Justitieutskottets betänkande

2002/03:JUU8

Unga lagöverträdare

---

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet en rad
motioner från den allmänna motionstiden år 2002. I
motionerna tas upp olika frågor om unga
lagöverträdare. Det handlar bl.a. om
brottsförebyggande åtgärder i vid bemärkelse, t.ex.
genom åtgärder som stärker familjen, om ett nytt
påföljdssystem för unga lagöverträdare och om
drogtester på barn.

Utskottet avstyrker samtliga yrkanden och hänvisar
bl.a. till att gällande regelverk är ändamålsenliga
samt till pågående utrednings- och beredningsarbete.
I ärendet finns 11 reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Tidiga åtgärder m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju236
yrkandena 2 och 11, 2002/03:Ju249 yrkandena 5 och
6, 2002/03:Ju280 yrkande 10, 2002/03:
Ju353 yrkande 1, 2002/03:Ju364 yrkande 1 och
2002/03:Ju366 yrkande 1.
Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2. Neuropsykiatriska funktionshinder

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju310.

Reservation 2 (fp, kd)

3. Ungdoms- och jourdomstolar m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju340
yrkande 5 samt 2002/03:
Ju365 yrkandena 2 och 3.
Reservation 3 (fp, kd)

4. Socialtjänstens åtgärder

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju360 samt
2002/03:Ju365 yrkandena 1 och 4.
Reservation 4 (fp, kd)

5. Nytt påföljdssystem

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju213
yrkandena 5-8, 2002/03:
Ju236 yrkandena 1, 7 och 9 samt 2002/03:Ju280
yrkandena 4, 8 och 9.
Reservation 5 (m)

6. Medling

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju365 yrkandena
7-9.
Reservation 6 (kd)

7. Information om föräldrars
skadeståndsansvar

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju213 yrkande
1.
Reservation 7 (m)

8. Polisstöd åt föräldrar

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju213
yrkande 2, 2002/03:Ju280 yrkande 6 och
2002/03:Ju281 yrkande 7.
Reservation 8 (m)
9. Registrering av barn
Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju213 yrkande
3.
Reservation 9 (m, fp)

10. Drogtest av barn under 15 år

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju213
yrkande 4, 2002/03:Ju236 yrkande 14,
2002/03:Ju280 yrkande 7, 2002/03:Ju281 yrkande 6,
2002/03:Ju366 yrkande 5, 2002/03:So251 yrkande 6
samt 2002/03:
Ub554 yrkande 4.
Reservation 10 (m)
Reservation 11 (kd)

Stockholm den 13 mars 2003

På justitieutskottets vägnar

Johan Pehrson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Johan
Pehrson (fp), Susanne Eberstein (s), Alice Åström
(v), Margareta Sandgren (s), Beatrice Ask (m),
Helena Zakariasén (s), Ragnwi Marcelind (kd),
Elisebeht Markström (s), Jeppe Johnsson (m), Yilmaz
Kerimo (s), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander
(c), Göran Norlander (s), Cecilia Magnusson (m), Joe
Frans (s), Leif Björnlod (mp) och Kerstin Andersson
(s).

2002/03

JuU8

Utskottets överväganden

I detta betänkande behandlar utskottet en rad
motioner från den allmänna motionstiden år
2002 som rör unga lagöverträdare. I
betänkandet tas upp frågor om bl.a. familjens
och skolans brottsförebyggande betydelse, ett
nytt påföljdssystem för unga, medling,
polisstöd åt föräldrar och drogtest av barn
under 15 år. Utskottet avstyrker samtliga
yrkanden och hänvisar bl.a. till att gällande
regelverk är ändamålsenliga samt till
pågående utrednings- och beredningsarbete.
Jämför reservationerna 1-11.

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet ett antal
motioner från den allmänna motionstiden 2002 som rör
unga lagöverträdare. Som en allmän bakgrund kan
redan här nämnas att påföljdssystemet för unga
lagöverträdare ständigt är föremål för utvärderingar
och förbättringar.
År 1995 infördes bestämmelser som bl.a. syftade
till att öka snabbheten vid förfarandet hos polis,
åklagare och domstol. Vidare skulle vid domstolarna
mål mot ungdomar under 21 år normalt handläggas av
domare med särskild fallenhet för uppgiften (prop.
1994/95:12, bet. 1994/95:JuU1).
Våren 1998 beslutade riksdagen om förändringar i
påföljdssystemet för unga lagöverträdare (prop.
1997/98:96, bet. 1997/98:JuU21). De nya reglerna
trädde i kraft den 1 januari 1999. Regleringen
innebar en uppstramning av åtgärderna när ungdomar
begår brott, bl.a. infördes en möjlighet att
överlämna den unge till sluten ungdomsvård vid
allvarlig brottslighet, där påföljden annars måste
bli fängelse.
Efter en översyn av bestämmelserna för
handläggning av ungdomsmål genomfördes vissa
ändringar av bl.a. rätten till offentlig försvarare,
socialtjänstens medverkan vid huvudförhandlingen och
utredningar rörande brottsmisstänkta barn under 15
år. De nya bestämmelserna trädde i kraft den 1 juli
2001 (prop. 2000/01:56, bet. 2000/01:JuU18).
Nu pågår åter en omfattande översyn av det
allmännas ingripanden vid ungdomsbrott. Arbetet, som
leds av en särskild utredare (dir. 2002:95), skall
vara avslutat i september 2004. I
utredningsdirektiven anförs att påföljdssystemet för
unga lagöverträdare som hittills skall bygga på
principen att barn och ungdomar som begått brott i
första hand skall bli föremål för insatser inom
socialtjänsten. Det måste vara en ambition att de
åtgärder som vidtas skall syfta till att åstadkomma
en positiv förändring och att främja en gynnsam
utveckling, genom bl.a. vård och utbildning. För att
uppnå detta måste hänsyn tas till den unges hela
livssituation. I uppdraget ingår att analysera hur
behovet av en nationell samordning av kompetens- och
metodutveckling och spridande av allmän information
och kunskap kan tillgodoses när det gäller
ungdomsbrott och det allmännas ingripande med
anledning därav. Utredaren skall samråda med berörda
myndigheter, bl.a. Brottsförebyggande rådet (BRÅ),
samt i dialog med Barnombudsmannen och
Ungdomsstyrelsen inhämta kunskap om de ungas åsikter
i berörda frågor.

Tidiga åtgärder m.m.

I motionerna Ju236 (m), Ju249 (c), Ju280 (m), Ju353
(fp), Ju364 (fp) och Ju366 (kd) understryks vikten
av tidiga insatser när det gäller att förebygga att
brott begås av barn och ungdomar. Åtgärder som
syftar till en starkare värdeöverföring begärs.
Härvid framhålls familjens, skolans och
föreningslivets betydelse.

Utskottet har ofta gjort uttalanden om familjens
och skolans brottsförebyggande betydelse och i olika
sammanhang understrukit vikten av en snabb och
ändamålsenlig reaktion när barn och ungdomar begår
brott (senast i bet. 2001/02:JuU9).
Utskottet konstaterade då att den nuvarande
regleringen av handläggningen av ungdomsmål ställer
krav på ett nära samarbete mellan socialtjänsten,
polisen, åklagarna och domstolarna. Regleringen är
utformad för att åstadkomma en snabb handläggning
genom tidiga kontakter mellan berörda myndigheter
samtidigt som behovet av specialisering inom
rättsväsendet i fråga om barns och ungdomars
brottslighet tillgodoses. Föräldrarnas medverkan
garanteras på flera sätt. Till exempel skall
föräldrar eller andra vårdnadshavare normalt kallas
till förhör som äger rum med barnet eller den unge,
och de skall också underrättas om tidpunkten för en
domstolsförhandling. Härtill kommer att det åligger
socialtjänsten att utforma åtgärder som rör barn och
unga i samråd med vårdnadshavaren och, i tillämpliga
fall, med den unge själv.
Utskottet underströk vidare den stora betydelse
som föräldrarna har för att barn och ungdomar skall
få goda uppväxtvillkor, och utskottet ifrågasatte
inte heller föräldrarnas ansvar för barns och
ungdomars fostran. Föräldrarna har en nyckelroll när
det gäller att få barn och ungdomar att avstå från
att begå brott. Det sagda innebar emellertid enligt
utskottet inte att det inte vilar ett ansvar också
på t.ex. skolan, fritidsförvaltningen och
socialtjänsten, inte minst i fråga om att tidigt
uppmärksamma problem bland barn och unga samt att i
samråd med föräldrarna och andra närstående sätta in
insatser till nytta för barnet eller den unge. I
situationer när ett barn eller en ung person har
svårigheter som manifesteras i brottslighet framhöll
utskottet att det var extra viktigt med ett nära
samarbete mellan familjen och berörda myndigheter.
Sammanfattningsvis delade utskottet den uppfattning
om vikten av normöverföring och goda uppväxtvillkor
för barn och unga som kom till uttryck i de då
aktuella motionerna. Utskottet kunde också
konstatera att arbetet på området hade den
inriktning som efterfrågades i motionerna. Det fanns
därför inte någon anledning för riksdagen att ta
något initiativ.
Utskottet har ingen annan uppfattning nu och
avstyrker bifall till motionerna Ju236, Ju249,
Ju280, Ju353, Ju364 och Ju366 i här behandlade
delar.
I motion Ju310 (kd) tas särskilt sikte på att barn
med neuropsykiatriska funktionshinder, t.ex. ADHD,
tidigt uppmärksammas och att åtgärder sätts in i
brottsförebyggande syfte.
Utskottet har även tidigare behandlat den
särskilda frågan om barn med neuropsykiatriska
funktionshinder, senast våren 2002 (bet.
2001/02:JuU9). För en utförlig redogörelse av
frågans läge förra våren hänvisas till det
betänkandet.
Från Rättsmedicinalverket inhämtade utskottet då
att det bedrevs forskning rörande sambanden mellan
neuropsykiatriska störningar och kriminalitet vid
verkets avdelningar i Stockholm och Göteborg.
Utskottet noterade också att man inom ramen för de
riskbedömningar som gjordes vid riksmottagningen i
Kumla hade uppmärksammat problemet med att flera
intagna hade denna typ av störning.
Utskottet uppmärksammade även BRÅ:s rapport
Kriminell utveckling - Tidiga riskfaktorer och
förebyggande insatser (BRÅ-rapport 2001:15). Där ges
en översiktlig bild av nationell och internationell
kunskap om tidiga individ- och familjefaktorer som
medför ökad risk för att utveckla allvarlig och
långvarig kriminalitet. I rapporten granskas också
befintlig kunskap om tidiga insatser för att minska
risken för kriminell utveckling bland särskilt
utsatta barn. Rapporten belyser också vad som görs i
Sverige på detta område. I rapporten anförs bl.a.
att mödravården, barnavården, barnomsorgen, barn-
och ungdomspsykiatrin, skolan och socialtjänsten är
centrala instanser i arbetet med att tidigt
förebygga kriminell utveckling. Kritik riktas i
rapporten mot berörda myndigheters arbete med tidiga
brottsförebyggande insatser. Det påpekas bl.a. att
vetenskapligt förankrade metoder sällan tillämpas
och att det ofta saknas systematisk dokumentation
vad gäller insatser, metoder och resultat.
I det ärendet inhämtade utskottet ett yttrande
från socialutskottet (2001/02:SoU4y) som i sin tur
hade inhämtat yttrande från Socialstyrelsen.
Socialutskottet konstaterade, efter att ha
redovisat Socialstyrelsens synpunkter och tidigare
riksdagsbehandling av hithörande frågor m.m., att
ett omfattande arbete pågick på flera fronter för
att såväl identifiera som stödja personer med bl.a.
neuropsykiatriska funktionsstörningar.
Socialutskottet fann sammanfattningsvis inte skäl
att frångå den i yttrandet redovisade principiella
inställningen att riksdagen inte borde prioritera
vissa sjukdomar framför andra och ansåg därför att
de då aktuella motionerna borde avslås.
Det kan tilläggas att Socialstyrelsen i sitt
yttrande till socialutskottet bl.a. underströk att
betydelsen av tidig upptäckt av barn med
neurologiska utvecklingsavvikelser/neuropsykiatriska
funktionsstörningar för att förhindra sekundära
problem hade betonats i såväl internationella som
nationella studier. Socialstyrelsen ansåg bl.a. att
samhällets enda möjlighet att kunna ge alla barn och
specifikt gruppen barn med s.k. neurologiska
utvecklingsavvikelser/neuropsykiatriska
funktionsstörningar en god och sund
utvecklingssituation var att upprusta hälsovården
och elevvården inom förskola och skola med kompetens
att förstå, basutreda och pedagogiskt stödja barn
med funktionssvårigheter och därmed också bättre
uppmärksamma barn med svårigheter av annat slag.
Justitieutskottet konstaterade att det i då
aktuella motioner aktualiserades frågor om en grupp
barn och ungdomar med mycket stora behov av stöd
från föräldrar och andra närstående och från
samhället. När det gällde tidiga förebyggande
insatser måste utskottet emellertid också konstatera
att dessa borde ske inom ramen för socialtjänstens,
hälso- och sjukvårdens och skolans arbete. Inom
dessa myndighetsområden pågick också en hel del
arbete. Också inom kriminalvården hade problematiken
uppmärksammats när det gäller vuxna och visst arbete
pågick. Utskottet instämde i motionärernas
uppfattning att tidiga insatser här liksom i andra
fall med stor sannolikhet verkar brottsförebyggande.
Utskottet var emellertid inte berett att göra några
mer detaljerade uttalanden i saken; det ankom inte
på utskottet att avgöra frågor om t.ex.
prioriteringar inom barnhälsovården eller skolan.
Därefter har Socialstyrelsen presenterat en
kunskapsöversikt om ADHD hos barn och vuxna.
Kunskapsöversikten skall bl.a. ge stöd för en
kunskapsbaserad vård och behandling, metodutveckling
och annat förbättringsarbete. Socialstyrelsen anser
att ADHD utgör ett funktionshinder. I
kunskapsöversikten diskuteras bl.a. diagnostisering
och olika behandlingsmetoder. Detta är frågor som
ligger utanför justitieutskottets beredningsområde.
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i
frågan. Motion Ju310 avstyrks.

Ungdoms- och jourdomstolar m.m.

I motion Ju340 (kd) begärs att det införs särskilda
ungdomsrotlar inom åklagarorganisationen och i
motion Ju365 (kd) begärs att det inrättas ungdoms-
och jourdomstolar.

Utskottet har tidigare behandlat liknande frågor
(senast i bet. 2001/02:
JuU9).
I lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om
unga lagöverträdare (LUL) finns bl.a. bestämmelser
om handläggningen av ungdomsmål. Dessa genomgick en
genomgripande översyn år 1994. De nya bestämmelserna
trädde i kraft den 1 mars 1995 (prop. 1994/95:12,
bet. 1994/95:JuU1, rskr. 1994/95:39, SFS 1994:1760).
Nyheterna rörde i första hand arbetet hos polis,
åklagare och i domstol men gällde även
socialtjänsten. De nya reglerna syftade till en
bättre och snabbare handläggning av mål och ärenden
där personer under 18 år misstänks för brott.
Avsikten var att förkorta tiden mellan brott och
reaktion samt att skapa förutsättningar för ett
bättre samarbete mellan de myndigheter som berörs
när ungdomar misstänks för brott. Ytterligare en
viktig ambition var att skapa förutsättningar för
bättre kontakter mellan den unge och hans föräldrar
eller andra fostrare. Det övergripande syftet var
att den nya ordningen skulle ha en
brottsförebyggande effekt. En utvärdering av
reformen (se Handläggning av ungdomsmål - en
utvärdering av 1995 års ungdomsmålsreform, SOU
1999:108) visade enligt utredningen ett i huvudsak
positivt resultat. Ytterligare förbättringar kunde
dock göras, vilket föranledde regeringen att lägga
fram ännu en proposition i ämnet i slutet av år 2000
(prop. 2000/01:56, bet. 2000/01:JuU18).
Den nuvarande regleringen ställer sålunda krav på
ett nära samarbete mellan socialtjänsten, polisen,
åklagarna och domstolarna. Regleringen är utformad
för att åstadkomma en snabb handläggning genom
tidiga kontakter mellan berörda myndigheter
samtidigt som behovet av specialisering inom
rättsväsendet i fråga om barns och ungdomars
brottslighet tillgodoses.
Ett permanent snabbförfarande för brottmål med
jourdomstol och frågan om särskilda jourdomstolar
för unga lagöverträdare har diskuterats vid flera
tillfällen utan att leda till någon lagstiftning.
Nackdelarna med de system som diskuterats har varit
bl.a. kostnaderna för ett jourdomstolssystem och
olika praktiska problem, t.ex. att ge den misstänkte
skäligt rådrum. I betänkandet Snabbare lagföring 4 -
Ett snabbförfarande för brottmål (SOU 2002:45)
föreslår Beredningen för rättsväsendets utveckling
ett snabbförfarande där avsikten bl.a. är att
undvika dessa nackdelar. Genomförandet av
snabbförfarandet skall enligt betänkandet inledas
med en försöksverksamhet.
Utskottet har inhämtat att betänkandet bereds inom
Regeringskansliet tillsammans med betänkandet
Snabbare lagföring 3 - Snatteribrott (SOU 2002:44)
och att avsikten är att lägga fram en lagrådsremiss
under hösten 2003.
Enligt utskottet bör det pågående
beredningsarbetet inte föregripas. Motionerna Ju340
och Ju365 i här behandlade delar bör avslås.

Socialtjänstens åtgärder

I motion Ju360 (s) begärs ett ökat samarbete mellan
kriminalvården/närpolisen, socialtjänsten och
skolan. I motion Ju365 (kd) efterfrågas en översyn
av socialtjänstens insatser mot minderåriga
brottslingar, i första hand i syfte att få till
stånd effektivare åtgärder inom socialtjänsten, och
understryks vikten av att socialnämnderna upprättar
de vårdplaner lagstiftningen kräver.

Våren 1998 beslutade riksdagen som nämnts ovan om
förändringar i påföljdssystemet för unga
lagöverträdare (prop. 1997/98:96, bet. 1997/98:
JuU21). Reglerna trädde i kraft den 1 januari 1999.
Regleringen innebar en uppstramning av åtgärderna
när ungdomar begår brott. Möjligheten att överlämna
den unge till vård inom socialtjänsten finns kvar,
men en förutsättning för denna påföljd är att
socialnämnden lämnat in en vårdplan till rätten och
att de planerade åtgärderna kan anses tillräckligt
ingripande med hänsyn till brottslighetens
straffvärde och art samt den unges tidigare
brottslighet. Ett överlämnande till socialtjänsten
kan förenas med böter eller en föreskrift om
ungdomstjänst. Den sistnämnda påföljden liknar
samhällstjänst och skall fullgöras i socialtjänstens
regi. Slutligen infördes ett krav på socialtjänsten
att återrapportera till åklagaren om den planerade
vården inte kommer till stånd. Möjligheten att
undanröja den ådömda påföljden ökade i och med
detta.
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) fick tillsammans
med Socialstyrelsen och Statens institutionsstyrelse
i augusti 2001 regeringens uppdrag att följa upp och
utvärdera påföljdsreformen för unga lagöverträdare.
I sin rapport Vad händer med unga lagöverträdare
(2002:19) gör BRÅ bedömningen att reformen haft
vissa effekter, men att den inte är helt genomförd.
Vidare konstaterar BRÅ att det är svårt att förena
socialtjänstlagens behovsprincip med de
straffrättsliga principerna, när det gäller insatser
för unga lagöverträdare. Socialtjänsten behöver,
enligt BRÅ, bl.a. om möjligt få längre tid på sig
att utreda och föreslå lämplig insats. Den behöver
också få ökad kunskap om vilka insatser för unga
lagöverträdare som är verksamma för att förebygga
fortsatt brottslighet. För att bidra till att
påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten
skall fungera bättre kan domstolar och åklagare i
större utsträckning än i dag bistå socialtjänsten i
utbildning samt utveckla rutiner för samverkan med
socialtjänsten.
I den inledningsvis nämnda översynen av det
allmännas ingripanden vid ungdomsbrott framhålls att
BRÅ:s utvärdering skulle komma att utgöra ett
betydelsefullt kunskapsunderlag för de fortsatta
ställningstagandena till påföljdernas framtida
utformning. Utvärderingen skulle också kunna komma
att föranleda tilläggsdirektiv.
Utskottet kan inte finna annat än att
motionsönskemålet om en översyn av socialtjänstens
insatser mot minderåriga brottslingar i stort får
anses vara tillgodosett genom den utvärdering som
Brottsförebyggande rådet har gjort. Vad avser övriga
motionsyrkanden bör enligt utskottet den nu
tillsatta utredningens om det allmännas ingripanden
vid ungdomsbrott arbete inte föregripas och
utskottet föreslår därför att motion Ju360 samt
motion Ju365 i här behandlade delar avslås.

Nytt påföljdssystem

I motionerna Ju213, Ju236 och Ju280 (alla m) begärs
med olika grad av precisering ett nytt
påföljdssystem för unga lagöverträdare. Motionärerna
anser att det behövs intensifierade insatser mot
ungdomsbrottslighet. Sammanfattningsvis innebär
motionskraven att påföljden överlämnande till vård
inom socialtjänsten avskaffas och ersättas med en ny
frihetsberövande påföljd - ungdomsstraff - som skall
verkställas på särskilda kriminalvårdshem i
kriminalvårdens regi. Samtidigt skall en ordning med
villkorligt fängelse för unga införas och, enligt
ett yrkande i motion Ju213, en möjlighet att kunna
döma unga till ett s.k. weekendfängelsestraff
utredas. Vidare bör reglerna om särbehandling i
påföljdshänseende av unga som fyllt 18 men inte 21
år tas bort.

I motion Ju280 (m) begärs även att varje kommun i
samverkan med närpolisen skall ta fram en
handlingsplan för hur ungdomskriminalitet skall
motverkas lokalt och att åtgärder som medling,
familjerådslag och tillrättavisning skall kunna ske
även om förundersökning inte är aktuell. I samma
motion understryks också rättskedjans normerande
verkan.
När det gäller påföljdssystemet i stort för unga
lagöverträdare hänvisas till vad som anförts ovan.
Härutöver kan följande nämnas.
Då riksdagen våren 1998 beslutade om nya åtgärder
(se ovan) infördes en möjlighet att överlämna den
unge till sluten ungdomsvård vid allvarlig
brottslighet, där påföljden annars måste bli
fängelse. Detta är en tidsbestämd påföljd med ett
maximum på fyra år som verkställs på institutioner
som drivs av Statens institutionsstyrelse (SiS).
Verkställigheten regleras i lagen (1998:603) om
verkställighet av sluten ungdomsvård.
I brottsbalken finns regler om särbehandling av
unga lagöverträdare. Av 30 kap. 5 § följer att det
krävs synnerliga skäl för att en person skall kunna
dömas till fängelse för brott han begått före 18 års
ålder. Vidare gäller att för brott som någon begått
efter det att han fyllt 18 år men innan han fyllt 21
år fängelse endast får dömas ut om det med hänsyn
till gärningens straffvärde eller annars finns
särskilda skäl för det. Den unges ålder skall
dessutom enligt 29 kap. 7 § beaktas vid
straffmätningen.
Vid sin behandling av hithörande frågor förra året
(bet. 2001/02:JuU9) avvisade utskottet förslaget om
att avskaffa kravet på särskilda skäl för att döma
personer i åldern 18-21 år till fängelse. I avvaktan
på resultatet av den översyn av påföljdssystemet för
unga lagöverträdare som regeringen då hade aviserat
såg utskottet heller ingen anledning att ändra
uppfattning i fråga om socialtjänstens respektive
kriminalvårdens ansvar för de unga. Utskottet ansåg
vidare att riksdagen med hänvisning till
beredningsläget inte borde uttala sig om villkorligt
fängelse, och när det gällde weekendfängelse intog
utskottet samma avvisande inställning som tidigare.
Regeringen har som framgått ovan nu tillsatt den
aviserade utredningen.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och
konstaterar att det med hänsyn till det
utredningsarbete som pågår inte finns någon
anledning för riksdagen att nu göra några uttalanden
med anledning av här behandlade yrkanden i
motionerna Ju213, Ju236 och Ju280.

Medling

I motion Ju365 (kd) tas frågor om medling upp.
Motionärerna begär att medlingsverksamheten skall få
ett tydligt regelverk och att det skall vara möjligt
att meddela åtalsunderlåtelse om den unge deltagit i
medling. Lagföring skall alltså kunna ske genom
medling.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat
liknande yrkanden, senast i samband med regeringens
proposition Medling med anledning av brott (prop.
2001/02:126, bet. 2001/02:JuU26). I propositionen
föreslog regeringen en ny lag om medling med
anledning av brott. Lagen har karaktär av ramlag för
medlingsverksamhet som anordnas i kommunal eller
statlig regi. Syftet med regleringen är främst att
tillgodose kraven på rättssäkerhet när medling med
anledning av brott anordnas av stat eller kommun.
Med medling avses i lagen att en gärningsman och ett
brottsoffer möts inför en opartisk medlare med
anledning av ett brott för att tala om brottet.
Förslaget innebar i huvudsak följande. Medling kan
komma i fråga för gärningsmän i alla åldrar. För
gärningsmän under 12 år får dock medling ske endast
om det finns synnerliga skäl. Syftet med medlingen
är främst att gärningsmannen skall få ökad insikt om
brottets konsekvenser och att brottsoffret skall ges
en möjlighet att bearbeta sina upplevelser av
brottet. Det bör även vara möjligt att låta mötet
utmynna i någon form av avtal mellan parterna.
Medlingen skall vara frivillig för båda parter. Om
medling befinns vara lämpligt i det enskilda fallet
bör inget brott som är polisanmält och erkänt
uteslutas från medling. Medling bör kunna äga rum i
alla stadier av rättsprocessen. När det gäller bl.a.
medlingens ställning i den rättsliga processen, som
aktualiseras genom den nu aktuella motionen, gjorde
regeringen bedömningen att ytterligare överväganden
krävdes. Regeringen föreslog därför inte någon
reglering i dessa delar.
Utskottet, som vid ett flertal tillfällen uttalat
sig positivt om medling för unga lagöverträdare,
välkomnade regeringens förslag och anförde bl.a. att
medling kan vara till nytta både för gärningsmannen
och för brottsoffret. Gärningsmannen kan komma till
insikt om brottets konsekvenser för såväl egen som
för brottsoffrets del, och medlingen kan därigenom
vara ett sätt att minska risken för återfall i
brott.
Utskottet tillstyrkte propositionen. Riksdagen
följde utskottet. Den nya lagen trädde i kraft den 1
juli 2002.
I direktiven till den ovan nämnda översynen av det
allmännas ingripanden vid ungdomsbrott berörs olika
frågor om medling med anledning av brott (dir.
2002:95).
Enligt direktiven bör det finnas utrymme för att i
framtiden utveckla medling till att spela en mer
framträdande roll i påföljdssystemet för unga
lagöverträdare, vilket på sikt torde kunna leda till
fördelar för såväl brottsoffer som samhället i
stort. För att medling skall kunna utvecklas i denna
riktning krävs dels att medling kommer till stånd på
ett konsekvent och strukturerat sätt, dels att
medling visar sig ha sådan effekt att den upplevs
som ett trovärdigt inslag i samhällets reaktion med
anledning av brott. Frågan måste därför bli föremål
för ytterligare överväganden. Utredningen skall
enligt sina direktiv följa utvecklingen av
medlingsverksamheten i landet och överväga vilken
ställning i rättsprocessen medlingen bör ha samt hur
den bör organiseras. En målsättning bör vara att
medlingen, i varje fall på sikt, skall kunna
utvecklas till en verksamhet som är allmänt
tillgänglig och som spelar en mer framträdande roll
i rättssystemet för unga lagöverträdare.
Enligt utskottet bör det pågående
utredningsarbetet inte föregripas. Motion Ju365 i
här behandlade delar bör avslås.

Skadestånd

I motion Ju213 (m) förespråkas att information skall
spridas om föräldrars skadeståndsansvar i samband
med barns brottslighet.

Ett barn står under vårdnad av båda föräldrarna
eller en av dem om inte rätten har anförtrott
vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade
vårdnadshavare. Den som har vårdnaden om ett barn
har ansvaret för barnets personliga förhållanden och
för att barnets behov av omvårdnad, trygghet och en
god fostran blir tillgodosedda. Vårdnadshavaren
svarar också för att barnet får den tillsyn det
behöver med hänsyn till dess ålder, utveckling och
övriga omständigheter. Vårdnadshavaren skall också
bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning
och utbildning. I syfte att hindra att barnet
orsakar skada för någon annan skall vårdnadshavaren
svara för att barnet står under uppsikt eller att
andra lämpliga åtgärder vidtas (se 6 kap. 2 §
föräldrabalken). Vårdnadshavaren kan bli
skadeståndsskyldig enligt skadeståndslagens
bestämmelser, om han uppsåtligen eller av
vårdslöshet försummar sitt tillsynsansvar.
Utskottet har tidigare avstyrkt liknande yrkanden,
senast våren 2002 (bet. 2001/02:JuU9 s. 10 f).
Enligt utskottet torde det vara ett välkänt faktum
att skadeståndsskyldighet för föräldrar i vissa fall
föreligger för skador som barn orsakar. Någon
särskild information om föräldrars
skadeståndsskyldighet behöver därför inte spridas.
Utskottet avstyrker bifall till motion Ju213 i här
behandlad del.

Övrigt

Polisstöd åt föräldrar

I motion Ju213 (m) föreslås att föräldrarna skall
kunna begära hjälp av polisen för att få hem sina
barn om de befinner sig på stan m.m. I motion Ju280
(m) begärs att polisen får möjlighet att ingripa om
den unge vistas i ett olämpligt sällskap.

Enligt 12 § polislagen (1984:387) får polisen
omhänderta barn under 18 år, t.ex. om barnet
påträffas i en olämplig miljö. Polisen skall
skyndsamt överlämna barnet till dess föräldrar.
Någon sådan mer allmän möjlighet till bistånd av
polisen som efterfrågas i nu aktuell motion finns
däremot inte.
Socialnämnden har möjlighet att besluta om
omedelbart omhändertagande av den som är under 20
år, om denne utsätter sig för en risk att skadas
genom missbruk, brottslig verksamhet m.m. En
förutsättning är att den unge sannolikt behöver
beredas vård och domstols beslut om vård inte kan
avvaktas (3 och 6 §§ lagen [1990:52] med särskilda
bestämmelser om vård av unga).
Utskottet har tidigare tagit avstånd från tanken
i motionerna och hänvisat till att en sådan ordning
riskerar att innebära en alltför stor belastning på
polisens resurser. Utskottet har därvid också ansett
då behandlade motionsyrkanden i stort vara
tillgodosedda genom möjligheten att omhänderta och
t.ex. köra hem barn under 18 år som påträffas i
olämpliga ungdomsmiljöer och genom möjligheten till
ingripanden enligt den sociala vårdlagstiftningen i
vissa fall. Utskottet vidhöll den uppfattningen
också förra året (bet. 2001/02:JuU9 s. 15).
Utskottet har ingen annan uppfattning nu.
Motionerna Ju213 och Ju280 i här behandlade delar
avstyrks.
I motion Ju281 (m) begärs att socialtjänst och
polis skall ha laglig rätt att kontakta anhöriga
till ungdomar i en ålder upp till 20 år.
I dag gäller att vårdnadshavaren eller annan som
svarar för den unges vård och fostran samt annan
som har en fostrande roll i förhållande till den
unge skall underrättas om någon som inte har fyllt
18 år är skäligen misstänkt för brott, om detta inte
är till men för utredningen eller det annars finns
särskilda skäl emot det (5 § lagen [1964:167] med
särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare).
Ett barn står under vårdnad av båda föräldrarna
eller en av dem, om inte rätten har anförtrott
vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade
vårdnadshavare. Vårdnaden om ett barn består till
dess barnet fyller 18 år eller dessförinnan ingår
äktenskap. Vårdnadshavaren har ett ansvar för
barnets personliga förhållanden och han eller hon
skall se till att barnets behov av omvårdnad,
trygghet och en god fostran blir tillgodosedda (6
kap. 1 och 2 §§ föräldrabalken). Detta ansvar upphör
således när barnet fyller 18 år och blir myndig.
För det fall den som är under 20 år utsätter sin
hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att
skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel,
brottslig verksamhet eller något annat socialt
nedbrytande beteende får social-nämnden ansöka hos
länsrätten att den unge skall beredas vård (1 §
tredje stycket och 3 § lagen med särskilda
bestämmelser om vård av unga).
Reglerna innebär att föräldrarna normalt skall
underrättas när ett barn som inte fyllt 18 år begått
brott. Efter 18-årsdagen har föräldrarna inte längre
någon rätt till underrättelse. Däremot gäller viss
skyddslagstiftning till dess att den unge fyllt 20
år.
Utskottet anser att de gällande bestämmelserna är
väl avvägda och avstyrker bifall till motion Ju281 i
här behandlad del.

Registrering av barn

I motion 213 (m) begärs att polisen skall få
möjlighet att registrera barn under 15 år som är
misstänkta för brott.

Enligt den polisregisterlagstiftning som trädde i
kraft den 1 januari 2000 finns flera olika
polisregister.
Möjligheterna att registrera brottsmisstänkta barn
är emellertid begränsade. En förutsättning för
registrering i misstankeregistret är att den
misstänkte fyllt 15 år (3 § lagen [1998:621] om
misstankeregister). Brottsmisstänkta barn kan dock
registreras i polisens RAR-system - RAR står för
rationell anmälningsrutin och är ett polisregister
på lokal nivå. Det är således möjligt att på varje
polismyndighet, dvs. i varje län, i det sammanhanget
registrera barn under 15 år som misstänks för brott.
I vilken utsträckning det sker är dock inte känt.
I anslutning till en diskussion om innehållet i
belastningsregistret anförde regeringen att det
däremot inte finns hinder mot att registrera barn i
de arbetsregister som kan finnas hos polisen medan
en utredning pågår. Det finns inte heller något som
hindrar att i sökbar form spara de sista
utredningshandlingarna om barnet. Regeringen tog
vidare upp integritetsaspekten som, enligt
regeringen, väger tungt särskilt i fråga om barn
under 15 år och hänvisade härutöver till
skyldigheten för polisen att anmäla brott av barn
till socialnämnden (6 och [numera] 34 §§ lagen
[1964:167] med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare). Den brottslighet som ett enskilt
barn misstänks för kommer, enligt regeringen, som
regel att registreras hos socialtjänsten. I
sammanhanget borde dessutom beaktas att
polisutredningen inte leder fram till något slutligt
avgörande i skuldfrågan. Regeringens slutsats var
att det i varje fall vid det tillfället inte borde
införas någon möjlighet att registrera minderåriga
(prop. 1997/98:97 s. 79 f.).
Utskottet fann inte skäl till annan inställning
och avstyrkte såväl i sitt betänkande om
polisregisterlagstiftningen som om påföljdssystemet
(bet. 1997/98:JuU20 och JuU21) yrkanden som gick ut
på att införa en möjlighet att registrera barn under
15 år.
Frågan om registrering av barn under 15 år som
begått brott har återkommande behandlats av
utskottet under en följd av år, förutom i nyssnämnda
betänkanden bl.a. även i motionsbetänkanden våren
1999, 2000 och 2002 (bet. 1998/99:JuU19,
1999/2000:JuU16 respektive 2001/02:JuU9). Frågan
behandlades även i utskottets betänkande med
anledning av regeringens proposition Ändringar i
handläggningen av ungdomsmål m.m. (prop. 2000/01:56,
bet. 2000/01:JuU18). Utskottet har vid varje
tillfälle tagit avstånd från tanken på en reglering
som skulle göra det möjligt att registrera
brottsmisstänkta barn i centrala polisregister.
Utskottet har ingen annan uppfattning nu. Motion
Ju213 i denna del avstyrks.

Drogtest av barn under 15 år

I motionerna Ju213 (m), Ju366 (kd) och Ub554 (kd)
begärs möjligheter för polisen att ta blodprov och
urinprov på barn under 15 år i syfte att klarlägga
om barnet använt narkotika. Syftet med
provtagningarna är att ett begynnande missbruk skall
kunna upptäckas så tidigt som möjligt.

I motionerna Ju236, Ju280, Ju281 och So251 (alla
m) begärs motsvarande möjligheter för polisen vad
gäller barn under 15 år men över 12 år.
Genom att fängelse infördes i straffskalan för
eget bruk av narkotika år 1993 blev det möjligt för
polisen att ta urin- eller blodprov för att
kontrollera och säkra bevisning om ett misstänkt
narkotikabrott. Syftet med lagändringen var framför
allt att genom en tidig upptäckt ge möjligheter att
ingripa tidigt och därigenom förhindra att unga
människor fastnar i missbruk.
Den bestämmelse som tillämpas vid sådan
provtagning är 28 kap. 12 § rättegångsbalken enligt
vilken den som skäligen kan misstänkas för ett brott
på vilket fängelse kan följa får kroppsbesiktigas
för att söka efter föremål som kan tas i beslag
eller annars för att utröna omständigheter som kan
vara av betydelse för utredningen om brottet. Om den
misstänkte inte har fyllt 21 år finns särskilda
bestämmelser i lagen (1964:167) med särskilda
bestämmelser om unga lagöverträdare, som i dessa
delar ersätter rättegångsbalkens regler. Enligt
lagen gäller bl.a. att om någon är misstänkt för att
före 15 års ålder ha begått ett brott på vilket
fängelse kan följa får, om det finns särskilda skäl,
beslag, husrannsakan och kroppsvisitation enligt
bestämmelserna i rättegångsbalken företas mot den
unge (36 §). Däremot saknas möjligheten till
kroppsbesiktning av barn under 15 år.
Utskottet har vid ett flertal tidigare tillfällen
behandlat frågan om att införa drogtester av barn
under 15 år. En mer utförlig beskrivning av gällande
rätt finns i betänkande 1996/97:JuU12 s. 11 f.
Utskottet har härvid hänvisat till förarbetena till
bestämmelsen om beslag, husrannsakan och
kroppsvisitation i lagen med särskilda bestämmelser
om unga lagöverträdare då den infördes år 1985
(prop. 1983/84:187, bet. 1984/85:JuU6, rskr.
1984/85:37). Där anfördes att det fick anses
tveksamt i vilken utsträckning tvångsmedel som
beslag, husrannsakan, kroppsvisitation och
kroppsbesiktning fick användas mot den som var
misstänkt för brott och som inte fyllt 15 år. När
det gällde kroppsbesiktning framstod det praktiska
behovet av att använda det tvångsmedlet som ganska
ringa beträffande den ifrågavarande ålderskategorin.
Dessutom kunde lämpligheten sättas i fråga av att
använda kroppsbesiktning i fråga om barn som befann
sig i förpuberteten och i en känslig period av sin
utveckling. Tvärtom var ett särskilt hänsynstagande
till den personliga integriteten påkallad.
Kroppsbesiktning borde alltså inte få företas i
fråga om denna ålderskategori. De tvångsmedel som
borde komma i fråga mot barn under 15 år var således
beslag, husrannsakan och kroppsvisitation. De borde
dock tillämpas restriktivt (a. prop. s. 28 f.).
Utskottet har under senare år vid flera tillfällen
funnit att de skäl mot kroppsbesiktning av barn
under 15 år som anfördes i propositionen alltjämt är
giltiga, senast vid behandlingen av följdmotioner
med liknande yrkanden som väckts med anledning av
regeringens proposition Nationell
narkotikahandlingsplan (yttr. 2001/02:JuU5y).
Förslagen i propositionen grundade sig på
Narkotikakommissionens betänkande Vägvalet - Den
narkotikapolitiska utmaningen (SOU 2000:126). I
betänkandet tog kommissionen ställning mot att
införa en möjlighet till drogtester av barn under 15
år. Kommissionen fann i sina överväganden att de
eventuella vinster en sådan möjlighet skulle kunna
leda till inte kunde anses stå i rimlig proportion
till det ingrepp som ett tvångsvis drogtest utgör
för barnet. Narkotikakommissionen ansåg att de
argument som framfördes till stöd för att inte
tillåta kroppsbesiktning av barn under 15 år
fortfarande är giltiga, även om behovet av att
använda ett sådant tvångsmedel möjligen kan vara
något större i dag. Att en så ung person som nu är i
fråga, avslutade kommissionen, befinner sig i sådana
omständigheter att det skulle vara aktuellt med att
tvångsvis utföra ett drogtest utgör också ett fullt
tillräckligt skäl för socialtjänsten att utreda det
aktuella barnets levnadsförhållanden. Propositionen
behandlade inte frågan om drogtest av barn under 15
år.
Utskottet fann för sin del att de skäl som anförts
mot att införa drogtester av barn under 15 år
alltjämt var bärkraftiga. Som Narkotikakommissionen
hade framhållit borde misstanken om att ett barn
missbrukar narkotika leda till åtgärder, oavsett om
något drogtest föreligger. Utskottet föreslog därför
att socialutskottet skulle avstyrka bifall till de
aktuella motionerna (yttr. 2001/02:JuU5y s. 4 f.).

Utskottet har ingen annan uppfattning nu. Motionerna
Ju213, Ju236, Ju280, Ju281, Ju366, So251 och Ub554 i
här behandlade delar avstyrks.

Reservationer

1. Tidiga åtgärder m.m. (punkt 1)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi
Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild
Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Cecilia
Magnusson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2002/03:Ju236 yrkandena
2 och 11, 2002/03:Ju249 yrkandena 5 och 6,
2002/03:Ju280 yrkande 10, 2002/03:Ju353 yrkande 1,
2002/03:Ju364 yrkande 1 och 2002/03:Ju366 yrkande 1.

Ställningstagande

Normöverföring från vuxna till barn är en
förutsättning för spridandet av grundläggande
värderingar. Det största ansvaret för denna
normbildning ligger hos familjen och andra vuxna som
är samhällets bästa brottsförebyggande resurs.
Familjepolitikens roll är att få till stånd trygga
familjer med möjlighet att styra sin vardag. Det är
ofta i skolan som konflikterna under uppväxtåren
ställs på sin spets, och barnen måste i skolan få
lära sig att grundläggande normer upprätthålls och
gäller för alla.

Om detta inte fungerar måste samhället gripa in
och tidigt och tydligt göra klart vilka regler som
gäller, samtidigt som insatser görs för att stärka
familjens förmåga att bidra med normöverföring och
uppfostran, t.ex. genom familjerådslag. Att
barnomsorgen, skolan, föreningslivet och
socialtjänsten härvid har en roll att spela är
uppenbart. Också barnpsykiatrin bör spela en
tydligare roll och resurser sättas in för att
strukturera och effektivisera åtgärderna när barn
begår brott. Syftet med insatserna skall vara att så
tidigt som möjligt tillrättaföra barnet och erbjuda
det goda levnadsvillkor samtidigt som det förhindras
att enstaka lagöverträdelser övergår till en
livsstilskriminalitet.
Allt arbete som rör barn måste ha sin självklara
utgångspunkt i den gemensamma grundsyn som
återspeglas i FN:s barnkonvention. Barn har i likhet
med vuxna grundläggande medborgerliga, politiska,
ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som
skall respekteras.
Regeringen bör få i uppdrag att i tilläggsdirektiv
till den nu tillsatta utredningen om unga
lagöverträdare särskilt understryka familjens,
skolans och föreningslivets brottsförebyggande
betydelse och ge utredningen i uppdrag att överväga
olika sätt att stärka dessa institutioner. I
tilläggsdirektiven bör det också tydligt anges att
barnkonventionen är en självklar utgångspunkt för
utredningens arbete.

2. Neuropsykiatriska funktionshinder (punkt 2)

av Johan Pehrson (fp), Ragnwi Marcelind (kd) och
Torkild Strandberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller
riksdagen delvis motion 2002/03:Ju310.

Ställningstagande

I det skede forskningen nu befinner sig har det
blivit allt lättare att urskilja en rad riskfaktorer
för framtida brottslighet. Det börjar alltså bli
möjligt att identifiera riskgrupper, naturligtvis
utan att det för den skull i det enskilda fallet är
möjligt att göra en prognos. En sådan grupp där
risken för framtida brottslighet är avsevärt större
än normalt är barn med neuropsykiatriska
funktionshinder. Det är också klarlagt att vuxna med
sådana funktionshinder begår brott i en ovanligt
stor omfattning. Såväl barn som vuxna med
neuropsykiatriska funktionshinder bör alltså
uppmärksammas på ett helt annat sätt än vad som nu
är fallet. Kunskapsläget måste snabbt förbättras och
nya kunskaper tillämpas. I det allmänna arbetet för
välfärd skulle detta kunna ske inom ramen för en
nationell strategi för brottsförebyggande insatser
på individnivå. Inte minst gäller detta det
brottsförebyggande arbetet bland barn och unga. Men
också inom t.ex. en mer behandlingsinriktad
kriminalvård är det nödvändigt att beakta sambanden
mellan neuropsykiatriska störningar och
kriminalitet.

Kunskapen finns - eller håller på att tas fram och
systematiseras. Enligt vår mening bör regeringen få
i uppdrag att utarbeta ett handlingsprogram där
kunskapen tas till vara i syfte att förbättra
livskvaliteten för berörda grupper och samtidigt
minska brottsligheten.

3. Ungdoms- och jourdomstolar m.m. (punkt 3)

av Johan Pehrson (fp), Ragnwi Marcelind (kd) och
Torkild Strandberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 3. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Ju340 yrkande 5 samt
2002/03:Ju365 yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

Vi anser att det är viktigt med snabba reaktioner på
ungdomars brott. För att förbättra förutsättningarna
för en skyndsam handläggning av ungdomsmål, utan att
för den skull ge avkall på rättssäkerheten, skall
särskilda ungdomsrotlar inom åklagarväsendet kunna
inrättas liksom speciella ungdoms- och
jourdomstolar. Särskilda kompetenskrav bör ställas
på dem som arbetar vid dessa rotlar respektive
domstolar.

Vi välkomnar de förslag till försöksverksamhet som
förs fram i betänkandet om ett snabbförfarande för
brottmål som ett steg i rätt riktning. Denna åtgärd
är dock inte tillräcklig. Åtgärderna bör alltså vara
mer långtgående och särskilt ta sikte på
handläggningen av ungdomsmål. Regeringen bör i den
fortsatta beredningen av betänkandet Ett
snabbförfarande för brottmål beakta detta och
återkomma till riksdagen med ett lagförslag i linje
med vad vi här anfört.

4. Socialtjänstens åtgärder (punkt 4)

av Johan Pehrson (fp), Ragnwi Marcelind (kd) och
Torkild Strandberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 4. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Ju365 yrkandena 1 och 4
samt avslår motion 2002/03:Ju360.

Ställningstagande

Under de senaste åren har det framkommit att det
nuvarande omhändertagandet av unga lagöverträdare
inom socialtjänsten har stora brister. Vad vi finner
särskilt bekymmersamt är att socialtjänsten
uppenbarligen inte har den kunskap om den
straffrättsliga regleringen som behövs för att
förstå vikten av att vårdplaner upprättas. Detta kan
leda till att vården får en mindre lämplig
utformning. Men värre är att bristen på vårdplan och
därmed vårdbehovsbedömning kan medföra att den unge
inte döms till en adekvat påföljd. Enligt vår mening
är det således hög tid att göra en översyn av
socialtjänstens insatser för unga lagöverträdare.
Frågan om vårdplaner bör dock inte avvakta det
pågående utredningsarbetet. Regeringen bör i stället
få i uppdrag att se till att socialtjänstens alla
instanser genast nås av adekvat information på denna
punkt.

Beträffande yrkandet i motion Ju360 delar vi
majoritetens uppfattning.

5. Nytt påföljdssystem (punkt 5)

av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och
Cecilia Magnusson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 5. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Ju213 yrkandena 5, 6
och 8, 2002/03:Ju236 yrkandena 1, 7 och 9 samt
2002/03:Ju280 yrkandena 4, 8 och 9 och avslår motion
2002/03:Ju213 yrkande 7.

Ställningstagande

Enligt vår mening bygger direktiven till den nyligen
tillsatta utredningen om översyn av det allmännas
ingripanden vid ungdomsbrott, på samma sätt som
1998 års beslut om påföljder för unga lagöverträdare
gjorde, på den felaktiga utgångspunkten att det är
lämpligt att det överlåts åt socialtjänsten att ha
hand om verkställigheten av ungdomspåföljderna.
Detta skall naturligtvis vara en uppgift för
kriminalvården. Dagens ordning medför att ungdomarna
lätt kan inbilla sig att samhället ser mildare på
deras lagöverträdelser än på vuxnas. Detta i sin tur
leder alltför ofta till att den unge i
fortsättningen inte avstår från att begå brott. När
det gäller allvarlig eller omfattande brottslighet
är det särskilt viktigt att tydligt markera var
gränsen går. Vi anser således att påföljdssystemet
för unga lagöverträdare behöver en genomgripande
översyn där utgångspunkten skall vara att
verkställighet av påföljder också för unga skall ske
inom kriminalvården. Detta innebär bl.a. att
påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten
avskaffas och att den slutna ungdomsvården skall
verkställas på särskilda kriminalvårdshem enligt
särskilda för ungdomar anpassade regler. Vidare bör
nya påföljder som villkorligt fängelse övervägas.

Samtidigt bör nya frigivningsregler övervägas för
de yngsta, och ett system bör utarbetas för tydliga
ungdomsrabatter vid straffmätningen. Efter fyllda 18
år skall unga lagöverträdare dock inte särbehandlas.
Regeringen bör få i uppdrag att genom
tilläggsdirektiv till den ovan nämnda utredningen se
till att denna bedrivs i linje med vad vi här
anfört.
Det anförda innebär att vi ställer oss bakom
motionerna Ju213, Ju236 och Ju280 i här aktuella
delar. Förslaget om weekendfängelse i den
förstnämnda motionen bör dock inte föranleda någon
åtgärd från riksdagens sida.

6. Medling (punkt 6)

av Ragnwi Marcelind (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 6. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Ju365 yrkandena 7-9.

Ställningstagande

Medlingsinstitutet bör utvecklas. Det är därvid
viktigt att medlingsverksamheten får ett tydligt
regelverk. För att förstärka medlingsinstitutet bör
det finnas en möjlighet för åklagaren att meddela
åtalsunderlåtelse för straffmyndiga under 18 år som
har deltagit i medling. Det bör alltså vara möjligt
att lagföra unga lagöverträdare genom medling.

Det får ankomma på regeringen att återkomma med
lagförslag i enlighet med vad jag nu har anfört.

7. Information om föräldrars skadeståndsansvar
(punkt 7)

av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och
Cecilia Magnusson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 7. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Ju213 yrkande 1.

Ställningstagande

Många föräldrar tror inte att de kan bli
skadeståndsskyldiga för skador som deras barn
orsakar genom brott. Det kan heller inte anses
allmänt känt av personer som utsatts för brott av
barn att de kan ha rätt till skadestånd av barnets
föräldrar. Enligt vår mening finns det alltså ett
behov av information om föräldrars
skadeståndsskyldighet. En positiv bieffekt av sådan
kunskap är att den med säkerhet skulle ha viss
brottsförebyggande effekt. Det får ankomma på
regeringen att se till att sådan information sprids.

8. Polisstöd åt föräldrar (punkt 8)

av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och
Cecilia Magnusson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 8. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Ju213 yrkande 2,
2002/03:Ju280 yrkande 6 och 2002/03:Ju281 yrkande 7.

Ställningstagande

Enligt vår mening är det inte tillräckligt att
polisen har möjlighet att köra hem ett barn
som vistas i en olämplig miljö. Det finns
andra situationer, t.ex. när föräldrarna
beslutat att barnet skall vara hemma en viss
tid, då föräldrarna kan behöva
myndigheternas bistånd. Införandet av en
rätt till föräldrastöd från polisen i sådana
situationer bör ses som ett komplement till
det skadeståndsansvar som åvilar föräldrar
som brister i tillsynen. Den förbättrade
föräldrakontroll som ett polisstöd skulle
medföra skulle också verka
brottsförebyggande. Polis och socialtjänst
bör även ha rätt att kontakta anhöriga till
ungdomar i en ålder upp till 20 år. Enligt
vår mening bör regeringen låta utreda
förutsättningarna för föräldrastöd från
polisen.

9. Registrering av barn (punkt 9)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Jeppe
Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp) och Cecilia
Magnusson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 9. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Ju213 yrkande 3.

Ställningstagande

Det är inte tillfredsställande att en 14-åring som
grips av polisen kan synas ha ett fläckfritt
förflutet trots att han eller hon har gjort sig
skyldig till omfattande brottslighet. Den möjlighet
polisen har till registrering är otillräcklig bl.a.
då den endast omfattar händelser inom den enskilda
polismyndigheten. Det handlar inte heller om
registrering av brottsmisstanke i egentlig
bemärkelse utan om en brottsanmälan där en misstänkt
gärningsman kan anges. Enligt vår mening bör
minderåriga som misstänks för brott registreras i
misstankeregistret så snart de övriga
förutsättningarna för registrering i detta register
är uppfyllda. Det ankommer på regeringen att lägga
fram ett förslag i saken.

10. Drogtest av barn under 15 år (punkt 10)

av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och
Cecilia Magnusson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 10. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Ju236 yrkande 14,
2002/03:Ju280 yrkande 7, 2002/03:Ju281 yrkande 6 och
2002/03:So251 yrkande 6 samt avslår motionerna
2002/03:Ju213 yrkande 4, 2002/03:Ju366 yrkande 5 och
2002/03:Ub554 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi anser att verkningsfulla åtgärder måste till för
att stävja narkotikamissbruket som kryper allt
längre ned i åldrarna. En sådan åtgärd skulle vara
att införa en möjlighet till provtagning - blodprov
och urinprov - också på barn mellan 12 år och 15 år
när narkotikabruk misstänks. Denna lagfästa
möjlighet skulle komma till användning när barnet,
eller dess föräldrar, inte vill medverka till
provtagning. Syftet med provtagningen skall vara att
ge socialtjänsten underlag för en bedömning av vilka
stödåtgärder som behövs i det enskilda fallet. Det
är således inte fråga om en provtagning i bevissyfte
av den typ som är möjlig att genomföra på
straffmyndiga personer med stöd av rättegångsbalkens
regler. Regeringen bör få i uppdrag att lägga fram
ett förslag för riksdagen med den inriktning vi här
har angett. Motionerna Ju236, Ju280, Ju281 och So251
tillstyrks alltså. En följd av detta
ställningstagande är att motionerna Ju213, Ju366 och
Ub554 avstyrks.

11. Drogtest av barn under 15 år (punkt 10)

av Ragnwi Marcelind (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 11. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Ju213 yrkande 4,
2002/03:Ju366 yrkande 5 och 2002/03:Ub554 yrkande 4
samt avslår motionerna 2002/03:Ju236 yrkande 14,
2002/03:Ju280 yrkande 7, 2002/03:Ju281 yrkande 6 och
2002/03:So251 yrkande 6.

Ställningstagande

I dag kan det vara svårt att ge en människa under 15
år tidig hjälp när det finns misstanke om
narkotikamissbruk. Samhällets möjligheter att hjälpa
den unge försvåras av gällande regler om
kroppsbesiktning m.m. Jag anser att verkningsfulla
åtgärder måste till för att stävja
narkotikamissbruket som kryper allt längre ned i
åldrarna. En sådan åtgärd skulle vara att införa en
möjlighet till provtagning - blodprov och urinprov -
också på barn under 15 år när narkotikabruk
misstänks. Denna lagfästa möjlighet skulle komma
till användning när barnet, eller dess föräldrar,
inte vill medverka till provtagning. Syftet med
provtagningen skulle vara att ge socialtjänsten
underlag för en bedömning av vilka stödåtgärder som
behövs i det enskilda fallet. Det är således inte
fråga om en provtagning i bevissyfte av den typ som
är möjlig att genomföra på straffmyndiga personer
med stöd av rättegångsbalkens regler. Regeringen bör
få i uppdrag att lägga fram ett förslag för
riksdagen med den inriktning jag här har angett.
Motionerna Ju213, Ju366 och Ub554 bör bifallas. En
följd av detta ställningstagande är att motionerna
Ju236, Ju280, Ju281 och So251 avstyrks.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från den allmänna
motionstiden år 2002

2002/03:Ju213 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att föräldrarnas
ansvar för barnen bör understrykas genom
information om föräldrarnas skadeståndsansvar.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring vad gäller rätten för
föräldrar att begära hjälp av polis eller
socialtjänst för att få hem sina barn, som utan
lov vistas "på stan" eller i andra olämpliga
miljöer nattetid i enlighet med vad som anförs
i motionen.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring vad gäller polisens rätt att
registrera brottsmisstänkta ungdomar under 15 år,
i enlighet med vad som anförs i motionen.

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring vad gäller möjligheten att
drogtesta också ungdomar under 15 år vid misstanke
om drogpåverkan, i enlighet med vad som anförs i
motionen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ungdomar under
18 år som begått allvarliga brott skall kunna
dömas till ett särskilt frihetsberövande
ungdomsstraff på kriminalvårdshem för unga.

6. Riksdagen begär att regeringen utreder
möjligheten att införa ett villkorat
frihetsberövande straff, i enlighet med vad som
anförs i motionen.

7. Riksdagen begär att regeringen utreder
möjligheten av att kunna döma unga brottslingar
till ett s.k. weekendfängelsestraff, i enlighet
med vad som anförs i motionen.

8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till lagändring som innebär att straffet
utmäts på samma sätt för alla brottslingar över 18
år, i enlighet med vad som anförs i motionen.

2002/03:Ju236 av Bo Lundgren m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
intensifierade insatser mot ungdomsbrott.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av ordning
i skolan.

7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om ett nytt påföljdssystem för unga
brottslingar.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att avskaffa vård
inom socialtjänsten som ungdomspåföljd.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
insatser från socialtjänsten vid brott begångna av
barn under 15 år.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen
anförs om drogtestning av personer över 12 års
ålder, när misstanke föreligger om missbruk.

2002/03:Ju249 av Johan Linander m.fl. (c):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om familjens
betydelse för barns normer och värderingar.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett normskapande
samhälle.

2002/03:Ju280 av Beatrice Ask m.fl. (m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om lokala
handlingsplaner mot ungdomskriminalitet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om polisens
möjligheter till ingripande i vissa situationer.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om drogtest av
ungdomar.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kriminalvårdshem
för unga brottslingar.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rättskedjans
normerande verkan.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av goda
förebilder.

2002/03:Ju281 av Beatrice Ask m.fl. (m):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av ökade
befogenheter för polisen att vid misstanke om
missbruk göra urinprover på ungdomar över tolv års
ålder.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att socialtjänst
och polis skall ha laglig rätt att kontakta
anhöriga till ungdomar i en ålder upp till 20 år.

2002/03:Ju310 av Ingemar Vänerlöv (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att uppmärksamma sambanden
mellan kriminalitet, missbruk och neuropsykiatriska
funktionshinder inom kriminalvården och i det
brottsföre- byggande arbetet.

2002/03:Ju340 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om särskilda
ungdomsrotlar inom åklagarorganisationen.

2002/03:Ju353 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förebyggande
insatser från skola och sociala myndigheter för
att minska risken för att barn kommer snett i
livet.

2002/03:Ju360 av Agneta Lundberg och Kerstin
Kristiansson Karlstedt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ökat samarbete mellan
kriminalvården/närpolisen, socialtjänsten och
skolan.

2002/03:Ju364 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förebyggande
insatser från skola och sociala myndigheter för
att minska risken att barn kommer snett i livet.

2002/03:Ju365 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

1. Riksdagen begär av regeringen en översyn av
insatserna mot minderåriga brottslingar i syfte
att åstadkomma en adekvat omorganisation av
socialtjänstens insatser eller tillskapande av ett
helt nytt system för insatserna.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att möjliggöra för
snabb åtgärdshantering av unga lagöverträdare.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om påskyndande av
handläggningen av ungdomsmål genom att inrätta
ungdoms- och jourdomstolar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
socialförvaltningarna uppmärksammas på
konsekvensen av att unga lagöverträdare kan få
felaktig påföljd om inte en vårdplan upp-
rättats.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
medlingsverksamheten får ett tydligt regelverk.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om möjligheten att
kunna meddela åtalsunderlåtelse om den unge
deltagit i medling.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om lagförandet av
unga brottslingar genom familjerådslag.

2002/03:Ju366 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en förändrad
brottsförebyggande strategi i syfte att
systematiskt, långsiktigt och med stor tydlighet
arbeta med informationsinsatser för att
medvetandegöra föräldrar och andra som har tillsyn
över barn om värdeöverföringens betydelse och om
stärkande av barns inre kontroll.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tillåta
provtagning på ungdomar under 15 år vid allvarlig
misstanke om narkotikamissbruk.

2002/03:So251 av Carl-Axel Johansson (m):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att polisen skall ha möjlighet att
drogtesta ungdomar över tolv år när misstanke
finns om användning av narkotika.

2002/03:Ub554 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om provtagning på
personer under 15 år.