Finansutskottets betänkande
2002/03:FIU22
Utvärdering av statens upplåning och skuldförvaltning 1998-2002
Sammanfattning
Regeringen ska senast den 25 april varje år lämna en utvärdering av
statsskuldsförvaltningen till riksdagen. Utvärderingen lämnas i form
av en skrivelse. I årets skrivelse behandlas regeringens riktlinjer
för statsskuldens förvaltning åren 1999-2002 samt Riksgäldskontorets
upplåning och skuldförvaltning under budgetåren 1998-2002.
Utvärderingen av skuldförvaltningen görs på tre nivåer: regeringens
riktlinjer, Riksgäldskontorets strategiska beslut om delmål och
riktlinjer för den operativa förvaltningen samt kontorets operativa
förvaltning av statsskulden.
Utskottet koncentrerar sin utvärdering av regeringens riktlinjer för
1999-2002 till de delar som bedöms som mest intressanta. Regeringens
ställningstagande i riktlinjerna för 2002 att reducera valutaskuldens
andel av statsskulden har hittills inte uppfyllts. De avsteg som
gjorts från den ursprungliga amorteringsplanen har motiverats av de
kostnadsskäl som följer av den svaga kronkursen under slutet av 2001
och inledningen av 2002.
I riktlinjerna för 2000 angavs att riktvärdet för genomsnittlig löptid
i den nominella kron- och valutaskulden skulle reduceras från 3,0 år
till 2,7 år vid utgången av 2000. Kostnadsbesparingar på grund av den
reducerade löptiden beräknas till totalt 1,6 miljarder kronor för de
senaste tre åren. Det siffermässiga resultatet bör dock tolkas med
försiktighet, eftersom det inte beaktar effekten på risknivån.
Utskottet har utifrån vad som redovisats i skrivelsen och med de
förbehåll som utskottet här gjort beträffande möjligheterna att på
nuvarande stadium göra en långsiktig utvärdering inte några erinringar
mot regeringens beslut om riktlinjer för statsskuldsförvaltningen.
Riksgäldskontoret valde att avvika från riktmärket för amorteringen av
valutaskulden under 2002. De uppskjutna amorteringarna uppgår till
nästan 15 miljarder kronor. Riksgäldskontorets motiv och bedömningar i
besluten förefaller välgrundade.
Resultatet för den reala upplåningen uppgick till 7,1 miljarder kronor
för 1998-2002. För 2002 uppgick resultatet till 1,1 miljarder kronor.
Resultatet framöver är kopplat till utvecklingen i inflationen och
till i vilken grad Riksbanken framdeles är framgångsrik i att uppnå
inflationsmålet.
Riksgäldskontorets låneverksamhet i nominella kronor förefaller ha
varit framgångsrik med fulltecknade emissioner, stora budvolymer och
små ränteskillnader i de accepterade buden. Även resultatet i
hushållsupplåningen har varit gott, drygt 1 miljard kronor för den
senaste femårsperioden. Samtliga låneinstrument uppvisar positivt
resultat för utvärderingsperioden. Det kvantitativa målet för
upplåningen från hushållen kan anses vara uppfyllt. För 2002 uppgick
kostnadsbesparingen i upplåningen via Riksgäldsspar till 10 miljoner
kronor, samma besparing som för 2001. Sparformen uppvisar sammantaget
för första gången ett litet överskott över utvärderingsperioden.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det är angeläget att
Riksgäldsspar utvecklas till en attraktiv sparform, inte minst för att
kunna uppnå målet om största möjliga kostnadsbesparing i förhållande
till alternativa upplåningsformer på penning- och
obligationsmarknaden. Utskottet motsätter sig således förslaget i
motion Fi28 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) att avveckla Riksgäldsspar
varför motionen avstyrks av utskottet.
Riksgäldskontorets operativa hantering inom ramen för målen bedöms av
regeringen ha bidragit till mer likvida och effektiva nominella och
reala statspappersmarknader. Regeringen bedömer därför att målen för
verksamheterna inom den nominella skulden och marknadsvården har
uppfyllts. Utskottet gör ingen annan bedömning.
Utskottet vill i likhet med tidigare år framhålla att utvärderingen
begränsas i vissa delar av att det förflutit alltför kort tid för att
mer bestämda slutsatser ska kunna dras. Utskottets helhetsintryck av
verksamheten ger ingen anledning till kritik mot Riksgäldskontoret och
de resultat som uppnåtts. Utskottet finner därför liksom regeringen
att Riksgäldskontoret förvaltat skulden i enlighet med det
övergripande målet för statsskuldsförvaltningen.
En reservation (m, fp, kd) har fogats till betänkandet.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Regeringens beslut om riktlinjer för statens upplåning och
skuldförvaltning
Riksdagen godkänner vad utskottet anför om regeringens
beslut om riktlinjer för statens upplåning och skuldförvaltning.
Därmed lägger riksdagen skrivelse 2002/03:104 i denna del till
handlingarna.
2. Riksgäldskontorets strategiska beslut och operativa
förvaltning av statsskulden
Riksdagen godkänner vad utskottet anför om
Riksgäldskontorets beslut om riktlinjer för statens upplåning och
skuldförvaltning.Därmed avslår riksdagen motion 2002/03:Fi28 och
lägger skrivelse 2002/03:104 i denna del till handlingarna.
Reservation (m, fp, kd)
Stockholm den 27 maj 2003
På finansutskottets vägnar
Sven-Erik Österberg
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Sven-Erik Österberg (s),
Fredrik Reinfeldt (m), Karin Pilsäter (fp), Sonia Karlsson (s), Mats
Odell (kd), Lars Bäckström (v), Agneta Ringman (s), Gunnar Axén (m),
Tommy Waidelich (s), Christer Nylander (fp), Lena Ek (c), Hans Hoff
(s), Tomas Högström (m), Agneta Gille (s), Bo Bernhardsson (s), Per-
Olof Svensson (s) och Mikael Johansson (mp).
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
Regeringen ska senast den 25 april varje år lämna en utvärdering av
statsskuldsförvaltningen till riksdagen. Utvärderingen lämnas i form
av en skrivelse. I årets skrivelse behandlas regeringens riktlinjer
för statsskuldens förvaltning åren 1999-2002 samt Riksgäldskontorets
upplåning och skuldförvaltning under budgetåren 1998-2002.
Utvärderingen av skuldförvaltningen görs på tre nivåer: regeringens
riktlinjer, Riksgäldskontorets strategiska beslut om delmål och
riktlinjer för den operativa förvaltningen samt kontorets operativa
förvaltning av statsskulden.
En motion har väckts i ärendet.
Bakgrund
Mål och ansvarsfördelning för statsskuldspolitiken
Målet för statsskuldspolitiken, som riksdagen formulerade 1998, är att
statens skuld ska förvaltas så att den långsiktiga kostnaden minimeras
samtidigt som risken i förvaltningen beaktas. Förvaltningen ska ske
inom ramen för de krav som penningpolitiken ställer. Målet är
långsiktigt och regeringen har därför funnit det lämpligt att tillämpa
femåriga rullande utvärderingsperioder. Årets utvärdering omfattar
därför perioden 1998-2002.
Ansvaret för utformningen av statsskuldspolitiken fördelas på följande
sätt.
Regeringen anger riktlinjer för statsskuldens sammansättning,
genomsnittliga löptid och förfalloprofil.
Riksgäldskontorets styrelse ansvarar för att det övergripande målet
och riktlinjerna omsätts i riktmärken och delmål. Det är
Riksgäldskontorets strategiska beslut.
Riksgäldskontoret ansvarar sedan för den operativa förvaltningen.
Utskottets utvärdering är uppdelad på två nivåer: regeringens beslut
om riktlinjer och Riksgäldskontorets strategiska beslut och operativa
förvaltning av statsskulden.
Lånebehovet och statsskulden under budgetåren 1998-2002
En utförlig redovisning över lånebehovets och statsskuldens utveckling
redovisas i skrivelsen på s. 6-11 samt i ett utdrag ur
Riksgäldskontorets årsredovisning för år 2002 som ingår som bilaga
till skrivelsen. Statsskuldens sammansättning åren 1998-2002
sammanfattas i följande tabell.
Tabell 1 Statsskuldens sammansättning fördelat på skuldslag vid
utgången av budgetåren
1998-2002, exklusive och inklusive skuldskötselåtgärder
(miljarder kronor och i procent av total statsskuld)
1998 1999 2000 2001 2002 Andel
av statssskuld
Statsobligationer 686 679 604 519 523
45,1 %
Statsskuldväxlar 226 244 275 251 242
20,8 %
Dagslån 11 0 0 13 5 0,4 %
Premieobligationer 59 54 50 44 41
3,5 %
Riksgäldskonto 6 3 2 1 1
0,1 %
Riksgäldsspar, nominellt 5 6 7 11
15 1,3 %
Nominella lån i svenska kronor 992 986 937 838
826 71,2 %
Nominella lån svenska kr. inkl. skuldskötsel 920 874
801 676 661 56,5 %
Realobligationer 94 97 101 94 135
11,6 %
Riksgäldsspar, realt 1 1 1 1 1
0,1 %
Reala lån i svenska kronor 94 98 102 95
136 11,7 %
Lån i utländsk valuta 363 291 241 223 198
17,1 %
Lån i utländsk valuta, inkl. skuldskötsel 448 402 392
404 373 31,8 %
Statsskuld, exkl. skuldskötsel 1 449 1 374 1 281 1 157
1 160 100 %
Statsskuld, inkl. skuldskötsel 1 462 1 373 1 295 1 176
1 170 100 %
Källa: Riksgäldskontoret
Anm.: Skuld i utländsk valuta är värderad till valutakurser vid
respektive årsslut. Detta gäller även skuldbytesavtalen.
Utskottets överväganden
Regeringens beslut om riktlinjer för statens upplåning och
skuldförvaltning
Utskottets förslag i korthet
Utskottet har utifrån vad som redovisats i skrivelsen och med de
förbehåll som utskottet här gjort beträffande möjligheterna att på
nuvarande stadium göra en långsiktig utvärdering inte några erinringar
mot regeringens beslut om riktlinjer för statsskuldsförvaltningen.
Skrivelsen
Regeringens beslut om riktlinjer
Regeringens beslut om riktlinjer för statsskuldsförvaltningen 2002
sammanfattas nedan:
Ett flerårigt tidsperspektiv anlades i syfte att skapa förutsättningar
för långsiktighet och förutsägbarhet i statsskuldspolitiken. Beslutet
omfattar 2002-2004, men riktlinjerna för 2003 och 2004 betraktas som
preliminära.
Den långsiktiga inriktningen är att valutaskuldens andel av
statsskulden ska minska och andelen kronskuld öka.
Valutaskulden ska amorteras med 15 miljarder kronor 2002 med möjlighet
att avvika 15 miljarder kronor uppåt eller nedåt.
Kostnader och risk ska vägas in i strategiska beslut om
amorteringstakten.
Riksgäldskontoret ges möjlighet att välja andra motparter än
Riksbanken vid växling av utländsk valuta mot svenska kronor.
Andelen reallån i statsskulden ska långsiktigt öka.
Den del av finansieringsbehovet som inte täcks av real upplåning och
lån i utländsk valuta ska täckas med nominella lån i kronor.
Den genomsnittliga durationen i den nominella kron- och valutaskulden
ska vara 2,7 år för perioden 2002-2004 med möjlighet att avvika 0,3 år
uppåt eller nedåt.
En spridd förfalloprofil ska eftersträvas i statsskulden. Upplåningen
ska inriktas mot att inte mer än 25 % av skulden förfaller inom de
närmaste tolv månaderna.
Uppföljning av regeringens beslut om riktlinjer
Valutaskuldens andel av statsskulden
Andelen upplåning i utländsk valuta växte snabbt under första halvan
av 1990-talet, från under 10 % till knappt 29 % av statsskulden
budgetåret 1994/95. Därefter har andelen legat runt 30 % av
statsskulden. I slutet av 2002 uppgick skulden i utländsk valuta till
373 miljarder kronor, vilket motsvarar 32 % av statsskuldens värde.
Den minskade valutaskulden mellan 2001och 2002 förklaras främst av
kronförstärkningen under 2002. Som framgår av följande tabell var
andelen lån i utländsk valuta 2002 alltjämt högre än under åren 1998-
2000.
Tabell 2 Statsskuldens sammansättning inklusive skuldskötselåtgärder
vid utgången av
respektive budgetår 1998-2002
(miljarder kronor och i procent av statsskuld)
1998 1999 2000 2001 2002
Nom. lån i svenska kronor 920 874 801 676
661
Nom. lån i svenska kronor, andel 63 % 64 % 62 % 58 %
56 %
Reala lån i svenska kronor 94 98 102 95
136
Reala lån i svenska kronor, andel 6 % 7 % 8 %
8 % 12 %
Lån i utländsk valuta, inkl. skuldskötsel 448 402 392
404 373
Lån i utländsk valuta, andel 31 % 29 % 30 % 34 %
32 %
Statsskuld, inkl. skuldskötsel 1 462 1 373 1 295 1 176
1 170
Statsskuld, exkl. skuldskötsel 1 449 1 374 1 281 1 157
1 160
Källa: Riksgäldskontoret
Anm.: Skuld i utländsk valuta (inklusive skuldbytesavtal) är
omvärderad till valutakurser vid respektive årsslut.
Valutaamorteringen
I riktlinjerna för 2002 gavs Riksgäldskontoret möjlighet att i princip
avstå från amorteringar på valutaskulden om kronan skulle förbli svag
under året. I december 2001 beslutade Riksgäldskontoret att utnyttja
flexibiliteten nedåt och sikta på en amortering på maximalt 5
miljarder kronor. Kronan bedömdes som omotiverat svag, och därför
ansågs det vara kostnadsmässigt motiverat att tills vidare avstå från
att amortera på valutaskulden. Utfallet för 2002 visade att
amorteringen på valutaskulden uppgick till 1 miljard kronor.
Trots att amorteringarna under 2002 i princip uteblev minskade
valutaskuldens värde med 31 miljarder kronor under året (inklusive
skuldskötselåtgärder). Förändringen förklaras nästan uteslutande av
att kronans värde stärktes under 2002.
Andelen reallån
Som framgår av tabell 2 ökade stocken realobligationer kraftigt till
135 miljarder kronor 2002. Merparten av ökningen förklaras av
överföringen av kontoinnehav hos Riksgäldskontoret till
statspappersmarknaden för Kärnavfallsfondens och
Premiepensionsmyndighetens räkning. Till följd av starkare efterfrågan
på reala placeringar ökade även emissionsvolymen under 2002. Andelen
realobligationer uppgick i slutet av året till närmare 12 % av
statsskulden - att jämföra med 6 % för 1998.
Den genomsnittliga durationen
Under 2002 valde Riksgäldskontoret att inte avvika från riktvärdet.
Riksgäldskontorets analys, som bygger på antagandet om en i genomsnitt
positivt lutande avkastningskurva, visar att man runt målet på 2,7 år
får en rimlig avvägning mellan kostnad och risk.
Spridd förfalloprofil
Låneplaneringen och skuldförvaltningen ska inriktas så att inte mer än
25 % av skulden förfaller inom de närmaste tolv månaderna.
Förändringen genomfördes för att undvika att Riksgäldskontoret skulle
kunna tvingas vidta kostsamma åtgärder vid kortsiktiga svängningar i
förfalloprofilen. Andelen lån med förfall inom tolv månader har under
2002 genomgående varit något större än 25 %, i genomsnitt 27 %.
Statsskuldväxelstocken har varit stor i förhållande till
obligationsstocken.
Regeringens bedömning av regeringens beslut om riktlinjer
Utvärderingen av regeringens riktlinjer för 1999-2002 koncentreras
dels till beslutet för 2001 att reducera valutaskuldens andel av
statsskulden, dels till beslutet för 2000 att sänka riktvärdet för den
genomsnittliga löptiden i den nominella skulden. Dessutom utvärderas
beslutet att inför 2002 förändra riktlinjen för skuldens
förfalloprofil.
Regeringens ställningstagande i riktlinjerna för 2001 att reducera
valutaskuldens andel av statsskulden har hittills inte uppfyllts. De
avsteg som gjorts från den ursprungliga amorteringsplanen har
motiverats av kostnadsskäl i och med den svaga kronkursen under slutet
av 2001 och inledningen av 2002.
I riktlinjerna för 2000 angavs att riktvärdet för genomsnittlig löptid
i den nominella kron- och valutaskulden skulle reduceras från 3,0 år
till 2,7 år vid utgången av 2000. Kostnadsbesparingar på grund av den
reducerade löptiden beräknas till totalt 1,6 miljarder kronor för de
senaste tre åren. Resultatet bör dock tolkas med försiktighet, och en
djupare utvärdering bör anstå tills en längre utvärderingsperiod
föreligger.
Inför 2002 ändrades riktlinjen för statsskuldens förfalloprofil i och
med att skrivningen om att högst 30 % av skulden får förfalla inom de
närmaste tolv månaderna slopades. Förändringen bedöms som väl
motiverad utifrån det övergripande målet för statsskuldspolitiken
genom att den gör att Riksgäldskontoret kan undvika kostsamma
kortsiktiga transaktioner utan nämnvärd effekt på risknivån.
Regeringen anser att beslutet om riktlinjer för 1999-2002 kan anses ha
fattats i enlighet med det övergripande målet.
Utskottets ställningstagande
Skrivelsens utformning
Utskottet har vid några tidigare tillfällen tagit upp frågan om
utformningen av och presentationen av innehållet i skrivelsen om
statsskuldspolitiken. Utskottet har därvid konstaterat att
utvärderingen i skrivelsen inte genomgående är lättillgänglig. Den är
mycket tekniskt inriktad och innehåller mängder av avancerade
finansiella begrepp. Vissa förbättringar och förtydliganden har
genomförts. Några fördjupningsrutor har införts. En skrivelse till
riksdagen om förvaltningen av statsskulden måste så långt möjligt ha
en utformning som en intresserad allmänhet kan tillgodogöra sig och
där flertalet inte kan förutsättas vara förtrogna med de olika
skuldtekniska begreppen. I riktlinjer för statsskuldpolitiken som
vänder sig till Riksgäldskontoret och andra marknadsaktörer är
möjligen kraven andra. Utskottet anser alltjämt att redovisningen till
riksdagen bör kunna göras mer pedagogisk och tydlig utan avkall på
kvalitet. Strävan bör vara att även den intresserade allmänheten ska
kunna tillgodogöra sig innehållet och kunna bilda sig en uppfattning
om resultatet.
Valutaskulden
Utskottet ser det som värdefullt att regeringen nu har redovisat ett
flerårigt perspektiv på riktlinjerna för statsskuldsförvaltningen. De
av regeringen beslutade riktlinjerna omfattar perioden 2002-2004. Det
bör skapa förutsättningar för långsiktighet och förutsägbarhet i
statsskuldspolitiken. Det ligger också i linje med utskottets syn på
hur utvärderingen bör ses. Utskottet delar regeringens uppfattning att
valutaskuldens andel långsiktigt ska minska. De kostnadsmässiga skälen
för valutaupplåning är inte lika starka som tidigare samtidigt som
riskerna med en stor valutaskuld blivit tydligare. Regeringen bedömde
att det fanns en risk att kronan skulle ligga kvar på en svag nivå
2002 och att amorteringen av valutaskulden därför skulle bli kostsam.
Regeringen valde därför att begränsa amorteringstakten till 15
miljarder kronor 2002. Riksgäldskontoret gavs en möjlighet att avvika
uppåt eller nedåt med 15 miljarder. Den långsiktiga amorteringstakten
angavs till något högre, 25 miljarder kronor. Riksgäldskontoret
bedömde att kronan var omotiverat svag och ansåg det därför
kostnadsmässigt motiverat att dra ned på amorteringstakten ytterligare
till lägre än 5 miljarder. Utfallet visade sig bli en amortering på
endast 1 miljard kronor.
Trots att amorteringarna i princip uteblev minskade valutaskuldens
andel av statsskulden från 34 % 2001 till 32 % 2002. Förändringen
förklaras nästan uteslutande av att kronans värde stärktes under 2002.
Valutaskuldens andel är därmed trots nedgången 2002 fortfarande högre
än för fem år sedan. Utskottet måste således konstatera att regeringen
inte uppnått målet att långsiktigt minska valutaskuldens andel av
statsskulden. Till följd av beslutet att skjuta på amorteringarna
återstår en större valutaskuld, vilket innebär att förvaltningen är
utsatt för en större risk än om amorteringarna hade gjorts enligt den
tänkta planen. Utskottet har dock viss förståelse för att
amorteringstakten hållits nere av kostnadsskäl.
Genomsnittlig löptid
I riktlinjerna för 2000 angavs att riktvärdet för genomsnittlig löptid
i den nominella kron- och valutaskulden skulle reduceras från 3,0 år
till 2,7 år vid utgången av 2000. Som redovisats tidigare innebar den
reducerade löptiden kostnadsbesparingar som kan beräknas till totalt
1,6 miljarder kronor för de senaste tre åren. Utskottet vill dock
framhålla att om man i utgångsläget har en positivt lutande
avkastningskurva, dvs. att räntorna är högre ju längre löptiden är,
kommer alltid en neddragning av skuldens löptid att ge ett positivt
resultat. Denna kostnadsfördel måste vägas mot den ökning av risk som
förkortningen innebär. En större andel av skulden måste refinansieras
varje år, vilket innebär att ränteförändringar får större genomslag på
emissionsräntorna. En mer bestämd slutsats om huruvida detta varit en
framgångsrik strategi eller inte bör således enligt utskottet anstå
tills en längre period kan överblickas.
Förvaltningen av den nominella kronskulden
För huvuddelen av statsskulden, den s.k. kronskulden, har regeringen
inte angett några riktlinjer som är möjliga att utvärdera
kvantitativt. En positionstagning av Riksgäldskontoret med
utgångspunkt i förväntad ränteutveckling anses som oförenlig med
kontorets ställning som dominerande utgivare av låneinstrument. Detta
gör att en utvärdering i kostnadstermer mot exempelvis en jämförbar
riktmärkesportfölj inte låter sig göras. Riksgäldskontoret har - och
numera med instämmande av regeringen - i stället betonat att skuld-
och marknadsvård ska vara den huvudsakliga uppgiften för kontoret. Det
som återstår för kontoret är att genom val av lån, emissionsteknik och
informationsspridning och åtgärder för att effektivisera
andrahandshandeln försöka göra svenska statspapper intressanta att
placera i och på så sätt långsiktigt medverka till att minska
kostnaderna för låneskulden.
Detta må vara riktigt, men det är mycket svårt att bedöma och värdera
ett sådant arbete. Även om man skulle kunna tänka sig att mäta vissa
nyckeltal för hur marknaden fungerar, genom t.ex. enkäter till aktörer
på marknaden, är det är svårt att värdera i vilken utsträckning som
Riksgäldskontorets olika insatser har bidragit till utvecklingen.
Enligt Riksgäldskontorets bedömning vore det mer fruktbart att
utveckla den kvalitativa utvärderingen än att söka ta fram siffersatta
mått med lågt informationsvärde. Utskottet anser mot denna bakgrund
att det kunde vara värdefullt att anlita utomstående experter för att
granska Riksgäldskontorets skuld- och marknadsvård, absolut sett och i
internationell jämförelse, för att på så sätt öka kunskapsnivån om och
i vilken utsträckning det är möjligt att utvärdera förvaltningen av
den nominella kronskulden. Utskottet avser att ta upp frågan med
företrädare för Finansdepartementet och Riksgäldskontoret samt också
göra den till föremål för ett internt utvärderingsprojekt.
Sammanfattning
Utskottet har utifrån vad som redovisats i skrivelsen och med de
förbehåll som utskottet här gjort beträffande möjligheterna att på
nuvarande stadium göra en långsiktig utvärdering inte några erinringar
mot regeringens beslut om riktlinjer för statsskuldsförvaltningen.
Riksgäldskontorets strategiska beslut och operativa förvaltning av
statsskulden
Utskottets förslag i korthet
Utskottet vill i likhet med tidigare år framhålla att utvärderingen
begränsas i vissa delar av att det förflutit alltför kort tid för att
mer bestämda slutsatser ska kunna dras. Utskottets helhetsintryck av
verksamheten ger ingen anledning till kritik mot Riksgäldskontoret och
de resultat som uppnåtts. Utskottet finner därför liksom regeringen
att Riksgäldskontoret förvaltat skulden i enlighet med det
övergripande målet för statsskuldsförvaltningen. Motion om avskaffande
av Riksgäldsspar avstyrks av utskottet.
Jämför reservation (m, fp, kd).
Skrivelsen
Riksgäldskontorets verksamhet utvärderas på två nivåer, dels de
strategiska beslut som fattas av kontorets styrelse, dels den
operativa förvaltning som kontoret bedriver.
Utvärdering av Riksgäldskontorets strategiska beslut
Fördelning på skuldslag
Riksgäldskontorets beslut
Inom ramen för riktlinjerna har Riksgäldskontoret möjlighet till
strategiska beslut om fördelningen av statsskulden mellan olika
skuldslag, dels via amorteringsmandatet, dels via riktlinjerna för den
reala upplåningen. Resterande upplåningsbehov täcks genom nominell
kronupplåning.
Riktmärket för valutaamorteringen 2002 var 15 miljarder kronor med en
tillåten avvikelse på 15 miljarder kronor uppåt eller nedåt. Utfallet
för 2002 visar att amorteringarna på valutaskulden uppgick till 1
miljard kronor.
Riksgäldskontoret ansåg det kostnadsmässigt riktigt att under 2002
tills vidare avstå från en större del av amorteringarna eftersom
kronan vid beslutstillfället bedömdes som omotiverat svag.
Regeringens bedömning
Regeringen anser att det amorteringsbeslut som Riksgäldskontoret
fattat under 2002 förefaller rimligt och välgrundat.
Riksgäldskontorets bedömning om kronkursens utveckling har infriats.
Kronan har stärkts under 2002 och även fortsatt att stärkas under
inledningen av 2003. Riksgäldskontorets intention att sänka
kostnaderna i skuldförvaltningen har därmed varit lyckosam.
Fram till dess att en slutlig utvärdering av amorteringsbeslutet kan
ske, bör de ackumulerade positionerna följas löpande och grunderna för
beslut om att under ett visst år avvika från amorteringsriktmärket
bedömas. I praktiken blir de perioder som tillämpas i utvärderingen
gränssättande för utvärderingen, dvs. en slutlig bedömning av beslutet
bör ske senast efter fem år.
Duration för den nominella skulden
Riksgäldskontorets beslut
Liksom tidigare år valde Riksgäldskontoret att under 2002 tillämpa
skilda löptider i de nominella skuldslagen. Den nominella skuldens
sammanvägda duration på 2,7 år uppnåddes genom att durationsmålet för
kronskulden sattes till 2,9 år och för valutaskulden till 2,3 år.
Riksgäldskontoret tilläts, liksom tidigare år, avvika från angivna
riktvärden med maximalt 0,3 år uppåt eller nedåt. Att ha en något
längre duration i kronskulden gör det möjligt att emittera en större
andel obligationer i långa löptider. På detta sätt främjas
likviditeten i obligationsmarknaden.
Regeringens bedömning
Regeringen har inget att anföra mot Riksgäldskontorets beslut att inte
avvika från riktvärdet för den genomsnittliga durationen. Det har i
tidigare analyser visat sig svårt att finna kvantitativt hållbara skäl
för en delad duration. Kvantitativa modellberäkningar baserade på
marknadsdata för 2002 bekräftar denna uppfattning. Beräkningarna tyder
på att kostnadsbesparingen av en differentierad duration har en i
sammanhanget liten betydelse.
Regeringen anser att det finns kvalitativa skäl som talar för en skild
duration. Dessa skäl har sitt ursprung i vården av
statspappersmarknaden och bedöms vara minst lika viktiga som
kostnadsargumentet. Dessutom är det så att Riksgäldskontorets strävan
att upprätthålla en likvid obligationsmarknad i förlängningen bör ge
lägre räntekostnader för statsskulden. Riksgäldskontorets strategi med
olika duration för kron- och valutaskulden för åren 1999-2002 kan
därmed anses motiverad.
Regeringen har noterat att durationen i kronskulden, för andra året i
rad, varit låg. Under 2002 låg durationen under varje enskild månad i
den nedre delen av intervallet för durationsriktvärdet. Detta
indikerar att den låga durationen inte enbart var en följd av ett
oväntat stort lånebehov. Regeringen anser att Riksgäldskontoret
framöver bör vidta åtgärder för att undvika att hamna i en situation
där durationen under så långa perioder ligger under, eller över,
riktvärdet.
Valutasammansättning
Riksgäldskontorets beslut
Riktmärket för valutaskulden har traditionellt utformats i syfte att
minimera risken för fluktuationer i valutaskuldens värde mätt i
svenska kronor till följd av variationer mellan i skulden ingående
valutor. Riksgäldskontoret har valt att i två fall frångå denna
riskminimeringsstrategi, dels genom att öka andelen skuld i
schweizerfranc i valutariktmärket, dels genom att ta en strategisk
valutaposition i amerikanska dollar.
Inför 2000 ökades andelen skuld i schweizerfranc (CHF) permanent med 5
procentenheter (från 4 till 9 procentenheter) i valutariktmärket.
Ändringen motsvarade ett absolut belopp på ca 20 miljarder kronor.
Förändringen baserades på bedömningen att skuld i CHF till följd av
den systematiskt låga räntenivån i Schweiz långsiktigt skulle ge en
lägre kostnad än motsvarande skuld i euro, samtidigt som risken endast
skulle öka marginellt. Analysen var i stort sett tillbakablickande och
det konstaterades att det under de senaste 20 åren varit billigare att
låna i CHF än i övriga europeiska valutor under ca 80 % av tiden.
Ökningen av andelen CHF gav ett nettoresultat för året som slutade på
noll. Bakom nollresultatet döljer sig en besparing på ca 400 miljoner
kronor till följd av lägre räntekostnader. De lägre räntekostnaderna
har dock motverkats av en förstärkning av CHF. Sammantaget har
omviktningen till fördel för skuld i CHF inneburit en kostnadsökning
på ca 1 miljard kronor under den senaste treårsperioden.
I slutet på december 2000 beslutade Riksgäldskontoret att ta en
strategisk valutaposition genom att öka andelen skuld i amerikanska
dollar (USD) med 6 procentenheter (från 14 till 20 procentenheter) på
bekostnad av andelen skuld i euro. Vid tillfället för
positionstagningen bedömdes dollarn vara kraftigt övervärderad mot
euron.
Den strategiska dollarpositionen uppgick till 20 miljarder kronor och
genomfördes till en genomsnittlig EUR/USD-kurs på 0,8970. Under 2002
förstärktes euron i förhållande till dollarn med ca 17 % och
positionens värde ökade kraftigt. Vid två tillfällen, i juni och
september, stängdes sammanlagt en procentenhet av den ursprungliga
positionen med en realiserad vinst på ca 450 miljoner kronor.
Det orealiserade värdet på den kvarstående positionen på 5
procentenheter uppgick vid årsskiftet till ca 3 miljarder kronor.
Under inledningen av 2003 har euron fortsatt att stärkas mot dollarn.
Det har medfört att Riksgäldskontoret stängt sammanlagt hälften av den
strategiska positionen, med ytterligare realiserade vinster som följd.
Regeringens bedömning
Ökningen av andelen schweizerfranc i valutariktmärket, som gjordes
under 2000, har under 2002 gett ett nettoresultat på noll. Regeringen
anser att det fortfarande är alltför tidigt att slutligt utvärdera
beslutet att öka andelen schweizerfranc. Den strategiska
valutapositionen i dollar som togs under 2001 har under 2002
utvecklats i den riktning som avsetts och vinsterna har delvis
realiserats. Den strategiska dollarpositionen är ett exempel på när
Riksgäldskontoret anpassar sin upplåning och skuldförvaltningsstrategi
till rådande marknadsläge. Det är också vad regeringen uppmanat
Riksgäldskontoret att göra.
Marknads- och skuldvård i kronskulden
Riksgäldskontorets beslut
I riktlinjerna för 2001 fastställdes att Riksgäldskontoret inte
förväntas ta räntepositioner i den operativa förvaltningen av den
nominella kronskulden. Den utvärdering i relativa termer gentemot en
riktmärkesportfölj som tidigare tillämpats framstod därmed inte som
meningsfull. Utvärderingen av den nominella upplåningen i svenska
kronor sker i stället primärt i kvalitativa termer och av den skuld-
och marknadsvård som bedrivits. En väl genomförd marknadsvård innebär
enligt årets skrivelse med största sannolikhet stora besparingar i
form av lägre upplåningskostnader. Hög likviditet är viktigt för att
de som investerar i statspapper ska känna sig säkra på att de kommer
att kunna sälja papperen till marknadsmässiga priser i framtiden. Ju
högre likviditet, desto mindre likviditetspremie, vilket betyder lägre
upplåningskostnader för staten.
Inför 2002 beslutade Riksgäldskontorets styrelse om operativa
riktlinjer för att främja marknadsvården.
Under 2002 har Riksgäldskontoret genomfört en övergripande utvärdering
av marknadsvården på den svenska statspappersmarknaden. En särskild
rapport om marknadsvård lämnades till regeringen i samband med att
årsredovisningen för 2002 lämnades in.
Den svenska statspappersmarknaden och Riksgäldskontorets marknadsvård
står sig enligt rapporten väl i en internationell jämförelse med
motsvarigheter i andra europeiska länder. Även marknadsaktörerna ger
Riksgäldskontorets marknadsvård gott betyg. Den svenska
statspappersmarknaden anses ha hög likviditet relativt sin storlek.
Regeringens bedömning
Regeringen anger i skrivelsen att som dominerande emittent på den
svenska marknaden är det viktigt att Riksgäldskontoret agerar
långsiktigt och förutsägbart. Upplåningsstrategin ska vara känd på
marknaden. På så sätt ökar förutsättningarna för hög likviditet och
låg refinansieringsrisk i upplåningen.
Regeringen anser att de mål som satts upp för marknads- och
skuldvården är rimliga och med bäring på att pressa de absoluta
lånekostnaderna för statsskulden. Regeringen konstaterar även att den
svenska statspappersmarknaden och Riksgäldskontorets marknadsvård står
sig väl i en jämförelse med motsvarigheter i andra europeiska länder.
Statsskuldens förfalloprofil
Riksgäldskontorets beslut
Att minska risken för att stora volymer måste refinansieras vid en
tidpunkt då ränteläget är ofördelaktigt är en naturlig del i
Riksgäldskontorets skuldförvaltning. Andelen lån med förfall inom tolv
månader har under 2002 genomgående varit något större än 25 procent, i
genomsnitt 27 procent. Statsskuldväxelstocken har varit stor i
förhållande till obligationsstocken.
Regeringens bedömning
Trots att andelen lån som förföll inom de närmaste tolv månaderna
under 2002 låg något över 25 % anser regeringen att målet är uppnått.
Uppmaningen till Riksgäldskontoret att framöver undvika att under
längre perioder ha en duration som ligger under riktvärdet gäller
emellertid även Riksgäldskontorets styrning av förfalloprofilen.
Utvärdering av Riksgäldskontorets operativa beslut
Upplåning i utländsk valuta
Riksgäldskontorets beslut
Riksgäldskontoret har möjlighet att inom av styrelsen väl definierade
ramar bedriva en aktiv förvaltning av en del av skulden i utländsk
valuta. Den operativa förvaltningen av valutaskulden är, till skillnad
från den nominella kronskulden, inriktad på aktivt positionstagande
gentemot riktmärket. Positioneringen baseras i huvudsak på
överväganden dels om förväntad ränteutveckling, dels om förväntad
valutautveckling.
Riksgäldskontorets operativa förvaltning av valutaskulden gav för 2002
för första gången sedan 1998 ett positivt resultat, 392 miljoner
kronor. Jämfört med 2001 är det en förbättring med 470 miljoner
kronor. Det positiva resultatet kommer uteslutande från
valutapositioner, 470 miljoner kronor.
Räntepositionerna gav ett svagt negativt resultat, minus 78 miljoner
kronor. Positionerna har baserats på tron att de europeiska räntorna
ska falla och att räntorna i USA åter ska komma upp på en nivå som
ligger över de europeiska. Den första delen av strategin har varit
framgångsrik medan den andra delen gav ett negativt resultat.
Sammantaget uppgick resultatet i den operativa valutaförvaltningen
till minus 0,2 miljarder kronor för 1998-2002. Sett över hela
utvärderingsperioden har räntepositionerna genererat ett positivt
resultat medan valutapositionerna har gett upphov till ett negativt
resultat.
I syfte att sprida riskerna i förvaltningen samt för att få
ytterligare referenspunkter för en bedömning av måluppfyllelsen i den
aktiva förvaltningen av valutaskulden anlitar Riksgäldskontoret sedan
1992/93 externa förvaltare. Under 2002 var de externa förvaltarna fem
till antalet.
I likhet med Riksgäldskontoret visade samtliga externa förvaltare upp
ett positivt resultat på valutasidan, medan resultaten på räntesidan
varierade. De positiva valutaresultaten kommer främst från
positionstagande i en euroförstärkning mot dollarn. De externa
förvaltare som varit positionerade för fallande räntor under större
delen av året har också klarat sig bra.
Riksgäldskontoret har för utvärderingsperioden i genomsnitt presterat
ett bättre resultat än de externa förvaltarna, -0,07 % respektive -
0,30 % av förvaltad skuld.
Regeringens riktlinjebeslut för 2002 gör det möjligt för
Riksgäldskontoret att fr.o.m. juli 2002 växla valuta direkt på
marknaden i stället för med Riksbanken. Som motiv för att
Riksgäldskontoret gavs möjlighet att växla direkt med andra motparter
än Riksbanken angavs att det tidigare systemet inte var anpassat för
att aktivt hantera amorteringarna av valutaskulden.
De underliggande betalningarna från valutaupplåning, förfall och
räntebetalningar m.m. var ojämnt fördelade över året. Syftet med att
fördela växlingarna jämnt över tiden är att minska risken för att
växelkursen är oförmånlig vid betalningstillfället.
Regeringens bedömning
Riksgäldskontoret har bedrivit en kostnadseffektiv upplåning i
utländsk valuta jämfört med de alternativa låneformer som står till
buds. Målet för den operativa förvaltningen av valutaskulden kan dock,
trots ett positivt resultat under 2002, inte sägas vara uppfyllt.
Övertagandet av valutaväxlingarna från Riksbanken i juli 2002 anser
regeringen fungerade väl av allt att döma.
Upplåning i realobligationer
Riksgäldskontorets beslut
Riksgäldskontoret valde när det gäller den reala upplåningen att inte
avvika från riktlinjerna under 2000-2002. Riksgäldskontorets
tillämpning av riktlinjerna för den reala skulden avgörs på operativ
nivå och utvärderas därför också på operativ nivå.
Efterfrågan på realobligationer ökade kraftigt under 2002. Det ökade
intresset beror bl.a. på nedgången på aktiemarknaden. Ett flertal
förvaltare viktade om sina tillgångsportföljer mot en ökad andel
ränteprodukter, vilket innebar ett ökat intresse för realobligationer.
Den totala utestående stocken av realobligationer ökade från 94,2 till
135,1 miljarder kronor under 2002. Andelen realobligationer i
statsskulden ökade från 8,1 % 2001 till 11,6 % 2002. Detta är i
enlighet med regeringens riktlinjer att andelen realskuld långsiktigt
bör öka.
Realobligationerna emitterades på break even-nivåer för inflationen på
mellan 1,7 och 2,1 procent, med ett genomsnitt på 1,9 procent.
Resultatet framöver är kopplat till utvecklingen i inflationen och
till i vilken grad Riksbanken framdeles är framgångsrik i att uppnå
inflationsmålet.
Regeringens bedömning
Riksgäldskontoret har uppnått det kvantitativa målet för
realupplåningen i svenska kronor. De auktioner som genomfördes under
2002 skedde på för Riksgäldskontoret relativt fördelaktiga
räntenivåer.
Upplåning i nominella kronor
Riksgäldskontorets beslut
Statens upplåning i svenska kronor sker främst i nominella
statsobligationer och statsskuldväxlar. Den kvantitativa utvärderingen
från tidigare år, där förändringar i skuldens marknadsvärde mäts mot
en riktmärkesportfölj, har utgått sedan riktlinjebeslutet för 2001.
Det innebär att utvärderingen av den nominella upplåningen i svenska
kronor i stället sker primärt i kvalitativa termer utifrån den skuld-
och marknadsvård som bedrivits.
Regeringens bedömning
Riksgäldskontorets emissioner förefaller enligt regeringen ha varit
framgångsrika: fulltecknade, stora budvolymer och små ränteskillnader
i de accepterade buden.
Det är svårt att kvantitativt mäta effekterna på lånekostnaderna av
den intensiva skuld- och marknadsvård som Riksgäldskontoret bedriver.
Regeringen har även vid flera tillfällen uttryckt att utvärderingen
främst ska ske i kvalitativa termer.
Regeringens slutsats, främst baserad på kvalitativa grunder, är att
Riksgäldskontorets marknads- och skuldvård torde ha bidragit till en
mer likvid och effektiv statspappersmarknad. Åtgärderna kan därmed
sägas ha bidragit till långsiktigt lägre absoluta kostnader för
statsskulden.
Upplåning från hushållen
Riksgäldskontorets beslut
Generellt sett har hushållens sparande i räntebärande sparformer ökat
jämfört med förra året. Den totala räntesparmarknaden1Definitionen av
sparmarknaden omfattar samtliga räntebärande sparalternativ, dvs.
inlåning på bankkonto, räntefonder och privatobligationer. uppgick
till ca 709 miljarder kronor i september 2001 varav Riksgäldskontorets
andel uppgick till ca 8,1 procent.
Den totala volymen i Riksgäldsspar uppgick till 15,6 miljarder kronor
vid utgången av 2002, en ökning med knappt 4 miljarder kronor jämfört
med 2001. Uppgången förklaras i princip helt av ökningen i
Riksgäldsspar utan tidsgräns. Den utestående stocken i Riksgäldsspar
utan tidsgräns uppgick vid årsskiftet till 7,2 miljarder kronor. Det
är en ökning med hela 76 % på ett år.
Resultatet för den sammanlagda upplåningen på hushållsmarknaden
uppgick till 327 miljoner kronor för 2002 och till 1,2 miljarder
kronor för den senaste femårsperioden. Den största delen av resultatet
kan hänföras till premieobligationerna, detta trots att sparformen
fortsatt uppvisar en sjunkande volym.
För 2002 uppgick kostnadsbesparingen i upplåningen via Riksgäldsspar
till 10 miljoner kronor, samma besparing som för 2001. Sammantaget
uppvisar sparformen för första gången ett litet överskott över
utvärderingsperioden.
Regeringens bedömning
Riksgäldskontoret har enligt regeringen uppnått det kvantitativa målet
för upplåningen från hushållen. Det är angeläget att Riksgäldsspar
utvecklas till en attraktiv sparform, inte minst för att kunna uppnå
målet om största möjliga kostnadsbesparing i förhållande till
alternativa upplåningsformer på penning- och obligationsmarknaden.
Motionen
I motion Fi28 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) konstateras att
Riksgäldsspar riktar sig till hushållen och har till sin konstruktion
stora likheter med vanligt banksparande. Staten agerar därmed på en
konkurrensutsatt och redan väl fungerande marknad. Motionärerna anser
det klart olämpligt att Riksgäldskontoret agerar som ett
kreditinstitut bland flera på en marknad där staten ansvarar för både
reglering och tillsyn. Det ligger utanför Rikgäldskontorets
huvuduppgifter att bedriva inlåning från hushållen och det fyller
ingen reell funktion när det gäller statsupplåning och
skuldförvaltning.
Utskottets ställningstagande
Bakgrund
Riksgäldskontorets verksamhet redovisas i skrivelsen uppdelad och
utvärderad på två nivåer, dels de strategiska beslut som fattas av
kontorets styrelse, dels den operativa förvaltning som kontoret
bedriver. Utskottet har i detta avsnitt valt att ge en mer samlad
bedömning av Riksgäldskontorets förvaltning av statsskulden.
Valutaskulden
Riksgäldskontoret valde som redovisats tidigare att utnyttja
möjligheten att avvika från riktmärket för valutaamorteringen under
både 2001 och 2002.
Enligt utskottets uppfattning förefaller Riksgäldskontorets motiv för
besluten välgrundade.
Genomsnittliga löptiden
Riksgäldskontoret valde att inte avvika från riktvärdet för den
genomsnittliga löptiden i den nominella kron- och valutaskulden.
Utskottet anser i likhet med regeringen att det finns kvalitativa skäl
som talar för att tillämpa skilda löptider i kronskulden respektive
valutaskulden 1999-2002. Dessa skäl har sitt ursprung i vården av
statspappersmarknaden och bedöms vara minst lika viktiga som
kostnadsargumentet. En likvid obligationsmarknad bör som regeringen
anför i förlängningen ge lägre räntekostnader för statsskulden.
Lån i utländsk valuta
Den strategiska valutapositionen US-dollar som togs under 2001 har
under 2002 utvecklats i den riktning som avsetts och vinsterna har
delvis realiserats. Den strategiska dollarpositionen är ett exempel på
när Riksgäldskontoret anpassar sin upplåning och
skuldförvaltningsstrategi till rådande marknadsläge. Det är också vad
regeringen uppmanat Riksgäldskontoret att göra. Ökningen av andelen
schweizerfranc i valutaskulden, som gjordes under 2000, har under 2002
gett ett nettoresultat på noll. Det är som utskottet ser det alltför
tidigt att slutgiltigt utvärdera beslutet att öka andelen
schweizerfranc. Resultatet av den operativa förvaltningen understeg
valutariktmärket med 200 miljoner kronor för utvärderingsperioden.
Trots en kostnadsbesparing på nästan 400 miljoner kronor 2002 har det
långsiktiga målet för förvaltningen inte uppfyllts.
Reala lån
Som framgår av skrivelsen uppgick det indikativa resultatet för den
reala upplåningen till 7,1 miljarder kronor för 1998-2002. För 2002
uppgick resultatet till 1,1 miljarder kronor. Resultatet framöver är
kopplat till utvecklingen i inflationen och till i vilken grad
Riksbanken framdeles är framgångsrik i att uppnå inflationsmålet.
Nominella lån i svenska kronor
Riksgäldskontorets låneverksamhet i nominella kronor förefaller ha
varit framgångsrik med fulltecknade emissioner, stora budvolymer och
små ränteskillnader i de accepterade buden.
Hushållsupplåningen och Riksgäldsspar
Även resultatet i hushållsupplåningen har varit gott, drygt 1 miljard
kronor för den senaste femårsperioden. Samtliga låneinstrument
uppvisar positivt resultat för utvärderingsperioden. Det kvantitativa
målet för upplåningen från hushållen kan anses vara uppfyllt. För 2002
uppgick kostnadsbesparingen i upplåningen via Riksgäldsspar till 10
miljoner kronor, samma besparing som för 2001. Som konstaterats ovan
uppvisar sparformen sammantaget för första gången ett litet överskott
över utvärderingsperioden.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det är angeläget att
Riksgäldsspar utvecklas till en attraktiv sparform, inte minst för att
kunna uppnå målet om största möjliga kostnadsbesparing i förhållande
till alternativa upplåningsformer på penning- och
obligationsmarknaden. Utskottet motsätter sig således förslaget i
motion Fi28 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) att avveckla Riksgäldsspar,
varför motionen avstyrks av utskottet.
Sammanfattning
Riksgäldskontorets operativa hantering inom ramen för målen bedöms av
regeringen ha bidragit till mer likvida och effektiva nominella och
reala statspappersmarknader. Regeringen bedömer därför att målen för
verksamheterna inom den nominella skulden och marknadsvården har
uppfyllts. Utskottet gör ingen annan bedömning.
Utskottet vill i likhet med tidigare år framhålla att utvärderingen
begränsas i vissa delar av att det förflutit alltför kort tid för att
mer bestämda slutsatser ska kunna dras. Utskottets helhetsintryck av
verksamheten ger ingen anledning till kritik mot Riksgäldskontoret och
de resultat som uppnåtts. Utskottet finner därför liksom regeringen
att Riksgäldskontoret förvaltat skulden i enlighet med det
övergripande målet för statsskuldsförvaltningen.
Reservation
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservation. I rubriken anges vilken punkt i
utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
Riksgäldskontorets strategiska beslut och operativa förvaltning av
statsskulden, punkt 2 (m, fp, kd)
av Fredrik Reinfeldt (m), Karin Pilsäter (fp), Mats Odell (kd), Gunnar
Axén (m), Christer Nylander (fp) och Tomas Högström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen bifaller motion 2002/03:Fi28 och lägger skrivelse
2002/03:104 i denna del till handlingarna.
Ställningstagande
Riksgäldsspar riktar sig till hushållen och sparformen har i sin
konstruktion stora likheter med vanligt banksparande. Staten agerar
därmed genom Riksgäldskontoret som en konkurrent på en marknad som man
samtidigt reglerar och där man svarar för tillsynen. Det är enligt vår
uppfattning klart olämpligt. Riksgäldsspar svarar för finansieringen
av ca 1 % av den totala statsskulden. Riksgäldskontorets upplåning
från hushållen, via denna sparform, fyller därmed ingen reell funktion
när det gäller statsupplåningen. Riksgäldsspar bör därför avvecklas
snarast möjligt. Vårt ställningstagande innebär att vi ställer oss
bakom förslaget i motion F28 (m). Riksdagen bör således bifalla
motionen.
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Skrivelsen
Regeringens skrivelse 2002/03:104 Utvärdering av statens upplåning och
skuldförvaltning 1998-2002.
Följdmotion
2002/03:Fi28 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):
Riksdagen beslutar att Riksgäldskontorets sparprodukt Riksgäldsspar
avvecklas i enlighet med vad som anförs i motionen.