. I takt med att tillgången till och
användningen av de digitala marksändningarna ökar
kan TV 4 AB:s särställning som rikstäckande reklam-
TV-kanal komma att förändras. Om utredaren kommer
fram till att avgiftsskyldighet fortsatt är
motiverad skall utredaren föreslå hur stor avgiften
skall vara och hur den skall beräknas för att fylla
avsedd konkurrensreglerande funktion.
Uppdraget skall redovisas senast den 30 april
2003.
Utskottets ställningstagande
Som redovisats ovan kommer
utredningen om en översyn av
reglerna för koncessionsavgift på
televisionens område, som
tillkallats på riksdagens begäran,
inom kort att redovisa sitt uppdrag.
Detta arbete bör enligt utskottets
mening inte föregripas. Motion K373
(yrkande 8) avstyrks därför.
Granskningsnämnden för radio och TV
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker en motion om att
verksamheten vid Granskningsnämnden för radio
och TV bör utvärderas. Jämför reservation 9.
Motionen
I motion 2002/03:K373 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)
yrkas att riksdagen begär att regeringen genomför en
allsidig och relevant utvärdering av verksamheten
hos Granskningsnämnden för radio och TV (yrkande 2).
Enligt motionärerna är det viktigt att statliga
myndigheter seriöst ägnar sig åt det som de är
tillsatta att sköta. Motionärerna anser att det
finns en risk för att granskningen över en
tidsperiod leder till avtrubbning vid de olika
bedömningarna. Därför borde det nu vara dags att
genomföra en allsidig och relevant utvärdering av
Granskningsnämndens verksamhet. Det bör enligt
motionärerna ges regeringen till känna.
Bakgrund
Gällande regler, m.m.
Enligt 9 kap. 2 § radio- och TV-lagen övervakar
Granskningsnämnden för radio och TV genom granskning
i efterhand om sända program står i överensstämmelse
med lagen och de villkor som kan gälla för
sändningarna.
Granskningsnämndens verksamhet regleras i
förordningen (1994:728) med instruktion för
Granskningsnämnden för radio och TV.
Enligt 1 § har nämnden till uppgift att utöva
tillsyn över efterlevnaden av regler för
sändningarnas innehåll i fråga om ljudradio- och TV-
sändningar till allmänheten. I granskningen ingår
kontroll av den som på grund av tillstånd enligt 2
kap. 2 § första och tredjefemte styckena radio- och
TV-lagen (1996:844) har rätt att sända ljudradio-
och TV-program, utövar denna rätt i enlighet med det
tillstånd för programverksamheten som gäller.
Nämnden skall också följa innehållet i utländska
ljudradio- och TV-sändningar som riktas till den
svenska allmänheten.
Vidare sägs i 4 § att nämnden granskar program
efter anmälan eller på eget initiativ.
Nämnden skall enligt 6 § se till att information
om beslut av större vikt eller principiell betydelse
sprids till allmänheten.
Granskningsnämnden har vidare i uppgift att bedöma
om SVT:s, SR:s, UR:s och TV 4:s
uppföljningsrapporter ger statsmakterna och
allmänheten tillräcklig information om hur
programföretagen levt upp till de krav och syften
som regeringen angett i sändningstillstånden.
Nämnden publicerar också regelbundet rapporter och
informationsmaterial.
Tidigare riksdagsbehandling
Under riksmötet 1999/2000 behandlade utskottet en
motion med liknande innehåll som den nu aktuella.
Utskottet hänvisade då till regeringens redogörelse
år 1999 för behandlingen av riksdagens skrivelser
till regeringen (skr. 1998/99:75), där det anfördes
att det inom Kulturdepartementet pågick en översyn
av myndighetsstrukturen på medieområdet. Vidare
anförde utskottet att det, enligt vad
kulturministern hade framhållit i riksdagen den 24
februari 2000 när det gällde det pornografiska
utbudet i televisionen, pågick en analys av
lagstiftning, regelverk och tillämpning inom
Regeringskansliet. Regeringen skulle återkomma så
snart analysen var klar. Utskottet ansåg att detta
arbete borde avvaktas och avstyrkte motionen.
Även under det därpå följande riksmötet behandlade
konstitutionsutskottet en liknande motion. Utskottet
vidhöll sin inställning att pågående arbete med
myndighetsstruktur och pornografifrågan borde
avvaktas och avstyrkte motionen (bet. 2000/01:KU18
s. 36).
Konstitutionsutskottet behandlade också en
liknande motion under föregående riksmöte. Utskottet
vidhöll sitt tidigare ställningstagande och
avstyrkte motionen (bet. 2001/02:KU33 s. 25).
Övrigt
I budgetpropositionen för 2002 anförde regeringen
att verksamheterna inom Granskningsnämnden för radio
och TV, Statens biografbyrå samt
Våldsskildringsrådet fyller en viktig funktion i
strävandena att motverka skadligt medieinnehåll
(prop. 2001/02:1, utg.omr. 17, s. 119). Regeringen
erinrade om att Våldsskildringsrådet sprider kunskap
och medvetenhet om dessa frågor genom sin verksamhet
samt att Granskningsnämnden och Biografbyrån har i
uppgift att övervaka efterlevnaden av de
bestämmelser som rör våldsskildringar och pornografi
i radio och TV respektive film. Enligt regeringen
var regelverken föremål för överväganden.
När det gäller politikens inriktning under 2003
avseende skadligt medieinnehåll anför regeringen i
budgetpropositionen att arbetet med att modernisera
uppdraget till Våldsskildringsrådet kommer att
breddas och intensifieras (prop. 2002/03:1, utg.omr.
17, s. 101).
Utskottets ställningstagande
Utskottet är inte berett att i enlighet med vad som
anförs i motion K373 (yrkande 2) förorda en
utvärdering av Granskningsnämndens verksamhet.
Motionen bör därför avslås i berörd del.
Sändningar i TV 4
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker en motion om utökad
textning av program i
TV 4. Någon åtgärd från riksdagens sida är
enligt utskottet inte påkallad. Med
hänvisning till tidigare bedömning avstyrker
utskottet vidare en motion om regionala
sändningar i TV 4. Jämför reservation 10.
Textade program i TV 4
Motionen
I motion 2002/03:K404 av Roger Karlsson (c) yrkas
att riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det i TV 4:s nya
sändningstillstånd från 2005 skall framgå att alla
program som sänds i TV 4 skall vara textade senast
år 2010. Motionären påpekar att gällande
sändningstillstånd endast kräver att TV 4 skall göra
stora underhållningsprogram och svensk dramatik
tillgängliga. Vidare anför motionären att FN:s
standardregler framhåller att staterna skall se till
att massmedier är tillgängliga för människor med
funktionsnedsättning. Han pekar också på att den
nationella handlingsplanen för handikappolitiken
konstaterar att de krav som ställs på public
service-bolagen skall vara vägledande även för
kommersiella TV-bolag.
Bakgrund
Sändningstillstånd
Regeringen beslutade den 20 december 2001 om
sändningstillstånd för Sveriges Television AB (SVT
för perioden den 1 januari 2002 t.o.m. den 31
december 2005. Som villkor för sändningarna anges
bl.a. att SVT:s insatser för att göra programmen
tillgängliga för funktionshindrade skall öka under
tillståndsperioden jämfört med år 2001 (14 §). Minst
50 % av sändningstiden för förstagångssändningar med
svenskt ursprung bör vara textad vid utgången av
tillståndperioden.
Samma dag beslutade regeringen också om tillstånd
för TV 4 AB att sända rikstäckande marksänd
television med analog teknik. Under 5 § i
tillståndet anges som villkor att TV 4 skall göra
stora underhållningsprogram och svensk TV-dramatik
tillgängliga för funktionshindrade i minst samma
omfattning som under 1996. Verksamheten för
funktionshindrade skall under tillståndsperioden
utökas i den mån nya tekniska förutsättningar gör
detta möjligt inom ramen för oförändrade kostnader.
Tidigare riksdagsbehandling
I proposition 1999/2000:79 Från patient till
medborgare en nationell handlingsplan för
handikappolitiken föreslog regeringen nationella mål
och inriktning för handikappolitiken. Härvid bedömde
regeringen att statens insatser för ökad
tillgänglighet till kultursektorn för
funktionshindrade behövde förstärkas. När det gällde
TV-området ansåg regeringen att de krav som ställs
på public service-bolagen att göra programmen
tillgängliga för funktionshindrade skall vara
vägledande även för de privata TV-bolagen.
Regeringen avsåg att verka i denna riktning (a.
prop. s. 103).
I samband med socialutskottets behandling av
propositionen avlämnade kulturutskottet ett yttrande
(yttr. 1999/2000:KrU4y) När det gällde
tillgänglighet till radio och TV hänvisade
kulturutskottet till att det framgick av direktiven
för den särskilde utredaren, som då arbetade med
underlag för besluten om nya sändningstillstånd för
public service-bolagen, att en utgångspunkt i hans
arbete borde vara att radio- och TV-programmens
tillgänglighet skulle öka. Utredaren skulle
undersöka om det behövde ställas ytterligare krav på
programföretagen i detta hänseende och föreslå hur
sådana krav i så fall skulle utformas. Vidare
förutsatte utskottet att utredaren skulle lägga fram
ett sådant underlag som gjorde det möjligt för den
parlamentariska beredningsgruppen, som skulle
bearbeta utredarens förslag, att ange vilka krav som
skulle kunna ställas på SVT för att synskadade,
andra läshandikappade, hörselskadade och döva skulle
få bättre möjligheter att ta del av SVT:s
programutbud under den kommande tillståndsperioden.
Utskottet ansåg mot bakgrund av det anförda att
något tillkännagivande till regeringen om hörbara
textremsor och ökad medietillgänglighet för
funktionshindrade, som begärdes i fyra motioner,
inte var påkallat.
Socialutskottet ställde sig bakom regeringens
inriktning på området och såg positivt på att
statens insatser för ökad tillgänglighet för
funktionshindrade till kultursektorn förstärktes
(bet. 1999/2000:SoU14 s. 62). I övrigt delade
utskottet kulturutskottets bedömningar och avstyrkte
motionerna.
Under föregående riksmöte behandlade
kulturutskottet motioner som rörde Sveriges
Televisions AB:s programtextning (2001/02:KrU11 s.
21 f.). Utskottet erinrade om sitt ställningstagande
våren 2001. Då instämde utskottet i den uppfattning
som framfördes av regeringen i proposition
2000/01:94 Radio och TV i allmänhetens tjänst
20022005 och i då aktuella motioner som syftade
till att andelen textade program av det totala
rikssända utbudet med svenskt ursprung skulle öka
påtagligt. Utskottet utgick från att andelen textade
förstagångssända program med svenskt ursprung skulle
öka till minst hälften under den kommande
tillståndsperioden (bet. 2000/01:KrU8 s. 32). Vidare
påpekade utskottet att det ankommer på
Granskningsnämnden att tillse att programföretaget
efterlever villkoren i sändningstillståndet.
Utskottet ansåg sig också kunna utgå från att den
ännu icke tillsatta parlamentariska kommitté som
skall få i uppgift att förbereda sändningstillstånd
för tiden efter år 2005 följer upp det aktuella
sändningsvillkoret samt att kommittén tar ställning
till om ytterligare utökning av programtextningen
skall aktualiseras inför nästa tillståndsperiod.
Därmed ansåg utskottet att riksdagen inte nu borde
göra något uttalande i denna fråga. Motionerna
avstyrktes.
Övrigt
Regeringen anför i skrivelsen 2002/03:25 Uppföljning
av den Nationella handlingsplanen för
handikappolitiken när det gäller sina fortsatta
insatser på radio- och TV-området att det är
angeläget att radio- och TV är tillgängligt för alla
(s. 65). Regeringen framhåller att
teknikutvecklingen kan innebära att tillgängligheten
till TV- och radioprogram ökar i framtiden och
regeringen följer noggrant utvecklingen på området.
Vidare anför regeringen att den avser att tillsätta
en parlamentarisk kommitté som får i uppdrag att
utifrån en bred och djupgående omvärldsanalys göra
en samlad översyn av public service-uppdraget och
public service-företagens förutsättningar att
uppfylla detta uppdrag i en ny och föränderlig
mediesituation. Uppdraget har aviserats i
propositionen om en radio och TV i allmänhetens
tjänst (prop. 2000/01:94, bet. 2000/01:KrU8, rskr.
2000/01:268).
Vid en muntlig information inför utskottet har
Kulturdepartementet upplyst att kommittén om en
samlad översyn av public service-uppdraget inom kort
skall tillkallas.
Kulturminister Marita Ulvskog har i svar den 5 mars
2003 anfört följande på en skriftlig fråga
(2002/03:555) gällande vad hon avser att göra för
att det i kommande sändningstillstånd för TV 4 skall
framgå att antalet förstagångssända svenska TV-
program successivt skall öka och senast år 2010 vara
textade i samtliga fall. Hon anför att regeringen
har för avsikt att genom tilläggsdirektiv ge Radio-
och TV-lagsutredningen (Ku 2000:01) i uppdrag att
bl.a. överväga behovet av lagändringar för att
förbättra tillgängligheten till TV-program för
personer med funktionshinder. Vidare kommer
Kulturdepartementet att i god tid inleda
diskussioner med TV 4 när det gäller utformningen av
nya tillståndsvillkor. Kulturministern kommer att
verka för att frågor som rör förbättrad
tillgänglighet för olika grupper av
funktionshindrade lyfts fram i beredningsarbetet
inför en ny tillståndsperiod.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att riksdagen har ställt sig
bakom regeringens mål för handikappolitiken att när
det gäller TV-området skall de krav som ställs på
public service-bolagen att göra programmen
tillgängliga för funktionshindrade vara vägledande
även för de privata TV-bolagen. Som redovisats ovan
anges i gällande sändningstillstånd för TV 4 AB att
verksamheten för funktionshindrade skall utökas
under tillståndsperioden i den mån nya tekniska
förutsättningar gör detta möjligt inom ramen för
oförändrade kostnader. Utskottet utgår från att
regeringen inför kommande tillståndsperiod följer
upp det aktuella villkoret för sändningarna samt tar
ställning till om ytterligare krav på
programtextning bör aktualiseras. Någon åtgärd från
riksdagens sida i enlighet med vad som anförs i
motion K404 är därför inte påkallad. Motionen bör
således avslås.
Regionala sändningar i TV 4
Motionen
I motion 2002/03:K417 av Rune Berglund m.fl. (s)
yrkas att riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om avtal med TV 4
om regionala sändningar. Motionärerna anför att TV 4
under förra året beslutade att lägga ned de
regionala sändningarna i Jämtlands län. Anledningen
till detta uppgavs enligt motionärerna vara
bristande lönsamhet. En ny sändningsplats öppnades i
Gävle. I och med detta uppfyller TV 4 vad som sägs i
avtalet om att regionala sändningar skall ske från
minst 16 områden. Motionärerna anser att det som
hänt visar på behovet av att staten i avtalen om
sändningstillstånd bör reglera i vilka områden som
regionala sändningar skall ske. Vidare framhåller
motionärerna att det behövs en lokal nyhetsbevakning
som motvikt till den alltför Stockholmsfixerade
mediebevakningen som riksmedierna ägnar sig åt. För
en levande samhällsdebatt är det enligt motionärerna
viktigt, även i glesbygd, att det finns olika
aktörer på mediemarknaden. Motionärerna anser att
detta bör regleras i avtal mellan staten och dem som
beviljas sändningstillstånd.
Bakgrund
Gällande regler, m.m.
För att sända TV-program med hjälp av radiovågor på
frekvens under tre gigahertz krävs enligt 2 kap. 1
och 2 §§ radio- och TV-lagen tillstånd av
regeringen. Efter en ändring av 3 kap. 2 §, som
trädde i kraft den 1 juli 1997 (prop. 1996/97:101,
bet. 1996/97:KU19, rskr. 1996/97:208), föreskrivs i
lagen att villkor för sändningstillstånd får avse
bl.a. skyldighet att regionalt sända och producera
program.
Som villkor för TV 4 AB:s sändningstillstånd för
perioden den 1 januari 2002den 31 december 2005
gäller bl.a. att bolaget regionalt skall sända och
producera program i minst samma antal områden och i
minst samma omfattning som under år 1996. I avtalet
med TV 4 som gällde vid den tiden fanns inga direkta
krav på regionala sändningar. TV 4 åtog sig ensidigt
att upprätta redaktioner i Malmö, Göteborg och
Norrland. Detta åtagande uppfylldes inte, utan TV 4
valde att i stället träffa avtal med ett flertal
lokala TV-stationer om att sända regionala program
på fasta tider i TV 4:s sändningar (se prop.
1996/97:101).
Tidigare riksdagsbehandling
Vid riksmötet 1997/98 behandlade utskottet en motion
om regionala aspekter i koncessionsgivningen
avseende bl.a. TV 4. Utskottet, som avstyrkte
motionen, hänvisade till att tillståndsvillkoren för
TV 4 innehåller klara krav på regional verksamhet.
Mot denna bakgrund saknades enligt utskottets mening
anledning för riksdagen att göra ett
tillkännagivande till regeringen om behovet av
regionala aspekter i koncessionsgivning (bet.
1997/98:KU16).
Under föregående riksmöte behandlade utskottet en
motion med ett liknande innehåll som den nu
aktuella. Utskottet vidhöll sin tidigare bedömning
och avstyrkte motionen (bet. 2001/02:KU33 s. 31).
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller alltjämt sin tidigare bedömning
och avstyrker motion K417.
Digital radio
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avslår en motion om digital radio
med hänvisning till pågående
utredningsarbete. Jämför reservation 11.
Motionen
I motion 2002/03:K333 av Kent Olsson m.fl. (m) yrkas
att riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om digital radio
(yrkande 6 delvis). Motionärerna anför bl.a. att
regeringen inte kan göra mycket åt priset på
mottagare, men utbudet styrs av politiska regler.
Enligt motionärerna är det viktigaste vilka villkor
som ställs upp för den privata radions deltagande.
Långa tillståndsperioder och möjligheter att
förändra programutbud och ägande är av avgörande
betydelse. Motionärerna anser att långsiktighet och
förutsebarhet måste vara grundläggande i
utarbetandet av en ny ordning för digital radio.
Vidare anför motionärerna att det fortsatta arbetet
inte får låsas fast vid enbart en av möjliga
standarder och tekniker. Den i dag valda tekniken
måste förutsättningslöst prövas mot såväl nätradio
som sändningar via 3 G eller andra mobiltelefonnät.
Bakgrund
Utredning
Riksdagen beslutade år 1995 att Sveriges Radio (SR),
Utbildningsradion (UR) och privata programföretag,
efter särskilda beslut av regeringen, skulle få
påbörja försök med digitala radiosändningar (prop.
1994/95:170, bet. 1994/95:KU47, rskr. 1994/95:369).
Som motiv för beslutet anfördes bl.a. att den
digitala tekniken ger bättre ljudkvalitet,
effektivare utnyttjande av frekvensutrymme, större
tålighet mot störningar och möjlighet att sända
bilder och text i radio. I samband med
riksdagsbeslutet uttalades att verksamheten skulle
utvärderas sedan mottagare funnits på marknaden
några år och företagen och allmänheten hade fått
erfarenheter av den nya tekniken.
Regeringen beslutade den 8 november 2001 att
tillkalla en särskild utredare, som i ett första
steg skulle kartlägga och analysera situationen för
den digitala distributionen av radio i Sverige och i
utlandet (dir. 2001:88). Utredaren skulle bl.a.
behandla frågor som rör den tekniska utvecklingen,
programutbud, frekvensfördelning, ekonomiska
aspekter, andra distributionsmetoder för digital
ljudradio än DAB (Digital Audio Broadcasting).
Grundlagsfrågor skulle inte behandlas.
I ett andra steg skulle utredaren analysera den
digitala radions framtidsförutsättningar. I detta
andra skede skulle parlamentarisk medverkan komma
att krävas. Regeringen avsåg att återkomma i frågan
om analysens omfattning och inriktning samt om sådan
kompletterande medverkan.
Utredningen, som antagit namnet
Digitalradioutredningen, avlämnade i april 2002
delbetänkandet Digital radio Kartläggning och
analys (SOU 2002:38).
Regeringen har därefter den 19 juni 2002 utfärdat
tilläggsdirektiv till utredningen som fr.o.m. denna
dag skall utföra sitt arbete som en parlamentarisk
kommitté (dir. 2002:85). Kommittén skall med
utgångspunkt i vad som framkommit i delbetänkandet
göra en samlad analys av den digitala radions
framtidsförutsättningar, ta ställning till den
digitala radions framtid samt lämna förslag till
lagändringar och andra åtgärder som följer av
kommitténs överväganden. Grundlagsändringar skall
dock inte föreslås. Uppdraget skall vara slutfört
den 30 maj 2003.
Tidigare riksdagsbehandling
Kulturutskottet behandlade under föregående riksmöte
motioner som rörde frågor om att en
digitalradiokommitté borde tillsättas samt om
åtgärder för att rädda Sveriges Radios (SR)
nuvarande digitala sändningar (bet. 2001/02:
KrU11 s. 2830).
När det gällde den första frågan utgick utskottet
från att regeringen snarast, dvs. i god tid före
valet hösten 2002, skulle utse de parlamentariker
som skulle medverka i den andra etappen av
Digitalradioutredningens arbete. Med hänvisning till
det anförda avstyrkte utskottet motionerna.
I fråga om den andra frågan framhöll utskottet att
regeringen den 20 december 2001 beslutade om ett
kompletterande sändningstillstånd för SR med rätt
att sända ljudradio med digital teknik. Tillståndet
gäller fr.o.m. den
1 januari 2002 t.o.m. den 31 december 2005, eller
till dess att regeringen har fattat beslut om den
framtida användningen av frekvensutrymme för digital
ljudradio. Utskottet konstaterade vidare att det av
de anslagsvillkor för år 2002 som gäller för SR
framgår att programföretaget i avvaktan på
regeringens ställningstagande till resultaten av den
tillsatta Digitalradioutredningen skall minska
kostnaderna för de digitala sändningarna. Därefter
konstaterade utskottet att de digitala sändningarna
fortgick om än på en lägre ekonomisk nivå än vad som
gällde under föregående tillståndsperiod. Utskottet
framhöll att programföretaget, dvs. SR, ansvarar
självt för sändningarna under den tid som nämndes i
den aktuella motionen. Något särskilt riksdagens
uttalande om att regeringen skulle rädda SR:s
digitala sändningar till dess att
Digitalradioutredningen lämnat förslag om den
digitala radions framtid torde enligt utskottet inte
vara påkallat. Därmed avstyrkte utskottet motionen.
Utskottets ställningstagande
Som redovisats ovan skall Digitalradioutredningen
inom kort redovisa sitt uppdrag. Detta arbete bör
enligt utskottets mening inte föregripas. Motion
K333 (yrkande 6 delvis) avstyrks därför i berörd
del.
Must carry-skyldigheten
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker en motion om begränsning
av must carry-skyldigheten. Jämför
reservation 12.
Motionen
I motion 2002/03:K333 av Kent Olsson m.fl. (m) yrkas
att riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om begränsning av must
carry-principen (yrkande 11). Enligt motionärerna
finns ingen anledning att ålägga kabelägare att
kostnadsfritt distribuera kommersiella program. De
anser vidare att det kan ifrågasättas om dagens
omfattande must carry-skyldighet är förenlig med
yttrandefrihetsgrundlagen. Motionärerna anför att
kravet på allmänhetens tillgång till allsidig
information måste anses tillgodosett genom att de
licensbetalda public service-kanalerna SVT 1 och SVT
2 omfattas av must carry-skyldigheten. Must carry-
regeln bör enligt motionärerna därför begränsas till
enbart public service-kanalerna.
Bakgrund
Gällande bestämmelse
I 8 kap. 1 § radio- och TV-lagen finns regler om
skyldighet att vidarebefordra vissa sändningar i
kabelnät, s.k. must carry. Skyldigheten gäller sedan
den
1 februari 1999 TV-sändningar som sker med tillstånd
av regeringen, dock högst tre samtidigt sända TV-
program från tillståndshavare vars verksamhet
finansieras genom TV-avgiftsmedel samt högst ett
program från andra tillståndshavare. Skyldigheten
gäller endast för sändningar för vilka
sändningstillståndet har förenats med krav på
opartiskhet och saklighet samt ett villkor om ett
mångsidigt programutbud där det skall ingå nyheter.
Program som har sänts ut med endast digital teknik
behöver endast sändas vidare med samma teknik i
kabelnäten.
Tidigare riksdagsbehandling
I samband med riksdagens behandling av förslaget
till nu gällande regel om s.k. must carry-skyldighet
i radio- och TV-lagen avstyrkte
konstitutionsutskottet två motionsyrkanden som tog
sikte på att skyldigheten att vidarebefordra program
inte skulle omfatta fler program än de som
finansieras genom TV-avgift, dvs. SVT 1 och SVT 2
(bet. 1998/99:KU6). Utskottet konstaterade att det i
3 kap. 1 § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen
stadgas att friheten enligt första stycket att sända
program genom tråd inte hindrar att det i lag
meddelas föreskrifter i fråga om skyldighet för
nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i den
utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens
intresse av tillgång till allsidig upplysning. Det
fanns enligt utskottet således ett uttryckligt
grundlagsstöd för bestämmelsen om sändningsplikt i 8
kap. 1 § radio- och TV-lagen. Grundlagsstödet
förutsätter dock att vidaresändningar behövs med
hänsyn till allmänhetens tillgång till allsidig
upplysning. Enligt utskottets mening innebar
regeringens förslag att skyldigheten att
vidarebefordra TV-sändningar i kabelnät skulle få en
rimlig omfattning när de digitala sändningarna i
marknät inleddes.
Utskottet har därefter vid riksmötena 1999/2000,
2000/01 och 2001/02 vidhållit sin tidigare bedömning
och avstyrkt motionsyrkanden om begränsningar av
must carry-skyldigheten (bet. 1999/2000:KU15,
2000/01:KU18 och 2001/02:KU33).
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning att
gällande skyldighet att vidarebefordra TV-sändningar
i kabelnät har en rimlig omfattning. Motion K333
(yrkande 11) avstyrks därför.
Presstöd
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motioner om avveckling
eller minskning av presstödet. Därutöver
avstyrker utskottet motioner som rör det
särskilda distributionsstödet för
lördagsutdelning samt om tröskeleffekt för
lågfrekventa tidningar och riksspridning.
Vidare avstyrker utskottet motionsyrkanden om
stöd till invandrartidningar och om
tvåspråkiga medier med hänvisning till att
någon åtgärd från riksdagens sida inte är
påkallad. Utskottet är inte heller berett att
nu förorda en översyn av presstödet. Jämför
reservationerna 1316.
Motionerna
I motion 2002/03:K268 av Mats Einarsson m.fl. (v)
yrkas att riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som i motionen anförs om behovet av
en allsidig utredning av presstödet, antingen i
särskild ordning eller inom ramen för en bredare
massmedieutredning. Enligt motionärerna har
presstödet varit oförmöget att påverka situationen
för de delar av landet som saknar lokala medier, de
kommuner som ligger i medieskugga. Motionärerna
anser att andra problem med presstödet är följande.
Presstödet är inriktat på stöd till andratidningar
definierade i upplagetermer, trots att
annonsintäkter i regel är viktigaste inkomstkällan.
Vidare bör det prövas om presstödet kan vara
kvalitativt inriktat i stället för kvantitativt.
Kravet på att tidningar som uppbär presstöd skall
vara heltäckande kan också behöva omprövas, eftersom
många typer av material många gånger nås enklare och
snabbare via text-TV eller Internet.
Presstödsreglerna bör därutöver anpassas för att
motverka utarmning av tidningar som särskilt vänder
sig till invandrargrupper. Vidare bör presstödets
anpassning till den tekniska utvecklingen utredas.
Motionärerna påpekar också att en lösning för
andratidningar ibland har varit att den ledande
tidningen har köpt konkurrenten och samordnat det
redaktionella materialet, men fortsatt utgivningen
med en särskild redaktion för den mindre tidningen.
Enligt motionärerna bör det övervägas om presstödet
skall stödja sådana lösningar för att rädda
tidningar som annars inte skulle överleva.
Motionärerna anser att dessa och andra problem som
hänger samman med dagens presstödsregler bör utredas
i en parlamentarisk utredning med uppgift att lägga
fram förslag som anpassar den statliga
mediepolitiken till dagens och morgondagens
verklighet i syfte att garantera den fria pressen,
mångfalden och den journalistiska kvaliteten som ett
av demokratins fundament.
I motion 2002/03:K289 av Kurt Kvarnström m.fl. (s)
yrkas att riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om lördagsutdelning
av tidningar. Enligt motionärerna har flera
tidningar aviserat att lördagsutdelningen har blivit
alldeles för dyr och att man överväger att upphöra
med den. Detta gäller speciellt tidningar på
landsorten. Denna utveckling bör enligt motionärerna
ses över.
I motion 2002/03:K333 av Kent Olsson m.fl. (m) yrkas att
riksdagen beslutar att avveckla presstödet i
enlighet med vad i motionen anförs (yrkande 7).
Enligt motionärerna har tidningarna anpassat sig
efter presstödet och blivit permanent beroende av
det. Följden har blivit att ekonomiska problem inte
har åtgärdats. Motionärerna anser att presstödet
också innebär att konkurrensvillkoren gentemot icke-
presstödstidningar snedvrids.
I motion 2002/03:K373 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)
yrkas att riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag enligt vad i motionen anförs om regler
beträffande tröskeleffekt för lågfrekventa tidningar
och riksspridning (yrkande 3). Enligt motionärerna
bör sådana tidningar vars upplaga tillfälligt
understiger 7 000, men inte 6 500 exemplar, få
bibehållet presstöd under två år.
I motion 2002/03:K399 av Leif Björnlod och Mona
Jönsson (mp) yrkas att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening att vissa justeringar
behöver göras i presstödet i enlighet med vad som
anförs i motionen (yrkande 4). Motionärerna
framhåller att dagens urbanisering och
massmediekoncentration bl.a. innebär att en femtedel
av landets befolkning, de som bor i stor-Stockholm,
inte har egna lokala tidningar att tillgå. Vidare
påpekar motionärerna att många unga människor i dag
läser tidningar via Internet. Enligt motionärerna är
det inte rimligt att dessa utgåvor saknar presstöd.
Motionärerna anser också att en viss del av de
invandrartidskrifter, där man skriver på sitt eget
modersmål, bör skrivas på svenska. Då möjliggörs
läsning av innehållet för alla och inte endast den
egna kulturkretsen.
I motion 2002/03:K406 av Per Unckel m.fl. (m) yrkas
att riksdagen beslutar att presstödet avvecklas helt
fr.o.m. budgetåret 2004 i enlighet med vad som
anförs i motionen (yrkande 2). Motionärerna åberopar
samma skäl härför som i ovan redovisade motion K333.
I motion 2002/03:K412 av Carin Lundberg m.fl. (s)
yrkas att riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om kostnader för
distribution av dagstidningar. Enligt motionären bör
det i Presstödsnämndens uppdrag att utvärdera
distributionsstödet för dagstidningar ingå att också
noggrant följa kostnadsutvecklingen. Motionärerna
anser det dessutom vara nödvändigt att föreslå
åtgärder för att garantera utdelning av dagliga
tidningar i glesbygden.
I motion 2002/03:K423 av Marie Granlund (s) yrkas
att riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att se över
presstödsreglerna. Motionären framhåller att
tidningsmarknaden håller på att radikalt förändras
och att det börjar uppstå en monopolsituation. Det
är därför av stor vikt att presstödsreglerna ses
över för att också framöver garantera en mångfald.
Enligt motionären behöver presstödet också bli mer
flexibelt, t.ex. borde veckoslutstidningar kunna
omfattas. I dag finns också andra tidningar som
behöver stöd. Motionären nämner som exempel att ett
fåtal av invandrar- och minoritetstidningarna uppbär
presstöd.
I motion 2002/03:Sf289 av Peter Eriksson m.fl. (mp)
yrkas att riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om presstöd och
s.k. invandrartidningar (yrkande 26). Enligt
motionärerna bör regeringen, utifrån ett
demokratiperspektiv, i hanteringen av presstöd
säkerställa att s.k. invandrartidningar inte drabbas
av ett neddraget presstöd.
Vidare yrkas i motionen att riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om tvåspråkiga medier (yrkande 27). Enligt
motionärerna är tvåspråkiga medier en grundsten för
ett mångkulturellt samhälle. Regeringen bör därför
se över hur detta bäst kan finansieras,
administreras och distribueras.
I motion 2002/03:Kr372 av Lennart Kollmats m.fl.
(fp) yrkas att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om minskat
presstöd (yrkande 2). Motionärerna anser att de
särskilda skäl som fanns för att införa presstödet
inte längre är aktuella. Ett minskat anslag till
presstöd bör därför införas.
Bakgrund
Gällande regler, m.m.
Presstöd utgår enligt bestämmelserna i
presstödsförordningen (1990:524). Förordningen
innehåller bestämmelser om statens direkta stöd till
företag som ger ut dagstidningar samt bestämmelser
om stöd i vissa fall till företag som ger ut andra
tidningar.
Enligt 3 § förordningen lämnas presstöd i form av
driftsstöd och distributionsstöd.
Vidare ges särskilt distributionsstöd ut enligt
förordningen (2001:898) om sådant stöd. Enligt 1 §
förordningen kan särskilt distributionsstöd lämnas
under åren 2002, 2003 och 2004 till företag som ger
ut dagstidningar.
Stöd kan lämnas för utdelning av dagstidningar på
lördagar i gles- och landsbygdsområden (2 §).
I budgetpropositionen för 2003 framhöll regeringen
att tidningsföretagens kostnader för utdelning av
dagstidningar på lördagar i framför allt glesbygds-
och landsbygdsområden har ökat kraftigt under senare
år (prop. 2002/03:1, utg.omr. 17, s. 102). Därför
infördes den 1 januari 2002 det särskilda
distributionsstödet för sådan utdelning. Regeringen
anförde att Presstödsnämnden har fått i uppdrag att
utvärdera stödet under 2003 respektive 2004.
Enligt förordningen (2002:739) om tillfälligt
utvecklingsstöd kan sådant stöd under 20022004
beviljas företag som ger ut dagstidningar (1 §).
Stöd kan enligt 3 § lämnas för investeringar i
teknisk utrustning och programvaror samt för
investeringar i utbildning som har ett direkt
samband med detta. Investeringarna skall vara ett
led i en långsiktig strategi som bidrar till
tidningens fortlevnad.
Uppdrag till Presstödsnämnden
Regeringen beslutade den 14 juni 2001 att uppdra åt
Presstödsnämnden att kartlägga och analysera
situationen för medier som riktar sig till främst
invandrare och nationella minoriteter i Sverige
(Ku2001/1542/Me). Arbetet skulle ske i nära
samverkan med Radio- och TV-verket och Statens
kulturråd. Enligt uppdraget skulle kartläggningen i
första hand inriktas på dagstidningar, tidskrifter,
radio och TV, men även publicering på Internet borde
ingå. Kartläggningen borde främst belysa området ur
ett produktionsperspektiv, ett användarperspektiv
och ett ekonomiskt perspektiv.
Presstödsnämnden har i september 2002 avlämnat
rapporten Minoriteternas medier. Som sammanfattande
slutsats anförs bl.a. att minoriteternas medier har
viktiga funktioner i det svenska samhället. De har
enligt rapporten behov av utökat stöd, inte enbart
ekonomiskt utan även i form av samordning utveckling
och utbildning. Bland annat är det viktigt att
medierna i större utsträckning lär sig
marknadsföring och annonsförsäljning. Vidare anförs
att minoriteternas medier är på stark frammarsch i
de flesta industriländer inom och utanför EU.
Utredningen finner det angeläget att Sverige
ansluter sig till de samarbetsformer som redan
bildats samt tar egna initiativ till praktiskt
samarbete på området, framför allt inom Norden och
EU.
Tidigare riksdagsbehandling
Utskottet behandlade senast under föregående
riksmöte motioner med yrkanden om en avveckling
eller en minskning av presstödet (bet. 2001/02:KU1
s. 24 f.). Härvid hänvisade utskottet till sin
behandling av motionerna vid riksmötet dessförinnan.
Utskottet hade då konstaterat att det skett stora
förändringar i medielandskapet sedan presstödet
infördes (bet. 2000/01:KU1 s. 18). Enligt utskottets
uppfattning fanns det vidare, och skulle under
överskådlig tid alltjämt finnas, ett stort behov av
statligt stöd till dagspressen för att värna
mångfalden och främja en allsidig nyhetsförmedling
och opinionsbildning. Utskottet, som vid dåvarande
riksmöte inte fann skäl att göra någon annan
bedömning, avstyrkte motionerna i berörda delar.
Under föregående riksmöte avstyrkte utskottet
vidare, liksom vid flera tidigare tillfällen, ett
motionsyrkande som tog upp frågan om regler
beträffande tröskeleffekt för lågfrekventa tidningar
och riksspridning (bet. 2001/02:KU1 s. 22).
Utskottet anförde att det är olämpligt att man genom
att införa alltför många undantagsregler rubbar de
generella principer som ligger till grund för
reglerna om ekonomiskt stöd till dagspressen.
I fråga om motionsyrkanden som rörde frågor om
invandrar- och minoritetstidningar konstaterade
utskottet att regeringen hade gett Presstödsnämnden
i uppdrag att kartlägga och analysera situationen
för medier som riktar sig till främst invandrare och
nationella minoriteter i Sverige. Detta arbete borde
enligt utskottet inte föregripas och därmed
avstyrktes motionerna.
Övrigt
Som redovisats ovan har Kulturdepartementet vid en
muntlig information inför utskottet upplyst om att
behovet av en massmedie- eller en presstödsutredning
övervägs inom departementet.
Utskottets ställningstagande
När det gäller frågan om en avveckling eller en
minskning av presstödet vidhåller utskottet sin
tidigare bedömning att det finns ett stort behov av
statligt stöd till dagspressen för att värna
mångfalden och främja en allsidig nyhetsförmedling
och opinionsbildning. Enligt utskottets mening bör
motionerna K333 (yrkande 7), K406 (yrkande 2) och
Kr372 (yrkande 2) därför avslås.
Som redovisats ovan kan ett särskilt
distributionsstöd lämnas för utdelning av
dagstidningar på lördagar i gles- och
landsbygdsområden under åren 2002, 2003 och 2004.
Vad som anförs i motion K289 synes därmed vara
tillgodosett. Motionen bör således avslås. Någon
åtgärd med anledning av vad som anförs i motion K412
rörande Presstödsnämndens uppdrag att utvärdera det
särskilda distributionsstödet synes enligt
utskottets mening inte vara påkallad. Även denna
motion avstyrks därför.
I fråga om regler beträffande tröskeleffekt för
lågfrekventa tidningar och riksspridning anser
utskottet alltjämt att det är olämpligt att man
genom att införa alltför många undantagsregler
rubbar de generella principer som ligger till grund
för reglerna om ekonomiskt stöd till dagspressen.
Motion K373 (yrkande 3) avstyrks därför.
I motion Sf289 tas upp frågor som rör presstöd
till invandrartidningar och utveckling av
tvåspråkiga medier (yrkandena 26 och 27). Som
redovisats ovan har Presstödsnämnden i september
2002 redovisat sitt uppdrag från regeringen att
kartlägga och analysera situationen för medier som
riktar sig till främst invandrare och nationella
minoriteter i Sverige. Utskottet utgår från att
berörda frågor nu följs upp inom Regeringskansliet.
Någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av
vad som anförs i den nämnda motionen är enligt
utskottets mening inte påkallad. Motionen avstyrks
därför i berörda delar.
Utskottet vill framhålla att det är åtta år sedan
den senaste översynen av presstödet presenterades.
Under tiden därefter har medielandskapet genomgått
stora förändringar. Bilden av att storstädernas
förorter befinner sig i medieskugga blir vidare allt
tydligare. Detta innebär att det i dessa områden i
allt större utsträckning saknas egna medier och
lokal nyhetsbevakning. En annan oroande tendens är
enligt utskottets mening att
distributionskostnaderna kraftigt har ökat under
senare år, vilket framför allt drabbar landsbygds-
och glesbygdsområdena. Utskottet vill understryka
att detta är oroande tecken när det gäller
möjligheterna att genom presstödet värna om
mångfalden och främja en allsidig nyhetsförmedling
och opinionsbildning. Utskottet förutsätter att vad
som nu anförts utgör sådana omständigheter som
beaktas i de överväganden som för närvarande görs
inom Kulturdepartementet rörande behovet av en
presstödsutredning. Utskottet vill dock inte
föregripa dessa överväganden och är därför inte
berett att för närvarande förorda en mer
övergripande översyn av presstödet. Motionerna K268,
K399 (yrkande 4) och K423 avstyrks därför.
Presstödsnämnden och
Taltidningsnämnden
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker en motion om avveckling
av Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden.
Jämför reservation 17.
Motionen
I motion 2002/03:K406 av Per Unckel m.fl. (m) yrkas
att riksdagen beslutar att Presstödsnämnden och
Taltidningsnämnden avvecklas fr.o.m. budgetåret 2004
och att bevakningsuppgifter avseende ännu
återstående lån m.m. övertas av Kammarkollegiet i
enlighet med vad som anförs i motionen (yrkande 3).
Bakgrund
Presstödsnämndens huvudsakliga uppgift är att
fördela det statliga stödet till dagspressen.
Taltidningsnämndens huvudsakliga uppgift är att
fördela det statliga stödet till radio- och
kassettidningar.
Utskottet behandlade senast under föregående
riksmöte ett motionsyrkande om att avveckla
Presstödsnämnden (bet. 2001/02:KU1). Utskottet
konstaterade att förslaget var en följd av att
motionärerna ansåg att presstödet skulle avvecklas.
Eftersom utskottet inte delade motionärernas
uppfattning saknades enligt utskottet skäl att
avveckla Presstödsnämnden. Motionen avstyrktes
därför i denna del.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar inte uppfattningen i motion K406
(yrkande 3) att Presstödsnämnden och
Taltidningsnämnden bör avvecklas. Motionen avstyrks
därför i berörd del.
Stöd till radio- och kassettidningar
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motioner som rör stödet
till radio- och kassettidningar.
Motionerna
I motion 2002/03:K303 av Marietta de Pourbaix-Lundin
(m) yrkas att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om behovet av
ett gemensamt system för produktion, distribution
och konsumtion av dagstidningar på talkassett.
Motionären anför att det är viktigt att statliga
satsningar på områden som rör läshandikappades
tillgång till digital information, talböcker,
taltidningar, radioprogram, myndighetsinformation
m.m., för att bli ekonomiskt försvarbara, sker i
samverkan när det gäller både produktionsteknik och
uppspelningsteknik hos användarna. Enligt motionären
skall varje myndighet inte utveckla egna system.
I motion 2002/03:K356 av Birgitta Sellén (c) yrkas
att riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att bidraget till
Radiotidningen räknas upp när regeringen lägger fram
nästa budgetförslag. Motionären framhåller att
förutsättningarna när dagstidningarna började ge ut
Radiotidningen 1989 var att de skulle få full
kostnadstäckning för verksamheten som går ut på att
ge läshandikappade samma demokratiska rättigheter
som andra. Schablonersättningen är enligt motionären
beräknad på 1999 års kostnader och har inte räknats
upp under de senaste tre åren, trots löneökningar
och övriga ökade kostnader. Regeringen bör se över
dessa kostnader och göra en uppräkning av bidraget
till Radiotidningen.
I motion 2002/03:K413 av Göran Norlander och Agneta
Lundberg (s) framförs ett liknande yrkande som tar
sikte på en översyn av det schablonsystem för
radiotidningar som finns i dag.
Bakgrund
Bidrag för utgivning av radio- och kassettidningar
lämnas enligt förordningen (1988:582) om statligt
stöd till radio- och kassettidningar.
Enligt 9 § bestämmer Taltidningsnämnden storleken
på stödet för utgivning av en radio- eller
kassettidning. Stödet får även omfatta kostnader för
marknadsföring och abonnentutbildning.
Stödet för radio- och kassettidningar skall, med
undantag av radiosända talsyntestidningar för
synskadade, bestämmas med användning av schabloner
som beaktar skillnader mellan olika tidningar.
Nämnden kan ge undantag från schablonen om en
radiotidning på grund av geografiska förhållanden i
utgivningsområdet är tvungen att använda mer än en
sändare eller om det finns synnerliga skäl.
Vidare sägs att stödet för utgivning av radiosända
talsyntestidningar för synskadade skall ge full
kostnadstäckning för det utgivande
tidningsföretaget.
Stödet till en radio- eller kassettidning får dock
lämnas med högst 25 000 kr per abonnemang för en
dagstidning som utkommer med tre till sju nummer per
vecka och med högst 100 kr per exemplar för en
dagstidning som utkommer med ett eller två nummer
per vecka.
I budgetpropositionen för 2003 anförde regeringen
att den, med hänsyn till de snabba tekniska
förändringarna på taltidningsområdet, kontinuerligt
följer frågan om hur taltidningar kan distribueras
och tas emot i framtiden (prop. 2002/03:1, utg.omr.
17 s. 101). Taltidningsnämnden hade vid tre
tillfällen rapporterat om teknikutvecklingen på
området. Regeringen anförde att en remissbehandling
av dessa rapporter nyligen hade avslutats. Ärendet
bereds enligt regeringen fortsatt inom
Regeringskansliet.
Vidare påpekade regeringen att Taltidningsnämnden
har fått i uppdrag att följa upp den nya
ersättningsmodellen för taltidningsutgivning som
innebär att ersättningen för taltidningar baseras på
en schablonmodell i stället för, som tidigare, en
nettokostnadsprincip (a. prop. s. 103). Övergången
till den nya ersättningsmodellen sker successivt och
kommer enligt regeringen att vara fullt genomförd
efter utgången av 2002. Regeringen anförde att
Taltidningsnämnden vid två rapporteringstillfällen
kunnat konstatera att det för närvarande inte
föreligger någon risk för nedläggning av
taltidningar till följd av den nya
ersättningsmodellen. Inget har enligt regeringen
heller framkommit som tyder på att tidningarnas
kvalitet har försämrats. Taltidningsnämnden kommer
att fortsatt följa utvecklingen och vid behov
föreslå åtgärder.
Utskottets ställningstagande
Som redovisats ovan följer regeringen såväl frågan
om teknikutvecklingen på taltidningsområdet som
utvecklingen med anledning av den tillämpade
ersättningsmodellen för taltidningar. Mot denna
bakgrund är utskottet inte berett att med anledning
av vad som anförs i motionerna K303, K356 och K413
nu förorda någon ändring av reglerna om stöd till
radio- och kassettidningar eller att någon annan
åtgärd bör vidtas. Motionerna avstyrks således.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.
1. Grundläggande principer och former för
programföretags verksamhet (punkt 1)
av Gunnar Hökmark (m), Helena Bargholtz (fp),
Henrik S Järrel (m), Tobias Krantz (fp) och
Bertil Kjellberg (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionen 2002/03:K333 yrkandena 3
och 4 samt bifaller motion 2002/03:K379 yrkande 9.
Ställningstagande
Vi vill framhålla att yttrandefriheten och rätten
till fri åsiktsbildning utgör omistliga hörnstenar i
ett demokratiskt samhälle. I Europakonventionen
kommer detta till uttryck genom artikel 10, vilken
stadgar att rätten att t.ex. sända radio eller TV är
en civil rättighet, och genom artikel 6 enligt
vilken en sådan rättighet inte får begränsas utan
rättslig prövning. Enligt vår uppfattning framstår
mot denna bakgrund den svenska regleringen, som
bl.a. innebär att staten har monopol på
sändningsrätter för radio och TV utan möjlighet för
den enskilde till rättslig prövning, som oförenlig
med konventionen. Vi anser att det är angeläget att
i detta avseende stärka den enskildes
rättighetsskydd så att det bättre stämmer överens
med konventionen.
Enligt vår uppfattning skall det råda frihet att
ge ut och distribuera medieprodukter och att pröva
deras ekonomiska bärkraft. Det skall vara
mediekonsumenterna som, inom ramen för de tekniska
begränsningarna som gäller för olika medier, genom
sina val avgör vilka medier som skall ha framgång.
Vi anser att det är diskutabelt från konstitutionell
synpunkt med en skyldighet för programföretag att i
sin redaktionella verksamhet hålla sig till en i
förväg lämnad programförklaring. En sådan ordning
kan innebära en obehörig styrning av vad som yttras
i radio eller TV. Politikens roll på medieområdet
har således förändrats, eftersom det inte längre
handlar om vad som är tekniskt möjligt att
åstadkomma utan vad mediekonsumenten vill ha. Den
tekniska utvecklingen har också förändrat mediernas
kommersiella villkor.
Vi vill också framhålla att nödvändigheten av en
statlig reglering av frekvensfördelning minskar
genom att den tekniska utvecklingen möjliggör ett
effektivare utnyttjande av frekvensbanden. Därför
anser vi att framtida koncessioner inom radio och TV
skall fördelas genom ett auktionsförfarande
motsvarande det som ursprungligen tillämpades för
den privata lokalradion. Staten bör inte lägga sig i
hur frekvensbanden utnyttjas utöver de hänsyn som
behöver tas när det gäller användningsområden för
närliggande frekvensområden.
Vad vi nu har anfört bör med delvis bifall till
motionerna K333 (yrkandena 3 och 4) och med bifall
till K379 (yrkande 9) ges regeringen till känna.
2. Rikstäckande kommersiell radio (punkt 2)
av Gunnar Hökmark (m), Helena Bargholtz (fp),
Ingvar Svensson (kd), Henrik S Järrel (m), Tobias
Krantz (fp) och Bertil Kjellberg (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:K333 yrkande 5 och
2002/03:K373 yrkande 5.
Ställningstagande
Vi anser att det är viktigt att vidga
yttrandefriheten genom att öppna för såväl nya
regionala radiokanaler som fria nationella kanaler.
Enligt vår uppfattning saknas både tekniska och
demokratiska skäl för att begränsa den fria radions
utveckling. Förbudet mot kommersiella rikstäckande
kanaler motverkar möjligheten till mångfald,
samtidigt som de befintliga statliga rikstäckande
radiokanalerna inte utsätts för någon heltäckande
konkurrens. Vi vill också framhålla att det i många
andra länder finns rikstäckande radiokanaler som är
kommersiellt finansierade. Det är enligt vår mening
angeläget att det nu skapas förutsättningar för en
fri nationell radio. Vad som nu har anförts bör med
bifall till motion K333 (yrkande 5) och K373
(yrkande 5) ges regeringen till känna.
3. Massmedieutredning (punkt 3)
av Gustav Fridolin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 3. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:K399 yrkande 1.
Ställningstagande
Enligt min uppfattning tenderar utbudet på
mediemarknaden att alltmer handla om teknik och
ekonomi i stället för innehåll. En demokrati som
bristfälligt granskar det mediala utbudet,
kvaliteten och budbärarens avsikter underminerar
själva folkstyret. I likhet med vad som anförs i
motion K399 (yrkande 1) vill jag framhålla att det i
dag saknas en arena där den breda debatten kan föras
om det journalistiska utrymmet i kommersiella medier
och i public service. Inom hela det tillgängliga
medieutbudet, även i public service-kanalerna, kan
en oroande trend skönjas med en sorts fast food-
mentalitet i nyhetsutbudet. Vidare bör framhållas
att nya medier inte behöver innebära att den totala
mångfalden ökar så att fler får möjlighet att ta del
av samhällsdebatten eller i den lokala
samhällsutvecklingen. Mot denna bakgrund delar jag
motionärernas uppfattning att en bred
massmedieutredning behöver tillsättas nu. Vad som nu
anförts bör med bifall till den nämnda motionen i
berörd del ges regeringen till känna.
4. EG:s TV-direktiv (punkt 6)
av Gunnar Hökmark (m), Helena Bargholtz (fp),
Henrik S Järrel (m), Tobias Krantz (fp) och
Bertil Kjellberg (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 4. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:K333 yrkande 10.
Ställningstagande
Vi vill framhålla att EU skall arbeta för en
utvidgning av den inre marknaden och för att få bort
offentliga monopol. Det är därför oacceptabelt att
EU ställer krav på en viss sammansättning av TV-
bolagens program, t.ex. att dessa skall utgöras av
en viss andel europeiska program. TV-bolag bör
enligt vår uppfattning fritt få förfoga över
programinnehållet i enlighet med respektive lands
yttrandefrihetsrättsliga bestämmelser. Mot denna
bakgrund bör regeringen verka för att TV-direktivet
avskaffas. Vad som nu anförts bör med bifall till
motion K333 (yrkande 10) ges regeringen till känna.
5. Reklamtid i radio och TV (punkt 7)
av Gunnar Hökmark (m), Helena Bargholtz (fp),
Henrik S Järrel (m), Tobias Krantz (fp) och
Bertil Kjellberg (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 5. Därmed bifaller
riksdagen delvis motion 2002/03:K333 yrkande 9.
Ställningstagande
Enligt vår uppfattning visar den senaste
fördelningen av sändningstillstånd för marksänd
digital TV, vilken inneburit att programföretag i
andra länder har fått tillstånd att sända, att de
svenska reklamreglerna är absurda. Programföretagen
lyder under respektive lands reklamregler. Det
innebär att såväl andra länders lagar som svensk lag
kommer att tillämpas inom samma sändningsform i
Sverige. Vi anser att en översyn av de svenska
reklamreglerna därför är nödvändig. Utvecklingen på
medieområdet visar vidare enligt vår mening att hela
lagstiftningen är föråldrad. Det bör framhållas att
den kanal som väljer att sända för mycket reklam
kommer att förlora sina tittare. Programföretagen
kommer därför att själva anpassa sig till vad som är
en rimlig kombination av reklam, avgifter och
motsvarande. Vi anser därför att regleringen av
reklamtid i radio och TV bör avvecklas. Vad som nu
anförts bör med delvis bifall till motion K333
(yrkande 9) ges regeringen till känna.
6. Reklamtid i kommersiella lokalradion
(punkt 8)
av Ingvar Svensson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 6. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:K373 yrkande 6.
Ställningstagande
Jag delar uppfattningen i motion K373 att en
kommersiell lokalradio inte kan utöka sin reklam
under sändningarna i alltför hög grad utan att
samtidigt förlora lyssnare. Det finns således en
självreglerande nivå för hur mycket reklam som kan
sändas. I enlighet vad som anförs i motionen bör
därför reglerna på området lättas upp. Vi anser att
en generell regel om 15 % av sändningstiden
kombinerad med en möjlighet att sända upp till 12
minuter reklam per timme under sex timmar per dygn
bör kunna tolereras. Vad som nu har anförts bör med
bifall till den nämnda motionen (yrkande 6) ges
regeringen till känna.
7. Koncessionsavgift för kommersiell lokalradio
(punkt 10)
av Gunnar Hökmark (m), Helena Bargholtz (fp),
Ingvar Svensson (kd), Henrik S Järrel (m), Tobias
Krantz (fp) och Bertil Kjellberg (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 7. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:K373 yrkande 7.
Ställningstagande
Ett nytt system för tilldelning av tillstånd att
sända kommersiell lokalradio har nu trätt i kraft.
Enligt vår uppfattning är det därför rimligt att man
nu avvecklar de genomgående höga
koncessionsavgifterna för de befintliga tillstånden
ned till en rimlig nivå. Regeringen bör därför, i
enlighet med vad som anförs i motion K373 (yrkande
7), återkomma till riksdagen med förslag till en
avvecklingsplan ned till en rimlig nivå för de
ursprungliga tillstånden för den kommersiella
lokalradion. Vad som nu anförts bör med bifall till
den nämnda motionen i berörd del ges regeringen till
känna.
8. Koncessionsavgift för TV (punkt 11)
av Gunnar Hökmark (m), Helena Bargholtz (fp),
Ingvar Svensson (kd), Henrik S Järrel (m), Tobias
Krantz (fp) och Bertil Kjellberg (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar reservanternas i bilaga 2 intagna
förslag till lag om ändring i 4 § lagen (1992:72) om
koncessionsavgift på televisionens och radions
område. Därmed bifaller riksdagen motion
2002/03:K373 yrkande 8.
Ställningstagande
Vi anser att det saknas skäl att ta ut
koncessionsavgift på intäkter av sändningar med
digital teknik, eftersom någon ensamrätt inte
föreligger. Det är enligt vår uppfattning uppenbart
att lagen (1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens och radions område i denna del strider
mot generalitetsprincipen. Lagstiftningen kommer
endast att gälla en TV-kanal och således inte någon
av de övriga likställda kanalerna. Vi vill också
framhålla att det kan vara fråga om olaglig
särbeskattning. Det föreligger även en risk för att
den aktuella bestämmelsen 4 § i nämnda lag
strider mot EG-rätten. I EG-rättslig mening kan
uttalade skillnader i skattebelastning som gynnar
vissa företag ses som statstöd. Vi anser mot denna
bakgrund att riksdagen, med bifall till motion K373
(yrkande 8), bör besluta att den nämnda bestämmelsen
får den lydelse som framgår av bilaga 2 till
betänkandet.
9. Granskningsnämnden för radio och TV
(punkt 12)
av Gunnar Hökmark (m), Helena Bargholtz (fp),
Ingvar Svensson (kd), Henrik S Järrel (m), Tobias
Krantz (fp) och Bertil Kjellberg (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 9. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:K373 yrkande 2.
Ställningstagande
Vi vill framhålla att Granskningsnämnden för radio
och TV har en viktig uppgift att fylla i sitt arbete
med att hävda den enskildes integritet och
värdighet. Nämnden borde vara ett värn mot
mediesamhällets avigsidor. Det har ibland riktats
kritik mot nämnden med hänvisning till att den
rutinmässigt och utan närmare analys tycks avfärda
en del anmälningar och kränkningar. I likhet med vad
som anförs i motion K373 (yrkande 2) vill vi
framhålla att det är viktigt att statliga
myndigheter seriöst ägnar sig åt det som de är
tillsatta att sköta. Det finns en risk för att
granskningen över en tidsperiod leder till
avtrubbning vid de olika bedömningarna. Enligt vår
mening är det därför dags att nu genomföra en
allsidig och relevant utvärdering av
Granskningsnämndens verksamhet. Detta torde kunna
göras inom ramen för den aviserade samlade översynen
av public service-uppdraget. Vad som nu anförts bör
med bifall till den nämnda motionen i berörd del ges
regeringen till känna.
10. Textade program i TV4 (punkt 13)
av Kerstin Lundgren (c) och Gustav Fridolin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 10. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:K404.
Ställningstagande
Vi vill framhålla att textning av TV-program är
nödvändigt om hörselskadade skall ha möjlighet att
fullständigt ta del av TV-sändningar.
Sändningstillståndet för TV 4 innehåller i dag
endast krav på att stora underhållsprogram och
svensk dramatik skall göras tillgängliga för
funktionshindrade. I likhet med vad som anförs i
motion K404 vill vi påpeka att det i den nationella
handlingsplanen för handikappolitiken slogs fast att
de krav som ställs på public service-bolagen i detta
avseende skall vara vägledande även för kommersiella
TV-bolag. Mot denna bakgrund delar vi motionärens
uppfattning att det i
TV 4:s kommande sändningstillstånd skall framgå att
alla program skall vara textade senast år 2010. Vad
som nu anförts bör med bifall till motionen ges
regeringen till känna.
11. Digital radio (punkt 15)
av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m) och
Bertil Kjellberg (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 11. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:K333 yrkande 6 i denna del.
Ställningstagande
Vi delar uppfattningen i motion K333 (yrkande 6
delvis) att det viktigaste för den digitala radions
framtid är vilka villkor som ställs upp för de
digitala radiobolagens deltagande. Långa
tillståndsperioder och möjligheter att förändra
programutbud är härvid av avgörande betydelse. Vi
anser att det grundläggande vid utarbetandet av en
ny ordning för digital radio är långsiktighet och
förutsebarhet. Det bör framhållas att det fortsatta
arbetet inte får låsas fast vid enbart en av möjliga
standarder och tekniker. Den teknik som har valts i
dag måste enligt vår mening förutsättningslöst
prövas mot såväl nätradio som sändningar via 3 G
eller andra mobiltelefonnät. Vad som nu anförts bör
med bifall till den nämnda motionen i berörd del ges
regeringen till känna.
12. Must carry-skyldigheten (punkt 16)
av Gunnar Hökmark (m), Helena Bargholtz (fp),
Henrik S Järrel (m), Tobias Krantz (fp) och
Bertil Kjellberg (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 12. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:K333 yrkande 11.
Ställningstagande
Enligt vår uppfattning saknas det anledning att
ålägga kabelägare att kostnadsfritt distribuera
kommersiella program. Vi anser också, i likhet med
vad som anförs i motion K333 (yrkande 11), att det
kan ifrågasättas om dagens omfattande must carry-
skyldighet är förenlig med
yttrandefrihetsgrundlagen. Kravet på allmänhetens
tillgång till allsidig information måste enligt vår
mening anses tillgodosett genom att de licensbetalda
public service-kanalerna omfattas av must carry-
skyldighet. Denna skyldighet bör därför begränsas
till enbart dessa kanaler. Vad som nu har sagts bör
med bifall till den nämnda motionen i berörd del ges
regeringen till känna.
13. Minskning eller avveckling av presstödet
(punkt 17)
av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m) och
Bertil Kjellberg (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 13. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2002/03:K333 yrkande 7
och 2002/03:K406 yrkande 2 och avslår motion
2002/03:Kr372 yrkande 2.
Ställningstagande
Enligt vår uppfattning har regeringen en överdriven
tilltro till presstödets positiva effekter på
mångfalden, det fria ordet och opinionsbildningen.
Vi vill framhålla att presstödet har inneburit att
tidningarna anpassat sig efter detta stöd och blivit
permanent beroende av det. Som påpekas i motionerna
K333 (yrkande 7) och K406 (yrkande 2) har följden
blivit att tidningars ekonomiska problem inte har
åtgärdats. Enligt vår uppfattning innebär presstödet
också att konkurrensvillkoren gentemot de tidningar
som inte uppbär presstöd snedvrids. Vi anser därför
att riksdagen, med delvis bifall till de nämnda
motionerna i berörda delar, bör ge regeringen till
känna vad som nu har anförts. Därmed bör riksdagen
avslå motion Kr372 yrkande 2.
14. Minskning eller avveckling av presstödet
(punkt 17)
av Helena Bargholtz (fp) och Tobias Krantz (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 14. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Kr372 yrkande 2 och avslår
motionerna 2002/03:K333 yrkande 7 och 2002/03:K406
yrkande 2.
Ställningstagande
Vi anser att de särskilda skäl som en gång fanns för
att införa presstödet inte längre har någon
aktualitet. Mot denna bakgrund delar vi
uppfattningen i motion Kr372 (yrkande 2) att
presstödet bör minskas. Med bifall till den nämnda
motionen i berörd del bör vad som nu anförts ges
regeringen till känna. Därmed bör motionerna
2002/03:K333 yrkande 7 och 2002/03:K406 yrkande 2
avslås.
15. Tröskeleffekt för lågfrekventa tidningar
och riksspridning (punkt 19)
av Ingvar Svensson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 19
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 15. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:K373 yrkande 3.
Ställningstagande
Jag vill framhålla att om upplagan för en
lågfrekvent tidning med riksspridning sjunker under
7 000 exemplar upphör driftsstödet för den nivån.
Enligt min uppfattning bör tidning, i enlighet med
vad som anförs i motion K373 (yrkande 3), vars
upplaga hamnar under 7 000 men inte 6 500 exemplar
ges ett oreducerat driftsstöd under en period av
högst två år. Först därefter skall stödet avvecklas
enligt övriga presstödsregler. Ett nytt sådant
oreducerat driftsstöd bör kunna beviljas först när
upplagan har överstigit 7 000 exemplar under minst
tre år. Jag anser att nuvarande tröskeleffekter inte
är rimliga. Regeringen bör därför vidta förändringar
i presstödsförordningen (1990:524) i enlighet med
mitt förslag. Vad som nu anförts bör med bifall till
den nämnda motionen i berörd del ges regeringen till
känna.
16. Stöd till invandrartidningar och
tvåspråkiga medier (punkt 20)
av Gustav Fridolin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 20
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 16. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf289 yrkandena 26 och 27.
Ställningstagande
Som redovisats ovan har Presstödsnämnden under
hösten 2002 redovisat sitt uppdrag från regeringen
att kartlägga och analysera situationen för medier
som riktar sig till främst invandrare och nationella
minoriteter i Sverige. Enligt min uppfattning är det
viktigt att regeringens fortsatta arbete med denna
fråga har som utgångspunkt att, i enlighet med vad
som anförs i motion 2002/03:Sf289 yrkande 26,
invandrartidningar inte skall drabbas av ett
neddraget presstöd. I likhet med vad som vidare
anförs i den nämnda motionen (yrkande 27) vill jag
därutöver framhålla att tvåspråkiga medier är en
demokratisk rättighet och en grundsten i ett
mångkulturellt samhälle. Man bör se på denna fråga
som en långsiktig investering för vårt land,
eftersom många barn växer upp med två språk och
därför kommer att efterfråga nyheter m.m. med olika
perspektiv. Som påpekas i den nämnda motionen lockar
tvåspråkiga medier, framför allt tidningar, fler
läsare bland såväl svenskspråkiga som
invandrarspråkiga och blir då mer intressanta för
annonsörer. Regeringen bör därför se över hur
tvåspråkiga medier bäst kan finansieras,
administreras och distribueras. Vad som nu anförts
bör med bifall till motionen i berörda delar ges
regeringen till känna.
17. Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden
(punkt 22)
av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m) och
Bertil Kjellberg (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 17. Därmed bifaller
riksdagen delvis motion 2002/03:K406 yrkande 3.
Ställningstagande
Vi har i en annan reservation framfört vår
uppfattning att presstödet bör avvecklas. Som en
följd av detta anser vi att även Presstödsnämndens
och Taltidningsnämndens verksamhet bör avvecklas
fr.o.m. budgetåret 2004. Bevakningsuppgifter
avseende ännu återstående lån m.m. kan övertas av
Kammarkollegiet. Vi anser att detta med delvis
bifall till motion K406 (yrkande 3) bör ges
regeringen till känna.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden 2002
2002/03:K268 av Mats Einarsson m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om behovet av en allsidig
utredning av presstödet, antingen i särskild ordning
eller inom ramen för en bredare massmedieutredning.
2002/03:K289 av Kurt Kvarnström m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om lördagsutdelning av
tidningar.
2002/03:K303 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av ett gemensamt
system för produktion, distribution och konsumtion
av dagstidningar på tal.
2002/03:K333 av Kent Olsson m.fl. (m):
3. Riksdagen beslutar att nya avtal med programbolag
inte får innehålla vare sig program- eller
reklamvillkor i enlighet med vad som anförs i
motionen.
4. Riksdagen beslutar att framtida koncessioner inom
radio och TV skall fördelas via auktion i enlighet
med vad som anförs i motionen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om möjlighet till
etablering av kommersiell nationell radio.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om digital radio och
TV (i denna del).
7. Riksdagen beslutar att avveckla presstödet i
enlighet med vad i motionen anförs.
9. Riksdagen beslutar om avveckling av regleringen
av tiden för reklam i radio- och TV-sändningar i
enlighet med vad i motionen anförs.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
verka för en avveckling av EU:s TV-direktiv.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om begränsning av
must carry-principen.
2002/03:K356 av Birgitta Sellén (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att bidraget till
Radiotidningen räknas upp när regeringen lägger fram
nästa budgetförslag.
2002/03:K373 av Ingvar Svensson m.fl. (kd):
2. Riksdagen begär att regeringen genomför en
allsidig och relevant utvärdering av verksamheten
hos Granskningsnämnden för radio och TV.
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag enligt vad i motionen anförs om regler
beträffande tröskeleffekt för lågfrekventa
tidningar och riksspridning.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utredning om
nationell fri radio på kommersiell grund.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förändrade regler
för reklamtid i den kommersiella radion.
7. Riksdagen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag till en avvecklingsplan ned
till en rimlig nivå för de höga
koncessionsavgifterna som gäller för de
ursprungliga tillstånden för kommersiell
lokalradio.
8. Riksdagen beslutar att 4 § första stycket lagen
(1992:72) om koncessionsavgift på televisionens
och radions område skall ha den lydelse som
framgår av bilaga 1 till motionen.
2002/03:K379 av Bo Lundgren m.fl. (m):
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om sändningsrätter
för radio och TV.
2002/03:K399 av Leif Björnlod och Mona Jönsson (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om behovet av att
tillsätta en bred massmedieutredning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen vad som i
motionen anförs om stöd för Öppna Kanalen.
3. Riksdagen beslutar att uppdra åt
riksdagsstyrelsen att arbeta för att samtliga
debatter i plenum borde sändas i public service-
kanaler.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen att vissa
justeringar behöver göras i presstödet i enlighet
med vad som anförs i motionen.
2002/03:K404 av Roger Karlsson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att det i TV 4:s nya
sändningstillstånd från 2005 skall framgå att alla
program som sänds i TV 4 skall vara textade senast
år 2010.
2002/03:K406 av Per Unckel m.fl. (m):
2. Riksdagen beslutar att presstödet avvecklas helt
fr.o.m. budgetåret 2004 i enlighet med vad som
anförs i motionen.
3. Riksdagen beslutar att Presstödsnämnden och
Taltidningsnämnden avvecklas fr.o.m. budgetåret
2004 och att bevakningsuppgifter avseende ännu
återstående lån m.m. övertas av Kammarkollegiet i
enlighet med vad som anförs i motionen.
2002/03:K412 av Carin Lundberg m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om kostnader för distribution
av dagstidningar.
2002/03:K413 av Göran Norlander och Agneta Lundberg
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om radiotidningar.
2002/03:K417 av Rune Berglund m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om avtal med TV 4 om regionala
sändningar.
2002/03:K423 av Marie Granlund (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att se över
presstödsreglerna.
2002/03:L343 av Monica Green m.fl. (s):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige aktivt
bör medverka till att EU:s direktiv om TV och
regler för reklam även omfattar regler för reklam
riktad till barn.
2002/03:Sf289 av Peter Eriksson m.fl. (mp):
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om presstöd och
invandrartidningar.
27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tvåspråkiga
medier.
2002/03:Kr334 av Dan Kihlström m.fl. (kd):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
skall återkomma med förslag om hur lokal-TV kan
stärkas och utvecklas.
2002/03:Kr372 av Lennart Kollmats m.fl. (fp):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om minskat presstöd.
Bilaga 2
Reservanternas lagförslag
Av reservanterna i reservation 7
föreslagen lydelse av 4 § lagen
(1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens och radions område
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Reservanternas förslag
-----------------------------------------------------
4 §
-----------------------------------------------------
Den rörliga delen av Den rörliga delen av
koncessionsavgiften koncessionsavgiften
beräknas för ett beräknas för ett
kalenderhalvår i sänder. kalenderhalvår i sänder.
Den är beroende av de Den är beroende av de
intäkter som utgör intäkter som utgör
vederlag till vederlag till
programföretaget för att programföretaget för att
det sänder annonser i det sänder annonser i
sändningar som sker med sändningar som sker med
stöd av tillstånd enligt stöd av tillstånd enligt
2 kap. 2 § första stycket 2 kap. 2 § första stycket
radio- och TV-lagen radio- och TV-lagen
(1996:844) att sända (1996:844) att sända
televisionsprogram med televisionsprogram med
analog sändningsteknik analog sändningsteknik.
och i sändningar som i Avgiften tas ut med
huvudsak överensstämmer
med dessa sändningar.
Avgiften tas ut med
-----------------------------------------------------
20 procent av intäkterna till den del de
överstiger 375 miljoner men inte 500 miljoner
kronor,
40 procent av intäkterna till den del de
överstiger 500 miljoner men inte 1 000 miljoner
kronor,
50 procent av intäkterna till den del de
överstiger 1 000 miljoner kronor.
I intäkter som utgör vederlag för att
programföretaget sänder annonser inräknas intäkter
som tillförts någon annan, om det framgår av
omständigheterna att de utgör sådant vederlag till
programföretaget.
Intäkterna skall bestämmas enligt bokföringsmässiga
grunder.
De i första stycket angivna beloppsgränserna skall
justeras på ett sätt som motsvarar det sätt som
anges i 3 § andra stycket i fråga om den fasta delen
av koncessionsavgiften.
-----------------------------------------------------
____________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.