Justitieutskottets betänkande

2002/03:JUU5

Människohandel och prostitution

---

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet
motionsyrkanden rörande frågor om människohandel och
prostitution. I motionerna tas upp frågor om
omfattningen av brottet människohandel för sexuella
ändamål, polisens arbete mot människohandel och
vissa åtgärder till stöd för offren för
människohandel. Vidare behandlas frågan om
kriminalisering av försäljning av sexuella tjänster.

Utskottet hänvisar i betänkandet framför allt till
planerat och pågående utrednings- och
beredningsarbete. Mot den bakgrunden föreslår
utskottet att riksdagen avslår samtliga
motionsyrkanden.
I ärendet finns tre reservationer och tre
särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Ett människohandelsbrott
Riksdagen avslår motion 2002/03:A242 yrkande
43.

2. Utvidgat straffansvar

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju255
yrkande 1 och 2002/03: Ju301.
Reservation 1 (mp)

3. Polisens insatser mot människohandel

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju227 i
denna del, 2002/03:Ju248 yrkandena 2 och 3,
2002/03:Ju259 yrkandena 1 och 3, 2002/03:Ju277,
2002/03:Ju385, 2002/03:K432 yrkande 16,
2002/03:U328 yrkande 6 och 2002/03:A366 yrkande
21 i denna del.
Reservation 2 (fp)

4. Övriga åtgärder

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju227 i
denna del, 2002/03:Ju255 yrkande 2 och
2002/03:Ju259 yrkandena 2, 4 och 5.

5. Kriminalisering av försäljning av
sexuella tjänster, m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju284
yrkandena 1 och 2 samt 2002/03:U328 yrkande 8.

6. Utvärdering av lagen (1998:408) om
förbud mot köp av sexuella tjänster

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ub556 yrkande
10.
Reservation 3 (m)

7. Förbud mot köp av sexuella tjänster inom
EU

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju382 och
2002/03:A366 yrkande 21 i denna del.

Stockholm den 11 februari 2003

På justitieutskottets vägnar

Johan Pehrson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Johan
Pehrson (fp), Susanne Eberstein (s), Alice Åström
(v), Margareta Sandgren (s), Beatrice Ask (m),
Lennart Nilsson (s), Helena Zakariasén (s), Ragnwi
Marcelind (kd), Elisebeht Markström (s), Jeppe
Johnsson (m), Yilmaz Kerimo (s), Torkild Strandberg
(fp), Johan Linander (c), Göran Norlander (s), Joe
Frans (s), Leif Björnlod (mp) och Hillevi Engström
(m).

2002/03

JuU5

Utskottets överväganden

Människohandel och prostitution

I detta betänkande behandlar utskottet ett
antal motioner som väckts under den allmänna
motionstiden år 2002. Motionerna rör i
huvudsak frågor om omfattningen av brottet
människohandel för sexuella ändamål, polisens
arbete mot människohandel samt olika åtgärder
för att göra det möjligt för offren för
människohandel att medverka i
förundersökningar och vid huvudförhandlingar.
Härutöver behandlas också frågor om
prostitution. Utskottet föreslår att samtliga
motioner avslås med hänvisning till redan
genomförda åtgärder samt till pågående
utrednings- och beredningsarbete. Jämför
reservationerna 1-3.

Människohandel

Människohandel för sexuella ändamål

Efter beslut av regeringen den 4 juni 1998 tillsattes en
parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att
göra en översyn av bestämmelserna om sexualbrott
samt av vissa angränsande frågor. Kommittén skulle,
såvitt nu är av intresse, utreda om det fanns ett
behov av ett särskilt brott som tar sikte på handel
med människor, främst kvinnor och barn, för sexuella
ändamål (dir. 1998:48).

Kommittén, som antog namnet 1998 års
Sexualbrottskommitté, avlämnade i mars 2001 sitt
betänkande Sexualbrotten - Ett ökat skydd för den
sexuella integriteten och angränsande frågor (SOU
2001:14). I betänkandet föreslogs i nu aktuell del
bl.a. att det skall införas två särskilda
bestämmelser om straffansvar för människohandel för
sexuella ändamål - ett brott för handel med vuxna
med maximistraff åtta år och ett brott för handel
med barn med maximistraff tio år. Betänkandet
innehåller även förslag till en ny reglering av
sexualbrotten i brottsbalken.
Regeringen avlämnade, efter remissbehandling och
hörande av Lagrådet, därefter proposition
2001/02:124 Straffansvaret för människohandel till
riksdagen. I propositionen föreslogs åtgärder för
att förstärka det straffrättsliga skyddet mot sådan
handel med människor som syftar till att de skall
utnyttjas för sexuella ändamål. Sålunda föreslogs
ett nytt brott i brottsbalken benämnt människohandel
för sexuella ändamål. Brottet tar sikte på sådan
gränsöverskridande handel med människor som syftar
till att dessa skall utsättas för brott enligt 6
kap. 1, 2, 3 eller 4 § brottsbalken, utnyttjas för
tillfälliga sexuella förbindelser eller på annat
sätt utnyttjas för sexuella ändamål. Straffet
föreslogs vara fängelse, lägst två och högst tio år
eller, om brottet är mindre grovt, fängelse i högst
fyra år. Vidare föreslogs att försök, förberedelse
och stämpling till människohandel för sexuella
ändamål liksom underlåtenhet att avslöja sådant
brott skulle kriminaliseras. I propositionen angavs
att förslaget utgör ett första steg i riktning mot
att åstadkomma en utökad kriminalisering av alla
former av människohandel.
Riksdagen antog regeringens förslag och
lagändringen trädde i kraft den 1 juli 2002 (bet.
2001/02:JuU27, rskr. 2001/02:270, SFS 2002:436).
I motion A242 (kd) begärs att ett särskilt
människohandelsbrott skall införas. Yrkandet är, som
framgått, tillgodosett genom gällande lag och bör
av-
slås.
I motionerna Ju255 (mp) och Ju301 (m) föreslås att
straffansvaret, på olika sätt, skall utvidgas.
Motionärerna i motion Ju255 föreslår att kravet på
otillbörlig påverkan på vuxna brottsoffer tas bort.
Härigenom skulle samtycke inte få ansvarsbefriande
verkan. Brottsoffren befinner sig ofta i en utsatt
situation och kan, enligt motionärerna, av lätt
insedda skäl fås att i efterhand fabricera ett
samtycke. I motion Ju301 yrkas att gärningsmannen
skall anses ha agerat uppsåtligen när det med hänsyn
till dennes koppling till och samröre med övriga led
i människohandeln samt till de faktiska
omständigheterna i övrigt är rimligt att anta att
gärningsmannen vid tiden för gärningen kände till
att syftet med förfarandet var att offret skulle
utnyttjas sexuellt.
Likalydande motionsyrkanden väcktes i ärendet om
införande av brottet människohandel för sexuella
ändamål. Yrkanden rörande den förstnämnda frågan
avslogs med motiveringen att konstruktionen av det
nya brottet medför att frågan om ett brottsoffers
samtycke till avsedd exploatering saknar relevans
för frågan om brott föreligger, under förutsättning
att något otillbörligt medel har använts. Utskottet
delade vidare regeringens uppfattning att det vore
att utsträcka det straffbara området för långt att
fälla till ansvar för brott oavsett samtycke från
vuxna brottsoffer. Även yrkandet rörande den andra
frågan avslogs. Utskottet ansåg i likhet med
regeringen att det bör uppställas krav på direkt
uppsåt hos gärningsmannen för att denne skall fällas
till ansvar för det nya brottet. Ett reducerat
uppsåtskrav skulle, enligt utskottet, innebära ett
alltför vidsträckt gärningsmannaansvar (bet.
2001/02:JuU27 s. 7 f.).
Utskottet finner inte att något framkommit som
föranleder andra ställningstaganden än de som
gjordes i samband med att brottet människohandel för
sexuella ändamål infördes. Motionerna Ju255 och
Ju301 bör i här behandlade delar avslås.

Polisens insatser mot människohandel

I ett antal motioner efterfrågas att arbetet mot
människohandel skall prioriteras inom polisen och
ett utökat polisiärt samarbete inom EU mot
människohandel, nämligen i motionerna Ju227 (c),
Ju248 (m), Ju259 (m), Ju277 (s), Ju385 (s), K432
(fp), U328 (kd) och A366 (c). I några av motionerna
begärs ytterligare resurser till polisen för att
bekämpa människohandel, medan det i andra yrkas att
det skall inrättas särskilda enheter inom polisen
som uteslutande arbetar med frågor om s.k.
trafficking.

Ett flertal liknande yrkanden behandlades av
utskottet under föregående riksmöte (bet.
2001/02:JuU10 s. 7 f.).
Det övergripande arbetet med att bekämpa handel
med kvinnor bedrivs vid Rikskriminalpolisen, medan
det operativa arbetet utförs vid de lokala
polismyndigheterna. För att underlätta
Rikskriminalpolisens arbete med att rapportera till
regeringen utses kontaktpersoner vid varje
polismyndighet. Rikspolisstyrelsen avser att
utarbeta föreskrifter och allmänna råd för att uppnå
planmässighet och enhetlighet i detta arbete. På
regeringens uppdrag rapporterar Rikspolisstyrelsen
årligen om frågor som rör internationell handel med
kvinnor. Rikspolisstyrelsen har också gjort andra
insatser, t.ex. hölls den 25-27 november 2002 ett
seminarium om handel med kvinnor och barn för att
sprida information och kunskap samt öka samarbetet
mellan olika myndigheter och organisationer som
arbetar med dessa frågor.
Sedan år 1998 har 19 förundersökningar inletts. De
har avsett koppleri eller grovt koppleri som kan
härledas till människohandel. Av dessa 19
förundersökningar ledde 7 till fällande domar mot
totalt 12 personer. Under år 2001 inleddes 5
förundersökningar. Att det inte blev fler beror
enligt Rikskriminalpolisen delvis på otillräckliga
personalresurser på lokal nivå (prop. 2002/03:1
volym 3 s. 54). - Inom ramen för Aktionsgruppen mot
organiserad brottslighet i Östersjöområdet finns en
expertgrupp mot handel med kvinnor. Expertgruppen
leds av Sverige och Lettland. Den fokuserar på
operativt och konkret polissamarbete, t.ex. utbyte
av kriminalpoliser.
Regeringen anför i budgetpropositionen för år 2003
att frågor som rör handel med människor även i
fortsättningen kommer att vara en prioriterad fråga
för regeringen. Det internationella samarbetet har
en viktig roll i arbetet mot människohandel.
Polisväsendets och Sveriges samlade ansträngningar
för att genom internationellt samarbete motverka
denna brottslighet bör därför fortsätta med
oförminskad kraft (prop. 2002/03:1 volym 3 s. 30 och
s. 54).
Människohandel är också en prioriterad fråga för
Europeiska polisbyrån (Europol). Frågan handläggs på
Europols enhet för brott mot personer där man
analyserar och utväxlar information och
underrättelser om bl.a. människohandel, organiserad
illegal invandring och övergrepp mot barn, däribland
barnpornografi på Internet. Enheten handlägger också
gärningar som avser mord, människorov samt olaglig
handel med mänskliga organ och vävnader. Inom ramen
för detta arbete ger Europol ut rapporter med både
allmän information och uppgifter i specifika ärenden
samt rapporterar återkommande om trender och om
läget i respektive medlemsland. Europol bistår också
den nationella polisen i förundersökningar som rör
enhetens ansvarsområden. Under år 2002 medverkade
Europol i ett flertal fall där denna typ av
brottslighet avslöjades.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att
handeln med människor måste bekämpas med effektiva
och kraftfulla medel. Som framgår ovan har också
åtgärder vidtagits för att förbättra bekämpningen av
sådana brott. Därtill kan nämnas att regeringen
avser att under våren överlämna propositioner till
riksdagen om ratifikation av FN-konventionen om
organiserad gränsöverskridande brottslighet och om
Sveriges antagande av rambeslut om åtgärder för att
bekämpa sexuell exploatering av barn och
barnpornografi. Mot den bakgrunden anser utskottet
att det för närvarande inte finns anledning för
riksdagen att göra något särskilt uttalande i
frågan. Utskottet föreslår att riksdagen avslår
motionerna Ju227, Ju248, Ju259, Ju277, Ju385, K432,
U328 och A366 i här behandlade delar.

Övriga åtgärder

I några motioner betonas vikten av att de utsatta
kvinnorna får stöd och hjälp såväl i Sverige som i
sina hemländer, nämligen i motionerna Ju227 (c),
Ju255 (mp) och Ju259 (m). Här pekas bl.a. på behovet
av att på plats bygga upp skyddsnät och program för
återanpassning för de kvinnor och barn som
återvänder till sina hemländer. Vidare efterfrågas
åtgärder för att förmå och underlätta för de utsatta
kvinnorna att delta i förundersökningar och vid
rättegångar.

Socialförsäkringsutskottet behandlade under
föregående riksmöte ett antal motioner med yrkanden
om att offer för människohandel skulle få
tillfälliga uppehållstillstånd för att kunna vittna
om de gärningar de utsatts för och att offren för
människohandel inte skulle skickas tillbaka till
hemlandet utan uppföljning, skydd och stöd (bet.
2001/02:SfU8 s. 50 f.). Motionerna avstyrktes med
hänvisning till bl.a. Anhörigkommitténs pågående
arbete (dir. 2000:81).
Anhörigkommittén har därefter avlämnat sitt
slutbetänkande Människosmuggling och offer för
människohandel (SOU 2002:69). I betänkandet
föreslås, såvitt här är av intresse, att offer för
människohandel skall kunna ges tidsbegränsade
uppehållstillstånd för att kunna medverka i
förundersökningar och vid huvudförhandlingar. Vidare
föreslås att ett sådant tillfälligt
uppehållstillstånd inte skall hindra att en
asylansökan eller ansökan om permanent
uppehållstillstånd på grund av humanitära skäl
prövas.
Utskottet har inhämtat att en proposition rörande
dessa frågor kommer att avlämnas till riksdagen
under våren 2003.
Utskottet välkomnar Anhörigkommitténs förslag om
åtgärder för att förbättra situationen för offren
för människohandel samt för att underlätta och
möjliggöra deras deltagande i förundersökningar och
vid huvudförhandlingar. Utskottet vill inte
föregripa det beredningsarbete som pågår inom
Regeringskansliet med kommitténs slutbetänkande.
Motionerna Ju227, Ju255 och Ju259 bör därför i här
behandlade delar avslås.

Prostitution

Kriminalisering av försäljning av sexuella
tjänster

I motionerna Ju284 och U328 (båda kd) yrkas att
försäljning av sexuella tjänster skall förbjudas
samt att lämpliga påföljder för dessa gärningar
skall övervägas. Härvid framhålls behovet av vård-
och rehabiliteringsinsatser för de prostituerade.

Enligt lagen (1998:408) om förbud mot köp av
sexuella tjänster gäller att den som mot ersättning
skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse, döms
- om inte gärningen är belagd med straff enligt
brottsbalken - för köp av sexuella tjänster till
böter eller fängelse i högst sex månader. Lagen
trädde i kraft den 1 januari 1999 (prop. 1997/98:55,
bet. JuU13, rskr. 250).
I propositionen övervägde regeringen frågan
huruvida både köpare och säljare av sexuella
tjänster - dvs. både de prostituerade och deras
kunder - borde kunna straffas för sitt beteende.
Regeringen gjorde därvid bedömningen att, även om
prostitutionen som sådan var en icke önskvärd
samhällsföreteelse, det inte var rimligt att också
kriminalisera den som, åtminstone i flertalet fall,
var den svagare parten som utnyttjades av andra som
ville tillfredsställa sin egen sexualdrift. Det var
också viktigt för att motivera de prostituerade att
söka hjälp för att komma bort från prostitutionen
att de inte kände att de riskerade någon form av
påföljd för att de varit verksamma som prostituerade
(prop. 1997/98:55 s. 104).
Vid riksdagsbehandlingen av propositionen hade
utskottet att ta ställning till motionsyrkanden
motsvarande de nu förevarande om att även
kriminalisera försäljning av sexuella tjänster.
Utskottet instämde i regeringens nyss återgivna
uttalande och anförde att en kriminalisering endast
borde omfatta köp av sexuella tjänster. Då aktuella
motioner avstyrktes (bet. 1997/98:JuU13 s. 27 f.).
Utskottet har även därefter avstyrkt liknande
motionsyrkanden, senast i februari 2002 (bet.
2001/02:JuU10 s. 11 f.).
Utskottet gör samma bedömning som tidigare, varför
motionerna Ju284 och U328 i här behandlade delar bör
avslås.

Utvärdering av lagen (1998:408) om förbud mot
köp av sexuella tjänster

I motion Ub556 (v) yrkas att lagen (1998:408) om
förbud mot köp av sexuella tjänster skall utvärderas
med fokus på de sexsäljande kvinnornas och männens
välfärd.

Ett antal undersökningar och utredningar har
presenterats i fråga om tillämpningen av den
aktuella lagen och vilken effekt den har haft.
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) redovisade i mars
2000 en studie som syftade till att kartlägga
tillämpningen av lagen under dess första år, Förbud
mot köp av sexuella tjänster - Tillämpningen av
lagen under första året (BRÅ-rapport 2000:4). Av
rapporten framgår att 91 polisanmälningar
upprättades med anledning av lagen under år 1999. En
stor andel av anmälningarna lades dock ned, i
huvudsak med motiveringen att brott inte kunde
styrkas. Andra låg kvar hos polis och åklagare i
väntan på beslut om åtal. Den vanligaste anledningen
till att utredningarna lades ned var enligt BRÅ
bevissvårigheter, t.ex. att bevisa att parterna
träffat en överenskommelse om sexuell förbindelse
mot betalning. Endast sju domar meddelades under år
1999, varav sex fällande och en friande. Dessutom
utfärdades fem strafförelägganden. Påföljderna för
brotten bestämdes till mellan 40 och 80 dagsböter.
Enligt BRÅ hade det inte vållat några större problem
att avgöra vilka gärningar som föll inom det
straffbara området. Åklagare och poliser hade dock
uttryckt osäkerhet beträffande definitionen av vad
som exempelvis menas med att skaffa sig en sexuell
förbindelse, när en sådan förbindelse skall anses
vara av tillfällig natur samt vilka typer av
tjänster som ingår i begreppet sexuell förbindelse.
I augusti 2000 presenterade Socialstyrelsen en
undersökning om prostitutionen i Sverige under åren
1998 och 1999 (SoS-rapport 2000:5). Av
undersökningen framgår att antalet prostituerade
kvinnor verkade ha minskat i storstäderna, men att
antalet i landet i övrigt var oförändrat. Vidare
framgår att en kraftig nedgång av gatuprostitutionen
kunde noteras efter det att förbudet infördes, men
att denna efter ett tag sakta återkom. Under
undersökningen lämnades också uppgifter om en viss
ökad användning av alternativa mötesplatser och
kontaktsätt, t.ex. via Internet eller mobiltelefon.
Utskottet har inhämtat att Socialstyrelsen under
våren 2003 kommer att göra en ny undersökning
avseende prostitutionen i Sverige.
Slutligen har Polismyndigheten i Skåne, på uppdrag
av Rikspolisstyrelsen, utvärderat den praktiska
tillämpningen av lagen och övervägt de metoder med
vilka denna brottslighet bekämpas. Av rapporten, som
lämnades i februari 2001, framgår bl.a. att en viss
nedgång skett i den synliga gatuprostitutionen, men
att det inte finns några belägg för att
prostitutionen som företeelse har minskat. Vidare
framgår att vissa problem uppstått för polisen i
dess försök att bekämpa brott enligt lagen. Ett
problem har varit att domstolarna ställt synnerligen
höga krav på den bevisning som krävs för att lagföra
och döma sexköpare. Detta har för polisen bl.a.
medfört att motstridiga intressen uppstått - å ena
sidan har polisen en lagstadgad skyldighet att
avvärja och förhindra brott i ett tidigt skede,
medan å andra sidan kraven på bevisning förutsätter
ett ingripande från polisens sida först när brottet
är fullbordat.
Rapporten har tillställts polismyndigheterna för
att utgöra ett underlag för utveckling av deras
metodarbete och finns även tillgänglig på polisens
hemsida på Internet. Möten har hållits mellan
representanter för Rikspolisstyrelsen och
Riksåklagaren för att diskutera rättstillämpningen.
Utskottet noterar att de undersökningar som BRÅ
och Socialstyrelsen gjort om sexköpslagens effekter
ligger ett antal år tillbaka samt att de utfördes
kort tid efter det att lagen trädde i kraft. En
förnyad undersökning av lagens effekt på bl.a.
prostitutionens omfattning är därför angelägen. Mot
bakgrund av den undersökning som Socialstyrelsen
aviserat kommer att utföras finner utskottet att
motion Ub556 i denna del får anses vara
tillgodosedd. Den behöver alltså inte föranleda
någon åtgärd från riksdagens sida.

Kriminalisering av köp av sexuella tjänster
inom EU

I motionerna Ju382 (v) och A366 (c) framhålls att
Sverige bör verka för att det inom EU bör vara
förbjudet att köpa sexuella tjänster.

I budgetpropositionen för år 2003 anför regeringen
att frågor som rör handel med människor även i
fortsättningen kommer att vara en prioriterad fråga.
En viktig del i detta är att minska efterfrågan på
prostituerade. Ett instrument i det arbetet är lagen
(1998:408) om förbud mot köp av sexuella tjänster
(prop. 2002/03:1 volym 3, s. 30). Vice
statsministern, som är samordnare av regeringens
arbete med jämställdhetsfrågor, har tagit fram ett
jämställdhetsprogram med sex punkter som hon avser
att driva under mandatperioden. En av dessa punkter
är att exportera svensk jämställdhetspolitik, vari
lagen (1998:
408) om förbud mot köp av sexuella tjänster utgör en
del.
Regeringen bedriver ett aktivt arbete inom EU mot
människohandel och prostitution. Här kan nämnas att
nuvarande vice statsministern påtalade sexköpslagens
betydelse i arbetet mot människohandel och
prostitution, genom att lagen inriktar sig mot
grunden för dessa företeelser, vid en konferens i
Bryssel den 18-20 september 2002 om förhindrandet
och bekämpandet av människohandel, med särskild
fokusering på utökat samarbete i och med EU:s
utvidgning. Konferensen arrangerades av bl.a.
kommissionen, Europaparlamentet och The
International Organization for Migration (IOM).
Utskottet anser att det är viktigt att Sverige är
drivande inom EU i arbetet mot människohandel och
prostitution. Mot bakgrund av det arbete som
regeringen bedriver i dessa frågor inom EU får
motionerna Ju382 och A366 anses tillgodosedda i
dessa delar. Något initiativ från riksdagen behövs
alltså inte.

Reservationer

1. Utvidgat straffansvar (punkt 2)

av Leif Björnlod (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Ju255 yrkande 1 och avslår
motion 2002/03:Ju301.

Ställningstagande

Jag anser att ett människohandelsbrott skall
föreligga även om en kvinna frivilligt, exempelvis i
syfte att förbättra sina ekonomiska villkor, i en
människohandlares regi reser till ett annat land för
att där prostituera sig eller på annat sätt bli
sexuellt exploaterad. Fokus måste sättas på
handlarna och inte på de drabbade kvinnorna.
Samtycke skall sålunda inte i något fall frita en
handlare från straffrättsligt ansvar.

I Sverige och övriga Europa omfattar handeln
främst kvinnor från Östeuropa. Kvinnorna kan vara
medvetna om vad som krävs av dem samt om villkoren i
övrigt, men dessa kvinnor har dock små reella
valmöjligheter, och de befinner sig i underläge.
Just på grund av dessa omständigheter kan de komma
att utnyttjas av cyniska personer. Att reducera
kvinnor till handelsvaror är en kränkning av hela
mänskligheten.
Att vara prostituerad eller arbeta inom övrig
sexindustri i ett annat land utan
uppehållstillstånd, där både språk och förhållandena
i övrigt kan vara okända, medför att den personen
befinner sig i en synnerligen utsatt situation. Det
föreligger en uppenbar risk att handlare eller
agenter på olika sätt påverkar dessa kvinnor att ge
sken av att de frivilligt rest till
destinationslandet. Kvinnorna kan t.o.m. själva
anamma frivillighetsperspektivet på grund av
möjligheten att tjäna stora och snabba pengar. Detta
val är dock betingat av omständigheterna.
Det får ankomma på regeringen att återkomma med
lagförslag i enlighet med vad jag nu har anfört.
Jag ställer mig alltså bakom motion Ju255 i denna
del. I fråga om motion Ju301 delar jag majoritetens
uppfattning.

2. Polisens insatser mot människohandel
(punkt 3)

av Johan Pehrson (fp) och Torkild Strandberg
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:K432 yrkande 16 och
bifaller delvis motionerna 2002/03:Ju227 i denna
del, 2002/03:Ju248 yrkandena 2 och 3, 2002/03:Ju259
yrkandena 1 och 3, 2002/03:Ju277, 2002/03:
Ju385, 2002/03:U328 yrkande 6 och 2002/03:A366
yrkande 21 i denna del.

Ställningstagande

Vi anser att handeln med kvinnor och barn är en
mycket allvarlig och cynisk brottslighet som
innefattar flagranta kränkningar av flera
grundläggande mänskliga rättigheter.

Handeln med kvinnor styrs av internationella ligor
och utgör en stor del av den organiserade
brottsligheten. På grund av brottslighetens
gränsöverskridande karaktär är det svårt för polisen
i enskilda länder att utreda och därmed lagföra
aktörer i människohandelns samtliga led. De åtgärder
som vidtagits inom EU på detta område är enligt vår
uppfattning inte tillräckliga. För att förbättra
möjligheterna till ett framgångsrikt polisarbete mot
handeln med kvinnor och barn krävs att dessa frågor
kraftfullt prioriteras och att ett utvidgat
polisiärt samarbete inom EU kommer till stånd. En
satsning bör göras på att utveckla Europol till en
effektiv europeisk polisorganisation. Likaså är det
viktigt att åklagarsamarbetet inom ramen för
Eurojust utvecklas i samma riktning.
Det bör ankomma på regeringen att inom EU arbeta
för ett utökat samarbete, såväl polisiärt som mellan
åklagare, i enlighet med vad vi här anfört.
Det anförda innebär att vi ställer oss bakom
motion K432 i nu behandlad del. Motionerna Ju227,
Ju248, Ju259, Ju277, Ju385, U328 och A366 är i allt
väsentligt tillgodosedda genom detta
ställningstagande.

3. Utvärdering av lagen (1998:408) om förbud
mot köp av sexuella tjänster (punkt 6)

av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och
Hillevi Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 3. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Ub556 yrkande 10.

Ställningstagande

Lagen (1998:408) om förbud mot köp av sexuella
tjänster har varit i kraft i nästan fyra år.
Uppgifterna om lagens betydelse och påverkan på de
prostituerade kvinnorna och männen samt på
prostitutionen som sådan är osäkra. Det har vidare
framförts uppgifter från polisens sida om att lagen
är svår att tillämpa i det dagliga polisarbetet. Det
är angeläget att en genomgripande utvärdering av
såväl lagen som dess effekter genomförs snarast. Den
aviserade utvärderingen av Socialstyrelsen kan inte
anses tillräcklig.

Det får ankomma på regeringen att genomföra en
utvärdering av sexköpslagen i enlighet med vad vi
här anfört.
Särskilda yttranden

1. Polisens insatser mot människohandel (punkt
3)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi
Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild
Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Hillevi
Engström (m).

Sverige bör bli ett föregångsland när det gäller
bekämpningen av människohandel. Kriminaliseringen av
handel med människor för sexuella ändamål utgjorde
ett steg i den riktningen. Ytterligare insatser
behövs såväl internationellt som i Sverige.

Polisen behöver mer resurser, särskilt för
bekämpningen av handeln med människor. Det behöver
anställas fler poliser som arbetar enbart med denna
typ av brottslighet. Ytterligare resurser behövs för
utbildning av personal som arbetar med dessa frågor
inom polisen. Tillförs inte polisen ytterligare
resurser för bekämpningen av handeln med människor
riskerar ännu fler kvinnor att bli offer för denna
mycket cyniska och grova brottslighet.
Vi förutsätter att regeringen kommer att avisera
kraftfulla satsningar på polisen i den kommande
vårpropositionen så att Sverige skall bli det
föregångsland i bekämpningen av handeln med
människor, som det bör råda enighet om att Sverige
skall vara.

2. Övriga åtgärder (punkt 4)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi
Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild
Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Hillevi
Engström (m).

Det är angeläget att snarast förbättra de utsatta
kvinnornas situation och skapa förutsättningar för
att de kan medverka i förundersökningar och vid
rättegångar mot dem som varit inblandade i
människohandeln och det efterföljande sexuella
utnyttjandet. Vi välkomnar därför förslagen i
Anhörigkommitténs slutbetänkande Människosmuggling
och offer för människohandel (SOU 2002:69) i denna
del. Vi utgår från att den proposition som aviserats
läggs på riksdagens bord i mars.

3. Förbud mot köp av sexuella tjänster inom EU
(punkt 7)

av Johan Linander (c).

Lagen (1998:408) om förbud mot köp av sexuella
tjänster är ett av verktygen i det svenska arbetet
mot prostitution och människohandel. Tyvärr går
utvecklingen i delar av Europa mot en legalisering
av prostitution. Senast legaliserades bordeller i
Tyskland.

Det är angeläget att Sverige inom bl.a. EU gör
allt för att förbättra de prostituerades situation,
i första hand naturligtvis genom att alltid verka
för att en lagstiftning som förbjuder köp av
sexuella tjänster införs i övriga länder inom EU.
Jag utgår alltså från att regeringen i olika
internationella sammanhang fortsätter att aktivt
arbeta mot prostitution.
Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från den allmänna
motionstiden år 2002

2002/03:K432 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för att
förbättra och effektivisera kampen mot
internationell brottslighet, inte minst handel med
kvinnor och barn.

2002/03:Ju227 av Johan Linander m.fl. (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om åtgärder för att stoppa
människohandeln.

2002/03:Ju248 av Catharina Elmsäter-Svärd (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om betydelsen av att
polisen måste erhålla öronmärkta pengar och
personella resurser som enbart går till att
bekämpa den här typen av brott.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det är av
största vikt att det finns ett väl fungerande
nationellt och internationellt samarbete och
informationsutbyte mellan rättsväsende,
institutioner och icke-statliga organisationer
gällande handel med kvinnor.

2002/03:Ju255 av Leif Björnlod och Gustav Fridolin
(mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett utvidgat
straffansvar för människohandelsbrottet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rätten för de för
brottet utsatta kvinnorna att få stanna i Sverige
samt deras behov av stöd och hjälp här och i sina
hemländer.

2002/03:Ju259 av Inger René m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att i samarbete
med EU-länderna förbättra brottsbekämpningen när
det gäller trafficking.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att i samarbete
med EU-länderna utarbeta program för
återanpassning av kvinnor och barn.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att polisen skall
få resurser för att beivra dessa brott.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
underlätta för kvinnorna att biträda myndigheterna
genom att vittna om brottsliga gärningar.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om när det gäller
frågan om vem som skall finansiera och ansvara för
kvinnornas uppehälle i väntan på dom.

2002/03:Ju277 av Håkan Juholt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om insatser mot människohandel
och barnpornografibrott.

2002/03:Ju284 av Ingemar Vänerlöv och Tuve Skånberg
(kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behov av sådan
ändrig av lagen om förbud mot köp av sexuella
tjänster att försäljning av sexuella tjänster
förbjuds.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behov av utredning
av lämpliga straffpåföljder, med inriktning på
vård och rehabilitering, för försäljning av
sexuella tjänster.

2002/03:Ju301 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförs i
motionen att det subjektiva rekvisitet direkt uppsåt
i 4 kap. 1 a § första stycket brottsbalken också
skall anses föreligga när det med hänsyn till
gärningsmannens faktiska koppling till och samröre
med övriga led i människohandeln och till de
faktiska omständigheterna i övrigt är rimligt att
anta att gärningsmannen vid brottstillfället hade
kunskap om att syftet med gärningen var att offret
skulle utnyttjas för sexuella ändamål.

2002/03:Ju382 av Ulla Hoffmann och Kjell-Erik
Karlsson (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om torskförbud inom Europeiska
unionen.

2002/03:Ju385 av Birgitta Ahlqvist och Carina Hägg
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om kvinnohandel.

2002/03:U328 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att trafficking
blir ett prioriterat brott att bekämpa.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att sexköpslagen i
Sverige skall ses över så att målet för dess
strävanden kan uppnås.

2002/03:Ub556 av Tasso Stafilidis (v):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förbudet mot
köp av sexuella tjänster av regeringen på ett
genomgripande sätt bör utvärderas med de
sexsäljande kvinnornas och männens välfärd satt i
första rummet.

2002/03:A242 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

43. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs med anledning av
Riksrevisionsverkets rapport om trafficking i
Sverige.

2002/03:A366 av Margareta Andersson m.fl. (c):

21. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i
motionen anförs om åtgärder mot trafficking och
prostitution.