Justitieutskottets betänkande
2002/03:JUU4
Hemlig teleavlyssning, m.m.
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet regeringens
skrivelse 2002/03:23 Hemlig teleavlyssning, hemlig
teleövervakning och hemlig kameraövervakning vid
förundersökning i brottmål under år 2001 och en
motion som har väckts med anledning av skrivelsen.
Av skrivelsen framgår bl.a. att antalet meddelade
tillstånd, utom avseende hemlig kameraövervakning,
och den genomsnittliga övervakningstiden har ökat.
De aktuella tvångsmedlen har visat sig vara
värdefulla hjälpmedel i kampen mot den grova, många
gånger organiserade, brottsligheten. I motionen
framställs yrkanden om redovisningens utformning,
offentliga ombud och en reglering av användningen av
överskottsinformation.
Utskottet föreslår att skrivelsen läggs till
handlingarna och avstyrker motionen.
I ärendet finns två reservationer och ett särskilt
yttrande.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Regeringens skrivelse
Riksdagen lägger regeringens skrivelse
2002/03:23 Hemlig teleavlyssning, hemlig
teleövervakning och hemlig kameraövervakning vid
förundersökning i brottmål under år 2001 till
handlingarna.
2. Redovisningens innehåll
Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju1 yrkande 1.
Reservation 1 (fp, kd)
3. Offentliga ombud
Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju1 yrkande 2.
4. Överskottsinformation
Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju1 yrkande 3.
Reservation 2 (m, fp, kd)
Stockholm den 11 februari 2003
På justitieutskottets vägnar
Johan Pehrson
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Johan
Pehrson (fp), Susanne Eberstein (s), Alice Åström
(v), Margareta Sandgren (s), Beatrice Ask (m),
Lennart Nilsson (s), Helena Zakariasén (s), Ragnwi
Marcelind (kd), Elisebeht Markström (s), Jeppe
Johnsson (m), Yilmaz Kerimo (s), Torkild Strandberg
(fp), Johan Linander (c), Göran Norlander (s),
Cecilia Magnusson (m), Joe Frans (s) och Leif
Björnlod (mp).
2002/03
JuU4
Utskottets överväganden
I detta betänkande behandlar utskottet
regeringens skrivelse om tillämpningen av de
straffprocessuella tvångsmedlen hemlig
teleavlyssning, hemlig teleövervakning och
hemlig kameraövervakning vid förundersökning
i brottmål under år 2001 och en motion som
har väckts med anledning av skrivelsen. I
motionen framställs yrkanden om
redovisningens innehåll, offentliga ombud och
överskottsinformation. Utskottet föreslår att
riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna
och avslår motionen. Jämför reservationerna 1
och 2.
Av skrivelsen framgår att hemlig teleavlyssning,
hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning
till största delen användes vid fall om misstanke om
grovt narkotikabrott och varusmuggling av narkotika
(grovt brott) samt även, i viss omfattning, vid
misstanke om annan grov brottslighet, t.ex. mord. I
skrivelsen redovisar regeringen i tabellform antalet
meddelade tillstånd till hemlig teleavlyssning,
hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning,
den genomsnittliga avlyssnings- respektive
övervakningstiden (det sistnämnda dock ej för hemlig
kameraövervakning) samt antalet fall (i procent) där
åtgärden haft betydelse för förundersökningen under
åren 1992 t.o.m. 2001 rörande hemlig teleavlyssning
och hemlig teleövervakning samt under åren 1996
(elva månader) t.o.m. 2001 avseende hemlig
kameraövervakning. Nedan redovisas kortfattat
tillämpningen av tvångsmedlen i de tre lagarna.
Domstol meddelade tillstånd till hemlig
teleavlyssning i 398 fall, varav 277 avsåg
narkotikarelaterad brottslighet och 121 rörde annan
brottslighet. Motsvarande antal för åren 2000 och
1999 var 242 och 70 respektive 216 och 65 beviljade
tillstånd. Under år 2001 förekom 6 fall där en
ansökan om hemlig teleavlyssning lämnades utan
bifall av domstol. Den genomsnittliga
avlyssningstiden var 45 dagar, medan motsvarande
tider för åren 2000 och 1999 var 39 respektive 36
dagar. Avlyssningstiderna varierade kraftigt. Under
år 2001 förekom fall där avlyssningen bara pågick 1
dag, medan den längsta tiden var 10 månader och 15
dagar. I enstaka fall kunde avlyssning inte
genomföras på grund av tekniska problem.
Avlyssningen hade betydelse för förundersökningen i
42 % av fallen, motsvarande siffror för åren 2000
och 1999 var 46 respektive 52 %. Den hemliga
teleavlyssningen gav inte något resultat i drygt 12
% av fallen och i knappt 46 % av fallen avbröts
avlyssningen med kvarstående misstanke.
Tillstånd till hemlig teleövervakning lämnades år
2001 i 414 fall, varav 285 avsåg narkotikarelaterad
brottslighet och 129 annan brottslighet. Motsvarande
antal för åren 2000 och 1999 var 251 och 107
respektive 219 och 78 beviljade tillstånd. Av de 129
tillstånd som beviljades under år 2001 rörande annan
brottslighet än narkotikarelaterad sådan, meddelades
6 tillstånd efter framställning från
Ekobrottsmyndigheten. Under år 2001 lämnade domstol
i 6 fall en ansökan om tillstånd till hemlig
teleövervakning utan bifall. I samtliga dessa fall
lämnade domstolen i samma ärende en ansökan om
tillstånd till hemlig teleavlyssning utan bifall.
Den genomsnittliga övervakningstiden var 45 dagar,
medan motsvarande tider för åren 2000 och 1999 var
38 respektive 36 dagar. Liksom vid hemlig
teleavlyssning varierade övervakningstiderna
kraftigt. Under år 2001 förekom fall där
teleövervakningen bara pågick 1 dag, medan den
längsta tiden var 10 månader och 15 dagar.
Övervakningen hade betydelse för förundersökningen i
drygt 41 % av fallen. Motsvarande andel för åren
2000 och 1999 var 44 respektive 48 %. Den hemliga
teleövervakningen gav inte något resultat i knappt
12 % av fallen, och den avbröts med kvarstående
misstanke i drygt 46 % av fallen.
Tillstånd till hemlig kameraövervakning lämnades i
31 fall, varav 27 avsåg narkotikarelaterad
brottslighet och 4 annan brottslighet. Motsvarande
antal för åren 2000 och 1999 var 33 och 10
respektive 27 och 3 beviljade tillstånd. Den
genomsnittliga tiden för hemlig kameraövervakning
var drygt 34 dagar, medan motsvarande tider för åren
2000 och 1999 var 27 respektive 32 dagar. Tiden
varierade i de enskilda fallen från 8 dagar till 4
månader och 7 dagar. Den hemliga kameraövervakningen
hade betydelse för förundersökningen i drygt 35 % av
fallen. Motsvarande siffror för åren 2000 och 1999
var 44 respektive 50 %. I drygt 6 % av fallen gav
övervakningen inte något resultat, och i drygt 58 %
av fallen avbröts åtgärden med kvarstående
brottsmisstanke.
I avsnitt 4 Slutsatser i skrivelsen (s. 10-12)
anför regeringen bl.a. följande. Av redovisningen
framgår att tvångsmedlen, i likhet med tidigare år,
främst har använts i förundersökningar där det
funnits misstankar om organiserad eller annars
omfattande handel med narkotika och där andra
spaningsmetoder har prövats utan resultat eller
redan från början visat sig vara otillräckliga.
Huvudsyftet har fortfarande varit att avslöja den
mera omfattande narkotikasmugglingen till Sverige
och försäljningen av narkotika inom landet.
Regeringen konstaterar att de ovan nämnda
tvångsmedlen har visat sig vara värdefulla
hjälpmedel i kampen mot den grova, många gånger
organiserade, brottsligheten.
Utskottet delar regeringens uppfattning att de
angivna tvångsmedlen har visat sig vara värdefulla
hjälpmedel i kampen mot den grova, många gånger
organiserade, brottsligheten och anser att
lagstiftningen även fortsättningsvis behövs i den
kampen. Utskottet föreslår att regeringens skrivelse
läggs till handlingarna.
I motion Ju1 (fp) yrkas att regeringen tillser att
redovisningen i den årliga skrivelsen förbättras
samt snarast återkommer till riksdagen med förslag
om offentliga ombud i samband med beslut om hemliga
tvångsmedel och en reglering av hur
överskottsinformation skall hanteras.
Vad avser motionsyrkandet om redovisningens
innehåll har utskottet inhämtat att redovisningen
för år 2003, efter diskussioner mellan
departementet, Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen,
kommer att ha delvis annat innehåll än vad som nu är
fallet. Förändringar kommer att ske vad gäller
underlaget från Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren
till regeringen, vilket i sin tur kommer att
innebära att redovisningen till riksdagen blir
tydligare och mer lättförståelig. - Inom
Justitiedepartementet bereds en proposition om
införande av s.k. offentliga ombud. Dessa ombud
föreslås bli åklagarens motpart vid förhandlingar
inför domstol rörande bl.a. hemlig teleavlyssning,
hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning
och en av deras uppgifter skulle vara att bevaka
integritetsskyddsaspekterna i dessa ärenden.
Propositionen kommer att överlämnas till riksdagen
under våren. - En utredare har fått i uppdrag att
biträda Justitiedepartementet med att utarbeta ett
förslag till reglering av användningen av
överskottsinformation. Uppdraget skall redovisas
till departementet senast vid utgången av februari
månad detta år. Utredaren skall se över bl.a. i vad
mån information som avser annan brottslig verksamhet
än den som låg till grund för beslutet om
tvångsmedel skall få användas och om information som
inte har samband med något brott men som har
betydelse i ett annat sammanhang skall få användas.
Utskottet vill för egen del betona vikten av
redovisningens innehåll för bl.a. den
parlamentariska kontrollen. Mot bakgrund av den
beskrivna förändringen av redovisningen i kommande
skrivelser samt till det utrednings- och
beredningsarbete som pågår rörande övriga frågor,
som inte bör föregripas, finner utskottet för
närvarande inte skäl föreligga för något uttalande i
de av motionen berörda frågeställningarna. Utskottet
föreslår att motionen avslås.
Avslutningsvis vill utskottet erinra om att den
utredning regeringen flera gånger aviserat, med
uppgift att kartlägga, analysera och utvärdera sådan
lagstiftning som berör den enskildes integritet,
ännu inte tillsats.
Reservationer
1. Redovisningens innehåll (punkt 2)
av Johan Pehrson (fp), Ragnwi Marcelind (kd) och
Torkild Strandberg (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Ju1 yrkande 1.
Ställningstagande
Avsikten med regeringens årliga redovisning är bl.a.
att ge ett underlag för bedömningen av hur berörda
myndigheter och domstolar tillämpar de aktuella
tvångsmedlen. Redovisningen bör även ha en sådan
utförlighet och kvalitet att den kan ligga till
grund för framtida överväganden av riksdagen.
Mot bakgrund av de mycket stränga rekvisit som
måste vara uppfyllda för att domstol skall tillåta
att respektive tvångsmedel används bör en fylligare
redovisning av åtgärdernas relevans för
förundersökningen kunna erhållas. Det bör t.ex. vara
möjligt att ange i hur många fall som åtgärden varit
avgörande för en åklagares beslut att väcka åtal.
Vidare bör redovisningen av förhållandet mellan de
olika tvångsmedlen förbättras, exempelvis om de
använts parallellt samt vilken betydelse detta haft
för respektive förundersökning. Slutligen bör
kommande redovisningar innehålla en analys av hur
tillämpningen av tvångsmedlen förhåller sig till de
generella kriterier som gäller vid all
tvångsmedelsanvändning, nämligen behovs-, ändamåls-
och proportionalitetsprinciperna.
Regeringen bör ges i uppdrag att utforma den
årliga redovisningen av aktuella tvångsmedel i
enlighet med vad vi här anfört.
2. Överskottsinformation (punkt 4)
av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi
Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild
Strandberg (fp) och Cecilia Magnusson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Ju1 yrkande 3.
Ställningstagande
I dagsläget finns ingen lagreglering om hur
överskottsinformation skall hanteras. Uppgifter om
annan brottslighet än den som tillståndet meddelats
för innebär problem på flera sätt. Viktigast torde
vara hur myndigheterna hanterar uppgifter som
framkommer om annan brottslighet, som i sig inte
medger användning av det aktuella tvångsmedlet. I en
rättsstat är det oacceptabelt att det saknas
generella regler i för straffprocessen så viktiga
frågor. Lagrådet har tidigare uttalat att frågan
snarast bör få en lösning.
Regeringen bör ges i uppdrag att snarast återkomma
till riksdagen med förslag till reglering av hur
överskottsinformation skall hanteras i samband med
tillämpning av aktuella tvångsmedel.
Särskilt yttrande
Offentliga ombud (punkt 3).
av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi
Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild
Strandberg (fp) och Cecilia Magnusson (m).
Regeringen ställde redan för ett antal år sedan i
utsikt att integritetsaspekterna vid användningen av
de aktuella tvångsmedlen skulle stärkas. Offentliga
ombud krävs för att åstadkomma en mer rättssäker
hantering av befintliga hemliga tvångsmedel.
Det är beklagligt att regeringens förslag om
offentligt ombud vid tillståndsprövningen har dröjt
så länge. Vi utgår från att propositionen som
aviserat läggs på riksdagens bord i mars.
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Följdmotion med anledning av
regeringens skrivelse
2002/03:Ju1 av Johan Pehrson m.fl. (fp):
1. Riksdagen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med redovisningar om teleavlyssning,
teleövervakning och kameraövervakning enligt vad i
motionen anförs.
2. Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer
till riksdagen med förslag om offentliga ombud i
enlighet med vad som i motionen anförs.
3. Riksdagen begär att regeringen snarast
återkommer till riksdagen med förslag till
uttrycklig reglering av hur överskottsinformation
skall hanteras i samband med tillämpning av aktuella
tvångsmedel.