Finansutskottets betänkande

2002/03:FIU12

Ändring i riksbankslagen

---

Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet Riksbankens förslag 2002/03:RB3 om
ändring i riksbankslagen.
Riksbanken har från den 1 januari 2003 infört ett nytt system för
insamling av betalningsbalansstatistik. Riksbanken föreslår därför
vissa ändringar i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank
(riksbankslagen).
I riksbankslagen finns krav på att värdepapper ska vara lätt
omsättningsbara och Riksbanken föreslår att kravet tas bort för
värdepapper som banken använder vid t.ex. sina repotransaktioner.
Vidare föreslår Riksbanken att bestämmelsen om kravet på
offentliggörande av räntevillkor för in- och utlåning i
penningpolitiskt syfte justeras.
I betänkandet behandlar utskottet också en motion som har väckts med
anledning av framställan.
Utskottet tillstyrker bifall till Riksbankens lagförslag, dock
föreslås att ändringarna träder i kraft först den 1 juli 2003.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Informationsutlämning till vissa myndigheter
Riksdagen antar Riksbankens förslag till lag om ändring i
lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank såvitt avser att 7 kap. 8 §
skall upphöra att gälla. Därmed bifaller riksdagen förslag 2002/03:RB3
i denna del och avslår motion 2002/03:Fi4.

2. Begreppet valutatransaktion
Riksdagen antar Riksbankens förslag till lag om ändring i
lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank såvitt avser 6 kap. 9 § andra
stycket. Därmed bifaller riksdagen förslag 2002/03:RB3 i denna del.

3. Statistiksekretessen
Riksdagen antar Riksbankens förslag till lag om ändring i
lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank såvitt avser 11 kap. 4 §.
Därmed bifaller riksdagen förslag 2002/03:RB3 i denna del.

4. Likviditetskrav för värdepapper i penningpolitiska
operationer
Riksdagen antar Riksbankens förslag till lag om ändring i
lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank såvitt avser 6 kap. 5 § första
stycket. Därmed bifaller riksdagen förslag 2002/03:RB3 i denna del.

5. Offentliggörande av räntevillkor
Riksdagen antar Riksbankens förslag till lag om ändring i
lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank såvitt avser 6 kap. 5 § andra
stycket. Därmed bifaller riksdagen förslag 2002/03:RB3 i denna del.

6. Ikraftträdandet och lagförslaget i övrigt
Riksdagen antar Riksbankens förslag till lag om ändring i
lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank, i den mån lagförslaget inte
omfattas av vad utskottet föreslagit ovan, med den ändringen att
tidpunkten för ikraftträdandet bestäms till den 1 juli 2003. Därmed
bifaller riksdagen delvis förslag 2002/03:RB3 i denna del.
Stockholm den 20 februari 2003
På finansutskottets vägnar
Sven-Erik Österberg
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Sven-Erik Österberg (s),
Fredrik Reinfeldt (m), Carin Lundberg (s), Sonia Karlsson (s), Kjell
Nordström (s), Agneta Ringman (s), Gunnar Axén (m), Tommy Waidelich
(s), Christer Nylander (fp), Lena Ek (c), Hans Hoff (s), Tomas
Högström (m), Bo Bernhardsson (s), Siv Holma (v), Marita Aronson (fp)
och Mikael Johansson (mp).

Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
Riksbanken föreslår att riksdagen ska anta Riksbankens förslag till
lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank. Riksbankens
förslag återges i bilaga 1 och lagförslaget i bilaga 2.
Med anledning av framställan har en motion väckts. Förslaget i
motionen återges i bilaga 1.
Bakgrund
Nytt system för insamling av betalningsbalansstatistik
Riksbanken beslutade i april 2001 att rapporteringen av enskilda
utlandsbetalningar via svenska banker för betalningsbalansändamål, den
s.k. BOK-rapporteringen, ska avvecklas fr.o.m. den 1 januari 2003.
Rapporteringen ska i stället ersättas med en enkätbaserad
statistikinsamling. Riksbanken har dock även i fortsättningen ansvaret
för betalningsstatistiken. Det nya systemet innebär således ingen
ändring av skyldigheten att till banken lämna de uppgifter som behövs
som underlag för betalningsstatistiken.
Skälet till att införa ett nytt system är bl.a. att
betalningsbalansrapporteringen via nuvarande system har fått allt
lägre kvalitet genom brister i rapporteringssystemet. Det nya system
med urvalsbaserade enkäter innebär att man kan få information om
transaktionernas storlek direkt från de företag och organisationer som
utfört eller tagit emot den aktuella tjänsten. Därmed undviks flera
felkällor och ökar möjligheterna att i efterhand kontrollera de
inrapporterade uppgifterna via företagens redovisningssystem.
En annan fördel är att granskning och kvalitetskontroll kan inriktas
på transaktioner och aktörer som är viktiga för tolkningen av
statistiken. Systemet leder också till minskade kostnader eftersom det
blir färre myndigheter och rapportörer.
Av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2560/2001 av den
19 december 2001 om gränsöverskridande betalningar i euro anges
följande skäl: (12) För att underlätta de bördor som åligger de
institut som utför de gränsöverskridande betalningarna bör man gradvis
avskaffa de systematiska nationella rapporteringskraven för
upprättande av statistik över betalningsbalansen.
Enligt artikel 6 ska medlemsstaterna senast den 1 juli 2002 ta bort
alla nationella rapporteringskrav för upprättande av statistik över
betalningsbalansen i fråga om gränsöverskridande betalningar på upp
till 12 500 euro.
Förordningen innebär således kraftigt höjda rapporteringsgränser för
betalningsrapportering vilket också enligt Riksbanken medför att man
bör ha andra källor för betalningsbalansstatistiken.

Utskottets överväganden
Informationsutlämning till vissa myndigheter
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker Riksbankens förslag att 7 kap. 8 § lagen
(1988:1385) ska upphöra att gälla och avstyrker därför motionen.
Förslaget
Riksbanken har fr.o.m. år 2003 ersatt systemet för rapportering av
betalningar till och från utlandet, det s.k. BOK-systemet, med
urvalsbaserade undersökningar. I samband med detta har bankerna
upphört med sin löpande rapportering av utlandsbetalningar till
Riksbanken.
Riksbanken föreslår därför att 7 kap. 8 § riksbankslagen, som ger
skattemyndigheter och Tullverket rätt att begära uppgifter som finns
hos Riksbanken och som rör betalningar till eller från utlandet, ska
upphöra att gälla eftersom bestämmelserna inte längre har någon
praktisk betydelse.
Tullverket och Riksskatteverket (RSV) avstyrker i sina remissvar till
Riksbanken förslaget. Både RSV och Tullverket menar att det inte klart
framgår i vilken omfattning Riksbanken kommer att ha information som
myndigheterna kan ha användning för. De anser därför att det är
angeläget att paragrafen behålls. Tullverket påpekar vidare att
paragrafen också måste vara kvar i någon form eftersom verket har
behov av att hämta in uppgifter om betalningar som är lämnade till
Riksbanken före den 1 januari 2003.
Enligt Riksbankens mening finns det inte någon anledning att behålla
paragrafen eftersom de uppgifter som de två myndigheterna efterfrågar
inte längre kommer att finnas hos Riksbanken. Det kommer inte att ske
någon betalningsrapportering från enskilda som dessa myndigheter kan
ha behov av, utan bara lämnas enkäter som inte uppfyller detta
informationsbehov. Däremot kan det finnas skäl för att ha en
övergångsbestämmelse så att RSV och Tullverket kan inhämta äldre
uppgifter under första halvåret år 2003.
Riksbanken föreslår därför att 7 kap. 8 § riksbankslagen ska upphöra
att gälla - dock föreslås att RSV och Tullverket får inhämta äldre
uppgifter under första halvåret år 2003.
Motionen
I motion 2002/03:Fi4 av Johan Lönnroth och Siv Holma (v) yrkas att
riksdagen avslår Riksbankens förslag att avskaffa 7 kap. 8 §
riksbankslagen. Motionärerna anför att det inte kan uteslutas att
Riksbanken i framtiden kan komma att besluta om att ta in uppgifter av
värde för RSV och Tullverket. Dessa myndigheter ska ha möjlighet att
själva bedöma vilka uppgifter som kan vara av intresse för dem.
Kompletterande information
Utskottet har inhämtat följande information från Riksbanken:
i BOK-systemet var alla uppgifterna kodade så att det var möjligt för
Riksbanken att lämna de uppgifter som Tullverket begärde om
betalningar som rörde import eller export av varor eller de uppgifter
om betalningar till eller från utlandet till skattemyndigheterna - det
nya systemet har en annan konstruktion,
Riksbanken har inget eget intresse eller behov av den information som
RSV eller Tullverket vill ha,
RSV ska samla in samma information fr.o.m. den 1 januari 2003,
Riksbanken kommer således inte att ha de uppgifter som RSV eller
Tullverket vill ha och kan därför inte lämna ut dessa.
I propositionen En ny lag om självdeklarationer och kontrolluppgifter
(prop. 2001/02:25) s. 120 anförs följande:
Skattekontrollutredningen har föreslagit att
kontrolluppgiftsskyldigheten för betalningar till och från utlandet
utvidgas till att avse inte bara betalningar för fysiska personers och
dödsbons räkning utan även för juridiska personer. Utredningen
motiverar förslaget med att det i kontrollhänseende är värdefullt att
skatteförvaltningen får tillgång till och ges möjlighet att bearbeta
uppgifter om förmedlade betalningar till och från landet för juridiska
personers räkning och anför att behovet av att uppgifterna tillställs
skatteförvaltningen accentueras av att Riksbanken inte sparar
uppgifterna längre än två år.
Regeringen har därefter erfarit att Riksbanken från och med 2003
planerar att ersätta det nuvarande systemet för rapportering av
betalningar till och från utlandet, det så kallade BOK-systemet, med
urvalsbaserade undersökningar. I samband med detta kommer bankerna att
upphöra med sin löpande rapportering av utlandsbetalningar till
Riksbanken.
Det kan finnas goda skäl för skatteförvaltningen att kunna ta del av
de uppgifter om betalningar till och från utlandet som en skattskyldig
gör. När det nuvarande systemet med inrapportering till Riksbanken
avskaffas kommer det inte att finnas någon möjlighet för
skatteförvaltningen att genom Riksbanken få nödvändiga uppgifter
avseende betalningar som görs av juridiska personer. För att
säkerställa att skatteförvaltningen får tillgång även till de
uppgifterna bör en kontrolluppgiftsskyldighet införas även avseende
juridiska personer när rapporteringen av utlandsbetalningar till
Riksbanken upphör.
Det är inte enbart skatteförvaltningen som har inhämtat uppgifter från
Riksbanken, utan det har även gjorts av Tullverket och av polis- och
åklagarmyndighet. Möjligheterna för skatteförvaltningen att
tillhandahålla nämnda myndigheter samma information är begränsade av
bl.a. sekretessbestämmelser. Från och med den 1 oktober 2001 har dock
Tullverket i annan verksamhet än brottsbekämpande direktåtkomst till
delar av beskattningsdatabasen. Åtkomsten omfattar emellertid inte
uppgifter om revision och annan kontrollverksamhet. Tillgång till
uppgifter om utlandsbetalningar behövs även inom brottsbekämpande
verksamhet. Det bör därför närmare utredas hur Tullverket och polis-
och åklagarmyndighet i framtiden skall kunna erhålla den för sin
verksamhet behövliga informationen om betalningar till och från
utlandet. Regeringen lägger därför inte nu fram något förslag i denna
del.
Utskottets ställningstagande
Som framgått av vad utskottet redovisat kommer skatteförvaltningen att
få tillgång till uppgifter som rör betalningar till och från utlandet
enligt 12 kap. 1 § lagen (2001:1227) om självdeklarationer och
kontrolluppgifter.
Frågan om hur Tullverket i framtiden ska kunna få uppgifter som rör
betalningar för import eller export bereds inom Regeringskansliet.
Utskottet förutsätter att denna fråga snarast löses. Riksbanken kommer
i framtiden inte att ha de uppgifter som Tullverket vill ha och kan
därför inte lämna ut dessa. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet
att 7 kap. 8 § riksbankslagen bör upphöra att gälla. Med det anförda
avstyrker utskottet Fi4 (v).
Begreppet valutatransaktion
Utskottets förslag i korthet
Utskottet delar Riksbankens uppfattning att begreppet
"valutatransaktion" i 6 kap. 9 § andra stycket riksbankslagen bör
förtydligas på det sätt Riksbanken föreslår.
Förslaget
Riksbanken anser att begreppet "valutatransaktion" i 6 kap. 9 § andra
stycket riksbankslagen är otydligt. Det är viktigt att lagen är
formulerad så att den klart täcker den insamling som banken har behov
av.
Riksbanken behöver få uppgifter om:
rapportörens egna transaktioner med utländsk motpart samt tillgångar
och skulder med utlandsanknytning som sådana som utförs eller hålls
för kunds räkning,
ekonomiska transaktioner mellan svenskar i utländska tillgångar,
tillgångar och skulder i svenska finansiella instrument i utländsk
valuta eller placerade i depå direkt i utlandet.
Riksbanken föreslår därför att ordet "valutatransaktion" i 6 kap. 9 §
andra stycket riksbankslagen ersätts med följande ord "transaktioner
med utländsk motpart eller hållit tillgångar och skulder med
utlandsanknytning".
Den föreslagna ändringen innebär enligt Riksbanken inte någon utökad
rapporteringsskyldighet utan är bara ett förtydligande av vad som
gäller för närvarande.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar Riksbankens uppfattning att begreppet
"valutatransaktion" i 6 kap. 9 § andra stycket riksbankslagen bör
förtydligas. För att klargöra att insamlingen av uppgifterna behövs
inte bara som underlag för betalningsbalansstatistiken utan också för
statistiken över utlandsställningen bör bestämmelsen enligt utskottets
uppfattning justeras på sätt som Riksbanken föreslagit.
Statistiksekretessen
Utskottets förslag i korthet
Utskottet delar Riksbankens uppfattning att samma regler bör gälla för
insamlade uppgifter oavsett vilken myndighet som förvarar
informationen och tillstyrker att en ändring görs av 11 kap. 4 §
riksbankslagen.
Förslaget
Riksbanken föreslår en ändring av 11 kap. 4 § riksbankslagen som
innebär att samma sekretessregler ska gälla för uppgifter som samlas
in för såväl finansmarknadsstatistik som betalningsbalansstatistik.
Riksbanken anser att det inte finns anledning att ha kvar hänvisningen
till 9 kap. 4 § sekretesslagen i 11 kap. 4 § riksbankslagen.
Hänvisningen innebär att banken har möjlighet att lämna uppgifter till
polis och åklagare, om det i verksamhet med framställning av statistik
kommer fram uppgifter som tyder på att ett brott har begåtts.
Riksbanken anser att det är skäligt att också banken omfattas av den
strängare sekretessregeln i 14 kap. 2 § sekretesslagen som ger
möjlighet att lämna ut uppgifter i statistikverksamhet till polis och
åklagare endast om det brott som misstankarna gäller är av sådan
svårighetsgrad att det lindrigaste straffet som är föreskrivet är
fängelse i minst två år. Denna sekretessregel gäller om inte något
annat föreskrivs varför en hänvisning till sistnämnda paragraf i
riksbankslagen inte behövs.
Utskottets ställningstagande
I samband med att 7 kap. 8 § riksbankslagen infördes gjordes en
ändring i 11 kap. 4 § riksbankslagen som innebär att Riksbanken utan
hinder av vad som föreskrivs i 9 kap. 4 § ska underrätta
polismyndighet eller åklagarmyndighet om det framkommer uppgifter som
ger anledning till att anta att brott har begåtts.
Uppgifter som samlas in för såväl finansmarknadsstatistik som
betalningsstatistik bör enligt utskottets uppfattning ha samma skydd
som uppgifter som samlas in för framställning av annan statistik av
andra statistikansvariga myndigheter. Utskottet delar således
Riksbankens uppfattning att samma regler bör gälla för uppgifterna
oavsett vilken myndighet som förvarar informationen och tillstyrker
att en ändring görs av 11 kap. 4 § riksbankslagen.
Likviditetskrav för värdepapper i penningpolitiska operationer
Utskottets förslag i korthet
Utskottet delar Riksbankens uppfattning att det nu gällande kravet att
värdepapper ska vara lätt omsättningsbara för att de ska få säljas och
köpas bör tas bort. Utskottet tillstyrker att 6 kap. 5 §
riksbankslagen justeras på det sätt som Riksbanken föreslår.
Förslaget
Riksbanken beslöt år 1999 att reformera kriterierna för godtagbara
säkerheter för intradagskredit och penningpolitiska instrument.
Det innebär att kreditvärdering (s.k. rating) ska läggas till grund
för vilka värdepapper som kunde godtas som säkerhet. Rating som
urvalskriterium innebär bl.a. att värdepapper som ges ut av andra
företag än bostadsfinansieringsinstitut kan godtas.
Riksbanken får enligt 6 kap. 5 § riksbankslagen i penningpolitiskt
syfte köpa och sälja svenska statspapper och andra lätt
omsättningsbara värdepapper. Det innebär således att de värdepapper
som används i penningpolitiska repor måste vara lätt omsättningsbara.
Riksbanken har ansett sig vara förhindrad att genomföra ovan nämnda
beslut beträffande penningpolitiska repor till följd av det gällande
likviditetskravet för köp och försäljning av värdepapper i
penningpolitiskt syfte. Det beror bl.a. på att företagsobligationer,
som i och för sig uppfyller Riksbankens ratingkrav, troligen inte
uppfyller likviditetskravet.
Riksbanken tillämpar därför olika urvalskriterier för å ena sidan
värdepapper som används som säkerhet för kredit (intradagskredit eller
kredit i penningpolitiskt syfte) och å andra sidan värdepapper som
används i penningpolitiska repor.
Något motsvarande likviditetskrav finns inte beträffande säkerheter
för kredit som Riksbanken beviljar för att främja betalningssystemets
funktion (intradagskredit) eller i penningpolitiskt syfte. Enligt 6
kap. 5 och 7 §§ riksbankslagen krävs i dessa fall endast att
säkerheten ska vara "betryggande".
Riksbanken anser att det inte är motiverat att behålla
likviditetskravet vid köp och försäljning av värdepapper i
penningpolitiskt syfte. Riksbanken föreslår därför att kravet 6 kap. 5
§ riksbankslagen på att värdepapper ska vara lätt omsättningsbara ska
tas bort.
Utskottets ställningstagande
Riksbanken bör ha lika stor frihet att välja vilka värdepapper som ska
användas i penningpolitiska repor (dvs. köpas och säljas) som
beträffande värdepapper avsedda för säkerheter för kredit. Det nu
gällande kravet att värdepapper ska vara lätt omsättningsbara för att
de ska få säljas och köpas i penningpolitiskt syfte bör således tas
bort. Utskottet tillstyrker att 6 kap. 5 § riksbankslagen justeras på
det sätt som Riksbanken föreslår.
Offentliggörande av räntevillkor
Utskottets förslag i korthet
Utskottet delar Riksbankens uppfattning att lagstiftningen tydligare
bör återspegla att kravet på offentliggörande avser allmänt gällande
räntevillkor och inte avtalade räntevillkor med enskilda institut.
Utskottet tillstyrker således den föreslagna ändringen i andra stycket
6 kap. 5 § riksbankslagen.
Förslaget
Riksbanken får enligt första stycket i 6 kap. 5 § riksbankslagen i
penningpolitiskt syfte bevilja kredit mot betryggande säkerhet och ta
emot inlåning. Det föreskrivs i andra stycket att räntevillkoren för
sådan in- och utlåning ska offentliggöras.
Riksbanken framförde i samband med att paragrafen (1988/89:FiU4, s. 7
och 8) fick sin lydelse att den föreslagna lydelsen inte hindrar att
banken deltar i depositionshandel. Däremot innebär lydelsen att den
föreskrivna skyldigheten att offentliggöra räntevillkoren inte är
förenlig med depositionshandel. Parterna på penningmarknaden
förutsätter att den räntesats som tillämpas vid varje affär behandlas
med sekretess.
Finansutskottet ansåg att kravet på offentliggörande av räntevillkor
avsåg de allmänt gällande räntevillkor efter vilka Riksbanken beviljar
kredit till svenska bankinstitut och tar emot inlåning från dessa.
Enligt utskottet innebar det att de räntevillkor som Riksbanken
tillämpar i förhållande till varje enskilt institut när Riksbanken
deltar i en marknad inte omfattas av kravet på offentliggörande och
att villkoren inte heller får offentliggöras eftersom de är
sekretessbelagda enligt 8 kap. 8 § sekretesslagen. Utskottets
uttalande medförde inte någon ändring av paragrafen.
Riksbanken föreslår att lagstiftningen tydligare bör återspegla att
kravet på offentliggörande avser allmänt gällande räntevillkor och
inte avtalade räntevillkor med enskilda institut och föreslår således
en ändring i andra stycket 6 kap. 5 § riksbankslagen.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att andra stycket 6 kap. 5 § riksbankslagen bör ändras
i enlighet med Riksbankens förslag så att det tydligare bör återspegla
att kravet på offentliggörande avser allmänt gällande räntevillkor och
inte avtalade räntevillkor med enskilda institut.
Ikraftträdandet och lagförslaget i övrigt
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att lagändringarna träder i kraft först den 1 juli
2003.
Förslaget
Riksbanken föreslår att lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari
2003. Banken anser att ändringarna vad avser
betalningsbalansstatistiken bör träda i kraft samtidigt som
statistikomläggningen sker. Riksbanken anför vidare att det är fråga
om förtydliganden av vad som redan nu gäller avseende bankens
informationsbehov samt borttagande av bestämmelser som inte längre får
någon praktisk betydelse.
Banken anför att om lagändringarna inte hinner träda i kraft den 1
januari 2003 hindrar detta inte att banken avskaffar BOK-systemet vid
årsskiftet och ersätts av ett enkätbaserat insamlingssystem.
Riksbanken föreslår övergångsbestämmelser vad avser 7 kap. 8 §
riksbankslagen så att denna bestämmelse inte upphör att gälla förrän
den 1 juli 2003.
Riksbanken anför att det är önskvärt att lagförslaget vad gäller
kravet på de värdepapper som får användas vid exempelvis
repotransaktioner och om justeringen av offentliggörande av
räntevillkor träder i kraft vid samma tidpunkt.
Utskottets ställningstagande
Riksbankens framställan om ändring i riksbankslagen lämnades till
riksdagen i december 2002. Motionstiden löpte ut den 24 januari 2003.
Således kunde lagändringarna inte träda i kraft den 1 januari 2003.
Ändringar i riksbankslagen som är föranledda av den nya myndigheten
Riksrevisionen träder i kraft den 1 juli 2003. Utskottet anser att det
är lämpligt att också de nu aktuella lagändringarna träder i kraft
samtidigt.

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Förslag 2002/03:RB3
Förslag 2002/03:RB3 Framställan om ändring i riksbankslagen:
Riksdagen antar Riksbankens förslag till
lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank.
Följdmotioner
2002/03:Fi4 av Johan Lönnroth och Siv Holma (v):
Riksdagen avslår Riksbankens förslag att avskaffa 7 kap. 8 §
riksbankslagen.

Bilaga 2
Riksbankens lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:1385) om Sveriges
riksbank1Lagen omtryckt 1999:19.
dels att 7 kap. 8 § skall upphöra att gälla,
dels att 6 kap. 5 och 9 §§, 11 kap. 3 och 4 §§ skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 kap.
5 §
Riksbanken får i penningpolitiskt syfte
1. bevilja kredit mot betryggande säkerhet och ta emot inlåning,
2. köpa, sälja och förmedla svenska 2. köpa, sälja och förmedla
statspapper, andra lätt värdepapper, valuta samt
omsättningsbara värdepapper, valuta rättigheter och skyldigheter som
samt rättigheter och skyldigheter anknyter till sådana tillgångar.
som anknyter till sådana
tillgångar,
3. ge ut egna skuldebrev.
Räntevillkoren för Riksbankens in- Allmänt gällande räntevillkor för
och utlåning enligt första stycket Riksbankens in- och utlåning enligt
1 skall offentliggöras. första stycket 1 skall
offentliggöras.
9 §
Efter anmodan av Riksbanken skall ett finansinstitut eller annat
företag som står under tillsyn av Finansinspektionen till Riksbanken
lämna de uppgifter som Riksbanken anser nödvändiga för att
1. följa utvecklingen på valuta- och kreditmarknaderna,
2. övervaka betalningssystemets stabilitet.
Den som har utfört en Den som för egen eller annans
valutatransaktion är skyldig att räkning har utfört transaktioner
till Riksbanken lämna de uppgifter med utländsk motpart eller hållit
och för Riksbanken visa upp de tillgångar och skulder med
handlingar beträffande utlandsanknytning är skyldig att
transaktioner som behövs som till Riksbanken lämna de uppgifter
underlag för Riksbankens som behövs som underlag för
betalningsbalansstatistik. Detsamma Riksbankens
gäller den för vars räkning betalningsbalansstatistik och för
transaktionen har utförts. statistik över utlandsställningen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Om uppgiftsskyldighet föreligger
enligt andra stycket skall den för
vars räkning transaktionen utförs
till den som förmedlar denna uppge
sitt personnummer eller
organisationsnummer, vad
betalningen avser och vilket land
betalningen går till och kommer
från samt namn på
betalningsmottagare i utlandet.
Riksbanken får utfärda närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten
enligt första och andra stycket. Om någon inte fullgör föreskriven
skyldighet får Riksbanken förelägga honom vite.
11 kap.
3 §
Den som inte fullgör sin skyldighet Den som inte fullgör sin skyldighet
enligt 6 kap. 9 § att lämna enligt 6 kap. 9 § att lämna
uppgifter eller visa upp handlingar uppgifter eller visa upp handlingar
eller som lämnar oriktig uppgift eller som lämnar oriktig uppgift
när skyldigheten fullgörs skall när skyldigheten fullgörs skall
dömas till böter, om gärningen inte dömas till böter, om gärningen inte
är belagd med straff i är belagd med straff i
brottsbalken. Om ett vite har brottsbalken. Om ett vite har
förelagts med stöd av 6 kap. 9 § förelagts med stöd av 6 kap. 9 §
fjärde stycket, får dock inte dömas tredje stycket, får dock inte dömas
till straff för gärning som till straff för gärning som
omfattas av föreläggandet. omfattas av föreläggandet.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
4 §
Riksbanken skall utan hinder av vad Riksbanken skall utan hinder av vad
som föreskrivs i 8 kap. 8 § och 9 som föreskrivs i 8 kap. 8 §
kap. 4 § sekretesslagen (1980:100) sekretesslagen (1980:100)
underrätta polismyndighet eller underrätta polismyndighet eller
åklagarmyndighet om det i åklagarmyndighet om det i
verksamhet som avses i dessa verksamhet som avses i dessa
bestämmelser framkommer uppgifter bestämmelser framkommer uppgifter
som ger anledning att anta att ett som ger anledning att anta att ett
brott har begåtts. brott har begåtts.
Om det finns särskilda skäl får Riksbanken underlåta att lämna sådan
underrättelse.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
2. Äldre bestämmelserna i 7 kap. 8 § skall dock tillämpas till och med
den 30 juni 2003.