Justitieutskottets betänkande

2002/03:JUU9

Polisfrågor

---

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett antal
motionsyrkanden som väckts under den allmänna
motionstiden år 2002. De behandlade yrkandena tar i
huvudsak upp olika frågor om polisen, bl.a. om
polisens förmåga att hantera allvarliga
ordningsstörningar i samband med demonstrationer
samt dess kommunikationssystem, införande av ett
maskeringsförbud i samband med demonstrationer,
kostnader för att bevaka evenemang, polisens
organisation, arbetsförhållanden och utrustning,
internationellt polissamarbete samt lagstiftningen
kring vissa ordningsfrågor.

I fråga om poliser som dömts för brott men där
skäl för avskedande inte funnits föreligga föreslår
utskottet ett tillkännagivande till regeringen att
dessa poliser fortsättningsvis inte skall arbete med
dessa brottstyper.
Rörande övriga motionsyrkanden hänvisar utskottet
i betänkandet framför allt till pågående utrednings-
och beredningsarbete samt till gällande regelverk.
Mot den bakgrunden föreslår utskottet att riksdagen
avslår de motionerna.
I ärendet finns 19 reservationer och 3 särskilda
yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Polisens utbildning, utrustning och
taktik m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju211 i
denna del, 2002/03:Ju214 yrkandena 2 och 3,
2002/03:Ju269, 2002/03:Ju357 yrkandena 11 och 12
samt 2002/03:Fö259 yrkande 4.
Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2. Nytt kommunikationssystem

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju258
yrkande 16, 2002/03:Ju329 yrkande 9 och
2002/03:Ju357 yrkande 15.
Reservation 2 (m, fp, kd, c)

3. Översyn av polislagen (1984:387)

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju211 i
denna del, 2002/03:Ju212, 2002/03:Ju245,
2002/03:Ju270 och 2002/03:Ju325.
Reservation 3 (v)

4. Maskeringsförbud vid demonstrationer

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju205,
2002/03:Ju214 yrkande 4, 2002/03:Ju219 och
2002/03:Ju237.
Reservation 4 (m, c)
Reservation 5 (fp)

5. Kostnader vid regeringsbeslutade
arrangemang

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju217,
2002/03:Ju261 yrkande 2 och 2002/03:Ju357 yrkande
18.
Reservation 6 (m, fp, kd, c)

6. Polisens arbetsmetoder

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju364
yrkande 7 och 2002/03:
Ju380.
Reservation 7 (fp, kd)

7. Renodling av polisens arbetsuppgifter

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju215
yrkande 1, 2002/03:Ju258 yrkande 13 och
2002/03:Ju364 yrkande 6.
Reservation 8 (fp, c)

8. Polisens tillgänglighet

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju258 yrkande
1.

9. Polisens arbetsmiljö

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju357 yrkandena
7-9.
Reservation 9 (m, fp, kd, c)

10. Videokamera i samtliga polisbilar

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju357 yrkande
14.
Reservation 10 (kd)

11. Poliser som dömts för brott

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört om arbetsuppgifter
för poliser som dömts för brott. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2002/03:Ju283 yrkande
3 och 2002/03: Ju329 yrkande 8 samt avslår motion
2002/03:Ju283 yrkande 4.
Reservation 11 (s)

12. Polisstyrelserna

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju258
yrkande 10 och 2002/03: Ju357 yrkande 10.
Reservation 12 (kd, c)

13. Effektivare internationellt
polissamarbete

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju218,
2002/03:Ju236 yrkande 12, 2002/03:Ju249 yrkande
28 och 2002/03:Ju341 yrkandena 1-3.
Reservation 13 (m, kd, c)
Reservation 14 (fp)

14. Rasistiska och nazistiska brott

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju366
yrkande 4 och 2002/03: Ub494 yrkande 4.
Reservation 15 (fp)
Reservation 16 (kd)

15. Polisens evenemangskostnader

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju364
yrkande 8, 2002/03:Ju367 och 2002/03:Kr266
yrkande 15.
Reservation 17 (fp)

16. Vapenlagstiftningen

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju206,
2002/03:Ju239, 2002/03: Ju241, 2002/03:Ju242 och
2002/03:Ju291.

17. Ordningsstörningar

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju299,
2002/03:Ju300 och 2002/03:Ju375.

18. Uppgifter i polisens DNA-register

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju207.

19. Beslag av substanser som används som
narkotika

Riksdagen avslår motion 2002/03:So299 yrkande
3.
Reservation 18 (m, fp, c)

20. Polisens kameraanvändning

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju220.

21. Avskrivningar av anmälda brott

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju357 yrkande
16.

22. Eftersökning av försvunna personer

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju379.

23. Upplysningar om pedofiler

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju389.

24. Ordningsvakter

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju357 yrkandena
1 och 2.

25. Kostnader vid identitetsbyte

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju363 yrkande
22.
Reservation 19 (m, fp, kd, c)

Stockholm den 13 och 20 mars 2003

På justitieutskottets vägnar

Johan Pehrson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Johan
Pehrson (fp), Susanne Eberstein (s), Alice Åström
(v), Margareta Sandgren (s), Beatrice Ask (m),
Lennart Nilsson (s)[1], Helena Zakariasén (s),
Ragnwi Marcelind (kd), Elisebeht Markström (s),
Jeppe Johnsson (m), Yilmaz Kerimo (s), Torkild
Strandberg (fp)[2]2, Johan Linander (c), Göran
Norlander (s), Joe Frans (s), Leif Björnlod (mp),
Kerstin Andersson (s)[3]2, Hillevi Engström (m) och
Karin Granbom (fp)[4]1.

**FOOTNOTES**
[1]: Endast punkt 11.
[2]:2 Dock ej punkt 11.
[3]:
[4]:

2002/03

JuU9

Utskottets överväganden

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet ett antal
motionsyrkanden som huvudsakligen rör polisen och
som väckts under den allmänna motionstiden år 2002.

Polisen och demonstrationer, m.m.

I detta avsnitt behandlar utskottet
motionsyrkanden rörande demonstrationer och
andra evenemang, bl.a. frågor rörande
polisens ledning, utbildning och utrustning.
Vidare behandlas frågor om förbud mot att
maskera sig i samband med demonstrationer och
om ansvaret för polismyndigheternas kostnader
för att upprätthålla ordning vid
regeringsbeslutade evenemang. Utskottet
föreslår att samtliga motioner avslås med
hänvisning till pågående utrednings- och
beredningsarbete. Jämför reservationerna 1-6.

Ett stort antal motioner har väckts som rör polisens
agerande i samband med demonstrationer.

I motionerna Ju211 (kd), Ju214 (m), Ju269 (v),
Ju357 (kd) och Fö259 (m) begärs insatser avseende
polisens utbildning, utrustning, taktik och
befogenheter i samband med demonstrationer.
I motionerna Ju258 (c), Ju329 (m) och Ju357 (kd)
begärs att polisen snarast skall erhålla ett nytt
kommunikationssystem.
I motionerna Ju211 (kd) och Ju212 (m) begärs att
bestämmelserna i 13 och 16 §§ polislagen (1984:387)
skall ändras så att polisen ges möjlighet att under
vissa förutsättningar hålla kvar en person längre
tid än vad som medges i dag. För närvarande är tiden
begränsad till sex timmar. Även i motionerna Ju270
(v) och Ju325 (s) efterfrågas en översyn av
polislagens bestämmelser om omhändertagande, dock i
syfte att dels se till att möjligheterna till
omhändertagande inte utnyttjas för olagliga
gripanden eller omhändertaganden, dels om hur
information hanteras som baseras på sådana
ingripanden. Slutligen begärs i motion Ju245 (c) att
en översyn görs av nuvarande avvägningar mellan
polisens befogenheter och utövandet av den
grundlagsskyddade mötesfriheten.
I motionerna Ju217 (m), Ju261 (m) och Ju357 (kd)
begärs att regeringen garanterar att berörda
polismyndigheter inte drabbas ekonomiskt av stora
arrangemang som beslutats av regeringen.
I motionerna Ju205 (m), Ju214 (m), Ju219 (c) och
Ju237 (fp) begärs en möjlighet för polisen att
förbjuda demonstranter att maskera sig i samband med
demonstrationer.
Regeringen beslutade den 20 juni 2001 att
tillkalla en kommitté, som antog namnet
Göteborgskommittén, för att se över polisens
möjligheter att förebygga och bekämpa allvarliga
ordningsstörningar (dir. 2001:60). I uppdraget
ingick att göra en kartläggning och analys av
händelserna i samband med Europeiska rådets möte i
Göteborg den 14-16 juni 2001. Kommittén skulle, med
utgångspunkt i analysen och i erfarenheter av
liknande evenemang, överväga och föreslå åtgärder
som med bibehållen respekt för
demonstrationsfriheten kan leda till att allvarliga
ordningsstörningar kan förebyggas och bekämpas.
Kommittén skulle bl.a. kartlägga och analysera
polisväsendets planering och organisation för
säkerhetsfrågorna inför Göteborgsmötet, undersöka
hur underrättelseinformationen använts i arbetet,
undersöka tillgången till polisresurser och
utrustning samt se över hur polispersonalen
utbildats och förberetts för uppgiften. Den skulle
också utreda förutsättningarna för identifiering av
deltagare i ordningsstörande folksamlingar och andra
åtgärder för att säkra bevisning, bl.a.
möjligheterna att införa ett förbud mot att uppträda
maskerad vid demonstrationer. Andra frågor som
kommittén hade att ta ställning till var om de
bestämmelser som styr polisens användning av
hjälpmedel och annan utrustning, t.ex. vapen av
olika slag, vid allvarliga ordningsstörningar är
ändamålsenligt utformade. Slutligen skulle kommittén
överväga om de regler i polislagen som syftar till
att upprätthålla ordningen och förebygga brott,
t.ex. bestämmelserna om avvisning, avlägsnande och
tillfälligt omhändertagande, är ändamålsenligt
utformade. Arbetet skulle i detta sammanhang
bedrivas med utgångspunkt i att behovs- och
proportionalitetsprinciperna också fortsättningsvis
skall utgöra grundprinciperna vid polisingripanden.
Göteborgskommittén överlämnade sitt betänkande
Göteborg 2001 (SOU 2002:122) till regeringen i
januari 2003. Kommittén förespråkar en mängd
förändringar för att polisen i framtiden skall vara
bättre rustad att hantera bl.a. allvarliga
ordningsstörningar. Här betonas Rikspolisstyrelsens
samordnande roll, att medel måste ställas till dess
förfogande i samband med bl.a. stora internationella
evenemang och att samverkan mellan den öppna polisen
och Säkerhetspolisen måste bli bättre. Vidare anförs
att det är nödvändigt att en enhetlig modell
utarbetas när det gäller ingripanden mot
folksamlingar och att detta är en förutsättning för
att Sverige i framtiden skall kunna åta sig att
arrangera liknande möten som det i Göteborg. Denna
nationella modell bör inkludera våldsförebyggande
strategier i samband med stora möten och
demonstrationer samt prioritera ingripanden mot
enskilda personer för att så långt som möjligt
undvika massgripanden och massomhändertaganden.
Deltagande poliser måste ha enhetlig utbildning med
en bestämd taktik och ett gemensamt språk. Poliser
behöver djupa kunskaper i samhällsfrågor,
kommunikation och konflikthantering i
våldsförebyggande syfte. Vidare krävs att de som
skall leda polisinsatser under svåra förhållanden
får ordentlig utbildning och träning. Kommittén
finner det anmärkningsvärt att det saknas en
nationell samsyn när det gäller piketstyrkor och
Nationella insatsstyrkan, och den förespråkar viss
gemensam utbildning, samträning och enhetlig
utrustning. Polisledningen måste med kraft motverka
kränkande språk och attityder bland poliser. Vad
gäller polisens utrustning anser Göteborgskommittén
att avsaknaden av "ett vapen mellan batong och
pistol" är ett problem och att det utvecklingsarbete
som Rikspolisstyrelsen har inlett på området därför
bör fortsätta. Kommittén anför vidare att
erfarenheterna visar att fasta vattenkanoner vid
möteslokaler och andra avspärrade områden kan vara
ett betydelsefullt hjälpmedel för att förhindra
demonstranter och andra att tränga igenom polisens
avspärrningar, t.ex. runt en möteslokal. Kommittén
finner vidare starka skäl tala för att polisen
snarast bör få tillgång till ett antal skyddade
fordon.
Göteborgskommittén framhåller att fungerande
radiokommunikation utgör en förutsättning för
ledning av polisverksamheten och säkerheten för
personalen. Polisens radiokommunikationssystem
drabbades under Göteborgsmötet av kraftiga
störningar och var vid en insats i princip helt
utslaget. Kommittén anser att det är nödvändigt att
svensk polis snarast får ett nytt modernt
radiosystem, gärna i samverkan med andra aktörer.
Frågan om ett gemensamt radiokommunikationssystem
för polisen och övriga aktörer inom den s.k. public
safety-sektorn har behandlats ett flertal gånger av
utskottet (se bet. 2001/02:JuU13 s. 24 f. med vidare
hänvisningar). - Regeringen beslutade i juni 2002
att tillkalla en särskild utredare med uppgift dels
att presentera ett underlag till regeringsbeslut om
att genomföra en upphandling och teckna avtal för
ett gemensamt radiokommunikationsnät för skydd och
säkerhet, dels att efter beslut av regeringen
genomföra en sådan upphandling. Det efterfrågade
underlaget för att genomföra en upphandling och
teckna avtal för ett gemensamt
radiokommunikationsnät överlämnades till regeringen
i januari 2003, se betänkandet Trygga medborgare -
säker kommunikation (SOU 2003:10). I betänkandet
föreslås att regeringen ger utredningen i uppdrag
att genomföra upphandlingen och att utgångspunkterna
för det fortsatta arbetet bör vara bl.a. att staten
bör äga det gemensamma systemet och inneha aktuella
frekvenstillstånd. Systemet skall vara rikstäckande,
inledningsvis undantas dock fjällvärlden.
Utbyggnaden bör ske under åren 2004-2009.
Kostnaderna beräknas till ca 2,3 miljarder kronor
för byggandet av infrastrukturen, och de årliga
kostnaderna för driften uppskattas till drygt 500
miljoner kronor. Utbyggnaden förslås ske i två
faser, där arbetet inleds med bl.a.
storstadsregionerna, där polisen inom kort förlorar
sina radiotillstånd.
Göteborgskommittén föreslår vidare att det införs
ett maskeringsförbud på allmän plats i eller i
anslutning till en folksamling. Förbudet skall inte
omfatta bl.a. den som täcker ansiktet för att skydda
sig mot väderleken eller som gör det av religiösa
skäl. Det skall vidare enligt förslaget vara möjligt
för en anordnare av en allmän sammankomst att begära
tillstånd för deltagarna att bära maskering.
Slutligen påpekar Göteborgskommittén att det kan
finnas ett grundläggande strukturellt problem inom
den svenska polisen. Många av de som kommittén talat
med har bekräftat detta och pekat på bl.a. bristande
samsyn, dåligt chefs- och ledarskap samt bristfällig
utbildning. Kommittén, som påpekar att denna fråga
legat utanför ramen för dess uppdrag, finner det
angeläget att denna fråga blir föremål för
ytterligare överväganden.
Vad gäller den sistnämnda frågan aviserade
justitieministern i en riksdagsdebatt om bl.a.
Göteborgskommitténs betänkande att en utredning
kommer att tillsättas med uppdrag att se om det
finns något sådant strukturellt samband (snabbprot.
2002/03:52, anf. 2). Vidare kan tilläggas, enligt
vad utskottet inhämtat, att rikspolischefen och
länspolismästaren i Västra Götaland fått i uppdrag
att redovisa de förändringar som kommer att
genomföras inom respektive ansvarsområde med
anledning av kommitténs betänkande.
Utskottet har tidigare betonat att frågor som rör
bl.a. polisens utbildning är viktiga (se bet.
2002/03:JuU1 s. 42 f.). Utskottet vill här särskilt
betona vikten av, för att ytterligare förstärka
allmänhetens förtroende för polisen, att samtliga
poliser med viss regelbundenhet deltar i
utbildningar som rör etikfrågor. Vidare har
utskottet tidigare understrukit att det är angeläget
att polisen ges erforderligt stöd i arbetet med att
utveckla ett nytt radiokommunikationssystem och ges
möjlighet att finansiera ett sådant (bet.
2001/02:JuU13 s. 24 f. och yttr. 2001/02:JuU2y s. 5
f.). Mot bakgrund härav och då det pågående
utrednings- och beredningsarbetet i de av
motionärerna berörda frågorna inte bör föregripas,
finner utskottet för närvarande inte skäl till något
uttalande. Motionerna Ju205, Ju211, Ju212, Ju214,
Ju217, Ju219, Ju237, Ju245, Ju258, Ju261, Ju269,
Ju270, Ju325, Ju329, Ju357och Fö259 bör därför
avslås i här behandlade delar.

Polisens arbetsmetoder och
arbetsuppgifter, m.m.

I detta avsnitt behandlar utskottet
motionsyrkanden rörande polisens
arbetsmetoder och arbetsuppgifter samt dess
tillgänglighet. Vidare behandlas motioner om
polisens arbetsmiljö samt tillgången till
videokamera i polisbilar. Utskottet föreslår
att samtliga motioner avslås med hänvisning
huvudsakligen till pågående utrednings- och
beredningsarbete. Jämför reservationerna
7-10.

Arbetsmetoder

I motionerna Ju364 (fp) och Ju380 (kd) anförs att
polisen bör förändra sina arbetsmetoder och övergå
till s.k. nolltolerans.

Inom New York-polisen används en arbetsmetod, den.
s.k. nolltoleransen, som på senare år uppmärksammats
i Sverige. Nolltolerans innebär i korthet att
polisen med kraft bekämpar alla brott, hur
bagatellartade de än är, liksom allt som kan
betraktas som ordningsproblem. Grundtanken är att
det finns ett samband mellan oordning och
brottslighet samt att mindre brott föder grövre
brott.
Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden
liknande de nu aktuella. I samband med att utskottet
behandlade regeringens budgetproposition för år 1998
anförde utskottet att det närmast är självklart att
erfarenheterna från New York inte går att direkt
överföra till Sverige. Där fanns emellertid en del
intressanta tankegångar som säkerligen skulle komma
att påverka polisarbetet också här. Utskottet ansåg
dock att frågan knappast lämpade sig för generella
uttalanden i den ena eller andra riktningen (bet.
1997/98:JuU1 s. 31). När utskottet senast behandlade
denna fråga under våren 2002 vidhöll utskottet sin
tidigare uttalade inställning, nämligen att frågan
inte lämpar sig för generella uttalanden (bet.
2001/02:JuU13 s. 15).
Utskottet ser inte heller nu skäl att frångå sin
tidigare inställning i frågan. Motionerna Ju364 och
Ju380 i här behandlade delar avstyrks.

Renodling av polisens arbetsuppgifter, m.m.

I motionerna Ju215 och Ju258 (båda c) samt Ju364
(fp) anförs att polisens verksamhet bör renodlas
genom att vissa administrativa och andra icke
polisiära arbetsuppgifter flyttas över till andra
myndigheter. I motion Ju258 begärs vidare att
polisen skall vara tillgänglig dygnet runt.

I februari år 2000 beslutade riksdagen på förslag
av utskottet ett tillkännagivande om att regeringen
borde utreda frågan om vilka arbetsuppgifter polisen
bör ha (bet. 1999/2000:JuU6 s. 5 f., rskr. 128).
Regeringen beslutade den 21 december 2000 (dir.
2000:105) att tillkalla en särskild utredare med
uppgift att göra en översyn av polisens
arbetsuppgifter. Utredningen, som tagit namnet
Polisverksamhetsutredningen, fick i uppdrag att
utreda och lämna förslag till förändringar som
innebär att polisens verksamhet renodlas så att
polisen i ökad utsträckning kan koncentrera sig på
sin centrala funktion att minska brottsligheten och
öka människors trygghet. Genom tilläggsdirektiv, som
beslutades av regeringen den 21 februari 2002, fick
utredaren i uppgift att även överväga om
huvudansvaret för förvaring av personer som
omhändertagits med stöd av lagen (1976:511) om
omhändertagande av berusade personer, m.m. (LOB)
skulle överföras från polisen till annan huvudman
(dir. 2002:23).
Polisverksamhetsutredningen har avgett tre
betänkanden, nämligen Mot ökad koncentration -
förändring av polisens verksamhet (SOU 2001:87),
Polisverksamhet i förändring (SOU 2002:70) och
Polisverksamhet i förändring - del 2 (SOU 2002:117),
och därmed slutfört sitt arbete. Av betänkandena
framgår att polisen i dag utför en mängd uppgifter
som i mycket liten, om ens någon, utsträckning utgör
ett led i polisens funktion att upprätthålla den
allmänna ordningen och säkerheten. Huvudsyftet med
att renodla polisens verksamhet är enligt
utredningen att en del av den befintliga personalen
skall frigöras för att förstärka polisens
kärnverksamhet. Utredningen vill också betona att en
renodling bidrar till att skapa en tydlig
polisidentitet. Ett klart och tydligt uppdrag
hjälper både polis och allmänhet att klargöra vilka
förväntningar som skall finnas och vilka som kan
vara möjliga att infria. Enligt utredningen bör
utgångspunkterna för vilka uppgifter som skall
åligga polisen vara följande. Polisen skall endast
belastas med uppgifter när ett ordnings- och
säkerhetstänkande är av dominerande betydelse när
uppgiften utförs. Vidare skall sådana uppgifter där
det kan antas att det krävs våld eller tvångsmedel
för att utföra uppgiften åligga polisen. Polisen bör
dessutom endast ha att utföra uppgifter som ligger
inom ramen för polisens nuvarande utbildning och
kompetens.
Enligt utredningen kan renodling ske på flera
olika sätt; dels genom att uppgifter som inte har
polisiär relevans förs över till annan huvudman,
s.k. extern renodling, dels genom att
arbetsuppgifter som inte fordrar poliskompetens förs
över från den polisutbildade till den civilanställda
personalen, s.k. intern renodling. Bland de
uppgifter som skulle kunna övertas av andra
myndigheter nämner utredningen bl.a.
stämningsmannaverksamheten som skulle kunna föras
till kronofogdemyndigheterna, stängsling av gruvhål
som skulle kunna föras till Bergsstaten, ansvaret
för omhändertagande av djur som skulle kunna föras
över till länsstyrelserna och ett flertal
tillståndsärenden, ärenden om felparkeringsavgift
samt huvudansvaret för förvaring av personer som
omhändertagits med stöd av LOB som skulle kunna
föras över till kommunerna. Bland de
verksamhetsområden inom vilka civilanställda skulle
kunna användas i större utsträckning nämner
utredningen viss brottsutredning och arbete som
operatörer i polisens kommunikationscentraler. Vissa
arbetsuppgifter bör vidare enligt utredningen helt
kunna upphöra, t.ex. verksamheten med
förlustanmälningar. Betänkandena bereds för
närvarande.
Utskottet konstaterar att arbete - på riksdagens
begäran - för en renodling av polisens
arbetsuppgifter pågår inom Regeringskansliet. Detta
arbete bör inte föregripas. En renodling av polisens
arbetsuppgifter bör, enligt utskottets mening, kunna
medföra att polisens tillgänglighet för medborgarna
ytterligare förbättras. Utskottet föreslår att
motionerna Ju215, Ju258 och Ju364 i här behandlade
delar avslås.

Arbetsmiljön

I motion Ju357 (kd) begärs olika åtgärder för att
förbättra arbetsmiljön inom polisen. Vidare föreslås
att Rikspolisstyrelsen skall ges i uppdrag att
utarbeta en strategi över arbetsfördelningen så att
poliser över 55 år inte skall behöva arbeta skift.

År 2001 var medelåldern för polispersonalen 45,6
år. Den varierar dock kraftigt mellan olika delar av
landet. Sjukfrånvaron och begränsningarna i
tjänstbarheten av hälsoskäl ökade under samma år för
fjärde året i rad. För män var sjukfrånvaron totalt
4,75 %, medan den för kvinnor var totalt 7,71 %
(Polisens årsredovisning 2001).
Rikspolisstyrelsen har tidigare, i samband med
beredningen av budgeten för år 2002, som en orsak
till den höga sjukfrånvaron framhållit den tidigare
minskningen av antalet anställda i kombination med
den ogynnsamma åldersstrukturen. Ett långsiktigt mål
bör enligt Rikspolisstyrelsen vara att ingen som är
55 år eller äldre skall tvingas att regelbundet
arbeta natt (prop. 2001/02:1, utg.omr. 4 avsnitt
4.6.1).
En rad åtgärder har också vidtagits för att
förbättra arbetsmiljön och arbetssituationen för de
anställda inom polisväsendet. En särskild person har
anställts av Rikspolisstyrelsen för att samordna
arbetsmiljöfrågorna, och projekt som rör det
psykosociala omhändertagandet inom polisen har
inletts. Arbete pågår också med att skapa en
gemensam arbetsmiljöutbildning för polisen samt med
att fördjupa informationsutbytet inom
arbetsmiljöområdet (Polisens årsredovisning
2001).
Rikspolisstyrelsen har, i regleringsbrevet för
budgetåret 2003 avseende polisorganisationen, fått i
uppdrag att redovisa en sammanhållen nationell
beskrivning och analys av statistik och åtgärder på
det personalpolitiska området. Av redovisningen
skall bl.a. framgå personalsammansättningen fördelad
på poliser, civilanställda, ålder och kön,
övertidsuttag, sjukfrånvaro och vilka åtgärder som
vidtagits för att minska sjukfrånvaron, vilka
åtgärder som vidtagits för att uppmuntra de
anställda att utveckla sin kompetens så att de kan
utgöra en bas för framtida chefsrekrytering samt
åtgärder vidtagna för att åstadkomma ökad
jämställdhet mellan kvinnor och män samt antalet
pensioneringar för ordinarie pensionsålder och
antalet delpensioneringar.
Utskottet behandlade liknande yrkanden som de nu
aktuella under våren 2000 respektive våren 2001
(bet. 1999/2000:JuU6 s. 19 f. och 2000/01:JuU11 s.
10 f.). Utskottet framhöll därvid bl.a. följande.
Utskottet har självfallet inte någon annan
uppfattning än motionärerna när det gäller vikten av
en god arbetsmiljö. Arbetet som polis innebär
emellertid, anförde utskottet, att risken att
utsättas för våld, hot och kränkande uttalanden är
större än för andra yrkesgrupper. Det är därför av
stor vikt att frågor om arbetsmiljön inom polisen
ständigt uppmärksammas. Som påpekades i de då
aktuella motionerna hade under senare år ett flertal
förändringar bidragit till en mer besvärlig
situation. Här tänkte utskottet på de i och för sig
nödvändiga neddragningarna av den civilanställda
personalen. Det svåra ekonomiska läget i flera
kommuner hade också inneburit att det samlade
sociala skyddsnätet blivit sämre, vilket kunde öka
pressen på polispersonalen. Mot denna bakgrund -
fortsatte utskottet - fanns det en risk att polisen
inte till fullo klarar sin uppgift, något som i sin
tur riskerar att urholka förtroendet för polisens
verksamhet. Enligt utskottet var det därför
glädjande att åtgärder som långsiktigt kan bidra
till en bättre arbetsmiljö hade vidtagits. -
Utskottet vidhöll sina tidigare yttranden när
liknande yrkanden senast behandlades under våren
2002 (bet. 2001/02:JuU13
s. 19 f.).
Utskottet vidhåller sina tidigare uttalanden i
frågan. Som utskottet framhållit är det glädjande
att åtgärder hela tiden vidtas för att förbättra
arbetsmiljön inom polisen. Med hänsyn härtill och då
Rikspolisstyrelsen fått i uppdrag att till
regeringen inkomma med en sammanhållen nationell
beskrivning och analys av vilka åtgärder som
vidtagits på det personalpolitiska området finner
utskottet inte skäl för riksdagen att göra något
särskilt uttalande i frågan. Motion Ju357 i här
behandlade delar avstyrks.

Videokamera i polisbilar

I motion Ju357 (kd) begärs att det skall finnas en
videokamera i samtliga polisbilar för att t.ex.
dokumentera ett första förhör vid ett anmält
misshandelsfall.

Utskottet har inhämtat att Rikspolisstyrelsen,
bl.a. inom ramen för arbetet mot familjevåld,
rekommenderat polismyndigheterna att överväga att
använda videokameror för dokumentation i samband med
att polis anländer till en brottsplats.
Utskottet delar i och för sig motionärernas
uppfattning att det för t.ex. beslut om åtal och vid
en följande domstolsprövning kan vara bra med
videoupptagningar i ett inledande skede av en
förundersökning. Enligt utskottet är dock specifika
frågor om polisens utrusning frågeställningar som
det i första hand åligger polisen att bedöma. Med
hänsyn härtill och mot bakgrund av den
rekommendation Rikspolisstyrelsen utfärdat är någon
åtgärd från riksdagen inte nödvändig. Utskottet
föreslår att motion Ju357 i här behandlad del
avslås.

Poliser som dömts för brott, m.m.

I detta avsnitt behandlar utskottet
motionsyrkanden rörande arbetsuppgifter för
poliser som dömts för brott samt det
demokratiska inflytande i polisstyrelserna
och deras möjlighet att fullgöra sina
uppgifter. Utskottet föreslår i fråga om
poliser som dömts för brott men där skäl för
avskedande inte funnits föreligga ett
tillkännagivande till regeringen att dessa
poliser fortsättningsvis inte skall arbete
med dessa brottstyper. Jämför reservationerna
11 och 12.

Poliser som dömts för brott

I motion Ju283 (v) begärs att direktiven till
Personalansvarsnämnden vid Rikspolisstyrelsen skall
ses över och att nämnden skall granska samtliga
poliser som dömts för brott. I motion Ju329 (m)
anförs att poliser som dömts för kvinnomisshandel
inte bör få utreda misstankar om sådana brott.
Personalansvarsnämnden vid Rikspolisstyrelsen
prövar frågor om bl.a. skiljande från anställningen
på grund av personliga förhållanden, disciplinansvar
och åtalsanmälan rörande poliser (26 § förordningen
[1989:773] med instruktion för Rikspolisstyrelsen
och 19 § verksförordningen [1995:1322]).
En följd av regelverket är att ärenden i
personalansvarsnämnden om avskedande eller
uppsägning samt frågor om disciplinansvar bedöms
enligt den arbetsrättsliga lagstiftningen och i
enlighet med Arbetsdomstolens praxis.
Det åligger den myndighet som den enskilde
polismannen lyder under att till
personalansvarsnämnden anmäla en fråga som skall
prövas av denna
(6 kap. 14 § polisförordningen [1998:1558]). Ett
ärende kan även anhängiggöras hos
personalansvarsnämnden genom att en domstol i ett
brottmål, som gäller en anställd inom polisväsendet,
begär yttrande av personalansvarsnämnden om det får
några arbetsrättsliga konsekvenser för den
tilltalade om denne döms i enlighet med åtalet (29
kap. 5 § första stycket 5 brottsbalken).
En arbetstagare får avskedas om han grovt
åsidosatt sina åligganden gentemot arbetsgivaren (18
§ lagen [1982:80] om anställningsskydd). En
uppsägning måste vara sakligt grundad (7 §). Saklig
grund för uppsägning föreligger inte om det är
skäligt att kräva att arbetsgivaren bereder
arbetstagaren annat arbete inom myndigheten.
Disciplinpåföljd får meddelas en arbetstagare som
uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sina
skyldigheter i anställningen. Är felet med hänsyn
till samtliga omständigheter ringa, får någon
disciplinpåföljd inte meddelas (14 § lagen
[1994:260] om offentlig anställning). Om en gärning
har prövats i straffrättslig ordning, får ett
disciplinärt förfarande inledas eller fortsättas
bara om gärningen av någon annan anledning än
bristande bevisning inte ansetts vara straffbar.
Av personalansvarsnämndens verksamhetsrapport för
år 2002 framgår bl.a. att nämnden avgett yttrande
till domstol avseende åtal för brott utom tjänsten i
sex fall. I fyra av dessa innefattade åtalet
misshandel av en kvinna, varav två riktade sig mot
en hustru respektive en sambo. Av
personalansvarsnämndens yttranden till domstolarna
framgår sammanfattningsvis att om de tilltalade
fälls till ansvar enligt åtalet för misshandel som
inte bedöms som ringa, kommer poliserna att skiljas
från sina respektive anställningar.
Personalansvarsnämnden avgjorde 18 ärenden om
ifrågasatt avskedande eller uppsägning under år
2002. I 4 av dessa beslutade personalansvarsnämnden
om avskedande. Av övriga ärenden skrevs 11 av,
antingen på grund av att aktuella åtal hade ogillats
eller därför att grund för ett skiljande från
anställningen inte bedömdes föreligga. Resterande 3
ärenden skrevs av med anledning av att den berörde
arbetstagaren själv hade sagt upp sig.
Den 14 december 2000 beslutade regeringen att ge
en kommitté med parlamentarisk sammansättning i
uppdrag att granska den ordinära tillsynen av
polisen och åklagarväsendet, Kommittén om tillsynen
över polis- och åklagarväsendena, i syfte att
säkerställa att medborgarnas krav på en demokratisk
insyn och kontroll skall kunna tillgodoses på bästa
sätt (dir. 2000:101). Kommittén skall också överväga
om regleringen, organisationen och
handläggningsrutinerna för brottsanmälningar och
klagomål mot anställda inom polisen och
åklagarväsendet uppfyller de höga krav som måste
ställas på en sådan verksamhet. Uppdraget skall
redovisas senast den 1 maj 2003, sedan regeringen
den 19 juni 2002 beslutat att förlänga
utredningstiden (dir. 2002:82).
Den 14 december 2000 beslutade regeringen också
att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att
göra en sammanhållen och övergripande granskning av
förfarandet vid brottsutredningen i samband med Osmo
Vallos dödsfall (dir. 2000:95). Osmo Vallo-
utredningen överlämnade sitt betänkande Osmo Vallo -
utredning om en utredning (SOU 2002:37) till
regeringen i april 2002. I betänkandet föreslås
bl.a. att det skall bli obligatoriskt med
utredningar av dödsfall och allvarliga skador i
samband med polisingripanden samt att en sådan
utredning redan från början skall ledas av en
åklagare.
Utskottet konstaterar att det inte ankommer på
utskottet att ta ställning till den arbetsrättsliga
lagstiftningen som personalansvarsnämnden tillämpar.
Samtidigt noterar utskottet att det inom
personalansvarsnämnden finns en fast praxis som i
princip innebär att en polisman som begår t.ex.
misshandelsbrott av normalgraden kommer att
avskedas. Från polisverksamhetssynpunkt finns inga
invändningar häremot. Tvärtom måste det anses vara
en självklar utgångspunkt att allmänheten kan lita
på att poliser inte begår brott.
Situationen är emellertid inte alltid sådan att
ett brott leder till att anställningen upphör. I
dessa fall ställs frågan om allmänhetens förtroende
för polisen på sin spets. Enligt utskottets mening
är det därför nödvändigt att riktlinjer utarbetas
för en polismans fortsatta tjänstgöring inom polisen
i de fall han eller hon dömts för brott men där skäl
för avskedande inte funnits föreligga. En
betydelsefull faktor till vilken hänsyn därvid bör
tas är att en polisman som dömts för t.ex.
misshandel, om än ringa, inte sätts att utreda
liknande brott. Det ankommer på regeringen att ta de
initiativ som krävs för att få till stånd
ifrågavarande riktlinjer. Vad utskottet nu anfört
bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin
mening.

Polisstyrelserna

I motionerna Ju258 (c) och Ju357 (kd) begärs en
utvärdering av hur polisstyrelserna fungerar i den
nya polisorganisationen. I motion Ju258 pekas på
frågan hur det demokratiska inflytandet fungerar i
praktiken, och i motion Ju357 ställer man sig
tveksam till polisstyrelsernas reella möjligheter
att genomföra polismyndighetens verksamhetsplan.

Grundläggande bestämmelser om polisens
organisation finns i polislagen (1984:387). Varje
län utgör ett polisdistrikt. Inom varje län finns en
polismyndighet som ansvarar för polisverksamheten
där (4 §). För ledningen av polismyndigheten finns
sedan år 1999 en polisstyrelse. Den består av
myndighetens chef och det antal övriga ledamöter som
regeringen bestämmer. Regeringen utser de ledamöter
som utöver polischefen skall ingå i styrelsen (5 §).
I storstadsområdena liksom i Dalarnas, Gävleborgs,
Värmlands, Västerbottens och Norrbottens län är
antalet ledamöter 13. I Gotlands polisstyrelse finns
7 ledamöter. I övriga styrelser är antalet ledamöter
11.
Utskottets arbetsgrupp för uppföljning och
utvärdering genomförde under år 2000 en studie av
hur arbetet i polisstyrelserna går till.
Uppföljningsgruppen gjorde sammanfattningsvis den
bedömningen att det var för tidigt att uttala sig om
hur arbetet i styrelserna fungerade. Därtill krävdes
ett bredare underlag även om de inhämtade
protokollen från polisstyrelserna snarast talade för
att arbetet bedrevs som det var tänkt. I
sammanhanget noterade gruppen att Rikspolisstyrelsen
satsat på att utbilda de nyvalda ledamöterna på s.k.
polisriksdagar.
I den utredning som ligger till grund för polisens
styrsystem (Styrningen av polisen, SOU 1998:74 s. 79
f.) sägs bl.a. att kravet på inflytande och insyn
från lekmän gör sig gällande särskilt starkt med
hänsyn till den betydelse som polisen har för
medborgarna. Här tänkte utredningen bl.a. på
polisens befogenheter att utöva tvång. Utredningen
ansåg att polisstyrelsen bör ha uppgifter av
övergripande natur. Polismyndighetens arbetsordning
borde beslutas av polisstyrelsen. Vidare anfördes
att polisstyrelsen borde åläggas den allmänna
skyldigheten att se till att statsmakternas
prioriteringar och riktlinjer får genomslag i
polisarbetet, att verksamheten bedrivs effektivt och
med iakttagande av rättssäkerhetens krav samt att
förvaltningen inom distriktet fungerar väl. Vidare
anförde utredningen att polisstyrelsen årligen bör
utfärda bestämmelser i fråga om planering och
uppföljning. I det sammanhanget noterade utredningen
att beslut i flertalet av de frågor som
polisstyrelsen bör avgöra fattas genom beslut om
verksamhetsplan, budget och budgetföreskrifter.
Polisstyrelsernas uppgifter har sedermera
reglerats i polisförordningen (1998:1558). I 3 kap.
1 § föreskrivs att polisstyrelsen särskilt skall se
till att polisarbetet bedrivs i överensstämmelse med
de prioriteringar och riktlinjer som riksdagen och
regeringen lagt fast för polisverksamheten. I 3 kap.
2 § anges att polisstyrelsen bl.a. avgör viktiga
frågor om planeringen och inriktningen av
verksamheten samt ekonomi.
Utskottet behandlade yrkanden om polisstyrelserna
våren 2001 och uttalade då bl.a. att utskottet hade
förståelse för att de av Rikspolisstyrelsen
fördelade medlen till polismyndigheterna kunde
upplevas som otillräckliga och att svårigheter i
olika avseenden kunde uppstå när det gäller att göra
prioriteringar. Dessa svårigheter kunde emellertid,
enligt utskottet, inte tas till intäkt för att
verksamheten i polisstyrelserna inte skulle fungera
som det var tänkt. Tvärtom visade den genomgång som
utskottets uppföljningsgrupp gjort att det i
styrelserna förekom den typ av ärenden som
regleringen på området tar upp. Det anförda uteslöt
dock inte att det på sikt kunde finnas skäl att
utvärdera verksamheten (bet. 2000/01:JuU11 s. 15
f.).
Senast utskottet behandlade frågor om polisens
organisation var i samband med behandlingen av
budgeten för innevarande år. Yrkandena avstyrktes
med hänvisning till ett pågående arbete inom
Rikspolisstyrelsen som syftade till att förbättra
resursutnyttjandet inom den befintliga
organisationen (bet. 2002/03:JuU1 s. 37 f.).
Utskottet har inhämtat att det arbetet alltjämt
fortgår, med regelbundna avstämningar mellan
Rikspolisstyrelsen och Justitiedepartementet. När
det arbetet är färdigt kan det, om behov anses
föreligga, bli aktuellt att titta på frågan om en
eventuell organisationsförändring.
Utskottet har vidare inhämtat att den ovan nämnda
Kommittén om tillsynen över polis- och
åklagarväsendena i sitt kommande betänkande kommer
att beröra polisstyrelsernas roll vad gäller
tillsynen av polisen (dir. 2000:101).
Utskottet vill inte föregripa det arbete som för
närvarande pågår kring polisens organisation. Det är
alltså ännu inte dags att ta ställning till om en
utvärdering av polisstyrelserna bör göras.
Motionerna Ju258 och Ju357 avstyrks i här behandlade
delar.

Organiserad brottslighet och
prioritering av rasistiska och
nazistiska brott

I detta avsnitt behandlar utskottet
motionsyrkanden rörande polisens samarbete
med polis i andra länder samt med andra
myndigheter. Det rör frågor om att förstärka
arbetet mot organiserad brottslighet och
terrorism samt om att förbättra samverkan
mellan polisen och tullen. Vidare behandlas
yrkanden angående polisens förebyggande
arbete mot och prioritering av rasistiska och
nazistiska brott. Utskottet föreslår att
samtliga motioner avslås med hänvisning till
bl.a. pågående arbete inom EU och hos
polismyndigheterna. Jämför reservationerna
13-16.

Internationellt polissamarbete, m.m.

I motionerna Ju236 (m), Ju249 (c) och Ju341 (kd)
begärs insatser mot den organiserade brottsligheten.
Motion Ju236 rör åtgärder för att Sverige skall vara
väl förberett och åtnjuta internationellt förtroende
i denna fråga. I motion Ju249 pekas på att den
organiserade brottsligheten kräver
gränsöverskridande lösningar. I motion Ju341
förespråkas ett utvecklat samarbete mellan
polismyndigheterna i EU:s medlemsländer. Bland annat
begärs åtgärder för en effektivare gränskontroll.
Den frågan tas också upp i motion Ju218 (m).

Inom EU sker straffrättsligt samarbete och
polissamarbete inom ramen för den tredje pelaren.
Till sin karaktär är samarbetet där mellanstatligt.
Någon normgivningskompetens har inte överlåtits från
medlemsstaterna till unionen. Samarbetet omfattas
alltså inte av EG-rätten och dess principer. Skälet
till denna ordning är att samarbetet berör
rättsstatliga kärnområden, inom vilka det ansetts
viktigt att medlemsstaterna har ett
självbestämmande.
Amsterdamfördraget innebär att strukturen för EU-
samarbetet förändrades. Här är avdelning VI i
Unionsfördraget av intresse. Enligt artikel 29 skall
unionens mål vara att ge medborgarna en hög
säkerhetsnivå inom ett område med frihet, säkerhet
och rättvisa genom att bland medlemsstaterna utforma
gemensamma insatser på områdena polissamarbete och
straffrättsligt samarbete samt genom att förebygga
och bekämpa rasism och främlingsfientlighet.
Detta mål skall uppnås genom förebyggande och
bekämpande av brottslighet, vare sig denna är
organiserad eller ej, särskilt terrorism,
människohandel och brott mot barn, olaglig
narkotikahandel och olaglig vapenhandel, korruption
och bedrägeri. Åtgärderna skall vidtas genom närmare
samarbete mellan polismyndigheter, tullmyndigheter
och andra behöriga myndigheter i medlemsstaterna,
både direkt och genom Europol och genom sådant
samarbete mellan rättsliga myndigheter och andra
behöriga myndigheter i medlemsstaterna, allt i
enlighet med närmare bestämmelser i andra artiklar i
fördraget. Vidare skall tillnärmning av
straffrättsliga regler i medlemsstaterna kunna ske
när det är nödvändigt.
Inom EU bedrivs ett omfattande arbete mot
organiserad brottslighet. En särskild handlingsplan
mot den organiserade brottsligheten antogs av
ministerrådet för rättsliga och inrikes frågor i
april 1997 och godkändes av Europeiska rådet vid
dess möte i Amsterdam i juni samma år.
Handlingsplanen innehåller politiska riktlinjer och
särskilda rekommendationer till rådet att vidta en
rad åtgärder som spänner över ett vitt fält.
Vid sitt möte i Wien i december 1998 gav
Europeiska rådet i uppdrag åt ministerrådet för
rättsliga och inrikes frågor att förstärka
åtgärderna mot den organiserade brottsligheten med
beaktande av de utökade möjligheter i detta
hänseende som Amsterdamfördraget ger. Uppdraget
återfinns i en handlingsplan för genomförande av
Amsterdamfördraget, den s.k. Wienhandlingsplanen.
I enlighet med en rekommendation i 1997 års
handlingsplan har rådet inrättat en
sektorsövergripande arbetsgrupp mot den organiserade
brottsligheten. En av gruppens huvuduppgifter är att
genomföra de riktlinjer och rekommendationer som
finns i handlingsplanen. Arbetsgruppen har utarbetat
en ny sammanhållen strategi för det fortsatta
arbetet med att förebygga och bekämpa den
organiserade brottsligheten. Strategin antogs av
ministerrådet för rättsliga och inrikes frågor den
27 mars 2000.
I detta sammanhang bör även nämnas slutsatserna
från Europeiska rådets möte i Tammerfors den 15 och
16 oktober 1999. Stats- och regeringscheferna enades
där om ett antal politiska riktlinjer och
prioriteringar. Inledningsvis kan framhållas att
kommissionen fått i uppdrag att presentera en
resultattavla - en s.k. scoreboard - för att
underlätta genomförandet av bestämmelserna om
rättsliga och inrikes frågor i Amsterdamfördraget,
Wienhandlingsplanen och slutsatserna från mötet i
Tammerfors. Syftet med resultattavlan, som numera
har upprättats, är att underlätta genomförandet av
överenskomna bestämmelser genom att fastställa
vilken av rådet, kommissionen eller medlemsstaterna
som skall agera och tidpunkten för när åtgärderna
skall vara genomförda. Vidare är avsikten att
förbättra insynen i det rättsliga och inrikes
samarbetet.
Såvitt nu är i fråga är vidare ett antal punkter
bland Tammerforsslutsatserna av intresse. I punkt 5
anges bl.a. att brottslingar inte får ges några
möjligheter att utnyttja skillnader mellan
medlemsstaternas rättssystem och att bättre
överensstämmelse och ökad konvergens måste uppnås
mellan medlemsstaternas rättssystem. I punkt 6
anförs att människor har rätt att förvänta sig att
unionen tar itu med det hot mot deras frihet och
lagliga rättigheter som den grova brottsligheten
utgör. Gemensamma insatser mot detta hot är
nödvändiga för att förebygga och bekämpa
brottslighet och kriminella organisationer i hela
unionen. En gemensam mobilisering av polisiära och
rättsliga resurser är nödvändig för att garantera
att det inte finns några gömställen för brottslingar
eller vinning av brott inom unionen.
Ministerrådet har i enlighet med
Tammerforsslutsatserna enats om ett rambeslut om
gemensamma brottsutredningsgrupper som kommer att
göra det möjligt för åklagare och poliser från olika
medlemsstater att samordna brottsutredningar i fråga
om brott som har internationella kopplingar.
Vidare har ministerrådet utvidgat Europols
behörighet till att omfatta penningtvätt i
allmänhet, dvs. oberoende av vilken typ av brott som
penningtvätten härrör från, samt alla de brott som
återfinns i den lista som bifogats
Europolkonventionen.
I budgetpropositionen för år 2003 anförde
regeringen (prop. 2002/03:1, Volym 3, s. 59) bl.a.
att Sverige kommer att arbeta för att den operativa
relevansen inom Europolsamarbetet ökar. Till ökad
operativ relevans bidrar också den utvidgade
behörigheten att agera avseende fler brottstyper,
möjligheterna till samarbete med ytterligare tredje
länder och utomstående organ samt utbyte av fler
sambandsmän.
I regleringsbrevet för budgetåret 2003 avseende
polisorganisationen anges att det av
årsredovisningen skall framgå bl.a. vilka åtgärder
som har vidtagits hos Rikspolisstyrelsen och i den
lokala polisverksamheten för att sprida kunskap om
hur Europol kan användas i det brottsförebyggande
arbetet.
Sverige tillämpar sedan den 25 mars 2001
Schengenregelverket fullt ut. Även de för
gränskontroll samverkande myndigheterna har tillgång
till Schengens informationssystem (SIS). Nationella
sambandskontoret/Sirene-kontoret vid
Rikspolisstyrelsen bedriver verksamhet dygnet runt
vad gäller hantering av både nationella och
internationella ärenden samt inläggning av svenska
registreringar i SIS.
Sverige deltar också aktivt i Aktionsgruppen mot
organiserad brottslighet i Östersjöområdet, inom
vilken de nordiska länderna, Tyskland, de baltiska
staterna, Polen och Ryssland bedriver ett
brottsbekämpande samarbete. Inom ramen för
aktionsgruppens arbete genomförs ett konkret och
praktiskt samarbete mellan ländernas polis-,
åklagar-, tull- och skattemyndigheter samt kust- och
gränsbevakningsmyndigheter. Enligt regeringen är
detta samarbete numera en naturlig del av det
dagliga arbetet för de brottsbekämpande
myndigheterna inom Östersjöområdet. Vid
aktionsgruppens möte i mars 2002 i Tallinn enades
man om att kartlägga även möjliga kopplingar mellan
terrorism och organiserad brottslighet i
Östersjöområdet (prop. 2002/03:1, Volym 3, s. 58
f.).
I budgetpropositionen anför regeringen vidare att
arbetet kring gränskontrollfrågor har intagit en
alltmer framträdande roll på EU:s dagordning under
det senaste året. Händelserna den 11 september 2001
i USA gav ny fart åt ansträngningarna att
effektivisera den gemensamma kampen mot terrorism,
olaglig invandring och annan gränsöverskridande
brottslighet. Vid ministerrådet för rättsliga och
inrikes frågor den 13 juni 2002 antogs en strategi
för förvaltning av EU-medlemsstaternas gränser, vars
betydelse underströks i slutsatserna från Europeiska
rådet i Sevilla den 21-22 juni 2002. Strategin
innehåller en rad åtgärder som skall genomföras det
närmaste året för att fördjupa samarbetet i
gränskontrollfrågorna, och Sverige deltar som ett
resultat härav i flera projekt, studier och
gemensamma insatser. På nationell nivå samarbetar
Rikspolisstyrelsen med både Justitie- och
Utrikesdepartementen i dessa frågor (prop.
2002/03:1, Volym 3, s. 58).
Utskottet delar motionärernas uppfattning om
vikten av polisiärt samarbete och annan
myndighetssamverkan såväl inom Sverige som
internationellt för att kampen mot den organiserade
brottsligheten skall kunna bedrivas framgångsrikt.
Med hänsyn till redan genomförda åtgärder och till
det pågående arbetet inom EU finner utskottet inte
skäl föreligga för något uttalande från riksdagen i
dessa frågor. Motionerna Ju218, Ju236, Ju249 och
Ju341 avstyrks i här behandlade delar.

Prioritera rasistiska och nazistiska brott

I motionerna Ju366 (kd) och Ub494 (mp) begärs att
åtgärder skall vidtas för att motverka uppbyggnaden
av rasistiska och nazistiska organisationer samt att
polisen skall prioritera brott med sådana förtecken.

Antalet anmälda brott avseende hets mot folkgrupp
under år 2001 minskade till 744, jämfört med 865
under år 2000. Antalet anmälda fall av olaga
diskriminering minskade till 217, vilket är det
lägsta antalet sedan år 1997. Några
polismyndigheter, bl.a. polisen i Värmland och
Västra Götaland, har redovisat framgångsrika
insatser mot extrema grupperingar med rasistiska
värderingar. Inom området rasistiska och
främlingsfientliga brott har ett regionalt samarbete
utvecklats. Inom ramen för ett sådant samarbete kan
myndigheterna t.ex. ha en gemensam strategi och
polistaktik för aktioner mot sammankomster med
nazistbesläktade organisationer, och de kan bistå
varandra med resursförstärkning. Särskilt utsedda
kontaktpersoner finns vid samtliga polismyndigheter.
Kontaktpersonerna har till uppgift att bl.a. sprida
information och arbeta med att förbättra intern och
extern samverkan. Många polismyndigheter, däribland
de tre största, har gjort egna kartläggningar och
utarbetat brottsförebyggande strategier och
handlingsplaner. Arbetet mot denna typ av
brottslighet kommer att drivas vidare, främst genom
fler konferenser, fortsatt utveckling av lokala
strategier och handlingsplaner samt ytterligare
utbildningsinsatser. Säkerhetspolisens kartläggning
av brott med koppling till rikets inre säkerhet har
fortsatt under år 2001. I sina rapporter till
regeringen presenterar Säkerhetspolisen statistik
över främlingsfientliga, rasistiska och homofobiska
brott samt övriga brott med koppling till den
högerextrema vit- maktmiljön.
Regeringen anförde i budgetpropositionen för år
2003 att bekämpningen av brott med rasistiska,
främlingsfientliga, antisemitiska eller homofobiska
inslag samt olaga diskriminering har fortsatt hög
prioritet för polisväsendet. Vidare poängterade
regeringen att det är viktigt att Rikspolisstyrelsen
och polismyndigheterna förstärker och höjer
kunskapen på detta angelägna område (prop. 2002/03:1
Volym 3 s. 55). Utskottet delade regeringens
bedömning i dessa delar (bet. 2002/03:JuU1 s. 34
f.).
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i
frågan, dvs. att bekämpandet av rasistiska och
nazistiska brott skall ha fortsatt hög prioritet
inom polisväsendet. I bekämpandet av dessa brott
ingår som ett moment arbetet med olika
brottsförebyggande åtgärder. Motionerna Ju366 och
Ub494 får därmed anses tillgodosedda. Något
uttalande från riksdagens sida behövs sålunda inte
för närvarande.

Polisens evenemangskostnader

I detta avsnitt behandlar utskottet
motionsyrkanden rörande polisens kostnader
för att upprätthålla ordningen vid vissa
evenemang. Utskottet föreslår att samtliga
motioner avslås med hänvisning till att det
för närvarande inte finns tillräckliga skäl
för en förändring av gällande rätt. Jämför
reservation 17.

Enligt 2 kap. 16 § ordningslagen (1993:1617) skall
den som anordnar en allmän sammankomst eller
offentlig tillställning svara för att det råder god
ordning vid sammankomsten eller tillställningen.
Polismyndigheten får meddela de villkor som behövs
för att upprätthålla ordning och säkerhet. Villkoren
får innefatta skyldighet för anordnaren att anlita
personal, exempelvis ordningsvakter.

Vidare gäller enligt 2 kap. 26 § samma lag att den
som i vinstsyfte anordnar en offentlig tillställning
som huvudregel skall ersätta polismyndighetens
kostnader för att hålla ordning vid tillställningen.
Ersättningsskyldigheten gäller dock inte sådana
ideella föreningar som är skattebefriade enligt
inkomstskattelagen (1999:1229).
I motionerna Ju364 och Kr266 (båda fp) hävdas att
undantaget i fråga om ideella föreningar bör tas
bort. I motion Ju367 (s) begärs en översyn av
ansvarsfördelning vid större publika arrangemang.
Under riksdagsbehandlingen av regeringens förslag
till den nuvarande ordningslagen (bet. 1993/94:JuU1
s. 13 f.) anförde kulturutskottet i ett yttrande att
det fanns skäl som med tyngd talade för att
ersättningsskyldigheten skulle utvidgas så att även
ideella föreningar skall kunna åläggas
ersättningsskyldighet när det finns särskilda skäl
till det. Kulturutskottet förutsatte också att
utvecklingen av praxis vid tillämpningen av
ersättningsbestämmelserna skulle följas, liksom
förekomsten av ordningsproblem i samband med större
arrangemang, något som syftade till att frågan om
ytterligare utsträckning av kostnadsansvaret skulle
kunna aktualiseras i framtiden utan att någon
särskild utredning skulle behöva göras.
Även konstitutionsutskottet yttrade sig i ärendet
och utgick från att ersättningsfrågan skulle följas
i Regeringskansliet och att behövliga initiativ
skulle tas om orimliga konsekvenser för
mötesfriheten skulle uppstå.
Justitieutskottet delade de synpunkter som
konstitutionsutskottet och kulturutskottet fört
fram, och utskottet utgick således från att man i
Regeringskansliet skulle följa tillämpningen av
ersättningsfrågorna ur båda de aspekter som lyfts
fram i yttrandena. På det sättet skulle samtidigt
det underlag som kunde krävas för en eventuell
framtida utvidgning av ersättningsskyldigheten
skaffas fram.
Rikspolisstyrelsen tog under år 2000 fram
riktlinjer för hur myndigheterna skall hantera
frågan om ersättning för ordningshållning. Arbetet
redovisades i en promemoria som sändes ut till
polismyndigheterna i december 2000. Promemorian
syftade bl.a. till att åstadkomma en samstämmig syn
dels på förutsättningarna för att begära ersättning
för ordningshållningen i samband med
idrottsevenemang, dels på ansvarsfördelningen mellan
arrangören och polisen.
I promemorian anges vissa kriterier för när en
ideell förening anses skattebefriad och därmed inte
kan åläggas att betala för polisbevakning. Vidare
redogörs för under vilka förutsättningar ersättning
kan tas ut. Såvitt gäller möjligheten att kräva att
den som anordnar en tillställning i vinstsyfte
åläggs ett kostnadsansvar anförs att någon
allmängiltig tolkning av begreppet "vinstsyfte" inte
kan göras. I stället redovisas överväganden som kan
tjäna som ledning för de handläggande
polismyndigheterna. Också frågan om vad som skall
anses vara ordningshållning "vid tillställningen"
analyseras, och promemorian rekommenderar att
anordnarens ansvar begränsas till själva arenan och
dess omedelbara närhet. Till promemorian har även
fogats en utredning om de rättsliga
förutsättningarna för att ta betalt för
polisbevakningen vid idrottsevenemang.
Under år 1999 debiterades 20 950 kr för
ordningshållningen. Motsvarande siffra för år 2000
var 284 883 kr. Totalt tog man under dessa år betalt
i åtta fall. Vad sedan gäller åren 2001 och 2002
debiterades 611 000 kr respektive 355 000 kr vid
totalt 26 tillfällen.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat
motionsyrkanden som tagit sikte på polisens
kostnader för bevakning av olika evenemang.
Utskottet konstaterade i början av år 2001 att
reglerna på området innebär att idrottsklubbar i
princip inte behöver betala för ordningshållningen.
Detta kan, anförde utskottet, naturligtvis ur vissa
aspekter förefalla otillfredsställande. Å andra
sidan kan det tänkas att frågan framöver kommer i
ett annat läge om underhållningsidrotten
bolagiseras. Utskottet var i varje fall inte då
berett att ta något initiativ till en lagändring
utan föreslog att den då aktuella motionen skulle
avslås (bet. 2000/01:JuU11 s. 5 f.). När liknande
yrkanden senast behandlades under våren 2002 vidhöll
utskottet sina tidigare uttalanden (bet.
2001/02:JuU13 s. 11 f.).

Utskottet ser inte nu skäl att
frångå sin tidigare inställning i
frågan. Motionerna Ju364, Ju367 och
Kr266 avstyrks i här behandlade
delar.

Vapenlagstiftningen

I detta avsnitt behandlar utskottet
motionsyrkanden rörande licenskrav för vissa
vapen och ljuddämpare samt registrering av
vapen som förs in och ut ur Sverige.
Utskottet föreslår att samtliga motioner
avslås med hänvisning till att gällande
regelverk får anses ändamålsenligt och till
att pågående beredningsarbete inom
Justitiedepartementet inte bör föregripas.

I motion Ju206 (m) begärs att licenskravet skall
slopas för vapen utan egentligt bruksvärde som
innehas i samlarsyfte. Härvid pekas på de problem
som dagens regler förorsakar för vissa museer med
t.ex. gamla bruksvapen. I motionerna Ju242 (m) och
Ju291 (c) begärs att ljuddämpare som reducerar
knallen från klass 1-vapen till 125 decibel skall
undantas från tillståndsplikten. Motionärerna pekar
på de hörselskador jägare kan erhålla vid jakt. I
motion Ju239 (m) begärs att det skall vara möjligt
att i vissa fall erhålla tillstånd för salongsgevär
avsett för jakt. Slutligen begärs i motion Ju241 (s)
att samtliga vapen som förs in och ut ur Sverige
skall registreras.

Av 2 kap. 1 § vapenlagen (1996:67) framgår att
tillstånd krävs för att bl.a. inneha och föra in
skjutvapen eller ammunition till Sverige. Det krävs
tillstånd även för innehav och användande av
ljuddämpare till vapen (1 kap.
3 §). Lagen omfattar inte bl.a. skjutvapen som har
tillverkats före år 1890 och som inte är avsedda för
gastäta enhetspatroner (1 kap. 4 §). En enskild får
meddelas tillstånd att inneha ett skjutvapen endast
om han kan visa att han har behov av vapnet för ett
godtagbart ändamål (2 kap. 4 §). Tillstånd att
inneha skjutvapen får meddelas bl.a. huvudmän för
museer om museet får statsbidrag enligt särskilda
bestämmelser eller om museet ägs av en kommun, ett
landsting eller en stiftelse som står under
länsstyrelsens tillsyn. Tillstånd att inneha
skjutvapen, som huvudsakligen har prydnadsvärde
eller särskilt affektionsvärde, för andra ändamål än
skjutning får meddelas endast om vapnet görs
varaktigt obrukbart. Om det föreligger särskilda
skäl får dock tillstånd meddelas även om vapnet
hålls i brukbart skick (2 kap. 5 a §). Frågor om
tillstånd enligt vapenlagen prövas av
polismyndigheten (2 kap. 2 §).
Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna skall
föra register över olika vapenrelaterade frågor (2
kap. 17 och 18 §§). Av Rikspolisstyrelsens
vapenregister skall framgå bl.a. uppgifter om de
skjutvapen som omfattas av meddelade tillstånd till
innehav samt skjutvapen som upphittats eller anmälts
som stulna eller försvunna.
I vapenförordningen (1996:70) finns bestämmelser
om bl.a. de särskilda krav som uppställs för
tillstånd till innehav av olika vapentyper samt
bestämmelser om förvaring och transport av
skjutvapen och ammunition (2 och 9 kap.). I en
bilaga till förordningen delas skjutvapen och
ammunition in i olika kategorier.
I 2 kap. 5 § vapenförordningen anges bl.a. att
behov av att inneha ett salongsgevär anses föreligga
endast för avlivande av fällfångat vilt. Det är
Rikspolisstyrelsen som, i samråd med
Naturvårdsverket, avgör om ett vapen skall klassas
som ett salongsgevär. Av Rikspolisstyrelsens
föreskrifter och allmänna råd om vapenlagstiftningen
(RPSFS 2002:9; FAP 551-3) framgår att med ett
salongsgevär avses ett enskottsgevär i klass 4 med
kaliber 5,6 mm och med en vikt som i
originalutförande understiger 2,5 kg (4 kap. 1 §).
Vidare framgår av de allmänna råden till den
paragrafen, att den som kan visa att han avser att
påbörja fångstverksamhet av någon omfattning och som
inte innehar lämpligt avlivningsvapen bör kunna ges
tillstånd att inneha gevär i kaliber 5,6x15 R för
detta ändamål.
Under riksmötet 1981/82 beslutades de regler, som
sedan överförts till nuvarande vapenlagen, om
museers möjlighet att få tillstånd att inneha vapen
och om den ovan nämnda 1890-årsregeln (prop.
1981/82:1, bet. 1981/82:JuU15, rskr. 1981/82:55). I
propositionen föreslogs att lagen skulle omfatta
skjutvapen tillverkade fr.o.m. år 1890 - tidigare
gällde fr.o.m. år 1860 - mot bakgrund av bl.a. att
det var lättare att åldersbestämma vapen från denna
tid. Utskottet hade ingen erinran mot regeringens
förslag i denna del.
Rikspolisstyrelsen redovisade den 20 juni 2002 ett
uppdrag till regeringen om att analysera vissa
frågor som rör förutsättningarna för att använda
ljuddämpare på jaktvapen i syfte att förhindra
uppkomsten av hörselskador i samband med jakt
(POL-550-1683/02). I redovisningen förespråkar
Rikspolisstyrelsen - till skillnad från
Naturvårdsverket - att den nuvarande restriktiva
hållningen som gäller vid tillståndsgivning
beträffande innehav av ljuddämpare bör bibehållas.
Som skäl för sin inställning pekar
Rikspolisstyrelsen bl.a. på skjutvapens farlighet
och möjligheten att skydda hörseln på annat sätt.
Vad gäller frågan om registrering av vapen har
Rikspolisstyrelsen i sin rapport till regeringen om
tillämpningen av vapenlagstiftningen m.m. för år
2002 föreslagit att samtliga skjutvapen som förs in
eller ut ur Sverige skall registreras med sitt
tillverkningsnummer. Den uppgiften skall, enligt
Rikspolisstyrelsens förslag, sedan vidarebefordras
till den polismyndighet där vapenhandlarverksamheten
bedrivs eller där den person som fört in vapnet är
folkbokförd (POL-551-119/02, Ju2002/2736/PÅ).
Förslaget bereds för närvarande inom
Justitiedepartementet.
Utskottet uttalade i samband med behandlingen av
regeringens proposition 1999/2000:27 En skärpt
vapenlagstiftning att det ökande våldet i samhället
och det stora användandet av vapen i brottslig
verksamhet är oroväckande (bet. 1999/2000:JuU9 s.
6). Utskottet vidhåller sitt tidigare uttalande och
anser att bl.a. dessa förhållanden utgör skäl för
att behålla den restriktiva vapenlagstiftningen i
Sverige. Enligt utskottets mening är det befintliga
regelverket - vapenlagen, vapenförordningen och
Rikspolisstyrelsens föreskrifter - som nyligen
genomarbetats ändamålsenligt. I förtydligande syfte
kan tilläggas att vapen med kaliber 5,6 mm men som i
originalutförande väger mer än 2,5 kg, inte
betraktas som ett salongsgevär enligt nuvarande
regelverk. Mot bakgrund härav och med beaktande av
det beredningsarbete som pågår inom
Regeringskansliet - som inte bör föregripas - bör
motionerna Ju206, Ju239, Ju241, Ju242 och Ju291
avslås.

Övriga frågor

I detta avsnitt behandlar utskottet
motionsyrkanden rörande bl.a. kriminalisering
av fylleri och bettleri på allmän plats,
vilka uppgifter som skall få registreras i
polisens DNA-register, möjligheten till
beslag av vissa kemiska substanser,
eftersökning av försvunna personer, tillsyn
och utbildning av ordningsvakter samt
ersättning för kostnader i samband med
identitetsbyte. Utskottet föreslår att
samtliga motioner avslås med hänvisning till
bl.a. pågående utrednings- och
beredningsarbete samt till redan genomförda
åtgärder. Jämför reservationerna 18 och 19.

Ordningsstörningar

I motion Ju299 (s) begärs att kriminaliseringen av
fylleri på allmän plats återinförs. I motion Ju300
(s) begärs att förhör angående misstanke om brott
inte skall få hållas med kraftigt berusade personer.
I motion Ju375 (m) begärs att bettleri
kriminaliseras.

Lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade
personer, m.m. (LOB) trädde i kraft den 1 januari
1977. Samtidigt avskaffades bestämmelserna i
brottsbalken om straffansvar för fylleri. När
reglerna i LOB infördes avsåg de att skapa en
grundval för ett nytt förhållningssätt vad gällde
omhändertagande och behandling av personer som är
berusade på allmän plats. Det var i första hand
fråga om en social skyddslagstiftning där omsorgen
om den enskilda individen skulle komma i förgrunden.
I samband med att förslaget om att avkriminalisera
fylleri behandlades uttalade utskottet bl.a. att det
fick anses klarlagt att straffbestämmelser i sig
inte var ägnade att motverka alkoholmissbruk eller
att hindra berusade personer att uppträda på
allmänna platser. För att bekämpa alkoholmissbruket
i ett modernt samhälle borde man, enligt utskottet,
använda sig av andra metoder än bestraffning,
framför allt förebyggande upplysningsverksamhet samt
vård av dem som blivit alkoholmissbrukare. Utskottet
såg därför med tillfredställelse att regeringen lagt
fram ett sedan länge önskat förslag om
fylleristraffets avskaffande (bet. 1975/76:JuU37 s.
16 f.).
Bestämmelserna som reglerar när någon skall höras
som misstänkt för brott som hör under allmänt åtal
finns i 24 kap. rättegångsbalken. Dessa bestämmelser
skall tillämpas även om den misstänkte är så berusad
att LOB i och för sig skulle kunna vara tillämplig
(se 9 § LOB). Enligt 24 kap. 7 och
8 §§ rättegångsbalken skall förhör hållas så snart
som möjligt efter det att en person gripits
misstänkt för brott. En person som inte är anhållen
eller häktad är skyldig att stanna kvar för förhör i
högst sex, eller undantagsvis tolv, timmar (24 kap.
23 § och 23 kap. 9 § rättegångsbalken). Utskottet
har inhämtat att en gripen person som är höggradigt
berusad läggs in för tillnyktring innan han förhörs
av polisen.
Enligt den upphävda lagen given den 12 juni 1885
angående lösdrivares behandling nr:27 kunde en
person som befanns vara lösdrivare under vissa
förutsättningar dömas till tre års tvångsarbete. I
samband med införandet av brottsbalken anförde
justitieministern bl.a. att frågan om
lösdriverilagstiftningen under senare tid varit
föremål för övervägande i olika sammanhang.
Ministern anförde för egen del att lösdriveriet
främst borde bekämpas med andra medel än
kriminalisering och att återhållsamhet borde iakttas
i detta avseende (prop. 1962:10 B s. 235).
Utskottet har samma uppfattning nu som i samband
med avkriminaliseringen av fylleri. De av
motionärerna beskrivna företeelserna är
huvudsakligen att betrakta som ordningsstörningar -
inte sällan utförda av personer med varierande
sociala och medicinska problem - och bör därför
mötas med andra medel än kriminalisering. Motionerna
Ju299 och Ju375 avstyrks. Motion Ju300 får anses
vara besvarad och bör därför inte föranleda någon
åtgärd från riksdagen.

Uppgifter i DNA-registret

I motion Ju207 (m) begärs att polisen skall ges
utökade möjligheter att registrera uppgifter i DNA-
registret. Motionären framhåller att reglerna för
registrering av fingeravtryck och av uppgifter i
DNA-registret bör vara likalydande.

Enligt 23 § polisdatalagen (1998:622) får ett DNA-
register innehålla uppgifter om personer som dömts
bl.a. för ett brott mot en persons liv eller hälsa,
personliga integritet eller säkerhet som avses i 3,
4, 6, 8, 12 eller 17 kap. brottsbalken, om brottet
kan leda till fängelse i mer än två år. För att
uppgifter skall registreras finns sålunda inget krav
på att den utdömda påföljden uppgår till fängelse i
minst två år.
Fingeravtryck får enligt 30 § polisdatalagen
registreras bl.a. beträffande personer som är
misstänkta eller dömda för brott. Om en
förundersökning läggs ned utan att åtal väcks eller
om den tilltalade frikänns skall uppgifterna i
princip gallras.
Regeringen har aviserat att den kommer att
överlämna en proposition till riksdagen under våren
om behandlingen av personuppgifter i polisens
verksamhet.
Utskottet är inte främmande för att det i
framtiden kan visa sig vara nödvändigt, med
hänvisning till exempelvis utvecklingen av en viss
typ av brottslighet, att utvidga tillämpningsområdet
för polisens DNA-register. En sådan förändring måste
föregås av noggranna överväganden. Utskottet ser
dock för närvarande inte behov av något uttalande
från riksdagens sida i frågan. Mot bakgrund härav
och med hänsyn till den översyn som pågår inom
Justitiedepartementet avstyrks motion Ju207.

Beslag av substanser som används som narkotika

I motion So299 (c) begärs att polisen skall få rätt
att beslagta substanser som används som narkotika
men som inte hunnit erhålla sådan klassning att de
omfattas av regleringen i lagen (1999:42) om förbud
mot vissa hälsofarliga varor. Härvid framhålls att
polisen skulle kunna agera snabbare om en drog blir
klassad efter dess verkan i stället för efter dess
kemiska sammansättning.

Varor som på grund av sina inneboende egenskaper
medför fara för människors liv eller hälsa och som
används eller kan antas användas i syfte att uppnå
berusning eller annan påverkan kan beslagtas (1 och
5 §§ lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor).
Vilka varor som skall omfattas av lagen anges i en
förteckning som är intagen som en bilaga till
förordningen (1999:58) om förbud mot vissa
hälsofarliga varor. Förteckningen uppdateras
löpande, senast genom SFS 2003:8.
Inom EU förs diskussioner om att införa en
generisk klassificering av ny syntetisk narkotika.
Med detta avses att alla ämnen av viss molekylär
grundsammansättning omfattas av samma bestämmelser.
I praktiken skulle en sådan klassificering medföra
att ännu icke uppfunnen syntetisk narkotika, som har
samma kemiska grundsammansättning som en redan
kriminaliserad sådan, också är kriminaliserad.
I sammanhanget kan nämnas att det inom EU också
pågår arbete inom ramen för den tredje pelaren med
ett rambeslut som syftar till att bl.a.
kriminalisera illegal handel med prekursorer, det
vill säga ämnen som kan omvandlas till narkotika
eller som används vid tillverkningen av narkotika.
Det kan vidare nämnas att det inom EU finns ett
samarbete, "early warning system", om förändringar i
den kemiska sammansättningen av syntetisk narkotika.
Uppgifter om nya kemiska sammansättningar kan
rapporteras till det europeiska centret mot
narkotika och narkotikamissbrukare i Lissabon.
Samarbetet medför att ny syntetisk narkotika snabbt
kan kriminaliseras i medlemsländerna.
Utskottet anser att det är angeläget att det
arbete som pågår inom EU i dessa frågor fortsätter
och snarast möjligt resulterar i verksamma medel i
arbetet mot narkotikahanteringens samtliga led.
Utskottet förutsätter att detta är en prioriterad
fråga för regeringen. Motion So299 får med detta
anses vara besvarad. Med beaktande av detta
föreligger inte behov av något ytterligare uttalande
från riksdagen.

Polisens kameraanvändning

I motion Ju220 (m) begärs att polisen skall få filma
misstänkta brottslingar.

Förutsättningarna för att polisen i sin
brottsutredande verksamhet skall få använda dolda
kameror regleras i lagen (1995:1506) om hemlig
kameraövervakning och lagen (1952:98) med särskilda
bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål.
Polisens användning av handmanövrerade kameror är
inte lagreglerad. Polisen är således oförhindrad att
använda sådana kameror i sin verksamhet.
I direktiven till Beredningen för rättsväsendets
utveckling anges bl.a. att det finns anledning att
överväga om det behövs författningsändringar som kan
förbättra möjligheterna att förhindra, avslöja,
utreda eller lagföra brott. I det sammanhanget kan
det t.ex. finnas anledning att överväga frågor om
tvångsmedel. Beredningen skall senast före utgången
av år 2003 redovisa sitt arbete (dir. 2000:90).
Utskottet anser att motion Ju220, med beaktande av
det ovan anförda, får anses vara besvarad. Något
uttalande från riksdagen är inte påkallat.

Polisens avskrivningar av brott

I motion Ju357 (kd) begärs en analys och utvärdering
av de senaste årens ökade avskrivningar inom
polisen.

På utskottets initiativ genomför Riksdagens
revisorer en granskning av polisens och åklagarnas
avskrivningar av anmälda brott. Riksdagens revisorer
har genomfört en förstudie där det framgår bl.a. att
det finns brister i kunskaperna om hur och på vilka
grunder polis och åklagare använder sig av
möjligheten att skriva av brott. Vidare uppges i
förstudien att det saknas analyser av hur vanligt
det är att olika slags brott skrivs av och hur de
olika grunderna för avskrivning används vid olika
polis- och åklagarmyndigheter. Förhållandet mellan
andelen brott som blir avskrivna respektive leder
till lagföring behöver belysas. Det finns tecken på
att grunderna för avskrivning inte tillämpas
enhetligt i landet. Andelen avskrivningar påverkas
också av vilka brott som prioriteras inom polisen.
Detta kan påverka utfallet för flera centrala
resultatmått och försvåra bedömningen av polisens
och åklagarnas effektivitet och därmed även
statsmakternas styrning av verksamheten, framhålls
det i förstudien. Riksdagens revisorer beräknas bli
klara med sin granskning i juni 2003.
I och med utskottets initiativ till den granskning
av avskrivningar inom polisen och
åklagarorganisationen som nu genomförs av Riksdagens
revisorer är motionens syfte tillgodosett och motion
Ju357 bör i denna del avslås.

Eftersökning av försvunna personer

I motion Ju379 (m) begärs att polisens eftersökning
av försvunna personer skall förbättras. Bland annat
begärs att blodhundar skall användas i denna
verksamhet.

Utskottet har under en följd av år behandlat
motionsyrkanden rörande metoderna för eftersökning
av försvunna personer, bl.a. under våren 2000 (bet.
1999/2000:JuU6 s. 35 f.). I det ärendet finns en
utförlig redovisning av det utvecklingsarbete som
ägt rum på området de senaste åren, bl.a. rapporten
Eftersökning enligt räddningstjänstlagen av
försvunna personer (RPS Rapport 1997:1).
Sammanfattningsvis handlar det om utbildning i att
leda sökoperationer, informationsmaterial,
inrättande av kontaktmän i polismyndigheterna och
olika sökmetoder, exempelvis s.k. Man Tracking.
När det gäller användningen av hundar kan nämnas
att Rikspolisstyrelsen meddelat föreskrifter och
allmänna råd om polisens hundverksamhet (RPSFS
2003:2, FAP 214-1). Enligt föreskrifterna får
polisen teckna avtal med hundägare som ställer hund
till polisens förfogande. Sådana hundar skall vara
godkända vid prövning enligt särskilda föreskrifter.
När utskottet år 2001 behandlade motionsyrkanden
om eftersökning av försvunna personer noterade
utskottet att det numera finns föreskrifter som
syftar till att de hundar som används skall hålla en
viss standard. Detta synes, anförde utskottet, leda
till att de hundar som är bäst lämpade också kommer
att bli de som anlitas för eftersökning. Om detta
sedan är blodhundar eller andra hundar hade enligt
utskottets mening inte någon saklig betydelse. Ett
bifall till det då aktuella motionsönskemålet i
frågan skulle dessutom innebära att riksdagen skulle
föregripa tillämpningen av nämnda föreskrifter. Mot
den bakgrunden avstyrktes motionen (bet.
2000/01:JuU11 s. 22 f.).
När utskottet senast prövade frågan om
eftersökning av försvunna personer under våren 2002
fann utskottet inte skäl att frångå sina tidigare
uttalanden (bet. 2001/02:JuU13 s. 35 f.).
Utskottet finner inte heller nu att något
framkommit som föranleder utskottet att frångå sina
tidigare uttalanden i frågan. Motion Ju379 avstyrks.

Upplysningar om pedofiler

I motion Ju389 (s) begärs att föreningar vid
anställningsförfaranden skall kunna få upplysningar
ur belastningsregistret om den sökanden har dömts
för sexuella övergrepp på barn eller för
barnpornografibrott. Härvid framhålls att barn och
ungdomar bör skyddas mot pedofiler inom
idrottsrörelsen och andra ideella organisationer.

Enligt 14 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100) har
den enskilde i princip alltid rätt att få ett utdrag
ur polisens belastningsregister beträffande sig
själv.
Den som erbjudits en anställning inom bl.a.
förskoleverksamhet eller skolbarnsomsorg skall sedan
den 1 januari 2001 visa upp ett utdrag ur
belastningsregistret, som inte får vara äldre än ett
år. Om sökanden inte lämnar ett sådant utdrag får
denne inte anställas (1 § lagen (2000:873) om
registerkontroll av personal inom
förskoleverksamhet, skola och skolbarnsomsorg).
Syftet med lagen är öka skyddet mot att personer som
dömts för vissa brott anställs i förskoleverksamhet,
skola och skolbarnsomsorg. I propositionen angav
regeringen att registerutdragen bör innehålla
uppgifter om alla sexualbrott enligt 6 kap.
brottsbalken och andra brott som innefattar
allvarliga kränkningar av andra människor såsom
mord, dråp, grov misshandel, människorov, grovt rån
och barnpornografibrott (prop. 1999/2000:123 s. 27
f.). En motsvarande reglering för anställningar inom
idrottsrörelsen m.m. saknas.
Regeringen gav den 11 april 2002 Statens skolverk
i uppdrag att följa upp tillämpning av
lagstiftningen om registerkontroll av personal inom
förskoleverksamhet, skola och skolbarnsomsorg. Vid
uppdragets genomförande skall samråd ske med
Rikspolisstyrelsen och Svenska Kommunförbundet.
Uppdraget skall redovisas senast den 1 juni 2003.
Utskottet vill inledningsvis framhålla att den
enskilde, i enlighet med vad som anförts ovan, i
princip alltid har rätt att ta del av uppgifter om
sig själv i polisens belastningsregister. Detta
innebär i och för sig också att denna rätt kan komma
att utnyttjas av t.ex. arbetsgivare och hyresvärdar
för att kräva arbets- och bostadssökande på
straffrihetsbevis. I proposition 1987/88:122
diskuterades denna risk. Enligt vad som uttalades i
propositionen (s. 13 f.) fick man noga följa
utvecklingen och vid tecken på missbruk ta upp
frågan på nytt. -Många svåra och känsliga
integritetsfrågor uppkommer i samband med att någon
vill ta del av innehållet i polisens
belastningsregister. Utskottet är med beaktande
härav inte berett att förespråka en förändring av
principen att det är den enskilde - och inte någon
annan - som skall ha rätt att ta del av de uppgifter
som finns i polisens belastningsregister. Motion
Ju389 avstyrks.

Ordningsvakter

I motion Ju357 (kd) begärs en översyn av
ordningsvakters arbetsuppgifter, befogenheter och
utbildning.

De grundläggande bestämmelserna i fråga om
ordningsvakter finns i lagen (1980:578) om
ordningsvakter. De innebär i huvudsak följande.
Ordningsvakter får förordnas att tjänstgöra bl.a.
vid allmänna sammankomster, cirkusföreställningar,
offentliga tillställningar, bad- och campingplatser
samt lokaler där alkoholdrycker serveras.
Ordningsvakter får också förordnas att tjänstgöra
vid säkerhetskontroll i domstolar enligt vad som
anges i lagen (1981:1064) om säkerhetskontroll i
domstol. Vidare får, om det finns ett särskilt behov
och det är av väsentlig betydelse från allmän
synpunkt, ordningsvakter förordnas även i annat
fall.
Till ordningsvakt får endast den förordnas som med
hänsyn till laglydnad och övriga omständigheter är
lämplig för uppdraget och har fyllt 20 men inte 65
år. Det ankommer på Rikspolisstyrelsen eller
polismyndigheterna att fatta beslut om att förordna
ordningsvakter.
Närmare bestämmelser om ordningsvakters
kvalifikationskrav, utbildning och åligganden finns
i ordningsvaktsförordningen (1980:589) samt
Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd
som gäller ordningsvakter (RPSFS 2000:3, FAP 692-1).
Utskottet har inhämtat att det inom
Justitiedepartementet pågår en översyn av olika
frågor som rör ordningsvakter. Här kan nämnas
utbildnings- och tillsynsfrågor samt anmälningar om
brott mot ordningsvakter. Vidare omfattar översynen
frågan om auktorisation av bevakningsföretag.
Arbetet kommer att presenteras i en
departementspromemoria under våren.
Frågan om ordningsvakters arbetsuppgifter
behandlades också av Polisverksamhetsutredningen
(dir. 2000:105). Utredningen lämnar vissa förslag i
delbetänkandet Polisverksamhet i förändring (SOU
2002:70) som innebär att ordningsvakter i vissa
situationer skall kunna bistå polisen. Tanken är att
ordningsvakter skall vara ett komplement till - inte
ersätta - polisen. Betänkandet bereds inom
Regeringskansliet.
Utskottet vill inte föregipa det utrednings- och
beredningsarbete - i stort i enlighet med
motionärernas önskemål - som pågår inom
Justitiedepartementet. Motion Ju357 avstyrks i här
behandlade delar.

Kostnader i samband med identitetsbyte

I motion Ju363 (kd) begärs att personer som fått nya
identitetsuppgifter skall kunna erhålla skälig
ersättning för kostnader som uppkommit i samband med
detta.

För närvarande finns inga särskilda regler i eller
i anslutning till lagen (1991:483) om fingerade
personuppgifter som tar sikte på de kostnader som
kan uppkomma i samband med ett sådant förfarande.
Frågan har tidigare varit föremål för överväganden i
bl.a. propositionen Stöd till brottsoffer (prop.
2000/01:79). Regeringen anförde då att det är
viktigt att frågan om ersättning till dem som är i
behov av skydd behandlas uttömmande och i ett
sammanhang.
Regeringen tillsatte den 13 december 2001 en
särskild utredare med uppdrag att utforma ramen för
ett program till skydd för bevispersoner m.fl. (dir.
2001:107). I uppdraget ingår bl.a. att utredaren
skall överväga den ovan nämnda frågan om ersättning
till de personer som är i behov av skydd och lämna
förslag på den lagstiftning som bedöms nödvändig.
Utredaren skall redovisa sitt uppdrag i ett eller
flera betänkanden. Uppdraget skall slutredovisas
senast den 1 september 2003.
Utskottet kan känna sympati för motionärernas
uppfattning att det bör finnas en möjlighet att i
skälig omfattning ersätta personer för kostnader i
samband med identitetsbyten. Frågeställningen är
emellertid inte okomplicerad, bl.a. kan nämnas
frågan om vilka kriterier som skall ställas upp för
att få sådan ersättning. Utredningens kommande
förslag bör inte föregripas. Motion Ju363 avstyrks i
här behandlad del.

Reservationer

1. Polisens utbildning, utrustning och taktik
m.m. (punkt 1)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi
Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild
Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Hillevi
Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2002/03:Ju211 i denna
del, 2002/03:Ju214 yrkandena 2 och 3, 2002/03:Ju269,
2002/03:Ju357 yrkandena 11 och 12 samt 2002/03:Fö259
yrkande 4.

Ställningstagande

Erfarenheterna från händelserna i Göteborg år 2001
pekar på behovet av en samlad och samordnad operativ
och taktisk ledning inom polisen. Detta gäller såväl
inom en som mellan olika polismyndigheter samt
mellan Säkerhetspolisen och den öppna polisen. Här
krävs tydliga riktlinjer från Rikspolisstyrelsen om
hur dessa frågor skall hanteras vid stora
arrangemang, särskilt om det finns risk för
allvarliga ordningsstörningar.

Också polisens utrustning måste förbättras. Det är
angeläget att polisen snarast får tillgång till
alternativa vapen till batong och pistol för att i
största möjliga utsträckning kunna ingripa utan att
förorsaka någon allvarlig skada. Polisen måste också
få tillgång till bl.a. skyddade fordon för att kunna
upplösa våldsamma folkmassor med så liten risk för
skador som möjligt för både demonstranter och
poliser.
Det får ankomma på regeringen att snarast vidta
åtgärder i enlighet med vad vi här anfört.
Det anförda innebär att vi ställer oss bakom
motionerna Ju211, Ju214, Ju269, Ju357 och Fö259 i
tillämpliga delar.

2. Nytt kommunikationssystem (punkt 2)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi
Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild
Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Hillevi
Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Ju258 yrkande 16 och
2002/03:Ju329 yrkande 9 och bifaller delvis motion
2002/03:Ju357 yrkande 15.

Ställningstagande

Det är anmärkningsvärt att regeringen inte gjort mer
i frågan om att se till att polisen ges ett modernt
och fungerande radiokommunikationssystem. Det måste
vara en självklarhet att polisen skall kunna
kommunicera även under svåra förhållanden. Som
framgår av Göteborgskommitténs betänkande fungerade
polisens kommunikationer dåligt - vid ett tillfälle
var det i praktiken helt utslaget - under
Göteborgshändelserna.

Det förslag som nu har lagts är ett
lågbudgetalternativ som inte, inom överskådlig tid,
kommer att täcka glesbygdskommunerna. Detta är inte
acceptabelt. Polisen behöver snarast ett modernt och
ändamålsenligt radiokommunikationssystem, med
täckning i hela Sverige. De kostnadsberäkningar
utredningen gjort, och som regeringen anammat, är
inte realistiska. Vi anser att det snarast måste
upprättas en konkret handlingsplan för hur ett nytt
radiokommunikationssystem skall såväl införas som
finansieras.
Regeringen bör i den kommande vårpropositionen
återkomma med förslag på tillräckliga medel för ett
radiokommunikationssystem i enlighet med vad vi här
anfört. Samtidigt bör en genomförandeplan
presenteras.

3. Översyn av polislagen (1984:387) (punkt 3)

av Alice Åström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 3. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Ju270 och bifaller delvis
motion 2002/03:Ju325 samt avslår motionerna
2002/03:Ju211, 2002/03:Ju212 och 2002/03:Ju245.

Ställningstagande

Regeln om omhändertagande i 13 § polislagen
(1984:387) får anses innebära att polisen skall göra
en individuell bedömning av den som skall
omhändertas. Massomhändertaganden som skedde, med
stöd av 13 § polislagen, i samband med
demonstrationen på Järntorget i Göteborg är därmed
inte tillåtna. Att individuella bedömningar gjordes
i samband med dessa omhändertaganden framstår som
uteslutet.

Det råder oklarhet om ett omhändertagande enligt
13 § polislagen skall betraktas som ett
frihetsberövande i den mening som avses i
Europakonventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Svenska Helsingforskommittén för mänskliga
rättigheter har rörande händelserna i Göteborg
anfört att förande av en person från en plats till
en annan mot dennes vilja bör betraktas som ett
frihetsberövande. Att polisen ges möjlighet att
kvarhålla en omhändertagen person i upp till sex
timmar utgör enligt min mening ytterligare en
omständighet som talar för att ett omhändertagande
enligt 13 § polislagen bör betraktas som ett
frihetsberövande i den mening som avses i
konventionen. Mot bakgrund av denna oklarhet bör 13
§ polislagen genast bli föremål för en översyn, i
syfte att inte grundläggande fri- och rättigheter
kränks.
Det får ankomma på regeringen att tillsätta en
utredning i enlighet med vad jag här anfört.
Utredningsarbetet bör alltså inte ges den inriktning
som förordas i motionerna Ju211, Ju212 och Ju245.
Dessa bör avslås.

4. Maskeringsförbud vid demonstrationer
(punkt 4)

av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m), Johan
Linander (c) och Hillevi Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 4. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2002/03:Ju205,
2002/03:Ju214 yrkande 4 och 2002/03:Ju219 samt
avslår motion 2002/03: Ju237.

Ställningstagande

Vi välkomnar Göteborgskommitténs förslag om
maskeringsförbud vid demonstrationer. Förslaget är
ändamålsenligt och innefattar en väl avvägd balans
mellan polisens brottsförebyggande arbete och den
grundlagsfästa mötes- och demonstrationsfriheten.

Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen
med ett förslag i enlighet med vad
Göteborgskommittén föreslagit i denna del.
Det anförda innebär att vi stöder motionerna
Ju205, Ju214 och Ju219 i här behandlade delar.
Motion Ju237 bör avslås.

5. Maskeringsförbud vid demonstrationer
(punkt 4)

av Johan Pehrson (fp) och Torkild Strandberg
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 5. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Ju237 och avslår motionerna
2002/03:Ju205, 2002/03:Ju214 yrkande 4 och
2002/03:Ju219.

Ställningstagande

Vi anser att den grundlagsfästa demonstrations- och
mötesfriheten bör värnas, samtidigt som medborgarna
skall kunna påräkna polisens skydd mot bl.a.
omfattande skadegörelse och våldshandlingar som
utförs av demonstranter.

I brottsförebyggande syfte bör polisen tillåtas
att i det enskilda fallet förena ett
demonstrationstillstånd med ett maskeringsförbud.
Med tanke på mötes- och demonstrationsfrihetens
stora betydelse i en demokrati bör det inte införas
ett generellt maskeringsförbud. Av
Göteborgskommitténs genomgång av hur frågan om
tillåtande eller inte av maskering i samband med
demonstrationer har lösts i vissa länder framgår att
Storbritannien och Holland har valt modeller som
bl.a. innebär möjligheter för polisen respektive
borgmästaren att förbjuda maskering vid en enskild
demonstration. I praktiken innebär den lösning som
Storbritannien valt att en överordnad polisman kan
förbjuda personer att bära maskering som hindrar
identifikation i ett område där det finns risk för
att allvarliga oroligheter skall uppstå. Förbudet
får meddelas i 24 timmar och kan, om det finns
särskilda skäl, förlängas i ytterligare 6 timmar.
Enligt vår uppfattning bör en liknande modell
införas i Sverige, som innebär att polisen från fall
till fall får bedöma om maskering, t.ex. för att
förebygga upploppsliknande situationer, skall
förbjudas i samband med tillståndsgivningen för en
demonstration.
Det får ankomma på regeringen att återkomma med
ett lagförslag till riksdagen i enlighet med vad vi
här anfört.
Det anförda innebär att vi ställer oss bakom
motion Ju237. Motionerna Ju205, Ju214 och Ju219 bör
avslås.

6. Kostnader vid regeringsbeslutade arrangemang
(punkt 5)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi
Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild
Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Hillevi
Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 6. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2002/03:Ju217,
2002/03:Ju261 yrkande 2 och 2002/03:Ju357 yrkande
18.

Ställningstagande

Varken Rikspolisstyrelsen eller Polismyndigheten i
Västra Götaland fick, som Göteborgskommittén
noterar, några extra medel inför EU-toppmötet i
Göteborg. För att polisen skall kunna upprätthålla
ordningen vid stora, sedan lång tid i förväg
beslutade arrangemang är det viktigt att medel för
detta avsätts i budgeten. De enskilda
polismyndigheterna skall inte behöva ta från sina
ordinarie, redan hårt ansatta, anslag för att
upprätthålla ordningen vid regeringsbeslutade
arrangemang. Rikspolisstyrelsen bör i stället i
budgetprocessen tilldelas särskilda medel för detta,
som sedan skall tilldelas den eller de berörda
polismyndigheterna.

Det får ankomma på regeringen att tillse att
Rikspolisstyrelsen erhåller erforderliga medel att
tilldelas berörda polismyndigheter i god tid före
regeringsbeslutade arrangemang.

7. Polisens arbetsmetoder (punkt 6)

av Johan Pehrson (fp), Ragnwi Marcelind (kd) och
Torkild Strandberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 7. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2002/03:Ju364 yrkande 7
och 2002/03:Ju380.

Ställningstagande

Vi anser att polisen måste förändra sina
arbetsmetoder och att det nya sättet att arbeta bör
ha New York-modellen som förebild. Principen om att
ingripa mot alla brott och ordningsstörningar,
tidigt och tydligt, bör gälla även här. Även om New
York-modellen inte kan överföras direkt till svenska
förhållanden finns det flera moment i denna modell
som skulle kunna medverka till att brottsligheten
ute i samhället minskar. Detsamma gäller San Diego-
modellen där polisen har frivilliga civilpersoner i
olika oavlönade deltidsbefattningar samt en nära
kontakt med en rad frivilligorganisationer.
Regeringen bör därför ges i uppdrag att verka för
att arbetsmetoderna förändras inom polisen i
enlighet med vad vi nu anfört.

8. Renodling av polisens arbetsuppgifter
(punkt 7)

av Johan Pehrson (fp), Torkild Strandberg (fp)
och Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 8. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Ju215 yrkande 1,
2002/03:Ju258 yrkande 13 och 2002/03:Ju364 yrkande
6.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning måste polisens uppgifter
renodlas så att polisen i större utsträckning kan
ägna sig åt rent polisiära uppgifter. I detta syfte
bör vissa av polisens arbetsuppgifter av mer
administrativ karaktär snarast flyttas över till
andra myndigheter. Exempel på sådana uppgifter är
hantering av tillståndsfrågor, trafikövervakning,
hittegodshantering och utställande av pass.
Renodling skulle också kunna ske genom att de
civilanställda inom polisen tog över vissa
uppgifter.

Det får ankomma på regeringen att skynda på
beredningen av Polisverksamhetsutredningens
betänkanden och snarast återkomma till riksdagen med
ett förslag som tillgodoser vad vi nu har anfört.

9. Polisens arbetsmiljö (punkt 9)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi
Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild
Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Hillevi
Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 9. Därmed bifaller
riksdagen delvis motion 2002/03:Ju357 yrkandena 7-9.

Ställningstagande

Sjukfrånvaron inom polisen ökar, och många inom
poliskåren är långtidssjukskrivna. Detta beror bl.a.
på att polisarbetet är slitsamt och att rehabilite-
ringsinsatserna är minimala. Andra orsaker är den
höga medelåldern inom polisen, mycket övertid samt
strukturförändringar och besparingar.

När det gäller den höga medelåldern delar vi
Rikspolisstyrelsens uppfattning att ett långsiktigt
mål bör vara att ingen som är 55 år eller äldre
skall tvingas att arbeta natt regelbundet. Enligt
vår mening bör regeringen ges i uppdrag att ta fram
en arbetsstrategi över hur arbetsfördelningen inom
polisen skall se ut för att åstadkomma en sådan
förändring.
För att kunna åtgärda de problem och brister som
finns i polisens arbetsmiljö krävs det ett ökat
samarbete mellan samtliga länspolismyndigheter i
dessa frågor. Regeringen bör därför ges i uppdrag
att initiera ett sådant samarbete.
Slutligen måste formerna för det psykosociala
omhändertagandet inom polisen utvecklas. Enligt vår
uppfattning skall alla polismyndigheter ha tillgång
till arbetsmiljöhandledning och professionell hjälp
för att rehabilitera och förebygga stressrelaterade
arbetsskador. Det får ankomma på regeringen att
vidta erforderliga åtgärder för att tillgodose detta
önskemål.

10. Videokamera i samtliga polisbilar
(punkt 10)

av Ragnwi Marcelind (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 10. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Ju357 yrkande 14.

Ställningstagande

Om polisen ges möjlighet att dokumentera
brottsplatsen och det första förhöret med
videokamera vid t.ex. misstänkt misshandel eller
andra övergrepp ökar möjligheten till lagföring av
gärningen även om brottsoffret senare, exempelvis på
grund av hot, tar tillbaka sina lämnade uppgifter.
Samtliga polisbilar bör därför utrustas med en
bärbar videokamera som kan användas för detta
ändamål.

Det får ankomma på regeringen att tillse att
tillräckligt utrymme finns för inköp av videokameror
i budgeten för år 2004.

11. Poliser som dömts för brott (punkt 11)

av Susanne Eberstein (s), Margareta Sandgren (s),
Lennart Nilsson (s), Helena Zakariasén (s),
Elisebeht Markström (s), Yilmaz Kerimo (s), Göran
Norlander (s) och Joe Frans (s).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju283 yrkandena
3 och 4 samt 2002/03:Ju329 yrkande 8.

Ställningstagande

Som majoriteten anfört ställs frågan om allmänhetens
förtroende för polisen på sin spets i de fall ett
brott begånget av en polisman inte leder till att
hans eller hennes anställning upphör.

Enligt vår mening är det därför nödvändigt att den
dömde polismannens chefer på ett omdömesgillt sätt
tillämpar det befintliga regelverket rörande en
polismans fortsatta tjänstgöring inom polisen i de
fall han eller hon dömts för brott men där skäl för
avskedande inte funnits föreligga. Detta bör få till
följd att en polisman som dömts för t.ex.
misshandel, om än ringa, inte sätts att utreda
liknande brott. Detta är emellertid inte en fråga
för riksdagen utan handlar i första hand om
arbetsledning. Det saknas skäl för riksdagen att
göra något ytterligare uttalande i frågan.
Motionerna Ju283 och Ju329 får vid detta förhållande
anses tillgodosedda i här behandlade delar.

12. Polisstyrelserna (punkt 12)

av Ragnwi Marcelind (kd) och Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 12. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Ju258 yrkande 10 och
2002/03:Ju357 yrkande 10.

Ställningstagande

Vi anser att dagens system för styrningen av polisen
inte i tillräcklig omfattning tillgodoser
medborgarnas berättigade krav på inflytande över den
lokala polisverksamheten. Detta är särskilt
beklagligt eftersom polisen i grund och botten är
till för medborgarna. Tiden får därför anses mogen
att utvärdera det nya styrsystemet inom polisen. En
sådan utvärdering bör även avse frågan om
polisstyrelsernas möjligheter att i praktiken
genomföra respektive polismyndighets
verksamhetsplan. Innan en sådan utvärdering är
färdig bör inga nya organisationsförändringar göras
inom polisen.

Det får ankomma på regeringen att tillsätta en
utredning i enlighet med vad vi här anfört.

13. Effektivare internationellt polissamarbete
(punkt 13)

av Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe
Johnsson (m), Johan Linander (c) och Hillevi
Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 13. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Ju236 yrk-
ande 12, 2002/03:Ju249 yrkande 28 och 2002/03:Ju341
yrkandena 1-3 och bifaller delvis motion
2002/03:Ju218.

Ställningstagande

För att kunna hejda den internationella
brottsligheten är det nödvändigt med ett väl
fungerande polisiärt och straffrättsligt samarbete
inom EU. Enligt vår uppfattning måste Europol därför
byggas ut och utvecklas till en effektiv enhet för
gemensam europeisk bekämpning av grov internationell
kriminalitet, bl.a. bör dess mandat ytterligare
vidgas. Europol bör också ges ökade resurser att
operera i samarbete med olika medlemsländers
myndigheter rörande bl.a. människohandel,
narkotikabrottslighet, terroristbrottslighet och
grov ekonomisk brottslighet. Det är också viktigt
att underrättelsearbetet samt att det
brottsförebyggande och det straffrättsliga
samarbetet inom EU rörande sådan grov brottslighet
förbättras och förstärks.

Vidare måste de enskilda medlemsstaterna ges
bättre möjligheter att utveckla ett europeiskt
samarbete på området. Inom ramen för detta samarbete
bör polismyndigheterna t.ex. kunna följa
utvecklingen av den nationella rätten inom
respektive medlemsstat samt kunna förmedla kontakter
och information såväl mellan sig som till olika
internationella organisationer.
Slutligen måste samarbetet mellan tull och polis
förbättras både på den personella och den tekniska
sidan såväl i Sverige som inom EU för att
bekämpningen av den gränsöverskridande
brottsligheten skall bli effektivare.
Det får ankomma på regeringen att i det
internationella arbetet verka i den riktning vi här
förordat.

14. Effektivare internationellt polissamarbete
(punkt 13)

av Johan Pehrson (fp) och Torkild Strandberg
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 14. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2002/03:Ju236 yrkande
12, 2002/03:Ju249 yrkande 28 och 2002/03:Ju341
yrkandena 1-3 och motion 2002/03:Ju218.

Ställningstagande

Vi anser att ytterligare åtgärder behöver vidtas
inom EU för att effektivisera kampen mot den grova
gränsöverskridande brottsligheten.

Handeln med t.ex. kvinnor styrs av internationella
ligor och utgör ofta en del av en omfattande
organiserad brottslighet. På grund av
brottslighetens gränsöverskridande karaktär är det
svårt för polisen i enskilda länder att utreda och
därmed lagföra aktörer i människohandelns samtliga
led. De åtgärder som vidtagits inom EU på detta
område är enligt vår uppfattning inte tillräckliga.
För att förbättra möjligheterna till ett
framgångsrikt polisarbete mot inte minst handeln med
kvinnor och barn samt narkotika krävs att dessa
frågor kraftfullt prioriteras och att ett utvidgat
polisiärt samarbete inom EU kommer till stånd. En
satsning bör göras på att utveckla Europol till en
effektiv europeisk polisorganisation, inkluderande
operativa insatser vid grov gränsöverskridande
brottslighet. Likaså är det viktigt att
åklagarsamarbetet inom ramen för Eurojust utvecklas
i samma riktning.
Det får ankomma på regeringen att i det
internationella arbetet verka i den riktning vi här
förordat.

15. Rasistiska och nazistiska brott (punkt 14)

av Johan Pehrson (fp) och Torkild Strandberg
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 15. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2002/03:Ju366 yrkande 4
och 2002/03:Ub494 yrkande 4.

Ställningstagande

När det gäller rättsväsendets insatser mot hatbrott
finns brister i hela rättskedjan, från det
brottsförebyggande arbetet, via polisen, till
domstolarna. Straffskärpningsbestämmelsen i 29 kap.
2 § 7 brottsbalken har inte fått tillräckligt
genomslag. Av allt att döma beror det inte på
brister i själva lagen, utan på att rättsväsendets
samtliga instanser inte utnyttjar de möjligheter som
lagstiftningen ger. Det finns också brister tidigare
i rättskedjan, exempelvis att endast 8 % av anmälda
hatbrott leder till åtal, trots att dessa brott är
prioriterade brottstyper, samt att det bara i vart
femte närpolisområde finns kontakter mellan
närpolisen och lokala invandrarföreningar,
föreningar för homosexuella och andra grupper som är
utsatta för hatbrott.

Regeringen har inte reagerat tillräckligt
kraftfullt inför hatbrottsligheten utan förefaller i
första hand hoppas på de långsiktiga effekterna av
påbörjade utbildningsinsatser inom rättsväsendets
myndigheter. Vi anser att dessa utbildningsinsatser
dels måste intensifieras, dels kompletteras med
andra åtgärder, såsom en översyn av rutinerna vid
brottsanmälning, kodning av hatbrott i polisens
datoriserade anmälningssystem, förbättrad statistik
över åtal och domar där straffskärpningsbestämmelsen
varit aktuell samt inte minst ökade kontakter mellan
polisen och frivilligorganisationer. Ett rimligt mål
är att det inom fyra år bör finnas sådana etablerade
kontakter i alla närpolisområden i hela landet.
Det får ankomma på regeringen att vidta
erforderliga åtgärder för att tillgodose vad vi här
anfört.

16. Rasistiska och nazistiska brott (punkt 14)

av Ragnwi Marcelind (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 14
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 16. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Ju366 yrkande 4 och avslår
motion 2002/03:Ub494 yrkande 4.

Ställningstagande

Nynazister och rasister försöker etablera sig runt
om i landet. Deras arbetssätt är ibland raffinerat,
och de använder inte alltid synliga eller tydliga
symboler. På många orter vet inte människorna hur de
skall möta detta nya hot.

En av de viktigaste förebyggande insatserna mot
all intolerans är att förmedla kunskap om bl.a.
olika ideologier och medvetandegöra hur olika
ickedemokratiska organisationer arbetar. Jag anser
att skolan har en av nyckelrollerna i arbetet mot
främlingsfientlighet och rasism bland unga.
Det är vidare viktigt att samhället använder sig
av bra modeller som får ungdomar att frivilligt
lämna dessa, många gånger sektliknande,
organisationer och som erbjuder stödfunktioner för
brottsoffer och vittnen. En sådan modell har
utvecklats av Brottsförebyggande Centrum i Värmland.
Det är viktigt att kunskap om denna modell sprids
till övriga delar av landet.

Det får ankomma på regeringen att vidta
erforderliga åtgärder för att tillgodose vad
jag här anfört.

17. Polisens evenemangskostnader (punkt 15)

av Johan Pehrson (fp) och Torkild Strandberg
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 17. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Ju364 yrkande 8 och
2002/03:Kr266 yrkande 15 samt bifaller delvis motion
2002/03:Ju367.

Ställningstagande

Underhållningsidrotten och vissa rent kommersiella
evenemang har antagit sådana proportioner att den
ofta kräver stora insatser i fråga om
ordningshållning. Samtidigt har idrottsklubbarnas
verksamhet i allt större utsträckning kommit att
bedrivas på kommersiella grunder. Mot den bakgrunden
anser vi att det finns starka skäl som talar för att
klubbarna vid vissa tillfällen bör kunna åläggas att
betala för polisens insatser för ordningshållning.
Det nuvarande undantaget för ideella föreningar bör
alltså mjukas upp. En förändrad reglering på området
bör ta hänsyn till att alla idrottsklubbar inte
driver sin verksamhet på samma villkor. Här tänker
vi på de skillnader som finns mellan de stora
klubbarna i de större städerna och mindre klubbar
ute i landsorten. Skillnad kan också behöva göras
mellan olika aktiviteter som en viss klubb bedriver.

Regeringen bör ges i uppdrag att utreda frågan i
den av oss förordade riktningen och återkomma till
riksdagen med ett lagförslag.

18. Beslag av substanser som används som
narkotika (punkt 19)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Jeppe
Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan
Linander (c) och Hillevi Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 18. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:So299 yrkande 3.

Ställningstagande

Vi möts av olika rapporter som tyder på att
narkotikaanvändningen ökar i Sverige. Alltfler
ungdomar kommer i kontakt med och prövar olika
sorters droger.

Det är viktigt att samhället snabbt kan ingripa
mot nya narkotiska preparat för att minska
missbruket och därmed risken för allvarliga skador
hos användarna. Den lagstiftning som finns har visat
sig mindre effektiv. Den behöver ses över i syfte
att öka möjligheterna till beslag.
Det får ankomma på regeringen att vidta
erforderliga åtgärder i enlighet med vad vi här
anfört.

19. Kostnader vid identitetsbyte (punkt 25)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi
Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild
Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Hillevi
Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 25 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 19. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Ju363 yrkande 22.

Ställningstagande

Det är angeläget att de personer som utan egen
förskyllan tvingats byta identitet snarast ges
möjlighet att erhålla skälig ersättning för de
kostnader som identitetsbytet medfört.

Vi anser vidare att sådana beslutade ersättningar
inte skall belasta polisens ordinarie anslag.
Det får ankomma på regeringen att snarast
återkomma till riksdagen med förslag i enlighet med
vad vi här anfört.

Särskilda yttranden

1. Polisens utbildning, utrustning och taktik
m.m. (punkt 1)

av Alice Åström (v).

Under de gångna åren har polisen decentraliserats.
Beslutanderätt och ekonomiskt ansvar finns numera
hos de respektive länspolismyndigheterna. Detta är i
stora stycken positivt. Det finns dock nackdelar. En
av dessa är inköpsfunktionen. Alla poliser borde ha
tillgång till samma utrustning. Det är enligt min
uppfattning otillfredsställande att enskilda
polismyndigheter kan köpa in bl.a. datorutrustning
som inte fungerar för kommunikation med andra
polisdistrikt samt att inte alla poliser har
tillgång till samma typ av skyddsutrustning.

Mot bakgrund av bl.a. detta är det arbete som
bedrivs inom Rikspolisstyrelsen med projektet En
nationell polis intressant. Det syftar till att
uppnå ett mer enat synsätt i olika frågor inom
polisen och ett utökat regionalt samarbete. Polisens
resurser skall betraktas som gemensamma för hela
polisorganisationen. Arbetsuppgifterna skall utföras
där det är mest lämpligt, vilket kan medföra en ökad
decentralisering i det operativa polisarbetet. Vissa
arbetsuppgifter kräver, å andra sidan, sådana
specialistkunskaper att de inte kan utföras i
samtliga 21 polismyndigheter utan kanske bara på 1
eller några få myndigheter. Med en sådan helhetssyn
följer också bl.a. mer rationella inköpsrutiner för
hela polisorganisationen.

2. Polisens tillgänglighet (punkt 8)

av Johan Linander (c).

Medborgarna skall känna att de har tillgång till
polis oavsett var de bor och när på dygnet behov
uppstår av polisens service. Dagens verklighet
överensstämmer inte med detta rimliga krav.

Vid en undersökning under juni månad 2001 av den
polisiära närvaron utanför de större tätorterna var
resultatet nedslående; 24 polisstationer var
stängda. Polisen måste arbeta på de tider de bäst
behövs, vilket innebär att ett tillräckligt antal
poliser måste finnas för att kunna fullgöra sina
uppgifter oavsett var och när behov av polisens
insatser uppstår. Polisen måste tillföras
tillräckliga resurser för att kunna möta de behov
som finns.

3. Avskrivningar av anmälda brott (punkt 21)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi
Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild
Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Hillevi
Engström (m).

Att ett anmält brott i statistiken redovisas som
uppklarat innebär inte med automatik att någon
fällts till ansvar för detta. Olika
avskrivningsbeslut som polis eller åklagare fattar
medför sålunda att de berörda gärningarna i
statistiken redovisas som uppklarade, trots att
ingen dömts för brott.

Ärenden avskrivs för att hålla nere balanserna,
även när det finns misstänkta gärningsmän. Att brott
inte klaras upp urholkar allmänhetens förtroende för
rättsväsendet. Det förvärrar också ofta
brottsoffrets trauma.
Riksdagens revisorers kommande rapport bör noga
analyseras och följas upp. Den brottsutredande
verksamheten måste förbättras och effektiviseras för
att lagföringen skall öka.
Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från den allmänna
motionstiden år 2002

2002/03:Ju205 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till sådana lagändringar som innebär att användandet
av "rånarluvor" och motsvarande maskeringar i
demonstrationståg förbjuds i enlighet med vad som
anförs i motionen.

2002/03:Ju206 av Ulla Löfgren och Jan-Evert
Rådhström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att möjligheterna till
godtagbar förvaring skall avgöra tillstånd för
innehav av äldre jaktvapen.

2002/03:Ju207 av Nils Fredrik Aurelius (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om större möjligheter för
polisen att införa uppgifter i DNA-registret
(personregistret).

2002/03:Ju211 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att öka polisens
befogenheter vid kravaller.

2002/03:Ju212 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till sådana lagändringar som möjliggör för polisen
att under särskilda omständigheter kvarhålla vittnen
i upp till tolv timmar i enlighet med vad som anförs
i motionen.

2002/03:Ju214 av Sten Tolgfors (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
förändring av polisens utbildning, behovet av
övning inför konkreta uppgifter, behovet av
skyddsutrustning och utveckling av taktik, mot
bakgrund av händelserna i Göteborg.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
internationellt underrättelsesamarbete.

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag som ger polisen möjlighet att i samband
med demonstrationstillstånd meddela att maskering
inte tillåts.

2002/03:Ju215 av Sofia Larsen och Claes Västerteg
(c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att initiera en
utredning kring polisens arbetsuppgifter.

2002/03:Ju217 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av speciella
ekonomiska garantier till berörda polismyndigheter
för genomförandet av regeringsbeslutade arrangemang.

2002/03:Ju218 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att lägga fast
riktlinjer för en fortsatt och utvidgad
myndighetssamverkan när det gäller gränskontroll.

2002/03:Ju219 av Birgitta Carlsson och Viviann
Gerdin (c):

Riksdagen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag som förbjuder ansiktsmasker
vid demonstrationer.

2002/03:Ju220 av Elizabeth Nyström och Ulla Löfgren
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om polisens rätt att provocera
och filma misstänkta brottslingar.

2002/03:Ju236 av Bo Lundgren m.fl. (m):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förstärka
polisens åtgärder mot den internationellt
organiserade brottsligheten.

2002/03:Ju237 av Jan Ertsborn (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att förbud mot att bära
mask för ansiktet vid demonstration skall kunna
påbjudas, om polisen vid tillståndsgivningen så
finner lämpligt.

2002/03:Ju239 av Bertil Kjellberg (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ett förslag till ändring i
vapenlagen och vapenförordningen så att det blir
möjligt att inneha salongsgevär för jaktändamål.

2002/03:Ju241 av Majléne Westerlund Panke (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att införa ett
system med registrering av alla skjutvapen som förs
in i eller ut ur Sverige.

2002/03:Ju242 av Jan-Evert Rådhström och Ulla
Löfgren (m):

Riksdagen beslutar en lagändring av innebörd att
ljuddämpare som reducerar den farliga knallen på
klass 1-vapen till 125 decibel skall betraktas som
vapentillbehör och undantas från licenstvång.

2002/03:Ju245 av Lena Ek och Sofia Larsen (c):

Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av en parlamentarisk utredning med
uppgift att föreslå avvägningar mellan polisens roll
och mötesfriheten.

2002/03:Ju249 av Johan Linander m.fl. (c):

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att gränslös
brottslighet kräver gränsöverskridande lösningar.

2002/03:Ju258 av Johan Linander m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nödvändigheten att
polisen finns tillgänglig dygnet runt.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av
polisstyrelserna för att stärka det demokratiska
inflytandet.

13. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning med syfte att undersöka om vissa av
polisens arbetsuppgifter av mer administrativ
karaktär kan flyttas över till andra myndigheter.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stärka
polisens verksamhet genom bl.a. ny
kommunikationsutrustning och ett fungerande
datasystem.

2002/03:Ju261 av Cecilia Magnusson och Anita Sidén
(m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen vid
anordnande av internationella möten i framtiden
skall garantera hela kostnaden för
säkerhetsarrangemang kring sådana möten.

2002/03:Ju269 av Rossana Valeria D. m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regler för
handledning för poliser skall införas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att enhetliga
regler för skyddsutrustning och träning i
vapenhantering skall införas för polisen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att fortbildningen
inom polismyndigheterna skall innehålla moment av
etik, moral och mental träning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att frågan om att
införa en central inköpsfunktion för polisen skall
utredas.

2002/03:Ju270 av Alice Åström m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att en översyn av 13 §
polislagen snarast bör genomföras.

2002/03:Ju283 av Rossana Valeria D. m.fl. (v):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att direktiven
till polisens personalansvarsnämnd skall
förstärkas i enlighet med det i motionen anförda.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att alla brott som
begås av en polis skall bli föremål för
personalansvarsnämndens granskning.

2002/03:Ju291 av Jörgen Johansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att tillåta användandet av
ljuddämpare på jaktvapen, klass-1-vapen samt
hagelvapen vid jakt och övningsskytte.

2002/03:Ju299 av Marina Pettersson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om kraftigt berusad person som
anträffas på allmän plats.

2002/03:Ju300 av Marina Pettersson och Christina
Nenes (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om polisförhör med berusade
personer med anledning av misstanke om brott.

2002/03:Ju325 av Luciano Astudillo (s):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändring i lagstiftningen på i motionen angivna
områden.

2002/03:Ju329 av Beatrice Ask m.fl. (m):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
Rikspolisstyrelsen i särskild ordning bör se över
reglerna för utredning av kvinnomisshandelsbrott.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att återkomma med
förslag avseende ett nytt
radiokommunikationssystem.

2002/03:Ju341 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den omfattande
smugglingen måste stoppas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ge de enskilda
polismyndigheterna i medlemsstaterna möjlighet att
utveckla ett europeiskt samarbete.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en gemensam
europeisk straffrätt för vissa grova brott.

2002/03:Ju357 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av
anmälningar mot ordningsvakter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs angående en översyn
av ordningsvakters arbetsuppgifter, befogenheter
och utbildning.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utarbetandet av en
strategi över hur arbetsfördelningen skall se ut
så att polismän över 55 år inte skall behöva
arbeta skift.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att upprätta ett
samarbete mellan olika länspolismyndigheter för
att åtgärda arbetsmiljöproblem inom polisen.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tillgång för
polisen till arbetsmiljöhandledning och
professionell hjälp för att rehabilitera och
förebygga stressrelaterade arbetsskador.

10. Riksdagen begär att regeringen omgående låter
utvärdera det nya styrsystemet inom polisen samt
ser över länspolisstyrelsernas reella möjligheter
att genomföra verksamhetsplanen.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tydligare
riktlinjer för hantering av upplopp,
demonstrationer och störningar i den allmänna
ordningen.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tillgång till
alternativa vapen för polisen.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att alla
polisbilar skall vara utrustade med videokamera.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att staten
omgående skall ta ett helhetsansvar för införandet
av ett nationellt system för radiokommunikation
baserat på Tetrastandard.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om analys och
utvärdering av de senaste årens ökade antal
avskrivningar inom polisen.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att nationella
händelser liknande EU-toppmötet inte får belasta
en enskild polismyndighet utan skall finansieras
med öronmärkta pengar av staten.

2002/03:Ju363 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att skälig ekonomisk
ersättning utbetalas till den som fått ny identitet
och ådragit sig omkostnader i samband med
identitetsbytet.

2002/03:Ju364 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en radikal
utrensning av icke-polisiära arbetsuppgifter inom
polisverksamheten.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en omläggning av
polisarbetet mot nolltolerans mot brott.

8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av ordningslagen så att också
ideella föreningar, exempelvis fotbollsklubbar,
kan åläggas betala del av polismyndighetens
kostnader vid anordnandet av offentlig
tillställning i vinstsyfte i enlighet med vad som
i motionen anförs.

2002/03:Ju366 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att motverka
uppbyggandet av rasistiska och nazistiska
organisationer.

2002/03:Ju367 av Göte Wahlström och Thomas Strand
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en översyn av
ansvarsfördelningen vid större publika arrangemang.

2002/03:Ju375 av Carl-Axel Roslund (m):

Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motionen
anförs om bettleri.

2002/03:Ju379 av Göran Lindblad och Ulf Sjösten (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bättre
statistikuppföljning hos polisen när det gäller
försvunna personer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om användandet av
blodhundar vid eftersökning av försvunna personer.

2002/03:Ju380 av Mikael Oscarsson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om användning av
arbetsmetoden nolltolerans i Sverige vars
grundtanke skall vara kamp mot vardagsbrottslighet
och ökad trygghet för medborgarna.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs att San Diego-
modellen med ett stort antal frivilliga som
organiserat samarbetar med polisen bör prövas i en
större svensk stad, förslagsvis Uppsala, under ett
par års tid.

2002/03:Ju389 av Monica Green m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att föreningar skall
kunna få upplysningar om personer som dömts för
sexuella övergrepp på barn eller som dömts för
innehav, framställning eller spridning av
barnpornografi.

2002/03:Fö259 av Gunnar Hökmark m.fl. (m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om gemensamma
operativa och taktiska anvisningar för
polisinsatser.

2002/03:So299 av Birgitta Carlsson och Birgitta
Sellén (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att låta polisen
beslagta och förstöra kemiska substanser som
använts som narkotika.

2002/03:Kr266 av Lennart Kollmats m.fl. (fp):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att undantaget för
ideella föreningar skall mjukas upp vad gäller
betalning av polisens insatser för bevarande av
ordning inom idrottsanläggningar.

2002/03:Ub494 av Gustav Fridolin (mp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om prioritering
på rasistiska brott för Säkerhetspolisen.