Justitieutskottets betänkande

2002/03:JUU6

Kriminalvårdsfrågor

---

Sammanfattning

I detta ärende behandlar utskottet ett antal
motioner från den allmänna motionstiden år 2002.
Motionerna rör bl.a. kriminalvårdens
resursutnyttjande, behovet av en ny
verkställighetslag, frigivningsförberedelser,
behandlingsinnehåll, kvinnors särskilda behov,
placering av långtidsdömda, drogbekämpning och
kontroll vid permissioner.

Utskottet hänvisar till pågående utrednings- och
utvecklingsarbete, vidtagna åtgärder samt till
gällande regelverk. Utskottet föreslår att riksdagen
avslår samtliga motioner.
I ärendet finns 22 reservationer och ett särskilt
yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Resursutnyttjande inom kriminalvården

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju258 yrkande
18.
Reservation 1 (c)

2. Ny inriktning på svensk kriminalvård
m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju228,
2002/03:Ju236 yrkande 10, 2002/03:Ju258 yrkande
21, 2002/03:Ju349 yrkandena 1–3, 5, 18 och 22,
2002/03:Ju353 yrkande 2 samt 2002/03:Ju378
yrkandena 1–3.
Reservation 2 (m)
Reservation 3 (fp)
Reservation 4 (kd)
Reservation 5 (c)

3. Frigivningsförberedelser

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju258
yrkande 23 samt 2002/03: Ju349 yrkandena 4, 6 och
21.
Reservation 6 (fp, kd, c)

4. Upphandling av vårdprogram till
kriminalvården

Riksdagen avslår motion 2002/03:So251 yrkande
9.
Reservation 7 (m)

5. Myndighetssamordning i samband med
frigivning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju258
yrkande 26, 2002/03:Ju273 yrkande 4,
2002/03:Ju318, 2002/03:Ju321, 2002/03:Ju353
yrkande 5, 2002/03:Ju384, 2002/03:So363 yrkande 4
samt 2002/03:So449 yrkande 4.
Reservation 8 (fp, c)

6. Utslussningsboende för långtidsdömda

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju258 yrkande
27.
Reservation 9 (c)

7. Ansvaret för § 34-placeringar

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju258
yrkande 25 och 2002/03: Ju349 yrkande 14.
Reservation 10 (fp, c)
Reservation 11 (kd)

8. Behandlingen av sexualbrottsdömda

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju349
yrkandena 19 och 20 samt 2002/03:A242 yrkande 40.
Reservation 12 (m, kd)

9. Behandlingen av rattfylleridömda

Riksdagen avslår motion 2002/03:T459 yrkande 3.
Reservation 13 (fp, kd)

10. Övriga frågor om
verkställighetsinnehållet

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju250 yrkande
11, 2002/03:Ju258 yrkande 22 och 2002/03:Ub292
yrkande 3.
Reservation 14 (m)

11. Kvinnors särskilda behov inom
kriminalvården

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju258
yrkande 20, 2002/03:Ju264 yrkande 3,
2002/03:Ju273 yrkandena 1–3 och 2002/03:Ju353
yrkande 7.
Reservation 15 (fp, v, c)

12. Anpassning av anstalter för umgänge med
barn

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju349 yrkande
24.
Reservation 16 (fp, kd)

13. Placering av långtidsdömda

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju265 yrkande
3.
Reservation 17 (v)

14. Besöksrum med s.k. glasruta

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju281 yrkande
9.
Reservation 18 (m, fp, kd)

15. Användande av narkotikahundar inom
kriminalvården

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju281 yrkande
10.
Reservation 19 (m)

16. Permissioner

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju262,
2002/03:Ju298 samt 2002/03:Ju349 yrkandena 26 och
27.
Reservation 20 (m, kd)

17. Tillämpningsområdet för
intensivövervakning

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju265 yrkande
2.
Reservation 21 (fp, v)

18. Kostnader för utvisades hemresor

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju349 yrkande
29.
Reservation 22 (m, fp, kd, c)

19. Information om hiv/aids

Riksdagen avslår motion 2002/03:So224 yrkande
4.

20. Förlängning av fängelsestraff

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju221.

Stockholm den 20 februari 2003

På justitieutskottets vägnar

Johan Pehrson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Johan
Pehrson (fp), Susanne Eberstein (s), Alice Åström
(v), Margareta Sandgren (s), Beatrice Ask (m),
Lennart Nilsson (s), Helena Zakariasén (s), Ragnwi
Marcelind (kd), Elisebeht Markström (s), Yilmaz
Kerimo (s), Johan Linander (c), Göran Norlander (s),
Cecilia Magnusson (m), Joe Frans (s), Leif Björnlod
(mp), Hillevi Engström (m) och Karin Granbom (fp).

2002/03

JuU6

Utskottets överväganden

I detta betänkande behandlar utskottet ett antal
motioner som rör kriminalvårdsfrågor. Motionerna har
väckts under den allmänna motionstiden år 2002.

Resursutnyttjande inom
kriminalvården

I detta avsnitt behandlar utskottet en motion
vari föreslås att en översyn skall göras av
hur kriminalvården nyttjar sina resurser.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår
motionen. Utskottet hänvisar till genomförda
och pågående granskningar av Kriminalvårdens
resursutnyttjande och till genomförda
organisationsförändringar. Jämför reservation
1 (c).

I motion Ju258 (c) begärs en översyn av fördelningen
mellan administration och verksamhet inom
kriminalvården för att utvärdera om kriminalvårdens
resurser används effektivt.

På uppdrag av regeringen har Riksrevisionsverket
(RRV) granskat kriminalvårdens resursutnyttjande.
RRV redovisade uppdraget den 1 juni 1999 i rapporten
Effektivare kriminalvård – En hinderanalys (RRV
1999:27). I rap-porten behandlar RRV en rad olika
frågor om hinder i kriminalvårdens verksamhet.
Exempel på frågor som tas upp är styrning och
uppföljning, resultatstyrning och annan
ekonomistyrning, styrningen mot verksamhetsmål,
resursutnyttjande samt organisationsstrukturer. RRV
fann i rapporten brister i bl.a. styrningen och
riktade också kritik mot den uppföljning som skett.
Mot bakgrund av RRV:s kritik vidtog kriminalvården
en rad olika åtgärder för att effektivisera
verksamheten. Ett antal organisationsförändringar
genomfördes bl.a. i detta syfte. Den största
förändringen har gjorts på den regionala nivån där
regionmyndigheterna avskaffades från och med den 1
augusti 2000 och ersattes av en ny central
organisation för uppföljning och tillsyn. Viss
central verksamhet har dock fortsatt att bedrivas på
fem regionkontor. Vidare inrättades en ny
placerarorganisation med samordningsansvar, vilket
beräknas bidra till ett effektivare platsutnyttjande
på häkten och anstalter.
Vid Kriminalvårdsstyrelsen har en uppföljning av
effekterna av den nya centrala organisationen
genomförts. I en rapport avgiven den 16 december
2002 redovisas en genomförd studie med främsta fokus
på hur medarbetarna i den centrala organisationen
upplever de genomförda förändringarna och
tillståndet i den nya organisationen. Studien
omfattar inte någon analys av de ekonomiska eller
verksamhetsmässiga effekterna av
organisationsförändringarna. I studien – som
genomförts främst i form av intervjuer med
enhetschefer och andra medarbetare – framkommer ett
antal förslag på förändringar utifrån
grundförutsättningen att den nuvarande
organisationen skall behållas och utvecklas. Det rör
bl.a. frågor om rollfördelningen mellan
Kriminalvårdsstyrelsens centrala förvaltning och de
regionala kontoren, beslutsprocessen och möjligheter
att delegera beslutanderätt, samordning samt
medarbetarnas delaktighet i frågor om utveckling av
organisationen. Enligt uppgift från
Kriminalvårdsstyrelsen har rapporten presenterats i
Kriminalvårdsstyrelsens ledningsgrupp och centrala
samverkansgrupp. Något beslut om hur den skall tas
om hand har emellertid ännu inte fattats.
Även kriminalvårdens lokala organisation har
genomgått förändringar under senare år.
Förändringarna, som trädde i kraft år 1998, innebar
bl.a. att det av kriminalvårdens tidigare drygt 140
lokala myndigheter, var och en innefattande endast
en typ av verksamhet, har bildats 36 lokala
kriminalvårdsmyndigheter, varav de flesta omfattar
kriminalvårdens alla tre verksamhetsgrenar, anstalt,
häkte och frivård. En tanke med förändringen av den
lokala organisationen var att skapa helhetssyn,
samverkan mellan verksamhetsgrenarna och integrering
av verksamheten samt att decentralisera
verksamheten. En utvärdering av förändringarna av
den lokala organisationen redovisades i
kriminalvårdens årsredovisningar för åren 1998–2001.
Regeringen gav den 25 april 2002 Statskontoret i
uppdrag att bl.a. följa upp RRV:s ovan nämnda
granskning av hindren för ett effektivt
resursutnyttjande inom kriminalvården såvitt avser
styrningsfrågor och resursutnyttjande i fängelser.
Syftet med uppdraget är att utröna om vidtagna
åtgärder på angivna områden har lett till en
effektivare kriminalvård samt att identifiera
eventuella kvarstående hinder för att regeringens
mål för verksamheten inom kriminalvården skall kunna
uppnås. Statskontoret skall redovisa sitt uppdrag
till regeringen senast den 29 augusti 2003.
Utskottet behandlade ett liknande motionsyrkande i
föregående års budgetbetänkande (bet. 2001/02:JuU1
s. 98 f). Utskottet anförde därvid bl.a. att
kriminalvården, mot bakgrund av de genomgripande
förändringar som skett av kriminalvårdens
organisation under de senaste åren, bör ges arbetsro
för att få organisationen att fungera fullt ut.
Utskottet förordade därför inte någon ytterligare
utvärdering av kriminalvårdens verksamhet.
Här kan även nämnas att RRV på regeringens uppdrag
har granskat effektiviteten i användningen av
personalresurser inom kriminalvården. Rapporten
Kriminalvårdens personal (RRV 2002:26), som
redovisades till regeringen den 16 december 2002, är
inriktad på frågor om personalstruktur, personalens
kompetens, arbetsledning, förläggning av arbetstid
och vissa arbetsmiljöfrågor. RRV ger i rapporten
rekommendationer bl.a. om att två olika vårdarroller
bör definieras, en för säkerhet, omvårdnad och
service och en med inriktning på programverksamhet.
Vidare föreslås att det vidtas åtgärder för att
minska andelen vikarier i verksamheten och att de
lokala kriminalvårdsmyndigheterna gör en översyn av
förläggningen av vårdarnas arbetstid.
Sedan utskottet senast behandlade denna fråga har
RRV som nämnts genomfört en ytterligare granskning
av kriminalvårdens resursutnyttjande, denna gång
rörande användningen av personalresurser inom
kriminalvården. I granskningsrapporten lämnas ett
antal rekommendationer om förändringar i syfte att
öka effektiviteten i användningen av
personalresurserna. Med även detta gjort och i
avvaktan på Statskontorets uppföljning av
förändringarna av styrning och organisation inom
kriminalvården anser utskottet att ytterligare
översyn av kriminalvårdens resursutnyttjande inte är
påkallat. Organisationen och resursutnyttjandet inom
kriminalvården framstår som väl genomlysta. Som
utskottet anfört tidigare bör kriminalvården ges
arbetsro för att få organisationen att fungera fullt
ut. Riksdagen bör avslå motion Ju258 i här aktuell
del.

En ny verkställighetslag m.m.

I detta avsnitt behandlar utskottet motioner
vari föreslås att en ny lag om verkställighet
skall införas, att verksamheten på
kriminalvårdsanstalterna bör bedrivas på
visst sätt, att privata alternativ i olika
former skall kunna förekomma inom
kriminalvården samt att intagna som gör
framsteg skall belönas med olika förmåner
respektive att dessa skall minskas eller tas
bort vid misskötsamhet. Utskottet föreslår
att riksdagen avslår motionerna, och
utskottet hänvisar bl.a. till vidtagna
åtgärder inom kriminalvården och till att det
för närvarande pågår ett utredningsarbete
syftande till att utarbeta en ny
kriminalvårdslagstiftning. Jämför
reservationerna 2–5.

I motion Ju236 (m) begärs att regeringen lägger fram
ett förslag till en ny kriminalvårdslag. I motion
Ju349 (kd) anförs att svensk kriminalvård bör få en
ny inriktning samt att kriminalvårdens arbete bör
utvärderas och goda exempel tas till vara i
förändringsarbetet. I motion Ju353 (fp) anförs att
kriminalvårdens innehåll och inriktning bör förnyas,
bl.a. med hur kriminalvården i Kanada bedrivs som
förebild. I motion Ju378 (m) begärs en utredning om
inriktningen av den framtida kriminalvården. I samma
motion förordas också en möjlighet att privatisera
vissa kriminalvårdsanstalter. I motion Ju349 (kd)
anförs att kriminalvårdens mätmetoder och
analyskapacitet bör utvecklas och förstärkas samt
att forskningsarbete rörande sambandet mellan
kriminalvård och återfall i brottslighet bör
stimuleras.

I motion Ju228 (m) ges ett antal förslag på hur
verksamheten på kriminalvårdsanstalterna bör
bedrivas, bl.a. om självförvaltning och formerna för
ersättning till de intagna. I motion Ju258 (c)
efterfrågas ett bonussystem inom kriminalvården
enligt vilket en intagen belönas med olika förmåner
när denne följer sitt behandlingsprogram och att
sådana förmåner minskas eller tas bort vid
misskötsamhet. I motion Ju349 (kd) anförs att de
intagna, som ett led i frigivningsförberedelserna,
bör åläggas att ta större personligt ansvar för den
dagliga verksamheten på anstalten. I samma motion
förespråkas införande av ett anmärkningssystem för
vägran att lämna urinprov som kan leda till
senareläggning av villkorlig frigivning.
Regeringen beslutade den 10 oktober 2002 att en
parlamentariskt sammansatt utredning skulle
tillkallas med uppdrag att utarbeta förslag till en
ny kriminalvårdslag. Enligt kommittédirektiven (dir.
2002:90) har utredningen att göra såväl en
genomgripande översyn av regelverket i sak som att
se över den lagtekniska och språkliga utformningen.
Den nya kriminalvårdslagen skall omfatta
verkställigheten av samtliga kriminalvårdspåföljder,
såväl sluten kriminalvård (fängelse) som öppen sådan
(frivårdspåföljderna m.m.). Utredningen skall
redovisa sitt uppdrag till regeringen senast den 1
december 2004.
I utredningens uppdrag ingår bl.a. att överväga
hur man skall kunna åstadkomma ett mer utvecklat
system för positiv respektive negativ förstärkning
vid skötsamhet respektive misskötsamhet. Syftet med
sådan förstärkning är att öka möjligheterna att
påverka de dömdas beteende och öka deras incitament
för skötsamhet. Vidare skall utredningen överväga
hur de nya verkställighetsreglerna bäst utformas för
att tillvarata kunskap om vad som är verkningsfullt
för att uppnå olika resultat inom kriminalvården
samt för att dokumentera, följa upp och utvärdera
verksamheten i syfte att kunna utveckla
verksamheten, mäta resultat och göra riktiga
prioriteringar. Utredningen skall också överväga om
och i så fall på vilket sätt det är möjligt att
ställa högre krav på intagna när det gäller
vardagliga sysslor och eget ansvarstagande, t.ex.
genom införande av s.k. självförvaltning. Även
regleringen av de intagnas sysselsättningsplikt
skall övervägas av utredningen. Utredningen skall
också överväga hur regelverket bör vara utformat för
att säkerställa att kriminalvården har effektiva
verktyg att motverka kriminella nätverks aktiviteter
i anstalterna och även i övrigt hantera intagna som
utgör säkerhetsrisker eller annars har en negativ
inverkan på sin närmiljö. Särskild uppmärksamhet
skall därvid ägnas åt kriminalvårdens möjligheter
att kontrollera de intagnas kontakter med omvärlden,
utdela varningar och senarelägga tidpunkten för
villkorlig frigivning, besluta om placering i
avskildhet och användning av tvångsmedel.
I regleringsbrevet för kriminalvården avseende år
2003 anger regeringen som ett mål för
verksamhetsgrenen anstalt att antalet enheter med
själförvaltning skall öka samt ålägger regeringen
Kriminalvårdsstyrelsen att redovisa vidtagna
åtgärder för självförvaltning och resultatet av dem.
Från Kriminalvårdsstyrelsen har inhämtats att
verksamhet med s.k. självförvaltning för närvarande
bedrivs på tolv anstalter (bl.a. anstalterna
Storboda, Österåker, Viskan, Sagsjön, Skogome och
Mariestad) och omfattar sammanlagt drygt 200
anstaltsplatser. De flesta av de avdelningar som
bedriver verksamhet med självförvaltning startade
sin verksamhet under år 2002. Under åren 2003 och
2004 planeras start av verksamhet med
självförvaltning vid ett flertal ytterligare enheter
(bl.a. anstalterna Hall, Norrtälje, Asptuna,
Färingsö, Svartsjö och Åby).
Liknande yrkanden som de nu aktuella behandlades
av utskottet senast hösten 2001 (bet. 2001/02:JuU6
s. 5 f).
Utskottet instämmer i vad flera av motionärerna
anför om behovet av en översyn av lagstiftningen på
kriminalvårdsområdet och att det även kan finnas
anledning att överväga det konkreta innehållet i
kriminalvårdspåföljderna. Den nu tillsatta
utredningen har att göra en genomgripande översyn av
regelverket på området och på olika sätt överväga
åtgärder för att möjliggöra bl.a. sådant som
föreslås i flera av motionerna. Någon anledning för
utskottet att nu vidta åtgärder med anledning av
motionsyrkandena föreligger inte.
När det gäller tillämpning av självförvaltning kan
konstateras att kriminalvårdens myndigheter under
det senaste året påbörjat sådan verksamhet i en inte
obetydlig omfattning och att regeringen i
regleringsbrevet för år 2003 angett att antalet
enheter med självförvaltning skall öka, något som
också planeras inom kriminalvården.
Beträffande yrkandet i Ju378 om privatisering av
anstalter anser utskottet att fängelseverksamhet
inte lämpar sig att bedrivas i privat form. En annan
sak är att kriminalvården för vissa
bevakningsuppgifter, t.ex. bevakning vid sjukbesök
och liknande, bör kunna använda privata vaktbolags
tjänster. Anlitande av auktoriserade
bevakningsföretag i de sammanhangen är också möjligt
enligt 61a § KvaL.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion
Ju228 samt motionerna Ju236, Ju258, Ju349, Ju353,
Ju378 i nu behandlade delar.

Verkställighetsinnehållet m.m.

I detta avsnitt behandlar utskottet ett antal
motionsyrkanden rörande bl.a. förbättrade
frigivningsförberedelser, bättre
myndighetssamordning i samband med frigivning
och särskilda utslussningsboenden för
långtidsdömda. Utskottet hänvisar bl.a. till
nya föreskrifter på området och till den
översyn som för närvarande genomförs av
kriminalvårdslagstiftningen. Utskottet
föreslår att motionerna av-slås. Jämför
reservationerna 6–9. Vidare behandlas två
motionsyrkanden rörande samverkan kring och
kostnadsansvaret för s.k. § 34-placeringar.
Utskottet föreslår, med hänvisning till en
pågående kartläggning av problemen med § 34-
placeringar, att motionerna avslås. Jämför
reservationerna 10–11. Utskottet behandlar
också två yrkanden med förslag om krav på
farmakologisk behandling för villkorlig
frigivning av sexualbrottsdömda. Utskottet
föreslår att yrkandena avslås. Jämför
reservation 12 (m, kd). Vad härefter gäller
ett motionsyrkande som tar upp möjligheten
att ålägga rattfylleridömda att delta i
särskilda program innefattande konfrontation
med trafikoffer anför utskottet bl.a. att
sådan verksamhet redan idag är möjlig och
bedrivs. Jämför reservation 13 (fp, kd).
Utskottet tar också upp ett motionsyrkande om
särskilda program för spelberoende. Utskottet
föreslår, med hänvisning till att sådan
verksamhet redan bedrivs, att motionsyrkandet
avslås. Utskottet föreslår också att ett
yrkande om särskilda insatser för dyslektiker
inom kriminalvården avslås. Slutligen
behandlar utskottet ett motionsyrkande om
forskning om behandling av män som
misshandlar kvinnor. Utskottet föreslår,
bl.a. med hänvisning till befintligt och
kommande vårdinnehåll för denna grupp av
klienter, att motionsyrkandet av-slås. Jämför
reservation 14 (m).

Frigivningsförberedelser m.m.

I motion Ju349 (kd) anförs att vården på anstalt bör
inriktas på att den dömde skall få hjälp att komma
till rätta med sitt problematiska levnadsmönster och
att frigivningsprocessen måste förbättras. I motion
Ju258 (c) anförs att programverksamhetens innehåll
bör utformas efter de intagnas enskilda behov och
att individuella vårdplaner bör upprättas för dem. I
Ju349 (kd) begärs att regeringen skall vidta
erforderliga åtgärder för att tillse att
individuella behandlingsplaner upprättas för alla
intagna direkt när dessa kommer till anstalten. I
motion So251 (m) anförs att vårdprogram till
kriminalvården bör upphandlas från externa
vårdgivare. I motionerna Ju258 (c), Ju273 (fp),
Ju318 (s), Ju321 (s), Ju353 (fp), Ju384 (s), So363
(v) och So449 (v) framhålls behovet av en bättre
samordning mellan kriminalvården och andra
myndigheter, t.ex. socialtjänsten i kommunerna,
arbetsmarknadsmyndigheter samt hälso- och
sjukvården, vid planering och förberedelse av de
intagnas frigivning. Av vikt är, enligt
motionärerna, att den intagne vid frigivning kan
erbjudas en ordnad tillvaro med bl.a. försörjning,
boende och sysselsättning. I motion Ju258 (c) begärs
att särskilda former av utslussningsboende skall
inrättas för långtidsdömda.

Brottsförebyggande rådet har i rapporten Från
anstalt till livet i frihet – inför muck (BRÅ-
rapport 2000:20) undersökt bl.a. planering och
dokumentation av behandlingsinsatser samt
anstalternas hjälpinsatser inför frigivning. I
rapporten anför BRÅ att behandlingsplaneringen i
mindre än hälften av fallen som ingick i
undersökningen innehöll en planering som motsvarade
kraven. De flesta planer hade dock upprättats inom
föreskriven tid.
Enligt 33 § lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt (KvaL) – en bestämmelse som trädde i kraft
den 1 oktober 2001 (SFS 2001:510, prop. 2000/01:76,
bet. JuU21) och är tänkt att gälla under en
försöksperiod om tre år – skall förberedelserna för
den intagnes frigivning, under den sista tiden i
anstalt, vara särskilt inriktade på konkreta
åtgärder för att underlätta övergången till ett liv
i frihet. Den intagnes bostads- och
sysselsättningssituation efter frigivningen samt
hans eller hennes behov av stöd- och
behandlingsinsatser efter frigivningen skall
utredas. Utredningen skall syfta till att den
intagne efter frigivningen i möjligaste mån skall ha
sin försörjning ordnad genom arbete eller på annat
sätt och att han eller hon skall ha tillgång till
bostad. Om den intagne behöver undervisning,
utbildning eller ekonomiskt, socialt eller
medicinskt stöd efter frigivningen skall åtgärder
vidtas så att dessa behov, så långt som möjligt, kan
tillgodoses. Förutsättningarna för att bevilja den
intagne frigång enligt 11 § KvaL, verkställighet
utanför anstalt enligt 33 a § KvaL eller vistelse
utanför anstalt enligt 34 § KvaL skall särskilt
övervägas under den sista tiden i anstalt. De nu
beskrivna förberedelserna skall ske i nära samverkan
med den intagne och i samarbete bl.a. med berörda
myndigheter.
Enligt 6 § förordningen (1974:248) om kriminalvård
i anstalt (KvaF) skall en behandlingsplan upprättas
för varje intagen. Planen skall, under
hänsynstagande till anstaltstidens längd och övriga
omständigheter, inriktas på åtgärder som är ägnade
att främja den intagnes anpassning i samhället och
som förbereder honom för tillvaron utanför
anstalten. Till ledning för upprättandet av
behandlingsplanen skall en behandlingsundersökning
utföras, i den mån erforderlig utredning inte redan
finns tillgänglig. De närmare föreskrifterna om
behandlingsplanering m.m. meddelas enligt 8 § KvaF
av Kriminalvårdsstyrelsen.
De nya reglerna i bl.a. 33 § KvaL följs upp i
Kriminalvårdsstyrelsens föreskrifter och allmänna
råd om planering av kriminalvårdspåföljd m.m. (KVVFS
2001:3). Där sägs bl.a. att planen för
verkställigheten är ett viktigt hjälpmedel för att
öka förutsättningarna för att den frigivne inte
återfaller i brott. Enligt 1 § i föreskrifterna
skall en ansvarig tjänsteman utses för upprättande
av planen. Den ansvarige tjänstemannen skall enligt
4 § fortlöpande följa upp arbetet enligt planen. De
allmänna råd som ansluter till 3 § innehåller
ingående anvisningar för den risk- och behovsprofil
som skall upprättas för den intagne samt hur en
individuell plan för verkställigheten bör utformas.
Planen bör, om möjligt, omfatta hela
verkställigheten i kriminalvården, vilket för
fängelsedömda innebär krav på en nära samverkan
mellan kriminalvårdens olika delar. Enligt 5 § skall
en särskild checklista för frigivning upprättas, av
vilken det skall framgå vem som har ansvar för vad i
frigivningsförberedelserna och utgöra en
dokumentation av dessa förberedelser. Enligt de
allmänna råd som ansluter till 5 § bör den intagnes
behov av bostad, arbete eller annan
försörjningsmöjlighet, utbildning, vård och/eller
behandling, stödjande nätverk samt möjligheter till
en meningsfull fritidssysselsättning särskilt
utredas. Det anges att det är särskilt viktigt att
så långt möjligt medverka till att den intagne har
försörjning och boende ordnat vid frigivningen.
Vidare anges i föreskrifterna – vilket också
överensstämmer med vad som följer av 33 § fjärde
stycket KvaL – att förberedelserna bör ske i nära
samverkan med den intagne, med frivården samt med
andra myndigheter, organisationer och enskilda
personer som kan främja den intagnes anpassning i
samhället.
Enligt uppgift från Kriminalvårdsstyrelsen har
omfattande utbildningsinsatser genomförts med
anledning av de nya föreskrifterna för
behandlingsplanering. Allteftersom utbildningen
genomförts har de nya planeringsrutinerna börjat
tillämpas på de lokala kriminalvårdsmyndigheterna.
På grund av bl.a. bristande resurser, överbeläggning
och hög personalomsättning har verksamheten på en
del myndigheter ännu inte kommit igång såsom önskat.
Kriminalvårdsstyrelsen bedriver även ett projekt
syftande till förbättrade frigivningsförberedelser.
I projektet utarbetas bl.a. förslag till åtgärder
och utarbetas riktlinjer syftande till att förbättra
utslussningen av de intagna. En åtgärd är att sprida
kunskap om metoder för nätverksarbete mellan
anstalten, frivård, andra myndigheter och
organisationer, i syfte att förbättra utslussningen
av de intagna. Tanken är att under år 2003 införa
sådant nätverksarbete som generell arbetsmetod inom
hela kriminalvården. Häri ingår även att utarbeta
riktlinjer för kriminalvårdens samarbete med ideella
organisationer. Projektgruppen utreder också
möjligheter till att inrätta särskilda
utslussningsanstalter.
BRÅ har fått regeringens uppdrag att utvärdera
bl.a. försöksverksamheten med intensifierade
frigivningsförberedelser. Uppdraget skall
slutredovisas senast den 1 april 2005.
I direktiven till den ovan nämnda utredningen med
uppdrag att utarbeta förslag till en ny
kriminalvårdslag pekar regeringen på betydelsen av
ett nära samarbete mellan den öppna och slutna
kriminalvården för att förhindra återfall i brott.
Lika viktigt är, enligt regeringen, att övriga
huvudmän i samhället, t.ex. för vård, behandling,
sysselsättning och boende, tar sitt ansvar och
deltar i ett aktivt samarbete med kriminalvården för
att ge de frigivna det stöd och den hjälp som de har
behov av. Vidare anför regeringen att strävan efter
att förebygga och förhindra brott talar för att
kontrollnivån under prövotiden för villkorlig
frigivning bör vara förhållandevis hög. Utredningen
ges i uppdrag att lämna förslag på hur innehållet i
den prövotid som löper efter villkorlig frigivning
kan utvecklas så att dessa syften uppnås.
Utskottet behandlade liknande yrkanden senast
hösten 2001 (bet. 2001/02: JuU6 s. 9 f).
Utskottet delar flera av motionärernas uppfattning
att planeringen av verkställigheten, liksom att den
får ett adekvat innehåll, i hög grad bidrar till att
förbättra förutsättningarna för den dömde att efter
frigivningen leva ett laglydigt liv. Utskottet kan
inte finna annat än att föreskrifterna på området
fått en ändamålsenlig utformning. Önskemålen om
behandlingsplaner får anses vara tillgodosedda med
de regler som finns på området. De nya reglerna
skall dessutom utvärderas av BRÅ. Härtill kommer den
breda översyn av kriminalvårdslagstiftningen som för
närvarande genomförs och som har att i alla
avseenden beakta hur verkställigheten kan anpassas
så att den förebygger återfall i brott. Den
verksamhet med självförvaltning som startats på ett
flertal anstalter torde också vara betydelsefull för
att möjliggöra att de intagna skapar sig en ordnad
tillvaro efter frigivningen.
När det gäller konkreta åtgärder för att förbereda
den intagnes frigivning, såsom att medverka till att
den intagne har bl.a. bostad och försörjning ordnad
vid frigivningen, instämmer utskottet i vad ett
antal av motionärerna anför om att kriminalvården
måste bli bättre på att samordna sådana
frigivningsförberedelser med andra myndigheter och
organisationer. Enligt nu gällande föreskrifter
skall så också ske. Kriminalvårdens åtgärder med att
utarbeta metoder för arbete i nätverk framstår som
mycket lovvärda för att ge anstalterna bättre
verktyg i detta arbete. Några särskilda åtgärder
från riksdagens sida med anledning av de nu berörda
motionerna är emellertid inte påkallade.
Riksdagen bör avslå motionerna Ju258, Ju273,
Ju318, Ju321, Ju349, Ju353, Ju384, So251, So363 och
So449 i nu berörda delar.

Ansvaret för § 34-placeringar

Enligt 34 § KvaL kan en intagen få tillstånd att
vistas utanför anstalten om han då kan bli föremål
för särskilda åtgärder som kan antas underlätta hans
anpassning i samhället, t.ex. vård eller behandling
mot narkotikamissbruk. Kriminalvården skall bära
kostnadsansvaret för en intagen som placeras i vård
utanför anstalten. Vid dagen för frigivning från
fängelsestraffet övergår betalningsansvaret till
kommunen, som skall bära kostnaden till
behandlingstidens slut. Placeringen måste därför
oftast planeras tillsammans med och godkännas av
betalningsansvarig kommun som också ombeds lämna
skriftliga ansvarsförbindelser för vårdkostnaderna
efter frigivningen.

Frågan om betalningsansvaret för § 34-
placeringarna och svårigheterna att få med
socialtjänsten i planeringen av desamma har länge
varit ett problem. Många kommuner har varit
tveksamma att ta på sig ett sådant kostnadsansvar,
särskilt i fall då man inte känner klienten sedan
tidigare eller i fall då man tidigare flera gånger
beviljat vårdinsatser för klienten.
I motion Ju258 (c) efterfrågas en förbättrad
samverkan mellan kriminalvård och kommuner kring
s.k. § 34-placeringar. I motion Ju349 (kd) begärs
att kostnadsansvaret för vård och behandling i
samband med sådan placering överförs på staten.
Frågan om kostnadsfördelningen mellan
kriminalvården och kommunerna har utretts vid flera
tillfällen under senare år. Fängelseutredningen
föreslog att kriminalvården skulle få ta över hela
kostnadsansvaret för att på så sätt lösa problemet
(SOU 1993:76). Flera remissinstanser, liksom
regeringen, motsatte sig detta förslag då man var
rädd för att detta skulle innebära att kommunerna
skulle frånträda sitt ansvar för missbrukarvården.
Narkotikakommissionen föreslog för sin del att
kriminalvården skulle ges möjlighet att genomföra
§ 34-placeringar även utan ansvarsförbindelse från
den intagnes kommun och att kriminalvården skulle
ikläda sig ett kostnadsansvar för dessa placeringar
även efter den villkorliga frigivningen. Ordningen
var endast tänkt att tillämpas då ingen annan utväg
stod till buds och skulle pågå under en tvåårig
försöksperiod. Kriminalvårdsstyrelsen skulle
därefter till regeringen redovisa sina erfarenheter
när det gäller art, omfattning, utveckling och
kostnader (SOU 2000:126). Även detta förslag har
mött viss kritik.
I propositionen Nationell narkotikahandlingsplan
(prop. 2001/02:91) lämnades inga konkreta förslag
till hur problemet med § 34-placeringar skall lösas.
Utgångspunkten för det fortsatta arbetet skulle dock
enligt regeringen vara att samhället skall se till
att den som har behov av det skall kunna få adekvat
vård. Genom beslut den 25 april 2002
(Ju2002/3054/KRIM) gav regeringen
Kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att genomföra en
särskild satsning på att bekämpa narkotikamissbruket
bland kriminalvårdens klienter. I uppdraget ingår
även att kartlägga omfattningen och typen av problem
som hindrar placeringar utanför anstalt med stöd av
34 § KvaL. Kriminalvårdens kartläggning skall
presenteras senast den 1 oktober 2003.
Som utskottet vid tidigare behandling av liknande
yrkanden anfört (bet. 2001/02:JuU5y s. 12 f) är §
34-placeringar ett bra instrument för att få
narkotikamissbrukare i lämplig vård under
verkställigheten. För att kunna ge den intagne bästa
möjliga behandling är det angeläget att
behandlingsplaneringen görs i samarbete med
socialtjänsten i den intagnes hemkommun, detta för
att ta till vara erfarenheterna där och för att
uppnå kontinuitet i vården. Möjligheten att
genomföra § 34-placeringar är i själva verket
central för att kriminalvården skall ha möjlighet
att arbeta utifrån ett behandlingsperspektiv. Det
uppdrag som Kriminalvårdsstyrelsen har fått är av
största vikt för att komma till rätta med problemet
med § 34-placeringarna. Arbetet härmed bör inte
föregripas. Utskottet avstyrker därför bifall till
motionerna Ju258 och Ju349 i nu behandlade delar.

Behandling av sexualbrottsdömda

I motionerna Ju349 och A242 (båda kd) anförs att
krav på farmakologisk och annan typ av behandling
bör kunna uppställas för villkorlig frigivning av
vissa sexualbrottsdömda personer.

Såvitt gäller själva behandlingen inom
kriminalvården finns bestämmelser i KvaL. En intagen
skall enligt 10 § KvaL ges möjlighet till lämplig
sysselsättning som främjar utsikterna för honom att
efter frigivningen inordna sig i samhället, t.ex.
särskilt anordnad verksamhet som syftar till att
motverka brott. En intagen som har behov av
medicinskpsykologisk eller någon annan särskild
behandling skall också beredas sådan, om det kan ske
med hänsyn till anstaltstidens längd och den
intagnes förutsättningar.
Enligt 12 § KvaL är en intagen normalt skyldig att
delta i den verksamhet och ha den sysselsättning som
anvisas honom. Det är således obligatoriskt att
delta i anvisad programverksamhet. Medicinsk
behandling däremot kan, liksom eljest i samhället,
normalt endast ges på frivillig grund. Undantag från
denna huvudregel är den behandling som kan ske med
stöd av lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.
Kriminalvårdsstyrelsen har beslutat att verksamhet
för behandling av sexualbrottsdömda skall bedrivas i
fyra sexualbrottsenheter. Varje enhet innehåller
avdelning för risk- och behovsbedömning, sluten
avdelning, öppen avdelning samt samverkan med
frivården. De anstalter som ingår i dessa
sexualbrottsenheter är Kristianstad, Härnösand,
Viskan, Skogome, Smälteryd, Norrtälje och Tillberga.
Tanken är bl.a. att dessa sexualbrottsenheter
geografiskt skall täcka upp hela Sverige samt att
samtliga sexualbrottsdömda skall genomgå särskilda
program och erbjudas behandling.
Utskottet har vid flera tillfällen haft att ta
ställning till motionsyrkanden med liknande innehåll
som de nu aktuella. Vid motionsbehandling i februari
2001 anförde utskottet bl.a. att ett system med
farmakologisk behandling knappast kan ges annan
räckvidd än under tiden för villkorlig frigivning
och att det, som all annan medicinsk behandling,
torde kräva noggrann kontroll och uppföljning. Mot
bakgrund av bl.a. de begränsningar som gäller för
vård under tvång ansåg utskottet att andra metoder
borde väljas för att minska risken för återfall i
den aktuella typen av brott. Här var det – anförde
utskottet – möjligt att farmakologisk behandling om
den ges på frivillig grund i vissa fall kan vara
till nytta (bet. 2000/01:JuU12 s. 6 f).
När utskottet i november 2001 ånyo behandlade
liknande yrkanden höll utskottet fast vid sitt
ställningstagande från föregående behandling (bet.
2001/02:JuU6 s. 7 f).
Utskottet står alltjämt fast vid sitt tidigare
ställningstagande i frågan. Riksdagen bör avslå
motionerna Ju349 och A242 i nu behandlade delar.

Behandling av rattfylleridömda

I motion T459 (kd) anförs att rattfylleridömda bör
kunna dömas att delta i särskilda program
innefattande konfrontation med trafikoffer.

Enligt vad som inhämtats från
Kriminalvårdsstyrelsen bedrivs programverksamhet för
rattfylleridömda på anstalterna Östragård, Rostorp
och Sörbyn. Från anstalten Östragård har intresse
att få starta behandlingsverksamhet innefattande
konfrontation med trafikoffer framförts. Något
beslut om sådan verksamhet har emellertid inte
fattats. Ett stort antal frivårdsenheter har
tidigare haft programverksamhet för
rattfylleridömda. På vissa frivårdsenheter, bl.a. i
Kalmar, bedrivs också verksamhet med konfrontation
mellan rattfylleridömda och trafikoffer.
Utskottet ifrågasätter inte att påverkansmodeller
innefattande konfrontation mellan rattfylleridömda
och trafikoffer i vissa fall kan vara verkningsfulla
för att ge gärningsmannen ökad insikt om brottets
allvar och därmed leda till minskad risk för att
denne återfaller i rattfylleribrott. Något hinder
mot att i dagsläget bedriva en sådan typ av
behandling torde inte föreligga, och sådan
verksamhet förekommer också inom kriminalvården.
Utskottet ser inga nackdelar med detta
behandlingsinslag på frivillighetens grund. Motion
T459 i nu behandlad del får anses tillgodosedd och
bör avslås av riksdagen.

Övrigt

I motion Ju258 (c) begärs särskilda program för
intagna som dömts för brott som sammanhänger med
spelmissbruk.

På kriminalvårdsanstalterna Skänninge och Skenäs
bedrivs sedan en kortare tid tillbaka en
programverksamhet för spelberoende. Kriminalvården
samarbetar också med två behandlingshem för
spelberoende och med en klientorganisation.
Motionsyrkandet får anses tillgodosett genom den
startade programverksamheten för spelberoende.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion Ju258
i nu behandlad del.
I motion Ub292 (c) anförs att intagna som har läs-
och skrivsvårigheter bör erbjudas särskild
utbildning.
Enligt 10 § KvaL skall en intagen under arbetstid
ges möjlighet till bl.a. arbete, undervisning och
utbildning. Några i övrigt tvingande
författningsföreskrifter om vilken form av
klientutbildning den intagne skall erbjudas finns
inte. I regleringsbreven för åren 2001 och 2002
angav regeringen som ett mål för verksamheten att
kriminalvården skall förstärka inslaget av
grundläggande och teoretisk utbildning så att alla
intagna som har behov av det erbjuds grundskole- och
gymnasieutbildning. I regleringsbrevet för år 2003
återfinns inte något motsvarande verksamhetsmål.
Däremot ger regeringen Kriminalvårdsstyrelsen i
uppdrag att – som ett led i strävandena att utveckla
innehållet i sysselsättningen för de intagna på
anstalt – bl.a. göra en bedömning av behovet hos de
intagna av grundskole- och gymnasieutbildning samt
lämna förslag till hur detta på bästa sätt kan
tillgodoses. Kriminalvårdsstyrelsen har under de
senaste åren lagt en större tyngd på
programverksamhet med grundskole- och
gymnasieutbildning för de intagna.
Kriminalvårdsstyrelsen slutförde under våren 2002
en intern utredning om insatserna för
klientutbildning. I rapporten finns bl.a. förslag om
att kriminalvården skall anställa lärare i stället
för att upphandla lärartjänster och att ett antal
kommunala rektorer skall anlitas för att möjliggöra
betygssättning av de intagna. En försöksverksamhet
med anställda lärare har inletts på några anstalter.
Kriminalvårdsstyrelsen har i samband därmed inlett
ett samarbete med Centrum för flexibelt lärande
(f.d. Statens skola för vuxna). Tanken är att
Centrum för flexibelt lärande skall ta hand om det
pedagogiska ansvaret för de av kriminalvården
anställda lärarna och också inneha
rektorsfunktionen. Vidare har ett försök med
Internetbaserad distansutbildning inletts på fem
anstalter.
Enligt en vid Linköpings universitet genomförd
undersökning är förekomsten av dyslexi endast
marginellt större bland intagna i anstalt än bland
populationen i stort. Enligt vad som inhämtats från
Kriminalvårdsstyrelsen bedrivs riktat arbete mot
intagna med dyslexi endast på några anstalter, där
specialintresserade lärare finns.
Utskottet vill poängtera att kriminalvården har en
viktig roll i att ge de intagna grundläggande
skolutbildning på grundskole- och gymnasienivå. Häri
ligger också att stärka de intagnas läs- och
skrivkunskaper. Som framgått satsar kriminalvården
också på detta. Utskottet förutsätter att intagna
med dyslexi eller andra läs- och skrivsvårigheter
får den hjälp de behöver inom ramen för den
verksamheten. Någon åtgärd med anledning av motion
Ub292 behövs inte, varför motionen bör avslås i nu
behandlad del.
I motion Ju250 (m) anförs att forskning om
behandling av män som misshandlar kvinnor bör
stimuleras.
Kriminalvårdsstyrelsen har på regeringens uppdrag
kartlagt vilka program som används för behandling av
män som har dömts för våldsbrott mot kvinnor.
Programmen genomförs huvudsakligen i samtalsform i
grupp och ofta i samarbete med polis och
socialtjänst. Problematiken tas även upp i sex- och
samlevnadskurser och i gruppsamtal om relationer vid
anstalter som har allmänna våldsbrottsprogram.
Kriminalvården har vidare inlett ett samarbete med
brittiska Home Office. Detta samarbete syftar till
att utveckla nationella program anpassade för
personer som dömts för våld i nära relationer. Tre
anstalter har inlett en försöksverksamhet med sådana
våldsprogram. Kriminalvårdsstyrelsen räknar med att
översätta program- och teorimanualer samt börja
utbilda personal under våren 2003 för att därefter
kunna starta programverksamhet i större skala.
Enligt utskottets mening är det angeläget att män
som dömts för misshandel mot kvinnor erbjuds adekvat
behandling inom kriminalvården. Utskottet kan också
konstatera att kriminalvården bedriver vård i olika
former för denna grupp av klienter och att
ansträngningar görs för att införa nya nationella
program för denna grupp. Kriminalvården strävar
också efter att all programverksamheten skall vara
forskningsbaserad. Ett särskilt uttalande från
riksdagen om forskning på området kan inte anses
påkallat. Utskottet föreslår att riksdagen avslår
motion Ju250 i nu behandlad del.

Kvinnor inom kriminalvården m.m.

I detta avsnitt behandlar utskottet
motionsyrkanden rörande kvinnors situation
inom kriminalvården och deras särskilda
behov. Utskottet delar motionärernas
uppfattning att kvinnor har andra behov än
män på de områden som här är aktuella.
Utskottet hänvisar dock till pågående
utvecklingsarbete och föreslår att riksdagen
avslår motionerna. Jämför reservation 15 (fp,
c). Utskottet behandlar också ett
motionsyrkande om att anstalterna i större
utsträckning bör anpassas efter barns och
föräldrars behov av umgänge. Utskottet
hänvisar till att ett antal besökslägenheter
inrättats vid landets anstalter samt att
minst ett besöksrum vid varje anstalt och
häkte anpassats efter barns behov. Utskottet
föreslår att riksdagen avslår
motionsyrkandet. Jämför reservation 16 (kd).

Kvinnors särskilda behov

I motionerna Ju258 (c) och Ju353 (fp) anförs att de
särskilda behov som kvinnor intagna i anstalt har
bör uppmärksammas. Det rör enligt motionärerna bl.a.
de intagnas behov av kontakt med sina barn och deras
särskilda behov av rehabilitering och utbildning. I
motion Ju264 (v) anförs att särskilda
behandlingsprogram inriktade på kvinnors särskilda
behov bör utarbetas inom kriminalvården. I motion
Ju273 (fp) begärs att särskilda stödprogram för
kvinnor inom kriminalvården utarbetas, att särskilda
insatser görs för att erbjuda yrkesutbildning för
kvinnor intagna i kriminalvårdsanstalt samt att
kvinnorna erbjuds adekvat krishantering och social
rehabilitering.

Kriminalvårdsstyrelsen har utfärdat särskilda
riktlinjer för fängelsedömda kvinnor. Riktlinjerna,
som gäller sedan den 1 juni 1998, behandlar bl.a.
frågan om verkställighetsinnehållet för kvinnor i
anstalt. Enligt riktlinjerna skall programmen för
kvinnor, i likhet med verksamheten för män, omfatta
arbete, utbildning och speciella program som syftar
till att bearbeta kriminalitet och drogproblematik,
s.k. brotts- och missbruksrelaterade program.
Programmen skall uppfylla de krav och riktlinjer som
gäller inom respektive område. För kvinnorna skall
programmen anpassas till kvinnors särskilda behov:
arbete, utbildning, föräldraskap, hälsa och ett
oberoende liv. Särskilda föräldraprogram skall
erbjudas intagna kvinnor. För att stärka kvinnornas
självkänsla och identitet i kvinnorollen skall de
vidare erbjudas brottsrelaterade program inriktade
på bl.a. könsroller, jämställdhet och
konflikthantering.
Av riktlinjerna följer också att den personal som
arbetar med intagna kvinnor skall ha särskild
kompetens. Personalen skall bl.a. ha kunskaper om
kvinnors särskilda behov och krav i ett biologiskt,
socialt och psykologiskt perspektiv, rollen som
kvinna och mor, kvinnors drogmissbruk och
kriminalitet och kvinnan som offer vid sexuellt,
psykiskt och fysiskt våld. Återkommande
kompetensutveckling bör ges personalen inom dessa
områden.
I rapporten Kvinnor i anstalt (december 2000)
redovisas en uppföljning och förslag till
vidareutveckling av riktlinjerna. Vissa av förslagen
i rapporten har föranlett åtgärder. Bland annat har
de anstalter där det finns kvinnliga intagna bildat
ett nätverk för samarbete kring bl.a. frågor om
placering av kvinnliga fångar och planering av
verkställigheten för dem samt om programinnehåll.
Nätverket leds från Kriminalvårdsmyndigheten i
Örebro. Vidare har verksamhet med självförvaltning
inletts på hela anstalten Sagsjön. Även på
Färingsöanstalten planeras för självförvaltning på
hela anstalten.
Utskottet har tidigare vid flera tillfällen
uttalat sig i frågor rörande kvinnors situation inom
kriminalvården, senast i november 2001 (bet.
2001/02: JuU6 s. 11 f). Utskottet konstaterade då
att kvinnornas situation inom kriminalvården
uppmärksammats på flera håll, bl.a. genom att sådana
åtgärder som redovisas härovan vidtagits och
planeras inom kriminalvården. Utskottet anförde
också att det i flera hänseenden finns anledning att
beakta att kvinnor har andra behov än män på de
aktuella områdena. Utskottet ansåg det inte påkallat
med någon särskild åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet ser det nybildade nätverket mellan
kvinnoanstalterna som någonting mycket positivt.
Härigenom kan ett kunskaps- och erfarenhetsutbyte
ske mellan anstalterna. Nätverket torde också ge
bättre förutsättningar för att utarbeta och följa
uppgjorda vårdplaner för intagna kvinnor och
därigenom bättre anpassa dem för ett liv i frihet
utan kriminalitet och droger. Det är också mycket
positivt att en betydande del av anstaltsplatserna
för kvinnor inrättats med självförvaltning eller
kommer att innefatta sådan verksamhet. Utskottet
vidhåller i övrigt vad som tidigare anförts i frågan
och kan inte heller nu finna det påkallat med någon
särskild åtgärd från riksdagens sida. Riksdagen bör
således avslå motionerna Ju258, Ju264, Ju273 och
Ju353 i nu behandlade delar.

Barn till intagna

I motion Ju349 (kd) anförs att anstalterna i större
utsträckning bör anpassas efter barns och föräldrars
behov av umgänge.

I rapporten Barn med frihetsberövade föräldrar
(1998) redovisade Socialstyrelsen och
Kriminalvårdsstyrelsen ett regeringsuppdrag att se
över förhållandena för barn vars föräldrar är
intagna i häkte eller anstalt samt att lämna förslag
till förändringar av gällande författningar och de
andra åtgärder som översynen kunde ge anledning
till. Till följd av rapporten erhöll kriminalvården
för budgetåret 2000 ett extra anslag om 3 miljoner
kronor för särskilda insatser för barn med
frihetsberövade föräldrar.
Från Kriminalvårdsstyrelsen har utskottet inhämtat
att det skapats besökslägenheter vid samtliga slutna
enheter för kvinnor och vid två av de fyra öppna
enheterna för kvinnor. På totalt tio av de slutna
anstalterna för män har besökslägenheter inrättats.
Härutöver har varje häkte och anstalt inrett minst
ett besöksrum med tanke på barns besök.
Utskottet har tidigare vid flera tillfällen
behandlat motionsyrkanden rörande situationen för
barn med frihetsberövade föräldrar. Senast var i
samband med behandlingen av statsbudgeten för år
2002 (bet. 2001/02:JuU1 s. 94 f).
Som utskottet framhållit tidigare befinner sig
barn med föräldrar på anstalt i en svår situation.
Med hänsyn till dessa barns bästa är det angeläget
att de ges efter omständigheterna bästa möjliga
förutsättningar att utöva umgänge med sin intagna
förälder. Utskottet ser därför med
tillfredsställelse att det nu skapats ett antal
besökslägenheter på anstalterna samt att besöksrum
anpassats med tanke på barns besök. Motionsyrkandet
får härigenom anses tillgodosett. Riksdagen bör
avslå motion Ju349 i nu behandlad del.

Placering av långtidsdömda

I detta avsnitt behandlar utskottet ett
motionsyrkande som går ut på att det bör
inrättas särskilda mottagningsenheter för
långtidsdömda. Utskottet hänvisar till en
aviserad översyn av de långtidsdömdas
situation, och utskottet föreslår att
riksdagen avslår motionsyrkandet. Jämför
reservation 17 (v).

I motion Ju265 (v) begärs en utredning av hur
långtidsdömda bör placeras under den första delen av
verkställigheten och hur verksamheten under den
tiden bör utformas. Motionärerna anför att särskilda
mottagningsenheter bör inrättas för långtidsdömda på
vilka de skall vistas under den första delen av
verkställigheten. Motionärerna framhåller vidare att
många långtidsdömda inte har erfarenhet av
kriminalvården och därför har ett särskilt behov av
stöd.

Sedan april 1997 har ett samordnat kvalificerat
mottagningsförfarande införts på riksmottagningen
vid anstalten Kumla. På riksmottagningen placeras
alla dömda män med en verkställbar dom om sammanlagt
lägst fyra års fängelse. Under den intagnes vistelse
på riksmottagningen tas en individuell risk- och
behovsprofil fram. Profilerna utgör sedan en del av
det beslutsunderlag som ligger till grund för beslut
om särskilda villkor för den intagne. Motsvarande
förfarande för långtidsdömda kvinnor genomförs på
anstalten Hinseberg.
Den 1 mars 2001 öppnade Kriminalvårdsmyndigheten
Kumla en avdelning med 24 platser för livstidsdömda.
Utskottet har inhämtat att Kriminalvårdsstyrelsen
har tillsatt en utredning av de långtidsdömdas
situation. Den avses bl.a. lämna förslag rörande
indelningen av verkställigheten i olika faser från
intagning till frigivning. Utredningen beräknas bli
klar i mars 2003.
Utskottet har behandlat liknande yrkanden flera
gånger tidigare, senast i november 2001 (bet.
2001/02:JuU6 s. 14). Utskottet framhöll därvid att
de långtidsdömdas situation inom kriminalvården är
värd uppmärksamhet. Utskottet anförde att behoven
vad gäller säkerhet och behandlingsinnehåll samt
erfarenheten av kriminalvård varierar kraftigt
mellan de intagna. Utskottet såg därför med
tillfredsställelse på utredningen inom
kriminalvården om de långtidsdömdas situation och
konstaterade att de frågor som motionärerna tog upp
kommer att behandlas i utredningen, varför någon
åtgärd från riksdagens sida inte behövdes.
Utskottet har ingen annan uppfattning i frågan nu.
Det aviserade utredningsresultatet bör avvaktas
innan några ställningstaganden görs på området.
Riksdagen bör avslå motion Ju265 i nu behandlad del.

Åtgärder mot införsel av droger

I detta avsnitt behandlar utskottet
motionsyrkanden rörande åtgärder för att
förhindra att droger förs in på anstalter och
häkten. Utskottet delar motionärernas
uppfattning att kraftfulla åtgärder måste
vidtas för att komma till rätta med problemet
med förekomsten av droger inom
kriminalvården. Utskottet hänvisar bl.a. till
en önskan om bibehållen öppenhet samt till
pågående arbete inom kriminalvården och
föreslår att riksdagen avslår motionerna.
Jämför reservationerna 18–19.

I motion Ju281 (m) begärs att särskilda besöksrum
med glasruta som skiljer intagen och besökare åt
införs på vissa anstalter. I samma motion begärs att
kontroll av inpasserande på anstalterna skall ske
med hjälp av narkotikahundar.

I propositionen Nationell narkotikahandlingsplan
(prop. 2001/02:91, bet. 2001/02:SoU15, bet.
2001/02:JuU5y, rskr. 2001/02:193) underströk
regeringen att kriminalvården har en viktig funktion
att fylla i samhällets insatser mot
narkotikamissbruket. Utgångspunkten skall enligt
regeringen vara att intagna utan narkotikaproblem
inte skall behöva komma i kontakt med narkotika, att
missbrukare avskärs från tillförsel av narkotika och
att intagna förhindras att bedriva narkotikahandel
inom häktena och anstalterna samt ute i samhället.
För att åstadkomma en narkotikafri miljö krävs
enligt regeringen en kombination av kraftfulla
motivations- och behandlingsinsatser och väl avvägda
kontrollåtgärder. Regeringen aviserade i
propositionen 100 miljoner kronor under tre år till
en särskild narkotikasatsning inom kriminalvården.
Förutom omfattande insatser för identifiering,
motivering och behandling av intagna med
missbruksproblem angav regeringen att särskilda
insatser skall göras för att kraftigt minska
införseln av narkotika, bl.a. genom att ytterligare
öka kunskapen och utveckla metoder för att förhindra
att narkotika förs in på häkten och anstalter.
Propositionen behandlades i riksdagen av
socialutskottet (bet. 2001/02: SoU15), som
tillstyrkte förslaget. I yttrande till
socialutskottet behandlade justitieutskottet
liknande yrkanden som de nu aktuella (bet.
2001/02:JuU5y s. 13 f). Utskottet framhöll därvid
att bestämmelserna om de kontrollåtgärder som kan
vidtas inom såväl häkten och anstalter som frivården
i allt väsentligt är ändamålsenligt utformade. Även
om man kunde konstatera att regelverket ger goda
möjligheter att genom kontroll förhindra att
narkotika förs in i anstalterna, förekommer sådan
införsel i en på vissa håll ganska utbredd
omfattning. Utskottet välkomnade därför ett uppdrag
som Kriminalvårdsstyrelsen skulle få att ytterligare
öka kunskapen och utveckla metoder för att förhindra
att narkotika förs in på häkten och anstalter.
Utskottet ansåg att någon ökad slutenhet av
anstalterna inte borde tillgripas, även om det
skulle kunna förhindra en del av narkotikainflödet,
eftersom öppenheten är avgörande för att minska de
skadliga följderna av frihetsberövandet och för att
främja den intagnes anpassning i samhället.
Beträffande frågan om besök under sådana
förhållanden att den intagne och den besökande inte
kan överlämna föremål till varandra (den s.k.
glasrutan) hänvisade utskottet till det av
regeringen aviserade uppdraget till
Kriminalvårdsstyrelsen att utreda vad det finns för
hjälpmedel som kan användas i arbetet för att
förhindra införsel av narkotika, i vilken mån de
olika hjälpmedlen kan bidra till att personalen kan
användas till andra uppgifter än kontroll och
övervakning samt vilken kostnad användningen av
hjälpmedlen kan leda till. Med hänvisning till det
aviserade uppdraget ansåg utskottet att
motionsyrkandena i denna del var tillgodosedda.
Genom beslut den 25 april 2002 (Ju2002/3054/KRIM)
gav regeringen Kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att
genomföra en särskild satsning på att bekämpa
narkotikamissbruket bland kriminalvårdens klienter.
I uppdraget ingick också bl.a. att öka kunskapen och
utveckla metoderna för att förhindra att narkotika
förs in på häkten och anstalter. Uppdraget i den
delen skall redovisas senast den 1 oktober 2003.
Kriminalvårdsstyrelsen antog i sin tur den 18 juni
2002 en handlingsplan för en särskild satsning på
narkotikabekämpning m.m. inom kriminalvården (dnr
2002-005943). Handlingsplanen anger tydliga
riktlinjer och ramar för den verksamhet som skall
bedrivas vid de lokala kriminalvårdsmyndigheterna
som deltar i den särskilda narkotikasatsningen. För
att minska införseln och förekomsten av narkotika på
anstalter och häkten skall sex narkotikahundar
anskaffas till kriminalvården. Samtliga hundar
beräknas enligt Kriminalvårdsstyrelsen vara
verksamma från andra kvartalet 2003.
Utskottet behandlade liknande yrkanden även i
samband med behandling av budgetpropositionen för år
2003 (bet. 2002/03:JuU1 s. 96 f).
Utskottet instämmer i vad motionärerna anför om
betydelsen av att förhindra införsel av narkotika på
anstalter och häkten. Den ovan nämnda satsningen mot
narkotika på anstalterna innebär också att stora
insatser nu görs för att komma till rätta med den
problematiska narkotikasituationen inom
kriminalvården. När det gäller yrkandet om besök
under sådana förhållanden att den intagne och den
besökande inte kan överlämna föremål till varandra,
t.ex. genom åtskillnad med hjälp av en glasruta,
anser utskottet generellt sett – i likhet med vad
utskottet vid tidigare behandling av liknande
yrkanden anfört – att någon ökad slutenhet av
anstalterna inte bör tillgripas. Öppenhet och en
under omständigheterna naturlig kontakt med anhöriga
är av avgörande betydelse för att minska de skadliga
följderna av frihetsberövandet och för att främja
den intagnes anpassning i samhället. Som anförts
ovan skall Kriminalvårdsstyrelsen senast den 1
oktober 2003 redovisa ett uppdrag från regeringen
att öka sin kunskap om problematiken och utveckla
metoder för att förhindra att narkotika förs in på
häkten och anstalter. I avvaktan härpå bör några
definitiva ställningstaganden inte göras.
Begäran om anskaffning av narkotikahundar till
kriminalvården får anses tillgodosedd genom beslutet
om anskaffning av sex sådana hundar.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion
Ju281 i nu behandlade delar.

Permissioner

I detta avsnitt behandlar utskottet tre
motionsyrkanden som går ut på att elektronisk
övervakning, bl.a. med användande av GPS-
teknik, bör användas vid permissioner och
frigång. Utskottet behandlar också ett
motionsyrkande om att de intagna inte skall
få disponera sitt pass under permissioner.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår
motionsyrkandena. Utskottet hänvisar därvid
till en genomförd uppstramning av
permissionsreglerna samt till befintliga
möjligheter att på olika sätt kontrollera en
intagen under permission och frigång. Jämför
reservation 20 (m, kd).

I motionerna Ju262 (m), Ju298 (s) och Ju349 (kd)
framförs yrkanden om att elektronisk övervakning,
bl.a. med hjälp av GPS-teknik, bör komma till
användning vid permissioner för att förhindra
rymningar och att teknikutvecklingen på området bör
stimuleras. I motion Ju349 anförs att de intagnas
pass alltid skall tas om hand vid permissioner och
att det inte skall vara möjligt för intagna att
kvittera ut ett nytt pass före en permission.

För att underlätta anpassningen i samhället kan en
intagen enligt 32 § första stycket KvaL beviljas
tillstånd att lämna anstalten för viss kort tid
(normalpermission), om det inte finns påtaglig fara
för fortsatt brottslig verksamhet eller avsevärd
fara för annat missbruk. Vid denna bedömning skall
särskilt beaktas om den intagne nyttjat eller
förfarit olagligt med narkotika inom anstalten eller
utan giltigt skäl vägrat att lämna urinprov.
Permission får enligt 32 § andra stycket också
beviljas om någon annan särskild anledning
föreligger (särskild permission).
För permission får ställas de villkor som anses
erforderliga beträffande vistelseort,
anmälningsskyldighet eller annat. Om noggrann
tillsyn behövs kan det föreskrivas att den intagne
under permissionen skall stå under bevakning.
I fråga om permissioner gäller dessutom vissa
kvalifikationstider. Sålunda bör enligt 12 § första
stycket KvaF den som dömts till minst två års
fängelse inte utan särskilda skäl beviljas
permission innan han har avtjänat sex månader av
straffet.
Med anledning bl.a. av kritik från
Riksrevisionsverket i rapporten Effektivare
kriminalvård, en hindersanalys (RRV 1999:27)
tillsatte Kriminalvårdsstyrelsen en arbetsgrupp inom
kriminalvården för att se över den praktiska
tillämpningen av gällande regler för utevistelser
och, i mån av behov, föreslå erforderliga
förändringar i regelverket.
Arbetsgruppen redovisade i januari 2000 sitt
uppdrag i rapporten Långtidsdömdas utevistelser. Av
rapporten framgår att det fanns brister i det
dåvarande regelverket samt i fråga om den praktiska
tillämpningen av detta. Sammanfattningsvis ansågs
att lagstiftningen på området var
tillfredsställande, men att Kriminalvårdsstyrelsens
föreskrifter i vissa delar borde arbetas om.
Arbetsgruppens främsta kritik rörde dock den
praktiska tillämpningen av regelverket samt brister
i intern kontroll och uppföljning. Permissioner hade
i många fall beviljats slentrianmässigt, och
särskilda permissioner hade ibland beviljats för
tveksamma ändamål. I många fall hade särskilda
villkor för utevistelserna saknats trots att de hade
behövts. Härtill kom att kontrollen av de intagna
varit bristfällig. Kriminalvården hade i ett flertal
fall haft dålig kännedom om under vilka förhållanden
den intagne tillbringat permissionen. Någon mer
ingående uppföljning efter genomgången permission
hade inte skett utan i regel hade endast drogfrihet
och färdhandlingar kontrollerats vid återkomsten
till anstalten. Enligt arbetsgruppen krävdes det en
stramare tillämpning, bättre kontroll och minskad
volym av utevistelser. En rad åtgärder föreslogs,
bl.a. att lokala och regionala chefer omedelbart
skulle ges i uppdrag att snarast göra en genomgång
av samtliga intagnas utevistelser och därvid
särskilt kontrollera att regelsystemet tillämpades
korrekt.
Kriminalvårdsstyrelsen har härefter omarbetat sina
föreskrifter om permissioner. Nu gällande
föreskrifter och allmänna råd (KVVFS 2002:2)
innehåller i huvudsak följande. Inledningsvis
understryks vikten av en väl genomtänkt
permissionsplanering och att permissioner alltid
måste prövas efter lagstiftningens krav. Vidare
innehåller de en uppräkning av faktorer som bör
beaktas vid den riskbedömning som skall göras inför
varje permissionstillfälle. Där anges bl.a. de
förhållanden under vilka den intagne kommer att
tillbringa den eventuella permissionen. Härvid bör
beaktas risken för att vistelsemiljön kan innebära
tillgång till alkohol, droger, vapen och potentiella
eller identifierade brottsoffer. Kontrollen av
vistelsemiljön kan ske på olika sätt, t.ex. kan
polismyndighet eller frivård kontaktas för att
efterhöra om de har någon information om den
tilltänkta permissionsadressen. Vid osäkerhet om
riskerna bör utredningen kompletteras med ett
utlåtande från en psykiater eller psykolog med
erfarenhet av riskvärdering. Då ett sådant utlåtande
begärs bör särskilt den intagnes grad av psykopati
efterfrågas. I de allmänna råden sägs också att det
vid prövningen avseende intagen som deltagit i gäng-
eller ligabrottslighet även bör beaktas tidpunkter
för målkamraters utevistelser i de fall samtidiga
utevistelser bedöms medföra risk för fortsatt
brottslighet.
Bland föreskrifterna upptas även bestämmelser om
kvalifikationstid (1 §). I anslutning till den
bestämmelsen upplyses att minimitiden inte utgör
någon utfästelse om permission vid viss tidpunkt. En
intagen bör inte beviljas normalpermission vid
minimitid i ett antal närmare uppräknade fall,
exempelvis om han under tidigare eller pågående
verkställighet misskött permissioner eller annan
utevistelse.
Såvitt gäller särskild permission anges i de
allmänna råden att alla förutsebara aktiviteter bör
inplaneras för att utföras under normalpermission (4
§). Som exempel på när i stället särskild permission
får beviljas nämns närvaro vid närståendes
begravning och vissa fall av inställelse vid
domstolsförhandling. Särskild permission kan också
komma ifråga för vissa långtidsdömda som inte
medges normalpermission i syfte att minska
skadeverkningarna av ett långt frihetsberövande
(s.k. lufthålspermission). Vid sådana permissioner
skall särskild vikt läggas vid de säkerhetsmässiga
förhållanden under vilka permissionen skall
genomföras, såsom innehåll, tidpunkt, plats, antal
tjänstemän som skall medverka m.m.
Om det föreligger påtaglig risk för att en intagen
kan komma att missköta permissionen –
normalpermission eller särskild permission – eller
begå brott under permission, men trots det bör
beviljas permission, skall den vara bevakad (8 §).
I föreskrifterna anges vidare att en skriftlig
permissionsplan skall upprättas för varje
permissionstillfälle (5 §) och att villkor om att
följa planen skall ställas om det inte bedöms vara
obehövligt (7 §). Även i övrigt kan villkor för
permissionen uppställas. När det gäller intagna som
dömts för narkotikabrott, våldsbrott eller annan
allvarlig brottslighet skall villkor om vistelseort,
permissionsadress och anmälningsplikt ställas om det
inte kan anses obehövligt. För särskild permission
skall alltid ställas villkor om ändamål och
vistelseort (7 §). I de allmänna råden till denna
bestämmelse anges att om den intagne bedöms vara i
behov av stöd av medföljande personal för att kunna
genomföra permissionen enligt uppgjord plan, kan som
villkor anges att den intagne skall åtföljas av
kriminalvårdstjänsteman. Ett villkor för permission
kan vara att den intagne lämnar in sitt pass till
anstalten. Även i övrigt ges vissa allmänna råd om
när villkor för permissioner skall ställas och vilka
slags villkor som kan användas.
Bestämmelser finns också om uppföljning efter
permission (11 §) innebärande att utfallet skall
kontrolleras, vilket anges kunna ske genom kontroll
av drogfrihet, färdbiljetter, intyg m.m.

Av kriminalvårdens officiella statistik framgår att
antalet påbörjade permissioner, såväl
normalpermissioner som särskilda permissioner,
minskat väsentligt under senare år. Antalet
misskötta permissioner genom uteblivande har också
minskat (se tabell).

Permissioner enligt 32 § KvaL
-----------------------------------------------------------
|År | Normalpermissioner | Särskilda permissioner |
------------------------------------------------------------
| | Antal |Misskötta | Antal |Misskötta |
| |påbörjade | genom |påbörjade | genom |
| |permissioner |uteblivande |permissioner |uteblivande|
------------------------------------------------------------
|1998| 18 530 | 240 | 33 368 | 77 |
------------------------------------------------------------
|1999| 19 934 | 255 | 33 457 | 68 |
------------------------------------------------------------
|2000| 17 452 | 172 | 21 588 | 26 |
------------------------------------------------------------
|2001| 13 657 | 182 | 15 481 | 38 |
------------------------------------------------------------
Från Kriminalvårdsstyrelsen har inhämtats att
intensivövervakning med hjälp av GPS-teknik har använts på
prov i USA. Omfattningen av dessa försök, liksom
framgången med försöken, har dock varit mycket begränsad.
Som komplement till annan teknik kan dock GPS-tekniken
vara användbar. Kriminalvårdsstyrelsen kommer under år
2003 bedriva ett projekt där alternativa tekniska koncept
till dagens system för intensivövervakning, exempelvis
GPS-baserad eller GPS-kompletterad övervakning, kommer att
utvärderas.

Utskottet behandlade liknande yrkanden senast hösten
2001 (bet. 2001/02:JuU6 s. 15 f).
Utskottet kan konstatera att föreskrifterna på området
stramats upp betydligt under senare år. Antalet beviljade
permissioner har till följd härav minskat väsentligt och
antalet intagna som misskött sin permission genom att
avvika har också minskat i motsvarande grad.
Föreskrifterna synes nu ha fått en ändamålsenlig
utformning.
De kontroll- och stödeffekter som skulle kunna uppnås
med hjälp av intensivövervakning torde i de flesta fall
kunna uppnås genom en utökad användning av möjligheten att
ställa villkor vid permissioner, t.ex. om vistelseadress,
anmälningsskyldighet eller hembesök av
kriminalvårdspersonal. Den utredning och tekniska
installation som måste föregå användning av sådan
intensivövervakningsutrustning som idag används för
korttidsdömda och för utslussning av långtidsdömda är så
resurskrävande att det inte torde stå i proportion till de
vinster som eventuellt skulle kunna uppnås genom att
använda sådan övervakning i samband med permissioner.
Sådan GPS-teknik som förespråkas av flera av
motionärerna för permissioner finns inte utvecklad i
dagsläget. Behovet av sådan teknik torde vara begränsat
till ett fåtal långtidsdömda som framstår som särskilt
rymningsbenägna. I vart fall finns i avvaktan på
Kriminalvårdsstyrelsens utvärdering av alternativa
tekniska koncept för elektronisk övervakning inget skäl
för riksdagen att göra något uttalande i frågan. Utskottet
föreslår att riksdagen avslår motionerna Ju262 och Ju298
samt motion Ju349 i här aktuell del.
Begäran från motionärerna bakom Ju349 om att den intagne
inte skall kunna ha tillång till sitt pass i samband med
permission får anses tillgodosedd genom möjligheten att
som villkor för permission uppställa att den intagne måste
lämna ifrån sig sitt pass. Utskottet föreslår att
riksdagen avslår motion Ju349 även i denna del.

Verkställighet genom elektronisk
övervakning

I detta avsnitt behandlar utskottet ett
motionsyrkande om att fängelsestraff upp till sex
månader borde kunna verkställas genom
intensivövervakning med elektronisk kontroll.
Utskottet håller fast vid sitt tidigare
ställningstagande att tillämpningsområdet för
intensivövervakning inte bör utvidgas. Utskottet
föreslår att riksdagen av-slår motionsyrkandet.
Jämför reservation 21 (fp, v).

I motion Ju265 (v) begärs att det skall bli möjligt att
verkställa fängelsestraff på upp till sex månader genom
intensivövervakning med elektronisk kontroll.

Lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk
kontroll är tillämplig på verkställighet av dom på
fängelse i högst tre månader, dock inte fängelse som
utdömts i förening med skyddstillsyn enligt 28 kap. 3 §
brottsbalken. På ansökan av den dömde får beslutas att ett
utdömt fängelsestraff skall verkställas utanför anstalt i
form av intensivövervakning med elektroniska hjälpmedel i
förening med ett förbud för den dömde att vistas utanför
bostaden annat än på särskilt angivna tider och för
bestämda ändamål såsom förvärvsarbete, utbildning, vård,
nödvändiga inköp och liknande. En ansökan om att få
verkställa ett fängelsestraff genom elektronisk kontroll
får inte bifallas om den dömde är häktad eller intagen i
kriminalvårdsanstalt av någon annan anledning än för
verkställighet av det straff som ansökan avser eller om
särskilda skäl annars talar mot verkställighet utanför
anstalt. Vid återfall i brott finns också vissa
begränsningar i möjligheten att få verkställa
fängelsestraff med hjälp av elektronisk kontroll. Den
dömde skall under verkställigheten utanför anstalt iaktta
skötsamhet, efter förmåga söka försörja sig samt i övrigt
rätta sig efter vad som åligger honom enligt lagen eller
myndighetsföreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Han skall avhålla sig från alkohol och andra droger. Den
dömde är skyldig att på anmaning lämna blod-, urin- eller
utandningsprov.
I samband med att försöksverksamheten med verkställighet
av fängelsestraff genom intensivövervakning med
elektronisk kontroll permanentades angav regeringen som
skäl för en sådan reglering bl.a. att det fanns starka
skäl att ta vara på möjligheterna att utveckla
fängelsestraffet från inlåsning i anstalt till mindre
skadliga och kostnadskrävande former, inte minst när det
gäller korta fängelsestraff. Vid övervägande av hur långa
straff som bör komma ifråga för denna verkställighetsform
anförde regeringen att längre tider av intensivövervakning
skulle innebära att de dömda utsätts för större
påfrestningar och också föra med sig ett klientel som
generellt sätt kan antas ha sämre förutsättningar att
klara av de krav som intensivövervakningen ställer. Vidare
anförde regeringen att det är av stor betydelse för
straffsystemets trovärdighet att straffrättsliga
sanktioner verkligen genomförs och att detta talar emot en
utvidgning av användningsområdet för intensivövervakning.
För att intensivövervakning skall vara ett trovärdigt
alternativ till anstaltsvistelser krävs – enligt vad
regeringen anförde – att ingripandenivån inte skiljer sig
från alternativet i någon betydande utsträckning (prop.
1997/98:96 s. 107 f).
I samband med behandling av regeringens propositionen
hade justitieutskottet att pröva en motion av samma
innebörd som den nu behandlade. Utskottet underströk
därvid vikten av att ett system med elektronisk
övervakning som alternativ till fängelse åtnjuter ett
allmänt förtroende och anförde att detta förtroende
riskeras om skillnaden i fråga om ingripande skulle bli
alltför påtagligt mellan att, å ena sidan, verkställa
straffet genom elektronisk övervakning och att, å andra
sidan, verkställa straffet i kriminalvårdsanstalt (bet.
1997/98:JuU21 s. 9 f). Utskottet har vid senare behandling
av ett liknande yrkande hållit fast vid detta
ställningstagande (bet. 2001/02:JuU6 s. 18 f).
I sammanhanget kan också nämnas 33 a § KvaL. Enligt
bestämmelsen – som trädde i kraft den 1 oktober 2001 – kan
en intagen som avtjänar fängelse i lägst två år, för att
underlätta hans eller hennes anpassning i samhället,
medges att avtjäna högst fyra månader av straffet
omedelbart före villkorlig frigivning genom verkställighet
utanför anstalt i form av intensivövervakning med
elektronisk kontroll.
Utskottet håller alltjämt fast vid sitt tidigare
ställningstagande. Det är av stor vikt att systemet med
elektronisk övervakning som alternativ till fängelse
åtnjuter ett allmänt förtroende. Om skillnaden i fråga om
ingripande skulle bli alltför påtaglig mellan
verkställighet i anstalt och genom intensivövervakning med
elektronisk kontroll äventyras detta förtroende. Utskottet
föreslår att riksdagen avslår Ju265 i nu berörd del.

Övrigt

I detta avsnitt behandlar utskottet en motion som
går ut på att kriminalvården skall kunna tvinga
utvisningsdömda att betala för sin hemresa.
Utskottet hänvisar till ett tidigare
ställningstagande, och utskottet föreslår att
motionen avslås. Jämför reservation 22 (m, fp, kd,
c). Vidare behandlar utskottet en motion som rör
information till intagna om riskerna för hiv/aids.
Utskottet hänvisar till informationsverksamhet som
bedrivs på anstalterna men anför samtidigt att
viss riktad information bör kunna ges inom ramen
för bedriven programverksamhet för missbrukare.
Utskottet föreslår att motionsyrkandet avslås.
Slutligen tar utskottet ställning till ett
motionsyrkande om att dömda som inte avslöjar var
de gömt stöldgods skall hållas kvar i fängelse.
Utskottet föreslår att motionen avslås.

Kostnader för utvisades hemresor

I motion Ju349 (kd) begärs att kriminalvården skall ges
möjlighet att, även utan den intagnes samtycke, innehålla
intjänad ersättning för att täcka kostnaden för den
intagnes hemresa i samband med verkställighet av beslut om
utvisning.

Enligt 9 kap. 1 § utlänningslagen (1989:529) är en
utlänning som utvisas skyldig att betala kostnaden för sin
egen resa till den ort dit han sänds eller åläggs att resa
genom en myndighets försorg.
Av uppgifter som utskottet erhöll våren 2000 från
Rikspolisstyrelsen och Polismyndigheten i Örebro län, där
Kriminalvårdsmyndigheten Kumla är belägen, framgår att
bestämmelsen mycket sällan tillämpas. Anledningen till
detta är att den som skall utvisas som regel antingen
saknar medel eller motsätter sig att betala för resan.
Eftersom det inte finns någon särskild ordning för
indrivning i dessa fall måste polisen, om den som skall
utvisas vägrar att betala, ansöka om stämning i domstol
samt kvarstad för att kunna utverka den utvisades medel.
Detta är tids- och resurskrävande och anses i regel inte
meningsfullt att göra.
Vad gäller den ersättning en intagen erhåller under
anstaltsvistelsen gäller enligt 44 § KvaL att regeringen,
eller den myndighet som regeringen bestämmer, meddelar
föreskrifter beträffande användningen av ersättningen.
Regeringen har med stöd av 38 § KvaF delegerat denna
befogenhet till Kriminalvårdsstyrelsen.
Kriminalvårdsstyrelsen har reglerat frågor rörande de
intagnas ersättningar i KVVFS 2001:5. Av 16 § i
föreskrifterna följer att 10 % av den intagnes ersättning
skall innehållas för permissions- och frigivningsändamål.
De innehållna medlen skall i första hand användas till
utgifter i samband med permission och frigivning, t.ex.
för resa, uppehälle, inköp av klädutrustning eller
liknande. Enligt Kriminalvårdsstyrelsen är det möjligt att
använda dessa medel också för den dömdes hemresa i samband
med utvisning. Detta förutsätter dock att den intagne
samtycker till det.
För det fall att den intagne inte frivilligt vill betala
sådant som han är skyldig att betala, t.ex. kostnaden för
hemresa, gäller i princip samma regler som för indrivning
av fordringar från andra människor i samhället. Det krävs
alltså en dom som kan verkställas. För intagna i
kriminalvårdsanstalt gäller dock särskilda regler i fråga
om möjligheterna till utmätning. I 45 § KvaL föreskrivs
sålunda att om en intagen uppsåtligen förstört egendom som
tillhör anstalten, får ersättning för skadan tas ut av den
ovan nämnda ersättningen. Arbetsersättning som för
intagens räkning står inne hos kriminalvårdsmyndighet får
inte utmätas. En dom som går ut på att den intagne skall
betala något kan alltså bara verkställas genom utmätning i
annan egendom som den intagne har.
Utskottet har behandlat denna fråga vid flera tillfällen
tidigare, senast i november 2001 (bet. 2001/02:JuU6 s. 20
f). Utskottet hänvisade därvid till tidigare
ställningstaganden som i huvudsak går ut på att det är
rimligt att den som dömts till utvisning också betalar för
hemresan. Detta är också innebörden av gällande
lagstiftning. För att tvinga en intagen att betala resan
med i anstalten intjänade medel krävs det en reglering
motsvarande den som nu gäller i fråga om ersättning för
uppsåtligen förstörd egendom som tillhör anstalten. Enligt
utskottet kunde som skäl för en sådan ordning i och för
sig anföras att den typ av fordran som motionärerna tar
upp har ett så nära samband med straffverkställigheten att
det framstår som rimligt att staten kan tvinga fram
betalning. Utskottet anförde samtidigt att det också finns
skäl som talar emot en sådan ordning, varför utskottet
inte var berett att förorda en lagändring.
Utskottet håller fast vid vad utskottet tidigare har
uttalat i denna fråga. Utskottet föreslår att riksdagen
avslår motion Ju349 i här aktuell del.

Information om hiv/aids m.m.

I motion So224 (c) anförs att det på
kriminalvårdsanstalterna bör bedrivas ett
informationsarbete bland intagna narkotikamissbrukare om
riskerna för hiv/aids.

Från Kriminalvårdsstyrelsen har inhämtats att alla
intagna på anstalt skall erbjudas att få göra ett hiv-
test. I samband med sådan provtagning, eller på den
intagnes direkta fråga, tillhandahålls också information
om smittspridning. Någon organiserad informationskampanj
om hiv/aids och andra smittsamma sjukdomar bedrivs
emellertid inte på anstalterna.
Utskottet instämmer i vad motionärerna anför om det
angelägna i att bland riskgrupper för hiv/aids och andra
smittsamma sjukdomar informera om riskerna för
smittspridning. Sprutnarkomaner utgör en sådan riskgrupp.
Eftersom en betydande del av kriminalvårdens klienter är
narkotikamissbrukare – många av dem sprutnarkomaner – har
kriminalvården en viktig roll att fylla i att förmedla
sådan information. Under vistelse i anstalt torde många
missbrukare vara mer mottagliga för sådan information än
under pågående missbruk i frihet. Som anförts ovan erbjuds
intagna i anstalt att göra ett hiv-test och erhåller i
samband med sådan provtagning information om risker för
smittspridning. Även andra intagna tillhandahålls
information på begäran. Något uppsökande
informationsarbete förekommer emellertid inte inom
kriminalvården. Utskottet kan se fördelar med att t.ex. i
samband med programverksamhet för motivation och
behandling av narkotikamissbrukare även informera om
riskerna för smittspridning. I den mån dessa frågor inte
redan berörs i de löpande behandlingssamtalen med
sprutnarkomaner kan det finnas anledning att överväga
detta. Med detta sagt anser utskottet emellertid att det
inte finns anledning till ett särskilt uttalande i frågan
från riksdagen. Riksdagen bör avslå motion So224 i denna
del.

Förlängning av fängelsestraff

I motion Ju221 (m) begärs att personer som dömts för vissa
förmögenhetsbrott inte skall friges från fängelsestraff
förrän de avslöjat var de gömt brottsbytet.

Enligt 26 kap. 1 § brottsbalken skall fängelsestraff
ådömas på viss tid eller på livstid enligt den straffskala
som är stadgad för brottet. I 26 kap. 6 och 7 §§
brottsbalken finns regler om villkorlig frigivning från
tidsbestämda fängelsestraff. Någon möjlighet enligt svensk
rätt att – utöver att på den intagnes egen begäran eller
på grund av misskötsamhet senarelägga tidpunkten för
villkorlig frigivning – förlänga ett tidsbestämt
fängelsestraff eller att hålla kvar den dömde i fängelse
efter det att det utdömda fängelsestraffet avtjänats finns
inte.
Enligt utskottets mening kan det inte komma ifråga att
införa en sådan ordning som efterfrågas av motionärerna.

Reservationer

1. Resursutnyttjande inom kriminalvården (punkt 1)

av Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde ha
följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:Ju258 yrkande 18.

Ställningstagande

I olika sammanhang, inte minst bland kriminalvårdens egen
personal, tas ofta frågan upp om kriminalvårdens resurser
utnyttjas tillräckligt effektivt. De studier som hittills
gjorts är inte tillräckliga. Jag anser att det skulle vara
av stort värde att göra en effektstudie inom
kriminalvården för att se hur mycket av de totala
resurserna som används i verksamheten till vård och
behandling och hur mycket som används till den inre
organisationen. Det är nödvändigt att klarlägga vad som är
effektivt inom verksamheten och vad som inte är det.

Regeringen bör ges i uppdrag att vidta åtgärder i
enlighet med vad jag nu anfört. Det sagda innebär att jag
tillstyrker motion Ju258 i denna del.

2. Ny inriktning på svensk kriminalvård m.m.
(punkt 2)

av Beatrice Ask (m), Cecilia Magnusson (m) och Hillevi
Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde ha
följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:Ju236 yrkande 10 och avslår motionerna
2002/03:Ju228, 2002/03:Ju258 yrkande 21, 2002/03:Ju349
yrkandena 1–3, 5, 18 och 22, 2002/03:Ju353 yrkande 2 samt
2002/03:Ju378 yrkandena 1–3.

Ställningstagande

Vi anser att den nya kriminalvårdslag, som nu utreds,
skall ha andra utgångspunkter än de som ligger till grund
för den nu gällande lagstiftningen på området.

För att möta utvecklingen mot en mer organiserad och
gränsöverskridande brottslighet menar vi att det är
nödvändigt att tydligare reglera problem förknippade med
dagens situation på de svenska anstalterna.
Kontrollen av narkotikaanvändningen, säkerheten inom och
utom anstalterna, påverkansprogrammen och utbildnings-
möjligheterna är områden som i dag är eftersatta och som
tydligare bör lyftas fram i en ny fängelselag. När det
gäller ungdomar måste behandlingsaspekter tillmätas stor
betydelse. Den nya verkställighetslagstiftningen bör
därför utformas så att större utrymme ges för att kunna ta
hänsyn till sådana aspekter utan att straffet för den
skull urholkas.
Eftersom det finns ett stort pedagogiskt värde i att
förse en ny straffverkställighetslagstiftning med ett namn
som överensstämmer med lagstiftningens syfte, nämligen att
ange de regler som skall gälla för hur fängelsestraff
skall verkställas, bör den nya lagen benämnas
fängelselagen.
Regeringen bör ges i uppdrag att utarbeta
tilläggsdirektiv till den tillsatta utredningen med
anledning av vad vi nu har anfört. Vi ställer oss alltså
bakom motion Ju236 i denna del. Övriga här aktuella
motionsyrkanden bör däremot inte föranleda någon särskild
åtgärd från riksdagens sida.

3. Ny inriktning på svensk kriminalvård m.m.
(punkt 2)

av Johan Pehrson (fp) och Karin Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde ha
följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:Ju353 yrkande 2 och avslår motionerna
2002/03:Ju228, 2002/03:Ju236 yrkande 10, 2002/03:Ju258
yrkande 21, 2002/03:Ju349 yrkandena 1–3, 5, 18 och 22 samt
2002/03:Ju378 yrkandena 1–3.

Ställningstagande

Det behövs en ny inriktning och vilja i kriminalpolitiken.
Tydligare samhällsnormer och en aktiv och strukturerad
rehabiliterande verksamhet inom kriminalvården leder till
långsiktigt minskad brottslighet.

För att ett utdömt fängelsestraff skall fungera i någon
vårdande mening och inte bara utgöra ett undanförande av
en dömd brottsling från samhället under en viss tid, måste
tiden fyllas av meningsfulla aktiviteter som har till
syfte att bl.a. öka individens förmåga att förstå sin
omvärld och de moraliska och sociala konsekvenserna av
sina handlingar. Här spelar arbetet på anstalterna med det
som på engelska kallas cognitive skills stor roll.
Nya och tydliga mål måste genomsyra hela processen från
dom till frisläppande. Varje intagen måste följas
individuellt, även om denne byter anstalt under
verkställighetstiden. Det är också viktigt att tydliga
krav ställs på den intagne att följa givna regler och att
delta aktivt i programverksamhet. Uppnådd måluppfyllelse i
rehabiliteringsplanerna bör t.ex. kunna ligga till grund
för beslut om permissioner, och det är även tänkbart att
beslut om hur stor del av strafftiden som skall fullgöras
i fängelse respektive inom frivården görs avhängigt av att
målen i rehabiliteringsplanen uppnås.
Vi välkomnar att regeringen har tillsatt en utredning
med uppdrag att göra en totalöversyn av
verkställighetslagstiftningen. Regeringen bör ges i
uppdrag att tillse att utredningen beaktar vad vi nu har
anfört. Vi ställer oss alltså bakom motion Ju353 i denna
del. Övriga här aktuella motioner bör däremot inte
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

4. Ny inriktning på svensk kriminalvård m.m.
(punkt 2)

av Ragnwi Marcelind (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde ha
följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 4. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:Ju349 yrkandena 1–3, 5, 18 och 22 och
avslår motionerna 2002/03:Ju228, 2002/03:Ju236 yrkande 10,
2002/03:Ju258 yrkande 21, 2002/03:Ju353 yrkande 2 samt
2002/03:Ju378 yrkandena 1–3.

Ställningstagande

Kriminalvården skall vidta åtgärder som påverkar den dömde
att inte återfalla i brott samt upprätthålla en human
människosyn, ge god omvårdnad och stå för ett aktivt
påverkansarbete. Tyvärr klarar inte svensk kriminalvård i
dagsläget att leva upp till dessa mål, och den måste
därför reformeras. Jag välkomnar att regeringen nu
tillsatt en utredning med uppdrag att bl.a. lämna förslag
till en helt ny kriminalvårdslagstiftning.

Kriminalvården måste utveckla mätmetoder som kan
användas för att beskriva olika resultat som uppnås genom
behandlings- och vårdarbetet. Kriminalvården bör också
utveckla och förstärka sin analyskapacitet beträffande
sambandet mellan kriminalvård och de frigivnas återfall i
brott.
Det är viktigt att den intagne får incitament till
skötsamhet och anpassning till ett laglydigt leverne.
Särskilt viktigt är det att förhindra drogmissbruk under
anstaltsvistelsen. Fler urinprov bör utföras på
kontinuerlig basis. Vid vägran att lämna urinprov bör ett
anmärkningssystem tillämpas, som kan leda till att den
intagne får sin villkorliga frigivning senarelagd.
De intagna bör även få ett större personligt ansvar för
sin vistelse i anstalten, bl.a. genom självförvaltning,
detta som en förberedelse för livet i frihet.

Regeringen bör ges i uppdrag att tillse att den
tillsatta utredningen om en ny kriminalvårdslag
beaktar vad jag nu har anfört. Jag ställer mig
alltså bakom motion Ju349 i dessa delar. Övriga
här aktuella motionsyrkanden bör däremot inte
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

5. Ny inriktning på svensk kriminalvård m.m.
(punkt 2)

av Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde ha
följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 5. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:Ju258 yrkande 21 och avslår motionerna
2002/03:Ju228, 2002/03:Ju236 yrkande 10, 2002/03:Ju349
yrkandena 1–3, 5, 18 och 22, 2002/03:Ju353 yrkande 2 samt
2002/03:Ju378 yrkandena 1–3.

Ställningstagande

För att göra de intagna mer motiverade bör ett nytt
bonussystem införas, där de intagna blir belönade när de
följer sina behandlingsprogram. Det skall t.ex. vara lika
lönande att gå hos en psykolog som att arbeta i
verkstaden. Belöningssystemet skall kunna ge större daglig
ersättning, ökat personligt ansvar, möjlighet till
permission, friare platser osv. På samma sätt skall
liknande förmåner minskas eller tas bort om den intagne
missköter sig.

Regeringen bör ges i uppdrag att tillse att utredningen
med uppdrag att göra en totalöversyn av
verkställighetslagstiftningen beaktar vad jag nu har
anfört. Jag ställer mig alltså bakom motion Ju258 i nu
berörd del. Övriga här aktuella motionsyrkanden bör
däremot inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

6. Frigivningsförberedelser (punkt 3)

av Johan Pehrson (fp), Ragnwi Marcelind (kd), Johan
Linander (c) och Karin Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde ha
följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 6. Därmed bifaller riksdagen
delvis motionerna 2002/03:Ju258 yrkande 23 samt
2002/03:Ju349 yrkandena 4, 6 och 21.

Ställningstagande

Anstaltsvistelsen måste enligt vår mening redan från
början inriktas på att förbereda den intagne på ett
skötsamt liv i frihet. Varje enskild individs behov och
förutsättningar måste därvid beaktas. Det är alltså
nödvändigt att en behandlingsplan upprättas för varje
individ.

Enligt vår mening har kriminalvården emellertid
betydande svårigheter att leva upp till kravet på att det
skall upprättas behandlingsplaner. Det behövs ingen
särskild utredning för att konstatera det. BRÅ:s
utvärdering behöver således inte avvaktas. I stället bör
regeringen ges i uppdrag att genast vidta de åtgärder som
behövs för att regelsystemet skall efterlevas i praktiken.
Vi ställer oss alltså bakom motionerna Ju258 och Ju349 i
nu berörda delar.

7. Upphandling av vårdprogram till kriminalvården
(punkt 4)

av Beatrice Ask (m), Cecilia Magnusson (m) och Hillevi
Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde ha
följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 7. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:So251 yrkande 9.

Ställningstagande

Vi anser att kvaliteten i missbruksvården för
kriminalvårdens klienter är för låg. Ett sätt att
förbättra vården är att bredda kompetensen genom att
upphandla vårdtjänster från privata vårdgivare.
Kriminalvården bör därför i ökad utsträckning kunna
upphandla vårdprogram av privata vårdgivare.

Det får ankomma på regeringen att vidta de åtgärder som
erfordras för att uppnå detta. Vi ställer oss alltså bakom
motion So251 i nu berörd del.

8. Myndighetssamordning i samband med frigivning
(punkt 5)

av Johan Pehrson (fp), Johan Linander (c) och Karin
Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde ha
följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 8. Därmed bifaller riksdagen
delvis motionerna 2002/03:Ju258 yrkande 26, 2002/03:Ju273
yrkande 4, 2002/03:Ju318, 2002/03:Ju321, 2002/03:Ju353
yrkande 5, 2002/03:Ju384, 2002/03:So363 yrkande 4 och
2002/03:So449 yrkande 4.

Ställningstagande

Ett effektivt samarbete mellan anstalterna, frivården,
socialtjänsten, arbetsmarknadsmyndigheterna och hälso- och
sjukvården, men även mellan andra myndigheter och
organisationer, är nödvändigt för att skapa goda
förutsättningar för den intagne att återanpassa sig till
ett liv utan kriminalitet vid frigivningen. Vidare bör den
intagne få hjälp med att själv etablera en kontinuerlig
dialog med ansvariga på socialkontor, vårdenheter och
arbetsförmedlingar.

Vi välkomnar att kriminalvården påbörjat ett arbete med
att utveckla metoder för att upprätta nätverk för den
intagnes frigivning. Åtgärderna framstår emellertid inte
som tillräckliga för att komma tillrätta med de
grundläggande problemen. Det bör ankomma på regeringen att
överväga och lägga fram förslag på effektiva åtgärder i
linje med vad som anförs i här aktuella motioner.
Vi ställer oss alltså bakom motionerna Ju318, Ju321 och
Ju384 samt motionerna Ju258, Ju273, Ju353, So363 och
So449 i nu berörda delar.

9. Utslussningsboende för långtidsdömda (punkt 6)

av Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde ha
följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 9. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:Ju258 yrkande 27.

Ställningstagande

Utslussning av långtidsdömda med hjälp av
intensivövervakning med elektronisk kontroll är mycket
bra för att skapa en naturlig övergång från livet i
anstalt till en fungerande tillvaro i frihet. Jag anser
att denna utslussningsmetod bör kompletteras med en helt
ny anstaltsform med mindre enheter, där de intagna, bl.a.
genom större egenansvar under kontrollerade former, tränas
att klara sig själva i frihet utan att begå nya brott.

Det får ankomma på regeringen att vidta erforderliga
åtgärder för att en sådan anstaltsform införs. Jag ställer
mig alltså bakom motion Ju258 i nu berörd del.

10.Ansvaret för § 34-placeringar (punkt 7)

av Johan Pehrson (fp), Johan Linander (c) och Karin
Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde ha
följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 10. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:Ju258 yrkande 25 och avslår motion
2002/03:Ju349 yrkande 14.

Ställningstagande

Under de senaste åren har antalet § 34-placeringar minskat
kraftigt, främst beroende på problem med finansieringen.
Eftersom vårdbehovet ofta sträcker sig längre än till
dagen för villkorlig frigivning räcker det inte att
kriminalvården tar ansvar för den första delen av vården.
Det krävs en förbättrad samverkan mellan kriminalvård och
kommuner för att få till stånd § 34-placeringar i
tillräcklig utsträckning. Problemen härvidlag är
välbekanta och kräver ingen ytterligare utredning.

Det får ankomma på regeringen att omgående vidta
erforderliga åtgärder. Vi ställer oss alltså bakom motion
Ju258 i nu behandlad del. Motion Ju349, i här aktuell del,
bör däremot inte föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida.

11.Ansvaret för § 34-placeringar (punkt 7)

av Ragnwi Marcelind (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde ha
följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 11. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:Ju349 yrkande 14 och avslår motion
2002/03:Ju258 yrkande 25.

Ställningstagande

Antalet § 34-placeringar har minskat drastiskt på senare
år. Detta är en konsekvens av kommunernas ovilja att ta
sin del av kostnadsansvaret för denna vård. Det enda
rimliga för att komma tillrätta med detta problem är att
överföra hela kostnadsansvaret för vård inledd med stöd av
34 § KvaL på staten.

Jag ställer mig alltså bakom motion Ju349 i nu behandlad
del. Motion Ju258, i här aktuell del, bör däremot avslås
av riksdagen.

12.Behandlingen av sexualbrottsdömda (punkt 8)

av Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Cecilia
Magnusson (m) och Hillevi Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde ha
följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 12. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2002/03:Ju349 yrkandena 19 och 20 samt
2002/03:A242 yrkande 40.

Ställningstagande

Många sexualbrottsdömda, såväl pedofiler som våldtäktsmän,
har en onormal sexualdrift som de har svårt att
kontrollera. Genom farmakologisk behandling kan
förekomsten av manligt könshormon minskas hos patienten,
varigenom dennes överdrivna och svårkontrollerade
sexualdrift minskas. Mot bakgrund av den stora risken för
återfall i brott inom denna grupp av dömda bör, som ett
krav för villkorlig frigivning, kunna uppställas ett krav
på att den dömde medicinerar mot sin onaturliga drift.

Regeringen bör ges i uppdrag att låta utreda en
sådan ordning och återkomma till riksdagen med
ett lagförslag i frågan. Detta innebär att
riksdagen bifaller motionerna Ju349 och A242 i nu
behandlade delar.

13.Behandlingen av rattfylleridömda (punkt 9)

av Johan Pehrson (fp), Ragnwi Marcelind (kd) och Karin
Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde ha
följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 13. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:T459 yrkande 3.

Ställningstagande

Ett verkningsfullt sätt att förmå personer som kör bil
berusade att förstå den risk de utsätter andra trafikanter
för är att konfrontera dem med trafikskadade offer. Sådana
program har bedrivits i USA i över tio år med goda
resultat.

Regeringen bör klarlägga huruvida det är möjligt att med
nuvarande lagstiftning ålägga rattfylleridömda att delta i
behandling innehållande konfrontation med trafikoffer och,
om det visar sig erforderligt, återkomma till riksdagen
med förslag till lagstiftning. Detta innebär att riksdagen
bifaller motion T459 i nu behandlad del.

14.Övriga frågor om verkställighetsinnehållet
(punkt 10)

av Beatrice Ask (m), Cecilia Magnusson (m) och Hillevi
Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde ha
följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 14. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:Ju250 yrkande 11 och avslår motionerna
2002/03:Ju258 yrkande 22 och 2002/03:Ub292 yrkande 3.

Ställningstagande

Män som misshandlar kvinnor är i stor utsträckning i
behov av vård och behandling. Dessa män måste
lära sig att ta ansvar för sina handlingar och
komma till insikt om sina problem och förstå att
man inte kan äga en annan människa. Det finns
idag metoder för behandling av dessa män, men
dessa behöver utvecklas genom forskning. Behovet
av forskning bör beaktas av regeringen i det
kommande budgetarbetet. Det sagda innebär att vi
ställer oss bakom motion Ju250 i nu behandlad
del. Beträffande motionerna Ju258 och Ub292, i nu
behandlade delar, delar vi majoritetens
uppfattning.

15.Kvinnors särskilda behov inom kriminalvården
(punkt 11)

av Johan Pehrson (fp), Alice Åström (v), Johan Linander
(c) och Karin Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde ha
följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 15. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2002/03:Ju258 yrkande 20, 2002/03:Ju264 yrkande
3, 2002/03:Ju273 yrkandena 1–3 samt 2002/03: Ju353 yrkande
7.

Ställningstagande

Vi anser att kvinnornas situation inom kriminalvården
behöver uppmärksammas mer än vad som är fallet i dag.

I regel har kvinnor som är intagna på anstalt ett
annorlunda rehabiliteringsbehov än män. De har ofta en
allvarligare missbruksproblematik än män De bär ofta på
traumatiska upplevelser och mår därför ofta psykiskt
mycket dåligt. Dessa faktorer innebär bl.a. att
behandlingsprogrammen som riktar sig till kvinnor bör ha
en annan utformning än de som riktar sig till män. Det är
därför viktigt att all programverksamhet för kvinnor är
särskilt anpassad för dem. Det är också viktigt att
kvinnorna på anstalterna får genomgå en social
rehabilitering och att de får en god förberedelse inför
livet i frihet utan kriminalitet och droger.
Regeringen bör ges i uppdrag att vidta åtgärder i
enlighet med vad vi nu anfört med anledning av motionerna
Ju258, Ju264, Ju273 och Ju353 i nu berörda delar.

16.Anpassning av anstalter för umgänge med barn
(punkt 12)

av Johan Pehrson (fp), Ragnwi Marcelind (kd) och Karin
Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 12 borde ha
följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 16. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:Ju349 yrkande 24.

Ställningstagande

Många intagna på fängelser är föräldrar, och det är
viktigt att kontakten med barn och andra anhöriga inte
bryts under anstaltstiden. Inte minst för barnens
utveckling är det viktigt att kontakterna upprätthålls och
att umgänget kan ske under så normala former som möjligt.
Ett väl fungerande umgänge kan även vara betydelsefullt
för den intagnes möjlighet till rehabilitering. Barns
möjligheter att skapa och upprätthålla ett gott
förhållande till föräldrarna under anstaltsvistelsen måste
därför underlättas på alla sätt. Jag välkomnar att det
inom kriminalvården iordningställts ytterligare ett antal
besökslägenheter och besöksrum anpassade för barn. Det
krävs dock att det byggs ytterligare besökslägenheter på
anstalter runt om i Sverige.

Regeringen bör vidta erforderliga åtgärder i enlighet
med vad jag nu har anfört. Det anförda innebär att jag
tillstyrker motion Ju349 i berörd del.

17.Placering av långtidsdömda (punkt 13)

av Alice Åström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 13 borde ha
följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 17. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:Ju265 yrkande 3.

Ställningstagande

Ett sätt att underlätta situationen för de långtidsdömda
kan vara att inrätta särskilda enheter för dem som dömts
till långa straff. På en sådan avdelning skulle den dömde
kunna vistas de första åren av straffet. Verksamheten på
en sådan avdelning skulle bl.a. gå ut på att bearbeta den
uppgivenhet och förvirring som ett långt straff kan
medföra.

Regeringen bör ges i uppdrag att närmare utreda
denna fråga. Jag ställer mig alltså bakom motion
Ju265 i här aktuell del.

18.Besöksrum med s.k. glasruta (punkt 14)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi
Marcelind (kd), Cecilia Magnusson (m), Hillevi Engström
(m) och Karin Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde ha
följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 18. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:Ju281 yrkande 9.

Ställningstagande

En stor del av den narkotika som kommer in på anstalterna
förs in av anhöriga till de intagna i samband med besök.
Genom att inrätta besöksrum i vilka den intagne och
besökaren hålls åtskilda, t.ex. med en glasruta mellan
dem, kan en del av denna införsel stoppas. Härigenom
möjliggörs också besök i de fall det annars, på grund av
dokumenterat missbruk, inte vore möjligt.

Regeringen bör låta utreda möjligheterna och
förutsättningarna att inrätta sådana besöksrum på ett
antal anstalter. Det anförda innebär att vi tillstyrker
motion Ju281 i nu behandlad del.

19. Användande av narkotikahundar inom
kriminalvården (punkt 15)

av Beatrice Ask (m), Cecilia Magnusson (m) och Hillevi
Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde ha
följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 19. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:Ju281 yrkande 10.

Ställningstagande

Vi välkomnar att kriminalvården nu beslutat om anskaffning
av några narkotikahundar. Enligt vår mening är några få
hundar emellertid inte tillräckligt för att effektivt
förhindra att narkotika förs in på anstalterna.

Det får ankomma på regeringen att i det kommande
budgetarbetet beakta att ett tillräckligt stort antal
narkotikahundar anskaffas till kriminalvården. Vi ställer
oss alltså bakom motion Ju281 i nu behandlad del.

20.Permissioner (punkt 16)

av Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Cecilia
Magnusson (m) och Hillevi Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde ha
följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 20. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2002/03:Ju262, 2002/03:Ju298 samt 2002/03:Ju349
yrkandena 26 och 27.

Ställningstagande

Det är viktigt att kontrollen av dem som beviljas
permission är effektiv. I det sammanhanget vill vi påpeka
att de utvärderingar som har genomförts av verkställighet
i form av intensivövervakning med elektronisk kontroll har
visat på ett övervägande positivt resultat. Vi anser att
de erfarenheter kriminalvården erhållit skulle kunna
användas även i andra sammanhang. Så skulle t.ex.
elektronisk övervakning kunna införas som en extra
säkerhetsåtgärd vid permission och frigång. Särskilt
intressant är utvecklingen av GPS-teknik på området. Genom
att förse fången med en fotboja som kan spåras med hjälp
av GPS-teknik kan risken för rymningar minska och göra det
betydligt lättare att återföra en rymling till fängelset.
Om tekniken på området ännu inte är fulländad bör
forskningen stimuleras.

Vi anser det självklart att en intagen i anstalt inte
skall kunna ha tillgång till sitt pass under en permission
eller frigång utan att passet alltid skall tas omhand vid
sådana tillfällen. Så sker endast undantagsvis idag. Det
skall inte heller vara möjligt att hos polisen få ut ett
nytt pass under verkställighet av ett fängelsestraff.
Det får ankomma på regeringen att tillse att de åtgärder
vidtas som föranleds av vad vi nu anfört. Vi ställer oss
alltså bakom motionerna Ju262 och Ju298 samt Ju349 i här
aktuella delar.

21.Tillämpningsområdet för intensivövervakning
(punkt 17)

av Johan Pehrson (fp), Alice Åström (v) och Karin
Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde ha
följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 21. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:Ju265 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att fördelarna med verkställighet i form av
intensivövervakning med elektronisk kontroll är betydande.
Tiden får nu anses mogen att ytterligare utvidga
tillämpningsområdet. Regeringen bör få i uppdrag att lägga
fram ett lagförslag där gränsen för verkställighet i denna
form sätts vid fängelse sex månader.

Vi ställer oss alltså bakom motion Ju265 i här aktuell
del.

22.Kostnader för utvisades hemresor (punkt 18)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi
Marcelind (kd), Johan Linander (c), Cecilia Magnusson
(m), Hillevi Engström (m) och Karin Granbom (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde ha
följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 22. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:Ju349 yrkande 29.

Ställningstagande

Vi anser att det är stötande att kriminalvården inte har
befogenhet att utan den intagnes samtycke betala ut
kvarhållna medel för att täcka kostnaderna för dennes
hemresa. Detta innebär också att den dömdes skyldighet att
betala, som följer av stadgandet i 9 kap. 1 §
utlänningslagen, inte kan upprätthållas. En sådan
möjlighet bör införas för kriminalvården.

Regeringen bör ges i uppdrag att snarast återkomma till
riksdagen med ett lagförslag som tillgodoser vad vi nu har
anfört. Det sagda innebär att vi ställer oss bakom motion
Ju349 i nu behandlad del.

Särskilt yttrande

Övriga frågor om verkställighetsinnehållet

av Johan Linander (c).

De som dömts för brott som har sin bakgrund i spelberoende
har en särskild form av missbruksproblematik som också
kräver särskild behandling. Centerpartiet har även
tidigare motionerat i denna fråga. Det är glädjande att
programverksamhet för spelberoende nu startats vid
anstalterna Skänninge och Skenäs. Eftersom det ännu är för
tidigt att bedöma om kvaliteten och omfattningen av
programverksamheten för spelberoende motsvarar behovet
väljer jag att inte reservera mig till förmån för motion
Ju258 yrkande 22.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden

2002/03:Ju221 av Elizabeth Nyström och Ulla Löfgren (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om straff för brottslingar som inte
avslöjar var de gömt stöldgodset.

2002/03:Ju228 av Lena Adelsohn Liljeroth (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en förändrad och förbättrad
kriminalvård.

2002/03:Ju236 av Bo Lundgren m.fl. (m):

10. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till en ny verkställighetslag i enlighet med vad som
anförs i motionen.

2002/03:Ju250 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vård och behandling för män som
misshandlar kvinnor.

2002/03:Ju258 av Johan Linander m.fl. (c):

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en översyn av hur
kriminalvården nyttjar sina resurser.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att förbättra kvinnornas
situation i fängelserna.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en översyn av ett nytt
bonussystem där de intagna blir belönade om de följer
sitt behandlingsprogram.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att intagna som är
spelmissbrukare skall få en meningsfull rehabilitering.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en individanpassad utveckling
av kriminalvårdens programverksamhet.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av samverkan mellan
kommunerna och kriminalvården när det gäller de s.k. §
34-placeringarna.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en förbättrad
utslussningssituation där den intagne vid frigivningen
får hjälp, både före och efter frigivningen, med att
skapa en ordnad tillvaro med försörjning, boende och
sysselsättning.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att se över ytterligare
utslussningsalternativ.

2002/03:Ju262 av Jeppe Johnsson och Anita Sidén (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om möjlighet till elektronisk övervakning
av långtidsdömda fångar vid permission.

2002/03:Ju264 av Alice Åström m.fl. (v):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
att motivations- och behandlingsprogram för kvinnor inom
kriminalvården skall utformas i enlighet med vad i
motionen anförs.

2002/03:Ju265 av Alice Åström m.fl. (v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att den alternativa påföljden
intensivövervakning med elektronisk fotboja skall
utvidgas till att kunna utdömas för straff upp till sex
månader.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att verksamheten med
mottagningsenheter för långtidsdömda skall utredas.

2002/03:Ju273 av Ana Maria Narti (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om särskilda svårigheter som
drabbar kvinnliga fångar och f.d. fångar och om
nödvändiga stödprogram som behövs för att skapa bättre
villkor för dem.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om yrkesutbildning redan under
vistelsen i fängelse.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om krishantering och social
rehabilitering av kvinnliga fångar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om särskilda nätverk som
underlättar social rehabilitering för f.d. fångar.

2002/03:Ju281 av Beatrice Ask m.fl. (m):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om särskilda besöksrum med
glasruta på anstalt.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om kontroll av inpasserande på
anstalt med hjälp av narkotikahundar.

2002/03:Ju298 av Krister Örnfjäder m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om elektronisk övervakning av fångar.

2002/03:Ju318 av Lennart Axelsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om behovet av bättre samordning
mellan olika myndigheter vid frigivningsplanering och
frigivning inom kriminalvården.

2002/03:Ju321 av Sonja Fransson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om bättre stöd för anpassning till
samhället efter avtjänat fängelsestraff.

2002/03:Ju349 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att svensk kriminalvård måste
få en ny inriktning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att kriminalvården bör utveckla
och förstärka sin analyskapacitet och utveckla
mätmetoder som kan användas för att beskriva olika
resultat som uppnås med behandlings- och vårdarbetet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att kriminalvården måste
utveckla och stimulera forskningsarbete som kan belysa
sambanden mellan kriminalvård och de frigivnas återfall
i brottslighet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att vården på anstalt inriktas
på att den dömde skall få hjälp att komma till rätta med
sitt problematiska levnadsmönster.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att kriminalvårdens arbete bör
utvärderas och goda exempel tas till vara i
förändringsarbetet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om individuella handlingsplaner.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att låta staten ta över
kostnadsansvaret för vård och behandling enligt 34 §
KvaL.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att ett anmärkningssystem skall
användas, som kan leda till att den intagne får sin
villkorliga frigivning senarelagd, vid vägran att lämna
urinprov.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att farmakologisk och annan typ
av behandling skall kunna användas på personer som dömts
för övergrepp och som av expertis konstaterats vara
pedofiler för att villkorlig frigivning skall kunna
komma i fråga.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att farmakologisk och/eller
annan typ av psykoterapeutisk behandling skall kunna
användas även på våldtäktsmän som återfallit i brott,
under den sista tredjedelen av straffet, för att
villkorlig frigivning skall kunna komma i fråga.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en bättre frigivningsprocess.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att de intagna behöver ta ett
ökat personligt ansvar för livet innanför murarna om en
förberedelse för livet utanför murarna skall kunna ske.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att anstalterna i högre
utsträckning måste anpassas efter barns och föräldrars
behov av umgänge.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om tillgången till pass vid
permissioner.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att införa elektronisk
övervakning vid permissioner för att minska risken för
avvikelse.

29. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändring enligt vad i motionen anförs om kostnaden
för utvisades hemresor.

2002/03:Ju353 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om förnyelse av kriminalvårdens
innehåll och inriktning.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en utveckling av frivården och
fler självständiga strafformer.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om kvinnor i kriminalvården.

2002/03:Ju378 av Göran Lindblad (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om privata fängelser.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en försöksverksamhet med två
till tre privatiserade anstalter.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en utredning avseende
kriminalvårdens inriktning.

2002/03:Ju384 av Jan Emanuel Johansson och Cinnika Beiming
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om vikten av välplanerade frigivningar
inom kriminalvården.

2002/03:So224 av Birgitta Carlsson och Viviann Gerdin (c):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av att inom
kriminalvården informera om riskerna att drabbas av
hiv/aids.

2002/03:So251 av Carl-Axel Johansson (m):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om upphandling av vårdprogram till
kriminalvården från externa vårdgivare.

2002/03:So363 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om samarbete och samordning mellan
kriminalvården och kommunerna.

2002/03:So449 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en förbättrad samverkan mellan
anstalt, frivård och socialtjänst vid planering av
frigivning.

2002/03:Ub292 av Birgitta Sellén och Birgitta Carlsson
(c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att interner på
fångvårdsanstalter skall erbjudas utbildning för att
motverka eventuella läs- och skrivsvårigheter.

2002/03:T459 av Mikael Oscarsson m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om möjligheten att döma
rattfyllerister att delta i s.k. VIPP, Victim Impact
Panel Program.

2002/03:A242 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

40. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att farmakologisk och/eller
annan typ av psykoterapeutisk behandling skall kunna
användas på våldtäktsmän som återfallit i brott för att
villkorlig frigivning skall kunna komma i fråga.