Försvarsutskottets betänkande

2002/03:FÖU3

Vissa frågor om Försvarsmaktens anpassningsförmåga

---

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens skrivelse
2002/03:48 Vissa frågor om Försvarsmaktens
anpassningsförmåga samt följdmotionen 2002/03:Fö2.
Utskottet delar regeringens principiella
uppfattning att det är rimligt att avveckla materiel
som efterhand kommit att bli omodern och som inte
bedöms komma att fylla de krav som kan förutses i en
framtida krigföring. Kostnaderna för att underhålla
och förrådshålla materielen och för att vidmakthålla
personalens kompetens bedöms inte stå i proportion
till den operativa effekt som dessa krigsförband kan
komma att ha först efter en femårig
uppbyggnadsperiod. Det synes nu viktigare att kunna
använda de frigjorda medlen t.ex. till en ökad
utbildnings- och övningsverksamhet för att på så
sätt höja den operativa effekten av de krigsförband
som kan behövas i ett mer kortsiktigt perspektiv. En
förutsättning för att detta skall förverkligas är
dock att materielen avvecklas kostnadseffektivt, och
under rimliga tidsförhållanden, och att kostnaderna
för detta vägs mot andra åtgärder.
Utskottet vill i likhet med sin uppfattning under
hösten år 2002 framhålla att om en ytterligare
avveckling av s.k. materiella mobiliseringsenheter
även framdeles är motiverad, skall regeringen
återkomma till riksdagen med en redovisning av
detta. Redovisningen skall tydligt visa att det
under denna period inte föreligger något behov av
aktuellt förband eller aktuell materiel, även inom
ramen för förändrade uppgifter, för att en
avveckling skall få ske.
I en reservation av (fp) begärs ytterligare
beslutsunderlag och en ny tidsplan.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Regeringens skrivelse 2002/03:48
Riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna.

2. Nytt beslutsunderlag och ny tidsplan för
avveckling av materiel

Riksdagen avslår motion 2002/03:Fö2.
Reservation (fp)

Stockholm den 1 april 2003

På försvarsutskottets vägnar

Eskil Erlandsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Eskil
Erlandsson (c), Tone Tingsgård (s), Håkan Juholt
(s), Ola Sundell (m), Allan Widman (fp), Ola Rask
(s), Berit Jóhannesson (v), Berndt Sköldestig (s),
Rolf Gunnarsson (m), Britt-Marie Lindkvist (s), Åsa
Lindestam (s), Karin Enström (m), Peter Jonsson (s),
Lars Ångström (mp), Marie Nordén (s), Eva Flyborg
(fp) och Else-Marie Lindgren (kd).

2002/03

FöU3

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkandet behandlas regeringens skrivelse
2002/03:48 Vissa frågor om Försvarsmaktens
anpassningsförmåga samt följdmotion 2002/03:Fö2.

Bakgrund

I sitt betänkande 1999/2000:FöU2 Det nya
försvaret behandlade försvarsutskottet i mars år
2000 proposition 1999/2000:30 Det nya försvaret
jämte motioner, Riksdagens revisorers förslag
1998/99:RR7 Anpassningen av totalförsvaret jämte
en motion samt ett antal motioner avgivna under
den allmänna motionstiden under år 1999. När det
gäller frågan om materiella mobiliseringsenheter
och därmed möjligheten att på medellång sikt
organisera fler krigsförband redogjorde utskottet
för vad regeringen anfört i frågan, bl.a.
följande.
Regeringens förslag till åtgärder för att skapa
förutsättningar för anpassning av Försvarsmaktens
organisation och kompetens
När det gäller markstridskrafterna, anför
regeringen, utgörs en del av anpassningsförmågan
av förutsättningarna för att öka antalet förband.
Förutsättningarna att öka antalet
markstridsförband beror främst på tillgången till
officerare och möjligheten att anskaffa
erforderlig organisationsbestämmande materiel.
Genom en utökning av antalet officerare,
förrådsställning av redan befintlig
organisationsbestämmande materiel samt planer för
tillväxt kan förmågan upprätthållas att förstärka
existerande förband och/eller öka antalet
förband.
Under perioden 2000-2004 har markstridskrafterna
en mycket god förmåga att öka antalet förband.
Därefter minskar förmågan på grund av att
materiel, anläggningar och personal successivt
avvecklas. Efter genomförd omstrukturering, dvs.
efter år 2004, bedöms inom en femårsperiod
antalet markstridsförband kunna öka med
ytterligare cirka åtta markstridsbataljoner
inklusive stödfunktioner, dvs. med ytterligare
två brigader.
Inom marinstridskrafterna bedömer regeringen det
vara möjligt att inom de närmaste åren återgå
till motsvarande dagens förbandsantal för
sjöstridskrafterna. Det finns möjlighet att öka
med ett minröjningsfartyg av Landsortsklass.
Utöver fem ubåtar finns möjlighet att organisera
ytterligare två ubåtar av Västergötlandsklass.
Robotsystem 15 - som för närvarande ingår i det
tunga kustrobotförbandet - bör vid behov
utnyttjas av korvettförband.
De fasta kustartilleriförbanden samt det tunga
kustrobotbatteriet bör emellertid helt avvecklas.
Däremot bör kompetens och materiel behållas för
att organisera två rörliga
kustartilleribataljoner (12/80) och ytterligare
en amfibiebataljon.
När det gäller flygstridskrafterna bedömer regeringen att
flygförbanden fram till år 2005 har möjlighet att
återgå till dagens antal förband, dvs. till 12
stridsflygdivisioner. Därefter begränsas
tillväxtmöjligheterna av bl.a. tillgången på
flygförare. Efter det att Gripensystemet har
införts, dvs. år 2005, är möjligheterna att öka
antalet stridsflygförband relativt goda. Den övre
gränsen sätts av utbildningskapaciteten för
flygförare och tekniker som behövs för att
organisera alla de flygplan JAS 39 Gripen som
efter hand kommer att anskaffas.

Regeringen har övervägt realismen när det gäller att
kunna förverkliga den ökning av krigsförband som
redovisats och därvid funnit att planerna och
tillgång på organisations- och effektbestämmande
materiel m.m. är sådana att den ovan angivna
ökningen av markstridsförband, dvs. att kunna
organisera ytterligare två brigader, är så pass
genomarbetad och realistisk att en sådan ökning kan
läggas till grund för försvarsplaneringen. Däremot
behöver enligt regeringens mening realiserbarheten
att kunna öka antalet förband inom sjö- och
flygstridskrafterna studeras ytterligare.

Utskottet framhöll i sina överväganden till
regeringens redogörelse följande:

Försvarsmaktens förmåga att anpassa organisationens
numerär, sammansättning och beredskap är av
grundläggande försvarspolitisk betydelse. Utskottet
delar därför regeringens uppfattning att planer och
förberedelser i övrigt måste studeras ytterligare
för att bedöma realismen i Försvarsmaktens förmåga i
dessa avseenden. Regeringen bör därför i
försvarsbeslutspropositionen år 2001 redovisa inom
vilken tidsrymd, och under vilka förutsättningar i
övrigt, som Försvarsmakten kan på nytt organisera
två armébrigader jämte understöds- och
underhållsförband, en amfibie- och två
kustartilleribataljoner, två ubåtar samt upp till
tolv stridsflygdivisioner. En sådan redovisning för
riksdagen inför försvarsbeslutsperioden 2002-2004
skulle tydliggöra vilka handlingsmöjligheter - och i
vilka tidsperspektiv - som statsmakterna kan besluta
om en annan numerär eller sammansättning av
Försvarsmakten.

Nästa försvarsbeslut avses fattas hösten 2001
avseende försvarsbeslutsperioden 2002-2004.
Utskottet konstaterar att underlaget för
ställningstaganden till krigsorganisationens
långsiktiga inriktning behöver preciseras på ett
antal punkter innan ett mer detaljerat
ställningstagande görs av utvecklingen fram t.o.m.
år 2004. Fortsatt beredning kan innebära att det kan
visa sig motiverat att på några punkter justera
inriktningen. Utskottet anser emellertid att
regeringens förslag till inriktning av
organisationen fram t.o.m. år 2004 bör bifallas och
ligga till grund för fortsatt planering och
erforderliga åtgärder fram till nästa
försvarsbeslut.

I september år 2001 avlät regeringen proposition
2001/02:10 Fortsatt förnyelse av totalförsvaret vari
regeringen lämnade en redogörelse för
Försvarsmaktens anpassningsförmåga (s. 139-142).

Utskottet behandlade regeringens redogörelse
jämte motioner i november år 2001 i sitt
betänkande 2001/02:FöU2 Försvarsbeslut för
2002-2004 varvid utskottet anförde följande:
Regeringen framhåller att Försvarsmaktens förmåga
att anpassa organisationens numerär,
sammansättning, kompetens och beredskap är av
grundläggande försvarspolitisk betydelse.
Regeringen hänvisar till att försvarsutskottet
därför i sitt betänkande Det nya försvaret (bet.
1999/2000:FöU2) ansåg att regeringen i
försvarsbeslutspropositionen 2001 skall redovisa
inom vilka tidsförhållanden och förutsättningar i
övrigt som Försvarsmakten på nytt kan organisera
2 armébrigader jämte understöds- och
underhållsförband, 1 amfibie- och 2
kustartilleribataljoner, 2 ubåtar samt upp till
12 stridsflygdivisioner. Regeringen uppdrog åt
Försvarsmakten att i samband med budgetunderlaget
för 2002 inkomma med underlag för en sådan
redovisning.
I budgetunderlaget för 2002 redovisar
Försvarsmakten sin planering för tillväxt i
enlighet med regeringens uppdrag. Regeringen
delar i stort de bedömningar som Försvarsmakten
gör i redovisningen. Försvarsmakten påpekar att
säkerheten i tillväxtplaneringen med nu avdelad
materiel avtar ju längre tid som den står
förrådsställd. I sin redovisning anger
Försvarsmakten att grunden för planerad
tillväxtförmåga är att nu avdelad materiel
behålls så länge det anses kostnadseffektivt.
Andra förutsättningar är:
· att nu gällande grundorganisatoriska ram och
utbildningssystem behålls,
·
· att beräknad personalrekrytering kan ske samt
·
· att perioden för genomförande av tillväxten
omfattar en tidrymd av fem år.
·
I utskottets ställningstagande till
propositionerna och motionerna anfördes bl.a.
följande:
I propositionen lämnas utan förslag den
redovisning inom vilka tidsförhållanden och
förutsättningar i övrigt som Försvarsmakten kan
organisera ett antal förband. Utskottet har ingen
erinran mot den lämnade redovisningen.
- - -
Utskottet förutsätter att regeringen - vilket den
också säger sig komma att göra - fortsätter att
utveckla rapporteringen om anpassningsplaneringen
och att den till riksdagen lämnar en mer utförlig
redovisning av förmågan till anpassning inför varje
ny försvarsbeslutsperiod eller när
omvärldsförändringar kräver detta.

Regeringen återkom i proposition 2002/03:1 -
budgetpropositionen för år 2003 - till
Försvarsmaktens anpassningsförmåga och innehållet i
nuvarande materiella mobiliseringsenheter.
Regeringen anförde bl.a. att det var viktigt att
inte ekonomiska resurser i onödan binds i en
tillväxtplanering som inte är operativt motiverad.
Delar av det nuvarande innehållet i de materiella
mobiliseringsenheterna kan därför komma att
avvecklas. Samtidigt skall principen att genom
materiella mobiliseringsenheter skapa
förutsättningar för tillväxt på medellång sikt (inom
fem år) behållas i de fall där den är operativt och
ekonomiskt motiverad. Regeringen aviserade i
propositionen även sin avsikt att framgent besluta i
vilken takt och i vilken omfattning en eventuell
avveckling av materiella mobiliseringsenheter skall
genomföras.

Försvarsutskottet behandlade vad regeringen anfört
i betänkande 2002/03:FöU1. Utskottet delade
principiellt regeringens uppfattning att ekonomiska
resurser inte bör bindas upp i en tillväxtplanering
som inte är motiverad. Enligt utskottet borde dessa
resurser i stället kunna utnyttjas för t.ex.
förstärkningar av utbildningen och ett ökat antal
övningar. Utskottet hänvisade vidare till att
regeringen i proposition 2001/02:10 redovisat vilka
åtgärder som behövs för att kunna organisera ett
antal ytterligare förband samt att den materiel som
behövs för detta ändamål finns reserverad och
förrådsställd. Utskottet ansåg att om en avveckling
av sådan materiel är motiverad får regeringen
återkomma till riksdagen med förslag om förändrade
operativa krav och förbandsutveckling.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen lämnar regeringen en redovisning av
vissa frågor som rör Försvarsmaktens
anpassningsförmåga. Särskilt behandlas
Försvarsmaktens tillväxtförmåga på medellång sikt
(inom fem år efter regeringens beslut) och hur denna
skall kunna möjliggöras bl.a. genom s.k. materiella
mobiliseringsenheter (MME). Redovisningen lämnas mot
bakgrund av vad försvarsutskottet anfört i samband
med behandlingen av budgetpropositionen för 2003
(prop. 2002/03:1, bet. 2002/03:FöU1, rskr.
2002/03:44).

De materiella mobiliseringsenheterna utgör en av
flera komponenter i Försvarsmaktens
anpassningsförmåga. Under vissa förutsättningar har
därmed olika slag av materiel behållits, vilka
tidigare anskaffats för behov i den nu avskaffade
krigsorganisationen. Efter en tidsperiod på upp till
fem år och efter kompletterande åtgärder kan vissa
krigsförband organiseras. Materielen förrådsställs
och underhålls med en begränsad ambitionsnivå.

Regeringen redovisar att materielens modernitet,
tekniska och taktiska användbarhet samt
underhållsläge är varierande och sjunker
allteftersom tiden går. Efterhand som
grundorganisationen förändras och personal lämnar
Försvarsmakten, minskar de praktiska
förutsättningarna för att återställa och använda
materielen.
Motiven för att bestämma om materiel som inte
behövs i insats-organisationen skall behållas i
denna form skall, enligt vad regeringen tidigare
anfört i proposition 2002/03:1, vara av operativ och
ekonomisk art. Utifrån sådana motiv kan man bedöma
om ett materielslag bör behållas eller inte. De
överväganden som behöver göras sker med beaktande av
andra behov inom Försvarsmakten och tillgängligt
ekonomiskt utrymme.

Allteftersom den militärtekniska och taktiska
utvecklingen fortgår behöver därmed innehållet i de
materiella mobiliseringsenheterna övervägas och
omprövas inom ramen för en begränsad
försvarsekonomi. Även om den kortsiktiga besparingen
av att avveckla vissa materielslag kan vara
begränsad, bl.a. beroende på de avvecklingskostnader
som är förknippade med åtgärden, kan - enligt
regeringen - besparingarna på längre sikt bli
betydande.

Som ett led i den fortlöpande anpassningsplaneringen
uppdrog regeringen till Försvarsmakten att i
budgetunderlaget för 2003 överväga det nuvarande
innehållet i de materiella mobiliseringsenheterna.
Försvarsmakten föreslog härvid att ett antal
materielslag i de materiella mobiliseringsenheterna
borde avvecklas under kommande år, bl.a. äldre
pansarbandvagnar, understöds- och underhållsmateriel
m.m. för markstridsförband, kustartilleripjäser,
transportbåtar, bevakningsbåtar samt
flygbasmateriel.

Materielen i fråga har hittills medfört
möjligheter till att efter kompletterande åtgärder
organisera krigsförband motsvarande bl.a. två
armébrigader, en amfibiebataljon, två
kustartilleribataljoner samt flygbasförband.
Försvarsmakten motiverade sin bedömning med att
viktiga delar av materielen i närtid riskerar att
bli omodern och därmed inte kommer att uppfylla de
operativa krav som kan förutses på det framtida
slagfältet.
Försvarsmaktens bedömning är att materielen, och
den tillväxtförmåga som skulle kunna uppnås med
denna, inte längre är behövlig, ändamålsenlig eller
motiverar de underhållsåtgärder som
förrådshållningen kräver.

Regeringen gör ingen annan bedömning i sak
beträffande de materielslag som Försvarsmakten
föreslår för avveckling. Regeringen anser att den
avveckling som här är aktuell inte föranleder någon
ändring i de krav på operativ förmåga som riksdagen
har beslutat.

Regeringen avser att fortlöpande låta pröva och
vid behov besluta om olika materiella
mobiliseringsenheter bör vidmakthållas alternativt
avvecklas. Detsamma skall vid behov gälla materiel
som befinns övertalig i insatsorganisationens
krigsförband. När materielslag som i dag ingår i de
materiella mobiliseringsenheterna avvecklas, kan
dock nya materielslag komma att tillföras i den takt
som beredskapen i insatsorganisationens förband
differentieras eller organiserade krigsförband
avvecklas. Sådana materiella mobiliseringsenheter
kan även omfatta materiel som levererats under
senare år.
Regeringen avser att informera riksdagen i dessa
frågor, vilket även kan inkludera förslag om
förändringar i insatsorganisationens sammansättning.

Motionens huvudsakliga innehåll

I kommittémotion 2002/03:Fö2 (fp) av Allan Widman
m.fl. pekar motionärerna på att förmågan till
anpassning till en annan framtida hotbild bygger på
att förmågor bibehålls och/eller vidareutvecklas.
Försvarsutskottet har sedan betänkande 1995/96:FöU1
framhållit vikten av att förmågan till långsiktig
anpassning säkerställs och att regeringen håller
riksdagen underrättad om hur arbetet fortlöper.

Den positiva utvecklingen i Sveriges
säkerhetspoltitiska närområde gör att risken är
betydande att fokus alltmer riktas mot närtida
behov. Den långsiktiga anpassningsförmågan riskerar
att framstå som allt mindre angelägen att ägna tid
och resurser åt. Detta förhållande, menar
motionärerna, medför en ökad uppmärksamhet på frågor
som rör förmågan till långsiktig anpassning.

Regeringens skrivelse framstår som svävande i
beskrivningen av vilka förband som inte kommer att
kunna sättas upp som en följd av den nu aktuella
materielavvecklingen och vilka konsekvenser det får
för landets försvarsförmåga i olika tidsperspektiv.

Att en avveckling av materiel till bl.a. två
armébrigader får betydelse för den operativ förmågan
framstår för motionärerna som uppenbart. Det saknas
även uppgifter om kostnaderna för att avveckla
materielen.
Motionärerna pekar på att det i Riksdagens
revisorers rapport av den 6 mars 2003, Skänka,
slänga eller sälja, uttrycks farhågor för att
avvecklingen går så snabbt och att den leder till
slöseri med skattebetalarnas resurser. Enligt
Försvarsmaktens årsredovisning för år 2002 uppgår
kostnaderna för materielavveckling till drygt 600
miljoner kronor, vilket motionärerna anser
anmärkningsvärt. En fortsatt materielavveckling bör
förutsätta bättre beslutsunderlag. Därför bör
riksdagen uppdra åt regeringen att återkomma med ett
ur ekonomisk och försvarspolitisk synpunkt bättre
beslutsunderlag (yrkande 1).
Mycket talar enligt motionärerna för att problemen
med materielavvecklingen hänger samman med det
pressade tidsschemat och att tidsfristen år 2004
medför en risk för att detta inte kan genomföras
under ordnade och ekonomiska former. Därför bör
riksdagen uppdra åt regeringen att återkomma med
förslag till en ny tidsplan för fortsatt avveckling
av övertalig materiel (yrkande 2).

Utskottets överväganden

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat frågan
om att på meddellång sikt kunna organisera fler
krigsförband än de förband som riksdagen har
beslutat successivt skall sättas upp. För att skapa
förutsättningar för detta har Försvarsmakten
behållit organisations- och effektbestämmande
materiel i s.k. materiella mobiliseringsenheter.
Genom denna ordning kan Försvarsmakten organisera
bl.a. ytterligare två armébrigader jämte understöds-
och underhållsförband, en amfibiebataljon, två
kustartilleribataljoner, två ubåtar samt
flygbasförband m.m.
I budgetpropositionen för år 2003 aviserade
regeringen att den kan komma att besluta om en
avveckling av materielen i dessa
mobiliseringsenheter. Regeringen vill undvika att
det binds resurser i olika avseenden för en
tillväxtförmåga som inte numera är operativt
motiverat.
Utskottet delade i betänkande 2002/03:FöU1 Försvar
och beredskap mot sårbarhet - budget för år 2003
regeringens principiella uppfattning. Utskottet
ansåg i likhet med regeringen att resurser inte bör
bindas upp för en tillväxtförmåga som inte längre är
motiverad. Utskottet framhöll emellertid att om en
sådan avveckling enligt regeringens mening är
motiverad, får regeringen återkomma till riksdagen
med förslag om förändrade operativa krav och
förbandsutveckling.

Regeringen redogör i skrivelsen för vilken materiel
som nu bör kunna avvecklas och vilka krigsförband
som därmed inte längre kommer att kunna organiseras
på meddellång sikt. Till grund för regeringens
ställningstagande ligger ett förslag som
Försvarsmakten ingivit. Regeringen delar
Försvarsmaktens uppfattning i frågan. Regeringen
framhåller att en avveckling av den materiel som nu
är i fråga inte leder till något behov av att ändra
de krav på operativ förmåga som riksdagen beslutat.

Utskottet delar regeringens principiella uppfattning
att det är rimligt att avveckla materiel som
efterhand kommit att bli omodern och som inte bedöms
komma att fylla de krav som kan förutses i en
framtida krigföring. Kostnaderna för att underhålla
och förrådshålla materielen och för att vidmakthålla
personalens kompetens bedöms inte stå i proportion
till den operativa effekt som dessa krigsförband kan
komma att ha först efter en femårig
uppbyggnadsperiod.

Mot bakgrund av det gynnsamma säkerhetspolitiska
läge som Sverige befinner sig i är det enligt
utskottets mening rimligt att den minskade operativa
effekt som det innebär att inte längre kunna
organisera två armébrigader jämte understöds- och
underhållsförband, en amfibiebataljon, två
kustartilleribataljoner, två ubåtar samt
flygbasförband m.m. kan accepteras. Det synes nu
viktigare att kunna använda de frigjorda medlen
t.ex. till en ökad utbildnings- och
övningsverksamhet för att på så sätt höja den
operativa effekten av de krigsförband som kan
behövas i ett mer kortsiktigt perspektiv.

En förutsättning för att detta skall förverkligas
är dock att materielen avvecklas kostnadseffektivt,
och under rimliga tidsförhållanden, och att
kostnaderna för detta vägs mot andra åtgärder; ett
synsätt som utskottet anser ligger i linje med vad
som eftersträvas i motion 2002/03:Fö2 (fp). Under
alla förhållanden torde besparingar åstadkommas
genom att materielen inte behöver underhållas och
personal utbildas. Utskottet anser dock inte att
riksdagen nu behöver inhämta ytterligare
beslutsunderlag eller en ny tidsplan i den frågan.
Det bör ankomma på regeringen och Försvarsmakten att
förverkliga avvecklingen på det sätt utskottet
uttalat sig för. Utskottet räknar med att mer samlat
återkomma till frågan hur avvecklingen av
Försvarsmaktens övertaliga materiel genomförts mot
bakgrund av det granskningsarbete som gjorts av
Riksdagens revisorer. Därför behöver inte motionen
bifallas.
Utskottet vill i likhet med sin uppfattning under
hösten år 2002 framhålla att om en ytterligare
avveckling av s.k. materiella mobiliseringsenheter
även framdeles är motiverad, skall regeringen
återkomma till riksdagen med en redovisning av
detta. Redovisningen skall tydligt visa att det
under denna period inte föreligger något behov av
aktuellt förband eller aktuell materiel, även inom
ramen för förändrade uppgifter, för att en
avveckling skall få ske.
Mot bakgrund av vad utskottet ovan anfört anser
utskottet att skrivelsen kan läggas till
handlingarna. Utskottet avstyrker motion
2002/003:Fö2 yrkandena 1 och 2.
Reservationen

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservation. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

Nytt beslutsunderlag och ny tidsplan för
avveckling av materiel (punkt 2) (fp)

av Allan Widman (fp) och Eva Flyborg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservationen. Därmed
bifalls motion 2002/03:FöU2.

Ställningstagande

Folkpartiet liberalerna anser att den pågående
materielavvecklingen inom Försvarsmakten
aktualiserar ett antal frågor. Regeringens skrivelse
2002/03:48 framstår som svävande i beskrivningen av
vilka förband som inte kommer att sättas upp till
följd av den aktuella materielavvecklingen, liksom
beträffande vilka konsekvenser detta får för landets
försvarsförmåga i olika tidsperspektiv. Dessutom
saknas en redovisning av kostnader för
materielavvecklingen, liksom uppgifter om
alternativkostnaden, dvs. vad som är kostnaden för
att under viss tid vidmakthålla materiel av vikt för
anpassningsförmågan.

Folkpartiet liberalerna menar, liksom Riksdagens
revisorer, att den hastiga avvecklingen av materiel
ökar risken för slöseri med skattemedel. Med
hänvisning till detta och vad som anförs i motion
2002/03:Fö2 anser Folkpartiet liberalerna att
regeringen bör återkomma till riksdagen med ett ur
ekonomisk och försvarspolitisk synpunkt fullgott
beslutsunderlag.
Riksdagens revisorer påtalar även att
avvecklingsarbetet påbörjats sent och att problemen
med materielavvecklingen hänger samman med ett
pressat tidsschema. Tidsfristen, senast 2004,
innebär en risk för att arbetet inte kan genomföras
under ordnade och ekonomiskt effektiva former.
Enbart under 2002 uppgick kostnaderna för
materielavvecklingen inom Försvarsmakten till 639
miljoner kronor. Folkpartiet liberalerna anser att
regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag
till ny tidsplan för fortsatt avveckling.
Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Följdmotionen

2002/03:Fö2 av Allan Widman m.fl. (fp):

1. Riksdagen begär att regeringen återkommer med ett
ur ekonomisk och försvarspolitisk synpunkt fullgott
beslutsunderlag.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag till ny tidsplan för fortsatt avveckling.