Finansutskottets betänkande
2002/03:FIU1
Utgiftsramar och beräkning avstatsinkomsterna, m.m.
Sammanfattning
Finansutskottet behandlar i detta
betänkande, det s.k. rambetänkandet,
regeringens finansplan och förslagen i
budgetpropositionen vad avser förslag till
statens inkomster och utgifter för 2003,
förslag till utgiftstak för åren 2002-2004
och förslag till hur utgifterna 2003 ska
fördelas på utgiftsområden. I behandlingen
ingår även förslag till åtgärder på
skatteområdet med effekt från 2003.
Budgetpropositionen bygger på en
överenskommelse mellan den
socialdemokratiska regeringen och
Vänsterpartiet, vilka står bakom
riktlinjerna för den ekonomiska politiken,
utgiftstaken och de föreslagna och
aviserade skatteförändringarna.
Miljöpartiet de gröna har genom en
gemensam motion från Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna
anslutit sig till överenskommelsen vad
gäller inriktningen av den ekonomiska
politiken samt utgifter och inkomster för
2003.
När riksdagen behandlat detta betänkande
och fattat beslut om ramar för de 27
utgiftsområden som budgeten indelas i är
dessa utgiftsramar styrande för riksdagens
fortsatta behandling av anslagen.
Den ekonomiska politiken
Finansutskottet tillstyrker regeringens
förslag i finansplanen till inriktning av
den ekonomiska politiken.
Tillväxttakten i den svenska ekonomin
sjönk under förra året till följd av den
internationella konjunkturnedgången och
den ekonomiska oron efter terrordåden i
Förenta staterna. Under våren ökade
aktiviteten i världsekonomin, men under
sommaren och hösten har återhämtningen
mattats av, bl.a. på grund av fallande
aktiekurser och hoten om militära insatser
mot Irak. Osäkerheten om den
världsekonomiska och därmed också den
svenska ekonomiska utvecklingen är stor.
De senaste uppgifterna tyder på att
återhämtningen fortsätter men att
uppgången sker i en långsammare takt än
vad bedömare tidigare räknat med.
Finansmarknaderna har dock stabiliserats
något de senaste månaderna samtidigt som
räntorna sjunkit.
Osäkerheten innebär att den ekonomiska
politiken ska inriktas på att hålla den
svenska ekonomin fortsatt stark. Ordningen
och redan i ekonomin ska vidmakthållas.
Sverige har under senare år uppvisat en
tillväxt som överstigit genomsnittet i
t.ex. EU och euroområdet. Inflationen är
låg, även om en viss uppgång noterats det
senaste året, och räntorna ligger endast
något över räntorna i t.ex. Tyskland.
Sysselsättningen har stigit och
arbetslösheten sjunkit, och överskottet i
de samlade affärerna med utlandet är
stort. De offentliga finanserna visar
överskott, den offentliga bruttoskulden
sjunker och den offentliga nettoskulden
har vänts till en nettoförmögenhet.
Målen för de offentliga finanserna ska
hållas, utgiftstaken klaras och
inflationen hållas låg, inte minst på
grund av de långsiktiga utmaningarna som
ställs på den svenska ekonomin till följd
av den demografiska utvecklingen.
Styrkan och saneringen av de offentliga
finanserna har skapat ett utrymme för att
möta konjunkturförsvagningen med en
expansiv ekonomisk politik. Trots den
internationella lågkonjunkturen har den
öppna arbetslösheten varit fortsatt låg
och sysselsättningen utvecklats
förhållandevis gynnsamt samtidigt som de
offentliga finanserna fortsatt att visa
överskott. Styrkan i finanserna gör det
möjligt att föreslå reformer för att
ytterligare öka rättvisan och tryggheten
om drygt 19 miljarder kronor 2003 och 12
miljarder kronor 2004.
Högst upp på dagordningen står den
fortsatta kampen om jobben. Stora resurser
satsas för att minska den svaga
konjunkturens effekter på arbetsmarknaden.
Den stora utmaningen är att Sverige på
nytt ska närma sig full sysselsättning.
Kraften riktas mot att
sysselsättningsmålet ska nås, dvs. att 80
% av den vuxna befolkningen ska vara
reguljärt sysselsatt 2004. Den svenska
ekonomins långsiktiga produktionsförmåga
ska höjas genom att lediga
arbetskraftsresurser mobiliseras. En
central uppgift är att bryta den
dramatiskt stigande sjukfrånvaron.
Regeringens elvapunktsprogram fortsätter
och intensifieras. Målet för politiken är
att antalet sjukdagar ska halveras till
2008. En annan central uppgift är att
sysselsättningen bland invandrare ska öka.
Integrationen ska bli en första rangens
uppgift i politiken.
Reformerna för tillväxt och rättvisa
fortsätter. De går före stora
skattesänkningar. Välfärden ska
ytterligare byggas ut, och för att den
ekonomiska tillväxten ska bli långsiktigt
hållbar måste den också komma alla till
del. Barn och ungdomar står i centrum för
politiken. Den stora satsningen på
familjepolitiken och de senaste årens
reformer för att förbättra situationen för
de äldre fortsätter under 2003 och 2004.
Arbetet med att bibehålla Sverige som en
av världens främsta kunskapsnationer
fortsätter. Åtgärder vidtas så att
forskningsresultat i ökad utsträckning
omsätts i praktiska innovationer.
Satsningarna på vården och omsorgen
fortsätter. Extra resurser satsas för att
minska väntetiderna i vården. Under
mandatperioden ska en nationell
vårdgaranti införas. Kommunernas och
landstingens ekonomi förstärks
ytterligare, och det tillfälliga
sysselsättningsstöd som infördes i år
förlängs ett år till. Biståndet höjs
ytterligare och satsningar görs i
rättsväsendet. Åtgärder ska vidtas för att
öka bostadsbyggandet.
En god miljö och en ekologiskt hållbar
utveckling är ett av den ekonomiska
politikens viktigaste mål. De stora
satsningarna på att skapa ett hållbart
samhälle fortsätter. En ytterligare grön
skatteväxling om ca 3 miljarder kronor
2003 genomförs. Som ett led i
skatteväxlingen sänks skatten på arbete
genom att grundavdraget för låg- och
medelinkomsttagare höjs.
De senaste årens höga tillväxt har gynnat
hela Sverige. Det är dock inte
tillräckligt. Sverige präglas fortfarande
av alltför stora klyftor och av otrygghet.
Klyftorna ska minskas och den ekonomiska
politiken ska fortsatt inriktas på att
motverka konsekvenserna av den
internationella konjunkturnedgången och på
att stärka Sveriges långsiktiga
tillväxtförmåga. Omfattande investeringar
för att bygga ut infrastrukturen görs
under de kommande åren. Levnadsvillkoren
ska fortsätta att förbättras, och som en
följd av detta ska socialbidragsberoendet
halveras mellan 1999 och 2004.
Sverige ska också vara ett föregångsland
där kvinnor och män ska ha samma
möjligheter, rättigheter och skyldigheter
inom alla områden i livet. Under det
närmaste året ska en handlingsplan för
ökad jämställdhet läggas fram. Planen ska
innehålla förslag om hur löneskillnaderna
mellan män och kvinnor ska minska.
Att den svenska lönebildningen fungerar
väl är enligt utskottets mening av
avgörande betydelse för en hög tillväxt
och en stigande sysselsättning. De senaste
årens trend mot en högre löneökningstakt
än i omvärlden måste rättas till.
Budgetpolitiken
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
till inriktning av budgetpolitiken med de
kompletteringar som föreslagits av de tre
samarbetspartierna i motion Fi230
(s, v, mp) samt med vissa ytterligare
justeringar som tillkommit på utskottets
initiativ.
I enlighet med motionärernas förslag
anser utskottet att omfattningen på en i
propositionen redovisad skatteväxling ska
utökas från 2,6 till 3,0 miljarder kronor.
Det bör ske genom å ena sidan ytterligare
höjningar av koldioxidskatten på bränslen
och energiskatten på el, å andra sidan
genom en ytterligare höjning av
grundavdraget för personer i de lägsta
inkomstskikten.
Utskottet tillstyrker också de förslag
till utgiftsökningar som framförs i motion
Fi230 (s, v, mp) och som tillsammans
uppgår till närmare 250 miljoner kronor
men som fullt ut finansieras genom något
större minskningar av andra anslag. Dessa
förslag innebär att man återtar en i
budgetpropositionen föreslagen besparing
på Dagmarmedlen samt ökar anslagen till
bl.a. samlingslokaler, åtgärder för
biologisk mångfald samt sanering och
återställning av förorenade områden,
ersättning för viltskador, Sveriges
Lantbruksuniversitet, Livsmedelsverket och
Ombudsmannen mot diskriminering på grund
av sexuell läggning (HomO).
Finansutskottet föreslår dessutom att
kommunerna kompenseras för det
skattebortfall som uppkommer till följd av
motionärernas förslag om en tillkommande
grundavdragshöjning. I betänkandet
föreslås därför att det generella
statsbidraget till kommuner räknas upp med
456 miljoner kronor 2003 respektive 2004.
Denna höjning motiverar i sin tur en
teknisk justering av utgiftstaken för
staten som därigenom höjs med 1 miljard
kronor såväl 2003 som 2004. Utskottet
föreslår att utgiftstaken för perioden
2002-2004 fastställs till 812, 819
respektive 853 miljarder kronor.
Utskottets förslag innebär vidare att
nivån på ramarna för 7 utgiftsområden
ändras i förhållande till regeringens
förslag i budgetpropositionen. Sammantaget
ökar detta de takbegränsade utgifterna med
443 miljoner kronor under 2003. Ökningen
håller sig inom ramen för det föreslagna
utgiftstaket för detta år.
Skattepolitiken
Utskottet ställer sig bakom den inriktning
av skattepolitiken som regeringen
redovisar i budgetpropositionen, men
föreslår vissa ytterligare ändringar som
påverkar beräkningen av statsbudgetens
inkomster för 2003.
Det gäller inte bara den nyss beskrivna,
utökade skatteväxlingen utan också ett
förslag om framskjuten beskattning av
vissa andelsbyten som regeringen på
riksdagens begäran har lagt fram och som
är avsett att träda i kraft den 1 januari
2003. Finansutskottet har därför i sin
beräkning av statsbudgetens inkomster för
2003 beaktat det inkomstbortfall som
förslaget leder till och räknat ned
inkomsterna med 283 miljoner kronor.
Propositionen (prop. 2002/03:15) kommer
att överlämnas av finansutskottet till
skatteutskottet för lagteknisk beredning
av förslagen.
Vidare har regeringen i
budgetpropositionen föreslagit att
kraftvärmeverkens beskattning ska ändras i
olika avseenden. Ett av dessa förslag har
överlämnats till kommissionen för
godkännande eftersom det eventuellt kan
stå i strid mot EU:s regler om statsstöd.
Kommissionen har dock ännu inte kommit med
sitt utlåtande. Finansutskottet föreslår
därför att riksdagens prövning av
förslagen om kraftvärmeverkens beskattning
ska skjutas upp i avvaktan på detta
utlåtande. Utskottet föreslår att
riksdagen formellt avslår dessa
lagförslag, men ändå beaktar den effekt de
har på statsbudgetens inkomster nästa år
vid ett tänkt ikraftträdande någon gång
under första halvåret 2003. Utskottet har
som en följd av detta räknat ned
inkomsterna med 125 miljoner kronor.
Utskottet tillstyrker dessutom bl.a. två
förslag som förs fram i motion Fi230
(s, v, mp), ett om ett s.k. ROT-avdrag för
miljöförbättrande åtgärder i
permanentbostäder under perioden 2003-2005
samt ett om att försöksperioden med sänkt
förmånsvärde för miljöanpassade bilar
förlängs med ytterligare ett år till att
omfatta även 2005.
I betänkandet finns 16 reservationer och
2 särskilda yttranden.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Den ekonomiska politiken
1. Allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken (avsnitt 1.3)
Riksdagen godkänner de allmänna
riktlinjer för den ekonomiska politiken
som regeringen förordar och tillkännager
för regeringen vad utskottet anfört.
Därmed bifaller riksdagen proposition
2002/03:1 Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. punkt 1 och avslår
motionerna
2002/03:Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkandena 1 och 12,
2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 1,
2002/03:Fi233 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkandena 1-3,
2002/03:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c)
yrkandena 1 och 2 samt
2002/03:MJ420 av Per Westerberg m.fl. (m)
yrkande 2.
Reservation 1 (m, fp, kd, c)
2. Gröna nyckeltal i EU (avsnitt
1.4.1)
Riksdagen avslår motion
2002/03:U324 av Ulf Holm m.fl. (mp)
yrkande 13.
Reservation 2 (mp)
3. Miljökonsekvensbeskrivningar i
budgetpropositionen (avsnitt 1.4.2)
Riksdagen avslår motion
2002/03:MJ432 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkande 24.
Reservation 3 (kd)
Budgetpolitikens inriktning
4. Mål för budgetpolitiken
(avsnitt 2.3)
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 8,
2002/03:Fi233 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkande 10 samt
2002/03:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c)
yrkandena 4 och 5.
Reservation 4 (m)
Reservation 5 (kd)
Reservation 6 (c)
Reservation 7 (fp) - motiv.
Statsbudgetens inkomster och utgifter
5. Budgetförslagen för 2003
(avsnitten 2.4-2.12, 3 och 4.1)
a) Utgiftstak för staten 2002-2004 (avsnitt
2.5.1)
Riksdagen fastställer utgiftstaket för
staten inklusive ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten i enlighet med
utskottets förslag till 812 miljarder
kronor 2002, 819 miljarder kronor 2003 och
853 miljarder kronor 2004. Därmed bifaller
riksdagen delvis proposition 2002/03:1
punkt 2 och avslår de motionsyrkanden som
finns upptagna i efterföljande förteckning
över av utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
b) Beräkning av den offentliga sektorns
utgifter åren 2003 och 2004 (avsnitt
2.5.2)
Riksdagen godkänner beräkningen av de
offentliga utgifterna för 2003 och 2004.
Därmed bifaller riksdagen proposition
2002/03:1 punkt 3 och avslår de
motionsyrkanden som finns upptagna i
efterföljande förteckning över av
utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
c) Fördelning av statsbudgetens utgifter på
utgiftsområden 2003 (avsnitt 2.6)
Riksdagen beslutar om fördelning av
utgifterna för budgetåret 2003 på
utgiftsområden enligt utskottets förslag i
efterföljande sammanställning över
statsbudgetens utgifter och inkomster.
Därmed bifaller riksdagen motion
2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v,
mp) yrkande 1, bifaller delvis proposition
2002/03:1 punkt 8 och avslår de
motionsyrkanden som finns upptagna i
efterföljande förteckning över av
utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
d) Förändringar av anslagsbehållningar för
budgetåret 2003 (avsnitt 2.8)
Riksdagen godkänner beräkningen av
förändringar av anslagsbehållningar för
budgetåret 2003. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2002/03:1 punkt 9 och avslår
de motionsyrkanden som finns upptagna i
efterföljande förteckning över av
utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
e) Myndigheternas in- och utlåning i
Riksgäldskontoret (avsnitt 2.9)
Riksdagen godkänner beräkningen av
myndigheters m.fl. in- och utlåning i
Riksgäldskontoret för 2003. Därmed
bifaller riksdagen proposition 2002/03:1
punkt 5 och avslår de motionsyrkanden som
finns upptagna i efterföljande förteckning
över av utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
f) Kassamässig korrigering (avsnitt 2.10)
Riksdagen godkänner beräkningen av den
kassamässiga korrigeringen för 2003.
Därmed bifaller riksdagen proposition
2002/03:1 punkt 6.
g) Beskattning av förvärvsinkomster
(avsnitt 3.3.1)
Riksdagen
godkänner vad utskottet anfört om en
höjning av grundavdraget och
tillkännager för regeringen vad utskottet
anfört om kopplingen mellan grundavdraget
och den nedre gränsen för
pensionsgrundande inkomst. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Fi230 av Britt
Bohlin m.fl. (s, v, mp) yrkande 12 i denna
del, bifaller delvis proposition 2002/03:1
punkt 27 i denna del samt avslår de
motionsyrkanden som finns upptagna i
efterföljande förteckning över av
utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
h) Det fasta beloppet vid beskattningen av
förvärvsinkomster (avsnitt 3.3.2)
Riksdagen godkänner vad utskottet anfört
om det fasta beloppet vid beskattningen av
förvärvsinkomster. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2002/03:1 punkt 31 i
denna del.
i) Beskattning av sjömän i det nordiska
dubbelbeskattningsavtalet (avsnitt 3.3.3)
Riksdagen godkänner vad utskottet anfört
om beskattning av sjömän i det nordiska
dubbelbeskattningsavtalet. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2002/03:1 punkt 32 i
denna del.
j) Förmånsbeskattning av miljövänliga
bilar (avsnitt 3.3.4)
Riksdagen godkänner att försöksperioden
med sänkt förmånsvärde för miljöanpassade
bilar förlängs i enlighet med vad
utskottet anfört. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Fi230 av Britt
Bohlin m.fl. (s, v, mp) yrkande 17.
k) Förändrade nivåer för socialavgifter
(3.5.1)
Riksdagen godkänner vad utskottet anfört
om förändrade nivåer för socialavgifter.
Därmed bifaller riksdagen proposition
2002/03:1 punkterna 28 och 29, båda i
denna del, och avslår de motionsyrkanden
som finns upptagna i efterföljande
förteckning över av utskottet i punkt 5
avstyrkta motionsyrkanden.
l) Skatt på lågpriscigaretter (avsnitt
3.7.3)
Riksdagen godkänner vad utskottet anfört
om en minimiskatt på lågpriscigaretter.
Därmed bifaller riksdagen proposition
2002/03:1 punkt 36 i denna del och avslår
de motionsyrkanden som finns upptagna i
efterföljande förteckning över av
utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
m) Privatinförsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror (avsnitt 3.7.4)
Riksdagen godkänner vad utskottet anfört
om privatinförsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2002/03:1 punkterna 37 och 38,
båda i denna del.
n) En fortsatt grön skatteväxling - höjd
koldioxidskatt och elskatt (avsnitt
3.7.6)
Riksdagen godkänner vad utskottet anfört
om höjd koldioxidskatt och elskatt. Därmed
bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi230 av
Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) yrkande 12 i
denna del, bifaller delvis proposition
2002/03:1 punkt 33 i denna del och avslår
de motionsyrkanden som finns upptagna i
efterföljande förteckning över av
utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
o) Kraftvärmebeskattningen (avsnitt 3.7.7)
Riksdagen
godkänner vad utskottet anfört om
kraftvärmebeskattningen,
tillkännager för regeringen vad utskottet
anfört om behovet av åtgärder om den
kommande omläggningen av
kraftvärmebeskattningen inte skulle få
avsedd effekt och
tillkännager för regeringen vad utskottet
anfört om att det är angeläget att
förändringar på detta område åtföljs av en
tydlig redovisning av de energipolitiska
konsekvenserna.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v,
mp) yrkande 14 och 2002/03:N394 av Åsa
Torstensson m.fl. (c) yrkande 3 och avslår
proposition 2002/03:1 punkt 33 i denna del
samt de motionsyrkanden som finns upptagna
i efterföljande förteckning över av
utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
p) Kalk- och cementbranschens
koldioxidskatt (avsnitt 3.7.8)
Riksdagen godkänner vad utskottet anfört
om kalk- och cementbranschens
koldioxidskatt. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2002/03:1 punkt 33 i denna
del.
q) Grön skatteväxling - höjd avfallsskatt
(avsnitt 3.7.12)
Riksdagen
godkänner vad utskottet anfört om höjd
skatt på avfall och
tillkännager för regeringen vad utskottet
anfört om en fortsatt analys av en skatt
på förbränning av osorterat avfall.
Därmed bifaller riksdagen proposition
2002/03:1 punkt 34 i denna del samt motion
2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v,
mp) yrkande 15 och avslår de
motionsyrkanden som finns upptagna i
efterföljande förteckning över av
utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
r) Grön skatteväxling - höjd
naturgrusskatt (avsnitt 3.7.13)
Riksdagen
godkänner vad utskottet anfört om höjd
skatt på naturgrus och
tillkännager för regeringen vad utskottet
anfört om behovet av ytterligare höjningar
av skatten på naturgrus.
Därmed bifaller riksdagen proposition
2002/03:1 punkt 35 i denna del och motion
2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v,
mp) yrkande 13 och avslår de
motionsyrkanden som finns upptagna i
efterföljande förteckning över av
utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
s) Bredbandsinstallation (avsnitt 3.8.1)
Riksdagen godkänner vad utskottet anfört
om en ettårig förlängning av
skattereduktionen för utgifter för vissa
anslutningar för tele- och
datakommunikation. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2002/03:1 punkt 30 i
denna del och avslår de motionsyrkanden
som finns upptagna i efterföljande
förteckning över av utskottet i punkt 5
avstyrkta motionsyrkanden.
t) Miljöförbättrande åtgärder på bostäder
(avsnitt 3.8.2)
Riksdagen begär hos regeringen ett förslag
till särskild skattereduktion för
miljöförbättrande åtgärder på bostäder i
enlighet med vad utskottet anfört. Därmed
bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi230 av
Britt Bohlin m.fl.
(s, v, mp) yrkande 16.
u) Beräkning av statsbudgetens inkomster för
2003 (avsnitt 3.10)
Riksdagen godkänner beräkningen av
statsbudgetens inkomster för 2003. Därmed
bifaller riksdagen proposition 2002/03:1
punkt 7 och avslår de motionsyrkanden som
finns upptagna i efterföljande förteckning
över av utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
v) Ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten (avsnitt 4.1.28)
Riksdagen godkänner beräkningen av
utgifterna för ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten för 2003. Därmed
bifaller riksdagen proposition 2002/03:1
punkt 11.
x) Övriga motionsyrkanden om
budgetförslagen för år 2003
Riksdagen avslår de motionsyrkanden som
finns upptagna i efterföljande förteckning
över av utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
Reservation 8 (m)
Reservation 9 (fp)
Reservation 10 (kd)
Reservation 11 (c)
6. Lagförslagen
I enlighet med ovan redovisade
ställningstaganden (punkt 5) antar
riksdagen
dels regeringens (bilaga 2) förslag till
1. lag om ändring i
inkomstskattelagen (1999:1229), med den
ändring som framgår av bilaga 3,
2. lag om ändring i
socialavgiftslagen (2000:980),
3. lag om ändring i lagen
(1994:1920) om allmän löneavgift,
4. lag om ändring i lagen
(2000:1380) om skattereduktion för
utgifter för vissa anslutningar för tele-
och datakommunikation,
5. lag om beräkning av viss
inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 2004
års taxering, m.m.,
6. lag om ändring i lagen
(1996:1512) om dubbelbeskattningsavtal
mellan de nordiska länderna,
7. lag om ändring i lagen
(1994:1776) om skatt på energi, med den
ändring som framgår av bilaga 3,
8. lag om ändring i lagen (1999:673)
om skatt på avfall,
9. lag om ändring i lagen
(1995:1667) om skatt på naturgrus,
10. lag om ändring i lagen
(1994:1563) om tobaksskatt, med den
ändring som framgår av bilaga 3,
11. lag om ändring i lagen
(1994:1565) om beskattning av viss
privatinförsel,
12. lag om ändring i lagen
(1994:1551) om frihet från skatt vid
import, m.m.
dels utskottets (bilaga 3) förslag till
1. lag om ändring i lagen (2001:843)
om ändring i lagen (1994:1744) om allmän
pensionsavgift,
2. lag om ändring i lagen (1998:676)
om statlig ålderspensionsavgift,
3. lag om ändring i lagen (1998:674)
om inkomstgrundad ålderspension,
4. lag om ändring i lagen (2002:206)
om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension,
5. lag om ändring i lagen (2002:328)
om ändring i lagen (2001:1227) om
självdeklarationer och kontrolluppgifter.
Därmed bifaller riksdagen proposition
2002/03:1 punkterna 28-32, 34, 35, 37 och
38, alla i denna del, och bifaller delvis
proposition 2002/03:1 punkterna 27, 33,
och 36, alla i denna del.
7. Preliminär fördelning av
utgifterna på utgiftsområden 2004 (avsnitt
4.2)
Riksdagen godkänner vad utskottet anfört
om den preliminära fördelningen av
utgifter på utgiftsområden för 2004 som
riktlinje för regeringens budgetarbete.
Därmed bifaller riksdagen delvis
proposition 2002/03:1 punkt 10 och avslår
motionerna
2002/03:Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 6,
2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 7,
2002/03:Fi233 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkandena 7 i denna del och 9 samt
2002/03:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c)
yrkandena 7 och 8.
Reservation 12 (m)
Reservation 13 (fp)
Reservation 14 (kd)
Reservation 15 (c)
8. Bemyndigande om upplåning
(avsnitt 4.3)
Riksdagen bemyndigar regeringen att
under 2003 ta upp lån enligt lagen
(1988:1387) om statens upplåning och
skuldförvaltning. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2002/03:1 punkt 4.
9. Lån för myndigheternas
investeringar i anläggningstillgångar för
förvaltningsändamål (avsnitt 4.4.1)
Riksdagen bemyndigar regeringen att för
2003 besluta om lån i Riksgäldskontoret
för investeringar i anläggningstillgångar
som används i statens verksamhet intill
ett belopp av 23 500 000 000 kr. Därmed
bifaller riksdagen proposition 2002/03:1
punkt 12.
10. Myndigheternas
räntekontokrediter (avsnitt 4.4.2)
Riksdagen bemyndigar regeringen att för
2003 besluta om krediter för myndigheters
räntekonton i Riksgäldskontoret intill ett
belopp av 17 500 000 000 kr. Därmed
bifaller riksdagen proposition 2002/03:1
punkt 13.
11. Sjunde AP-fondstyrelsens lån
och räntekontokredit i Riksgäldskontoret
(avsnitt 4.4.3)
Riksdagen bemyndigar regeringen att för
2003 för Sjunde AP-fondens verksamhet dels
besluta om lån i Riksgäldskontoret för
investeringar i anläggningstillgångar som
används i verksamheten intill ett belopp
av 15 000 000 kr, dels besluta om kredit
på räntekonto i Riksgäldskontoret intill
ett belopp av 150 000 000 kr. Därmed
bifaller riksdagen proposition 2002/03:1
punkt 14.
12. Bemyndigande för ramanslag
(avsnitt 4.5)
Riksdagen bemyndigar regeringen att
under 2003, med de begränsningar som
följer av 6 § andra stycket lagen
(1996:1059) om statsbudgeten, besluta att
ett ramanslag, med undantag för anslag
anvisade för förvaltningsändamål, får
överskridas om ett riksdagsbeslut om
anslag på tilläggsbudget inte hinner
inväntas samt om överskridandet ryms inom
utgiftstaket för staten. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2002/03:1 punkt 15.
Övriga frågor
13. Försäljning av statliga
tillgångar (avsnitt 5.1)
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:Fi210 av Fredrik Reinfeldt m.fl.
(m),
2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 24 samt
2002/03:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c)
yrkande 13.
Reservation 16 (m, fp, kd, c)
Stockholm den 21 november 2002
På finansutskottets vägnar
Sven-Erik Österberg
Följande ledamöter har deltagit i
beslutet: Sven-Erik Österberg (s), Fredrik
Reinfeldt (m), Carin Lundberg (s), Karin
Pilsäter (fp), Sonia Karlsson (s), Kjell
Nordström (s), Mats Odell (kd), Agneta
Ringman (s), Gunnar Axén (m), Christer
Nylander (fp), Lena Ek (c), Hans Hoff (s),
Tomas Högström (m), Agneta Gille (s),
Yvonne Ruwaida (mp), Bo Bernhardsson (s)
och Siv Holma (v).
Förslag till fördelning av
statsbudgetens utgifter för 2003 på
utgiftsområden
Utskottets förslag till ramar m.m.
överensstämmer med regeringens förslag
utom vad avser utgiftsområdena 8, 9, 10,
14, 15, 20, 23 och 25. Utskottet föreslår
att ramen för utgiftsområde 25 justeras
som en följd av förslag om ändrat
grundavdrag samt ställer sig bakom
förslagen i motion 2002/03:Fi230 (s, v,
mp) beträffande de övriga nämnda
utgiftsområdena.
Belopp i tkr
Utgiftsområde Regeringens förslag
Utskottets förslag Utskottets
ändringar Reservanternas förslag i
förhållande till
regeringens förslag
Res. 8 (m) Res. 9 (fp) Res. 10 (kd)
Res. 11 (c)
1 Rikets styrelse 7 349 618 7 349 618 -
842 590 -1 064 000 -491 000 -837 000
2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 9
078 095 9 078 095 -71 936 -12 000 -142
784 -120 000
3 Skatt, tull och exekution 8 265 923 8
265 923 -89 000 +75 000 -15 000 -30 000
4 Rättsväsendet 24 584 790 24 584 790
+946 500 +498 000 +700 000 +1 001 000
5 Internationell samverkan 1 284 511 1
284 511 +13 000 -30 000 -14 000
6 Försvar samt beredskap mot sårbarhet 44
704 155 44 704 155 +1 097 881 -930 000 -
130 000
7 Internationellt bistånd 17 140 303 17
140 303 -2 095 000 +936 000 +500 000 +491
000
8 Invandrare och flyktingar 7 128 370 7
128 470 +100 -327 418 -484 000 -275 500 -
540 000
9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg
33 170 735 33 356 735 +186 000 +2 245 737
+4 545 000 +2 006 000 +161 000
10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp 119 398 964 119 398 964 -9 318
000 -4 625 000 -5 930 000 -5 880 000
11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 52 547
320 52 547 320 -570 000 +125 000 +125 000
-1 160 000
12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn 52 889 100 52 889 100 -2 477 000 -
110 000 +1 740 500 +460 000
13 Arbetsmarknad 60 306 689 60 306 689 -4
461 933 -12 900 000 -8 355 000 -12 075 000
14 Arbetsliv 1 147 627 1 149 627 +2 000 -
82 650 -211 000 -206 000 -237 000
15 Studiestöd 21 849 680 21 599 680 -250
000 -335 000 -2 428 000 -57 000 -300 000
16 Utbildning och universitetsforskning 42
386 673 42 386 673 +2 194 144 -480 000 -2
971 600 -1 646 000
17 Kultur, medier, trossamfund och fritid
8 357 903 8 357 903 -1 701 000 +50 000
+20 000 +91 000
18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning
och byggande 9 482 356 9 482 356 -894 475
-2 042 000 +180 070 -2 073 000
19 Regional utjämning och utveckling 3 607
776 3 607 776 -450 000 -963 000 -695 000
+138 000
20 Allmän miljö- och naturvård 3 335 075 3
363 075 +28 000 -571 908 -270 000 -90 000
+338 000
21 Energi 1 687 366 1 687 366 -318 008 -1
058 000 -135 000
22 Kommunikationer 25 858 344 25 858 344
+676 953 -913 000 +3 261 000 +1 710 000
23 Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar 10 460 479 10 480 979
+20 500 -421 631 -455 000 +295 000 +210
000
24 Näringsliv 3 542 675 3 542 675 -289
000 -404 000 -353 300 -394 000
25 Allmänna bidrag till kommuner 68 030
664 68 486 664 +456 000 +62 830 000 +8 690
000 +5 217 000 -19 535 000
26 Statsskuldsräntor m.m. 54 450 000 54
450 000 -755 000 -1 200 000 -811 320 -1
076 000
27 Avgiften till Europeiska gemenskapen 23
695 000 23 695 000
Summa utgiftsområden 715 740 191 716 182
791 +43 932 666 -15 630 000 -6 643 934 -
41 317 000
Minskning av anslagsbehållningar 370 466
370 466 -1 000 000
Myndigheters m.fl. in- och utlåning i
Riksgäldskontoret, netto
12 047 000
12 047 000
-3 000 000
Kassamässig korrigering -13 400 000 -13
400 000
Summa 714 757 657 715 200 257 +442 600
+43 932 666 -16 630 000 -9 643 934 -41 317
000
Förslag till beräkning av statsbudgetens
inkomster för 2003 per inkomsttitel
Utskottets förslag till beräkning av
inkomster överensstämmer med regeringens
förslag utom vad avser inkomsttitlarna
1111 Fysiska personers inkomstskatt, 1411
Mervärdesskatt, netto, 1428 Energiskatt.
Avvikelserna i förhållande till
budgetpropositionen förklaras närmare i
betänkandets avsnitt 3.11 under rubriken
Finansutskottets ställningstagande.
Belopp i tkr
Inkomsttitel Regeringens förslag
Utskottets förslag Utskottets
ändringar Reservanternas förslag i
förhållande till
regeringens förslag
Res. 8 (m) Res.9 (fp) Res. 10 (kd)
Res. 11 (c)
1000 Skatter m.m.: 637 458 791 637 117 443
-341 347 +45 510 000 -13 311 347 -9 750
000 -34 790 000
1111 Fysiska personers inkomstskatt -22
821 442 -23 474 789 -653 347 +55 310 000 -
12 156 347 +3 050 000 -31 290 000
1121 Juridiska personers inkomstskatt 77
565 837 77 565 837 -320 000 -800 000 -80
000 -700 000
1123 Beskattning av tjänstegruppliv 1 100
103 1 100 103
1131 Ofördelbara inkomstskatter 912 446
912 446
1141 Kupongskatt 2 000 473 2 000 473
1144 Lotteriskatt 1 180 576 1 180 576
1200 Socialavgifter -300 000 -1 300 000
+4 680 000 -3 700 000
1211 Folkpensionsavgift 0 0
1212 Efterlevandepensionsavgift 17 468 486
17 468 486
1221 Sjukförsäkringsavgift 110 999 413 110
999 413
1222 Föräldraförsäkringsavgift 22 606 826
22 606 826
1231 Barnomsorgsavgift 0 0
1241 Utbildningsavgift 0 0
1251 Ålderspensionsavgift, netto 11 728
330 11 728 330
1252 Delpensionsavgift, netto 0 0
1253 Arbetsskadeavgift 7 777 602 7 777 602
1254 Arbetsmarknadsavgift 33 403 344 33
403 344
1257 Sjömanspensionsavgift, netto 0 0
1260 Allmänna egenavgifter 0 0
1261 Allmän sjukförsäkringsavgift 0 0
1262 Allmän pensionsavgift, netto 0 0
1281 Allmän löneavgift 32 764 464 32 764
464
1291 Särskild löneskatt 23 296 291 23 296
291
1299 Avräkning av socialavgifter 0 0
1312 Fastighetsskatt 21 173 092 21 173 092
-540 000 -20 000 -15 300 000 +430 000
1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt 6
330 000 6 330 000 -1 800 000 -1 100 000 -
1 600 000 -1 100 000
1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt
184 680 184 680
1331 Arvsskatt 2 487 020 2 487 020 -10
000
1332 Gåvoskatt 410 000 410 000
1341 Stämpelskatt 5 550 000 5 550 000
1411 Mervärdesskatt, netto 207 158 561 207
238 561 +80 000 -180 000 +540 000 +400
000
1423 Försäljningsskatt på motorfordon 0 0
1424 Tobaksskatt 8 247 149 8 247 149
1425 Alkoholskatt 9 985 069 9 985 069
1428 Energiskatt 58 559 045 58 791 045
+232 000 -8 400 000 +232 000 -1 410 000
+980 000
1429 Särskild avgift på svavelhaltigt
bränsle 0 0
1431 Särskild skatt på elektrisk kraft
från kärnkraftverk 1 863 092 1 863 092 -
310 000
1435 Särskild skatt mot försurning 50 846
50 846
1436 Skatt på avfall 1 240 000 1 240 000
+300 000 +150 000
1437 Skatt på bekämpnings- och gödselmedel
428 939 428 939
1442 Systembolaget AB:s inlevererade
överskott 100 000 100 000
1451 Reseskatt 0 0
1452 Skatt på annonser och reklam 826 523
826 523 -790 000
1454 Skatt på spel 37 890 37 890
1461 Fordonsskatt 7 415 535 7 415 535
+70 000
1462 Vägavgifter 619 153 619 153
1471 Tullmedel 3 478 297 3 478 297
1472 Övriga skatter m.m. på import 4 000 4
000
1473 Särskilda jordbrukstullar och
sockeravgifter 230 000 230 000
1481 Övriga skatter på varor och tjänster
119 521 119 521
1511 Utjämningsavgift för kommuner och
landsting 23 759 000 23 759 000 -500 000
1512 Kompensation för mervärdesskatt till
kommuner och landsting -31 357 000 -31
357 000
1611 Betalningsdifferenser pga anstånd,
netto -170 710 -170 710
1621 Uppbördsförluster, netto, fysiska
personers inkomstskatt -2 347 250 -2 347
250
1622 Uppbördsförluster, netto, juridiska
personers inkomstskatt -335 321 -335 321
1623 Uppbördsförluster, netto,
arbetsgivaravgifter -614 756 -614 756
1624 Uppbördsförluster, netto,
mervärdesskatt -894 190 -894 190
1625 Uppbördsförluster, netto, räntor m.m.
-1 397 172 -1 397 172
1631 Betalningsdifferenser, övriga 1 016
362 1 016 362
1691 Betalningsdifferenser,
skattemyndigheterna, netto 0 0
1692 Indrivna medel,
kronofogdemyndigheterna, netto 0 0
1711 Nedsättning, anställningsstöd -1 545
000 -1 545 000 +1 800 000 +1 545 000
1712 Nedsättning, kompetensutveckling -118
000 -118 000 +118 000
1713 Nedsättning, bredbandsinstallation -
50 000 -50 000 +60 000 +50 000 +50 000
1714 Nedsättning, stöd till sjöfart -1 300
000 -1 300 000 +1 300 000
1715 Nedsättning, skattereduktion
pensionärer -165 000 -165 000
1716 Nedsättning, sysselsättningsstöd till
kommuner och landsting -3 100 000 -3 100
000
1717 Nedsättning, skattelättnad för vissa
byggtjänster -403 333 -403 333 +300 000
2000 Inkomster av statens verksamhet: 28
502 360 28 502 360 +300 000 +1 705 000
+80 000
3000 Inkomster av försåld egendom: 15 000
000 15 000 000 +30 000 000 +30 000 000
+30 000 000 +30 000 000
4000 Återbetalning av lån: 2 325 641 2 325
641
5000 Kalkylmässiga inkomster: 6 347 000 6
347 000
6000 Bidrag m.m. från EU: 11 646 700 11
646 700
Summa 701 280 491 700 939 144 -341 347
+75 810 000 +18 393 653 +20 330 000 -34
790 000
Förteckning över av utskottet i punkt 5
avstyrkta motionsyrkanden
Motion Motionärer Yrkanden
Utgifter
Punkt 5 a Utgiftstak för staten 2002-2004
(prop. 2002/03:1 punkt 2)
2002/03:Fi231 Bo
Lundgren m.fl. (m) 3
2002/03:Fi232 Lars
Leijonborg m.fl. (fp) 2
2002/03:Fi233 Alf
Svensson m.fl. (kd) 5
2002/03:Fi234 Maud
Olofsson m.fl. (c) 3
Punkt 5 b Beräkning av den offentliga
sektorns
utgifter åren 2003 och 2004
(prop. 2002/03:1 punkt 3)
2002/03:Fi231 Bo
Lundgren m.fl. (m) 2
2002/03:Fi232 Lars
Leijonborg m.fl. (fp) 3
2002/03:Fi233 Alf
Svensson m.fl. (kd) 12
Punkt 5 c Fördelning av statsbudgetens
utgifter
på utgiftsområden 2003
(prop. 2002/03:1 punkt 8)
2002/03:Fi231 Bo
Lundgren m.fl. (m) 5
2002/03:Fi232 Lars
Leijonborg m.fl. (fp) 6
2002/03:Fi233 Alf
Svensson m.fl. (kd) 8
2002/03:Fi234 Maud
Olofsson m.fl. (c) 6
Punkt 5 d Förändringar av
anslagsbehållningar
för budgetåret 2003
(prop. 2002/03:1 punkt 9)
2002/03:Fi232 Lars
Leijonborg m.fl. (fp) 5
Punkt 5 e Myndigheternas in- och utlåning
i
Riksgäldskontoret
(prop. 2002/03:1 punkt 5)
2002/03:Fi233 Alf
Svensson m.fl. (kd) 11
Motion Motionärer Yrkanden
Inkomster
Skattepolitikens inriktning
2002/03:Fi231 Bo
Lundgren m.fl. (m) 9, 11
2002/03:Fi233 Alf
Svensson m.fl. (kd) 7 (i
denna
del)
2002/03:Fi234 Maud
Olofsson m.fl. (c) 12
2002/03:Fi255 Per
Landgren m.fl. (kd) 1, 7
2002/03:Fi256 Alf
Svensson m.fl. (kd) 2-7, 23
2002/03:Fi286 Maud
Olofsson m.fl. (c) 1
2002/03:Sk382 Lars
Leijonborg m.fl. (fp) 1, 3, 4,
26
2002/03:MJ432 Alf
Svensson m.fl. (kd) 23
Punkt 5 g Beskattning av
förvärvsinkomster
(prop. 2002/03:1 punkt 27)
2002/03:Fi255 Per
Landgren m.fl. (kd) 2-5, 8
2002/03:Fi256 Alf
Svensson m.fl. (kd) 8-11, 33
2002/03:Fi286 Maud
Olofsson m.fl. (c) 2-4
2002/03:Fi287 Lennart
Hedquist m.fl. (m) 1-7, 33
2002/03:Sk382 Lars
Leijonborg m.fl. (fp) 2
Skattereduktion för
fackföreningsavgifter
2002/03:Fi286 Maud
Olofsson m.fl. (c) 5
2002/03:Fi287 Lennart
Hedquist m.fl. (m) 37, 38
Utökade reseavdrag
2002/03:Fi255 Per
Landgren m.fl. (kd) 6
2002/03:Fi256 Alf
Svensson m.fl. (kd) 12
2002/03:Fi286 Maud
Olofsson m.fl. (c) 6, 8
2002/03:Fi287 Lennart
Hedquist m.fl. (m) 8, 9
2002/03:N304 Mikael
Odenberg m.fl. (m) 4 (i
denna
del)
Hushållstjänster
2002/03:Fi286 Maud
Olofsson m.fl. (c) 7
2002/03:Fi287 Lennart
Hedquist m.fl. (m) 29
Pensions- och kompetenssparande
2002/03:Sk382 Lars
Leijonborg m.fl. (fp) 7
Gåvor till ideell verksamhet
2002/03:Sk382 Lars
Leijonborg m.fl. (fp) 14
Företagsbeskattning,
dubbelbeskattning
2002/03:Fi256 Alf
Svensson m.fl. (kd) 19, 20
2002/03:Fi286 Maud
Olofsson m.fl. (c) 16, 17,
22
2002/03:Fi287 Lennart
Hedquist m.fl. (m) 26
2002/03:Sk382 Lars
Leijonborg m.fl. (fp) 24
2002/03:Sk383 Per
Landgren m.fl. (kd) 2, 6, 14
Avyttring av fåmansföretag
genom
andelsbyte
2002/03:Fi261 Per
Rosengren (v)
2002/03:Fi286 Maud
Olofsson m.fl. (c) 23
2002/03:Sk382 Lars
Leijonborg m.fl. (fp) 22
2002/03:Sk417 Lennart
Hedquist m.fl. (m) 14, 15
Skatt på royalty
2002/03:Fi287 Lennart
Hedquist m.fl. (m) 27
2002/03:Sk383 Per
Landgren m.fl. (kd) 12
Punkt 5 k Förändrade nivåer för
socialavgifter
(prop. 2002/03:1 punkterna 28
och 29)
2002/03:Fi256 Alf
Svensson m.fl. (kd) 15, 16
2002/03:Fi286 Maud
Olofsson m.fl. (c) 18-20
2002/03:Fi287 Lennart
Hedquist m.fl. (m) 39
2002/03:Sk382 Lars
Leijonborg m.fl. (fp) 25
2002/03:Sk383 Per
Landgren m.fl. (kd) 5
Fastighetsskatt
2002/03:Fi245 Karin
Enström (m) 1
2002/03:Fi254 Per
Landgren m.fl. (kd) 1-3
2002/03:Fi256 Alf
Svensson m.fl. (kd) 13, 14
2002/03:Fi286 Maud
Olofsson m.fl. (c) 9, 11
2002/03:Fi287 Lennart
Hedquist m.fl. (m) 18 (i
denna
del),
19, 21
2002/03:Sk382 Lars
Leijonborg m.fl. (fp) 8-10
2002/03:Bo216 Annelie
Enochson (kd) 6
Förmögenhetsskatt
2002/03:Fi245 Karin
Enström (m) 2
2002/03:Fi256 Alf
Svensson m.fl. (kd) 21, 22
2002/03:Fi286 Maud
Olofsson m.fl. (c) 13, 14
2002/03:Fi287 Lennart
Hedquist m.fl. (m) 18 (i
denna
del),
22-24
2002/03:Sk382 Lars
Leijonborg m.fl. (fp) 11, 12
2002/03:Sk383 Per
Landgren m.fl. (kd) 3
2002/03:A315 Anders G
Högmark m.fl. (m) 2
Skattelättnad för
studentbostäder och
äldrebostäder
2002/03:Fi256 Alf
Svensson m.fl. (kd) 26
2002/03:Fi286 Maud
Olofsson m.fl. (c) 15
Sänkt mervärdesskatt på böcker
och
tidskrifter
2002/03:Fi256 Alf
Svensson m.fl. (kd) 27, 29
2002/03:Fi286 Maud
Olofsson m.fl. (c) 31
Punkt 5 l Skatt på lågpriscigaretter
(prop. 2002/03:1 punkt 36)
2002/03:Sk397 Ragnwi
Marcelind (kd)
Skatt på alkoholdrycker
2002/03:Fi207 Lennart
Hedquist m.fl. (m) 1-4
2002/03:Fi287 Lennart
Hedquist m.fl. (m) 30-32
Punkt 5 n En fortsatt grön skatteväxling
- höjd
koldioxidskatt och elskatt
(prop. 2002/03:1 punkt 33 i
denna del)
2002/03:Fi256 Alf
Svensson m.fl. (kd) 32
2002/03:Fi286 Maud
Olofsson m.fl. (c) 25, 26
2002/03:Fi287 Lennart
Hedquist m.fl. (m) 12, 13
2002/03:N301 Mikael
Odenberg m.fl. (m) 9
Punkt 5 o Kraftvärmebeskattningen
(prop. 2002/03:1 punkt 33 i
denna del)
2002/03:N394 Åsa
Torstensson m.fl. (c) 2
Beskattning av alternativa
drivmedel
2002/03:Fi256 Alf
Svensson m.fl. (kd) 30, 31
Skatt på drivmedel
2002/03:Fi227 Ulla
Löfgren och Elizabeth Nyström (m)
2002/03:Fi256 Alf
Svensson m.fl. (kd) 17, 18
2002/03:Fi287 Lennart
Hedquist m.fl. (m) 14
2002/03:Sk383 Per
Landgren m.fl. (kd) 8, 9
2002/03:MJ377 Lars
Gustafsson m.fl. (kd) 2
2002/03:N304 Mikael
Odenberg m.fl. (m) 4 (i
denna
del)
2002/03:N307 Sven
Gunnar Persson m.fl. (kd) 3
Kärnkraftsproducerad el
2002/03:Fi287 Lennart
Hedquist m.fl. (m) 15, 16
Punkt 5 q Grön skatteväxling - höjd
avfallsskatt
(prop. 2002/03:1 punkt 34)
2002/03:Fi286 Maud
Olofsson m.fl. (c) 27
Punkt 5 r Grön skatteväxling - höjd
naturgrusskatt
(prop. 2002/03:1 punkt 35)
2002/03:T288 Ulla
Löfgren och Anders G Högmark (m) 2
Reklamskatt
2002/03:Fi203 Marietta
de Pourbaix-Lundin (m)
2002/03:Fi205 Cristina
Husmark Pehrsson och
Anne Marie Brodén (m)
2002/03:Fi228 Gunnar
Axén och Per Bill (m)
2002/03:Fi229 Ingvar
Svensson (kd)
2002/03:Fi243
Christina Nenes och Göte Wahlström (s)
2002/03:Fi251 Johan
Pehrson (fp)
2002/03:Fi252 Sven
Bergström och Håkan Larsson (c)
2002/03:Fi268 Carl-
Axel Roslund (m)
2002/03:Fi277 Kenth
Högström m.fl. (s)
2002/03:Fi287 Lennart
Hedquist m.fl. (m) 28
2002/03:Sk223 Rigmor
Stenmark (c)
2002/03:Sk295 Gunnar
Andrén (fp)
2002/03:Sk346 Jörgen
Johansson och Jan Andersson (c) 2
2002/03:Sk417 Lennart
Hedquist m.fl. (m) 8
2002/03:Kr297 Kent
Olsson m.fl. (m) 13
Jordbrukets beskattning
2002/03:Fi286 Maud
Olofsson m.fl. (c) 28-30
2002/03:Fi287 Lennart
Hedquist m.fl. (m) 10, 11
2002/03:Sk383 Per
Landgren m.fl. (kd) 7
2002/03:MJ268 Per
Westerberg m.fl. (m) 4, 5
2002/03:MJ487 Jan
Andersson m.fl. (c) 2
Punkt 5 s Bredbandsinstallation
(prop. 2002/03:1 punkt 30)
2002/03:Fi232 Lars
Leijonborg m.fl. (fp) 26
2002/03:Fi286 Maud
Olofsson m.fl. (c) 33
2002/03:Fi287 Lennart
Hedquist m.fl. (m) 36
Anställningsstöd och rederistöd
2002/03:Fi256 Alf
Svensson m.fl. (kd) 28
2002/03:Fi287 Lennart
Hedquist m.fl. (m) 34, 35
Inkomster av statens verksamhet
2002/03:Fi231 Bo
Lundgren m.fl. (m) 4 (i
denna
del)
2002/03:Fi232 Lars
Leijonborg m.fl. (fp) 4 (i
denna
del)
2002/03:Fi233 Alf
Svensson m.fl. (kd) 6 (i
denna
del)
Punkt 5 u Beräkning av statsbudgetens
inkomster
för 2003
(prop. 2002/03:1 punkt 7)
2002/03:Fi231 Bo
Lundgren m.fl. (m) 4 (i
denna
del)
2002/03:Fi232 Lars
Leijonborg m.fl. (fp) 4 (i
denna
del)
2002/03:Fi233 Alf
Svensson m.fl. (kd) 6 (i
denna
del)
2002/03:Fi234 Maud
Olofsson m.fl. (c) 11
2002/03:Fi256 Alf Svensson m.fl. (kd)
1, 24
2002/03
FiU1
Redogörelse för ärendet
Bakgrund
I detta betänkande behandlas regeringens
och partiernas förslag till fördelning av
statsutgifterna på utgiftsområden.
Betänkandet, ibland kallat rambetänkandet,
utgör underlaget för riksdagens beslut om
statsbudgeten och utgiftsramar för de
olika utgiftsområdena. I riksdagens
rambeslutsmodell innebär beslutet om
ramarna att en utgiftsram fastställs för
varje utgiftsområde som i den fortsatta
beredningen av anslaget inte får
överskridas. Ett förslag från ett utskott
till fördelning av anslagen inom ett
utgiftsområde kan inte behandlas av
riksdagen förrän riksdagen fattat beslutet
om ramarna (RO 5:12). De olika
fackutskotten som bereder och lägger fram
förslag till beslut om anslagen inom
respektive utgiftsområde kan göra
omprioriteringar mellan anslagen men får
inte lägga fram ett förslag som går utöver
den fastställda ramen. Inte heller får
förslag läggas fram reservationsvis som
överskrider ramen.
Riksdagen fastställer statsbudgetens
sammansättning i stort genom ett särskilt
beslut som innefattar
dels utgiftsramar för utgiftsområden,
dels en beräkning av inkomsterna på
statsbudgeten (inklusive skatteförslagen).
Detta beslut ingår som punkt 5 i
Utskottets förslag till riksdagsbeslut.
Utskottets motivering för förslaget
behandlas i betänkandet i avsnitten
2.4-2.12, 3 och 4.1.
Ärendet och dess beredning
I detta betänkande behandlar utskottet
dels proposition 2002/03:1
Budgetpropositionen för 2003 om förslag
till statsbudget, finansplan m.m.
punkterna 1-15 och 27-38,
dels de motioner som väckts med anledning
av ärendet under allmänna motionstiden
2002 enligt förteckningen i bilaga 1.
Finansplanens avsnitt 9 Tilläggsbudget
2002 (punkterna 16-26) behandlas i
finansutskottets betänkande 2002/03:FiU11.
Motioner om frågan om deltagande i det
europeiska valutasamarbetet behandlas i
finansutskottets betänkande 2002/03:FiU8.
Regeringens lagförslag
De lagförslag som regeringen lägger fram i
budgetpropositionen återges i bilaga 2 i
betänkandet.
Utskottets förslag till ändringar i
regeringens förslag återges i bilaga 3 i
betänkandet.
Yttranden från andra utskott
Yttranden över budgetpropositionens
förslag jämte motioner i de delar som
berör respektive utskotts beredningsområde
har inkommit från
- skatteutskottet (2002/03:SkU1y),
- justitieutskottet (protokollsutdrag
2002/03:4.3),
- utrikesutskottet (2002/03:UU2y),
- försvarsutskottet (2002/03:FöU1y),
- socialförsäkringsutskottet
(2002/03:SfU1y),
- socialutskottet (2002/03:SoU1y),
- kulturutskottet (protokollsutdrag
2002/03:2.7),
- trafikutskottet (protokollsutdrag
2002/03:4.3),
- miljö- och jordbruksutskottet
(2002/03:MJU1y),
- näringsutskottet (protokollsutdrag
2002/03:2.2),
- arbetsmarknadsutskottet (2002/03:AU1y),
- bostadsutskottet (2002/03:BoU1y).
Yttrandena återfinns i bilagorna 4-15 i
del 2 av betänkandet.
Konstitutionsutskottet och
utbildningsutskottet har avstått från att
yttra sig.
Utfrågningar
Utskottet anordnade den 17 oktober 2002 en
offentlig utfrågning om den aktuella
penningpolitiken med riksbankschefen Urban
Bäckström.
Protokoll från utfrågningen finns i
bilaga 16 i del 2 av betänkandet.
Den 5 november 2002 informerade
generaldirektör Ingemar Hansson och
prognoschef Hans Lindberg,
Konjunkturinstitutet, om lönebildningen
och den 12 november 2002 informerade
statssekreterare Jens Henriksson och
ämnesrådet Yngve Lind,
Finansdepartementet, om uppdateringen av
Sveriges konvergensprogram 2002.
Skrivelser
Skrivelser i ärendet har inkommit från
Växjö Energi AB Sandviksverket, Spel &
Servicehandlarnas Riksförbund AB samt
Betongvaruindustrin, Sveriges
Bergmaterialindustri och Svenska
Fabriksbetongföreningen.
Utskottets överväganden
1 Den ekonomiska politiken
1.1 Den internationella utvecklingen
1.1.1 Långsammare återhämtning
Världsekonomin återhämtade sig under våren
efter den kraftiga konjunkturnedgången i
fjol, då tillväxttakten i världsekonomins
draglok Förenta staterna sjönk från drygt
4 % 2000 till 0,3 % 2001. Under sommaren
och hösten har det emellertid kommit
signaler om att uppgången stannat av bl.a.
till följd av fallande kurser på världens
aktiebörser och hot om krig och militära
insatser mot Irak. Samtidigt har både
hushållens och företagens förväntningar om
den framtida ekonomiska utvecklingen i
t.ex. Förenta staterna och i länderna i
euroområdet dämpats en del.
Trots den senaste tidens växande
osäkerhet räknar regeringen i
budgetpropositionen med att återhämtningen
i världsekonomin fortsätter under de
närmaste åren. Orsaken är bl.a. att den
samlade ekonomiska politiken alltjämt är
expansiv och att hushållens efterfrågan i
Förenta staterna är relativt stark trots
turbulensen på de finansiella marknaderna.
Vidare förutses stigande vinster i
näringslivet vilket öppnar för ökade
investeringar, produktion och
sysselsättning. Återhämtningen blir dock
svagare än vad regeringen räknade med i
vårpropositionen. Anledningen är bl.a.
att fallet på aktiebörserna får en
dämpande effekt på konsumtionen och
investeringarna, speciellt i Förenta
staterna.
DIAGRAM 1. TILLVäXTEN I OLIKA DELAR AV VäRLDEN
Årlig procentuell förändring
*grafiskt element borttaget*Källa:
Finansdepartementet
I fjol ökade bruttonationalprodukten
(BNP) i världen med 2,3 %, vilket är ett
av de svagaste tillväxttalen för
världsekonomin sedan 1970-talet. I år
stiger tillväxttakten till 2,7 % - även
det en låg siffra i ett historiskt
perspektiv - för att nästa år öka till 3,6
%, enligt regeringens bedömning i
budgetpropositionen. Det är 0,1
procentenheter högre respektive 0,6
procentenheter lägre än vad regeringen
förväntade sig i vårpropositionen. I sin
s.k. baskalkyl fram till 2004 räknar
regeringen med att BNP stiger med 4,1 %
2004, vilket är samma bedömning som i
vårpropositionen.
Den låga tillväxten gör att
arbetslösheten stiger i flertalet större
länder. I t.ex. Förenta staterna bedöms
arbetslösheten öka från 4,8 % av
arbetskraften i fjol till 5,7 % i år.
TABELL 1. TILLVäXT, INFLATION OCH ARBETSLöSHET I
VäRLDSEKONOMIN
Årlig procentuell förändring
*grafiskt element borttaget*
1.1.2 Återhämtningen i Förenta staterna
svagare än förväntat
Förra året steg BNP i Förenta staterna med
0,3 % - den svagaste tillväxten i den
amerikanska ekonomin sedan början av 1980-
talet, om man bortser från 1991 då BNP
till följd av det s.k. Kuwaitkriget sjönk
med 0,5 procentenheter.
Kraftigt sänkta räntor, skattesänkningar,
omfattande rabatter vid bilinköp och
dämpad lageravveckling förde med sig att
aktiviteten i den amerikanska ekonomin
började stiga på nytt mot slutet av förra
året och under inledningen av 2002. Under
våren och sommaren har dock uppgången
bromsats upp. Hushållens och företagens
förväntningar om framtiden har minskat
markant samtidigt som tillväxten i
hushållskonsumtionen mattats av, bl.a. på
grund av den kraftiga prisnedgången på
aktier.
Regeringen räknar dock med att uppgången
i Förenta staternas ekonomi fortsätter
under de närmaste åren, om än i en
långsammare takt än vad som förväntades i
vårpropositionen. Den fortsatt expansiva
ekonomiska politiken, en hög efterfrågan
hos hushållen trots de senaste månadernas
minskade förtroende, ökad sysselsättning
och stigande reallöner väntas höja
förtroendet, öka produktionen och
vinsterna i näringslivet. Nedgången på
aktiebörserna betyder emellertid att
konjunkturuppgången blir svagare än vad
som varit fallit vid tidigare
återhämtningar. De lägre aktiekurserna
ökar hushållssparandet och dämpar både
konsumtionen och investeringarna, enligt
regeringens bedömning.
Sammantaget räknar regeringen med att BNP
i Förenta staterna stiger med 2,3 %
respektive 2,7 % under 2002 och 2003 - en
tillväxt som under de bägge åren är totalt
0,7 procentenheter lägre än vad regeringen
kalkylerade med i vårpropositionen. I
regeringens huvudkalkyl förväntas en
tillväxt 2004 på 4,1 %, dvs. samma
tillväxttal som i vårpropositionen.
1.1.3 Svag konjunktur i euroområdet
Konjunkturen i euroområdet nådde sin
botten i slutet av förra året. Sedan dess
har det skett en viss återhämtning,
framför allt beroende på stigande export
till Förenta staterna. De inhemska
investeringarna har dock fortsatt att
minska samtidigt som konsumtionen varit
svag bl.a. på grund av stigande
arbetslöshet och lägre
sysselsättningstillväxt.
Till skillnad från utvecklingen i Förenta
staterna räknar regeringen i
budgetpropositionen med att tillväxttakten
i euroområdet fortsätter att sjunka i år,
efter den dryga halveringen av
tillväxttakten i fjol. Speciellt tydlig är
nedgången i de större länderna. För t.ex.
Tyskland väntas BNP stiga med 0,4 %, efter
en tillväxt i fjol på 0,6 %. I Italien och
Frankrike sjunker tillväxttakten från 1,8
% i fjol till 0,5 % respektive 1,1 % i år.
En fortsatt stigande internationell
efterfrågan, ökad sysselsättning och
stigande reallöner gör enligt regeringens
bedömning att efterfrågan i euroområdet
stiger och tillväxttakten ökar under de
kommande åren. Till det bidrar också de
räntesänkningar som Europeiska
centralbanken (ECB) genomförde under förra
året plus att regeringen kalkylerar med
ytterligare en räntesänkning mot slutet av
året. Sammantaget bedömer regeringen att
BNP i euroområdet stiger med 2,2 % 2003
och 3,0 % 2004, efter en förväntad
tillväxt i år på 0,9 %.
Frågetecknen om styrkan i uppgången i
Förenta staterna och en fortsatt svag
arbetsmarknad har under sommaren ökat
osäkerheten om konjunkturuppgången i
euroområdet, enligt regeringens bedömning.
Om inte arbetsmarknaden förbättras kan
uppgången bli svagare och långsammare än
vad som antagits i huvudprognosen.
Tillväxten i den brittiska ekonomin avtog
markant mot slutet av förra året bl.a. på
grund minskad efterfrågan i den tidigare
kraftigt växande tjänstesektorn.
Tillväxten i år hålls uppe av en hög
offentlig konsumtion och en fortsatt
förhållandevis stark hushållskonsumtion.
En expansiv ekonomisk politik i
kombination med ökad sysselsättning gör
att tillväxten ökar under de kommande
åren. I takt med att den internationella
efterfrågan ökar stiger också
industriproduktionen och de brittiska
investeringarna. Storbritanniens BNP
stiger 1,5 % 2002 och 2,6 % 2003, enligt
regeringens bedömning.
Vid sidan av Tyskland är de övriga
nordiska länderna - Danmark, Finland och
Norge - de viktigaste marknaderna i Europa
för svensk exportindustri.
Som framgår av tabell 1 räknar regeringen
med att Norges BNP växer med 1,7 % i år,
efter en uppgång under förra året på 1,5
%. Tillväxten drivs av en stark konsumtion
som i sin tur drivs av bl.a. en expansiv
ekonomisk politik och stora reala
lönepåslag. Den inhemska norska industrin
gynnas av kraftiga oljerelaterade
investeringar, samtidigt som
exportindustrin tyngs av ett högt
kostnadsläge och en stark norsk krona.
Nästa år ökar tillväxttakten till 2,2 %,
för att stiga med ytterligare 1,8 % 2004,
enligt regeringens bedömning. En svag
export och en svag inhemsk efterfrågan
gjorde att Danmarks BNP i fjol steg med
endast 0,9 %. I år förväntas
tillväxttakten stiga till 1,7 % till följd
av ökad hushållskonsumtion. Tillväxttakten
stiger ytterligare något 2003 när export
och investeringar ökar i takt med den
internationella konjunkturförbättringen.
Den internationella lågkonjunkturen och
nedgången i IKT-sektorn (sektorn för
informations- och kommunikationsteknik)
slog under förra året hårt mot den
finländska ekonomin - tillväxttakten sjönk
till 0,7 % efter en uppgång året innan på
5,6 %. Regeringen räknar i
budgetpropositionen med att den finländska
konjunkturen förbättras under året men att
BNP-tillväxten stannar på 1 % 2002. I takt
med stigande konsumtion och ökande
investeringar ökar tillväxttakten till 3,1
% 2003 respektive 3,6 % 2004.
Efter att ha minskat under senare år
stiger arbetslösheten på nytt i EU. Som
framgår av tabell 1 ökar arbetslösheten i
EU till i genomsnitt 7,8 % 2002. I
euroområdet stiger den till 8,5 % efter en
arbetslöshet i fjol på 8,3 %. Trots det
fortsätter skillnaden i arbetslöshet
mellan Europa och Förenta staterna att
minska, eftersom arbetslösheten i den
amerikanska ekonomin stiger mer än i
Europa. I år uppgår skillnaden i
arbetslöshet till 2,1 procentenheter,
enligt regeringens bedömning. För fem år
sedan, i slutet av 1990-talet, var
arbetslösheten i Europa mer än 6
procentenheter högre än i Förenta
staterna.
1.1.4 Deflationen i Japan består
Den ekonomiska situationen i Japan
ljusnade något under första halvåret.
Stigande efterfrågan i framför allt de
asiatiska grannländerna stimulerade den
japanska exporten och
industriproduktionen. Däremot fortsatte
den inhemska japanska efterfrågan att vara
svag. Visserligen steg hushållens
konsumtion något, men det uppvägdes av en
fortsatt mycket svag
investeringsutveckling och en tilltagande
lageravveckling hos företagen. Vidare
fortsätter antalet konkurser att öka och
arbetslösheten ligger på historiskt höga
nivåer samtidigt som priserna i ekonomin i
genomsnitt sjunker med 1 %.
Några tecken på en avgörande förbättring
under de närmaste åren saknas. Behovet av
reformer inom finans- och
företagssektorerna är stort. Andelen s.k.
dåliga lån i banksystemet är hög och
kreditgivningen har forsatt att minska
trots extremt låga räntor och
centralbankens försök att öka likviditeten
i ekonomin. Möjligheterna att via
finanspolitiken stimulera konsumtionen och
investeringarna är begränsade genom den
stora och snabbt växande offentliga
skulden.
Regeringen gör bedömningen att Japans BNP
minskar med 0,5 % i år, efter en nedgång
under förra året på 0,3 %. Nästa år stiger
BNP med 1,1 % till följd av framför allt
stigande internationell efterfrågan och
ökad japansk export.
De exportberoende mindre länderna i
Asien, t.ex. Sydkorea, Taiwan, Malaysia
och Singapore, drabbades hårt av förra
årets nedgång i IKT-sektorn och den
internationella konjunkturförsvagningen.
Hittills i år har emellertid länderna
uppvisat en tydlig återhämtning till följd
av en stark export. En fortsatt ökad
export och en ökad inhemsk efterfrågan gör
att tillväxten utvecklas väl de närmaste
åren.
En stark inhemsk efterfrågan bidrar till
att tillväxten i Kina och Indien
fortsätter att öka i år och under nästa
år. Som helhet växer ekonomierna i
Sydostasien med drygt 6 % per år både 2002
och 2003, enligt regeringens bedömning.
1.1.5 Svag utveckling i Latinamerika
Den internationella lågkonjunkturen och
stora politiska och ekonomiska problem i
flera länder har förvärrat det ekonomiska
läget i Latinamerika. I Argentina
förväntas produktionen falla kraftigt både
i år och under nästa år. Bidragande
orsaker till den utvecklingen är höga
realräntor bl.a. till följd av låg tillit
till växelkurspolitiken, en snabbt
stigande inflation, en rekordhög
arbetslöshet och krisen inom banksystemet.
Även den brasilianska ekonomin tyngs av
finansiell oro och politisk osäkerhet som
slår mot tillväxtutsikterna.
Den mexikanska ekonomin har, i motsatts
till den argentinska och brasilianska
ekonomin, visat på återhämtning hittills i
år, bl.a. till följd av stigande
investeringar.
Regeringen bedömer att regionens samlade
BNP i år minskar med 0,4 % för att öka med
3,0 % 2003.
1.1.6 Osäkerheter i den internationella
bedömningen
Sammanfattningsvis räknar regeringen med
att den internationella konjunkturen
fortsätter att förbättras under
prognosperioden. Utvecklingen under våren
och sommaren med fallande aktiekurser och
minskat förtroende bland konsumenter och
företagare väntas dock innebära att
återhämtningen sker i en långsammare takt
än vad regeringen förväntade i
vårpropositionen.
Den största risken och osäkerheten i
bedömningen gäller den internationella
utvecklingen. I prognosen räknar
regeringen t.ex. med att den senaste
tidens turbulens på aktiemarknaderna avtar
och att hushållens förtroende för den
ekonomiska utvecklingen stiger och att
därmed konsumtionen ökar. Det finns en
klar risk för att oron på
finansmarknaderna fortsätter och att det i
större utsträckning än hittills leder till
att konsumenterna i t.ex. Förenta staterna
blir mer återhållsamma. En sådan
utveckling skulle kunna bidra till att
konjunkturen på nytt vänder nedåt och att
tillväxten i världsekonomin under de
närmaste åren blir lägre.
Regeringen räknar vidare i prognosen med
att arbetsmarknadssituationen i
euroområdet förbättras framöver.
Fortsätter arbetslösheten att stiga kan
det leda till en svagare inhemsk
efterfrågan och därmed en ännu lägre
tillväxttakt i euroområdet framöver.
Med anledning av det osäkra
internationella konjunkturläget redovisar
regeringen i budgetpropositionen ett s.k.
lågtillväxtalternativ, i vilket antas att
den internationella återhämtningen stannar
av och vänds till en nedgång under nästa
år. Lågtillväxtalternativet redovisas mer
utförligt i avsnitt 1.2.6 Alternativa
kalkyler för utvecklingen fram till 2004.
1.2 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige
1.2.1 Bättre än förväntat i den svenska
ekonomin
Hittills i år har den svenska ekonomin
utvecklats relativt gynnsamt, trots den
låga tillväxten i världsekonomin och den
svaga utvecklingen i delar av euroområdet.
Den svenska exporten steg överraskande
kraftigt under första halvåret, bl.a. på
grund av en god konkurrenskraft och en
lågt värderad krona. Även
hushållskonsumtionen har, trots den
internationella oron och den svaga
börsutvecklingen, ökat förhållandevis
starkt hittills i år, efter den mycket
svaga utvecklingen under 2001. Den
stigande konsumtionen förklaras bl.a. av
kraftigt ökade inkomster - hushållens
reala disponibla inkomster väntas i år
stiga med 4,8 %, varav mer än hälften av
ökningen beror på finanspolitiska åtgärder
i form av t.ex. sänkta skatter och lägre
daghemsavgifter när maxtaxan infördes vid
årsskiftet. En annan förklaring är att den
öppna arbetslösheten, i motsats till
regeringens förväntningar i
vårpropositionen, legat kvar på ungefär
samma nivå som under förra året. Som
framgår av diagram 2 har också hushållens
förväntningar om den ekonomiska framtiden
(enligt Konjunkturinstitutets samlade
tillförsiktsindikator, den s.k. CCI) ökat
under det senaste året, även om en viss
nedgång kan noteras de senaste månaderna
bl.a. som en följd av sommarens och
höstens prisfall på Stockholmsbörsen.
Tillväxten i den svenska ekonomin
hittills under 2002 har också gynnats av
att både den statliga och kommunala
konsumtionen ökat mer än förväntat.
Däremot har investeringarna, med undantag
för bostadsinvesteringarna, utvecklats
svagare än vad som förväntades i
vårpropositionen. Det låga
kapacitetsutnyttjandet i industrin gör att
industriinvesteringarna fortsätter att
sjunka i år. Till skillnad från
utvecklingen under förra året bedöms även
investeringsverksamheten i tjänstesektorn
minska i år. Anledningen är bl.a. en
svagare efterfrågan men nedgången beror
också delvis på de mycket omfattande
investeringar som branschen genomfört
under de senaste åren.
I likhet med utvecklingen under förra
året begränsas årets BNP-tillväxt av att
både industrin och handeln i viss
utsträckning tillgodosett efterfrågan
genom lageravveckling.
DIAGRAM 2. HUSHåLLENS OCH FöRETAGENS
FRAMTIDSFöRVäNTNINGAR1
*grafiskt element borttaget*
1 Skillnaden mellan andelen positiva och
andelen negativa.
Källa: Konjunkturinstitutet och
Statistiska centralbyrån
Den stigande exporten och den ökande
konsumtionen gör att Sveriges BNP stiger
med 2,1 % 2002, enligt regeringens
bedömning i budgetpropositionen. Det är
0,4 procentenheter högre än vad regeringen
räknade med i vårpropositionen. Under
förutsättning att återhämtningen i
världsekonomin inte bryts och att
situationen på världens finansmarknader
stabiliseras fortsätter aktiviteten i den
svenska ekonomin att öka under de närmaste
åren. BNP stiger med 2,5 % per år både
2003 och 2004, enligt regeringens
bedömning.
Som framgår av tabell 2 är det framför
allt hushållens konsumtion som även i
fortsättningen väntas vara motorn i den
svenska ekonomin under de närmaste åren.
Stigande inkomster, en förhållandevis god
förmögenhetsställning i hushållssektorn
trots de senaste årens börsfall och en låg
öppen arbetslöshet ger utrymme för en
fortsatt relativt hög konsumtion framöver.
Regeringen räknar med att hushållens
konsumtion ökar med i genomsnitt 2,5 % per
år under de kommande två åren, jämfört med
en förväntad uppgång i år på omkring 2 %.
Som nämnts ovan och som även framgår av
tabell 2 väntas utrikeshandeln som helhet
ge ett relativt stort bidrag till årets
tillväxt, på grund av en förhållandevis
stark export och en svag utveckling av
importen. Den förväntade ökade
internationella efterfrågan bidrar till
att den svenska exporten fortsätter att
stiga under de närmaste åren.
Utrikeshandelns bidrag till tillväxten
blir dock lägre, eller t.o.m. negativt
2003, bl.a. till följd av att importen
ökar i takt med att exporten av varor med
stort importinnehåll stiger, lagren inom
industrin och handeln vänds från
avveckling till uppbyggnad samt att
kronans värde väntas stiga, vilket gör
importen billigare.
TABELL 2. BIDRAG TILL BNP-TILLVäXTEN1
Procentenheter
*grafiskt element borttaget*
1 Bidragen för 2000 redovisas exklusive
effekten av att Svenska kyrkan fr.o.m.
2000 ingår i hushållssektorn.
Källa: Finansdepartementet
I takt med att efterfrågan och
produktionen i ekonomin (och industrin)
stiger ökar investeringarna under de
närmaste åren. Sammantaget räknar
regeringen med en investeringsökning på
4,6 % 2003 och 5,1 % 2004. När det gäller
investeringarna i post- och
telekommunikationsbranschen har dessa
kraftigt justerats ned jämfört med
vårpropositionen. Endast en liten ökning
förutses. Orsaken är att utbyggnaden av
tredje generationens mobiltelefoni, det
s.k. 3 G, nu, till skillnad från tidigare,
endast väntas kompensera för de
investeringsminskningar som sker i
branschen i övrigt.
Regeringen gör vidare bedömningen att det
finns lediga resurser i den svenska
ekonomin. Det s.k. BNP-gapet i ekonomin,
dvs. skillnaden mellan den faktiska
produktionsnivån i samhället och den
praktiskt möjliga, väntas vara negativ
under hela prognosperioden. BNP-gapet
antas slutas först 2005. Det innebär att
ekonomin under 2003 och 2004 kan växa
snabbare än den svenska ekonomins
långsiktiga tillväxttrend på omkring 2 %
utan att inflationen tar fart.
Som redovisats ovan räknar regeringen i
sin baskalkyl med att BNP stiger med 2,1 %
2002 och 2,5 % per år 2003 respektive
2004. Mot bakgrund av den osäkra
internationella konjunkturen och osäkra
beräkningar av resursläget i den svenska
ekonomin redovisar regeringen två
alternativa utvecklingsscenarier för
perioden fram till 2004 - det s.k.
högtillväxtalternativet som utgår från att
det inledningsvis finns mer lediga
resurser i ekonomin och att
sysselsättningsmålet nås 2004 och det s.k.
lågtillväxtalternativet i vilket antas att
återhämtningen i den internationella
ekonomin bromsas upp och helt stannar av
under nästa år. De bägge alternativen
redovisas mer utförligt nedan under
avsnittet Alternativa kalkyler för
utvecklingen fram till 2004.
1.2.2 Prognosförutsättningar och nyckeltal
Regeringens prognos bygger på den
ekonomiska och statistiska information som
fanns tillgänglig t.o.m. den 4 oktober
2002. Ett viktigt antagande i prognosen är
att de avtalsmässiga löneökningarna och
löneglidningen hålls tillbaka så att de
totala lönekostnadsökningarna i ekonomin
begränsas till 3,5 % per år under de
närmaste åren. Siffrorna för 2002 och 2003
är prognoser, medan uppgifterna för 2004
bygger på antagandet att det vid utgången
av 2003 fortfarande finns lediga resurser
i den svenska ekonomin.
I tabell 3 och 4 redovisas
förutsättningarna och nyckeltalen i
regeringens prognos. I punkterna nedan
sammanfattas några av de viktigaste
elementen:
TABELL 3. PROGNOSFöRUTSäTTNINGAR 2000-2004
*grafiskt element borttaget*
Som nämndes ovan antar regeringen att de
totala lönekostnadsökningarna begränsas
till 3,5 % 2003 och 2004. I fjol steg
lönekostnaderna med 4,3 %, och i år väntas
en uppgång på 3,7 %.
Jämfört med vårpropositionen räknar
regeringen med en svagare svensk krona
under de närmaste åren. Mätt enligt det
s.k. TCW-index ligger kronans värde på i
genomsnitt 133,8 år 2002, 128,8 år 2003
och 127 år 2004 mot förväntade 131,6,
124,8 respektive 122,5 i vårpropositionen
(ju högre värde, desto svagare krona).
Som framgår av tabell 4 har regeringen
till följd av den oväntat gynnsamma
utvecklingen hittills i år justerat upp
sin arbetsmarknadsprognos för perioden
fram till 2004. Den öppna arbetslösheten
sjunker från 4 % av arbetskraften i fjol
till 3,9 % i år. I vårpropositionen
räknade regeringen med en öppen
arbetslöshetsnivå på 4,3 %. Antalet
deltagare i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder bedöms
dock bli högre i år än vad som antogs i
vårpropositionen. Den öppna arbetslösheten
väntas sedan sjunka ytterligare, till 3,8
% 2003, vilket är 0,2 procentenheter lägre
än prognosen i vårpropositionen.
TABELL 4. NYCKELTAL 2000-2004
*grafiskt element borttaget*
Den kraftiga inkomstförstärkningen i
kombination med en återhållen konsumtion
gör att hushållens sparande fortsätter att
stiga i år, efter det minskade sparandet i
slutet av 1990-talet. Under de kommande
åren sjunker dock sparandet något beroende
på bl.a. en stigande konsumtion och en
svagare inkomstutveckling.
1.2.3 Försörjningsbalansen
Under förutsättning att återhämtningen i
den internationella ekonomin inte avbryts
fortsätter aktiviteten i den svenska
ekonomin att öka och Sveriges BNP växer
med i genomsnitt ca 2,4 % per år under
perioden 2002-2004, enligt regeringens
bedömning i baskalkylen. Det är mer än en
procentenhet lägre än vad den svenska
ekonomin växte med under perioden 1998-
2000, men något högre än
genomsnittstillväxten under de senaste 30
åren. Regeringens prognos innebär vidare
att Sveriges tillväxt under de närmaste
åren kommer att ligga något högre än
tillväxtgenomsnittet bland EU- och euro-
länderna.
De olika delarna av försörjningsbalansen
utvecklar sig enligt regeringens bedömning
på följande sätt (se tabell 5):
TABELL 5. FöRSöRJNINGSBALANSEN 2000-2004
*grafiskt element borttaget*
1 Bidrag till BNP-tillväxt.
2 Exklusive effekten av kyrkans
avskiljande från staten 1 januari 2000.
Inklusive denna effekt hade ökningstakten
2000 för hushållens konsumtionsutgifter i
stället blivit 4,6 %, för offentliga
konsumtionsutgifter -0,9 % och för
kommunal konsumtion -0,2 %.
Siffrorna inom parentes anger regeringens
bedömning i vårpropositionen.
Källa: Finansdepartementet
Hushållens konsumtion stiger under
perioden jämfört med den svaga
utvecklingen under 2001.
Den offentliga konsumtionen ökar starkare
än vad regeringen förväntade sig i
vårpropositionen, bl.a. på grund av det
statliga stödet till den kommunala sektorn
som föreslås i budgetpropositionen och det
antagande som görs om en genomsnittlig
höjning av landstingsskatten med 0,25
procentenheter fr.o.m. nästa år.
I likhet med i fjol förväntas industrins
och handelns utförsäljning av lager bidra
till att dämpa årets tillväxt. I takt med
att efterfrågan och försäljningen ökar
väntas företagen på nytt bygga upp sina
lager, vilket bidrar till att öka BNP med
0,4 procentenheter nästa år.
1.2.4 Oväntat stark export hittills i år
Förra året var det svagaste året för den
svenska exportindustrin sedan mitten på
1970-talet. Fallande efterfrågan på IKT-
produkter och en markant nedgång i
industrikonjunkturen på Sveriges
viktigaste exportmarknader bidrog till att
den totala exporten av varor och tjänster
sjönk med 1,4 % under 2001.
Hittills i år har exporten ökat starkare
än vad regeringen förväntade sig i
vårpropositionen. Enligt uppgifter från
Statistiska centralbyrån (SCB) steg
exporten med 6,8 % under första halvåret i
år, jämfört med samma period i fjol.
Starkast var utvecklingen för fordon,
läkemedel och teleprodukter.
Regeringen räknar i budgetpropositionen
med att exporten fortsätter att öka under
prognosperioden i takt med att den
internationella konjunkturen förbättras.
Efter hand blir också sammansättningen av
den ökade efterfrågan mer gynnsam för den
svenska exportindustrin. Industrin
internationellt har för tillfället ett
relativt lågt kapacitetsutnyttjande. I
takt med att efterfrågan och utnyttjandet
stiger ökar efterfrågan på
investeringsvaror, vilket gynnar svensk
export. Importefterfrågan på svenska
exportmarknader, dvs.
världsmarknadstillväxten, väntas stiga med
2,1 % i år, 7,4 % nästa år och 7,6 % 2004,
enligt regeringens bedömning.
Teleprodukterna har under de senaste åren
blivit en allt viktigare ingrediens i den
svenska exporten och den svenska
tillväxten. I början av 1990-talet var
teleprodukternas andel av den totala
exporten ca 5 %. I slutet av 2000 uppgick
andelen till omkring 15 % för att sjunka
till ca 10 % förra året när den svenska
teleproduktexporten minskade med 34 %.
Trots att teleproduktexporten utvecklades
relativt starkt under första halvåret i år
räknar regeringen med att efterfrågan på
teleprodukter fortsätter att vara relativt
svag under hela prognosperioden. Det
ligger också i linje med de uppgifter som
branschen själv uppger i t.ex. KI:s olika
barometrar.
Sammanfattningsvis gör regeringen
bedömningen att den totala exporten stiger
med 3,8 % 2002 och 6,3 % 2003. I prognosen
ingår, som redovisades ovan, en
förstärkning av kronans värde på de
internationella valutamarknaderna under
2003.
1.2.5 Även sysselsättningen bättre än
väntat
Den svenska arbetsmarknaden förbättrades
kraftigt från första halvåret 1997 till
första halvåret 2001, då antalet
sysselsatta säsongrensat steg med omkring
320 000 personer och den öppna
arbetslösheten sjönk till omkring 4 %.
Sedan dess har efterfrågan på arbetskraft
minskat betydligt i takt med den svagare
internationella konjunkturen. Som framgår
av diagram 3 har sysselsättningen varit i
stort sett oförändrad sedan början av
2001.
Hittills i år har emellertid
arbetsmarknadsläget överraskat positivt
jämfört med regeringens bedömningar i
vårpropositionen. Under första halvåret i
år steg sysselsättningen säsongsrensat med
i genomsnitt 5 700 personer jämfört samma
period i fjol. Framför allt har
sysselsättningen ökat inom näringslivets
tjänstesektorer och i staten och
primärkommunerna, vilket motverkat en
fallande sysselsättning inom industrin.
Andelen öppet arbetslösa var under första
halvåret i genomsnitt 3,9 %, vilket kan
jämföras med 4 % under första halvåret i
fjol. Den totala arbetslösheten, dvs.
öppet arbetslösa plus antalet personer i
konjunkturberoende arbetsmarknadsåtgärder,
har dock legat på i stort sett samma nivå
som under motsvarande period i fjol.
Anledningen är att antalet deltagare i de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ökat
något i år.
Under sommaren (juli till augusti) har
sysselsättningen minskat något jämfört med
samma period förra året, och flertalet
indikatorer som t.ex. KI:s olika
barometrar, SCB:s vakansundersökningar och
AMS statistik över antalet lediga platser
på arbetsförmedlingarna indikerar att
sysselsättningen fortsätter att minska
under hösten och vintern. Regeringen
räknar också i budgetpropositionen med att
sysselsättningen sjunker något under
hösten. Det innebär att förändringen i
sysselsättningen mellan 2001 och 2002
därmed blir noll, mätt som årsgenomsnitt.
I vårpropositionen räknade regeringen med
att antalet sysselsatta i år skulle sjunka
med 0,4 procentenheter.
DIAGRAM 3. SYSSELSäTTNINGEN 1995-AUGUSTI 2002
*grafiskt element borttaget*
Källa: Statistiska centralbyrån
I takt med att den internationella
konjunkturen förstärks ökar efterfrågan på
arbetskraft på nytt, och regeringen räknar
med att sysselsättningen stiger med 0,2 %
2003 och 0,5 % 2004. Räknat i antalet
personer innebär detta att ytterligare
omkring 13 000 personer bedöms vara
sysselsatta nästa år jämfört med den
prognos som regeringen gjorde i
vårpropositionen.
DIAGRAM 4. DEN öPPNA ARBETSLöSHETEN 1995-AUGUSTI
2002
*grafiskt element borttaget*
Källa: Statistiska centralbyrån
Regeringen räknar vidare med att utbudet
av arbetskraft är oförändrat i år för att
stiga med 0,1 procentenheter 2003 och 0,4
procentenheter 2004. Den förväntade
utvecklingen av sysselsättningen och
arbetskraftsutbudet gör att den öppna
arbetslösheten sjunker till 3,8 % 2003
från 3,9 % 2002. Eftersom regeringen
bedömer att andelen deltagare i de
arbetsmarknadspolitiska program sjunker
under nästa år, innebär det att även
arbetslösheten inklusive
arbetsmarknadsåtgärder sjunker under nästa
år.
Diagram 5. Sysselsättningsgraden enligt
regeringens sysselsättningsmål
1995-augusti 2002
*grafiskt element borttaget*
Källa: Statistiska centralbyrån
Riksdagens och regeringens mål för
sysselsättningen är att
sysselsättningsgraden i ekonomin, dvs.
antalet sysselsatta i åldern 20-64 år i
procent av befolkningen i samma
åldersgrupp, ska stiga till 80 % 2004. Som
framgår av diagram 5 har
sysselsättningsgraden stigit under de
senaste åren till en nivå på omkring 78 %.
Regeringens prognos och baskalkyl i
budgetpropositionen innebär att
sysselsättningsgraden 2003 och 2004 ligger
kvar på ungefär samma nivå som i
dagsläget. För att nå sysselsättningsmålet
2004 krävs att den reguljära
sysselsättningen i åldersgruppen 20-64 år
ökar med ytterligare ungefär 100 000
personer.
I en alternativ kalkyl för den ekonomiska
utvecklingen under de närmaste åren
redovisar regeringen vad som krävs för att
målet ska nås. Kalkylen, som benämns
högtillväxtalternativet, redovisas nedan
under avsnittet Alternativa kalkyler för
utvecklingen fram till 2004. För att målet
ska uppfyllas krävs, vid sidan av en högre
ekonomisk tillväxt, att utbudet av
arbetskraft växer väsentligt snabbare än i
de kalkyler som presenterats ovan.
TABELL 6. NYCKELTAL FöR ARBETSMARKNADEN
2001-2004
*grafiskt element borttaget*
1 Antalet personer i procent av
arbetskraften.
2 Antalet sysselsatta exklusive
konjunkturberoende arbetsmarknadspol.
Åtgärder i % av befolkningen.
Siffrorna inom parentes anger regeringens
bedömning i vårpropositionen.
Källa: Konjunkturinstitutet, Statistiska
centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och
Finansdepartementet.
1.2.6 Alternativa kalkyler för
utvecklingen fram till 2004
Med anledning av den stora osäkerheten
kring den internationella
konjunkturutvecklingen och storleken på
bl.a. resursutnyttjandet i den svenska
ekonomin redovisar regeringen i
budgetpropositionen två alternativa
scenarier för den ekonomiska utvecklingen
t.o.m. 2004 - det s.k.
lågtillväxtalternativet och det s.k.
högtillväxtalternativet (alternativen
jämförs med det som i budgetpropositionen
kallas för baskalkylen).
Lågtillväxtalternativet
Utgångspunkten i detta alternativ är att
erets återhämtning i världsekonomin
bromsas upp och att konjunkturen på nytt
vänder ned under 2003. Tillväxten ökar
ånyo först mot slutet av prognosperioden.
Vad gäller Förenta staterna antas att
tillväxttakten i den amerikanska ekonomin
faller till 1 % 2003 för att stiga till 3
% 2004. Konsumtionen dämpas till följd av
att sysselsättningen inte stiger och
inkomsterna utvecklas sämre än i
baskalkylen. Aktiekurserna fortsätter att
falla och företagen håller igen, vilket
bl.a. dämpar investeringsverksamheten. Den
uppgång i investeringarna och konsumtionen
som förväntas i baskalkylen uteblir.
Nedgången i Förenta staterna sprider sig
till övriga delar av världen. Den redan
svaga utvecklingen i euroområdet försämras
ytterligare genom en svagare export och en
minskad inhemsk efterfrågan till följd av
bl.a. minskad framtidstro hos både
företagare och konsumenter. Japan drabbas
relativt hårt genom att den viktigaste
tillväxtmotorn i den japanska ekonomin -
exporten till Förenta staterna -
försvagas. Effekterna internationellt
mildras något genom att centralbankerna
antas sänka sina styrräntor för motverka
den svagare efterfrågan.
Som framgår av tabell 7 får en
lågkonjunktur av den typ som beskrivits
ovan stora effekter på den svenska
ekonomin. Sysselsättningen utvecklas
svagare än i baskalkylen och den öppna
arbetslösheten stiger. Konsumenternas
förtroende för den ekonomiska utvecklingen
sjunker och hushållens inkomst- och
förmögenhetsställning försvagas, vilket
slår mot konsumtionen. Exporten drabbas
hårt av den försämrade efterfrågan på
världsmarknaden och investeringarna
utvecklas svagare i alla delar av
samhällslivet.
TABELL 7. NYCKELTAL FöR LåGTILLVäXTALTERNATIVET
*grafiskt element borttaget*
1 Skillnaden i procent mellan faktisk och
potentiell produktion.
2 Antalet sysselsatta i åldern 20-64 år
exklusive arbetsmarknadspolitiska program
som andel av befolkningen i åldersgruppen.
3 Procent av BNP.
Siffror inom parentes anger regeringens
bedömning i baskalkylen.
Källa: Finansdepartementet
Sammantaget innebär
lågtillväxtalternativet för svensk del att
tillväxten över de tre åren blir 2,8
procentenheter lägre jämfört med
baskalkylen och antalet sysselsatta 2004
är 75 000 personer lägre. De offentliga
finanserna försvagas med drygt 1 % av BNP
både 2003 och 2004. Den kommunala
verksamheten drabbas bl.a. genom lägre
skatteintäkter och för att klara
balanskravet tvingas kommunerna att
antingen höja skatterna ytterligare eller
dra ned på konsumtionen. I
lågtillväxtalternativet antas att
kommunsektorn anpassar sig genom att
minska på sina utgifter.
Högtillväxtalternativet
I detta alternativ antas att riksdagens
och regeringens sysselsättningsmål om en
sysselsättningsgrad på 80 % för personer i
åldern 16-64 år uppfylls 2004 (den
internationella konjunkturen utvecklas som
i baskalkylen). Det kräver att BNP-
tillväxten över prognosperioden sammanlagt
stiger med 3 procentenheter mer än i
baskalkylen. På samma sätt måste
sysselsättningen på den svenska
arbetsmarknaden öka med ytterligare 107
000 personer jämfört med baskalkylen. För
att det ska vara möjligt krävs att
arbetskraftsutbudet ökar betydligt mer än
vad som förväntas i baskalkylen. Antalet
personer i arbetsmarknadspolitiska program
måste minska. Vidare måste sjukfrånvaron
minska i enlighet med regeringens mål om
en halvering av antalet sjukdagar till
2008 samtidigt som andelen
förtidspensionerade sjunker. Dessutom
måste andra grupper som t.ex. latent
arbetssökande och invandrare i högre grad
än tidigare komma ut på arbetsmarknaden.
Den högre tillväxten och den högre
sysselsättningen gör att de offentliga
finanserna påtagligt förbättras, med drygt
1 % av BNP mot slutet av perioden.
Kommunernas ekonomi förbättras och
utrymmet för kommunal konsumtion stiger.
Den höjning av det kommunala skatteuttaget
2003 som antas i baskalkylen och de två
alternativen kan i högtillväxtalternativet
följas av en sänkning 2004.
TABELL 8. NYCKELTAL FöR HöGTILLVäXTALTERNATIVET
*grafiskt element borttaget*
1 Skillnaden i procent mellan faktisk och
potentiell produktion.
2 Antalet sysselsatta i åldern 20-64 år
exklusive arbetsmarknadspolitiska program
som andel av befolkningen i åldersgruppen.
3 Procent av BNP.
Siffror inom parentes anger regeringens
bedömning i baskalkylen.
Källa: Finansdepartementet
1.2.7 Ny information efter det att
regeringens prognos färdigställts
Regeringen anger att prognoserna i
budgetpropositionen bygger på uppgifter
som fanns tillgängliga t.o.m. den 4
oktober 2002. Den information som kommit
sedan regeringen avslutade sitt
prognosarbete är blandad, men tyder
sammantaget på en fortsatt dämpning av den
internationella återhämtningen.
De finansiella marknaderna har dock
stabiliserats något under de senaste
veckorna. Från bottennoteringarna i början
av oktober fram till mitten av november
steg kurserna på de större internationella
aktiebörserna, med undantag av aktiebörsen
i Tokyo, med omkring 15-20 %. Samtidigt
har priset på olja under samma period
sjunkit från omkring drygt 29 dollar per
fat till omkring drygt 23 dollar per fat.
Förenta staternas BNP steg under tredje
kvartalet med 3,1 % i uppräknad årstakt
jämfört med andra kvartalet, enligt
preliminära uppgifter från det amerikanska
handelsdepartementet. Jämfört med tredje
kvartalet i fjol var uppgången 3 %. Det
var något lägre än vad analytikerna
förväntade sig. Uppgången förklaras
framför allt av en stigande konsumtion. De
amerikanska hushållens konsumtion ökade
under perioden med 4,2 % i uppräknad
årstakt. En annan positiv utveckling är
att investeringarna steg under tredje
kvartalet - den första uppgången på två
år. Investeringarna i utrustning och
mjukvara ökade med 6,5 % medan
investeringarna i datorer steg med 28 %.
Ny statistik och nya indikatorer tyder
emellertid på att den försvagning i
konsumtionen som blev tydlig mot slutet av
sommaren har fortsatt under den senaste
tiden. Hushållens förtroende för den
ekonomiska utvecklingen (mätt enligt det
s.k. Conference Board) föll kraftigt i
oktober, från en reviderad indexsiffra i
september på 93,7 till 79,4. Det var en
betydligt större nedgång än vad aktörerna
på marknaden förväntat sig. I september
sjönk försäljningen i detaljhandeln
inklusive bilförsäljningen med 1,3 %,
exklusive bilförsäljningen sjönk
försäljningen med 0,1 %. I oktober var
försäljning inklusive bilförsäljningen
oförändrad gentemot september medan
försäljningen exklusive bilar gick upp med
0,7 %, enligt preliminära siffror.
Sysselsättningen i den amerikanska
ekonomin fortsatte att sjunka något i
oktober samtidigt som arbetslösheten steg
till 5,7 %, från 5,6 % månaden innan.
Sysselsättningsnedgången i oktober ska
dock sättas i relation till att
sysselsättningsutvecklingen i september
samtidigt reviderades upp kraftigt.
Nya siffror bekräftar att också
industrikonjunkturen i Förenta staterna
fortsätter att vara svag. Företagens
förtroende för den ekonomiska utvecklingen
sjönk i september och oktober, till en
indexsiffra i oktober på 48,5. Värden
under 50 tyder grovt sett på avmattning i
den ekonomiska aktiviteten medan en siffra
över 50 indikerar tillväxt.
Industriproduktionen sjönk i september,
enligt ny statistik. Bostadsmarknaden
fortsätter däremot att utvecklas gynnsamt.
I september steg bostadsbyggandet med 13,3
% jämfört med augusti.
För att öka aktiviteten i ekonomin och
hejda ytterligare avmattning sänkte den
amerikanska centralbanken, Federal
Reserve, i början av november styrräntan
med ytterligare 0,50 procentenheter, till
en nivå på 1,25 %. Sedan början av 2001
har Federal Reserve sänkt styrräntan med
mer än 5 procentenheter.
De senaste signalerna från EU och
euroområdet indikerar däremot en viss
förbättring i industrikonjunkturen. EU-
kommissionens konjunkturbarometer för
euroområdet sjönk visserligen i oktober,
men nedgången gällde framför allt
konsumtionsindikatorerna medan
indikatorerna för industrin och
detaljhandeln förbättrades och indikatorn
för byggbranschen låg på oförändrad nivå.
Uppgången i industrin berodde bl.a. på
stigande förväntningar om ökad produktion
och förbättrad orderingång. Även
inköpschefernas index för euroområdet steg
i oktober.
I Tyskland är den senaste statistiken
lite mer blandad. Det s.k. IFO-index för
Tyskland fortsatte att sjunka i oktober.
IFO-index är en barometer över den tyska
industrins förväntningar och har
historiskt sett varit en god indikator på
industriproduktionen såväl i Tyskland som
i euroområdet. Däremot steg de tyska
inköpschefernas index i oktober, precis
som för euroområdet som helhet.
Industriproduktionen och den tyska
industrins orderingång från såväl
hemmamarknaden som exportmarknaderna sjönk
i september. Efter att ha stigit under
augusti och september sjönk de tyska
hushållens förtroende för ekonomins
utveckling i oktober. I september minskade
också omsättningen i detaljhandeln med 1,3
% i årstakt, samtidigt som arbetslösheten
i säsongsrensade termer ökade till 9,9 % i
oktober från 9,8 i september, enligt
statistik från Tysklands centralbank
Bundesbank.
Den tyska regeringen skrev i slutet av
oktober ned sin prognos över den tyska
ekonomins utveckling 2002 och 2003.
Regeringen räknar nu med att BNP stiger
med 0,5 % i år och 1,5 % nästa år. Det är
0,25 procentenheter respektive 1
procentenhet lägre än vad regeringen
tidigare räknade med.
I mitten av november presenterade EU-
kommissionen sin ekonomiska höstprognos.
Kommissionen bedömer att BNP i EU och
euroområdet stiger med i genomsnitt 1 %
och 0,8 % 2002. Under 2003 ökar
tillväxttakten till 2 % i EU och 1,8 % i
euroområdet, enligt kommissionens prognos.
Även den svenska industrikonjunkturen
fortsatte att dämpas något under hösten,
efter förbättringen i slutet av förra året
och början av i år, enligt KI:s barometer
för tredje kvartalet som publicerades i
slutet av oktober. Under tredje kvartalet
var såväl orderingången som produktionen i
tillverkningsindustrin i stort sett
oförändrad jämfört med andra kvartalet,
trots att företagen förväntat sig en
ökning under perioden. Orderingången från
exportmarknaden sjönk och den totala
ordersituationen försämrades. Drygt 40 %
av företagen angav att orderstocken är för
liten. Mest negativa var företagen i
teleproduktindustrin, men även i andra
branscher har företagen blivit mer
negativa över orderstockens utveckling.
Ett undantag är sågverken, där
orderingången stigit kraftigt och
företagen är nöjda med
ordertillströmningen. Sysselsättningen i
tillverkningsindustrin har sjunkit och
flertalet branscher räknar med en fortsatt
nedgång framöver. Den s.k.
konfidensindikatorn, som speglar
företagens konjunkturförväntningar, sjönk
något under tredje kvartalet. Även
byggkonjunkturen försvagades under tredje
kvartalet, enligt företagen. Såväl
byggandet som sysselsättningen i branschen
minskade samtidigt som omkring hälften av
byggföretagen uppgav att ordervolymen var
för liten. Inom handeln steg
försäljningen, även om uppgången var
svagare än vad företagen förväntat sig. I
den övriga tjänstesektorn var
konjunkturläget fortsatt svagt under
tredje kvartalet, enligt tjänsteföretagen
i barometern.
Resultaten i KI:s barometer verifieras av
att både produktionen och orderingången i
industrin sjönk i augusti, enligt nya
siffror från Statistiska centralbyrån
(SCB). Även inköpschefsindex för den
svenska industrin fortsatte att sjunka i
oktober. Indexsiffran noterades till 51,7,
vilket fortfarande är över
expansionsgränsen 50.
I den s.k. investeringsenkät som SCB
redovisade i mitten av november redovisar
industriföretagen att de i löpande priser
planerar att minska investeringsvolymen i
byggnader och maskiner under både 2002 och
2003.
Sysselsättningen steg under september och
oktober med 21 000 respektive 3 000
personer jämfört med samma månader året
innan, enligt SCB:s
arbetskraftsundersökning AKU. Den öppna
arbetslösheten var under samma månader 4,2
% respektive 3,7 %. Enligt
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) uppgifter
för oktober, som publicerades i början av
november, låg den öppna arbetslösheten på
3,8 % i slutet av oktober, mot 4 % månaden
innan och 3,9 % i slutet av oktober 2001.
Det s.k. obalanstalet, dvs. antalet öppet
arbetslösa plus antalet deltagare i
arbetsmarknadspolitiska program, steg dock
till 6,6 % från 6,4 % i oktober i fjol,
eftersom antalet deltagare i de
arbetsmarknadspolitiska programmen ökat. I
oktober varslades 7 900 personer om
uppsägning, enligt AMS. Det är den näst
högsta siffran i oktober månad sedan 1993.
Hittills i år har 52 800 personer varslats
om uppsägning, vilket är ungefär samma
siffra som i fjol.
I månadsskiftet oktober/november sade
Svenska Kommunalarbetareförbundet upp sina
avtal med kommun- och landstingsförbunden
och en rad andra arbetsgivare.
Efter en nedgång i inflationstakten i
september steg inflationstakten i oktober
till 2,5 % mätt enligt konsumentprisindex
(KPI), enligt statistik från SCB.
Inflationstakten enligt det underliggande
inflationsmåttet, UND1X, steg till 2,4 %
jämfört med 1,9 % i september. Uppgången i
oktober berodde enligt SCB på stigande
priser på kläder och skor, höjda
boendekostnader samt ökade priser på
grönsaker.
Till följd av den svagare konjunkturen
sänkte även den svenska Riksbanken sin
styrränta i mitten av november med 0,25
procentenheter, till en nivå på 4 %.
Hushållens förväntningar om ekonomins
utveckling sjönk kraftigt i oktober när
hushållens förtroendeindikator, den s.k.
CCI, föll från 8,3 i september till 2,2 i
oktober, enligt KI:s statistik. Alla
delserier i indikatorn försämrades, dvs.
hushållen har blivit mer pessimistiska vad
gäller både den svenska ekonomins och den
egna ekonomins utveckling.
Efter en svag utveckling i augusti ökade
försäljningen i detaljhandeln kraftigt i
september, enligt SCB. Omsättningen steg
med 7,3 % jämfört med september i fjol.
Försäljningen av kapitalvaror, den s.k.
sällanköpsvaruhandeln, ökade under samma
period med 11 %. Andra tecken på att
konsumtionen fortsätter att stiga, trots
den ökade pessimismen bland hushållen, är
att registreringen av nya personbilar
ökade med 12 % i oktober jämfört med samma
månad 2001. Priserna på småhus steg under
augusti-oktober med 1 % jämfört med
perioden maj-juli. Hittills i år har
priserna stigit med 7 % jämfört med samma
period i fjol.
Sedan regeringen offentliggjorde sin
konjunkturprognos har KI, Riksbanken,
Landsorganisationen (LO), OECD, SEB och EU-
kommissionen presenterat nya bedömningar
av den svenska ekonomins utveckling under
2002 och 2003. I genomsnitt räknar dessa
med att BNP stiger med 1,7 % i år och 2,2
% nästa år. Det kan jämföras med
regeringens bedömning om en BNP-tillväxt
på 2,1 % 2002 och 2,5 % 2003.
Vid valutahandelns slut den 20 november
låg den svenska kronans värde på 131,04,
mätt enligt det s.k. TCW-index. Den sjunde
oktober 2002 låg TCW-index på 132,15.
1.2.8 Finansutskottets syn på
budgetpropositionens och partimotionernas
konjunkturbedömningar
Så gott som samtliga partier utgår i
partimotionerna från att den
internationella konjunkturen utvecklas
sämre framöver än vad regeringen räknar
med i budgetpropositionen, och att det
sannolikt innebär att även den svenska
tillväxttakten blir lägre än vad
regeringen förväntar sig, framför allt
under 2003 men även under 2002.
I motion Fi232 (fp) menar motionärerna
att den svenska ekonomin förmodligen
kommer att utvecklas betydligt svagare än
regeringen räknat med och därmed svagare
än de förutsättningar som 2003 års budget
är byggd på.
"Detta beror både på en sämre
internationell konjunktur och på en sämre
inhemsk utveckling", skriver motionärerna.
"Den svagare internationella utveckling
som är trolig medför att utrymmet för
svensk export blir lägre. Dessutom kommer
den svagare inhemska och internationella
efterfrågan att medföra att företagen
skjuter på investeringar och skrinlägger
eventuella expansionsplaner."
Vidare, menar motionärerna, innebär
hushållens ökade pessimism om både den
svenska och den egna ekonomin och den
ökade risken för stigande arbetslöshet att
det inte är rimligt att, som regeringen
gör, anta att hushållens konsumtion nästa
år ökar snabbare än i år.
I motion Fi231 (m) anförs att
skattehöjningarna nästa år blir större än
vad regeringen räknar med, och att det
talar för att den privata konsumtionen och
därmed även BNP-tillväxten blir lägre än
vad regeringen bedömer.
"Regeringens prognos bygger även på att
investeringarna ska ta fart nästa år och
att företagen åter ska våga fylla
lagerhyllorna. Det förutsätter att
framtidstron ökar hos företagen, vilket
förefaller något osäkert mot bakgrund av
oron i omvärlden", skriver motionärerna.
Motionerna pekar vidare på att det nu
kommer signaler om att bostadspriserna i
storstäderna börjat falla.
"En ökad osäkerhet bland hushållen över
hur bostadspriserna ska utvecklas borde
resultera i ökat sparande och minskad
konsumtion och inte minskat sparande och
ökad konsumtion som i regeringens
prognos."
Utskottet delar regeringens bedömning i
budgetpropositionen och synpunkterna i
partimotionerna att osäkerheten kring den
internationella konjunkturutvecklingen är
stor.
Efter den relativt starka uppgången
under första halvåret i år har
återhämtningen dämpats under sommaren och
hösten, bl.a. på grund av låga vinster i
företagssektorn, fallande kurser på
världens aktiebörser, sommarens
bokföringsskandaler i t.ex. Förenta
staterna och hoten om militära insatser
mot Irak. Hushållen och företagen i så
gott som alla större länder har under de
senaste månaderna blivit mer pessimistiska
om den ekonomiska utvecklingen, vilket
riskerar att leda till att den
internationella efterfrågan dämpas och att
konjunkturuppgången försvagas eller t.o.m.
vänds mot en nedgång.
Som framgår av redovisningen under punkt
1.2.7 Ny information efter det att
regeringens prognos färdigställts tyder en
del uppgifter på att återhämtningen i
världsekonomin dämpats ytterligare något
under oktober. Pessimismen hos hushållen
och företagen har ökat både i Förenta
staterna och EU-länderna samtidigt som
både konsumtionen och produktionen dämpats
något jämfört med utvecklingen i våras.
Utskottet vill dock framhålla att
uppgifterna bör tolkas med viss
försiktighet. Merparten av informationen
är av karaktären indikatorer och andra
mätare av förväntningar. Tidigare
erfarenheter visar att denna typ av
information tenderar att överdriva de
ekonomiska effekterna av enskilda
händelser och skeenden. De mord som
utfördes av krypskyttar i
Washingtonområdet i oktober har t.ex.
framhållits som en viktig förklaring till
det mycket stora fallet i
konsumentförtroende i Förenta staterna
under oktober.
Utskottet kan samtidigt konstatera att
all ny information inte är av negativ
karaktär utan att det även inkommit
uppgifter som kan tyda på att sommarens
och höstens dämpning kan vara tillfällig.
De senaste veckorna har t.ex.
finansmarknaderna stabiliserats en del
efter den kraftiga nedgången på
aktiebörserna sedan tidigt i våras och den
accelererande nedgången under framför allt
september. Sedan början av oktober har
kurserna på de flesta större börser i
världen stigit med 15-20 %. I Sverige har
Stockholmsbörsen gått upp ungefär 28 %
från den 9 oktober till den 20 november,
enligt det s.k. SAX-index. Vidare har
priset på råolja sjunkit efter den
kraftiga uppgången under sensommaren. En
annan positiv faktor är den räntesänkning
på 0,5 % som centralbanken i Förenta
staterna vidtog i början av november för
att stimulera den amerikanska konsumtionen
och investeringsverksamheten. Även den
svenska Riksbanken sänkte i mitten av
november sin styrränta med 0,25
procentenheter.
När det gäller konsumtionen kan utskottet
konstatera att hushållskonsumtionen
hittills i år ökat starkare än vad t.ex.
regeringen räknade med i vårpropositionen.
Omsättningen i detaljhandeln steg t.o.m.
september med 4,1 % jämfört samma period i
fjol, enligt SCB:s säljindex, samtidigt
som hushållens registreringar av nya
personbilar ökat i snabb takt. I KI:s
barometer för tredje kvartalet anger
företagen inom handel att försäljningen
fortsätter att stiga, och merparten av
företagen, framför allt företagen inom
sällanköps- och livsmedelshandeln,
förväntar sig en stark tillväxt framöver.
Även företagen inom bilhandeln räknar med
att försäljningen stiger ytterligare.
Fortsatt stigande inkomster, en
förhållandevis stark förmögenhetsställning
i hushållssektorn, trots börsfallen, och
en låg arbetslöshet ger enligt utskottets
mening utrymme för en gynnsam
konsumtionstillväxt även under nästa år.
En oroande faktor i sammanhanget är dock
att hushållens tilltro till både den egna
och den svenska ekonomin dämpades en hel
del i oktober, vilket skulle kunna vara en
signal om att hushållen är på väg att bli
lite mindre konsumtionsbenägna.
Regeringen räknar i budgetpropositionen
med att hushållens konsumtion under 2003
stiger med 2,6 %. Det är en nedjustering
av den bedömning som gjordes i
vårpropositionen med 0,3 procentenheter,
bl.a. till följd av den stigande oron på
aktiemarknaderna och de effekter fallande
kurser får på förmögenhetsställningen och
förväntningarna. Utskottet konstaterar att
bl.a. KI, Riksbanken, LO och SEB har
redovisat nya bedömningar av utvecklingen
2002 och 2003 efter det att regeringen
avslutat sitt prognosarbete. I genomsnitt
räknar de med att hushållens konsumtion
nästa år stiger med 2,2 %, vilket är en
uppgång med 0,6 procentenheter jämfört med
deras genomsnittsprognos för 2002.
I motion Fi231 (m) anger motionärerna att
det kommit signaler om fallande
bostadspriser och att det riskerar att
dämpa hushållskonsumtionen och öka
sparandet. Utskottet kan dock samtidigt
konstatera att priser på såväl villor som
bostadsrätter fortsatt att stiga, om än i
en kanske långsammare takt än tidigare.
Enligt t.ex. SCB:s uppgifter steg priserna
på småhus under perioden augusti-oktober
med 1 % jämfört med perioden maj-juli.
Jämfört med samma period förra året steg
priserna med 7 %.
Sammantaget gör utskottet bedömningen att
osäkerheten om både den internationella
och svenska konjunkturutvecklingen ökat
under hösten. Enligt utskottets mening är
det emellertid för tidigt att dra några
säkra slutsatser om vilka effekter som
t.ex. den senaste tidens stigande
pessimism bland hushåll och företag får på
den faktiska konsumtionen, produktionen
och tillväxten i världsekonomin och i
enskilda länder. Under de senaste
månaderna har också börskurserna stigit
från tidigare bottennivåer samtidigt som
räntorna sjunkit, bl.a. till följd av
räntesänkningen här hemma och i Förenta
staterna.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra
om att regeringen i budgetpropositionen
redovisar ett lågtillväxtalternativ, i
vilket antas att det senaste årets
återhämtning i världsekonomin bromsas upp
och att den internationella konjunkturen
på nytt vänder ned under nästa år. I det
alternativet stiger tillväxttakten i den
svenska ekonomin till 1,8 % i år för att
sjunka till 0,7 % 2003 (se avsnitt 1.2.6
Alternativa kalkyler för utvecklingen fram
till 2004).
Enligt utskottets mening finns emellertid
i dagsläget ingenting som talar för att
lågtillväxtalternativet kommer att
infrias.
1.3 Inriktningen av den allmänna
ekonomiska politiken
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner
det förslag till allmänna riktlinjer för
den ekonomiska politiken som regeringen
redovisar i budgetpropositionen. Förslaget
bygger på en överenskommelse mellan
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.
Miljöpartiet de gröna har genom den
gemensamma motionen Fi230 (s, v, mp)
anslutit sig till riktlinjerna. Riksdagen
avslår de förslag som förs fram i övriga
motioner.
Jämför reservation 1 (m, fp, kd, c).
1.3.1 Finansutskottets förslag till
inriktning av den allmänna ekonomiska
politiken
Budgetpropositionen bygger på en
överenskommelse mellan den
socialdemokratiska regeringen och
Vänsterpartiet, vilka står bakom
riktlinjerna för den ekonomiska politiken,
utgiftstaken, tilläggsbudgeten för 2002
och de föreslagna och aviserade
skatteförändringarna. Miljöpartiet de
gröna har genom den gemensamma motionen
mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet de gröna, 2002/03:Fi230,
anslutit sig till överenskommelsen vad
gäller inriktningen av den ekonomiska
politiken samt utgifter och inkomster för
2003.
Tillväxttakten i den svenska ekonomin
sjönk under förra året till följd av den
internationella konjunkturnedgången och
den ekonomiska oron efter terrordåden i
Förenta staterna den 11 september 2001.
Under våren steg aktiviteten i
världsekonomin, men under sommaren och
hösten har återhämtningen mattats av,
bl.a. på grund av fallande aktiekurser,
lågt ställda vinstförväntningar,
bokföringsskandaler i företagssektorn och
hoten om militära insatser mot Irak. Som
utskottet redovisade under avsnitt 1.2.8
Finansutskottets syn på
budgetpropositionens och partimotionernas
konjunkturbedömningar är osäkerheten om
den världsekonomiska och därmed också den
svenska ekonomiska utvecklingen mycket
stor. De senaste uppgifterna tyder
visserligen på att återhämtningen
fortsätter men att uppgången kan ske i en
långsammare takt än vad bedömare tidigare
räknat med. Positivt i sammanhanget är
dock att finansmarknaderna stabiliserats
en del under de senaste månaderna
samtidigt som den amerikanska
centralbanken och svenska Riksbanken
nyligen sänkt styrräntorna för att
stimulera efterfrågan och produktionen.
Osäkerheten innebär enligt utskottet att
den ekonomiska politiken ska inriktas på
att hålla den svenska ekonomin fortsatt
stark. Ordningen och redan i ekonomin ska
vidmakthållas. Sverige har under senare år
uppvisat en tillväxt som överstigit
genomsnittet i t.ex. EU och euroområdet.
Inflationen är låg, även om en viss
uppgång noterats det senaste året, och
räntorna ligger endast något över räntorna
i t.ex. Tyskland. Sysselsättningen har
stigit och arbetslösheten sjunkit och
överskottet i de samlade affärerna med
utlandet är stort. De offentliga
finanserna visar överskott, den offentliga
bruttoskulden sjunker och den offentliga
nettoskulden har vänts till en
nettoförmögenhet.
Målen för de offentliga finanserna ska
hållas, utgiftstaken klaras och
inflationen hållas låg, inte minst på
grund av de långsiktiga utmaningarna som
ställs på den svenska ekonomin till följd
av den demografiska utvecklingen.
Styrkan och saneringen av de offentliga
finanserna har skapat ett utrymme för att
möta konjunkturförsvagningen med en
expansiv ekonomisk politik. Trots den
internationella lågkonjunkturen har den
öppna arbetslösheten varit fortsatt låg
under det senaste året och
sysselsättningen utvecklats förhållandevis
gynnsamt samtidigt som de offentliga
finanserna fortsatt att visa överskott.
Styrkan i finanserna gör det också möjligt
för regeringen att föreslå reformer för
att ytterligare öka rättvisan och
tryggheten om drygt 19 miljarder kronor
2003 och 12 miljarder kronor 2004.
Sysselsättningen i den svenska ekonomin
ökade med omkring 320 000 personer under
perioden 1997-2001 och målet om en
halvering av den öppna arbetslösheten till
4 % nåddes i slutet av 2000. Samtidigt har
antalet personer i olika
arbetsmarknadspolitiska program minskat
kraftigt.
Högst upp på dagordningen står den
fortsatta kampen om jobben. Stora resurser
satsas för att minska den svaga
konjunkturens effekter på arbetsmarknaden.
Den stora utmaningen är att Sverige på
nytt ska tillbaka till en situation med
full sysselsättning. Alla människors vilja
till arbete ska tas till vara. Kraften
riktas mot att sysselsättningsmålet ska
nås, dvs. att 80 % av den vuxna
befolkningen ska vara reguljärt sysselsatt
2004 (sysselsatta exklusive sysselsatta i
konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska
program). Den svenska ekonomins
långsiktiga produktionsförmåga ska höjas
genom att lediga arbetskraftsresurser
mobiliseras. En central uppgift är att
bryta den dramatiskt stigande
sjukfrånvaron och förhindra att alltfler
människor slås ut från arbetsmarknaden
genom sjukdom eller förtidspension. Det
elvapunktsprogram som regeringen
presenterade för ett år sedan fortsätter
och intensifieras. Målet för politiken är
att antalet sjukdagar ska halveras till
2008. En annan viktig och central uppgift
är att sysselsättningen bland invandrare
ska öka. Ansträngningarna för öka
invandrarnas deltagande på arbetsmarknaden
ska förstärkas. Integrationen ska bli en
första rangens uppgift i politiken.
Reformerna för tillväxt och rättvisa
fortsätter. De går före stora
skattesänkningar. Välfärden ska
ytterligare byggas ut och för att den
ekonomiska tillväxten ska bli långsiktigt
hållbar måste den också komma alla till
del. Det innebär att rättvisan ska stärkas
genom en aktiv fördelningspolitik och
genom åtgärder som förbättrar
utvecklingsmöjligheterna för alla
medborgare oavsett kön, etnisk eller
kulturell tillhörighet eller var i landet
man bor. Tillväxt och rättvisa går enligt
utskottets mening hand i hand.
Barn och ungdomar står i centrum för
politiken. Goda villkor för dagens unga
och deras familjer är en rättvisefråga och
en investering i framtiden. Den stora
satsningen på familjepolitiken fortsätter
under 2003 och 2004. Föräldraförsäkringen
byggs ut ytterligare genom t.ex. höjningar
av den lägsta dagpenningen och att taket i
försäkringen höjs till tio prisbasbelopp.
Arbetet med att bibehålla Sverige som en
av världens främsta kunskapsnationer
fortsätter. Resursförstärkningen till
skolan fortsätter samtidigt som den högre
utbildningen och forskningen ges ökade
anslag. Åtgärder ska också vidtas så att
forskningsresultat i ökad utsträckning
omsätts i praktiska tillämpningar och
innovationer. Studiebidraget utökas. Även
de senaste årens reformer för att
förbättra situationen för de äldre
fortsätter. Ett nytt äldreförsörjningsstöd
införs, pensionerna höjs och det
förbättrade tandvårdsstödet för äldre
förstärks ytterligare under nästa år.
Satsningarna på vården och omsorgen
fortsätter under de närmaste åren. De 9
miljarder kronor i resursförstärkning som
tillkommer under perioden 2001-2004 genom
försvarsuppgörelsen kompletteras nu med
ytterligare 1,25 miljarder kronor per år
2002-2004 för att minska väntetiderna i
vården. Under mandatperioden ska en
nationell vårdgaranti införas, dock får
inte prioriteringsordningen sättas ur
spel. Kommunernas och landstingens ekonomi
förstärks också genom att den s.k. 200-
kronan i statlig skatt även nästa år förs
över till kommunerna samt att det
tillfälliga sysselsättningsstöd som
infördes i år förlängs ytterligare ett år.
Biståndet höjs ytterligare och satsningar
görs i rättsväsendet. Åtgärder ska vidtas
för att öka bostadsbyggandet.
En god miljö och en ekologiskt hållbar
utveckling är enligt utskottets mening ett
av den ekonomiska politikens viktigaste
mål. Sverige ska vara ett föregångsland
för en ekologiskt hållbar utveckling.
Stora satsningar har gjorts för att skapa
ett hållbart samhälle. Resurser har lagts
på miljöforskning, miljöövervakning, skydd
av biotoper och biologisk mångfald, och
ytterligare insatser görs under de
kommande åren. Under de senaste två åren
har en grön skatteväxling om sammanlagt
drygt 5 miljarder kronor genomförts och
genom förslag i budgetpropositionen och
samarbetspartiernas gemensamma motion
Fi230 föreslås en ytterligare
skatteväxling om ca 3 miljarder kronor
2003. Som ett led i skatteväxlingen sänks
skatten på arbete genom att grundavdraget
för låg- och medelinkomsttagare höjs.
De senaste årens höga tillväxt har gynnat
hela Sverige. Arbetslösheten har gått ned
i alla delar av landet och det kommunala
utjämningssystemet bidrar till att alla
kommuner får del av den ekonomiska
utvecklingen. Den regionala klyvningen
motverkas. Det är dock inte tillräckligt.
Sverige präglas fortfarande av alltför
stora klyftor och av otrygghet. Klyftorna
ska minskas och den ekonomiska politiken
ska fortsatt inriktas på att motverka
konsekvenserna av den internationella
konjunkturnedgången och att stärka
Sveriges långsiktiga tillväxtförmåga.
Omfattande investeringar för att bygga ut
infrastrukturen görs under de kommande
åren.
Levnadsvillkoren ska fortsätta att
förbättras, och som en följd av detta ska
socialbidragsberoendet halveras mellan
1999 och 2004.
Sverige ska också vara ett föregångsland
där kvinnor och män ska ha samma
möjligheter, rättigheter och skyldigheter
inom alla områden i livet. Under det
närmaste året ska en handlingsplan för
ökad jämställdhet läggas fram. Planen ska
innehålla förslag om hur löneskillnaderna
mellan män och kvinnor ska minska.
Att den svenska lönebildningen fungerar
väl är enligt utskottets mening av
avgörande betydelse för en hög tillväxt
och en stigande sysselsättning. De senaste
årens trend mot högre löneökningstakt än i
omvärlden måste brytas. Det behövs ett
nytt samförstånd i samhället för arbete
och tillväxt. Sverige bör bygga vidare på
de samverkanslösningar som företagen och
de fackliga organisationerna utvecklat.
Sverige ska vara de många möjligheternas
land, inte motsättningarnas samhälle.
1.3.2 Partimotionernas förslag till
inriktning av den allmänna ekonomiska
politiken
I Moderata samlingspartiets motion Fi231
anförs att Sverige under de senaste 30
åren trendmässigt halkat efter omvärlden i
fråga om tillväxt och välståndsskapande.
Från att 1970 legat i toppskiktet i den
internationella välståndsligan ligger
Sverige nu i ligans undre halva. Det
innebär att Sverige har blivit fattigare
jämfört med flertalet andra länder.
Detta visar att den svenska ekonomin har
stora strukturella brister som leder till
en lägre tillväxtkraft. Att Sverige
fortsätter att tappa mark i jämförelse med
andra länder visar samtidigt att de
strukturella bristerna i dag är lika stora
som någonsin tidigare. Den stora
offentliga sektorn kräver ett mycket högt
skatteuttag som minskar den privata
investeringsverksamheten, ger en svag
sysselsättningsutveckling, sänker
produktiviteten, försämrar konkurrensen
och driver svenska företag utomlands. Den
öppna arbetslösheten är nu den högsta
någonsin i slutet av en högkonjunktur och
sjukfrånvaron växer snabbt. Den stigande
sjukfrånvaron har ätit upp en stor del av
den sysselsättningsökning som kom till
stånd i slutet av 1990-talet. Ökningen i
sjukfrånvaron motsvarar tre fjärdedelar av
sysselsättningsökningen mellan 1997 och
2001, enligt motionärerna. Den svenska
kronans kraftiga försvagning under de
senaste årtiondena är ytterligare ett
bevis på Sveriges eftersläpning.
För att bryta eftersläpningen presenterar
motionärerna en ekonomisk politik som
utgår från målet att den svenska ekonomin
långsiktigt ska kunna ha en uthållig
tillväxt på 3 % per år utan att
inflationen tar fart. För att det ska vara
möjligt krävs att arbetskraftsutbudet ökar
samt att konkurrensen och produktiviteten
i hela den svenska ekonomin stiger. Den
stora offentliga utgiftsexpansionen måste
brytas och de höga utgifts- och
skattenivåerna sänkas.
Högre välstånd, ökad tillväxt och
möjlighet för medborgarna att öka
inflytandet över sina liv och kunna leva
på sin lön skapas bl.a. genom sänkta och
slopade skatter på företagande, arbete och
sparande. Inkomstskatterna bör
genomgripande reformeras och sänkas bl.a.
genom att ett förvärvsavdrag om 13 % på
pensionsgrundande inkomster införs och att
grundavdraget vid den kommunala
beskattningen höjs kraftigt till på sikt
50 000 kr samt att den statliga
inkomstskatten successivt avvecklas.
Dessutom bör ett extra kommunalt
grundavdrag för barnfamiljer införas på 12
000 kr per barn 2003, som höjs till 15 000
kr per barn 2004. Vidare bör
dubbelbeskattningen på aktier avskaffas
under mandatperioden och en avveckling av
fastighetsskatten påbörjas genom att
skattesatserna successivt sänks. Dessutom
bör förmögenhetsskatten samt arvs- och
gåvoskatten slopas. I ett första steg
slopas sambeskattningen i
förmögenhetsbeskattningen och beslut tas
om en avveckling av arvsskatten fr.o.m.
2005. Beskattningen av kapitalinkomster
bör på sikt sänkas till genomsnittlig EU-
nivå för att underlätta kapitalbildningen
och nyföretagandet. Skatten på hushålls
nära tjänster och skatterna på bensin,
diesel och produktionsmedel i jordbruket
bör sänkas 2003. Vidare bör även de s.k.
3:12-reglerna för fåmansbolag tas bort
fr.o.m. nästa år. Totalt föreslås i
motionen skattesänkningar som i slutet av
2004 uppgår till netto 48 miljarder kronor
utöver regeringens förslag. Vidare måste
företagskrånglet minskas genom färre och
enklare regler.
För att pressa ned sjukfrånvaron, minska
utgifterna för ohälsan och öka
arbetskraftsutbudet i ekonomin presenterar
motionärerna ett omfattande åtgärdspaket
med bl.a. ökade anslag till
försäkringskassorna för rehabilitering och
införandet av en andra karensdag i
sjukförsäkringen fr.o.m. den åttonde
frånvarodagen. Även ett tiopunktsprogram
för att öka kvaliteten i sjukvården
presenteras. Bland annat bör en nationell
vårdgaranti införas omedelbart och på sikt
bör en obligatorisk och offentligt
finansierad hälsoförsäkring införas.
Alternativen inom vården måste släppas
fram och remisstvånget till
specialistläkare avvecklas.
Apoteksbolagets monopol måste brytas och
högkostnadsskyddet i tandvården bör
omedelbart förbättras, anser motionärerna.
Utbildnings- och skolpolitiken måste
läggas om och forskningen förstärkas.
Valfriheten och kvaliteten i skolan ökas
genom t.ex. en nationell skolpeng, vilken
innebär att staten tar över kostnaderna
för skolväsendet, och genom inrättandet av
ett fristående nationellt
kvalitetsinstitut. Två nya
stiftelseuniversitet bör bildas fr.o.m.
2005 och antalet platser i den
kvalificerade yrkesutbildningen bör öka
kraftigt.
Arbetsmarknadspolitiken bör reformeras
med sikte på att skapa en större
flexibilitet och mångfald. Flera
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som t.ex.
aktivitetsgarantin bör slopas till förmån
för individuellt inriktade insatser.
Arbetsförmedlingen bör effektiviseras
genom ökad konkurrens. Dagens lokala
arbetsförmedlingar kan avknoppas från AMS.
AMS bör i sin tur ersättas med en ny
effektiv myndighet som bl.a. ska ansvara
för att godtagbara förmedlingstjänster
erbjuds över hela landet samt administrera
arbetsmarknadspolitiska stöd. Vidare bör
en allmän obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring införas. De
försäkringsmässiga sambanden bör bli
tydligare genom att dagens fasta avgifter
ersätts av en premie som relateras till
månadslönen. Premien bör också vara
avdragsgill vid inkomstbeskattningen.
Konkurrenstrycket i ekonomin måste öka
genom reformeringar och avregleringar av
t.ex. bostadsmarknaden, vården, omsorgen
och utbildningen. För att öka
konkurrensen, den privata företagsamheten
och amorteringen av statsskulden bör också
de statliga företagen privatiseras i en
betydligt snabbare takt än vad regeringen
räknar med. Motionärernas avsikt är att
sälja ut statliga bolag för 30 miljarder
kronor respektive 40 miljarder kronor 2003
och 2004, utöver regeringens förslag.
Sveriges behov av utbyggda och förbättrade
vägar är stort och en utökad satsning på
vägar och järnvägar föreslås.
För att förbättra barnfamiljernas
ekonomiska situation och öka deras
valfrihet bör det särskilda kommunala
grundavdraget för barnfamiljer införas.
Motionärerna föreslår vidare att en
barnomsorgspeng införs 2004 för de
familjer som inte utnyttjar kommunalt
finansierad barnomsorg. Pengen bör utgå
med 3 000 kr per månad, skattefritt, för
barn mellan ett och tre år. Eftersom detta
system ska gälla från ett års ålder bör
den 13:e månaden i föräldraförsäkringen
och de extra garantimånaderna tas bort. De
kommunala verksamheterna måste fokuseras
på kärnverksamheterna så att medborgarna
får ut mer av varje skattekrona, vilket
enligt motionärerna underlättas av
införandet av en skolpeng, en allmän
hälsoförsäkring och en förändrad
finansiering av äldreomsorgen.
En översyn bör snarast göras om
uppgiftsfördelningen mellan, stat, kommun,
det civila samhället och gemenskaperna för
att bl.a. minska kommunernas obligatoriska
åtaganden. Verksamheter bör avregleras och
utsättas för konkurrens. Enligt
motionärerna innebär deras politik och
ökade kommunala skatteintäkter att
statsbidragen till kommunerna kan sänkas
under de närmaste åren. Enligt
motionärerna leder regeringens ekonomiska
politik nu till mycket stora
skattehöjningar i många kommuner och
landsting. Detta riskerar att sänka
tillväxten, inte minst i tillväxtområden
som Stockholm. Kommunernas ekonomiska
problem löses bäst genom en politik som
ökar den allmänna tillväxten, vilket bl.a.
innebär att dagens inomkommunala
utjämningssystem snarast måste ersättas.
Ledstjärnan i motionärernas
utgiftspolitik är att sänka de offentliga
utgifternas andel av ekonomin för att
minska statsfinansernas
konjunkturkänslighet, öka medborgarnas
frihet och öka det offentligas förmåga att
klara kärnuppgifterna. Besparingar som i
slutet av 2004 motsvarar 45 miljarder
kronor netto presenteras i motionen. Det
långsiktiga målet för budgetpolitiken bör
vara att den offentliga bruttoskulden
understiger 40 % av BNP och att de
offentliga finanserna ska vara i balans
över konjunkturcykeln. För att möjliggöra
en skuldnivå på under 40 % av BNP bör de
offentliga finanserna under en
övergångsperiod ge överskott. Enligt
motionärerna kommer den offentliga
bruttoskulden med deras budgetalternativ
att uppgå till 46,7 % av BNP, omkring 2,5
procentenheter lägre än den bruttoskuld
regeringen förväntar sig. Minskad
skuldkvot och lägre utgifts- och
skattekvoter ökar stabiliteten i de
offentliga finanserna avsevärt och minskar
behovet av en offentlig
förmögenhetsuppbyggnad över
konjunkturcykeln. Euron bör införas så
snart som möjligt (yrkandena 1 och 12). I
motion MJ420 av Per Westerberg m.fl. (m)
anförs att en god ekonomisk tillväxt är en
viktig grundförutsättning för att nå en
god miljösituation (yrkande 2).
I Folkpartiet liberalernas motion Fi232
konstateras att en del
eftervalskommentatorer varit snabba med
att dra slutsatsen att den gamla svenska
modellen fått godkänt. Men det får enligt
motionärerna inte vara sant. Den gamla
svenska modellen kännetecknas av världens
högsta skatter, monopol i offentlig
service, omfattande regleringar och dåligt
företagsklimat. Modellen har bl.a.
inneburit att Sverige halkat ned i
välståndsligan, att nästan alla stora
svenska företag flyttat ledningen
utomlands, att Sverige tappat sin
tätposition som forskningsnation, att vi
halkat ned i internationella jämförelser
av skolkvalitet och att vi misslyckats med
integrationen av invandrare. Motionärerna
är kritiska till att regeringen inte
utnyttjat den internationella
konjunkturuppgången till att dels öka
förutsättningarna för en långsiktigt högre
svensk tillväxt, dels inte i grunden
hanterat problemet med de
konjunkturkänsliga statsfinanserna.
Motionärerna menar vidare att
börsnedgångarna och den ökade
internationella osäkerheten talar för att
både den internationella och svenska
tillväxten under nästa år blir svagare än
vad regeringen räknar med. Regeringen
saknar dock helt beredskap för en sådan
utveckling. Budgeten för 2003 är en
"vackert väder-budget" som saknar
marginaler för en sämre utveckling.
Vid sidan av kortsiktig
handlingsberedskap krävs enligt
motionärerna en långsiktig politik med
uthålliga villkor som gynnar tillväxten av
nya och befintliga företag och en
omfattande reformering av de offentliga
utgifts- och förmånssystemen. Det
övergripande målet för den ekonomiska
politiken bör vara att öka den långsiktiga
BNP-tillväxten i den svenska ekonomin till
3 % från dagens 2 % per år. För att nå
målet presenteras i motionen ett antal
struktur- och systemreformer. En del av
innehållet presenteras i punkterna nedan.
Skattereform för en ny tid. En
inkomstskattereform genomförs med sänkta
marginalskatter genom att värnskatten
slopas, brytpunkten för den statliga
skatten i ett första steg höjs till 26 000
kr i månadslön och ett kommunalt
förvärvsavdrag på inledningsvis 3 %
införs. Inkomstskatterna sänks ytterligare
genom en skattereduktion på till en början
300 kr som stiger till 600 kr 2004, lika
för alla. Motionärerna föreslår höjda men
avdragsgilla avgifter till a-kassan. Som
ett led i att reformera familjepolitiken
bör barnfamiljernas marginaleffekter
minskas genom att generella utökningar av
barnstödet utformas som en skattereduktion
på drygt 900 kr per år 2003. Reduktionen
kombineras med en nedtrappning av
bostadsbidraget. Hushållstjänster får en
skattereduktion på 50 %. Sparande
underlättas genom att förmögenhetsskatten
sänks och slopas på sikt. Ett första steg
är en avskaffad sambeskattning och en
höjning av fribeloppet till 2,1 miljoner
kronor. Fastighetsskatten sänks genom att
taxeringsvärdena åter fryses på 1997 års
nivå till skattesatsen 1,0 % för småhus
och 0,5 % för flerbostadshus. Systemet för
fastighetstaxering bör reformeras i
grunden och olika boendeformer måste
behandlas lika. Reavinstbeskattningen för
bostäder höjs till 30 %. Kompetens- och
pensionssparandet underlättas genom att
avdragsrätten höjs till ett basbelopp.
Principerna från 1990/91 års skattereform
- hälften kvar och att de allra flesta
bara ska betala kommunalskatt - ska
återupprättas. Motionärer stöder förslaget
om höjd el- och koldioxidskatt och inför
en särskild miljöskatt på sopförbränning
som ett led i en grön skatteväxling.
Offensiv för bättre företagsklimat. För
att skapa fler företagare och jobb måste
företagsskatterna sänkas, antalet regler
för att driva företag minskas och
förenklas samtidigt som konkurrensen måste
öka. Dubbelbeskattningen på aktier bör
slopas successivt, arbetsgivaravgifterna
sänkas ytterligare och de s.k.
fåmansbolagsreglerna reformeras. Som en
viktig ingrediens för bättre
tillväxtklimat föreslår motionärerna en
utökad satsning på väginvesteringar.
Vidare måste bostadspolitiken förnyas.
Socialförsäkringsreform. Trovärdigheten
för socialförsäkringarna är viktig för ett
bra arbets- och företagarklimat. Förutom
det nya pensionssystemet bör ytterligare
två obligatoriska och från statens budget
fristående försäkringar skapas - en allmän
sjukförsäkring (inkl. förtidspensionen)
och en allmän arbetslöshetsförsäkring.
Försäkringarna bör bygga på
inkomstbortfallsprincipen och det ska råda
raka rör mellan avgifter och förmåner.
Motionärerna stödjer förslaget om en
höjning av taket i föräldraförsäkringen
till tio basbelopp.
En skola för tillväxt. En rad åtgärder
föreslås för att förbättra skolan och öka
kvaliteten inom högskolan, och större
resurser avsätts till forskningen. Bland
annat bör en speciallärarutbildning
inrättas och en skolpeng införas så att
utbildningen blir likvärdig över landet.
Jämställdhetsreform för tillväxt. Några av
de mest prioriterade uppgifterna är att
avskaffa löneskillnaderna mellan män och
kvinnor och öka individernas inflytande
över sina liv. Det bör enligt motionärerna
bl.a. ske genom att de offentliga
monopolen inom omsorgen, skolan och vården
bryts upp. Förutom olika skatteåtgärder,
som t.ex. skattereduktion på hushållsnära
tjänster och sänkt skatt för barnfamiljer,
bör ett barnkonto för att bl.a. öka
valfriheten i barnomsorgen införas och en
reformerad arbetstidslagstiftning
genomföras för att öka medborgarnas och
familjernas möjlighet att själva ordna sin
vardag. Vidare bör en jämställdhetsbonus
införas. Bonusen innebär att varje månad
som tas ut i föräldraledighet, som
motsvaras av en månad som även den andra
föräldern tar ut, ger 90 % i ersättning i
stället dagens 80 %.
Frihandelsreform och global solidaritet.
Frihandel är avgörande för
välfärdsutvecklingen. Sverige bör gå i
spetsen för ökad frihandel i världen och
verka för en avreglering av EU:s
jordbrukspolitik. Sverige bör också gå med
i EMU och arbeta för en fortsatt
reformering av den inre marknaden.
Biståndet bör höjas kraftigt. Enligt en
konkret tidsplan bör enprocentsmålet vara
återställt senast 2006. Gåvor till
internationell hjälpverksamhet bör ge viss
skattereduktion.
Liberal miljöpolitik. En rad åtgärder
föreslås för att förena den ekonomiska
tillväxten med en ekologiskt hållbar
utveckling. För att förhindra
växthuseffekten bör bl.a. europeiska
minimiregler för koldioxidskatt införas
som ett första steg. En
hållbarhetskommission bör tillsättas med
uppgift att se över vilka
effektiviseringar och moderniseringar av
regler och styrmedel som behövs för att
öka den hållbara utvecklingen.
Ny integrationspolitik. För att bryta
segregation och utanförskap måste den
enskildes initiativkraft frigöras. Bland
annat måste skatter som hindrar arbete och
företagande sänkas, rigida
arbetsmarknadslagar och krångliga
företagsregler tas bort samtidigt som
bidragssystemen måste förändras.
Invandrarens möjlighet till
svenskundervisning måste öka och satsning
bör göras på skolor i särskilt utsatta
områden. För att tillgodose det ökade
behovet av arbetskraft bör möjligheterna
till arbetskraftsinvandring öka.
Resurserna för flyktingmottagning bör öka.
Kamp mot ohälsan. I motionen föreslås ett
program inom olika politikområden mot
ohälsan. Bland annat måste finansiering av
vården samordnas mellan olika aktörer, en
nationell vårdgaranti snarast återinföras
och resurserna för rehabilitering utökas.
Arbetsmarknadspolitiken måste enligt
motionärerna radikalt förändras. Dagens
AMS bör läggas ned och ersättas av en
flora av platsförmedlingar som drivs av
olika huvudmän. Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader minskas väsentligt.
Konkurrensen i ekonomin måste öka, enligt
motionärerna. Kartellverksamhet bör
kriminaliseras och beläggas med böter.
Etableringshinder för småföretagare bör
avvecklas, t.ex. de regler i plan- och
bygglagen som ger kommuner möjlighet att
stoppa byggandet av köpcentrum. I princip
bör all verksamhet inom den offentliga
sektorn som inte är myndighetsutövning
vara konkurrensutsatt, vilket innebär att
statlig och kommunal affärsverksamhet bör
avvecklas eller säljas. Rättssäkerheten
bör stärkas. Till följd av de osäkra
internationella konjunkturutsikterna
presenterar motionärerna en
budgeteringsmarginal på omkring 11
miljarder kronor både 2003 och 2004.
Motionärerna anser vidare att målet om
överskott i de offentliga finanserna
motsvarande 2 % av BNP över en
konjunkturcykel bör tas upp till debatt.
Sannolikt bör ett nytt mål formuleras för
stat och kommun. Ett möjligt mål är att
krav på bruttoskuldens utveckling införs.
Avbetalningen av statsskulden bör
påskyndas. Det ska ske genom att statliga
företag säljs i en större omfattning än
vad regeringen räknar med. Staten bör
endast i undantagsfall driva företag
(yrkande 1).
I Kristdemokraternas motion Fi233
konstateras att Sveriges långsiktiga
tillväxtproblem kvarstår.
Budgetpropositionen för 2003 är den
artonde stora ekonomisk-politiska
proposition som regeringen sedan 1994 lagt
på riksdagens bord. Alla 18 har i stort
sett saknat åtgärder för att förbättra
företagsklimatet och de strukturella
problem som gjort att Sverige tappat i
tillväxttakt jämfört med många länder och
sjunkit långt ned på OECD:s tillväxt- och
välståndslistor. Eftersläpningen
fortsätter, enligt regeringens egen
bedömning i budgetpropositionen, men
regeringen presenterar ingen plan för att
bryta denna utveckling. Den totala
arbetslösheten är rekordhög med tanke på
att vi nyss passerat en högkonjunktur,
kapital och företag flyttar utomlands
eller säljs ut till utländska ägare,
sjukfrånvaron ökar kraftigt,
arbetsmarknaden fungerar dåligt och
lönerna ökar fortfarande snabbare än i
omvärlden. Den ökade sysselsättningen i
slutet av 1990-talet är också delvis en
bubbla, genom att sjukfrånvaron stigit
snabbt under samma period.
Den vikande konjunkturen visar, enligt
motionärerna, att det nu är hög tid att
rätta till strukturfelen i den svenska
ekonomin - rekordhögt skattetryck och
stora marginaleffekter som gör att det
lönar sig dåligt att arbeta och skapar ett
osunt bidragsberoende, en hög beskattning
som gör det svårt att locka och behålla
företag, kapital och kompetens i landet,
en dåligt fungerande arbetsmarknad och
lönebildning och en svag konkurrens i
stora delar av ekonomin. Målet bör vara en
varaktigt hållbar tillväxt på minst 3 %
per år, jämfört med den tillväxt på knappt
2 % som Sverige i genomsnitt haft under de
senaste 30 åren.
För att öka sysselsättningen, minska
arbetslösheten och öka möjligheterna för
medborgarna att klara sig på sin egen lön
föreslås att inkomstskatten reformeras i
fyra steg bl.a. genom en kraftig höjning
av grundavdraget till 26 500 kr, en
skattereduktion på 4 000 kr per person och
år, ett förvärvsavdrag på motsvarande 5 %
av förvärvsinkomsten och genom att värn
skatten avskaffas i två steg. Vidare sänks
arbetsgivaravgifterna med 7 procentenheter
på lönesummor upp till 900 000 kr från
2004, och en 50-procentig skattereduktion
på hushållens köp av tjänster i det egna
hemmet införs. Vidare bör rimliga och
rättvisa konkurrensvillkor för jordbruket,
åkeri- och transportsektorn skapas genom
sänkt dieselskatt. Förmögenhetsskatten och
dubbelbeskattningen på utdelningsinkomster
avvecklas stegvis och arvsskatten på
bundet kapital vid generationsskifte i
företag avskaffas. Dock höjs bolagsskatten
med 2 procentenheter till 30 %.
Avdragsrätten på pensionssparande höjs och
gränsen för reseavdraget för resor till
och från jobbet sänks från 7 000 kr till 5
000 kr. Vidare införs ett
riskkapitalavdrag som innebär att högst
100 000 kr i investeringar i onoterade
företag blir avdragsgilla mot inkomst av
tjänst eller kapital. Dessutom bör
fastighetsskatten avskaffas 2003 samtidigt
som kommunerna ges rätt att ta ut avgift
på bostäder, kommersiella fastigheter och
industrifastigheter. Förändringen av
fastighetsskatten föreslås bl.a.
finansieras genom en höjning av
reavinstskatten på privatbostäder.
Sammantaget föreslås skattesänkningar som
i slutet av 2004 uppgår till netto omkring
36 miljarder kronor utöver regeringens
förslag.
Arbetsmarknadens funktionssätt måste
förbättras för att minska riskerna för
arbetskraftsbrist inom vissa områden och
skapa en bättre balans i
lönebildningsprocessen. Ett av de
allvarligaste hoten mot den svenska
ekonomin är att lönerna fortsätter att
stiga snabbare än i EU-länderna. Villkoren
för lönebildningen bör förbättras genom
t.ex. sänkta skatter och marginaleffekter,
en högre egenfinansiering i en ny
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring och
förlängda varseltider vid strejkåtgärder.
En ökad dynamik och flexibilitet i
lönesättningen måste skapas. De nuvarande
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna måste
ses över och minskas och regelverket
förenklas. Ökade satsningar bör göras på
kvalificerad yrkesutbildning för att
avhjälpa bristsituationer. Nya alternativ
som kompletterar den traditionella
arbetsförmedlingen bör släppas fram.
Konkurrensen måste öka inom t.ex.
varudistributionen, detaljhandeln,
tjänstesektorn, byggsektorn och den
offentliga sektorn. För att öka
effektiviteten i vården och omsorgen anser
motionärerna att konkurrensen ska öka
genom att bl.a. fler privata initiativ
tillåts. Resurserna till Konkurrensverket
bör höjas och konkurrenslagen skärpas,
bl.a. genom att kartellbildning
kriminaliseras. Kommunalt och statligt
ägande bör avvecklas på de marknader
privata alternativ konkurrerar eller
skulle kunna konkurrera, och kommunallagen
bör ses över i konkurrenshänseende.
Kvarvarande konkurrenshämmande regleringar
i den privata sektorn bör avvecklas. De
regelförenklingar som
Småföretagsdelegationen föreslår bör
snarast genomföras. Kristdemokraterna
presenterar tillsammans med de övriga
borgerliga partierna ett program inom
olika områden för att öka företagandet.
För att stimulera byggandet föreslår
motionärerna en halvering av byggmomsen.
Motionärerna anför vidare att regeringens
okänsliga budgetsanering har drabbat
pensionärerna hårt genom bl.a.
nedskärningar, brister inom äldrevården
samt genom de växande vårdköerna.
Motionärerna föreslår därför att bl.a.
inkomstprövningen i bostadstillägget inte
ska innehålla fritidsfastigheter och att
omställningspensionen för efterlevande
återställs fullt ut. Nästa år förbättras
pensionärernas situation genom förslaget
om en höjning av grundavdrag, vilken bl.a.
ger de sämst ställda pensionärerna 1 000
kr mer i månaden. Vården, skolan och
omsorgen tillförs ytterligare resurser
genom att resurserna till kommunsektorn
ökar med 3,5 miljarder kronor de närmaste
två åren utöver regeringens förslag.
Dessutom tillförs landstingen ytterligare
1 miljard kronor under perioden genom den
nationella vårdgaranti motionärerna vill
införa från årsskiftet. Som delar i ett
program för att minska sjukfrånvaron och
öka hälsan föreslås att en ny samordnad
rehabiliteringsförsäkring enligt den
modell som presenterades i
Rehabiliteringsutredningen införs. För
detta ändamål avsätts omkring 4 miljarder
kronor under 2003 och 2004. Vidare utökas
stödet till anhörig vårdare. Sjukvårdens
kostnader för trafikolycksfall bör föras
över på den obligatoriska
trafikförsäkringen.
För att förbättra den snabbt förfallande
väg- och järnvägsstrukturen satsas under
de närmaste två åren 4,3 miljarder kronor
utöver regeringens förslag. Resurserna ska
användas för både investeringar och
underhåll. Motionärerna vill som en
långsiktig finansieringsmetod för
investeringar införa ett program med
partnerskap med den privata sektorn, s.k.
PPP-finansiering (Public-Private
Partnership). Motionärerna föreslår också
satsningar för att återupprätta
rättsväsendet. Det handlar om att utveckla
och säkerställa närpolisverksamheten,
stärka åklagar- och domstolsväsendena, öka
kriminalvårdens resurser och en
intensifiering av det brottsförebyggande
arbetet. Biståndsmålet bör enligt
motionärerna nås snabbare än vad
regeringen räknar med.
Kristdemokraterna kritiserar regeringen
för valet av samarbetspartier.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet är av
tradition negativa till ekonomisk
tillväxt, och deras inflytande över
regeringspolitiken har ytterligare ökat
osäkerheten om regeringens ekonomiska kurs
och regeringens förmåga att göra någonting
åt ekonomins grundläggande strukturella
problem.
Dagens familjepolitik har, enligt
motionärerna, stora brister ur både
valfrihets- och fördelningssynvinkel.
Införandet av maxtaxan har ökat
orättvisorna genom att taxan gynnar de
mest välbeställda samtidigt som
valfriheten och kvaliteten i barnomsorgen
minskar. Familjepolitiken måste reformeras
för att öka valfriheten och rättvisan. Ett
barnomsorgskonto på 80 000 kr per år för
barn som fyllt ett år bör införas. Kontot
ska ej vara skattepliktigt men trappas av
i förhållande till hur mycket kommunal
barnomsorg som utnyttjas. Halvtid på
daghem ger halvt belopp på kontot etc.
Vidare bör barnfamiljernas ekonomi stärkas
genom att ersättningsnivån i
föräldraförsäkringen höjs till 90 %
samtidigt som taket för ersättning höjs
till elva prisbasbelopp och den s.k.
garantinivån i försäkringen till 200 kr
per dag. Bostadsbidragen för de sämst
ställda barnfamiljerna bör förbättras och
reglerna för beräkning av den
sjukpenninggrundande inkomsten förändras.
Fr.o.m. hösten 2004 bör också
studiebidragen och studiemedlen höjas.
Enligt motionärerna bör
socialförsäkringssystemen reformeras och
utvecklas mer mot fonderade system. För
att även se över marginaleffekterna i
skatte- och socialförsäkringssystemen bör
överläggningar ske mellan de fem partier
som står bakom pensionsreformen.
Sverige bör delta i EMU fullt ut och för
att minska statsfinansernas
konjunkturkänslighet bör statsskulden
avbetalas i en snabbare takt än vad
regeringen föreslår, bl.a. genom att fler
statliga företag säljs ut. En sådan
utförsäljning motiveras också av att
staten måste renodla sin roll. Under 2003
och 2004 bör statliga företag för
motsvarande 30 miljarder kronor respektive
60 miljarder kronor säljas ut, över
regeringens planer.
För att bl.a. finansiera satsningar och
skatteförändringar föreslås besparingar
motsvarande 36 miljarder kronor netto
2004, bl.a. genom en ytterligare karensdag
i sjukförsäkringen kompletterad med ett
högriskskydd, ökad egenfinansiering i
arbetslöshetsförsäkringen och ändrade
beräkningsregler för den
sjukpenninggrundande inkomsten i sjuk- och
föräldraförsäkringen. I sitt
budgetalternativ redovisar motionärerna
ett utgiftstak för staten som för både
2003 och 2004 ligger under regeringens
förslag i budgetpropositionen (yrkandena
1-3).
I Centerpartiets motion Fi234 anförs att
utvecklingen under de senaste åren gått i
fel riktning. Löneklyftorna mellan män och
kvinnor har ökat samtidigt som en stor del
av invandrarna trots flera års
högkonjunktur fortfarande står utanför
arbetsmarknaden. Under de senaste fem åren
har sjukskrivningarna fördubblats, och 90
% av Sveriges yta är avfolkningsområden.
Den regionala och sociala klyvningen av
samhället har tilltagit.
Enligt motionärerna visar utvecklingen i
Finland att den svenska ekonomiska
politiken inte varit bra under de senaste
åren. Hade Sverige haft en liknande
utveckling som Finland under 1990-talet
skulle Sveriges BNP nu vara mer än 200
miljarder kronor högre. I stället för att
under högkonjunkturåren fortsätta med den
långsiktiga omstruktureringen av den
svenska ekonomin för att göra ekonomin mer
robust och mindre känslig för
konjunktursvängningar har regeringen enögt
satsat på fördelningspolitik som leder
till försvagade offentliga finanser.
Speciellt tydligt har detta varit under
2002. Långsiktiga tillväxtfrämjande
åtgärder har lyst med sin frånvaro medan
satsningarna varit koncentrerade till
kortfristiga köpkraftsstimulanser som
permanent ökat de offentliga kostnaderna.
Det viktigaste målet med den ekonomiska
politiken och finanspolitiken är enligt
motionärerna att stärka och förbättra
Sveriges långsiktiga tillväxtförmåga och
minska statsfinansernas
konjunkturkänslighet. Med rätt ekonomisk
politik kan Sverige följa det finländska
exemplet och växla över till ett spår med
snabbare tillväxt och bibehållen
välfärdsstat. Viktiga inriktningar av den
ekonomiska politiken är att sänka
skatterna på låga och medelstora
inkomster, minska de offentliga utgifterna
och öka den lokala beslutandemakten över
de ekonomiska resurserna. Det
förtroendekapital för de svenska
statsfinanserna som med stor möda byggts
upp sedan mitten av 1990-talet får inte
förskingras. I motionen presenteras ett
reformprogram för att förnya Sverige.
Några av punkterna i programmet är:
Ökat självbestämmande. För att öka
självbestämmandet, uppmuntra företagandet
och minska marginaleffekterna föreslås en
inkomstskattereform. Skatten sänks för
framför allt medel- och låginkomsttagare
genom en skatterabatt på 10 000 kr, lika
för alla, och en särskild förvärvsrabatt
på högst 10 800 kr. Förvärvsrabatten fasas
in för att undvika marginaleffekter.
Vidare bör beskattningen av boendet sänkas
genom lägre taxeringsvärden 2003 via en
s.k. medianvärdesberäkning och genom att
skattesatsen sänks 2004.
Förmögenhetsskatten sänks genom bl.a.
slopad sambeskattning och genom att endast
halva taxeringsunderlaget ska ingå i
förmögenhetsbeskattningen. En
skattereduktion på hushållstjänster införs
(reduktionen ska även omfatta s.k. ROT-
arbeten) och reseavdraget höjs och
inkluderar resor till och från barnomsorg.
Vidare införs en skattereduktion för den
höjning av a-kasseavgiften som föreslås i
motionen. Barnfamiljernas självbestämmande
ökas ytterligare genom att barnbidraget
för barn i åldrarna ett till fem år
fördubblas fram till 2006 och att
föräldrarna ges lagstadgad rätt att jobba
halvtid under barnets första åtta år.
Golvet och taket i föräldraförsäkringen
och ersättningen under garantidagarna
höjs. Samtidigt föreslås en
jämställdhetsbonus för föräldrar som delar
på föräldraledigheten. Sammantaget
föreslås skattesänkningar som under 2004
uppgår till netto 40 miljarder kronor. Som
ett led i ökat självbestämmande föreslås
också särskilda satsningar på
rättsväsendet genom bl.a. ökade resurser
till Polisen och Brottsförebyggande rådet
och skolan genom bl.a. fler lärare,
införandet av en individuell kunskapsrätt
och ett nationellt kvalitetsinstitut för
att garantera kvaliteten i alla skolor.
Vidare satsas resurser för att uppmuntra
kvinnligt företagande, och för att minska
lönediskrimineringen föreslås att mål i
ärendet flyttas från Arbetsdomstolen till
allmän domstol.
Satsning på företagande.
Arbetsgivaravgifterna bör fortsätta att
sänkas och arbetet med att förenkla det
regelverk som omger företagandet måste ta
fart på allvar - 25 % av befintliga regler
bör tas bort. Kvinnors företagande ska
uppmuntras genom bl.a. s.k. mikrolån och
resurser till affärsrådgivare och ett
speciellt resurscentrum för kvinnliga
företagare. Vidare bör ett
riskkapitalavdrag och ett starta-eget-
sparande införas. Beskattningen av
förluster vid andelsbyten tas bort och
arvsskatten på arbetande kapital i
fåmansbolag slopas. Som ett led i en
miljödriven tillväxt höjs skatten på
utsläpp av kväveoxid och koldioxid i
industrin och skatten på förbränning av
osorterat avfall. Det svenska jordbrukets
konkurrenskraft förstärks bl.a. genom att
diesel- och kväveskatterna i jordbruket
sänks och skatten på handelsgödsel slopas.
Omställning till ekologiskt jordbruk
stimuleras genom bl.a. stimulans av
fånggrödor. Under 2004 bör ett
pilotprojekt med biodrivmedel genomföras.
Projektet bör finansieras genom en
skattereduktion.
Arbetsmarknaden. För att få ned
arbetslösheten måste
arbetsmarknadspolitiken förnyas och
decentraliseras för att bl.a. minska den
sociala och regionala klyvningen i
samhället. En rätt till utbildning bör
införas, ineffektiva volymåtgärder i AMS
regi bör fasas ut och större vikt bör
läggas på mer individanpassade
utbildningar och yrkesutbildningar. Vidare
bör s.k. övergångsarbetsmarknader
inrättas. På dessa marknader ska
arbetskraften vara billigare genom en
återföring av arbetsgivaravgifterna.
Arbetskraftsinvandringen bör tillåtas öka
för att Sverige ska klara framtidens
arbetskraftsbehov. Enligt motionärerna bör
omställningsmomentet i
arbetslöshetsförsäkringen tydliggöras
genom en successiv avtrappning av
ersättningen. Dessutom bör en allmän
arbetslöshetsförsäkring införas med ökad
självfinansieringsgrad.
Lika villkor genom bra kommunikationer.
För att öka livskraften i hela Sverige
föreslås en extra satsning utöver
regeringens på kommunikationer, främst för
drift och underhåll av vägnätet. Dessutom
bör en digital allemansrätt införas som
gör att den digitala infrastrukturen
kommer alla till del.
Åtgärder mot ohälsan. För att bekämpa de
rekordhöga sjukskrivningarna, som gröper
hål i statsfinanserna och sänker
produktiviteten i offentlig och privat
sektor, måste kraftfulla åtgärder vidtas.
Delmål bör vara att sjukskrivningarna ska
minska med 20 % till 2004 och 40 % 2006.
Enligt motionärerna bör de satsningar som
Rehabiliteringsutredningen föreslagit
genomföras. En rätt till rehabilitering
och en ny nationell vårdgaranti bör
införas. Dagens sjuk- och
arbetsskadeförsäkring bör samordnas i en
ny sjuk- och rehabiliteringsförsäkring.
Motionärerna föreslår också ett nytt
system med differentierat
arbetsgivaransvar, i vilken arbetsgivarens
ansvar för sjukersättningen ställs i
relation till antalet anställda.
Högre utbildning och forskning. Kunskaper
är viktiga för tillväxten och välfärden.
Målet bör enligt motionärerna vara att
skapa ett decentraliserat
kunskapssamhälle, där utbildningen når
alla människor i alla delar av landet och
under hela livet. Social snedrekrytering
ska motverkas genom bl.a. ett nytt
studiemedelssystem där lån och bidrag
utgör vardera 50 %. För att säkra
kvaliteten och stärka forskningen runt om
i landet föreslås en ökning av
forskningsresurserna. Hälften av medlen
ska reserveras för forskning vid de nya
universiteten och vid landets högskolor.
Livskraft i hela landet. En hög och
hållbar tillväxt förutsätter att hela
landet bidrar. De satsningar på
kommunikation, en heltäckande digital
infrastruktur, forskning och utbildning i
hela landet och skatteförändringar som
presenterats ovan bidrar till att stärka
villkoren i alla delar av landet. Dessutom
bör, enligt motionärerna, kommunernas och
landstingens makt över utvecklingsmedel
öka och resurserna för landsbygdens
näringsliv utökas. Olika statliga
verksamheter bör, helt eller delvis,
utlokaliseras samtidigt som statliga bolag
och verksamheter som Posten, Apoteket och
Systembolaget bör åläggas att garantera en
grundläggande service.
Ökat internationellt engagemang.
Grogrunden för terror och fundamentalism
ligger ofta i fattigdom. Motionärerna
anvisar bl.a. därför extra biståndsanslag
så att målet om bistånd motsvarande 1 % av
BNP nås 2005. En del av satsningen bör
användas till miljöarbete i Sveriges
närområde.
De skattesänkningar som föreslås i
motionen uppgår till netto 35 miljarder
kronor 2003 och 40 miljarder kronor 2004.
Vidare presenteras besparingar motsvarande
38 miljarder respektive 48 miljarder
kronor 2003 och 2004, bl.a. genom dämpade
utgifter för sjukpenning, förändringar
inom arbetsmarknadspolitikens område samt
genom ändrad inkomstbeskattning, vilken
minskar behovet av kompenserande
statsbidrag till kommunerna. Motionärerna
anser i anslutning till detta att en
parlamentarisk kommitté bör tillsättas med
uppgift att studera hur kommunernas
skattebaser kan stärkas och beroendet av
statsbidrag minska. Försäljning av statlig
verksamhet bör under de kommande två åren
uppgå till 30 miljarder kronor respektive
50 miljarder kronor mer för 2003 och 2004
än vad regeringen föreslår i
budgetpropositionen. Till följd av
konjunkturläget bör utförsäljningar under
det kommandet året koncentreras till
relativt konjunkturokänsliga verksamheter
som t.ex. statligt skogsinnehav,
fastigheter och AB Vin & Sprit (yrkandena
1 och 2).
1.3.3 Finansutskottets ställningstagande
till partimotionernas förslag till
inriktning av den allmänna ekonomiska
utvecklingen
Utskottet börjar med att diskutera de
övergripande tillväxtfrågorna.
I sin politiska argumentation använder
Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet liberalerna ofta det som
kallas för OECD:s tillväxt- eller
välfärdsliga. "Sverige rasar i
välståndsligan" är ett vanligt
förekommande uttryck i de ekonomisk-
politiska motionerna. Vad det handlar om
är den statistik som OECD sammanställer av
s.k. köpkraftskorrigerade BNP-uppgifter
per invånare. Enligt t.ex. motion Fi231
(m) har Sverige sedan 1970 halkat från en
fjärde till en sjuttonde plats i
välfärdsligan.
Som utskottet påpekat vid tidigare
behandlingar (senast i bet. 2001/02:
FiU20) är OECD:s statistik så pass osäker
att man bör vara mycket försiktig med att
dra alltför långtgående slutsatser av
uppgifterna. Möjligheten till jämförelser
mellan länderna är mycket begränsad,
enligt bl.a. OECD:s egna uppgifter.
Dessutom har måttet stora brister som mått
på den ekonomiska välfärden.
Utskottet har också tidigare påpekat att
valet av tidsperiod har en avgörande
betydelse för resultatet. Till exempel har
Arbetarrörelsens Ekonomiska Råd (AER) i en
rapport (nr 5 2000) visat att om man i
stället använder 1947 som utgångsår, 1997
som slutår och BNP per invånare i åldern
15-64 år som välfärdsmått blir resultatet
en allmän, mycket kraftig utjämning mellan
OECD-länderna. Sveriges placering ändras
under perioden från plats sex till plats
åtta. Samtidigt ökade Sveriges
produktionsnivå från nästan 60 % till
nästan 80 % av Förenta staternas nivå.
Utskottet kan emellertid utifrån t.ex.
OECD:s statistik konstatera att svensk
ekonomi tappat i relativ position mot
andra länder under framför allt två
perioder de senaste 30 åren - under andra
hälften av 1970-talet och i början av 1990-
talet. Den absolut största nedgången kom i
början av 1990-talet då Sveriges BNP föll
samtidigt som flera andra länder fortsatte
att ha en positiv tillväxt.
Sveriges relativa position förbättras
I motion Fi233 (kd) redovisas en del
beräkningar som anses bevisa att Sverige
släpat efter i tillväxt även i slutet av
1990-talet. Sådana beräkningar är dock
mycket beroende av t.ex. val av tidsperiod
och val av jämförelseländer. I motionen
sägs t.ex. att Sveriges BNP 2001 skulle ha
varit 204 miljarder kronor högre om
Sverige under perioden 1995-2001 hade haft
samma tillväxttakt som Finland. Även
Centerpartiet gör i motion Fi234 samma
hänvisning och hävdar att Sverige borde
följa det finländska exemplet.
Enligt utskottets mening är det mycket
tillfredsställande att Finland under de
senaste åren haft en hög ekonomisk
tillväxt. Finland är en viktig granne och
handelspartner och forskning visar att
svensk och finländsk konjunkturutveckling
ofta är intimt sammanvävda. Sverige har
också mycket att lära av Finland på skilda
områden. Men samtidigt måste man komma
ihåg att Finlands uppgång delvis är en
följd av den kraftiga nedgången i början
av 1990-talet, då Finlands BNP föll
betydligt mer än Sveriges. Uppgången
medförde också att Finland, innan den
internationella konjunkturnedgången
påbörjades 2001, visade tydliga tecken på
bristsituationer på arbetsmarknaden och
stigande inflationstakt, enligt OECD:s
bedömning. Till detta kommer att
arbetslösheten i Finland, trots den höga
tillväxttakten under 1990-talet,
fortfarande ligger kring 9 % av
arbetskraften, en av de högsta nivåerna i
EU.
Enligt OECD:s statistik steg Sveriges BNP
med i genomsnitt 2,8 % per år mellan åren
1995 och 2001 (inklusive tillväxttakten
1995, dvs. under sju år). Tillväxten i
OECD-området ökade också med i genomsnitt
2,8 % per år under samma period,
tillväxten i EU med i genomsnitt 2,5 % och
tillväxten i euroområdet med 2,4 % per år.
Detta innebär att om Sverige under
perioden hade haft samma tillväxt som EU
och euroområdet i genomsnitt hade nivån på
Sveriges BNP varit lägre 2001.
Utskottet vill i detta sammanhang också
erinra om att Sverige under första
halvåret 2002 haft en tillväxttakt som
varit betydligt högre än genomsnittet i EU
och euroområdet. OECD räknar också i en
nyligen offentliggjord prognos med att
Sveriges BNP kommer att stiga med 1,7 %
och 2,5 % 2002 respektive 2003, medan
genomsnittet för EU kommer stiga med 0,9 %
respektive 1,9 %.
I motion Fi231 (m), men också i
motionerna Fi232 (fp) och Fi233 (kd),
anges att målet för den ekonomiska
politiken bör vara en långsiktigt hållbar
tillväxt på minst 3 % per år.
Hög tillväxt - ett viktigt mål i den
ekonomiska politiken
Som utskottet framhållit vid ett flertal
tillfällen tidigare är en hög ekonomisk
tillväxt en avgörande del av den
ekonomiska politiken, under förutsättning
att den är ekologiskt hållbar. Som
redovisades ovan har Sveriges BNP stigit
med i genomsnitt 2,8 % per år sedan 1995,
vilket är 0,3 procentenheter mer per år än
genomsnittet i EU. Om man i stället mäter
från slutet av 1997, då de negativa
effekterna av den nödvändiga saneringen av
de offentliga finanserna började avta, har
svensk ekonomi vuxit med i genomsnitt 3,2
% per år, dvs. 0,5 procentenheter över
tillväxten i EU.
Utskottet vill här passa på att referera
till en rapport om de offentliga
finanserna i EU som EU-kommissionen
presenterade i våras. Enligt rapporten är
de svenska offentliga finanserna de som
bland EU-länderna bäst stimulerar till
ökad tillväxt och ökad sysselsättning.
Vidare är Sverige ett av de två länder som
under 1990-talet lyckats förbättra de
offentliga utgifternas bidrag till
tillväxt och sysselsättning samtidigt som
utgiftsnivån sjunkit. Det andra landet är
Nederländerna.
Det är utskottets fasta övertygelse att
möjligheterna att nå den höga
tillväxttakten i slutet av 1990-talet hade
varit betydligt sämre med de
budgetalternativ som Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna och
Folkpartiet liberalerna presenterat för
den aktuella perioden. De mycket stora
skattesänkningar och budgetnedskärningar
som partierna, framför allt Moderata
samlingspartiet, förespråkat hade med stor
sannolikhet skapat en betydande oro och
osäkerhet bland ekonomins olika aktörer
med kraftigt negativa effekter på
tillväxt, sysselsättning och välfärd som
följd.
Utskottet vill i anslutning till
diskussionen kort även redogöra för en
vidareutveckling av den
köpkraftskorrigerade BNP-statistiken som
EU:s statistikorgan, Eurostat, tar fram.
Eurostat har bl.a. undersökt den
köpkraftskorrigerade produktionsnivån för
olika regioner inom EU-länderna under
1998. Resultatet visar på en ganska stor
skillnad mellan de fattigaste och rikaste
regionerna i flertalet länder. Den största
spridningen finns enligt Eurostat i
Tyskland följt av Frankrike, Österrike och
Belgien. Enligt Eurostats uppgifter är
Sverige det land som har den minsta
spridningen mellan olika regioner. I
likhet med OECD:s s.k. välfärdsliga är
även Eurostats beräkningar behäftade med
stora statistiska problem. Men enligt
utskottets mening kan man ändå dra
följande viktiga slutsats: de regionala
klyftorna i Sverige förefaller vara mindre
dn i flertalet övriga länder i EU.
Utskottet vill i likhet med vid tidigare
behandlingar också erinra om att det finns
andra undersökningar som kan komplettera
OECD:s mått och därmed bidra till att
fördjupa diskussionen om ekonomisk
välfärd. En sådan undersökning är den
rapport om utvecklingsnivån i världen som
FN:s utvecklings- och biståndsorgan, UNDP,
löpande publicerar. I UNDP:s sammanvägda
index över livslängd, utbildning och
levnadsstandard placerade sig Sverige på
andra plats 2002, strax efter Norge. Vid
mitten av 1970-talet låg Sverige på en
fjärdeplats. En annan undersökning, där
perspektivet är betydligt snävare och
framför allt behandlar närings- och
företagsklimatet, är den jämförande
studien av näringspolitiken som
Näringsdepartementet nu publicerat tre år
i rad. Årets rapport Benchmarking av
näringspolitiken 2002 (Ds 2002:20) gör en
bedömning av Sveriges utveckling jämfört
med andra OECD-länder vad avser
indikatorer inom t.ex. områdena näringsliv
och företagande, arbetsmarknad, arbetsliv,
forskning och utveckling, IT och tele,
energiförsörjning och transporter. I
korthet visar resultaten att Sverige
hamnar på den övre tredjedelen i
rangordningen i 29 av de 51 olika
indikatorer som undersökts. Endast i fem
fall placerar sig Sverige i den tredjedel
av länder som har den sämsta utvecklingen.
Jämfört med den studie som gjordes förra
året har Sverige förbättrat sin position i
13 indikatorer medan positionen försämrats
i 6 indikatorer.
Företagen och globaliseringen
Innan utskottet går in på frågorna kring
konkurrens och företagsklimat vill
utskottet kort kommentera diskussionen i
bl.a. motionerna Fi231 (m), Fi232 (fp) och
Fi233 (kd) om försäljningar av företag
till utlandet och ökat utlandsägande. Runt
om i världen pågår en omfattande
globalisering av ägandet och produktionen
och en internationell omstrukturering i
näringslivets olika branscher. Både
ingående och utgående direktinvesteringar
och s.k. portföljinvesteringar har ökat
mycket kraftigt under de senaste åren,
även om en viss avmattning noterats under
de senaste åren till följd av den svaga
konjunkturen och nedgången i IKT-sektorn.
Enligt utskottets mening är det
utomordentligt viktigt att
globaliseringens och det ökade
utlandsägandets effekter på ekonomin,
näringslivet och sysselsättningen noga
följs och analyseras. Frågan är emellertid
inte unik för Sverige. I både Europa och
övriga industrivärlden pågår en intensiv
debatt om utländska förvärv,
företagsutflyttningar, sammanslagningar
och företagsklimat. Debatten är emellertid
ofta onyanserad och ibland rent av
behäftad med undergångstoner. Enligt
utskottets mening finns det mycket som
tyder på att utländska investeringar i
Sverige kan spela en viktig roll för
utvecklingen i svensk ekonomi. I många
fall tillför nya internationella ägare
nytt kapital, ny kompetens och nya
förutsättningar för investeringar och
produktion.
Bilden av en ödesmättad utförsäljning av
svenska företag måste också kompletteras
med att även svenska företag i stor
utsträckning köper utländska företag för
att stärka sin ställning och kompetens.
Enligt Riksbankens
betalningsbalansstatistik har svenska
företag under perioden 1995 t.o.m. första
halvåret 2002 direktinvesterat i utlandet
för omkring 117 miljarder kronor mer än
vad utländska företag direktinvesterat i
Sverige (i dessa siffror har för 1999 den
jämbördiga fusionen mellan Astra och
Zeneca rensats bort eftersom Astras
innehav i Zeneca är bokfört som ett
portföljinnehav och därmed inte
registrerat i
direktinvesteringsstatistiken medan
Zenecas innehav i Astra är registrerat som
en direktinvestering).
För att ytterligare nyansera debatten
vill utskottet även referera en
enkätundersökning som Svenska
Industritjänstemannaförbundet (SIF) gjort
bland de större medlemsklubbarna med
anledning av debatten om utflyttning av
svensk industriproduktion. Enligt enkäten
var det under perioden 1999-2001 lika
många företag som flyttade in verksamhet
till Sverige som det var företag som
flyttade ut verksamhet till andra länder.
Utskottet vill i anslutning till frågan
om globaliseringen också erinra om att
regeringen tillsatt en utredning om
internationaliseringens betydelse för
svenska skattebaser och Sveriges framtida
skattestruktur. Enligt planen presenterar
utredningen sitt slutbetänkande i mitten
av november 2002.
Sverige - en av världens främsta IT-
nationer
Utlandets kraftigt stigande intresse för
Sverige, svenska företag och svenskt
näringsliv har bl.a. berott på Sveriges
framgångar inom IT-sektorn. Vid sidan av
direktinvesteringar i svenska IT-företag
har det skett ett betydande inflöde av
utländska investeringar och kapital när
det gäller forskning och utveckling inom
IT. Även om den s.k. IKT-sektorn (sektorn
för informations- och
kommunikationsteknik) för tillfället
karakteriseras av kraftig avmattning och
omstrukturering är utskottet övertygat om
att IT-sektorn kommer att få stor
betydelse för Sverige och den svenska
tillväxten framöver. Ett tydligt bevis på
sektorns betydelse för den svenska
ekonomin är den oro och osäkerhet som det
senaste årens problem i företaget Ericsson
skapat. Utskottet vill här passa på att
erinra om att regeringen med anledning av
nedgången i IT-sektorn bl.a. inrättar en
delegation för att stimulera användandet
av IT i den offentliga sektorn, satt upp
en aktionsgrupp med målet att främja
utvecklingen av mobila tjänster i
samhället och gett Verket för
innovationssystem, Vinnova, i uppdrag att
utarbeta ett utvecklingsprogram för
IT/telekomsektorn.
Helt avgörande för Sverige, den svenska
tillväxten och sysselsättningen är att
Sveriges konkurrenskraft är hög och
företagsklimatet gott. Till skillnad mot
vad som hävdas i motionerna Fi231 (m),
Fi232 (fp), Fi233 (kd) och Fi234 (c) anser
utskottet att det grundläggande klimatet
för företagande, expansion och högre
sysselsättning är relativt gott, även om
den internationella konjunkturnedgången
och nedgången i IKT-sektorn skapat
påfrestningar på skilda håll i
näringslivet.
De offentliga finanserna har sanerats,
vilket har gett en stabil och hållbar
makroekonomisk situation. Räntorna har
sjunkit kraftigt både i förhållande till
tidigare under 1990-talet och till
räntenivåerna under 1970- och 1980-talen.
Under de senaste åren har också de svenska
obligationsräntorna legat på ungefär samma
nivå eller några tiondelar över de tyska
obligationsräntorna. Under det senaste
årets turbulens på valuta- och
räntemarknaderna med bl.a. sjunkande värde
på den svenska kronan har dock skillnaden
mot de tyska räntorna stigit till drygt
0,5 procentenheter. Det kan jämföras med
ett räntegap mot Tyskland sommaren 1994 på
mellan 4 och 5 procentenheter. Innebörden
av denna utveckling är att svenska företag
och hushåll kan finansiera sig till nästan
samma kostnad som de tyska kan. Det
stimulerar både företagens investeringar
och den inhemska efterfrågan.
En annan mycket viktig del i tillväxts-
och företagsklimatet är att inflationen
sjunkit kraftigt, till en nivå som tidvis
understigit den i våra viktigaste
konkurrentländer. Om man bortser från
utvecklingen i fjol har löneökningarna
under de senaste åren varit relativt
måttliga, trots en hög tillväxttakt och
att sysselsättningen mellan 1997 och 2001
steg med omkring 360 000 personer. Bland
annat som en följd av denna utveckling har
de svenska företagen under de senaste åtta
åren ökat sina andelar på världsmarknaden
samtidigt som icke konjunkturkänsliga kun
skapsintensiva branscher ökat sina andelar
av svensk export. På grund av den svaga
internationella efterfrågan förlorade
emellertid den svenska industrin andelar
under förra året, speciellt inom IKT-
området. Som redovisats tidigare under
avsnitt 1.2.4 sjönk också
teleproduktsindustrins andel av den totala
svenska exporten med hela 5 procentenheter
under 2001, till en andel på ca 10 %.
Utvecklingen hittills i år tyder på att
företag tagit andelar på världsmarknaden.
Utskottet behandlar pris- och
lönefrågorna mer utförligt nedan men kan
redan här konstatera att det är av
avgörande vikt att pris- och
löneökningarna i den svenska ekonomin
förblir måttliga och i nivå med våra
konkurrentländer för att konkurrenskraften
ska kunna bevaras och sysselsättningen
stiga.
Konkurrensklimatet ska förbättras
ytterligare
Utskottet konstaterar vidare att
konkurrensen och ekonomins tillväxtvillkor
har förbättrats under det senaste
decenniet.
Regeringen presenterade i
budgetpropositionen för 2002 ytterligare
åtgärder för att öka konkurrensen och
pressa ned den svenska prisnivån.
Regeringens strävan är att de svenska
konsumentpriserna ska sjunka till den
genomsnittliga prisnivån i EU. Riksdagen
beslutade t.ex. i våras om en skärpning av
konkurrenslagen för att skapa effektivare
regler för bekämpning av karteller (prop.
2001/02:167, bet. 2001/02:NU16, rskr.
2001/02:318). Skärpningen innebär bl.a.
att den s.k. konkurrensskadeavgiften kan
efterges eller reduceras och att
sekretesskyddet stärkts för den som lämnar
uppgifter om olagliga samarbeten på
marknaderna. Regeringen har dessutom gett
Konkurrensverket i uppdrag att djupare
analysera konkurrensen inom
dagligvaruhandel men även inom t.ex. bygg-
och bostadssektorn och finansmarknaden.
Vidare har en kommission tillsatts om
konkurrensen, kvaliteten och kostnaderna i
byggsektorn. Enligt planerna ska
kommissionen avlämna ett slutbetänkande i
december 2002.
Sverige - en framstående kunskapsnation
Enligt utskottets mening är den svenska
företagsbeskattningen som helhet
konkurrenskraftig i ett internationellt
perspektiv. Utbildnings- och kunskapsnivån
hos den svenska arbetskraften är hög och
ökar ytterligare genom de satsningar på
kunskap och kompetens som regeringen
vidtar i alla delar av
utbildningssystemet. Sverige ska
konkurrera med kompetens och välutbildad
arbetskraft. Enligt OECD är Sverige det
land i världen som investerar mest
resurser i kunskap som andel av BNP, och
utgångspunkten är att Sverige även i
fortsättningen ska vara världens främsta
kunskapsnation. I samband med
budgetpropositionen för 2001 beslutade
därför riksdagen om kraftigt utökade
resurser till skolan. I år ökar resurserna
med 1 miljard kronor jämfört med i fjol,
och därefter ökar tilldelningen med
1 miljard kronor per år fram tills nivån 5
miljarder kronor nås 2006. Denna
resursförstärkning gör att det t.ex. kan
anställas ytterligare omkring 15 000
lärare eller annan personal i skolan eller
på fritids. Expansionen inom högskolan
fortsätter och antalet utbildningsplatser
stiger med omkring 100 000 mellan 1997 och
2003. Utbyggnaden har hittills varit
koncentrerad till naturvetenskapliga och
tekniska ämnen, men nu sker successivt en
breddning. Universitet och högskolor ges
möjlighet att omfördela resurser för att
möta det ökade behovet av välutbildad
personal inom vården. Vidare tillförs
resurser för att höja kvaliteten på
grundutbildningen inom humaniora, teologi,
juridik och samhällsvetenskap.
Det långsiktiga målet är att 50 % av en
årskull ska ha börjat på högskolan vid 25
års ålder. För att bl.a. öka mångfalden
och minska snedrekryteringen byggs
distansutbildningen ut, ett s.k.
nätuniversitet införs och en
rekryteringsdelegation inrättas. I våras
presenterade regeringen också ett förslag
till ett system för individuell
kompetensutveckling. Avsikten är att
systemet ska träda i kraft från den 1 juli
2003. Vidare har studiestödet reformerats
och fr.o.m. 2003 införs ett nytt
vuxenstudiestöd, som ersätter det tidigare
särskilda utbildningsbidraget. Stödet
riktas mot personer med kort utbildning
som är över 25 år och som är eller
riskerar att bli arbetslösa eller har
något funktionshinder.
Utbildningsområdets andel av BNP utgjorde
6,7 % 1999, vilket är högre än tidigare
under 1990-talet. Sverige liksom övriga
nordiska länder har satsat mycket på
utbildning och ligger i nivå med USA eller
t.o.m. högre.
De senaste tio åren har antalet
utexaminerade forskare fördubblats och den
tidigare aviserade satsningen på forskning
fortsätter. Under perioden 2001-2003
tillförs olika lärosäten 214 miljoner
kronor för 14 nya forskarskolor. Totalt
ökar de statliga anslagen till
grundforskning och forskarutbildning med
1,5 miljarder kronor till 2004. Dessutom
ska ett arbete påbörjas för att se till
att olika forskningsresultat i större
omfattning omsätts i nya produkter och
tjänster.
Enligt utskottets mening finns det också
anledning att påpeka att en viktig del i
näringsklimatet är det faktum att Sveriges
inhemska efterfrågan vuxit starkt under de
senaste åren efter en svag utveckling
under en stor del av 1990-talet. Enligt
regeringens bedömning kommer också den
inhemska efterfrågan att fortsätta att
vara en stark drivkraft i den svenska
ekonomin, trots den svaga internationella
konjunkturen. Det gynnar speciellt de
mindre företagen som till stor del är
inriktade på hemmamarknaden.
Regelverket för företagen
I bl.a. motion Fi234 (c) anförs att
arbetet med att förenkla regelverket som
styr företagen måste ta fart på allvar och
att 25 % av regelverket bör tas bort.
Utskottet vill med anledning av detta
framhålla att företagande och
småföretagande spelar en avgörande roll i
den offensiv för uthållig tillväxt och
ökad sysselsättning som regeringen första
gången presenterade i vårpropositionen
1998 och som löpande följts upp i de vår-
och budgetpropositioner som presenterats
sedan dess. Därför har riksdagen under de
senaste åren beslutat om en rad
förbättringar för företagen och då framför
allt för de mindre företagen. Exempelvis
har enskilda näringsidkare och delägare i
handelsbolag fått regler som är mer
likvärdiga dem som gäller för aktiebolag.
För nystartad enskild näringsverksamhet
har möjlighet införts att kvitta
underskott i aktiv näringsverksamhet mot
tjänsteinkomster. Dessutom har lättnader i
ägarbeskattningen för ägare till onoterade
aktiebolag genomförts.
Arbetsgivaravgifterna har reducerats för
att särskilt gynna de mindre företagen.
Reglerna för skattetillägg vid
periodiseringsfel i momsredovisningen har
lindrats. Vidare har
reserveringsmöjligheterna för enskilda
näringsidkare och handelsbolag förstärkts
ytterligare. Avdragsreglerna för
pensionskostnader, beskattningen av
personaloptioner och avdraget för
pensionssparande för enskilda
näringsidkare har förenklats.
Informationen kring nyföretagande och
stödet till kooperativ utveckling har
utökats. Villkoren för avsättningar till
periodiseringsfonder har förbättrats.
Beskattningen av utländska experter har
lättats. Dröjsmålsavgiften vid betalning
av tull har sänkts, och kupongskatten för
utdelning på näringsbetingade aktier till
utländska ägare har avskaffats. Flertalet
av de s.k. stoppreglerna för fåmansföretag
har tagits bort, och de s.k. 3:12-
reglerna, som reglerar beskattning av
utdelning och reavinst på aktier i
fåmansföretag, är föremål för översyn.
Sedan i fjol är det också tillåtet för
företag att under vissa förutsättningar
köpa tillbaka egna aktier. Fullständig
kvittningsrätt har införts för reavinster
på onoterade aktier mot förluster på
noterade aktier. Kvittningsbegränsningen
för vinster och förluster på
marknadsnoterade blandfonder har slopats
samtidigt som reglerna om schablonavdrag
för ökade levnadsomkostnader har
förenklats och förbättrats. I oktober i
fjol infördes ett nytt sjöfartsstöd.
Ytterligare åtgärder vidtas för att främja
kooperativt företagande samtidigt som
ökade resurser ges för att understödja
kvinnors, invandrares och ungas
företagande. Detta genom s.k. mikrolån,
resurser till affärsrådgivare och
regionala och lokala resurscentrum för
kvinnor. Skatten på investmentbolag har
sänkts och beskattningen av s.k.
näringsbetingade andelar i bolagssektorn
har avskaffats. Vidare har momsen på
böcker, tidskrifter och persontransporter
sänkts och socialavgifterna för vissa
företag i stödområde A reducerats.
Dessutom har medel avsatts under tre år
för ett nationellt program för
entreprenörskap. I syfte att förenkla
företagares administration kommer även
alla fysiska personer som redovisar
intäkter av näringsverksamhet att fr.o.m.
2003 få en förtryckt självdeklaration.
Nyligen lämnade regeringen också
propositioner till riksdagen dels om en
utvidgning av reglerna om framskjuten
beskattning vid vissa andelsbyten, dels om
att nya företag ska få uppskov med
skattebetalningar i tre månader. Syftet
med det sista förslaget är att göra det
lättare för nya företag att komma i gång
med verksamheten.
Förenkling av regelverket
När det gäller Småföretagsdelegationens
förslag till åtgärder för att förbättra
för småföretagen och den s.k.
Simplexenheten inom Näringsdepartementet
vill utskottet erinra om den tredje
redogörelsen om förenklingsarbetet med
särskild inriktning på småföretagen (skr.
2002/03:8) som regeringen nyligen lämnade
till riksdagen. I likhet med tidigare
anges i skrivelsen att det övergripande
målet är att förbättra småföretagens
arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga
och villkor i övrigt för att öka
sysselsättningen och tillväxten. Ett
viktigt delmål, som regeringen sätter upp,
är att inom en treårsperiod tydligt minska
regelverkens administrativa börda för
småföretagen. Målet ska löpande följas upp
och resultaten redovisas för riksdagen.
Ett problem i sammanhanget är att det
saknas metoder för att rättvist mäta den
administrativa bördan. Regeringen har
därför gett Institutet för
tillväxtpolitiska studier (ITPS) i uppgift
att tillsammans med näringslivet utarbeta
en metod för att mäta företagens
administrativa börda. En första mätning
enligt den nya metoden ska göras under
2003 och i anslutning till resultaten av
mätningen kommer regeringen att redovisa
mer konkreta mål för småföretagens
regelbörda samt redovisa ett
handlingsprogram för hur målen ska nås.
Förutom detta redovisas i skrivelsen bl.a.
hur myndigheterna tillämpat förordningen
om särskild konsekvensanalys av reglers
effekter för småföretagens villkor. Under
2001 har 29 myndigheter tillsammans infört
och ändrat i 377 föreskrifter med bäring
på små företag. Myndigheterna har
samtidigt upphävt 136 föreskrifter och
allmänna råd.
Arbetet med regelförenklingar drivs bl.a.
inom den s.k. Simplexenheten på
Näringsdepartementet. En prioriterad
uppgift har varit utbildning om bl.a.
Simplexförordningen för tjänstemän i
Regeringskansliet och på myndigheter och i
utredningsväsendet. Fram till augusti 2002
hade 24 utbildningar genomförts, i vilka
300 olika tjänstemän deltagit.
I skrivelsen anger regeringen vidare att
arbetet med att identifiera befintliga
regelverk som behöver förenklas ska
prioriteras. Som en hjälp i detta arbete
har bl.a. ett utökat samråd vid
regelförändringar införts med företrädare
för små och medelstora företag.
Samrådsgruppens uppgift är att fungera som
stöd vid utvecklingen av arbetsmetoder
samt att ge konkreta förslag på
förenklingar av befintliga regler. Ett
resultat av gruppens arbete är bl.a. det
förslag om uppskov med skattebetalningar i
tre månader för nya företag som utskottet
redovisade ovan. I Näringsdepartement
pågår dessutom ett projekt avseende nya
företagsformer och nya anställningsformer.
Syftet med projektet är bl.a. att studera
de hinder som finns när människor går från
ett anställningsförhållande till att bli
företagare.
Utskottet vill i detta sammanhang även
nämna Företagsguiden som regeringen
lanserade under 2001. Företagsguiden är en
Internetportal med myndighetsinformation
riktad till företag och blivande
företagare. Adressen till Företagarguiden
är www.foretagarguiden.se, och den drivs
av Nutek i samarbete med ett trettiotal
myndigheter. Utskottet vill också
uppmärksamma målet om den s.k. 24-
timmarsmyndigheten i den offentliga
förvaltningen. Innebörden av målet är att
all offentlig myndighetsservice som kan
ska tillhandahållas elektroniskt, vilket
t.ex. underlättar för företagare i deras
verksamhet.
Utskottet avslutar avsnittet om
konkurrensklimat med att berätta att World
Economic Forum i sin konkurrensrapport för
2002 nyligen utsåg Sverige till det femte
bästa landet i världen vad gäller
konkurrens- och tillväxtklimat. Förra året
placerades sig Sverige på en niondeplats.
Konkurrensrapporten undersöker 95 olika
länder inom en mängd olika områden, som
t.ex. det mikroekonomiska klimatet, det
generella konkurrensklimatet,
infrastruktur, samarbetsklimat,
lagstiftning, hållbarhet och miljökrav, IT-
utveckling etc.
Enligt utskottets mening hade
topplaceringen i konkurrensrapporten
knappast varit möjlig om Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Kristdemokraterna och Centerpartiet hade
fått genomföra den ekonomiska politik de
propagerat för under de senaste åren.
Lägre sysselsättningstillväxt
Utskottet övergår nu till att diskutera
arbetsmarknaden.
I motion Fi231 (m) hävdar motionärerna att
regeringen misslyckats i sina viktigaste
mål. Den samlade arbetslösheten är fyra
gånger högre än den öppna arbetslösheten
och totalt saknar omkring 700 000 personer
riktiga jobb.
I motion Fi232 (fp) anser motionärerna
att det krävs en radikal omläggning av
arbetsmarknadspolitiken för att
sysselsättningen ska öka. Alla fakta visar
att AMS inte löst problemen de senaste
decennierna, menar motionärerna. Liknande
argument framförs i motionerna Fi233 (kd)
och Fi234 (c).
Till skillnad från motionärerna kan
utskottet konstatera att den svenska
arbetsmarknaden förbättrades markant i
slutet av 1990-talet och början av 2000-
talet. Sysselsättningen steg samtidigt som
både den öppna och den totala
arbetslösheten sjönk. Mellan 1997 och 2001
ökade sysselsättningen med omkring 320 000
personer, och den öppna arbetslösheten
gick ned med drygt 4 procentenheter.
Till följd av den svaga internationella
konjunkturen har dock efterfrågan på
arbetskraft avtagit högst väsentligt, men
trots det har sysselsättningen hittills i
år (t.o.m. oktober 2002) ökat med omkring
4 000 personer jämfört med samma period i
fjol. Enligt Statistiska centralbyråns
senaste s.k. arbetskraftsundersökning
(AKU) var 4 225 000 personer sysselsatta i
oktober i år. Det är 3 000 personer fler
än i oktober 2001. Den öppna
arbetslösheten låg i oktober på 3,7 %, mot
4 % samma månad i fjol.
Målet för den öppna arbetslösheten nåddes
hösten 2000
Målet om en halvering av den öppna
arbetslösheten till 4 % 2000 som regering
och riksdag satte upp 1996 nåddes i
oktober 2000, och den öppna arbetslösheten
var i genomsnitt 4 % under 2001. Även
hittills i år har den öppna arbetslösheten
legat på i genomsnitt 4 % per månad, med
den ovan redovisade nivån i oktober 2002
på 3,7 %. Enligt AMS månadsstatistik steg
emellertid det s.k. obalanstalet, dvs.
andelen öppet arbetslösa plus andelen
personer i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska program, till 6,6
% i oktober från 6,4 % i oktober 2001.
Orsaken är att antalet deltagare i de
olika arbetsmarknadspolitiska programmen
ökat jämfört med i fjol.
Med tanke på den svaga internationella
efterfrågan och de stora
strukturförändringarna inom t.ex. IKT-
sektorn måste utvecklingen på
arbetsmarknaden totalt sett betecknas som
god. Utskottet vill dock framhålla att
arbetsmarknadsstatistiken visar att
skillnaderna mellan olika regioner i
Sverige är stora. Som redovisades ovan
uppgick obalanstalet i hela riket till 6,6
% i oktober i år, enligt AMS uppgifter. I
Stockholms län och Jönköpings län var
siffran 4,1 % medan den i Norrbottens län
uppgick till 12 %. En närmare genomgång av
siffrorna visar att den totala
arbetslösheten under det senaste året
sjunkit i elva län, stigit i nio län och
varit oförändrad i ett län. Störst var
uppgången i Stockholms län där den totala
arbetslösheten ökade med 0,8
procentenheter. Störst var nedgången i
Jönköpings län, Hallands län och Örebro
län. Siffrorna visar också att den öppna
arbetslösheten under det gångna året
sjunkit i alla län utom Stockholms län,
Uppsala län, Gotlands län och Västmanlands
län. I oktober i år uppvisade 12 av 21 län
en öppen arbetslöshet under 4 %. Under
samma månad förra året var antalet 7 län.
Sysselsättningsmålet har utvecklats
gynnsamt men ...
SCB:s undersökningar visar att även
riksdagens och regeringens s.k.
sysselsättningsmål har utvecklats relativt
väl, dvs. att antalet sysselsatta i åldern
20-64 år som andel av befolkningen i samma
åldersgrupp ska uppgå till 80 % 2004. Till
följd av lågkonjunkturen och den svagare
sysselsättningstillväxten har dock
sysselsättningsgraden varit relativt
oförändrad eller t.o.m. sjunkit något
sedan mitten av 2001, efter den kraftiga
uppgången under perioden 1997-2000.
Samtidigt som sysselsättningstillväxten
mattats av väsentligt det senaste året har
efterfrågan på arbetskraft försvagats.
Antalet nyanmälda lediga platser till
arbetsförmedlingarna har sjunkit, även om
nyanmälningarna jämfört med förra året
ökat något under de senaste månaderna
(enligt AMS består den senaste uppgången
av lediga platser uteslutande av s.k.
visstidsanställningar). AMS statistik
visar vidare att antalet varsel om
uppsägningar hittills i år ligger på samma
höga tal som i fjol, då antalet varsel
ökade mycket kraftigt jämfört med åren
dessförinnan.
Av Konjunkturinstitutets (KI) senaste
barometer för tredje kvartalet framgår
också att företagen i industrin räknar
med en fortsatt minskad sysselsättning
framöver. Det finns dock skillnader mellan
de olika branscherna. I t.ex. den kemiska
industrin planerar företagen att
nyanställa under de närmaste månaderna
medan företagen i teleprodukts- och järn-
och stålverksindustrin anger minskad
sysselsättning. Samtidigt innebär detta
att företagen nu uppger att de tidigare
svårigheterna med att rekrytera lämplig
personal avtagit markant - endast 4 % av
industriföretagen angav i oktober att de
upplevde en brist på arbetskraft.
I tjänstesektorn är situationen lite mer
blandad än inom industrin. Företagen inom
detaljhandeln anger minskad sysselsättning
framöver medan företagen inom t.ex.
sällanköpshandeln och uppdragsverksamheten
behöver anställa arbetskraft. I
byggindustrin räknar företagen med en
fortsatt sjunkande sysselsättning.
... det krävs insatser för att målet ska
nås
För att öka förutsättningarna för att nå
målet om en sysselsättningsgrad på 80 % är
det enligt utskottets mening angeläget att
åtgärder vidtas inom en rad områden.
Utbudet av arbetskraft måste öka och den
svenska arbetsmarknadens sätt att fungera
måste förbättras ytterligare. I
traditionell svensk arbetsmarknadspolitisk
anda måste arbetslinjen, som numera kan
betraktas som en arbets- och
kompetenslinje, hävdas. Matchningen mellan
arbetssökande och lediga platser måste
effektiviseras ytterligare så att
sysselsättningen kan fortsätta att öka
utan att inflationsdrivande och
tillväxthämmande flaskhalsar uppstår.
Arbetsförmedlingarnas verksamhet måste i
ännu högre grad inriktas på att förhindra
bristsituationer och förmedla lediga jobb.
Vakanstiderna måste kortas och
långtidsarbetslösheten minskas.
Förmedlingarna måste även fortsättningsvis
prioritera personer som är långtidsarbets
lösa och långtidsinskrivna. Stora
ansträngningar måste göras för att öka
sysselsättningsgraden bland t.ex. äldre,
funktionshindrade och utomnordiska
grupper, även om utskottet med glädje kan
konstatera att arbetslösheten för delar av
dessa grupper sjunkit en hel del under det
senaste året.
Arbetsmarknadspolitiken har lagts om
Till skillnad mot vad som hävdas i
partimotionerna kan utskottet konstatera
att arbetsmarknadspolitiken har en klart
tillväxtfrämjande inriktning. Volymmålen
har tagits bort och inslagen av matchning
och utbildning har ökat markant.
I regeringens regleringsbrev till
Arbetsmarknadsverket för 2002 anges att
målen för arbetsmarknadspolitiken bl.a.
ska vara att vakanstiderna för lediga
platser och arbetslöshetstiden för
arbetssökande ska hållas nere. Ett konkret
mål är att minst 80 % av företagen ska få
tag på den personal de vill anställa. I
augusti i år angav 81 % av företagen att
de utan problem kunde rekrytera
efterfrågad personal, enligt AMS egna
mätningar. Vidare ska antalet
långtidsinskrivna minska kontinuerligt och
uppgå till i genomsnitt högst 42 000
personer per månad. Kompetenshöjande
åtgärder ska sättas in för dem som har
svårast att komma in på arbetsmarknaden.
Ett konkret mål inom detta område är att
andelen personer som fått arbete 90 dagar
efter avslutad arbetsmarknadsutbildning i
genomsnitt ska uppgå till minst 70 %.
Dessutom ska i genomsnitt minst 59 000
arbetshandikappade personer per månad ha
lämpligt arbete. Andelen personer som går
från lönebidragsfinansierat arbete till
osubventionerat ska öka under året.
Åtgärderna inriktas i allt högre grad
mot sektorer där brist på arbetskraft
bedöms uppkomma. I sin prognos över
arbetskraftsbehovet 2002 och framåt pekar
AMS bl.a. ut IT-specialister, vård- och
omsorgsyrken och lärare som exempel på
områden där behoven av arbetskraft stadigt
ökar och där utbildningsinsatser i olika
former behövs. Till exempel har en
bristyrkesutbildning för redan anställda
införts som en försöksverksamhet, och ett
förstärkt anställningsstöd har införts för
att öka de långtidsinskrivnas möjligheter
att få ett reguljärt arbete.
Anställningsstödet förstärktes ytterligare
i fjol, och utskottet vill i anslutning
till detta nämna att det förstärkta
anställningsstödet för personer som varit
inskrivna i arbetsförmedlingen under två
år i oktober omfattade drygt 7 300
personer. Vidare kan utskottet notera att
det pågår ett löpande arbete med att
förenkla det arbetsmarknadspolitiska
regelverket.
Till följd av konjunkturnedgången bedömer
regeringen i budgetpropositionen att
antalet deltagare i de konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska programmen i år
uppgår till i genomsnitt 115 000, något
fler än i fjol och 4 000 fler än vad
regeringen bedömde i vårpropositionen för
2002. I takt med att aktiviteten i
ekonomin ökar väntas antalet deltagare
minska, till i genomsnitt 97 000 personer
2003. Detta kan jämföras med att antalet
deltagare 1994 var drygt 235 000 personer
- en nedgång med omkring 110 000 personer
perioden 1994-2001.
Som följd av propositionen om
omläggningen av arbetsmarknadspolitiken
(1999/2000:98) infördes under 2000 en
aktivitetsgaranti för personer som är
eller löper risk att bli
långtidsarbetslösa. Antalet deltagare i
aktivitetsgarantin uppgick i mars i år
till omkring 38 800 personer. Utskottet
vill erinra om att regeringen i
budgetpropositionen anger att den avser
att återkomma med förslag om en
vidareutveckling av det särskilda
anställningsstödet i syfte att öka
jobbchanserna för de personer som under en
lång tid befunnit sig i aktivitetsgarantin
men som trots det inte lyckats få fotfäste
på arbetsmarknaden.
Riksdagen beslutade under 2000 om en
relativt omfattande reformering av
arbetslöshetsförsäkringen. Reformeringen
innebar bl.a. att försäkringens roll som
omställningsförsäkring förtydligades.
Kraven på den arbetslöse tydliggjordes
samtidigt som rättssäkerheten för den
enskilde förstärktes. Regeringen anger i
budgetpropositionen att den avser att
lägga fram förslag om ytterligare
förbättringar av matchningsprocessen på
arbetsmarknaden, bl.a. genom ändringar av
relationen mellan
arbetslöshetsförsäkringen och
aktivitetsgarantin.
Regeringen har under de senaste åren
föreslagit ett antal nya åtgärder för att
höja arbetsutbudet, öka sysselsättningen
och förbättra tillväxtmöjligheterna i alla
delar av landet. Bland annat permanentas
fr.o.m. i år de extra 700 miljoner kronor
som Arbetsmarknadsverket de senaste åren
använt för tillfällig personal vid
arbetsförmedlingarna. Förstärkningen ska
bl.a. användas för att förbättra
kvaliteten i aktivitetsgarantin,
kontakterna med arbetsgivarna och de
individuella handlingsplanerna. För att
minska deltidsarbetslösheten har 100
miljoner kronor avsatts under perioden
2002-2004. Från och med i år inrättas
ytterligare motsvarande 1 000
lönebidragsplatser så att fler
arbetshandikappade får möjlighet att komma
ut på arbetsmarknaden. För att bl.a.
minska tendenserna till flaskhalsar och
arbetskraftsbrist i storstadsregionerna
har ett tidsbegränsat investeringsbidrag
införts för att öka produktionen av främst
små och medelstora hyreslägenheter. I
februari i år påbörjades en
försöksverksamhet med ett s.k. friår.
Friåret innebär att anställd personal ska
få möjlighet att ta ledigt upp till ett år
under förutsättning att arbetsgivaren
samtidigt anställer en person som varit
arbetslös som vikarie. Försöket ska hålla
på till december 2004 och omfattar tolv
kommuner - Botkyrka, Gällivare, Göteborg,
Hultsfred, Hällefors, Katrineholm,
Landskrona, Lund, Piteå, Strömsund,
Västerås och Åmål.
Vidare föreslår regeringen i
budgetpropositionen att det tillfälliga
sysselsättningsstödet till kommuner och
landsting som infördes i år förlängs till
att gälla även under 2003.
Satsningarna på utbildning och kompetens
höjer arbetskraftsutbudet
Till insatserna för att öka
arbetskraftsutbudet och minska riskerna
för inflationsdrivande flaskhalsar ska
enligt utskottets mening också läggas de
reformer och de medel som satsas på att
effektivisera och öka utbildningen och
kompetensutvecklingen. Som tidigare nämnts
har regeringen presenterat ett förslag om
system för individuell
kompetensutveckling. Systemet ska enligt
planerna träda i kraft den 1 juli 2003 och
bygger på att den enskilde individen ska
kunna göra avdragsgilla insättningar på
ett kompetenskonto. Ytterligare åtgärder
är att Högskoleverket fått i uppdrag att
analysera hur högskolans utbildningsutbud
bättre ska kunna anpassas till
arbetsmarknadens behov. Enligt utskottets
mening bidrar också maxtaxan i
barnomsorgen och de skattesänkningar för
särskilt låg- och medelinkomsttagare som
genomförts under perioden 2000-2002 till
att öka utbudet av arbetskraft. Vidare kan
också den införda möjligheten att
fortsätta att arbeta efter 65 års ålder
bidra till stigande sysselsättning.
Sysselsättningen bland invandrare ska öka
Dessutom genomförs under perioden
2001-2003 ett program för att öka
invandrarnas deltagande på
arbetsmarknaden. Bland annat förstärks den
kompletterande utbildningen för arbetslösa
invandrare med utländsk utbildning inom
hälso- och sjukvårdsområdet. Vidare
genomförs en kompletterande utbildning för
personer med utländsk utbildning inom
lärarområdet och inom teknik och
naturvetenskap. Den s.k. valideringen av
utländsk yrkeskompetens har utökats, och
en försöksverksamhet med alternativ
platsförmedling för invandrare prövas.
Regeringen anger också i
budgetpropositionen att resurserna för att
stärka invandrarnas ställning på
arbetsmarknaden förstärks ytterligare
nästa år och att regeringen inbjudit
Svenskt Näringsliv till ett närmare
samarbete om hur fler invandrare ska få
arbete. Andra viktiga faktorer är att
tiden mellan uppehållstillstånd och arbete
för en invandrare ska förkortas, att
utbildningen i svenska språket måste
förbättras samt att diskriminering av
olika slag måste motverkas på alla plan i
samhället.
I anslutning till diskussionen om
arbetsmarknaden vill utskottet kommentera
det påstående som görs i bl.a. motion
Fi233 (kd) om att den kraftiga
sysselsättningsökningen sedan 1997 är en
bubbla eftersom sjukfrånvaron ökat starkt
under samma tid. Liknande beskrivningar
görs i motion Fi231 (m), och enligt
motionärerna svarar ökningen av
sjukfrånvaron för tre fjärdedelar av
sysselsättningstillväxten under perioden
1997-2001.
Enligt utskottets mening är de senaste
årens dramatiska ökning av antalet
sjukskrivna ett mycket allvarligt problem.
Utskottet tar i ett avsnitt nedan upp
frågan om olika åtgärder för att öka
hälsan och öka andelen människor i arbete.
Däremot är beskrivningen i Moderata
samlingspartiets och Kristdemokraternas
motioner missvisande. Enligt SCB:s AKU-
undersökning, vilken är den officiella
svenska arbetsmarknadsstatistiken, steg
sysselsättningen under perioden 1997-2001
med 8,1 % eller ca 320 000 personer. Under
samma period ökade antalet personer i
arbete (dvs. sysselsatta exklusive de som
varit frånvarande under mätperioden) med
5,6 % eller ca 190 000 personer.
Skillnaden på 2,5 procentenheter eller 130
000 personer förklaras av ökad frånvaro av
olika slag, däribland framför allt
sjukfrånvaro.
Innan utskottet övergår till att
diskutera lönebildningen vill utskottet
bestämt avvisa förslaget i Folkpartiet
liberalernas motion Fi232 om en
nedläggning av AMS för att i stället bl.a.
lägga ut jobbförmedlingsverksamhet på en
flora av platsförmedlingar som drivs av
olika huvudmän. Utskottet vill också
starkt avvisa de omfattande nedskärningar
av AMS olika program som föreslås i såväl
Folkpartiet liberalernas motion, Moderata
samlingspartiets motion Fi231,
Kristdemokraternas motion Fi233 som
Centerpartiets motion Fi234. Om
motionernas förslag genomfördes skulle
situationen för många arbetslösa försämras
på ett mycket allvarligt sätt, speciellt
för personer som bor i regioner där
efterfrågan på arbetskraft är svag.
Förslagen skulle öka de skillnader i
regional sysselsättning som redan finns
och som utskottet redogjort för tidigare.
Lönebildningen spelar stor roll för
tillväxten och sysselsättningen
Om sysselsättningsmålet ska kunna nås och
tillväxten fortsätta att stiga i nivå med
utvecklingen i slutet av 1990-talet och
början av 2000-talet är det, som utskottet
nämnt tidigare, av avgörande betydelse att
den svenska lönebildningen fungerar väl
och att löneökningarna i alla sektorer
ligger på en rimlig nivå. Om de totala
lönekostnaderna ökar snabbare än
produktiviteten riskerar den svenska
ekonomin att hamna i en situation med
stigande inflation, räntehöjningar,
svagare tillväxt och ökad arbetslöshet som
följd. I ett sådant läge äventyras också
utrymmet för framtida reformer och
skattesänkningar, vilket framgår tydligt
av regeringens olika utvecklingsalternativ
- högtillväxtalternativet och
lågtillväxtalternativet - i
budgetpropositionen.
Enligt utskottets mening är de
grundläggande förutsättningarna för en bra
fungerande svensk lönebildning goda.
Förtroendet för låginflationspolitiken
bland ekonomins olika aktörer är hög,
vilket innebär att risken minskat för att
avtalade löneökningar ska gröpas ur av en
kraftig och okontrollerad inflation.
Löntagarna har också under de senaste åren
fått historiskt höga reallöneökningar
trots att de nominella lönepåslagen varit
måttfulla. Sedan mitten av 1990-talet har
reallönerna stigit med i genomsnitt
ungefär 3 % per år. Det kan jämföras med
utvecklingen under 1980-talet då
reallönerna var i stort sett oförändrade
samtidigt som de nominella löneökningarna
ökade dubbelt så mycket som i slutet av
1990-talet. Till det kommer att företagen
och arbetsgivarna i dag är medvetna om
svårigheterna att vältra över stigande
lönekostnader på konsumenterna. Utskottet
kan i det här sammanhanget även konstatera
att lönebildningens institutionella
omgivning har förändrats påtagligt de
senaste åren. Inom t.ex. industrin och
inom delar av handeln har nya
samarbetsavtal tecknats. Avtalen utgör den
ram inom vilken avtalsförhandlingarna
bedrivs. Vidare har Medlingsinstitutet
inrättats, vars uppgift är att understödja
avtalsparterna i deras strävan att uppnå
både en stabil reallöneutveckling och en
snabb och uthållig uppgång i
sysselsättningen.
Utskottet kan dock konstatera att de
nominella lönerna under 2001 och hittills
under 2002 stigit snabbare än tidigare,
trots den svagare konjunkturen. Enligt
både Medlingsinstitutet och
Konjunkturinstitutet (KI) steg de totala
lönekostnaderna under förra året med 4,3
%, omkring 1 procentenhet över
lönekostnadsökningarna i våra viktigaste
konkurrentländer. Enligt utskottets mening
är detta en oroande utveckling som om den
fortsätter får allvarliga konsekvenser för
utvecklingen på den svenska
arbetsmarknaden.
Det framgår inte minst av den årliga
rapport om de samhällsekonomiska
förutsättningarna för lönebildningen i
Sverige som KI nyligen publicerade.
Rapporten tas fram på uppdrag av
regeringen, och KI konstaterar att Sverige
under de närmaste åren skulle behöva komma
ned i en lägre löneökningstakt för att
uppnå en fortsatt gynnsam utveckling, med
fortsatt stigande sysselsättning och
minskad arbetslöshet. KI behandlar i
rapporten vilka krav som långsiktigt
ställs på den svenska lönebildningen dels
i alternativet att Sverige inte går med i
den ekonomiska och monetära unionen (EMU),
dels i alternativet att Sverige går med i
EMU.
För att arbetslösheten ska kunna
fortsätta att vara låg och
sysselsättningsmålet ska kunna uppnås
måste trenden om en högre löneökningstakt
än omvärldens brytas. Enligt utskottets
mening har arbetsmarknadens olika parter
ett särskilt ansvar för att löneökningarna
inte går över vad som är
samhällsekonomiskt försvarbart. Detta
gäller, enligt utskottets mening, även
företagsledarna som, i likhet med
fackföreningarna och arbetstagarna, måste
ta ansvar för sina löner.
Arbetsrätten
När det gäller arbetsrätten är det
utskottets principiella uppfattning att
det i många fall finns en felaktig
föreställning om att en försvagning av
arbetsrättslagstiftningen skulle ge stora
positiva effekter på tillväxten och
sysselsättningen. Framför allt bidrar
arbetsrätten till att skapa trygga
arbetsförhållanden och stabila ekonomiska
villkor, vilket i sig stärker tryggheten
för de anställda. Enligt en studie av
arbetsrätten i olika OECD-länder som OECD
publicerat i Employment Outlook har
arbetsrättens utformning inga större
effekter på den totala sysselsättningen
eller den totala arbetslösheten i ett
land. Möjligtvis kan utformningen av
arbetsrätten i viss mån påverka den
demografiska sammansättningen av
arbetslösheten och sysselsättningen.
Enligt OECD är dock den effekten
statistiskt sett osäker.
Åtgärder mot ohälsan
I samtliga partimotioner presenteras
olika typer av åtgärder för att hejda den
stigande sjukfrånvaron.
De senaste åren har antalet
sjukskrivningar och utgifterna för
sjukpenning stigit dramatiskt. Speciellt
stor är ökningen av sjukskrivningar för
kvinnor som arbetar i den offentliga
sektorn. Som utskottet framhållit tidigare
är den ökade ohälsan och den stigande
sjukfrånvaron ett hot mot både tillväxten
och välfärden och ett slöseri med såväl
mänskliga som ekonomiska resurser.
Utvecklingen måste brytas.
I budgetpropositionen för 2002 föreslog
regeringen ett program om elva punkter för
att förbättra arbetsvillkoren och minska
ohälsan i arbetslivet. Arbetet med detta
program fortsätter och intensifieras genom
de ytterligare förslag som regeringen
lämnar i budgetpropositionen. Enligt
utskottets mening är det viktigt att
kampen mot ohälsan sker i samverkan med
arbetsmarknadens parter, bl.a. inom ramen
för de pågående trepartsamtalen, samt att
arbetet särskilt fokuseras på kvinnors
arbetsplatser, arbetsmiljöer och
arbetsvillkor. Några av de initiativ som
föreslås i budgetpropositionen är:
Mål för hälsoarbetet. Ett mål om att
antalet sjukdagar ska halveras till 2008
införs. Parallellt med att målet uppfylls
gäller att nya aktivitets- och
sjukersättningar ska minska.
Arbetsplatsen och parterna i fokus.
Arbetsgivaren har ett stort ansvar för
hälsan i arbetslivet. Starkare ekonomiska
drivkrafter införs för att få de enskilda
arbetsgivarna att ta ett större ansvar för
arbetsvillkoren och för att integrera det
förebyggande och rehabiliterande arbetet i
den dagliga verksamheten. En obligatorisk
redovisning av sjukfrånvaron införs, dock
undantas vissa mindre företag från det
kravet. Det förebyggande arbetet stärks
genom ökade resurser till utbildning av
regionala skyddsombud och till
företagshälsovården. Vidare utreds
möjligheterna till certifiering av
företagshälsovården samt huvudmannaskapet
för utbildning inom företagshälsovård.
Dessutom ska en informationskampanj
genomföras tillsammans med
arbetsmarknadens parter.
Offentliga verksamheter ska bli föredömen.
Sjukskrivningarna är högre i offentlig
sektor än i privat sektor. Därför måste
arbetsvillkoren och personaltätheten
förbättras samt kraven på redovisning av
hälsa och arbetsmiljö i de offentliga
sektorerna öka. Särskilda försök pågår
redan hos några större offentliga
arbetsgivare för att förebygga och minska
sjukfrånvaron.
Ökad tillgänglighet i hälso- och
sjukvården. Tillgängligheten i hälso- och
sjukvården ska öka. Vid sidan av den
nationella handlingsplanen om 9 miljarder
kronor i tillskott under perioden
2001-2004 tillförs ytterligare resurser om
totalt 3,75 miljarder kronor perioden
2002-2004.
Stöd vid återgång till arbete. Rätten till
rehabilitering förbättras genom att bl.a.
skyldigheten för arbetsgivare att lämna
rehabiliteringsunderlag inom 60 dagar
skärps. Vidare analyseras möjligheterna
att införa en rehabiliteringsförsäkring.
Möjligheterna till att efter sjukdom
återgå till arbetet med hjälp av nya
hjälpmedel eller förändrade
arbetsuppgifter ska på olika sätt
förbättras. Utbildningen i
försäkringsmedicin bland läkarna ska
förstärkas.
Tidsbegränsad förtidspension. Det kraftigt
ökade antalet förtidspensionerade är ett
stort problem. Regeringen föreslår därför
att nya förtidspensioner fr.o.m. 2003 ska
beviljas för högst tre år. Rätten till
vilande förtidspension ska också utökas
från ett till två år och det ska även vara
möjligt att studera med vilande
förtidspension.
Effektivare organisation.
Försäkringskassan tillförs mer resurser
samtidigt som möjlighet till finansiell
samordning mellan lokala och regionala
aktörer införs. Samordningen bör bygga på
samverkan mellan socialförsäkringen, hälso-
och sjukvårdsförsäkringen, socialtjänsten
och arbetsmarknadsmyndigheterna. Vidare
bör försäkringskassan i vissa fall kunna
inhämta fördjupande underlag om den
försäkrades arbetsförmåga från annan
läkare. Varje försäkrad bör dessutom ha en
egen kontaktperson på försäkringskassan.
Tillväxt och full sysselsättning i hela
Sverige
I motion Fi234 (c) hävdas också att det
sker en regional klyvning av Sverige. Som
utskottet påpekat tidigare är inte de
senaste årens kraftiga tillväxt- och
sysselsättningsökning jämnt fördelad i
landet. I många län och kommuner brottas
man med utflyttning och en svag
arbetsmarknad, medan det i andra regioner
snarare i vissa sektorer råder brist på
arbetskraft och inflyttningen är stor.
Denna situation är enligt utskottets
mening ett allvarligt hot mot en
balanserad regional utveckling i landet.
Som utskottet tidigare framhållit är ett
viktigt mål i den ekonomiska politiken att
hela Sverige ska växa. Staten har ett
övergripande ansvar för utvecklingen i
hela landet samtidigt som det även krävs
aktiva lokala insatser i alla delar av
landet för att skapa förutsättningar för
högre tillväxt och ökad sysselsättning.
Genom det kommunala utjämningssystemet
sker en långtgående utjämning av
skatteinkomster och strukturellt betingade
merkostnader. Därigenom ökar
förutsättningarna för alla kommuner och
landsting i landet att kunna erbjuda sina
invånare en bra service, vård, omsorg och
skola. I motion Fi231 (m) föreslås
förändringar och, enligt utskottets
mening, allvarliga försvagningar av
utjämningssystemet. Om dessa förslag
genomfördes skulle de regionala
obalanserna bli större än vad de är i
dagsläget.
Inriktningen av regionalpolitiken är att
skapa förutsättningar för hållbar
ekonomisk tillväxt, rättvisa och
valfrihet, så att likvärdiga
levnadsvillkor skapas för medborgarna i
hela riket. Decentraliseringen av
högskolan, insatser för att öka underhåll,
bärighet och rekonstruktion av vägar och
järnvägar, satsningarna inom
infrastrukturen, som t.ex. Botniabanan och
förbättringen av Ådalsbanan, och de
senaste årens stora bidragsökningar för
att säkra en god kvalitet inom skolan,
vården och omsorgen är några av de
åtgärder som vidtas för att skapa
förbättrade möjligheter runt om i landet.
För att stärka småföretagandet i utsatta
områden sänks fr.om. i år företagens
socialavgifter i stödområde A med
motsvarande 15 % av lönesumman upp till ca
850 000 kr. Sänkningen gäller även
enskilda näringsidkare och motsvarar
fr.o.m. 2002 en satsning på ungefär 600
miljoner kronor per år.
Som en följd av regeringens proposition
om regionalpolitiken - En politik för
tillväxt och livskraft i hela landet
(prop. 2001/02:4) - som lämnades till
riksdagen förra hösten, införs under 2003
och 2004 ett särskilt statsbidrag för
kommuner och landsting med kraftig
befolkningsminskning. Vidare har en
särskild statlig myndighet med uppgift att
ge fortsatt stöd till omstruktureringen av
kommunala bostadsföretag inrättats.
Myndigheten ska underlätta avvecklingen av
tomma bostäder och nedskrivningen av
fastighetsvärden.
Vidare har två delegationer, Inlands- och
Tillväxtdelegationerna, inrättats för att
stärka utvecklingen i två av de mest
utsatta delarna av landet - norra Sveriges
inland och Bergslagen, Dalsland och
Värmland. Under perioden 2002-2004 avsätts
resurser för att öka samarbetet mellan
universitet, högskolor och kommuner i
syfte att öka rekryteringen till
högskolorna och skapa tillväxt i olika
regioner. Under samma period inrättas ett
nationellt program för utveckling av s.k.
innovationssystem och kluster. Programmet
ska innehålla flera delprogram och
programmen ska förutom en generell
förstärkning av den regionala
konkurrenskraften även stärka tillväxten
inom turistnäringen, träindustrin och de
mineralutvinnande branscherna. Dessutom
skapas ett särskilt program för att öka
användningen av IT i företag i stödområde
A.
De s.k. tillväxtavtalen, som
introducerades 1998, vidareutvecklas och
förlängs t.o.m. 2003 för att säkerställa
den kompetens och kreativitet som finns på
det lokala och regionala planet. Efter
2003 ersätts tillväxtavtalen med regionala
tillväxtprogram och en ny period genomförs
2004-2007. Tillväxtavtal har under de
senaste åren utarbetats i samtliga län,
där företrädare för statliga myndigheter,
kommuner, landsting, regionala
självstyrelseorgan, företag,
arbetsmarknadens parter,
utbildningsväsende och många andra arbetat
fram gemensamma förslag om hur länets
tillväxt och sysselsättning ska kunna öka.
Näringsdepartementet presenterade i juli i
år en andra utvärdering av tillväxtavtalen
under rubriken Det andra året (Ds
2002:34). De viktigaste slutsatserna i
rapporten är bl.a. att avtalen ökat
medvetenheten och kunskapen om den
regionala och lokala näringslivsmiljöns
betydelse för företagens konkurrenskraft.
Vidare framgår att de regionala nätverken
av offentliga aktörer,
näringslivsrepresentanter och
kommunaltjänstemän stärkts under avtalens
utarbetande. Klusterperspektivet på
regional och lokal nivå har utvecklats.
Enligt utskottets mening är
tillväxtavtalen en viktig process som
driver på den lokala och regionala
mobiliseringen för en bättre ekonomisk
utveckling.
Kraftig satsning på infrastrukturen
Av avgörande betydelse för tillväxten och
näringslivets utveckling i olika delar av
landet är att det finns en väl fungerande
infrastruktur av bl.a. vägar och
järnvägar. I den proposition om
infrastrukturen som regeringen lade på
riksdagens bord förra hösten föreslås en
satsning på svenska vägar och järnvägar
under perioden 2004-2015 på sammanlagt 364
miljarder kronor. Av detta belopp ska
omkring 150 miljarder kronor användas för
att bevara och säkerställa befintligt väg-
och järnvägsnät, omkring 100 miljarder
kronor användas för nya
järnvägsinvesteringar och ytterligare 69
miljarder kronor för utbyggnad av
vägnätet. Resterande ca 30 miljarder
kronor föreslås avsättas för t.ex.
kollektivtrafik, kommunala flygplatser och
kajanläggningar och vägar som inte är s.k.
nationella stamvägar. Utskottet vill i
detta sammanhang peka på den
regionalpolitiska betydelsen av
infrastruktursatsningarna genom att bl.a.
17 miljarder kronor avsätts för
tjälsäkring och bärighet av de mindre
vägarna under den kommande
tolvårsperioden. Det är nästan dubbelt så
mycket som den nuvarande nivån.
För att starta ytterst angelägna
infrastrukturprojekt påbörjas i år den
tidigareläggning av vissa investeringar
som presenterades i propositionen. Det
innebär att ytterligare ungefär 12
miljarder kronor i
infrastrukturinvesteringar tillkommer fram
t.o.m. 2004.
En annan viktig satsning för att ge hela
Sverige utvecklingsmöjligheter är den
pågående utbyggnaden av IT-
infrastrukturen. I motion Fi234 (c) anser
motionärerna att utbyggnaden av den
digitala infrastrukturen inte kommer alla
till del. Enligt utskottets uppfattning
stämmer inte den beskrivningen överens med
verkligheten. Ett mycket viktigt inslag i
IT-satsningen är nämligen att även hushåll
och företag i glesbygd ska få tillgång
till snabb dataöverföring till en rimlig
kostnad. Sammantaget innebär utbyggnaden
en satsning på omkring 17 miljarder kronor
under en fyraårsperiod, inklusive
satsningar som görs av marknadens olika
aktörer. Enligt utskottets mening är
utbyggnaden av infrastrukturen inom IT-
området en mycket viktig del i ambitionen
att ytterligare stärka Sveriges ställning
som en av världens ledande IT-nationer.
Dessutom är utbyggnaden viktig för att öka
utvecklingskraften i alla delar av vårt
avlånga land.
För utvecklingen inom olika regioner är
det också viktigt att länen fullt ut
utnyttjar de resurser från EU:s
strukturfonder som ställs till Sveriges
förfogande. Till sist vill utskottet också
peka på de s.k. lokala utvecklingsavtalen
som tecknats mellan staten och vissa
storstadskommuner för att öka tillväxten i
storstadsregionerna och minska
segregationen. Merparten av de 2 miljarder
kronorna som tidigare avsatts för detta
ändamål har fördelats ut på olika
kommuner.
Sänkta inkomstskatter
När det gäller skatterna vill utskottet
framhålla att regeringen under perioden
2000-2002 tagit de tre första stegen i en
inkomstskattereform för att sänka
skatterna för framför allt låg- och
medelinkomsttagare. Bland annat har en
skattereduktion införts som kompenserar
för 75 % av de egenavgifter som tas ut för
att finansiera det nya
ålderspensionssystemet. Samtidigt har
skiktgränsen för statlig inkomstskatt
höjts. Gränsen höjs automatiskt med 2
procentenheter per år utöver inflationen.
För att minska andelen skattebetalare som
betalar statsskatt har gränsen höjts
utöver den automatiska uppräkningen. I år
ligger gränsen för statlig skatt vid en
inkomst på ca 24 000 kr i månaden, och den
kommer automatiskt att stiga till ca 25
000 kr 2003. År 1999 var gränsen 20 000 kr
i månaden. Som ett led i den gröna
skatteväxlingen föreslås i
budgetpropositionen och motion Fi230 av
Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) att
inkomstskatten sänks 2003 genom att
grundavdraget förstärks för inkomster upp
till 264 200 kr. Den gröna skatteväxlingen
beskriver utskottet mer utförligt nedan.
Skattesänkningarna bidrar till att minska
de marginaleffekter som är särskilt
kännbara för låg- och medelinkomsttagare.
Det kan i sin tur leda till att
arbetskraftsutbudet stiger, vilket är en
nödvändig utveckling om vi ska kunna
bibehålla och förstärka uppgången i den
svenska ekonomin.
Regeringen anger i budgetpropositionen
att den under mandatperioden kommer att
föreslå att det fjärde och sista steget i
skattereformen genomförs, under
förutsättning att den statsfinansiella
utvecklingen tillåter en sådan åtgärd.
För att kompensera pensionärerna för de
besparingar som genomfördes under 1990-
talet införs fr.o.m. i år en särskild
skattesänkning för pensionärer (se vidare
avsnitt nedan om pensionärerna och
pensionerna). Den 1 januari infördes även
en skattereduktion för en del av
fackföreningsavgiften. Detta är enligt
utskottet en viktig reform sett ur ett
rättviseperspektiv. Arbetsgivares rätt
till avdrag för avgift till
arbetsgivarorganisation infördes 1913.
Avdragsrätten för fackföreningsavgifter
slopades 1993. Det fick till följd att
löntagarnas bidrag till den fackliga
verksamheten missgynnades jämfört med
arbetsgivarnas bidrag till sina
intresseorganisationer. Som framgår ovan
under avsnittet om regelverken för
företagen har även en del skattesänkningar
riktade mot företagen införts.
Nivån på de skatter som staten och
kommunerna tar ut bestäms bl.a. av vilka
välfärds- och fördelningspolitiska
ambitioner man har. Enligt utskottets
mening riskerar de mycket omfattande
skattesänkningar som föreslås i bl.a.
Moderata samlingspartiets motion Fi231 att
leda till stora nedskärningar av viktig
offentlig verksamhet. Dessutom ökar risken
för instabila statsfinanser. En sådan
utveckling kommer att få starkt negativa
konsekvenser för den svenska välfärden och
den svenska tillväxten.
Utskottet delar regeringens bedömning att
reformer för rättvisa och tillväxt bör gå
före skattesänkningar. Om utrymme för
skattesänkningar uppkommer bör utrymmet
prioriteras för löntagarna och
småföretagen.
Fastighetsskatten
I samtliga partimotioner föreslås att
fastighetsskatten tas bort, sänks eller
kraftigt förändras. Fastighetsskatten är
enligt utskottets mening en viktig
inkomstkälla för staten. Den ger ungefär
20 miljarder kronor per år, pengar som
bidrar till att finansiera den gemensamma
välfärden. Vid sidan av att den är en
viktig inkomstkälla visar forskningen att
skatten har relativt begränsade effekter
på utveckling och tillväxt.
Förra året släpptes den frysta
taxeringen, och taxeringsvärdena steg
kraftigt i de områden där
fastighetspriserna ökat mest. För att
minska effekterna av denna utveckling har
skattesatserna sänkts i flera steg
samtidigt som det s.k. fribeloppet i
förmögenhetsskatten höjts. Skattesatsen
för småhus och hyreshus ligger nu på 1 %
respektive 0,5 %, en nedgång med 0,5
procentenheter respektive 1 procentenhet
under förra mandatperioden. Fribeloppet i
förmögenhetsskatten har höjts från 900 000
kr till i år 1,5 miljoner kronor för
ensamstående och 2 miljoner kronor för
sambeskattade par. Dessutom har en
begränsningsregel i
fastighetsbeskattningen införts.
Begränsningsregeln innebär att hushåll i
normala inkomst- och förmögenhetslägen
maximalt ska betala 5 % av sin inkomst i
fastighetsskatt.
Vidare ska omräkningsförfarandet vid
taxeringen ersättas med en förenklad
fastighetstaxering mellan de allmänna
fastighetstaxeringarna. Dessutom ska
regler införas som gör att höjda
taxeringsvärden inte omedelbart får
genomslag på fastighetsskatteuttaget.
Utskottet vill här passa på att erinra om
att en parlamentarisk kommitté tillsatts
med uppgift att utreda fastighetsskatten,
förmögenhetsbeskattningen samt arvs- och
gåvobeskattningen. Utredningen ska enligt
planen vara avslutad vid utgången av nästa
år.
Grön skatteväxling och ett ekologiskt
hållbart Sverige
En god miljö och en ekologiskt hållbar
utveckling är enligt utskottets mening ett
av den ekonomiska politikens viktigaste
mål. Sverige ska vara ett föregångsland
för en ekologiskt hållbar utveckling.
De 15 nationella miljökvalitetsmål som
riksdagen ställt upp visar tydligt den
ekologiska dimensionen i begreppet hållbar
utveckling. Målen är formulerade utifrån
den miljöpåverkan som naturen tål och
definierar det tillstånd för den svenska
miljön som ska nås inom en generation.
Förra hösten beslutade riksdagen om nya
mätbara delmål och åtgärdsstrategier för
att uppnå 14 av de uppsatta 15 målen. I
våras antog riksdagen förslagen till
strategi och delmål för det femtonde
miljökvalitetsmålet: Begränsad
klimatpåverkan. Miljökvalitetsmålen och
delmålen ska vara styrande för statens
miljöpolitik och miljöstyrning och andra
samhällsaktörers åtgärder på området.
I vårpropositionen för 2000 gjorde
regeringen bedömningen att det samlade
utrymmet för en grön skatteväxling under
perioden 2001 till 2010 var ungefär 30
miljarder kronor. Under 2001 och 2002 har
därefter en grön skatteväxling om
sammanlagt drygt 5 miljarder kronor
genomförts. I budgetpropositionen föreslås
att en skatteväxling om 2,6 miljarder
kronor för 2003 genomförs.
Koldioxidskatten på bränslen bör enligt
förslaget höjas med 16 %.
Tillverkningsindustri, jord- och
vattenbruk undantas från höjningen
samtidigt som effekten på bensin och
diesel neutraliseras genom lika stora
sänkningar av energiskatten. Vidare höjs
energiskatten på el med 2,1 öre per kWh
och skatten på avfall som deponeras höjs
från 288 kr till 379 kr per ton. Skatten
på naturgrus höjs från 5 kr till 10 kr per
ton.
I motion Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s,
v, mp) föreslås att den gröna
skatteväxlingen under 2003 utvidgas till
att totalt omfatta 3 miljarder kronor.
Koldioxidskatten höjs med ytterligare 3
procentenheter till en total höjning om 19
% samtidigt som energiskatten på el höjs
med ytterligare 0,4 öre per kWh till en
sammanlagd höjning på 2,5 öre per kWh.
Vidare har en mängd andra åtgärder och
resursförstärkningar vidtagits för att öka
den ekologiskt hållbara utvecklingen.
Stora satsningar om ca 7,3 miljarder
kronor från 1998 och framåt har gjorts på
lokala investeringsprogram för ekologisk
hållbarhet (LIP) och klimatåtgärder
(KLIMP).
Dessutom har stora resurser avsatts för
bl.a. bevarandet av biologisk mångfald,
sanering av förorenade områden,
miljöforskning, information om
klimatfrågor och miljöövervakning. Enligt
förslag i budgetpropositionen och motion
Fi230 (s, v, mp) avsätts ytterligare medel
under 2003 för forskning om biologisk
mångfald och sanering av förorenade
områden. Sammantaget ökar utgiftsområdet
miljö- och naturvård från 1,2 miljarder
kronor 1998 till drygt 3,3 miljarder
kronor 2003.
Ovanpå detta kommer att ca 11 miljarder
kronor under perioden 2000-2006 avsätts
till jordbruket i svensk medfinansiering
till miljöåtgärder inom EU:s miljö- och
landsbygdsprogram. Dessutom görs
ytterligare satsningar på myndigheternas
miljömålsarbete, forskning kring biologisk
mångfald och ekologisk uthållighet och
biotopskydd i skogspolitiken.
Utskottet vill i anslutning till detta
också hänvisa till de gröna nyckeltal som
sedan 1999 redovisas i budget- och
vårpropositionerna. Nyckeltalen är ett
komplement till de ekonomiska nyckeltalen,
och de är ett viktigt instrument för att
nå det övergripande miljömålet om att till
nästa generation lämna över ett samhälle
där de stora miljöproblemen är lösta.
Reformering av barn- och familjepolitiken
Under de senaste åren har en omfattande
satsning på barnen och barnfamiljerna
vidtagits. Den stegvisa reformeringen av
familjepolitiken framfördes första gången
i vårpropositionen för 2000 och fortsätter
i budgetpropositionen för 2003, trots det
osäkra konjunkturläget. Goda villkor för
de unga och barnfamiljerna är en
rättvisefråga och en investering i
framtiden. Utgångspunkten för politiken är
att Sverige ska vara ett land där alla
barn och ungdomar får en bra uppväxt.
Därför har barnbidraget under perioden
höjts med 200 kr till 950 kr i månaden. På
motsvarande sätt har flerbarnstilläggen
och studiebidragen höjts. Från och med
nästa år utökas studiebidraget ytterligare
genom att bidraget utgår under tio månader
i stället för som i dag under nio månader.
Förra året fick barn till arbetssökande
rätt till förskoleverksamhet samtidigt som
de s.k. kontaktdagarna i den tillfälliga
föräldrapenningen infördes.
Maxtaxan i barnomsorgen infördes vid
årsskiftet och kommunerna tillfördes
samtidigt 500 miljoner kronor för att
säkra kvaliteten inom barnomsorgen.
Maxtaxan innebär att familjerna betalar
högst 1 140 kr i månaden för det första
barnet i omsorgen, 760 kr för det andra
barnet och 380 kr för det tredje barnet.
Utskottet vill också erinra om att det
samtidigt med maxtaxan infördes en
spärregel med innebörden att ingen ska
betala mer än 3 % av sin inkomst i
barnomsorgsavgift för det första barnet, 2
% för det andra barnet och 1 % för det
tredje barnet. En första utvärdering av
reformen presenteras enligt regeringen i
mars nästa år men redan nu i höst kommer
den första lägesrapporten. Det sista
steget i maxtaxereformen tas nästa år då
en allmän förskola för fyra- och
femåringar införs.
Från och med i år har
föräldraförsäkringen förlängts med en
månad till totalt 13 månader, och den s.k.
pappa- och mammamånaden utökats med
ytterligare en månad. Samtidigt
fördubblades den lägsta dagpenningen, dvs.
den s.k. garantinivån i försäkringen, till
120 kr per dag. Garantinivån höjs
ytterligare, till 150 kr per dag 2003 och
180 kr per dag 2004. I budgetpropositionen
anger också regeringen att inkomsttaket i
föräldraförsäkringen höjs från sju och ett
halvt till tio basbelopp fr.o.m. den 1
juli 2003.
Vid sidan av dessa åtgärder har det också
ett införts ett stöd om 100 miljoner
kronor perioden 2001 till 2003 för att
hjälpa barn till missbrukare eller barn i
familjer där det förekommer våld och
övergrepp.
Sammantaget innebär dessa satsningar att
tillskotten till barnfamiljerna år 2004
uppgår till nästan 14 miljarder kronor.
Den generella välfärden ska bevaras och
utvecklas
Den generella välfärdspolitiken är enligt
utskottets mening en avgörande del i
politiken för tillväxt, rättvisa och
jämställdhet. En generellt upplagd
välfärdspolitik minskar klyftorna mellan
olika grupper i samhället. Social- och
arbetsförsäkringarna ger trygghet när en
person drabbats av t.ex. sjukdom eller
arbetsskada samtidigt som försäkringarnas
koppling till förvärvsarbete uppmuntrar
till ett högt arbetskraftsdeltagande och
arbetskraftsutbud.
Till följd av de kraftiga
reallönehöjningarna under de senaste åren
har antalet personer som får ersättning
med 80 % av inkomsten vid sjukdom eller
föräldraledighet minskat. I fjol hade ca
36 % av alla heltidsarbetande en inkomst
på över sju och ett halvt basbelopp,
vilket är den övre gränsen för
ersättningsberättigad inkomst. Enligt
utskottets uppfattning är det angeläget
att se över ersättningsnivåerna i
försäkringssystemen för att bevara och
utveckla den generella välfärden. Som
utskottet nämnt tidigare höjs inkomsttaket
i föräldraförsäkringen från sju och ett
halvt till tio basbelopp fr.o.m. den 1
juli 2003.
Ersättningen i arbetslöshetskassan har
höjts i två omgångar, vid halvårsskiftet
2001 och vid halvsårsskiftet 2002. Den 1
juli i år höjdes golvet i försäkringen med
50 kr till 320 kr samtidigt som taket
under de 100 första ersättningsdagarna
höjdes till 730 kr per dag och taket från
dag 101 höjdes till 680 kr.
Privatisering och avreglering
När det gäller frågor om förändringar av
de svenska socialförsäkringarna och
privatiseringar av t.ex. vård- och
omsorgssektorerna vill utskottet erinra
om att principerna om en solidariskt
offentligt finansierad och rättvist
fördelad sjukvård är några av de mest
centrala inslagen i den generella
välfärdspolitiken. I motion Fi231 (m)
föreslås att en obligatorisk nationell
hälsoförsäkring införs. Enligt utskottets
mening finns det inga belägg för att
Sverige skulle vinna på att övergå till en
försäkringslösning. Internationella
erfarenheter tyder tvärtom på att de
skattefinansierade hälso- och
sjukvårdssystemen fungerar bättre i t.ex.
jämställdhets- och fördelningspolitiskt
avseende än försäkringsfinansierade
system. Erfarenheterna tyder också på att
en försäkringsfinansierad sjukvård på
olika sätt begränsar patienternas
valfrihet.
I bl.a. motion Fi231 (m) framförs också
förslag om omfattande avregleringar och
privatiseringar i den statliga och
kommunala sektorn. Skulle dessa förslag
genomföras skulle det enligt utskottets
mening leda till en dramatisk förändring
av de offentliga verksamheterna. Följden
skulle sannolikt bli en mycket instabil
situation till skada för medborgarna.
Effektiviteten och produktiviteten inom
t.ex. vården, omsorgen och skolan skulle
drabbas hårt. I motionen föreslås också
mycket stora skattesänkningar. Det är
utskottets övertygelse att
skattesänkningar av denna art leder till
nedskärningar av viktig och angelägen
offentlig verksamhet. Dessutom får stora
skattesänkningar av den här typen helt
oacceptabla fördelningspolitiska
konsekvenser. Skadorna på den svenska
generella välfärden skulle bli betydande.
Utskottets uppfattning är vidare att
skattesänkningar av detta slag kan leda
till instabila statsfinanser med negativa
effekter på både företagsklimatet och den
ekonomiska tillväxten. Erfarenheterna och
lärdomarna från den snabba försämringen av
statsfinanserna i början av 1990-talet är
både tydliga och avskräckande.
Offentliga bidrag bidrar till en jämnare
fördelning
Utskottet vill i detta sammanhang peka på
den studie av fördelningen av offentliga
bidrag till barnomsorg, utbildning samt
hälso- och sjukvård som redovisades i
bilaga 3 i vårpropositionen för 2002.
Undersökningen visar tydligt att de
resurser som fördelas via de offentliga
verksamheterna klart bidrar till en
jämnare fördelning i samhället. Framför
allt blir omfördelningen över livscykeln
tydlig när effekterna av de
subventionerade offentliga tjänsterna
undersöks. Till exempel beräknas personer
i 90-årsåldern få vård och omsorg för i
genomsnitt 150 000 kr per år. Barn och
ungdomar erhåller ca 35 000 kr per år i
form av främst barnomsorg och utbildning,
medan personer i 60-årsåldern endast
utnyttjar offentliga tjänster för 15 000
kr. När det gäller subventioner av
utbildning visar studierna att
snedrekryteringen till den högre
utbildningen fortfarande är betydande.
Däremot har klyftan i antalet
utbildningsår mellan olika grupper i
samhället minskat markant de senaste åren.
Andra resultat är t.ex. att barnfamiljer
och pensionärer gynnas och att
subventionerna påtagligt minskar
inkomstspridningen. Personer med relativt
låg ekonomisk standard erhåller mer, både
i absoluta och relativa termer, än de
välbeställda. Vidare gynnas kvinnor mer än
män av den offentliga tjänstesektorn.
Ökade resurser till vården, skolan och
omsorgen .
Den omfattande saneringen av de offentliga
finanserna har under de senaste åren
skapat utrymme för satsningar på att öka
resurserna och förbättra kvaliteten inom
skolan, vården och omsorgen av barn och
gamla. Den starka inkomstutvecklingen i
den svenska ekonomin innebär dessutom att
skatteintäkterna i den kommunala sektorn
ökat under de senaste åren, och som
framgår av regeringens beräkningar i
budgetpropositionen kommer de att
fortsätta att öka framöver, dock inte i
lika snabbt takt som tidigare.
I år är resursöverföringen från staten
till kommuner och landsting ca 30
miljarder kronor högre jämfört med
situationen 1996. Enligt utskottets mening
är det nödvändigt att kommunernas och
landstingens ekonomi förstärks
ytterligare. Behoven inom vården, skolan
och omsorgen är fortfarande stora. Den
särskilda satsningen på vård och omsorg
fortsätter 2003 och 2004 med ca 7
miljarder kronor. Vidare avsätts
ytterligare 1,25 miljarder kronor per år
2003 och 2004 för att korta väntetider och
förbättra tillgängligheten inom
sjukvården. Av medlen ska 3 miljarder
kronor utbetalas 2003 och 4 miljarder
kronor 2004. Till detta ska sedan läggas
den kraftiga satsningen på skolan under
perioden 2001-2006. Nästa år tillförs
skolan ytterligare 1 miljard kronor, efter
en ökning i fjol på 0,5 miljarder kronor
och 1 miljard kronor i år. Därefter ökar
tilldelningen med 1 miljard kronor per år
fram till 2006.
Ett ytterligare särskilt bidrag införs
till kommuner och landsting med
befolkningsminskningar om totalt 400
miljoner kronor åren 2003 och 2004.
Dessutom kommer den s.k. 200-kronan som
alla skattskyldiga betalar i inkomstskatt
att även nästa år överföras till kommuner
och landsting. Som utskottet redovisat
tidigare förstärks också kommunernas
ekonomi genom att det tillfälliga
sysselsättningsstödet till kommuner och
landsting förlängs till att gälla även
under nästa år.
Sammantaget innebär detta att kommun- och
landstingssektorn får ytterligare stora
förstärkningar fram till 2004 för att
säkra en god vård, omsorg och skola.
Ovanpå detta tillkommer de resurser som
regeringen satsar inom ramen för en
familjepolitisk reform, t.ex. maxtaxan.
Utskottet vill i detta sammanhang också
erinra om att det vid sidan av dessa
resursstärkande åtgärder görs en mängd
satsningar för att öka kvaliteten och
effektiviteten inom t.ex. skolan och
vården. Vid halvårsskiftet i år ändrades
t.ex. reglerna om avgifter inom äldre- och
handikappomsorgen. Syftet med
förändringarna är att garantera alla som
betalar avgift för kommunal vård och
omsorg rimliga avgifter och en trygg
levnadsstandard. Samtidigt infördes ett
nytt högkostnadsskydd inom tandvården för
äldre. Stödet förbättras ytterligare under
nästa år. Inom skolan har under de senaste
åren genomförts en av de största
utvecklingsinsatserna genom tiderna - den
nationella satsningen på IT i skolan
(Itis). Itis pågår t.o.m. 2002 och innebär
bl.a. att 70 000 lärare fått förbättrade
kunskaper om hur IT kan användas som ett
verktyg i skolan.
Utskottet vill även peka på att
regeringen i budgetpropositionen anger
att en nationell vårdgaranti ska införas
under mandatperioden.
. och behovet av offentlig och kommunal
verksamhet växer
Behoven av offentlig och kommunal
verksamhet kommer att öka starkt framöver,
bl.a. till följd av den demografiska
utvecklingen och den allt högre andelen
äldre i befolkningen Det framgår tydligt i
t.ex. den analys som regeringen redovisar
i bilaga 2 kapitel 12 i
budgetpropositionen. Fram till 2050
beräknas Sveriges befolkning öka med
omkring 1,1 miljoner personer. Nästan hela
ökningen kommer att ske i åldersgrupperna
64 år och äldre. Befolkningen i dessa
grupper väntas öka med 0,9 miljoner
personer under perioden. Detta ställer
stora krav på en väl fungerande offentlig
sektor med starka och sunda offentliga
finanser. Därtill krävs en god ekonomisk
tillväxt och en ökad sysselsättning.
Enligt analysen bedöms utgifterna för
sjukvård och äldreomsorg stiga från 9 % av
BNP till drygt 13 % av BNP. Utgifterna för
pensioner väntas stiga från 9 % av BNP
till 11 % av BNP.
Till följd av bl.a. den höga tillväxten
och den stigande sysselsättningen i slutet
av 1990-talet och början av 2000-talet
ökade kommunernas och landstingens
skatteinkomster med nästan 100 miljarder
kronor under perioden 1998-2002. Detta
visar enligt utskottets mening på vikten
av att åtgärder vidtas så att den svenska
ekonomin uthålligt kan hålla en hög
tillväxttakt. Under perioden 2002-2004
väntas kommunernas skatteintäkter stiga
med drygt 35 miljarder kronor.
Vid sidan av detta är det enligt
utskottets mening mycket viktigt att de
resurser som redan finns i den kommunala
sektorn används mer effektivt. Den
pågående omdaningen och effektiviseringen
av de kommunala verksamheterna måste
fortsätta, även om bidragen och
skatteintäkterna ökar.
Pensionärerna och pensionerna
I motion Fi233 (kd) hävdas att
regeringens okänsliga budgetsanering
drabbat pensionärerna hårt. Utskottet vill
med anledning av detta anföra följande.
Regeringen gjorde tidigt klart att när
statsfinanserna stärks och ekonomin börjar
växa ska situationen först förbättras för
de grupper i samhället som drabbats extra
hårt av de svåra tiderna.
Redan i budgetpropositionen för 1999
föreslog regeringen därför en förbättring
av pensionärernas ekonomi med omkring 4
miljarder kronor. Det reducerade
prisbasbeloppet för pensionärer ersattes
fr.o.m. 1999 av det fulla prisbasbeloppet
samtidigt som bostadstillägget till
pensionerna höjdes för att gynna de sämst
ställda pensionärerna. Satsningen på
pensionärerna fortsatte i
budgetpropositionen för 2001.
Bostadstillägget och det särskilda
bostadstillägget höjdes ytterligare
samtidigt som den tidigare tillfälliga
höjningen av pensionstillskottet
permanentades. Vidare höjdes det särskilda
grundavdraget för pensionärer i
inkomstbeskattning.
I år får pensionärerna en särskild
skattesänkning på upp till 1 320 kr per
år. Dessutom har bostadstillägget
justerats upp ytterligare, och totalt
under perioden har bostadstillägget för
pensionärer höjts från 83 % till 91 % av
bostadskostnaden upp till taket. Samtidigt
har golvet i systemet slopats och taket
höjts till 4 500 kr per månad.
Under nästa år införs ett s.k.
äldreförsörjningsstöd samtidigt som
pensionerna höjs genom att det nya
pensionssystemet träder i kraft.
Äldreförsörjningsstödet ska garantera att
alla i Sverige som fyllt 65 år får en
skälig levnadsstandard.
Utskottet vill i detta sammanhang även
peka på att de satsningar som nu görs och
planeras inom vården och omsorgen är av
utomordentligt stor betydelse, inte minst
för äldre och pensionärer. Under perioden
1999-2001 satsades t.ex. 300 miljoner
kronor på den nationella handlingsplanen
för äldre, vilket bl.a. inbegripit
anhörigstöd, telefonjour för äldre och
anhöriga och försöksverksamhet i
hemtjänsten. Därutöver satsades omkring
400 miljoner kronor på fler platser och
högre standard i äldreboendet. Vid
halvårsskiftet i år infördes ett nytt
högkostnadsskydd i tandvården för äldre,
och stödet för äldretandvården utökas
ytterligare 2003, enligt regeringens
förslag i budgetpropositionen.
Som redovisades ovan, under rubriken
Offentliga bidrag bidrar till en jämnare
fördelning, går en stor del av de
offentliga resurserna och tjänsterna inom
vården och omsorgen till personer i de
högre åldersgrupperna.
Saneringen av de offentliga finanserna och
demografin
Utskottet har vid flera tillfällen
behandlat budgetkonsolideringens effekter
på fördelningen i samhället (senast i bet.
2001/02:FiU20). Enligt utskottets
uppfattning fanns det inte något
alternativ till saneringen av de
offentliga finanserna. Den var nödvändig
för att återställa förtroendet för svensk
ekonomi och få ned de höga räntor som
allvarligt dämpade tillväxtkraften, inte
minst i de mindre och medelstora
företagen. Den var också nödvändig för att
säkra den framtida välfärden. Som
utskottet redovisat tidigare står Sverige
inför en stor demografisk utmaning genom
att andelen äldre i befolkningen ökar. För
att klara av den påfrestning som detta
kommer att innebära för de offentliga sy
stemen krävs ett överskott i de offentliga
finanserna under de närmaste åren.
Enligt utskottets mening är det också
viktigt att inse att de senaste årens
kraftiga uppgång i den svenska ekonomin
till en ganska stor del beror på det
faktum att Sverige har sanerat de
offentliga finanserna och etablerat ett
överskott. Det är också viktigt att inse
att utan sanering hade det inte varit
möjligt att under de senaste åren bedriva
en expansiv finanspolitik för att dämpa
effekterna av den internationella
konjunkturnedgången.
Ett Sverige för alla ...
I utskottets betänkande med anledning av
vårpropositionen för 2002 (bet.
2001/02:FiU20) behandlades den stora
fördelningspolitiska utmaning som ligger i
att minska klyftorna i samhället och
antalet personer som är marginaliserade.
Enligt utskottets mening ger ekonomisk
tillväxt bättre förutsättningar för ökad
rättvisa. Tillväxten i sig är däremot
ingen garanti för rättvisa, utan för att
minska klyftorna i samhället krävs en
aktiv politik för rättvisa. Målet bör vara
att människors livsval inte ska begränsas
av bakgrund eller kön. Alla ska ha samma
rätt och möjlighet till vård, utbildning
och omsorg. Vidare måste alla former av
diskriminering upphöra. Invandrare,
flyktingar och de som bott i Sverige i
många generationer ska ges likartade
möjligheter i livet.
Även om mycket återstår att göra har de
senaste årens tillväxt gjort det möjligt
att vidta åtgärder inom en rad områden;
t.ex. har initiativ tagits för att öka
förutsättningarna för en långsiktigt
hållbar integration. Inom bl.a.
arbetsmarknads- och utbildningsområdet
pågår en rad olika insatser för att öka
invandrarnas möjligheter att delta i
arbetslivet. Ansträngningarna på detta
område måste öka under de kommande åren.
Ett viktigt mål i politiken är att öka
sysselsättningen bland invandrare.
Olika fördelningsanalyser visar att
barnfamiljer och då särskilt ensamstående
föräldrar, ungdomar och invandrare
fortfarande har det sämre nu än i början
av 1990-talet. En rad åtgärder har
vidtagits och kommer att vidtas för att
förbättra situationen för dessa grupper.
Andra studier visar att det finns
strukturella faktorer som gör att vissa
samhällsgrupper har större tillgång än
andra till utbildning, höga inkomster och
en god välfärd. Det är t.ex. fortfarande
betydligt vanligare att barn till
föräldrar med högre utbildning studerar
vidare än att barn till föräldrar med
lägre utbildning gör det. De senaste årens
utbyggnad av högskolan och det reformerade
studiesystemet syftar till att bryta detta
mönster. Som utskottet redovisat tidigare
satsas 40 miljoner kronor per år under
perioden 2002-2004 för att stimulera till
särskilda rekryteringsåtgärder.
Studier som bl.a. regeringen genomfört
visar att lönespridningen i Sverige ökade
något under senare delen av 1990-talet
efter att ha minskat sedan mitten av 1970-
talet. Till följd av den ekonomiska krisen
i början av 1990-talet marginaliserades
vissa grupper. Till exempel har antalet
människor som är långtidsarbetslösa,
långtidssjuka eller beroende av
socialbidrag under långa tider ökat. För
att motverka detta måste bl.a.
marginaleffekter av olika slag minskas så
att det lönar sig bättre att studera och
arbeta. Därmed minskar risken för att
människor fastnar i socialbidragsberoende
och långtidsarbetslöshet. Beslutet om att
införa maxtaxa i förskoleverksamheten och
barnomsorgen är ett exempel på åtgärder
som bidrar till att minska
marginaleffekterna. Sänkning av
marginalskatterna genom höjningen av den
nedre skiktgränsen för statlig
inkomstskatt och kompenseringen av
egenavgifterna är andra exempel. Enligt
beräkningar som redovisades i
vårpropositionen för 2002 hade en
ensamstående med två barn en
marginaleffekt på ungefär 65 % år 1999.
Under 2002 har marginaleffekten för denna
familjetyp sjunkit med nästan 7
procentenheter, till 58,6 %. För
sammanboende med två barn hade
marginaleffekterna under samma period
sjunkit med omkring 5 procentenheter.
. och socialbidragsberoendet ska halveras
Som utskottet nämnde ovan ökade
socialbidragsberoendet under 1990-talet.
Denna utveckling är enligt utskottets
mening ett hårt slag för alla som kämpar
för ökad rättvisa och högre välfärd.
Riksdagens och regeringens uppsatta mål är
att socialbidragsberoendet ska halveras
mellan 1999 och 2004. Utvecklingen och
uppfyllelsen av målet ska årligen
avrapporteras till riksdagen. I bilaga 3 i
budgetpropositionen redovisar regeringen
den andra avstämningen av målet, den
första publicerades i budgetpropositionen
för 2002. År 1999 uppgick
socialbidragsberoendet till omkring 115
200 s.k. helårsekvivalenter (antal vuxna
personer med full ersättning under ett
helt år). För att målet ska nås krävs
alltså att antalet socialbidragsberoende
sjunker till omkring 57 600 år 2004,
räknat i helårsekvivalenter. Det kan
jämföras med att antalet
socialbidragsberoende 1990, dvs. före den
kraftiga nedgången i den svenska ekonomin,
uppgick till 71 700.
Till följd av bl.a.
sysselsättningsuppgången och den sjunkande
arbetslösheten minskade antalet beroende
av socialbidrag med 14 000 personer 2000
och 9 700 personer 2001. Sammantaget
minskade antalet socialbidragsberoende
under perioden med 24 000 personer, vilket
innebär att det återstår 33 600
helsårsekvivalenter för att målet ska nås.
Detta visar enligt utskottets mening att
det är kampen för ökad sysselsättning och
minskad arbetslöshet som är avgörande när
det gäller att bryta bidragsberoendet i
det svenska samhället. Möjligheterna för
utsatta grupper att skaffa jobb, egen
försörjning och delta i arbetslivet måste
öka. Sverige har inte råd - varken
mänskligt eller ekonomiskt - att ställa
dessa grupper utanför. Utskottet delar
regeringens bedömning att målet om en
halvering av socialbidragsberoendet är
inom räckhåll.
Jämställdhet
Centrala mål i den ekonomiska politiken är
rättvisa och jämställdhet. Även om vi i
Sverige har kommit långt med
jämställdheten mellan män och kvinnor i
jämförelse med andra länder, återstår
mycket att göra. Vårt samhälle är
fortfarande organiserat utifrån en
könsmaktsstruktur. Arbetsmarknaden är
alltjämt mycket könsuppdelad, och kvinnors
arbete är ofta lägre betalt. Män har
bättre karriärmöjligheter, högre lön och
större makt som en följd av att de är män.
För att bryta detta maktmönster måste den
övergripande ekonomiska politiken få ett
dnnu tydligare genusperspektiv än i dag.
Välfärden och jämställdheten är intimt
förknippade med varandra. Det är inte en
slump att länder som Danmark, Norge,
Finland och Sverige är mer jämställda än
de flesta andra länder. Det är den
utbyggda generella välfärden och den höga
förvärvsfrekvensen för kvinnor som har
gett möjligheter till detta.
Kvinnors och mäns lika värde och rätt
till egen försörjning ska vara en
självklarhet i Sverige. En egen inkomst är
förutsättningen för fria och självständiga
val i vardagen. Det kan aldrig accepteras
att kvinnors kunskaper och erfarenheter
värderas lägre. Politiken måste därför med
kraft inriktas på kvinnors rätt till
arbete med rättvisa löner, en väl utbyggd
gemensam sektor, kvinnofrid samt en
strategi för att få jämställdhet på alla
områden och fler kvinnor på olika
beslutsnivåer.
De reformer som utskottet redovisat ovan,
som t.ex. den stegvis reformerade barn-
och familjepolitiken, satsningarna på
skola, vård och omsorg och programmen för
att öka sysselsättningen och minska
arbetslösheten, är väsentliga steg i
utvecklingen mot en större rättvisa och
ökad jämställdhet mellan män och kvinnor.
En avgörande del i jämställdhetspolitiken
är att motverka löneskillnader på grund av
kön. Enligt den officiella lönestatistiken
tjänar kvinnorna omkring 82 % av männens
löner. Utskottet vill i anslutning till
detta bl.a. erinra om att regeringen i
budgetpropositionen anger att den under
året ska lägga fram en handlingsplan för
ökad jämställdhet. I planen ska bl.a.
förslag läggas fram om hur de strukturella
löneskillnaderna mellan kvinnor och män
ska minska.
Utskottet vill också erinra om att
riksdagen 2000 beslutade om en skärpning
av jämställdhetslagen. Den nya lagen är
tydligare och ska mer effektivt motverka
att lön sätts efter könstillhörighet på
den svenska arbetsmarknaden.
Enligt lagen har arbetsmarknadens parter
tre år på sig att vidta åtgärder för få
bort löneskillnader som beror på kön.
Regeringen följer parternas arbete löpande
via JämO och Medlingsinstitutet, och
utfallet kommer att ge ett viktigt
underlag för i vilken utsträckning det
behövs ytterligare åtgärder i form av
t.ex. en ännu stramare lagstiftning för
att minska och radera ut de osakliga
löneskillnader som finns i det svenska
arbetslivet.
Kvinnor arbetar i högre grad än män
visstid eller deltid. Regeringen anger
därför i budgetpropositionen att det krävs
ytterligare åtgärder, förutom de som redan
vidtagits, för att säkerställa att grunden
även för kvinnors deltagande på
arbetsmarknaden ska vara
tillsvidareanställning på heltid.
(s), (v) och (mp) i samarbete
Utskottet tillbakavisar Kristdemokraternas
angrepp i motion Fi233 på Vänsterpartiet
och Miljöpartiet de gröna. En redovisning
av resultaten i ekonomin duger bra som
svar på Kristdemokraternas attack: Även om
konjunkturen mattats av har tillväxten i
den svenska ekonomin varit historiskt hög
under perioden 1998-2001 samtidigt som
sysselsättningen stigit och arbetslösheten
sjunkit. Trots de senaste årens
konjunkturnedgång har Sverige ett av de
största överskotten i de offentliga
finanserna i EU. Den tidigare stora
offentliga nettoskulden har vänts till en
nettoförmögenhet. Bytesbalansen visar
överskott, och medborgarnas realinkomster
stiger kraftigt.
Budgetpropositionen för 2003 bygger på en
överenskommelse mellan den
socialdemokratiska regeringen och
Vänsterpartiet. Miljöpartiet de gröna har
genom den gemensamma motionen Fi230 (s, v,
mp) anslutit sig till överenskommelsen vad
avser riktlinjerna för den ekonomiska
politiken samt utgifter och inkomster för
2003.
Med hänvisning till vad som anförts ovan
tillstyrker utskottet propositionen och
avstyrker förslagen i motionerna Fi231 (m)
yrkandena 1 och 12, Fi232 (fp) yrkande 1,
Fi233 (kd) yrkandena 1-3, Fi234 (c)
yrkandena 1 och 2 samt MJ420 (m) yrkande
2.
1.4 Gröna nyckeltal
1.4.1 Gröna nyckeltal i EU
Utskottets förslag i korthet
Bland annat med hänvisning till att
Förenta nationerna har ett system för
gröna nyckeltal som också används av de
flesta medlemsstaterna i EU och till det
omfattande arbete med att utveckla
systemet för gröna nyckeltal som pågår
inom EU under ledning av Eurostat,
avstyrker utskottet en motion med begäran
om att regeringen ska verka för att EU ska
utveckla gröna nyckeltal.
Jämför reservation 2 (mp).
Motionen
I motion U324 av Ulf Holm m.fl. (mp)
yrkande 13 föreslås att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening
att regeringen ska verka för att EU ska
utveckla systemet med gröna räkenskaper
och att systemet med gröna nyckeltal
införs även på EU-nivå.
Finansutskottets ställningstagande
Utvecklingen av miljöräkenskaper bedrivs i
Sverige som ett gemensamt projekt mellan
Naturvårdsverket (NV),
Konjunkturinstitutet (KI) och Statistiska
centralbyrån (SCB). Det är ett projekt med
långsiktig inriktning, och arbetet avser
fortfarande till stor del forskning och
metodutveckling. Under de senaste åren har
NV, KI och SCB i den gemensamma
rapportserien Miljöräkenskaper publicerat
flera rapporter om metoder, analyser och
mätdata, t.ex. rapport nr 2000:7 Metod för
samhällsekonomisk analys av miljöåtgärder.
Miljöräkenskaper är i högsta grad ett
internationellt projekt, i vilket EU och
speciellt Sverige är ledande och långt
framme i processen. Eurostat, Europeiska
statistikbyrån, producerar och publicerar
en mängd statistik inom miljöområdet. Det
internationella samarbetet drivs också i
FN:s regi. Det är inom FN:s ram som EU-
länderna främst samarbetar kring frågan om
miljöräkenskaper. En ny och förbättrad
handbok om miljöräkenskaper har tagits
fram inom ramen för den s.k.
Londongruppen. Den handbok som tidigare
använts av flertalet länder togs fram
1993, då de flesta ländernas
räkenskapsprojekt låg i startgroparna.
Som ett av de första länderna i världen
presenterade regeringen en uppsättning
s.k. gröna nyckeltal i 1999 års ekonomiska
vårproposition. Nyckeltalen är ett av
regeringens instrument för att följa
miljöpolitikens övergripande mål.
Nyckeltalen används som vägledning för
politiska beslut och som underlag för
samhällsdebatt på samma sätt som andra
ekonomiska nyckeltal.
Inom Europeiska unionen pågår arbete på
flera plan för att utveckla indikatorer
för en hållbar utveckling. Till exempel
har en till kommissionen knuten
expertgrupp sedan början av 1999 arbetat
med att ta fram övergripande
miljöindikatorer på EU-nivå, motsvarande
de gröna nyckeltal som regeringen arbetar
med. Sverige deltar i expertgruppen genom
representanter från Miljödepartementet och
Naturvårdsverket. Inför Europeiska rådets
möte i Barcelona i mars 2002 presenterade
kommissionen rapporten Lissabonstrategin -
möjligheter till förändring. I en bilaga
till rapporten redovisas olika indikatorer
med avseende på Lissabonstrategin, således
bl.a. inom miljöområdet. En uppsättning
indikatorer redovisas inom miljöområdet.
Arbetet med indikatorerna fortsätter.
Inför Europeiska rådets möte i Göteborg i
juni 2001 tog Sverige fram en första
uppsättning indikatorer med avsikt att
visa Sveriges omställning mot hållbar
utveckling. Rapporten, Sustainable
Development Indicators for Sweden - a
first set 2001, togs fram av SCB i
samarbete med Naturvårdsverket. Sveriges
första uppsättning indikatorer presenteras
utifrån fyra teman: effektivitet; allas
bidrag, delaktighet, jämlikhet och
fördelning; anpassningsförmåga samt värden
som förs över till kommande generationer.
Inom varje tema återfinns indikatorer inom
miljö, ekonomi och det sociala området.
Sveriges omställning mot hållbar
utveckling speglas i 30 indikatorer
indelade efter dessa fyra teman.
Indikatorerna redovisas i regeringens
skrivelse 2001/02:172 Nationell strategi
för hållbar utveckling s. 110 f.
Naturvårdsverket och Boverket har tagit
fram rapporten Ekologiska fotavtryck &
biokapacitet - verktyg för planering och
uppföljning av hållbar utveckling i ett
internationellt perspektiv. Ett ekologiskt
fotavtryck kan visa vilken produktiv areal
(biokapacitet) som behövs för att få fram
det som en människa eller en befolkning
konsumerar och för att absorbera de
utsläpp som åstadkoms. Inom OECD finns det
en särskild grupp som arbetar med frågan
om ekologiska fotavtryck.
Ekofinrådets sektorsstrategi för
integrering av miljö och hållbar
utveckling började tillämpas under 2001.
Det handlar främst om att integrera miljö
och hållbar utveckling i centrala
ekonomisk-politiska processer. I de
allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken har ett avsnitt om att öka den
miljömässiga hållbarheten infogats.
Avsnittet innehåller fem rekommendationer
till medlemsländerna. Vidare beslutades
det att miljö och hållbar utveckling ska
utgöra ett tema i den multilaterala
ländergranskningen i Kommittén för
ekonomisk politik för 2002. Det innebär
även att de nationella rapporterna om
ekonomiska reformer på produkt- och
kapitalmarknaderna för 2001 innehåller en
miljöbilaga.
Av regeringens skrivelse om verksamheten
i Europeiska unionen 2001 (skr.
2001/02:160) framgår det att det svenska
agerandet på statistikområdet under 2001
till stor del präglades av det svenska
ordförandeskapets prioriteringar. För
statistikområdet innebar det bl.a. att
agera för att utveckla den statistik som
Sverige prioriterat. Som ett led i detta
stöttade Statistiska centralbyrån
tillsammans med andra statistikansvariga
myndigheter aktivt arbetet i
Regeringskansliet och tog fram statistik
som underlag och bakgrund till olika
ministermöten och konferenser. Arbetet
presenterades dels i särskilda rapporter,
dels på en särskild ordförandeskapssida på
SCB:s webbplats. Syftet var att lyfta fram
statistiken som informationskälla och visa
på dess användbarhet. Ett tema var
indikatorer för hållbar utveckling.
Utskottet noterar med tillfredsställelse
den omfattande aktivitet som pågår i syfte
att utveckla och tillämpa indikatorer inom
miljöområdet. Utskottet förutsätter att
regeringen aktivt driver på arbetet, både
nationellt och internationellt. Någon
riksdagens åtgärd är mot denna bakgrund
inte påkallad. Motion U324 (mp) yrkande 13
avstyrks.
1.4.2 Miljökonsekvensbeskrivningar i
budgetpropositionen
Utskottets förslag i korthet
Ett ambitiöst arbete pågår för att
utveckla redovisningen av viktiga
miljöproblem. Gröna nyckeltal är ett
viktig inslag i detta arbete. Utskottet
avstyrker mot denna bakgrund en motion med
begäran om att alla företag som arbetar
med miljöfrågor ska räknas med i de gröna
nyckeltalen.
Jämför reservation 3 (kd).
Motionen
I motion MJ432 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkande 24 föreslås att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs om att inkludera icke-
certifierade miljöledningssystem i
regeringens gröna nyckeltal.
I regeringens gröna nyckeltal ingår
antalet ISO- och EMAS-registrerade
företag. Motionärerna anser att även
företag som jobbar enligt enklare
miljöledningssystem bör inkluderas.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet behandlade i sitt betänkande
2001/02:FiU1 en motion med liknande
innehåll.
Sedan 1999 års ekonomiska vårproposition
redovisar regeringen årligen gröna
nyckeltal som komplement till de
ekonomiska nyckeltalen. Syftet med gröna
nyckeltal är att spegla den nationella
utvecklingen för viktiga miljöproblem på
ett enkelt och informativt sätt med god
jämförbarhet över tiden. Gröna nyckeltal
utgör därmed ett instrument för att följa
utvecklingen mot det övergripande målet om
att till nästa generation lämna över ett
samhälle där de stora miljöproblemen är
lösta.
Hösten 2001 beslutade riksdagen om delmål
och förslag till strategier för att uppnå
14 av de 15 miljömål som riksdagen
tidigare antagit. Ett miljömålsråd knutet
till Naturvårdsverket har inrättats med
uppgift bl.a. att följa upp, utvärdera och
rapportera om målen. En annan av rådets
uppgifter är att utveckla gröna nyckeltal.
Miljömålsrådet lämnade i juni 2002 sin
första årliga rapport till regeringen.
Utskottet anser att det är värdefullt för
miljöarbetet att även mindre och
medelstora företag arbetar med
miljöledningssystem. Allt miljöarbete
bidrar till att nå det övergripande målet
om att till nästa generation lämna över
ett samhälle där de stora miljöproblemen
är lösta.
Enligt utskottet är gröna nyckeltal ett
viktigt komplement till de indikatorer som
utvecklas för att följa upp och utvärdera
miljökvalitetsmålen. Utskottet delar
regeringens bedömning att den nationella
uppföljningen av miljökvalitetsmålen ska
baseras på ett begränsat antal
indikatorer. För att uppföljningen av
målen ska bli överblickbar är det alltså
viktigt att systemet inte blir för
omfattande. Som framgått ovan är
vidareutveckling av gröna nyckeltal en
prioriterad fråga i regeringens politik.
Riksdagen har också beslutat i enlighet
med regeringens förslag vad gäller
miljökvalitetsmål, delmål och
åtgärdsstrategier. Arbetet med att
vidareutveckla de gröna nyckeltalen ska
pågå löpande och arbetet kommer
regelbundet att redovisas för riksdagen.
Mot denna bakgrund anser inte utskottet
att det finns skäl att föreslå att
riksdagen ska göra något tillkännagivande.
Motion MJ432 (kd) yrkande 24 avstyrks.
2 Budgetpolitikens inriktning och
utgiftstak för staten
2.1 Utformningen av utskottets förslag
till rambeslut
Enligt riksdagsordningen (5 kap. 12 §) ska
riksdagen i ett och samma beslut
fastställa ramarna för de olika
utgiftsområdena och godkänna en beräkning
av statsbudgetens inkomster. I beslutet om
utgiftsramarna ingår också att riksdagen
ska godkänna en beräkning av
myndigheternas förbrukning av
anslagsbehållningar och hur
anslagskrediter kommer att utnyttjas under
året.
I beslutet om inkomsterna ingår dels att
ta ställning till olika förslag till
förändringar av gällande skatte- och
avgiftsregler och fastställa nästa års
regelverk för statsbudgetens inkomster,
dels att beräkna effekterna av dessa
inkomster. Utifrån dessa effektberäkningar
erhålls ett underlag för att bedöma hur
stora statsbudgetens inkomster kommer att
bli.
Statsbudgeten ska enligt budgetlagen
(1996:1059) förutom inkomster och utgifter
även omfatta andra betalningar som
påverkar statens lånebehov.
För att få fram upplåningsbehovet görs en
bedömning av hur nettot av myndigheternas
m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret
utvecklas under budgetåret och hur stora
eventuella kassamässiga korrigeringar bör
vara. När riksdagen tagit ställning till
dessa beräkningar erhålls budgetsaldot som
en restpost som visar statens
amorteringar/upplåningsbehov under året.
Beslutsordningen innebär alltså att
riksdagen tar ställning till alla dessa
poster genom ett beslut.
Mot denna bakgrund är alla förslag som
avser utgiftsramar m.m. och beräkningen av
statsbudgetens inkomster sammanförda i en
enda beslutspunkt (punkt 5 i detta
betänkande) i utskottets förslag till
riksdagsbeslut. Följande punkter i
propositionens förslag till riksdagsbeslut
behandlas i detta sammanhang:
punkt 2 om utgiftstak för staten inklusive
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten 2002-2004,
punkt 3 om beräkning av de offentliga
utgifterna för 2003 och 2004,
punkt 8 om fördelning av utgifter på
utgiftsområden för 2003,
punkt 9 om beräkning av förändringar av
anslagsbehållningar för 2003,
punkt 5 om beräkning av förändringarna av
myndigheters m.fl. in- och utlåning i
Riksgäldskontoret för 2003,
punkt 6 om beräkning av kassamässiga
korrigeringar,
punkt 7 om beräkning av statsbudgetens
inkomster för 2003 och
punkterna 27-38 om lagförslag som avser
skattefrågor med budgeteffekt 2003.
De tre samarbetspartierna
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet väckte under allmänna
motionstiden en gemensam motion med
yrkanden om ändringar av
budgetpropositionens förslag. Denna motion
samt oppositionspartiernas alternativa
förslag behandlas också i samma beslut.
Motiven till utskottets förslag redovisas
på de efterföljande sidorna under rubriken
2.4 Budgetpolitikens inriktning efter det
att utskottet först behandlat 2.2
Budgetutvecklingen och 2.3 Mål för
budgetpolitiken. Utskottet tar i detta
sammanhang ställning till regeringens
respektive motionernas olika budgetförslag
parti för parti och bedömer då också
förslagens budgetpolitiska effekter under
rubriken 2.4.3 Finansutskottets
sammanfattande bedömning av
budgetförslagen.
I avsnitt 2.5 Utgiftstak för staten och
den offentliga sektorn behandlar utskottet
den samlade nivån för statsutgifterna som
den kommer till uttryck i utgiftstaket.
Utskottet tar därefter ställning till
vilka ramar som ska gälla för de olika
utgiftsområdena när riksdagen i andra
steget av budgetprocessen fördelar
utgifterna på anslagen. Det görs i avsnitt
2.6 Fördelning av statens utgifter på
utgiftsområden 2003.
I avsnitt 2.7 Beräkning av statsbudgetens
inkomster för 2003 redovisas utskottets
förslag till samlad beräkning av
statsbudgetens inkomster nästa år.
I var sitt avsnitt behandlar utskottet de
förslag som gäller 2.8 Anslagsbehållningar
och 2.9 Myndigheternas in- och utlåning i
Riksgäldskontoret samt 2.10 Kassamässig
korrigering.
Därefter redovisar utskottet sitt
ställningstagande mer i detalj vad gäller
olika inkomstförslag (avsnitt 3) och de
olika utgiftsområdena (avsnitt 4.1).
Avsnitt 3 Inkomster är disponerat på
följande sätt. Under rubriken 3.2
Skattepolitikens inriktning tar utskottet
först ställning till de samlade förslagen
i kommitté- och partimotionerna, som är
oppositionspartiernas samlade alternativ
till inkomstförslaget i
budgetpropositionen. Därefter behandlar
utskottet de specifika förslagen i
propositionen och de i det sammanhanget
väckta motionerna. Förslag om
inkomstförändringar som tagits upp i olika
motionsyrkanden som gäller inkomståret
2003 behandlas i huvudsak i den ordning
respektive inkomsttitel redovisas i
statsbudgeten.
I avsnitt 4 Utgifter behandlar
finansutskottet de förslag i propositionen
och motionerna som gäller utgiftsområden.
Det görs under rubriken 4.1 Fördelning av
utgifter på utgiftsområden 2003 och 2004.
Finansutskottets förslag till beslut om
budgetförslagen för 2003 återfinns i punkt
5 i förslaget till riksdagsbeslut. De
lagförslag som omfattas av beslutet
behandlas i punkt 6, men det sakliga
innehållet i lagförslagen har dessförinnan
godkänts i punkt 5. I punkt 5 hänvisas
dessutom till två sammanställningar i
omedelbar anslutning till utskottets
förslag till riksdagsbeslut.
I den första sammanställningen redovisas
i tabellform utskottets och reservanternas
förslag till dels fördelning av utgifter
på utgiftsområden m.m., dels beräkning av
statsbudgetens inkomster fördelade på
inkomsttitlar.
I den andra sammanställningen redovisas
samtliga motionsyrkanden, uppräknade
ämnesområdesvis, som finansutskottet
avstyrker i punkt 5.
I bilaga 2 återges de lagförslag i
budgetpropositionen som utskottet
behandlar i detta betänkande och i bilaga
3 utskottets förslag till ändringar av
regeringens lagförslag. En hänvisning görs
i punkt 6 till dessa bilagor.
2.2 Budgetutvecklingen
Det medelfristiga målet för den offentliga
sektorns finansiella sparande är ett
överskott på 2 % av BNP i genomsnitt över
en konjunkturcykel. Hittills har detta
överskottsmål överträffats med god
marginal. Det överskjutande finansiella
sparandet uppgick under åren 1997-2001
till sammanlagt 167 miljarder kronor.
Regeringen förklarar den gynnsamma
utvecklingen med högre potentiell
produktionsnivå och därmed BNP-tillväxt i
den svenska ekonomin jämfört med egna
prognosbedömningar, utan att det hotat
inflationsmålet. Skatteintäkterna under
denna period har dessutom blivit högre än
förväntat.
Den försvagade ekonomiska tillväxten
under de kommande åren samt en svag
tillväxt under 2001 till följd av den
internationella konjunkturavmattningen
påverkar regeringens bedömning av den
framtida utvecklingen i den offentliga
sektorns finanser. Redan under innevarande
år förväntas det finansiella sparandet i
den offentliga sektorn understiga
tvåprocentsmålet med 0,3 procentenheter.
Åren 2003 och 2004 ökar skillnaden till
0,5 respektive 0,4 procentenheter - en
ytterligare nedrevidering av regeringens
prognoser jämfört med 2002 års ekonomiska
vårproposition. Sammanlagt beräknas det
offentliga finansiella sparandet
understiga målet med 30 miljarder kronor
under perioden 2002-2004.
Regeringen understryker emellertid en
fortsatt stor osäkerhet beträffande den
framtida konjunkturutvecklingen. I
budgetpropositionen kompletteras därför
den baskalkyl som ligger till grund för
budgetförslaget med två alternativa
kalkyler, ett lågtillväxtalternativ och
ett högtillväxtalternativ. Den offentliga
sektorns finansiella sparande utvecklas i
dessa tre kalkyler på följande sätt.
Tabell 9. Offentligt finansiellt sparande
enligt regeringens alternativa kalkyler
Procent av BNP
*grafiskt element borttaget*
I lågtillväxtalternativet antas den
internationella konjunkturen utvecklas
betydligt sämre än i baskalkylen.
Sysselsättningsnivån i Sverige blir därmed
betydligt lägre och den öppna
arbetslösheten stiger. I
högtillväxtalternativet antas att ekonomin
och framför allt arbetsmarknaden och
lönebildningen fungerar bättre än i
baskalkylen. Sysselsättningsnivån stiger
och sysselsättningsmålet på 80 % uppnås
2004.
I samtliga kalkyler beräknas det
offentliga sparandet understiga överskotts
målet under innevarande år. Det är endast
i högtillväxtalternativet som
överskottsmålet kan uppnås och t.o.m.
överträffas under de två kommande åren.
Med nu gällande regler och aviserade
reformer sjunker skattekvoten från 54,2 %
av BNP 2001 till 50,2 % av BNP 2004.
Utvecklingen av skattekvoten ser dock
annorlunda ut om man tar hänsyn till
periodiseringseffekter vid
skatteuppbörden. Den justerade
skattekvoten sjunker från 51,8 % till 50,6
% av BNP under innevarande år, för att
åter stiga till 50,9 % av BNP 2003. Denna
ökning förklaras av bl.a. en omläggning
till beskattade garantipensioner nästa år.
Skattekvoten förväntas åter sjunka med 0,6
procentenheter till 50,3 % av BNP under
2004 till följd av en långsammare
utveckling av skattebaserna jämfört med
BNP-utvecklingen.
Till skillnad från skattekvoten stiger
utgiftskvoten under innevarande år med 0,4
procentenheter, från 54,4 % till 54,8 % av
BNP. Under de kommande två åren bedöms
dock utgiftskvoten minska till 53,8 % av
BNP vid utgången av 2004.
Den offentliga sektorns finansiella
ställning har stadigt förbättrats sedan
1996. Under de kommande åren förväntas en
fortsatt förstärkning av den offentliga
förmögenheten, från 1,5 % av BNP 2002 till
4,9 % av BNP 2004. Samtidigt minskar den
offentliga sektorns konsoliderade
bruttoskuld som andel av BNP från 53,6 %
till 49,3 %, även om den konsoliderade
bruttoskulden ökar något i nominella
termer 2004 till följd av stigande
statsskuld samma år.
Statsbudgetens saldo har sedan 1998
uppvisat överskott. En bidragande orsak
till det positiva saldoutfallet har
huvudsakligen varit betydande
engångseffekter i form av överföringar
från AP-fonden och inbetalningar av
premiepensionsmedel samt försäljningar av
statligt aktieinnehav. Även årets
förväntade överskott på 8 miljarder
kronor, vilket är ca 19 miljarder lägre
jämfört med regeringens prognos från
vårpropositionen, säkras med hjälp av tre
extraordinära poster på sammanlagt 41
miljarder kronor. Den successiva
saldoförsämringen förväntas fortsätta
under 2003 och 2004, då statsbudgeten
beräknas uppvisa underskott på 13
respektive 22 miljarder kronor. Efter
justering för större engångseffekter ökar
dessa underskott till 46 respektive 41
miljarder kronor.
En sammanställning av de större
engångseffekter som påverkar beräkningen
av statsbudgetens saldo presenteras i
följande sammanställning som bygger på
uppgifter från budgetpropositionen.
Tabell 10. Statsbudgetens underliggande
saldo efter justering för större engångs-
effekter 2000-2004
Miljarder kronor
*grafiskt element borttaget*
Försämringen av det beräknade budgetsaldot
för åren 2002-2004 jämfört med regeringens
prognos från vårpropositionen beror till
stor del på högre förväntade utgifter från
statsbudgeten. Om man bortser från
omläggningen av kommunkontosystemet,
vilken påverkar statsbudgetens inkomst-
och utgiftssida i samma omfattning,
beräknas statsbudgetens utgifter bli drygt
9, 3 respektive 11 miljarder kronor högre
under perioden jämfört med tidigare
bedömningar. Statsbudgetens inkomster
minskar på motsvarande sätt med drygt 9
miljarder kronor 2002, vilket förstärker
den negativa effekten på budgetsaldot
samma år. Nästa års statsinkomster ökar
däremot med 2 miljarder kronor och
motverkar därmed de ökade utgifterna
något. Inkomstberäkningen för 2004 har
ändrats endast marginellt jämfört med
vårpropositionen, vilket innebär att de
vkade utgifterna direkt bidrar till den
negativa saldoutvecklingen.
Det försämrade budgetsaldot medför att
statsskulden mätt i nominella termer
kommer att öka något i slutet av perioden.
Som andel av BNP fortsätter dock
statsskulden att minska - från 53,3 % vid
utgången av 2001 till 46,2 % vid utgången
av 2004 för den konsoliderade skulden
enligt budgetpropositionen och från 53,4 %
till 47,9 % för den okonsoliderade
statsskulden enligt Riksgäldskontorets
definition.
2.3 Mål för budgetpolitiken
Utskottets förslag i korthet
Det tidigare fastlagda målet för sparandet
i den offentliga sektorn på i genomsnitt
2 % av BNP sett över en konjunkturcykel
bör ligga fast. Några nya mål i form av en
lägre offentlig skuldkvot bör inte
införas.
De i sammanhanget väckta motionerna
avstyrks.
Jämför reservationerna 4 (m), 5 (kd) och
6 (c).
Riksdagen har lagt fast ett långsiktigt
mål för finanspolitiken som innebär att de
offentliga finanserna ska uppvisa ett
överskott på i genomsnitt 2 % av BNP sett
över en konjunkturcykel. Eftersom BNP för
närvarande uppgår till 2 240 miljarder
kronor innebär detta mål uttryckt i
nominella termer att de samlade
inkomsterna för staten, kommunerna och
ålderspensionssystemet sedda som grupp ska
överstiga utgifterna med i genomsnitt inte
fullt 50 miljarder kronor per år under en
fem till sju år lång period. Överskottet
kan ett visst år vara högre eller lägre,
men för perioden som helhet ska det
motsvara 2 % av BNP.
Som delmål gäller sedan tidigare att
överskottet tills vidare ska motsvara
2,0 % under vart och ett av åren 2002,
2003 och 2004.
De som mål angivna överskotten ska
användas för att öka den offentliga
nettoförmögenheten.
Riksdagen har varje år också lagt fast
ett utgiftstak för de närmaste tre åren,
vilket sätter en gräns för hur stora
utgifter som staten kan dra på sig.
Utgiftstaket omfattar dels de egentliga
utgifterna på statsbudgeten exklusive
statsskuldsräntorna, dels utgifterna för
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten. Utgiftstaket fastställs
alltid med viss marginal, och skillnaden
mellan de takbegränsade utgifterna och
utgiftstaket benämns
budgeteringsmarginalen. Om belastningen på
de takbegränsade utgifterna ökar kommer
budgeteringsmarginalen att minska, och i
princip försvagas då också budgetsaldot
eller saldot för ålderspensionssystemet
med ett lika stort belopp.
Enligt tidigare riksdagsbeslut ska
utgiftstaket för staten uppgå till 809
miljarder kronor 2002 samt till 844
respektive 878 miljarder kronor för de
därpå följande åren.
Budgetpropositionen
Regeringen framhåller att överskottet i
den offentliga sektorns finanser är av
central betydelse. Den demografiska
utvecklingen kommer att ställa ökade
resurskrav på den offentliga sektorn,
främst efter 2010. Med ett överskott på
2 % av BNP ökar den offentliga
nettoförmögenheten, vilket förbättrar
möjligheten att möta sådana krav.
I förra årets budgetproposition ansåg
regeringen att riksdagens tidigare,
preliminärt beslutade delmål för 2002 på
2,0 % av BNP skulle behållas. Denna nivå
skulle enligt regeringen stimulera
ekonomin utan att leda till överhettning.
Den skulle också göra det möjligt att föra
en långsiktigt hållbar finanspolitik.
Samtidigt framhöll regeringen att även ett
lägre överskott skulle accepteras om
konjunkturen utvecklades sämre än väntat.
För att bedöma om överskottens nivå för
enskilda år är förenliga med det
medelfristiga målet analyserar regeringen
överskottens strukturella nivå. Vid
beräkningen av det strukturella sparandet
justeras det faktiska sparandet för
periodiseringseffekter i skatteuppbörden,
skattade effekter av konjunkturläget samt
andra tillfälliga inkomster och utgifter.
Utvecklingen i de offentliga finanserna,
uttryckt bl.a. som strukturellt sparande,
framgår av följande sammanställning.
Tabell 11. Finansiellt sparande i den
offentliga sektorn 2000-2004
Beräknade, målsatta respektive
strukturella överskott
*grafiskt element borttaget*
1Justering för BNP-gap enligt
Finansdepartementets definition
Regeringen räknar i årets
budgetproposition med en något svagare
tillväxt, och BNP-tillväxten för 2002 har
justerats ned från 2,4 till 2,1 %.
Överskottet i den offentliga sektorns
finanser beräknas nu uppgå till 1,7 % av
BNP 2002, vilket är lägre än det
uppställda genomsnittsmålet.
Som framgår av ovanstående tabell minskar
under perioden 2000-2004 det strukturella
sparandet från 4,0 % till 1,8 % av BNP.
Denna utveckling är enligt regeringen
förenlig med målet om ett överskott på i
genomsnitt 2 % av BNP sett över en
konjunkturcykel. Samtidigt framhåller
regeringen att målet för den offentliga
sektorns finansiella sparande är hotat om
inte nuvarande kostnadsökning för
sjukpenning och förtidspension bryts.
Regeringen föreslår att tidigare
fastställda utgiftstak för staten
inklusive ålderspensionssystemet ska ligga
fast men att de tekniskt ska justeras med
hänsyn till vissa förslag i propositionen.
De föreslagna nya nivåerna på utgiftstaket
under åren 2002-2004 blir därmed 812, 818
respektive 852 miljarder kronor.
Enligt fastlagd ordning skulle regeringen
i budgetpropositionen ha redovisat ett
förslag till utgiftstak och saldomål för
2005. Av propositionen framgår emellertid
att riksdagsvalet har inneburit att
beredningstiden för att ta ställning till
den långsiktiga budgetpolitiken varit
otillräcklig. Regeringen har därför för
avsikt att i 2003 års ekonomiska
vårproposition i avsnittet om riktlinjer
för budgetpolitiken redovisa sin bedömning
av lämpligt utgiftstak och saldomål för
såväl 2005 som 2006. Förslag om dessa
utgiftstak och saldomål tas sedan in i
budgetpropositionen för 2004 för
riksdagens ställningstagande.
Motionerna
Moderata samlingspartiet redovisar i
motion Fi231 två långsiktiga mål för sin
finanspolitik - de offentliga finanserna
ska vara i balans över en konjunkturcykel
och den konsoliderade offentliga
bruttoskulden ska understiga 40 % av BNP.
För att påskynda minskningen av
skuldkvoten gör emellertid motionärerna
avkall på sitt långsiktiga balansmål och
utformar ett budgetalternativ som ger ett
överskott i den offentliga sektorns
finanser av ungefär samma omfattning som
regeringens. Enligt de i motionen
redovisade beräkningarna väntas det
moderata budgetförslaget leda till att
bruttoskulden minskar till 46,7 % av BNP
2004, att jämföra med den i
budgetpropositionen angivna nivån på
49,3 % (yrkande 8).
Moderata samlingspartiet föreslår att
utgiftstaket för staten bör fastställas
till nivåer som för de båda efterföljande
åren överstiger regeringens förslag med 45
respektive 31 miljarder kronor.
Folkpartiet liberalerna tar i motion Fi232
upp en diskussion om vilka krav som bör
ställas på den offentliga sektorns
sparande. Det görs utan att man motsätter
sig regeringens nuvarande saldomål.
Motionärerna anser emellertid att frågan
om kravet på det offentliga sparandet bör
tas upp till förnyad debatt och analys,
inte minst i ljuset av de förändrade
villkor som ett svenskt deltagande i
eurosamarbetet kommer att föra med sig.
Något konkret yrkande av denna innebörd
förs inte fram. Motionärerna vill först
avvakta den pågående remissomgången av den
nya EMU-utredningen (SOU 2002:16).
Folkpartiets förslag till utgiftstak
understiger för de båda närmaste åren
regeringens med 5 respektive 6 miljarder
kronor.
Kristdemokraterna anser i motion Fi233 att
regeringens förslag till budgetpolitiskt
överskottsmål för de offentliga finanserna
bör kompletteras och senare eventuellt
ersättas med ett mål om balans i statens
finansiella sparande. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag om
ett sådant kompletterande budgetmål om
balans i statens finansiella sparande över
en konjunkturcykel och då också ange i
vilken takt det kan fasas in. Detta
förslag läggs dock inte fram som ett
formellt yrkande utan motionärerna nöjer
sig med att aktualisera frågan i motionens
motivtext.
Däremot yrkar motionärerna på att
regeringen ska redovisa ett förslag till
en långsiktig inkomst- och utgiftsstrategi
(yrkande 10). Motionärerna erinrar om att
den förre finansministern Erik Åsbrink tog
initiativ till att utforma en sådan
strategi men aldrig gavs tillfälle att
slutföra detta arbete. En sådan strategi
behövs enligt deras mening om Sverige ska
klara den dubbla utmaning som följer av en
ökad internationalisering med dess krav på
ett sänkt skattetryck och den kommande
demografiska utvecklingen mot fler äldre
som snarare ställer krav på motsatsen.
Kristdemokraternas förslag till
utgiftstak för 2003 och 2004 understiger
regeringens med 4 respektive 11 miljarder
kronor.
Centerpartiet har i motion Fi234 respekt
för att regeringens överskottsmål inte
kommer att nås 2003 och 2004 men anser att
regeringen inte anstränger sig
tillräckligt för att minimera avvikelsen.
Enligt motionärerna är det på sikt
oroväckande att den offentliga sektorns
överskott helt bärs upp av
pensionssparandet medan statens finanser
går med underskott i stort sett samtliga
år. Rensar man de statliga finanserna från
engångseffekter, har de varit i balans
endast något enstaka år under den senaste
perioden. Förfarandet beskrivs i motionen
som att man döljer underskott i driften
med ett överskott som är fonderat för
framtida pensioner.
En sund ekonomisk politik måste innebära
att också statsbudgeten är i balans i ett
medellångt perspektiv. Staten ställer i
dag upp balanskrav på kommuner och
landsting över en treårsperiod, påpekar
motionärerna, som finner det orimligt att
staten då inte själv föregår med gott
exempel.
Motionärerna föreslår att budgetlagen
kompletteras med en bestämmelse om att
statens finanser bör vara i strukturell
balans sett över en konjunkturcykel.
Enligt förslaget bör regeringen låta
utreda hur detta bäst kan uppnås (yrkande
4).
I motionen föreslås också att riksdagen
ska göra ett tillkännagivande om att
regeringen framgent bör presentera förslag
till utgiftstak och preliminär fördelning
på utgiftsområden för tre år (yrkande 5).
Motionärerna är kritiska till att
regeringen i budgetpropositionen frångått
praxis och inte redovisat något förslag
till utgiftstak för 2005 trots att detta
utlovades i 2002 års vårproposition.
Centerpartiets förslag till utgiftstak
för 2003 och 2004 understiger regeringens
förslag med 34 respektive 37 miljarder
kronor.
Finansutskottets ställningstagande
Budgetpolitiken har under senare år
inriktats mot ett antal fleråriga mål, som
har det gemensamt att de är tydliga och
lätta att i efterhand avläsa. Fram till i
år har uppställda mål överträffats med
bred marginal. Överskottet i de offentliga
finanserna kulminerade 2001 och motsvarade
då 4,8 % av BNP, vilket var klart över
målet på 2,5 %. I år och under de båda
efterföljande åren förutses en svagare
utveckling och de för respektive år
uppställda delmålen kommer enligt
budgetpropositionen inte att uppnås. Det
strukturella överskottet - dvs. det
faktiska överskottet justerat för
periodiseringseffekter, engångseffekter
samt skattade effekter av konjunkturläget
- ligger dock i linje med det uppställda
målet om ett överskott motsvarande i
genomsnitt 2 % av BNP under en
konjunkturcykel.
Moderata samlingspartiet föreslår att
riksdagen ska fastställa som mål dels att
den offentliga sektorns finanser ska vara
i balans över en konjunkturcykel, dels att
den konsoliderade offentliga bruttoskulden
ska understiga 40 % av BNP.
Finansutskottet vill i anslutning till
detta framhålla följande. EMU-utredningen
(SOU 2002:16) har tidigare i år förordat
att det nuvarande överskottsmålet höjs
till 2,5 alternativt 3 % av BNP. Detta för
att vi vid ett eventuellt EMU-medlemskap
ska stå bättre rustade att möta stora
negativa störningar i ett läge då
penningpolitiken inte längre kan utnyttjas
på samma sätt som tidigare. Liknande
förslag har framförts även från annat
håll. Medan diskussionen i andra
sammanhang alltså snarare går i motsatt
riktning håller Moderata samlingspartiet
fast vid sitt flera gånger tidigare
framförda krav på att de offentliga
finanserna ska vara i balans över en
konjunkturcykel. Men motionärerna tycks
själva inte riktigt tro på sitt förslag.
För trots sitt långsiktiga mål och trots
de nu svagare konjunkturbetingelserna
redovisar man ett budgetalternativ som är
lika stramt som regeringens. Motionärerna
ursäktar sig med att man snabbare vill få
ned bruttoskulden till 40 % av BNP och
därför budgeterar för ett överskott i den
offentliga sektorns finanser som är
ungefär lika stort som regeringens.
Men vad skulle hända med bruttoskulden om
riksdagen ersatte överskottsmålet med ett
mål om enbart balans i de offentliga
finanserna? Förhållandet belyses i
budgetpropositionens bilaga 2 om svensk
ekonomi (s. 73). Där redovisas en analys
som täcker ett halvt sekel, och analysen
omfattar två scenarier, ett där nuvarande
överskottsmål upprätthålls och ett där man
inriktar sig på balans i de offentliga
finanserna. Balansalternativet ger varje
år ett större utrymme för reformer
antingen i form av lägre skatter eller
ökade utgifter men försvagar samtidigt de
offentliga finanserna. Skillnaden i
bruttoskuld mellan de båda kalkylerna
växer successivt. Medan bruttoskulden i
överskottsalternativet beräknas minska
till ca 25 % av BNP 2050 stiger den i
balansalternativet till drygt 100 % av BNP
mot slutet av samma period.
En finanspolitik utformad enligt Moderata
samlingspartiets förslag är således inte
långsiktigt hållbar. De båda mål som
partiet förordar är dessutom inte
långsiktigt förenliga.
Av dessa skäl kan utskottet inte ställa
sig bakom motionärernas förslag.
Centerpartiet föreslår att budgetlagen ska
kompletteras med en bestämmelse om att
statens finanser bör vara i strukturell
balans sett över en konjunkturcykel.
Enligt förslaget bör regeringen utreda hur
detta bäst kan uppnås.
Kristdemokraterna vill att regeringen ska
redovisa en långsiktig inkomst- och
utgiftsstrategi som visar att Sverige kan
klara den dubbla utmaningen att förena
krav på ett sänkt skattetryck med den
kommande demografiska utvecklingen som
snarare ställer krav på motsatsen.
Folkpartiet anser att man bör överväga
vilka krav som ska ställas på det
offentliga sparandet, inte minst om
Sverige skulle gå med i EMU.
Såsom också framhålls i motionerna kommer
ett eventuellt EMU-medlemskap för Sverige
att leda till att finanspolitiken får
utformas efter delvis nya förutsättningar.
Problemet har belysts bl.a. av EMU-
utredningen vars betänkande har varit
utsänt på remiss, och där utredningens
förslag och inkomna yttranden nu bereds
inom Regeringskansliet. Regeringen har
således sin uppmärksamhet riktad på
frågan, och enligt finansutskottets mening
bör resultatet av denna beredning avvaktas
innan riksdagen tar ställning i detta
ärende.
Finansutskottet är således inte berett
att nu föreslå att riksdagen gör ett
uttalande om vilka eventuellt nya krav som
kan komma att ställas på finanspolitiken
om Sverige skulle välja att bli medlem i
EMU.
Centerpartiet föreslår att riksdagen ska
ge regeringen till känna att den framgent
ska presentera förslag till utgiftstak och
preliminär fördelning på utgiftsområden
för tre år.
Finansutskottet vill med anledning av
detta framhålla följande. Bestämmelser om
tillämpningen av utgiftstak finns i 40 och
41 §§ budgetlagen (1996:1059). Där framgår
att förslag till beslut om utgiftstak ska
ingå i budgetpropositionen om regeringen
har för avsikt att använda sig av ett
sådant tak när den bereder ett
budgetförslag och när den budgeterade
verksamheten genomförs. Inget sägs
emellertid om hur långsiktigt ett sådant
beslut ska vara, endast att förslaget om
tak för statens utgifter eller riktlinjer
för utgiftsramar får avse längre tid än
ett budgetår (41 §). Alltsedan systemet
med utgiftstak infördes har emellertid
praxis varit att dessa beslut varit
treåriga och att man varje år fattat
beslut om utgiftstaket för det
tillkommande tredje året.
I 2002 års vårproposition uppgav
regeringen att den hade för avsikt att
lämna förslag om utgiftstak för 2005 i den
kommande budgetpropositionen. Så har
emellertid inte blivit fallet. Av
budgetpropositionen framgår att regeringen
på grund av valet inte haft tillräckligt
med tid för att bereda och ta ställning
till den långsiktiga budgetpolitiken.
Regeringen har därför inte haft möjlighet
att i budgetproposition lägga fram förslag
till utgiftstak för 2005. I stället tänker
regeringen återkomma i 2003 års ekonomiska
vårproposition med sin bedömning av
lämpliga nivåer på utgiftstaken för såväl
2005 som 2006. Förslag till beslut om
dessa utgiftstak kommer därefter att
lämnas i budgetpropositionen för 2004.
Systemet med fleråriga tak för de
statliga utgifterna har enligt
finansutskottets mening på ett
verkningsfullt sätt stramat upp den
svenska budgetprocessen. Att taken
fastställs tre år i förväg samt är angivna
i nominella termer och alltså inte
justeras med hänsyn till inflationen har
givit stadga och långsiktighet åt
budgetarbetet.
Som framgår av budgetpropositionen har
regeringen på grund av den korta tid som
stått till buds efter valet inte hunnit ta
ställning till budgetpolitikens
långsiktiga inriktning. Nytt för i år är
att utgiftstaken ska fastställas på hösten
och inte som tidigare på våren. Som en
följd av detta kan regeringens beredning
av dessa frågor under valår komma att
kollidera med riksdagsvalet.
Finansutskottet finner det beklagligt att
regeringen inte kunnat lägga fram ett
förslag till utgiftstak för 2005, men har
med hänsyn till omständigheterna samtidigt
förståelse för att så inte skett.
Utskottet avstyrker därför motionärernas
förslag om ett riksdagsuttalande i frågan.
Med dessa motiveringar avstyrker utskottet
motionerna Fi231 (m) yrkande 8, Fi233 (kd)
yrkande 10 samt Fi234 (c) yrkandena 4 och
5.
Till frågan om nivån på utgiftstaket för
staten återkommer utskottet längre fram i
betänkandet.
2.4 Budgetpolitikens inriktning
2.4.1 Trepartiöverenskommelse om
budgetpolitiken
Av finansplanen framgår att
budgetpropositionen bygger på en
överenskommelse mellan den
socialdemokratiska regeringen och
Vänsterpartiet. Med de kompletteringar som
redovisas i motion Fi230 (s, v, mp)
omfattar överenskommelsen även
Miljöpartiet de gröna. De tre partierna
har under föregående mandatperiod
samarbetat på fem områden - ekonomi,
sysselsättning, rättvisa, jämställdhet
samt miljö. Samarbetet fullföljs nu och de
tre partierna står bakom riktlinjerna för
den ekonomiska politiken, budgetpolitiken,
utgiftstaken, tilläggsbudgeten för 2002
samt de i budgetpropositionen föreslagna
och aviserade skatteförändringarna liksom
de i motion Fi230 (s, v, mp) föreslagna
förändringarna för 2003.
2.4.2 De politiska alternativen
Budgetpropositionen och motion Fi230 (s,
v, mp)
Regeringen framhåller att svensk ekonomi
ska vara fortsatt stark. Målen för de
offentliga finanserna och utgiftstaken ska
klaras, och nya resurser ska i första hand
användas för att öka tryggheten och
rättvisan.
Sedan utgiftstaken infördes 1997 har de
klarats varje år, och regeringen räknar
med att så också ska bli fallet 2002.
Regeringens bedömning är att utgiftstaket
för 2003 kommer att överskridas om inga
åtgärder vidtas. För att motverka detta
föreslås i budgetpropositionen att
utbetalningen av 2003 års arealbidrag till
jordbruket ska tidigareläggas till 2002,
vilket ökar utrymmet under nästa års
utgiftstak med 4 miljarder kronor. Vidare
kommer utgiftsbegränsningar att införas på
ett antal områden samt uppräkningen av
nästa års anslag för förvaltnings- och
investeringsändamål att begränsas med
motsvarande 0,7 % av anslagsbeloppet.
Regeringen redovisar också åtgärder som
väntas vända utvecklingen med de alltfler
sjukskrivna.
Även efter dessa åtgärder är emellertid
utrymmet under utgiftstaket mycket
begränsat. Budgeteringsmarginalen för 2003
och 2004 uppgår till endast 0,4 respektive
0,6 miljarder kronor.
Enligt den ordning som numera gäller
skulle regeringen i budgetpropositionen ha
lämnat ett förslag till utgiftstak för
2005. Så har emellertid inte skett.
Regeringen motiverar detta med
riksdagsvalet som inneburit att tiden
varit alltför knapp och att man därför
inte hunnit ta ställning till den
långsiktiga budgetpolitiken. Det är
regeringens avsikt att i stället återkomma
i 2003 års vårproposition med en bedömning
av utgiftstak för såväl 2005 som 2006 och
att därefter i budgetpropositionen för
2004 föreslå att riksdagen ska fastställa
dessa nivåer.
Mellan 2002 och 2003 höjs utgiftstaket
enligt tidigare beslut med 35 miljarder
kronor. Av detta utrymme används 20
miljarder kronor för nya reformer, bl.a.
för höjda pensioner, ökat bistånd, allmän
förskola, en utbyggd föräldraförsäkring
samt för ytterligare satsningar på skolan,
vården och omsorgen.
För de äldre höjs pensionerna, förstärks
tandvården och införs ett nytt
äldreförsörjningsstöd.
Maxtaxereformens sista steg tas 2003
genom att allmän förskola införs för fyra-
och femåringar. Det innebär att alla barn
får rätt till gratis förskola tre timmar
om dagen. Den lägsta dagpenningen i
föräldraförsäkringen höjs i två steg,
först till 150 kr per dag 2003 därefter
till 180 kr per dag 2004. Vid
halvårsskiftet nästa år höjs också
inkomsttaket i föräldraförsäkringen från
7,5 till 10 prisbasbelopp. Dessutom utökas
studiebidraget till gymnasiestuderande
tonåringar från 9 till 10 månader.
Skolan och fritidshemmen tillförs de
kommande åren 1 miljard kronor i
nivåhöjning varje år tills nivån 5
miljarder kronor är nådd 2006. Syftet är
att öka antalet lärare och andra
specialister i skolan. Resurserna ska
användas till att anställa mer personal i
skolorna, t.ex. lärare, skolsköterskor,
speciallärare, skolbibliotekarier och
andra specialister.
Dessutom görs en särskild satsning på
högskolan. Regeringens mål är att hälften
av en årskull ska ha börjat högskolan vid
25 års ålder. Regeringen räknar med att
nästa år ska 100 000 nya högskoleplatser
ha tillkommit på sex år.
Utgifterna för sjukpenning och
förtidspensioner har fortsatt att öka
kraftigt under 2002, och det finns därför
risk för att de kommande årens utgiftstak
överskrids. I budgetpropositionen aviseras
åtgärder för att man ska komma till rätta
med de snabbt stigande kostnaderna inom
detta område. Regeringen framhåller
emellertid samtidigt att prognosen för
budgeteringsmarginalen är mycket osäker
och förutsätter att dessa åtgärder förmår
bryta den nuvarande utgiftsutvecklingen.
Bland de aviserade åtgärderna ingår
exempelvis att man under 2003 kommer att
förstärkta de ekonomiska drivkrafterna för
arbetsgivare samt att
sjukskrivningsprocessen ska effektiviseras
och sjukersättningen (tidigare
förtidspensioner) tidsbegränsas till högst
tre år i taget. I budgetpropositionen
räknar regeringen med att antalet
sjukdagar (nettodagar) nästa år inte ska
överstiga 2001 års nivå, medan antalet
förtidspensioner kommer att öka något i
förhållande till genomsnittsnivån 2002.
Det medför att utgifterna för
sjukskrivningar och förtidspensioner
kommer att minska med ca 5 miljarder
kronor jämfört med om antalet sjukdagar
skulle ligga kvar på 2002 års nivå.
Dessutom föreslår regeringen att
försäkringskassorna ska tillföras drygt
500 miljoner kronor per år under 2003 och
2004. Tillskottet ska göra det möjligt för
långtidssjukskrivna att få en egen
kontaktperson vid försäkringskassan som
samordnar rehabiliteringsarbetet.
Resurstillskottet gör det också möjligt
att förstärka andra
rehabiliteringsinsatser samt finansiera
övergången till ett system där aktivitets-
och sjukersättningen (f.d.
förtidspensioner) inte beviljas för mer än
tre år i taget.
Därutöver föreslår regeringen att
ytterligare resurser ska tillföras
kriminalvården och polisorganisationen
liksom de fredsbevarande operationerna
inom FN.
Migrationsverket och Utlänningsnämnden
tillförs ytterligare resurser för att
kunna möta den stora ökningen av antalet
asylsökande.
På det energipolitiska området görs nästa
år särskilda satsningar, bl.a. på att få
till stånd en effektivare
energianvändning.
Av budgetpropositionen framgår att en
fortsatt grön skatteväxling är en central
del i regeringens strategi för ett
ekologiskt hållbart samhälle. För nästa år
föreslås en skatteväxling med en
omslutning på 2,6 miljarder kronor.
Koldioxidskatten på bränslen höjs med
16 %, men höjningen är så utformad att den
inte får genomslag på beskattningen av
drivmedel, inte heller för
tillverkningsindustrin samt jordbruks-,
skogsbruks- och vattenbruksnäringarna.
Dessutom höjs energiskatten på el med 2,1
öre per kWh, avfallsskatten med 82 kr per
ton och skatten på naturgrus med 5 kr per
ton.
Punktskattehöjningarna ger utrymme för en
lindrad beskattning av arbete, och detta
utrymme bör enligt regeringen utnyttjas
för att höja grundavdraget för låg- och
medelinkomsttagare. Kommunerna kompenseras
för det skattebortfall som
grundavdragshöjningen ger upphov till
genom att det generella statsbidraget till
kommuner och landsting räknas upp med ett
lika stort belopp.
Regeringen ser vården, skolan och
omsorgen som välfärdens kärna. För att
ytterligare förstärka kommunernas ekonomi
föreslås i budgetpropositionen att det
tillfälliga sysselsättningsstöd till
kommuner och landsting som infördes 2002
ska förlängas med ett år. Regeringen
föreslår också att det fasta beloppet på
200 kr som alla inkomsttagare betalar i
statlig inkomstskatt ska anses vara en
kommunal inkomstskatt i ytterligare ett
år.
Kraftvärmeverkens beskattning påverkas av
två förslag i budgetpropositionen. Å ena
sidan skärps kraftvärmebeskattningen i
syfte att begränsa utrymmet för oönskad
skatteplanering. Å andra sidan föreslås
att beskattningen av bränsle som används
för värmeproduktion i kraftvärmeverk ska
sänkas till samma nivå som gäller för
industrins användning av bränslen för
uppvärmning. Det senare förslaget kan
genomföras först efter det att
kommissionen prövat om förslaget är
förenligt med EU:s regler för statsstöd.
Frågan bereds för närvarande av
kommissionen.
Bakom förslagen i budgetpropositionen står
den socialdemokratiska regeringen och
Vänsterpartiet. Efter det att
budgetpropositionen presenterats den
8 oktober 2002 har överläggningarna med
Miljöpartiet de gröna fullföljts och
resulterat i en trepartiuppgörelse om ett
fortsatt samarbete i budgetfrågor. I en
gemensam motion - Fi230 av Britt Bohlin
m.fl. (s, v, mp) - har de tre partierna
redovisat vilka förändringar de vill göra
i regeringens budgetförslag för 2003.
De tre partierna föreslår att den i
propositionen redovisade skatteväxlingen
ska utökas från 2,6 till 3,0 miljarder
kronor. Det bör ske genom ytterligare
höjningar av koldioxidskatten på bränslen
och energiskatten på el samt genom en
ytterligare höjning av grundavdraget
riktad till personer i de lägsta
inkomstskikten.
Motionärerna välkomnar regeringens
förslag att höja skatten på naturgrus men
ifrågasätter om åtgärden är tillräcklig.
Regeringen bör därför senast våren 2003
återkomma med ett mer långtgående förslag.
I motionen föreslås också att regeringen
ska återkomma med ett förslag om ett
tidsbegränsat s.k. ROT-avdrag för
miljöförbättrande åtgärder i
permanentbostäder. Avdraget ska utformas
som en skattereduktion och avse
installationer som görs under perioden
2003-2005. Dessutom ska stimulansen ges en
sådan inriktning att kostnaderna kan
klaras inom en finansiell ram på
50 miljoner kronor per år.
De tre partierna är också överens om att
återta en i budgetpropositionen föreslagen
besparing på Dagmarmedlen samt att öka
anslagen till bl.a. samlingslokaler,
åtgärder för biologisk mångfald samt
sanering och återställning av förorenade
områden, ersättning för viltskador,
Sveriges lantbruksuniversitet,
Livsmedelsverket och Ombudsmannen mot
diskriminering på grund av sexuell
läggning (HomO).
De i motionen föreslagna
utgiftsökningarna uppgår till närmare 250
miljoner kronor och finansieras fullt ut
genom något större minskningar av andra
anslag.
Inklusive förslagen i motion Fi230 (s, v,
mp) kan regeringens nu redovisade
inriktning av budgetpolitiken väntas få
följande effekt på statsbudgeten under de
närmaste tre åren.
Tabell 12. Statens lånebehov 2002-2004
Miljarder kronor
200 200 200
2 3 4
Inkomster +72 +70 +73
5,0 0,9 0,4
Utgifter exkl. - - -
statsskuldsräntor 658 661 687
,2 ,6 ,9
Statsskuldsräntor - - -
m.m. 66, 54, 53,
6 5 6
Netto +0, - -
2 15, 11,
2 1
Riksgäldskontorets - - -
nettoutlåning 0,5 12, 14,
0 5
Kassamässig +8, +13 +3,
korrigering 7 ,4 9
Statsbudgetens saldo +8, - -
(beräknat lånebehov) 5 13, 21,
8 7
Av budgetpropositionen framgår att
utgiftstaken för 2003 och 2004 ligger
fast. Enligt regeringens mening bör
emellertid, såsom tidigare skett, en
teknisk justering göras av nivån på
utgiftstaken med hänsyn till de indirekta
effekter som vissa av regeringens förslag
har på dessa tak. Kommunkontosystemet ska
exempelvis i fortsättningen redovisas på
statsbudgetens inkomstsida, och som en
följd härav bör nivån på utgiftstaket
sänkas med 31,4 miljarder kronor. Å andra
sidan är det enligt regeringens bedömning
motiverat att höja nivån på utgiftstaket
till följd av att utgifterna för det
statliga utjämningsbidraget nu bedöms bli
2,9 miljarder kronor större än man
tidigare räknade med. Eftersom denna
utgiftsökning balanseras av en i princip
lika stor ökning av statsbudgetens
inkomster kommer varken budgetsaldo eller
den konsoliderade offentliga sektorns
utgifter att påverkas av denna förändring.
Nivån på utgiftstaket bör enligt
regeringens mening också höjas med
anledning av en i propositionen föreslagen
höjning av grundavdraget, vilket minskar
kommunsektorns skatteinkomster och
föranleder en lika stor höjning av det
generella statsbidraget till kommuner och
landsting. Kommunsektorns totala inkomster
och den offentliga sektorns konsoliderade
utgifter blir därmed oförändrade.
I motion Fi230 (s, v, mp) föreslås en
ytterligare höjning av grundavdraget,
vilket borde föranleda en motsvarande
uppräkning av det generella
kommunbidraget. I likhet med vad som
föreslås i propositionen borde denna
tillkommande höjning av det generella
statsbidraget också föranleda en teknisk
justering av utgiftstaken.
Sammantaget leder detta till att
utgiftstaket bör justeras med följande
belopp.
Tabell 13. Tekniska justeringar av
utgiftstaket för staten
Miljarder kronor
20 20 20
02 03 04
Nuvarande 80 84 87
utgiftstak 9 4 8
Tekniska +2 - -
justeringar enl. ,9 26 26
BP ,0 ,0
Dito m.a.a. +0 +0
motion Fi230 (s, ,5 ,5
v, mp)
, mp)
Förslag till nytt 81 81 85
utgiftstak 2 9 3
Om det generella statsbidraget till
kommuner räknas upp på detta sätt får
utgiftstaken under de båda närmast
efterföljande åren följande
sammansättning.
Tabell 14. Utgiftstak för staten
2002-2004
Miljarder kronor
200 200 20
2 3 04
Summa utgiftsområden exkl. 658 662 68
statsskuldsräntor ,2 ,1 8,
3
Ålderspensionssystemet vid 153 156 16
sidan av statsbudgeten ,5 ,0 3,
5
Summa takbegränsade 811 818 85
utgifter ,7 ,1 1,
9
Budgeteringsmarginal 0,3 0,9 1,
1
Utgiftstak 812 819 85
,0 ,0 3,
0
Motionerna
Moderata samlingspartiet redovisar i
motion Fi231 en budgetpolitik avsedd att
skapa förutsättningar för en uthållig
tillväxt på 3 % årligen utan att
prisstabiliteten hotas. För att varaktigt
nå dit krävs att arbetskraftsutbudet ökar,
att konkurrensen i hela ekonomin förstärks
och att produktiviteten höjs. Motionärerna
vill på olika sätt begränsa utgifts- och
skattetrycket i Sverige.
För att bryta utgiftsökningarna vill de
öka självrisken i olika
transfereringssystem. På så sätt tydliggör
man att det i varje läge lönar sig att
arbeta, vilket ökar arbetskraftsutbudet.
Bryts utgiftsökningarna kan man enligt
motionärerna dessutom hålla utgiftstaken
utan manipulativa operationer. Den
moderata budgetpolitiken förstärker enligt
deras mening statens och det offentligas
förmåga att klara sina kärnuppgifter,
vilket främjar tillväxten. Det gör också
sänkta skatter. Motionärerna framhåller
att den moderata skattesänkningsstrategin
i första hand är inriktad på att sänka
inkomstskatten för dem som tjänar minst.
Enligt deras mening är det de unikt höga
skatterna på låga inkomster som skapar
bidragsberoendet och som dämpar viljan att
arbeta. När utgiftskvoten etableras på en
lägre nivå och tillväxthindrande skatter
sänks skapar man förutsättningar för en
varaktig höjning av tillväxten. Det i sin
tur lägger grund för en mer
frihetsinriktad svensk skattepolitik som
gör att alla får mer att leva på efter
skatt, som uppmuntrar till att starta och
äga företag och som gör det möjligt för
fler att spara.
Moderata samlingspartiet har två
långsiktiga mål för sin finanspolitik: De
offentliga finanserna ska vara i balans
över en konjunkturcykel och den offentliga
bruttoskulden ska begränsas så att den
understiger 40 % av BNP. För att påskynda
minskningen av skuldkvoten gör
motionärerna tills vidare avkall på
balanskravet och budgeterar för ett
överskott i den offentliga sektorn som är
ungefär lika stort som regeringens.
Syftet med motionärernas skattepolitik är
att öka tillväxten och främja
entreprenörskap, vilket ger alla en bättre
välståndsutveckling. Syftet är också att
ge människor ett ökat inflytande över sina
liv.
Moderata samlingspartiets förslag till
skattesänkningar uppgår under de båda
närmaste åren till 30 respektive 48
miljarder kronor utöver regeringens och
inriktas främst på inkomstbeskattningen.
Sverige behöver en genomgripande
inkomstskattereform, framhåller
motionärerna. Sänkta skatter ökar
människors trygghet och möjlighet att
spara ihop till en ekonomisk buffert.
Att alla ska kunna leva på sin lön ser
motionärerna som ett av partiets
viktigaste skattepolitiska mål. Sverige
behöver en genomgripande
inkomstskattereform som har sin tyngdpunkt
hos låg- och medelinkomsttagare.
Motionärerna vill därför stegvis höja
grundavdraget för alla. På sikt vill de
undanta de första 50 000 kr från
inkomstskatt.
För att fler ska motiveras att arbeta
vill de också införa ett förvärvsavdrag på
13 % av den pensionsgrundande inkomsten
vid den kommunala inkomstbeskattningen,
ett avdrag som ska ersätta den nuvarande
skattereduktionen för egenavgifter för
allmän pension.
Moderata samlingspartiet vill dessutom
avveckla den nyligen införda
skattereduktionen för avgifter till
fackförbund.
Värnskatten bör enligt Moderata
samlingspartiet tas bort 2003, och året
därpå bör brytpunkten justeras upp till
den nivå där pensionsavgift inte längre
tas ut. Partiets uppfattning är att den
statliga inkomstskatten ska avskaffas på
sikt. Den extra beskattningen av
utbildning, kompetens och extra
förvärvsinkomster upphör då.
Skattesystemet måste också ta hänsyn till
försörjningsbördan, anser motionärerna,
som vill komplettera det nuvarande
barnbidraget med ett extra kommunalt
grundavdrag som 2003 ska uppgå till 12 000
kr per barn och år för att senare höjas
till 15 000 kr.
Avdraget för resor till och från arbetet
ska höjas till 20 kr per mil och även
omfatta hämtning och lämning av barn.
Vidare ska avdrag för pensionssparande
längre fram åter få göras med ett
basbelopp.
Liksom övriga borgerliga partier vill
motionärerna införa en skattereduktion
motsvarande 50 % av arbetskostnaden för
hushållstjänster.
Därutöver vill de avveckla
förmögenhetsskatten. I ett första steg ska
sambeskattningen slopas. De vill också
avveckla dubbelbeskattningen samt stoppa
skattediskrimineringen av fåmansföretag.
Arvs- och gåvobeskattningen ser
motionärerna som en viktig orsak till
kapitalflykten från Sverige, och de vill
därför avskaffa denna skatt 2005.
Moderata samlingspartiet vill även
avskaffa fastighetsskatten och föreslår
att uttaget av fastighetsskatt sänks
successivt. För att minska de regionala
skillnaderna ska endast halva markvärdet
ligga till grund för beskattningen. Nästa
år bör uttaget sättas till 0,9 % för
småhus och 0,5 % för flerbostadshus.
Dessutom ska schablonintäkten vid
beskattningen av flerbostadshus omedelbart
avskaffas.
Energiskatten på bensin och diesel ska
2003 sänkas med 70 öre per liter inklusive
momseffekten. Skatten på diesel till jord-
och skogsbruket och entreprenadmaskiner
sänks samtidigt till 53 öre per liter
medan skatten på handelsgödsel tas bort.
Då sänks även den särskilda skatten på
kärnkraftsel.
Vidare ska reklamskatten avskaffas från
den 1 januari nästa år.
Ansvaret för den kommunala
skatteutjämningen bör framöver i sin
helhet överföras på staten.
De föreslagna skattesänkningarna
möjliggörs enligt motionärerna av de
utgiftsbegränsningar som partiet samtidigt
föreslår; utgiftsbegränsningar som också
ger utrymme för att öka satsningen på
offentliga kärnuppgifter.
Dessa ökade satsningar vill partiet lägga
på rättsväsendet, främst på polisen samt
på försvaret. Högre utbildning och
forskning ges också större anslag, och
varje universitet och högskola får ökad
självständighet. En som motionärerna ser
det nödvändig satsning på bättre vägar
förstärks.
Funktionshindrade får med Moderaternas
förslag ökat stöd. I motionen ges
försäkringskassorna ökade resurser för att
kunna främja rehabilitering och motverka
sjukfrånvaro. En nationell vårdgaranti
införs i hela landet.
Genom att sänka skatter och vidta
åtgärder som begränsar sjukfrånvaron
räknar motionärerna med att kunna minska
trycket på de offentliga
transfereringssystemen. Det görs också
genom att ytterligare en karensdag införs
i sjukförsäkringen den åttonde
frånvarodagen och genom att
beräkningsgrunden för den
sjukpenninggrundande inkomsten (SGI)
ändras till att avse genomsnittet av de
två föregående årens inkomst. I samma
syfte föreslår motionärerna också att
statens bidrag till
arbetslöshetsförsäkringen till en del ska
ersättas av höjda egenavgifter. Dessutom
ska kostnaderna för trafikolycksfall föras
över på den obligatoriska
trafikförsäkringen.
Motionärernas förslag om höjd egenavgift
till a-kassan är kopplat till ett förslag
om en mer genomgripande förändring av
arbetslöshetsförsäkringen. Moderata
samlingspartiet vill införa en allmän och
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som
ska administreras av staten. Den ska
fungera som en omställningsförsäkring och
till viss del finansieras med en premie
motsvarande 2 % av den del av inkomsten
som är ersättningsberättigad. Premien ska
vara avdragsgill vid beskattningen, och
ersättningsnivån ska motsvara 80 % av
inkomsten upp till taket.
Moderata samlingspartiet godtar inte de
förslag till ökade offentliga utgifter som
regeringen föreslår. Partiets utgifter
blir därför avsevärt lägre. Betydande
belopp som i motionen redovisas som
besparingar är i själva verket uteblivna
utgiftshöjningar.
Såväl utgiftskvot som skuldkvot ska
minskas, och för att påskynda den senare
utvecklingen vill motionärerna öka
försäljningen av statliga företag med 70
miljarder kronor under de båda närmaste
åren.
Motionärerna vill emellertid också minska
företagsstödet, sänka partistödet, slopa
presstödet samt åstadkomma besparingar
genom att bedriva en effektivare
arbetsmarknadspolitik. Byråkratin inom
statlig förvaltning bör enligt deras
mening effektiviseras och
utvecklingsbiståndet fokuseras på de mest
behövande länderna.
De ändrade bevisreglerna i
arbetsskadeförsäkringen avvisas i
motionen. I stället vill motionärerna
införa ett arbetsskadeobligatorium för
arbetsgivare.
Flera av de traditionella
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna -
inklusive aktivitetsgarantin - bör enligt
motionärerna slopas till förmån för mer
individuellt inriktade insatser. De vill
också inrätta en ny myndighet som ska
ersätta AMS och vara regeringens
expertmyndighet i arbetsmarknadsfrågor.
Den nya myndigheten ska ha ansvar för att
förmedlingstjänster finns att tillgå över
hela landet och även ansvara för
fördelningen av de medel som anslås över
statsbudgeten för övriga
arbetsmarknadspolitiska insatser.
Arbetsförmedling ska inte vara förbehållen
staten, utan andra aktörer som kan
förmedla arbeten lika bra eller bättre ska
ges möjlighet att i fri konkurrens göra
detta. I det föreslagna systemet ska
lokala arbetsförmedlingar kunna avknoppas
från dagens AMS. Arbetsförmedling ska vara
kostnadsfri för den som är arbetslös.
Motionärerna vill fr.o.m. 2004 införa en
barnomsorgspeng för de familjer som inte
utnyttjar kommunalt finansierad
barnomsorg. Barnomsorgspengen ska utgå med
3 000 kr skattefritt per månad för barn
mellan ett och tre år. Eftersom detta
förslag börjar gälla från ettårsåldern
anser motionärerna att den nyligen införda
13:e månaden i föräldraförsäkringen kan
avskaffas.
För att få bort vårdköerna vill
Moderaterna införa en nationell
vårdgaranti och senare även en
obligatorisk hälsoförsäkring som följer
patienten. Denna försäkring är i
förlängningen tänkt att ersätta den
nuvarande landstingsskattens finansiering
av sjukvården. Som ett av flera inslag i
en större aktionsplan mot den växande
sjukfrånvaron föreslår motionärerna ökade
anslag för rehabilitering. Nuvarande
apoteksmonopol bör avvecklas. Ett generöst
högkostnadsskydd i tandvården ska
omedelbart införas för samtliga
åldersgrupper.
Motionärerna anser att staten ska ta över
kommunernas kostnader för skolväsendet
fr.o.m. 2004. Det sker med hjälp av en
nationell skolpeng som går direkt till
skolan. Eftersom kommunerna avlastas denna
kostnad minskar motionärerna i enlighet
med finansieringsprincipen det generella
kommunbidraget med ett belopp som
motsvarar den nuvarande kostnaden för
skolan. Det generella statsbidraget
minskas under de kommande två åren
dessutom med 2,5 respektive 8 miljarder
kronor, eftersom motionärerna räknar med
att de moderata förslagen kommer att leda
till betydande kostnadsminskningar för
kommunerna.
Moderata samlingspartiet vill dessutom
tillföra skolan ytterligare resurser.
Partiet föreslår också att två nya
stiftelseuniversitet ska bildas fr.o.m.
2005 och att man ska satsa mer på
grundforskning och forskarutbildning.
Under de båda närmaste åren vill
motionärerna privatisera statliga företag
för sammanlagt 70 miljarder kronor. Deras
avsikt är att under 2003 och 2004 sälja
statliga företag för 30 respektive 40
miljarder kronor utöver de av regeringen
planerade försäljningarna på 15 miljarder
kronor per år. De inkomster detta ger ska
användas till en snabbare amortering av
statsskulden.
Av motionen framgår att motionärerna
räknar med att den moderata politiken ska
leda till att den konsoliderade
bruttoskulden kommer att motsvara 49,8 %
av BNP 2003 och 46,7 % av BNP 2004. Det är
1,1 respektive 2,6 procentenheter lägre än
vad regeringen räknar med i
budgetpositionen.
De finansiella effekter som motionärernas
förslag har på den konsoliderade
offentliga sektorn kan utifrån de i
motionen redovisade uppgifterna
sammanfattas på följande sätt för de
kommande två åren.
Tabell 15. Moderata samlingspartiets
finansiella sparande i offentlig sektor
2003 och 2004
Miljarder kronor
*grafiskt element borttaget*
Moderata samlingspartiets budgetförslag
utgår liksom tidigare från att någon
budgeteringsmarginal inte ska användas. Om
man till de moderata förslagen till
utgiftsförändringar lägger effekten av
detta ställningstagande får man fram det
av motionärerna förordade utgiftstaket för
staten som efter avrundning till närmast
högre miljardbelopp ligger på följande
nivå.
Tabell 16. Moderata samlingspartiets
utgiftstak för staten 2003 och 2004
Miljarder kronor
*grafiskt element borttaget*
Moderata samlingspartiet vill att staten
ska ta över kommunernas kostnader för
skolan. Förslaget innebär att kommunerna
fr.o.m. 2004 kommer att avlastas en mycket
betydande utgift. Den är i motionen
beräknad till 65,5 miljarder kronor.
Samtidigt kommer belastningen på
utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning att öka med ett
ungefär lika stort belopp. Omfördelningens
effekt på statsbudgeten neutraliseras
genom att de generella statsbidragen till
kommunerna minskas med ett motsvarande
belopp i enlighet med
finansieringsprincipen. Moderata
samlingspartiet föreslår därutöver flera
åtgärder som får effekt på kommunernas
ekonomi, inte minst en rad
skattesänkningar. Även dessa åtgärder
regleras i enlighet med
finansieringsprincipen över statsbidragen
till kommunerna. De föreslagna
skattesänkningar som får effekter för
kommunernas skatteintäkter höjer alltså
nivån på Moderata samlingspartiets förslag
till utgiftstak för staten men har ingen
effekt på utgiftstaket för hela den
offentliga sektorn.
Tabell 17. Moderata samlingspartiets
utgiftstak för offentlig sektor 2003 och
2004
Miljarder kronor
*grafiskt element borttaget*
Folkpartiet liberalerna kritiserar i
motion Fi232 regeringen för att dess
budgetförslag inte innehåller några
rimliga marginaler som kan möta en sämre
ekonomisk utveckling. För egen del
föreslår motionärerna en större
budgeteringsmarginal än regeringen, och
för att minska budgetbelastningen skjuter
de på några av partiets vallöften, något
som förutskickades redan under
valrörelsen. Motionärerna är dessutom
beredda att genomföra ytterligare
budgetförstärkningar om det skulle visa
sig att regeringens ekonomiska bedömning
inte håller.
I motionen dras riktlinjer upp för en
större inkomstskattereform som sänker
marginalskatten genom att värnskatten
slopas, genom att den nedre gränsen för
uttag av statlig skatt - brytpunkten -
höjs, och genom att ett förvärvsavdrag
införs vid den kommunala beskattningen.
För att ytterligare sänka inkomstskatten
vill motionärerna därutöver införa en
skattereduktion, lika för alla, som också
ska tillfalla pensionärer.
För de närmaste åren är Folkpartiets
skatteförslag inriktade på att höja
brytpunkten till den nivå där egenavgifter
inte längre tas ut. I ett första steg höjs
brytpunkten så att en inkomst motsvarande
en månadslön på ungefär 26 000 kr slipper
statlig skatt. Partiet vill också avskaffa
värnskatten, vilket sänker marginalskatten
med 5 procentenheter i inkomstlägen över
450 000 kr samt införa ett förvärvsavdrag
på 3 % av inkomsten vid den kommunala
beskattningen. Vidare vill man införa en
skattereduktion som 2003 uppgår till 300
kr och 2004 till 600 kr per person på
årsbasis. Så snart som möjligt ska
processen att avskaffa den s.k. LO-puckeln
påbörjas.
Barnfamiljerna föreslås få ett utökat
stöd genom en skattereduktion som nästa år
ska uppgå till ungefär 80 kr per barn och
månad. Höjningen ersätter till en del
barnfamiljernas inkomstprövade
bostadsbidrag som samtidigt begränsas för
att man ska minska den marginaleffekt som
uppstår när bostadsbidraget trappas av med
stigande inkomster. Bilavdraget för resor
till och från arbetet ska också få
inkludera lämning och hämtning av barn på
dagis.
Motionärerna vill skapa särskilda
kompetenskonton som gör det möjligt att
finansiera studier med förtida uttag av
pensionssparande. I motionen föreslås
därför att avdragsrätten för
pensionssparande höjs från 0,5 till 1
prisbasbelopp.
Vidare föreslår de att gåvor till
internationell hjälpverksamhet ska
berättiga till viss skattereduktion.
Avgifterna till arbetslöshetskassa höjs i
Folkpartiets budgetalternativ redan nästa
år och blir då avdragsgilla. Å andra sidan
avvecklas samtidigt den nyligen införda
skattereduktionen för
fackföreningsavgifter. Skattesänkningen
motsvarar avgiftshöjningen.
Gemensamt med övriga borgerliga partier
föreslår Folkpartiet att man ska införa en
skattereduktion motsvarande halva
arbetskostnaden för hushållstjänster.
I motionen föreslås också att
taxeringsvärdena vid
fastighetsbeskattningen ska frysas på den
nivå som gällde 1997 och att uttaget av
fastighetsskatt ska vara 1,0 % för småhus
och 0,5 % för flerfamiljshus. På sikt bör
man enligt Folkpartiets mening stegvis
sänka fastighetsskatten och upprätta
likformighet mellan olika boendeformer.
Som ett första steg i riktning mot en
helt avvecklad förmögenhetsbeskattning
föreslår motionärerna att man nästa år
avskaffar sambeskattningen och 2004 höjer
fribeloppet till 2,1 miljoner kronor.
Sänkningen av fastighets- och
förmögenhetsskatten kombineras i
Folkpartiets budgetalternativ med en
höjning av realisationsvinstbeskattningen
för bostäder till 30 %.
Dubbelbeskattningen av privatpersoners
aktieutdelningar bör under de båda
närmaste åren halveras, och då bör också
fåmansbolagsreglerna ändras i riktning mot
att endast ett belopp motsvarande en
normalinkomst beskattas som arbetsinkomst,
medan resterande del tas upp som inkomst
av kapital.
Arbetsgivaravgifterna bör enligt
motionärerna sänkas. Partiets långsiktiga
mål är att helt avskaffa skattedelen i
arbetsgivaravgifterna. För närvarande är
uttaget av arbetsgivaravgifter 5
procentenheter lägre på lönesummor upp
till 850 000 kr. I motionen föreslås att
man som en första åtgärd ska höja denna
gräns till drygt 1 miljon kronor samt att
en motsvarande höjning ska göras för
egenföretagare.
Folkpartiet är för en grön skatteväxling
men anser att denna tanke har förfuskats.
Motionärerna stöder emellertid regeringens
förslag att en höjd el- och koldioxidskatt
ska växlas mot sänkt inkomstskatt men
anser att inkomstskattesänkningen ska
läggas ut mer generellt. Den viktigaste
miljöförbättrande förändringen är enligt
partiet att arbeta för en gemensam CO2-
skatt i EU.
Skattesänkningarna beräknas i motionen
uppgå till sammanlagt 44 miljarder kronor
2004, varav 27 miljarder kronor avser de
förslag som berör inkomstbeskattningen.
Tar man hänsyn till de skattehöjningar som
Folkpartiet också förordar försvagas
enligt motionen statsbudgetens inkomster
med netto 35 miljarder kronor 2004 med
partiets förslag.
På statsbudgetens utgiftssida föreslås
ett antal reformer.
Motionärerna vill under mandatperioden
återställa enprocentsmålet för det
internationella utvecklingssamarbetet och
avsätter för detta ändamål ytterligare
sammanlagt 1,7 miljarder kronor under de
båda efterföljande åren. Dessutom satsar
de ytterligare 600 miljoner kronor per år
på forskning och inför på skolans område
en nationell skolpeng för att få en
likvärdig utbildning över hela landet.
Folkpartiet föreslår att en
jämställdhetsbonus införs i
föräldraförsäkringen. Den innebär i
princip att ersättningsnivån höjs till
90 % när båda föräldrarna utnyttjar
föräldraförsäkringen. Till försäkringen
ska fr.o.m. 2004 också knytas ett
barnkonto som kan utnyttjas friare än
föräldraförsäkringen. En besparing kan
enligt motionärerna då göras genom att
garantidagarna avskaffas.
Tillsammans med övriga borgerliga partier
vill Folkpartiet införa en nationell
vårdgaranti som garanterar behandling inom
tre månader efter det att behovet har
fastställts. För detta ändamål avsätter
partiet 1 miljard kronor under de båda
efterföljande åren.
I motionen drar partiet även upp
riktlinjer för en framtida, större
socialförsäkringsreform som ska innefatta
nuvarande pensionsförsäkring samt en
reformerad sjukförsäkring och
arbetslöshetsförsäkring. De tre
försäkringarna ska vara obligatoriska och
fristående från statsbudgeten, och det ska
vara "raka rör" mellan avgifter och
förmåner. Försäkringarnas oberoende av
statsbudgeten ska tryggas genom fristående
fonder.
I det korta perspektivet föreslår
motionärerna att sjukförsäkringens
kostnader för trafikolycksfall förs över
på den obligatoriska trafikförsäkringen.
De räknar med att statsbudgeten då kan
avlastas en utgift på 4 miljarder kronor
som i stället påförs bilismen.
Utgifterna för sjukförsäkring och
förtidspension väntas i motionen också
minska till följd av partiets ökade
satsning på rehabilitering.
En tillgänglighetsreform för handikappade
bör enligt motionärerna komma i gång under
2003 i syfte att göra allmänna miljöer
mera tillgängliga för handikappade.
Ansvaret för personliga assistenter bör då
också föras över från kommunerna till
staten varvid man också ska återställa de
inskränkningar i rätten till personlig
assistans som regeringen infört.
Motionärerna räknar med att detta ska öka
belastningen på statsbudgeten med 0,3
miljarder kronor.
Vägnätet behöver rustas upp, och i
motionen avsätts för detta ändamål
ytterligare 2 miljarder kronor under de
båda efterföljande åren. Folkpartiet är
också positivt till alternativa
finansieringsformer inom trafiksektorn.
De föreslagna skattesänkningarna och de
nya utgiftsåtagandena finansieras genom
besparingar, genom att delar av
regeringens skatteförslag avvisas samt
genom satsningar som ger utdelning i form
av minskade utgifter eller ökade
inkomster.
Arbetslöshetsförsäkringen föreslås bli
obligatorisk och utformad som en
omställningsförsäkring med en
tidsbegränsad ersättning som inledningsvis
motsvarar 80 % av inkomstbortfallet men
som därefter successivt trappas ned. För
utförsäkrade med lång anknytning till
arbetsmarknaden ska ett kompletterande
skydd finnas. Försäkringen bör ha en
egenfinansiering som motsvarar drygt en
tredjedel av kostnaderna.
Arbetsmarknadspolitiken bör enligt
motionärerna reformeras och andra former
av åtgärder användas. I motionen pekar man
på möjligheten att anlita
bemanningsföretag och privata
arbetsförmedlingar som komplement till
arbetsförmedlingen. Då kan både antalet
personer i åtgärder och kostnaderna för
dem minska. Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader kan minska
väsentligt, anser motionärerna.
Motionärerna räknar med att deras förslag
till ändrad inriktning av
arbetsmarknadspolitiken och att de genom
att reformera a-kassan ska kunna minska
utgifterna på statsbudgeten med ca 13
miljarder kronor per år under de båda
närmaste åren.
Folkpartiet vill avveckla
investeringsbidraget för nybyggnad av
hyresbostäder liksom de lokala
investeringsprogrammen, anställningsstödet
samt regeringens satsning på bredband.
Genom partiets ökade stöd till
barnfamiljer räknar motionärerna också med
att behovet av bostadsbidrag ska minska.
Stora besparingar kan enligt deras mening
också göras genom att på nytt ta Barsebäck
1 i drift, eftersom avvecklingskostnader
då bortfaller och större delen av
åtgärdsprogrammet på energiområdet kan
slopas.
Besparingar på 0,7 miljarder kronor per
år görs också genom en lägre
investeringstakt i Banverket.
Motionärerna framhåller att de står bakom
den s.k. finansieringsprincipen och
reglerar därför de kommunalekonomiska
effekterna av sina förslag mot det
generella statsbidraget till kommuner.
Folkpartiet anser att huvuddelen av de
statliga företagen bör säljas och att
statens aktieinnehav i helt eller delvis
ägda bolag därför successivt bör
avvecklas. Motionärerna räknar med att
kunna sälja statligt ägda bolag för
sammanlagt 75 miljarder kronor mer än
regeringen räknar med under de båda
närmaste åren. Försäljningsinkomsterna ska
användas för att påskynda amorteringarna
av statsskulden, och som en följd av detta
räknar motionärerna med att utgifterna för
statsskuldsräntor under de båda närmaste
åren ska minska med sammanlagt 4,6
miljarder kronor jämfört med regeringens
politik.
Motionärerna räknar med att de med sitt
alternativa budgetförslag uppnår samma
finansiella sparande för hela den
offentliga sektorn som regeringen, dvs.
1,5 % av BNP.
Med ledning av de i motionen redovisade
uppgifterna kan de finansiella effekterna
av Folkpartiets budgetalternativ
sammanfattas på följande sätt.
Tabell 18. Folkpartiets finansiella
sparande i offentlig sektor 2003 och 2004
Miljarder kronor
*grafiskt element borttaget*
Nivån på de av Folkpartiet förordade
utgiftstaken för staten under de båda
efterföljande åren är högre än de
fastställda nivåerna, främst till följd av
större budgeteringsmarginal och kraftigt
ökade statsbidrag till kommunerna
föranledda av kompensationen för partiets
förslag till skatteförändringar.
Tabell 19. Folkpartiets utgiftstak för
staten 2003 och 2004
Miljarder kronor
*grafiskt element borttaget*
Folkpartiets förslag till utgiftstak för
den offentliga sektorn skiljer sig från
regeringens på följande sätt.
Tabell 20. Folkpartiets utgiftstak för
offentlig sektor 2003 och 2004
Miljarder kronor
*grafiskt element borttaget*
Kristdemokraterna redovisar i motion Fi233
en budgetpolitik med samma inriktning som
den partiet presenterade under våren 2002,
nämligen balans på en lägre nivå. Det
kommer också till uttryck i partiets
förslag till utgiftstak vars nivåer
understiger regeringens.
I motionen anges sju prioriterade
budgetområden. De innebär för det första
att företagen ska ges långsiktigt goda
tillväxtförutsättningar, bl.a. genom
skattesänkningar. Skattesänkningar ska
också genomföras för i första hand låg-
och medelinkomsttagare. Barnfamiljerna ska
ges ökad valfrihet och bättre köpkraft.
Vård, skola, omsorg och utbildning ska
tillföras ytterligare resurser.
Rättsväsendet ska stärkas. Pensionärernas
ekonomiska situation liksom
infrastrukturen ska förbättras.
Genom att skapa stabila och goda villkor
för fler och växande företag räknar
motionärerna med att kunna öka
sysselsättningen, minska arbetslösheten
och trygga välfärden. I detta syfte
föreslår de en rad åtgärder.
Dubbelbeskattningen och
förmögenhetsskatten ska successivt
avskaffas och vara helt avvecklade 2005
respektive 2006. I ett första steg vill de
nästa år avskaffa sambeskattningen av
förmögenheter. Uttaget av
förmögenhetsskatt ska då också begränsas
genom en återgång till 2000 års
fastighetstaxeringsvärden. Dessutom vill
Kristdemokraterna införa ett
riskkapitalavdrag samt avskaffa
arvsskatten vid generationsskiften i
företag.
Som ett led i finansieringen av den
omlagda kapital- och egendomsbeskattningen
föreslår Kristdemokraterna att
bolagsskatten höjs från 28 till 30 %.
I motionen föreslås också att
arbetsgivaravgifterna ska sänkas med 10
procentenheter på lönesummor upp till
900 000 kr. Inledningsvis blir sänkningen
7 procentenheter. Dessutom ska jordbrukets
s.k. skatteryggsäck lyftas av.
Dieselskatten för jord- och skogsbruk bör
sänkas först till 1 kr och därefter till
53 öre per liter, men dessutom bör skatten
på diesel generellt sänkas med 25 öre per
liter för att ge åkerinäringen bättre
konkurrensvillkor.
För att stimulera byggandet föreslår
Kristdemokraterna att byggmomsen halveras.
En särskild skattereduktion ska införas
för hushållens köp av tjänster motsvarande
50 % av kostnaden upp till 50 000 kr per
år.
Kristdemokraterna vill genomföra en
inkomstskattereform i fyra delar. Reformen
är partiets utvidgade alternativ till
regeringens kompensation för egenavgiften,
vars tre första steg helt avvecklas.
Dessutom avvecklas den nyligen införda
skattereduktionen för
fackföreningsavgifter. Den
kristdemokratiska lösningen innefattar en
höjning av grundavdraget vid den kommunala
beskattningen till 26 500 kr, dvs. mer än
en fördubbling av nuvarande grundavdrag.
Höjningen omfattar alla inkomsttagare och
transfereringsinkomster, således även
pensionärer, och beräknas ge en
skattesänkning med 385 kr per månad under
nästa år för dem med lägst grundavdrag.
Grundavdragshöjningen ska utformas som en
statlig skattereduktion, vilket medför att
förslaget inte försvagar kommunernas
skatteinkomster.
I motionen föreslås också att låg- och
medelinkomsttagare ska få en
skattereduktion på 4 000 kr per år. Full
skattereduktion ska utgå för
pensionsgrundande inkomster upp till
276 000 kr, varefter reduktionen trappas
av för att helt upphöra vid inkomster på
436 000 kr.
Från och med 2003 vill motionärerna även
införa ett statligt förvärvsavdrag
beräknat mot kommunalt beskattningsbara
inkomster. Förvärvsavdraget ska då få
göras med 5 % på löneinkomster. Det ska
utformas som en statlig skattereduktion,
vilket medför att inte heller detta
förslag förutsätts få någon effekt på
kommunernas inkomster.
Dessutom vill Kristdemokraterna avskaffa
värnskatten i två steg.
I motionen föreslås också att
reseavdragen förbättras genom att den
nedre gränsen för rätt till reseavdrag
sänks från 7 000 till 5 000 kr. Vidare bör
avdragsrätten för pensionssparande
successivt höjas.
Den statliga fastighetsskatten föreslås i
motionen bli avvecklad för såväl bostäder
som kommersiella lokaler och
industrifastigheter. I stället ska
kommuner ges rätt att ta ut en avgift som
för egnahem får uppgå till högst 2 600 kr
per år och för lägenheter till högst 800
kr per år. Omläggningen är avsedd att
träda i kraft redan 2003. Kommunernas
avgiftsinkomster kvittas mot minskade
statsbidrag. Skattesänkningen föreslås
därutöver bli finansierad genom minskade
statliga utgifter samt genom att
reavinstbeskattningen av privatbostäder
höjs från 20 till 30 %.
För barnfamiljerna vill Kristdemokraterna
införa ett barnomsorgskonto som ska ge
vkad valfrihet och rättvisa åt stödet till
barnomsorgen. Den nuvarande maxtaxan
uppfyller inte dessa krav, anser
motionärerna. Det nya barnomsorgskontot,
som ska uppgå till 80 000 kr per barn från
ett års ålder, ska vara skattefritt och
börja gälla fr.om. den 1 juli 2003.
Beloppet trappas av i förhållande till hur
mycket den kommunala barnomsorgen
utnyttjas, dvs. halvtid på dagis innebär
halvt kontobelopp osv. Garantinivån i
föräldraförsäkringen bör enligt
motionärernas mening höjas i två steg till
200 kr per dag, och ersättningsnivån i
försäkringen bör motsvara 90 %. Dessutom
bör ersättningstaket i
föräldraförsäkringen höjas till elva
prisbasbelopp. Ersättningsnivån i
föräldraförsäkringen påverkas också av att
motionärerna föreslår att den
sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) ska
beräknas som ett genomsnitt av de senaste
två årens inkomster. Med hänvisning till
barnomsorgskontot som träder in när barnet
fyller ett år, samt de förbättringar av
föräldraförsäkringen som motionärerna
föreslår anser de att den 13:e månaden i
försäkringen samt försäkringens 90
garantidagar kan dras in. Det blir då inte
heller nödvändigt att hålla fast vid
obligatoriet med en gratis förskola.
För barnfamiljerna föreslår
Kristdemokraterna dessutom vissa
förändringar av reglerna för bostadsbidrag
som främst gynnar de sämst ställda.
De föreslagna skattesänkningarna ska
finansieras genom minskade utgifter som i
Kristdemokraternas budgetalternativ för de
båda närmaste åren uppgår till netto 24
respektive 36 miljarder kronor. Dessa
nettobelopp rymmer både nya
utgiftsåtaganden och besparingar. Under
2003 och 2004 uppgår bruttobesparingarna
till 41 respektive 57 miljarder kronor,
medan utgiftsökningarna under samma period
uppgår till brutto 17 respektive 21
miljarder kronor.
Till de förbättringar som motionärerna
prioriterar hör ökade resurser till
kommunsektorn. De generella statsbidragen
till kommuner bör under de båda närmaste
åren räknas upp med 2 respektive 1,5
miljarder kronor. Detta stöd bör dessutom
räknas upp med de medel som regeringen har
specialdestinerat till
personalförstärkningar i skola och
fritidshem och som motionärerna vill
omvandla till ett generellt statsbidrag
till primärkommunerna.
En nationell vårdgaranti bör införas,
vilken till en del ska finansieras med
medel som regeringen har satt av för s.k.
tillgänglighetspengar.
Motionärerna vill också införa en
omfattande rehabiliteringsförsäkring, i
huvudsak enligt den modell som Gerhard
Larsson föreslagit i
Rehabiliteringsutredningen (SOU 2000:78)
och avsätter för detta ändamål 1,4
respektive 2,7 miljarder kronor under de
båda efterföljande åren. De ökar också
stödet till anhörigvårdare.
En studiestödsreform som omfattar
gymnasium, högskola och vuxenutbildning
ska enligt motionärernas förslag träda i
kraft höstterminen 2004. Bland annat ska
då studiestödet för gymnasiestuderande
höjas med 100 kr per månad. För
högskolestudenter höjs bidragsdelen av
studiemedlen till 36 %, och den
begränsning som följer av det s.k.
fribeloppet för heltidsstuderande
avskaffas helt.
Kristdemokraterna anser att man snabbare
bör återgå till enprocentsmålet för
utvecklingsbiståndet och påskyndar i detta
syfte uppräkningen av biståndsanslaget.
Under de båda närmaste åren vill
motionärerna avdela 3,3 respektive 1,0
miljarder kronor mer än vad regeringen har
föreslagit för nyinvesteringar och
underhåll av främst vägar men också
järnvägar. Därutöver bör enligt deras
mening ett omfattande program läggas fast
för investeringar i partnerskap med den
privata sektorn (PPP - public-private
partnership).
Regeringens satsning på rättsväsende och
skattekontroll är enligt motionärerna
otillräcklig. De tillför därför i sitt
budgetalternativ under de båda närmaste
åren ytterligare resurser till polis,
åklagare, domstolar, kriminalvård, tull
och skattemyndigheter.
Exempel på hur de nya åtagandena samt
skattesänkningarna avses bli finansierade
dr att ytterligare en karensdag ska
införas i sjukförsäkringen kompletterat
med ett högriskskydd på tio dagar per år,
att den sjukpenninggrundande inkomsten i
sjuk- och föräldraförsäkringen (SGI) ska
fastställas på grundval av de två senaste
årens genomsnittsinkomst, att medlemmarnas
egenfinansiering av
arbetslöshetsförsäkringen ska höjas till
33 % samt att sjukvårdens kostnader för
trafikolycksfall ska föras över på den
obligatoriska trafikförsäkringen.
Partiets satsning på en helt ny
rehabiliteringsförsäkring fr.o.m. andra
halvåret 2003 samt satsningen på
förbättrad skatteindrivning förutsätts
också ge utdelning och bidra till
finansieringen av det egna
budgetalternativet.
Kristdemokraterna förordar en ökad
försäljning av statliga företag och vill
med försäljningsinkomsterna amortera av
statsskulden, vilket minskar belastningen
på statsskuldsräntorna. Partiet har för
avsikt att under de båda efterföljande
åren sälja statliga företag för 30
respektive 60 miljarder kronor utöver vad
regeringen planerar.
De finansiella effekter som motionärernas
förslag har på den konsoliderade
offentliga sektorn kan utifrån de i
motionen redovisade uppgifterna
sammanfattas på följande sätt för de
kommande två åren.
Tabell 21. Kristdemokraternas finansiella
sparande i offentlig sektor 2003 och 2004
Miljarder kronor
*grafiskt element borttaget*
I motionen uppges att Kristdemokraternas
budgetpolitik har samma inriktning som i
våras, nämligen balans på en lägre nivå. I
enlighet med detta redovisar partiet ett
utgiftstak för staten som för de båda
efterföljande åren är 4 respektive 11
miljarder kronor lägre än de av regeringen
föreslagna nivåerna.
Tabell 22. Kristdemokraternas utgiftstak
för staten 2003 och 2004
Miljarder kronor
*grafiskt element borttaget*
Kristdemokraternas förslag till utgiftstak
för den offentliga sektorn skiljer sig
från regeringens på följande sätt.
Tabell 23. Kristdemokraternas utgiftstak
för offentlig sektor 2003 och 2004
Miljarder kronor
*grafiskt element borttaget*
Centerpartiet uppger i motion Fi234 att
partiets budgetförslag ger markant lägre
utgifter än regeringens under de kommande
åren. Denna stramhet i utgifterna använder
man för att dels stimulera tillväxten
genom sänkta skatter, dels amortera av
statsskulden och öka det finansiella
sparandet. På så sätt uppnår partiet det
tidigare uppställda sparmålet på 2 % år
2004.
Skattesystemet ska utformas så att det
främjar arbete, företagande och tillväxt.
Ett långsiktigt mål för Centerpartiet är
att skattetrycket och utgifternas andel av
BNP ska ned till samma nivåer som
jämförbara OECD-länder.
I Centerpartiets budgetalternativ sänks
enligt motionärerna skatten främst för dem
med låga och vanliga inkomster genom en
inkomstskattereform som påbörjas 2003 och
som fullföljs under mandatperioden.
Inkomstskattereformen minskar dagens höga
marginaleffekter för låg- och
medelinkomsttagare. Fullt utbyggd innebär
den att det nuvarande grundavdraget
avvecklas helt och ersätts av en
skattereduktion på 10 000 kr som kommer
alla till del, oavsett om inkomsten kommer
från lön, företagsinkomst, a-kassa,
sjukpenning eller pension. Eftersom
skattereduktionen är lika för alla
försvinner den negativa marginaleffekt som
finns i dagens skattesystem då
grundavdraget trappas av, påpekar
motionärerna. För 2003 föreslås att
skattereduktionen ska motsvara 9 000 kr.
En skattereduktion av denna omfattning
motsvarar ett grundavdrag på ca 30 000 kr.
För förvärvsarbetande vill motionärerna
dessutom införa en särskild
skattereduktion. Den ska utgå med högst
9 600 kr och ska för inkomster upp till
96 000 kr motsvara 10 % av
förvärvsinkomsten. För årsinkomster
däröver upp till 180 000 kr ska
skatterabatten motsvara maxbeloppet.
Därefter trappas den ned och ska vid
årsinkomster på 276 000 kr eller högre
motsvara halva maxbeloppet, dvs. 4 800 kr.
En skattereduktion ska likaså utgå för
den höjning av a-kasseavgiften som partiet
vill införa.
I motionen föreslås att den nuvarande
skattereduktionen för den allmänna
pensionsavgiften och den nyligen införda
skattereduktionen för
fackföreningsavgifter avvecklas.
Motionärerna vill dessutom avveckla det
tillfälliga sysselsättningsstöd som utgår
till kommuner i form av ett stöd som
avräknas mot statsbudgetens inkomstsida.
Centerpartiet vill fr.o.m. nästa års
taxering höja reseavdraget till 20 kr per
mil och samtidigt i det inkludera resor
till och från barnomsorg.
Liksom övriga borgerliga partier vill
motionärerna införa en skattereduktion
motsvarande 50 % av arbetskostnaden för
hushållstjänster. Skattereduktionen ska
också omfatta ROT-arbeten.
Sambeskattningen av förmögenheter bör
avskaffas fr.o.m. 2003, och då bör enligt
Centerpartiet dessutom endast halva
taxeringsvärdet för småhus tas upp till
förmögenhetsbeskattning. I motionen
föreslås att arvsskatten på arbetande
kapital i fåmansföretag avvecklas.
Motionärerna vill dessutom införa ett
riskkapitalavdrag samt avdragsrätt för
starta-eget-sparande.
Centerpartiet anser att den nuvarande
nedsättningen av arbetsgivaravgifter ska
utökas. Nedsättningen bör uppgå till 8
procentenheter på lönesummor upp till
852 000 kr.
Jordbruksnäringens beskattning bör
lindras främst genom att skatten på diesel
för jord- och skogsbruksmaskiner sänks
till 1 kr per liter och kväveskatten på
handelsgödsel slopas.
Industrins nuvarande nedsättning för
koldioxidskatt bör enligt motionärerna
begränsas med motsvarande 2 miljarder
kronor per år.
Fastighetsskatten för småhus ska lindras
genom att 2003 års
fastighetstaxeringsvärden beräknas enligt
en medianmodell där man bortser från
köpeskillingar i den undre och den övre
kvartilen. Den nuvarande
begränsningsregeln bör enligt motionärerna
slopas eftersom den inte behövs med deras
förslag. Fastighetsskatten för
flerbostadshus ska avskaffas.
De av Centerpartiet föreslagna
skattesänkningarna uppgår under de båda
närmaste åren till netto 35 respektive 40
miljarder kronor.
Motionärerna anser att en allmän
arbetslöshetsförsäkring bör införas med en
självfinansieringsgrad motsvarande en
tredjedel av kostnaden. De som har arbete
ska betala full avgift medan de som saknar
arbete endast ska behöva betala halv
avgift. Avgiften ska berättiga till en
skattereduktion på 40 % av avgiften.
För barnfamiljerna ska barnbidraget för
barn i åldrarna ett till fem år fördubblas
till 1 900 kr i fyra steg till 2006. För
föräldrar med låga inkomster höjs
garantinivån i föräldraförsäkringen till
200 kr om dagen samtidigt som taket i
försäkringen höjs till elva basbelopp.
Ersättningsnivån för de 90 garantidagarna
höjs till 90 kr om dagen. Centerpartiet
vill också införa en jämställdhetsbonus
som belönar föräldrar som delar på
föräldraledigheten.
Samtidigt begränsas ersättningsnivåerna i
föräldraförsäkringen, liksom i
sjukförsäkringen något av att motionärerna
föreslår att den sjukpenninggrundande
inkomsten (SGI) ska beräknas utifrån de
båda senaste årens inkomster.
I motionen ses kunskap som viktig för den
ekonomiska utvecklingen och tillväxten.
Centerpartiet slår också vakt om det
kommunala självstyret och vill därför
avveckla nuvarande fleråriga
specialdestinerade bidrag till
personalförstärkningar inom skolan på 6
miljarder kronor under 2003 och 2004. I
stället vill motionärerna satsa på
grundskolan dels genom en höjning av det
generella statsbidraget till kommuner,
dels genom en särskild satsning på läs-
och skrivutveckling. För dessa ändamål
avdelar motionärerna 2,6 respektive 3,6
miljarder kronor under de båda
efterföljande åren, dvs. sammanlagt 6,2
miljarder kronor.
Studiemedelssystemet ska reformeras så
att det inom ramen för ett oförändrat
totalbelopp utgår med lika delar lån och
bidrag. Dessutom ska fribeloppet höjas.
Motionärerna vill under de båda följande
åren satsa 2,7 miljarder kronor mer än
regeringen på kommunikationer, främst för
drift och underhåll av vägnätet.
Fungerande kommunikationer är avgörande
för möjligheten för företagande och boende
i hela landet, påpekar motionärerna. I
motionen föreslås också satsningar på en
digital infrastruktur som ger likvärdiga
förutsättningar för datakommunikation i
hela landet.
Biståndsmålet på 1 % av BNI vill
Centerpartiet nå 2005 och anvisar i detta
syfte ytterligare 0,9 respektive 1,0
miljarder kronor under de båda
efterföljande åren.
De stora volymåtgärderna på
arbetsmarknadspolitikens område bör
minska, anser Centerpartiet, som i stället
vill att arbetsmarknadsmedel ska kunna
användas på ett friare sätt, och att
beslut i dessa frågor ska flyttas från
statlig till regional och lokal nivå.
Detta väntas leda till besparingar på 3,3
miljarder kronor under 2003. Dessutom vill
man inrätta övergångsarbetsmarknader för
människor som har svårt att komma in på
den reguljära arbetsmarknaden. På
övergångsarbetsmarknaderna ska
arbetskraften vara billigare genom att
arbetsgivaravgifterna sätts ned.
Centerpartiet räknar med att
nedsättningarna under de båda följande
åren ska uppgå till 0,75 respektive 1,25
miljarder kronor men att de samtidigt ska
minska behovet av att köpa in
arbetsmarknadsutbildning för 1,5
respektive 2,5 miljarder kronor.
Alla arbetslösa som har en kort
utbildning sedan tidigare ska erbjudas en
kompletterande utbildning motsvarande
gymnasienivå.
Centerpartiet vill också införa ett
tydligare inslag av omställningsförsäkring
i arbetslöshetsersättningen och successivt
begränsa ersättningsnivån så att den efter
600 dagar har sänkts till 65 % med ett tak
på 630 kr. Efter ytterligare 300 dagar ska
endast ett garantibelopp på 320 kr per dag
kunna betalas ut.
Nivån på lönebidraget för
arbetshandikappade bör enligt
Centerpartiet höjas samtidigt som antalet
lönebidragsberättigade utökas.
Genom besparingar på administration,
enklare regelverk och effektivisering samt
höjd egenfinansiering i a-kassan räknar
motionärerna med att under de båda
närmaste åren kunna spara 12,1 respektive
13,0 miljarder kronor på
arbetsmarknadsområdet.
Motionärerna vill på olika sätt också
förbättra insatserna för rehabilitering.
Deras mål är att till 2008 ha halverat
ohälsan och samhällets kostnader för
denna. Som delmål gäller för motionärerna
att sjukskrivningarna ska minska med 20 %
till 2004 och med 40 % till 2006. Alla ska
ha rätt till rehabilitering, även de
sjukdomsgrupper som har liten möjlighet
att återgå till arbetet. Det ska ske genom
att den finansiella samordningen påskyndas
och utökas. Dessutom ska en dialog inledas
med kommun- och landstingsförbund för att
komma till rätta med kommunsektorns höga
sjukskrivningstal. Vidare ska man införa
en rehabiliteringsgaranti som innebär att
sjukskrivningar längre än 30 dagar ska
godkännas av två läkare och att en
individuell rehabiliteringsplan ska
föreligga inom tre månader efter
insjuknandet. Den som inte är beredd att
medverka i rehabiliteringen ska få lägre
sjukersättning. Försäkringskassorna ska
ges tydliga direktiv att arbeta med
rehabilitering. Passivt stöd ersätts på så
sätt av aktiva åtgärder och ett stöd som
den enskilde i hög grad kan påverka.
Tillsammans med övriga borgerliga partier
vill motionärerna slutligen också införa
en ny, nationell vårdgaranti med rätt till
behandling inom tre månader. Kan inte
vården innan dess ges vid närmaste sjukhus
ska patienten kunna välja sjukhus i hela
landet.
Centerpartiet föreslår också att
arbetsgivarinträdet, dvs. den period under
vilken arbetsgivaren ansvarar för
sjukersättningen, ska differentieras med
hänsyn till antalet anställda.
Motionärerna räknar med att aktiva
åtgärder av detta slag ska kunna minska
utgifterna för sjukpenning och
förtidspensioner under de båda närmaste
åren med 5,9 respektive 11,7 miljarder
kronor.
De i motionen föreslagna
skattesänkningarna och nya
utgiftsåtagandena förutsätts bli
finansierade genom besparingar i
förvaltningsanslagen på bl.a.
utgiftsområdena 1 Rikets styrelse och 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning.
Centerpartiet motsätter sig också att
medel anvisas till investeringsbidrag till
byggande av hyresbostäder. Likaså väntas
partiets satsning på rehabilitering bidra
till finansieringen genom minskad
belastning på utgifterna för sjukpenning.
Dessa utgifter liksom utgifterna för
föräldraförsäkringen kommer också att
minska till följd av förslaget att den
sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) ska
beräknas på de försäkrades historiska
inkomst. De föreslagna skattesänkningarna
samt höjningen av garantinivån i
föräldraförsäkringen höjer barnfamiljernas
inkomster, vilket väntas minska behovet av
bostadstillägg.
Centerpartiet räknar med att under de
båda kommande åren kunna sälja statlig
verksamhet för 30 respektive 50 miljarder
kronor mer än regeringen planerat.
Försäljningen bör under de kommande åren
inriktas på det statliga skogsinnehavet
samt på företag som inte är särskilt
konjunkturkänsliga, såsom AB Vin och
Sprit.
Med ledning av uppgifter i motionen kan
Centerpartiets finansiella sparande
sammanfattas på följande sätt.
Tabell 24. Centerpartiets finansiella
sparande i offentlig sektor 2003 och 2004
Miljarder kronor
*grafiskt element borttaget*
Centerpartiets förslag till ändrad
inkomstbeskattning får till följd att
kommunernas skatteunderlag ökar, vilket i
enlighet med finansieringsprincipen
minskar behovet av kompenserande
statsbidrag. I Centerpartiets
budgetalternativ är den största enskilda
besparingsposten överföringarna till
kommunerna. Besparingarna på detta
utgiftsområde uppgår till närmare 20
miljarder kronor och är en av
förklaringarna till partiets lägre nivå på
utgiftstaket för staten.
Tabell 25. Centerpartiets utgiftstak för
staten 2003 och 2004
Miljarder kronor
*grafiskt element borttaget*
Centerpartiets förslag till utgiftstak för
den offentliga sektorn skiljer sig från
regeringens på följande sätt.
Tabell 26. Centerpartiets utgiftstak för
offentlig sektor 2003 och 2004
Miljarder kronor
*grafiskt element borttaget*
2.4.3 Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
till inriktning av budgetpolitiken med de
kompletteringar som föreslås i motion
Fi230 (s, v, mp) och avstyrker de
alternativa förslag som framförs av
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna, Kristdemokraterna och
Centerpartiet.
De formella beslut som direkt hör ihop
med detta ställningstagande behandlar
utskottet i efterföljande avsnitt 2.5, 2.6
samt 2.8-2.10.
Jämför reservationerna 8 (m), 9 (fp), 10
(kd) och 11 (c).
Under de senaste två mandatperioderna har
de offentliga finanserna förbättrats
dramatiskt. Krisen i början av 1990-talet
ledde till ett kraftigt fall i den
offentliga sektorns finansiella sparande
med ett snabbt växande underskott som
kulminerade 1993 då det motsvarade 11,9 %
av BNP. Efter fem år med omfattande
besparingsprogram hade de offentliga
finanserna återhämtat sig så mycket att de
åter uppvisade överskott. Överskotten
växte snabbt och motsvarade förra året
t.o.m. nästan 5 % av BNP.
Med de tidigare stora underskotten ökade
också skuldbördan snabbt. Den offentliga
sektorns bruttoskuld hade i slutet av 1996
vuxit till 76 % av BNP, vilket var 16
procentenheter mer än skuldkriteriet i
Maastrichtfördraget föreskriver. Därefter
skedde en vändning, och man räknar nu med
att bruttoskulden vid utgången av 2004 ska
ha minskat till 50 % av BNP.
Den växande skuldbördan urholkade också
snabbt den offentliga sektorns
förmögenhetsställning. Skulderna växte sig
större än de finansiella tillgångarna
inklusive AP-fonden, och denna nettoskuld
ökade till 467 miljarder kronor 1996.
Förra året hade emellertid nettoskulden
avvecklats, och vid utgången av 2004
beräknas den offentliga sektorns samlade
nettoförmögenhet uppgå till ca 120
miljarder kronor.
Statsskulden - mätt i nominella termer -
nådde sin kulmen i slutet av 1998 då den
uppgick till 1 445 miljarder kronor. Den
har därefter minskat och beräknas vid
årets slut uppgå till 1 125 miljarder
kronor.
Den snabba förbättringen förklaras till
en del av en gynnsam ekonomisk utveckling.
Helt avgörande har emellertid varit den
förda budgetpolitiken och de omfattande
saneringsprogram som genomfördes i mitten
av 1990-talet, saneringsprogram som
därefter ersatts av en strikt tillämpad
målstyrning med fleråriga mål i form av
utgiftstak för staten och överskottsmål
för de offentliga finanserna.
Fastställda utgiftstak har hittills inte
bara hållits utan har fram t.o.m. 2001
också underskridits med sammanlagt 38
miljarder kronor. Under samma period har
samtliga uppställda saldomål uppnåtts med
bred marginal, så bred att de fastlagda
delmålen under femårsperioden 1997-2001
överträffats med sammanlagt 167 miljarder
kronor.
Denna form av målstyrning har kommit att
bli ett viktigt inslag i budgetpolitiken.
Inte minst utgiftstaken har visat sig
verkningsfulla. Genom att tre år i förväg
bestämma omfattningen på de statliga
utgifterna och därefter hålla fast vid
detta åtagande blir budgetpolitiken
långsiktig och mer förutsägbar. Med en
restriktion som utgiftstaket kan
exempelvis inte tillfälligt högre
inkomster användas för att finansiera
varaktigt högre utgifter, och varje nytt
utgiftsåtagande måste finansieras genom
omprioriteringar inom utgiftstakets ram.
Regeringen är enligt budgetlagen dessutom
skyldig att vidta åtgärder om utgiftstaken
hotar att överskridas, och återkommande
har regeringen också själv genomfört eller
föreslagit riksdagen olika besparingar för
att förhindra detta. Med en sådan
inriktning främjas trovärdigheten i den
förda politiken.
Omständigheter som dessa har bidragit
till att de offentliga finanserna nu vuxit
sig så starka att vi i motsats till många
andra länder förmått möta den senaste
internationella konjunkturnedgången utan
ohållbara underskott. Våra marginaler till
stabilitets- och tillväxtpaktens krav på
att underskotten inte får överstiga 3 % av
BNP är goda.
För de kommande åren räknar regeringen med
att såväl den konsoliderade bruttoskulden
som statsskulden inte längre ska minska i
absoluta tal, men väl mätta som andel av
BNP.
Regeringen bedömer i budgetpropositionen
att det finansiella sparandet för 2002
kommer att bli 1,7 % och för de kommande
åren något lägre. Det är 0,3
procentenheter lägre än målet för 2002.
Den något svagare utvecklingen är dock
förenlig med det långsiktiga målet om ett
överskott på i genomsnitt 2 % av BNP under
en konjunkturcykel.
Medan de offentliga finanserna i flera EU-
länder utvecklas på ett oroväckande sätt
har vi i Sverige överskott i de offentliga
finanserna. Samtidigt gäller att de
offentliga finanserna är starkt
konjunkturkänsliga, vilket bl.a. kommer
till uttryck i de alternativa
utvecklingsscenarier som redovisas i
vårpropositionen.
I ett lågtillväxtalternativ har
regeringen antagit att den internationella
återhämtningen bromsas upp i år för att
helt stanna av nästa år. Hushållens
konsumtion dämpas till följd av en sämre
utveckling på arbetsmarknaden och en sämre
löneutveckling. Lägre tillväxt och
löneutveckling gör att skattebasen
utvecklas svagare och att utgifterna för
arbetslöshetsersättning ökar. I
förlängningen väntas överskottet i det
finansiella sparandet i den offentliga
sektorn sjunka ned mot 0,3 % av BNP.
Regeringens alternativa tillväxtscenario
visar alltså att även i
lågtillväxtalternativet kan de automatiska
stabilisatorerna tillåtas verka fullt ut
utan att ohållbara underskott uppkommer.
Samtidigt är emellertid utrymmet för mer
långtgående stimulansåtgärder mycket
begränsat om förtroendet för
överskottsmålet ska kunna upprätthållas.
Det är därför nödvändigt att
budgetpolitiken utformas på ett sådant
sätt att långsiktigt stabila statsfinanser
vidmakthålls. Sunda offentliga finanser är
en förutsättning för en hög och uthållig
tillväxt och sysselsättning.
Enligt utskottets mening bör synpunkter
som dessa bilda utgångspunkt för
utskottets prövning av de olika
budgetalternativen.
I budgetpropositionen föreslår regeringen
att en teknisk justering ska göras av
utgiftstaken. De tre samarbetspartierna
har i en gemensam motion - Fi230
(s, v, mp) - föreslagit att regeringens
budgetförslag ska kompletteras i vissa
avseenden och detta borde föranleda att
utgiftstaken för 2003 och 2004 räknas upp
med ytterligare 1 miljard kronor. Efter
denna anpassning skulle därmed de nya
nivåerna på utgiftstaken för 2002-2004
uppgå till 812, 819 respektive 853
miljarder kronor.
Bakom förslagen i budgetpropositionen och
motion Fi230 (s, v, mp) står också
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna.
Moderata samlingspartiets förslag till
inriktning av budgetpolitiken innebär att
nivån på de statliga utgiftstaken för 2003
och 2004 ligger 45 respektive 31 miljarder
kronor över regeringens förslag i
budgetpropositionen. Att Moderata
samlingspartiet med sina många förslag
till utgiftsbegränsningar hamnar på ett
utgiftstak som så kraftigt överstiger
regeringens förslag beror huvudsakligen på
den avräkning som görs gentemot
kommunerna. Moderata samlingspartiet
föreslår mycket omfattande
skattesänkningar, varav en betydande del
direkt påverkar kommunernas inkomster. I
det moderata budgetalternativet
kompenseras kommunerna för detta
inkomstbortfall genom höjda statsbidrag,
vilket höjer nivån på de statliga
utgifterna och därmed också nivån på det
statliga utgiftstaket i motsvarande grad.
Nivåhöjningarna slår däremot inte igenom
på utgiftstaket för den samlade offentliga
sektorn.
Även Folkpartiets budgetalternativ
innehåller skatteförslag som får effekt på
kommunernas inkomster, vilket regleras
genom höjda statsbidrag. Dessa förslag är
dock inte lika omfattande som Moderata
samlingspartiets, och det gör att
Folkpartiets nivåer hamnar strax under
regeringens förslag.
Kristdemokraternas utgiftstak är under de
båda närmast efterföljande åren 4
respektive 11 miljarder kronor lägre än
förslagen i budgetpropositionen, främst
beroende på att partiet valt att reglera
kommunernas skattebortfall över
statsbudgetens inkomstsida. Om
Kristdemokraterna i stället hade gjort
avräkningen på samma sätt som övriga
partier hade nivåerna på partiets
utgiftstak legat 34 respektive 38
miljarder kronor över regeringens förslag.
Centerpartiets förslag till
inkomstskattereform innebär bl.a. att
grundavdraget vid den kommunala
inkomstbeskattningen slopas helt. Detta
breddar kommunernas skatteunderlag, och
effekten härav neutraliseras genom
minskade statsbidrag. Neutraliseringen är
en viktig förklaring till det lägre
utgiftstak som framkommer i Centerpartiets
budgetalternativ.
För utgiftstaken 2003 och 2004 finns det
således en skillnad mellan Moderata
samlingspartiet och Centerpartiet på 79
respektive 68 miljarder kronor.
De olika alternativen framgår av följande
diagram.
Diagram 6. Regeringens och
oppositionspartiernas utgiftstak för
staten 2002-2004
Miljarder kronor
*grafiskt element borttaget*
Källa: Finansutskottet
En mer korrekt bild av skillnaderna mellan
partiernas olika förslag får man om man i
stället bedömer vilken inverkan deras
förslag har på den offentliga sektorn. Vid
en sådan jämförelse elimineras nämligen
effekten av olika regleringar gentemot
kommunerna.
Diagram 7. Regeringens och
oppositionspartiernas utgiftstak för
offentlig sektor 2002-2004
Miljarder kronor
*grafiskt element borttaget*
Källa: Finansutskottet
Moderata samlingspartiet vill med sitt
budgetförslag begränsa den offentliga
sektorns inkomster och utgifter och lägger
i detta syfte fram förslag till omfattande
skattesänkningar, vilka föreslås bli
finansierade med utgiftsnedskärningar.
Partiet anger två långsiktiga mål för sin
budgetpolitik. De offentliga finanserna
ska i genomsnitt vara i balans över en
konjunkturcykel, och den offentliga
sektorns konsoliderade bruttoskuld ska
understiga 40 % av BNP. Enligt
budgetpropositionen beräknas den
konsoliderade bruttoskulden i år uppgå
till 53,6 % av BNP. För att snabbt kunna
minska bruttoskulden till eftersträvad
nivå kan motionärerna temporärt godta ett
överskott i det finansiella sparandet. De
vill av samma skäl också sälja statliga
företag i stor skala. Under de närmaste
två åren räknar Moderata samlingspartiet
med att deras privatiseringar ska kunna
inbringa ytterligare drygt 70 miljarder
kronor utöver vad regeringen fört upp i
sitt budgetförslag.
I motionen beräknas partiets
skattesänkningar under 2003 leda till ett
inkomstbortfall för den konsoliderade
offentliga sektorn på drygt 30 miljarder
kronor, medan de föreslagna
utgiftsminskningarna samtidigt uppgår till
27 miljarder kronor. Året därpå ökar
skattesänkningarna till 48 miljarder
kronor medan besparingarna är på 42
miljarder kronor. Till detta kommer under
de båda åren en ränteeffekt på 1
respektive 4 miljarder kronor som
motionärerna tillgodoräknar sig för sina
mer långtgående privatiseringsförslag.
Helt överskuggande i det moderata
budgetalternativet är att skatterna måste
sänkas. Även om övriga oppositionspartier
också föreslår mycket långtgående
skattesänkningar går Moderata
samlingspartiet längst. I motionen
förespråkas sänkta statliga skatter och
statligt finansierade
kommunalskattesänkningar på sammanlagt 48
miljarder kronor 2004.
Trots sin omfattning är de båda närmaste
årens skattesänkningar inte lika
långtgående som tidigare. Men
skatteförslagen är desamma; enda
skillnaden är att motionärerna nu vill
genomföra dem i något långsammare takt.
Moderata samlingspartiet står alltså fast
vid den skattepolitik som inte fick gehör
i valet. Att motionärerna inte tagit
djupare intryck av valutgången finner
utskottet förvånande.
Det bör noteras att de föreslagna
skattesänkningarna alla är tydligt
redovisade och fullt möjliga att
genomföra. Besparingarna som ska
finansiera detta inkomstbortfall är
däremot i några avseenden vagt underbyggda
eller yvigt tilltagna och ger därför inte
samma stadga i budgetalternativet. Det
innebär att i det moderata
budgetalternativet finansieras ett tydligt
redovisat bortfall av inkomster med
besparingar som på några väsentliga
områden är löst formulerade men som trots
det förutsätts få ett snabbt och
omedelbart genomslag på statsfinanserna.
Det är enligt utskottets mening inte en
ansvarsfull budgetteknik.
Utgångspunkten för Moderata
samlingspartiets förslag på skatteområdet
är att skatterna måste begränsas. Trots
sitt grundmurade motstånd mot det
nuvarande skatteuttaget står emellertid
partiet inte främmande för att lägga fram
förslag som skärper beskattningen. Så
t.ex. godtar partiet inte att löntagarnas
medlemskap i en arbetstagarorganisation i
avdragshänseende ska vara likställt med
vad som gäller för medlemskap i en
arbetsgivarorganisation. I motionen
föreslås nämligen att nuvarande
skattereduktion för fackföreningsavgifter
ska slopas.
Partiet vill också avveckla den nuvarande
skattereduktionen på 40 % för avgift till
arbetslöshetskassa och ersätta den med ett
avdrag mot inkomst av tjänst, vilket är
till fördel för dem med höga inkomster men
till klar nackdel för låg- och
medelinkomsttagare.
Moderata samlingspartiet anser att de
höga skatterna skapar bidragsberoende och
dämpar arbetsviljan. Genom att växla lägre
skatter mot mindre bidrag och subventioner
vill motionärerna, som de uttrycker det,
göra det möjligt att leva på sin lön. Men
med detta synsätt blundar partiet för de
positiva omfördelande effekter som skatter
och bidrag har. Särskilt påtagligt blir
detta när partiet inte nöjer sig med att
föreslå att den s.k. värnskatten ska
avskaffas utan dessutom kräver att den
statliga inkomstbeskattningen i sin helhet
ska tas bort.
Med hjälp av de skatter och bidrag vi har
i dag sker en inkomstutjämning mellan
individer till förmån för de sämst ställda
i samhället. Såsom skatteutskottet
framhåller i sitt yttrande (SkU1y) är
skatternas främsta syfte att finansiera
välfärden. Nya resurser ska i första hand
användas för att öka tryggheten och
rättvisan. Skatteutskottet kan inte
acceptera att redan välbeställda i
samhället får stora skattesänkningar på
bekostnad av kvaliteten i vård, skola och
omsorg eller att klyftorna i samhället
ökar kraftigt.
Finansutskottet delar denna bedömning och
vill för egen del tillägga att skatter och
bidrag för den enskilde också har en
inkomstutjämnande effekt över tiden, och
genom denna omfördelning får medborgarna
samhällets stöd i de skeden av livet då de
inte aktivt förvärvsarbetar på grund av
studier, sjukdom, arbetslöshet, ålderdom
osv.
I motsats till motionärerna anser
utskottet alltså att skattesystemets
utformning har stor positiv betydelse för
fördelningspolitiken. Rätt använd är
skattepolitiken ett viktigt verktyg för
att minska klyftorna i samhället.
Enligt utskottets mening kan man alltså
inte byta ut minskade eller avskaffade
bidrag mot sänkta skatter på det
lättvindiga sätt Moderata samlingspartiet
gör. Det som Moderaterna framställer som
ett enkelt statsfinansiellt nollsummespel
kan få mycket långtgående återverkningar
för de enskilda individerna. Särskilt
påtagligt blir detta då skattesänkningarna
i stor utsträckning förutsätts bli
finansierade genom minskade
transfereringar och besparingar i sådana
trygghetssystem som a-kassa samt sjuk- och
föräldraförsäkringen. Besparingar ska
också göras i sådana transfereringssystem
som förtidspensioner och bostadsbidrag.
Att införa en andra karensdag i
sjukförsäkringen leder enligt utskottets
mening till ökade påfrestningar för redan
utsatta grupper, och dessa påfrestningar
blir i än högre grad märkbara om åtgärden
på moderat vis kombineras med ett förslag
om att den sjukpenninggrundade inkomsten
ska fastställas på ett mindre förmånligt
sätt, vilket främst drabbar särskilt
utsatta grupper.
Skattesänkningar finansierade på detta
sätt ger enligt finansutskottets mening
upphov till starkt negativa
fördelningspolitiska effekter. De
medborgare som är i störst behov av
samhällets stöd är de som i första hand
tvingas bidra till finansieringen genom
uteblivna eller försämrade förmåner.
Samtidigt får de själva begränsat utbyte
av de sänkta skatterna på grund av låga
inkomster.
Därtill kommer att några av de
besparingar partiet tillgodoräknar sig
uppnår man till priset av att medborgarna
tvingas betala obligatoriska försäk
ringspremier, som för den enskilde har
stora likheter med en skatt. Så t.ex.
räknar Moderata samlingspartiet med att
kunna spara ca 4 miljarder kronor genom
att från statsbudgeten lyfta ut kostnader
för sjukskrivningar förorsakade av
trafikolycksfall för att i stället bekosta
dem via den obligatoriska
trafikskadeförsäkringen vid sidan av
statsbudgeten. Detta leder visserligen
till en minskad belastning på
statsbudgeten, men de skattesänkningar det
ger utrymme för torde inte uppväga de
ökade försäkringspremier som den enskilde
bilisten får betala. På snarlikt sätt vill
Moderata samlingspartiet göra stora
besparingar i arbetslöshetsförsäkringen
genom att i stället låta dessa kostnader
finansieras via försäkringspremier som den
enskilde får betala och som ska motsvara
2 % av månadslönen.
Moderata samlingspartiet föreslår också
besparingar som skulle begränsa
kommunernas handlingsutrymme. På lösa
grunder påstås i motionen att kommunerna
kommer att få en bättre
produktivitetstillväxt med moderat
politik, vilket skulle minska
kommunsektorns kostnader med 5,5 miljarder
kronor 2004. Hur detta är möjligt anges
inte. Med moderat politik kommer enligt
motionärerna även kommunernas
socialbidragskostnader att minska med 2,5
miljarder kronor 2004. Moderata
samlingspartiet utgår nämligen från att de
moderata skattesänkningarna ska minska
behovet av socialbidrag i denna
omfattning. Utökad upphandling och
konkurrensutsättning ska spara ytterligare
5 miljarder kronor 2004. Med hänvisning
till dessa och andra lika löst grundade
antaganden om kostnadsminskningar för
kommunerna föreslår motionärerna att nivån
på det generella statsbidraget till
kommunerna ska minskas med 9 miljarder
kronor 2004. Det är uppenbart att ett
kraftigt minskat statsbidrag kommer att
tvinga fram besparingar och nedskärningar
i kommunerna. Det som i motionen kläs i
ord som "bättre produktivitetstillväxt" är
alltså, som utskottet ser det, i praktiken
inget annat än hårdhänt framtvingade
nedskärningar och avskedanden.
Utan att redovisa vare sig
försäljningsplaner eller någon
näringspolitisk strategi förutsätter
Moderata samlingspartiet att det ska vara
möjligt att redan nästa år avyttra
statliga företag för 45 miljarder kronor.
Och under 2004 förutsätts försäljningarna
kunna uppgå till 55 miljarder kronor.
Börskurserna har under det gångna året
fallit kraftigt, men någon diskussion om
det är rimligt eller ens möjligt att i
rådande börsläge sälja statlig verksamhet
i denna omfattning förs inte. Utskottet
kan inte heller finna att motionärerna har
belastat sitt budgetalternativ med det
bortfall av utdelningsinkomster som
försäljningarna ger upphov till.
Utgångspunkten för en privatisering måste
självklart vara att den ska vara
näringspolitiskt motiverad och att den ska
genomföras vid en tidpunkt då utbytet blir
så gynnsamt som möjligt för ägaren staten.
Moderata samlingspartiet motsätter sig
helt användningen av en
budgeteringsmarginal och anser att
regeringen i stället bör återkomma till
riksdagen varje gång utgiftstaket är på
väg att överskridas.
Budgeteringsmarginalen påverkar nämligen
budgetdisciplinen negativt, anser
motionärerna. Vad motionärerna helt
bortser från är att deras förslag inte går
att förena med de anslagsvillkor som
gäller för ramanslag och
reservationsanslag. Myndigheterna har i
det nya budgetsystemet givits en tämligen
stor frihet att fördela sina utgifter över
tiden. Ramanslag som inte utnyttjas fullt
ut ett år kan sparas till efterföljande
år. På motsvarande sätt kan en myndighet
använda tidigare sparade anslagsmedel som
komplement till årets anslag för att
finansiera en större utgift. Myndigheter
har också möjlighet att inom vissa gränser
låna av efterföljande års anslag om
medelstilldelningen ett visst år är
otillräcklig.
Myndigheternas rätt att självständigt
fördela sina utgifter över tiden går inte
att inordna i Moderaternas ramförslag,
eftersom detta inte ger utrymme för
förskjutningar. Varje minskning av
anslagssparandet som överstiger den
beräknade förbrukningen av
anslagsbehållningarna leder till att de
samlade utgifterna ökar, vilket
automatiskt får till följd att
utgiftstaket överskrids, hur obetydlig
ökning det än är fråga om. Det framstår
inte som rimligt att riksdagen
återkommande ska behöva ta ställning till
varje liten förändring av detta slag.
Av de skäl som här redovisats avvisar
utskottet Moderata samlingspartiets
förslag till inriktning av
budgetpolitiken.
Folkpartiet liberalernas budgetalternativ
är inriktat på att skapa större marginaler
på statsbudgetens utgiftssida samt att öka
den långsiktiga tillväxtpotentialen i den
svenska ekonomin. Partiet vill åstadkomma
detta genom tio systemreformer som bl.a.
förväntas leda till minskad belastning på
statsbudgeten.
Med sin skattereform strävar Folkpartiet
efter att begränsa marginaleffekterna till
30 % för de flesta skattskyldiga och till
50 % för dem med höga inkomster.
Minskningen av marginalskatterna bör
enligt motionärerna inledas under de två
kommande åren med att man begränsar
uttaget av statlig skatt till 20 % och
höjer brytpunkten för denna skatt.
Dessutom inför man dels ett förvärvsavdrag
på 3 % vid den kommunala beskattningen,
dels en skattereduktion lika för alla som
för 2003 uppgår till 300 kr. Partiets
förslag om att avskaffa den s.k. LO-
puckeln skjuts däremot på framtiden.
Partiets övriga reformer resulterar
främst i ökade satsningar på bistånd,
handikappåtgärder, vårdgaranti och
rehabilitering samt forskning och
utbildning.
Sammantaget leder de av Folkpartiet
föreslagna skattesänkningarna och nya
utgiftsåtagandena till att budgeten
försvagas med ca 55 miljarder kronor 2004.
Detta föreslås bli finansierat genom
besparingar och effektiviseringar, genom
att delar av regeringens förslag avvisas
samt genom att verksamheter lyfts ut ur
statsbudgeten för att i stället
finansieras vid sidan av den.
Partiet vill exempelvis överföra
kostnaderna för trafikolycksfall från
statsbudgeten till den obligatoriska
trafikförsäkringen. Följden av ett sådant
förslag blir emellertid att
försäkringspremien för den enskilde höjs
kraftigt. En annan förändring med snarlik
effekt är Folkpartiets förslag att
medlemmarnas egenavgift till a-kassan ska
göras avdragsgill och höjas så mycket att
avgifterna före avdrag täcker drygt en
tredjedel av kostnaderna. Även detta leder
till kraftigt ökade premiekostnader för
den enskilde, premiekostnader som
löntagarna inte kan undgå eftersom
försäkringen samtidigt görs obligatorisk.
I motionen sägs visserligen att skatten
sänks motsvarande de ökade kostnaderna för
trafik- och arbetslöshetsförsäkringarna.
Och detta är riktigt, men bara för dem med
höga inkomster. För det finns i
Folkpartiets förslag ingen direkt koppling
mellan skattesänkningarna och de
föreslagna försämringarna. Avgifterna till
a-kassan varierar i dag högst påtagligt
beroende på bransch. Om man för att
förenkla resonemanget bortser från denna
aspekt blir höjningen av avgiften för
arbetslöshetsförsäkringen i princip
densamma för alla löntagare, men något
högre för dem som i dag inte tillhör någon
a-kassa. Till detta kommer den för alla
bilister i princip lika stora höjningen av
trafikförsäkringspremien. De löntagare som
är medlemmar i facket går med Folkpartiets
politik dessutom miste om
skattereduktionen för
fackföreningsavgiften. För bilburna
löntagare som är medlemmar i facket leder
dessa förslag till ett inkomstbortfall på
grovt räknat uppemot 3 000 kr per år.
Inkomsttagare med månadsinkomster
understigande ca 25 000 kr kommer därmed
inte att få full kompensation för sina
ökade kostnader. För utöver den generella
skattereduktionen på 300 kr för helt år
kan de nämligen med Folkpartiets förslag
till inkomstskatteförändringar endast
tillgodoräkna sig ett förvärvsavdrag på
3 % av inkomsten vid den kommunala
beskattningen. Vid en månadsinkomst på
15 000 kr ger detta en skattesänkning med
ca 1 900 kr (inklusive skattereduktion på
300 kr) per år, dvs. 1 100 kr mindre än
kostnadsökningen. Vid en månadsinkomst på
25 000 kr går växlingen i stort sett jämnt
ut, vid en inkomstnivå på ca 42 000 kr
stiger skattesänkningen till ca 10 600 kr
för att vid månadsinkomster på 50 000 kr
öka till ca 15 500 kr per år. De med
tilltagande inkomster snabbt stigande
skattesänkningarna sammanhänger främst med
partiets förslag att avveckla värnskatten,
och effekten av detta blir märkbar vid
månadsinkomster högre än ca 37 500 kr.
Skatte- och avgiftsväxlingar som på ett
så utpräglat sätt som detta missgynnar de
sämst ställda i samhället tar utskottet
bestämt avstånd från.
Motionärernas förslag till besparingar
och effektiviseringar utgår i många fall
från förutsättningen att den av partiet
förordade politiken har så gynnsamma
återverkningar på ekonomin att utgifterna
inom olika områden kan minskas utan några
kostsamma biverkningar för samhället. Man
räknar bl.a. med att omedelbart kunna
uppnå betydande besparingar genom minskat
byggstöd samt genom en långsammare
utbyggnad av järnvägsnätet. Med stöd av
bemyndiganden lämnade av riksdagen har
emellertid statsmakterna på dessa områden
redan bundit upp sig för utgifter under
kommande år. Som bostadsutskottet påpekar
i sitt yttrande (BoU1y) har motionärerna
inte tagit hänsyn till att redan beslutade
åtaganden måste fullföljas och reserverat
medel för att fullfölja dessa. Även om
riksdagen skulle besluta att med omedelbar
verkan stoppa fortsatt byggstöd är
statsmakterna i praktiken skyldiga att
betala ut redan beviljade bidrag. Det är
därmed orealistiskt att räkna med att en
besparing av den omfattning som
motionärerna tillgodoräknar sig ska kunna
genomföras under de närmaste två åren.
Folkpartiet räknar därtill med en effekt
på 1,1 miljarder kronor i ökade intäkter
och minskade utgifter för staten under
såväl 2003 som 2004 till följd av sitt
förslag att återställa driften i
Barsebäcks reaktor 1. Besparingen
förutsätter bl.a. att man ska riva upp ett
beslut om statlig kompensation till
Vattenfall för förluster av framtida
kassaflöden till följd av stängningen av
reaktorn. Till saken hör emellertid att
denna ersättning betalas ut endast under
åren 2000-2003, vilket innebär att den i
motionen angivna effekten för 2004 har
överskattats med ca 0,7 miljarder kronor.
Enligt utskottets mening bör man i detta
sammanhang också beakta att samtliga
riksdagspartier i grunden är för att man
ska finna alternativa lösningar som kan
minska det nuvarande beroendet av
kärnkraften. Ska detta bli möjligt måste
man någon gång påbörja avvecklingen.
Utöver detta förväntar sig motionärerna
att ett resurstillskott på sammanlagt 0,2
miljarder kronor till skattemyndigheterna,
tullen och flyktingmottagningen ska ge
utdelning i form av ökade skatteinkomster,
mindre byråkrati samt effektivare
migrationspolitik på totalt 2,9 miljarder
kronor redan nästa år. Finansutskottet
delar Folkpartiets uppfattning att
effektiviseringar på dessa områden är
mycket angelägna. Ska en seriös diskussion
kunna föras i dessa frågor är det
emellertid nödvändigt att förslagen är väl
underbyggda och dessutom framstår som
rimliga. Enligt utskottets mening är det
osannolikt att ett förhållandevis blygsamt
resurstillskott ska kunna ge ett så stort
och snabbt budgetmässigt utbyte som
motionärerna tillgodoräknar sig.
Det föreslagna resurstillskottet till
flyktingmottagning uppgår till 0,1
miljarder kronor och är avsett att bära
upp Folkpartiets satsning på åtgärder som
motverkar segregation och utanförskap i
det svenska samhället. Motionärerna pekar
själva på behovet av att ge invandrare
bättre möjligheter att lära sig det
svenska språket, att satsa på skolan
särskilt i utsatta områden, att bekämpa
diskriminering och att komma bort från en
s.k. omhändertagandementalitet i
samhället. Sett i skenet av dessa
långtgående ambitioner noterar utskottet
med förvåning att motionärerna redan nästa
år vill minska Integrationsverkets anslag
samt dra in medlen för utvecklingsinsatser
i storstadsregionerna. Dessa besparingar
görs utan att man sätter av särskilda
medel för att förstärka vare sig det
statliga och kommunala utbildningssystemet
eller det sociala skyddsnätet. Det gör man
i tron att de egna reformerna på skatte-
och arbetsmarknadspolitikens områden
omedelbart kan ge bättre jobb- och
utvecklingsmöjligheter för invandrare.
Enligt utskottets uppfattning gynnar dock
många av partiets reformförslag i första
hand de redan starka grupperna i
samhället. Dessutom kan effekterna av
vissa regelförändringar på skatte- och
arbetsmarknadsområdena i verkligheten
dröja avsevärt jämfört med motionärernas
önskemål. Därför har utskottet svårt att
se hur invandrarnas situation redan nästa
år kan förbättras så pass kraftigt till
följd av de föreslagna reformerna att man
kan bortse från nödvändiga satsningar på
trygghet och utveckling för nya medlemmar
i det svenska samhället.
En del av de positiva
integrationseffekter som motionärerna
tillskriver sina förslag uppges komma från
en av dem förordad reform av
arbetsmarknadspolitiken, där AMS i dess
nuvarande form läggs ned och en ny
tillsynsmyndighet med kontor över hela
landet tar över ansvaret för bl.a. a-
kassefrågor. Jobbförmedling och
yrkesutbildning ska samtidigt privatiseras
eller organiseras av andra aktörer som
utbildningsföretag, komvux och
folkhögskolor. Den arbetssökande ska kunna
uppbära en omställningspeng vars nivå
fastställs av tillsynsmyndighetens
servicekontor.
Motionärerna bortser dock från att AMS
med sitt nuvarande kontorsnät och
arbetsförmedlingar över hela landet redan
i dag erbjuder de arbetslösa kvalificerad
hjälp att finna nya arbeten, att få del av
olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder
eller att utforma individuella
handlingsplaner och aktivitetsgarantier.
Privatisering och utarrendering av denna
verksamhet på olika entreprenörer skulle
enligt utskottets mening försvåra
möjligheterna att få till stånd en för
hela landet enhetlig tillämpning av olika
arbetsmarknadspolitiska insatser.
Utskottet vill påpeka att det samtidigt är
uppenbart att privata förmedlingsinstitut
inte är lika intresserade av att etablera
sig i glesbygd eller i områden med
begränsad efterfrågan på arbetskraft.
Arbetslösa i dessa områden skulle därmed
inte få tillgång till samma fullgoda
service och stöd som i dag. En
privatisering som innebär att nuvarande
kontorsorganisation avvecklas får också
till följd att den stora kunskapsbank om
lokalt verksamma företag och lokala
arbetsmarknader som finns på kontoren då
kommer att gå förlorad, vilket skulle
kunna leda till att
arbetsmarknadspolitiken utarmas och
tillväxtmöjligheterna i olika delar av
landet hämmas.
Folkpartiet tar i sitt budgetalternativ
också upp en principdiskussion om en
framtida större socialförsäkringsreform,
som till vissa delar ska genomföras redan
nästa år. Enligt den idéskiss som antyds i
budgetmotionen och utvecklas mer utförligt
i partiets andra motioner ska reformen
omfatta tre obligatoriska
försäkringssystem - ålderspension,
arbetslöshetsförsäkring och
sjukförsäkring. Dessa lyfts ut ur
statsbudgeten och finansieras med
egenavgifter för att skapa "raka rör"
mellan förmåner och avgifter.
Försäkringarnas oberoende från
statsbudgeten ska tryggas bl.a. genom
fonder.
Den förordade nya
arbetslöshetsförsäkringen ska vara
obligatorisk, tidsbegränsad och
finansierad med kraftigt höjda
egenavgifter. Avgiftshöjningen föreslås
dock bli avdragsgill vid beskattningen.
Den ökade egenfinansieringen införs redan
nästa år och beräknas från början ge
betydande positiva statsfinansiella
effekter. Som arbetsmarknadsutskottet
påpekar i sitt yttrande (AU1y) är det i
praktiken inte möjligt att genomföra en
reform av denna omfattning redan nästa år.
Dessutom har motionärerna i sina kalkyler
uppenbarligen inte heller tagit hänsyn
till de administrativa merkostnader som en
sådan reform ger upphov till eftersom man
inte belastat sitt budgetalternativ med
några sådana kostnader.
Även sjukförsäkringen ska framöver till
största delen finansieras med
egenavgifter. Med en ökad egenfinansiering
kommer arbetsgivarnas bidrag till
finansieringen att begränsas. Utskottet
befarar att en utveckling i denna riktning
kan försvåra möjligheterna att säkerställa
arbetsgivarens ansvar för aktiva,
arbetsrelaterade satsningar på
rehabilitering.
Motionärerna framhåller att variationer i
den framtida belastningen på
socialförsäkringssystemet ska klaras av
med hjälp av buffertfonder. Till skillnad
från pensionssystemet anses dessa fonder
inte behöva vara alltför stora och kan vid
behov tillåtas låna pengar på marknaden.
Extrema arbetslöshets- och
sjukskrivningsnivåer förutsätts emellertid
samtidigt kunna klaras av med hjälp av
skattefinansiering från staten. Detta
motsäger emellertid grundtanken i
Folkpartiets egen reform - att
socialförsäkringssystemet ska vara
finansiellt stabilt och fristående från
statsbudgeten samt att det ska råda "raka
rör" mellan avgifter och förmåner. En
negativ fondbehållning i ett fristående
försäkringssystem leder annars vanligtvis
till att ersättningsvillkor försämras
eller att premier höjs kraftigt för att
man ska kunna möta framtida
återbetalningskrav. Görs inte det blir
kopplingen mellan avgifterna och
förmånerna allt annat än tydlig.
Folkpartiet vill vidare avveckla
offentliga monopol inom vård, utbildning
och omsorg. Detta ska enligt motionärerna
stärka konkurrensen på de berörda områdena
och resultera i höjd kvalitet i utförda
tjänster, lägre kostnad för dessa samt
förbättrade arbetsvillkor för de
anställda. Men även inom sådana
verksamhetsområden som vård och omsorg
måste privata entreprenörer först och
främst se till sin egen lönsamhet, och
detta krav kan enligt utskottets mening
komma i konflikt med samhällets strävan
att ge alla en likvärdig behandling
oavsett ekonomiska förutsättningar.
Motionärerna har inga förslag som visar
hur man ska säkerställa att den föreslagna
privatiseringen inte leder till att de
svaga i samhället inte diskrimineras. En
privatisering enligt förslaget kan enligt
utskottets mening leda till att de som är
i stort behov av vård och omsorg, men som
inte kan betala marknadsmässiga priser,
inte får tillgång till nödvändig vård.
Detta kan svårligen förenas med den
solidariska principen att alla ska ha
samma rätt till vård, skola, omsorg och
trygghet i samhället.
Konkurrensen på de svenska marknaderna
stärks enligt Folkpartiet också om staten
avvecklar sitt aktieinnehav i helt eller
delvis ägda bolag. I motionen föreslås en
omfattande försäljning av statliga
företag, som under de två kommande åren
beräknas inbringa 30 respektive 45
miljarder kronor utöver de i
budgetpropositionen upptagna
försäljningsinkomsterna. Dessa
försäljningar, som enligt motionärerna ska
ske i en takt som är anpassad till vad som
är lämpligt med hänsyn till marknadsläget,
beräknas kunna minska utgifterna för
statsskuldsräntor med 4,6 miljarder
kronor, varav 1,2 miljarder kronor redan
2003. Det är betydligt mer än vad övriga
oppositionspartier tillgodoräknar sig för
samma försäljningsprogram nästa år. I
Folkpartiets budgetalternativ saknas
dessutom en beräkning av försäljningarnas
övriga effekter på statens finanser, såsom
exempelvis minskade utdelningsinkomster
eller påverkan på statens
nettoförmögenhet.
Av de skäl som här redovisats avvisar
utskottet Folkpartiets förslag till
inriktningen av budgetpolitiken.
Kristdemokraterna är starkt kritiska till
regeringens överskottsmål, eftersom
överskotten under åren framöver uppkommer
i ålderspensionssystemet, vilket inte ger
någon buffert åt statsfinanserna.
Pensionsmedlen kan enligt motionärerna
inte användas för att möta en
konjunkturavmattning, och då återstår
endast att öka upplåningen vilket
ytterligare skulle bygga på statsskulden.
Motionärerna redovisar ett
budgetalternativ som sägs vara inriktat på
att åstadkomma såväl ett bättre
finansiellt sparande i staten som en
snabbare avbetalning av statsskulden.
Det förra uppnås enligt motionärerna
genom en något stramare finanspolitik än
den regeringen presenterar. Men den
stramheten är högst marginell, eftersom
skillnaden i det finansiella sparande som
Kristdemokraterna uppvisar inte är större
än att den bortfaller om beloppet avrundas
till hela miljarder kronor.
Att Kristdemokraterna i sitt
budgetalternativ kan begränsa statsskulden
beror uteslutande på partiets försäljning
av statliga bolag, en operation som
visserligen minskar bruttoskulden, men som
på intet sätt förbättrar statens
finansiella ställning eftersom man
samtidigt gör sig av med lika stora
tillgångar som varje år tillför
statskassan betydande inkomster. Enbart
utdelningsinkomsterna från statens aktier
beräknas nästa år uppgå till 4,1 miljarder
kronor.
De större överskott som Kristdemokraterna
uppvisar står och faller med dessa
företagsförsäljningar. Medan regeringen i
sitt budgetalternativ schablonmässigt har
fört upp försäljningsinkomster på 15
miljarder kronor såväl 2003 som 2004
räknar Kristdemokraterna med att under
dessa år kunna utöka försäljningen till 45
respektive 75 miljarder kronor. Det är mer
än något annat parti tillgodoräknat sitt
budgetalternativ. Utan dessa högst osäkra,
tillkommande försäljningsinkomster kan
Kristdemokraterna inte amortera av
statsskulden, än mindre begränsa
ränteutgifterna. Även enligt sin egen
redovisning kommer Kristdemokraterna då
att under perioden 2003-2004 få ett sämre
finansiellt sparande för staten än
regeringen. Och den försämring som då
framkommer är så stor att den inte
bortfaller vid en avrundning.
I motionen raljerar Kristdemokraterna
över regeringens förslag till satsning på
rehabilitering som man beskriver som
barnsligt troskyldigt. Motionärerna frågar
sig hur regeringens, som man uttrycker
det, minimala och hittills opreciserade
åtgärdsprogram ska kunna ge besparingar på
5 miljarder kronor redan under 2003.
Finansutskottet har svårt att förstå
motionärernas kritik. I
budgetpropositionen redovisar nämligen
regeringen ett detaljerat 20-punktsprogram
med åtgärder för ökad hälsa i arbetslivet
och avsätter för detta ändamål 750
miljoner kronor per år under 2003 och
2004. Regeringen ska under 2003 dessutom
göra det ekonomiskt fördelaktigt för
arbetsgivare att vidta åtgärder som
minskar sjukskrivningarna genom att låta
dem svara för en större del av kostnaderna
för de anställdas sjukersättning.
Samtidigt ska arbetsgivarna kompenseras
för de ökade kostnaderna genom att uttaget
av sjukförsäkringsavgifter sänks i sådan
omfattning att arbetsgivarna som kollektiv
betraktat inte kommer att betala mer för
sjukersättning än i nuvarande system.
Exempel på andra åtgärder är att
sjukskrivningsprocessen ska effektiviseras
och sjukersättningen (tidigare
förtidspensioner) tidsbegränsas till högst
3 år i taget. Läkarnas roll vid
sjukskrivningar ska också tydliggöras.
Trots sin kritik har motionärerna
uppenbarligen tilltro till regeringens
bedömning eftersom de godtar förslaget i
sak. Den kritiserade utgiftsminskningen på
5 miljarder kronor är nämligen inräknad i
deras eget budgetalternativ och utgör
således en del av deras förslag.
Motionärerna nöjer sig emellertid inte med
denna besparing utan räknar med att i än
högre grad kunna minska kostnaderna för
sjukskrivningar och förtidspension med en
rehabiliteringsförsäkring som föreslås i
motionen. Försäkringen ska börja gälla
från halvårsskiftet 2003.
Kristdemokraterna avdelar för detta
ändamål 1,4 miljarder kronor och tror sig
redan under andra halvåret 2003 kunna
minska kostnaderna med 2 miljarder kronor.
Motionärerna räknar med att även i övrigt
kunna göra så stora besparingar på det
aktuella utgiftsområdet 10 Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp att
utgiftsramen nästa år kan minskas med
sammanlagt 6 miljarder kronor jämfört med
regeringens förslag.
Utöver satsningen på en
rehabiliteringsförsäkring, förutsätter de
att man redan den 1 juli nästa år ska
kunna lyfta över kostnaderna för
trafikolycksfall från sjukförsäkringen
till den obligatoriska trafikförsäkringen
och på så sätt minska belastningen på
statsbudgeten med 2 miljarder kronor. Ska
det vara möjligt krävs i så fall att man
tvingar trafikförsäkringsbolagen att riva
upp alla redan tecknade försäkringsavtal
som löper över halvårsskiftet.
Motionärerna föreslår dessutom att
föräldrapenning och sjukersättning i
fortsättningen ska beräknas med ledning av
de två senaste årens genomsnittsinkomst i
stället för, som i dag, den aktuella
inkomsten. Denna ändring av den
sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) ska
genomföras redan vid årsskiftet, och
motionärerna tillgodoräknar sig en
besparing på 2,5 miljarder kronor för
detta förslag. Förslaget är som utskottet
ser det inte enbart en teknisk omläggning
av försäkringen. Ett nytt SGI grundat på
en historisk inkomst får också långtgående
fördelningspolitiska konsekvenser om man
inte bygger in skyddsbestämmelser för
exempelvis dem som nyligen har trätt ut på
arbetsmarknaden. Kristdemokraterna
förutsätter dessutom att förslaget ska ge
budgeteffekt redan från årsskiftet.
Motionärerna uppger att den
kristdemokratiska budgetpolitiken är
inriktad på att uppnå balans på en lägre
nivå. Partiets förslag till statsbudget
har också utformats med en omslutning som
är lägre än regeringens. Men den lägre
omslutningen förklaras främst av att
motionärerna i strid med budgetlagens
(1996:1059) anda valt att nettoredovisa
utgifter på statsbudgetens inkomstsida.
Kristdemokraterna presenterar nämligen i
motionen ett antal skatteförslag och andra
förslag som har mycket långtgående
återverkningar på kommunernas ekonomi. I
enlighet med finansieringsprincipen ska
kommunerna kompenseras för sådana
förändringar, och normalt görs detta mot
ramanslaget Generellt statsbidrag till
kommuner och landsting som finns uppfört
på utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner. Av en reglering på sammanlagt
40,4 respektive 42,4 miljarder kronor
under 2003 och 2004 redovisar emellertid
Kristdemokraterna endast 5,2 respektive
5,8 miljarder kronor på detta sätt.
Resterande 35,2 respektive 36,6 miljarder
kronor redovisas som en utgift på
statsbudgetens inkomstsida på inkomsttitel
1111, och i det kristdemokratiska
budgetalternativet kommer statsbudgetens
omslutning då självklart att minska med
lika stora belopp.
Om Kristdemokraterna i stället hade följt
gängse praxis och redovisat samtliga
överföringar till kommunerna på
utgiftsområde 25 skulle partiets ram för
detta utgiftsområde, liksom taket för de
statliga utgifterna 2003 och 2004, behövt
höjas med 35 respektive 37 miljarder
kronor. Nivån på Kristdemokraternas
statliga utgiftstak skulle då ha hamnat
ungefär 30 miljarder kronor över
regeringens.
Utskottet har flera gånger tidigare
starkt kritiserat Kristdemokraterna för
detta förfarande eftersom det inte
tillgodoser budgetlagens krav på att
statens inkomster och utgifter ska
redovisas brutto på statsbudgeten.
Den kompensation som Kristdemokraterna på
detta sätt reglerar över statsbudgetens
inkomstsida avser effekterna av dels en
föreslagen höjning av grundavdraget till
26 500 kr, dels införandet av ett nytt
förvärvsavdrag på 5 % av arbetsinkomsten
upp till viss nivå. Såväl grundavdraget
som förvärvsavdraget ska enligt förslaget
beräknas mot den kommunalt
beskattningsbara inkomsten, men den
skattelindring detta ger upphov till ska
betraktas som en statlig skattereduktion
som ska räknas av mot inkomsttitel 1111 på
statsbudgetens inkomster.
Till saken hör att även Moderata
samlingspartiet, Centerpartiet och
Folkpartiet föreslår att ett
förvärvsavdrag ska införas vid den
kommunala beskattningen, men i motsats
till Kristdemokraterna kompenserar de
kommunerna för skattebortfallet genom
höjda statsbidrag.
Till saken hör också att även Moderata
samlingspartiet föreslår en höjning av
grundavdraget och att Moderaterna även i
detta fall reglerar kompensationen över
statsbidragen.
Med den för grundavdragshöjningen valda
lösningen får Kristdemokraterna inte bara
ett krångligt och administrativt
svårhanterligt system, utan missar också
möjligheten att helt befria inkomsttagare
med små inkomster från att behöva lämna
deklaration. Ska den föreslagna
skattereduktionen kunna beräknas måste man
nämligen fortsätta att lämna deklaration
om man har inkomster i intervallet mellan
nuvarande grundavdrag och den föreslagna
nya grundavdragsnivån på 26 500 kr.
Kristdemokraternas förslag till
skattesänkningar är nästa år 29,6
miljarder kronor större än regeringens.
Nästan hela detta belopp äts emellertid
upp av olika obligatoriska avgifter som
har många likheter med en skatt. Fullt
genomförda uppgår dessa avgifter till 23,6
miljarder kronor, vilket innebär att
skattesänkningarna i praktiken inskränker
sig till 6 miljarder kronor.
I likhet med Moderata samlingspartiet och
Folkpartiet föreslår nämligen
Kristdemokraterna att kostnaderna för
personskador vid trafikolycksfall inte
längre ska finansieras över
sjukförsäkringen utan via den
obligatoriska trafikförsäkringen vid sidan
av statsbudgeten. Det är trafikanterna som
får ta på sig kostnaden för denna
budgetavlastning på drygt 4 miljarder
kronor som drabbar dem i form av ökade
premiekostnader.
Kristdemokraterna anser också att
arbetslöshetsförsäkringen ska reformeras
och omvandlas till en obligatorisk
försäkring med kraftigt höjd
egenfinansiering. I princip alla
arbetstagare ska alltså påföras denna
avgift som ska täcka en tredjedel av
kostnaderna och som i motionen beräknas
till närmare 5 miljarder kronor.
De största avgiftshöjningarna framkommer
emellertid i Kristdemokraternas förslag
till avveckling av fastighetsskatten. Den
ska nämligen till närmare två tredjedelar
finansieras genom en ny typ av kommunala
avgifter som i motionen angetts till
knappt 15 miljarder kronor.
Enligt den finansieringslösning som
redovisas i motionen ska det generella
statsbidraget till primärkommuner minskas
med ett belopp som för varje enskild
kommun motsvarar 2 600 kr per småhus och
800 kr per lägenhet i kommunen. På
snarlikt sätt ska kommunens statsbidrag
också minskas med hänsyn till befintliga
kommersiella lokaler och industrilokaler.
I gengäld ska kommunerna ges rätt att ta
ut en kommunal avgift på högst dessa
belopp för bostadshus och företagslokaler.
Lösningen innebär att de kommuner som
väljer att inte ta ut full avgift själva
får svara för mellanskillnaden.
Den innebär också - förutsatt att full
avgift tas ut - att ett stort antal
småhusägare kommer att drabbas av ökade
kostnader jämfört med nuvarande regler.
Maximalt avgiftsuttag motsvarar nämligen
ett taxeringsvärde på 260 000 kr, och
enligt SCB finns det i dag ca 361 000
småhus med lägre taxeringsvärden.
Förslagets negativa effekter för denna
grupp förstärks av att
reavinstbeskattningen av bostäder
förutsätts bli höjd till 30 %.
Budgetalternativet utmärks i övrigt av en
svagt underbyggd finansiering.
Regeländringar som syftar till att öka
utgifter och minska skatter är sålunda
tämligen väl specificerade medan
regeländringar avsedda att minska utgifter
eller öka inkomster ofta är mycket
otydliga.
Så t.ex. för motionärerna fram flera
tydligt redovisade och väl preciserade
förslag till skattesänkningar, vilka är
fullt möjliga att genomföra redan vid
årsskiftet. Bland annat gäller det
partiets förslag om avvecklad
fastighetsskatt och höjt grundavdrag
liksom förslaget om ett nytt
förvärvsavdrag. Dessa skarpt formulerade
skattesänkningar förutsätts redan nästa år
bli finansierade genom vagt formulerade
besparingar som i några fall dessutom
framstår som i praktiken ogenomförbara.
Av de skäl som här redovisats avvisar
utskottet Kristdemokraternas förslag till
inriktning av budgetpolitiken.
Centerpartiets finanspolitik är inriktad
på att stärka Sveriges långsiktiga
tillväxtförmåga och på att minska de
svenska statsfinansernas
konjunkturkänslighet.
De åtgärder som Centerpartiet förordar
ger enligt partiets egna beräkningar ett
utgiftstak för staten som för 2003 och
2004 är 34 respektive 37 miljarder kronor
lägre än förslagen i budgetpropositionen.
Inget annat parti föreslår ett så lågt
utgiftstak. Det är främst Centerpartiets
inkomstskatteförslag men också partiets
förslag till utgiftsminskningar på
arbetsmarknadspolitikens område som
förklarar denna avvikelse.
För 2003 föreslår nämligen Centerpartiet
att grundavdraget slopas helt för att i
stället ersättas av en statligt
finansierad skattereduktion på 9 000 kr
för alla. Längre fram, när det finns ett
ekonomiskt utrymme, ska denna
skattereduktion höjas till 10 000 kr.
Slopas grundavdraget kommer kommunernas
skatteinkomster att öka, och i enlighet
med finansieringsprincipen reglerar
Centerpartiet detta genom att minska
statsbidragen med ett lika stort belopp.
Minskningen påverkar även nivån på
utgiftstaket som i Centerpartiets
budgetalternativ därigenom blir i
motsvarande grad lägre.
Som motionärerna själva framhåller ger
deras förslag till skattereduktion ungefär
samma skattelindring som ett grundavdrag
på 30 000 kr. Den valda metoden för
avräkning mot kommunerna är emellertid
inte problemfri. Finns inget grundavdrag
måste i princip alla med inkomst avge
deklaration, således även de som i dag har
inkomster understigande nuvarande
grundavdrag och som därför är befriade
från denna skyldighet. I annat fall kan
inte rätt nivå på skattereduktionen
beräknas. Trots sin skenbara enkelhet är
förslaget därför administrativt
svårhanterligt och leder till ökat krångel
för många medborgare samt en ökad
belastning på skattemyndigheterna. Den
grupp som i dag är undantagen från
deklarationsplikt på grund av alltför låga
löneinkomster och som med Centerpartiets
förslag skulle bli skyldig att lämna
deklaration kommer 2003 att uppgå till
340 000 personer enligt budgetkontorets
beräkningar. Utskottet vill för sin del
inte medverka till att utöka
deklarationsplikten för dem som uppbär
enbart obetydliga löneinkomster.
Centerpartiets förslag till
skattesänkningar för de båda närmaste åren
uppgår till 35 respektive 40 miljarder
kronor. De finansieras genom
utgiftsminskningar som netto uppgår till
40 respektive 46 miljarder kronor. Till
detta kommer en ränteeffekt av större
privatiseringar än de regeringen föreslår.
Liksom övriga borgerliga partier har
Centerpartiet nämligen för avsikt att
sälja statliga bolag. För Centerpartiets
del uppgår dessa försäljningsinkomster
till sammanlagt 110 miljarder kronor under
de båda närmaste åren. De skogs- och
bolagsförsäljningar som partiet
tillgodoräknar sig överstiger under 2003
och 2004 regeringens försäljningsplaner
med 30 respektive 50 miljarder kronor.
Dessa extraordinära inkomster ska användas
för amortering av statsskulden, och i sitt
budgetalternativ har motionärerna därför
också tillgodoräknat sig en ränteeffekt på
1,1 respektive 4,0 miljarder kronor.
Skulle emellertid försäljningsinkomsterna
falla bort kommer även ränteeffekten att
göra det, och motionärerna får då en i
motsvarande mån svagare budget.
Centerpartiets skattesänkningar
finansieras i princip av de omfattande
besparingar som partiet gör på tre
utgiftsområden. Det gäller först och
främst utgiftsområde 25 Allmänna bidrag
till kommuner där nivån nästa år sänks med
19,6 miljarder kronor, främst till följd
av regleringen med anledning av det
slopade grundavdraget. Den ensam sänker
ramnivån med 19,9 miljarder kronor. På
utgiftsområde 13 Arbetsmarknad sänks nivån
med 12,1 miljarder kronor och på
utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp är nivåsänkningen
5,9 miljarder kronor. Tillsammans minskar
de takbegränsade utgifterna på dessa tre
utgiftsområden med 37,5 miljarder kronor
2003.
På utgiftsområde 13 Arbetsmarknad räknar
alltså Centerpartiet med att nästa år
kunna minska utgifterna med 12,1 miljarder
kronor. Det motsvarar 20 % av den ram som
regeringen fört upp i sitt budgetförslag
för 2003 för utgiftsområdet.
Utgiftsminskningar av denna omfattning
genomförs trots att motionärerna säger sig
vilja minska ned de stora volymerna
arbetsmarknadsåtgärder och ersätta dem med
en individanpassad, mer kvalificerad
yrkesutbildning, dvs. åtgärder som
generellt sett är dyrare. Det kan enligt
utskottets mening därför ha sitt intresse
att närmare se vad som ligger bakom den
mycket betydande neddragning som föreslås
på detta utgiftsområde redan nästa år.
Centerpartiet föreslår för det första att
man ska satsa på s.k.
övergångsarbetsmarknader, en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd som innebär
att en arbetslös får prova på att arbeta
på en arbetsplats mot att arbetsgivaren
får sänkt arbetsgivaravgift för någon av
sina anställda. Stödformen belastar alltså
statsbudgetens inkomstsida. Nästa år
räknar motionärerna med att denna stödform
ska få en sådan omfattning att statens
inkomster i form av arbetsgivaravgifter
minskar med 0,75 miljarder kronor
samtidigt som behovet av bidrag för köp av
arbetsmarknadspolitisk utbildning kan
begränsas med 1,5 miljarder kronor.
Centerpartiet anser för det andra att
arbetsmarknadsmedlen ska kunna användas på
ett friare sätt och att besluten om
användningen ska flyttas från statlig till
regional och lokal nivå. En sådan
omfördelning gör att det är möjligt att,
inklusive effekten av
övergångsarbetsmarknader, minska anslaget
22:3 Köp av arbetsmarknadsutbildning och
övriga kostnader med 3,5 miljarder kronor,
hävdar motionärerna. Det motsvarar tre
fjärdedelar av anslaget, som i
budgetpropositionen förts upp med 4,7
miljarder kronor. Motionärerna hänvisar i
detta sammanhang till att partiet på andra
utgiftsområden gör satsningar på
kvalificerad yrkesutbildning och komvux,
som enligt deras mening varit utbildningar
som verkligen behövs. Såvitt
finansutskottet kan finna inskränker sig
emellertid dessa satsningar till 54
miljoner kronor som partiet tillför det
särskilda anslaget för kvalificerad
yrkesutbildning. Något motsvarande
tillskott ges inte till det särskilda
anslaget för statligt stöd för utbildning
av vuxna, inte heller får kommunerna några
extra medel för komvuxsatsningar över det
generella statsbidraget. Mot
utgiftsminskningen på 3 500 miljoner
kronor står alltså dels en satsning på 54
miljoner kronor på yrkesutbildning, dels
det över statsbudgetens inkomstsida
finansierade stödet till
övergångsarbetsmarknader på 750 miljoner
kronor.
Samtliga oppositionspartier föreslår att
anslaget för köp av
arbetsmarknadsutbildning ska minskas, men
inget annat parti kommer i närheten av
Centerpartiets förslag. Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna
samt Kristdemokraternas motsvarande
besparingsförslag ligger alla inom
intervallet 0,9-1,3 miljarder kronor.
Kvar på anslaget för köp av
arbetsmarknadsutbildning finns efter
Centerpartiets nedskärningar 1,2 miljarder
kronor. Som arbetsmarknadsutskottet
framhåller i sitt yttrande (AU1y) måste
rimligtvis en neddragning av detta anslag
påverka förutsättningarna för att bedriva
en aktiv och effektiv
arbetsmarknadspolitik. De kraftiga
besparingar som oppositionspartierna
föreslår på detta anslag är enligt
arbetsmarknadsutskottet svåra att förena
med individuellt riktade insatser,
utbildning, jobb- och utvecklingsgaranti
m.m. som oppositionen samtidigt förordar,
såvida inte tanken är att dessa insatser
ska förbehållas en begränsad krets av
arbetslösa. Dessa partier talar om
begränsade volymer, påpekar
arbetsmarknadsutskottet, men anger inte
vilka kategorier arbetslösa som ställs
utanför. Oppositionen vill ha en bättre
arbetsmarknadspolitik, men den ska alltså
genomföras till väsentligt lägre
kostnader. Arbetsmarknadsutskottet har
mycket svårt att se hur de begränsade
resurser som oppositionen vill ställa till
arbetsmarknadspolitikens förfogande ska
kunna leda till det som man säger sig
vilja åstadkomma.
Finansutskottet delar
arbetsmarknadsutskottets uppfattning.
Centerpartiet har inte på ett trovärdigt
sätt visat att partiets satsning på
övergångsarbetsmarknader och
decentraliserat beslutsfattande i friare
former kan ge de besparingar som uppges
utan att det får negativa återverkningar
för arbetsmarknadspolitiken. Om inte
tanken är att kommunerna utan ersättning
ska tvingas ta på sig ett betydande ansvar
för arbetsmarknadsutbildningen, får
Centerpartiets förslag till följd att
denna typ av insatser praktiskt taget
avvecklas. Förslaget saknar som
finansutskottet ser det därför
trovärdighet.
På det arbetsmarknadspolitiska området
vill Centerpartiet dessutom redan nästa år
begränsa Arbetsmarknadsverkets
förvaltningsanslag med 700 miljoner
kronor. Detta anslag är i
budgetpropositionen uppfört med 4,6
miljarder kronor och täcker såväl verkets
centrala som dess regionala och lokala
organisation. Motionärernas förslag
innebär att medelstilldelningen på detta
anslag i ett steg begränsas med 15 %.
Enligt finansutskottets mening kan en så
omfattande minskning av anslaget inte
förenas med en ambition att begränsa
arbetslösheten och höja kvaliteten på de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Motionärerna räknar vidare med att nästa
år kunna minska belastningen på anslaget
22:2 Bidrag till arbetslöshetsersättning
och aktivitetsstöd med 5,6 miljarder
kronor genom att öka
självfinansieringsgraden i den allmänna
arbetslöshetsförsäkringen till en
tredjedel av kostnaden. Man förutsätter
alltså att medlemsavgiften kan höjas i
denna omfattning redan vid årsskiftet.
Budgetavlastningen inskränker sig
emellertid till netto 3,4 miljarder kronor
eftersom avgiften till a-kassan ska
berättiga till en skattereduktion på 40 %.
Statsbudgetens inkomster kommer alltså att
minska med ca 2,2 miljarder kronor till
följd av skattereduktionen. Hur man
administrativt ska genomföra en vagt
redovisad avgiftshöjning av detta slag
redan nästa år berörs inte i motionen.
Anslaget till arbetslöshetsersättning
förutsätts i Centerpartiets
budgetalternativ dessutom kunna begränsas
ytterligare. Nuvarande
arbetslöshetsförsäkring ska omvandlas till
en tydligare utformad
omställningsförsäkring som ska träda i
kraft vid det förestående årsskiftet, och
man ska också göra en engångsindragning på
600 miljoner kronor av det anslagssparande
som finns på anslaget.
Sammantaget minskar Centerpartiet därmed
anslaget för bidrag till
arbetslöshetsersättning med 7,9 miljarder
kronor, eller med närmare en fjärdedel.
På utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp föreslår
Centerpartiet att nivån på utgifterna ska
begränsas med 5,9 miljarder kronor 2003
och med drygt det dubbla beloppet 2004
eller 11,7 miljarder kronor. Denna
utgiftsminskning förklaras i motionen
bl.a. av de positiva effekterna av
partiets satsning på rehabilitering som
redan första året förutsätts ge så snabb
utdelning att den inte bara betalar sig
själv utan också leder till stora
besparingar. Partiets minskning av
anslagen för sjukpenning och
rehabilitering samt förtidspensioner är
nästa år 4,8 miljarder kronor. I detta
belopp ingår även effekten av ett förslag
om att den sjukpenninggrundande inkomsten
(SGI) ska baseras på en historisk inkomst.
Hur en i och för sig angelägen satsning
på rehabilitering ska kunna få ett så
snabbt genomslag att den redan första året
kraftigt minskar utgifterna för
sjukskrivning och förtidspension framgår
inte av motionen. Värt att notera är att
detta är utgiftsminskningar som tillkommer
ovanpå de besparingar regeringen räknat in
i budgetpropositionen för sin
rehabiliteringssatsning. Motionärernas
budgetförslag utgår nämligen från
budgetpropositionens nivåer, och
Centerpartiet har inte motsatt sig
regeringens rehabiliteringssatsning.
Utskottets genomgång visar att
Centerpartiets förslag till
skattesänkningar och nya utgiftsåtaganden
i många fall har en svagt underbyggd och
yvigt tilltagen finansiering. Finansieras
skattesänkningarna på detta sätt riskerar
man snabbt att stabiliteten i
statsfinanserna urholkas.
Utskottet avvisar mot denna bakgrund
Centerpartiets förslag till inriktning av
budgetpolitiken.
Sammanfattningsvis anser utskottet alltså
att de förslag till alternativ inriktning
av budgetpolitiken som redovisas av
Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet liberalerna inte bör läggas
till grund för riksdagens beslut i frågan.
Med sina långtgående krav på
skattesänkningar finansierade genom
försämringar av grundläggande
trygghetssystem och i flera fall oprecist
beräknade besparingar ger dessa förslag
inte den stadga som krävs för att man ska
kunna upprätthålla stabila statsfinanser.
De gångna årens mödosamma arbete med att
återskapa sunda statsfinanser skulle
därmed riskera att gå om intet.
De fyra borgerliga partierna vill alla
sänka skatterna med mellan 34 och 48
miljarder kronor under de båda närmaste
åren. Längst går Moderata samlingspartiet
som i sin strävan att minska den
offentliga sektorns omslutning föreslår
mycket långtgående skatte- och
utgiftsminskningar, vilka i betydande
utsträckning omfördelar resurser till de
redan välbeställda och utarmar sociala
trygghetssystem. Men även
Kristdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet liberalerna lägger i sina
motioner fram budgetalternativ med
liknande effekter.
Oppositionspartiernas skattesänkningar är
alla tydligt redovisade och står i det
avseendet i bjärt kontrast till deras
tilltänkta finansiering, vilken på några
principiellt viktiga områden är både
otydlig och svagt underbyggd.
Gemensamt är att tyngdpunkten i
finansieringen ligger på två
utgiftsområden, nämligen utgiftsområdena
10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp samt utgiftsområde 13
Arbetsmarknad. Utgiftsminskningar på
enbart på dessa områden finansierar cirka
tre femtedelar av partiernas tilltänkta
skattesänkningar.
Tabell 27. Finansieringen av
oppositionspartiernas skattesänkningar
2004
Miljarder kronor
*grafiskt element borttaget*
De tydligt redovisade skattesänkningarna
avser i första hand inkomstbeskattningen
och är i de flesta fall tekniskt möjliga
att genomföra med tämligen kort varsel.
Oppositionspartiernas besparingsförslag
däremot - och då inte minst förslagen på
dessa båda utgiftsområden - framstår många
gånger som helt orealistiska i det korta
perspektivet eftersom man för att kunna
förverkliga dem först måste utforma
detaljregler, anpassa administrationen och
ge berörda rimlig tid att anpassa sig till
de nya förutsättningarna.
Bakom de mycket långtgående
utgiftsbegränsningarna på utgiftsområdena
10 och 13 döljer sig bl.a. några större
avlyft från statsbudgeten. Så t.ex.
förutsätter de fyra partierna var för sig
att egenavgiften till
arbetslöshetsförsäkringen nästa år ska
kunna höjas så att den motsvarar ungefär
en tredjedel av försäkringens kostnader,
Moderata samlingspartiet dock först från
halvårsskiftet. Alla tillgodoräknar också
sina budgetalternativ en besparing som för
helår uppgår till mellan 5 och 9 miljarder
kronor för detta förslag.
De försäkrade ska alltså själva få svara
för en större del av kostnaderna för
arbetslöshetsförsäkringen, vilket
automatiskt urholkar värdet av de
skattesänkningar som de samtidigt erbjuds.
En sådan förändring är möjlig att
genomföra, men med tanke på att
arbetslöshetsförsäkringen i dag
administreras av ett fyrtiotal fristående
arbetslöshetskassor med stora skillnader i
arbetslöshet och med olika nivåer på
medlemsavgifter kräver en omläggning av
detta slag rimlig tid av förberedelse för
att en vagt utformad idéskiss ska kunna
omvandlas till en praktiskt fungerande
åtgärd.
Arbetsmarknadsutskottet har i sitt
yttrande (AU1y) kritiserat
oppositionspartierna för deras a-
kasseförslag och sett det som helt
orealistiskt att de skulle kunna
genomföras så snabbt att de får genomslag
på budgeten redan nästa år. Det är fråga
om genomgripande systemförändringar som
kräver lagändringar och administrativa
anpassningar, framhåller
arbetsmarknadsutskottet. De
besparingseffekter som oppositionen
tillgodoräknar sig i sina budgetmotioner
ser utskottet därför mera som
förhoppningar än som väl underbyggda
förslag.
Arbetsmarknadsutskottet ifrågasätter även
i övrigt oppositionspartiernas vagt
formulerade a-kasseförslag. Bland annat
frågar sig arbetsmarknadsutskottet hur den
enskilde kassamedlemmens avgift ska
beräknas mera i detalj och vilka som ska
stå för finansieringen. Ska det vara hela
löntagarkollektivet eller bara de som är
medlemmar i en kassa? Eller ska det vara
de som kan sägas ha förankring på
arbetsmarknaden, och hur ska i så fall
detta kriterium bestämmas? Dessutom är
arbetsmarknadsutskottet kritiskt mot att
öka egenfinansieringen eftersom det ger en
kraftigt höjd insats för den enskilde,
särskilt i ett läge med hög arbetslöshet.
Förslagen har dessutom den bristen att de
i motsats till dagens system inte
motiverar vare sig medlemmarna i en a-
kassa eller deras fackliga organisation
att ta ansvar för löneutvecklingen inom
den egna kassans område.
Arbetsmarknadsutskottet anser dessutom att
förslagen är administrativt krångliga
eftersom man i förväg inte kan fastställa
grunden för avgiftsuttaget, dvs. hur stora
kostnader som arbetslöshetsförsäkringen
kommer att ha.
De fyra partiernas stora besparingar på
utgiftsområde 13 förklaras också av ett
förslag om att avveckla AMS i dess
nuvarande form. Förslagen skiljer sig
något åt, men i princip ska en ny, bantad
tillsynsmyndighet med servicekontor över
hela landet överta ansvaret för delar av
verksamheten samtidigt som jobbförmedling
och yrkesutbildning privatiseras.
Som utskottet tidigare framhållit skulle
med stor sannolikhet en privatisering av
väsentliga verksamheter inom
arbetsmarknadspolitikens område få till
följd att olika delar av landet, liksom
olika yrkesgrupper, inte får en likvärdig
behandling. Vissa befolkningsgrupper,
såsom invandrare och personer nära
pensionsåldern, riskerar att med en
privatiserad arbetsförmedling få en klart
försvagad ställning på arbetsmarknaden. Om
ett större varsel skulle drabba en ort kan
dessutom dagens arbetsförmedlingar med sin
centrala uppbackning ge en helt annan
service än en privatiserad verksamhet.
Ett annan variant på ett avlyft från
statsbudgeten föreslås av Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna och
Folkpartiet liberalerna som vill föra över
kostnaderna för trafikskador från
sjukförsäkringen till den obligatoriska
trafikförsäkringen, vilket förutsätts
kunna ske redan under nästa år.
Omläggningen väntas enligt partiernas
uppskattningar minska statsbudgetens
utgifter med grovt räknat 4 miljarder
kronor, ett belopp som i stället
förutsätts belasta bilisterna genom
kraftigt höjda försäkringspremier. Värdet
av de utlovade skattesänkningarna urholkas
alltså även av dessa avgifter. Och inte
heller i detta fall redovisar partierna
något konkret förslag till hur detta
tekniskt och administrativt ska kunna
lösas på den korta tid som återstår tills
förändringen ska vara fullt genomförd. Än
mindre förklarar de hur det ska vara
möjligt för försäkringsbolagen att bryta
löpande försäkringsavtal för att kunna ta
ut de avgiftshöjningar som krävs.
Även i detta fall anvisar man alltså en
finansiering i flermiljardklassen som inte
ter sig möjlig att uppnå, åtminstone inte
under det närmaste året.
Liksom regeringen vill de fyra partierna
komma till rätta med de snabbt ökande
kostnaderna för sjukskrivningar och
förtidspensioner. De avdelar därför
resurser för en utbyggd rehabilitering och
räknar med att redan första året kunna
begränsa dessa kostnader. Som en följd
härav minskar de utgifterna på
utgiftsområde 10. Eftersom dessa
anslagsminskningar görs i förhållande till
de utgiftsnivåer som redovisas i
budgetpropositionen, och
budgetpropositionens utgiftsnivåer
inkluderar effekten av regeringens
satsning på ohälsoområdet, blir följden
något av en dubbelräkning.
Oppositionspartiernas besparingsförslag
görs alltså på toppen av regeringens
förslag, och dessa partier förutsätter med
andra ord att de utöver de besparingar som
regeringen tillgodoräknar sig redan nästa
år, ska kunna göra ännu större besparingar
på marginalen med sina tillkommande
satsningar.
Utan att ifrågasätta behovet av
ytterligare insatser för rehabilitering
anser utskottet att ett så snabbt och så
omedelbart utbyte av en satsning inte
framstår som trovärdigt.
Ett annat löst underbyggt förslag
framförs av Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna och Centerpartiet som
anser att den sjukpenninggrundande
inkomsten (SGI) ska beräknas som
genomsnittet av de senaste två årens
inkomster och inte som i dag grundas på
den aktuella inkomsten. Detta sänker
ersättningsnivåerna för sjukpenningen och
föräldraförsäkringen och ger således
besparingar inte bara på utgiftsområde 10
utan också på utgiftsområde 12 Ekonomisk
trygghet för familjer och barn. Hur de
redan hårt arbetstyngda
försäkringskassorna utan någon som helst
förberedelsetid ska hinna anpassa sina
administrativa rutiner till en sådan
omläggning redan nästa år berörs inte i
motionerna.
De fyra borgerliga partierna har också
som ett gemensamt förslag att statliga
företag ska säljas ut i en tidigare aldrig
skådad omfattning under de båda närmaste
åren. Utan att redovisa vare sig
försäljningsplaner eller någon
näringspolitisk strategi förutsätter de
att det ska vara möjligt att redan nästa
år avyttra statlig egendom för 45
miljarder kronor. Och under det därpå
följande året ska försäljningarna uppgå
till 55-75 miljarder kronor.
Börskurserna har fallit kraftigt, men
inte något av partierna diskuterar om det
är rimligt eller ens möjligt att i rådande
börsläge avyttra statlig verksamhet i
denna omfattning. Bortsett från
Kristdemokraterna tycks inte heller något
av partierna ha belastat sitt
budgetalternativ för det bortfall av
utdelningsinkomster som försäljningarna
ger upphov till. För oppositionen tycks
enda syftet med privatiseringarna vara att
man vill påskynda amorteringen av
statsskulden för att minska utgifterna för
statsskuldsräntor. Att man samtidigt
frånhänder sig räntabla tillgångar som
ingår i den statliga förmögenhetsmassan
blundar man helt för i sina överväganden.
Är som i detta fall utgångspunkten
dessutom att man oavsett utvecklingen på
aktiemarknaden varje år ska få in ett
visst belopp i försäljningsinkomster,
finns det en uppenbar risk för att man
tvingas sälja värdefulla tillgångar till
kraftiga underpriser, vilket i sin tur
tvingar fram ytterligare försäljningar för
att uppställda mål ska kunna nås.
I ett läge med låga börskurser är det
enligt utskottets mening inte ansvarsfullt
att forcera en försäljning av statliga
företag och åstadkomma stora förluster för
skattebetalarna. Ett sådant resursslöseri
tar utskottet bestämt avstånd från.
Utgångspunkten för en privatisering måste
självklart vara att den ska vara
näringspolitiskt motiverad och att den ska
genomföras vid en tidpunkt då utbytet blir
så gynnsamt som möjligt för ägaren staten.
Exempel som dessa visar att
oppositionspartiernas budgetalternativ har
en svagt underbyggd finansiering. I många
fall har finansieringen större likhet med
vagt formulerade idéskisser än praktiskt
genomförbara förslag. Trots det förutsätts
de omgående kunna ge full budgeteffekt.
Med en så svag finansiering riskerar
statsfinanserna återigen att snabbt
försvagas. Förslag som dessa kan inte
bilda underlag för en ansvarsfullt
utformad statsbudget, och finansutskottet
har därför inte kunnat ställa sig bakom
Moderata samlingspartiets, Folkpartiet
liberalernas, Kristdemokraternas och
Centerpartiets förslag till uppläggning av
budgetpolitiken.
Den socialdemokratiska regeringens
budgetpolitik har resulterat i att de
offentliga finanserna snabbt förbättrats.
Väldiga underskott har vänts i stora
överskott som snabbt minskat de skulder
det offentliga tidigare dragit på sig.
Utvecklingen har gått så snabbt att den
offentliga sektorns nettoskuld nu är helt
utraderad och ersatt av ett överskott.
Nettoförmögenheten beräknas vid utgången
av 2004 uppgå till 120 miljarder kronor.
I mitten av 1990-talet genomförde
regeringen ett omfattande
konsolideringsprogram med vars hjälp
balansen i den offentliga sektorn kunde
återställas på ett fördelningspolitiskt
godtagbart sätt. Balansen återställdes
redan 1998, och den gynnsamma utvecklingen
har därefter fortsatt, fastlagda
utgiftstak har hållits och uppställda
saldomål har fram till i år överträffats
med bred marginal. Under förra året
motsvarade överskottet t.o.m. 4,8 % av
BNP.
Den förda budgetpolitiken har resulterat
i att vi nu står starka med stabila
överskott i de offentliga finanserna och
att vi förmår möta en något svagare
ekonomisk utveckling. Vi skiljer oss i det
avseendet från många andra EU-länder vars
offentliga finanser för närvarande
utvecklas på ett oroväckande sätt.
Med sitt nu redovisade budgetförslag
fullföljer regeringen denna politik.
Budgetpropositionen med de kompletterande
förslag som förs fram i motion Fi230
(s, v, mp) bygger på en överenskommelse
mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet de gröna. De tre
partierna fullföljer därmed det samarbete
de hade under den förra mandatperioden.
Den nu gjorda överenskommelsen innebär att
de tre partierna står bakom riktlinjerna
för den ekonomiska politiken,
budgetpolitiken, utgiftstaken,
tilläggsbudgeten för 2002 samt de i
budgetpropositionen föreslagna och
aviserade skatteförändringarna liksom de
tillägg som föreslås i motion Fi230
(s, v, mp).
Finansutskottet tillstyrker att
budgetpolitiken utformas i
överensstämmelse med de tre partiernas
förslag. Som utskottet återkommer till
längre fram i detta betänkande bör dock
regeringens och samarbetspartiernas
budgetförslag kompletteras på några
punkter.
För det första föreslås i motion Fi230
(s, v, mp) att grundavdraget vid
inkomstbeskattningen ska höjas mer än vad
som föreslås i budgetpropositionen. Denna
tillkommande höjning leder till att
kommunernas skatteunderlag minskar, och
kommunerna bör därför kompenseras för
detta inkomstbortfall i enlighet med
finansieringsprincipen. Finansutskottet
föreslår därför att det generella
statsbidraget till kommuner och landsting
räknas upp med 456 miljoner kronor och att
ramen för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag
till kommuner höjs lika mycket. Eftersom
åtgärden inte påverkar den offentliga
sektorns samlade finanser bör
anslagsuppräkningen dessutom föranleda en
teknisk justering av utgiftstaket.
Finansutskottet föreslår därför att
utgiftstaket för 2003 och 2004 fastställs
till 819 respektive 853 miljarder kronor,
dvs. för båda åren 1 miljard kronor högre
än vad som förslagits i
budgetpropositionen.
För det andra har regeringen efter det
att budgetpropositionen presenterades på
riksdagens begäran lagt fram förslag om
framskjuten beskattning av vissa
andelsbyten. Förslagen i propositionen
(prop. 2002/03:15) är avsedda att träda i
kraft den 1 januari 2003 och påverkar
alltså statsbudgetens inkomster under
nästa år. Finansutskottet har därför i sin
beräkning av statsbudgetens inkomster för
2003 beaktat detta inkomstbortfall och
räknat ned inkomsterna med 283 miljoner
kronor. Propositionen kommer att
överlämnas av finansutskottet till
skatteutskottet för den lagtekniska
beredningen av förslagen.
För det tredje har regeringen föreslagit
i budgetpropositionen (avsnitt 8.4.2) att
kraftvärmeverkens beskattning ska ändras i
tre olika hänseenden, och sammantaget
väntas dessa förslag leda till att
statsbudgetens inkomster under 2003 ökar
med 360 miljoner kronor. Ett av förslagen
kräver kommissionens godkännande eftersom
det kan strida mot EU:s regler om
statsstöd. Förslaget har därför
underställts kommissionen som ännu inte
kommit med sitt utlåtande. Finansutskottet
har därför på skatteutskottets inrådan
ansett att riksdagens prövning av
förslagen om kraftvärmeverkens beskattning
tills vidare ska skjutas upp i avvaktan på
detta utlåtande. Utskottet föreslår att
riksdagen formellt avslår dessa
lagförslag, men ändå beaktar den effekt de
har på statsbudgetens inkomster nästa år
vid ett tänkt ikraftträdande någon gång
under första halvåret 2003. Utskottet har
som en följd av detta räknat ned
inkomsterna med 125 miljoner kronor
jämfört med budgetpropositionen.
Med dessa kompletteringar ställer sig
finansutskottet bakom det budgetförslag
som regeringen samt Socialdemokraterna i
riksdagen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet
de gröna gemensamt lagt fram.
I närmast efterföljande avsnitt återkommer
utskottet till de formella förslag till
beslut som detta ställningstagande
föranleder i fråga om utgiftstak för
2002-2004 (2.5), fördelning av utgifter på
utgiftsområden 2003 (2.6), beräknade
förändringar av anslagsbehållningar 2003
(2.8), beräkning av myndigheternas in- och
utlåning i Riksgäldskontoret 2003 (2.9)
och beräknad kassamässig korrigering av
statsbudgetens utgifter 2003 (2.10) samt
beräkning av skatter och övriga inkomster
2003 (3).
2.5 Utgiftstak för staten och den
offentliga sektorn
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
till teknisk justering av utgiftstaket för
staten för 2002 och föreslår ytterligare
en teknisk justering av utgiftstaken för
2003 och 2004 jämfört med regeringens
förslag. Utskottet föreslår att riksdagen
fastställer utgiftstaket för staten till
812 miljarder kronor för 2002, 819
miljarder kronor för 2003 samt 853
miljarder kronor för 2004. Utskottet
godkänner dessutom regeringens beräkning
av de offentliga utgifterna för 2003 och
2004.
Utskottet avstyrker därmed de
alternativa yrkanden som framförs av
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna, Kristdemokraterna och
Centerpartiet.
Övriga delar av denna förslagspunkt
behandlar utskottet i avsnitten 2.4.3, 2.6
samt 2.8-2.10.
Jämför reservationerna 8 (m), 9 (fp), 10
(kd) och 11 (c).
2.5.1 Utgiftstak för staten
Det statliga utgiftstaket omfattar
utgifterna på statsbudgeten exklusive
statsskuldsräntor samt utgifterna för
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten. Dessutom ingår en
ofinansierad budgeteringsmarginal.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 4.1.1)
föreslår regeringen att den tidigare
fastställda nivån på utgiftstaken för
staten åren 2002-2004 anpassas till följd
av tre budgettekniska förändringar.
Justeringen är föranledd av regeringens
beslut att kommunkontosystemet ska
redovisas på statsbudgetens inkomstsida
fr.o.m. 2003. Från systemet erhåller
kommuner och landsting återbetalning av
ingående mervärdesskatt i icke
skattepliktig verksamhet. Den avgift som
kommuner och landsting i dag betalar till
systemet avskaffas i och med beslutet.
Finansieringen av systemet tas därmed över
av staten och uttagen ur systemet sker via
statsbudgetens inkomstsida. För att
förändringen ska vara kostnadsneutral
föreslår regeringen en nivåsänkning av de
generella statsbidragen 2003 baserad på
den preliminära avgiften 2002. En
definitiv reglering ska ske i
budgetpropositionen för 2004. Den
föreslagna nivåsänkningen uppgår till 31,4
miljarder kronor och medför en justering
av utgiftstaken för 2003 och 2004 nedåt
med motsvarande belopp.
Regeringen anser också att höjningen av
det statliga utjämningsbidraget till
kommuner och landsting i år motiverar en
beräkningsteknisk justering av
utgiftstaket för 2002 uppåt med 2,9
miljarder kronor. Även åren 2003 och 2004
beräknar regeringen att utjämningsbidraget
höjs med 2,9 miljarder kronor för vart och
ett av åren, med en motsvarande
uppjustering av utgiftstaket för dessa år.
Regeringen föreslår dessutom en höjning
av grundavdraget som beräknas minska
kommunsektorns skatteinkomster med 2,5
miljarder kronor per år fr.o.m. 2003. Det
generella statsbidraget till kommuner och
landsting höjs därför med motsvarande
belopp för att kommunsektorns totala
inkomster samt den offentliga sektorns
konsoliderade utgifter ska förbli
oförändrade. För denna åtgärd föreslår
regeringen en motsvarande
beräkningsteknisk justering av
utgiftstaket uppåt.
Sammantaget höjer förslagen utgiftstaket
för 2002 med 2,9 miljarder kronor och
sänker utgiftstaken för 2003 och 2004 med
25,9 miljarder kronor per år.
Regeringen föreslår sålunda att
utgiftstaken för åren 2002-2004 fastställs
till 812, 818 respektive 852 miljarder
kronor (punkt 2).
Motionerna
Av den tidigare redogörelsen framgår att
samtliga fyra oppositionspartier förordar
andra nivåer på utgiftstaket. Formella
förslag för 2003 och 2004 framförs av
Moderata samlingspartiet i motion Fi231
(yrkande 3), Folkpartiet liberalerna i
motion Fi232 (yrkande 2),
Kristdemokraterna i motion Fi233 (yrkande
5) samt Centerpartiet i motion Fi234
(yrkande 3).
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna tar i motion Fi230
inte ställning till nivån för utgiftstaket
för staten.
De olika partiernas förslag framgår av
följande sammanställning.
Tabell 28. Förslag till utgiftstak för
staten 2003 och 2004
Belopp i miljarder kronor
*grafiskt element borttaget*
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har i föregående avsnitt
(2.4.3) ställt sig bakom regeringens
förslag till inriktning av
budgetpolitiken. Till grund för detta
förslag ligger regeringens bedömning av
utvecklingen i statsbudgetens inkomster
och utgifter under åren 2003 och 2004.
Längre fram i betänkandet (avsnitten 2.6,
3 och 4) behandlar utskottet regeringens
och riksdagspartiernas alternativa förslag
till beräkning av statsbudgetens inkomster
samt fördelning av statens utgifter på
utgiftsområdena och tar där formellt
ställning till de olika yrkandena.
Utskottet biträder därvid regeringens
förslag med den ändringen att
Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och
Miljöpartiet de grönas yrkanden i motion
Fi230 tillstyrks.
Utskottet ställer sig således bakom
förslaget om en utvidgning av den gröna
skatteväxlingen i enlighet med motion
Fi230. För att kompensera det bortfall av
skatteinkomsterna för kommunerna som
följer denna skatteväxling bör en höjning
ske av de generella statsbidragen till
kommunsektorn. Med hänsyn härtill föreslår
utskottet i avsnitten 2.6 och 4.2 att
ramen för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag
till kommuner höjs med 456 miljoner kronor
för 2003 respektive 2004. I och med detta
ökar de takbegränsade utgifterna med
motsvarande belopp för båda åren.
Finansutskottet anser det därför motiverat
att den tillkommande höjningen av de
generella statsbidragen också leder till
en beräkningsteknisk justering av
utgiftstaket för staten.
Utskottets förslag avviker alltså från
budgetpropositionen vad avser justeringen
av de tidigare fastställda utgiftstaken
för staten åren 2003 och 2004. De totala
anslagsförändringarna tillsammans med den
tillkommande höjningen inom
utgiftsområde 25 som leder till en
takjustering, uppgår därmed till 25 456
miljoner kronor per år. Justeringen
avrundas emellertid till hela miljarder
kronor i enlighet med tidigare praxis,
varför sänkningen av utgiftstaket
begränsas till 25 miljarder kronor. Det av
utskottet föreslagna utgiftstaket för
staten beräknas därmed till 819 miljarder
kronor för 2003 och 853 miljarder kronor
för 2004, vilket är 1 miljard kronor högre
jämfört med regeringens förslag i
propositionen.
Med hänsyn härtill biträder utskottet
regeringens förslag till utgiftstak för
staten för 2002-2004 med den justering som
utskottet föreslagit och tillstyrker
därmed delvis punkt 2 i propositionen.
De motionsyrkanden som är aktuella i
detta sammanhang avstyrks. Det gäller
motionerna Fi231 (m) yrkande 3, Fi232 (fp)
yrkande 2, Fi233 (kd) yrkande 5 samt Fi234
(c) yrkande 3.
2.5.2 Utgiftstak för den offentliga
sektorn
Utgiftstaket för den offentliga sektorn
erhålls genom att en beräkning av de
samlade kommunala utgifterna läggs till
utgiftstaket för staten. I beräkningen
görs avdrag för interna transaktioner
mellan staten och kommunsektorn samt
mellan staten och ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten. Nivån på detta
utgiftstak är således en funktion av det
utgiftstak som gäller för staten.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 4.1.2)
redovisar regeringen att utgiftstaket för
den offentliga sektorn åren 2003 och 2004
har reviderats upp jämfört med
budgetpropositionen för 2002, främst till
följd av högre kommunal konsumtion. De
föreslagna tekniska justeringarna av
utgiftstaken för staten påverkar inte
utgiftstaket för den offentliga sektorn
eftersom de motsvaras av lika stora
interna transaktioner inom den offentliga
sektorn.
Regeringen föreslår vidare att riksdagen
godkänner beräkningen av de offentliga
utgifterna för 2003 och 2004 (punkt 3).
Beräkningen framgår av följande tabell.
Tabell 29. Regeringens förslag till
beräkning av utgiftstaket för den
offentliga sektorn 2003 och 2004
Belopp i miljarder kronor
*grafiskt element borttaget*
Motionerna
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion
Fi230 inte någon ändring av nivån för
utgiftstaket för den offentliga sektorn.
Moderata samlingspartiet framhåller i
motion Fi231 att de utgiftsförändringar
och skattesänkningar som partiet föreslår
leder till minskade utgifter för den
offentliga sektorn. De nivåer som
motionärerna föreslår för utgiftstaket för
den offentliga sektorn är 1 197 miljarder
kronor 2003 och 1 159 miljarder kronor
2004 (yrkande 2).
Folkpartiet liberalerna förordar i motion
Fi232 att utgiftstaket för den offentliga
sektorn anges till 1 204 miljarder kronor
för 2003 och 1 250 miljarder kronor för
2004 (yrkande 3).
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi233
en kombination av lägre utgiftstak för
staten och ett större utrymme för
kommunsektorn som leder till ett lägre
utgiftstak för den offentliga sektorn. De
redovisade nivåerna för utgiftstaket för
den offentliga sektorn uppgår till 1 219
miljarder kronor för 2003 och 1 258
miljarder kronor för 2004 (yrkande 12).
Centerpartiet framför i motion Fi234
inget formellt yrkande om beräkningen av
de offentliga utgifterna, men redovisar i
en tabell vilken effekt partiets
budgetalternativ har på dessa utgifter.
För åren 2003 och 2004 uppgår taket i
Centerpartiets budgetalternativ till 1 207
respektive 1 249 miljarder kronor.
Tabell 30. Oppositionspartiernas förslag
till beräkning av utgiftstaket för den
offentliga sektorn 2003 och 2004
Belopp i miljarder kronor
*grafiskt element borttaget*
Finansutskottets ställningstagande
Med hänvisning till vad utskottet tidigare
framhållit (se avsnitt 2.4.3) tillstyrker
finansutskottet regeringens förslag till
beräkning av de offentliga utgifterna
(punkt 3). De av utskottet föreslagna
tekniska justeringarna av nivån för
utgiftstaket för staten åren 2003 och 2004
påverkar inte det beräknade utgiftstaket
för den offentliga sektorn eftersom
justeringarna motsvaras av elimineringar
för interna transaktioner inom den
offentliga sektorn.
Utskottet avstyrker därmed de förslag
till alternativ beräkning av de offentliga
utgifterna och utgiftstak för den
offentliga sektorn som framförs i
motionerna Fi231 (m) yrkande 2, Fi232 (fp)
yrkande 3 samt Fi233 (kd) yrkande 12.
2.6 Fördelning av statsbudgetens utgifter
på utgiftsområden 2003
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
till fördelning av statsbudgetens utgifter
på utgiftsområden för 2003 med den
ändringen att ramarna för utgiftsområdena
8 Invandrare och flyktingar, 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg, 14 Arbetsliv,
15 Studiestöd, 20 Allmän miljö- och
naturvård och 23 Jord- och skogsbruk,
fiske med anslutande näringar förändras i
enlighet med förslaget i motion Fi230 (s,
v, mp) yrkande 1.
Utskottet föreslår därutöver att ramen
för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner för 2003 höjs med 456 miljoner
kronor jämfört med regeringens förslag.
Utskottet avslår därmed motionerna med
alternativa yrkanden från Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Kristdemokraterna samt Centerpartiet.
Övriga delar av denna förslagspunkt
behandlar utskottet i avsnitten 2.4.3, 2.5
samt 2.8-2.10.
Jämför reservationerna (8 (m), 9 (fp),
10 (kd) och 11 (c).
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår i budgetpropositionen
(avsnitt 6.2) att statsbudgetens utgifter
för 2003 fördelas på utgiftsområden på det
sätt som framgår av tabell 6.5 i
propositionen (punkt 8).
Motionerna
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna presenterar i motion
Fi230 ett antal förslag för att
ytterligare förbättra och utveckla
förslagen i budgetpropositionen.
Motionärerna föreslår följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag för
2003:
-ramen för utgiftsområde 8 Invandrare och
flyktingar ökas med 0,1 miljoner kronor;
-ramen för utgiftsområde 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg ökas med 186,0
miljoner kronor;
-ramen för utgiftsområde 14 Arbetsliv ökas
med 2,0 miljoner kronor;
-ramen för utgiftsområde 15 Studiestöd
minskas med 250,0 miljoner kronor;
-ramen för utgiftsområde 20 Allmän miljö-
och naturvård ökas med 28,0 miljoner
kronor;
-ramen för utgiftsområde 23 Jord- och
skogsbruk, fiske med anslutande näringar
ökas med 20,5 miljoner kronor.
Förslagen behandlas i detalj längre fram i
betänkandet (avsnitt 4). För övrigt
ställer sig motionärerna bakom regeringens
förslag till fördelning av statens
utgifter på utgiftsområden för 2003.
De fyra borgerliga partierna avvisar
regeringsförslaget och förordar i stället
sina respektive förslag till
utgiftsfördelning. Sådana alternativa
förslag framförs av
-Moderata samlingspartiet i motion Fi231
(yrkande 5),
-Folkpartiet liberalerna i motion Fi232
(yrkande 6),
-Kristdemokraterna i motion Fi233 (yrkande
8) samt
- Centerpartiet i motion Fi234
(yrkande 6).
De olika partiernas förslag framgår av
följande sammanställning.
Tabell 31. Regeringens och
riksdagspartiernas förslag till
utgiftsramar för 2003
Belopp i miljoner kronor
*grafiskt element borttaget*
Anm. Utgiftsområde 8 Invandrare och
flyktingar: I motion Fi230 (s, v, mp)
föreslås att ramen höjs med 0,1 miljon kr.
Övriga utskotts yttranden
Sammanlagt tolv utskott har yttrat sig
över budgetpropositionens förslag till
utgiftsramar för budgetåret 2003 och de
motioner som väckts med anledning av
propositionen. Två utskott -
konstitutionsutskottet och
utbildningsutskottet - har avstått från
att yttra sig. Av de utskott som yttrat
sig i ärendet har samtliga tillstyrkt
regeringens förslag med följande
justeringar:
Socialförsäkringsutskottet anser i sitt
yttrande (SfU1y) att det finns skäl att ge
utrymme för en utökning av anslag 10:5
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering i
enlighet med motion Fi230 (s, v, mp).
Motionen tillstyrks därmed i berörda delar
och regeringens förslag till ramen för
utgiftsområde 8 föreslås på motsvarande
sätt justeras.
Socialutskottet ställer sig i sitt
yttrande (SoU1y) tveksamt till den
besparing som regeringen föreslår på de
s.k. Dagmarmedlen inom utgiftsområde 9.
Socialutskottet godtar därför förslaget i
motion Fi230 (s, v, mp) om att
utgiftsområdet bör tillföras ytterligare
186 miljoner kronor jämfört med
regeringens förslag och föreslår att
propositionen bör tillstyrkas med den
föreslagna ändringen. Enligt
socialutskottet torde det ankomma på
finansutskottet att ta ställning till den
finansiering som motionärerna anvisar.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i
sitt yttrande (AU1y) det förslag om en
ökning av ramen för utgiftsområde 14 som
läggs fram i motion Fi230 (s, v, mp). Den
aktuella utgiftsområdesramen bör därför
enligt arbetsmarknadsutskottet räknas upp
med 2 miljoner kronor jämfört med
propositionens förslag.
Miljö- och jordbruksutskottet anser i
sitt yttrande (MJU1y) att regeringens
förslag till besparingar inom
utgiftsområde 20 inte bör genomföras.
Därmed tillstyrker miljö- och
jordbruksutskottet förslaget i motion
Fi230 (s, v, mp) och förordar att ramen
för utgiftsområdet bör höjas med 28
miljoner kronor i förhållande till
regeringens förslag. Därutöver delar miljö-
och jordbruksutskottet motionärernas
uppfattning om prioriterade verksamheter
inom utgiftsområde 23 och ställer sig
därmed bakom den del av motion Fi230 som
avser höjningen av den aktuella
utgiftsområdesramen med 20,5 miljoner
kronor jämfört med regeringens förslag.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har i avsnitt 2.4
redovisat sin syn på de budgetförslag och
prioriteringar som regeringen och
riksdagspartierna gör. Tabell 31 visar i
ett koncentrat hur dessa prioriteringar
kommer till uttryck i Moderata
samlingspartiets, Folkpartiet
liberalernas, Kristdemokraternas och
Centerpartiets budgetalternativ.
Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och
Miljöpartiet de grönas ändringar i
förhållande till regeringens förslag i
motion Fi230 (s, v, mp) sammanfattas också
i tabellen.
Noteras bör att för oppositionens del är
de angivna värdena inte inbördes
jämförbara på alla punkter beroende på att
dessa partier använder sig av olika
metoder för att kompensera kommunsektorn
för effekterna av sina skatteförslag.
Så t.ex. föreslår Moderata
samlingspartiet att ramen för
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner ska räknas upp med 62,8 miljarder
kronor främst beroende på att
kommunsektorn föreslås få kompensation för
det skattebortfall som det moderata
budgetalternativet ger upphov till.
Eftersom partiets förslag till
kompensation uppgår till sammanlagt 68,9
miljarder kronor föreslår Moderata
samlingspartiet i realiteten en
neddragning av överföringarna till
kommunerna med 6,1 miljarder kronor.
Partiet motsätter sig dessutom regeringens
förslag om tillfälligt sysselsättningsstöd
till kommunsektorn på 2,3 miljarder
kronor, vilket i enlighet med regeringens
förslag regleras på statsbudgetens
inkomstsida.
Folkpartiet liberalerna redovisar i sitt
budgetalternativ att ramen för
utgiftsområde 25 räknas upp med 8,2
miljarder kronor. Partiet beräknar
samtidigt att kommunerna ska kompenseras
för effekterna av partiets förslag till
vissa förändringar av inkomstskatter samt
ersättningar från
socialförsäkringssystemet med sammanlagt
8,6 miljarder kronor. Detta innebär att
Folkpartiet i realiteten minskar
överföringarna till kommunerna med 2,7
miljarder kronor, varav 2,4 miljarder
kronor avser sänkta statsbidrag för att
uppväga det skattebortfall som kommunala
koncernbildningar enligt motionärerna
leder till. Dessutom vill partiet flytta
0,3 miljarder kronor från anslaget till
särskilda insatser i vissa kommuner till
utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och
social omsorg.
I Centerpartiets budgetalternativ räknas
ramen för utgiftsområde 25 ned med 19,5
miljarder kronor. Denna nedjustering
föranleds av att kommunsektorns inkomster
justeras för de av partiets förslag som
påverkar det kommunala skatteunderlaget.
Dessa förslag till neutraliseringar uppgår
sammantaget till 21,3 miljarder kronor,
vilket innebär att nettoöverföringarna
till kommunerna inom utgiftsområde 25 i
Centerpartiets budgetalternativ utökas med
1,8 miljarder kronor. Partiet avvisar
emellertid regeringens skolsatsning på
2 miljarder kronor 2003, vilken redovisas
under utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning, och föreslår i
stället en satsning på skolan genom höjt
generellt statsbidrag via utgiftsområde
25. Partiet motsätter sig liksom Moderata
samlingspartiet regeringens förslag om
tillfälligt sysselsättningsstöd till
kommunsektorn.
I motsats till de övriga
oppositionspartierna föreslår
Kristdemokraterna att effekten på
kommunsektorn av deras
inkomstskatteförslag ska neutraliseras
dels genom regleringar på utgiftsområde
25, dels genom en avräkning mot
inkomsttitel. Såsom utskottet tidigare har
framhållit kan det ifrågasättas om ett
sådant förfarande är förenligt med
budgetlagens krav på att alla inkomster
och utgifter på statsbudgeten ska
bruttoredovisas. Om - för jämförbarhetens
skull - all reglering i stället görs på
utgiftsområde 25 kommer utgifterna på
detta utgiftsområde att öka i
Kristdemokraternas budgetalternativ med
35,2 miljarder kronor. En motsvarande
reglering bör då också göras för partiets
förslag till utgiftstak för staten 2003.
Finansutskottet vill vidare erinra om
övriga utskotts ställningstaganden
beträffande förändringar i vissa
utgiftsområdesramar enligt
Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och
Miljöpartiet de grönas motion Fi230. I
sina respektive yttranden till
finansutskottet ställer sig
socialförsäkringsutskottet,
socialutskottet, arbetsmarknadsutskottet
och miljö- och jordbruksutskottet bakom de
tre partiernas gemensamma förslag till
förändringar av ramar för utgiftsområdena
8 Invandrare och flyktingar, 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg, 14 Arbetsliv,
20 Allmän miljö- och naturvård samt 23
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar.
Finansutskottet delar de fyra utskottens
uppfattning om behovet av ramförändringar
inom de aktuella utgiftsområdena i
enlighet med förslaget i motion Fi230
(s, v, mp). Även ramen för utgiftsområde
15 Studiestöd bör enligt utskottets mening
förändras med hänsyn till bedömningen i
samma motion. Motionärerna har efter
samtal med regeringen erfarit att
användandet av medel från anslaget för
rekryteringsbidrag uppskattas bli lägre
jämfört med de i budgetpropositionen
avsatta beloppen. Detta tyder enligt
motionärerna på att det finns utrymme för
att minska anslaget utan att detta får
någon effekt på verksamheten.
Finansutskottet har för egen del inte
något att invända mot denna bedömning.
Utskottet ställer sig därmed bakom
Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och
Miljöpartiet de grönas förslag i motion
Fi230 (s, v, mp) och anser att regeringens
förslag till fördelning av statens
utgifter på utgiftsramar för 2003 bör
justeras enligt följande:
-ramen för utgiftsområde 8 Invandrare och
flyktingar ökas med 0,1 miljon kronor och
fastställs därmed till 7 128 miljoner
kronor;
-ramen för utgiftsområde 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg ökas med 186,0
miljoner kronor och fastställs därmed till
33 357 miljoner kronor;
-ramen för utgiftsområde 14 Arbetsliv ökas
med 2,0 miljoner kronor och fastställs
därmed till 1 150 miljoner kronor;
-ramen för utgiftsområde 15 Studiestöd
minskas med 250,0 miljoner kronor och
fastställs därmed till 21 600 miljoner
kronor;
-ramen för utgiftsområde 20 Allmän miljö-
och naturvård ökas med 28,0 miljoner
kronor och fastställs därmed till 3 363
miljoner kronor;
-ramen för utgiftsområde 23 Jord- och
skogsbruk, fiske med anslutande näringar
ökas med 20,5 miljoner kronor och
fastställs därmed till 10 481 miljoner
kronor.
Längre fram i betänkandet (avsnitt 3)
behandlar utskottet regeringens och
riksdagspartiernas alternativa förslag
till beräkning av statsbudgetens inkomster
och tar där formellt ställning till de
olika yrkandena. Utskottet biträder därvid
regeringens förslag med den ändringen att
Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och
Miljöpartiet de grönas skatteförslag i
motion Fi230 (s, v, mp) tillstyrks.
Bland de förslag i den gemensamma
partimotionen Fi230 (s, v, mp) som
utskottet ställer sig bakom ingår en
utvidgning av den gröna skatteväxlingen.
Denna skatteväxling innebär i likhet med
ett snarlikt förslag i budgetpropositionen
att grundavdragen vid inkomstbeskattningen
höjs ytterligare. Detta leder till att det
kommunala skatteunderlaget minskar. För
att kompensera bortfallet av
skatteinkomsterna för kommunerna bör en
höjning ske av de generella statsbidragen
till kommunsektorn med 456 miljoner kronor
för 2003. Utskottet anser därmed att ramen
för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner för samma år bör fastställas till
68 487 miljoner kronor.
Utskottets förslag innebär att ramnivån
för sju utgiftsområden förändras jämfört
med regeringens förslag. Som en följd av
detta blir summan av utgiftsområdena en
annan än i propositionen. Den av utskottet
föreslagna förändringen av ramen för
utgiftsområde 25 föranleder dessutom en
teknisk justering av utgiftstaket för
staten (se avsnitt 2.5.1).
Budgeteringsmarginalen påverkas också av
förslaget. Konsekvenserna av utskottets
samlade förslag på statsbudgetens
utgiftssida presenteras i följande tabell.
Tabell 32. Konsekvenser av utskottets
förslag till förändringar i utgiftsramar
för 2003
Belopp i miljoner kronor
*grafiskt element borttaget*
1Anslaget 10:5 Ombudsmannen mot etnisk
diskriminering tillförs 0,1 miljon kronor.
En konsekvens av utskottets tidigare
ställningstagande gentemot de olika
budgetalternativen är att utskottet
biträder regeringens förslag till
fördelning av utgifter på övriga
utgiftsområden. Utskottet tillstyrker
således delvis punkt 8 i propositionen.
Motion Fi230 (s, v, mp) yrkande 1
tillstyrks i sin helhet.
De alternativa motionsyrkanden som är
aktuella i detta sammanhang avstyrks.
Detta gäller Fi231 (m) yrkande 5, Fi232
(fp) yrkande 6, Fi233 (kd) yrkande 8 samt
Fi234 (c) yrkande 6.
2.7 Beräkning av statsbudgetens inkomster
för 2003
Utskottet har tidigare ställt sig bakom
regeringens förslag till inriktning av
budgetpolitiken (avsnitt 2.4.3). Till
grund för detta förslag ligger den
inkomstberäkning som regeringen redovisar
för 2003. Finansutskottet behandlar längre
fram i betänkandet i avsnitt 3.11
regeringens och riksdagspartiernas
alternativa förslag till beräkning av
statsbudgetens inkomster för 2003 och tar
där formellt ställning till de olika
yrkandena. Utskottet biträder därvid
regeringens förslag med den ändringen att
de beräknade inkomsterna minskas med 341
miljoner kronor.
I följande sammanställning redovisas
utskottets, regeringens och
riksdagspartiernas förslag till beräkning
av statsbudgetens inkomster.
Tabell 33. Utskottets, regeringens och
riksdagspartiernas förslag till beräkning
av statsbudgetens samlade inkomster för
2003
Belopp i miljoner kronor
*grafiskt element borttaget*
Det bör noteras att redovisningen av
budgeteffekten av riksdagspartiernas
skatte- och avgiftsförslag grundas på en
sammanställning som finansutskottet gjort
med ledning av uppgifter i partiernas
motioner samt ytterligare information
inhämtad från partiernas riksdagskanslier.
Huvudprincipen har varit att redovisa
förslagens rent statsfinansiella effekter,
men undantag från detta förekommer, bl.a.
på grund av de redovisningsprinciper som
Kristdemokraterna valt att använda sig av
i sin motion. Vidare påverkar vissa av
partiernas förslag till skatteförändringar
främst kommunernas och landstingens
skatteinkomster, vilka förutsätts bli
kompenserade för det inkomstbortfall detta
ger upphov till. På statsbudgeten syns
dessa förändringar för Moderata
samlingspartiets, Folkpartiet liberalernas
samt Centerpartiets del som
anslagsökningar på utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner. Vissa
förslag från Kristdemokraterna regleras
över utgiftsområde 25, medan övriga
förslag belastar inkomsttiteln 1111
Fysiska personers inkomstskatt. Se närmare
redovisning om detta i avsnitt 2.6.
2.8 Anslagsbehållningar
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
till beräkning av förändringar av
anslagsbehållningar för 2003 och avstyrker
Folkpartiet liberalernas motion med
alternativa yrkanden.
Övriga delar av denna förslagspunkt
behandlar utskottet i avsnitten 2.4.3,
2.5, 2.6, 2.9, 2.10 och 3.
Jämför reservation 9 (fp).
Medel som anvisats på ett
reservationsanslag kan enligt vissa regler
sparas till efterföljande budgetår. I den
mån ett ramanslag inte förbrukats får på
motsvarande sätt kvarstående behållning
föras över till ett senare år. Myndigheter
har också möjlighet att med vissa
begränsningar disponera del av nästa års
anslag som en anslagskredit.
Förskjutningar i det samlade
anslagssparandet påverkar statsbudgetens
utgifter och redovisas på budgetens
utgiftssida som en nettopost, benämnd
Ökning/minskning av anslagsbehållningar.
Budgetpropositionen
I årets budgetproposition (avsnitt 6.2 och
tabell 6.5) räknar regeringen med att de
samlade anslagsbehållningarna ska minska
netto med 0,4 miljarder kronor under 2003,
dvs. att utgifter av denna omfattning
väntas bli finansierade med medel som
finns tillgängliga på anslagen vid årets
början. Regeringen föreslår att riksdagen
ska godkänna beräkningen av förändringar i
anslagsbehållningarna (punkt 9).
Motionen
Folkpartiet liberalerna beräknar i motion
Fi232 att anslagsbehållningar ska öka med
0,6 miljarder kronor under 2003 (yrkande
5). Motionärerna anser att minskningen av
anslagsbehållningar kan begränsas mer
jämfört med regeringens förslag bl.a. på
grund av att vissa verksamheter med
anslagsbehållning enligt partiets
budgetalternativ föreslås utgå helt.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet finner för egen del inte
anledning att göra någon annan bedömning
av förbrukningen av anslagsbehållningarna
än regeringen. Utskottet tillstyrker
således punkt 9 i propositionen och
avstyrker därmed motion Fi232 (fp) yrkande
5.
2.9 Myndigheternas in- och utlåning i
Riksgäldskontoret
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
till beräkning av myndigheternas in- och
utlåning i Riksgäldskontoret för 2003 och
avstyrker Kristdemokraternas motion med
alternativa yrkanden.
Övriga delar av denna förslagspunkt
behandlar utskottet i avsnitten 2.4.3,
2.5, 2.6, 2.8, 2.9 och 3.
Jämför reservation 10 (kd).
I sitt förslag till statsbudget för
budgetåret 2003 räknar regeringen med att
myndigheternas m.fl. in- och utlåning i
Riksgäldskontoret ska uppgå till 12,0
miljarder kronor under året. Saldot på
denna post har fram t.o.m. 1999 varit
negativt, dvs. inlåningen har överstigit
Riksgäldskontorets utlåning. Sedan 1995
har medel för premiepensioner tillfälligt
placerats i Riksgäldskontoret. För 2003
beräknas de årliga inbetalningarna av
premiepensionsmedel inklusive ränta till
24,3 miljarder kronor. Samtidigt överförs
21,6 miljarder kronor avseende
premiepensionsmedel för 2001 till
Premiepensionsmyndigheten.
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår i budgetpropositionen
(avsnitt 4.4.4) att riksdagen ska godkänna
den gjorda beräkningen av förändringar i
myndigheternas in- och utlåning i
Riksgäldskontoret för budgetåret 2003
(punkt 5).
Motionen
Kristdemokraterna motsätter sig i motion
Fi233 regeringens förslag om en låneram i
Riksgäldskontoret om 3 miljarder kronor
för 2003 till ett antal ospecificerade väg-
och järnvägsprojekt. Denna
infrastruktursatsning bör enligt
motionärerna finansieras med anslag över
statsbudgeten, varför den i partiets
budgetalternativ lyfts ur posten
Myndigheternas in- och utlåning i
Riksgäldskontoret och inryms inom
utgiftstaket (yrkande 11).
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet finner för egen del inte
anledning att göra någon annan bedömning
av myndigheternas in- och utlåning i
Riksgäldskontoret än regeringen. Utskottet
tillstyrker således punkt 5 i
propositionen och avstyrker därmed motion
Fi233 (kd) yrkande 11.
2.10 Kassamässig korrigering
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
till beräkning av den kassamässiga
korrigeringen för 2003.
Övriga delar av denna förslagspunkt
behandlar utskottet i avsnitten 2.4.3,
2.5, 2.6, 2.8, 2.9 och 3.
Beräkningsposten Kassamässig korrigering
är nödvändig för att budgetsaldot ska bli
identiskt med lånebehovet (med omvänt
tecken). En kassamässig korrigering kan
dels uppstå om betalningen respektive
anslagsavräkningen sker olika budgetår,
dels om det förekommer transaktioner över
statsverkets checkräkning som inte har sin
motsvarighet på anslag eller inkomsttitlar
eller vice versa. Ett exempel på det
senare är de överföringar från AP-fonden
som gjordes 1999-2001.
Belastningen på statsbudgeten ökar med ca
60 miljarder kronor per år till följd av
ålderspensionsreformen, samtidigt som det
sker en motsvarande förstärkning av
ålderspensionssystemets sparande.
Statsbudgeten har till en del kompenserats
för denna försvagning genom överföring av
medel från AP-fonden på 45 miljarder
kronor vartdera året 1999 och 2000. Under
2001 ägde ytterligare en överföring rum
bestående av stats- och
bostadsobligationer till ett marknadsvärde
av 155 miljarder kronor. Den del av
överföringen som bestod av
statsobligationer skrevs av direkt mot
statsskulden med obligationernas nominella
värde utan någon direkt effekt på
lånebehovet. Den del av överföringen som
utgjordes av bostadsobligationer kommer
att påverka lånebehovet under flera år
framöver, dels genom att de olika
obligationslånen genererar
ränteavkastning, dels genom att de
förfaller till betalning. Budgetsaldot
förstärks genom denna transaktion med 13,4
miljarder kronor 2003.
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår i budgetpropositionen
(avsnitt 4.4.4) att riksdagen ska godkänna
den gjorda beräkningen av den kassamässiga
korrigeringen för 2003 (punkt 6).
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet biträder regeringens
förslag till beräkning av den kassamässiga
korrigeringen för 2003.
2.11 Budgetens sammansättning i stort
Utskottet har i de närmast föregående
avsnitten tagit ställning till utgifternas
fördelning på utgiftsområden samt till
förändringar av anslagsbehållningar,
Riksgäldskontorets in- och utlåning till
myndigheter m.fl. och den kassamässiga
korrigeringen. I avsnitt 3.11 längre fram
i betänkandet redovisar utskottet sitt
ställningstagande till beräkningen av
statsbudgetens inkomster. Utskottet har
därmed övergripande behandlat de delposter
som statsbudgeten är uppbyggd av.
Skillnaden mellan å ena sidan
statsbudgetens inkomster och å andra sidan
summan av samtliga utgifter på
utgiftsområden inklusive förändringar av
anslagsbehållningar, nettot av
myndigheternas m.fl. in- och utlåning i
Riksgäldskontoret och den kassamässiga
korrigeringen utgör budgetsaldot, vilket
definitionsmässigt är liktydigt med
statens lånebehov. Lånebehovet framkommer
alltså som en restpost, vars nivå
riksdagen inte tar ställning till.
Regeringens förslag till statsbudget för
budgetåret 2003 framgår schematiskt av
följande förenklade budgetuppställning.
Det innebär att statsbudgetens utgifter
överstiger inkomsterna och att det
beräknade lånebehovet enligt propositionen
uppgår till 13,5 miljarder kronor.
Tabell 34. Regeringens förslag till
statsbudget för budgetåret 2003
Belopp i miljarder kronor
*grafiskt element borttaget*
Såsom tidigare framgått föreslår utskottet
att 2003 års ramar för utgiftsområdena 8,
9, 14, 15, 20 och 23 ska förändras jämfört
med regeringens förslag i enlighet med
Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och
Miljöpartiet de grönas förslag i motion
Fi230 (se även beskrivningen av respektive
utgiftsområde i avsnitt 4). Beräkningen av
statsbudgetens inkomster ska också
justeras enligt utskottets förslag som
följer förslaget till riksdagsbeslut i
samma motion (se även avsnitt 3.11).
Utskottet föreslår dessutom en höjd ram
för utgiftsområde 25 till följd av de
föreslagna skatteförändringar som har
effekter på kommunernas och landstingens
skatteinkomster. Nettot av justeringarna
på statsbudgetens utgiftssida påverkar
budgetomslutningen för budgetåret 2003 som
i utskottets förslag blir drygt 0,4
miljarder högre. Samtidigt minskar
statsbudgetens inkomster med drygt 0,3
miljarder kronor, vilket ger ett lånebehov
som är knappt 0,8 miljarder kronor högre
jämfört med regeringens beräkningar.
Effekten av utskottets ställningstagande
framgår av nedanstående
budgetuppställning.
Tabell 35. Utskottets förslag till
statsbudget för budgetåret 2003
Belopp i miljarder kronor
*grafiskt element borttaget*
2.12 Sammandrag av de olika
budgetalternativen
Nedan presenteras ett sammandrag av
effekter på statsbudgeten för 2003 av
regeringens och riksdagspartiernas olika
budgetalternativ. Även effekter av
utskottets förslag med hänsyn till ny
beräkning av statsbudgetens inkomster samt
förändringar av ramar på ett antal
utgiftsområden ingår i sammanställningen.
Redovisning av budgeteffekten av
riksdagspartiernas skatte- och
avgiftsförslag grundas på en
sammanställning som finansutskottet gjort
med hjälp av uppgifter från partiernas
motioner samt ytterligare information
inhämtad från partiernas riksdagskanslier.
Till följd av de redovisningsprinciper som
Kristdemokraterna valt att använda i sin
motion kan vissa poster ha brister vad
gäller jämförbarheten med regeringens,
utskottets respektive de övriga partiernas
förslag.
Tabell 36. Sammandrag av
statsbudgeteffekten 2003 av de olika
budgetalternativen
Belopp i miljoner kronor
*grafiskt element borttaget*
Utskottet övergår därmed till att behandla
sammansättningen av statsbudgetens
inkomster på mer detaljerad nivå (avsnitt
3) samt olika förslag och synpunkter med
anknytning till de 27 utgiftsområdena
inklusive ålderspensionssystemet vid sidan
av statsbudgeten (avsnitt 4).
3 Skatter och övriga inkomster
3.1 Utvecklingen av statsbudgetens
inkomster
Budgetpropositionen
Statsbudgetens inkomster består dels av
skatter och avgifter, dels av övriga
inkomster. Skatter och avgifter svarar som
regel för ca 90 % av de totala
inkomsterna. I skatter och avgifter ingår
även kommunernas utjämningsavgift på ca 24
miljarder kronor, vilken dock helt
motsvaras av utjämningsbidraget till
kommunsektorn. Övriga inkomster utgörs i
huvudsak dels av inkomster från statens
verksamhet, exempelvis statens
inlevererade överskott, överskott från AB
Svenska Spel och utdelningar av statens
aktier, dels av inkomster från försäljning
av statlig egendom, främst aktier, samt av
bidrag från Europeiska unionen.
Skatteinkomsterna på statsbudgeten
redovisas huvudsakligen kassamässigt, dvs.
budgeten visar kassaflödena. Skatter på
statsbudgeten för ett visst år kan
hänföras till flera olika inkomstår,
vilket försvårar analysen av inkomsterna
både vad gäller deras nivå och förändring.
TABELL 37. STATSBUDGETENS INKOMSTER 2001-2004
Miljarder kronor
*grafiskt element borttaget*
Under perioden 2002 till 2004 beräknas
statsbudgetens skatteinkomster öka med ca
13 miljarder kronor medan övriga inkomster
beräknas minska med ca 8 miljarder kronor
under samma period. Förändringen av övriga
inkomster förklaras av att den
extraordinära utdelningen från Riksbanken
(20 miljarder kronor 2001 respektive
2002) upphör samt av att inkomsterna av
försåld egendom beräknas öka med 15
miljarder kronor 2003.
TABELL 38. STATSBUDGETENS INKOMSTER
2002-2004. AVVIKELSER FRåN 2001 åRS
EKONOMISKA VåRPROPOSITION
Miljarder kronor
*grafiskt element borttaget*
Jämfört med 2002 års ekonomiska
vårproposition beräknas skatteinkomsterna
minska 2003 och 2004 med 32 respektive 33
miljarder kronor. Detta beror
huvudsakligen på förändringen av systemet
för utbetalning av moms till kommuner och
landsting.
3.1.1 Redovisning av riksdagspartiernas
skatteförslag
Tabellerna 39-45 samt 49 i detta kapitel
visar regeringens skatteförslag samt
riksdagspartiernas alternativa
skatteförslag, presenterade per
inkomsttitel på statsbudgeten. Det finns
dock vissa skillnader mellan
riksdagspartiernas sätt att redovisa sina
skatteförslag. Inkomsterna redovisas som
regel kassamässigt men i något fall
periodiserat. Skillnaderna mellan dessa
redovisningar kan vara betydande i sådana
fall där skatterna betalas ett annat år än
det då den föreslagna förändringen träder
i kraft. Även då beräkningsprincipen är
densamma förekommer det att effekterna av
en och samma åtgärd bedöms olika av olika
partier. Riksdagspartiernas redovisningar
avser som regel staten men i några fall
även den offentliga sektorn. Eftersom en
stor del av skatteförslagen även påverkar
den kommunala inkomstskatten kan
effekterna för statsbudgeten av samma
förslag avvika väsentligt från effekten
för den samlade offentliga sektorn. Dessa
skillnader i redovisning gör att
jämförelser såväl mellan riksdagspartierna
som gentemot regeringen bör tolkas med
viss försiktighet.
3.2 Skattepolitikens inriktning
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker Moderata
samlingspartiets, Folkpartiet libera
lernas, Kristdemokraternas och
Centerpartiets förslag om inriktning av
skattepolitiken.
Jämför reservationerna 8 (m), 9 (fp), 10
(kd) och 11 (c).
Budgetpropositionen
I propositionen anförs (avsnitt 1.7) att
skatternas främsta syfte är att finansiera
välfärden och att de samtidigt ska
stimulera till arbete och investeringar,
till en uthållig utveckling och till
minskade ekonomiska och sociala klyftor.
Fortsatta reformer för rättvisa och
tillväxt går före skattesänkningar. Om det
finns utrymme för skattesänkningar kommer
förbättringar för löntagare och småföretag
att prioriteras.
Regeringen kommer att föreslå att det
fjärde och sista steget i den pågående
reformeringen av inkomstbeskattningen
genomförs under mandatperioden om det
statsfinansiella läget tillåter detta.
Reformen har en god fördelningsprofil
eftersom den är inriktad på låg- och
medelinkomsttagarna.
Det är vidare angeläget att förbättra de
skattemässiga villkoren för företagen.
Regeringen vill under mandatperioden
genomföra en förändring av reglerna om
tjänste- och kapitalbeskattningen av
småföretagsägares inkomster (de s.k. 3:12-
reglerna) i syfte att öka avkastningen för
den som tar risken att starta ett eget
företag och/eller expanderar sin
verksamhet. Regeringen avser även att
ändra reglerna så att fler företag får
lägre skatt vid generationsskiften.
Beskattningen av kapitalvinster på
näringsbetingade andelar bör avskaffas,
och arbetet med denna förändring fortgår.
En parlamentarisk kommitté utreder
fastighetsskatten, förmögenhetsskatten
samt arvs- och gåvoskatten. En viktig
utgångspunkt för arbetet är att
beskattningen av olika typer av tillgångar
ska vara likformig. Frågan om
beskattningen av arv mellan makar ska tas
upp med förtur.
Den fortgående globaliseringen ställer
det svenska skattesystemet inför
utmaningar. Kunskaperna om hur de svenska
skattebaserna påverkas av en alltmer
internationaliserad omvärld är dock
ofullständiga och behöver förbättras. Den
av regeringen tillsatta utredningen för
att analysera globaliseringens betydelse
för olika skattebaser lämnar sitt
slutbetänkande under hösten.
En grön skatteväxling utgör en central
del i regeringens strategi för att om
vandla Sverige till ett ekologiskt
hållbart samhälle, och för 2003 föreslås i
budgetpropositionen en grön skatteväxling
på 2,6 miljarder kronor. Det totala
utrymmet för en grön skatteväxling fram
till 2010 bedöms fortfarande uppgå till 30
miljarder kronor. En fortsatt grön
skatteväxling måste enligt vad som anförs
genomföras stegvis och varsamt, och de
olika stegen bör löpande följas upp vad
gäller effekterna för miljön, för
individer och inkomstfördelning och för
det svenska näringslivets konkurrenskraft.
En ökad miljörelatering av skattesystemet
förutsätter också en rationell
energiskattestruktur, baserad på
lättförståeliga och brett accepterade
principer samtidigt som skattesystemet
måste vara förenligt med Sveriges
medlemskap i EU. Som en integrerad del i
den gröna skatteväxlingen arbetar ett par
utredningar, om nedsättning av energi- och
koldioxidskatten för näringslivet och om
vägtrafikbeskattningen, med att ta fram
underlag för en reformering av energi- och
miljöskattestrukturen. När dessa
utredningar är klara med sitt arbete
återkommer regeringen med förnyade
bedömningar och nya förslag om hur den
gröna skatteväxlingen ska utformas efter
år 2003.
En strategi för skattenedsättning för
alternativa drivmedel lades fast i bud
getpropositionen för 2002. Regeringen
anser det angeläget att skattened
sättningen - när godkännande har erhållits
från rådet och EG-kommissionen - kan börja
tillämpas snarast möjligt.
Konkurrenskraftiga och konkurrensneutrala
villkor för de alternativa drivmedlen
under år 2003 kommer att beaktas i
särskild ordning i avvaktan på EG-
besluten.
En utredning med uppdrag att se över
tillämpningsområdet för bl.a. de
reducerade mervärdesskattesatserna
tillsätts med anledning av riksdagens
tillkännagivande om behovet av en sådan
översyn (rskr. 2001/02:199, bet.
2001/02:SkU18). Översynen syftar till att
kartlägga och begränsa nuvarande
avgränsningsproblem. I uppdraget ska även
ingå att analysera mervärdes
skattesatsernas struktur utifrån
rättsliga, administrativa, ekonomiska, för
delningsmässiga och statsfinansiella
aspekter.
En sänkning av momskostnaden bör prövas
för produktionen av studentbostäder och
äldrebostäder. För att tillgodose
huvudsakligen ungdomarnas bostadsbehov
vill regeringen även pröva
förutsättningarna för att på ett kostnads
effektivt sätt minska boendekostnaderna
genom en sänkning av momskostnaderna för
produktion av mindre hyreslägenheter.
Motioner
I Moderata samlingspartiets motion Fi231
yrkandena 9 och 11 av Bo Lundgren m.fl.
(m) förelås att skatterna sänks för att
möjliggöra en ökad tillväxt och ett
entreprenörskap som ger alla en bättre
välståndsutveckling och ökar medborgarnas
inflytande över sina liv. Målet är att
alla ska kunna leva på sin lön. I dagens
värld, då både människor och kapital är
lättrörliga, kan höga skattesatser leda
till urholkade skattebaser. Det är därför
viktigt att skattesänkningarna även gäller
lättrörliga skattebaser.
En inkomstskattereform med tyngdpunkten
hos låg- och medelinkomsttagarna genomförs
för att öka den sociala tryggheten och
motverka fattigdomsfällor. För att
människor ska kunna klara av sina egna
grundläggande behov innan de börjar betala
skatt höjs grundavdraget. På sikt är målet
att de första 50 000 kronorna ska vara
befriade från inkomstskatt.
Barnfamiljernas försörjningsbörda beaktas
genom ett extra grundavdrag på 15 000 kr
per barn upp till 16 år. För att fler ska
motiveras att arbeta ersätts dagens skatte
reduktion för allmän pensionsavgift med
ett förvärvsavdrag för pensionsgrundande
inkomster. Den statliga inkomstskatten
avskaffas på sikt.
För tjänster utförda i hemmen införs en
skattereduktion på 50 % av arbetskostnaden
på maximalt 50 000 kr per hushåll. Syftet
är att vanliga människor ska få en
möjlighet att köpa tjänster.
Fastighetsskatten sänks successivt och
avskaffas på sikt. För att minska
problemen i attraktiva områden föreslås
att halva markvärdet används som grund för
beskattningen.
Förmögenhetsskatten avskaffas liksom
skatten på aktieutdelningar. Utdelningar
till aktiva ägare i fåmansbolag beskattas
som inkomst av kapital om ägaren tar ut
skälig lön. Arvs- och gåvoskatten
försvårar generationsskiften i
familjeföretag och avskaffas därför
successivt. Optionsprogrammens beskattning
utreds och beskattningen av royalty sker
under inkomst av kapital. Ett uppskov vid
kapitalvinstbeskattningen i samband med
omplacering mellan fonder eller
värdepapper utreds.
Jordbrukets skatt på diesel och
växtnäring sänks till samma nivå som i de
främsta konkurrentländerna.
Energiskatter bör enligt vad som anförs
tas ut i konsumentledet om det inte är
fråga om miljöskatter. Energiskatten på el
som produceras i kärnkraftverk bryter mot
denna princip och slopas därför på sikt.
Skatten på bensin och diesel höjer
kostnaden för resor till och från arbete,
barnomsorg och vid socialt umgänge och bör
enligt motionärernas mening sänkas.
Skatten bör inte vara högre än
genomsnittet i Europa. Reseavdraget höjs
till 20 kr per mil.
Pensionssparande underlättas genom att
avdraget för sådant sparande höjs till ett
prisbasbelopp. Alkoholskatterna sänks till
dansk nivå allteftersom
införselrestriktionerna försvinner.
Skatten på reklam är inte
konkurrensneutral och avskaffas redan den
1 januari 2003.
I Folkpartiet liberalernas motion Sk382
yrkandena 1, 3, 4 och 26 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) anförs att
skattepolitiken bör vara inriktad på att
förbättra förutsättningarna för tillväxt
och sysselsättning. Skattesänkningarna bör
inriktas på att det ska löna sig att
arbeta, spara och ta risker, och att göra
det i Sverige.
Motionärerna föreslår att en ny
skattereform genomförs med principerna för
1990-91 års skattereform som grund.
Skiktgränsen för den statliga
inkomstskatten höjs så att bara 10 % av de
skattskyldiga på sikt betalar statlig
inkomstskatt, och det andra steget i den
statliga inkomstskatteskalan avskaffas.
Nedtrappningen av det nuvarande
grundavdraget tas successivt bort. Härige
nom uppnås en marginalskatt på 30 % för de
flesta och en marginalskatt på 50 % för de
högsta inkomstdelarna. Ett förvärvsavdrag
införs som gör det mer lönsamt att arbeta
även vid lägre inkomster. Avdraget uppgår
inledningsvis till 3 % av inkomsten. En
allmän skattereduktion införs för att alla
ska få del av en skattesänkning och uppgår
till att börja med till 300 kr per person
och år. Barnfamiljernas extra
försörjningsbörda beaktas genom en
skattereduktion som motsvarar en
barnbidragshöjning med mellan 900 och
1 000 kr per barn och år. Detta kombineras
med en nedtrappning av den inkomstprövade
delen av bostadsbidraget. Härigenom
minskar marginaleffekten med 20 %.
En omläggning genomförs med höjda
avgifter till arbetslöshetskassan och ett
större ansvar för trafikförsäkringen som
kompenseras med sänkta skatter.
Avgiftshöjningarna medför att det blir
tydligt för alla vad som betalas till
försäkringen.
Hushållen får möjlighet att köpa tjänster
genom att en skattereduktion för halva
arbetskostnaden införs. Människor får
större möjlighet att välja mellan att
arbeta mer och köpa tjänster till hemmet,
eller att arbeta mindre och i stället göra
mer av hemarbetet själva. Omvägen till
dagis räknas med när avdrag medges för
bilresor till och från arbetet.
Av principiella skäl avvisar motionärerna
avdragsrätten för fackliga avgifter. De
avskaffar också skattereduktionen för
bredbandsanslutningar.
Pensionssparandet utvidgas till ett
basbelopp och öppnas för finansiering av
kompetensutveckling. På detta sätt kommer
makten och inflytandet över
kompetenssparandet att ligga hos enskilda
människor.
Fastighetsbeskattningen sänks stegvis och
bör på sikt avskaffas. Taxeringsvärdena
fryses omedelbart på 1997 års nivå med
skattesatserna 1,0 % för småhus och 0,5 %
för flerfamiljshus. På detta sätt kan
begränsningsregeln avvecklas. Som en
finansiering höjs kapitalvinstskatten vid
bostadsrätts- och fastighetsförsäljningar
från 20 till 30 %. Sambeskattningen av
makars förmögenhet är en restprodukt i
skattesystemet och bör avskaffas år 2003.
Fribeloppet höjs till 2,1 miljoner kronor
med sikte på ett fullständigt avskaffande
av förmögenhetsskatten.
För att människor ska uppmuntras att dela
med sig av sitt välstånd införs en
avdragsrätt för gåvor till internationellt
bistånd.
Motionärerna konstaterar att
miljöskatterna minskat som andel av de
totala skatterna och stöder förslaget om
en grön skatteväxling med höjd el- och
koldioxidskatt och sänkt inkomstskatt.
Motionärerna anser dock att inkomstskatte
sänkningen bör läggas ut mer generellt, så
att den kommer alla till del.
I Kristdemokraternas motioner Fi233
yrkande 7 i denna del av Alf Svensson
m.fl. (kd), Fi256 yrkandena 2-7 och 23 av
Alf Svensson m.fl. (kd), Fi255 yrkandena 1
och 7 av Per Landgren m.fl. (kd) samt
MJ432 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande
23 anförs att syftet med skatter är att
solidariskt finansiera den gemensamma
välfärden samt att styra den ekonomiska
utvecklingen i en socialt och ekologiskt
hållbar riktning. Strävan måste vara att
utforma skattepolitiken så att den
stimulerar arbete, sparande, hederlighet
och företagande. En marknadsekonomi
baserad på etiska principer och styrd av
ekologiska och sociala hänsyn är enligt
vad som anförs i motionen den bästa
grunden för ett gott samhälle.
Ett viktigt mål är att skatterna utformas
så att så många som möjligt, enskilda och
familjer, ska kunna leva på sin lön. För
att nå detta mål föreslår motionärerna en
generell inkomstskattesänkning i fyra
steg. De inför ett rakt grundavdrag på
26 500 kr vid beräkningen av kommunal
inkomstskatt för år 2003 och en
skattereduktion på 4 000 kr för låg- och
medelinkomsttagare. Den nuvarande
skattereduktionen för allmän
pensionsavgift ersätts med ett
förvärvsavdrag på 5 % av
förvärvsinkomsten. Slutligen halveras det
andra steget i den statliga
inkomstskatteskalan år 2004 och slopas
helt år 2005.
Andra åtgärder gäller gränsen för
reseavdraget som sänks från dagens 7 000
kr till 5 000 kr och en skattereduktion på
50 % för hushållen vid köp av tjänster och
större ROT-arbeten.
Den statliga fastighetsskatten avskaffas.
I stället ges kommunerna möjlighet att ta
ut en avgift för täckande av kostnader för
gatuunderhåll, brandförsvar och annan
kommunal service kopplad till fastigheten.
Om Sverige långsiktigt ska vara ett land
för företagande, investeringar och
tillväxt går det enligt vad som anförs i
motionen inte att ha kvar skatter som gör
att kapital, företag och kompetens har
starka incitament att lämna landet.
Effekten av sambeskattningen av
förmögenhet avvecklas i ett första steg
helt genom att fribeloppet för
sambeskattade par höjs till 3 000 000 kr.
Därefter avvecklas förmögenhetsskatten med
0,5 procentenhet per år så att den blir
1,0 % 2004 och 0,5 % 2005. Vid
förmögenhetsbeskattningen återgår
fastigheternas taxeringsvärden till de
värden som gällde före höjningarna från år
2000. Beskattningen på avkastning på
aktier avvecklas stegvis med en halvering
av fysiska och juridiska personers
utdelningsskatt 2004 och med sikte på ett
fullständigt slopande år 2005. Personer
som köper nyemitterade aktier i onoterade
bolag får en skattereduktion
(riskkapitalavdrag). Arvsskatten på bundet
kapital avskaffas vid generationsskifte.
För att finansiera dessa skattesänkningar
föreslås bl.a. en höjd bolagsskatt till
30 %.
En grön skatteväxling bör genomföras och
uppgå till 3 miljarder kronor i stället
för den av regeringen föreslagna nivån på
2,6 miljarder kronor. Elskatten höjs
härvid med 2,6 öre per kWh. Utvidgningen
bör enligt vad om anförs användas för att
införa ett rakt grundavdrag på 26 500 kr.
Eftersom Sverige redan har höga
miljöskatter skulle en europeisk
miniminivå för koldioxid samtidigt
förbättra svenska företags
konkurrenssituation. Det är därför viktigt
att övergå till majoritetsbeslut inom EU
på detta område.
Skattepolitiken ska vara långsiktigt
stabil, enkel och främja en god ekonomisk
utveckling samt en god hushållning med
skattemedlen. Därmed kan skattemoralen
bibehållas och benägenheten till
svartarbete minska.
I Centerpartiets motioner Fi234 yrkande
12 och Fi286 yrkande 1 av Maud Olofsson
m.fl. (c) anförs att skattesystemet ska
utformas så att det befrämjar arbete,
företagande och tillväxt och ger goda
förutsättningar för fler företag att
starta och växa, större ekonomiskt utrymme
för landets familjer och inriktas på
förbättringar för dem som bäst behöver
ökat ekonomiskt utrymme. I skattepolitiken
bör småföretagande, uthållig tillväxt och
låg- och medelinkomsttagare samt boende
prioriteras. Ett långsiktigt mål bör vara
att skattetrycket och utgifternas andel av
BNP ska ned till samma nivåer som jämför
bara OECD-länder.
De kommande åren bör en skattereform
genomföras som sänker skatten för
människor med låga och vanliga inkomster.
År 2003 ersätts grundavdraget med en rak
skatterabatt på 9 000 kr. För den som bara
betalar kommunal inkomstskatt motsvarar
detta ett grundavdrag på 30 000 kr. Vidare
införs en förvärvsrabatt på 9 600 kr som
är riktad framför allt till
låginkomsttagare. Förvärvsrabatten ska
enbart ges på inkomster från
förvärvsarbete eller företagande. En
förvärvsrabatt på arbetsinkomster innebär
enligt vad som anförs en kraftig stimulans
för den arbetslöse att ta ett arbete och
för den deltidsarbetande att öka sin
arbetstid. Hushållens ekonomi stärks
ytterligare genom höjda reseavdrag till 20
kr per mil år 2004 som inkluderar resor
till och från barnomsorg. Vidare införs en
skattelättnad för ROT-arbeten och
hushållsnära tjänster år 2004.
Motionärerna föreslår att omräkningen vid
2003 års fastighetstaxering ska ske med en
medianvärdesmodell där köpeskillingar i
den undre och övre kvartilen räknas bort,
vilket beräknas sänka taxeringsvärdena med
10 %. Härutöver bör skatteuttaget på
fastigheter minskas genom att
fastighetsskatten sänks till 0,9 % år
2004. I det fortsatta arbetet med att
förändra fastighetsskatten omvandlas denna
till en schablonintäkt som beskattas som
kapital. Begränsningsregeln med dess nya
form av sambeskattning behövs inte och kan
avskaffas.
Starka skäl talar enligt motionärerna för
att förmögenhetsskatten successivt bör
fasas ut. Sambeskattningen av förmögenhet
är en kvarleva från ett gammalt
patriarkalt samhälle med familjeförsörjare
och bör slopas år 2003. Innan
förmögenhetsskatten är helt avskaffad bör
den endast beräknas på halva
taxeringsvärdet från 2003.
Sparande i eget företagande underlättas
genom skattebefrielse för "starta-eget-
sparande" och möjlighet att göra avdrag
för personligt riskkapital.
Arbetsgivaravgifterna sänks för alla
företag, och sänkningen utformas så att
den betyder mest för de mindre företagen.
Skatternas miljöstyrande effekter bör
successivt öka. En skattepolitik som
belönar investeringar i arbete och miljö
men också styr bort från utnyttjande av
ändliga naturresurser och skadliga
utsläpp, bidrar till omställningen av
Sverige till ett modernt land där
miljöhänsyn är en avgörande del i den fram
tida tillväxten. Höjda skatter på utsläpp
av kväveoxid och koldioxid i industrin och
en skatt på förbränning av osorterat
avfall finansierar delvis de sänkta
arbetsgivaravgifterna. År 2004 genomförs
ett pilotprojekt med biodrivmedel, vilket
subventioneras genom en skattereduktion.
Den gröna sektorn ges likvärdiga
konkurrensvillkor genom sänkt diesel- och
kväveskatt i jordbruket.
Skatteutskottets yttrande
Enligt utskottets mening är skatternas
främsta syfte att finansiera välfärden.
Skatterna ska samtidigt stimulera till
arbete och investeringar, till en uthållig
utveckling och till minskade ekonomiska
och sociala klyftor. Det kan inte
accepteras att redan välbeställda i
samhället får stora skattesänkningar på
bekostnad av kvaliteten i vård, skola och
omsorg eller att klyftorna i samhället
ökar kraftigt. Fortsatta reformer för
rättvisa och tillväxt går före skatte
sänkningar.
Enligt utskottets mening måste ett
ställningstagande till de olika förslagen
om förändringar av inkomstbeskattningen ta
sin utgångspunkt i det statsfinansiella
utrymmet för sådana åtgärder. Skatternas
syfte är att finansiera välfärden, och nya
resurser ska i första hand användas för
att öka tryggheten och rättvisan.
Regeringen genomför även i år satsningar
på utgiftssidan. Goda villkor för dagens
unga och deras familjer är en
rättvisefråga och en investering i fram
tiden. Regeringen bygger därför vidare på
de betydande satsningar som gjorts för
barnen och deras familjer de senaste åren.
Maxtaxereformens sista steg tas 2003 genom
att allmän förskola införs för 4-5-
åringar, föräldraförsäkringen förstärks
ytterligare och den generella välfärden
stärks genom att inkomsttaket i
föräldraförsäkringen höjs från 7,5 till 10
prisbasbelopp fr.o.m. den 1 juli nästa år.
Studiebidraget utökas från 9 till 10
månader. Det innebär att barnfamiljer med
en tonåring på gymnasiet får 950 kronor
mer per år.
Riksdagen har under den förra
mandatperioden genomfört tre av fyra steg
i en reform som syftar till att
inkomstbeskattningen successivt återställs
till en profil som motsvarar det läge som
råder när huvuddelen av de skattskyldiga
endast betalar kommunal inkomstskatt och
en andel kring 15 % också betalar statlig
inkomstskatt. Den extra belastningen av
den allmänna pensionsavgiften innebär en
avvikelse från denna profil för
skattskyldiga med arbetsinkomst, och
avvikelsen är mer kännbar för
skattskyldiga med låga inkomster.
Avvikelsen har reducerats kraftigt genom
de tre steg i reformeringen av
inkomstbeskattningen som genomförts. I
likhet med regeringen bedömer utskottet
att ett fjärde och sista steg i
reformeringen av inkomstbeskattningen bör
genomföras under mandatperioden om det
statsfinansiella utrymmet tillåter det.
Starka och livskraftiga företag är enligt
utskottets mening av avgörande betydelse
för att Sverige ska präglas av uthållig
tillväxt och rättvisa. I likhet med
regeringen anser utskottet att det är
angeläget att förbättra de skattemässiga
villkoren för företagen.
Fastighetsskatten är en del av
kapitalinkomstbeskattningen och en viktig
inkomstkälla för att finansiera den
offentliga välfärden. Regeringen har
tillsatt en parlamentarisk kommitté som
ska utreda fastighetsskatten, förmögenhets
skatten samt arvs- och gåvoskatten.
Uppdraget ska vara avslutat vid utgången
av år 2003. Kommittén ges möjlighet att
pröva lösningar som kan innebära avsteg
från nu gällande principer för
fastighetsbeskattningen.
Den fortgående globaliseringen ställer
enligt utskottets mening det svenska
skattesystemet inför utmaningar.
Kunskaperna om hur de svenska skatte
baserna påverkas av en alltmer
internationaliserad omvärld är dock
ofullständiga och behöver förbättras. Den
av regeringen tillsatta utredningen för
att analysera globaliseringens betydelse
för olika skattebaser lämnar sitt slutbe
tänkande under hösten.
Enligt utskottets mening utgör en
fortsatt grön skatteväxling en central del
i omvandlingen av Sverige till ett
ekologiskt hållbart samhälle. Det främsta
syftet med skatteväxlingen är att öka
miljörelateringen av skattesystemet. Genom
miljöskatter sätts ett pris på miljön, och
det blir dyrare att släppa ut föroreningar
till luft eller vatten. Härigenom får
hushållen ekonomiska motiv att välja en
mer miljövänlig och resurssnål livsstil
medan företagen stimuleras att utveckla en
mer miljövänlig teknik. En grön
skatteväxling innebär inte en höjning av
det totala skatteuttaget då höjningar av
de miljörelaterade skatterna balanseras av
sänkningar av skatterna på arbete.
Med det anförda ställer sig utskottet
bakom den av regeringen förordade
inriktningen av skattepolitiken.
I det följande går utskottet närmare in
på de skatteförslag som läggs fram i de
olika budgetalternativen.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar skatteutskottets
bedömning och avstyrker motionerna Fi231
(m) yrkandena 9 och 11, Fi233 (kd)
yrkande 7 i denna del, Fi234 (c) yrkande
12, Fi255 (kd) yrkandena 1 och 7, Fi256
(kd) yrkandena 2-7 och 23, Fi286 (c)
yrkande 1, Sk382 (fp) yrkandena 1, 3, 4
och 26 samt MJ432 (kd) yrkande 23.
3.3 Fysiska personers inkomster
Tabell 39. Inkomsttitel 1111 Fysiska
personers inkomstskatt
*grafiskt element borttaget*
3.3.1 Beskattning av förvärvsinkomster
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
om höjt grundavdrag med den ändring som
föreslås i motion Fi230 (s, v, mp). Övriga
motionsförslag avstyrks.
Jämför reservationerna 8 (m), 9 (fp), 10
(kd) och 11 (c).
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 8.2.1, punkt
27) att grundavdraget höjs med upp till
3 600 kr i inkomstskiktet 53 600-264 200
kr som ett led i en grön skatteväxling.
Syftet är att rikta
inkomstskattesänkningen till låg- och
medelinkomsttagarna och att samtidigt
förenkla grundavdragsreglerna. Föränd
ringen innebär att upptrappningen av
grundavdraget tidigareläggs, att den
högsta nivån höjs och att nedtrappningen
senareläggs.
Motioner
I motion Fi230 yrkande 12 i denna del av
Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) föreslår
motionärerna att budgetpropositionens
skatteväxling om 2,6 miljarder kronor
utvidgas så att den får en total
omslutning på 3 miljarder kronor och att
detta sker genom att ytterligare höjningar
av koldioxidskatten på bränsle och ener
giskatten på el får finansiera en
ytterligare höjning av grundavdraget.
Motionärerna föreslår att grundavdraget
höjs med 800 kr i det lägsta skiktet och
att den efterföljande upptrappningen höjs
från 17 % till 20 %, så att den högsta
nivån breddas.
I Moderata samlingspartiets motion Fi287
yrkandena 1-7 och 33 av Lennart Hedquist
m.fl. (m) föreslår motionärerna en
inkomstskattereform i fyra delar. År 2003
införs ett grundavdrag på 23 000 kr som år
2004 höjs till 24 200 kr. Grundavdraget
trappas upp med 20 % över 70 000 kr och
trappas ned med 10 % över 120 000 kr. Över
170 000 kr uppgår grundavdraget till
18 200 kr respektive 19 200 kr. Vidare
införs ett förvärvsavdrag med 13 % av den
pensionsgrundande inkomsten. Skiktgränsen
för den statliga inkomstskatten höjs till
den övre gränsen för uttag av allmän
pensionsavgift, och det andra steget i den
statliga inkomstskatteskalan slopas.
Kompensationen för den allmänna
pensionsavgiften slopas, och avgiften blir
avdragsgill fullt ut. Ett grundavdrag på
12 000 kr per barn införs och höjs år 2004
till 15 000 kr. Skattereduktionen för
utländska experter avskaffas.
I Folkpartiet liberalernas motion Sk382
yrkande 2 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
föreslår motionärerna att brytpunkten för
statlig skatt höjs till gränsen för uttag
av allmän pensionsavgift för att undvika
att personer som betalar både statlig
skatt och egenavgifter får
marginaleffekter om ca 55 %. I ett första
steg höjs brytpunkten till 312 000 kr år
2003. På sikt är avsikten att bara 10 % av
de skattskyldiga ska betala statlig skatt.
Det andra steget i den statliga
inkomstskatteskalan slopas eftersom denna
beskattning enligt vad som anförs leder
till flykt av människor med goda kunskaper
till andra länder. Ett förvärvsavdrag mot
kommunalskatten införs och uppgår till 3 %
av inkomsten. En skattereduktion
garanterar att alla får del av en
skattesänkning och uppgår till 300 kr per
person år 2003 och stiger till 600 kr år
2004.
I Kristdemokraternas motioner Fi256
yrkandena 8-11 och 33 av Alf Svensson
m.fl. (kd) och Fi255 yrkandena 2-5 och 8
av Per Landgren m.fl. (kd) föreslås en
generell inkomstskattesänkning i fyra
steg. År 2003 införs ett rakt grundavdrag
på 26 500 kr vid beräkningen av kommunal
inkomstskatt. En skattereduktion på 4 000
kr utgår upp till en inkomst på 276 000 kr
och avtrappas sedan för att upphöra vid
436 000 kr. Den nuvarande skattereduk
tionen för allmän pensionsavgift ersätts
med ett förvärvsavdrag på 5 % av inkomst
av anställning och näringsverksamhet. Det
andra steget i den statliga
inkomstskatteskalan halveras år 2004 och
slopas helt år 2005.
I Centerpartiets motion Fi286 yrkandena
2-4 av Maud Olofsson m.fl. (c) föreslås
att grundavdraget år 2003 ersätts med en
rak skatterabatt på 9 000 kr. För den som
bara betalar kommunal inkomstskatt
motsvarar detta ett grundavdrag på ca
30 000 kr. Vidare införs en förvärvsrabatt
som fasas in med 10 % av inkomsten upp
till 96 000 kr och som fasas ut med 5 % av
inkomsten över 180 000 kr.
Förvärvsrabatten ska enbart ges på
inkomster från förvärvsarbete eller
företagande. Skattereduktionen för den
allmänna pensionsavgiften slopas och
avgiften blir avdragsgill fullt ut.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför i sitt yttrande att
grunden för den gröna skatteväxlingen är
att höjda skatter på energi- och
miljöområdet ska växlas mot sänkta skatter
på arbete och att skatten på arbete 2001
och 2002 sänkts genom höjda grundavdrag i
inkomstbeskattningen och sänkta
socialavgifter som en del i en sådan grön
skatteväxling.
Utskottet konstaterar att det förslag som
läggs fram i budgetpropositionen och
motion Fi230 för år 2003 innebär att ett
tredje steg tas i skatteväxlingen och att
det utrymme på 3 miljarder kronor för
skattesänkningar på arbete som därigenom
skapas utnyttjas till att höja
grundavdraget för låg- och
medelinkomsttagare. Förslaget innebär att
grundavdraget höjs för personer med
inkomster upp till 264 200 kr. Vid de
lägsta inkomsterna är höjningen 800 kr och
i inkomstskiktet mellan 57 900 kr och
264 200 är större höjningar möjliga. Den
maximala höjningen uppgår till 3 600 kr.
Eftersom pensionärer följer samma
skatteregler som löntagare fr.o.m. år 2003
berör de föreslagna justeringarna i
grundavdraget även pensionärer.
Utskottet har inte funnit någon anledning
till erinran mot den utformning av
grundavdraget som föreslås i
budgetpropositionen och motion Fi230 och
tillstyrker att förslaget genomförs.
Eftersom grundavdragets nivå är kopplad
till gränsen för uttag av allmän
pensionsavgift, statlig
ålderspensionsavgift och gränsen för
pensionsgrundande inkomst föreslår
utskottet att även dessa regler ändras och
att gränsen för deklarationsplikt höjs.
Övriga motionsyrkanden avstyrks.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialförsäkringsutskottet går i sitt
yttrande närmare in på förslaget om höjt
grundavdrag och anför följande.
För varje år som en person har varit
försäkrad och har haft inkomster här i
landet som är pensionsgrundande, ska hans
eller hennes pensionsgrundande inkomst
fastställas. Detta gäller dock endast om
summan av de inkomster som är
pensionsgrundande uppgått till minst 40,3
% av det för intjänandeåret gällande
prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring.
Allmän pensionsavgift tas ut för
finansiering av försäkringen för
inkomstpension och tilläggspension enligt
lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension och tilläggspension i form
av ålderspension enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring. Avgiften betalas av
den enskilde och beräknas på ett underlag
som består av inkomst av anställning och
inkomst av annat förvärvsarbete till den
del summan av inkomsterna inte överstiger
8,07 förhöjda prisbasbelopp. Avgiften
utgör för närvarande 7 % av
avgiftsunderlaget. Avgiften betalas inte
av den vars inkomster för året understiger
40,3 % av prisbasbeloppet.
Statlig ålderspensionsavgift tas ut för
finansiering av försäkringen för
inkomstgrundad ålderspension. Avgiften
betalas med 10,21 % på vissa
socialförsäkringsersättningar m.m. till
den del dessa ersättningar tillsammans med
övriga pensionsgrundande inkomster inte
överstiger 8,07 inkomstbasbelopp. Dessutom
ska statlig ålderspensionsavgift betalas
på pensionsgrundande belopp (fiktiv
inkomst som grundar pensionsrätt bl.a. för
föräldrar till små barn) och fr.o.m. 2003
på inkomstrelaterad ålderspension och
inkomstrelaterad sjukersättning samt
inkomstrelaterad aktivitetsersättning
enligt 8 kap. lagen (1962:381) om allmän
försäkring med 18,5 %. Avgiften betalas
inte på ersättningar och inkomster som för
året understiger 40,3 % av
prisbasbeloppet.
Enligt nuvarande bestämmelser i lagen
(2001:1227) om självdeklaration och
kontrolluppgifter är bl.a. fysisk person
skyldig att lämna självdeklaration när
hans eller hennes intäkter av tjänst och
av aktiv näringsverksamhet under
beskattningsåret uppgått till sammanlagt
minst 40,3 % av prisbasbeloppet. Det
innebär att inkomster som understiger
denna gräns inte läggs till grund för
taxering. Socialförsäkringsutskottet anför
att en höjning av det allmänna
grundavdraget från 40,3 % till 42,3 % av
prisbasbeloppet bör få till följd att
gränsen för skyldigheten att lämna
självdeklaration och kontrolluppgift ska
höjas till 42,3 % av prisbasbeloppet.
Därmed kommer inkomster som understiger
denna gräns inte att läggas till grund för
taxering.
Eftersom taxeringen tjänar som underlag
för beräkning av avgifter och av
pensionsgrundande inkomst tvingas
utskottet konstatera att ett höjt allmänt
grundavdrag medför att den nedre
inkomstgränsen för betalning av allmän
pensionsavgift och statlig
ålderspensionsavgift måste höjas i
motsvarande mån och att detsamma gäller
för gränsen för fastställande av
pensionsgrundande inkomst.
Utskottet har i yttrande 2001/02:SfU1y
kommenterat de då föreslagna ändringarna
av den pensionsgrundande inkomsten och
pensionsavgifterna till följd av en
höjning av det allmänna grundavdraget till
nuvarande 40,3 % av prisbasbeloppet.
Utskottet ansåg det olyckligt om en annars
vällovlig skatteväxling ledde till att
enskilda personers ålderspension
påverkades. Även om förslagen innebar att
pensionsavgift inte skulle betalas om
inkomsterna understeg detta belopp, kunde
förändringar av grundavdraget och därmed
deklarationsskyldigheten medföra att
enskilda personer fick svårt att bilda sig
en uppfattning om vilka inkomster som
skulle komma att läggas till grund för den
framtida pensionen. Utskottet godtog dock
regeringens förslag om höjd gräns för
fastställande av pensionsgrundande inkomst
liksom förslagen avseende
pensionsavgifterna. Om ytterligare höjning
av det allmänna grundavdraget skulle bli
aktuell, fanns det, enligt utskottets
mening, skäl att överväga om den indirekta
kopplingen mellan ett höjt grundavdrag och
den nedre gränsen för att fastställa
pensionsgrundande inkomst kan bibehållas.
Med detta påpekande tillstyrkte utskottet
regeringens förslag till ändringar i lagen
om allmän pensionsavgift, lagen om
inkomstgrundad ålderspension och lagen om
statlig ålderspensionsavgift.
Enligt utskottets mening bör en höjning
av det allmänna grundavdraget från 40,3 %
till 42,3 % av prisbasbeloppet medföra att
riksdagen antar motsvarande följdändringar
vad avser pensionsgrundande inkomst,
allmän pensionsavgift och statlig
ålderspensionsavgift. Utskottet anser
vidare att regeringen bör överväga om den
indirekta kopplingen mellan ett höjt
grundavdrag och den nedre gränsen för att
fastställa pensionsgrundande inkomst ska
bibehållas. Socialförsäkringsutskottet
föreslår att det sistnämnda ges regeringen
till känna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar skatteutskottets och
socialförsäkringsutskottets bedömningar
och tillstyrker propositionen punkt 27 med
den ändring som föreslås i motion Fi230
(s, v, mp) yrkande 12 och de
följdändringar som skatte- och
socialförsäkringsutskotten rekommenderar i
sina yttranden. De budgetmässiga
effekterna av utskottets ställningstagande
framgår av avsnitt 3.11 Beräkning av
statsbudgetens inkomster för 2003.
I likhet med socialförsäkringsutskottet
anser finansutskottet att regeringen bör
överväga om den indirekta kopplingen
mellan ett höjt grundavdrag och den nedre
gränsen för att fastställa
pensionsgrundande inkomst ska bibehållas.
Det anförda bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
Utskottet avstyrker motionerna Fi256 (kd)
yrkandena 8-10, 11 i denna del och 33,
Fi255 (kd) yrkandena 2-4, 5 och 8, Fi286
(c) yrkandena 2-4, Fi287 (m) yrkandena 1-7
och 33 samt Sk382 (fp) yrkande 2. En
samlad redovisning av de lagändringar som
utskottets ställningstaganden medför finns
under rubriken Lagförslagen.
3.3.2 Det fasta beloppet vid beskattning
av förvärvsinkomst
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
om att det fasta beloppet på 200 kr ska
anses utgöra en kommunal inkomstskatt även
vid 2004 års taxering.
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 8.2.3, punkt
31) att det fasta belopp på 200 kr som
utgår vid statliga beskattningen av
förvärvsinkomster ska utgöra en kommunal
inkomstskatt även vid 2004 års taxering.
Regeringen anför att den statliga skatten
om 200 kr under några års tid har
beslutats utgöra en kommunal inkomstskatt
och att detta har motiverats med
kommunernas och landstingens behov av
medelsförstärkning. Regeringen konstaterar
att kommunerna har ett visst behov av
medelsförstärkning även år 2003 och
föreslår därför att den fasta skatten om
200 kr ska utgöra en kommunal inkomstkatt
också vid 2004 års inkomsttaxering.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet har inte funnit någon
anledning till erinran mot förslaget och
tillstyrker propositionen i denna del.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har i likhet med
skatteutskottet inte funnit någon
anledning till erinran mot förslaget och
tillstyrker propositionen punkt 31.
3.3.3 Beskattning av sjömän i viss
internationell trafik
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
om en förlängning av den tillfälliga
skattefriheten för svenska sjömän vid
arbete i viss inter-nationell trafik till
2004 års taxering.
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 8.2.4, punkt
32) att den skattefrihet som enligt den
särskilda övergångsbestämmelsen i artikel
31.3 i det nordiska skatteavtalet gäller
för i Sverige obegränsat skattskyldiga
sjömän som uppbär ersättning för arbete
ombord på danskt, färöiskt, finskt,
isländskt eller norskt skepp i
internationell trafik ska gälla också vid
2004 års taxering.
Regeringen anför att frågan om
beskattningen av sjömän i det nordiska
skatteavtalet är en fråga som lämpligen
bör lösas gemensamt inom Norden.
Regeringen påbörjade under hösten 2001 en
översyn av lastsjöfartens och
färjenäringens villkor. Syftet är att
utreda möjligheterna till en gemensam
nordisk uppfattning när det gäller den
framtida utformningen av Europeiska
gemenskapernas riktlinjer för statligt
stöd till sjötransport. Detta uppdrag ska
redovisas senast under år 2003. I avvaktan
på en gemensam nordisk lösning och
resultatet av den översyn som inletts
föreslås att skattefriheten för
ombordanställda på nordiska skepp ska
gälla även vid 2004 års taxering.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet har inte funnit någon
anledning till erinran mot detta förslag
och tillstyrker propositionen i denna del.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har i likhet med
skatteutskottet inte funnit någon
anledning till erinran mot förslaget och
tillstyrker propositionen punkt 32.
3.3.4 Förmånsbeskattning av miljövänliga
bilar
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker motionsförslaget om
en ettårig förlängning av den
tidsbegränsade jämkningsregeln för
miljövänliga bilar.
Bakgrund
De nuvarande reglerna om justering av
värdet av bilförmån för s.k. miljöbilar
tillämpades första gången vid 2000 års
taxering. Reglerna innebär att för
månsvärdet för en bil som är utrustad med
teknik för drift med elektricitet eller
med mer miljöanpassade drivmedel än bensin
eller dieselolja och som därför har ett
nybilspris som är högre än nybilspriset
för närmast jämförbara bil utan sådan
teknik, ska justeras ned till en nivå som
motsvarar förmånsvärdet för den jämförbara
bilen. Reglerna infördes bl.a. för att
underlätta introduktionen av miljöbilar på
bilmarknaden och på så sätt skapa bättre
förutsättningar för att miljöprestandan
hos beståndet av förmånsbilar skulle öka
(prop. 1999/2000:6, bet. 1999/2000:SkU7).
Den 1 januari 2002 infördes en
tidsbegränsad möjlighet till ytterligare
nedsättning av förmånsvärdet för vissa
typer av miljöanpassade förmånsbilar. För
en elbil eller elhybridbil blev det
möjligt att justera ned förmånsvärdet till
60 % av förmånsvärdet för närmast
jämförbara bil utan sådan miljöanpassad
teknik. Nedsättningen gäller i 3 år och
får inte överstiga 16 000 kr per år. För
bilar som drivs med alkohol eller med
annan gas än gasol medges justering till
80 % av förmånsvärdet för den jämförbara
bilen. Nedsättningen gäller under 4 år och
får inte överstiga 8 000 kr per år. En
utvärdering av regelförändringen ska
genomföras och vara klar före respektive
tillämpningsperiods utgång (prop.
2001/02:1, bet. 2001/02:FiU1, prop.
2001/02:45, bet. 2001/02: SkU12).
Motion
I motion Fi230 yrkande 17 av Britt Bohlin
m.fl. (s, v, mp) föreslås att för
söksperioderna med sänkt förmånsvärde för
miljöanpassade bilar förlängs med ett år.
Skatteutskottets yttrande
Utskottet har inte funnit någon anledning
till erinran mot motionärernas förslag och
tillstyrker att riksdagen fattar beslut om
en sådan förlängning.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har i likhet med
skatteutskottet inte funnit någon
anledning till erinran mot förslaget och
föreslår därför att riksdagen med bifall
till motion Fi230 (s, v, mp) yrkande 17
beslutar om en ettårig förlängning av de
aktuella försöksperioderna. En samlad
redovisning av de lagändringar som
utskottets ställningstaganden medför finns
under rubriken Lagförslagen.
3.3.5 Skattereduktion för
fackföreningsavgift
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om
slopade skattereduktioner för
fackföreningsavgift och avgift till
arbetslöshetskassa.
Jämför reservationerna 8 (m), 9 (fp) och
11 (c).
Bakgrund
Riksdagen har under hösten 2001 fattat
beslut om en skattereduktion på 25 % för
medlemsavgiften till en
arbetstagarorganisation och om en
skattereduktion på 40 % för avgiften till
en arbetslöshetskassa. Samtidigt
avskaffades avdragsrätten för avgiften
till arbetslöshetskassa. De nya
bestämmelserna har trätt i kraft den 1
januari 2002 (prop. 2001/02:35, bet.
2001/02:SkU6).
Motioner
I Moderata samlingspartiets motion Fi287
yrkandena 37 och 38 av Lennart Hedquist
m.fl. (m) föreslås att riksdagen fattar
beslut om en återgång till tidigare
regler. Skattereduktionen för
fackföreningsavgift avskaffas och
skattereduktionen för avgift till
arbetslöshetskassa ersätts med en
avdragsrätt vid inkomstbeskattningen.
I Centerpartiets motion Fi286 yrkande 5
av Maud Olofsson m.fl. (c) föreslås också
att skattereduktionen för
fackföreningsavgifter slopas. Problemen
med höga skatter för dem med låga
inkomster bör enligt vad motionärerna
anför inte lösas genom kompensation för
olika slags kostnader.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför i sitt yttrande att
skattereduktionen för
fackföreningsavgifter syftar till att
likställa villkoren för medlemskap i en
arbetstagarorganisation med de villkor som
gäller för medlemskap i en
arbetsgivarorganisation. Organisationer
och förbund på arbetsgivarsidan har efter
hand fört över den övervägande delen av
sin verksamhet till särskilt bildade
servicebolag och på det sättet gjort det
möjligt för medlemsföretagen att dra av
serviceavgifterna som driftskostnader i
den bedrivna rörelsen.
Mervärdesskattebestämmelsernas utformning
har också medfört att arbetsgivarsidan i
realiteten haft fördelar jämfört med
arbetstagarsidan. Med en skattereduktion
på 25 % för de medlemsavgifter som
enskilda medlemmar betalar till sina
arbetstagarorganisationer uppnås en
faktisk skattemässig behandling som
motsvarar den som gäller för avgifterna på
arbetsgivarsidan. Rättviseskäl talar
således enligt skatteutskottets mening för
att skattereduktionen för
fackföreningsavgifter bibehålls.
När det gäller skattereduktionen för
avgift till arbetslöshetskassa anför
skatteutskottet att intentionen hela tiden
varit att avgiften ska vara avdragsgill,
eftersom detta uppmuntrar den enskilde att
skaffa sig ett försäkringsskydd mot
följderna av arbetslöshet.
Beloppsbegränsningen av avdraget för
övriga kostnader under inkomst av tjänst
har emellertid försämrat förutsättningarna
för denna avdragsrätt, allteftersom den
grupp som kommer över beloppsgränsen
blivit mindre. Härigenom har det uppkommit
en olikformighet vid beskattningen av
arbetstagarsidan i förhållande till vad
som gäller vid beskattningen av arbets
givare, och det är av bl.a. detta skäl som
riksdagen fattat beslut om att ersätta
avdragsrätten med en skattereduktion i
dessa fall. Skatteutskottet anser att både
rättvise- och hanteringsmässiga skäl talar
för att den nuvarande ordningen bibehålls.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar skatteutskottets
bedömning och avstyrker motionerna Fi287
(m) yrkandena 37 och 38 samt Fi286 (c)
yrkande 5.
3.3.6 Reseavdrag
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om
höjda reseavdrag, sänkt gräns för
avdragsgilla resekostnader och om att
resor till dagis ska ingå.
Jämför reservationerna 8 (m), 9 (fp), 10
(kd) och 11 (c).
Bakgrund
Riksdagen höjde det avdragsgilla beloppet
för kostnad för resor med egen bil mellan
bostad och arbetsplats och i tjänsten från
13 kr till 15 kr fr.o.m. inkomståret 1998.
Samtidigt höjdes gränsen för avdragsgilla
kostnader för resor mellan bostaden och
arbetsplatsen från 6 000 kr till 7 000 kr
per år (prop. 1997/98:1, bet.
1997/98:FiU1).
Det avdragsgilla beloppet för kostnader
för resor med egen bil mellan bostad och
arbetsplats och för resor i tjänsten och
näringsverksamhet höjdes från 15 till 16
kr per mil år 2001. Avdraget för resor med
förmånsbilar är härefter 9 kr (6 kr för
dieseldrivna förmånsbilar) (prop.
2000/01:1, bet. 2000/01: FiU1).
Motioner
I flera motioner från Moderata
samlingspartiet framställs yrkanden om en
höjning av reseavdraget till 20 kr per mil
och med motsvarande höjningar av
reseavdraget vid användning av förmånsbil.
Sådana yrkanden framställs i motionerna
Fi287 yrkandena 8 och 9 av Lennart
Hedquist m.fl. (m) och N304 yrkande 4
delvis av Mikael Odenberg m.fl. (m).
I Kristdemokraternas motioner Fi256
yrkande 12 av Alf Svensson m.fl. (kd) och
Fi255 yrkande 6 av Per Landgren m.fl. (kd)
föreslås i stället att gränsen för
reseavdraget sänks från 7 000 kr till
5 000 kr.
Centerpartiets förslag i motion Fi286
yrkandena 6 och 8 av Maud Olofsson m.fl.
(c) innebär dels att reseavdraget höjs
till 20 kr per mil, dels att resor till
och från barnomsorg ska beaktas.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför i sitt yttrande att
reseavdraget så sent som 1998 fastställts
till 15 kr per mil och att avsikten då var
att skapa en viss marginal för att
beloppet skulle kunna kvarstå under ett
antal år. Härefter har avdragsbeloppet
höjts med 1 krona till 16 kr per mil år
2001. Syftet med denna höjning har varit
att stimulera rörligheten på arbets
marknaden. Enligt skatteutskottets mening
finns det inte nu någon anledning att
genomföra ytterligare justeringar av detta
belopp.
När det gäller förslagen om en sänkning
av gränsen för reseavdraget är detta
enligt skatteutskottets mening mindre
lämpligt eftersom avdragsgränsen har en
praktisk betydelse genom att den bidrar
till att förenkla taxeringsarbetet.
Utskottet anser inte att det finns skäl
att nu sänka denna gräns.
När det gäller förslagen om en möjlighet
att räkna in den extra tiden för att lämna
barn på dagis finns det enligt
skatteutskottets mening skäl att hålla
gränsdragningen kring dagens avdragsrätt
för resor till och från arbetet så enkel
och lättillämpad som möjligt. Att låta
skattemyndigheterna beakta resan för att
lämna och hämta barn på dagis när
tidsvinsten beräknas skulle komplicera de
bedömningar som måste göras i dessa fall.
Härtill kommer att fördelningspolitiska
invändningar kan riktas mot åtgärder som
innebär att endast vissa barnfamiljer
erbjuds en avdragsrätt för en del av sina
levnadskostnader. Om syftet är att
förbättra barnfamiljernas ekonomiska
situation bör andra lösningar användas,
t.ex. förbättringar av de olika stöd som i
dag går direkt till barnfamiljerna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar skatteutskottets
bedömning och avstyrker motionerna Fi255
(kd) yrkande 6, Fi256 (kd) yrkande 12,
Fi286 (c) yrkandena 6 och 8, Fi287 (m)
yrkandena 8 och 9 samt N304 (m) yrkande 4
delvis.
3.3.7 Hushållstjänster
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om en
skattereduktion för hushållstjänster.
Jämför reservationerna 8 (m), 9 (fp), 10
(kd) och 11 (c).
Bakgrund
Frågor om särskilda skatteregler för
tjänstesektorn har behandlats i Tjänsteut
redningens betänkande Uppskattad
sysselsättning (SOU 1994:43) och i
Tjänstebeskattningsutredningens betänkande
Skatter, tjänster och sysselsättning (SOU
1997:17).
En skattereduktion för byggnadsarbeten
har tillämpats under perioden den 15
februari 1993-den 31 december 1994 (prop.
1992/93:150, bet. 1992/93: SkU36) och
under perioden den 15 april 1996-den 31
mars 1999 (prop. 1995/96:229, bet.
1995/96:SkU32). Syftet har varit att
åstadkomma en stimulans av verksamheten
inom byggsektorn och på så sätt motverka
den då aktuella arbetslösheten.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 8.7.2) tar
regeringen upp frågan om den fortsatta
behandlingen av de utredningsförslag som
lagts fram på området. Regeringen anför
att den stigande arbetslösheten under 1990-
talets första hälft aktualiserade frågan
om en stimulans av den privata
tjänstesektorn skulle kunna öka den
aggregerade sysselsättningen och bidra
till att minska arbetslösheten. Regeringen
tillkallade därför hösten 1996 en
utredning med uppdrag att analysera de
samhällsekonomiska effekterna av åtgärder
som syftar till att stimulera utbud och
efterfrågan på privat tillhandahållna
tjänster, Tjänstebeskattningsutredningen.
Fokus skulle särskilt riktas mot
förväntade effekter på arbetslöshet och
sysselsättning i privat och offentlig
sektor. Utredningen överlämnade i mars
1997 betänkandet "Skatter, tjänster och
sysselsättning" (SOU 1997:17). Utredningen
lämnade förslag om skattelättnader som,
förutom att minska arbetslösheten, syftade
till att motverka svartarbete.
Regeringen anför vidare att senare
analyser har visat att åtgärder av detta
slag för att begränsa svartarbetets
omfattning tenderar att bli offentligt
finansiellt kostsamma och ineffektiva och
att läget på arbetsmarknaden dessutom
förändrats avsevärt sedan utredningen
lämnat sitt betänkande. Den öppna
arbetslösheten har halverats och i flera
sektorer, bl.a. inom delar av tjänste
sektorn, är det snarare tendenser till
arbetskraftsbrist som behöver uppmärk
sammas. Regeringen ser därför inte något
behov av att genomföra de av utredningen
föreslagna åtgärderna. Detta gäller enligt
vad som anförs även de förslag som
lämnades 1994 av den s.k.
Tjänsteutredningen i betänkandet
Uppskattad sysselsättning - om skatternas
betydelse för den privata tjänstesektorn
(SOU 1994:43).
Motioner
Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet liberalerna har i en gemensam
motion (Sk402) lagt fram ett förslag om en
skattereduktion för hushållstjänster.
Förslaget innebär att en skattereduktion
på 50 % införs för privatpersoners
betalning av arbetskostnaden inklusive
moms för hushållstjänster som utförs i det
egna hemmet upp till 25 000 kr per år.
Motionärerna anför att förslaget innebär
att det vita priset halveras direkt vid
köpet jämfört med dagens regler. Motionen
har remitterats till skatteutskottet och
behandlas inte i detta ärende.
I Moderata samlingspartiets motion Fi287
yrkande 29 av Lennart Hedquist m.fl. (m)
lägger motionärerna fram förslag om att en
skattereduktion för privatpersoners
betalning av arbetskostnaden på
hushållsnära tjänster ska införas år 2003.
Även Folkpartiet liberalerna föreslår att
en skattereduktion för hushållstjänster
införs år 2003.
Centerpartiet föreslår i motion Fi286
yrkande 7 av Maud Olofsson m.fl. (c) en
skattereduktion på 50 % för ROT-arbeten
och hushållstjänster upp till 50 000 kr år
2004.
Även Kristdemokraterna föreslår i sitt
alternativ att en skattereduktion för
hushållstjänster införs år 2004.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför i sitt yttrande att
införandet av en särskild stimulans för
tjänstesektorn i de former som
motionärerna föreslår skulle innebära ett
avsteg från de principer om en likformig
och neutral beskattning som ligger till
grund för skattereformen och som enligt
utskottets mening bör gälla. Utskottet
delar också regeringens bedömning att det
skulle vara kostsamt att genom stimulanser
försöka skapa en tjänsteproduktion som kan
konkurrera med hushållens egen
tjänsteproduktion. Risken är att
effekterna på sysselsättningen blir mycket
små eller inga alls, samtidigt som
kostnaderna blir stora. De erfarenheter
som man har gjort i Danmark talar för en
sådan utgång. En stimulans av denna typ
skulle också leda till
gränsdragningsproblem och ge upphov till
svårkontrollerade gråzoner. Utskottet
avstyrker motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar skatteutskottets
bedömning och avstyrker motionerna Fi286
(c) yrkande 7 och Fi287 (m) yrkande 29.
3.3.8 Pensions- och kompetenssparande
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslaget om
att pensionssparandet ska utvidgas till
ett pensions- och kompetenssparande.
Jämför reservationerna 8 (m) och 9 (fp).
Bakgrund
Pensionssparavdrag får enligt 59 kap. 2 §
IL göras för premier för pensions
försäkring som den skattskyldige äger och
för inbetalningar på pensionsspararens
eget pensionssparkonto.
Pensionssparavdraget får inte överstiga
summan av 0,5 prisbasbelopp och ett
särskilt tillägg som är beroende av om
pensionsrätt föreligger eller ej. Om
pensionsrätt föreligger i anställningen
uppgår tillägget till 5 % av inkomsten
mellan 10 och 20 prisbasbelopp. Om den
skattskyldige inte har pensionsrätt i sin
anställning eller om inkomsten utgör aktiv
näringsinkomst uppgår tillägget till 35 %
av inkomsten, dock högst 10 prisbasbelopp.
Riksdagen har under våren 2002 godkänt
riktlinjer för ett system för individuell
kompetensutveckling. En utgångspunkt för
systemet ska vara att individen deltar med
eget sparande på kompetenssparkonto. Den
kompetensutveckling som systemet ska
stimulera ges en vid definition. Den
enskilde individen ges möjlighet att med
vissa begränsningar göra skattemässigt
avdragsgilla insättningar på
kompetenssparkonton. En stimulans för
arbetsgivare att göra inbetalningar på en
anställds kompetenssparkonto ska införas.
Uttag från kompetenssparkonto beskattas
som inkomst av tjänst. Vid uttag i
anslutning till kompetensutveckling lämnas
en stimulans i form av en kompetenspremie
vars storlek bl.a. beror på längden på
kompetensutvecklingen. Premien ges i form
av en skattereduktion (prop. 2001/02:175,
bet. 2001/02: AU10).
Motion
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion
Sk382 yrkande 7 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) att dagens pensionssparande utvidgas
så att avdrag medges upp till ett
basbelopp, att sparandet får tas ut för
att finansiera kompetensutveckling och att
kvarstående sparande kan tas ut vid
pensionering.
Moderata samlingspartiet har i motion
Fi287 föreslagit att avdraget för
pensionssparande höjs till ett basbelopp
fr.o.m. år 2005. Förslaget har remitterats
till skatteutskottet och behandlas inte i
detta ärende.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför att det för
närvarande pågår ett arbete med
utformningen av de regler som behövs i ett
system för individuell kompetensutveckling
inom Regeringskansliet. En promemoria med
förslag till skatteregler har upprättats
inom Finansdepartementet och
remissbehandlats över sommaren. Avsikten
är att ett förslag med såväl skatteregler
som övrig lagstiftning ska presenteras
under hösten 2002 och att de nya reglerna
ska kunna tillämpas fr.o.m. den 1 juli
2003. Enligt utskottets mening bör
resultatet av regeringens arbete avvaktas,
och utskottet avstyrker motionsyrkandet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar skatteutskottets
bedömning och avstyrker motion Sk382 (fp)
yrkande 7.
3.3.9 Gåvor till ideell verksamhet
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslaget om en
avdragsrätt för gåvor till internationellt
bistånd.
Jämför reservation 9 (fp).
Motion
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion
Sk382 yrkande 14 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) att en avdragsrätt för gåvor till
internationellt bistånd införs för att
uppmuntra människor att dela med sig av
sitt välstånd.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför att det är viktigt
att det finns en demokratisk process bakom
det stöd som samhället ger till
frivilligarbete i kyrkliga organisationer,
idrottsorganisationer, humanitära
organisationer, internationellt bistånds
arbete m.m. och att en avdragsrätt för
gåvor till den här typen av verksamhet
skulle minska utrymmet för det
samhälleliga stödet och öka dessa viktiga
verksamheters beroende av enskilda
personers förmögenheter, förmåga och vilja
att bidra.
Utskottet understryker att det är
önskvärt att skattesystemet så långt
möjligt hålls fritt från inslag som inte
hänger samman med dess grundläggande
funktion att utgöra en säker bas för
finansieringen av den gemensamma sektorn.
Att belasta skattemyndigheterna med en
kontroll av den här typen av stöd är
enligt utskottets mening inte lämpligt. En
ytterligare nackdel med att lämna stödet
som ett skatteavdrag är att det inte på
vanligt sätt blir föremål för en årlig och
samlad prövning i samband med
budgetberedningen. Utskottet avstyrker
motionsförslaget.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar skatteutskottets
bedömning och avstyrker motion Sk382 (fp)
yrkande 14.
3.4 Juridiska personers inkomster
Tabell 40. Inkomsttitel 1121 Juridiska
personers inkomstskatt
*grafiskt element borttaget*
3.4.1 Kapital och företagsbeskattning
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om
slopad skatt på aktieutdelning,
riskkapitalavdrag, starta-eget-avdrag,
höjd bolagsskatt och slopad arvsskatt på
arbetande kapital i fåmansföretag.
Jämför reservationerna 8 (m), 9 (fp), 10
(kd) och 11 (c).
Bakgrund
Frågan om s.k. enkelbeskattning och dess
inverkan på företagsinvesteringarna har
utretts av 1992 års
företagsskatteutredning. Utredningen
avvisade i betänkandet En lättnad i
dubbelbeskattningen av mindre företags
inkomster (SOU 1996:119) ett generellt
slopande av dubbelbeskattningen som ett
medel att förbättra villkoren för
företagande.
Genom lagstiftning under hösten 1996
(prop. 1996/97:45, bet. 1996/97: SkU13),
som har kompletterats under våren 1997
(prop. 1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20),
har riksdagen genomfört lättnader i
beskattningen av utdelning och
kapitalvinst på aktier i onoterade företag
fr.o.m. 1998 års taxering. Lättnaderna
ersatte det riskkapitalavdrag som införts
tidigare.
Motioner
Moderata samlingspartiet föreslår i motion
Fi287 yrkande 26 av Lennart Hedquist m.fl.
(m) att skatten på aktieutdelningar slopas
fr.o.m. 2004 års taxering.
Folkpartiet liberalerna anför i motion
Sk382 yrkande 24 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) att beskattningen av aktieutdelningar
bör avskaffas i etapper, och de föreslår
att den halveras för privatpersoner under
de närmaste två åren.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi256
yrkandena 19 och 20 av Alf Svensson m.fl.
(kd) och motion Sk383 yrkandena 2, 6 och
14 av Per Landgren m.fl. (kd) att
beskattningen av aktier avskaffas stegvis
med en halvering av fysiska och juridiska
personers utdelningsskatt år 2004 och med
sikte på ett fullständigt slopande år
2005. Ett permanent riskkapitalavdrag för
köp av aktier i onoterade bolag upp till
100 000 kr införs fr.o.m. år 2003.
Bolagsskatten höjs till 30 % som en
finansiering av avvecklad förmögenhets
skatt m.m.
I Centerpartiets motion Fi286 yrkandena
16, 17 och 22 av Maud Olofsson m.fl. (c)
föreslås en avdragsrätt för starta-eget-
sparande på upp till 40 000 kr om året,
totalt högst 120 000 kr och ett personligt
riskkapitalavdrag på högst 40 000 kr per
år i tre år för start av företag utan
hjälp av starta-eget-sparande.
Motionärerna föreslår vidare att
arvsskatten för arbetande kapital i fåmans
företag slopas.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet framhåller i sitt yttrande
att regeringen i finansplanen tagit upp
frågan om förändring av de mindre
företagens beskattning. Regeringen anför i
finansplanen att starka och livskraftiga
företag är av avgörande betydelse för att
Sverige ska präglas av uthållig tillväxt
och rättvisa och att det är angeläget att
förbättra de skattemässiga villkoren för
företagen. Det finns i dag drygt 800 000
företag i Sverige, varav drygt 600 000
enmansföretag. Dessa företag utgör en
viktig del i näringslivet, och deras vikt
och betydelse för den svenska ekonomin
kommer enligt vad som anförs i
finansplanen sannolikt att öka ytterligare
de kommande åren. Reglerna om beskattning
av småföretagsägares utdelning och
kapitalvinst som löne- och kapitalinkomst
är viktiga, och regeringen vill under
mandatperioden genomföra en förändring av
dessa regler för att öka avkastningen för
den som tar risken att starta ett eget
företag och/eller expandera sin
verksamhet. Regeringen avser även att
ändra reglerna så att fler företag får
lägre skatt vid generationsskiften.
Enligt skatteutskottets mening visar de
utredningar som gjorts på området att en
slopad skatt på aktieutdelningar inte är
ett verksamt medel för att förbättra de
större företagens villkor. Tillgången till
en internationell kapitalmarknad gör att
beskattningen av sparande endast i
begränsad omfattning inverkar på
företagens investeringsbenägenhet, och
utskottet anser att en generell sänkning
av skatten på ägarnas sparande i aktier
inte är en effektiv metod för att
förbättra villkoren för företagandet och
avstyrker därför motionsyrkandena om
slopad skatt på aktieutdelning.
För små och medelstora företag som inte i
alla avseenden har tillgång till den
internationella kapitalmarknaden kan det
emellertid enligt skatteutskottets mening
inte bortses från att den personliga
kapitalbeskattningen inverkar på
avkastningskravet och därmed i viss mån
fungerar som en skatt på företagens
investeringar, och detta förhållande har
enligt vad som anförs i yttrandet beaktats
i samband med att riksdagen på senare år
beslutat om en rad ändringar i syfte att
förbättra villkoren för nyföretagande och
entreprenörskap. En lättnad i
beskattningen av utdelningar och
kapitalvinster på aktier i onoterade bolag
infördes hösten 1996 och har utvidgats
genom olika beslut under åren 1997 och
1998. Även villkoren för finansiering med
egna vinstmedel har förbättrats. Enskilda
näringsidkare fick vid 1999 års taxering
utvidgade möjligheter till reservering
genom avsättning till periodiseringsfond,
och denna möjlighet har ytterligare
förbättrats som ett resultat av en mer
ingående undersökning av hur företagen
använder periodiseringsfonderna (prop.
1999/2000:1 Förslag till statsbudget,
finansplan m.m.). Mot denna bakgrund finns
det enligt skatteutskottets mening inte
någon anledning att överväga att införa
ett särskilt avdrag för investeringar i
onoterade aktier. Utskottet avstyrker
därför förslaget om ett permanent
riskkapitalavdrag.
Skatteutskottet anför vidare att det är
viktigt att skattereglerna inte lägger
hinder i vägen för nyföretagande och
entreprenörskap och att avkastningen för
den som tar risken att starta ett eget
företag eller att expandera sin verksamhet
är tillräcklig. Särskilda stimulanser i
samband med nystart av företag ger emel
lertid inte denna effekt utan skapar
tvärtom en risk för att livskraftiga
företag slås ut i konkurrensen med
nystartade och skattegynnade företag,
något som inte på sikt kan anses vara
förenligt med kravet på stabila och goda
regler för företagen. Utskottet är mot
denna bakgrund inte berett att tillstyrka
förslagen om olika former av starta-eget-
avdrag.
När det gäller förslaget om avskaffad
arvsskatt vid generationsskiften i företag
anför skatteutskottet att regeringens
förslag bör avvaktas.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar skatteutskottets
bedömning och avstyrker motionerna Fi256
(kd) yrkandena 19 och 20, Fi286 (c)
yrkandena 16, 17 och 22, Fi287 (m) yrkande
26, Sk382 (fp) yrkande 24 och Sk383 (kd)
yrkandena 2, 6 och 14.
3.4.2 Avyttring av fåmansföretag genom
andelsbyte
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om
olika åtgärder i anslutning till
fåmansbolagsägares andelsbyten.
Jämför reservationerna 8 (m), 9 (fp), 10
(kd) och 11 (c).
Bakgrund
Det förekommer att fåmansbolag avyttras
genom byte mot andelar i ett annat
företag. Om likviden till högst 10 %
utgörs av kontanter och det är frågan om
uppköp av ett helt företag är det möjligt
att få uppskov med beskattningen av den
vinst som uppkommer. Vinsten delas normalt
upp i en tjänstebeskattad och en
kapitalbeskattad del som en följd av de
regler som gäller för fåmansföretag (3:12-
reglerna). Om de mottagna andelarna
sjunker i värde får förlusten på vanligt
sätt dras av i inkomstslaget kapital.
Skatteeffekten av detta avdrag är dock
lägre än den beskattning som träffar den
tjänstebeskattade delen av vinsten. Kravet
på skatt för den uppskjutna vinsten
kvarstår även om de mottagna andelarna
helt skulle förlora sitt värde. De
komplikationer som uppkommer för den
enskilde i fall som dessa har
uppmärksammats under år 2001.
Skatteutskottet behandlade i sitt
yttrande över budgetpropositionen hösten
2001 (yttr. 2001/02:SkU1y) och under
motionsbehandlingen våren 2002 (bet.
2001/02:SkU15) motioner som tog upp de
problem som uppkommer när en företagare
får betalt för sitt företag i andelar som
sedan förlorar sitt värde. Vid den senare
behandlingen hade ett analysarbete
påbörjats i Finansdepartementet, och den
då aktuella motionen avstyrktes med
hänvisning till detta arbete.
Finansdepartementet presenterade den 12
april 2002 en promemoria om 3:12-reglerna
och reglerna om andelsbyten. I promemorian
redovisades fyra tänkbara lösningar på
problemet. I tre modeller mildras
beskattningen av uppskovsbeloppet på olika
sätt om de tillbytta andelarna sjunker i
värde. I den fjärde modellen betraktas
andelsbytet inte som en försäljning, utan
beskattningen sker först när de tillbytta
andelarna avyttras och då efter särskilda
regler.
I april 2002 tog skatteutskottet upp
frågan till förnyade överväganden med
anledning av att det arbete som pågick
visat sig vara så komplicerat att bered
ningen inte beräknades kunna slutföras
under våren. För att de berörda små
företagarna skulle få besked i någon form
om hur regelsystemet bör förändras
föreslog utskottet att riksdagen skulle
tillkännage för regeringen att den ska
återkomma till riksdagen med ett förslag
till en retroaktivt verkande lagändring
som eliminerar de effekter som uppstår i
förlustsituationer till följd av att ett
tjänstebelopp ska tas upp till beskattning
av den som genom ett uppskovsgrundande
andelsbyte har avyttrat andelar i ett
fåmansföretag. Utskottet uttalade att
regeringen senast i augusti 2002 skulle
återkomma till riksdagen med en
proposition. Riksdagen biföll den 16 maj
2002 utskottets förslag ( bet.
2001/02:SkU29).
Regeringen har den 13 november 2002
avlämnat proposition 2002/03:15 Utvidgning
av reglerna om framskjuten beskattning vid
vissa andelsbyten som behandlar den nu
aktuella problematiken.
Motioner
I Moderata samlingspartiets motion Sk417
yrkandena 14 och 15 av Lennart Hedquist
m.fl. (m) anför motionärerna att riksdagen
bör lagstifta på egen hand om regeringen
inte lägger fram något förslag, och
motionärerna föreslår att riksdagen fattar
beslut om att en försäljning av
fåmansbolag där likvid erhållits i andelar
och med villkor om att andelarna inte får
säljas förrän vid en senare tidpunkt i sin
helhet ska beskattas i inkomstslaget
kapital. Beslutet bör gälla fr.o.m. den 1
januari 1999. Motionärerna anför vidare
att även kontantbegränsningen vid uppskov
ger orimliga effekter eftersom beräkningen
utgår från andelarnas nominella värde, och
de föreslår att regeringen får återkomma
med ett förslag om att denna regel
avskaffas fr.o.m. den 1 januari 1999.
I Folkpartiet liberalernas motion Sk382
yrkande 22 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
anförs att de problem som uppkommer vid
uppskovsgrundande avyttring av
fåmansföretag mot andelar också kan
uppkomma i närliggande fall, och de begär
ett tillkännagivande om att regeringen bör
beakta detta förhållande vid sin
utformning av den aviserade propositionen.
I Centerpartiets motion Fi286 yrkande 23
av Maud Olofsson m.fl. (c) anförs att det
blivit uppenbart att 3:12-reglerna ger
upphov till problem för dem som sålt
företag och fått betalt i andelar som
sedan sjunkit i värde. Motionärerna
noterar att regeringen lämnat en
lagrådsremiss i ärendet men anser att
riksdagen under alla omständigheter måste
fatta ett beslut vid behandlingen av
budgetpropositionen för år 2003. De
föreslår därför att beskattningen av
vinster vid andelsbyten ändras på ett
sådant sätt att andelsägare kan välja om
beskattning ska ske vid andelsbytet eller
vid den slutliga försäljningen.
I motion Fi261 av Per Rosengren (v)
anförs att de problem som visat sig
uppkomma vid uppskovsgrundande andelsbyten
också kan uppkomma i andra fall. Gäller
avyttringen konvertibler eller
teckningsoptioner eller lägger kon
tantbegränsningsregeln hinder i vägen kan
beskattningskonsekvenserna bli desamma.
Motionären begär ett tillkännagivande om
att det bör utredas om en begränsning till
uppskovsfallen inte leder till att lika
fall behandlas olika.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet framhåller i sitt yttrande
att regeringen i dagarna avlämnar en
proposition till riksdagen med förslag om
ändrade regler för beskattningen av vissa
andelsbyten och att de nya reglerna under
vissa förutsättningar ska få tillämpas
retroaktivt på andelsbyten som skett under
tiden den 1 januari 1999-den 31 december
2002. Utskottet ser positivt på att
regeringen har avlämnat en proposition med
det förslag till en retroaktivt verkande
lagändring som riksdagen begärt och avser
att ta ställning till den närmare
utformningen av de föreslagna lagänd
ringarna under den fortsatta
riksdagsbehandlingen av regeringens
förslag. Utskottet noterar att de förslag
som läggs fram i propositionen inte
beaktats vid regeringens inkomstberäkning.
Skatteutskottet anser att den fortsatta
riksdagsbehandlingen av regeringens
förslag bör avvaktas och avstyrker därför
de aktuella motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar skatteutskottets
bedömning och avstyrker därför motionerna
Fi261 (v), Fi286 (c) yrkande 23, Sk382
(fp) yrkande 22 och Sk417 (m) yrkandena 14
och 15.
Finansutskottet beaktar de förslag som
regeringen lägger fram i proposition
2003/03:15 vid den inkomstberäkning som
görs i detta ärende (se avsnitt 3.11
Beräkning av statsbudgetens inkomster för
2003).
3.4.3 Beskattning av royaltyinkomster
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om
skattefrihet och kapitalbeskattning av
royalty.
Jämför reservationerna 8 (m) och 10 (kd).
Bakgrund
Royalty ska enligt huvudregeln beskattas i
inkomstslaget näringsverksamhet. Om
royalty grundar sig på anställning eller
på uppdrag eller tillfällig verksamhet som
inte ingår i en näringsverksamhet ska den
dock tas upp i inkomstslaget tjänst.
Motioner
I Moderata samlingspartiets motion Fi287
yrkande 27 av Lennart Hedquist m.fl. (m)
anförs att den nuvarande beskattningen av
royalty från uppfinningar och patent
driver uppfinningsrika innovatörer i
landsflykt i stället för att slå vakt om
deras kompetens för att utveckla nya idéer
i Sverige. Motionärerna föreslår att
royalty beskattas i inkomstslaget kapital
fr.o.m. år 2003.
I Kristdemokraternas motion Sk383 yrkande
12 av Per Landgren m.fl. (kd) anförs att
Sverige har en onormalt stor export av
patent och uppfinningar som exploateras i
andra länder, och de föreslår att
royaltyinkomster befrias från skatt de två
första åren för att därefter beskattas som
inkomst av kapital.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför att det bör undvikas
att införa särskilda skattestimulanser för
viss typ av verksamhet. Förslag om
skattefrihet under begränsad tid för
royaltyinkomster har tidigare föreslagits
av Innovationsutredningen (SOU 1993:84)
men har inte ansetts vara aktuella att
genomföra. Utskottet avstyrker motionerna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar skatteutskottets
bedömning och avstyrker motionerna Fi287
(m) yrkande 27 och Sk383 (kd) yrkande 12.
3.5 Social- och arbetsgivaravgifter
Tabell 41. Huvudgrupp 1200 Socialavgifter
och allmän pensionsavgift
*grafiskt element borttaget*
3.5.1 Förändrade nivåer för socialavgifter
m.m.
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
om förändrade nivåer för socialavgifterna
och avstyrker motionsförslagen om
utvidgning av den regionala nedsättningen,
höjning av den generella nedsättningen
m.m.
Jämför reservationerna 8 (m), 9 (fp), 10
(kd) och 11 (c).
Bakgrund
Socialförsäkringarna finansieras av allmän
pensionsavgift, socialavgifter, statlig
ålderspensionsavgift och allmänna
skattemedel.
Den nya socialavgiftslagen (2000:980),
som trädde i kraft den 1 januari 2001,
innebär främst en lagteknisk och språklig
bearbetning av de tidigare bestämmelserna
om socialavgifter samt en anpassning till
den nya socialförsäkringslagen (1999:799).
Socialavgifter utgörs av
arbetsgivaravgifter och egenavgifter och
tas ut för att finansiera systemen för
social trygghet.
Arbetsgivaravgifter betalas av
arbetsgivare och andra personer som ger ut
ersättning som är avgiftspliktig enligt 2
kap. socialavgiftslagen. Avgiftspliktig
ersättning är främst löner, arvoden och
andra skattepliktiga förmåner.
Avgiftsunderlaget för beräkning av
arbetsgivaravgifter består av summan av de
avgiftspliktiga ersättningar som har
utgetts under en kalendermånad.
Arbetsgivaravgifterna uppgår till 30,13 %
av avgiftsunderlaget, varav
sjukförsäkringsavgiften utgör 8,80 %,
arbetsmarknadsavgiften 5,84 % och
arbetsskadeavgiften 1,38 %.
Egenavgifter betalas av fysiska personer
som har avgiftspliktig inkomst enligt 3
kap. socialavgiftslagen. I första hand
betalas egenavgifter för överskott av
näringsverksamhet i vilken den som har
inkomsten har arbetat i inte oväsentlig
utsträckning. Egenavgifterna uppgår till
28,32 % av avgiftsunderlaget, varav
sjukförsäkringsavgiften utgör 9,53 %,
arbetsskadeavgiften 1,38 % och
arbetsmarknadsavgiften 3,30 %.
Vid beräkning av arbetsgivaravgifterna
gäller att en arbetsgivare varje månad får
göra avdrag med 5 % av avgiftsunderlaget,
dock högst med 3 550 kr, vilket motsvarar
en årlig lönesumma på 852 000 kr. När det
gäller beräkning av egenavgifter får
avdrag göras med 5 % av avgiftsunderlaget,
dock högst med 9 000 kr per år, vilket
motsvarar ett avgiftsunderlag på 180 000
kr.
Sverige hade tidigare även en regional
nedsättning av socialavgifterna men
tvingades upphöra med nedsättningen med
anledning av att EG-kommissionen i
december 2000 inte fann stödet förenligt
med EG:s statsstödsregler. Dessa regler
tillät driftsstöd i Sverige endast i form
av bidrag till transport av varor. Sverige
utnyttjade denna möjlighet genom
stödformen regionalt transportbidrag. I
övrigt kunde driftsstöd endast lämnas inom
ramen för s.k. försumbart stöd. Det
innebär att offentligt stöd till ett
enskilt företag inte får uppgå till mer än
sammanlagt 100 000 euro under en
treårsperiod. En sådan period kan sedan
följas av en ny treårsperiod.
Genom lagen (2001:1170) om utvidgning av
de särskilda avdragen enligt
socialavgiftslagen (2000:980), som trädde
i kraft den 1 januari 2002, infördes en
regional stimulans för företagandet i
stödområde A. Lagen är utformad så att den
ryms inom ramen för det s.k. försumbara
stödet. Företag inom sektorerna kol och
stål, jordbruk, vattenbruk och fiske samt
transport är därmed uteslutna. Stimulansen
lämnas genom utvidgade avdrag på 10 %,
utöver avdragen på 5 %, vid beräkningen av
arbetsgivaravgifter och egenavgifter.
Avdragen är maximerade på samma sätt som
avdragen på 5 %. Det utvidgade avdraget
avseende arbetsgivaravgifter är därför
maximerat till 7 100 kr per månad och
avseende egenavgifter till 18 000 kr per
år.
Den 23 juli 2002 upphörde fördraget om
upprättande av Europeiska kol- och
stålgemenskapen att gälla. Det innebär att
det inte längre finns något EG-rättsligt
hinder att låta verksamhet inom kol- och
stålindustrin omfattas av det särskilda
avdraget. Regeringen har i proposition
2002/03:5 Vissa mervärdesfrågor m.m. lagt
fram ett förslag om upphävande av
bestämmelsen att lagen inte ska tillämpas
på verksamhet inom kol- och stålindustri.
Arbetsgivare och egenföretagare ska också
enligt lagen (1994:1920) om allmän
löneavgift betala allmän löneavgift med
2,69 %.
Budgetpropositionen
I propositionen (avsnitt 8.2.2, punkterna
28 och 29) föreslår regeringen ändringar
av enskilda avgiftssatser medan det totala
avgiftsuttaget behålls oförändrat.
Regeringen framhåller att ett syfte med
den förändrade avgiftsstruktur som
riksdagen beslutat med anledning av
budgetpropositionen för år 1998 (prop.
1997/98:1, bet. 1997/98:FiU1, rskr.
1997/98:36) var att inom ramen för ett i
princip oförändrat avgiftsuttag skapa
bättre samstämmighet mellan inkomster och
utgifter i bl.a. sjukförsäkringssystemet.
Underlaget för socialavgifterna beräknas
till totalt ca 1 033 miljarder kronor för
2003.
För 2003 beräknas de kostnader som
sjukförsäkringsavgiften ska täcka uppgå
till 110,14 miljarder kronor. Regeringen
föreslår därför att
sjukförsäkringsavgiften i
arbetsgivaravgifterna höjs till 11,08 % av
avgiftsunderlaget och till 11,81 % av
avgiftsunderlaget i egenavgifterna.
För 2003 beräknas de kostnader som
arbetsskadeavgiften ska täcka uppgå till
6,72 miljarder kronor. Regeringen föreslår
därför att arbetsskadeavgiften i
arbetsgivaravgiften och i egenavgiften
sänks till 0,68 % av avgiftsunderlaget.
För 2003 beräknas de kostnader som
arbetsmarknadsavgiften ska täcka uppgå
till 36,83 miljarder kronor. Regeringen
föreslår därför att arbetsmarknadsavgiften
i arbetsgivaravgifterna sänks till 3,70 %
av avgiftsunderlaget och till 1,16 % av
avgiftsunderlaget i egenavgifterna.
Eftersom de ovan föreslagna
förändringarna således inte ska leda till
någon förändring av det sammantagna
uttaget av arbetsgivaravgifter och
egenavgifter, föreslår regeringen en
höjning av den allmänna löneavgiften med
0,56 procentenheter till 3,25 % av
avgiftsunderlaget.
Förändringarna i avgiftsnivåerna föreslås
gälla från den 1 januari 2003.
Motionerna
I Moderata samlingspartiets motion Fi287
yrkande 39 av Lennart Hedquist m.fl. (m)
begärs att företag inom sektorerna
jordbruk, vattenbruk och fiske med
driftställe i stödområde A också ska
omfattas av den regionala nedsättningen av
socialavgifterna.
I Folkpartiets motion Sk382 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 25 begärs
ett tillkännagivande om att underlaget för
den generella nedsättningen av arbetsgivar-
och egenavgifterna ska höjas för
arbetsgivaravgifterna till 1,5 miljoner
kronor och för egenavgifterna till över
300 000 kronor. I motion Fi232 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) finns ett likartat
yrkande. Förslagen beräknas minska statens
inkomster med 1 300 miljoner kronor för
2003 och med 1 250 miljoner kronor för
2004.
I Kristdemokraternas motion Sk383 av Per
Landgren m.fl. (kd) yrkande 5 begärs ett
tillkännagivande om generell nedsättning
av arbetsgivar- och egenavgifter med 7
procentenheter på lönesummor upp till
900 000 kronor respektive 250 000 kronor
fr.o.m. 2004. Samma yrkande framställs i
motion Fi256 yrkande 15 av Alf Svensson
m.fl. (kd). Förslaget beräknas minska
statens inkomster med 3 160 miljoner
kronor för 2004. I motion Fi256 yrkande 16
begärs ett beslut om höjda
arbetsgivaravgifter med 0,47 %, varav
0,25 % på sjukförsäkringsavgiften med
anledning av införande av ytterligare en
karensdag, 0,12 % på
föräldraförsäkringsavgiften med anledning
av ökade förmåner inom
föräldraförsäkringen och 0,10 % på allmän
löneavgift med anledning av växling mot
lägre inkomstskatt. Förslaget beräknas öka
statens inkomster med 4 680 miljoner
kronor för 2003 och med 4 930 miljoner
kronor för 2004.
I Centerpartiets motion Fi286 yrkande 18
av Maud Olofsson m.fl. (c) begärs att den
generella nedsättningen av arbetsgivar-
och egenavgifterna ska uppgå till 8 % upp
till nuvarande maximala underlag.
Motionärerna anför att förslaget främjar
de mindre företagen. Förslaget innebär en
minskning av statens inkomster med 3 700
miljoner kronor för 2003 och med 2 800
miljoner kronor för 2004. I motion Fi286
yrkande 19 begärs att nedsättningen av
arbetsgivaravgiften ska beräknas på den
årliga lönesumman och inte som i dag på en
månadsvis lönesumma. Enligt motionärerna
behövs en sådan ändring för företag med
stora säsongsvariationer. I samma motions
yrkande 20 begärs ett beslut om riktade
sänkningar av arbetsgivaravgiften från
2003 för inrättande av övergångsmarknader.
Motionärerna anser att sådana riktade
sänkningar är nödvändiga för att ge
arbetslösa förutsättningar att få
anställning. Sistnämnda förslag innebär
inkomstminskningar för staten med 750
miljoner kronor för 2003 och med 1 250
miljoner kronor för 2004.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialförsäkringsutskottet anför att det
inte finns utrymme för vare sig en
generell sänkning av socialavgifterna
eller en höjning av underlagen för
avgiftsnedsättning.
Utskottet noterar i övrigt att Riksdagens
revisorer - på förslag av utskottet -
gjorde en granskning av den nedsättning av
socialavgifterna om 5 % som infördes den 1
januari 1997. Revisorerna konstaterade i
förslag till riksdagen (2001/02:RR2) att
syftet med stödet är att stimulera
nyanställningar och uppmuntra
egenföretagande. Konstruktionen av stödet
innebar dock att sysselsättningseffekterna
blev begränsade, medan de statsfinansiella
konsekvenserna blev stora. Orsaken härtill
var framför allt att nedsättningen endast
i begränsad omfattning påverkade
företagens anställningsbeslut. Revisorerna
ansåg att regeringen borde ges i uppdrag
att inom ett år redovisa effekterna av
nedsättningen av socialavgifterna och att
utvärderingen i första hand borde avse
sysselsättningseffekter. Revisorerna
föreslog att riksdagen som sin mening ska
ge regeringen detta till känna.
Frågan behandlades i betänkande
2001/02:FiU1. Finansutskottet anförde att
regeringen i proposition 2001/02:45 hade
föreslagit en utökad nedsättning av
socialavgifterna i stödområde A. Mot
bakgrund av att den generella
nedsättningen av socialavgifterna varit i
kraft en relativt begränsad tidsperiod
samt att regeringen avsåg att föreslå
förändringar i nedsättningen gjorde
utskottet bedömningen att en sådan
utvärdering som revisorerna efterlyste för
närvarande inte var påkallad. En
utvärdering borde ske när det utvidgade
systemet varit i kraft ett par år. Därmed
avstyrkte utskottet revisorernas yrkande.
Beträffande Kristdemokraternas krav på
höjda procentsatser för vissa
socialavgifter är förslaget knutet till
reformer i form av införande av
ytterligare en karensdag, höjda
föräldraförsäkringsförmåner och sänkt
inkomstskatt. Eftersom utskottet inte
anser att dessa reformer ska genomföras
kan utskottet inte tillstyrka förslaget.
Beträffande Centerpartiets yrkande om att
reduktionen av arbetsgivaravgifterna ska
beräknas på den årliga lönesumman har
utskottet i sitt av riksdagen godkända
betänkande 2000/01:SfU5 avstyrkt ett
liknande motionsyrkande. I betänkandet
behandlade utskottet regeringens
proposition 2000/01:8 Ny socialavgiftslag,
vari anfördes att betalningsperioden för
arbetsgivaravgifter enligt
socialavgiftslagen av både systematiska
och pedagogiska skäl borde vara densamma
som i skattebetalningslagen. Utskottet
ansåg att bestämmelserna om månadsvis
beräkning och betalning av
arbetsgivaravgifterna av administrativa
skäl då inte kunde ändras. Utskottet
vidhöll i yttrande 2001/02:SfU1y denna
inställning. Socialförsäkringsutskottet
finner inte skäl att nu göra en annan
bedömning.
Vad gäller Moderaternas förslag om ökad
nedsättning av socialavgifterna i Norrland
konstaterar utskottet att lagen om
utvidgning av de särskilda avdragen enligt
socialavgiftslagen faller inom ramen för
det s.k. försumbara stödet enligt EU-
regler. I lagen undantas därför företag
inom bl.a. sektorerna kol- och
stålindustri, jordbruk, vattenbruk och
fiske. Enligt utskottets mening är det
viktigt att stödet ges en utformning som
är förenlig med de regler som gäller inom
EU för statsstöd. Utskottet noterar att
regeringen lämnat förslag om upphävande av
bestämmelsen att lagen inte ska tillämpas
på verksamhet inom kol- och stålindustri.
Det regionala avdraget vid beräkning av
arbetsgivaravgifterna ska i första hand
avse sjukförsäkringsavgiften och därefter
föräldraförsäkringsavgiften. Detsamma
gäller avdraget från egenavgifterna som
dessutom ska avse arbetsskadeavgiften och
efterlevandepensionsavgiften. Utskottets
principiella inställning är att det bör
finnas ett tydligt samband mellan de
socialavgifter som erläggs och de olika
förmåner som dessa avgifter ska
finansiera. Ett sådant samband är lagfäst
i den nya lagen om fördelning av
socialavgifter. En regional nedsättning av
socialavgifter avsedd att bl.a. stimulera
småföretagandet i det aktuella stödområdet
måste betraktas som en del av
regionalpolitiken. Mot bakgrund av detta
och att det dessutom finns
avgifter/löneskatter som inte har till
syfte att finansiera sådana förmåner kan
det ifrågasättas, och särskilt vid en
eventuell utvidgning av avdraget, om det
är lämpligt att för en regional åtgärd ta
i anspråk avgifter som är avsedda att
finansiera vissa preciserade sociala
förmåner som sjukpenning och
föräldrapenning. Utskottet kan således
inte tillstyrka Moderaternas
motionsförslag.
Med dessa påpekanden godtar
socialförsäkringsutskottet, såvitt avser
socialavgifter och löneskatter,
regeringens beräkning av statsbudgetens
inkomster för budgetåret 2003 och
avstyrker de aktuella motionerna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar
socialförsäkringsutskottets bedömning och
tillstyrker propositionen punkterna 28 och
29 och avstyrker motionerna Fi231 (m)
yrkande 4, Fi256 (kd) yrkandena 15 och 16,
Fi286 (c) yrkandena 18-20, Fi287 (m)
yrkande 39, Sk382 (fp) yrkande 25 och
Sk383 (kd) yrkande 5.
3.6 Skatt på egendom
Tabell 42. Fastighets- och
förmögenhetsskatt
*grafiskt element borttaget*
3.6.1 Fastighetsskatt
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om
frysta taxeringsvärden, sänkt
fastighetsskatt och omläggningen till en
kommunal avgift m.m.
Jämför reservationerna 8 (m), 9 (fp), 10
(kd) och 11 (c).
Bakgrund
Uttaget av fastighetsskatt på bostäder har
sedan år 1996 kraftigt begränsats genom en
rad successiva beslut. Det
omräkningsförfarande som då infördes har
inte tillämpats som avsett, utan
taxeringsvärdena har i princip varit oför
ändrade under åren 1997-2000. När
"frysningen" av taxeringsvärdena upphörde
år 2001 sänktes i stället skattesatsen för
småhus och är nu 1,0 % (prop. 2001/02:1,
bet. 2001/02:FiU1).
Riksdagen beslutade under hösten 2001 om
en begränsningsregel för fastighetskatten
(prop. 2001/02:3, bet. 2001/02:SkU3).
Regeln, som bygger på
Fastighetsbeskattningskommitténs förslag,
tar sikte på hushåll med låga inkomster
som har sin bostad i fastigheter med höga
taxeringsvärden och innebär att
fastighetsskatten under vissa
förutsättningar inte ska överstiga fem pro
cent av hushållets sammanlagda inkomster.
Vidare har
Fastighetstaxeringsutredningens förslag om
att omräkningsförfarandet vid
fastighetstaxeringen ska tas bort
genomförts. I stället har det införts ett
system för småhus-, hyreshus- och
lantbruksenheter som innebär att
förenklade fastighetstaxeringar ska ske
mitt emellan de allmänna fastighets
taxeringarna. För småhus innebär det att
en förenklad fastighetstaxering ska ske
första gången år 2006. Allmän
fastighetstaxering för småhus kommer att
ske år 2003 och år 2009. Småhusen omräknas
sista gången år 2002 (prop. 2001/02:43,
bet. 2001/02:SkU11).
Regeringen har vidare aviserat ett
förslag om en s.k. dämpningsregel som
syftar till att höjda taxeringsvärden inte
omedelbart ska slå igenom på uttaget av
fastighetsskatt. Meningen är att endast en
tredjedel av höjningen ska slå igenom
under taxeringsåret och lika mycket under
vart och ett av de två därpå följande
åren.
Regeringen har i juni 2002 tillsatt en
parlamentarisk kommitté, Egendoms
skattekommittén (Fi 2002:06), som ska
utreda fastighetsskatten, förmögen
hetsskatten samt arvs- och gåvoskatten.
Uppdraget ska vara avslutat vid utgången
av år 2003. Kommittén ges möjlighet att
pröva lösningar som kan innebära avsteg
från nu gällande principer för
fastighetsbeskattningen. En förutsättning
är dock att de fördelningspolitiska
konsekvenserna är acceptabla. En viktig
utgångspunkt är en likformig beskattning
av olika typer av tillgångar. Kommittén
har fått i uppdrag att åstadkomma ett
regelsystem som både är enkelt och
rättvist.
Motioner
I Moderata samlingspartiets motion Fi287
yrkande 18 delvis, 19 och 21 av Lennart
Hedquist m.fl. (m) föreslås att
taxeringsvärdena fryses på 1997 års nivå,
att fastighetsskatten för småhus bestäms
till 0,9 % år 2002 och 0,8 % år 2003 och
att begränsningsregeln och dämpningsregeln
upphävs. I motion Fi245 yrkande 1 av Karin
Enström (m) begärs ett tillkännagivande om
att fastighetsskatten bör avskaffas
omdelbart.
I Folkpartiet liberalernas motion Sk382
yrkandena 8-10 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) begärs ett tillkännagivande om att
fastighetsskatten måste avvecklas på sikt,
systemet för taxering reformeras och
likformighet mellan boendeformer
upprättas. Motionärerna föreslår att
taxeringsvärdena fryses till 1997 års nivå
och att skatten på reavinst vid
bostadsrätts- och fastighetsförsäljning
höjs från 20 % till 30 %.
I Kristdemokraternas motioner Fi256
yrkandena 13 och 14 av Alf Svensson m.fl.
(kd), Fi254 yrkandena 1-3 av Per Landgren
m.fl. (kd) och Bo216 yrkande 6 av Annelie
Enochson (kd) anförs att fastighetsskatten
bör slopas helt för småhus (egna hem),
bostadshyreshus (hyresrätter och bostads
rättsföreningar) och kommersiella lokaler
och industrienheter. Kommunerna ska i
stället ges rätt att ta ut en fast avgift
per småhus, per bostadslägenhet samt per
kvadratmeter lokalyta för kommersiella
lokaler och industrienheter. Den totala
kommunala avgiften får inte överstiga
kommunernas självkostnader för gator/vägar
och parkering, räddningstjänst samt fysisk
planering. Reavinstskatten vid försäljning
av privatbostadsfastighet och bostadsrätt
höjs till den generella nivån på 30 %.
I Centerpartiets motion Fi286 yrkandena 9
och 11 av Maud Olofsson m.fl. (c) föreslås
att 2003 års fastighetstaxeringsvärden
räknas om med en medianmodell där
köpeskillingar i den undre och övre
kvartilen tas bort. Motionärerna räknar
med att detta sänker taxeringsvärdena med
ca 10 %. De föreslår vidare att
begränsningsregeln upphävs eftersom den
bygger på en omodern
sambeskattningsprincip och inte behövs.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför i sitt yttrande att
fastighetsskatten utgör en del av
kapitalinkomstbeskattningen och är en
viktig inkomstkälla för att finansiera den
offentliga välfärden. Den beräknas i år ge
intäkter till staten på drygt 20 miljarder
kronor. Utskottet är mot denna bakgrund
inte berett att tillstyrka tillkänna
givanden eller beslut som innebär att
fastighetsskatten helt eller delvis avskaf
fas. I övrigt anser skatteutskottet att
resultatet av Egendomsskattekommitténs
arbete bör avvaktas. Utskottet avstyrker
de aktuella motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar skatteutskottets
bedömning och avstyrker motionerna Fi245
(m) yrkande 1, Fi254 (kd) yrkandena 1-3,
Fi256 (kd) yrkandena 13 och 14, Fi286 (c)
yrkandena 9 och 11, Fi287 (m) yrkandena 18
i denna del, 19 och 21, Sk382 (fp)
yrkandena 8-10 och Bo216 (kd) yrkande 6.
3.6.2 Förmögenhetsskatt
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om
slopad sambeskattning, sänkta
skattesatser, avskaffande av
förmögenhetsskatten m.m.
Jämför reservationerna 8 (m), 9 (fp), 10
(kd) och 11 (c).
Bakgrund
För fysisk person, dödsbo och
familjestiftelse är skattesatsen 1,5 %.
För annan juridisk person är skattesatsen
1,5 promille.
Skatt påförs på den del av förmögenheten
som överstiger ett fribelopp. Makar och
hemmavarande barn under 18 år som inte
själva ska lämna självdeklaration
sambeskattas. Vid 2003 års inkomsttaxering
är gränsen för uttag av förmögenhetsskatt
1 500 000 kr för ensamstående och
2 000 000 kr för sambeskattade par.
Arbetande kapital i företag är fritt från
förmögenhetsskatt, och befrielsen gäller i
princip också arbetande kapital som
innehas via aktier. Aktier på börsens A-
lista betraktas dock i flertalet fall som
en kapitalplacering och värderas då till
80 % av marknadsvärdet.
Regeringen beslutade i juni 2002 att
tillsätta en parlamentarisk kommitté,
Egendomsskattekommittén (Fi 2002:06), som
ska utreda fastighetsskatten på småhus
m.m., förmögenhetsskatten samt arvs- och
gåvoskatten. Kommittén ska avsluta
uppdraget senast vid utgången av 2003.
Motioner
I Moderata samlingspartiets motion Fi287
yrkandena 18 delvis och 22-24 av Lennart
Hedquist m.fl. (m) anförs att
förmögenhetsskatten ökar avkastningskravet
på investeringar som görs i Sverige, och
de föreslår att den avskaffas år 2004. Ett
första steg tas år 2003 då
sambeskattningen slopas och fribeloppet
höjs till två miljoner kronor per person.
Vidare ska 1997 års fastighetstaxe
ringsvärden ligga till grund för
förmögenhetsbeskattningen fr.o.m. år 2003.
I motion Fi245 yrkande 2 av Karin Enström
(m) begärs ett tillkännagivande om att
förmögenhetsskatten bör slopas omedelbart.
Också i motion A315 yrkande 2 av Anders G
Högmark m.fl. (m) föreslås att
sambeskattningen av förmögenhet slopas.
I Folkpartiet liberalernas motion Sk382
yrkandena 11 och 12 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) anförs att sambeskattningen av
makar i förmögenhetsbeskattningen är en
restprodukt i skattesystemet från den tid
då kvinnor inte betraktades som egna
ekonomiska subjekt, och de föreslår att
sambeskattningen slopas år 2003. Vidare
bör fribeloppet höjas till 2,1 miljoner
kronor med sikte på ett fullständigt
avskaffande av förmögenhetsskatten.
I Kristdemokraternas motioner Fi256
yrkandena 21 och 22 av Alf Svensson m.fl.
(kd) och Sk383 yrkande 3 av Per Landgren
m.fl. (kd) föreslås att effekten av
sambeskattningen av förmögenhet avvecklas
helt genom att fribeloppet för
sambeskattade par höjs till 3 000 000 kr.
Därefter föreslår motionärerna att
förmögenhetsskatten avvecklas med 0,5
procentenhet per år så att den blir 1,0 %
år 2004 och 0,5 % år 2005.
I Centerpartiets motion Fi286 yrkandena
13 och 14 av Maud Olofsson m.fl. (c)
anförs att starka skäl talar för att
förmögenhetsskatten bör fasas ut ur det
svenska skattesystemet. Sambeskattningen
av förmögenhet är en kvarleva från ett
gammalt patriarkalt samhälle med
familjeförsörjare och bör avskaffas redan
år 2003. Vidare innebär
förmögenhetsskatten också en dubbelbeskatt
ning av det egna boendet. Innan
förmögenhetsskatten är helt avskaffad bör
därför förmögenhetsskatten endast beräknas
på halva taxeringsvärdet fr.o.m. 2003.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför att en övergång till
särbeskattning skulle medföra en oönskad
stimulans för skattemotiverade
överföringar inom familjen och att ett
system med skilda fribelopp för
ensamstående respektive sambeskattade par
därför är att föredra. Utskottet är därför
inte berett att tillstyrka förslagen om
slopad sambeskattning.
När det gäller förslagen om slopad
förmögenhetsskatt m.m. anför utskottet att
regeringen i juni 2002 beslutat tillsätta
en parlamentarisk kommitté,
Egendomsskattekommittén (Fi 2002:06), som
ska utreda fastighetsskatten på småhus
m.m., förmögenhetsskatten samt arvs- och
gåvoskatten och att bakgrunden bl.a. är
att reglerna kritiserats för bristande
enhetlighet i behandlingen av olika
tillgångar och för de fördelningspolitiska
effekterna. Kommittén ska avsluta
uppdraget senast vid utgången av 2003.
Utskottet anser att resultatet av denna
utredning bör avvaktas och avstyrker
därför motionsförslagen om slopad
förmögenhetsskatt m.m.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar skatteutskottets
bedömning och avstyrker motionerna Fi245
(m) yrkande 2, Fi256 (kd) yrkandena 21 och
22, Fi286 (c) yrkandena 13 och 14, Fi287
(m) yrkandena 18 i denna del och 22-24,
Sk382 (fp) yrkandena 11 och 12, Sk383 (kd)
yrkande 3 och A315 (m) yrkande 2.
3.7 Skatt på varor och tjänster
Tabell 43. Skatt på varor och tjänster
*grafiskt element borttaget*
3.7.1 En skattelättnad för studentbostäder
och äldrebostäder
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om
halverad byggmoms och om slopad
uttagsbeskattning av fastighetsskötsel.
Jämför reservationerna 10 (kd) och 11 (c).
Budgetpropositionen
Regeringen bedömer (avsnitt 8.6.2) att en
sänkning av mervärdesskattekostnaden bör
prövas för studentbostäder och
äldrebostäder. I syfte att tillgodose
huvudsakligen ungdomarnas bostadsbehov
vill regeringen även pröva förut
sättningarna för att på ett
kostnadseffektivt sätt minska
boendekostnaderna genom en sänkning av
mervärdesskattekostnaderna för produktion
av mindre hyreslägenheter.
När det gäller den närmare avgränsningen
av de byggprojekt som kan komma i fråga
för en sänkning av
mervärdesskattekostnaden krävs enligt vad
som anförs noggranna överväganden.
Reglerna bör ges en sådan utformning att
de inte leder till senareläggning av
byggprojekt som redan nu kan påbörjas.
Kravet på förutsebarhet och klarhet i
skattelagstiftningen måste beaktas.
Byggherren måste redan vid projekteringen
av ett nytt bygge ha möjlighet att bedöma
skattekonsekvenserna. Även
kontrollaspekterna är av stor vikt. För
att utröna om sänkningen får avsedd
verkan, bör åtgärden tidsbegränsas till
att gälla projekt som påbörjas före
utgången av 2006 och utvärderas
tillsammans med de övriga stöd som finns
för de aktuella bostadstyperna. Vid
analysen av på vilket sätt
mervärdesskattesänkningen lämpligen bör
genomföras bör förutsättningarna för en
återbäring av mervärdesskatten i form av
en skattereduktion övervägas.
Motioner
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi256
yrkande 26 av Alf Svensson m.fl. (kd) att
mervärdesskatten på byggande halveras med
start den 1 oktober 2003. För att inte gå
emot EU:s regler föreslår motionärerna att
skattesänkningen utformas så att
byggföretaget efter deklaration erhåller
en skattereduktion som motsvarar hälften
av den erlagda byggmomsen, dvs. 10 % av
byggkostnaden. Avsikten är att
skattereduktionen ska ses som en del av
skattesystemet och inte som ett bidrag.
I Centerpartiets motion Fi286 yrkande 15
av Maud Olofsson m.fl. (c) anförs att en
uttagsskatt på företag som driver
fastighetsskötsel i egen regi infördes vid
1990 års skattereform och att detta bl.a.
har drabbat många allmännyttiga och
kooperativa bostadsföretag. Motionärerna
föreslår att uttagsskatten slopas så att
beskattningen av hyresboendet blir lägre
och inte missgynnas i jämförelse med andra
boendeformer.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför i sitt yttrande att
det finns ett starkt behov av att
ytterligare stimulera produktionen av
vissa typer av hyreslägenheter som
studentlägenheter, äldrebostäder och
mindre hyreslägenheter. I dag används
investeringsbidrag t.ex. för att stimulera
produktionen av studentlägenheter och
hyreslägenheter, och detta har haft en god
effekt när det gäller att få fram en
produktion av lägenheter till rimligare
kostnader. Det har också lett till att ett
antal aktörer har etablerat sig på
marknaden och nu bygger bostäder där
kostnaderna är rimligare än vad
kostnaderna är i den traditionella
produktionen.
Skatteutskottet har mot denna bakgrund
ingen invändning mot regeringens bedömning
att en momssänkning bör prövas som en
kompletterande stimulans på detta område.
När det gäller motionsförslaget om att
riksdagen nu ska fatta beslut om en lik
nande stimulans anser utskottet att
regeringens förslag bör avvaktas.
Utskottet avstyrker därför det
motionsyrkandet.
När det gäller uttagsbeskattningen av
viss fastighetsskötsel anför
skatteutskottet att bakgrunden till
bestämmelsen är att många
fastighetsförvaltande företag, bl.a.
bostadsförvaltningsföretagen, inte är
skyldiga att ta ut mervärdesskatt i sin
verksamhet och därför inte heller kan dra
av den skatt som fristående
fastighetsskötare debiterar. För att
undvika att bostadsförvaltarna och andra
momsbefriade företag av skatteskäl helt
går över till fastighetsskötsel i egen
regi har sådan egenregiverksamhet belagts
med moms om kostnaden överstiger ett viss
belopp. Skatteutskottet är inte berett att
tillstyrka att denna beskattningsregel
slopas.
Utskottet avstyrker de aktuella
motionerna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar skatteutskottets
bedömning och avstyrker motionerna Fi256
(kd) yrkande 26 och Fi286 (c) yrkande 15.
3.7.2 Mervärdesskatten på böcker och
tidskrifter
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om
höjd moms på tidskrifter och om en
utredning av mervärdesskatten på
kulturområdet.
Jämför reservationerna 10 (kd) och 11
(c).
Bakgrund
Riksdagen har under hösten 2001 beslutat
att sänka mervärdesskatten på böcker och
tidskrifter från 25 % till 6 % fr.o.m. den
1 januari 2002 (prop. 2001/02: 45, bet.
2001/02:SkU12).
Motioner
I Kristdemokraternas motion Fi256
yrkandena 27 och 29 av Alf Svensson m.fl.
(kd) anförs att den nyligen genomförda
sänkningen av mervärdesskatten på
tidskrifter inte kan ses som en angelägen
skattesänkning, och de föreslår att
mervärdesskatten på tidskrifter återställs
till 25 %. De begär också ett
tillkännagivande om att regeringen bör
utreda hur kulturmomsen generellt ska
kunna sänkas till 6 %.
Också Centerpartiets motion Fi286 yrkande
31 av Maud Olofsson m.fl. (c) föreslås att
mervärdesskatten på tidskrifter höjs till
25 %. Motionärerna anför att momsen på
tidskrifter bör återställas till sin gamla
nivå i avvaktan på en översyn av momsen
inom hela kulturområdet.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför att både det
kulturpolitiska syftet och administrativa
och praktiska skäl talar för att både
böcker och tidskrifter bör ingå i området
med reducerad mervärdesskatt. Området har
utformats i nära anslutning till det
utrymme som finns i punkt 6 i bilaga H
till sjätte mervärdesskattedirektivet.
Utskottet ser inte någon anledning att
ändra denna gränsdragning och avstyrker
därför motionsyrkandena om höjd
mervärdesskatt för tidskrifter.
När det gäller yrkandena om en översyn av
momsen inom kulturområdet hänvisar
utskottet till att utskottet i betänkande
2001/02:SkU18 tagit upp de problem som
områdena med nedsatt mervärdesskatt
orsakar och konstaterat att systemet
kommit att bli alltmer svåröverskådligt
och krångligt. Gränsdragningen mellan
varor och tjänster som beskattas på normal
nivå, 12-procentsnivån, 6-procentsnivån
respektive undantas från beskattning
framstår i en del fall som svårbegriplig,
godtycklig och orättvis.
Skattemyndigheterna tvingas till grannlaga
avgöranden om huruvida olika varor och
verksamheter ska hänföras till den ena
eller den andra gruppen. En av
lagstiftningstekniska och praktiska skäl
motiverad önskan att göra gränsen för ett
lågbeskattat område så snäv som möjligt
för att underlätta tillämpningen ger
ibland upphov till känsliga och vidlyftiga
rättvisediskussioner när ett besläktat och
närliggande område beskattas på en högre
nivå. Företag och andra näringsidkare
lägger ibland ned avsevärda ansträngningar
och betydande kostnader på att få till
stånd en förmånligare mervärdesbeskattning
av just de varor och tjänster som det
företaget eller den näringsidkaren
producerar, dvs. att få med dessa varor
och tjänster i en lågbeskattad sektor. Mot
denna bakgrund föreslog utskottet då ett
tillkännagivande till regeringen om
behovet av en översyn av
tillämpningsområdet för de reducerade
skattesatserna. Riksdagen biföll
utskottets förslag (bet. 2001/02:17).
Regeringen anför i budgetpropositionen
(avsnitt 8.6.1) att det pågår ett arbete
med att ta fram direktiv till utredningen
och att avsikten är att utredningen ska
tillsättas under hösten 2002.
Enligt skatteutskottets mening bör
resultatet av den aviserade utredningen av
tillämpningsområdet för de reducerade
skattesatserna avvaktas. Utskottet
avstyrker även motionsförslaget om en
utredning om enhetlig kulturmoms.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar skatteutskottets
bedömning och avstyrker motionerna Fi256
(kd) yrkandena 27 och 29 samt Fi286 (c)
yrkande 31.
3.7.3 Skatt på lågpriscigaretter
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
om minimipunktskatt på cigaretter på 90 %
och avslår motionsförslaget om en högre
minimiskatt.
Jämför reservation 10 (kd).
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 8.5.2, punkt
36) att en minimipunktskatt införs den
1 mars 2003 på cigaretter som har ett
lägre detaljhandelspris än cigaretter i
den mest efterfrågade priskategorin.
Skatten bestäms till 90 % av den sam
manlagda skatten på cigaretter i den mest
efterfrågade priskategorin. Vidare införs
en skyldighet för tillverkare att lämna
uppgifter till Riksskatteverket om
försäljning av cigaretter i de olika
priskategorierna.
Regeringen anför att ett antal s.k.
lågpriscigaretter lanserats på den svenska
marknaden under senare tid. Cigaretterna
har ett pris som per paket ligger ca 10 kr
under priset på ett cigarettpaket i den
mest efterfrågade priskategorin. Dessa
lågpriscigaretters andel av marknaden har
successivt ökat, och de står för
närvarande för ca 10 % av
cigarettkonsumtionen i landet. Även i
andra medlemsstater har denna kategori av
cigaretter tagit marknadsandelar. Det låga
priset på dessa cigaretter medför en risk
för att cigarettrökningen kommer att öka.
Regeringen anser därför att det finns skäl
att införa en minimipunktskatt för
cigaretter som har ett lägre
detaljhandelspris än cigaretter i den mest
efterfrågade priskategorin. Enligt EG-
reglerna skulle det vara möjligt att ta ut
en minimipunktskatt på 100 % av den
sammanlagda skatten på cigaretter i den
mest efterfrågade priskategorin.
Regeringen bedömer dock att det inte är
lämpligt att fastställa en
minimipunktskatt på 100 % med hänsyn till
att en sådan höjning av punktskatten på
lågpriscigaretter skulle kunna öka risken
för smuggling av cigaretter. En för låg
minimipunktskatt skulle dock inte få någon
större effekt på cigarettkonsumtionen. Vid
en samlad bedömning utifrån nuvarande
förhållanden har regeringen funnit att en
minimipunktskatt som uppgår till 90 % av
den punktskatt som tas ut på cigaretter i
den mest efterfrågade priskategorin bör
införas.
Motion
I Kristdemokraternas motion Sk397 av
Ragnwi Marcelind (kd) anförs att
möjligheten att införa en minimiskatt på
cigaretter bör utnyttjas till 100 %. Med
en skatt på 90 % kan lågpriscigaretterna
fortfarande vara hela 8 kr billigare än
den mest säljande priskategorin, och
risken är överhängande att låg
priscigaretterna fortsätter att locka unga
rökare. Med en skatt på 100 % ökar priset
med ytterligare 2 kr, och det finns då en
möjlighet att lågpriscigaretterna på sikt
kan försvinna helt.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet har i sitt yttrande inte
funnit någon anledning till invändning mot
regeringens förslag om att införa en
minimiskatt på cigaretter för att på det
sättet dämpa den ökande andelen för dessa
cigaretter. I likhet med regeringen gör
utskottet bedömningen att skatten bör
bestämmas till en nivå som tar hänsyn både
till behovet av att dämpa efterfrågan och
till risken för smuggling om skattesatsen
skulle sättas för högt. Utskottet
instämmer därför i regeringens slutsats
att en nivå som uppgår till 90 % av den
punktskatt som tas ut på cigaretter i den
mest efterfrågade kategorin är lämplig.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
och avstyrker motionen.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar skatteutskottets
bedömning och tillstyrker propositionen
punkt 36 och avstyrker motion Sk397 (kd).
3.7.4 Privatinförselkvoter
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
om höjda kvoter för privatinförsel.
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 8.5.1,
punkterna 37 och 38) att den mängd sprit
drycker, vin och öl som privatpersoner kan
föra in till Sverige från ett annat EU-
land utan att skatt ska betalas i Sverige
ökas från den 1 januari 2003. Från denna
tidpunkt kan en privatperson föra in 5
liter spritdryck, 52 liter vin och 64
liter öl utan att svensk skatt ska
betalas. Kvoterna för s.k. starkvin och
för tobaksprodukter ändras inte.
Skatteutskottets yttrande
Utskottet har inte funnit någon anledning
till erinran mot förslaget och tillstyrker
därför propositionen i denna del.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har i likhet med
skatteutskottet inte funnit någon
anledning till erinran mot förslaget och
tillstyrker därför propositionen punkterna
37 och 38.
3.7.5 Skatten på alkoholdrycker
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om
sänkta skatter på öl, vin och sprit.
Jämför reservation 8 (m).
Bakgrund
Skattesatsen på öl över 2,8 volymprocent
är 1,47 kr för varje volymprocent alkohol
och liter. Vid en alkoholhalt på 5 % är
skatten 7,35 kr per liter.
Skatten på lättvin tas ut i "trappsteg"
och uppgår till 22,08 kr per liter för vin
över 8,5 och upp till 15 volymprocent.
Skatten på sprit är 501,75 kr per liter
ren alkohol. Skatten på 1 liter starksprit
är ca 200 kr.
Motioner
I Moderata samlingspartiets motioner Fi207
yrkandena 1-4 av Lennart Hedquist m.fl.
(m) och Fi287 yrkandena 30-32 av Lennart
Hedquist m.fl. (m) anför motionärerna att
de höga skatterna och de ökande
införselkvoterna gör att skatteinkomsterna
minskar och att den svenska
bryggerinäringen slås ut, och de föreslår
en sänkning av de svenska alkoholskatterna
mot nuvarande danska nivå. En sådan
sänkning är enligt motionärernas mening
statsfinansiellt neutral. Skatten på vin
med en alkoholhalt på 8,5-15,0
volymprocent sänks från 22,08 kr till 9 kr
per liter, med motsvarande ändring för vin
med annan alkoholhalt. Skatten på öl sänks
från 1,47 kr till 85 öre per volymprocent
och skatten på sprit sänks från 501,75 kr
till 375 kr per liter ren alkohol.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför i sitt yttrande att
Sverige håller fast vid en restriktiv
alkoholpolitik som syftar till att
begränsa alkoholens skadeverkningar genom
en minskad totalkonsumtion. Politiken
utgörs främst av en kombination av höga
skatter och restriktioner som på olika
sätt begränsar tillgängligheten samt
information, opinionsbildning och
behandlingsinsatser. Utskottet anför att
EU-medlemskapet och den ökade
internationella rörligheten har medfört
ändrade förutsättningar för
alkoholpolitiken och att prioriteringar
därför måste göras till de områden där
insatserna ger störst effekt. Strävan är
att hålla fast vid de mest verkningsfulla
alkoholpolitiska medlen så länge de har
effekt och ta bort sådana restriktioner
som bedöms ha mindre alkoholpolitisk
betydelse och som ifrågasätts från EG-
rättslig synpunkt. Riksdagen har i den
nationella handlingsplanen för att
förebygga alkoholskador (prop. 2000/01:20,
bet. 2000/01:SoU8) antagit åtgärder för
att Sverige fortsättningsvis, även vid
höjda införselkvoter, ska kunna behålla
målet om att begränsa alkoholens
skadeverkningar och verka för att minska
den totala alkoholkonsumtionen.
Skatteutskottet anser att ett av de
viktigaste alkoholpolitiska medlen
fortfarande är prispolitiken och att det
inte är lämpligt att genomföra sådana
skattesänkningar som föreslås i de nu
aktuella motionerna. Utskottet avstyrker
motionerna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar skatteutskottets
bedömning och avstyrker motionerna Fi207
(m) yrkandena 1-4 och Fi287 (m) yrkandena
30-32.
3.7.6 Grön skatteväxling - höjd
koldioxidskatt och elskatt
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
om höjd skatt på koldioxid och el med den
utvidgning som föreslås i motion Fi230 (s,
v, mp).
Utskottet avstyrker motionsförslagen om en
begräsning av industrins
koldioxidskatterabatt och om införande av
en kväveoxidskatt.
Jämför reservationerna 8 (m), 10 (kd)
och 11 (c).
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitten 8.4.1.1-3,
punkt 33 i denna del) att koldioxidskatten
på bränslen höjs med 16 %. För bensin och
dieselolja sänks energiskattesatserna lika
mycket som koldioxidskattesatserna höjs.
Drivmedel som endast belastas med
koldioxidskatt undantas från
koldioxidskattehöjningen. Tillverknings
industrin, jordbruks-, skogsbruks- och
vattenbruksnäringarna kompenseras genom
att koldioxidskatterabatten för dessa
näringar höjs från 70 % till 74 %.
Energiskatten på el höjs med 2,1 öre per
kWh.
Samtliga energi- och
koldioxidskattesatser höjs motsvarande
förändringarna i konsumentprisindex under
perioden juni 2001-juni 2002. Höjningarna
träder i kraft den 1 januari 2003.
Regeringen anför att det är viktigt att
fortsätta att öka tyngden av kol
dioxidskatten i förhållande till
energiskatten. Eftersom det är angeläget
att åstadkomma en begränsning av
koldioxidutsläppen föreslås en höjning av
koldioxidskatten med 16 %. Tillsammans med
den årliga indexuppräkningen innebär det
att koldioxidskatten höjs från 63 till 74
öre per kg utsläppt koldioxid.
Energiskatten ändras inte för bränslen som
används för uppvärmning. För bensin och
dieselolja sänks dock energiskatten med
samma belopp per liter som motsvarar
koldioxidskattehöjningen. När gasol, metan
och naturgas används som drivmedel
belastas de inte med någon energiskatt.
För att även skatten på dessa drivmedel
ska vara oförändrad undantas de från
höjningen av koldioxidskatten.
Vidare anförs att höjningen av
koldioxidskatten på fossila bränslen
begränsar användningen av dessa, men att
det relativa priset på el samtidigt
sjunker. Det kan medföra att
elanvändningen ökar, vilket motiverar att
energiskatten på el höjs för att motverka
detta. Samtidigt med den föreslagna
höjningen av koldioxidskatten föreslås
därför en energiskattehöjning på el med
2,1 öre per kWh för samtliga
energiskattesatser på el.
Motioner
I motion Fi230 yrkande 12 delvis av Britt
Bohlin m.fl. (s, v, mp) anförs att
regeringen, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet träffat överenskommelse om
att den av regeringen föreslagna gröna
skatteväxlingen på 2,6 miljarder kronor
ska utvidgas så att den får en total
omslutning på 3 miljarder kronor och att
detta ska ske genom ytterligare höjningar
av koldioxidskatten på bränslen och
energiskatten på el. De tillkommande
intäkterna ska användas till ytterligare
höjningar av grundavdraget, riktade till
personer i de lägsta inkomstskikten. På
samma sätt som i budgetpropositionen
undantas tillverkningsindustri, jordbruk
och vattenbruk från höjningen genom en
höjning av den procentuella
koldioxidskatterabatten för dessa
sektorer, och skatteuttaget för drivmedel
neutraliseras. Mot denna bakgrund föreslår
motionärerna att koldioxidskatten höjs med
19 % och att samtliga energiskattesatser
på el höjs med på 2,5 öre/kWh.
Moderata samlingspartiet hemställer att
förslagen om höjda skatter på koldioxid
och el avslås. Yrkandena framställs i
motion Fi287 yrkandena 12 och 13 av
Lennart Hedquist m.fl. (m) och motion N301
yrkande 9 av Mikael Odenberg m.fl. (m).
Även Kristdemokraterna föreslår en grön
skatteväxling på 3 miljarder kronor år
2003. Motionärerna tillstyrker höjningarna
av koldioxidskatten, energiskatten,
avfallsskatten och skatten på naturgrus
och föreslår i motion Fi256 yrkande 32 av
Alf Svensson m.fl. (kd) att skatten på el
höjs med 0,5 öre mer än vad regeringen
föreslagit. Skatteväxlingen finansierar
motionärernas förslag om ett grundavdrag
på 26 500 kr.
I Centerpartiets motion Fi286 yrkandena
25 och 26 av Maud Olofsson m.fl. (c)
anförs att de senaste två årens
skatteväxling har lett till att skillnaden
mellan de enskildas och industrins
koldioxidskatt ökat, och motionärerna
föreslår att denna skillnad nu reduceras
genom att industrins rabatt minskas med 2
miljarder kronor. Vidare anförs att
kväveoxidutsläppen stadigt har ökat och
att därför även avgifterna på utsläpp av
kväveoxid bör öka. Motionärerna föreslår
att kväveoxidskatt ska tas ut med 10 kr
per kilo NOx i pannor med en större effekt
än 5 megawatt och med en nyttiggjord
energiproduktion större än 20 gigawatt.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför att en fortsatt grön
skatteväxling utgör en central del i
regeringens strategi för att omvandla
Sverige till ett ekologiskt hållbart
samhälle och att det främsta syftet med
skatteväxlingen är att bidra till att
fastställda miljömål uppnås genom en ökad
miljöstyrning via skattesystemet. Genom
miljöskatter sätter man ett pris på
miljön, och det blir dyrare att släppa ut
föroreningar. Härigenom får hushållen
ekonomiska motiv att välja en mer
miljövänlig och resurssnål livsstil medan
företagen stimuleras att utveckla en mer
miljövänlig teknik. En grön skatteväxling
innebär enligt vad som anförs inte en
höjning av det totala skatteuttaget då
höjningar av de miljörelaterade skatterna
balanseras av sänkningar av skatterna på
arbete.
Skatteutskottet konstaterar att
regeringens bedömning avseende det totala
utrymmet för grön skatteväxling 2001-2010
på 30 miljarder kronor kvarstår och anför
att en fortsatt grön skatteväxling måste
genomföras stegvis och varsamt med en
löpande uppföljning av de olika stegen vad
gäller effekterna för miljön, för
individer och inkomstfördelning och för
det svenska näringslivets konkurrenskraft.
En ökad miljörelatering av skattesystemet
förutsätter enligt utskottets mening också
en rationell energiskattestruktur, baserad
på lättförståeliga och brett accepterade
principer samtidigt som skattesystemet
måste vara förenligt med Sveriges
medlemskap i EU. Som en integrerad del i
den gröna skatteväxlingen arbetar också
ett par utredningar med att ta fram
underlag för en reformering av energi- och
miljöskattestrukturen:
Skattenedsättningskommittén (dir. 2001:29)
om nedsättning av energiskatt för
näringslivet och
Vägtrafikskatteutredningen (dir. 2001:12)
om vägtrafikbeskattningen.
Enligt skatteutskottets mening bör
ytterligare ett steg nu tas i den gröna
skatteväxlingen, och härvid bör
ytterligare utrymme för en sänkning av
inkomstskatten skapas genom att växlingen
utvidgas till 3 miljarder kronor på det
sätt som föreslås i motion Fi230.
Skatteutskottet tillstyrker således att
regeringens förslag genomförs med de
ändringar som föreslås i motion Fi230
yrkande 12 i denna del.
När det gäller förslaget om en
neddragning av koldioxidskatterabatten för
tillverkningsindustrin och jordbruks-,
skogsbruks- och vattenbruksnäringarna
anser utskottet att resultatet av
Skattenedsättningskommitténs arbete bör
avvaktas. Utskottet anför vidare att den
kväveoxidavgift som i dag tas ut på större
anläggningar är ett exempel på ett väl
fungerande ekonomiskt styrmedel inom
miljöpolitiken, och utskottet är inte
berett att tillstyrka att det i stället
läggs en skatt på dessa anläggningar.
Utskottet avstyrker med det anförda
övriga nu aktuella motioner.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar skatteutskottets
bedömning och tillstyrker propositionen
punkt 33 i denna del och motion Fi230 (s,
v, mp) yrkande 12 i denna del. Utskottet
återkommer i avsnitt 3.11 Beräkning av
statsbudgetens inkomster för 2003 till de
budgetmässiga effekterna av utskottets
ställningstagande. Utskottet avstyrker
motionerna Fi256 (kd) yrkande 32, Fi286
(c) yrkandena 25 och 26, Fi287 (m)
yrkandena 12 och 13 samt N301 (m) yrkande
9.
De lagändringar som utskottets
ställningstagande medför redovisas under
rubriken Lagförslagen.
3.7.7 Kraftvärmebeskattningen
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker regeringens förslag om
nya regler för kraftvärmebeskattning
eftersom något godkännande från
kommissionen ännu inte föreligger.
Utskottet tillstyrker motionsförslagen om
tillkännagivanden till regeringen om
behovet av en uppföljning av det kommande
beslutet och om behovet av tydliga
konsekvensbeskrivningar på detta område.
Jämför reservation 11 (c).
Bakgrund
I energipropositionen (prop. 2001/02:143)
bedömde regeringen att möjligheterna bör
undersökas att införa ändringar i
energibeskattningen för kraft
värmeanläggningar som innebär att
skattereglerna likställs med dem som
gäller för industriellt mottryck. I
kraftvärmeverk får i dag avdrag göras för
hälften av energiskatten på den del av
bränsleförbrukningen som hänförs till
värmeproduktion. Om i stället industrins
avdragsregler införs för denna
bränsleförbrukning innebär det att hela
energiskatten och 74 % av koldioxidskatten
på bränslen får dras av.
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 8.4.2.1-3,
punkt 33 i denna del) att avdrag ska få
göras för hela energiskatten och 74 % av
koldioxidskatten på bränslen som förbrukas
för värmeproduktion i kraftvärmeverk.
Vidare föreslås att turordningen mellan
bränslena inte ska få väljas fritt vid
beräkning av skatteavdragen i kraft
värmeverk. I stället införs regler om
proportionering. Sådana regler införs
också i andra sammanhang där turordningen
fått väljas fritt. Slutligen förelås att
avdraget för energiskatt på el som
produceras i kraftvärmeverk och som
används i egen verksamhet som består av el-
, gas-, värme- eller vattenförsörjning
slopas den 1 maj 2003. En begränsning av
avdragsrätten sker dock redan den 1
januari 2003.
Regeringen anför att en förutsättning för
skatteavdraget vid produktion av värme i
kraftvärmeverk är att el- och
värmeproduktionen sker integrerat och
samtidigt, dvs. att produktionen sker i en
sammanhållen process och att förhållandena
vid varje tillfälle är avgörande. Reglerna
för nedsättning av energiskatter är
föremål för översyn av en parlamentarisk
kommitté, Skattenedsättningskommittén
(dir. 2001:29). Kommittén, som tillsattes
som ett led i arbetet med att förverkliga
strategin för fortsatt grön skatteväxling,
ska redovisa sitt arbete senast den 31
december 2002. Den föreslagna ändringen
får därför ses som temporär i avvaktan på
kommitténs förslag.
Regeringen anför vidare att det fordras
en prövning av kommissionen om de höjda
avdragen är tillåtliga enligt EU:s regler
om statsstöd innan en förändring av
skattebestämmelserna kan genomföras.
Sverige har redan anmält förslaget om
ändrade bränsleavdrag i samband med en
pågående granskning av
energiskattenedsättningarna för industrin.
En central fråga är enligt vad som anförs
hur den här föreslagna generella
stimulansen för kraftvärmen ska kunna
uppnås utan att biobränslenas kon
kurrenskraft försämras. För att via
skattereglerna minska risken för en ökad
fossilanvändning på bekostnad av
biobränsleanvändningen föreslås att de
regler som gäller för beräkning av
skatteavdragen ändras. Kraftvärmeprodu
centen får enligt dagens regler välja hur
den gemensamma bränsleförbrukningen
fördelas på elproduktion respektive
värmeproduktion. Det har därvid varit
gynnsamt att så långt möjligt hänföra
beskattade fossila bränslen till
elproduktionen, eftersom
skatteavdragsbeloppet då blir större. Om
flera beskattade bränslen använts
samtidigt har de också fått turordnas
sinsemellan. I stället bör regler om
proportionering införas. Sådana regler bör
också införas när el framställs samtidigt
med både kraftvärme- och
kondenskraftteknik i sammankopplade system
samt om värme levereras till utomstående
som omfattas av nedsättningsreglerna för
industri, jordbruk, skogsbruk och vatten
bruk.
Vid elproduktion i kraftvärmeverk finns
det en alternativ möjlighet att i stället
för bränsleavdrag göra avdrag för
energiskatten på den del av den
egenproducerade el som används i
kraftvärmeproducentens egen verksamhet som
består av el-, gas-, värme- eller
vattenförsörjning. Med nuvarande skatte
satser på bränslen och el har det varit
fördelaktigt att utnyttja detta avdrag om
biobränslen och andra obeskattade bränslen
har använts för elproduktionen. Det har
visat sig att denna avdragsmöjlighet har
utnyttjats i allt större omfattning under
de senaste åren. Uppenbarligen är det
utnyttjandet av avdraget för el i elpannor
och värmepumpar som ökar.
Elcertifikatsutredningen konstaterade i
sitt slutbetänkande Handel med
elcertifikat (SOU 2001:77) att ett bibe
hållande av denna avdragsrätt kombinerat
med ett certifikatsystem kunde ses som ett
dubbelt stöd för att främja förnybar
elproduktion. Avdraget motverkar också
syftet med de förhöjda skattesatserna på
stora elpannor under vinterhalvåret om det
får göras för sådan elanvändning. Ett
slopat avdrag bör minska elanvändningen
för värmeproduktion, vilket stämmer
överens med målen inom energipolitiken.
Motioner
I motion Fi230 yrkande 14 av Britt Bohlin
m.fl. (s, v, mp) anförs att förslagen om
ändrad beskattning av kraftvärme i
kombination med planerna på handel med
elcertifikat bör leda till en utbyggnad av
biobränslebaserad kraftvärme. Motionärerna
begär ett tillkännagivande om att det är
viktigt att regeringen noga följer
utvecklingen och snarast återkommer till
riksdagen med förslag till ändringar om
effekterna inte skulle bli de
eftersträvade.
I Centerpartiets motion N394 yrkandena 2
och 3 av Åsa Torstensson m.fl. (c) anförs
att det finns en risk för att förslaget
kommer att gynna användningen av fossila
bränslen för all producerad kraftvärme,
inte bara för kraftproduktionen. För att
mota denna risk bör riksdagen besluta att
skatteavdrag för värmeproduktion endast
medges för den mängd bränslen som
motsvarar den producerade elenergin.
Motionärerna begär vidare ett
tillkännagivande om att det vid den
fortsatta energiomställningen och
utvecklingen av förnybara bränslen är
angeläget med en tydlig redovisning av de
energipolitiska konsekvenserna av
förändrade regler för beskattningen av
kraftvärmeverk.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför i sitt yttrande att
skattestimulansen för kraftvärmeverken
urholkats under senare år och att följden
är att det inte längre är lönsamt att
bygga nya fossileldade
kraftvärmeanläggningar. Kraftvärmeverken
klarar inte längre av konkurrensen från
t.ex. kolkondenskraftverk, och även de
befintliga kraftvärmeanläggningarna har
lönsamhetsproblem. Bristande lönsamhet i
de fossileldade kraftvärmeverken kan på
sikt leda till att dessa, liksom tidigare
kondenskraftverken, läggs ned. Detta
skulle leda till att
försörjningstryggheten i det svenska
elsystemet försämras, framför allt i södra
Sverige, samtidigt som miljöeffekterna
skulle vara negativa eftersom det rör sig
om anläggningar med ofta mycket hög
verkningsgrad såsom naturgaseldade
kombicykelanläggningar och PFBC (trycksatt
fluidiserad bädd). På marginalen skulle
bortfallande elproduktion ersättas med
import av miljömässigt sämre elproduktion
i kolkraftverk.
Mot denna bakgrund anser skatteutskottet
att det finns anledning att genomföra en
omläggning av den nuvarande skatterabatten
för kraftvärmetekniken, och utskottet
delar härvid regeringens bedömning att
kraftvärmeverken bör få samma skatteregler
som industriellt mottryck. En sådan
förändring kommer att leda till högre
elproduktion i befintliga kraftvärmeverk
och även till en förbättring av
förutsättningarna för investeringar i ny
kraftvärme. I befintliga gaseldade
kraftvärmeverk i södra Sverige kan
elproduktionen komma att öka med ca 1 TWh.
Därtill kommer en ökning med 1,5 TWh om
det planerade gaskraftvärmeverket i
Göteborg byggs. Den ökade inhemska
elproduktionen skulle leda till minskad
elimport med minskade koldioxidutsläpp i
vår omvärld som följd.
Enligt skatteutskottets mening är det
viktigt att omläggningen kan ske med
bibehållen konkurrenskraft för biobränslen
och då särskilt för de biobränsleeldade
kraftvärmeverken. Investeringsstöd utgår
sedan 1991 till biobränsleeldade
kraftvärmeanläggningar, och stödet är
förenat med en begränsning i möjligheten
att använda fossilbränsle. Vidare kommer
ett införande av ett system med
elcertifikat att innebära en förbättrad
konkurrenssituation för den
biobränslebaserade kraftvärmen. Utskottet
anför att de bedömningar som redovisats i
proposition 2001/02:146 innebär att
biokraftvärme rent generellt skulle vara
mer konkurrenskraftig även med en övergång
till industribeskattning för den fossila
kraftvärmen. Sameldning med fossila
bränslen för elproduktion i kraftvärmeverk
som kan använda både fossila bränslen och
biobränslen kommer enligt de bedömningar
som redovisats i proposition 2001/02:146 i
allmänhet inte längre att vara lönsamt.
Skatteutskottet instämmer också i
regeringens bedömning att en ytterligare
minskning av risken för en ökad
fossilanvändning kan uppnås om de
särskilda turordningsregler som gäller för
beräkning av skatteavdragen ändras så att
proportionering används i stället och
instämmer också i förslaget att samma
regler bör gälla överallt där
turordningsreglerna nu tillämpas.
Vad slutligen gäller kraftvärmeverkens
elavdrag vid produktion av el som används
i egen verksamhet har skatteutskottet inte
funnit anledning till erinran mot
regeringens förslag.
Skatteutskottet ställer sig i sitt
yttrande sammanfattningsvis bakom de
förslag till omläggning av
kraftvärmebeskattningen som regeringen
lägger fram. Med hänsyn till att utskottet
tillstyrkt en utvidgning av den
skatteväxling som föreslås i propositionen
anmärker utskottet att bestämmelserna om
kraftvärmerabatten bör justeras till den
nya nivå som gäller efter utvidgningen.
När det gäller förslaget i motion N394 om
att kraftvärmerabatten ska kopplas hårdare
till elproduktionen för att på det sättet
säkra att rabatten inte utnyttjas av verk
som i huvudsak producerar värme ser
utskottet inte något behov av en sådan
komplettering av regeringens förslag och
avstyrker därför motionsyrkandet.
Skatteutskottet anför att de sammanlagda
effekterna av förslagen, särskilt på kort
sikt, är svårbedömda. En risk kan finnas
att effekten i vissa fall inte blir den
eftersträvade. Enligt skatteutskottets
mening är det mot denna bakgrund viktigt
att regeringen noga följer utvecklingen
och snabbt återkommer till riksdagen med
förslag till ändringar i beskattningen
eller reglerna för certifikatshandeln om
effekterna inte skulle bli de
eftersträvade. I sammanhanget framhåller
skatteutskottet också att det är angeläget
att förändringar på detta område åtföljs
av en tydlig redovisning av de
energipolitiska konsekvenserna.
Skatteutskottet föreslår ett
tillkännagivande till regeringen av denna
innebörd och tillstyrker således
motionerna Fi230 yrkande 14 och N394
yrkande 3.
I sitt yttrande tar skatteutskottet
slutligen upp behovet av ett godkännande
från kommissionens sida för den del av
förslaget som gäller en övergång till
industribeskattning för kraftvärmeverken.
Utskottet noterar att regeringen
informerat kommissionen om ändringarna i
avsikt att hinna få ett besked i så god
tid att reglerna kan träda i kraft den 1
januari 2003 men att något besked ännu
inte erhållits. Skatteutskottet anför med
anledning härav att ett besked om
kommissionens inställning bör avvaktas
innan ärendet föreläggs riksdagen för
beslut i nu aktuella delar.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar skatteutskottets
bedömning och anser således att ett besked
om kommissionens inställning bör avvaktas
innan ärendet föreläggs riksdagen för
beslut i nu aktuella delar.
Eftersom något besked om kommissionens
inställning ännu inte föreligger bedömer
utskottet att regeringens förslag bör
avslås för att på det sättet ge regeringen
möjlighet till den ytterligare beredning
som kan behövas. Den utvidgning av
skatteväxlingen som utskottet tillstyrkt i
detta ärende gör t.ex. att det finns ett
behov av att justera de lagförslag som
lagts fram i fråga om kraftvärmen. En
konsekvens av utskottets ställningstagande
är att skatteinkomsterna bör justeras ned.
Under förutsättning att kommissionen inte
anför alltför allvarliga invändningar bör
de föreslagna skatteändringarna kunna
träda i kraft någon gång under första
halvåret 2003, och regeringens beräkning
av inkomsterna bör därför justeras ned med
ca 125 miljoner kronor (se närmare avsnitt
3.11 Beräkning av statsbudgetens inkomster
för 2003).
Det anförda innebär att även förslaget i
motion N394 om en begränsning av
kraftvärmerabatten bör avslås.
I likhet med motionärerna bakom motion
Fi230 (s, v, mp) anser utskottet att
kraftvärme är en mycket energieffektiv
form av elproduktion som också kan vara
mycket miljövänlig om den sker med hjälp
av biobränslen. Det finns därför starka
skäl att uppmuntra och stödja en fortsatt
utbyggnad av den biobränslebaserade
kraftvärmen, och utskottet anser i likhet
med skatteutskottet att regeringens
förslag i kombination med de planerade
reglerna för handel med certifikat för
förnybar el bör kunna få denna effekt. De
sammanlagda effekterna av förslagen är
dock, särskilt på kort sikt, svårbedömda.
Det kan finnas en risk för att effekten i
vissa fall inte blir den eftersträvade.
Det är därför viktigt att regeringen
följer upp det kommande beslutet och
snarast återkommer till riksdagen med
förslag till ändringar i beskattningen
eller reglerna för certifikatshandeln om
effekterna inte skulle bli de
eftersträvade. Det anförda bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
I likhet med motionärerna bakom motion
N394 (c) anser finansutskottet att det är
angeläget att förändringar på detta område
åtföljs av en tydlig redovisning av de
energipolitiska konsekvenserna. Det
anförda bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Med det anförda avstyrker utskottet
propositionen punkt 33 i denna del och
motion N394 (c) yrkande 2. Utskottet
tillstyrker motionerna Fi230 (s, v, mp)
yrkande 14 och N394 (c) yrkande 3. En
samlad redovisning av de lagändringar som
utskottets ställningstaganden medför finns
under rubriken Lagförslagen.
3.7.8 Kalk- och cementbranschens
koldioxidskatt
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
om en förlängning av kalk- och
cementindustrins begränsningsregel för
koldioxidskatt.
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 8.4.3, punkt
33 i denna del) att den övergångsvis
gällande begränsningsregeln avseende kalk-
och cementbranscherna m.m. (1,2-pro
centsregeln) förlängs ytterligare ett år.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet har inte funnit någon
anledning till erinran mot förslaget och
tillstyrker propositionen i denna del.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet finner i likhet med
skatteutskottet inte någon anledning till
erinran mot förslaget och tillstyrker
därför propositionen punkt 33 i denna del.
3.7.9 Beskattningen av alternativa
drivmedel
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om
att koldioxidneutrala drivmedel ska
befrias från både energiskatt och
koldioxidskatt.
Jämför reservationerna 10 (kd) och 11
(c).
Bakgrund
Riksdagen (prop. 2001/02:1, bet.
2001/02:FiU1) har nyligen tagit del av
regeringens bedömning i
budgetpropositionen för 2002 om hur en
strategi fr.o.m. 2003 för nedsättning av
skatten på alternativa drivmedel ska utfor
mas. Huvudkomponenterna i strategin
innefattar skattelättnader i form av dels
energi- och koldioxidskattebefrielse för
pilotprojektdispenser i enskilda fall,
dels en generell koldioxidskattebefrielse
för koldioxidneutrala drivmedel med stöd
av ett beslut enligt artikel 8.4 i
mineraloljedirektivet.
Budgetpropositionen
Regeringen bedömer (avsnitt 8.4.5) att det
är angeläget att den strategi för skatte
nedsättning för alternativa drivmedel som
lades fast i budgetpropositionen för 2002
kan börja tillämpas så snart erforderliga
godkännanden har erhållits från rådet och
kommissionen. Konkurrenskraftiga och
konkurrensneutrala villkor för de
alternativa drivmedlen under år 2003
beaktas i särskild ordning i avvaktan på
EG-beslut.
Motion
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi256
yrkandena 30 och 31 av Alf Svensson m.fl.
(kd) att både energi- och koldioxidskatten
på biodrivmedel slopas. Motionärerna anför
att regeringens skattestrategi för
alternativa drivmedel innebär att
koldioxidneutrala drivmedel ska befrias
från koldioxidskatt från 2003. Producenter
och intressenter på området menar dock att
en befrielse från energiskatten är
nödvändig om det ska finnas en chans för
ökad produktion av alternativa bränslen.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför att utgångspunkten
för de skattebefrielser som ska gälla mer
långsiktigt bör vara att de bränslen som
kan betraktas som koldioxidneutrala
befrias från koldioxidskatt men inte från
energiskatt. Strategin för nedsättning av
skatten på alternativa drivmedel bör
således ligga fast. En ökad
konkurrenskraft för de koldioxidneutrala
drivmedlen uppnås genom att kol
dioxidskatten ges en ökad tyngd vid
energibeskattningen, något som ingår i
strategin för en grön skatteväxling.
Utskottet avstyrker motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar skatteutskottets
bedömning och avstyrker motion Fi256 (kd)
yrkandena 30 och 31.
3.7.10 Skatten på drivmedel, m.m.
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om
sänkta skatter på drivmedel,
veteranlastbilar och veteranfartyg.
Jämför reservationerna 8 (m) och 10
(kd).
Motioner
Moderata samlingspartiet föreslår att
skatten på bensin och diesel sänks med 70
öre per liter inklusive moms den 1 januari
2003. Sådana yrkanden framställs i motion
Fi287 yrkande 14 av Lennart Hedquist m.fl.
(m) och N304 yrkande 4 delvis av Mikael
Odenberg m.fl. (m).
Kristdemokraterna föreslår att skatten på
diesel sänks med 31 öre per liter
inklusive moms för att underlätta för de
svenska åkerierna och att skatten på
bensin sänks med 31 öre per liter
inklusive moms i stödområde A. Motionä
rerna anför att det är rimligt att ta ut
en lägre skatt på bensin i de områden där
avstånden är längre. Yrkandena framställs
i motionerna Fi256 yrkandena 17 och 18 av
Alf Svensson m.fl. (kd), Sk383 yrkandena 8
och 9 av Per Landgren m.fl. (kd) och N307
yrkande 3 av Sven Gunnar Persson m.fl.
(kd).
I motion Fi227 av Ulla Löfgren och
Elisabeth Nyström (m) anför motionärerna
att gamla bilar är befriade från
fordonsskatt när de uppnår veteranålder,
och motionärerna föreslår en motsvarande
befrielse från dieselskatt för fartyg som
är 50 år eller äldre.
I motion MJ377 yrkande 2 av Lars
Gustafsson m.fl. (kd) föreslås att det
utreds om veteranlastbilar kan befrias
från vägavgifter och fordonsskatt när de
inte regelmässigt går i yrkesmässig
trafik.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför i sitt yttrande att
skatterna på bl.a. bensin och diesel utgör
viktiga styrmedel i miljöpolitiken som
syftar till att minska utsläppen av
koldioxid och andra växthusgaser.
Utskottet konstaterar att regeringen på
sikt avser (avsnitt 8.4.1.1) att verka för
att inslaget av rörliga skatter i
vägtrafikbeskattningen ökar och att
regeringen anser att det är viktigt att
bensin och dieselolja för privat bruk
beskattas på ett likartat sätt. Regeringen
avvaktar dock den pågående
Vägtrafikskatteutredningens förslag om
förändringar av drivmedelsskatten och
utredningens analys om för- och nackdelar
med en kilometerskatt. Utskottet ser inga
skäl att sänka skatten på bensin och
diesel, och detta gäller även för äldre
fartyg i privat bruk. Utskottet avstyrker
således motionsyrkandena om sänkta
drivmedelsskatter.
Veteranlastbilar är enligt vad som anförs
i skatteutskottets yttrande redan befriade
från fordonsskatt och vägavgifter om de
inte används kommersiellt. Skatteutskottet
avstyrker därför motionsyrkandet om en
utredning med denna inriktning.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar skatteutskottets
bedömning och avstyrker motionerna Fi227
(m), Fi256 (kd) yrkandena 17 och 18, Fi287
(m) yrkande 14, Sk383 (kd) yrkandena 8 och
9, MJ377 (kd) yrkande 2, N304 (m) yrkande
4 delvis och N307 (kd) yrkande 3.
3.7.11 Kärnkraftsproducerad el
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om en
sänkning av skatten på kärnkraftverk och
en övergång från effektskatt till skatt på
producerad energi.
Jämför reservation 8 (m).
Bakgrund
Skatt på termisk effekt i kärnkraftverk
tas ut månadsvis med 5 514 kr per megawatt
- motsvarande ca 181 kr per megawatt och
dygn - av kärnkraftsreaktorns högsta
tillåtna termiska effekt. Om en reaktor
har varit ur drift under en sammanhängande
period av mer än 90 kalenderdygn, får för
varje dygn utöver de 90 första göras
avdrag med 181 kr per megawatt av den ter
miska effekten. Skatten ersatte fr.o.m.
den 1 juli 2000 en tidigare skatt på
energi som producerats i kärnkraftverk.
Motion
I Moderata samlingspartiets motion Fi287
yrkandena 15 och 16 av Lennart Hedquist
m.fl. (m) anför motionärerna att
miljöskatter ska tas ut i produktionsledet
medan energiskatter ska tas ut i
konsumentledet. Då erhålls en
konkurrensneutral beskattning mellan olika
energiproducenter och mellan olika
bränslen. Skatten på kärnkraftsproducerad
el bryter mot denna princip och bör på
sikt tas bort. Motionärerna föreslår att
skatten sänks med 0,5 öre per kWh 2003. De
föreslår vidare att den omvandlas från en
effektskatt till en skatt på producerad
energi.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet är inte berett att sänka
skatten på kärnkraftverk och anför att
omläggningen till den nuvarande
effektskatten för kärnkraftverk genomförts
under år 2000 för att minska risken för
snedvridningar inom elproduktionssystemet.
Utskottet är inte berett att tillstyrka en
återgång till den tidigare beskatt
ningstekniken. Utskottet avstyrker
motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar skatteutskottets
bedömning och avstyrker motion Fi287 (m)
yrkandena 15 och 16.
3.7.12 Grön skatteväxling - höjd
avfallsskatt
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
om höjd avfallsskatt m.m. och tillstyrker
motionsförslaget om ett tillkännagivande
angående den fortsatta analysen av en
skatt på förbränning av osorterat avfall.
Jämför reservationerna 9 (fp) och 11
(c).
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitten 8.4.1.4 och
8.4.4, punkt 34) att skatten på avfall som
deponeras höjs från 288 till 370 kr per
ton avfall. Vidare föreslås att avdrag för
skatt på avfall som är avsett för
sluttäckning inom en avfallsanläggning ska
medges redan när avfallet förs in till en
skattepliktig anläggning, om det förvaras
skilt från övrigt avfall och utgörs av
jord, grus, lera, skiffer, kalkstoft,
kalksten eller annan sten. Ändringen
träder i kraft den 1 januari 2003.
Regeringen anför att höjningen ger både
enskilda, kommuner och producenter ett
ökat ekonomiskt incitament att minska
mängden avfall som deponeras.
Skattehöjningen, som är ett led i den
gröna skatteväxlingen, ligger i linje med
den avfallsstrategi som utvecklats inom EU
och som primärt syftar till att styra bort
mängden avfall från deponering genom
minskning av mängden avfall och en ökad
grad av återanvändning och återvinning.
Motioner
I motion Fi230 yrkande 15 av Britt Bohlin
m.fl. (s, v, mp) anför motionärerna att
höjningen av avfallsskatten aktualiserar
en skatt på förbränning av avfall för att
få en utveckling som mer överensstämmer
med strategin på avfallsområdet. Frågan om
en skatt på avfallsförbränning bör bli
föremål för en fortsatt analys som
möjliggör ett slutligt ställningstagande i
samband med den till våren 2003 planerade
kretsloppspropositionen.
I Centerpartiets motion Fi286 yrkande 27
av Maud Olofsson m.fl. (c) anför
motionärerna att förbränningen av
osorterat avfall ökar, och de föreslår att
en skatt på förbränning av osorterat
avfall införs för att säkerställa målet om
minskade avfallsmängder.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet har inte funnit någon
anledning till erinran mot förslaget om
höjd skatt på avfall och om avdrag för
sluttäckningsmaterial och tillstyrker
därför dessa förslag. Utskottet delar
motionärernas inställning när det gäller
en fortsatt analys av frågan om en skatt
på förbränning av osorterat avfall men
utgår ifrån att regeringen redovisar en
sådan analys utan något särskilt
tillkännagivande från riksdagens sida och
avstyrker därför motionsyrkandet.
Förslaget om ett omedelbart beslut om att
införa en sådan skatt avstyrks också.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet finner i likhet med
skatteutskottet inte någon anledning till
erinran mot förslaget om höjd skatt på
avfall och om avdrag för
sluttäckningsmaterial och tillstyrker
därför propositionen i denna del.
Utskottet instämmer också i
skatteutskottets bedömning när det gäller
motionsförslaget om att riksdagen nu ska
fatta beslut om att införa en skatt på
förbränning av osorterat avfall.
I likhet med skatteutskottet anser
finansutskottet att det finns anledning
att analysera frågan om skatt på
förbränning av osorterat avfall.
Sveriges strategi för att minska de
miljöproblem som är förknippade med
produktion och hantering av avfall
innehåller en prioritering, den s.k.
avfallsstrategin. I första hand ska
produktionen av avfall minskas och i andra
hand ska återanvändning och
materialåtervinning väljas. Först därefter
ska förbränning eller energiåtervinning
och i sista hand deponi användas.
Det är enligt utskottets mening angeläget
att beskattningen av avfall får en
utformning som resulterar i en
miljömässigt motiverad balans mellan
alternativen som ingår i avfallsstrategin.
Ett problem med en ensidig höjning av
skatten på deponi kan vara att
avfallsförbränning gynnas i alltför stor
utsträckning. Alternativ som
återanvändning, materialåtervinning och
biologisk behandling som har högre
prioritet i avfallshierarkin kan därmed få
svårt att konkurrera.
För närvarande byggs kapaciteten för
avfallsförbränning ut mycket snabbt. Detta
medför miljöproblem med framför allt stora
askmängder och kondensat som måste
deponeras. För att få en utveckling som
mer överensstämmer med strategin på
avfallsområdet och som ger en miljömässigt
motiverad balans mellan olika alternativ
anser utskottet att en skatt på
avfallsförbränning bör bli föremål för en
fortsatt analys för att möjliggöra ett
slutligt ställningstagande till en
förbränningsskatt och dess nivå.
Avfallsskatteutredningen (SOU 2002:9),
som analyserade frågan men som inte hade
som uppgift att presentera ett förslag
till förbränningsskatt, har varit ute på
remiss. Utredningen, remissvaren samt
prisutvecklingen på olika typer av
behandling av avfall bör beaktas vid
analysen av den nivå på skatten som kan
anses mest lämplig för att
avfallsstrategin ska kunna förverkligas.
Till våren 2003 förbereds en
kretsloppsproposition som kommer att
innehålla förslag som syftar till att nå
de miljömål som riksdagen antagit.
Frågan om avfallsskatt bör enligt
utskottets mening behandlas i samband med
kretsloppspropositionen.
Det anförda bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
Med det anförda tillstyrker utskottet
propositionen punkt 34 och motion Fi230
(s, v, mp) yrkande 15. Motion Fi286 (c)
yrkande 27 avstyrks av utskottet.
3.7.13 Grön skatteväxling - höjd
naturgrusskatt
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
om höjd naturgrusskatt och
motionsförslaget om ett tillkännagivande
om behovet av ytterligare höjningar.
Jämför reservation 8 (m).
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 8.4.1.5,
punkt 35) att skatten på naturgrus höjs
från 5 till 10 kr per ton naturgrus.
Regeringen anför att syftet med lagen om
skatt på naturgrus är att åstadkomma
bättre hushållning med naturgrus och
påskynda utvecklingen mot användning av
alternativa material. Enligt
Naturvårdsverkets bedömning skulle så
mycket som 70-80 % av naturgrusprodukterna
kunna ersättas med alternativa material,
t.ex. bergkrossprodukter. Det är generellt
sett dubbelt så dyrt att tillverka
bergkrossprodukter som naturgrus.
Skattesatsen har varit oförändrad sedan
skatten infördes. Vid en samlad bedömning
anser regeringen att skattesatsen nu bör
omprövas i syfte att uppnå större
miljöstyrande effekt. Regeringen föreslår
att skatten på naturgrus höjs från 5 kr
till 10 kr per ton naturgrus.
Motioner
I motion Fi230 yrkande 13 av Britt Bohlin
m.fl. (s, v, mp) anförs att det är osäkert
om den föreslagna fördubblingen av
naturgrusskatten är tillräcklig för att
reducera användningen till 12 miljoner ton
per år. Regeringen bör därför senast under
våren 2003 återkomma till riksdagen med
det förslag på ytterligare höjning som
behövs för att det av riksdagen uppställda
målet ska nås.
I motion T288 yrkande 2 av Ulla Löfgren
och Anders G Högmark (m) anförs att
kostnaden för att bygga och underhålla
vägar har ökat som en följd av höjd skatt
på diesel, kraven på miljökonsekvens
beskrivningar m.m. En översyn bör
genomföras för att underlätta öppnandet av
kommersiella naturgrustäkter,
dieselskatten sänkas och förslaget om en
fördubbling av naturgrusskatten avslås.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför att naturgrusskatten
är ett viktigt styrmedel när det gäller
att minska naturgrusanvändningen, och
utskottet har därför inte någon invändning
mot regeringens förslag om en höjning av
naturgrusskatten. Utskottet tillstyrker
propositionen i denna del och avstyrker
motion T288 yrkande 2.
I sitt yttrande anför skatteutskottet att
det är osäkert om den föreslagna höjningen
är tillräcklig för att det nationella
målet om ett uttag på 12 miljoner ton ska
nås och att ytterligare höjningar kan
behövas och troligen också andra åtgärder,
t.ex. stöd till utveckling av
ersättningsmaterial och ny teknik.
Regeringen bör därför enligt vad som
anförs senast under våren 2003 återkomma
till riksdagen med de förslag om
ytterligare höjning av naturgrusskatten
som kan vara motiverade för att det av
riksdagen uppsatta målet ska uppnås.
Utskottet utgår ifrån att det inte behövs
något särskilt tillkännagivande från
riksdagen i denna del och avstyrker därför
motion Fi230 (s, v, mp) yrkande 13.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet finner i likhet med
skatteutskottet inte någon anledning till
erinran mot förslaget om höjd
naturgrusskatt och tillstyrker därför
propositionen i denna del.
I likhet med skatteutskottet anser
finansutskottet att det är osäkert om den
föreslagna höjningen är tillräcklig.
Riksdagen har med anledning av
regeringens miljömålsproposition
2000/01:130 satt upp målet att uttaget av
naturgrus i landet ska vara högst 12
miljoner ton per år. I dag är det ungefär
dubbelt så stort. Naturgrus är i många
delar av landet en mycket knapp
naturresurs. Därför måste användningen av
naturgrus minimeras till de områden där
inga andra alternativ finns. En
hushållning med naturgrus är angelägen
bl.a. för att skydda det grundvatten som
finns i grusavlagringar.
Ytterligare skattehöjningar kan enligt
finansutskottets mening behövas och
troligen också andra åtgärder, t.ex. stöd
till utveckling av ersättningsmaterial och
ny teknik. Regeringen bör därför senast
under våren 2003 återkomma till riksdagen
med de förslag på ytterligare höjning av
naturgrusskatten som kan vara motiverad
för att det av riksdagen uppsatta målet
ska uppnås. I det sammanhanget bör också
uppmärksammas att tillgången på naturgrus
varierar mellan olika delar av landet
liksom efterfrågan. Vidare kan effekterna
på grundvattenmagasin och dricks
vattenförsörjning av uttag av naturgrus
också variera. Dessa faktorer, liksom
effekterna för olika slag av företag, bör
beaktas i den fortsatta analys som ska
göras.
Det anförda bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
Med det anförda tillstyrker utskottet
propositionen punkt 35 och motion Fi230
(s, v, mp) yrkande 13. Utskottet avstyrker
motion T288 (m) yrkande 2.
3.7.14 Reklamskatten
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet uttalar att det är viktigt att
arbetet med att fasa ut reklamskatten
fortsätter och utgår från att regeringen
prövar frågan inför nästa års budget och
då påbörjar en stegvis avveckling av
reklamskatten. Utskottet anser emellertid
inte att det behövs något beslut eller
tillkännagivande i saken och avstyrker
därför motionsyrkandena.
Jämför reservationerna 8 (m) och 10
(kd).
Bakgrund
Skatt tas ut på annons som är avsedd att
offentliggöras i landet och för reklam som
är avsedd att spridas inom landet i annan
form än av annons. Skattskyldig är den som
yrkesmässigt offentliggör reklam eller
annons. Skattesatsen för annons i allmän
nyhetstidning är 4 % av beskattningsvärdet
och annars 11 % av beskattningsvärdet.
Reklamskatt tas inte ut på direktreklam,
dvs. reklamtrycksaker, inte heller på
reklam i kommersiell TV och radio eller på
reklam via Internet. Reklamskatten
beräknas för år 2002 inbringa 1 173
miljoner kronor.
Riksdagen beslutade våren 1998 att
fr.o.m. år 1999 avskaffa reklamskatten på
reklamtrycksaker eftersom den var svår att
tillämpa och kontrollera (prop.
1997/98:150, bet. 1997/98:FiU20).
Skatteutskottet erinrade i sitt yttrande
(1997/98:SkU4y) till finansutskottet om
att det rådde bred enighet om att
reklamskatten borde avskaffas.
Skatteutskottet delade dock regeringens
uppfattning att det vid detta tillfälle
saknades ekonomiskt utrymme för att helt
avskaffa skatten. Utskottet framhöll dock
att åtgärden kunde leda till nya nackdelar
för reklam i annan form och försämra
konkurrensförhållandena exempelvis för
gratistidningar och s.k. annonsblad.
Utskottet förutsatte att regeringen noga
skulle följa utvecklingen och återkomma
till dessa frågor så snart som
utvecklingen motiverade detta.
Finansutskottet ställde sig bakom
skatteutskottets förslag.
Våren 2002 anförde skatteutskottet i
betänkande 2001/02:SkU20 att utskottet
under flera år har ansett att
reklamskatten har sådana tekniska och
konkurrensmässiga brister att skatten bör
avvecklas men att det hittills av
statsfinansiella skäl varit nödvändigt att
dröja med en sådan åtgärd. Utskottet
anförde att frågan om reklamskattens
avveckling borde prioriteras i den
kommande budgetberedningen, men delade
samtidigt finansutskottets uppfattning att
detta borde ske med beaktande av de
budgetpolitiska målen. Riksdagen biföll
utskottets begäran om ett tillkännagivande
till regeringen av denna innebörd.
Budgetpropositionen
Regeringen anför i budgetpropositionen
(avsnitt 8.5.3) att frågan om avskaffande
av reklamskatten har prioriterats i
budgetberedningen men att regeringen har
funnit, med beaktande av de
budgetpolitiska målen, att förutsättningar
för finansiering av ett avskaffande av den
resterande reklamskatten för närvarande
inte föreligger.
Motioner
I ett antal motioner framställs yrkanden
om reklamskattens avskaffande.
Motionärerna anför att skatten inte är
konkurrensneutral och att den ger upphov
till svårigheter i tillämpningen och
kontrollen, och de hänvisar till de
orättvisor som den förorsakar på vissa
områden. Motionärerna framställer både
yrkanden om ett omedelbart avskaffande och
yrkanden om en gradvis utfasning av
skatten. Sådana yrkanden framställs i
motionerna Fi203 av Marietta de Pourbaix-
Lundin (m), Fi205 av Cristina Husmark
Pehrsson och Anne Marie Brodén (m), Fi228
av Gunnar Axén och Per Bill (m), Fi229 av
Ingvar Svensson (kd), Fi243 av Christina
Nenes och Göte Wahlström (s), Fi251 av
Johan Pehrson (fp), Fi252 av Sven
Bergström och Håkan Larsson (c), Fi268 av
Carl-Axel Roslund (m), Fi277 av Kenth
Högström m.fl. (s), Fi287 yrkande 28 av
Lennart Hedquist m.fl. (m), Sk223 av
Rigmor Stenmark (c), Sk295 av Gunnar
Andrén (fp), Sk346 yrkande 2 av Jörgen
Johansson och Jan Andersson (c), Sk417
yrkande 8 av Lennart Hedquist m.fl. (m)
och Kr297 yrkande 13 av Kent Olsson m.fl.
(m).
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför i sitt yttrande att
utskottet senast under våren 2002 har
klargjort sin uppfattning att reklam
skatten bör avskaffas och att detta är en
fråga som bör prioriteras vid budget
beredningen. Utskottet är samtidigt
medvetet om att de prioriteringar som sker
i budgetarbetet innebär att endast de
åtgärder och behov som från allmän
synpunkt framstår som mest angelägna kan
få den högsta prioriteten och kan därför
enligt vad som anförs ha förståelse för
svårigheterna att finna en möjlighet att
direkt avskaffa den resterande
reklamskatten i det nuvarande budgetläget.
Skatteutskottet anför också att det är
viktig att arbetet med att avskaffa
reklamskatten, som regeringen påbörjat
genom att slopa reklamskatten på
trycksaker, fortsätter i en rimlig takt.
För att komma vidare i detta arbete bör
enligt skatteutskottets mening en stegvis
avveckling av reklamskatten övervägas.
Utskottet utgår från att regeringen inför
nästa års budget ånyo prövar frågan och då
påbörjar en stegvis avveckling av
reklamskatten och avstyrker därmed
motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet utgår i likhet med
skatteutskottet ifrån att regeringen inför
nästa års budget ånyo prövar frågan om en
avveckling av reklamskatten och avstyrker
därmed motionsyrkandena.
Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna Fi203 (m), Fi205 (m), Fi228
(m), Fi229 (kd), Fi243 (s) Fi251 (fp),
Fi252 (c), Fi268 (m), Fi277 (s), Fi287
yrkande 28 (m), Sk223 (c), Sk295 (fp),
Sk346 yrkande 2 (c), Sk417 yrkande 8 (m)
och Kr297 yrkande 13 (m).
3.7.15 Jordbruk och skogsbruk
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om
sänkta eller slopade skatter på diesel,
handelsgödsel, el m.m. i jordbruk och
skogsbruk.
Jämför reservationerna 8 (m), 10 (kd)
och 11 (c).
Bakgrund
Sedan den 1 juli 2000 omfattas
jordbrukssektorn av samma skattelättnader
som tillverkningsindustrin vid förbrukning
av el och bränslen. På bränslen som
används för uppvärmning och drift av
stationära motorer vid yrkesmässig
jordbruks-, skogsbruks- och
vattenbruksverksamhet (inklusive växt
husnäringen) utgår således ingen
energiskatt, och en reducerad
koldioxidskatt motsvarande 30 % av den
generella nivån tas ut. De reducerade
skattesatserna gäller dock inte för bensin
(oavsett användning) eller andra bränslen
som förbrukas för drift av motordrivna
fordon. Ingen energiskatt betalas heller
på el som förbrukas i dessa sektorer.
Företag med stor energiförbrukning kan få
viss ytterligare nedsättning av
koldioxidskatten. Om den koldioxidskatt
som belastar ett företag överstiger 0,8 %
av försäljningsvärdet sätts skatten ned så
att den överskjutande skattebelastningen
inte överstiger 24 % av det överskjutande
skattebeloppet för bränslet (0,8-
procentsregeln). EG-rätten innehåller dock
minimiskattesatser som inte får
underskridas.
Motioner
Moderata samlingspartiet föreslår att
skatten på diesel för arbetsredskap i jord-
och skogsbruk samt för entreprenadmaskiner
sänks till 53 öre per liter från den 1
januari 2003 och att skatten på kväve i
handelsgödsel tas bort från samma datum.
Motionärerna anför att den svenska
dieselskatten ligger högre än i andra
länder och utgör en tung börda för dessa
näringar. Även den svenska skatten på
handelsgödsel leder till en internationell
konkurrensnackdel. Dessa yrkanden
framställs i motionerna Fi287 yrkandena 10
och 11 av Lennart Hedquist m.fl. (m) och
MJ268 yrkandena 4 och 5 av Per Westerberg
m.fl. (m).
Kristdemokraterna föreslår i motion Sk383
yrkande 7 av Per Landgren m.fl. (kd) en
sänkning av dieselskatten till 1 kr per
liter för jordbruket. Motionärerna anför
att högre skatter och avgifter har försatt
svensk jordbruksnäring i en ohållbar
konkurrenssituation.
I Centerpartiets motion Fi286 yrkandena
28-30 av Maud Olofsson m.fl. (c) anför
motionärerna att likställandet av el- och
eldningsoljebeskattningen med industrins
nivåer har blivit en halvmesyr. Genom
underliga gränsdragningar har småbrukarna
ställts utanför nedsättningen.
Motionärerna föreslår att gränsen på 1 000
kr för att få del av nedsättningen på el-
och eldningsoljeskatten slopas. Vidare
leder dieselskattehöjningarna till att
konkurrenskraften försämras, och
motionärerna föreslår därför att skatten
på diesel för jord- och skogsbruksmaskiner
sänks till EU-genomsnittet, dvs. 1 kr per
liter. Slutligen anförs att
handelsgödselkostnaderna är betungande i
jämförelse med motsvarande kostnader i
konkurrentländerna och att regeringens
modell för kompensation för kostnaderna
kräver ansökningar, godkännanden från EU
och en hel del onödig administration. De
föreslår att kväveskatten på handelsgödsel
slopas. I motion MJ487 yrkande 2 av Jan
Andersson m.fl. (c) framställs ett yrkande
med samma inriktning.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet hänvisar i sitt yttrande
till de utredningar som arbetar på
området. Skattenedsättningskommittén (Fi
2001:09) ser över utformningen av
nedsättningssystemet för bl.a. jordbruks-,
skogsbruks- och vattenbruksnäringarna
(inklusive trädgårdsnäringen), och
beskattningen av dieselolja för
jordbrukets arbetsmaskiner ses med förtur
över av Vägtrafikskatteutredningen (Fi
2001:8), (dir. 2001:12). Skatteutskottet
är mot den angivna bakgrunden inte berett
att tillstyrka förslaget om en sänkning av
jordbrukets och skogsbrukets dieselskatt.
När det gäller gränsbeloppet om 1 000 kr
vid återbetalning av elskatt anför
skatteutskottet att de regler som gäller
har utformats med industrin som förebild.
Utskottet är inte berett att tillstyrka
att dessa regler ändras och avstyrker
därför även motionsyrkandet om slopad
1 000-kronorsgräns.
När det gäller skatterna på
bekämpningsmedel och gödselmedel anför
skatteutskottet bl.a. att särskild
utredare tillkallats i juni 2001 med
uppgift att utvärdera skatterna på
bekämpningsmedel och handelsgödsel.
Utredaren ska dels analysera och bedöma
skatternas påverkan på användningen, dels
bedöma vilka effekter de har på miljön.
Därutöver ska utredaren se över om
skatterna bör förändras så att de fungerar
som effektivare styrmedel på miljöområdet
utan att kraven på kostnadseffektivitet
eftersätts. Uppdraget ska redovisas senast
den 30 november 2002. Utskottet är mot
bl.a. denna bakgrund inte heller berett
att tillstyrka förslagen om slopad skatt
på handelsgödsel.
I sitt yttrande avstyrker utskottet de
aktuella motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar skatteutskottets
bedömning och avstyrker motionerna Fi286
(c) yrkandena 28-30, Fi287 (m) yrkandena
10 och 11, Sk383 (kd) yrkande 7, MJ268 (m)
yrkandena 4 och 5 samt MJ487 (c) yrkande
2.
3.8 Skattenedsättningar
Tabell 44. Nedsättningar av skatter
*grafiskt element borttaget*
3.8.1 Bredbandsinstallation
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
om en ettårig förlängning av
skattereduktionen för
bredbandsinstallation och avstyrker
motionsförslagen om att skattereduktionen
ska avskaffas.
Jämför reservationerna 8 (m), 9 (fp) och
11 (c).
Bakgrund
Den som installerar bredband och tar
installationen i bruk mellan den 1 januari
2001 och den 31 december 2002 kan få en
skattereduktion. Skattereduktionen uppgår
till 50 % av de utgifter som överstiger
8 000 kr per hus eller, i fråga om
hyreshus, 8 000 kr per ansluten bostad
eller lokal. Skattereduktionen utgår med
högst 5 000 kr per hus, bostad eller
lokal. Om ansökan kommit in senast den 1
mars 2002 avräknas skattereduktionen på
skattebesked för 2002. Kommer ansökan in
senast den 1 mars 2003 avräknas
reduktionen på skattebeskedet för 2003
(prop. 2000/01:24 och bet. 2000/01:SkU8).
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 8.7.3, punkt
30) att möjligheten för fysiska och
juridiska personer att få skattereduktion
för utgifter för vissa anslutningar för
tele- och datakommunikation förlängs med
ett år.
Regeringen anför att det har visat sig
att bredbandsutbyggnaden har blivit
försenad. Detta beror bl.a. på det
förändrade marknadsläget och den korta
grävsäsongen i landets norra delar.
Hitintills har endast ca 1 230 ansökningar
om skattereduktion kommit in till
skattemyndigheten. Mot denna bakgrund är
regeringen av uppfattningen att tiden
måste utsträckas ytterligare ett år för
att möjliggöra för fysiska och juridiska
personer att kunna ansöka om skatte
reduktion för utgifter för
bredbandsanslutningar. Regeringen föreslår
därför att skattereduktionen även ges vid
debiteringen av slutlig skatt på grund av
2004 års taxering.
Motioner
Moderata samlingspartiet föreslår i motion
Fi287 yrkande 36 av Lennart Hedquist m.fl.
(m) att skattereduktionen för installation
av bredband avskaffas.
Folkpartiet liberalerna avslår i motion
Fi232 yrkande 26 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) förslaget om en ettårig förlängning
av bredbandsreduktionen.
Centerpartiet föreslår i motion Fi286
yrkande 33 av Maud Olofsson m.fl. (c) att
bredbandsreduktionen slopas. Motionärerna
anför att skattelättnaden för utbyggnad av
bredband bör slopas som ett led i en
övergång till en utbyggnad grundad på ett
statligt ansvarstagande för
infrastrukturen i hela landet fram till
varje enskild abonnent.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet är inte berett att
tillstyrka att staten tar över ansvaret
för utbyggnaden av bredband och anser
därför att skattereduktionen för
installation av bredband ska finnas kvar.
Utskottet har inte funnit någon anledning
till erinran mot regeringens förslag om en
ettårig förlängning av bredbands
reduktionen och tillstyrker därför att
förslaget genomförs. Utskottet avstyrker
motionerna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar skatteutskottets
bedömning och tillstyrker därför
propositionen punkt 30 och avstyrker
motionerna Fi232 (fp) yrkande 26, Fi286
(c) yrkande 33 och Fi287 (m) yrkande 36.
3.8.2 Miljöförbättrande åtgärder på
bostäder
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker förslaget i motion
Fi230 (s, v, mp) om ett ROT-avdrag för
miljöförbättrande åtgärder på bostäder.
Jämför reservation 9 (fp).
Bakgrund
En skattereduktion för byggnadsarbeten har
tillämpats under perioden den 15 februari
1993-den 31 december 1994 (prop.
1992/93:150, bet. 1992/93: SkU36) och
under perioden den 15 april 1996-den 31
mars 1999 (prop. 1995/96:229, bet.
1995/96:SkU32). Syftet har varit att
åstadkomma en stimulans av verksamheten
inom byggsektorn och på så sätt motverka
den då aktuella arbetslösheten.
Motion
I motion Fi230 yrkande 16 av Britt Bohlin
m.fl. (s, v, mp) anför motionärerna att
ett ROT-avdrag för installationer av typen
pelletsbrännare, treglasfönster,
isolerglasfönster etc. bör införas under
taxeringsåren 2004-2006, och de hemställer
att riksdagen begär att regeringen snarast
lägger fram förslag om en sådan
skattereduktion. Syftet är att stimulera
miljöförbättrande åtgärder på perma
nentbostäder.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet finner ingen anledning att
rikta någon invändning mot förslaget i
motion Fi230 (s, v, mp) om att i
miljöpolitiskt syfte införa en särskild
skattereduktion i form av ett s.k. ROT-
avdrag och tillstyrker att riksdagen hos
regeringen begär att regeringen snarast
lägger fram förslag om en sådan
skattereduktion.
Finansutskottets ställningstagande
I likhet med skatteutskottet finner
finansutskottet inte anledning att rikta
någon invändning mot förslaget om att i
miljöpolitiskt syfte införa en särskild
skattereduktion i form av ett s.k. ROT-
avdrag. Avdraget kan kopplas till att
olika slags installationer genomförs,
exempelvis av pelletsbrännare,
treglasfönster och isolerglasfönster. Den
exakta avgränsningen av vilket slag av
installationer som ska omfattas bör ske
med beaktande av miljönytta och
energieffektivisering, samt att kapa
effekttoppar, hos olika alternativ.
Avdraget bör utformas på ett kostnads
effektivt sätt och i princip ej ges för
installationer som ändå skulle ha genom
förts. Som ett exempel kan nämnas
installation av isolerglasfönster vid
nybyggnation. Lagstiftningen bör enligt
utskottets mening vara tidsbegränsad och
gälla under inkomsttaxeringarna 2004-2006.
För åtgärden bör en finansiell ram om 50
miljoner kronor per år avsättas.
Riksdagen har med anledning av Riksdagens
revisorers granskning av tidigare ROT-
avdrag uttalat att eventuellt nya åtgärder
liknande ROT-avdraget måste analyseras
noggrant innan de införs, följas upp medan
de är i kraft samt utvärderas inom rimlig
tid, liksom att de erfarenheter som kommit
fram av ROT-avdragets tillämpning under
1990-talet bör vägas in. I uttalandet fram
hölls också att man i ett sådant analys-
och utvärderingsarbete bör ta hänsyn till
relevanta genus- och
jämställdhetsperspektiv (försl.
2001/02:RR8, bet. 2001/02:SkU28).
Enligt finansutskottets mening bör
riksdagen begära att regeringen snarast
lägger fram förslag om en skattereduktion
i enlighet med vad som anförts. Utskottet
tillstyrker således motion Fi230 (s, v,
mp) yrkande 16.
3.8.3 Anställningsstöd och rederistöd
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om
slopat rederistöd och särskilt
anställningsstöd.
Jämför reservationerna 8 (m), 9 (fp) och
10 (kd).
Motionerna
I Moderata samlingspartiets motion Fi287
yrkandena 34 och 35 av Lennart Hedquist
m.fl. (m) föreslår motionärerna att
skattereduktionen för rederinäringen
upphävs och att kreditering på skattekonto
för anställningsstöd inte längre ska
medges.
I Kristdemokraternas motion Fi256 yrkande
28 av Alf Svensson m.fl. (kd) föreslås att
det särskilda anställningsstödet avskaffas
för att skapa enhetliga regler för
anställningsstödet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet konstaterar att riksdagen
i skilda sammanhang ställt sig bakom de
stödformer som motionärerna vill avskaffa
och ser inte någon anledning att föreslå
riksdagen att ompröva dessa
ställningstaganden.
Utskottet avstyrker motionerna Fi256 (kd)
yrkande 28 och Fi287 (m) yrkandena 34 och
35.
3.9 Inkomster av statens verksamhet
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner
regeringens beräkning av inkomster av
statens verksamhet. Därmed avstyrker
utskottet här aktuella motionsyrkanden.
Jämför reservationerna 8 (m), 9 (fp), 10
(kd) och 11 (c).
Tabell 45. Inkomster av statens verksamhet
*grafiskt element borttaget*
Motionerna
I motion Fi231 anför Moderata
samlingspartiet att statens inkomster bör
ökas med 300 miljoner kronor genom att
tullavgifter och vissa andra
offentligrättsliga avgifter förs till
inkomsttitel.
Folkpartiet liberalerna framhåller i
motion Fi232 att en auktionering av
lokalradiofrekvenser, riks-TV, riksradio
samt ersättande av nuvarande
prövningsförfarande med ett
auktionsförfarande ger löpande inkomster.
Ett återställande av beslutet om Barsebäck
1 innebär att ersättning till Vattenfall
på planerat sätt ej behöver utgå utan kan
inlevereras till staten.
Kristdemokraterna anför i motion Fi233
att staten kan få in 80 miljoner kronor
genom avgifter från försäljning av
högskoleutbildning till studenter från
länder utanför EES.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att den inleverans
av avgifter som Moderaterna
samlingspartiet föreslår innebär att
tullen inte får något resurstillskott
jämfört med regeringens förslag. Riksdagen
har flera gånger tidigare beräknat de
aktuella anslagen med beaktande av att
offentligrättsliga avgifter disponeras i
verksamheten.
Utskottet konstaterar vidare att
riksdagen i skilda sammanhang har ställt
sig bakom de åtgärder som Folkpartiet
motsätter sig. Utskottet finner ingen
anledning att föreslå riksdagen att
ompröva dessa ställningstaganden.
Utbildningsutskottet avslog i sitt
betänkande 2001/02:UbU4 ett förslag om
avgiftssättning liknande det som
Kristdemokraterna nu föreslår. Utskottet
finner inte skäl att nu åter ta upp denna
fråga till prövning.
Utskottet noterar vidare att trots att
samtliga oppositionspartier föreslagit
långtgående försäljningar av statliga
företag har inte något parti beaktat
konsekvenserna av detta på inkomsterna av
aktieutdelningen 2003. Endast
Kristdemokraterna har beaktat detta för
2004.
Således tillstyrker utskottet
budgetpropositionens förslag till
beräkning av inkomster av statens
verksamhet och avstyrker motionerna Fi231
(m) yrkande 4 i denna del, Fi232 (fp)
yrkande 4 i denna del samt Fi233 (kd)
yrkande 6 i denna del.
3.10 Lagförslagen
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet föreslår att regeringens
lagförslag antas med de kompletteringar
som framgår av bilaga 3.
Beskattning av förvärvsinkomster
Utskottet har tillstyrkt förslaget i
motion Fi230 yrkande 12 delvis om en
ytterligare höjning av grundavdraget och
föreslår därför den ändring i regeringens
förslag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229) och de ändringar i lagen
(1994:1744) om allmän pensionsavgift,
lagen (1998:676) om statlig
ålderspensionsavgift, lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension och lagen
(2001:1227) om självdeklarationer och
kontrolluppgifter som framgår av bilaga 3.
Förmånsbeskattning av miljövänliga bilar
Utskottet har tillstyrkt förslaget i
motion Fi230 yrkande 17 om en ettårig
förlängning av försöksperioderna med sänkt
förmånsvärde för miljöanpassade bilar.
Regeringens förslag om ändring i
inkomstskattelagen tillförs därför den
ändring av punkt 3 i
övergångsbestämmelserna till lagen
(2001:1175) om ändring i
inkomstskattelagen som framgår av bilaga
3.
Grön skatteväxling - höjd koldioxidskatt
och elskatt
Utskottet har tillstyrkt förslaget i
motion Fi230 yrkande 12 delvis om en
ytterligare höjning av koldioxidskatten
och elskatten. Detta föranleder de ändrade
skattesatser m.m. i regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (1994:1776) om
skatt på energi som framgår av bilaga 3.
Kraftvärmebeskattningen
Regeringens förslag om en ny
kraftvärmebeskattning avstyrks av
utskottet i avvaktan på kommissionens
godkännande. Ställningstagandet föranleder
att vissa delar utgår ur regeringens
förslag om ändring i lagen (1994:1776) om
skatt på energi på det sätt som framgår av
bilaga 3.
Övrigt
Utskottet föreslår en komplettering i
förslaget till lag om ändring i lagen
(1994:1563) om tobaksskatt som syftar till
att klargöra att de skattesatser som ska
fastställas av Riksskatteverket avser det
kommande kalenderåret.
Utskottet har vid sin indexuppräkning av
skattesatserna för alkylatbensin kommit
till ett något lägre belopp än regeringen
föreslagit.
3.11 Beräkning av statsbudgetens inkomster
för 2003
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
till beräkning av statsbudgetens inkomster
med den ändringen att de beräknade
inkomsterna minskas med 341 miljoner
kronor jämfört med regeringens förslag.
Utskottet avstyrker därmed de alternativa
yrkanden som framförs av Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Kristdemokraterna och Centerpartiet.
Jämför reservationerna 8 (m), 9 (fp), 10
(kd) och 11 (c).
Budgetpropositionen
Regeringen redovisar i budgetpropositionen
(avsnitt 5.4 och bilaga 1) sin beräkning
av statsbudgetens inkomster för 2003 och
föreslår att inkomstberäkningen på
statsbudgeten godkänns (punkt 7).
I propositionens kapitel 5 redovisas
skatternas utveckling under perioden
2001-2004 enligt tre olika
redovisningsprinciper. Den periodiserade
redovisningen visar de skatter som är
hänförliga till ett visst inkomstår.
Redovisningen enligt det nya
nationalräkenskapssystemet (NR) belyser
skatteinkomsterna med hänsyn till de för
Europeiska unionen gemensamma
definitionerna. Dessutom redovisas
statsbudgetens inkomster av skatter och
övriga inkomstkällor. Inkomsterna på
statsbudgeten anges huvudsakligen
kassamässigt.
Tabell 46. Offentliga sektorns
periodiserade skatter, offentliga sektorns
inkomster enligt nationalräkenskaperna
samt statsbudgetens inkomster
Miljarder kronor och procent
*grafiskt element borttaget*
Anm.: Beloppen är avrundade och summerar
därför inte.
Källa: Proposition 2002/03:1, s. 111.
Skatternas utveckling under
prognosperioden enligt de olika
redovisningsprinciperna framgår av tabell
46. De periodiserade skatterna, vilka
inkluderar de skatter som betalas till
Europeiska unionen, ökar mellan 2001 och
2004 med 128 miljarder kronor. Ökningen
förklaras i huvudsak av tillväxten i kom
munskatter, arbetsgivaravgifter och
mervärdesskatt. Den beräknade årliga
ökningen under perioden 2002-2004 är ojämn
och varierar mellan 16 och 66 miljarder
kronor. Den svaga utvecklingen 2002
förklaras till största delen av de
skattesänkningar som trädde i kraft 2002,
medan ökningen under 2003 till viss del
förklaras av att det särskilda
grundavdraget för pensionärer ersätts med
en beskattad garantipension. Omläggningen
innebär dock ingen budgetförstärkning
eftersom de ökade skatteintäkterna
motsvaras av ökade pensionsutbetalningar.
Den underliggande årliga förändringen
under samma period är enligt regeringens
beräkningar betydligt jämnare och uppgår
till 41, 52 respektive 46 miljarder
kronor.
Skatterna enligt nationalräkenskaperna
(NR) beräknas öka med 80 miljarder kronor
mellan 2001 och 2004. Den långsammare
utvecklingen av skatterna enligt NR
jämfört med de periodiserade skatterna för
klaras av stora periodiseringseffekter i
början av perioden. Effekterna avser bl.a.
hushållens skatt på kapitalvinster
inkomståret 2000 som i NR-redovisningen
påverkar skatterna först år 2001.
Statsbudgetens skatteinkomster minskar
mellan 2002 och 2004 med 17 miljarder
kronor. Den svaga utvecklingen 2002
förklaras dels av beslutade
skatteändringar, dels av periodiserings
effekter avseende hushållens skatt på
kapitalvinster. Mellan 2002 och 2003
beräknas statsbudgetens skatteinkomster
minska med 16 miljarder kronor främst till
följd av omläggningen av det kommunala
momssystemet. Övriga inkomster på stats
budgeten beräknas under prognosperioden
minska med 8 miljarder kronor. Inkomster
av försåld egendom beräknas öka med 15
miljarder kronor, vilket motverkas av att
Riksbankens inlevererade överskott minskar
med 22 miljarder kronor bl.a. till följd
av att den extra utdelningen som riksdagen
beslutat om enbart gäller 2001 och 2002.
En specifikation av statsbudgetens
inkomster på huvudtitlar för
prognosperioden redovisas i nedanstående
tabell.
Tabell 47. Statsbudgetens inkomster
2001-2004
Miljarder kronor
*grafiskt element borttaget*
Källa: Proposition 2002/03:1, s.129.
I propositionen beräknas inkomsterna för
2003 uppgå till 701,3 miljarder kronor. I
beräkningarna har hänsyn tagits till
budgeteffekter av föreslagna åtgärder på
skatteområdet. De av regeringen föreslagna
åtgärderna redovisas i nedanstående
tabell.
Tabell 48. Budgeteffekter av åtgärder på
skatteområdet i BP 2003 m.m.
Bruttoeffekter, kassamässiga effekter för
statsbudgeten och periodiserade
nettoeffekter för offentlig sektor
åren 2003-2004 samt varaktiga effekter för
offentlig sektor
Miljarder kronor
Sta Offentl
ten ig
sektor
Br Vara
utt 200 200 200 ktig
I oef 3 20 3 4 effe
kraf fek 04 kt
t t1 o.
off.
sekt
.
I. Förslag i budgetpropositionen
Förvärvsinkomsts
katt
Omvandling av 1/1 - - 0, 0,0 0,0 0,00
200-kronan till 2003 1,3 1,3 00 0 0
kommunal skatt 0 0
Tillfälligt 1/1 - - - 0,0 0,0 0,00
sysselsättningss 2003 3,1 2,3 0, 0 0
töd till 0 0 70
kommunsektorn
Grön
skatteväxling
Höjda 1/1 - - - - - -
grundavdrag 2003 2,6 2,3 2, 2,6 2,6 2,60
0 8 60 0 0
Höjd 1/1 0,7 0,7 0, 0,7 0,6 0,64
koldioxidskatt 2003 3 8 79 4 6
med 16 procent
Höjd energiskatt 1/1 1,5 1,6 1, 1,4 1,3 1,29
på el med 2003 4 4 67 7 2
2,1 öre
Höjd 1/1 0,3 0,2 0, 0,2 0,3 0,27
avfallsskatt 2003 2 3 31 8 0
Höjd skatt på 1/1 0,1 0,0 0, 0,0 0,0 0,09
naturgrus 2003 2 8 09 9 9
Energiskatt
Ändrade regler 1/1 0,3 0,3 0, 0,2 0,2 0,29
för 2003 9 6 29 9 9
kraftvärmeverk,
totalt
Varav
Tvingande regler 1/1 0,2 0,2 0, 0,2 0,2 0,20
för 2003 7 5 20 0 0
proportionering
Sänkt 1/1 - - - - - -
skatt för 2003 0,3 0,3 0, 0,2 0,2 0,28
bränslen 8 5 28 8 8
Slopat avdrag 1/1 0,5 0,4 0, 0,3 0,3 0,37
internförbrukad 2003 0 6 37 7 7
el 2
Tobaksskatt
Minimiskatt på 1/3 0,3 0,3 0, 0,4 0,3 0,36
cigaretter 2003 0 8 39 2 6
Delsumma - - 0, 0,6 0,4 0,34
3,6 2,5 24 9 2
0 1
II. Förslag i andra propositioner
Skattelättnad - - - - - -
för vissa 1,7 0,3 1, 0,4 1,7 0,35
byggtjänster 8 0 78 4 8
Delsumma - - - - - -
1,7 0,3 1, 0,4 1,7 0,35
8 0 78 4 8
Summa total - - - 0,2 - -
5,3 2,8 1, 5 1,3 0,01
8 1 54 6
1 Med bruttoeffekt avses endast den
direkta effekten på den skatt som
regeländringen avser.
2 Den 1 januari 2003 föreslås endast en
begräsning av avdragsmöjligheterna träda i
kraft. Avdraget föreslås slopas först
fr.o.m. den 1 maj 2003.
Källa: Proposition 2002/03:1, s. 196.
Motionerna
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna, Kristdemokraterna och
Centerpartiet begär i sina motioner Fi231
(m), Fi232 (fp), Fi233 och Fi256 (båda kd)
samt Fi234 (c) godkännande av de egna
inkomstberäkningarna för 2003.
Kristdemokraterna begär dessutom i motion
Fi256 ett tillkännagivande om att
motionärernas satsning på effektivare
skattekontroll gör att inkomsterna kan
beräknas öka med 480 miljoner kronor 2003
(yrkande 24).
Skatte- och socialförsäkringsutskottens
yttranden
Skatteutskottet tillstyrker i sitt
yttrande (SkU1y) att regeringens
inkomstberäkning godkänns med vissa
justeringar som berör
kraftvärmebeskattningen samt den gröna
skatteväxlingen. Skatteutskottet föreslår
att riksdagen avvaktar Europeiska
kommissionens godkännande innan ett beslut
fattas om den av regeringen föreslagna
omläggningen av kraftvärmebeskattningen.
Vidare tillstyrker skatteutskottet
förslaget i motion Fi230 (s, v, mp) om en
utvidgning av den gröna skatteväxlingen.
Skatteutskottet finner vidare att det
förslag om ändrade regler för
beskattningen av vissa andelsbyten som
riksdagen beställt i april 2002 och som i
dagarna avlämnas till riksdagen (prop.
2002/03:15 Utvidgning av reglerna om
framskjuten beskattning vid vissa
andelsbyten) inte har beaktats vid
inkomstberäkningen. Motionsyrkandena om
godkännande av de alternativa
inkomstberäkningarna respektive
tillkännagivande om effekterna av
resurstillskott för ökad skattekontroll
avstyrks.
Socialförsäkringsutskottet godtar i sitt
yttrande (SfU1y) regeringens beräkning av
statsbudgetens inkomster avseende
socialavgifter och löneskatter för
budgetåret 2003. Oppositionspartiernas
motioner avstyrks i motsvarande delar.
Regeringens proposition 15
Regeringen överlämnade till riksdagen en
proposition om en utvidgning av reglerna
om framskjuten beskattning vid vissa
andelsbyten (prop. 2002/03:15) den 7
november 2002. Propositionen har
remitterats till finansutskottet, som
avser att överlämna den till
skatteutskottet för beredning av
lagförslagen.
I propositionen föreslår regeringen att
bestämmelserna för fysiska personer om
framskjuten beskattning vid vissa
andelsbyten utvidgas till att även omfatta
andelar som inte är marknadsnoterade samt
byten av kvalificerade andelar och andelar
som blir kvalificerade hos säljaren. De
nya reglerna föreslås träda i kraft den 1
januari 2003 och ska huvudsakligen
tillämpas på andelsbyten som sker efter
den 31 december 2002.
Statsbudgetens inkomster, och därmed
inkomsterna för den offentliga sektorn,
beräknas minska med 283 miljoner kronor
2003 som en konsekvens av att de
föreslagna reglerna för andelsbyten införs
samma år. Den varaktiga effekten på
statsbudgeten och hela den offentliga
sektorns finanser beräknas däremot till 9
miljoner kronor i utebliven skatteintäkt.
Regeringen påpekar dock i propositionen
att dessa uppskattningar är behäftade med
stor osäkerhet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har i det föregående tagit
ställning till de olika skatteförslagen.
Det finns mot denna bakgrund också
anledning att ta ställning till förslagens
samlade effekter på statsbudgetens
inkomster.
I tabell 49 redovisas
oppositionspartiernas inkomstberäkningar i
deras respektive budgetalternativ.
Tabellen innehåller dessutom regeringens
förslag till inkomstberäkning samt
beräknade effekter av förslagen i
Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och
Miljöpartiet de grönas motion Fi230.
Utskottet vill med anledning av
oppositionspartiernas inkomstberäkningar
göra några kommentarer.
Alla oppositionspartierna föreslår att
skatterna totalt sett ska sänkas i
relation till regeringens förslag.
Effekterna på statsbudgetens inkomster
bestäms också av hur skattesänkningarna
utformas tekniskt samt hur de redovisas.
Eftersom partierna redovisar sina förslag
på olika sätt kan redovisningen av
statsbudgeteffekterna ge en missvisande
och svårtolkad bild. Redovisningen skiljer
sig särskilt åt beträffande regleringarna
mellan staten och kommunerna. En väsentlig
del av partiernas skatteförslag leder till
att kommunerna förlorar inkomster.
Oppositionspartierna kompenserar
kommunerna för inkomstbortfallet men
väljer att göra det på olika sätt.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna och Centerpartiet redovisar
kompensationen som utgifter under
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner. Kristdemokraterna redovisar i
stället kompensationen till kommunerna
netto, dvs. som en negativ inkomst, på
inkomsttiteln 1111 Fysiska personers
inkomstskatt. Resultatet av detta blir att
inkomsttiteln uppvisar ett stort och
varaktigt minus. Kommunerna tillförs på så
sätt betydande belopp utan att riksdagen
tar ställning till dessa. En sådan
redovisning är enligt utskottets mening
olycklig då den gör redovisningen mer
svårgenomtränglig och det kan ifrågasättas
om den tillgodoser budgetlagens krav på
bruttoredovisning.
Oppositionspartierna föreslår att
statliga företag ska säljas till ett värde
av 30 miljarder kronor utöver regeringens
förslag för 2003. Dessa
försäljningsinkomster förstärker
statsbudgetens inkomstsida och därmed även
budgetsaldot.
Tabell 49. Inkomstberäkningar enligt
regeringens och riksdagspartiernas
budgetförslag
Miljoner kronor
*grafiskt element borttaget*
En mer rättvisande bild av
oppositionspartiernas inkomstberäkningar
ges i stället om man jämför effekterna på
den konsoliderade offentliga sektorns
inkomster med regeringens prognos enligt
nationalräkenskapernas definition, som i
tabell 50. Med en sådan redovisning
elimineras de missvisande effekterna av
partiernas olika sätt att beräkna
kompensationen till kommunerna.
Inkomsterna från företagsförsäljningar
ingår inte i nationalräkenskapernas
inkomstbegrepp eftersom sådana
transaktioner endast utgör ett byte av en
finansiell tillgång, aktier, mot en annan,
pengar. Oppositionspartiernas
inkomstförstärkningar genom
aktieförsäljningar är således eliminerade
i tabell 50.
Tabell 50. Offentliga sektorns inkomster
enligt NR 2003-2004
Regeringens förslag och avvikelser enligt
oppositionspartiernas förslag
Miljarder kronor
*grafiskt element borttaget*
Utskottet har i avsnitt 2.4.3 utförligt
behandlat budgetförslagen i
partimotionerna från Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Kristdemokraterna samt Centerpartiet och
där avstyrkt dessa. I överrensstämmelse
härmed avstyrker utskottet motionerna
Fi231 (m) yrkande 4, Fi232 (fp) yrkande 4,
Fi233 (kd) yrkande 6, Fi234 (c) yrkande 11
samt Fi256 (kd) yrkande 1.
Beträffande förslaget i motion Fi256 (kd)
om effekterna av resurstillskott till
skatteförvaltningen så delar
finansutskottet skatteutskottets
uppfattning att de inkomstförstärkningar
som motionärerna tillgodoräknar sig 2003
inte är realistiska. Finansutskottet
avstyrker därmed motion Fi256 (kd) yrkande
24. Finansutskottet noterar dessutom att
Folkpartiet liberalerna tillgodoräknar sig
0,9 miljarder kronor 2003 genom skärpt
skattekontroll. Inte heller detta är
enligt utskottets uppfattning realistiskt.
Finansutskottet har tidigare i avsnitt 3
behandlat skattepolitikens inriktning samt
olika skatte- och avgiftsförslag och
därvid tillstyrkt regeringens förslag med
vissa ändringar. Dessa ändringar avser
bl.a. Socialdemokraternas, Vänsterpartiets
och Miljöpartiet de grönas förslag i
motion Fi230 om en utvidgad grön
skatteväxling. Finansutskottet ställer sig
i enlighet med skatteutskottets
uppfattning bakom förslaget och anser att
statsbudgetens beräknade skatteinkomster
till följd av detta bör höjas med
sammanlagt 67 miljoner kronor jämfört med
regeringens beräkning.
Dessutom delar finansutskottet
skatteutskottets uppfattning att riksdagen
bör avvakta kommissionens godkännande
innan ett beslut fattas om den föreslagna
omläggningen av kraftvärmebeskattningen.
Finansutskottet bedömer emellertid att de
nya reglerna kan träda i kraft någon gång
under första halvåret 2003. Regeringens
inkomstberäkning bör därför justeras så
att endast en del av omläggningens
beräknade årseffekt tillförs statsbudgeten
för 2003. De av regeringen beräknade
inkomsterna från energiskatter bör därför
enligt utskottets mening justeras ned med
125 miljoner kronor.
Vidare vill utskottet erinra om att
regeringens förslag om en utvidgning av
reglerna om framskjuten beskattning vid
vissa andelsbyten fr.o.m. den 1 januari
2003 beräknas påverka statsbudgetens
inkomster redan under 2003. Det beräknade
inkomstbortfallet för nästa år uppgår
enligt förslaget till 283 miljoner kronor.
Regeringen har emellertid inte haft
möjlighet att beakta effekten av detta
förslag vid inkomstberäkningen i
budgetpropositionen. Med hänsyn härtill
föreslår utskottet att regeringens
beräkning av statsbudgetens inkomster
justeras ned med 283 miljoner kronor i
enlighet med de i proposition 2002/03:15
redovisade effekterna.
Sammanlagt uppgår de av utskottet
föreslagna justeringarna av beräkningen av
statsbudgetens inkomster för 2003 till
-341 miljoner kronor i förhållande till
budgetpropositionen. Konsekvenserna av
utskottets förslag presenteras i
efterföljande tabell.
Tabell 51. Konsekvenser av utskottets
förslag till förändringar i beräkningen av
statsbudgetens inkomster för 2003
Miljoner kronor
*grafiskt element borttaget*
I konsekvens med det ovan anförda
biträder utskottet regeringens förslag
till beräkning av statsbudgetens inkomster
för 2003 med de ändringar som redovisats
här. Utskottet tillstyrker således delvis
punkt 7 i budgetpropositionen.
4 Utgifter
4.1 Fördelning av utgifter på
utgiftsområden åren 2003 och 2004
4.1.1 Utgiftsområde 1 Rikets styrelse
Utgiftsområdet omfattar riksdagen och dess
myndigheter, Regeringskansliet,
statschefen, press- och partistödet,
Sametinget, samt myndigheter med
anknytning till demokratins funktion.
För 2002 beräknas de totala utgifterna
för utgiftsområdet uppgå till ca 7 667
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 6.3)
beräknas en höjning av utgiftsområdesramen
2004 med 284 miljoner kronor jämfört med
ramnivån för 2002 (inklusive
tilläggsbudget i den ekonomiska
vårpropositionen och budgetpropositionen).
Förändringen beror bl.a. på att anslag
90:6 Regeringskansliet m.m. ökas med 80
miljoner kronor 2003 och ytterligare 100
miljoner kronor 2004. Dessutom tillkommer,
på riksdagsstyrelsens förslag, ett nytt
anslag 90:4 Riksdagens fastigheter på 50
miljoner från och med 2003.
Propositionens och riksdagspartiernas
förslag till ramnivå för utgiftsområdet
under åren 2003-2004 redovisas i
efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 1
Rikets styrelse
BELOPP I MILJONER KRONOR
*grafiskt element borttaget*
Motionerna
Förslagen i motion Fi230 från
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna berör inte
utgiftsområde 1.
Moderata samlingspartiet föreslår i
motion Fi231 en sänkning av ramen.
Presstödet fyller inte den funktion som
förespeglades när det infördes och bör
minskas 2003 för att helt tas bort 2004.
Även partistödet avvecklas i två steg med
en halvering 2004 som fullföljs 2005.
Regeringskansliets expansion bör hållas
tillbaka och anslaget minskas med 540
miljoner i förhållande till propositionen.
En särskild kampanj om kommunismens brott
mot mänskligheten bör genomföras. Anslaget
Utrikesförvaltningen bör återföras till
utgiftsområde 5 och förstärkas med 65
miljoner kronor, vilket riksdagen
emellertid kan ta ställning till först vid
behandling av vårpropositionen 2003.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion
Fi232 en minskning av Regeringskansliets
anslag på 600 miljoner kronor, då
ordförandeskapet i EU avslutats. Vidare
bör samordningsvinster av sammanslagningen
med utrikesförvaltningen kunna realiseras.
Presstödet, som var anpassat till en annan
mediesituation och innebär en snedvridning
av konkurrensen, bör kunna minskas
betydligt. Även partistödet föreslås
minska.
Kristdemokraterna påpekar i motion Fi233
att regeringens tidigare utlovade analys
av Regeringskansliets dimensionering
skjutits fram till 2002 och 2003. Mot
bakgrund av att myndigheten inte kunnat
redovisa produktivitet och resultat i
förhållande till de stora anslagsposterna
föreslås dessa minska med 410 miljoner
kronor. Även presstödet och anslaget till
Datainspektionen föreslås minska något.
Centerpartiet föreslår i motion Fi234 en
sänkning av ramen. Regeringskansliets
anslag, genom departementssammanslagningar
och allmänna besparingar, bör kunna
minskas med 836 miljoner kronor i
förhållande till propositionen, så att den
ökning som skedde inför ordförandeskapet i
EU återtas.
Konstitutionsutskottet har avstått från
att yttra sig.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet
(avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin
bedömning av fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 2003.
Finansutskottet föreslår mot den
bakgrunden att ramen för utgiftsområde 1
år 2003 fastställs till 7 350 miljoner
kronor. Därmed tillstyrker utskottet
propositionen och avstyrker motionernas
förslag till alternativa ramar.
4.1.2 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och
finansförvaltning
Utgiftsområdet omfattar ett antal centrala
myndigheter, bl.a. Riksrevisionsverket,
Ekonomistyrningsverket, Statskontoret,
Statistiska centralbyrån,
Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret,
Kammarkollegiet, Statens kvalitets- och
kompetensråd, Statens fastighetsverk,
Statens pensionsverk,
Fortifikationsverket, Finansinspektionen,
Insättningsgarantinämnden och
Premiepensionsmyndigheten. Vidare ingår
vissa kostnader för statens upplåning och
låneförvaltning, vissa särskilda
finansierings- och garantiåtaganden,
statliga arbetsgivarfrågor samt Riksdagens
revisorer. Från den 1 juli 2003 ingår även
den nya Riksrevisionen.
För 2002 beräknas de totala utgifterna
för utgiftsområdet uppgå till ca 9 020
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 6.3)
redovisar regeringen att förändringen av
utgiftsområdesramen jämfört med 2002 års
ekonomiska vårproposition i huvudsak
förklaras av bildandet av den nya
myndigheten Riksrevisionen,
avvecklingskostnader för
Riksrevisionsverket samt en uppskjuten
avsättning för garantiverksamhet.
Utgifterna inom utgiftsområdet minskar
därmed med 450 miljoner kronor.
Propositionens och riksdagspartiernas
förslag till ramnivå för utgiftsområdet
under åren 2003 och 2004 redovisas i
efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning
Belopp i miljoner kronor
*grafiskt element borttaget*
Motionerna
Förslagen i motion Fi230 från
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna berör inte
utgiftsområde 2.
Moderata samlingspartiet föreslår i
motion Fi253 en minskning av ramen.
Statistiska centralbyråns verksamhet bör
begränsas och avgiftsfinansieras i högre
grad. Detta innebär att anslaget kan
minskas. Genomförandet av en folk- och
bostadsräkning avvisas. Statens kvalitets-
och kompetensråd bör avvecklas varför
anslaget kan halveras under första året.
Nämnden för offentlig upphandling (NOU)
bör slås ihop med Konkurrensverket till en
ny myndighet, Konkurrens- och
upphandlingsverket. Samordningsfördelar
kommer då att uppnås, vilket medför att
anslaget till NOU kan minskas till
hälften.
Folkpartiet liberalerna motsätter sig i
motionerna Fi232 och Fi269 att en folk-
och bostadsräkning genomförs.
Kristdemokraterna anser i motion Fi266
att ramen kan minskas genom besparingar
och samordning mellan eller
sammanslagningar av vissa
myndighetsfunktioner. Besparingar kommer
bl.a. att göras genom att Kammarkollegiet
slås samman med Statskontoret och Nämnden
för offentlig upphandling med
Konkurrensverket. Folk- och
bostadsräkningen bör inte genomföras. Ökad
grad av avgiftsfinansiering av
Riksrevisionen möjliggör en minskning av
anslaget. Riksgäldskontorets anslag
minskas med ett belopp motsvarande den
anslagsbehållning som ställts till
regeringens disposition under anslaget.
Centerpartiet förespråkar i motion Fi259
en sänkt ram för utgiftsområdet. Av en
kommittémotion framgår att besparingar
görs inom myndigheternas administration.
Statens kvalitets- och kompetensråd liksom
Ekonomiska rådet bör avvecklas.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet
(avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin
bedömning av fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 2003 och
tillstyrkt regeringens förslag i denna
del.
Finansutskottet föreslår således att
ramen för utgiftsområde 2 år 2003
fastställs till 9 078 miljoner kronor.
Därmed tillstyrker utskottet
propositionens förslag och avstyrker
motionernas förslag till alternativa
ramar.
4.1.3 Utgiftsområde 3 Skatt, tull och
exekution
Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket,
skattemyndigheterna och Tullverket.
De totala utgifterna för utgiftsområdet
2002 beräknas uppgå till 8 059 miljoner
kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 6.3)
förklarar regeringen att förändringen i
utgiftsområdesramen jämfört med 2002 års
ekonomiska vårproposition i huvudsak beror
på att regeringen förslår att Tullverket
tillförs 15 miljoner kronor.
Propositionens och riksdagspartiernas
förslag till preliminär ramnivå för
utgiftsområdet under åren 2003 och 2004
redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 3
Skatt, tull och exekution
Belopp i miljoner kronor
*grafiskt element borttaget*
Motionerna
Förslagen i motion Fi230 från
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna berör inte
utgiftsområde 3.
Moderata samlingspartiet framhåller i
motion Fi231 att tullen med hänsyn till
behovet av narkotikabekämpning bör få
större resurser för ökad kontroll.
Motionärerna anser att såväl
skatteförvaltning som indrivning kan
rationaliseras till följd av deras
skatteförslag varför anslagen till
skatteförvaltningen och
kronofogdemyndigheterna kan minska.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion
Fi232 ökade resurser till
skattemyndigheterna. Även tullen bör få
ökade resurser för insatser mot den
illegala införseln av alkohol och
narkotika.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi233
ökade medel för att effektivisera
skattekontrollen i syfte att minska den
svarta sektorns omfattning. Motionärernas
förslag om avskaffad fastighetsskatt och
förmögenhetsskatt förväntas medföra
besparingar i skatteadministrationen.
Tullverket föreslås få ökade resurser för
förstärkt kontroll och spaning kring
illegal införsel av narkotika, vapen,
alkohol, tobak och andra skattepliktiga
varor.
Centerpartiet föreslår i motion Fi234
ökade resurser för tullverksamheten och en
neddragning av skatteförvaltningens
resurser.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet tillstyrker i sitt
yttrande (SkU1y) propositionens förslag
och avstyrker samtliga motionsyrkanden i
berörda delar.
Till yttrandet har fogats avvikande
meningar från företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Kristdemokraterna samt Centerpartiet.
Finansutskottets yttrande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet
(avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin
bedömning av fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 2003.
Skatteutskottet har för sin del inte haft
något att invända mot regeringens förslag
till ram för utgiftsområdet.
Finansutskottet föreslår mot denna
bakgrund att ramen för utgiftsområde 3 år
2003 fastställs till 8 266 miljoner
kronor. Därmed tillstyrker utskottet
propositionens förslag och avstyrker
motionernas förslag till alternativa
ramar.
4.1.4 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Utgiftsområdet omfattar polisen,
åklagarväsendet, domstolsväsendet,
rättshjälpen, kriminalvården,
Brottsförebyggande rådet,
Rättsmedicinalverket, Gentekniknämnden och
Brottsoffermyndigheten.
De totala utgifterna för utgiftsområdet
2002 beräknas uppgå till ca 23 966
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 6.3) anförs
att förändringen av utgiftsområdesramen
jämfört med beräkningen av utgifterna per
utgiftsområde i 2002 års ekonomiska
vårproposition förklaras i huvudsak av att
regeringen föreslår en fortsatt satsning
på rättsväsendet.
Propositionens och riksdagspartiernas
förslag till ramnivå för utgiftsområdet
under åren 2003 och 2004 redovisas i
efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 4
Rättsväsendet
Belopp i miljoner kronor
*grafiskt element borttaget*
Motionerna
Förslagen i motion Fi230 från
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna berör inte
utgiftsområde 4.
Moderata samlingspartiet satsar i motion
Fi231 mer än regeringen på rättsväsendet
under den kommande tvåårsperioden.
Motionärerna motsätter sig besparing på
anslaget till säkerhetspolisen. Det
internationella läget och de allvarliga
anklagelser som riktats mot Sverige när
det gäller extrema rörelser kan inte mötas
med en nedprioritering av verksamheten.
Motionärerna anser att åklagarväsendet och
domstolsväsendet behöver ökade resurser.
Mer resurser behövs för att kunna lagföra
dem som kränker andra människors frihet
och frid. Antagningen till
polishögskolorna måste öka och en ny skola
behövs. Utbildningen behöver reformeras.
Polisväsendet behöver också ökade
resurser. Resurser behövs för att
förbättra och utveckla det operativa
arbetet. Kriminalvården behöver också
utvecklas.
Folkpartiet liberalerna förordar i motion
Fi232 en höjning av ramen. Antalet poliser
måste öka och de ska vara synliga samt
närvarande. Även åklagare,
domstolsväsendet och kriminalvården
behöver förstärkas. Ekobrottsmyndigheten
bör avskaffas och inordnas i den ordinarie
åklagarverksamheten.
Kristdemokraterna förordar i sin motion
Fi233 en höjning av ramen. Motionärerna
anser att särskilt polisens situation
måste förbättras. Resurser behövs bl.a.
för att förbättra närpolisverksamheten och
anställa fler poliser med bl.a.
specialuppgift att bekämpa narkotikabrott
för att på så sätt stoppa
narkotikamissbruket bland ungdomar. Vidare
måste antalet utbildningsplatser utökas
kraftigt. Åklagarväsendet behöver också
förstärkas bl.a. för att kunna anställa
fler åklagare. De pågående nedskärningarna
inom domstolsväsendet är ett hot mot
rättssamhället. Motionärerna anser att för
att skapa ett bättre underlag för de
mindre tingsrätterna bör en process
inledas med sammanläggning av tingsrätt
och länsrätt. Även inom kriminalvården
behövs det mer resurser. Antalet
häktesplatser och platser för sluten
ungdomsvård måste öka.
Centerpartiet anser i motion Fi234 att
rättsväsendet måste förstärkas.
Resursförstärkningar behövs framför allt
inom polisen, åklagarmyndigheten och
kriminalvården. Motionärerna anser att en
stärkt rättstrygghet hör till de
viktigaste reformområdena under de
kommande åren. Målet är att öka antalet
poliser med 2 000 fram till år 2005. En
nollvision sätts upp för våld mot kvinnor
och flickor.
Justitieutskottets yttrande
I ett protokollsutdrag från
justitieutskottet tillstyrks regeringens
förslag till ram för utgiftsområdet och
motionerna avstyrks. Företrädarna för
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna, Kristdemokraterna och
Centerpartiet tillstyrker sina partiers
respektive förslag.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet
(avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin
bedömning av fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 2003.
Justitieutskottet har för sin del inte
haft något att invända mot regeringens
förslag till ram för utgiftsområdet.
Finansutskottet föreslår mot denna
bakgrund att ramen för utgiftsområde 4 år
2003 fastställs till 24 585 miljoner
kronor. Därmed tillstyrker utskottet
propositionens förslag och avstyrker
motionernas förslag till alternativa
ramar.
4.1.5 Utgiftsområde 5 Internationell
samverkan
Utgiftsområdet omfattar bidrag till vissa
internationella organisationer,
fredsfrämjande verksamhet, information om
Sverige i utlandet, nedrustnings- och
säkerhetspolitiska frågor samt
Europainformation.
De totala utgifterna för utgiftsområdet
2002 beräknas uppgå till 1 348 miljoner
kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 6.3)
redovisar regeringen att ramen för
utgiftsområdet ökar något jämfört med 2002
års ekonomiska vårproposition. Denna
förändring förklaras i huvudsak med att
anslagen för bidrag till internationella
organisationer, främst fredsbevarande
operationer inom FN, tillförs 120 miljoner
kronor.
Propositionens och riksdagspartiernas
förslag till ramnivå för utgiftsområdet
under åren 2003 och 2004 redovisas i
efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 5
Internationell samverkan
Belopp i miljoner kronor
*grafiskt element borttaget*
Motionerna
Förslagen i motion Fi230 från
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna berör inte
utgiftsområde 5.
Moderata samlingspartiet avvisar i motion
Fi231 minskningen av medlen för
fredsfrämjande verksamhet. Motionärerna
föreslår ökade anslag för Nordiskt
samarbete och Nordiska ministerrådet och
anser att anslaget för information och
studier om säkerhetspolitik och
fredsfrämjande utveckling bör avskaffas.
Folkpartiet liberalerna (motion Fi232)
förordar en oförändrad ram för
utgiftsområdet jämfört med regeringens
förslag.
Kristdemokraterna motsätter sig i motion
Fi233 ökningen av medlen för bidrag till
SIPRI. Vidare föreslås besparingar inom
anslagsposterna 5:4 Nordiska rådet, 5:7
Svenska institutet, 5:8 Övrig information
om Sverige i utlandet, 5:11 Bidrag till
Stockholms internationella
fredsforskningsinstitut samt 5:16
Eropainformation. Motionärerna vill
dessutom avveckla anslaget för information
och studier om säkerhetspolitik och
fredsfrämjande utveckling samt öka stödet
för Europarådets verksamhet.
Centerpartiet föreslår i motion Fi234
neddragningar inom anslagen 5:7 Svenska
institutet, 5:12 Forskning till stöd för
nedrustning och internationell säkerhet,
5:13 Utrikespolitiska institutet samt 5:16
Europainformationen m.m.
Utrikesutskottets yttrande
Utrikesutskottet anser i sitt yttrande
(UU2y) att regeringens förslag rörande
utgiftsområdet är väl avvägda vad avser
såväl budgetåret 2003 som budgetåret 2004.
Regeringens förslag tillstyrks därmed och
partimotionerna avstyrks i berörda delar.
I var sin avvikande mening tillstyrker
företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna samt Centerpartiet
förslagen i respektive motion.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet
(avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin
bedömning av fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 2003.
Utrikesutskottet har för sin del inte haft
något att invända mot regeringens förslag
till ram för utgiftsområdet.
Finansutskottet föreslår mot den
bakgrunden att ramen för utgiftsområde 5
år 2003 fastställs till 1 285 miljoner
kronor. Därmed tillstyrker utskottet
propositionen och avstyrker motionärernas
förslag till alternativa ramar.
4.1.6 Utgiftsområde 6 Försvar samt
beredskap för sårbarhet
Utgiftsområdet omfattar verksamheter inom
det militära och civila försvaret,
Kustbevakningen, Statens räddningsverk,
Sprängämnesinspektionen, nämnder samt
stödverksamhet till det militära och det
civila försvaret. I utgiftsområdet ingår
även internationell fredsfrämjande
verksamhet med svensk militär trupp
utomlands.
De totala utgifterna för utgiftsområdet
2002 beräknas uppgå till 45 138 miljoner
kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 6.3)
redovisar regeringen att ramen för
utgiftsområdet minskar med ca 560 miljoner
kronor jämfört med 2002 års ekonomiska
vårproposition. Denna förändring förklaras
i huvudsak av en slutjustering av statliga
avtalsförsäkringar som gäller för
verksamheter inom utgiftsområdet.
Propositionens och riksdagspartiernas
förslag till ramnivå för utgiftsområdet
under åren 2003 och 2004 redovisas i
efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 6
Försvar samt beredskap mot sårbarhet
Belopp i miljoner kronor
*grafiskt element borttaget*
Motionerna
Förslagen i motion Fi230 från
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna berör inte
utgiftsområde 6.
Moderata samlingspartiet förordar i
motion Fi231 att försvaret långsiktigt får
utvecklas på samma ekonomiska nivå som
under de senaste
försvarsbeslutsperioderna. Motionärerna
föreslår därmed ytterligare medel för mer
omfattande förbandsverksamhet, fler aktiva
förband, större andel anställda samt
utvidgad materielanskaffning. Regeringens
ökade satsningar inom den civila delen av
försvaret avvisas, medan den funktionella
indelningen av denna del av försvaret
föreslås redovisas som anslagsposter inom
anslaget 6:5 Civilt försvar. Anslaget
Fredsfrämjande truppinsatser bör därutöver
utformas som beredskapsanslag.
Folkpartiet liberalerna förordar i motion
Fi232 begränsningar i utbildningen av nya
värnpliktiga. Materielanslaget föreslås
dessutom minskas genom att förskjuta vissa
materielanskaffningar i tiden. Redan
påbörjade material- och anläggningsprojekt
avses dock fullföljas. Därutöver ökas
anslaget för Kustbevakningen i syfte att
skärpa kontrollen av efterlevnaden av
fiskekvoter och fångstmetoder vid fiske
samt påbörja systemet med uppbyggnaden av
miljölotsar.
Kristdemokraterna anser i motion Fi233
att totalförsvarets resurser ska utformas
med hänsyn till en större bredd av hot och
kunna användas vid olika internationella
fredsfrämjande insatser. Därmed föreslås
ökade satsningar på förbandsverksamheten.
Samtidigt beräknas materielanslaget kunna
minskas nästa år med hänsyn till ett stort
uppvisat anslagssparande. Under de
efterföljande två åren ska
materialanslaget däremot öka. Motionärerna
föreslår därutöver att Kustbevakningens
resurser förstärks för att långsiktigt
kunna möta utökade krav på internationell
verksamhet, gränskontroll,
sjölägesinformation och
miljöräddningstjänst till sjöss.
Centerpartiet (motion Fi234) förordar en
oförändrad ram för utgiftsområdet jämfört
med regeringens förslag.
Försvarsutskottets yttrande
Försvarsutskottet konstaterar i sitt
yttrande (FöU1y) att regeringens förslag
ligger i linje med riksdagens tidigare
beslut om försvarsutgifternas successiva
reducering. Försvarsutskottet anser
sålunda att regeringens förslag
beträffande ram för utgiftsområde 6 för
2003 samt preliminär ram för 2004 bör
bifallas av riksdagen. Motionerna bör
därför avslås i berörda delar. I avvikande
meningar tillstyrker Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna
samt Kristdemokraterna förslagen i
respektive motion.
Försvarsutskottet tar även upp frågan om
förändringen i styr- och
uppföljningsprocessen till följd av
regeringens intentioner att riksdagen bör
godkänna mål för verksamheten endast på
politikområdesnivå. Förändringen kommer
för försvarsutskottets del att innebära
minskad insyn och minskade
påverkansmöjligheter jämfört med hittills
gällande ordning. Försvarsutskottet
föreslår att finansutskottet - som ett led
i arbetet med att utveckla statsbudgeten -
följer upp och värderar erfarenheterna i
utskotten av att godkänna verksamheten och
medelsanvändningen på politikområdesnivå.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet
(avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin
bedömning av fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 2003.
Försvarsutskottet har för sin del inte
haft något att invända mot regeringens
förslag till ram för utgiftsområdet.
Vidare vill finansutskottet erinra om
försvarsutskottets förslag att
finansutskottet följer upp och värderar
erfarenheterna i utskotten av att godkänna
verksamheten och medelsanvändningen på
politikområdesnivå. Regeringen tar upp
utvecklingen av den ekonomiska styrningen
under utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och
finansförvaltning. De detaljerade
aspekterna på styr- och
uppföljningsprocessen behandlas därmed
utanför regeringens samlade förslag till
statsbudget. Med hänsyn härtill avser
finansutskottet att ta upp denna fråga i
annat sammanhang.
Finansutskottet föreslår mot den
bakgrunden att ramen för utgiftsområde 6
år 2003 fastställs till 44 704 miljoner
kronor. Därmed tillstyrker utskottet
propositionen och avstyrker motionärernas
förslag till alternativa ramar.
4.1.7 Utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd
Utgiftsområdet omfattar internationellt
utvecklingssamarbete och samarbete med
länder i Central- och Östeuropa.
De totala utgifterna inom utgiftsområdet
2002 beräknas uppgå till 16 501 miljoner
kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 6.3)
förklarar regeringen att ramen för
utgiftsområdet höjs i jämförelse med 2002
års ekonomiska vårproposition på grund av
en högre BNI-prognos samt förändrade
biståndsavräkningar. Biståndsramen uppgår
till 0,81 % av BNI för 2003 och ökas till
0,86 % av BNI för 2004. Därutöver tillförs
biståndet 200 miljoner kronor.
Propositionens och riksdagspartiernas
förslag till ramnivå för utgiftsområdet
under åren 2003 och 2004 redovisas i
efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 7
Internationellt bistånd
Belopp i miljoner kronor
*grafiskt element borttaget*
Motionerna
Förslagen i motion Fi230 från
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna berör inte
utgiftsområde 7.
Moderata samlingspartiet förespråkar i
motion Fi231 en omformulering av målet för
biståndet. Biståndsmålet bör relateras
till vad man vill åstadkomma i stället för
att via anknytningen till BNI lägga
tyngdpunkt på hur mycket som spenderas.
Enligt motionärerna kan man i och med
detta minska biståndet under de närmaste
åren.
Folkpartiet liberalerna anser i motion
Fi232 att målet för biståndet bör
återställas till 1 % av BNI senast år
2006. Ramen för utgiftsområdet föreslås
därmed höjas utöver regeringens förslag
för perioden 2003 och 2004.
Kristdemokraterna redovisar i motion
Fi233 ökade ambitioner inom flera
biståndsområden. Motionärerna anser att
regeringens tillväxttakt mot 1 % av BNI i
internationellt bistånd är för långsam och
att det finns skäl och möjligheter för att
öka biståndet ytterligare under denna
budgetperiod.
Centerpartiet föreslår i motion Fi234
en ökning av ramen för
biståndsverksamheten för att målet om
biståndsnivån på 1% av BNI ska kunna nås i
en snabb och jämn takt.
Utrikesutskottets yttrande
Utrikesutskottet anser i sitt yttrande
(UU2y) att regeringens förslag avseende
utgiftsområde 7 är väl avvägt, varför det
bör tillstyrkas. I konsekvens härmed
avstyrks motionerna vad avser såväl
budgetåret 2003 som budgetåret 2004.
I avvikande meningar tillstyrker
företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna
samt Centerpartiet förslagen i respektive
motion.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet
(avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin
bedömning av fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 2003.
Utrikesutskottet har för sin del inte haft
något att invända mot regeringens förslag
till ram för utgiftsområdet.
Finansutskottet föreslår mot den
bakgrunden att ramen för utgiftsområde 7
år 2003 fastställs till 17 140 miljoner
kronor. Därmed tillstyrker utskottet
propositionen och avstyrker motionärernas
förslag till alternativa ramar.
4.1.8 Utgiftsområde 8 Invandrare och
flyktingar
Utgiftsområdet omfattar migrationspolitik
med frågor rörande flyktingpolitik,
invandringen till Sverige, mottagande av
asylsökande och utlänningarnas rätt att
vistas i Sverige samt internationellt
samarbete på det migrationspolitiska
området.
Utgiftsområdet omfattar också
integrationspolitik med frågor rörande
invandrares introduktion i Sverige,
ersättning till kommunerna för mottagande
av flyktingar, åtgärder mot etnisk
diskriminering, främlingsfientlighet och
rasism, insatser för nationella
minoriteter samt insatser för att främja
utvecklingen av utsatta bostadsområden.
De totala utgifterna för utgiftsområdet
2002 beräknas uppgå till 6 706 miljoner
kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 6.3)
redovisar regeringen att anslagen för
mottagande av asylsökande samt
kommunersättningar vid flyktingmottagande
ökar med drygt 1 680 miljoner kronor 2003
och knappt 2 170 miljoner kronor 2004
jämfört med 2002 års ekonomiska
vårproposition. Förändringen förklaras
huvudsakligen av volymförändringar till
följd av förväntad ökning i antalet
asylsökande. Samtidigt ökas anslagen för
Migrationsverket och Utlänningsnämnden med
155 miljoner kronor per år i syfte att
minska handläggningstider och därmed
väntetider vid behandlingen av
utlänningsärenden.
Propositionens och riksdagspartiernas
förslag till ramnivå för utgiftsområdet
under åren 2003 och 2004 redovisas i
efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 8
Invandrare och flyktingar
Belopp i miljoner kronor
*grafiskt element borttaget*
1Anslaget 10:5 Ombudsmannen mot etnisk
diskriminering tillförs 0,1 miljon kronor.
Motionerna
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna framhåller i motion
Fi230 att den nya
diskrimineringslagstiftningen som träder i
kraft den 1 juni 2003 kommer att leda till
att Diskrimineringsombudsmannen får
utökade arbetsuppgifter. Dessutom har
Diskrimineringsombudsmannen fr.o.m. den
1 mars 2002 ansvar för tillsyn enligt
lagen om likabehandling av studenter i
högskolan. Motionärerna föreslår därför
att anslaget 10:5 inom utgiftsområdet
tillförs 0,1 miljon kronor 2003 utöver
regeringens förslag.
Moderata samlingspartiet föreslår i
motion Fi231 att Integrationsverket läggs
ned, samtidigt som anslaget för
integrationsåtgärder avvecklas. Den
kraftiga ökningen av hemutrustningslån
avvisas med hänvisning till partiets
förslag till avreglering av den svenska
arbetsmarknaden och bostadsmarknaden som
enligt motionärerna skulle öka den sociala
och geografiska rörligheten i det svenska
samhället och därmed bryta utanförskapet.
Därutöver vill man pröva andra alternativ
för att öka förutsättningarna för arbete,
bättre utbildning och social rörlighet,
varför anslaget för utvecklingsinsatser i
storstadsregionerna kan avvecklas.
Arbetsuppgifterna för ombudsmannen mot
etnisk diskriminering föreslås samtidigt
flyttas till en gemensam
diskrimineringsmyndighet inom
utgiftsområde 14 Arbetsliv.
Folkpartiet liberalerna anser i motion
Fi232 att handlingstiderna kan förkortas
och kostnaderna inom utgiftsområdet
minskas genom ökade satsningar på
behandling av asylärenden. Dessutom ska
bristerna i mottagningssystemet för
asylsökande åtgärdas genom förbättrade
jobb- och utvecklingsmöjligheter samt
bättre svenskundervisning enligt partiets
program för ökad integration i Sverige.
Vidare föreslås att anslaget
Utvecklingsinsatser i storstadsregionerna
kan upphöra snabbare än regeringen
föreslagit samt att Integrationsverket kan
minska i omfattning.
Kristdemokraterna förespråkar i motion
Fi233 att anslaget Utvecklingsinsatser i
storstadsregionerna samt försöket med
lokala diskrimineringsombudsmän avvecklas.
Motionärerna föreslår dessutom att
Integrationsverket läggs ned från den 1
juni 2003, samtidigt som vissa av verkets
uppgifter övertas av Migrationsverket och
ombudsmannen för etnisk diskriminering.
Ramen för utgiftsområdet beräknas minska
också till följd av förslagen om
individuell utvecklingspeng via
utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp, i stället för
dagens förhandlingar och avtal om
kommunplacering av flyktingar. Vidare
föreslås att Migrationsverket ej ska pröva
uppehållstillstånd för adopterade samt
nyfödda till föräldrar med
uppehållstillstånd i Sverige.
Centerpartiet förordar i motion Fi234
effektivisering av mottagandet av
asylsökande. Motionärerna anser att
anslaget till kommuners flyktingmottagande
kan minskas, medan anslaget
Utvecklingsinsatser i storstadsregionerna
bör avvecklas. Vidare föreslås att
Utlänningsnämnden avvecklas vid
halvårsskiftet 2003.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialförsäkringsutskottet framhåller i
sitt yttrande (SfU1y) att det finns skäl
för att utöka anslag 10:5 Ombudsmannen mot
etnisk diskriminering i enlighet med
motion Fi230 (yrkande 1). Motion Fi230
(yrkande 1) tillstyrks i berörda delar.
I övrigt delar socialförsäkringsutskottet
regeringens bedömning av utgifternas
storlek. Socialförsäkringsutskottet godtar
därmed regeringens förslag till preliminär
fördelning av utgifterna för 2004 och
avstyrker alternativa förslag i
motionerna.
Företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Kristdemokraterna samt Centerpartiet
biträder i var sin avvikande mening sina
partiers respektive förslag till ramnivå
för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet
(avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin
bedömning av fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 2003.
Finansutskottet delar
socialförsäkringsutskottets uppfattning
att det finns skäl för att utöka ramen för
utgiftsområdet 2003 med 0,1 miljon kronor
med hänsyn till ökade arbetsuppgifter för
Diskrimineringsombudsmannen. Därmed
biträder utskottet Socialdemokraternas,
Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas
förslag i motion Fi230.
Finansutskottet föreslår mot den
bakgrunden att ramen för utgiftsområde 8
år 2003 fastställs till 7 128 miljoner
kronor. Propositionens förslag till
preliminär fördelning av utgifterna för
2004 tillstyrks och motionernas förslag
till alternativa ramar avstyrks
4.1.9 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård
och social omsorg
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna
hälsovård, sjukvård och social omsorg.
Statens utgifter för utgiftsområdet utgör
en mindre del av de samlade offentliga
utgifterna för hälso- och sjukvård och
social omsorg. Huvudansvaret för dessa
verksamheter ligger hos kommuner och
landsting. Statens stöd till den kommunala
sektorn utgår till största delen från
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner.
För 2002 beräknas de totala utgifterna
för utgiftsområdet uppgå till ca 31 562
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 6.3)
redovisar regeringen att förändringen av
utgiftsområdesramen jämfört med
beräkningen i 2002 års ekonomiska
vårproposition förklaras bl.a. av ökade
utgifter för svenskars sjukvård i andra EU-
länder.
Propositionens och riksdagspartiernas
förslag till ramnivå för utgiftsområdet
under åren 2003 och 2004 redovisas i
efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Belopp i miljoner kronor
*grafiskt element borttaget*
Motionerna
I en motion från Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna
(Fi230) yrkande 1 föreslås att ramen för
utgiftsområde 9 år 2003 ökas med 186
miljoner kronor. Motionärerna anser att
det är av stor vikt att insatserna för att
minska ohälsan i arbetslivet genomförs,
men ställer sig tveksamma till den
besparing som görs i propositionen på de
s.k. Dagmarmedlen. De vill därför öka
anslaget 13:3 med 186 miljoner kronor för
2003.
Moderata samlingspartiet föreslår i
motion Fi231 att en nationell vårdgaranti
införs och avsätter under de nästkommande
två åren 3,5 miljarder kronor för att
införa denna. Garantin skall vara fullt
införd efter två år. Den innebär att alla
har en uttalad rätt att få vård inom
senast tre månader efter det att behovet
fastslagits. Det statliga apoteksmonopolet
bör avvecklas. Högkostnadsskyddet i
tandvården bör förbättras och omfatta alla
grupper. Det samlade stödet till
funktionshindrade, bl.a. assistansstödet,
föreslås öka. Handikapporganisationerna
bör tillföras ytterligare medel och en
hjälpmedelsgaranti införas.
Folkpartiet liberalerna förespråkar i
motion Fi232 en ökning av ramen för
utgiftsomrrådet. Folkpartiet föreslår
omfattande satsningar på att underlätta
för funktionshindrade att delta i
samhällslivet. En tillgänglighetsreform
bör påbörjas nästa år i syfte att göra
allmänna miljöer mer tillgängliga för
funktionshindrade. Systemet med personlig
assistans bör föras över från kommunerna
till staten, samtidigt bör de tidigare
erhållna rättigheterna vad gäller tillgång
till assistans återställas. Medel avsedda
för kommuner med höga kostnader för stöd
och service till funktionshindrade samt
medel avsatta för särskilt
kostnadskrävande insatser bör överföras
från utgiftsområde 25 till utgiftsområde
9. Partiet föreslår satsningar för att
uppfylla vårdgarantin, på anhörigvården
liksom på alkohol- och narkotikapolitiska
åtgärder. Åtgärder bör sättas in för att
minska läkemedelskostnaderna.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi233
en satsning på kommunernas
utvecklingsarbete med anhörigvårdare.
Resurser avsätts för forskning kring
palliativ medicin. Motionärerna vill också
öka anslaget till bilstöd.
Kristdemokraterna avsätter 2 miljarder
kronor 2003 och 1,5 miljarder kronor 2004
till en nationell vårdgaranti. Ett nytt
anslag föreslås för landets kvinnojourer.
Kristdemokraterna föreslår besparingar och
effektiviseringar på flera myndigheters
administration. Vidare föreslås anslaget
till Forskningsrådet för arbetsliv och
socialvetenskap minskas eftersom partiets
förslag till en rehabiliteringsförsäkring
under utgiftsområde 10 innehåller en
betydande satsning på forskning kring
arbetsliv och rehabilitering.
Centerpartiet föreslår i motion Fi234 att
ytterligare 250 miljoner kronor anslås för
genomförande av vårdgarantin och att 25
miljoner kronor avsätts till ett
nationellt hälsonät. I övrigt föreslås
besparingar på myndigheter.
Socialutskottets yttrande
Socialutskottet tillstyrker i sitt
yttrande (SoU1y) regeringens förslag med
den ändringen att utgiftsområdet tillförs
186 miljoner kronor i enlighet med motion
Fi230 (s, v, mp) yrkande 1 i denna del och
avstyrker motionerna i övrigt.
Företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna
tillstyrker i avvikande meningar förslagen
i respektive partimotion.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet
(avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin
bedömning av fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 2003.
Socialutskottet har för sin del tillstyrkt
regeringens förslag till ram för
utgiftsområdet med tillägg för motion
Fi230 (s, v, mp) yrkande 1 i denna del.
Finansutskottet föreslår därför att ramen
för utgiftsområde 9 år 2003 fastställs
till 33 357 miljoner kronor. Därmed
tillstyrker utskottet propositionens
förslag med den ändring som föreslås i
motion Fi230 (s, v, mp) yrkande 1 i denna
del och avstyrker övriga motioners förslag
till alternativa ramar.
4.1.10 Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp
Utgiftsområdet omfattar dels
transfereringar med anknytning till
sjukdom och handikapp, dels kostnaderna
för socialförsäkringsadministration, dvs.
Riksförsäkringsverket och de allmänna
försäkringskassorna. Förmånerna ges i form
av dagersättningar såsom sjukpenning,
rehabiliteringspenning och
närståendepenning. Under utgiftsområdet
redovisas även utgifterna för ATP i form
av förtidspension, arbetsskadeersättningar
m.m.
De totala utgifterna för utgiftsområdet
2002 beräknas uppgå till 113 621 miljoner
kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 6.3)
förklaras den höjda ramen för
utgiftsområdet jämfört med 2002 års
ekonomiska vårproposition huvudsakligen av
stigande utgifter för förtidspensioner,
vilka fr.o.m. 2003 ersätts av
aktivitetsersättning och sjukersättning,
samt sjukskrivningar.
I den beräknade ramen ingår effekterna av
en höjning av inkomsttaket i
sjukförsäkringen från 7,5 till 10
prisbasbelopp som regeringen avser att
föreslå om det statsfinansiella läget så
medger. Utöver detta inräknar regeringen
en höjning av sjukersättning och
aktivitetsersättning som behövs för att
kompensera att det särskilda grundavdraget
för pensionärer slopas fr.o.m. 2003.
Dessutom antas antalet personer som får
förtidspension öka.
Regeringen aviserar också att den avser
att lägga förslag som bl.a. ökar
arbetsgivarnas ekonomiska drivkrafter att
arbeta för låg sjukfrånvaro och som
tydliggör läkarnas roll vid
sjukskrivningar. Åtgärderna antas medföra
att antalet nettosjukdagar minskar med 10
% mellan 2002 och 2003 och med ytterligare
5 % under 2004.
Propositionens och riksdagspartiernas
förslag till ramnivå för utgiftsområdet
under åren 2003 och 2004 redovisas i
efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp
Belopp i miljoner kronor
*grafiskt element borttaget*
Motionerna
Förslagen i motion Fi230 från
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna berör inte
utgiftsområde 10.
Moderata samlingspartiet föreslår i
motion Fi231 att en andra karensdag införs
den åttonde frånvarodagen och att den
sjukpenninggrundande inkomsten beräknas på
ett genomsnitt av de två föregående årens
inkomst. Den av regeringen aviserade
höjningen av taket i sjukförsäkringen
avvisas. Kostnaden för sjukskrivningarna
anses vidare kunna minska med ökade
satsningar på försäkringsmedicin och
rehabiliteringsåtgärder, samtidigt som
sjukskrivningar som beror på trafikolyckor
flyttas till den obligatoriska
trafikskadeförsäkringen. Enligt
motionärerna minskas antalet felaktiga
förtidspensioneringar genom ökade
kontrollinsatser, medan ett
arbetsskadeobligatorium för arbetsgivare
ger ökade incitament att förebygga
arbetsskador.
Folkpartiet liberalerna anser i motion
Fi232 att utgifterna för sjukfrånvaron bör
kunna minska kraftigt genom en betydande
satsning på ökade rehabiliteringsinsatser
med finansiell samordning mellan
sjukförsäkring och sjukvården (Finsam).
Samtidigt föreslår motionärerna att den
aviserade höjningen av taket i
sjukförsäkringen förskjuts till den 1
januari 2004. Vidare föreslås att
trafikförsäkringen tar över
sjukpenningkostnader som förorsakas av
trafiken.
Kristdemokraterna förespråkar i motion
233 att en ny rehabiliteringsförsäkring
enligt förslaget från SOU 2000:78
organiseras från den 1 juli 2003. De ökade
satsningarna på vård och omsorg bör enligt
motionärerna finansieras genom två
karensdagar i sjukförsäkringen, med ett
högriskskydd på 10 dagar per år. Den
ersättningsgrundande inkomsten ska
samtidigt beräknas på snittinkomsten under
de två senaste åren. Den av regeringen
aviserade höjningen av taket i
sjukförsäkringen avvisas, medan anslaget
för Riksförsäkringsverket utökas med medel
för en särskild utvecklingspeng för
flyktingar. Vidare föreslår motionärerna
en ny modell för trafikförsäkringen där
samtliga personskadekostnader i samband
med trafikolyckor förs över till
trafikförsäkringen.
Centerpartiet föreslår i motion Fi234
omfattande satsningar på rehabilitering
enligt förslaget från SOU 2000:78 med en
rehabiliteringsgaranti, en nationell
vårdgaranti samt ett nytt, differentierat
arbetsgivaransvar för sjukersättningen.
Dagens sjukförsäkring och
arbetsskadeförsäkring ska samtidigt
ersättas med en samordnad sjuk- och
rehabiliteringsförsäkring där
förmånstagarens rätt till och skyldighet
att delta i rehabilitering jämställs med
inkomsttrygghetsmålet.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialförsäkringsutskottet anser i sitt
yttrande (SfU1y) att utvecklingen av
sjukfrånvaron är fortsatt alarmerade. Man
inser svårigheten med att redan nu bedöma
utvecklingen av sjukförsäkringsutgifterna
2003, särskilt då Riksförsäkringsverket i
sin senaste prognos för
utgiftsutvecklingen för nästa år inte haft
möjlighet att ta hänsyn till de av
regeringen aviserade förslagen för att
komma till rätta med problemet med den
ökade sjukfrånvaron.
Socialförsäkringsutskottet konstaterar
emellertid att regeringen i propositionen
uppskattar att de aviserade förslagen
medför att antalet sjukdagar minskar med
10 % och utgifterna minskar med ca 5
miljarder kronor.
Mot bakgrund härav godtar
socialförsäkringsutskottet regeringens
förslag till utgiftsram för 2003 liksom
förslaget till preliminär fördelning av
utgifterna för 2004. Företrädarna för
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna, Kristdemokraterna samt
Centerpartiet biträder i var sin avvikande
mening sina partiers respektive förslag
till ramnivå för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet
(avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin
bedömning av fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 2003.
Socialförsäkringsutskottet har för sin del
inte haft något att invända mot
regeringens förslag till ram för
utgiftsområdet.
Finansutskottet föreslår mot den
bakgrunden att ramen för utgiftsområde 10
år 2003 fastställs till 119 399 miljoner
kronor. Därmed tillstyrker utskottet
propositionen och avstyrker motionärernas
förslag till alternativa ramar.
4.1.11 Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet
vid ålderdom
Utgiftsområdet omfattar folkpension till
ålderspensionärer som inte har rätt till
tilläggspension (ATP), folkpension och ATP
i form av efterlevandepension,
pensionstillskott såväl till ålderspension
som till efterlevandepension,
bostadstillägg till pensionärer (BTP) samt
delpension.
De totala utgifterna för utgiftsområdet
2002 beräknas uppgå till 33 766 miljoner
kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 6.3)
förklaras att ramen för utgiftsområdet
ökar något jämfört med 2002 års ekonomiska
vårproposition på grund av
prognosjusteringar.
Regeringen redovisar dessutom att
utgiftsområdesramen beräknas öka med drygt
18,7 miljarder kronor mellan 2002 och
2003. Denna förändring förklaras av att
utgifterna för den bosättningsbaserade
delen av folkpensionen till pensionärer
som även uppbär ATP förs över från
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten till utgiftsområde 11.
Dessutom ersätts folkpension och
pensionstillskott av en fullt beskattad
garantipension, samtidigt som
inkomstprövningen av folkpension från
änkepension avskaffas och
äldreförsörjningsstöd införs fr.o.m. den 1
januari 2003.
Propositionens och riksdagspartiernas
förslag till ramnivå för utgiftsområdet
under åren 2003 och 2004 redovisas i
efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Belopp i miljoner kronor
*grafiskt element borttaget*
Motionerna
Förslagen i motion Fi230 från
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna berör inte
utgiftsområde 11.
Moderata samlingspartiet anser i motion
Fi231 att utformningen av bostadstillägget
till pensionärer har verkat
kostnadsdrivande på framför allt
kommunernas hyressättning. Därför föreslås
att ett golv införs i bostadstillägget,
samtidigt som ersättningsnivån återställs
till 90 % från nuvarande 91 %.
Folkpartiet liberalerna förespråkar i
motion Fi232 att omställningspensionen
utsträcks i tiden till att gälla i 12
månader. Vidare ska innehav av fritidshus
inte påverka bostadstillägg för
pensionärer.
Kristdemokraterna förordar i motion Fi233
att omställningspensionen ska återställas
till 12 månader i ett steg redan från den
1 juli 2003. Motionärerna anser vidare att
fritidsfastighet inte ska ingå i
inkomstprövningen för bostadstillägg.
Dessutom avsätts ett budgetutrymme för att
under 2004 kunna uppnå en förbättring av
garantipensionen med totalt 1 000 kr före
skatt.
Centerpartiet redovisar i motion Fi234
att ramen för utgiftsområdet kan minskas
till följd av partiets skatteförslag,
vilka enligt motionärerna leder till höjda
ålderspensioner och minskade utgifter för
bostadstillägg för pensionärer.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialförsäkringsutskottet anför i sitt
yttrande (SfU1y) att man tillstyrker den
av regeringen föreslagna utgiftsramen för
2003 samt den preliminära fördelningen av
utgifterna för 2004. Motionerna avstyrks i
berörda delar.
Företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Kristdemokraterna samt Centerpartiet
biträder i var sin avvikande mening sina
partiers respektive förslag till ramnivå
för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet
(avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin
bedömning av fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 2003.
Socialförsäkringsutskottet har för sin del
inte haft något att invända mot
regeringens förslag till ram för
utgiftsområdet.
Finansutskottet föreslår mot den
bakgrunden att ramen för utgiftsområde 11
år 2003 fastställs till 52 547 miljoner
kronor. Därmed tillstyrker utskottet
propositionen och avstyrker motionärernas
förslag till alternativa ramar.
4.1.12 Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet
för familjer och barn
Utgiftsområdet omfattar statens ekonomiska
stöd till barnfamiljer (förutom
bostadsbidraget som återfinns under
utgiftsområde 18 och studiebidragen som
återfinns under utgiftsområde 15). Stödet
utgörs av allmänna barnbidrag,
föräldraförsäkringen inklusive
havandeskapspenning, underhållsstöd,
bidrag till kostnader för internationella
adoptioner, folkpension och ATP i form av
barnpension samt vårdbidrag till familjer
med handikappade barn.
De totala utgifterna för utgiftsområdet
2002 beräknas uppgå till 49 945 miljoner
kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 6.3)
redovisas att ramen för utgiftsområdet
ökar jämfört med beräkningar från 2002 års
ekonomiska vårproposition till följd av en
ny befolkningsprognos samt ett metodfel i
den tidigare prognosen.
I utgiftsområdesramen för 2003 och 2004
ingår effekterna av en höjning av
inkomsttaket i föräldraförsäkringen från
7,5 till 10 prisbasbelopp som regeringen
avser att föreslå om det statsfinansiella
läget så medger. Utöver detta inräknar
regeringen en höjning av grundnivån i
föräldraförsäkringen från 120 kr till 150
kr per dag fr.o.m. 2003 och, om det
statsfinansiella läget så medger, från 150
kr till 180 kr per dag fr.o.m. 2004. Även
tidigare reformer inom
föräldraförsäkringen och den föreslagna
höjningen av åldersgränserna för
vårdbidrag för funktionshindrade barn ger
ökade utgifter.
Propositionens och riksdagspartiernas
förslag till ramnivå för utgiftsområdet
under åren 2003 och 2004 redovisas i
efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 12
Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Belopp i miljoner kronor
*grafiskt element borttaget*
Motionerna
Förslagen i motion Fi230 från
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna berör inte
utgiftsområde 12.
Moderata samlingspartiet motsätter sig i
motion Fi231 regeringens förslag att
införa en extra "pappamånad" samt höja
taket i föräldraförsäkringen. Motionärerna
föreslår en skattefri barnomsorgspeng för
familjer som inte utnyttjar kommunalt
finansierad barnomsorg, vilken ska utgå
med 3 000 kr per månad för barn mellan 1
och 3 år. De extra garantimånaderna i
föräldraförsäkringen ska därmed avskaffas
fr.o.m. 2004. Den sjukpenninggrundande
inkomsten i föräldraförsäkringen bör
enligt motionärerna baseras på de två
föregående årens inkomst. Vidare avsätts
medel för höjt bidrag till internationella
adoptioner på högst 55 000 kr samt en
månads retroaktivitet i samband med
ansökan om vårdbidrag för
funktionshindrade barn. En översyn av
underhållstödet beräknas dessutom leda
till besparingar inom utgiftsområdet.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion
Fi232 en jämställdhetsbonus som i princip
innebär att en högre ersättning på 90 %
utgår när båda föräldrarna utnyttjar
föräldraförsäkringen. Enligt motionärerna
ska ett särskilt barnkonto fr.o.m. 2004 ge
föräldrarna större frihet jämfört med
dagens föräldraförsäkring. Garantidagarna
föreslås samtidigt avskaffas. En markering
av det gemensamma föräldraansvaret inom
underhållstödet anses kunna hålla tillbaka
utgifterna.
Kristdemokraterna förespråkar i motion
Fi233 ett särskilt barnomsorgskonto på
maximalt 80 000 kr för barn t.o.m. 2-
årsåldern från den 1 juli 2003. Uttaget av
medel på barnomsorgskontot ska dock
begränsas till maximalt 40 000 kr per år
samt trappas av med hänsyn till barnets
vistelse i kommunalt finansierad
barnomsorg. Motionärerna anser att taket i
föräldraförsäkringen samtidigt bör höjas
till 11 prisbasbelopp, medan
ersättningsnivån justeras upp till 90 % av
inkomsten. Ökningen av utgifterna kan dock
begränsas genom att den
sjukpenninggrundande inkomsten i
föräldraförsäkringen beräknas på
genomsnittlig inkomst under de två
föregående åren. Vidare föreslås att
garantinivån i föräldraförsäkringen höjs
till 180 kr per dag 2003 och 200 kr per
dag 2004 samt att barnbidraget för barn
mellan 13 och 16 år höjs till 1 050 kr per
månad.
Centerpartiet anser i motion Fi234 att
barnbidraget bör höjas med 200 kr 2003 och
med ytterligare 250 kr 2004. Vidare
förespråkas att garantinivån i
föräldraförsäkringen höjs till 200 kr per
dag, medan taket höjs till 11
prisbasbelopp. Motionärerna förslår vidare
att den sjukpenninggrundande inkomsten i
föräldraförsäkringen ska beräknas på de
två föregående årens inkomst.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i
sitt yttrande (SfU1y) regeringens förslag
till utgiftsramen för 2003 samt den
preliminära fördelningen av utgifterna för
2004. Motsvarande förslag i motionerna
avstyrks.
Företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Kristdemokraterna samt Centerpartiet
biträder i var sin avvikande mening sina
partiers respektive förslag till ramnivå
för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet
(avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin
bedömning av fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 2003.
Socialförsäkringsutskottet har för sin del
inte haft något att invända mot
regeringens förslag till ram för
utgiftsområdet.
Finansutskottet föreslår mot den
bakgrunden att ramen för utgiftsområde 12
år 2003 fastställs till 52 889 miljoner
kronor. Därmed tillstyrker utskottet
propositionen och avstyrker motionärernas
förslag till alternativa ramar.
4.1.13 Utgiftsområde 13 Arbetsmarknad
Utgiftsområdet omfattar
arbetsmarknadspolitiska program, bidrag
till arbetslöshetsersättning,
lönegarantiersättning, särskilda insatser
för arbetshandikappade och
platsförmedling. Utgiftsområdet omfattar
vidare bl.a. Samhall AB:s verksamhet och
Arbetsmarknadsverket.
De totala utgifterna för utgiftsområdet
2002 beräknas uppgå till ca 61 141
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 6.3)
redovisar regeringen att förändringen av
utgiftsområdesramen jämfört med
beräkningen av utgifterna per
utgiftsområde i 2002 års ekonomiska
vårproposition förklaras i huvudsak av att
ersättningsnivåerna inom
arbetslöshetsförsäkringen höjts från den 1
juli 2002 och av att resursbehovet för
lönegarantiersättning ökar. Dessa ökningar
motverkas dock av att arbetslösheten
beräknas minska.
Propositionens och riksdagspartiernas
förslag till ramnivå för utgiftsområdet
under åren 2003 och 2004 redovisas i
efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 13
Arbetsmarknad
Belopp i miljoner kronor
*grafiskt element borttaget*
Motionerna
Förslagen i motion Fi230 från
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna berör inte
utgiftsområde 13.
Moderata samlingspartiet föreslår i
motion Fi231 en minskning av ramen.
Motionärerna föreslår att
arbetslöshetsförsäkringen ska vara allmän
och obligatorisk med en högre grad av
egenfinansiering som balanseras av
skattesänkningar. Den ska administreras av
staten. Försäkringen ska fungera som en
omställningsförsäkring. Motionärerna vill
vidare införa en individuell och effektiv
arbetsförmedling. Förmedling av arbeten
som kan skötas bättre eller lika bra av
andra aktörer än staten ska ges möjlighet
att i fri konkurrens göra det. Flera av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör
avskaffas till förmån för mer individuellt
inriktade insatser. En ny myndighet bör
inrättas som ersätter
Arbetsmarknadsstyrelsen eftersom
myndigheten är ineffektiv.
Folkpartiet förordar i motion Fi232 en
radikal omläggning av
arbetsmarknadspolitiken och att ramen
därför ska minskas.
Arbetsmarknadsstyrelsen bör läggas ner och
ersättas med platsförmedlingar som drivs
av olika huvudmän. En statlig myndighet
ska dock hantera arbetslöshetskassan.
Arbetslöshetsförsäkringen bör reformeras.
Motionärerna vill införa en jobb- och
utvecklingsgaranti för alla
långtidsarbetslösa.
Kristdemokraterna anser i motion Fi233
att ramen för utgiftsområdet kraftigt kan
minska. Motionärerna anser att det bör
införas en allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring i vilken
självfinansieringsgraden höjs till 33 %.
Arbetslöshetens kostnader ska synliggöras
genom en högre avgift till
arbetslöshetskassan. Den enskilde ska
kompenseras för höjning genom en sänkt
inkomstskatt. Regelverket för
arbetslöshetsförsäkringen måste förändras
så att hinder för att ta ett arbete
undanröjs. De avvisar särskilda medel till
försök med friår. Försöket kan genomföras
inom befintliga ramar.
Centerpartiet föreslår i motion Fi234 en
minskning av ramen. Motionärerna anser att
arbetsmarknadsutbildningar som inte ger
någon bevisad effekt ska avskaffas. Taket
i arbetslöshetskassan ska återställas och
egenavgiften ska höjas.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i sitt
yttrande (AU1y) regeringens förslag till
ram för utgiftsområdet och motionerna
avstyrks. Företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Kristdemokraterna och Centerpartiet är i
en gemensam avvikande mening mycket oroade
för utvecklingen på den svenska marknaden.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna
och Centerpartiet biträder också i var sin
avvikande mening sina partiers
respektive förslag.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet
(avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin
bedömning av fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 2003.
Arbetsmarknadsutskottet har för sin del
inte haft något att invända mot
regeringens förslag till ram för
utgiftsområdet.
Finansutskottet föreslår mot denna
bakgrund att ramen för utgiftsområde 13 år
2003 fastställs till 60 307 miljoner
kronor. Därmed tillstyrker utskottet
propositionens förslag och avstyrker
motionernas förslag till alternativa
ramar.
4.1.14 Utgiftsområde 14 Arbetsliv
Utgiftsområdet omfattar frågor inom
arbetsmiljö, arbetsrätt,
arbetsorganisation, arbetstid,
lönebildning, jämställdhet och
diskriminering samt relationen mellan
arbetstagaren och arbetsgivaren.
Utgiftsområdet omfattar ett antal
myndigheter, bl.a. Arbetsmiljöverket,
Arbetslivsinstitutet och
Medlingsinstitutet.
De totala utgifterna för utgiftsområdet
2002 beräknas uppgå till ca 1 067 miljoner
kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 6.3)
redovisar regeringen att förändringen av
utgiftsområdesramen jämfört med
beräkningen av utgifterna per
utgiftsområde i 2002 års ekonomiska
vårproposition förklaras i huvudsak av att
Arbetsmiljöverkets anslag ökas år 2003 för
regionala skyddsombud, tillsyn och
informationssatsning.
Arbetslivsinstitutets anslag ökas för
företagshälsovårdsutbildning medan anslag
för forskning bl.a. rörande
belastningsskador, överförs till
utgiftsområde 16.
Propositionens och riksdagspartiernas
förslag till ramnivå för utgiftsområdet
under åren 2003 och 2004 redovisas i
efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 14
Arbetsliv
Miljoner kronor
*grafiskt element borttaget*
Motionerna
I motion Fi230 från Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna
yrkande 4 föreslås att anslaget 23:7
Ombudsmannen mot diskriminering på grund
av sexuell läggning (HomO) inom
utgiftsområdet tillförs 2 miljoner kronor
utöver regeringens förslag. Motionärerna
påpekar att Ombudsmannen mot
diskriminering på grund av sexuell
läggning har fått ökade uppgifter och
permanent högre kostnader för sin
verksamhet. De vill möjliggöra att
ombudsmannen får myndighetsansvaret för
homofobi. Motionärerna anser därför att
anslaget ska öka med 2 miljoner kronor
2003.
Moderata samlingspartiet föreslår i
motion Fi231 en minskning av ramen och
föreslår en delvis annan
myndighetsstruktur under utgiftsområdet.
Alla ombudsmän mot diskriminering bör
samlas i en myndighet. Medlingsinstitutets
uppgifter bör begränsas. Vidare bör
arbetsmarknadsmyndigheternas
förvaltningskostnader reduceras
successivt.
Folkpartiet föreslår i motion Fi232 att
anslaget ska minskas för Arbetsmiljöverket
och Arbetslivsinstitutet samt att anslaget
till särskilda utbildningsinsatser ska
reduceras.
Kristdemokraterna förordar i motion Fi233
en minskning av ramen. Besparingar kan
göras på Arbetsmiljöverket. Vidare bör
Arbetslivsinstitutet ses över och
avvecklas på tre års sikt.
Centerpartiet föreslår i motion Fi234 en
minskning av ramen. Motionärerna anser att
anslaget till Arbetsmiljöverket inte ska
höjas och att Arbetslivsinstitutet ska
avvecklas.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i sitt
yttrande (AU1y) regeringens förslag till
ram för utgiftsområdet och motion Fi230
(yrkande 4) tillstyrks i berörda delar.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna
och Centerpartiet är i en gemensam
avvikande mening mycket oroade för
utvecklingen på den svenska
arbetsmarknaden. Företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Kristdemokraterna och Centerpartiet
biträder också i var sin avvikande mening
sina partiers respektive förslag.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet
(avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin
bedömning av fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 2003.
Finansutskottet delar
arbetsmarknadsutskottets uppfattning att
det finns skäl att utöka ramen för
utgiftsområdet 2003 med 2 miljoner kronor
med hänsyn till att Ombudsmannen mot
diskriminering på grund av sexuell
läggning fått ökade arbetsuppgifter.
Därmed biträder utskottet
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de grönas förslag i motion
Fi230.
Finansutskottet föreslår mot denna
bakgrund att ramen för utgiftsområde 14 år
2003 fastställs till 1 150 miljoner
kronor. Därmed tillstyrker utskottet
propositionen med den uppjustering på 2
miljoner kronor som föreslås i motion
Fi230 (s, v, mp) samt avstyrker övriga
motioners förslag till alternativa ramar.
4.1.15 Utgiftsområde 15 Studiestöd
Utgiftsområdet omfattar statens utgifter
för finansiering av studier på
gymnasienivå, vuxenstudier samt högskola.
För 2002 beräknas de totala utgifterna
för utgiftsområdet uppgå till ca 21 137
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 6.3)
förklaras förändringen av
utgiftsområdesramen 2002 jämfört med
beräkningen i vårpropositionen i huvudsak
med korrigeringar för revideringar av
prisbasbeloppet, men även med en lägre
prognos för antalet studerande med
studiestöd. Utgiftsområdesramen höjs med
243 miljoner kronor 2003 och ytterligare 1
227 miljoner 2004. Skillnaden i jämförelse
med 2002 förklaras till stor del av den
neddragning som gjordes 2002 för att
finansiera ökade lönegarantikostnader.
Andra förklaringar till den föreslagna
höjningen är ökade kostnader för
studiehjälp, stigande räntekostnader och
höjningen av prisbasbeloppet. Ett nytt
rekryteringsbidrag för vuxenstuderande
införs 2003, medan andra vuxenstöd fasas
ut.
Propositionens och riksdagspartiernas
förslag till ramnivå för utgiftsområdet
under åren 2003 och 2004 redovisas i
efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 15
Studiestöd
BELOPP I MILJONER KRONOR
*grafiskt element borttaget*
Motionerna
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion
Fi230 en sänkning av ramen. Pengarna tas
från anslaget till det rekryteringsbidrag
som införs 2003, men bedöms inte påverka
verksamheten, då användandet av medlen
väntas bli lägre än vad som anslagits.
Moderata samlingspartiet avvisar i motion
Fi231 det av regeringen föreslagna
rekryteringsstödet, liksom anslaget till
korttidsstudier fördelade av vissa
organisationer. Medel för
vuxenutbildningsstöd, liksom stödet vid
korttidsstudier, förs i stället in under
ett höjt studiemedelsanslag.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion
Fi232 att rekryteringsstödet inte införs.
I stället kan de vuxenstuderande utnyttja
studiemedelssystemet med de gynnsammare
regler för vuxenstuderande över en viss
ålder som föreslås i partiets
kommittémotion. Partiets lägre nivå på
studiemedelsanslagen förklaras av ett
antagande om lägre antal vuxenstuderande
än regeringen.
Kristdemokraterna räknar i motion Fi233
med något lägre kostnader för
studiemedelsutvecklingen än regeringen som
ett resultat av en lägre utbyggnadstakt av
högskoleutbildningen. Partiet vill också
minska korttidsstudiestödet. För 2004
aviseras en större reform då regeringens
rekryteringsstöd byts mot full
bidragsandel i studiestödet till äldre
vuxenstuderande.
Centerpartiet föreslår i motion Fi234 en
sänkning av ramen genom att avvisa
regeringens förslag att utbetala
studiebidrag till gymnasiestudenter tio i
stället för nio månader om året. Från 2004
genomförs en studiemedelsreform med syftet
att göra bidrags- och lånedelarna lika
stora.
Utbildningsutskottet har avstått från att
yttra sig.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet
(avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin
bedömning av fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 2003.
Finansutskottet föreslår mot den
bakgrunden att ramen för utgiftsområde 15
år 2003 fastställs till 21 600 miljoner
kronor. Därmed tillstyrker utskottet
propositionen med den nedjustering på 250
miljoner kronor som föreslås i motion
Fi230 (s, v, mp) samt avstyrker övriga
motioners förslag till alternativa ramar.
4.1.16 Utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning
Utgiftsområdet omfattar skola och
barnomsorg, vuxenutbildning, kvalificerad
yrkesutbildning, högskoleutbildning och
forskning samt centrala myndigheter inom
Utbildningsdepartementets ansvarsområde.
För 2002 beräknas de totala utgifterna
för utgiftsområdet uppgå till ca 40 733
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 6.3)
förklaras förändringen av
utgiftsområdesramen i förhållande till
beräkningen i vårpropositionen
huvudsakligen av överföringar till och
från andra utgiftsområden. Bland annat har
anslag för forskningsverksamhet om
belastningsskador överförts från
utgiftsområde 14, medan medel för premier
för statliga avtalsförsäkringar har
överförts till andra utgiftsområden.
Höjningen av utgiftsområdesramen 2003
förklaras huvudsakligen av de 1 000
miljoner kronor som tillförs anslag 25:10
Bidraget till personalförstärkningar i
skola och fritidshem, med ett beräknat
tillskott på ytterligare 1 000 miljoner
kronor för 2004. Enligt tidigare beslut
tillförs dessutom ca 700 miljoner kronor
från och med 2003 för utbyggnad av
utbildning och forskning vid universitet
och högskolor. Ytterligare 100 miljoner
för kvalitetsfrämjande åtgärder inom
högskoleutbildningen tillförs också från
och med 2003, enligt tidigare beslut.
Propositionens och riksdagspartiernas
förslag till ramnivå för utgiftsområdet
under åren 2003 och 2004 redovisas i
efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 16
Utbildning och universitetsforskning
BELOPP I MILJONER KRONOR
*grafiskt element borttaget*
Motionerna
Förslagen i motion Fi230 från
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna berör inte
utgiftsområde 16.
Moderata samlingspartiet föreslår i
motion Fi231 en tydlig kvalitetssatsning
på skolan. Den största reformen i detta
avseende är införandet av en nationell
skolpeng som belastar utgiftsområdet med
70 000 miljoner kronor utöver
propositionen för 2004. För 2003 skapas
ett särskilt anslag för den kvalificerade
yrkesutbildningen, medan
Kunskapslyftsprojektet fasas ut. Anslag
till grund- och forskarutbildning, samt
forskning höjs.
Folkpartiet liberalerna förordar i motion
Fi232 en särskild satsning på de
universitet och högskolor som har högt
studerandetryck. Forskning och
forskarutbildning stärks genom höjda
fakultetsanslag, samtidigt som
vuxenutbildningens och Vetenskapsrådets
anslag minskas.
Kristdemokraterna avvisar i motion
Fi233 regeringens centralstyrda
skolsatsning genom att växla
propositionens föreslagna bidrag till
personalförtärkningar i skola och
fritidshem mot en höjning av det generella
statsbidraget till kommunerna under
utgiftsområde 25.
Centerpartiet framhåller i motion Fi234
att utbyggnaden av den högre utbildningen
i hela landet måste följas upp med en
ytterligare satsning om totalt 386
miljoner kronor för att säkra kvaliteten
och stärka forskningen. Medel från
regeringens särskilda skolsatsning förs
över till utgiftsområde 25.
Utbildningsutskottet har avstått från att
yttra sig.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet
(avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin
bedömning av fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 2003.
Finansutskottet föreslår mot den
bakgrunden att ramen för utgiftsområde 16
år 2003 fastställs till 42 387 miljoner
kronor. Därmed tillstyrker utskottet
propositionen och avstyrker motionernas
förslag till alternativa ramar.
4.1.17 Utgiftsområde 17 Kultur, medier,
trossamfund och fritid
Utgiftsområdet omfattar stöd till allmän
kulturverksamhet, dans-, teater- och
musikverksamhet, musei-, biblioteks- och
arkivverksamhet, film-, litteratur- och
konstnärlig verksamhet, forsknings- och
utvecklingsinsatser inom kulturområdet
m.m. Utgiftsområdet omfattar även stöd
till folkbildnings-, idrotts-, frilufts-
och ungdomsverksamhet samt stöd till
trossamfund.
För 2002 beräknas de totala utgifterna
för utgiftsområdet uppgå till ca 8 112
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 6.3)
förklaras förändringen av
utgiftsområdesramen i förhållande till
beräkningen i vårpropositionen bl.a. av
ökade satsningar på filmstödet, dansen
samt instiftande av ett litteraturpris
till Astrid Lindgrens minne. Under 2003
görs en satsning på höjd kyrkoantikvarisk
ersättning med 50 miljoner och ytterligare
50 miljoner för 2004. Ramhöjningen för
2004 beror också på de ökade anslagen till
de centrala museerna för införande av fri
entré.
Propositionens och riksdagspartiernas
förslag till ramnivå för utgiftsområdet
under åren 2003 och 2004 redovisas i
efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 17
Kultur, medier, trossamfund och fritid
BELOPP I MILJONER KRONOR
*grafiskt element borttaget*
Motionerna
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion
Fi230 att den del av anslag 28:9
Litteraturstöd som går till bokhandlar ska
riktas mot små och medelstora bokhandlar
som kompensation för att det statliga
stödet till Bokbranschens
finansieringsinstitut AB avvecklas. Vidare
avvisar motionärerna regeringens förslag
om att flytta 2,5 miljoner kronor från
anslaget till allmänna samlingslokaler
till anslaget för ungdomspolitik.
Moderata samlingspartiet framför i motion
Fi231 att statens insatser bör
koncentreras till områden som är av
allmänt intresse och som är beroende av
statliga medel för att komma till stånd.
En kulturfond bör inrättas och de fria
teater- och dansgrupperna få extra stöd.
Besparingar görs på folkbildnings- och
ungdomspolitiken, samt delar av
kulturpolitiken.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion
Fi232 en ökad satsning på kulturen. Ökat
stöd tillkommer centrala och regionala
museer, regional musikverksamhet, samt
stöd till trossamfund och idrottens
antidopningverksamhet. Anslagen till
nationalscenerna och Statens kulturråd
sänks.
Kristdemokraterna aviserar i motion Fi233
flera satsningar inom utgiftsområdet,
framför allt på regional kultur,
kulturmiljövård samt kulturella
mötesplatser. Neddragningar görs bl.a. på
stöd till utgivning av vuxenlitteratur.
Centerpartiet framhåller i motion Fi234
att ungdomars möjlighet att skapa och ta
del av kulturupplevelser även utanför de
större städerna måste öka och föreslår
därför i ett första steg 100 miljoner
kronor för detta ändamål.
Kulturutskottets yttrande
I ett protokollsutdrag från
kulturutskottet tillstyrks regeringens
förslag till ram för utgiftsområdet. Denna
ram överensstämmer med den som föreslås i
motion Fi230 (s, v, mp). Representanterna
för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna, Kristdemokraterna och
Centerpartiet reserverar sig till förmån
för respektive partis förslag.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet
(avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin
bedömning av fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 2003.
Kulturutskottet har för sin del inte haft
något att invända mot regeringens förslag
till ram för utgiftsområdet.
Finansutskottet föreslår mot den
bakgrunden att ramen för utgiftsområde 17
år 2003 fastställs till 8 358 miljoner
kronor. Därmed tillstyrker utskottet den
ram som föreslås i propositionen och
motion Fi230 (s, v, mp) samt avstyrker
övriga motioners förslag till alternativa
ramar.
4.1.18 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande
Utgiftsområdet omfattar plan-, bygg- och
bostadsväsendet, geotekniska frågor,
länsstyrelserna, lantmäteriverksamhet samt
stöd till ekologisk omställning och
utveckling.
De totala utgifterna för utgiftsområdet
2002 beräknas uppgå till ca 9 349 miljoner
kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 6.3) anförs
att förändringen av utgiftsområdesramen
jämfört med beräkningen av utgifterna per
utgiftsområde i 2002 års ekonomiska
vårproposition förklaras i huvudsak av
förändrade prognoser och anslagsramar för
anslag 21:1 Bostadsbidrag samt av att 46
miljoner kronor årligen tillförs anslag
32:1 Länsstyrelserna m.m. för införandet
av äldreombudsmän med tillsynsansvar inom
äldreomsorgen.
Propositionens och riksdagspartiernas
förslag till ramnivå för utgiftsområdet
under åren 2003 och 2004 redovisas i
efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande
Miljoner kronor
*grafiskt element borttaget*
Motionerna
Förslagen i motion Fi230 från
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna berör inte
utgiftsområde 18.
Moderata samlingspartiet anser i motion
Fi231 att ramen för utgiftsområde 18 ska
minskas. Besparingarna kan uppnås genom
nedskärningar på ett flertal områden. Det
gäller främst avveckling av
investeringsbidragen för studentbostäder,
bostadsinvesteringar som främjar ekologisk
hållbarhet respektive hyresbostäder.
Besparingar görs på bostadsbidragen genom
att bidragen till ungdomar avvecklas.
Bidragen ska bara utgå till barnfamiljer.
Anslaget för stöd till lokala
investeringsprogram för ekologisk
hållbarhet ska avskaffas. Vidare föreslås
nedskärningar på flera andra anslag inom
utgiftsområdet.
I Folkpartiets motion Fi232 föreslås att
ramen ska minskas. Besparingar kan göras
bl.a. genom lägre utgifter för
bostadsbidrag och räntebidrag. Vidare
görs besparingar inom Boverket och
Lantmäteriverket. Motionärerna föreslår
att investeringsbidragen till
studentbostäder, hyresbostäder respektive
till bostadsinvesteringar som främjar
ekologisk hållbarhet avvecklas.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi233
en ökning av ramen. Ett ökat anslag
föreslås till bostadsbidrag. Barnfamiljer
ska få högre bidrag. Motionärerna föreslår
en skattereduktion på nyproduktion av
flerbostadshus. Besparingar åstadkoms
bl.a. genom avveckling av
investeringsbidragen till hyresbostäder
respektive till bostadsinvesteringar som
främjar ekologisk hållbarhet. Även
anslaget till räntebidrag föreslås minskas
genom att nya räntebidrag inte beviljas.
Centerpartiet förordar i motion Fi234 en
minskning av utgiftsramen. Besparingar
föreslås på bostadsbidragen och en
avveckling av investeringsbidraget till
hyresbostäder. Vidare föreslås sänkta
anslag till myndigheter.
Bostadsutskottets yttrande
Bostadsutskottet tillstyrker i sitt
yttrande (BoU1y) regeringens förslag till
ram för utgiftsområdet för 2003 samt
preliminära ram för 2004 och motionerna
avstyrks. Företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Kristdemokraterna och Centerpartiet
tillstyrker sina partiers respektive
förslag.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet
(avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin
bedömning av fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 2003.
Bostadsutskottet har för sin del inte haft
något att invända mot regeringens förslag
till ram för utgiftsområdet.
Finansutskottet föreslår mot denna
bakgrund att ramen för utgiftsområde 18 år
2003 fastställs till 9 482 miljoner
kronor. Därmed tillstyrker utskottet
propositionens förslag och avstyrker
motionernas förslag till alternativa
ramar.
4.1.19 Utgiftsområde 19 Regional utjämning
och utveckling
Utgiftsområdet omfattar bl.a. olika former
av regionalpolitiska företagsstöd och
medel som länsstyrelserna och
självstyrelseorganen samt Närings- och
teknikutvecklingsverket förfogar över för
regional projektverksamhet samt en del av
medfinansieringen av EG:s
strukturfondsprogram. Vidare ingår även
medel för utbetalningar från EG:s
regionalfond samt medel för
Glesbygdsverket och Statens institut för
regionalforskning.
För 2002 beräknas de totala utgifterna
för utgiftsområdet uppgå till ca 3 261
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 6.3)
redovisar regeringen att förändringar av
utgiftsområdesramen jämfört med 2002 års
ekonomiska vårproposition i huvudsak
förklaras av att anslag 33:6 Europeiska
regionala utvecklingsfonden perioden
2000-2006 har ökats.
Propositionens och riksdagspartiernas
förslag till ramnivå för utgiftsområdet
under åren 2003 och 2004 redovisas i
efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 19
Regional utjämning och utveckling
Belopp i miljoner kronor
*grafiskt element borttaget*
Motionerna
Förslagen i motion Fi230 från
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna berör inte
utgiftsområde 19.
Moderata samlingspartiet förordar i
motion Fi231 en minskning av ramen.
Motionärerna anför att den
regionalpolitiska propositionens förslag
inte kommer att leda till ett
konkurrenskraftigare Sverige. Motionärerna
anser att målet för regionalpolitiken bör
vara att skapa förutsättningar för olika
regioners och människors möjligheter till
utveckling, vilket förverkligas bl.a.
genom att infrastrukturen byggs ut och
genom att villkoren för företagande
förbättras. Anslagen för regionalpolitiska
åtgärder minskas.
Folkpartiet liberalerna förespråkar i
motion Fi232 att regionalpolitiken får en
mer generell inriktning. Motionärerna vill
därför minska de selektiva stöden.
Motionärerna anser vidare att kostnaden
för de regionala transportnäten inte bör
belasta staten.
Kristdemokraterna redovisar i motion
Fi233 att ett centralt mål för partiets
regionalpolitik är att skapa
förutsättningar för en livskraftig
utveckling i hela landet för människor i
alla åldrar och med arbetsmöjligheter, god
service, bra miljö och rik kultur.
Regionalpolitiken kan inte ses isolerad
och därför måste den statliga
sektorspolitiken ta regionalpolitiska
hänsyn. Motionärerna avvisar vissa delar
av regeringens IT-satsningar. De föreslår
också en minskning av anslaget för
allmänna regionalpolitiska åtgärder.
Partiets förslag leder till minskat
resursbehov.
Centerpartiet anser i motion Fi234 att
utgiftsramen bör höjas. Motionärerna
avvisar regeringens IT-satsning och anser
att staten har ett ansvar för att bygga en
heltäckande digital infrastruktur.
Näringsutskottets yttrande
Näringsutskottet, som har yttrat sig i
form av ett protokollsutdrag, tillstyrker
regeringens förslag. Företrädarna för
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna och Kristdemokraterna
tillstyrker sina partiers respektive
förslag.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet
(avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin
bedömning av fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 2003.
Näringsutskottet har för sin del inte haft
något att invända mot regeringens förslag
till ram för utgiftsområdet.
Finansutskottet föreslår mot denna
bakgrund att ramen för utgiftsområde 19 år
2003 fastställs till 3 608 miljoner
kronor. Därmed tillstyrker utskottet
propositionens förslag och avstyrker
motionernas förslag till alternativa
ramar.
4.1.20 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och
naturvård
Utgiftsområdet omfattar miljöövervakning,
åtgärder för biologisk mångfald, sanering
och återställning av förorenade områden,
kemikaliekontrollsfrågor,
kärnkraftssäkerhets- och strålningsfrågor,
väder- och klimatfrågor, samt forskning om
miljö, areella näringar och
samhällsbyggande.
För 2002 beräknas de totala utgifterna
för utgiftsområdet uppgå till ca 2 811
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 6.3)
förklaras förändringen av
utgiftsområdesramen i förhållande till
beräkningen i vårpropositionen i huvudsak
av att 21 miljoner kronor överförs till
utgiftsområde 4 Rättsväsendet år 2002.
Medlen tillförs domstolsväsendet för
arbetet med miljödomstolar.
För 2003 föreslås ökade anslag till bl.a.
internationellt miljösamarbete och stöd
till klimatinvesteringar. Den beräknade
utgiftsområdesramen för 2004 är 1 041
miljoner kronor högre än anslaget för 2002
(inklusive tilläggsbudget i den ekonomiska
vårpropositionen och budgetpropositionen).
Detta förklaras i huvudsak av de
satsningar som följer av regeringens
proposition Svenska miljömål - delmål och
åtgärdsstrategier (prop. 2002/2003:130).
Propositionens och riksdagspartiernas
förslag till ramnivå för utgiftsområdet
under åren 2003 och 2004 redovisas i
efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 20
Allmän miljö- och naturvård
BELOPP I MILJONER KRONOR
*grafiskt element borttaget*
Motionerna
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna motsätter sig i
motion Fi230 regeringens föreslagna
minskningar av resurser till insatser för
den biologiska mångfalden och för sanering
och återställning av förorenade områden.
De föreslår därför höjningar av dessa två
anslag med 7 respektive 21 miljoner kronor
för 2003.
Moderata samlingspartiet förordar i
motion Fi231 inrättande av s.k.
skötselkontrakt för att minska behovet av
att köpa in skyddsvärd mark och samtidigt
göra bevarandearbetet mer effektivt. Miljö-
och hälsofarliga områden bör prioriteras
vid sanering av förorenade områden, vilket
medger en besparing på detta anslag.
Stimulansåtgärder för utveckling av
miljövänlig teknik bör ges ökade resurser,
medan anslaget för stöd till
klimatinvesteringar kan sänkas.
Folkpartiet liberalerna framför i motion
Fi232 att riktade stödåtgärder, exempelvis
regeringens föreslagna stöd till
klimatinvesteringar, bör undvikas,
eftersom de ofta leder till byråkratiska
regler och felaktiga beslut. I stället
föreslås ökade satsningar på åtgärder för
biologisk mångfald, på internationellt
miljösamarbete och på miljöforskning.
Kristdemokraterna pekar i motion Fi233 ut
klimatförändringarna som det största och
mest svåråtgärdade miljöproblemet. Utsläpp
från trafik och energiproduktion måste
minska drastiskt, varför en höjning av
stödet till klimatinvesteringar föreslås.
Genom bl.a. effektivisering av
förvaltningen föreslås besparingar på
Naturvårdsverket och åtgärderna för
biologisk mångfald.
Centerpartiet föreslår i motion Fi234
omfördelningar inom utgiftsområdet med
sänkta anslag till inköp av skog och ökade
anslag till ideella organisationer,
kalkning, miljöforskning och en fond för
kostnadseffektiva investeringar. Dessutom
föreslås ett nytt anslag till miljöbistånd
på ca 350 miljoner kronor.
Miljö- och jordbruksutskottets yttrande
Miljö- och jordbruksutskottet anser i sitt
yttrande (MJU1y) att det förslag till ram
för utgiftsområdet som föreslås i
motion Fi230 (s, v, mp) bör tillstyrkas,
samt att övriga motioner bör avstyrkas i
denna del.
I avvikande meningar tillstyrker Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Kristdemokraterna och Centerpartiet
förslagen i respektive motion.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet
(avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin
bedömning av fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 2003. Miljö-
och jordbruksutskottet ställer sig i sitt
yttrande bakom den höjning av
utgiftsområdesramen som föreslås i motion
Fi230 (s, v, mp).
Finansutskottet föreslår mot den
bakgrunden att ramen för utgiftsområde 20
år 2003 fastställs till 3 363 miljoner
kronor. Därmed tillstyrker utskottet
propositionen med den uppjustering på 28
miljoner kronor som föreslås i motion
Fi230 (s, v, mp) samt avstyrker övriga
motioners förslag till alternativa ramar.
4.1.21 Utgiftsområde 21 Energi
Utgiftsområdet omfattar insatser för
omställning och utveckling av
energisystemet samt insatser för att
främja utvecklingen av effektiva
energimarknader.
För 2002 beräknas de totala utgifterna
för utgiftsområdet uppgå till ca 2 048
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 6.3)
redovisar regeringen att förändringar av
utgiftsområdesramen jämfört med 2002 års
ekonomiska vårproposition i huvudsak
förklaras av åtgärder som följer av
regeringens förslag i propositionen
Samverkan för en trygg, effektiv och
miljövänlig energiförsörjning (prop.
2001/02:143). Utgifterna inom
utgiftsområdet ökar därmed med
366 miljoner kronor.
Propositionens och riksdagspartiernas
förslag till ramnivå för utgiftsområdet
under åren 2003 och 2004 redovisas i
efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 21
Energi
Belopp i miljoner kronor
*grafiskt element borttaget*
Motionerna
Förslagen i motion Fi230 från
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna berör inte
utgiftsområde 21.
Moderata samlingspartiet anför i motion
Fi231 att energipolitikens mål ska vara
att främja en säker och konkurrenskraftig
energiförsörjning i hela Sverige. All
energiproduktion ska klara högt ställda
säkerhets- och miljökrav. Motionärerna
avvisar den förtida
kärnkraftsavvecklingen. Besparingar görs
bl.a. på anslaget för bidrag för att
minska elanvändningen och på bidrag till
investeringar i elproduktion från
förnybara energikällor.
Folkpartiet liberalerna förespråkar i
motion Fi232 en fri produktion av energi
och motsätter sig en förtida avveckling av
kärnkraften. Konkurrensen på elmarknaden
bör ökas. Motionärerna avvisar regeringens
förslag till energiprogram. Motionärerna
anser vidare att medel bör avsättas för
stöd till åtgärder som höjer
kärnsäkerheten i Östeuropa.
Kristdemokraterna anser i motion Fi233
att kärnkraften ska avvecklas i takt med
att förnybara energislag kan fasas in.
Satsningar på forskning och utveckling av
alternativa energislag är mycket
angelägna. Delar av omställningsprogrammet
har inte gett avsett resultat varför
motionärerna anser att medlen i stället
ska satsas på energieffektivisering och på
att finna metoder att öka el- och
värmeproduktion baserad på förnybara
energislag. Besparingar görs bl.a. på
anslagen till Energimyndigheten och
introduktion av ny energiteknik.
Centerpartiets förslag i motion Fi234
överensstämmer med regeringens med
hänvisning till att området omfattas av
energiöverenskommelsen med regeringen.
Näringsutskottets yttrande
Näringsutskottet, som har yttrat sig i
form av ett protokollsutdrag, tillstyrker
regeringens förslag. Företrädarna för
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna och Kristdemokraterna
tillstyrker sina partiers respektive
förslag.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet
(avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin
bedömning av fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 2003.
Näringsutskottet har för sin del inte haft
något att invända mot regeringens förslag
till ram för utgiftsområdet.
Finansutskottet föreslår mot denna
bakgrund att ramen för utgiftsområde 21 år
2003 fastställs till 1 687 miljoner
kronor. Därmed tillstyrker utskottet
propositionens förslag och avstyrker
motionernas förslag till alternativa
ramar.
4.1.22 Utgiftsområde 22 Kommunikationer
Utgiftsområdet omfattar investeringar i
samt drift och underhåll av vägar och
järnvägar. Utgifter för sjöfart, luftfart,
post, informationsteknik samt forskning
inom ovan nämnda verksamheter ingår också
i utgiftsområdet.
För 2002 beräknas de totala utgifterna
för utgiftsområdet uppgå till ca 24 616
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 6.3)
förklaras förändringen av
utgiftsområdesramen i förhållande till
beräkningen i vårpropositionen i huvudsak
av omfördelningar mellan utgiftsområden
samt ny pris- och löneomräkning. Att den
beräknade utgiftsområdesramen för 2004 är
4 441 miljoner kronor högre än anslaget
för 2002 (inklusive tilläggsbudget i den
ekonomiska vårpropositionen och
budgetpropositionen) förklaras bl.a. av
att utgiftsområdet enligt tidigare beslut
tillförs 500 miljoner kronor för 2003 samt
2 800 miljoner kronor för 2004. Medlen för
2004 ska i enlighet med regeringens
proposition om Infrastruktur för ett
långsiktigt hållbart transportsystem
(prop. 2001/02:20, bet. 2001/02:TU2, rskr.
2001/02:126) användas till höjd
ambitionsnivå i infrastruktursatsningarna.
Propositionens och riksdagspartiernas
förslag till ramnivå för utgiftsområdet
under åren 2003 och 2004 redovisas i
efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 22
Kommunikationer
BELOPP I MILJONER KRONOR
*grafiskt element borttaget*
Motionerna
Förslagen i motion Fi230 från
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna berör inte
utgiftsområde 22.
Moderata samlingspartiet framför i motion
Fi231 att Sveriges underdimensionerade
infrastruktur utgör ett hinder för
medborgarnas rörlighet och medför
konkurrensnackdelar för företagen. En
höjning av anslagen till väghållning med 2
000 miljoner föreslås därför för 2003. En
ökad privat finansiering av postverksamhet
och underhåll av järnvägar föreslås minska
utgifterna på statsbudgeten.
Folkpartiet liberalerna framhåller i
motion Fi232 att fungerande
kommunikationer är en förutsättning för
att tillväxt ska skapas. Högre
investeringar i vägnätet, men en
långsammare takt i genomförandet av
järnvägsinvesteringar föreslås, samtidigt
som stödet till de regionala flygplatserna
avvisas.
Kristdemokraterna framför i motion Fi233
att regeringens transportpolitik inneburit
att eftersläpningarna i de uppställda
investeringsplanerna har accelererat
ytterligare och att vägunderhållet är
eftersatt på ett oacceptabelt sätt.
Höjningar föreslås därför av anslag till
Vägverket och Banverket på 1 590
respektive 1 710 miljoner kronor jämfört
med regeringens förslag.
Centerpartiet förordar i motion Fi234 en
höjning av utgiftsområdesramen jämfört med
regeringen på 1 710 miljoner kronor för
2003. Satsningen, som måste omfatta hela
landet, inriktas primärt på att ta igen
det eftersatta underhållet av vägnätet och
på upphandling av kollektivtrafik i
glesbygd. Neddragningar görs på
myndighetsanslagen.
Trafikutskottets yttrande
I ett protokollsutdrag från
trafikutskottet tillstyrks regeringens
förslag till ram för utgiftsområdet.
Representanterna för Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Kristdemokraterna och Centerpartiet anser
i var sin skiljaktig mening att respektive
partis förslag bör tillstyrkas.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet
(avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin
bedömning av fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 2003.
Trafikutskottet har för sin del inte haft
något att invända mot regeringens förslag
till ram på utgiftsområdet.
Finansutskottet föreslår mot den
bakgrunden att ramen för utgiftsområde 22
år 2003 fastställs till 25 858 miljoner
kronor. Därmed tillstyrker utskottet
propositionen och avstyrker motionernas
förslag till alternativa ramar.
4.1.23 Utgiftsområde 23 Jord- och
skogsbruk, fiske med anslutande näringar
Utgiftsområdet omfattar jordbruk och
trädgårdsnäring, skogsnäring, fiskenäring,
rennäring, djurskydd och djurhälsovård,
livsmedelskontroll, Sveriges
lantbruksuniversitet, samt viss forskning.
För 2002 beräknas de totala utgifterna
för utgiftsområdet uppgå till ca 14 118
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 6.3)
beräknas en sänkning av
utgiftsområdesramen för 2004 med 306
miljoner kronor jämfört med ramnivån för
2002 (inklusive tilläggsbudget i den
ekonomiska vårpropositionen och
budgetpropositionen). Den lägre ramen för
2003 är ett resultat av att utbetalningar
av arealstödsersättning motsvarande ca 4
000 miljoner kronor tidigareläggs.
Åtgärden förklaras av att regeringen gör
bedömningen att det finns en risk att
utgiftstaket är hotat för 2003.
Propositionens och riksdagspartiernas
förslag till ramnivå för utgiftsområdet
under åren 2003 och 2004 redovisas i
efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 23 Jord-
och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar
BELOPP I MILJONER KRONOR
*grafiskt element borttaget*
Motionerna
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna föreslår i
motion Fi230 att ramen höjs i jämförelse
med propositionen. Den ökade ersättningen
för viltskador för 2002 ska behållas även
2003 och anslaget ökas därför med 3,5
miljoner kronor. Sveriges
lantbruksuniversitets arbete med
fältförsöksverksamhet för ekologisk odling
föreslås få ytterligare 7 miljoner kronor.
Livsmedelsverkets anslag ökas också med 10
miljoner kronor.
Moderata samlingspartiet framhåller i
motion Fi231 att den svenska
livsmedelsproduktionen belastas med
produktionsskatter som ligger avsevärt
högre än omvärldens. Därför bör skatten på
diesel för arbetsmaskiner sänkas medan
skatten på växtnäring tas bort. Återföring
av skatt på handelsgödsel och
bekämpningsmedel reduceras därmed
väsentligt.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion
Fi232 större satsningar på åtgärder inom
djurskydd och djurhälsovård,
konsumentpolitiska åtgärder i
livsmedelshanteringen, Sveriges
lantbruksuniversitet och forskning inom
området. Besparingar görs på
Jordbruksverket och Fiskeriverket.
Återföringen av skatt på handelsgödsel och
bekämpningsmedel sänks.
Kristdemokraterna förordar i motion Fi233
en inriktning för jordbruket som syftar
till fortsatt användning av marken för
livsmedelsproduktion. Ett flertal
skattesänkningar aviseras, bl.a. på
diesel, för att stärka jordbrukets
konkurrenskraft. Ett omfattande
åtgärdsprogram för landsbygdens miljö och
struktur föreslås också.
Centerpartiet föreslår i motion Fi234
ökade satsningar på forskning och
utveckling av jordbruksnäringen. Vidare
föreslås höjda anslag för kontroll av
livsmedel och ersättning för viltskador.
Besparingar görs på anslaget för
återföring av skatt på handelsgödsel och
bekämpningsmedel.
Miljö- och jordbruksutskottets yttrande
Miljö- och jordbruksutskottet anser i sitt
yttrande (MJU1y) att det förslag till ram
för utgiftsområdet som föreslås i
motion Fi230 (s, v, mp) bör tillstyrkas,
samt att övriga motioner bör avstyrkas i
denna del.
I avvikande meningar tillstyrker Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Kristdemokraterna och Centerpartiet
förslagen i respektive motion.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet
(avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin
bedömning av fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 2003. Miljö-
och jordbruksutskottet ställer sig i sitt
yttrande bakom den höjning av
utgiftsområdesramen som föreslås i motion
Fi230 (s, v, mp).
Finansutskottet föreslår mot den
bakgrunden att ramen för utgiftsområde 23
år 2003 fastställs till 10 481 miljoner
kronor. Därmed tillstyrker utskottet
propositionen med den uppjustering på 21
miljoner kronor som föreslås i motion
Fi230 (s, v, mp) samt avstyrker övriga
motioners förslag till alternativa ramar.
4.1.24 Utgiftsområde 24 Näringsliv
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna
näringspolitik, teknologisk infrastruktur,
konkurrensfrågor, teknisk forskning och
utveckling, utrikeshandel, export och
investeringsfrämjande, konsumentfrågor och
övriga åtaganden.
För 2002 beräknas de totala utgifterna
för utgiftsområdet uppgå till ca 3 548
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 6.3)
redovisar regeringen att förändringar av
utgiftsområdesramen jämfört med 2002 års
ekonomiska vårproposition i huvudsak
förklaras av satsningar med 50 miljoner
kronor på "Attraktiva Sverige" och med 50
miljoner kronor på "Ett företagsammare
Sverige". Utgifterna inom utgiftsområdet
ökar därmed med 121 miljoner kronor.
Propositionens och riksdagspartiernas
förslag till ramnivå för utgiftsområdet
under åren 2003 och 2004 redovisas i
efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 24
Näringsliv
Belopp i miljoner kronor
*grafiskt element borttaget*
Motionerna
Förslagen i motion Fi230 från
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna berör inte
utgiftsområde 24.
Moderata samlingspartiet anför i motion
Fi231 att staten, kommunerna och
landstingen ska koncentrera sig på sin
kärnverksamhet och i större utsträckning
konkurrensutsätta och knoppa av
verksamheter. Motionärerna anser att
utgiftsramen kan sänkas. Besparingar görs
bl.a. på den s.k. Östersjömiljarden och
Konsumentverket. Konkurrensverkets arbete
är viktigt och verket tillförs därför
ytterligare medel.
Folkpartiet liberalerna anser i motion
Fi232 att utgiftsramen bör minskas.
Konkurrensverket och konkurrensforskningen
bör dock tilldelas ökade resurser.
Anslaget till näringslivsutvecklingen i
Östersjöområdet bör återkallas.
Neddragningar görs på anslagen till
rymdverksamhet och Verket för
innovationssystem.
Kristdemokraterna förordar i motion Fi233
generella åtgärder för att förbättra
företagsklimatet i landet i stället för
riktade stödåtgärder till vissa företag
och regioner. Motionärerna föreslår att
vissa åtgärder bör vidtas för att
identifiera och undanröja existerande
hinder för startande och utvecklande av
företag. Den s.k. Östersjömiljarden
avvisas. Besparingar på vissa myndigheter
under utgiftsområdet föreslås varför
utgiftsramen sänks. Konkurrensverket bör
dock tillföras ökade resurser.
Centerpartiet förespråkar i motion Fi234
att möjligheterna att starta och driva
företag bör förbättras. Företagande kräver
en god infrastruktur, både digital och
fysisk. Motionärerna föreslår neddragning
på myndigheter och den s.k.
Östersjömiljarden.
Näringsutskottets yttrande
Näringsutskottet, som har yttrat sig i
form av ett protokollsutdrag, tillstyrker
regeringens förslag. Företrädarna för
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna och Kristdemokraterna
tillstyrker sina partiers respektive
förslag.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet
(avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin
bedömning av fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 2003.
Näringsutskottet har för sin del inte haft
något att invända mot regeringens förslag
till ram för utgiftsområdet.
Finansutskottet föreslår mot denna
bakgrund att ramen för utgiftsområde 24 år
2003 fastställs till 3 410 miljoner
kronor. Därmed tillstyrker utskottet
propositionens förslag och avstyrker
motionernas förslag till alternativa
ramar.
4.1.25 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag
till kommuner
Utgiftsområdet omfattar huvuddelen av
statens bidrag till kommuner och
landsting. Bidragen lämnas dels i form av
ett allmänt finansiellt stöd till kommuner
och landsting, dels i form av ett bidrag
för att åstadkomma likvärdiga ekonomiska
förutsättningar mellan kommuner respektive
landsting. Utgiftsområdet omfattar bl.a.
även ett bidrag för särskilda insatser i
vissa kommuner och landsting, liksom sedan
2002 ett anslag för ökad tillgänglighet i
hälso- och sjukvården.
De totala utgifterna för utgiftsområdet
2002 beräknas uppgå till 101 616 miljoner
kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 6.3)
redovisas att målet för utgiftsområdet är
att skapa goda och likvärdiga ekonomiska
förutsättningar för kommuner respektive
landsting att uppnå de nationella målen
inom olika verksamheter. Förändringen av
utgiftsområdesramen jämfört med
regeringens vårproposition förklaras i
huvudsak av de förändringar i
kommunkontosystemet som genomförs den 1
januari 2003. Avgiften till
kommunkontosystemet tas bort. Samtidigt
minskas det generella statsbidraget med
motsvarande belopp, preliminärt 31,4
miljarder kronor. Förändringen av
utgiftsområdesramen är också en konsekvens
av förslag som påverkar kommunernas och
landstingens skatteintäkter. Förslaget om
skattereduktion för allmän pensionsavgift
leder till en ökning av kommunsektorns
skatteintäkter med ca 5,8 miljarder
kronor. Höjningen av grundavdraget leder
till ca 2,6 miljarder kronor i minskade
skatteintäkter för kommunsektorn. För att
förstärka hälso- och sjukvården tillförs
utgiftsområdet 2,0 miljarder kronor och
för införandet av en allmän förskola för 4-
och 5-åringar tillförs 1,2 miljarder
kronor.
Propositionens och riksdagspartiernas
förslag till ram för utgiftsområdet under
åren 2003 och 2004 redovisas i
efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner
Belopp i miljoner kronor
*grafiskt element borttaget*
Motionerna
Moderata samlingspartiet framhåller i sin
motion Fi262 att kommunerna bör
koncentrera sig på de viktigaste
uppgifterna. Det finns ett behov av
avregleringar och ändrade
ansvarsförhållanden mellan stat och
kommun. Avreglering skapar förutsättningar
för effektivisering av den kommunala
verksamheten. Ökade skatteintäkter till
kommunerna medger en sänkning av det
generella statsbidraget.
Verksamhetsanpassning till exempelvis
befolkningsförändringar är en del av det
kommunala ansvaret. Därför avvisas
förslaget om det särskilda bidraget till
kommuner med befolkningsförändringar.
Moderaterna säger nej till regeringens
satsning för ökad tillgänglighet i vården
men föreslår i stället satsningar under
utgiftsområde 9. Kommunerna kompenseras
via utgiftsområde 25 för minskat
skatteunderlag till följd av partiets
skatteförslag, vilket förklarar varför
ramen för utgiftsområdet väsentligt
överstiger regeringens. Av Moderaternas
motion Fi287 framgår att det tillfälliga
sysselsättningsstödet bör avskaffas vilket
minskar kommunernas resurser jämfört med
propositionen.
Folkpartiet liberalerna anför i motion
Fi269 att en politik för hög
sysselsättning och god tillväxt är den
bästa metoden att ge kommunerna
förutsättningar att klara sina uppgifter
och sin ekonomi.
Motionärerna är kritiska mot att
regeringen alltmer öronmärker bidragen
till kommunerna. Kommunerna ska
koncentrera sig på sina kärnverksamheter
och dessa ska bedrivas i förvaltningsform.
Motionärerna anser också att statsbidraget
bör sänkas med 2,4 miljarder kronor för
att uppväga det skattebortfall som
kommunala koncernbildningar leder till.
Statsbidraget sänks vidare med 2,3
miljarder kronor motsvarande kostnaderna
för assistansersättningen vilka förs till
utgiftsområde 9. Till utgiftsområde 9 förs
också 257 miljoner kronor från anslaget
48:2 för kostnader för kommuner som har
höga verksamhetskostnader enligt lagen om
stöd och service till vissa
funktionshindrade.
Folkpartiet vill permanenta den del av
anslaget för särskilda insatser till
kommunerna som avser hivpreventiv
verksamhet i storstadsregionerna.
Kommunernas inkomstbortfall till följd av
Folkpartiets skatteförslag kompenseras
genom höjt generellt statsbidrag.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi292
att kommunsektorn utöver de medel
regeringen anslår får ett ytterligare
tillskott för att möjliggöra en ökning av
antalet vårdplatser och för att möta de
växande behoven i äldreomsorgen. Därtill
satsas ytterligare pengar på den
nationella vårdgarantin. Kommunerna bör
fritt få använda pengarna för den
skolsatsning som regeringen vill
genomföra. Även de föreslagna pengarna för
ökad tillgänglighet i vården bör få
användas fritt av landstingen.
Kommunsektorn påverkas också indirekt av
en rad förändringar, främst på
skattesidan, som motionärerna föreslår. En
del av dessa effekter föreslås regleras
via utgiftsområde 25. Motionärerna
föreslår att ramen för utgiftsområdet
sammantaget bör vara högre än i
regeringens förslag.
Centerpartiet anför i motion Fi259 att
regeringen nu i stigande grad återgår till
detaljreglerade specialdestineringar i
statsbidragssystemet. Motionärerna
motsätter sig denna typ av statlig
styrning av verksamheten i kommuner och
landsting både av demokratiska och
ekonomiska skäl och värnar om det
kommunala självstyret. Statens viktigaste
medel för att minska de regionala och
sociala klyftorna är att ge likvärdiga
grundförutsättningar för basserviceutbud,
inte speciella stöd till utsatta kommuner.
Centerpartiet avvisar regeringens
skolsatsning. I stället föreslår
motionärerna en satsning på skolan genom
höjt generellt statsbidrag. Resurser för
satsningen på särskilda insatser i
kommuner föreslår motionärerna ska
användas i den allmänna regionalpolitiken
med ett starkt lokalt inflytande över
medlens användning. Förslaget till minskad
ram orsakas i huvudsak av förslagen till
reformer och skattesänkningar som påverkar
kommunernas inkomster och som regleras
genom finansieringsprincipen. Av
Centerpartiets motion Fi234 framgår att
det tillfälliga sysselsättningsstödet bör
avskaffas vilket minskar kommunernas
resurser jämfört med propositionen.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att nivån på
statsbidraget till kommuner och landsting
har höjts med 24 miljarder kronor sedan
1996. Även framgent tillförs
utgiftsområdet ytterligare medel, bl.a.
genom den satsning på vård och omsorg som
gjordes i samband med minskningarna av
försvaret. Utgiftsområdet tillförs
därigenom 2 miljarder kronor 2003 och
ytterligare 1 miljard kronor 2004.
Oppositionspartierna har i sina motioner
presenterat alternativa förslag till ramar
för utgiftsområdet. De olika förslagen
till ramar varierar mycket kraftigt mellan
partierna. Detta är emellertid till allra
största delen ett resultat av partiernas
skatteförslag som för samtliga
oppositionspartier utom Centerpartiet
leder till att kommunernas inkomster
minskar, vilket kompenseras på olika sätt.
Så t.ex. föreslår Moderata
samlingspartiet att ramen för
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner ska räknas upp med 62,8 miljarder
kronor främst beroende på att
kommunsektorn föreslås få kompensation för
det skattebortfall som det moderata
budgetalternativet ger upphov till.
Eftersom partiets förslag till
kompensation uppgår till sammanlagt 68,9
miljarder kronor föreslår Moderata
samlingspartiet i realiteten en
neddragning av överföringarna till
kommunerna med 6,1 miljarder kronor.
Folkpartiet liberalerna redovisar i sitt
budgetalternativ att ramen för
utgiftsområde 25 räknas upp med 8,2
miljarder kronor. Partiet beräknar
samtidigt att kommunerna ska kompenseras
för effekterna av partiets förslag till
vissa förändringar av inkomstskatter samt
ersättningar från
socialförsäkringssystemet med sammanlagt
8,6 miljarder kronor. Detta innebär att
Folkpartiet i realiteten minskar
överföringarna till kommunerna med 2,7
miljarder kronor, varav 2,4 miljarder
kronor avser sänkta statsbidrag för att
uppväga det skattebortfall som kommunala
koncernbildningar enligt motionärerna
leder till. Dessutom vill partiet flytta
0,3 miljarder kronor från anslaget till
särskilda insatser i vissa kommuner till
utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och
socialomsorg.
I motsats till de övriga
oppositionspartierna föreslår
Kristdemokraterna att effekten på
kommunsektorn av deras
inkomstskatteförslag ska neutraliseras
dels genom regleringar på utgiftsområde
25, dels genom en avräkning mot
inkomsttitel. Såsom utskottet tidigare har
framhållit kan det ifrågasättas om ett
sådant förfarande är förenligt med
budgetlagens krav på att alla inkomster
och utgifter på statsbudgeten ska
bruttoredovisas. Om - för jämförbarhetens
skull - all reglering i stället görs på
utgiftsområde 25 kommer utgifterna på
detta utgiftsområde att öka i
Kristdemokraternas budgetalternativ med
40,4 miljarder kronor. En motsvarande
reglering bör då också göras för partiets
förslag till utgiftstak för staten 2003.
I Centerpartiets budgetalternativ räknas
ramen för utgiftsområde 25 ned med 19,5
miljarder kronor. Denna nedjustering
föranleds av att kommunsektorns inkomster
justeras för de av partiets förslag som
påverkar det kommunala skatteunderlaget.
Dessa förslag till neutraliseringar uppgår
sammantaget till 21,3 miljarder kronor,
vilket innebär att nettoöverföringarna
till kommunerna inom utgiftsområde 25 i
Centerpartiets budgetalternativ utökas med
1,8 miljarder kronor. Partiet avvisar
emellertid regeringens skolsatsning på
2 miljarder kronor 2003, vilken redovisas
under utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning, och föreslår i
stället en satsning på skolan genom höjt
generellt statsbidrag via utgiftsområde
25.
Utskottet vill vidare erinra om att både
Moderata samlingspartiet och Centerpartiet
vill avskaffa tillfälligt
sysselsättningsstöd till kommuner på 2,3
miljarder kronor, vilket i enlighet med
regeringens förslag regleras på
statsbudgetens inkomstsida.
Utskottet återkommer inom kort till
partiernas kommunalekonomiska alternativ i
sitt betänkande om anslagen inom
utgiftsområde 25 (bet. 2002/03: FiU3).
Finansutskottet har tidigare i
betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6)
redovisat sin bedömning av fördelningen av
utgifterna på utgiftsområden för
budgetåret 2003 och därvid tillstyrkt
regeringens förslag i denna del. Dock med
tillägg för en ökad kompensation över det
generella statsbidraget till kommunerna
till följd av förslaget om en ytterligare
höjning av grundavdraget i motion Fi230
(s, v, mp) yrkande 12. Höjs grundavdraget
leder det till minskade skatteinkomster
för kommunerna.
Finansutskottet föreslår således att ramen
för utgiftsområde 25 år 2003 fastställs
till 68 487 miljoner kronor vilket är 456
miljoner kronor mer än propositionens
förslag. Utskottet avstyrker därmed
motionernas förslag till alternativa
ramar.
4.1.26 Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor
m. m.
Utgiftsområdet omfattar utgifter för
räntor på statsskulden, oförutsedda
utgifter samt Riksgäldskontorets
provisionskostnader i samband med
upplåning och skuldförvaltning.
Utgiftsområdet ingår inte under
utgiftstaket för staten.
De totala utgifterna för utgiftsområdet
2002 beräknas uppgå till 66 575 miljoner
kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 6.3)
redovisar regeringen att ramen för
utgiftsområdet minskar med drygt 3,4
miljarder kronor 2003 och 1,8 miljarder
kronor jämfört med 2002 års ekonomiska
vårproposition. Förändringarna förklaras
huvudsakligen av ändrade låneplaner,
förtida uppköp av nollkupongobligationer
samt en omvärderingspost som beror dels på
att vissa myndigheter har omvandlat
kontoplacering i Riksgäldskontoret till
statsobligationer, dels på en svagare
kronkurs.
Propositionens och riksdagspartiernas
förslag till ramnivå för utgiftsområdet
under åren 2003 och 2004 redovisas i
efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 26
Statsskuldsräntor m.m.
Belopp i miljoner kronor
*grafiskt element borttaget*
Motionerna
Förslagen i motion Fi230 från
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna berör inte
utgiftsområde 26.
Moderata samlingspartiet anser i motion
Fi231 att det är angeläget att minska
statsskulden. Partiets samlade förslag
innebär ett större överskott i de
offentliga finanserna samt mer omfattande
privatiseringar av statliga företag
jämfört med vad regeringen föreslagit.
Överskottet och intäkterna från
privatiseringar ska användas till att
minska statsskulden, vilket medför att
statsskuldsräntorna blir lägre.
Folkpartiet liberalerna redovisar i
motion Fi232 mer omfattande
företagsförsäljningar än regeringen.
Intäkterna från dessa försäljningar ska
användas för att amortera på statsskulden,
vilket ger lägre statsskuldsräntor.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi233
en ökad försäljning av statliga företag,
vilket i kombination med de övriga
sammantagna budgetförstärkningarna minskar
upplåningsbehovet. Statsskulden kan därmed
minskas och statsskuldsräntorna blir
lägre.
Centerpartiet förordar i motion Fi234
ökad takt i försäljningen av statlig
egendom samt större statligt sparande
jämfört med regeringen. Motionärernas
förslag medför ett minskat lånebehov och
därmed lägre räntor på statsskulden.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet
(avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin
bedömning av fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 2003.
Finansutskottet föreslår således att
ramen för utgiftsområde 26 år 2003
fastställs till 54 450 miljoner kronor.
Därmed tillstyrker utskottet propositionen
och avstyrker motionärernas förslag till
alternativa ramar.
4.1.27 Utgiftsområde 27 Avgiften till
Europeiska gemenskapen
Utgiftsområdet avser Sveriges avgift till
Europeiska gemenskapens allmänna budget
(EU-budgeten).
De totala utgifterna för utgiftsområdet
2002 beräknas uppgå till ca 17 351
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 6.3) anför
regeringen att förändringen av
utgiftsområdesramen jämfört med
beräkningen i 2002 års ekonomiska
vårproposition i huvudsak förklaras av nya
underlag för avgiftens beräkning. I
vårpropositionen var det inte möjligt att
basera beräkningarna på EU-budgetdokument
för 2003, vilka nu finns tillgängliga.
Propositionens och regeringspartiernas
förslag till ramnivå för utgiftsområdet
under åren 2003 och 2004 redovisas i
efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 27
Avgiften till Europeiska gemenskapen
Belopp i miljoner kronor
*grafiskt element borttaget*
Som framgår av tabellen har inget av
riksdagspartierna föreslagit någon
förändring av regeringens utgiftsram.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet
(avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin
bedömning av fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 2003.
Finansutskottet föreslår att ramen för
utgiftsområde 27 år 2003 fastställs till
23 695 miljoner kronor. Därmed tillstyrker
utskottet propositionens förslag.
4.1.28 Ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
till beräkningen av utgifterna för
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten för 2003.
Utgifterna omfattar ålderspension i form
av allmän tilläggspension (ATP) och
ålderspension i form av folkpension till
pensionärer som även uppbär ATP. Vidare
ingår reformerad tilläggspension,
inkomstpension och premiepension samt
kostnaderna för administrationen av dessa
system.
De totala utgifterna för utgiftsområdet
2002 beräknas uppgå till 153 486 miljoner
kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 6.3)
förklarar regeringen att ramen för
utgiftsområdet höjs i jämförelse med 2002
års ekonomiska vårproposition på grund av
högre antaganden dels om inkomstindex,
dels om kostnaderna för administration av
AP-fonderna. År 2003 kommer dessutom
utgifterna för den bosättningsbaserade
delen av folkpensionen till pensionärer
som också uppbär ATP att föras över från
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten till utgiftsområde 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom.
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner beräkningen av utgifterna för
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten för 2003 (yrkande 11).
Propositionens och riksdagspartiernas
förslag till ramnivå för utgiftsområdet
under åren 2003 och 2004 redovisas i
efterföljande tabell.
Förslag till ram för
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten
Belopp i miljoner kronor
*grafiskt element borttaget*
Som framgår av tabellen har inget av
riksdagspartierna föreslagit någon annan
ram än vad regeringen anger som förslag i
budgetpropositionen.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialförsäkringsutskottet påpekar i sitt
yttrande (SfU1y) att regeringen i årets
budgetproposition har ett specifikt
yrkande avseende ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten. Av
propositionen framgår emellertid inte om
riksdagens godkännande av beräkningen
avses få någon förändrad innebörd jämfört
med tidigare behandling av
utgiftsberäkningen för
ålderspensionssystemet.
Socialförsäkringsutskottet har inget att
erinra mot regeringens beräkningar.
Finansutskottets ställnigstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet
(avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin
bedömning av fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 2003.
Finansutskottet finner för sin del att
innebörden i riksdagens godkännande av
utgiftsberäkningen inte förändras i och
med regeringens särskilda yrkande avseende
ålderspensionssystemet. Utskottet föreslår
således att ramen för
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten år 2003 fastställs till
155 953 miljoner kronor. Därmed biträder
utskottet regeringens förslag och
tillstyrker yrkande 11 i propositionen.
4.2 Preliminär fördelning av utgifterna på
utgiftsområden för 2004
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
till fördelning av statsbudgetens utgifter
på utgiftsområden för 2004 med den
ändringen att ramen för utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner höjs med 456
miljoner kronor jämfört med regeringens
förslag.
Utskottet avstyrker därmed de alternativa
yrkanden som framförs av Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Kristdemokraterna och Centerpartiet.
Jämför reservationerna 13 (m), 14 (fp), 15
(kd) och 16 (c).
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår att riksdagen ska
godkänna den preliminära fördelningen av
utgifter på utgiftsområden för 2004 som
finns återgiven i propositionen (yrkande
10).
Motionerna
Förslag till alternativ fördelning på
utgiftsområdena för 2004 framförs i
följande motioner:
Moderata samlingspartiet i motion Fi231
(yrkande 6)
Folkpartiet liberalerna i motion Fi232
(yrkande 7)
Kristdemokraterna i motion Fi233 (yrkande 9)
Centerpartiet i motion Fi234 (yrkande 7).
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna (motion Fi230)
förordar en oförändrad fördelning på
utgiftsområdena för 2004 jämfört med
regeringens förslag.
Partiernas alternativ för 2004 har
redovisats i tabellerna under respektive
utgiftsområde i föregående avsnitt.
Utöver de föreslagna alternativen till
fördelning av utgifter på utgiftsområden
för 2004 framför två partier även förslag
till allmän inriktning av budgetarbetet
avseende utgiftsfördelningen för 2005.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi233
att riksdagen ska godkänna de av
motionärerna angivna prioriterade
budgetområdena för budgetpolitiken som
riktlinje för regeringens kommande
budgetarbete (yrkande 7).
Centerpartiet förordar i motion Fi234 att
ett särskilt budgetutrymme skapas för ett
antal viktiga reformer under de kommande
åren. Dessa reformer ska enligt
motionärerna ingå i regeringens
planeringsförutsättningar för 2003 års
ekonomiska vårproposition (yrkande 8).
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet har i det föregående ställt sig
bakom regeringens förslag till fördelning
av utgifterna på utgiftsområden för 2003,
med undantag för ramar för utgiftsområdena
8 Invandrare och flyktingar, 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg, 14 Arbetsliv,
15 Studiestöd, 20 Allmän miljö- och
naturvård, 23 Jord- och skogsbruk, fiske
med anslutande näringar och 25 Allmänna
bidrag till kommuner. De av utskottet
föreslagna förändringarna av ramar för
utgiftsområdena 8, 9, 14, 15, 20 och 23
följer Socialdemokraternas,
Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas
förslag från motion Fi230. De bör enligt
utskottet inte få några återverkningar på
respektive utgiftsområdesramar för 2004.
Den av utskottet tidigare föreslagna
förändringen av ramen för utgiftsområde 25
föranleds däremot av Socialdemokraternas,
Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas
förslag till att utvidga den gröna
skatteväxlingen fr.o.m. 2003. Med hänsyn
till att den utvidgade skatteväxlingen
inte ska vara tidsbestämd anser utskottet
att en motsvarande justering av ramen bör
ske även för 2004. Det innebär att
riksdagen bör justera upp ramen med 456
miljoner kronor jämfört med vad regeringen
föreslagit. Finansutskottet föreslår
således att ramen för utgiftsområde 25 för
budgetåret 2004 preliminärt beräknas till
70 590 miljoner kronor.
Vidare vill utskottet påpeka att
regeringen i kommande 2003 års ekonomiska
vårproposition avser att lämna ett förslag
till preliminär fördelning av
statsbudgetens utgifter på utgiftsområden
för åren 2005 och 2006, inklusive en
utförlig motivering av de aktuella
budgetpolitiska prioriteringarna.
Utskottet finner därför inte skäl till
något tillkännagivande från riksdagens
sida avseende den preliminära
utgiftsfördelningen för 2005.
Med hänsyn härtill biträder utskottet
delvis regeringens förslag till preliminär
fördelning av utgifterna för 2004 och
tillstyrker därmed delvis yrkande 10 i
propositionen.
Samtidigt avstryker utskottet motionerna
Fi231 (m) yrkande 6, Fi232 (fp) yrkande 7,
Fi233 (kd) yrkandena 7 i denna del och 9
samt Fi234 (c) yrkandena 7 och 8.
Utskottets förslag till utgiftsramar för
2004 - nivå samt jämförelse med
regeringens förslag
Belopp i miljoner kronor
*grafiskt element borttaget*
4.3 Bemyndigande om upplåning
Utskottets förslag i korthet
Regeringen bemyndigas att under budgetåret
2003 ta upp lån enligt lagen (1998:1387)
om statens upplåning och skuldförvaltning.
Budgetpropositionen
Statsbudgetens saldo är sedan 1997
identiskt med statens lånebehov. För att
statsbudgetens saldo skall överensstämma
med statens lånebehov redovisas
Riksgäldskontorets nettoutlåning och en
post för kassamässig korrigering över
statsbudgeten på utgiftssidan vid sidan av
de utgifter som är grupperade på 27
utgiftsområden. Tidigare redovisades en
post för överföring från AP-fonden till
staten vilken föranleddes av
pensionsreformen. Några överföringar från
AP-fonden beräknas inte göras efter 2001,
men lånebehovet påverkas ändå i viss mån
av överföringarna. En del av
överföringarna bestod av
bostadsobligationer som påverkar
lånebehovet dels genom att de ger ränta,
dels när de förfaller till betalning.
Effekten på lånebehovet uppgår till ca 9
miljarder kronor 2002 och ca 14 respektive
4 miljarder kronor åren 2003 och 2004.
Denna effekt utgör posten Kassamässig
korrigering dessa år. Enligt
pensionsöverenskommelsen skall det
slutliga överföringsbeloppet fastställas
vid en kontrollstation 2004 och
överföringen äga rum 2005.
Under perioden 1999-2004 beräknas det
ackumulerade budgetöverskottet enligt
redovisningen i budgetpropositionen uppgå
till ca 196 miljarder kronor efter det att
den s.k. beräkningstekniska överföringen
till hushållen dragits av. En väsentlig
del av detta överskott härrör från
överföringen av medel från AP-fonden som
görs med anledning av pensionsreformen.
Budgetåret 2003 beräknas statsbudgeten
uppvisa ett underskott på ca 13,5
miljarder kronor och för budgetåret 2004
beräknas underskottet öka ytterligare till
ca 22 miljarder kronor.
Regeringen föreslår att riksdagen
bemyndigar regeringen att under budgetåret
2003 ta upp lån enligt lagen (1988:1387)
om statens upplåning och skuldförvaltning
(yrkande 4).
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker att regeringen
ges det i finansplanen begärda
bemyndigandet (yrkande 4).
4.4 Finansiering av investeringar och
rörelsekapital
4.4.1 Lån för myndigheternas investeringar
i anläggningstillgångar för
förvaltningsändamål
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bemyndigar regeringen att för
budgetåret 2003 besluta om lån i
Riksgäldskontoret för investeringar i
anläggningstillgångar som används i
statens verksamhet intill ett belopp av
23 500 miljoner kronor. Därmed tillstyrker
utskottet regeringens förslag (yrkande
12).
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen redovisas för varje
utgiftsområde det beräknade sammanlagda
behovet av låneramar för investeringar i
anläggningstillgångar för budgetåret 2003.
Den totala låneramen avser summan av de
lån som regeringen via myndigheterna högst
får ha i Riksgäldskontoret under 2003 och
innefattar också tidigare tagna lån.
Regeringen beräknar att det behövs en
sammantagen låneram på 23 500 miljoner
kronor för budgetåret 2003. För att möta
oförutsedda behov kommer preliminärt 335
miljoner kronor att inte fördelas till
myndigheterna utan disponeras av
regeringen.
Jämfört med aktuella låneramar för 2002
innebär regeringens förslag till låneramar
för 2003 en ökning med 1,0 miljard kronor.
Myndigheternas totala skuld avseende
investeringar i anläggningstillgångar
uppgick till 14,8 miljarder kronor vid
halvårsskiftet 2002, vilket var 0,7
miljarder mer än vid samma tidpunkt ett år
tidigare. Av den totala ramen innevarande
år utnyttjades således ca 66 %.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet har inget att erinra mot
regeringens förslag till investeringsramar
vad avser myndigheterna för 2003.
Utskottet tillstyrker således att
regeringen för budgetåret 2003 får besluta
om lån i Riksgäldskontoret för
investeringar i anläggningstillgångar som
används i statens verksamhet intill ett
belopp av 23 500 000 000 kr (yrkande 12).
4.4.2 Myndigheternas räntekontokrediter
Utskottets förslag i korthet
Regeringen får för budgetåret 2003 besluta
om krediter för myndigheternas räntekonton
i Riksgäldskontoret intill ett belopp av
17 500 miljoner kronor. Därmed tillstyrker
utskottet regeringens förslag (yrkande
13).
Budgetpropositionen
Regeringen kan besluta att rörelsekapital
i statens verksamhet skall finansieras med
krediter i Riksgäldskontoret inom en
kreditram som riksdagen fastställer. Detta
regleras i lagen (1996:1059) om
statsbudgeten (21 §). Myndigheterna
placerar överskottslikviditet och
finansierar tillfälliga
likviditetsunderskott i Riksgäldskontoret.
Myndigheterna har för detta ändamål ett
räntekonto med kredit. Ramen för
räntekontokrediten varierar men ligger
normalt inom intervallet 5-10 % av
respektive myndighets omslutning.
I budgetpropositionens volym 1 (avsnitt
7.1.2) föreslår regeringen att summan av
kreditramarna för myndigheternas
räntekonton får uppgå till högst 17,5
miljarder kronor för budgetåret 2003
(yrkande 13).
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
om myndigheternas räntekontokrediter i
Riksgäldskontoret (yrkande 13).
4.4.3 Sjunde AP-fondsstyrelsens lån och
räntekontokredit i Riksgäldskontoret
Utskottets förslag i korthet
För Sjunde AP-fondens verksamhet får
regeringen för budgetåret 2003 besluta om
lån i Riksgäldskontoret för investeringar
för högst 15 miljoner kronor och för
kredit på räntekonto för högst 150
miljoner kronor. Därmed tillstyrker
utskottet regeringens förslag (yrkande
14).
Budgetpropositionen
Inom ramen för det reformerade systemet
för inkomstgrundad ålderspension har en
fondstyrelse med namnet Sjunde AP-fonden
inrättats. Sjunde AP-fonden skall initialt
förvalta två värdepappersfonder,
Premiesparfonden och Premievalsfonden.
Premiesparfonden skall förvalta
premiepensionsmedel för dem som inte gör
ett aktivt val av fondförvaltare.
Premievalsfonden skall vara en av de
fonder som kan väljas aktivt.
Kostnaderna för Sjunde AP-fondens
förvaltning av de båda fonderna skall tas
ur de förvaltade medlen i respektive fond.
För att finansiera verksamheten under
uppbyggnadsskedet disponerar Sjunde AP-
fonden krediter i Riksgäldskontoret.
Starka skäl talar för att kostnaderna
under uppbyggnadsskedet bör spridas över
minst en tioårsperiod för att inte
oproportionerligt belasta någon enstaka
årgång premiepensionssparare.
Premiesparfondens marknadsvärde uppgick
vid halvårsskiftet till 21,2 miljarder
kronor och är den helt dominerande delen
av Sjunde AP-fondens förvaltade kapital.
Förvaltningsavgiften uppgår, efter
beaktande av PPM:s rabattsystem, till 0,17
% varav 0,09 % beräknas avgå för att täcka
rörliga förvaltningskostnader. Återstående
0,08 % skall täcka fasta kostnader.
Beräkningar som beaktar fjolårets
börsnedgång och antaganden om in- och
utflöden i Premiesparfonden, förväntad
avkastning samt kostnadsutveckling visar
att Sjunde AP-fonden kommer att redovisa
successivt förbättrade resultat.
Årsresultaten förväntas dock förbli
negativa fram till och med år 2009. Det
balanserade underskottet beräknas vara
eliminerat efter ytterligare cirka sju år.
För 2002 disponerar Sjunde AP-fonden dels
ett räntekonto med kredit på högst 90
miljoner kronor, dels ett lån på högst 15
miljoner kronor för finansiering av
anläggningstillgångar. Vid utgången av
2003 beräknas det balanserade underskottet
uppgå till ca 135 miljoner. Mot denna
bakgrund föreslår regeringen att
kreditramen 2003 uppgår till 150 miljoner
kronor och att låneramen även fortsatt
uppgår till 15 miljoner kronor.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
(yrkande 14).
4.5 Bemyndigande för ramanslag
Utskottets förslag i korthet
Regeringen får ett bemyndigande att under
budgetåret 2003 besluta att ett ramanslag
som inte avser förvaltningsändamål får
överskridas om vissa villkor är uppfyllda.
Utskottet tillstyrker därmed regeringens
förslag (yrkande 15).
Budgetpropositionen
Enligt 6 § andra stycket lagen (1996:1059)
om statsbudgeten får regeringen med
riksdagens bemyndigande besluta att ett
ramanslag får överskridas, om detta är
nödvändigt för att i en verksamhet täcka
särskilda utgifter som inte var kända då
anslaget anvisades eller för att ett av
riksdagen beslutat ändamål med anslaget
skall kunna uppfyllas.
Regeringen begär i budgetpropositionens
volym 1 (avsnitt 7.4) att den bemyndigas
att under budgetåret 2003 få besluta att
ett ramanslag som inte avser
förvaltningsändamål får överskridas om:
1. ett riksdagsbeslut om anslag på
tilläggsbudget inte hinner inväntas, samt
2. överskridandet ryms inom det
fastställda utgiftstaket för staten.
Enligt regeringens bedömning kan
oundvikliga utgiftsökningar i förhållande
till anvisade medel för de flesta
ramanslag rymmas inom den högsta tillåtna
anslagskrediten på 10 %. Något särskilt
bemyndigande som ger regeringen befogenhet
att besluta om överskridande av ramanslag
som anvisats för förvaltningsändamål anser
regeringen inte behöver inhämtas. Vid
behov kommer ytterligare medel att begäras
på tilläggsbudget.
När det gäller ramanslag som anvisats för
regelstyrd verksamhet, icke påverkbara EU-
relaterade utgifter, infriande av
garantier samt oförutsedda utgifter kan så
stora förändringar inträffa att utgifterna
inte ryms inom den högsta tillåtna
anslagskrediten. Regeringen avser i sådana
fall att i första hand återkomma till
riksdagen med förslag om anslag på
tilläggsbudget. Förändringarna kan dock
inträffa snabbt och betalningarna kan
behöva göras utan dröjsmål. Om anslag på
tilläggsbudget inte hinner anvisas bör
regeringen bemyndigas att besluta om
överskridande när de förutsättningar som
anges i 6 § andra stycket är uppfyllda.
Överskridandet får inte vara större än att
det ryms inom det fastställda utgiftstaket
för staten.
Regeringen understryker att bemyndigandet
begärs för ett budgetår i sänder och att
avsikten även fortsättningsvis är att på
tilläggsbudget föreslå förändringar av
berörda anslag som ersätter det medgivna
överskridandet. I Årsredovisning för
staten 2001 (skr. 2001/02:101, s. 67 och
68) lämnades en redovisning för vilka
anslag som regeringen medgivit
överskridande under 2001. Innevarande år
har regeringen medgivit överskridanden av
följande anslag: Utgiftsområde 8, 12:2
Mottagande av asylsökande och 12:5
Offentligt biträde i utlänningsärenden.
Ett eventuellt utnyttjande av
bemyndigandet senare i år kommer att
redovisas i Årsredovisning för staten 2002
som innehåller en samlad redogörelse för
hela året.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet utgår från att eventuellt
ytterligare utnyttjande av bemyndigandet
senare i år endast sker i begränsad
omfattning och att regeringen även
fortsättningsvis för riksdagen redovisar
hur bemyndigandet utnyttjats samt hur
detta har finansierats.
Med detta tillstyrker utskottet
regeringens förslag i finansplanen till
bemyndigande för ramanslag (yrkande15).
4.6 Statliga myndigheters hantering av
mervärdesskatt
Budgetpropositionen
Regeringen gör i propositionen (avsnitt
7.5) bedömningen att reglerna för
myndigheternas hantering av ingående
mervärdesskatt bör förtydligas genom att
tillämpningsområdet och
kompensationsrätten preciseras. De
förändringar som redovisas förutsätter
inget beslut av riksdagen.
Budgetåret 1991/92 infördes ett
kompensationssystem för de statliga
myndigheternas ingående mervärdesskatt.
Syftet var främst att uppnå
konkurrensneutralitet mellan verksamhet i
egen regi och upphandling utanför staten.
Kompensationssystemet innebär att
myndigheternas anslag och avgifter
beräknas utan att eventuella utgifter för
ingående mervärdesskatt beaktas.
Myndigheterna rekvirerar i stället medel
från Riksskatteverket motsvarande det
belopp som bokförts som ingående
mervärdesskatt. Ersättningen, som avräknas
mot statsbudgetens inkomstsida, erhålls
för all ingående mervärdesskatt som
myndigheterna redovisar oavsett
finansieringskälla.
Undantag finns för vissa myndigheter med
omfattande finansiering genom externa
bidrag inom universitets- och
högskoleområdet liksom vissa
kulturinstitutioner. Dessa ska för att
inte bli överkompenserade i systemet,
leverera in 8 % av de inkomster de får
från externa bidragsgivare.
Ekonomistyrningsverket har på regeringens
uppdrag gjort en översyn av systemet för
hantering av myndigheters ingående
mervärdesskatt. Uppdraget har också
remissbehandlats.
De förändringar regeringen nu avser
genomföra fr.o.m. den 1 januari 2003
syftar till att förtydliga reglerna om
myndigheters hantering av ingående
mervärdesskatt på flera punkter, bl.a.
kommer förordningens tillämpningsområde
att preciseras. Myndigheter som inte ska
omfattas av kompensationsrätten för
ingående mervärdesskatt är sådana som
bedriver verksamhet i konkurrens med
privata företag vars verksamhet inte ger
rätt till avdrag eller återbetalning av
mervärdesskatt enligt mervärdesskattelagen
(1994:200). Vidare förtydligas att
förordningen inte heller ger rätt till
kompensation för bara en del av en
myndighets verksamhet. För att skapa
incitament att återbetala felaktigt
utbetald kompensation för ingående
mervärdesskatt så snabbt som möjligt
införs en bestämmelse om att återbetalning
ska göras inklusive ränta.
Den skyldighet som nu finns för vissa
myndigheter att inbetala 8 % av ett
externt bidrag kommer att utvidgas till
att omfatta samtliga myndigheter. För att
undvika en för omfattande administration
fastställs en miniminivå för när
bestämmelsen ska tillämpas. I normalfallet
bör endast myndigheter som årligen mottar
mer än 5 miljoner kronor i externa bidrag
omfattas av bestämmelsen.
Resultatet av förändringarna väntas bl.a.
bli att färre myndigheter än nu omfattas
av kravet på inbetalning. Regeringen
bedömer också att den kostnad som
överkompensationen i det nuvarande
regelsystemet orsakar om ca 90 miljoner
kronor om året kan minskas betydligt.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet anser att de planerade
förändringarna medför flera fördelar
jämfört med nuvarande system för
kompensation för ingående mervärdesskatt.
Utskottet bedömer att den förändrade
ordning som regeringen redovisar är bättre
anpassad till en situation där alltfler
myndigheter får en allt större del av sina
inkomster i form av externa bidrag.
Samtidigt undviks, genom miniminivån för
när regelverket ska tillämpas, en alltför
omfattande administration. Utskottet
bedömer också att det är en rimlig ordning
att återbetalning av felaktigt utbetald
kompensation ska göras inklusive ränta.
5 Övriga frågor
5.1 Försäljning av statliga tillgångar
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen avslår
motioner om att sälja dels SBAB och
Vasakronan AB, dels statliga företag i
allmänhet.
Jämför reservation 16 (m, fp, kd, c).
Motionen
I motion Fi210 av Fredrik Reinfeldt m.fl.
(m) föreslås att staten ska avyttra sitt
aktieinnehav i bolagen SBAB och Vasakronan
AB. Motionärerna anser att staten inte ska
vara ägare av företag som bedriver
affärsmässig verksamhet, särskilt inte på
konkurrensutsatta marknader. Båda bolagen
har lämnat sina tidigare huvudsakliga
verksamheter och agerar nu i konkurrens
med privata aktörer. Därtill kan
försäljningsintäkten användas för att
exempelvis minska statsskulden.
I motion Fi232 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp), yrkande 24, föreslås att huvuddelen
av de statliga bolagen ska säljas ut.
Motiven är de samma som för de moderata
motionärerna. De bolag som i motionen
nämns som aktuella att sälja är AB Vin och
Sprit, Nordea, Vasakronan och Vattenfall.
I motion Fi234 av Maud Olofsson m.fl.
(c), yrkande 13, föreslås att statens
ägande i börsföretag bör avvecklas. De
bolag som i motionen nämns som aktuella
att sälja är Telia och AB Vin och Sprit.
Utskottets ställningstagande
Såväl finansutskottet som näringsutskottet
har återkommande behandlat frågan om
utförsäljning av statliga företag. Frågan
har behandlats i såväl mer generella,
principiella termer som specifikt för
olika bolag, däribland SBAB och Vasakronan
AB.
Näringsutskottet anför i betänkandet
2001/02:NU13 att det i vissa fall kan vara
motiverat med försäljning av del av eller
hela det statliga ägandet i ett bolag. I
betänkandet framhålls också att
näringsutskottet intar en pragmatisk
hållning i frågan om huruvida staten skall
äga vissa företag eller inte.
Näringsutskottet avstyrkte de då aktuella
motionerna.
Finansutskottet konstaterar att
regeringen i propositionen budgeterar för
en försäljning av statlig egendom som
uppgår till 15 miljarder kronor åren 2003
och 2004.
Finansutskottet, som vid ett flertal
tillfällen avstyrkt motsvarande yrkanden
om försäljning såväl av SBAB och
Vasakronan AB som av statliga företag i
allmänhet (senast bet. 2001/02:FiU1 s.
304), vidhåller sin tidigare åsikt och
avstyrker därmed motionerna Fi210 (m),
Fi232 yrkande 24 (fp) och Fi234 (c)
yrkande 13.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges vilken
punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken - avsnitt 1.3, punkt 1 (m, fp,
kd, c)
av Fredrik Reinfeldt (m), Karin Pilsäter
(fp), Mats Odell (kd), Gunnar Axén (m),
Christer Nylander (fp), Lena Ek (c) och
Tomas Högström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 1 borde ha följande lydelse:
Riksdagen godkänner de i reservation 1
föreslagna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken och tillkännager detta för
regeringen som sin mening. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna
2002/03:Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkandena 1 och 12,
2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 1,
2002/03:Fi233 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkandena 1-3,
2002/03:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c)
yrkandena 1-2 samt
2002/03:MJ420 av Per Westerberg m.fl. (m)
yrkande 2 och avslår
proposition 2002/03:1 punkt 1.
Ställningstagande
Inledning
Vi anger här riktlinjerna för en ekonomisk
politik som kan höja och bättre utnyttja
Sveriges potential. Vi vill gemensamt, med
en ny politik, lägga grunden för att
långsiktigt höja tillväxten till
åtminstone 3 % per år och därmed skapa ett
ökande välstånd för alla. Vår politik
syftar till att frigöra människor, att ge
utrymme för nya idéer och initiativ, att
ge kvinnor och män lika möjligheter och
att ge utrymme för mångfald. Tillväxten
måste vara uthållig och förenlig med en
långsiktigt hållbar ekologisk och social
utveckling.
Vi konstaterar för det första att
Sveriges ekonomi i varje fall under nästa
år kommer att se betydligt sämre ut än vad
som sägs i budgetpropositionen. Det ger
väsentligt annorlunda förutsättningar än
regeringen räknat med. För det andra är
den viktigaste svagheten i regeringens
politik inte främst att konjunkturen
försämras, det gör den med jämna
mellanrum, utan i att inget görs för att
höja den svaga underliggande
tillväxtkraften i ekonomin. Det finns
ingenting som tyder på att regeringen
kommer att föra en politik som höjer den
möjliga tillväxten för Sveriges del.
Våra fyra partier gick till val med egna
program men med ett antal gemensamma
ståndpunkter och gemensamt utarbetade
riktlinjer på en rad områden. Vi var redo
att ta regeringsansvar och bilda en
majoritetsregering om valutslaget skulle
ge förutsättningarna. Det blev inte så.
Men vi är självfallet fortsatt beredda att
ta regeringsansvar, senast efter nästa
val. Vi kommer att utveckla en politik med
gemensam inriktning för de kommande åren.
Den analys vi gjort och de riktlinjer vi
kommit fram till gäller även efter valet,
men naturligtvis måste den ekonomiska
politiken hela tiden formas med
utgångspunkt från en verklighet som
förändras.
I allt väsentligt gäller de riktlinjer
för den ekonomiska politiken som vi angav
i den gemensamma reservationen i våras.
Politiken måste utformas med ett
långsiktigt perspektiv för ögonen. Den
måste se bortom det rådande
konjunkturläget. Vilken ekonomisk politik
det nuvarande regeringsunderlaget vill
föra framgår inte av budgetpropositionen.
Vi konstaterade i vårens reservation att
regeringen inför valet inte gav några
egentliga besked om vilken politik man
ville föra under den kommande
mandatperioden. I ett antal frågor skulle
regeringen "återkomma i höst". Nu är det
höst, men regeringen har fortfarande inte
givit några besked. Vi vill skapa
förutsättningar för en högre tillväxt
genom en rad åtgärder.
Tillväxt genom företagande. Ökad tillväxt
är bara möjlig att uppnå om det blir fart
på företagandet i landet. Tillväxten måste
i allt väsentligt komma genom expanderande
nya och gamla företag. Utan en ordentlig
förbättring av företagsklimatet i vid
mening går det inte att uppnå den tillväxt
vi strävar efter. Den nödvändiga
förbättringen spänner över allt från
skatter, krångelregler,
arbetsmarknadspolitik och lönebildning
till utbildning och skolsystem.
Företagande i internationell konkurrens.
Förutsättningarna för en kraftigt ökad
tillväxt på företagssidan avgörs av
Sveriges förmåga att möta de
förutsättningar som internationaliseringen
ger. Ökad rörlighet, tuff konkurrens och
ökade krav på kvalitet och kunnande i
produkter och tjänster kommer under alla
omständigheter att prägla den omgivning
svenska företag och anställda kommer att
verka i. Samarbetet inom ett så småningom
utvidgat EU är en avgörande del av den
svenska politiken. Ställningstagandet till
euron ska ske i en folkomröstning.
Minskad frånvaro. Det akuta problemet, som
genast måste åtgärdas, är att få ner
sjukfrånvaron och minska inflödet i
förtidspensionering. Det går inte att som
regeringen gör stirra sig blind på en enda
faktor, arbetsmiljön, och tro att lite
ökade kostnader på företagen löser
allting. Det krävs ett brett band av
åtgärder som omspänner allt från
arbetsplatsfrågor, förändringar av
sjukförsäkringens villkor, samverkan
mellan olika system och myndigheter till
ökade resurser för rehabilitering och
förbättringar för barnfamiljerna.
Lägre skatter och lägre offentliga
utgifter. Om Sverige ska kunna utnyttja
sin tillväxtpotential måste skatter och
offentliga utgifter sjunka som andel av
landets ekonomi. Skattereformer som både
sänker skattetrycket totalt sett och som
minskar marginalskatterna i alla
inkomstlägen är nödvändiga. Det ökar också
människors valfrihet och självbestämmande.
Om det ska bli fart på företagandet måste
skatterna på företagen och inte minst på
företagarna lätta. I allt högre grad måste
vi ta hänsyn till hur skatterna i vår
närmaste omgivning utvecklas.
Reformer av de offentliga systemen. De
offentliga utgifterna och systemen måste
reformeras. Det är nödvändigt för att
människorna ska få ut den service som
systemen är avsedda att ge. Allt för många
vittnesmål strömmar in som visar att de
offentliga systemen inte ger en
tillfredsställande service. Inom ramen för
den offentliga finansieringen kan man
bryta upp de offentliga monopolen för att
få konkurrens och bättre tjänster.
Erfarenheten visar att då får också de
anställda nya möjligheter och bättre
arbetstillfredsställelse. Det är vidare
ett viktigt inslag i
jämställdhetssträvandena eftersom det
skulle ge i dag offentliganställda kvinnor
helt nya möjligheter till rimligare
löneutveckling och
arbetstillfredsställelse. Reformering av
de offentliga utgifterna och koncentration
på det offentligas kärnuppgifter är också
nödvändigt för att skatterna ska kunna
sänkas. Socialförsäkringssystemen behöver
reformeras för att bl.a. minska
marginaleffekterna.
En bättre fungerande arbetsmarknad.
Arbetsmarknad och lönebildning kan fungera
avsevärt bättre än i dag. Frånvaron ökar,
alldeles för många står utanför den
reguljära arbetsmarknaden. Det är stora
svårigheter för invandrare att få jobb. Vi
behöver det tillskott till arbetskraften
som nya och här redan befintliga
invandrare utgör. Det är både ett
mänskligt och ekonomiskt slöseri att de
inte kommer in på arbetsmarknaden. Vi har
ett helt batteri av åtgärder med reformer
av institutioner och regler på
arbetsmarknaden. Om de genomfördes skulle
både regionala och sociala skillnader
minska.
Jämställda villkor. Villkoren på
arbetsmarknaden och samhällslivet i stort
behöver förändras för att uppnå jämställda
villkor för kvinnor och män. Reformbehovet
spänner över en rad områden som reglerna
på arbetsmarknaden, skatter och
organisationen av den offentliga
verksamheten, lönebildning och
familjepolitik.
Ökad integration. Den svenska politiken
har i hög grad misslyckats med att
integrera invandrare i samhällslivet och
arbetsmarknaden. Det är inte minst
arbetsmarknadspolitiken som måste
förändras eftersom detta att ha ett arbete
är avgörande för en lyckad integration.
Lättare att arbeta längre. Arbetsmarknad
och offentliga system måste reformeras för
att möta de demografiska förändringarna
under kommande år. Med ett ökande antal
äldre och en sjunkande andel
förvärvsarbetande riskerar både
välfärdssystem och arbetsmarknad att
utsättas för stora påfrestningar. Allt
färre ska försörja alltfler. Lösningen
måste ligga i att öka arbetskraftsutbudet,
vända utvecklingen mot en allt lägre
faktisk pensionsålder och koncentrera
välfärdssystemen på de verkligt viktiga
uppgifterna.
Bättre utbildning. Det är alltmer tydligt
att utbildningen, alltifrån grundskolan
upp till universitetsnivån, behöver en rad
genomgripande reformer om vårt lands goda
förutsättningar ska kunna tas till vara.
Bättre infrastruktur. Att höja Sveriges
långsiktiga tillväxtmöjligheter kräver en
förbättring av infrastrukturen, både i
form av nya investeringar och ett ökat
underhåll.
Sverige och omvärlden
Utvecklingen under 90-talet och de nya
förutsättningarna
1990-talet var ett decennium med stora
förändringar både på det politiska och det
ekonomiska planet. Kommunismens
sammanbrott fick ett tydligt genomslag i
den internationella ekonomin. Detta gick
hand i hand med effekterna av
liberaliseringar på ett antal områden.
Även i länder som inte formellt förändrats
har i praktiken omfattande reella
förändringar i marknadsekonomisk riktning
skett. Kina utgör det kanske viktigaste
exemplet på detta.
Tillväxten var god om än inte unik
internationellt sett under det förra
decenniet. Detta var främst märkbart i
USA, i delar av Sydostasien och i en del
forna kommunistländer. Trots akuta kriser
i t.ex. Asien och Latinamerika har
tillväxttakten internationellt sett
egentligen inte påverkats.
Spridningseffekterna har varit små. Det
internationella finansiella systemet har i
allt väsentligt inte drabbats.
Produktionsökningarna i de mogna
industriländerna har i allmänhet inte
åstadkommits genom stora ökningar i
insatserna av arbetskraft eller kapital.
Det är i stället förmågan att organisera
insatserna, att utnyttja ny teknik och ny
kunskap som förklarar större delen av
produktionsökningen. USA har tidigare inte
uppnått sin relativt höga tillväxt genom
hög produktivitetstillväxt utan i högre
grad genom ökad sysselsättning, en ökad
mobiliseringsgrad. Sysselsättningsgraden
ligger ca 10 procentenheter högre än i EU.
Under senare delen av 90-talet har dock
USA haft både en hög
sysselsättningstillväxt och en hög ökning
av produktiviteten.
Under de senaste tio åren har
genombrottet för IT och ett antal
avregleringar blivit mera märkbart. Det
handlar om framväxt av teknologibaserade
företag med stark IT-inriktning och där
den internationella rörligheten spelar
stor roll. Konkurrenstrycket är högre än
tidigare. Ny teknologi och avregleringar
har ökat främst kapitalets rörlighet. I
samband med detta har kraven på
företagsledandet förändrats och
internationaliserats.
Det har visat sig vara möjligt att
kombinera låg inflation, hög och stigande
sysselsättning. Efterhand har också
mätbara effekter på produktiviteten visat
sig.
En viktig förändring är den ökade
betydelsen av produkter och aktiviteter
som är kunskapsintensiva. I någon mening
har expanderande verksamheter oftast varit
mera kunskapsintensiva än de verksamheter
de ersatt. Med den ökande andelen
tjänsteproduktion i de flesta ekonomier
blir kunskapsintensiva verksamheter också
av det skälet allt viktigare. Svårigheten
för ett utvecklat industriland att bygga
välstånd på standardiserade produkter och
låga kostnader blir allt större.
Det blir också viktigt att inte bara
företagen utan samhällena i stort kan ta
till vara och få resultat av investeringar
i kunskap. Ett samhälle som är starkt i
utnyttjandet av kunskapsinvesteringar
måste ha mycket mindre av hierarkier och
central styrning än det tidigare
industrisamhället. Ett kunskapsorienterat
tjänstesamhälle blir mera decentraliserat
och mer präglat av mångfald. Behovet av
mindre detaljreglering, mera av generella
system och ökad flexibilitet blir större.
Utrymmet för politisk detaljstyrning
minskar. Utvecklingen av nya produkter
kräver ofta att olika vetenskapliga
områden kan kopplas samman. Det kräver
kombinationer och lösningar som är svåra
att åstadkomma med centrala beslut.
Det är med dessa förutsättningar som
svensk ekonomisk politik måste formas: en
ökad internationalisering, ett ökat
beroende av kunskap och förmåga att
utnyttja den.
Den svenska paradoxen
Det är ett ovedersägligt faktum att
Sveriges relativa position i välfärdsligan
inte förbättrats ens under uppgången i
slutet av 90-talet. Vi tycks förbli på en
17:e plats bland OECD-länderna och ligger
kvar som ett medelmåttigt EU-land.
Det handlar inte om någon enkel
"tävling". Att ligga på 15:e-20:e plats
har en högst reell innebörd. Det medför
att vår privata levnadsstandard är lägre
än i jämförbara länder. Enkla
lönejämförelser med samma yrkeskategorier
bara i våra nordiska grannländer talar
sitt tydliga språk. Allt fler
yrkesverksamma kan konstatera detta. Men
det innebär också att den offentliga
välfärden försämrats relativt sett. Trots
ett rekordhögt skattetryck har vi inte de
bästa välfärdssystemen. Internationella
jämförelser visar även här att Sverige är
relativt medelmåttigt.
BNP per person ligger drygt 40 % högre i
USA och Norge, Norge självfallet i hög
grad på grund av sina oljetillgångar.
Danmark ligger 17-18 % över Sverige och
Finland 3 % över. Vissa länder har haft en
osedvanligt gynnsam utveckling. Irland låg
1994 13 % under Sverige i BNP per person
och ligger nu 18 % över. Finland som
drabbades hårt av sovjethandelns bortfall
i början av 90-talet låg 1994 9 % under
Sverige men ligger nu 3 % över. Även
Danmark som redan vid jämförelsens början
låg ca 15 % högre än Sverige har något
förbättrat sin situation relativt Sverige.
Tabell. Köpkraftskorrigerad BNP per person
Index Sverige = 100
1994 2001 Nivå i svenska
kronor per person
(köpkraftskorriger
at) 2001
Danmark 116 117 284 500
Finland 91 103 250 500
Norge 119 140 340 500
Sverige 100 100 243 200
USA 146 142 345 400
Källa: OECD
Att Sverige inte kunnat förbättra sin
position ens under de gynnsamma yttre
förhållanden som en god internationell
tillväxt och en svag växelkurs utgör är
oroande. Den av en bred majoritet
omfattade målsättningen att Sverige inte
ska konkurrera med låga löner och enkla
produkter utan med avancerade produkter
som kan bära goda löner är inte förenligt
med att ligga på 17:e plats bland de
utvecklade OECD-länderna och med en
inkomstnivå ungefär på EU:s genomsnitt. Om
vi ligger kvar där får vi också svårare
att ta till oss avancerat kunnande och
metodutveckling inom de offentligt
finansierade områdena som t.ex. medicin.
Att förbli på en låg inkomstnivå innebär
således ett hot mot inte bara den privata
standarden utan även den offentliga. Som
sådana återspeglingar kan man räkna vad vi
upplevt av ökad förtidspensionering,
kvaliteten och tillgången på
sjukvårdstjänster, bostäder etc.
Att Sverige inte lyckats bättre trots
gynnsamma yttre förutsättningar är en del
av den svenska paradoxen. Trots omfattande
satsningar har resultatet blivit magert. I
det internationella kunskapssamhället har
Sverige bland de högsta satsningarna på
forskning och utveckling, även om det
finns en avtagande tendens i det
offentliga stödet till forskningen. Om man
räknar in näringslivets satsningar leder
Sverige både när det gäller den andel av
BNP som satsas på FOU och när det gäller
satsning på kunskap i vidare mening.
Att Sveriges position förbättrats i det
nyligen publicerade World Economic Forums
Growth Competitive Index beror just av att
förutsättningarna på den teknologiska
sidan förbättrats. Men olika utredningar
har således visat att dessa satsningar
inte lett till motsvarande resultat när
det gäller produktion, handel och
marknadsandelar.
Svenska svagheter
Forskning utan riktig effekt
Det finns en vitt utbredd uppfattning från
vår tid som ett höginkomstland att vi
konkurrerar med kvalitetsprodukter. Nutek
har dock pekat på att Sverige utvecklats
mer mot att konkurrera med pris snarare än
kvalitet. I underlaget till den senaste
Långtidsutredningen konstaterades att
exportens innehåll av humankapital under
80- och 90-talen försvagades relativt till
importen.
Ensidigt storföretagsberoende
Att en så stor del av forskningen och
utvecklingen ligger i stora företag
innebär att den lätt kan komma att flyttas
till andra länder i takt med att de stora
företagen blir alltmer internationellt
rörliga. Pharmacia-Upjohns flyttning från
Sverige till USA är ett exempel.
Kontrollen av de svenskbaserade
storföretagen har under några år snabbt
förflyttats utomlands. Det svenska
skattesystemet har ensidigt gynnat
uppkomsten av ett omfattande utländskt
ägande. En relativt låg bolagsskattesats
motverkas av att den totala beskattningen
av ägande är högst bland jämförbara
länder. Alltfler stora företags
huvudkontor kommer efterhand att ligga i
utlandet. Med dem följer att viktiga
funktioner som är knutna till
huvudkontoren också successivt förflyttas
ut ur Sverige. Flödet av forskning och
ägande ut ur landet vore ett mindre
problem om det funnes en stark ström i
motsatt riktning. Men så är inte fallet.
Liten tjänstesektor
Sverige har en i internationell jämförelse
liten tjänstesektor. Det hänger bl.a.
samman med den starka monopoliseringen av
offentligt finansierade tjänster. Som
framgår av SNS Ekonomirådsrapport 2002
sker bara 32 % av hushållens
tjänstekonsumtion på konkurrensutsatta
marknader mot 45 % inom EU i genomsnitt.
Låg avkastning på utbildning
Om vi ska kunna dra nytta av de omfattande
utbildnings- och forskningsinsatser som
görs måste det ske en omorientering från
intresse och uppmärksamhet på volym till
frågan om innehållet.
Incitamenten att studera och forska måste
vara tydliga. Avkastningen på utbildningen
har stor effekt på benägenheten att
studera. Den avkastningen är låg i
Sverige. Teknik och naturvetenskap
uppfattas som svårt och krävande i
relation till den avkastning som sådana
studier ger. Ålderslöneprofilerna är
flacka vilket innebär att vidareutbildning
och det livslånga lärandet ger för låg
avkastning.
Det har konstaterats att i Sverige har de
som genomgått lång utbildning ofta kort
årsarbetstid jämfört med i andra länder.
Avkastningen på utbildningen blir därmed
låg från ett samhälleligt perspektiv. Höga
skatter och små löneskillnader ger dessa
grupper dålig lönsamhet av att öka
arbetstiden. Andelen högskoleutbildade i
en årskull är vikande, dvs. de yngre har
kortare utbildningar än sin
föräldrageneration. Detta skiljer oss från
OECD-länderna i genomsnitt där andelen
stiger kraftigt.
För få invandrare får jobb
Sverige har i högre grad än i många andra
EU-länder haft svårt att få in invandrare
på arbetsmarknaden. Detta utgör ett
slöseri med resurser och orsakar stort
lidande. Det är en viktig uppgift att
ändra de förutsättningar som givit upphov
till detta utanförskap. Det kräver
åtgärder över ett brett spektrum, där
förändring av arbetsmarknadslagar och
lönebildning sannolikt är viktigast.
Sämre möjligheter för kvinnor
Ett hinder för en förbättrad standard är
vidare att många kvinnor inte får
möjlighet att utnyttja sin kapacitet till
fullo genom monopoliseringen på de
traditionella offentliga arbetsmarknaderna
och genom den spärr som traditionella
attityder kan utgöra. I Sverige når
kvinnor chefspositioner i förhållandevis
låg grad.
Sysselsatta men frånvarande
Även om den svenska sysselsättningsandelen
är hög är frånvaron hög och stiger på ett
mycket oroande sätt. Större delen av
sysselsättningsökningen under senare år
har gått till att ersätta frånvarande.
Svagheter i företagandet
Sverige kan inte få fart på en uthållig
tillväxt och förbättra sin ställning mot
omvärlden utan att det blir fart på
företagandet. De stora svenska
multinationella företagen har starkt
bidragit till den svenska välfärden. Men i
och med att de blir mer
internationaliserade, och rörligare, måste
vi ha en bas av nya uppväxande företag.
Små företag som snabbt växer till att bli
medelstora och så småningom stora kallas
"gaseller". Dessa har i många länder
svarat för en betydande del av
sysselsättningsökningen. Sverige har
relativt sett få gaseller. Villkoren för
att växa och expandera är inte
tillräckligt gynnsamma.
Nutek uttrycker i en ny rapport stark oro
över denna situation:
Nutek anser att det finns allvarliga
strukturella problem i det svenska
företagsklimatet som kommer att påverka
den framtida ekonomiska utvecklingen. En
stark strukturomvandling bland svenska
storföretag kombinerat med en låg
entreprenöriell aktivitet i form av nya
och svag tillväxt bland befintliga
småföretag kommer att inverka negativt på
svensk ekonomis utveckling.
Nutek visar att andelen nystartade företag
i Sverige är låg:
Tabell. Andelen nystartade företag
Land Nya
företag i
% av
befintliga
Tyskland 15,7
Irland 14,2
Spanien 13,3
Portugal 13,2
Finland 12,3
Frankrike 11,6
Grekland 11,0
Storbritannien 10,9
Nederländerna 10,2
Belgien 8,4
Island 8,2
Sverige 8,2
Italien 8,1
Schweiz 7,5
Österrike 7,4
Liechtenstein 7,4
Danmark 6,5
Källor: Nutek och European Observatory
Study 2002
Skilda regler och lagar i olika länder kan
påverka företagsbildandet, men med tanke
på behovet av att motväga en alltmer
rörlig storföretagssektor borde
nybildandet vara högre i Sverige. OECD:s
undersökningar visar att barriären av
regler m.m. som hindrar företagandet är
förhållandevis hög i Sverige.
Det europeiska patentkontoret redovisar
att svenskarna finns i toppen när man
mäter antalet ansökningar om nya patent i
relation till befolkningsstorleken. Uppfin
ningarna och idémakarna stöter dock på för
många hinder för att idéerna ska leda till
den nyföretagarboom som skulle kunna bli
följden av dessa patent.
Enligt Nuteks kalkyler kan skillnaden
mellan ett högt och ett lågt nyföretagande
innebära en skillnad i tillskott till BNP
om ca 15 miljarder kronor över en
sjuårsperiod. Den direkta ekonomiska
effekten är således viktig även om den
största långsiktiga effekten uppkommer
genom de tillväxtprocesser som sätts i
gång.
Innovationspolitiska expertgruppens
slutsatser
Den av Näringsdepartementet och
Utbildningsdepartementet tillsatta
Innovationspolitiska expertgruppen
sammanfattar Sveriges ställning:
Sverige tillhör de länder som investerar
mest i den kunskapsbaserade ekonomin men
inte dem som får ut de största vinsterna.
Tvärtom har Sverige förlorat kraftigt i
ekonomiskt välstånd under de senaste
decennierna, även om en viss återhämtning
ägde rum i slutet av 1990-talet. Att
åtgärda denna "svenska paradox" är av stor
betydelse för våra förutsättningar att
stärka tillväxten och välfärden.
(Betydelsen av Innovationssystem.
Utmaningar för samhället och för
politiken, s. 25)
För att verkligen åstadkomma en reell
förändring måste den ekonomiska politiken
inriktas på frågeställningar som verkligen
angriper de rätta frågorna. Som den ovan
nämnda Innovationspolitiska expertgruppen
uttrycker det:
Trots en hel del tidig forskning på
området (...) har diskussionen i Sverige
hittills handlat mer om teknologi än
innovationer, makroekonomi snarare än
strukturfrågor, företag snarare än
företagande, utbildning snarare än
lärande, fördelning snarare än tillväxt.
Det ekonomiska läget
Den globala konjunkturutvecklingen
Sedan årsskiftet har det pågått en
försiktig återhämtning i den globala
ekonomin. År 2001 ser nu ut att markera
botten i en konjunkturcykel som visat
vissa tecken på att vända uppåt. Dock ser
tillväxtprognoserna inte fullt så positiva
ut för år 2003 som de gjorde så sent som
våren 2002. Enligt IMF:s World Economic
Outlook från september 2002 kommer den
globala ekonomin att växa med 3,7 % nästa
år. I april var IMF:s prognos 4,0 % för
2003. Bland industriländerna råder den
lägsta inflationsnivån på mycket länge.
Enligt IMF:s prognoser blir inflationen
1,4 % i år och förväntas bli 1,7 % 2003.
Osäkerheten efter terrordåden den 11
september 2001 har delvis förbytts i
osäkerhet inför risken för krig mellan USA
och Irak.
Osäkerhet om den amerikanska utvecklingen
Förhoppningarna om en relativt snabb
återhämtning av den amerikanska ekonomin
har inte infriats. Sjunkande aktiekurser
har minskat hushållens tillgångar och
därmed konsumtionsbenägenheten.
Osäkerheten inför ett eventuellt krig mot
Irak präglar den amerikanska ekonomin.
Många bedömare tror att arbetslösheten i
USA kommer att öka på kort sikt.
Den expansiva amerikanska finanspolitiken
börjar slå igenom i budgeten och en
ytterligare stimulans i form av Federal
Reserves sänkning av styrräntan den 6
november bidrar bland de positiva
faktorerna.
BNP-tillväxten i USA förväntas bli strax
över 2 % 2002 och mellan 2,5 och 3,0 %
2003.
Euroområdet når inte upp till USA:s
tillväxtnivåer
Trots problemen i den amerikanska ekonomin
väntas inte Eurozonen nå upp till den
amerikanska nivån i tillväxtprognoserna
för 2003. Instabilitet i bl.a. den tunga
tyska ekonomin dämpar hela eurozonen.
Regeringarna i Tyskland, Italien och
Frankrike har konsekvent drivit en
expansiv finanspolitik med svällande
budgetunderskott och mycket tyder på att
man kommer att fortsätta att göra det.
ECB:s styrränta ligger betydligt över den
amerikanska, 3,25 % jämfört med 1,25 %.
Det är nu mer troligt att ECB sänker
styrräntan än i våras då inflationstrycket
minskat. Trots det visar räntegapet att
den europeiska ekonomin inte har lika goda
tillväxtförutsättningar som den
amerikanska.
Nästa år förutspås tillväxten öka till ca
2 % vilket kan jämföras med ungefär 1 %
2002.
Japans problem långt ifrån lösta
Den japanska ekonomin, världens näst
största nationella ekonomi, förväntas
krympa även 2002 med ca 0,3 % av BNP. Dock
förutspås en blygsam vändning under 2003
då tillväxten väntas bli uppåt 1 %.
De japanska offentliga finanserna
förväntas medföra ett budgetunderskott som
uppgår till mer än 7 % av BNP varje
enskilt år 2002-2004.
Japan är i ett stort behov av omfattande
reformer för att bryta den negativa trend
som inleddes i slutet av 1980-talet. Den
omfattande byråkratiska statsmakten som
tidigare ansågs underlätta för japanska
företag anses nu vara näringslivets
största hinder. De massproducerande
exportföretagen som den japanska
tillväxten byggde på under flera decennier
har stagnerat och blivit förbisprungna av
konkurrenter i andra länder. Därtill
kommer problemet med det nära nog
havererade banksystemet.
Den svenska konjunkturutvecklingen
Socialdemokraterna ensamma om sina
bedömningar
I regeringens ekonomiska vårproposition
2002 förutspåddes tillväxten i Sverige bli
1,4 % 2002 och 2,8 % 2003. Nu har
regeringen skrivit upp tillväxtprognosen
för innevarande år relativt kraftigt till
2,1 %, medan prognosen för 2003 justerats
ned till 2,5 % tillväxt. Jämfört med andra
svenska prognosinstitut kan man notera att
regeringen gör den mest positiva
bedömningen av årets tillväxttakt och att
regeringens prognos för 2003 ligger över
genomsnittet för övriga bedömare.
Tabell. Konjunkturprognoser för 2003. Senast
tillgänglig prognos från olika bedömare
Bedö Reger K Rik SE Hand Nor LO EU- Prog
mare ingen I s- B els- dea kommiss nos-
ban bank ok ionen snit
Måna okt o ken no en nov t t
d k v nov
t okt sept
BNP 2,5 2 2,3 1, 2,9 2,0 2, 2,2 2,3
, 8 3
3
Öppe 3,8 4 4,3 4, 4,1 4,1 3, 4,3 4,1
n , 4 7
arbe 3
tslö
shet
Man kan också notera att SEB under
november 2002 sänkte sin tillväxtprognos
för både 2002 och 2003 jämfört med den
prognos de lämnade endast en månad
tidigare.
Den svenska tillväxten har hittills
upprätthållits av de svenska hushållen som
fått ökade inkomster. Den svaga svenska
kronan har också bidragit till att
exportindustrin stimulerats. Båda dessa
faktorer kommer att avta under år 2003.
Regeringen borde rimligen ha kunnat
förutse detta bättre än vad som framgår av
budgetpropositionen. I kombination med
medvetet budgettrixande och de i praktiken
helt förbrukade budgeteringsmarginalerna,
kastar således även regeringens prognoser
en skugga över trovärdigheten i
budgetarbetet.
Hushållens inkomstutveckling blir svagare
än i regeringens bedömning
De skattehöjningar som nu beslutas i många
kommuner har regeringen inte räknat in i
budgetpropositionens kalkyler över
hushållens disponibla inkomster.
Regeringen räknar i budgetpropositionen
med att den kommunala utdebiteringen ska
öka med endast 25 öre i landstingssektorn
vilket sägs motsvara 3 miljarder kronor,
men att primärkommunernas utdebitering
hålls oförändrad. Enligt hittills kända
uppgifter kommer det verkliga utfallet att
innebära en skattehöjning på minst 62 öre,
eller i genomsnitt ca 1 900 kr per hushåll
och år. För många barnfamiljer i
Stockholmsområdet innebär
skattehöjningarna ett inkomstbortfall på 8
000-10 000 kr per år. Även andra delar av
landet, främst Skåne, drabbas av samtidiga
skattehöjningar i kommunen och
landstinget. Detta kommer sammantaget att
dämpa hushållens inkomster med ca 8
miljarder kronor, dvs. betydligt mer än
regeringen antagit. Hushållens
inkomstökning 2003 kommer att stanna vid
ca 1,5 %, vilket kan jämföras med
regeringens prognos på 2,1 %. Detta
innebär att regeringens BNP-prognos, allt
annat lika, måste justeras ned.
Diagram. Utvecklingen av hushållens reala
disponibla inkomster 2002 och 2003
*grafiskt element borttaget*
Kronan starkare än regeringen räknar med
Anslutningskursen kan efter ett ja i en
folkomröstning om deltagande i EMU:s
tredje fas sannolikt komma att ligga
någonstans i intervallet 8,50 till 8,90 kr
per euro. Detta gör att kronan apprecieras
ju mer en anslutning ter sig sannolik.
Sverige har därtill en positiv bytesbalans
vilket också talar för en stärkt krona.
Sammantaget kan detta innebära att svensk
exportindustri har en period framför sig
där den inte får den gratishjälp som den
svaga kronkursen bidragit med under lång
tid.
Kommande avtalsrörelse avgörande för
Riksbanken
Den 20 mars och den 26 april 2002 höjde
Riksbanken räntan med 0,25 procentenheter
per tillfälle, från 3,75 till 4,25 %.
Riksbanken ansåg att inflationstrycket
behövde stävjas och att den svenska
ekonomin hade ett nära nog fullständigt
resursutnyttjande.
Nu har inflationstrycket avtagit något
och Riksbanken sänkte därför räntan den 15
november med 0,25 procentenheter till 4,0
%. Utfallet från kommande avtalsrörelser
har en avgörande betydelse för
räntepolitiken framöver. En dåligt
fungerande lönebildning kommer att leda
till höjda räntor och därmed en sämre
tillväxtpotential. Den kommande
avtalsrörelsen kommer i högre grad än
tidigare att bli ett test på om den
svenska lönebildningen håller måttet
jämfört med våra konkurrentländer.
Dåliga nyheter dominerar
Svenskt näringsliv är mer sårbart än
någonsin. Bara sedan månadsskiftet
september-oktober i år har 217 personer i
Visby varslats, 413 i Linköping, 250 i
Kumla, 750 i Gävle, 239 i Skara, 50 i
Hässleholm och 280 personer i Göteborg.
Under det andra kvartalet i år ökade
antalet anställda i konkursdrabbade
företag med 27 %. Under det första
halvåret i år uppgår antalet personer som
drabbats av konkurser till över 14 000.
Det är den högsta siffran på många år.
Till skillnad från tidigare drabbas nu
även Stockholmsområdet hårt. Samtidigt
ökar den öppna arbetslösheten
(säsongrensat) och det totala antalet
varslade personer i år uppgår t.o.m.
oktober till 52 800. Därtill fortsätter
antalet sjukskrivna och
förtidspensionerade att öka. Utgifterna
för sjukpenning har hittills i år ökat med
14 % jämfört med samma period förra året.
Motsvarande siffra för förtidspensioner är
8,5 % enligt Riksförsäkringsverket.
År 2001 sattes ett nytt rekord i
utlandsägda företag i Sverige. Visserligen
är det bra att utländska företagare vill
ge sig in på den svenska marknaden. Men
endast en femtedel av de över 7 000
utlandsägda företagen i Sverige har
tillkommit genom nyetableringar. Hälften
av företagen har förvärvats och
ytterligare en andel har blivit
utlandsägda genom fusioner. Denna trend
har förstärkts i år.
Sammantaget är vår bedömning att
regeringens konjunkturprognoser i
budgetpropositionen är för positiva.
Dessbättre behöver den politiska
slutsatsen inte stanna vid detta. Vi
menar, till skillnad från regeringen, att
den ekonomiska politiken främst ska ägnas
åt sådant som regering och riksdag i hög
grad kan påverka. Inte minst handlar detta
om strukturella reformer för en bättre
hälsa och bättre fungerande arbetsmarknad,
samt strategiska skattesänkningar på
arbete och företagande. Detta beskriver vi
i de följande avsnitten.
Tre procents årlig tillväxt genom fler i
arbete, ökad produktivitet och stabila
institutioner
Den ekonomiska politikens inriktning
En starkare och uthållig ekonomisk
tillväxt behövs för att nå målet med en
ökad välfärd för alla. Den ekonomiska
politiken ska därför inriktas på att skapa
förutsättningar för en varaktig,
ekonomiskt och ekologiskt hållbar tillväxt
på tre % per år. Eftersom den ekonomiska
tillväxten är en funktion av det totala
antalet arbetade timmar och
produktivitetsutvecklingen i stort tar vår
ekonomiska politik fasta på båda dessa
behov:
Fler i arbete och fler arbetade timmar:
Genom att göra det mer lönsamt att arbeta,
kommer arbetsutbudet att öka. Detta kan
ske genom sänkta inkomstskatter och bättre
fungerande bidragssystem.
Genom att utforma regler och skatter så
att de främjar förvärvsarbete och hälsa i
stället för passivisering och ohälsa, blir
det möjligt för fler att arbeta utan att
slita ut sig. Kraftiga satsningar på en
förbättrad rehabilitering och en nationell
vårdgaranti är viktiga reformer för att
uppnå detta. Sänkt skatt på
förvärvsinkomster är också en viktig del
för att öka utbytet av förvärvsarbete.
Genom en effektivare arbetsmarknadspolitik
kan fler komma i arbete snabbare.
Genom bättre och enklare regler kan
invandrare snabbare få en chans att komma
in på arbetsmarknaden. Bland annat bör
kravet på godkänt sfi-språktest avskaffas
för att man ska kunna stå till
arbetsmarknadens förfogande.
Förutsättningarna för äldre att vilja
arbeta längre bör stärkas.
Med en bättre familjepolitik ökar
förutsättningarna att kombinera familjeliv
och förvärvsarbete. Därigenom minskar
risken för stressrelaterad ohälsa som i
dagens system ofta drabbar både familjen
och förvärvsarbetet.
Ökad produktivitet:
Genom att göra det mer lönsamt för
individen att utbilda sig, ta ansvar,
arbeta och spara kommer den svenska
arbetskraftens produktivitet att öka.
För företagen bör det bli mer lönsamt att
investera i produktion, utveckla ny teknik
och höja kvaliteten.
Genom att förenkla regler och därigenom
minska byråkrati och uppgiftslämnande,
kommer företagen att kunna fokusera på
sina affärsidéer snarare än
administration. Därigenom kan
produktiviteten öka i alla befintliga
verksamheter.
Genom att öppna för en mångfald utförare
av offentliga välfärdstjänster kommer
produktiviteten att öka. Detta både som en
följd av att nya och effektivare
organisationsformer kommer att uppstå, och
som en följd av att bättre fungerande
belöningssystem kommer till stånd när det
finns fler arbetsgivare att välja bland.
Den offentliga upphandlingen av varor kan
förbättras och därmed samtidigt bidra till
ökad produktivitet i offentlig sektor och
ökat konkurrenstryck i privat sektor.
Genom en stärkt konkurrens på såväl
produkt-, tjänste- som finansiella
marknader kan sannolikt kraftiga
produktivitetsökningar uppnås. Detta
gäller inte minst byggsektorn,
livsmedelssektorn, läkemedel och
banktjänster. Konkurrensverket bör ges en
mycket starkare position för att bidra
till ökad konkurrens.
Båda dessa perspektiv är lika viktiga
eftersom en ökad mobilisering av
arbetskraften är omöjlig om inte samtidigt
arbetsmarknaden växer i en sådan takt att
den kan ta emot alla arbetsföra. Den
socialdemokratiska regeringen har
dessvärre ett alltför svagt intresse för
båda dessa tillväxtfaktorer.
Sunda finanser och stabila institutioner:
Avgörande för en bättre tillväxt är också
den ekonomiska miljö som individer och
företag verkar i. Den tredje hörnstenen i
vår ekonomiska politik är därför sunda
offentliga finanser och stabila
institutioner. Med institutioner menar vi
i detta sammanhang hela det rättsliga
regelverket och det finansiella ramverk
som beslutas politiskt.
Statens utgifts- och skattekvot måste
minska för att ge hushållen och företagen
en ökad makt över sina inkomster, för att
minska statsbudgetens stora
konjunkturkänslighet, samt för att öka
dynamiken i ekonomin.
Socialförsäkringssystemen måste reformeras
för att bli enklare, ekonomiskt mer
robusta och i högre grad
försäkringsmässiga.
Den offentliga bruttoskulden ska minska.
Kontrollen och tillsynen över såväl
socialförsäkrings- och bidragssystemen som
över finans-, produkt-, tjänstemarknaderna
och skattesystemet bör stärkas. Därigenom
används resurser bättre, och den
konkurrenssnedvridning som följer av t.ex.
skattefusk minskar.
Det direkta sambandet mellan en fungerande
lönebildning och höjda reallöner behöver
stärkas. Arbetsmarknadens parter har
ansvar för löneförhandlingarna, men staten
bör bl.a. tydliggöra kopplingen mellan
arbetslösheten och avgiften till
arbetslöshetsförsäkringen.
Tilltron till rättsväsendet i stort
behöver stärkas.
I de följande avsnitten utvecklar vi vår
syn på de politikområden som nämnts ovan i
de tre huvuddelarna i vår ekonomiska
politik.
Fler arbetade timmar - inte bara högre
"sysselsättning"
Om politiken ska kunna ges en
ändamålsenlig utformning för att uppnå
givna mål är det viktigt att mäta rätt
saker. Till skillnad från
Socialdemokraterna vill vi inrikta
intresset på det totala antalet faktiskt
arbetade timmar i ekonomin, inte bara hur
många som i någon mån kan räknas som
"sysselsatta".
Som sysselsatt räknas i den officiella
statistiken de som faktiskt är i arbete
men också de som är tillfälligt
frånvarande från arbetet, t.ex. på grund
av sjukskrivning. De senare årens uppmätta
sysselsättningsökning motsvaras dessvärre
till största delen av ökade
sjukskrivningar. Som sysselsatt räknas man
också om man endast har arbetat en enda
timme den vecka som mätningen görs. Det
innebär t.ex. att alla som anmäler sig som
deltidsarbetslösa ändå helt räknas som
sysselsatta. I extremfallet innebär
nuvarande sätt att mäta att den officiella
sysselsättningsgraden skulle vara 100 % om
alla i arbetsför ålder hade ett arbete på
en timme i veckan som de var sjukskrivna
från.
Grunden för ekonomisk välfärdsutveckling
är det arbete som faktiskt blir utfört.
Därför vill vi att den ekonomiska
politiken ska fokusera på just det totala
antalet arbetade timmar. Tillsammans med
detta ska politiken också inriktas på
åtgärder som leder till ett förbättrat
resultat per arbetad timme, dvs.
produktiviteten.
Den totala arbetslösheten, som den
officiellt redovisas inklusive
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, ligger
kvar på 6-7 % av arbetskraften. Detta är
högt i ett svenskt perspektiv. Den
oacceptabelt höga och växande
arbetslösheten bland utomnordiska
invandrare är ett annat påtagligt bevis på
att regeringen misslyckats med att skapa
en ekonomi som kan mobilisera alla som
vill och kan försörja sig genom eget
arbete.
Skillnaderna i sysselsättningsgrad,
arbetslöshet, sjukskrivningar och
förtidspensioner är därtill stora mellan
olika delar av Sverige och speglar en
regional tudelning. Med en politik som
skapar förutsättningar för fler företag
och fler jobb i hela Sverige kan ett
betydande tillskott till antalet arbetade
timmar och därmed till en starkare
tillväxt uppnås.
Vi ser sammantaget en stor potential för
tillväxt i att öka den faktiska
sysselsättningsgraden (sjukfrånvaron
frånräknad) och antalet arbetade timmar
genom bättre rehabilitering för minskade
sjukskrivningar och förtidspensioner,
genom att mobilisera invandrare i arbete
och företagande samt genom att skapa
förutsättningar för en dynamisk
arbetsmarknad i hela landet. Därigenom kan
en kraftig ökning av antalet arbetade
timmar åstadkommas.
Diagram. Andelen reguljärt sysselsatta mellan 20
och 64 år. Officiella sysselsättningstal
respektive faktisk andel människor i
arbete
*grafiskt element borttaget*
Det sjuka Sverige och hur det kan botas
Sjukfrånvaron och förtidspensioneringarna
är ett av de stora hoten mot den svenska
välståndsutvecklingen. Att få bukt med
denna utveckling är centralt för den
ekonomiska tillväxten. Bara kostnaderna
för sjukpenning, förtidspensioner och
arbetsgivarnas sjukersättningsansvar
uppgår till mer än 14 000 kr per invånare,
men i den siffran ingår naturligtvis inte
de effektivitetsförluster i näringsliv och
offentlig sektor som det medför att
ersätta inskolad eller utbildad
arbetskraft med vikarier m.m.
Konjunkturinstitutet har beräknat att en
halverad ohälsa till 2008 utan ökade
förtidspensioneringar skulle medföra ett
finansiellt sparande på 45 miljarder
kronor och en extra BNP-tillväxt om 2,6 %.
Genom att arbetskraftsutbudet ökas minskar
också riskerna för överhettning och
inflation.
Sjukfrånvaron i Sverige fortsätter att
öka till nya rekordnivåer även om RFV
konstaterar en i viss mån avtagande
ökningstakt. Antalet personer som under
september månad erhållit sjukersättning
har ökat med 4,9 % från 2001 till 2002.
Utvecklingen tycks dock fortsätta mot allt
längre sjukskrivningar eftersom antalet
sjukdagar på årsbasis ökat med hela 10,5
%. Även antalet förtidspensionärer
fortsatte att öka kraftigt under 2002.
Ohälsan fortsätter således att växa.
En studie från ESO (Ds 2002:49) visar att
Nederländerna och Norge haft en utveckling
av sjukskrivningarna liknande den svenska.
Den svenska frånvaron ligger dock högst.
Ett gemensamt drag är ett omvänt samband
mellan arbetslöshet och sjukskrivningar. I
tider av hög arbetslöshet har sjukskriv
ningarna gått ner kraftigt medan de ökar
när tillgången på arbete förbättras. Detta
samband är tydligast markerat i Sverige.
Det kan också tilläggas att utvecklingen i
Norge och Nederländerna vänts under det
senaste året medan den fortsatt i Sverige.
ESO-rapporten visar också att
arbetskraftens ålderssammansättning inte
kan förklara ökningen av antalet
sjukskrivna mer än mycket marginellt
eftersom ökningen är likartad i alla
åldersgrupper. Regeringens påstående att
en stigande genomsnittsålder i
arbetskraften skulle vara en viktig
förklaring till ökningen av frånvaron
håller således inte. Det förefaller också
mindre troligt att arbetsmiljöerna och
hälsostatusen för svenska löntagare
generellt sett skulle vara sämre än i
andra västeuropeiska länder. ESO-rapporten
pekar dock på att den psykosociala
arbetsmiljön kan ha försämrats på senare
år, inte minst i den offentliga sektorn.
Regelverket för sjukförsäkringssystemen
har betydelse för nivån på
sjukskrivningarna. Det påverkar dels vem
som kan ta del av sjukersättning, dels
benägenheten att använda
ersättningsmöjligheten. Regelverken är
enligt ESO:s studie klart förmånligast i
Sverige, Norge och Nederländerna. Det
finns också alltfler tecken på att
sjukskrivningar och förtidspensioneringar
används som avlastning för
arbetsmarknadspolitiken. Samtidigt tycks
det ha skett en glidning i beteendemönster
och uppfattning om vad som är giltig
anledning att stanna hemma från jobbet.
Till exempel torde toleransen ha ökat för
att stanna hemma från jobbet på grund av
att man mår dåligt utan att vara sjuk.
Denna attitydförändring är inte samma sak
som att människor medvetet fuskar, även om
fusk naturligtvis också förekommer.
Snarare speglar det hur människors
beteende anpassas efter välfärdssystemens
regelverk. Sammantaget leder dessa trender
till ett överutnyttjande.
Även utanför arbetslivet finns det
naturligtvis källor till vantrivsel som
kan ta sig uttryck i att människor känner
sig sjuka eller deprimerade. En sådan
vantrivsel är förvisso ett samhällsproblem
som kan kräva politiska åtgärder.
Långvarig sjukskrivning och förlorad
kontakt med arbetsplatsen är i allmänhet
inte en bra lösning på dessa problem.
Det har under senare år utvecklats
betydande skillnader mellan kvinnor och
män när det gäller sjukskrivningar och
förtidspensioneringar. I dagens läge står
kvinnorna för nästan dubbelt så stor del
av sjukskrivningarna som männen. En
förklaring till detta är den höga ohälsan
i offentlig sektor där flertalet kvinnor
arbetar. Men också på många andra
kvinnodominerade arbetsplatser - t.ex. i
handeln - ligger sjukskrivningarna långt
över genomsnittet. Ohälsan speglar av allt
att döma kvinnors - genomsnittligt sett -
underordnade ställning på arbetsmarknaden
där en stor del av kvinnorna har fysiskt
och psykiskt tunga arbeten, mycket ansvar,
men lite makt över sin arbetssituation.
En del av förklaringen till den nästan
dubbelt så stora sjukfrånvaron för kvinnor
är att dessa alltjämt tar huvudansvaret
för hem och barn. Den totala arbetsbördan
blir större än för männen och den psykiska
stressen över brist på tid och ekonomiska
resurser för framför allt föräldrar med
hemmavarande barn vilar sannolikt tyngst
på kvinnorna.
Den höga ohälsan i offentlig sektor är
ett svidande underbetyg åt kommuner och
landsting som arbetsgivare. Men det är för
enkelt att reducera frågan till ett enkelt
ledarskaps- eller resursproblem.
Problemens kärna ligger i att det är
storskaliga monopolarbetsgivare där
drivkrafterna till en god personalpolitik
och ett uppmärksamt ledarskap ofta saknas.
Intresset och ansvaret för det ekonomiska
eller kvalitativa resultatet är inte
tillräckligt tydliga för att kostnaderna
för höga sjukskrivningar ska framkalla
åtgärder. Bristen på alternativa
arbetsgivare gör det samtidigt svårt för
personalen att "rösta med fötterna" för
att förbättra sina arbetsvillkor.
Försäkringskassorna klarar i dag inte av
att hantera mängden av långa
sjukskrivningsärenden på ett
tillfredsställande sätt. Att åstadkomma
ett bättre och mer regelmässigt
rehabiliteringsarbete är en nyckeluppgift
för en politik för att minska de långa
sjukskrivningarna och i förlängningen
också förtidspensioneringarna.
En tydlig och regelmässig hantering av
längre sjukskrivningsärenden är också
viktig för att stärka den s.k.
grindvaktsfunktionen. Det har förekommit
rapporter om att läkare skrivit ut
sjukintyg mer eller mindre på den
sjukskrivnes begäran. Tvåläkarintyg och
förbättrad utbildning för läkare i
försäkringsmedicin kan vara lämpliga
åtgärder för att motverka sjukskrivningar
på otillräckliga eller felaktiga grunder.
Ett av de stora problemen vid fall av
långvarig sjukfrånvaro är att den
sjukskrivne förlorar kontakten med sin
arbetsplats och mentalt orienterar sig
från arbetslivet. Flera exempel från
näringslivet visar att ett rehabiliterings
arbete i nära kontakt med arbetsplatsen
ger ett bättre resultat. För stora
arbetsgivare - särskilt kommunerna - kan
ett erbjudande om nya arbetsuppgifter vara
en lösning för en person som blivit sjuk i
sitt tidigare arbete.
Arbetsgivarnas ansvar för de första
fjorton dagarnas sjukskrivning medför en
stor riskexponering för företag med ett
litet antal anställda. Samtidigt är det
mycket angeläget att arbetsgivarna - inte
minst de offentliga - har tydliga
ekonomiska incitament att arbeta
förebyggande mot ohälsa.
Moderaterna, Folkpartiet,
Kristdemokraterna och Centerpartiet vill
tillsammans verka för:
att finansiell samordning mellan
försäkringskassorna och sjukvården tillåts
i hela landet. Försäkringskassorna bör
också kunna bekosta specialistvård utanför
landstingssektorn för att minska
väntetiderna
en nationell vårdgaranti för att korta
vårdköer och möjliggöra en snabbare
återgång till arbete efter sjukdom. Vård
garanteras senast inom tre månader efter
det att behovet fastslagits. Den
nationella vårdgarantin ska omfatta alla
medicinskt motiverade behandlingar
ett förstärkt rehabiliteringsarbete med
sikte på en rehabiliteringsgaranti
varigenom en långtidssjukskriven
garanteras en individuell
rehabiliteringsplan inom en viss tid av
sjukskrivningsperioden
snabba resursförstärkningar till
försäkringskassorna
stärkt utbildning i försäkringsmedicin för
läkare
att det förebyggande arbetet på
arbetsplatserna ges en högre prioritet.
Detta gäller särskilt inom den offentliga
sektorn
fler alternativa arbetsgivare inom den
offentligt finansierade verksamheten för
att öka drivkrafterna att arbeta
förebyggande och ge de anställda rimliga
arbetsvillkor, bl.a. vad gäller
arbetstidens förläggning
utökade möjligheter för den enskilde att
påverka arbetstidens förläggning och
bestämma dess omfattning, vilket också i
många fall kan göra att arbetsmiljön
upplevs som bättre och därmed i
förlängningen leda till ett bättre
hälsoläge
förbättrad kunskap om och ökade insatser
mot kvinnors ohälsa.
Bättre lönebildning
Löneutvecklingen måste vara förenlig med
en god samhällsekonomisk utveckling. Den
ökande internationaliseringen ställer
också höga krav på att vi i Sverige inte
har en löneökningstakt som långsiktigt
avviker från våra viktigaste
konkurrentländers.
Det är inte enbart de genomsnittliga
löneökningarna som är viktiga utan också
att lönestrukturen utvecklas så att
sysselsättningen ökar och flaskhalsarna
minskar. Ett led i arbetet med att skapa
förutsättningar för fler jobb är att
modernisera arbetslöshetsförsäkringen. A-
kassan ska vara en allmän och obligatorisk
omställningsförsäkring. Parterna på
arbetsmarknaden bör i större utsträckning
ha ansvaret för lönebildningen och konse
kvenserna av träffade avtal. Det är
rimligt att de som har jobb bär en större
del av ansvaret för resultatet av sina
handlingar. Det bör därför införas ett
ökat eget ansvar för
arbetslöshetsförsäkringens finansiering.
Alltför stora löneökningar i den
offentliga sektorn, utan motsvarande
produktivitetsutveckling, medför antingen
behov av ökade skatter eller mindre
offentlig verksamhet.
Inom den offentliga sektorn finns stora
låglönegrupper, men de finns även på den
privata sidan. Risken är att stora
löneökningar för en sektor drar med sig
övriga grupper i en accelererande
lönespiral. Det är förståeligt att lönen
efter skatt betraktas som låg för många
människor. De förslag till sänkt
inkomstskatt som våra partier föreslagit
är emellertid ett viktigt sätt för dem att
nå samma resultat - högre ekonomisk
standard - samtidigt som en bättre
fungerande lönebildning och större
möjligheter att matcha arbetskraft till
bristyrken kan uppnås.
Lika lön för likvärdigt arbete är en
princip i jämställdhetsarbetet som måste
uppnås. Ren lönediskriminering ska med
kraft bekämpas. Andra löneskillnader har
sin grund i deltidsarbete och
förvärvsavbrott. Dessa löneskillnader är
visserligen sakligt motiverade men
orsakerna till situationen är inte
opåverkbar. Vi lägger en rad förslag som
stärker kvinnors position på
arbetsmarknaden.
Kvarstår gör att en mycket stor del av
löneskillnaderna mellan kvinnor och män
har att göra med löneskillnader mellan
olika yrkesgrupper. Förändringar i de
relativa lönerna mellan dessa yrkesgrupper
är en svår utmaning. Många yrkesgrupper är
samtidigt lågt avlönade och bristyrken. En
förändring av det relativa löneläget för
dessa yrkesgrupper leder både till en mer
jämställd lönestruktur och en bättre
fungerande arbetsmarknad. Det är ett
faktum att lönenivåerna höjs mer där fler
arbetsgivare finns att välja mellan.
En generell höjning av lönerna enbart för
lågavlönade i den offentliga sektorn
medför kraftigt ökade kostnader för
kommuner och landsting samtidigt som det
riskerar att ytterligare minska
incitamenten till utbildning - inte minst
vidareutbildning - eller till att söka sig
till bristyrken. En hoptryckt löneskala
skulle därmed försämra arbetsmarknadens
förmåga att "matcha" tillgång och
efterfrågan på arbetskraft.
Den stora utmaningen för lönebildningen
är därför att de totala löneökningarna
stannar vid de nivåer som är förenliga med
långsiktigt god sysselsättning och
konkurrenskraft och inom denna ram klara
att förändra det relativa löneläget. Detta
måste ske i stället för att falla in i det
traditionella beteendet att löneökningar
för vissa grupper leder till
kompensationskrav från andra så att
resultatet blir sammanlagda löneökningar
utöver vad samhällsekonomin tål utan att
ha åstadkommit de önskvärda
förändringarna. Sänkta inkomstskatter för
alla underlättar denna process.
En bättre integration
Nästan hälften av alla utomnordiska
invandrare i arbetsför ålder står utanför
arbetsmarknaden. Den missriktade politik
som förhindrat och förbjudit människor att
ens söka arbete har berövat många
nyanlända människor deras självkänsla,
vilket lett till utanförskap från det
svenska samhället. Många människor har
aldrig fått en chans att utöva sitt yrke
på den svenska arbetsmarknaden. På så sätt
har också Sverige berövats värdefulla
erfarenheter. Andra invandrare har hållits
borta från arbetsmarknaden därför att de
fastnat i bidragsfällan.
Det finns också en stor tillväxtpotential
i möjligheten att mobilisera dessa grupper
och göra det möjligt för dem att få arbete
motsvarande deras kompetens. Syssel
sättningsgraden bland invandrare från
länder utanför EU var under första
halvåret 2002 55,5 % mot 76 % för personer
födda i Sverige. Om sysselsättningsgraden
bland dessa grupper kan höjas till
genomsnittet för personer födda i Sverige
bör det motsvara en arbetsstyrka på
omkring 90 000 personer.
Många invandrare har svårt att få jobb
som motsvarar deras kompetens och
kapacitet. Det finns därför också en
betydande tillväxtpotential i åtgärder som
förbättrar deras möjligheter, t.ex. bättre
valideringssystem etc.
Vi vill radikalt förbättra integrationen
genom insatser för att förbättra
invandrares ställning på arbetsmarknaden,
möjligheter att starta företag och
språkkunskaper:
Trots de organisatoriska svårigheter som
föreligger i dagsläget måste ambitionen
vara att handläggningstiderna för beslut i
asylärenden kortas ordentligt. Dagens ofta
oacceptabelt långa handläggningstider
medför stora psykiska påfrestningar och
leder ofta till permanentat
bidragsberoende.
En mer heltäckande kunskapsvalidering bör
införas snarast. Det kan konstateras att
valideringssystemen för utomeuropeiska
invandrare fortfarande inte fungerar i
praktiken. Andra EU-länder som exempelvis
Storbritannien har här kommit betydligt
längre. Valideringssystemen ska inte
enbart omfatta akademiska examina utan
även erfarenhet och yrkeskompetens.
Bättre svenskundervisning. Svenska för
invandrare (sfi) måste bli mer anpassad
efter den enskildes förutsättningar. Sfi
måste kunna möta individer med en rad
varierande behov och kunskaper.
En bättre skola. Kvaliteten hos den
ordinarie skolundervisningen är av
avgörande betydelse för barnen till dem
som invandrat till Sverige.
Förbättra möjligheterna till jobb. Vi
anser att man alltid ska ha rätt att stå
till arbetsmarknadens förfogande om man
vill och kan arbeta och är arbetssökande.
Ett annat sätt att underlätta inträdet på
arbetsmarknaden är genom att
språkundervisningen kombineras med arbete
eller anpassade lärlings- och praktik
platser.
Bättre villkor för invandrares
företagande. Regelfloran vilar tyngst på
dem som inte har svenska som modersmål.
Myndigheters information på andra språk om
skatteregler och andra föreskrifter kan
förbättras och göras mer lättillgänglig.
Arbeta mot bidragsberoende. Sänkta
inkomstskatter ger ekonomiska incitament
att lämna bidragsberoende.
En jämställd arbetsmarknad
Det behövs en strategi för en jämställd
arbetsmarknad
Sverige är, med globala mått mätt, ett
mycket jämställt land. Likafullt återstår
mycket att göra för att bryta de
strukturer som leder till att kvinnor och
män har olika villkor och förutsättningar
att förverkliga sina drömmar och ha makten
i sin vardag, just därför att de är
kvinnor eller män.
Det återstår fortfarande stora skillnader
mellan kvinnors och mäns ställning på
arbetsmarknaden. Den svenska
arbetsmarknaden är i ett europeiskt
perspektiv starkt könsuppdelad. I kommuner
och landsting går det sju kvinnliga
anställda på varje manlig och på många
privata arbetsplatser är den manliga
övervikten lika stor.
Svenska kvinnor tjänar fortfarande bara
drygt 80 %, i genomsnitt, av vad männen
gör och skillnaden tenderar att öka. De
vägda genomsnittslönerna, dvs. när hänsyn
tagits till skillnader i ålder,
utbildning, arbetstid och sektor visar en
genomsnittlig könsbetingad skillnad på 8
%enheter.
Kvinnor är kraftigt underrepresenterade i
chefspositioner och på höga befattningar i
såväl privat som offentlig sektor.
Könsuppdelningen på arbetsmarknaden bidrar
rimligen till att kvinnors kapacitet
relativt sett används sämre än männens.
Ett jämställt arbetsliv och färre
förutfattade meningar om vad som är
"kvinnliga" respektive "manliga"
utbildnings- och yrkesval skulle bidra
till att fler tjänster kunde besättas med
den lämpligaste personalen. Faktorer som
särskilt bör uppmärksammas i ett
långsiktigt arbete för jämställdhet i
arbetslivet är ungdomars utbildningsval
och ett jämställt föräldraansvar.
Det är vår uppfattning att olikheten är
större mellan individer än mellan kvinnor
som grupp och män som grupp. Att
identifiera och förändra de strukturer som
leder till att kvinnor och män ges villkor
utifrån könstillhörighet är därför den
stora jämställdhetsutmaningen.
Bryt upp de offentliga monopolen
Eftersom den svenska arbetsmarknaden i
långt högre grad än i andra länder är köns
uppdelad har den offentliga sektorns
problem också blivit ett hinder för
jämställdhet. Det är främst kvinnor som
drabbats av sämre arbetsmiljö och sämre
arbetsvillkor genom de yrkesval som följer
av traditionella könsmönster och den
offentliga monopoliseringen - i synnerhet
av vård- och omsorgssektorerna. Många
gånger är kvinnor utlämnade till en enda
arbetsgivare med allt vad det innebär av
krav på anpassning, sämre löneutveckling,
mindre personligt inflytande och
svårigheter att byta arbetsgivare.
Så länge tjänster inom vård, omsorg och
utbildning produceras inom offentliga
monopol nekas många kvinnor möjligheten
att pröva nya idéer, nya metoder och
andra, mindre byråkratiska
organisationsformer. Verksamheternas
långsiktiga utveckling hämmas.
Med fler privata och alternativa aktörer
förbättras karriärvägarna. Det kan också
bidra till att vitalisera den
privatfinansierade tjänsteproduktionen
vilket skulle minska trösklarna mellan
privat och offentlig arbetsmarknad samt
mellan olika yrken och därigenom bidra
till att luckra upp den könsuppdelade
arbetsmarknaden. Ett flertal
undersökningar, bl.a. utförda av fackliga
organisationer, visar också att trivseln
ökar och sjukskrivningarna minskar när
verksamhet övergår från offentlig till
privat regi.
Bättre villkor för företagande
Villkoren för tjänsteföretagande måste bli
bättre. Under ett helt sekel har både
skattepolitik och näringspolitik varit
inriktade mot varuproducerande
storföretag. Skattesänkningar på arbete,
regelförenklingar och skärpt konkurrens är
förändringar som i sig är generella men
kommer att ha som störst betydelse för
småföretagande i tjänstesektorn. Större
mångfald i vården och skolan innebär att
kvinnor ges samma möjligheter som män
redan har att bli entreprenörer inom de
verksamheter där de faktiskt är
verksamma.
Särskilda insatser bör också riktas för
att stimulera och underlätta kvinnors
företagande. Detta då de traditionellt
inarbetade strukturerna alltför långsamt
förändras. Den lyckosamma modellen med
särskilda affärsrådgivare för kvinnor,
resurscentrum för kvinnors företagande och
de så kallade kvinnolånen ska därför
återinrättas.
Lättare att förena förvärvsarbete med
ansvar för barn
Kvinnor utför i dag en större del av det
obetalda arbetet i hemmet. Detta bidrar
till att kvinnor upplever en större press
i arbetslivet. För att få ekvationen att
gå ihop väljer man deltidsarbete och
yrkeskarriär på sparlåga.
För våra fyra partier är det en
prioriterad uppgift att åstadkomma ett
arbetsliv som gör det möjligt att
kombinera förvärvsarbete och föräldraskap.
Utgångspunkterna i detta arbete är barnens
bästa och ambitionen att underlätta för
både män och kvinnor att få mer tid med
sina barn. Det är en investering i
familjernas livskvalitet och i barnens
trygghet och långsiktiga utveckling till
välanpassade samhällsmedborgare. På kort
sikt kan en följd bli ett något lägre
deltagande i arbetslivet för
småbarnsföräldrar om t.ex. fler väljer att
arbeta deltid eller engagera sig i
föräldrakooperativa barnomsorgsformer. Men
en minskad stress när barnen är små borgar
i det långa loppet för ett uthålligare
förvärvsarbete.
Genom att göra det möjligt för en större
valfrihet i valet av barnomsorg ges
familjerna större möjligheter att själv
fördela sin tid mellan arbete och familj.
Vi föreslår etableringsfrihet inom
barnomsorgen, vilket innebär att stödet
till barnomsorgen ska följa med till den
omsorgsform föräldrarna väljer. Vi vill
också göra det möjligt för vanliga barn
familjer att lösa sin tidsekvation och
minska stress och press genom att enklare
och billigare kunna köpa vita
hushållstjänster.
Bättre möjligheter för äldre på
arbetsmarknaden
Det är angeläget att arbetslivet utformas
så att alla människor får möjlighet att
förvärvsarbeta så länge de önskar. Men det
är också viktigt att människor som känner
att de vill trappa ned sitt förvärvsarbete
när de blir äldre får rimliga möjligheter
till detta. Konstruktionen av
avtalspensionerna är en faktor som
försvårar för äldre arbetskraft att få
nytt arbete. Politikens uppgift blir att
se till att skapa goda förutsättningar för
att alla människor, oavsett ålder, ska
kunna förvärvsarbeta och undanröja sådant
som gör att människor på grund av
diskriminerande attityder, ohälsa, stress
och otrivsel inte vill förvärvsarbeta.
Detta är också en förutsättning för att
det nya pensionssystemet, som innehåller
en flexibel pensionsålder mellan 61 och 70
er, ska öka människors valfrihet i
praktiken. Den nya lagstadgade rätten att
ha kvar sin anställning till 67 års ålder
är därför ett viktigt steg i denna
riktning.
Den faktiska pensionsåldern är för
närvarande under 60 år om man inkluderar
personer som förtidspensioneras i tidig
ålder. Endast var fjärde svensk arbetar
fram till 65 års ålder. Ett utbrett
önskemål är att gå i pension vid 60 års
ålder eller tidigare. Den äldre
arbetskraften behövs emellertid mer än
någonsin. Andelen yrkesverksamma krymper
samtidigt som andelen pensionärer och
studerande ökar. Inom en tioårsperiod har
inte bara Sverige utan även övriga Europa
brist på arbetskraft, vilket hotar
tillväxten och leder till stora
påfrestningar på välfärdssystemen.
Därför finns det all anledning att redan
nu påbörja ett mer målinriktat arbete för
att få fler att vilja och kunna arbeta
längre och att därmed höja den faktiska
pensionsåldern. Nedan presenterar vi
inriktningen på ett antal förslag för att
uppnå detta.
Lättare att starta eget
Uppmuntra eget företagande bland
avtalspensionärer och äldre. Lagen bör
ändras så att eget företagande med F-
skattsedel får bedrivas med exempelvis den
tidigare arbetsgivaren som ensam kund.
Därigenom skulle fler våga övergå till
egen verksamhet.
Inför utbildningskonto som möjliggör
livslångt lärande
Möjliggör ett livslångt lärande och låt
såväl arbetstagare och arbetsgivare
avsätta löneutrymme på ett
utbildningskonto som beskattas först vid
uttag av sparade medel. Detta kan på sikt
göra äldre arbetskraft mer
konkurrenskraftig då färsk utbildning
knyts ihop med lång erfarenhet. Om fler
personer vidareutbildar sig eller omskolar
sig under sitt yrkesliv skapar detta ett
växande kunskapsmervärde på
arbetsmarknaden som med tidigare regler
och begränsade möjligheter inte fanns.
Informera mer om äldre
Opinionsbildning och attitydförändring tar
tid. Det behöver därför informeras på
många sätt om vinsten av fler äldre i
arbetslivet; vinsten för den enskilde i
bl.a. pensionshänseende, vinsten för
arbetsgivare av att behålla och tillvarata
mångårigt uppbyggd kompetens och vinsten
för samhället i stort av fler i arbete.
Äldres erfarenhet och förvärvade kompetens
gör dem överlag till skickliga
yrkesutövare. Aktuell forskning som
tydligt visar detta bör marknadsföras och
goda exempel på arbetsplatser med
utvecklad seniorpolitik spridas.
Det är lämpligt att starta ett
kompetenscentrum för utveckling av en god
seniorpolitik i slutet av arbetslivet,
efter norsk modell. Att utveckla en
flexibel arbetsorganisation och skapa en
hälsofrämjande arbetsmiljö är viktiga
delar för att helheten ska bli så positiv
att fler vill arbeta längre.
Öka flexibiliteten
Med det nya pensionssystemet kan man
själv, från 61 års ålder, välja hur man
vill kombinera arbetstid och
pensionsuttag. Möjligheten att i stället
arbeta i mindre omfattning utan
pensionsuttag skulle möjliggöra för fler
att delta i arbetslivet under en totalt
sett längre tid. Därför bör en lagstadgad
rätt att gå ner i arbetstid efter 60 års
ålder till lägst 60 % övervägas.
Se över kostnaden för äldre arbetskraft
På den alltmer kunskapsbaserade
arbetsmarknaden får den rent fysiska
(muskel)arbetskraften allt mindre
betydelse. Man kan därför inte hävda att
stigande ålder generellt innebär sämre
förutsättningar att förvärvsarbeta.
Snarare blir utvecklingen den motsatta med
stigande erfarenhet. Inte desto mindre
finns det faktorer som gör att äldre
arbetskraft i vissa sammanhang får svårare
att konkurrera med yngre. Det kan
exempelvis handla om yrken inom
tjänstesektorn där det blir svårare med
åren att hålla samma tempo som yngre. Till
detta kan läggas att äldres önskemål om
att gå ner i arbetstid kan upplevas som
Tfördyrande" av arbetsgivare när vissa
fasta kostnader kanske måste slås ut på
fler anställda.
Dessa faktorer, i kombination med den
generella samhällsvinsten av hög faktisk
sysselsättning, motiverar att
beskattningen av äldre arbetskraft ses
över. Även de anställningsregler som i dag
försvårar för äldre att få arbete bör ses
över.
Arbetsmarknad
Arbetsmarknadspolitiken ska underlätta och
främja arbete
Sverige måste få en arbetsmarknad som är
rörlig och öppen - en arbetsmarknad som är
tillgänglig för alla. Den geografiska och
sociala rörligheten behöver öka. Den stora
arbetskraftsreserv av människor utan
arbete som finns i Sverige måste
mobiliseras och tas till vara, både för
deras och för samhällets skull. Avgörande
för möjligheten att få en radikal ökning
av sysselsättningen är ett dynamiskt
företagarklimat där gamla och nya företag
har möjlighet att anställa fler
medarbetare.
Den arbetslöse ska inte längre få vara en
klient hos en arbetsmarknadsmyndighet utan
en medborgare med rätt att få kvalificerad
service.
Vi vill därför slå fast att den som
blivit arbetslös har ett antal rättigheter
som staten måste uppfylla. Samtidigt har
den som blivit arbetslös ett antal
skyldigheter som hon eller han i sin tur
måste uppfylla gentemot övriga samhället.
Det handlar om att etablera klara och
tydliga spelregler:
- Alla arbetslösa ska ha rätt till
kostnadsfri arbetsförmedling oavsett vem
som utför förmedlingstjänsten. Samtidigt
ska det finnas en skyldighet att anmäla
sig till ett servicekontor i samband med
att man förlorat sitt jobb.
- Alla ska ha rätt att välja
arbetsförmedling och där bli behandlad med
respekt och hänsynsfullhet.
- Alla arbetslösa ska ha rätt att få stöd
utifrån sina behov, förutsättningar och
intressen. Åtgärderna ska vara
individuellt utformade med det enda
övergripande syftet att så snart som
möjligt ge de arbetslösa möjlighet att
finna ett nytt arbete. Samtidigt ska alla
arbetslösa ha skyldighet att aktivt söka
jobb och delta i de åtgärder som är
relevanta. Alla arbetslösa ska ha rätt att
ha ett avgörande inflytande över vilken
åtgärd som ska vidtas.
- Alla arbetslösa ska ha rätt till en allmän
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
Samtidigt måste alla arbetstagare uppfylla
ett antal grundläggande villkor för att
bli berättigade till ersättning. Den som
blivit arbetslös ska inte kunna tacka nej
till anvisade arbeten utan att
ersättningen från
arbetslöshetsförsäkringen blir påverkad.
En effektivare arbetsmarknadspolitik
Sverige måste ha en aktiv och effektiv
arbetsmarknadspolitik som syftar till att
snabbt och smidigt bidra till att matcha
den arbetssökande med de arbeten som finns
tillgängliga och rusta den arbetslöse för
att kunna ta de arbeten som finns till
förfogande. Arbetslinjen ska hävdas, det
vill säga att arbetssökande i första hand
ska erbjudas arbete eller
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Först
när sådana åtgärder inte finns
tillgängliga ska arbetslöshetsunderstöd
lämnas. Aktivitet ska alltid prioriteras
före passivt bidragsmottagande.
Servicekontor
På grund av arbetsförmedlingens dåliga
resultat är det många som i dag försöker
få jobb på annat sätt. Arbetsförmedlingen
har därmed förlorat en viktig funktion på
arbetsmarknaden. Med vårt förslag vänder
sig den arbetslöse i stället till ett
servicekontor. Detta är inte en
traditionell arbetsförmedling.
Servicekontor ska finnas i varje kommun
och ska framför allt fungera som guide för
arbetslösa och för företag som söker
arbetskraft.
För att få ersättning från
arbetslöshetsförsäkringen anmäler man sig
till servicekontoret. Till att börja med
ska den arbetslöse, liksom i dag, fritt
kunna begränsa sitt sökande geografiskt
och yrkesmässigt. Efter denna första
period finns det dock människor som av
olika anledningar inte lyckats få ett
arbete. Då bokas på Servicekontorets
initiativ ett möte för planering av
framtiden.
Flera olika aktörer
Vi vill se många konkurrerande aktörer
inom arbetsmarknadspolitikens område.
Konkurrens och mångfald ökar kvaliteten
och valfriheten för den arbetslöse. Vi
räknar med att en rad nya aktörer såsom
privata arbetsförmedlingar, branschvisa
arbetsförmedlingar - exempelvis i
fackföreningsregi, privata utbild
ningsföretag, ideella föreningar, och
bemanningsföretag växer fram. Aktörerna
kommer att kunna erbjuda en mängd olika
alternativ med olika specialinriktningar
till den arbetslöse.
I glest befolkade områden finns det inte
alltid underlag för privata
bemanningsföretag. Om det inte finns
privata aktörer ska myndigheten upphandla
sådana tjänster eller i sista hand driva
egna.
Omställningspeng
Den som inte inom en viss tid har hittat
ett nytt jobb på egen hand eller via den
service som erbjuds på servicekontoren
behöver åtgärder som kan kräva en
ekonomisk insats som vi kallar
omställningspeng.
Omställningspengens storlek styrs utifrån
en behovsbedömning som görs på
servicekontoren. Pengens storlek bestäms
utifrån olika kriterier såsom ålder,
utbildning och arbetslivserfarenhet. Till
pengen kan kopplas olika former av arbets
marknadspolitiskt stöd som kräver ett
särskilt regelverk, exempelvis
anställningsstöd, lönebidrag, starta-eget-
bidrag.
Individen tar med sig omställningspengen
till den aktör som väljs för att komma ur
arbetslösheten. I en del fall kommer den
arbetslöse att få jobb innan beräknad
insats är förbrukad. Då bör aktören få
behålla hela pengen som bonus. Om personen
eter blir arbetslös fryser bonusen inne.
Förbrukas omställningspengen utan att den
arbetslöse får arbete måste en ny prövning
ske.
Ny myndighet ersätter AMV/AMS
Arbetsmarknadsverket har stor
medelstilldelning. Trots detta visar nu
senast Riksdagens revisorer att nyttan av
verksamheten är minst sagt tveksam.
Nuvarande myndighetsstrukturer på
arbetsmarknadsområdet ersätts med en ny
arbetsmarknadsmyndighet med ovanstående
uppgifter.
Därtill har den också till uppgift att
garantera att det finns jobbkontor/bem
anningsföretag inom rimligt avstånd för
alla jobbsökande i hela landet. Om det
inte finns privata aktörer bör myndigheten
upphandla sådana tjänster eller i sista
hand driva verksamhet i egen regi.
Riv hindren för företagande och
entreprenörskap
En nyckelfaktor för att åstadkomma högre
tillväxt är att fler företag startas och
att fler företag expanderar. För att
åstadkomma detta behöver attityderna till
företagande och företagare förbättras
dramatiskt samtidigt som handfasta
åtgärder vidtas för ett bättre
företagsklimat, minskad byråkrati och
lättad skattebörda.
Politiken ska vara inriktad på att
stimulera och främja människors
företagsamhet. Den socialdemokratiska
näringspolitiken vilar på föreställningen
att företagare i första hand drivs av
egoistisk girighet. Konsekvensen blir en
kontroll- och övervakningsmentalitet i
politiska beslut och ofta även i
regeltillämpningen hos statliga och
kommunala myndigheter.
Anställda/löntagare och företagare bemöts
med mycket olika attityder från samhälls
aktörer och medborgare. En anställd har en
lagstadgad trygghet som en företagare
aldrig kan förlita sig på, t.ex. fast lön,
uppsägningstid, semester,
arbetslöshetsersättning m.m. En företagare
har ansvaret för uppgiftslämnande som en
anställd aldrig behöver fundera på.
Företagare kan dömas till böter av berörd
myndighet vid försenad inlämning av
uppgifter medan motsvarande krav inte
ställs på myndigheterna bemötande av före
tagaren. Misstag, medvetna som omedvetna,
kan stå företagare dyrt. Vid tvister med
myndigheter får företagaren själv stå för
experthjälp och advokatkostnader, som inte
är avdragsgilla.
Regelbördan håller tillbaka svenskt ny-
och småföretagande. 25 miljoner timmar,
eller 13 000 heltidsjobb, används årligen
i svenska företag för att tyda och fylla i
blanketter. I många fall förstärks denna
problematik av bristande tillmötesgående
och serviceanda hos statliga och kommunala
myndigheter. Försäkringskassan och
länsstyrelserna är exempel på myndigheter
som, enligt opinionsundersökningar
genomförda bland företagare, får mycket
lågt betyg vad gäller service och
bemötande.
Enklare regler
Sverige är ett land med många regler. Var
och en för sig kan de verka motiverade,
men sammantaget medför de en stor
belastning på företagen. Kostnaden för ett
litet företag bara för administrationen av
arbetsmarknads-, skatte- och miljöreglerna
är ca 30 000 kr per anställd och år.
Totalt är kostnaden för svenskt näringsliv
att administrera regelverket ca 50
miljarder kronor årligen.
Kostnaderna för regeladministration måste
minska. Hela det regelverk som berör före
tagare ska gås igenom. Krångliga regler
ska tas bort eller förenklas. Målet är att
företagens kostnader för administration av
regelverket ska minska med minst en
fjärdedel.
Det är uppenbart att regeringen inte tar
regelbördan på allvar. Detta illustreras
tydligt av SimpLex-gruppens arbete. I
regeringens finansplan står det att från
"2001 till augusti 2002 har 78
konsekvensanalyser genomförts och
därigenom har förslagens effekter på små
företag uppmärksammats. Som ett resultat
av detta har ett tjugotal förslag dragits
tillbaka eller ändrats". Regeringen är
nöjd med att ökningen av regelbördan har
bromsats något.
Av Småföretagsdelegationens 80-tal
förslag har endast en tredjedel genomförts
under de fyra år som gått sedan de lades
fram. Det är viktigt att detta arbete
snarast fullföljs. Det är heller inte
rimligt att som i dag belägga företagare
med avgifter för olika typer av
inspektioner och kontroller. Dessa måste
ordnas så att inte onödiga kostnader
vältras över på företagen.
Ökad rättssäkerhet
När myndigheter vill ha uppgifter från
medborgare och företag sätts tidsramen
ofta snävt. Om däremot företag eller
medborgare vill ha besked av en myndighet
blir ofta tidsutdräkten stor. Det brister
i balansen mellan myndigheters agerande
gentemot medborgare och företag beroende
på om det är frågor som ställs till
myndigheten eller kommer från myndigheten.
Följden kan bli stora negativa
konsekvenser för ett företag om ett
besked från skattemyndighet är otydligt
eller kommer sent. Systemet med
skattetillägg som ska betalas innan
rättsprocessen är klar kan driva företag i
konkurs. Vi anser att de människor som
anstränger sig att göra rätt ska mötas av
god service och en tillmötesgående attityd
från myndigheterna. Skattetillägg ska
endast påföras om fel gjorts uppsåtligen,
vilket ska vara myndighetens sak att visa.
Skattetillägg ska inte behöva betalas
innan dom avkunnats i sista rättsinstans
vilket måste ske inom 24 månader efter det
att skattemyndigheten givit det första
beskedet.
Miljöbalken har genom sin komplexitet och
sin tillämpning medfört avsevärda
svårigheter för i synnerhet små och
medelstora företag. Sanktionssystemet som
är kopplat till balken är och upplevs som
orimligt. De avgifter som tas ut är i de
flesta fall fasta och ingen hänsyn tas
till företagens omsättning eller storlek.
Reglerna bör också ta större hänsyn till
graden av miljöfara och till om
överträdelsen skett uppsåtligen.
Ett allvarligt problem för seriöst
företagande är den svarta ekonomins
utbredning och omfattning. Vart femte
företag drabbas av konkurrens från den
svarta sektorn, i en del branscher
betydligt fler. Det leder till att seriösa
företagare har svårt att konkurrera.
Dagens skatte- och regeltryck riskerar att
leda till en än mer urholkad skattemoral.
Detta är ett mycket allvarligt problem.
Ett fungerande rättssamhälle bygger på att
lagstiftningen är förankrad i människors
rättsuppfattning så att man av egen kraft
och vilja lyder lagarna. Detta gäller inte
minst skattesystemets utformning.
Misstanken om att fusk och felaktigheter
förekommer i näringslivet kan såväl bidra
till att befästa negativa attityder till
företagare och entreprenörskap som att
minska marknadsekonomins legitimitet i
medborgarnas ögon. Av allt att döma är
laglydnaden och moralen såväl bland
småföretagare som i de större företagens
ledningar dock hög i Sverige. Som ett led
i arbetet för att radikalt förbättra
attityderna till näringslivet krävs en
effektiv finansinspektion.
Försäljning av statliga företag
Staten ska svara för de lagar och
förordningar som reglerar relationerna
mellan företag verksamma i Sverige och
mellan företag och det offentliga. Staten
ska inte själv, annat än i speciella
undantagsfall, vara ägare. Ett enskilt
företagande är en förutsättning för
rättvis konkurrens och en kommersiell
utveckling av starka och självständiga
företag. Är staten ägare blandas
företagets intressen med politiska
överväganden. De företag som nu är
statliga skulle fungera bättre med ett mer
spritt privat ägande.
Då försäljningsinkomster är av
engångskaraktär bör de användas till att
betala av på statsskulden som i dag uppgår
till drygt 1 100 miljarder kronor. De
försäljningar och den avbetalning av
statsskulden vi föreslår gör att statens
räntekostnader, en av de största
utgiftsposterna i statsbudgeten, kan
minskas kraftigt. Företag som under de
närmaste åren kan komma i fråga för
privatisering eller försäljning av det
statliga innehavet skulle kunna vara:
Apoteket AB, Civitas Holding AB
(Vasakronan), Nordea AB, OM Gruppen AB,
SAS Sverige AB, SBAB, Sveaskog, Telia AB
och AB Vin & Sprit.
Den exakta tidpunkten för olika
försäljningar och privatiseringar ska för
samtliga företag avvägas mot konjunktur
och marknad.
Stärkt konkurrens
En fungerande konkurrens är en
förutsättning för att resurser används på
bästa möjliga sätt. Brister i konkurrensen
medför högre kostnader eller lägre
effektivitet, i värsta fall både och.
Därmed blir tillväxten i ekonomin lägre,
vilket medför att vi alla blir fattigare
än om konkurrensen fungerat bättre.
Konkurrens på lika villkor är det bästa
verktyget också för att tillgodose
konsumenternas efterfrågan. Vi anser att
följande är viktigt att genomföra snarast:
Konkurrenshämmande regleringar i den
privata sektorn bör identifieras och
avvecklas. De finns både på tjänste- och
produktmarknaderna, till exempel i
byggsektorn, läkemedelssektorn och vad
gäller finansiella tjänster.
Kommunallagen bör ändras så att det blir
lättare att få prövat i domstol om
kommunal näringsverksamhet strider mot
lagen.
Kommunallagen bör ses över i syfte att
göra det lättare för företag att överklaga
kommunala beslut om stöd i olika former
till företag. Besluten bör också kunna
prövas i domstol.
Konkurrensverket bör få ökade resurser och
en mer fristående och framträdande roll än
i dag. I synnerhet måste uppmärksamhet
riktas mot konkurrenshinder förorsakade av
verksamhet i offentlig sektor. Nya
regeringsförslag bör granskas utifrån ett
konkurrensperspektiv.
Plan- och bygglagen bör ändras så att
etablering av konkurrerande handel
underlättas.
Stora upphandlingar bör delas i fler order
så att även mindre företag har en chans
att vara med i budgivningen.
Upphandlingsreglerna bör ändras så att det
klargörs under vilka förutsättningar
miljökrav får ställas vid offentlig
upphandling. Vi anser att det bör vara
möjligt att ställa krav på att produkter
som köps in uppfyller kriterier för
miljömärkning.
Det är viktigt att regelförenklingar görs
i offentliga upphandlingar under
tröskelvärdena. Det ska bli lättare för
små och medelstora företag att delta.
En skarpare konkurrenspolitik i
kombination med avregleringar och ökad
upphandling inom offentlig sektor kan på
sikt leda till avsevärda
kostnadsminskningar för de offentliga
budgetarna. Den sammanlagda offentliga
upphandlingsvolymen uppgår till cirka 400
miljarder kronor per år vilket motsvarar
ca 20 % av värdet av BNP. En effektiv
upphandling kan verksamt bidra till
besparingar i de offentliga utgifterna.
Skatter
Skatternas storlek och deras utformning är
styrande för människors beteende och för
ekonomins funktion. Viljan att arbeta mer,
att förkovra sig och att ta mer
ansvarsfulla och välbetalda arbeten styrs
i hög grad av skatterna på arbete. Höga
skatter på företagande och kapital medför
att företagsägande, kapital och
arbetsplatser flyttar till länder med
gynnsammare skatteklimat.
Lägre skatt på företagande
Skatterna på företagande och på företagare
är höga i Sverige. Fåmansföretag är
särskilt diskriminerade.
Det krävs ett antal åtgärder för att
minska skattebelastningen på företagandet.
En sådan åtgärd kan vara en sänkning av
arbetsgivaravgifterna. Det finns anledning
att göra en översyn av dessa. En annan
sådan åtgärd är att avskaffa
dubbelbeskattningen, dvs. att ett företags
vinst beskattas med både bolagsskatt och
utdelningsskatt.
Dubbelbeskattningen gynnar dessutom
utländskt ägande i Sverige på bekostnad av
svenskt. Dubbelbeskattningen bör därför
avskaffas.
Småföretagare har ofta låga inkomster,
speciellt under etableringsfasen. Sänkta
inkomstskatter är viktigt också för dem.
Ett ökat ekonomiskt utrymme för
företagaren frigör nödvändigt kapital som
kan växa i företaget.
Enklare och rimligare beskattning av
fåmansbolag
Dagens skatteregler är särskilt ogynnsamma
för växande mindre företag. De små
fåmansbolagens situation måste underlättas
genom en bättre skattesituation. Förslaget
till ändrade 3:12-regler som sent omsider
presenterades i somras innebär endast
marginella förbättringar. De nuvarande
diskriminerande reglerna måste snarast
ändras så att avkastning utöver en rimlig
arbetsinkomst beskattas som
kapitalinkomst.
Reglerna har medfört orimliga effekter
för fåmansbolagsägare som sålt sina
företag och helt eller delvis fått betalt
i aktier med förbehåll att dessa måste
behållas under en tid. Om värdet fallit
eller aktierna rent av blivit värdelösa
har de ändå tvingats betala skatt på medel
som aldrig erhållits. Reglerna måste
omedelbart ändras så att dessa människor
inte drabbas.
Avskaffad förmögenhetsskatt
Sverige är ett av få länder som tar ut
skatt på förmögenhet. Skattesatsen är hög.
Förmögenhetsskatten har negativ effekt på
företagande och tillväxt och har inte ens
de effekter på fördelningen som regeringen
använt som argument. Vissa miljardärer får
skattebefrielse för sina aktieinnehav
medan vanliga familjer kan drabbas av
förmögenhetsskatt fullt ut.
Enligt vår mening bör förmögenhetsskatten
avskaffas. Sambeskattningen ger orimliga
effekter från rättvise- och
jämställdhetssynpunkt och ska därför
avskaffas omedelbart.
Arvs- och gåvoskatt
Dessa skatter är en orsak till att Sverige
har så få medelstora företag.
Familjeföretag får ofta skatteproblem vid
generationsskiften. Det är de som driver
företaget vidare som får de största
problemen. De skattemässiga problemen vid
generationsskiften i familjeföretag måste
åtgärdas snabbt.
Arvs- och gåvoskatten ställer också till
akuta problem när en make dör om makarna
äger ett hus med höga taxeringsvärden. För
att få råd med arvsskatten måste då den
tidigare gemensamma bostaden ofta säljas
för att få råd till skatten. Detta är
ytterligare en orimlighet som dessa
skatter medför och som omedelbart måste
åtgärdas.
Lägre skatt på vinstandelar och översyn av
optionsbeskattningen
I syfte att bl.a. stimulera till en bättre
fungerande lönebildning bör den särskilda
löneskatten avskaffas på vinstandelar som
en arbetsgivare lämnar till en
vinstandelsstiftelse eller motsvarande.
För att underlätta för företag i
kunskapsintensiva branscher att behålla
sin personal utges ofta olika typer av
optioner. Den svenska beskattningen av
optioner bör ses över. Inriktningen ska
vara att den svenska beskattningen av
optioner ska vara internationellt
konkurrenskraftig.
Sänkt inkomstskatt för alla
Sänks skatten på arbete stärks
tillväxtkraften i ekonomin. Hög skatt på
arbete leder till en sämre fungerande
arbetsmarknad: mindre arbete, färre
arbetstillfällen och större risker för
flaskhalsar inom branscher som växer.
Ett skattesystem som främjar kunskaps-
och kompetensuppbyggnad ger en bättre
fungerande arbetsmarknad. Tillväxtkraften
i ekonomin stärks genom att
sysselsättningen ökar. Med sänkt skatt på
arbete, framför allt för låg- och
medelinkomsttagare, kan fler leva på sin
egen lön. Det minskar behovet av bidrag
och gör att människor kan få ett större
självbestämmande över sin ekonomi. Bland
annat får då en stor andel kvinnor som
arbetar med låg lön i offentlig sektor
ökade ekonomiska marginaler.
Att höga marginaleffekter har negativa
effekter på arbetsmarknadens funktionssätt
var en viktig utgångspunkt för den förra
skattereformen. Det måste vara en strävan
att återvända till dess inriktning: 30
respektive 50 % i marginalskatt. Det
förutsätter att inkomstskatten sänks för
alla inkomsttagare så att nettoinkomsterna
ökar och marginaleffekterna sjunker. I en
fortsatt process av sänkta skatter ned mot
de nivåer som präglar jämförbara OECD-
länder måste inriktningen både vara att
förbättra låginkomsttagares
förutsättningar att försörja sig på sitt
arbete och att öka Sveriges
konkurrenskraft om företagande och
kunskap.
Skattereduktion för hushållstjänster
Det höga svenska skattetrycket drabbar
särskilt de verksamheter där det finns
"gråa" eller "svarta" alternativ. Tjänster
riktade mot hushållen utgör ett sådant
exempel. Många sådana arbetsuppgifter
utförs i dag i form av "gör-det-själv"
eller svart. Att köpa sådana tjänster med
den skattebörda det innebär är endast
förbehållet de rika eller de som kan få
någon annan att betala.
Skattetrycket gör det omöjligt att köpa
tjänster som skulle kunna lätta
arbetsbördan för t.ex. småbarnsföräldrar.
Stressen i arbetslivet skulle minska och
det skulle bli lättare för både kvinnor
och män att kombinera arbetsliv och ansvar
för barnen om det vore överkomligt att
köpa denna hjälp
En skattereduktion på 50 % för
hushållstjänster ska utgå ända upp till
25 000 kr per år och hushåll. Förslaget
leder till att svarta jobb blir vita, till
att valfriheten för hushållen, liksom
jämställdheten, ökar.
Sänkt fastighetsskatt
Efter höjningen av taxeringsvärdena de
senaste åren och på grund av den nu
pågående fastighetstaxeringen har det
blivit uppenbart att skatten på boende i
främst storstadsregionerna och vissa
attraktiva områden blivit så hög att den
drabbar alla. Problemen förvärras av att
dven förmögenhets- och arvsskatt beräknas
utifrån de höjda taxeringsvärdena.
Fastighetsskatten medför att boendet blir
dyrare, att människor tvingas flytta och
att färre bostäder byggs.
Fastighetsskatten ska omedelbart sänkas
för alla typer av bostäder.
Offentlig sektor
En viktig principiell skillnad mellan våra
partier och vänsterblocket är att vi inom
ramen för en kollektiv finansiering
eftersträvar att produktionen av tjänster
som i dag produceras i offentlig regi sker
i konkurrens där privata och offentliga
enheter tävlar om att vara bäst på att ge
de tjänster människor vill ha och
förväntar sig. Vi vill ha en välfärd som
följer den enskilda människan och som
därigenom utgår från hennes behov.
Det finns en bred enighet om att vården,
omsorgen och skolan ska finansieras
kollektivt. Det är viktigt att de resurser
som avsätts för dessa ändamål används så
bra som möjligt, dvs. att användarna får
ut så mycket nytta som möjligt för varje
använd krona. Inom ramen för en gemensam
finansiering vill vi stärka den enskildes
valfrihet. Ett sätt är att låta de pengar
som används till de traditionella
välfärdstjänsterna följa den enskilde
brukaren.
Erfarenheten visar att då möjligheten
öppnas för andra än kommunen att producera
välfärdstjänster ökar mångfalden och
välfärden. Välfärd handlar inte om att en
viss typ av standardiserade tjänster ska
tillhandahållas utan om att den enskildes
efterfrågan och behov ska tillgodoses på
bästa sätt. Av samma skäl som
försörjningen av välfärdstjänster inte kan
rationaliseras på samma sätt som
industriproduktion bör de inte heller
produceras i en enda enhetlig form. Valet
mellan olika producenter av
välfärdstjänster, det må vara enskilda,
företag, kooperativ eller det offentliga,
bör därför så långt möjligt överlämnas
till den enskilda individen.
Ett tydligt exempel är skolområdet där
det offentliga ekonomiska stödet kan följa
eleven, t.ex. från en kommunal skola till
en friskola eller mellan olika kommunala
skolor. Denna princip bör kunna användas
på flera områden även om processen att
avgöra vem som ska vara kvalificerad att
få del av t.ex. äldre- eller
handikappomsorg ställer krav på tydliga
regler.
Vi vill se nya företag växa fram inom
dessa sektorer som hittills i stort sett
varit förbehållna offentliga monopol.
Sådana företag är kunskapsintensiva.
Nyföretagande här leder inte bara till
bättre välfärd utan ökar dynamiken i hela
samhället med följd att BNP kommer att
öka. Möjligheterna till kvinnligt
företagande kommer att öka.
En socialförsäkringsreform
Ett väl fungerande socialförsäkringssystem
är en viktig del av välfärden. Den
galopperande sjukfrånvaron med ökade
utgifter för såväl sjukförsäkring som
förtidspensioner aktualiserar ytterligare
behovet av ett reformerat system.
Dagens socialförsäkringssystem, bortsett
från det nya pensionssystemet, uppvisar
brister i många avseenden.
- För det första är de inte tillräckligt
robusta för att skapa den ekonomiska
trygghet som är en viktig del i ett
välfärdssamhälle.
- För det andra är socialförsäkringssystemet
inte översiktligt. Socialförsäkringarna
omfattar ett femtiotal olika
ersättningstyper. Dessa regleras i ett
tjugotal olika lagar och administreras av
ett tiotal olika huvudmän.
- För det tredje diskriminerar systemet
egenföretagare.
- För det fjärde kan systemets effektivitet
och träffsäkerhet ifrågasättas.
Sammantaget finns det ett stort behov av
att reformera dagens
socialförsäkringssystem. Det behövs till
att börja med en samordning, renodling och
förenkling.
Under den tid det tar att reformera
socialförsäkringssystemet är det
nödvändigt att göra förändringar i dagens
system för att ta bort de ojämlikheter som
framför allt drabbar egenföretagare.
Utgångspunkter och principer för en
reformering
De principer som bör ligga till grund för
nödvändiga förändringar återfinns i hög
grad i den reformering som med bred
politisk enighet gjorts av
pensionssystemet:
För att stärka systemens legitimitet
handlar det bl.a. om att få en ökad
koppling mellan vad den enskilde betalar
respektive vad han eller hon har rätt
till, eller får ut i förmån.
Socialförsäkringsförmånerna måste lättare
kunna följa den enskilde individen. Inte
minst på en mer rörlig och
internationaliserad arbetsmarknad är detta
viktigt.
Systemen måste vara utformade så att de
klarar olika typer av demografiska
förändringar utan att behöva förändras
genom nya politiska beslut.
Systemen måste ha goda incitament inbyggda
som stimulerar till arbete och inte leder
till överutnyttjande.
Starka och självständiga kommuner
Våra partier har en annan syn på de
kommunala verksamheterna och den kommunala
självstyrelsen än regeringen. Vi vill föra
en politik för självständiga och starka
kommuner. Tillväxt och ökad sysselsättning
är avgörande för att den kommunala
ekonomin ska utvecklas positivt och ge
ökade resurser. Då ökar kommunernas
skatteinkomster utan att kostnaderna ökar
i motsvarande grad.
Det bästa sättet att stärka kommunernas
ekonomi och skapa utrymme för god service
och lägre skatter är att långsiktigt och
strategiskt stärka kommunernas egen
skattebas samt bedriva en politik för god
tillväxt och ökad sysselsättning som ger
fler skattebetalare. Genom bl.a.
avregleringar och konkurrensutsättning i
förening med tydlig prioritering av
kärnuppgifterna finns goda möjligheter att
uppnå detta.
Kommunerna ska ges den frihet som krävs
för att kunna fortsätta ett
förändringsarbete som innebär att
medborgarna kan få mer för varje
skattekrona. Statsbidragen bör tillsammans
med ett väl fungerande utjämningssystem
utformas så att de ger rimliga möjligheter
för kommuner med olika förutsättningar att
bedriva en verksamhet med god standard.
Det är angeläget att stärka kommunernas
egen skattebas och därmed minska behovet
av såväl statsbidrag som utjämning. Då
stärks också det kommunala självstyret och
möjligheten för staten att detaljstyra
verksamheter genom riktade och villkorade
statsbidrag minskar.
Utjämningen ska omfatta alla kommuner på
likvärdiga grunder. Rättvisa villkor
mellan kommuner innebär att det ska vara
de egna politiska ambitionerna som avgör
skatteuttaget. Därför måste ett
utjämningssystem garantera att lagstadgade
krav som skola, vård och socialtjänst ska
kunna utföras i hela landet till ungefär
likvärdiga kostnader för medborgarna.
Systemet ska inte kompensera för
skillnader i servicenivå, kvalitet,
avgiftssättning och effektivitet, utan ska
baseras på mätbara, och för kommunerna
opåverkbara, faktorer som mäter
strukturella kostnadsskillnader. Såväl en
utjämning av skattekraft som strukturellt
betingade kostnader är nödvändiga delar i
ett fungerande system. Den nuvarande
tekniska konstruktionen leder till
oönskade konsekvenser för vissa kommuner,
exempelvis effekter som motverkar tillväxt
och förnyelse. För att undgå detta är
flera olika tekniska lösningar möjliga.
Det bör i kostnadsutjämningen också
övervägas att lyfta ut faktorer som hänför
sig till verksamheter som är statliga
åtaganden.
De större förändringar i
utjämningssystemet som behöver vidtas ska
behandlas i den parlamentariskt
sammansatta utredningen.
Utbildning
I ett samhälle där kunskaper är den
viktigaste grunden för ekonomisk
utveckling är lika tillgång till
utbildning en avgörande rättvisefråga.
Utbildning är den viktigaste och mest
långsiktiga vägen till social och regional
utjämning.
Det är därför ett allvarligt problem att
utbildningsnivån vad gäller högre
utbildning i Sverige är lägre än i flera
jämförbara länder. Andelen högskole- och
universitetsutbildade bland dagens unga är
lägre än inom 40-talistgenerationen.
Sverige behöver en skola i världsklass för
att bli en ledande kunskapsnation, vilket
i sin tur är nödvändigt för att tillhöra
de mest framstående när det gäller välfärd
och välstånd.
Stora insatser behöver göras för att
stärka grunden för vidare utbildning och
livslångt lärande. Både genom förbättrad
grundskola och genom att skapa
förutsättningar för återkommande
utbildning och kompetensutveckling i
arbetslivet vill vi höja utbildningsnivån.
En skola som ger tillräckliga kunskaper
Skolpolitiken måste fokusera på skolans
huvuduppgift - att garantera att eleverna
får tillräckliga kunskaper. Därför måste
ökad vikt läggas vid de viktigaste
kunskaperna, dvs. att läsa, skriva och
räkna och vid att tidigt upptäcka och
åtgärda inlärningsproblem. För att skapa
möjlighet att möta alla elevers behov är
våra partier öppna för olika pedagogiker
och välkomnar såväl en mångfald av
skolhuvudmän i form av friskolor på olika
nivåer som en ökad frihet för de enskilda
kommunala skolorna. Elevers och föräldrars
val bör styra resurstilldelningen till
skolorna.
En bättre fungerande grundskola är mycket
viktigt för att man ska kunna skapa en
gymnasieskola där fler elever kan bli
godkända och behöriga till högre
utbildning. Det handlar både om att
grundligt reformera den nuvarande
gymnasieskolan och att komplettera med
fler utbildningsvägar. Inom gymnasieskolan
ska möjligheten att gå en
lärlingsutbildning förbättras.
Våra partier slår vakt om det offentligas
ansvar för en väl fungerande skola i hela
landet. Ett fortsatt decentraliserat
ansvar för skolan måste förenas med tydlig
utvärdering och mätning för att trygga
likvärdigheten och allas rätt till
kunskaper.
Högre utbildning och forskning
Tillgängligheten till högre utbildning och
forskning är avgörande för samhällets
utveckling och för tillväxt och livskraft
i hela landet. Utbyggnaden av den
decentraliserade högre utbildningen har
visat sig vara en av få faktorer som
motverkat den sociala snedrekryteringen.
Den kraftiga utbyggnaden av högskolan
behöver nu kompletteras med insatser för
att stärka en fri och obunden forskning
vid landets högre lärosäten och förstärka
kvaliteten i grundutbildningen.
Utgångspunkten för fördelningen mellan de
forskande institutionerna ska vara
forskningens kvalitet. Alla universitet
och högskolor ska ha möjlighet att kunna
konkurrera om offentliga och privata
forskningsmedel. Särskild vikt måste
läggas vid att stärka grundforskningen.
Ett första steg bör vara att årligen
presentera en samlad forskningsbudget som
ger en bild av hur forskningsresurser
fördelas och används. Sverige har en
anmärkningsvärt låg samhällsekonomisk
avkastning på forskning.
Genom att förbättra möjligheterna för
universitet och högskolor att
kommersialisera de forskningsresultat som
tas fram ges förutsättningar för dem att
utveckla det lokala och regionala
näringslivet. Det kan också bidra till att
starka kluster kan skapas för att ta till
vara den regional kompetensen.
Teknikbrostiftelserna bidrar till ökad
samverkan mellan det regionala
näringslivet och universitet och
högskolor. Regeringen har beslutat om en
nedrustning av stiftelserna till år 2007.
Vi däremot, vill utveckla
Teknikbrostiftelserna ytterligare. Med den
politik vi föreslår ökar förutsättningarna
väsentligt för kommersialisering av
forskningsresultaten i Sverige.
Det livslånga lärandet
Utbildning blir i det moderna samhället
alltmer en färskvara. Teknisk utveckling
och alltmer kvalificerade arbetsuppgifter
innebär att en utbildning snabbt blir
föråldrad. Ett fungerande system för
livslångt lärande, omskolning och
vidareutbildning är med andra ord
avgörande såväl för enskilda människor som
annars riskerar att marginaliseras på den
moderna arbetsmarknaden som för samhället
som helhet. Att införa individuella
utbildnings- eller kompetenskonton, dit
löntagare och arbetsgivare kan avsätta
pengar för kompetensutveckling, är ett
annat exempel på hur man på ett mer
individuellt sätt kan stimulera
människors kontinuerliga
kompetensutveckling i arbetslivet.
En viktig del i ett fungerande system för
livslångt lärande är att utveckla och
skapa fler platser inom de kvalificerade
yrkesutbildningarna.
Rättstrygghet - en grundbult för en god
ekonomisk utveckling
En grund för framgångsrik ekonomisk
utveckling är ett väl fungerande
rättssamhälle.
Situationen för det svenska rättsväsendet
är därför allvarlig, även ur ett
ekonomiskt perspektiv. Personalbrist och
otillräckliga resurser gör att polisen
inte har möjlighet att försvara medborgare
och företagare mot rättskränkningar. I
många delar av landet, såväl i södra som
norra Sverige, är polisnärvaron skrämmande
låg, vilket leder till långa
utryckningstider och gör att t.ex.
butiksägare på landsbygden ofta känner sig
väldigt utsatta. Också i en del av
storstädernas förortsområden är
polisnärvaron otillräcklig, vilket skapar
otrygghet och hämmar det för integrationen
nödvändiga nyföretagandet. Utredningar av
allvarliga brott som inbrott och butiksrån
avskrivs närmast rutinmässigt. Polisens
handläggningstider blir ofta alldeles för
utsträckta. Väntetiderna till domstolarna
är långa när det gäller brottmål, och när
det gäller tvistemål kan det ta flera år.
Risken ökar att människor ifrågasätter
nyttan av att vända sig till
rättsväsendet.
Rätts- och polisväsendet bör tillföras
ytterligare resurser. Polisens närvaro
måste ökas i hela landet. Fler
utbildningsplatser krävs för att klara
personalrekryteringen.
Närpolisreformen ska också förverkligas i
praktiken. Utryckningstider,
handläggningstider och väntetider till
domstolsväsendet måste kortas avsevärt
samtidigt som huvudregeln måste vara att
allvarliga brott blir föremål för en
seriös utredning. Det är också viktigt att
det brottsförebyggande arbetet får högre
prioritet samt att tillgången till
drogfria fängelseavdelningar säkras.
Infrastruktur
Kommunikationer
Särskild uppmärksamhet bör i dagsläget
dgnas åt vägnätet. Det krävs en väl avvägd
balans mellan järnvägs- och
väginvesteringar. I dagsläget behöver
betydande insatser göras för att förbättra
vägnätet. Underhållet av vägnätet har
minskat under den socialdemokratiska
regeringens tid.
Kollektivtrafiken, bl.a. i form av
järnväg, är viktig och bör hållas i gott
skick. Mycket ofta är dock vägtrafik det
enda realistiska fysiska
kommunikationsmedlet för människor och
gods. Samtidigt förfaller vägnätet med
stora kostnader som följd för människor
och företag. I motsats till
vänsterkoalitionen accepterar vi inte en
sådan utveckling. Mer resurser måste
skjutas till för att garantera vägnätets
standard. Eftersläpningen i vägunderhållet
måste successivt arbetas bort. Ökade
insatser för att trygga underhåll och
bärighet är en avgörande faktor för
möjlighet till tillväxt i hela landet.
Vägnätet måste också byggas ut. Säkerhet
och tillförlitlighet måste prioriteras.
Det gäller såväl de stora
genomfartslederna och kringfarterna runt
städerna som de regionala och lokala
vägnäten. Människor är beroende av bilen
men också av en god miljö. Forskning och
utveckling av ny teknik och nya drivmedel
är därför av yttersta vikt.
Insatser måste omedelbart göras för att
reparera de socialdemokratiska
försummelserna. Våra partier är eniga om
att det behövs större insatser än
regeringen avdelat för drift och underhåll
samt investeringar i vägnätet.
Bostäder
I storstadsområdena blir bostadsbristen
alltmer akut, men även en lång rad
kommuner runt om i landet har bostadsköer.
Bristen på bostäder riskerar därmed att
bli ett allvarligt tillväxthinder.
Bostadsbyggandet har börjat öka men från
en mycket låg nivå. Parallellt avfolkas
områden utanför de större städerna med
efterlämnade bostadsöverskott som följd.
Offentliga medel används för att riva
bostäder och därmed hålla uppe
hyresnivåerna i det kvarvarande beståndet.
Även om bygglov m.m. är frågor som avgörs
lokalt krävs ett antal nationella åtgärder
för att råda bot på dagens problem. Till
exempel bör reglerna för planprocessen
ändras så att den snabbas upp och görs
enklare. Den svarta marknaden för
reparation, om- och tillbyggnader av
bostäder skulle minska kraftigt genom det
förslag till skattereduktion på denna typ
av tjänster som vi föreslagit. Den totala
beskattningen av boende måste ned. Sänkt
fastighetsskatt är ett viktigt steg.
Byggkostnaderna är höga i Sverige jämfört
med andra länder. En anledning är
bristande konkurrens i
byggmaterielsektorn, en annan är bristen
på byggarbetare i tillväxtområdena.
Ett annorlunda hyressättningssystem måste
till vid nyproduktion av hyresrätter. De
hyresavtal som träffas vid inflyttning i
nybyggda hus bör inte kunna prövas mot
hyreslagens bruksvärdesregel. Den hyra
hyresgästen och hyresvärden träffar avtal
om ska följaktligen gälla under den
hyrestid som avtalats. Då kommer man till
rätta med den kanske allvarligaste bristen
i utformningen av bruksvärdessystemet,
vilken förlamat bostadsproduktionen. Den
föreslagna förändringen möjliggör
tillräckligt stora hyresintäkter för att
möta de kostnader som är förknippade med
nyproduktion och den undanröjer dagens
osäkerhet om de framtida hyresintäkternas
storlek, vilken i sig hindrat många
bostadsföretag att bygga nytt.
Även hyrorna i det befintliga beståndet
måste bättre avspegla hushållens
värderingar genom att bl.a. lägesfaktorn
tillåts få ett större genomslag. Det bör
vara möjligt för den som hyr sin bostad
att skriva mångåriga kontrakt när det
gäller hyresnivån och därigenom på samma
sätt som en egnahemsägare ha möjlighet att
skapa förutsebara bostadskostnader. En
något mer flexibel tillämpning av
bruksvärdessystemet innebär också i sig
att enskilda hyresgästers individuella
önskemål kan prissättas och tillgodoses.
Möjligheten till mångåriga kontrakt om
hyran gör också att sådana önskemål kan
tillgodoses i större utsträckning. För
tydlighetens skull vill vi ange att vårt
förslag till mångåriga kontrakt avser att
hyresgästen binds till hyresvillkoren men
för den skull inte ska vara förhindrad att
säga upp sitt hyresavtal för att flytta.
Hyresnivåerna i en hel kommun ska inte
kunna drivas upp på grund av att det
kommunala bostadsbolaget är misskött.
Svarthandeln med hyreskontrakt motverkas
genom vårt förslag.
I syfte att öka mångfalden på
bostadsmarknaden bör s.k. ägarlägenheter
möjliggöras som boendeform. Riksdagen har
gett regeringen i uppdrag att återkomma
med förslag, vilket hittills inte har
skett. Ytterligare en möjlighet att
förbättra bostads- och byggsituationen i
framför allt storstäderna är att tillåta
s.k. tredimensionell fastighetsbildning.
Det innebär enklare möjligheter att
juridiskt avgränsa en och samma fastighet
för olika användningsområden. Olika
byggherrar skulle enklare kunna samverka
om byggprojekt.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen vad vi här framfört om
inriktningen för den ekonomiska politiken.
Vi tillstyrker därmed delvis motionerna
Fi231 (m) yrkandena 1 och 12, Fi232 (fp)
yrkande 1, Fi233 (kd) yrkandena 1-3, Fi234
yrkandena 1 och 2 och MJ420 (m) yrkande 2
samt avstyrker proposition 2002/03:1 punkt
1.
2.Gröna nyckeltal i EU - avsnitt 1.4.1,
punkt 2 (mp)
av Yvonne Ruwaida (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 2 borde ha följande lydelse:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 2. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:U324 av Ulf Holm m.fl. (mp)
yrkande 13.
Ställningstagande
I miljöfrågorna måste vi samarbeta på
internationell nivå, inte bara i EU, för
att nå gemensamma lösningar. Trots många
konventioner och andra överenskommelser är
efterlevnaden dålig. När det gäller EU
torde detta framför allt bero på såväl
politisk ovilja som kontraproduktiva
målsättningar och regelverk i EU:s fördrag
och struktur.
Ett ekologiskt hållbart samhälle ska vara
ett huvudmål för EU. Detta utgör ett
viktigt stöd för det framtida miljöarbetet
samtidigt som det är en signal om
integrering av miljöfrågorna inom alla
EU:s sektorer.
Miljöpartiet vill att regeringen i
ministerrådet, i de sammanhang där det
lämpar sig, ska driva frågan om ett
ramprogram för integrering av
miljöfrågorna i övrig verksamhet. En av de
insatser som bör ingå i ett ramprogram är
att utveckla systemet med gröna
räkenskaper eller "grön NNP" där även
slitage på det naturliga kapitalet finns
med i kalkylen.
3. Miljökonsekvensbeskrivningar i
budgetpropositionen - avsnitt 1.4.2,
punkt 3 (kd)
av Mats Odell (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 3 borde ha följande lydelse:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 3. Riksdagen bifaller därmed
motion
MJ432 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande
24.
Ställningstagande
Vi anser att det ska löna sig att agera
miljövänligt. Det är viktigt att
ekonomiska styrmedel inte motverkar
frivilliga miljöinsatser. I regeringens
gröna nyckeltal ingår ett antal ISO- och
EMAS-registrerade företag. Denna
certifiering är kostsam. Därför är det
framför allt de kapitalstarka företagen
som certifieras. Även många mindre och
medelstora företag arbetar med
miljöledningssystem utan att det
registreras. Den höga kostnaden är ett
hinder för registrering men inte för ett
aktivt miljöarbete i företagen. Vi anser
att det vore intressant att också få ett
mått på miljöarbetet i mindre företag.
Regeringen bör därför i sina gröna
nyckeltal även ta med de företag som
aktivt arbetar enligt miljöledningssystem
utan att certifieras. Vad vi här har
framfört bör riksdagen tillkännage för
regeringen som sin mening. Därmed bifaller
riksdagen motion MJ432 (kd) yrkande 24.
4. Mål för budgetpolitiken - avsnitt 2.3,
punkt 4 (m)
av Fredrik Reinfeldt, Gunnar Axén och
Tomas Högström (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 4 borde ha följande lydelse:
4. Riksdagen fastställer som mål för
budgetpolitiken att de offentliga
finanserna ska vara i balans över en
konjunkturcykel och att den konsoliderade
offentliga bruttoskulden ska understiga
40 % av BNP. Därmed bifaller riksdagen
motion
2002/03:Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 8,
och avslår motionerna
2002/03:Fi233 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkande 10 samt
2002/03:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c)
yrkandena 4 och 5.
Ställningstagande
Alltsedan 1970-talet har Sverige haft en
stor offentlig sektor. De offentliga
utgifternas andel av BNP steg då till 50 %
och har sedan dess legat 15-20
procentenheter över genomsnittet för OECD-
länderna.
Genom sin expansion tränger den
offentliga sektorn undan privat
verksamhet, vilket i längden är förödande
eftersom välfärden bärs upp av den privata
verksamheten. Redan nu ser man hur den
offentliga sektorn har allt svårare att
klara sina kärnuppgifter.
Utrymmet för den privata sektorn och för
medborgarnas egen beslutanderätt måste
öka. Sverige ska ha starka skattebaser,
inte världens högsta skattesatser. Med
rörliga skattebaser är högskattepolitiken
ett direkt hot mot välfärden och den
framtida tillväxten. En skattepolitik som
driver företagande och sparande utomlands
urholkar grunderna för välfärden. Det är
ett högt pris i form av lägre tillväxt och
urholkade skattebaser som svenska folket
riskerar att få betala för den
socialdemokratiska högskattepolitiken.
Det finns anledning för Sverige att ta
fasta på att länder med lägre offentlig
utgiftskvot också har haft en avsevärt
bättre välfärdsutveckling än Sverige.
Under de senaste 30 åren har Sverige
släpat efter i en omfattning som motsvarar
en förlorad svensk välfärd på närmare
20 000 kr per hushåll och månad, jämfört
med OECD-genomsnittet. De länder som i dag
är rikare än Sverige har genomgående en
lägre utgiftskvot.
Genom en god kontroll över de offentliga
utgifterna kan utgiftskvoten gradvis
pressas ned mot lägre nivåer. Därmed
frigörs också ökad tillväxtkraft samtidigt
som de svenska skattebaserna stärks.
Vi anser att målet för budgetpolitiken
bör vara att de offentliga finanserna i
genomsnitt ska vara i balans sett över en
konjunkturcykel.
Är de offentliga finanserna i balans
kommer den offentliga skulden att vara
oförändrad mätt i nominella termer. Men
mätt som andel av BNP avtar den
successivt. Denna process bör enligt vår
mening påskyndas genom att statliga
företag privatiseras i ökad utsträckning
och försäljningsinkomsterna används till
amorteringar som ytterligare begränsar
statsskulden. Vi har därför som ett andra
mål för vår budgetpolitik att skuldkvoten
ska understiga 40 % av BNP. Minskar
skuldkvoten kommer också de offentliga
finansernas sårbarhet att avta samtidigt
som utrymmet för privata investeringar
blir större.
För att snabbare kunna få ned skuldkvoten
till 40 % är vi dessutom beredda att
tillfälligt göra avsteg från vårt
långsiktiga balansmål och budgetera för
ett överskott i den offentliga sektorns
finanser som är ungefär lika stort som
regeringens.
5. Mål för budgetpolitiken - avsnitt 2.3,
punkt 4 (kd)
av Mats Odell (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 4 borde ha följande lydelse:
4. Riksdagen tillkännager som sin mening
att regeringen ska fullfölja arbetet med
den långsiktiga inkomst- och
utgiftsstrategi, LINUS, som påbörjades i
Finansdepartementet under den förre
finansministerns ledning. Därmed bifaller
riksdagen motion
2002/03:Fi233 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkande 10
och avslår motionerna
2002/03:Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 8 samt
2002/03:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c)
yrkandena 4 och 5.
Ställningstagande
Som påpekas i Kristdemokraternas motion
Fi233 ligger överskotten i den offentliga
sektorn under åren framöver helt i
ålderspensionssystemet medan statsbudgeten
går med underskott. Nuvarande
budgetpolitiska överskottsmål ger därför
inte någon buffert åt statsfinanserna som
det ursprungligen var tänkt. Regeringens
avsikt att göra statsfinanserna mer
stabila för konjunktursvängningar har
alltså helt misslyckats.
För oss kristdemokrater är sunda
statsfinanser av central betydelse för den
ekonomiska politiken. Kristdemokraterna
anser därför att det behövs ett
kompletterande budgetmål för statens
finansiella sparande. Regeringen bör med
hänsyn härtill återkomma till riksdagen
med förslag om ett kompletterande
budgetmål om balans i statens finansiella
sparande över en konjunkturcykel.
Regeringen bör i det sammanhanget också
lämna förslag om i vilken takt ett sådant
mål bör fasas in.
Under sin tid som statsråd tog f.d.
finansministern Erik Åsbrink initiativ
till ett arbete med en långsiktig inkomst-
och utgiftsstrategi, LINUS. Erik Åsbrink
hann dock aldrig slutföra detta arbete. En
strategi av detta slag behövs emellertid
om Sverige ska klara den dubbla utmaning
som följer av dels en ökad
internationalisering, dels den
demografiska utvecklingen.
Internationaliseringen tvingar fram
skattesänkningar, medan den demografiska
utvecklingen snarare ställer krav i
motsatt riktning. Regeringen bör därför
anmodas att fullfölja detta arbete. Därmed
tillstyrker jag motion Fi233 (kd) yrkande
10 och avstyrker motionerna Fi231 (m)
yrkande 8 och Fi234 (c) yrkandena 4 och 5.
6. Mål för budgetpolitiken - avsnitt 2.3,
punkt 4 (c)
av Lena Ek (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 4 borde ha följande lydelse:
4. Riksdagen tillkännager som sin mening
att regeringen dels bör låta utreda frågan
om en bestämmelse i budgetlagen om
strukturell balans i statens finanser,
dels framgent bör presentera förslag till
utgiftstak och preliminär fördelning på
utgiftsområden för tre år. Därmed bifaller
riksdagen motion
2002/03:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c)
yrkandena 4 och 5
och avslår motionerna
2002/03:Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 8 samt
2002/03:Fi233 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkande 10.
Ställningstagande
Jag har respekt för att regeringens
överskottsmål inte kommer att nås 2003 och
2004 men anser att regeringen inte
anstränger sig tillräckligt för att
minimera avvikelsen från det uppställda
målet.
Överskottsmålet till trots visar det sig
att statsskulden med regeringens politik
fortsätter att öka i absoluta tal.
Samtidigt som pensionssystem och, i viss
utsträckning, kommunsektorn visar
överskott går statens finanser i stort
sett samtliga år med underskott. Rensar
man de statliga finanserna från
engångseffekter har de varit i balans
endast något enstaka år den senaste
perioden.
Det är enligt min mening oroväckande att
det endast är överskottet i
pensionssystemet som bär upp det
finansiella sparandet. En sund ekonomisk
politik måste på sikt innebära att också
statsbudgeten är i balans. Staten kräver i
dag att kommuners och landstings finanser
ska vara i balans sett över en
treårsperiod. Det är orimligt att staten
ställer upp sådana krav utan att själv
föregå med gott exempel. En solid
ekonomisk utveckling förutsätter att såväl
statens som kommunernas och
pensionssystemets ekonomi är i balans.
Enligt Centerpartiets mening bör
regeringen tillsätta en utredning som får
i uppdrag att utreda frågan om hur ett mål
om strukturell balans i statens finanser
över en konjunkturcykel ska kunna inordnas
i budgetlagen.
Hittills har utgiftstak och preliminär
fördelning på utgiftsområden fastställts
för tre år i taget. Regeringen har
emellertid i årets budgetproposition
frångått denna ordning och ursäktar sig
med att riksdagsvalet har förskjutit
planeringen. Enligt min mening klingar
förklaringen tunt. Centerpartiet anser att
man bör överväga att skärpa budgetlagen
och där föreskriva att förslag till
utgiftstak och preliminär fördelning på
utgiftsområden i fortsättningen ska avse
tre år.
7. Mål för budgetpolitiken - avsnitt 2.3,
punkt 4, motiveringen (fp)
av Karin Pilsäter och Christer Nylander
(båda fp).
Ställningstagande
Folkpartiet står bakom regeringens mål om
ett överskott i de offentliga finanserna
på i genomsnitt 2 % av BNP sett över en
konjunkturcykel. Detta mål avser hela den
offentliga sektorn, dvs. stat, kommun och
ålderspensionssystem. Under de närmaste
åren kommer pensionssystemet ensamt att
uppvisa överskott, kommunerna att i stort
sett vara i balans medan statens finanser
kommer att gå med underskott. Av betydelse
är att pensionssystemets överskott inte är
användbart för konjunkturstabiliserande
operationer.
Mot denna bakgrund är en berättigad fråga
hur kravet på det offentliga sparandet och
på skatter och utgifter ska formuleras i
ett längre perspektiv. Vi i Folkpartiet
anser att det finns anledning att ta upp
detta krav till förnyad analys och debatt.
Den nya EMU-utredningen (SOU 2002:16) har
givit ett bidrag genom att föreslå att
kravet på offentligt sparande ska höjas
till 3 % av BNP i genomsnitt över
konjunkturcykeln. Mot detta förslag har
emellertid bl.a. Riksbanken haft
invändningar.
Med tanke på den roll och den stabilitet
som pensionssystemet har bör ett nytt krav
sannolikt formuleras så att det gäller
staten och kommunsektorn. Det är inte
givet att denna restriktion nödvändigtvis
bör formuleras i termer av överskott eller
underskott. Det kan lika gärna formuleras
som ett balansräkningskrav, dvs. i
praktiken ett krav på skuldens storlek.
Denna fråga behöver dock analyseras mera,
inte minst i ljuset av de förändrade
villkor som ett deltagande i
eurosamarbetet kommer att innebära.
Remissomgången på EMU-utredningen bör
därför avvaktas.
De motioner som tar upp denna fråga bör
därför inte leda till att riksdagen nu tar
ett initiativ i frågan. Utskottet
avstyrker därför motionerna Fi231 (m)
yrkande 8, Fi233 (kd) yrkande 10 samt
Fi234 (c) yrkandena 4 och 5.
8. Budgetförslagen för 2003 - avsnitten
2.4-2.12, 3 och 4.1, punkt 5 (m)
av Fredrik Reinfeldt, Gunnar Axén och
Tomas Högström (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 5 borde ha följande lydelse:
5. Budgetförslagen för 2003
a) Utgiftstak för staten 2002-2004 (avsnitt
2.5.1)
Riksdagen fastställer utgiftstaket för
staten inklusive ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten till 863
miljarder kronor 2003 och 883 miljarder
kronor 2004. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:Fi231 av Bo Lundgren m.fl.
(m) yrkande 3 och avslår proposition
2002/03:1 punkt 2 samt övriga
motionsyrkanden som finns upptagna under
punkt 5 a i efterföljande förteckning över
av utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
b) Beräkning av den offentliga sektorns
utgifter åren 2003 och 2004 (avsnitt
2.5.2)
Riksdagen godkänner den reviderade
beräkningen av de offentliga utgifterna
för åren 2003 och 2004 som redovisas i
motion 2002/03:Fi231. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Fi231 av Bo
Lundgren m.fl. (m) yrkande 2 och avslår
proposition 2002/03:1 punkt 3 samt övriga
motionsyrkanden som finns upptagna under
punkt 5 b i efterföljande förteckning över
av utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
c) Fördelning av statsbudgetens utgifter på
utgiftsområden 2003 (avsnitt 2.6)
Riksdagen beslutar om fördelning av
utgifterna för budgetåret 2003 på
utgiftsområden enligt det med reservation
8 betecknade förslaget i efterföljande
sammanställning över statsbudgetens
utgifter och inkomster. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002:03:Fi231 av Bo
Lundgren m.fl. (m) yrkande 5 och avslår
proposition 2002/03:1 punkt 8 och motion
2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v,
mp) yrkande 1 samt övriga motionsyrkanden
som finns upptagna under punkt 5 c i
efterföljande förteckning över av
utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
d) Förändringar av anslagsbehållningar för
2003 (avsnitt 2.8)
=utskottet
e) Myndigheternas in- och utlåning i
Riksgäldskontoret (avsnitt 2.9)
=utskottet
f) Kassamässig korrigering (avsnitt 2.10)
=utskottet
g) Beskattning av förvärvsinkomster (avsnitt
3.3.1)
Riksdagen godkänner vad som anförs i
reservation 8 om inkomstskatten för 2003.
Därmed bifaller riksdagen motion
2002/03:Fi287 av Lennart Hedquist m.fl.
(m) yrkandena 1-4, 7 och 33 samt avslår
proposition 2002/03:1 punkt 27 i denna del
och motion 2002/03:Fi230 av Britt Bohlin
m.fl. (s, v, mp) yrkande 12 i denna del
samt övriga motionsyrkanden som finns
upptagna under punkt 5 g i efterföljande
förteckning över av utskottet i punkt 5
avstyrkta motionsyrkanden.
h) Det fasta beloppet vid beskattningen av
förvärvsinkomster (avsnitt 3.3.2)
=utskottet
i) Beskattning av sjömän i det nordiska
dubbelbeskattningsavtalet (avsnitt 3.3.3)
=utskottet
j) Förmånsbeskattning av miljövänliga bilar
(avsnitt 3.3.4)
=utskottet
k) Förändrade nivåer för socialavgifter (3.5)
Riksdagen godkänner vad som anförs i
reservation 8 om social- och
arbetsgivaravgifter. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Fi287 av Lennart
Hedquist m.fl. (m) yrkande 39 och avslår
proposition 2002/03:1 punkterna 28 och 29,
båda i denna del samt övriga
motionsyrkanden som finns upptagna under
punkt 5 k i efterföljande förteckning över
av utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
l) Skatt på lågpriscigaretter (avsnitt 3.7.3)
=utskottet
m) Privatinförsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror (avsnitt 3.7.4)
=utskottet
n) En fortsatt grön skatteväxling - höjd
koldioxidskatt och elskatt (avsnitt
3.7.6)
Riksdagen godkänner vad som anförs i
reservation 8 om höjd koldioxidskatt och
elskatt. Därmed bifaller riksdagen motion
2002/03:Fi287 av Lennart Hedquist m.fl.
(m) yrkandena 12 och 13 samt motion
2002/03:N301 av Mikael Odenberg m.fl. (m)
yrkande 9 och avslår proposition 2002/03:1
punkt 33 i denna del och motion
2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v,
mp) yrkande 12 i denna del samt övriga
motionsyrkanden som finns upptagna under
punkt 5 n i efterföljande förteckning över
av utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
o) Kraftvärmebeskattningen (avsnitt 3.7.7)
=utskottet
p) Kalk- och cementbranschens koldioxidskatt
(avsnitt 3.7.8)
=utskottet
q) Grön skatteväxling - höjd avfallsskatt
(avsnitt 3.7.12)
=utskottet
r) Grön skatteväxling - höjd naturgrusskatt
(avsnitt 3.7.13)
Riksdagen godkänner vad som anförs i
reservation 8 om höjd skatt på naturgrus.
Därmed bifaller riksdagen motion
2002/03:T288 av Ulla Löfgren och Anders G
Högmark (m) yrkande 2 och avslår
proposition 2002/03:1 punkt 35 i denna
del, motion 2002/03:Fi230 av Britt Bohlin
m.fl. (s, v, mp) yrkande 13 samt övriga
motionsyrkanden som finns upptagna under
punkt 5 r i efterföljande förteckning över
av utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
s) Bredbandsinstallation (avsnitt 3.8.1)
Riksdagen godkänner vad som anförs i
reservation 8 om skattereduktion för
utgifter för vissa anslutningar för tele-
och datakommunikation. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Fi287 av Lennart
Hedquist m.fl. (m) yrkande 36 och avslår
proposition 2002/03:1 punkt 30 i denna del
samt övriga motionsyrkanden som finns
upptagna under punkt 5 s i efterföljande
förteckning över av utskottet i punkt 5
avstyrkta motionsyrkanden.
t) Miljöförbättrande åtgärder på bostäder
(avsnitt 3.8.2)
=utskottet
u) Beräkning av statsbudgetens inkomster för
2003 (avsnitt 3.10)
Riksdagen godkänner beräkningen av
statsbudgetens inkomster för 2003 enligt
det med reservation 8 betecknade förslaget
i den sammanställning över statsbudgetens
utgifter och inkomster som följer efter
utskottets förslag till riksdagsbeslut.
Därmed bifaller riksdagen delvis motion
2002/03:Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 4 i denna del och avslår
proposition 2002/03:1 punkt 7 samt övriga
motionsyrkanden som finns upptagna under
punkt 5 u i efterföljande förteckning över
av utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
v) Ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten (avsnitt 4.1.28)
=utskottet
x) Övriga motionsyrkanden om budgetförslagen
för 2003
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservation 8
om skattepolitikens inriktning,
skattereduktion för fackföreningsavgifter,
utökade reseavdrag, skattereduktion för
hushållstjänster, slopad skatt på
aktieutdelning, avyttring av fåmansbolag
genom andelsbyte, beskattning av royalty,
fastighetsskatt, förmögenhetsskatt, sänkt
alkoholskatt, sänkt skatt på drivmedel,
sänkt skatt på kärnkraftsel, slopad
reklamskatt, jordbrukets beskattning samt
slopat anställningsstöd. Därmed bifaller
riksdagen motionerna
2002/03:Fi203 av Marietta de Pourbaix-
Lundin (m),
2002/03:Fi205 av Cristina Husmark Pehrsson
och Anne Marie Brodén (m),
2002/03:Fi207 av Lennart Hedquist m.fl.
(m) yrkandena 1-4,
2002/03:Fi228 av Gunnar Axén och Per Bill
(m),
2002/03:Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkandena 4 i denna del, 9 och 11,
2002/03:Fi268 av Carl-Axel Roslund (m),
2002/03:Fi287 av Lennart Hedquist m.fl.
(m) yrkandena 8-11,
14, 18, 19, 21-24, 26-32, 37, 38,
2002/03:Sk417 av Lennart Hedquist m.fl.
(m) yrkandena 8, 14 och 15,
2002/03:A315 av Anders G Högmark m.fl. (m)
yrkande 2,
2002/03:N304 av Mikael Odenberg m.fl. (m)
yrkande 4 i denna del,
2002/03:Kr297 av Kent Olsson m.fl. (m)
yrkande 13 och
2002/03:MJ268 av Per Westerberg m.fl. (m)
yrkandena 4 och 5
samt avslår övriga motionsyrkanden som
finns upptagna i efterföljande förteckning
över av utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
Ställningstagande
Det långa socialdemokratiska maktinnehavet
har lämnat djupa spår i det svenska
samhällslivet. Där en gång arbetsmoral
hölls högt har en mer tillåtande
inställning till att leva på bidrag smugit
sig in. Där förr företagande som livsstil
sågs som något naturligt uppfostras dagens
unga mer till att se sig själva i rollen
som anställda. I dagens samhälle med dess
höga skatter blir det mer vanligt att söka
sig vägar runt beskattning. Svartarbete
accepteras och vägen att tjäna mycket
pengar betraktas allmänt som liktydigt med
att man måste flytta utomlands.
För de arbetsamma måste det få finnas
utrymme att känna arbetstillfredsställelse
och möjlighet att via sin arbetsinsats
kunna stå på egna ben. Våra skatte- och
transfereringssystem får inte förhindra
detta. Det måste alltid löna sig att
arbeta utan att man för den skull tar bort
möjligheten till berättigat stöd för dem
som blir sjuka under kortare eller längre
tid.
Svenska låginkomsttagare kommer med
regeringens politik även framöver att vara
världens högst beskattade. Detta faktum
förstärks av att regeringen inte förmår
att anpassa sin skattepolitik till de nya
förutsättningar som följer i spåren av en
globaliserad världsekonomi med alltmer
rörliga skattebaser. Med fortsatt höga
skattesatser kommer därför skatteintäkter
att rinna ut ur landet, vilket med
socialdemokratisk politik kommer att
innebära skattehöjningar för dem som inte
har "flyttkraft", alternativt minskade
bidrag utan motsvarande skattesänkningar.
Det är en i allra högsta grad orättfärdig
skattepolitik som nu gradvis urholkar
normala hushålls ekonomiska trygghet.
Regeringens högskattepolitik för låg- och
medelinkomsttagare inverkar inte bara på
den sociala tryggheten och människors
oberoende utan också på möjligheterna till
nya jobb.
Utvecklingen mot ständigt ökade utgifter
och skatter måste brytas. Det krävs en
radikal politik som ger förnyelse och som
kan möta dagens krav - en politik som
bygger på respekten för enskilda
människors kunskap och förmåga och den
dynamik som frigörs i ett öppet
samhällsklimat. Reformer som öppnar för
enskilda människors val och deras kontroll
över den egna vardagen ger Sverige större
möjligheter i framtiden.
Moderata samlingspartiet redovisar en
politik med en sådan inriktning. Vårt
parti föreslår i motion Fi231 ett antal
strukturella reformer som främjar
tillkomsten av nya arbeten och som gör det
möjligt för folk att leva på sin egen lön.
Den moderata budgetpolitiken är avsedd
att lägga grund för en uthållig tillväxt
på 3 % årligen utan att prisstabiliteten
hotas. I vår motion presenterar vi i sex
steg en budgetpolitik som sänker utgifts-
och skattetrycket i Sverige. Vi vill bryta
utgiftsökningarna, minska utgiftskvoten,
hålla utgiftstak och bara tillåta
utgiftsökningar som understöder
tillväxtpolitiken eller förstärker statens
och det offentligas förmåga att klara sina
kärnuppgifter. Vi vill dessutom öka
tillväxten genom sänkta skatter samt även
i övrigt föra en tillväxtfrämjande politik
som i sin förlängning skapar utrymme för
ytterligare skattesänkningar.
En politik som gör fler bidragsberoende
och som väcker förväntningar om växande
offentliga utgifter kommer med
nödvändighet att leda till antingen
fortsatt höjda skatter eller växande
budgetunderskott.
Med vår politik ger vi de offentliga
finanserna en ny sammansättning och kan
därigenom inte bara sänka utgiftstaken
utan också skapa utrymme för ökade
satsningar på det offentligas
huvuduppgifter och på de grupper i
samhället som har störst behov av stöd.
Våra besparingar uppgår under de båda
efterföljande åren till netto 28
respektive 48 miljarder kronor.
Vi föreslår betydande utgiftsminskningar
som begränsar den statliga budgetens
omslutning med nära 10 %. Vi minskar
transfereringar, drar ned på byråkrati och
säger nej till en lång rad oprecisa
satsningar. Vi återför en del av
resurserna till andra, för oss mer
angelägna områden för att förbättra skola,
sjukvård, stödet till handikappade, ett
fungerande rättsväsende, ett starkare
försvar, nya och bättre vägar och
förstärkt valfrihet för barnfamiljer. Vi
koncentrerar skattemedlen till statens och
det offentligas kärnuppgifter, de
uppgifter vars finansiering ingen annan
bör eller kan överta ansvaret för.
Vi vill att statsbidrag och
transfereringar som i dag kanaliseras
direkt till kommuner eller via de stora
offentliga välfärdssystemen i ökad
utsträckning ska följa den enskilde och gå
direkt till välfärdens verksamheter. Den
svenska skolan och sjukvården får på detta
sätt ökade resurser direkt in i
verksamheten genom våra förslag om en
nationell skolpeng, särskilda resurser för
sjukvården som följer patienten och en
nationell vårdgaranti.
Kostnaderna för sjukfrånvaro och
förtidspension håller vi tillbaka genom
att satsa offensivt på rehabilitering,
kostnaderna för arbetslösheten genom en ny
allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring med höjda, men
avdragsgilla egenavgifter. Våra lägre
skatter medför dessutom att behovet av
bidrag minskar.
De privatiseringar vi genomför under de
båda närmaste åren är 30 respektive 40
miljarder kronor högre än regeringens. De
bidrar till att vi kan pressa ned
bruttoskulden och till att vi kan minska
utgifterna för statsskuldsräntor.
Kan arbetskraftsutbudet ökas befrämjas en
hög och uthållig tillväxt. Den enskildes
intresse för att öka sin arbetsinsats
påverkas i skatte- och bidragshänseende
främst av marginaleffekter för dem som
tjänar minst i förhållande till olika
transfereringssystem. Det måste löna sig
att gå från bidrag till arbete. Vi
föreslår därför ökade självrisker i olika
transfereringssystem. Vår politik
tydliggör att det i varje läge ska löna
sig att arbeta.
Av samma skäl är de moderata
skattesänkningarna i första hand inriktade
på att befrämja arbetslinjen och sänka
inkomstskatten för främst dem som tjänar
minst. Det är de unikt höga skatterna på
låga inkomster - nästa år förvärrat av
alla aviserade höjningar av
kommunalskatten - som skapar
bidragsberoendet och som dämpar viljan att
arbeta. En självklar utgångspunkt måste
vara att alla ska kunna leva på sin lön.
Den moderata skattepolitiken har två
huvudsakliga syften. Vi vill främja
tillväxten genom att sänka skatter
stimulera entreprenörskap, vilket ger alla
en bättre välståndsutveckling. Med våra
skattesänkningar vill vi också ge
medborgarna ett ökat inflytande över sina
liv. Tonvikten lägger vi därför på att
sänka inkomstskatter och på att avveckla
fastighetsskatten.
Sverige behöver en genomgripande
inkomstskattereform som ökar den sociala
tryggheten och motverkar fattigdomsfällor.
Det måste alltid löna sig att arbeta och
att utbilda sig. Vår skattereform har sin
tyngdpunkt i låg- och medelinkomsttagarnas
beskattning. Därför vill vi höja
grundavdraget till 23 000 kr 2003. På sikt
vill vi att de första 50 000 kr av en
inkomst helt ska vara befriade från
inkomstskatt.
För att ytterligare stimulera
arbetsviljan vill vi införa ett
förvärvsavdrag med 13 % på
pensionsgrundande inkomster.
Förvärvsavdraget växlas mot dagens
skattereduktion för pensionsavgifter.
Liksom grundavdraget ska förvärvsavdraget
endast få göras vid den kommunala
beskattningen. Dessa avdrag begränsar
således inte den statliga skatten, vilket
markerar att tyngdpunkten i våra förslag
till reformerad inkomstbeskattning ligger
i låg- och mellaninkomsttagares
beskattning.
Det är som vi ser det orimligt att dagens
skattesystem inte tar hänsyn till
försörjningsbörda. Framför allt är det
barnfamiljer som har det svårt att få
ekonomin att gå ihop. Utöver dagens
barnbidrag vill vi därför införa ett extra
grundavdrag vid den kommunala
beskattningen på 15 000 kr per år och barn
upp till 16 år. För dem som inte kan
tillgodogöra sig avdraget ska ett
motsvarande bidrag betalas ut.
På sikt bör den statliga inkomstskatten
avskaffas. Den fungerar nämligen som en
straffskatt på kunskap och heltidsarbete,
och med den riskerar vi att vår mest
välutbildade arbetskraft söker sig
utomlands eller minskar sitt arbetsutbud.
Som ett första steg i denna riktning vill
vi ta bort värnskatten 2003.
Boendet beskattas hårt i Sverige.
Fastighetsskatt utgår oavsett om det finns
medel att betala den. För många höjs
fastighetsskatten kraftigt i år eftersom
taxeringsvärdena har höjts.
Fastighetsskatten är orättfärdig. Den ska
tas bort. Redan i år ska taxeringsvärdena
frysas till 1997 års nivå, uttaget av
skatt bestämmas till 0,9 % för småhus och
0,5 % för flerbostadshus samt det
markvärde som ligger till grund för
beskattningen halveras.
Transporter är nödvändiga, i synnerhet i
glesbygd. Bensin- och dieselskatten bör
sänkas med 70 öre per liter för att
underlätta för alla dem som i sin vardag
är beroende av bilen. Reseavdraget bör
dessutom höjas till 20 kr per mil.
Vi har i vårt budgetförslag satt av en
ram på ca 300 miljoner kronor för
framskjuten beskattning av vissa
andelsbyten.
Våra skattesänkningar uppgår under de
båda närmaste åren till 30 respektive 48
miljarder kronor utöver regeringens
förslag och fördelar sig på följande sätt.
Tabell. Moderata samlingspartiets förslag
till skattesänkningar 2002 och 2003
Finansiell effekt för konsoliderad
offentlig sektor. Netto i förhållande till
förslagen i budgetpropositionen. Belopp i
miljarder kronor
200 200
3 4
Sänkt 21, 26,
inkomstskatt 29 47
Sänkt 0,5 7,5
fastighetsskatt 4 9
Sänkt skatt på 3,0 6,0
företagande 0 0
Sänkt 8,5 8,1
energiskatt 4 8
Övriga - -
skatteförändring 2,5 0,0
ar 8 4
Summa 30, 48,
skattesänkningar 79 20
Våra skattesänkningar motsvaras till sin
huvuddel av minskade offentliga utgifter
och har i övrigt en utbudsstimulerande
inriktning. De minskade offentliga
utgifterna härrör till en stor del från
utgiftsminskningar som inte berör det
enskilda hushållets ekonomi.
Så innebär till exempel en politik som
bryter den snabbt växande sjukfrånvaron
inte en belastning på hushållsekonomin
utan tvärtom både en bättre ekonomi för
den enskilde och en bättre social
situation. I vårt budgetförslag tillför vi
väsentligt ökade resurser för att med en
mångfald av medel minska ohälsa och
sjukfrånvaro. Den nuvarande utvecklingen
av sjukfrånvaron och förtidspensioner är
oacceptabel av både sociala och ekonomiska
skäl.
Lägre skatter minskar behovet av bidrag
och gör det möjligt att med lägre
ersättningsnivåer uppnå samma
nettoersättning som i dag. Lägre
ersättningsnivåer uppvägs i vårt
budgetalternativ av lägre skatter på
arbete. Samtidigt gör skattesänkningarna
att det alltid lönar sig att arbeta. Det
stimulerar fler att söka sig in på
arbetsmarknaden och gör att fler vill
arbeta mer. Vårt alternativ innebär
betydande strukturförändringar som leder
till bättre förutsättningar att möta den
demografiska utvecklingen genom ökat
arbetsutbud.
I det moderata budgetalternativet
fördelas skattesänkningarna 2004 så att
6 miljarder kronor används för att minska
skatten på företagande, medan hela
42 miljarder kronor, eller närmare 90 %,
avser lägre skatt på arbete, familj,
boende och energi.
Den finansiella effekten av Moderata
samlingspartiets budgetalternativ kan
sammanfattas på det sätt som framgår av
följande tabell. Den visar att med vårt
budgetalternativ kommer sparandet att
ligga på ungefär samma nivå som
regeringens under de kommande två åren.
Tabell. Finansiellt sparande i den
konsoliderade offentliga sektorn med
Moderata samlingspartiets budgetalternativ
Offentliga sektorns finansiella sparande
Belopp i miljarder kronor
*grafiskt element borttaget*
De utgiftsminskningar som följer av våra
besparingsförslag och den kompensation vi
tillför kommunsektorn för våra
skatteförslag innebär sammantagna att
utgiftstaket för staten under de kommande
två budgetåren bör bestämmas till
863 miljarder kronor 2003 och
883 miljarder kronor 2004. Att våra
förslag till utgiftstak för staten
överstiger regeringens sammanhänger med de
ökade kommunbidrag som krävs för att
neutralisera våra skatteförslag. Ser man
till utgiftstaket för hela den offentliga
sektorn bortfaller dessa
neutraliseringseffekter, och då får vi
väsentligt lägre utgifter än vad
regeringen räknar med i sitt
budgetförslag. Vårt utgiftstak för den
offentliga sektorn understiger för de båda
efterföljande åren regeringens förslag med
23 respektive 108 miljarder kronor.
Vid beräkningen av utgiftstaket har vi
inte inkluderat någon budgeteringsmarginal
eftersom den påverkar budgetdisciplinen
negativt. Det framgår inte minst av
regeringens budgetförslag där
budgeteringsmarginalen för de kommande
åren i det närmaste redan är helt
intecknad. Det är uppenbart att regeringen
nu, genom budgeteringsmarginalen, använder
utgiftstaken som mål för hur de offentliga
utgifterna ska utvecklas i stället för som
en begränsning av de statliga utgifternas
utveckling. Det har lett till att de
statliga utgifterna exklusive
ränteutgifterna nu växer mycket snabbt.
Och när alla nya löften inte längre ryms
under utgiftstaket tillgriper regeringen
närmast desperat olika typer av
budgettrixande, som när man i strid med
budgetlagens krav på bruttoredovisning
tillför kommunerna ytterligare 3,6
miljarder kronor nästa år över
statsbudgetens inkomstsida. Det görs inte
i form av ökade statsbidrag utan som en
fortsatt omvandling av 200-kronan till en
kommunal skatt och som en förlängning av
det tillfälliga sysselsättningsstödet
till kommunsektorn.
Regeringen försöker genom utfästelser om
ytterligare stöd åstadkomma en nödvändig
förnyelse av kommunsektorn. Enligt vår
mening är detta inte en framkomlig väg,
vilket också bekräftas av erfarenheterna
från tidigare tillskott. Statens
viktigaste uppgift i detta sammanhang bör
i stället vara att främja sysselsättningen
och på så sätt bredda kommunernas
skatteunderlag.
Om de föreslagna taken för statens
utgifter under de närmaste båda åren
behöver överskridas, får regeringen
återkomma till riksdagen med en förklaring
och ett förslag till de besparingar som
krävs för att det ursprungligen
fastställda taket ska kunna upprätthållas.
Sammanfattningsvis anser vi alltså att
Moderata samlingspartiets förslag till
inriktning av budgetpolitiken, liksom
partiets förslag till utgiftstak för åren
2003 och 2004, bör ligga till grund för
budgetpolitiken. Det innebär att vi
tillstyrker de nivåer för utgiftstaket för
staten för 2003 och 2004 som föreslås i
motion Fi231 (m) (yrkande 3) liksom vårt
förslag till beräkning av de offentliga
utgifterna (yrkande 2). Vidare tillstyrker
vi Moderata samlingspartiets förslag till
beräkning av statsbudgetens inkomster med
tillägg för den utökade ramen för
framskjuten beskattning av vissa
andelsbyten vi förordat och förslag till
fördelning av utgifter på utgiftsområden
för budgetåret 2003 (yrkandena 4 och 5) på
det sätt som framgår av reservation 4 (m)
i sammanställningen i anslutning till
utskottets förslag till riksdagsbeslut.
Vårt förslag till fördelning av utgifter
på utgiftsområden framgår också av
följande tabell.
Slutligen stöder vi även Moderata
samlingspartiets övriga förslag i detta
sammanhang liksom de förslag som framförs
av andra partier och som överensstämmer
med våra förslag.
Regeringens förslag i berörda delar
avstyrks liksom de övriga motioner som är
aktuella i detta sammanhang.
Tabell. Moderata samlingspartiets förslag
till utgiftstak och utgiftsramar för 2003
Belopp i miljoner kronor
*grafiskt element borttaget*
9. Budgetförslagen för 2003 - avsnitten
2.4-2.12, 3 och 4.1, punkt 5 (fp)
av Karin Pilsäter och Christer Nylander
(båda fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut
under punkt 5 bör ha följande lydelse:
5. Budgetförslagen för 2003
a) Utgiftstak för staten 2002-2004
(avsnitt 2.5.1)
Riksdagen fastställer utgiftstaket för
staten inklusive ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten till 813
miljarder kronor 2003 och 846 miljarder
kronor 2004. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) yrkande 2 och avslår
proposition 2002/03:1 punkt 2 samt övriga
motionsyrkanden som finns upptagna under
punkt 5 a i efterföljande förteckning över
av utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
b) Beräkning av den offentliga sektorns
utgifter åren 2003 och 2004 (avsnitt
2.5.2)
Riksdagen godkänner den reviderade
beräkningen av de offentliga utgifterna
för åren 2003 och 2004 som redovisas i
motion 2002/03:Fi232. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Fi232 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 3 och avslår
proposition 2002/03:1 punkt 3 samt övriga
motionsyrkanden som finns upptagna under
punkt 5 b i efterföljande förteckning över
av utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
c) Fördelning av statsbudgetens utgifter
på utgiftsområden 2003 (avsnitt 2.6)
Riksdagen beslutar om fördelning av
utgifterna för budgetåret 2003 på
utgiftsområden enligt det med reservation
9 betecknade förslaget i efterföljande
sammanställning över statsbudgetens
utgifter och inkomster. Därmed bifaller
riksdagen delvis motion 2002/03:Fi232 av
Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 6 och
avslår proposition 2002/03:1 punkt 8,
motion 2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl.
(s, v, mp) yrkande 1 samt övriga
motionsyrkanden som finns upptagna under
punkt 5 c i efterföljande förteckning över
av utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
d) Förändringar av anslagsbehållningar för
2003 (avsnitt 2.8)
Riksdagen godkänner den beräkning av
förändringar av anslagsbehållningar för
budgetåret 2003 som redovisas i
reservation 9. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) yrkande 5 och avslår
proposition 2002/03:1 punkt 9 samt övriga
motionsyrkanden som finns upptagna under
punkt 5 d i efterföljande förteckning över
av utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
e) Myndigheternas in- och utlåning i
Riksgäldskontoret (avsnitt 2.9)
=utskottet
f) Kassamässig korrigering (avsnitt 2.10)
=utskottet
g) Beskattning av förvärvsinkomster
(avsnitt 3.3.1)
Riksdagen godkänner vad som anförs i
reservation 9 om inkomstskatten för 2003.
Därmed bifaller riksdagen motion
2002/03:Sk382 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 2 samt avslår proposition
2002/03:1 punkt 27 i denna del och motion
2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v,
mp) yrkande 12 i denna del samt övriga
motionsyrkanden som finns upptagna under
punkt 5 g i efterföljande förteckning över
av utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
h) Det fasta beloppet vid beskattningen av
förvärvsinkomster (avsnitt 3.3.2)
=utskottet
i) Beskattning av sjömän i det nordiska
dubbelbeskattningsavtalet (avsnitt 3.3.3)
=utskottet
j) Förmånsbeskattning av miljövänliga
bilar (avsnitt 3.3.4)
=utskottet
k) Förändrade nivåer för socialavgifter
(3.5)
Riksdagen godkänner vad som anförs i
reservation 9 om social- och
arbetsgivaravgifter. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sk382 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 25 och
avslår proposition 2002/03:1 punkterna 28
och 29, båda i denna del, samt övriga
motionsyrkanden som finns upptagna under
punkt 5 k i efterföljande förteckning över
av utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
l) Skatt på lågpriscigaretter (avsnitt
3.7.3)
=utskottet
m) Privatinförsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror (avsnitt 3.7.4)
=utskottet
n) En fortsatt grön skatteväxling - höjd
koldioxidskatt och elskatt (avsnitt
3.7.6)
=utskottet
o) Kraftvärmebeskattningen (avsnitt 3.7.7)
=utskottet
p) Kalk- och cementbranschens
koldioxidskatt (avsnitt 3.7.8)
=utskottet
q) Grön skatteväxling - höjd avfallsskatt
(avsnitt 3.7.12)
=utskottet
r) Grön skatteväxling - höjd
naturgrusskatt (avsnitt 3.7.13)
=utskottet
s) Bredbandsinstallation (avsnitt 3.8.1)
Riksdagen godkänner vad som anförs i
reservation 9 om skattereduktion för
utgifter för vissa anslutningar för tele-
och datakommunikation. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Fi232 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 26 och
avslår proposition 2002/03:1 punkt 30 i
denna del samt övriga motionsyrkanden som
finns upptagna under punkt 5 s i
efterföljande förteckning över av
utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
t) Miljöförbättrande åtgärder på bostäder
(avsnitt 3.8.2)
Riksdagen avslår motion 2002/03:Fi230 av
Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) yrkande 16
samt övriga motionsyrkanden som finns
upptagna under punkt 5 t i efterföljande
förteckning över av utskottet i punkt 5
avstyrkta motionsyrkanden.
u) Beräkning av statsbudgetens inkomster
för 2003 (avsnitt 3.10)
Riksdagen godkänner beräkningen av
statsbudgetens inkomster för 2003 enligt
det med reservation 9 betecknade förslaget
i den sammanställning över statsbudgetens
utgifter och inkomster som följer efter
utskottets förslag till riksdagsbeslut.
Därmed bifaller riksdagen delvis motion
2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 4 och avslår proposition
2002/03:1 punkt 7 samt övriga
motionsyrkanden som finns upptagna under
punkt 5 u i efterföljande förteckning över
av utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
v) Ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten (avsnitt 4.1.28)
=utskottet
x) Övriga motionsyrkanden om
budgetförslagen för 2003
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservation 9
om skattepolitikens inriktning, pensions-
och kompetenssparande, avdragsrätt för
gåvor till ideell verksamhet, slopad skatt
på aktieutdelning, avyttring av
fåmansföretag genom andelsbyte,
fastighetsskatt, förmögenhetsskatt samt
slopad reklamskatt. Därmed bifaller
riksdagen motionerna
2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkandena 2-6 och 26,
2002/03:Sk382 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkandena 1-4, 7-12, 14, 22, 24, 26
och avslår övriga motionsyrkanden som
finns upptagna i efterföljande förteckning
över av utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
Ställningstagande
Sverige behöver en politik som kan skapa
långsiktigt uthålliga tillväxtvillkor och
ge människorna makt över sitt vardagsliv.
Det svaga konjunkturläget, börsnedgången,
de hotade tillkommande budgetproblemen och
den bekymmersamma internationella
situationen ställer enligt vår mening
högre krav på en budgetpolitik med större
marginaler. Den stora utmaningen är en
politikomläggning för större
tillväxtkraft. Folkpartiets
budgetalternativ syftar därför både till
att höja tillväxten genom att gynna
utvecklingen av nya och befintliga företag
och att minska konjunkturkänsligheten i de
offentliga finanserna genom en omfattande
reformering av de offentliga utgifts- och
förmånssystemen.
En bra ekonomisk politik måste enligt vår
mening arbeta med tillräckliga marginaler
i det ansträngda konjunkturläge som väntar
2003. Detta är både nödvändigt för att
upprätthålla trovärdigheten i Sveriges
politik för de offentliga finanserna och
viktigt för att olika verksamheter inte
ska drabbas av ryckighet. Folkpartiet
liberalerna visar därför i sitt
budgetalternativ att genom en noggrann
utgiftsgranskning kan man åstadkomma en
budgeteringsmarginal på ca 11 miljarder
kronor redan 2003, vilket motsvarar över 1
% av de takbegränsade utgifterna samma år.
Därigenom skapas en kraftigare buffert mot
försämringar i ekonomin och i
statsfinanserna jämfört med den praktiskt
taget obefintliga budgeteringsmarginal som
regeringen presenterar i sitt
budgetförslag.
Vi anser att ett klart och tydligt mål
för den ekonomiska politiken bör vara att
öka den långsiktiga tillväxtpotentialen
från dagens 2 % till 3 % av BNP per år.
Utifrån detta mål föreslår vi handfasta
förslag till tio strukturreformer som ska
öka människors vardagsmakt och skapa ett
Sverige som kan växa. Med dessa
strukturreformer kan fler komma in på
arbetsmarknaden, fler företag kan starta
och växa, medan människors kunskap,
kompetens och idéer verkligen kan tas till
vara.
Skattepolitiken
Dagens svenska skattetryck måste sänkas
eftersom den sammanlagda skattepolitiken
motverkar en långsiktigt hållbar tillväxt.
Vi anser att det i dagsläget är mer
angeläget än tidigare att genomföra
strukturellt riktiga skattesänkningar som
förbättrar ekonomins funktionssätt samt
ökar arbetsutbud, företagande och
risktagande. Med en sådan skattepolitik
får den svenska ekonomin kraft att bättre
möta konjunkturförsvagningar utan
omfattande neddragningar i
välfärdssystemen.
Mot denna bakgrund anser vi att en
omfattande skattereform måste påbörjas
under den kommande tvåårsperioden.
Skattereformens huvudsyfte ska vara att
skapa så breda skattebaser som möjligt och
därmed bilda förutsättningar för låga
skattesatser. Dessutom ska
skatteförändringarna koncentreras på de
för tillväxt och jobb mest skadliga
inslagen, nämligen marginalskatterna.
Riksdagen bör därför godkänna Folkpartiets
inkomstskattereform där de grundläggande
principerna för 1990-91 års skattereform
återupprättas. Detta innebär att de allra
flesta enbart ska betala kommunalskatt och
att marginalskatten ska begränsas till 50
%, "hälften kvar".
Det begränsade utrymme som den sämre
konjunkturen medför påverkar emellertid
möjligheten till skattesänkningar på kort
sikt. Alltför drastiska skattesänkningar
som riskerar tilltron till de offentliga
finansernas stabilitet kan enligt vår
mening inte komma i fråga. I avvaktan på
bättre klimat för en större och mer
genomgripande skattereform föreslår vi en
reform av inkomstbeskattningen som
inkluderar avskaffad värnskatt, höjd
brytpunkt för statlig skatt till gränsen
för egenavgifterna, en årlig
skattereduktion på 300 respektive 600 kr
per person samt ett förvärvsavdrag om 3 %
mot kommunalskatten.
Marginaleffekterna för barnfamiljer
minskas såväl genom
inkomstskattesänkningar som genom växling
av inkomstprövat bostadsbidrag mot
generellt barnstöd i form av en
skattereduktion på drygt 900 kr per barn.
De skadliga marginaleffekterna begränsas
också genom enhetliga taxor för
barnomsorg. Tillsammans med förbättrad
föräldraförsäkring, jämställdhetsbonus,
beaktande av resor till och från dagis vid
reseavdraget samt införande av
barnomsorgskonto fr.o.m. 2004 utgör detta
viktiga delar i Folkpartiets politik för
ökad egenmakt, bättre jämställdhet och
större ekonomiska marginaler för
barnfamiljerna.
För att förbättra arbetsmarknadens
funktionssätt föreslår Folkpartiet en
reform av arbetsmarknadspolitiken, där
arbetslöshetsförsäkringen ska bli
obligatorisk och till ungefär en tredjedel
finansierad av de försäkrade själva. För
att den höjda premien till a-kassan inte
ska leda till ökade kostnader för de
försäkrade ska de höjda egenavgifterna
till arbetslöshetsförsäkringen bli
avdragsgilla och resterande avgiftshöjning
till fullo uppvägas av skattesänkningar i
form av förvärvsavdrag. På motsvarande
sätt kommer den föreslagna reformeringen
av trafikförsäkringen att underlättas
genom matchande skattesänkningar genom den
generella skattereduktionen. Vi finner
däremot ingen anledning att subventionera
fackföreningsmedlemskapet genom
skattereduktioner och föreslår att den
gällande skattereduktionen för
fackföreningsavgift avskaffas.
Vi anser att det är orimligt att beskatta
boendet i den form som gäller i dag. Hela
systemet för taxering måste reformeras och
likformighet mellan boendeformer
upprättas. Slopandet av
fastighetsbeskattningen ska ske stegvis
och inledas omgående. I avvaktan på
grundläggande reformering av
fastighetsbeskattningen bör
taxeringsvärdena åter "frysas" till den
nivå som gällde 1997 vid skattesatserna på
1,0 % för enfamiljshus och 0,5 % för
flerfamiljshus. Samtidigt bör
förmögenhetsskatten sänkas genom avskaffad
sambeskattning och höjt fribelopp. Med
dessa lättnader är det rimligt att höja
realisationsvinstbeskattningen för
bostäder till den gängse skattesatsen på
30 %.
I Folkpartiets budgetalternativ ingår
fler mycket angelägna skatteförändringar.
Vi vill stimulera tillväxten av nya och
starkare företag genom skattelättnader för
hushållstjänster, slopad dubbelbeskattning
på aktiesparande, förenklade
fåmansbolagsregler (de s.k. 3:12-reglerna)
samt utökad nedsättning av
arbetsgivaravgifter. Avdragsrätten för
kompetenssparande och pensionssparande bör
dessutom höjas till ett prisbasbelopp för
att ge den enskilde makt över sin egen
kompetensutveckling.
Folkpartiet liberalerna är förespråkare
av grön skatteväxling. En sådan bör ske
omfattande ungefär 3 miljarder kronor
årligen. Vi instämmer därför i regeringens
förslag om höjd el- och koldioxidskatt,
växlad mot sänkt inkomstskatt, men anser
att inkomstskattesänkningen bör läggas ut
mer generellt över inkomstskalan så att en
växling uppnås i realiteten för hushållen.
För att uppnå 3 miljarder kronor ställer
vi oss även bakom förslaget i motion
Fi230 (s, v, mp) om en utvidgad grön
skatteväxling. Detta förslag bör
emellertid kompletteras med motsvarande
justering av det generella statsbidraget
till kommunsektorn enligt
finansieringsprincipen.
Vi ansluter oss dessutom till regeringens
förslag om utvidgning av reglerna om
framskjuten beskattning vid vissa
andelsbyten. Förslaget bör dock enligt vår
mening utvidgas på det sätt som vi kommer
att utveckla närmare i vår kommande
motion. Statsbudgetens beräknade inkomster
ska därmed justeras ned med ca 300
miljoner kronor.
Utgiftsramarna
Det liberala budgetalternativet inriktas
på flera reformer som leder till lägre
offentliga utgifter jämfört med
regeringens politik. Genom en noggrannare
prioritering och satsningar på att
reformera de system som i dag både hindrar
den ekonomiska tillväxten och begränsar
människors växtkraft skapar vår
alternativa budgetpolitik större
marginaler i statens budget.
Vi vill lyfta fram de bortglömda
reformbehoven och trygga välfärden för
utsatta grupper i samhället genom
förbättrade omställningspensioner,
stimulansbidrag för förbättringsåtgärder
inom äldrevården, bättre
närståendepenning, en jobbgaranti, ett
återupprättande av assistansreformen för
personer med funktionshinder samt en
nationell vårdgaranti.
Folkpartiet har i flera år verkat för en
stor socialförsäkringsreform. Vi anser att
arbetet med denna reform bör startas
omedelbart i syfte att skapa ett bra och
stabilt klimat för arbete och företagande.
Rätt utformade socialförsäkringar med
gemensamma välfärdslösningar och ett
minimerat skatteinslag bidrar till
tillväxten och till en väl fungerande
ekonomi. Att människor känner att de kan
lita på försäkringssystemen är i sig
viktigt för tillväxten. Därför bör dagens
socialförsäkringar utformas som tre
riktiga försäkringar: en allmän
pensionsförsäkring, en allmän
sjukförsäkring och en allmän
arbetslöshetsförsäkring. Alla tre bör bli
obligatoriska och fristående från statens
budget. Kopplingen mellan avgifter och
förmåner kan därmed bli tydligare.
Vi oroar oss djupt för de fortsatt ökande
långtidssjukskrivningarna och
förtidspensioneringarna med höga mänskliga
och ekonomiska kostnader som följd.
Ekonomiska framsteg och välfärd i ett
modernt samhälle är enligt vår mening bara
möjliga om befolkningen i yrkesaktiv ålder
är i stort sett frisk, arbetsför och i
arbete. Vi förespråkar därmed en reform av
sjukförsäkringen med betydande satsningar
på vardagssjukvård och rehabilitering,
vård- och rehabiliteringsgaranti,
förstärkt företagshälsovård samt
väsentligt utökade möjligheter till
samordning av vårdinsatser och
sjukförsäkring. Större makt över
arbetssituationen, arbetstiden och
kompetensutvecklingen samt reformer som
gör det lättare att förena förvärvsarbete
med ansvar för barn är vidare viktiga
delar i en offensiv mot ohälsan.
Den svenska arbetsmarknadspolitiken måste
samtidigt genomgå en radikal omläggning
för att fler ska få chans att etablera sig
på arbetsmarknaden och försörja sig
själva. Därmed kan också segregation och
utanförskap i det svenska samhället
lättare brytas. Som en viktig del i denna
reform ser vi utvecklingen av privata
arbetsförmedlingar och bemanningsföretag
som kan bryta AMS nuvarande monopol.
Arbetslöshetsförsäkringen ska vidare
utformas som en tidsbegränsad
omställningsförsäkring med en jobbgaranti
för långtidsarbetslösa och ett nytt skydd
för utförsäkrade.
Riksdagen bör enligt vår mening ansluta
sig till Folkpartiets förslag om en
företagarreform som innehåller flera
långtgående förenklingar och lättnader
beträffande registrering av nya företag,
uppgiftslämnande och skatteregler. Även
åtgärder för att stärka konkurrensen i
Sverige bör genomföras. Vi är övertygade
om att en successiv försäljning av
statliga och kommunala bolag, tillsammans
med förbättrat företagarklimat, stärker
effektiviteten och minskar
diskrimineringen på den svenska
arbetsmarknaden samt tryggar tillväxten i
Sverige. Samtidigt är det inte rimligt att
staten själv är företagare när
statsmakterna sätter de regler som ska
gälla för företagande. Det helt
övervägande antalet statliga företag bör
därför säljas i den takt som är lämplig
med hänsyn till marknadernas utveckling.
Likviden ska användas till att amortera
statsskulden så att statens räntekostnad,
med hänsyn tagen till utebliven utdelning
till staten vid försäljning, sänks.
Vi anser att de offentliga monopolen
måste brytas också för att öppna kvinnors
traditionella arbetsmarknad för samma
spelregler som för de mansdominerade
branscherna. Kvinnorna måste ges tillträde
till en arbetsmarknad där man har rättvisa
löner och makt över sin arbetssituation.
En viktig punkt inom den liberala
jämställdhetspolitiken är därför att, vid
sidan om sänkta skatter, förändra löne-
och arbetsstrukturen i den offentliga
sektorn samt göra det möjligt, lönsamt och
meningsfullt för fler kvinnor att
genomföra sina företagarplaner.
Kunskap och bildning är enligt vår mening
nyckeln till en långsiktigt uthållig
tillväxt. Svensk utbildningspolitik måste
reformeras från grunden för att skapa en
flexibel skola som visar respekt för
individens behov och önskningar.
Kvaliteten i skolan måste säkras och
läraryrkets status måste höjas.
Folkpartiet vill introducera en nationell
skolpeng med syfte att få likvärdighet i
grundskoleutbildningen samt en särskild
yrkesexamen, en lärlingsexamen och en
studentexamen för att individualisera
gymnasieutbildningen. Dessutom bör ett
rättvist studiestödssystem införas och
forskningen vid universitet och högskolor
förstärkas.
Vi anser att en positiv utveckling av den
svenska ekonomin underlättas av
förbättrade infrastrukturinsatser. Höjda
anslag för väginvesteringar behövs för att
lösa trafikproblemen i storstadsregionerna
samt säkra standarden i de regionala
kommunikationsnäten. Den statliga
bredbandssatsningen bör omedelbart
avbrytas så att näringslivet kan avgöra
den teknologiska inriktningen i
utbyggnaden av IT-nät. Bostadsbyggandet
måste samtidigt utvecklas i mer
marknadsmässig riktning med lägre
kostnader, högre rörlighet och större
konkurrens. De lokala
investeringsprogrammen bör avskaffas och
räntebidragen minskas.
Det är enligt vår mening angeläget att
Sverige driver kampen för global
solidaritet mer intensivt än i dag.
Avreglering av jordbrukspolitiken,
satsning på frihandel och finansiell
stabilitet är av största vikt. Det krävs
dock parallellt en kraftig satsning på
biståndet. Vi föreslår att det svenska
biståndet ökas med drygt 1,7 miljarder
kronor under de två kommande åren så att
enprocentsmålet kan vara återställt senast
2006. Även i vår liberala miljöpolitik
understryker vi vikten av global samverkan
och föreslår ökade resurser till bl.a. det
internationella miljösamarbetet samt
miljöforskning. En europeisk
koldioxidskatt bör införas.
Sammanfattningsvis anser vi således att
riksdagen bör bifalla motionerna Fi232
(fp) yrkandena 2-6 och 26 samt Sk382 (fp)
yrkandena 1-4, 7-12, 14, 22, 24 och 26 med
tillägg för den justering av statens
inkomster som vi förordar för att kunna
utvidga reglerna om framskjuten
beskattning vid vissa andelsbyten.
Vi avstyrker regeringens förslag i berörda
delar liksom de övriga motioner som är
aktuella i detta sammanhang.
Tabell. Folkpartiets förslag till
utgiftstak och utgiftsramar för 2003
Belopp i miljoner kronor
*grafiskt element borttaget*
10. Budgetförslagen för 2003 -
avsnitten 2.4-2.12, 3 och 4.1, punkt 5
(kd)
av Mats Odell (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 5 borde ha följande lydelse:
5. Budgetförslagen för 2003
a) Utgiftstak för staten 2002-2004
(avsnitt 2.5.1)
Riksdagen fastställer utgiftstaket för
staten inklusive ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten till 814
miljarder kronor 2003 och 841 miljarder
kronor 2004. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:Fi233 av Alf Svensson
m.fl. (kd) yrkande 5 och avslår
proposition 2002/03:1 punkt 2 samt övriga
motionsyrkanden som finns upptagna under
punkt 5 a i efterföljande förteckning över
av utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
b) Beräkning av den offentliga sektorns
utgifter åren 2003 och 2004 (avsnitt
2.5.2)
Riksdagen godkänner den reviderade
beräkningen av de offentliga utgifterna
för åren 2003 och 2004 som redovisas i
motion 2002/03:Fi233. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Fi233 av Alf
Svensson m.fl. (kd) yrkande 12
och avslår proposition 2002/03:1 punkt 3
samt övriga motionsyrkanden som finns
upptagna under punkt 5 b i efterföljande
förteckning över av utskottet i punkt 5
avstyrkta motionsyrkanden.
c) Fördelning av statsbudgetens utgifter
på utgiftsområden 2003 (avsnitt 2.6)
Riksdagen beslutar om fördelning av
utgifterna för budgetåret 2003 på
utgiftsområden enligt det med reservation
10 betecknade förslaget i efterföljande
sammanställning över statsbudgetens
utgifter och inkomster. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Fi233 av Alf
Svensson m.fl. (kd) yrkande 8 och avslår
proposition 2002/03:1 punkt 8, motion
2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v,
mp) yrkande 1 samt övriga motionsyrkanden
som finns upptagna under punkt 5 c i
efterföljande förteckning över av
utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
d) Förändringar av anslagsbehållningar för
2003 (avsnitt 2.8)
=utskottet
e) Myndigheternas in- och utlåning i
Riksgäldskontoret (avsnitt 2.9)
Riksdagen godkänner den beräkning av
myndigheters m.fl. in- och utlåning i
Riksgäldskontoret för 2003 som redovisas i
reservation 10. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:Fi233 av Alf Svensson m.fl.
(kd) yrkande 11 och avslår proposition
2002/03:1 punkt 5 samt övriga
motionsyrkanden som finns upptagna under
punkt 5 e i efterföljande förteckning över
av utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
f) Kassamässig korrigering (avsnitt 2.10)
=utskottet
g) Beskattning av förvärvsinkomster
(avsnitt 3.3.1)
Riksdagen godkänner vad som anförs i
reservation 10 om inkomstskatten för 2003.
Därmed bifaller riksdagen motion
2002/03:Fi255 av Per Landgren m.fl. (kd)
yrkandena 2-5 samt 8 och motion
2002/03:Fi256 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkandena 8-11 och 33 samt avslår
proposition 2002/03:1 punkt 27 i denna del
och motion 2002/03:Fi230 av Britt Bohlin
m.fl. (s, v, mp) yrkande 12 i denna del
samt övriga motionsyrkanden som finns
upptagna under punkt 5 g i efterföljande
förteckning över av utskottet i punkt 5
avstyrkta motionsyrkanden.
h) Det fasta beloppet vid beskattningen av
förvärvsinkomster (avsnitt 3.3.2)
=utskottet
i) Beskattning av sjömän i det nordiska
dubbelbeskattningsavtalet (avsnitt 3.3.3)
=utskottet
j) Förmånsbeskattning av miljövänliga
bilar (avsnitt 3.3.4)
=utskottet
k) Förändrade nivåer för socialavgifter
(3.5)
Riksdagen godkänner vad som anförs i
reservation 10 om social- och
arbetsgivaravgifter. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Fi256 av Alf
Svensson m.fl. (kd) yrkandena 15 och 16
samt motion 2002/03:Sk383 av Per Landgren
m.fl. (kd) yrkande 5 och avslår
proposition 2002/03:1 punkterna 28 och 29,
båda i denna del samt övriga
motionsyrkanden som finns upptagna under
punkt 5 k i efterföljande förteckning över
av utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
l) Skatt på lågpriscigaretter (avsnitt
3.7.3)
= utskottet
m) Privatinförsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror (avsnitt 3.7.4)
=utskottet
n) En fortsatt grön skatteväxling - höjd
koldioxidskatt och elskatt (avsnitt
3.7.6)
Riksdagen godkänner vad som anförs i
reservation 10 om höjd koldioxidskatt och
elskatt. Därmed bifaller riksdagen motion
2002/03:Fi255 av Per Landgren m.fl. (kd)
yrkande 7 samt motion 2002/03:Fi256 av Alf
Svensson m.fl. (kd) yrkande 32 och avslår
proposition 2002/03:1 punkt 33 i denna
del, motion 2002/03:Fi230 av Britt Bohlin
m.fl. (s, v, mp) yrkande 12 i denna del
samt övriga motionsyrkanden som finns
upptagna under punkt 5 n i efterföljande
förteckning över av utskottet i punkt 5
avstyrkta motionsyrkanden.
o) Kraftvärmebeskattningen (avsnitt 3.7.7)
=utskottet
p) Kalk- och cementbranschens
koldioxidskatt (avsnitt 3.7.8)
=utskottet
q) Grön skatteväxling - höjd avfallsskatt
(avsnitt 3.7.12)
=utskottet
r) Grön skatteväxlin - höjd naturgrusskatt
(avsnitt 3.7.13)
=utskottet
s) Bredbandsinstallation (avsnitt 3.8.1)
=utskottet
t) Miljöförbättrande åtgärder på bostäder
(avsnitt 3.8.2)
=utskottet
u) Beräkning av statsbudgetens inkomster
för 2003 (avsnitt 3.10)
Riksdagen godkänner beräkningen av
statsbudgetens inkomster för 2003 enligt
det med reservation 10 betecknade
förslaget i den sammanställning över
statsbudgetens utgifter och inkomster som
följer efter utskottets förslag till
riksdagsbeslut. Därmed bifaller riksdagen
delvis motion 2002/03:Fi233 av Alf
Svensson m.fl. (kd) yrkande 6 i denna del
och motion 2002/03:Fi256 av Alf Svensson
m.fl. (kd) yrkandena 1 och 24 samt avslår
proposition 2002/03:1 punkt 7 och övriga
motionsyrkanden som finns upptagna under
punkt 5 u i efterföljande förteckning över
av utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
v) Ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten (avsnitt 4.1.28)
=utskottet
x) Övriga motionsyrkanden om
budgetförslagen för 2003
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservation 10
om skattepolitikens inriktning, utökade
reseavdrag, slopad skatt på
aktieutdelningar, beskattningen av
royalty, fastighetsskatt,
förmögenhetsskatt, skattelättnad för
studentbostäder och äldrebostäder, sänkt
skatt på drivmedel, inledd avveckling av
reklamskatten, sänkning av jordbrukets
dieselskatt samt renodling av det
särskilda anställningsstödet.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2002/03:Fi229 av Ingvar Svensson (kd),
2002/03:Fi233 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkandena 7 och 11,
2002/03:Fi254 av Per Landgren m.fl. (kd)
yrkandena 1-3,
2002/03:Fi255 av Per Landgren m.fl. (kd)
yrkandena 1, 6 och 7,
2002/03:Fi256 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkandena 2-7, 12-14, 17-23 och
26-31,
2002/03:Sk383 av Per Landgren m.fl. (kd)
yrkandena 2, 3, 6-9, 12 och 14,
2002/03:MJ377 av Lars Gustafsson m.fl.
(kd) yrkande 2,
2002/03:MJ432 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkande 23,
2002/03:N307 av Sven Gunnar Persson m.fl.
(kd) yrkande 3,
2002/03:Bo216 av Annelie Enochson (kd)
yrkande 6 samt avslår övriga
motionsyrkanden som finns upptagna i
efterföljande förteckning över av
utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
Ställningstagande
Budgetpolitikens allmänna inriktning
Kristdemokraternas budgetalternativ tar
sikte på att långsiktigt förbättra
Sveriges förutsättningar för tillväxt. Vi
föreslår strukturella reformer och
strategiska skattesänkningar på arbete,
sparande och företagande. Stabila och goda
villkor för fler och växande företag kan
då öka sysselsättningen, minska
arbetslösheten och trygga välfärden.
Den statliga budgetpolitiken bör inriktas
på ett bättre finansiellt sparande genom
en stramare finanspolitik och på att
minska statsskulden genom en snabbare
utförsäljning av statliga företag. Genom
en rad viktiga strukturreformer kombinerat
med strategiska skattesänkningar
finansierade med besparingar kommer vi att
få till stånd mindre konjunkturkänsliga
statsfinanser och bättre långsiktiga
tillväxtmöjligheter.
För att minska konjunkturkänsligheten i
statens budget föreslår jag att regeringen
bör återkomma med förslag till riksdagen
om hur nuvarande budgetpolitiska
överskottsmål för offentlig sektor ska
kompletteras med ett mål för statens
finansiella sparande.
Jag anser att det som anförs i
Kristdemokraternas motion Fi233 om ett
antal särskilt prioriterade områden bör
styra inriktningen av budgetpolitiken. Sju
områden ska vara särskilt prioriterade.
Tillväxtpolitik
Den tillväxtpolitik som Kristdemokraterna
förespråkar karakteriseras av en
balanserad finanspolitik för sunda
statsfinanser i kombination med
strukturella åtgärder som förbättrar
ekonomins funktionssätt. Bland de
viktigaste av dessa åtgärder märks en
allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring med en
egenfinansieringsgrad på 33 % som kommer
att skapa ett tydligare samband mellan
lönebildning, arbetslöshet och avgifter
för den enskilde. Andra åtgärder av
betydelse för lönebildningen är en kraftig
sänkning av skatten i vanliga inkomstlägen
genom en höjning av grundavdraget i den
kommunala beskattningen. Vidare införs ett
statligt förvärvsavdrag på 5 %.
Tjänstesektorn ges nya möjligheter att
växa genom en 50-procentig skattereduktion
för de privata hushållens köp av tjänster
i det egna hemmet. Därutöver bör bl.a.
arbetsgivaravgifterna sänkas med 7
procentenheter på lönesummor upp till 900
000 kr per år från 2004.
Dessutom sänks dieselskatten kraftigt för
jord- och skogsbruket i två steg ned till
53 öre per liter. Det motsvarar en
sänkning med ca 2,60 kr per liter.
Skattepolitik
Kristdemokraterna ser det som en viktig
uppgift att skapa en skattestruktur som
gör att fler kan klara sig på sin egen lön
och inte tvingas vara beroende av bidrag
för att få hushållsekonomin att gå ihop.
Därför föreslår vi en rad åtgärder som gör
att inkomsttagare får bättre möjligheter
att påverka och ta kontrollen över sin
egen ekonomiska situation.
Grundavdraget i den kommunala
beskattningen höjs nästa år till 26 500
kr. Därigenom sänks inkomstskatten för
alla med sammanlagt 16,8 miljarder kronor.
Effekten för dem med lägst grundavdrag
blir ca 385 kr/månad eller 4 600 kr/år.
En skattereduktion bör göras för låg- och
medelinkomsttagare på totalt 4 000 kr per
person och år på pensionsgrundande
förvärvsinkomster.
I stället för regeringens förslag om
kompensation för pensionsavgiften föreslås
ett generellt statligt förvärvsavdrag på 5
%. Därigenom ges hushållen ett ökat
ekonomiskt utrymme samtidigt som
marginaleffekterna minskas.
Kristdemokraterna föreslår också att
regeringens värnskatt avskaffas.
Värnskatten är ett brott både mot
principerna i skattereformen 1990-91 och
mot Socialdemokraternas löfte att den
skulle vara tillfällig.
Den statliga fastighetsskatten avskaffas
för småhus och bostadshyreshus. Reformen
finansieras delvis genom att kommunerna
ges rätt att ta ut avgifter för de
kostnader man har som direkt härrör till
de fastigheter som finns i kommunen.
Därtill bör kapitalvinstskatten vid
försäljning av privatbostäder höjas från
20 till 30 %. Inklusive den ökade
kapitalvinstbeskattningen innebär
förslagen ett minskat skatte- eller
avgiftsuttag med ca 7 miljarder kronor.
Gränsen för reseavdraget till och från
jobbet bör också sänkas från dagens 7 000
till 5 000 kr.
Beräkningsramen för att undanröja s.k.
pomperipossaeffekter enligt proposition 15
bör höjas till ca 300 miljoner kronor för
att också inrymma ett åtgärdande av de
orimliga effekter som också uppstått vid
försäljning av företag med annat vederlag
än andelar i det köpande bolaget.
En reformerad familjepolitik
Barnens och familjernas behov är
utgångspunkten för familjepolitiken. Alla
ska ha möjlighet att välja den
barnomsorgsform som passar de egna
förhållandena bäst. Uppgiften för stat och
kommun är att skapa ekonomiska och
praktiska förutsättningar för detta.
Eftersom behov och önskemål varierar över
tid och mellan olika familjer måste
samhällets stöd till barnfamiljer vara
organiserat så att det kan användas på ett
flexibelt sätt. Det gäller att hitta
sådana modeller för valfrihet och mångfald
som skapar de bästa förutsättningarna för
föräldrarna och barnen.
Genom att styra alla resurser till ett
fåtal barnomsorgsformer har staten i
praktiken tagit över beslut som familjerna
själva borde fatta. Det familjepolitiska
system som byggts upp genom åren har flera
brister. Fördelningspolitiskt eftersom
resurserna i stor utsträckning styrs mot
redan resursstarka hushåll genom
exempelvis utformningen av
föräldrapenningen, barnbidraget och
maxtaxan. Från valfrihetssynpunkt genom
att det familjepolitiska stödet inte
medger flera alternativa
barnomsorgsformer.
Kristdemokraterna föreslår förändringar
inom familjeområdet som bl.a. innebär att
ett barnomsorgskonto på 80 000 kr för barn
som fyller ett år införs. Garantinivån i
föräldraförsäkringen höjs till 200 kr.
Ersättningsnivån i föräldraförsäkringen
höjs till 90 % och ersättningstaket
föreslås höjas till 11 prisbasbelopp.
Viktiga förbättringar görs av
bostadsbidraget för att gynna de sämst
ställda barnfamiljerna. Förändringar görs
också av SGI, dvs. beräkningsgrunden för
bl.a. föräldrapenningen så att
ersättningsrätten bygger på de inkomster
man faktiskt haft.
Bättre pensioner
Regeringens okänsliga budgetsanering har
drabbat många pensionärer hårt genom
nedskärningarna och bristerna inom
äldrevården samt de växande vårdköerna.
Kristdemokraternas förslag leder till ökad
rättvisa och en bättre ekonomisk situation
för pensionärer.
De ekonomiskt sämst ställda pensionärerna
ska få 1 000 kr mer i månaden än vad de
hade 2002. Detta motsvarar ca 700 kr efter
skatt. År 2003 träder det nya
pensionssystemet i kraft vad gäller den
nya garantipensionen, som är högre än
dagens folkpension och pensionstillskott.
Alla pensionärer kommer att få sänkt skatt
genom att det höjda grundavdrag som vi
föreslår, till följd av pensionsreformen,
omfattar hela pensionärskollektivet.
Kristdemokraterna menar vidare att
inkomstprövningen av bostadstillägget för
pensionärer inte ska innehålla
fritidsfastigheter. Omställningspensionen
för efterlevande ska återställas från 6
till 12 månader.
Vården, omsorgen och utbildningsväsendet
Sjukvården och äldreomsorgen måste präglas
av värdighet. Valfrihet, bättre
utnyttjande av de ekonomiska resurserna
men också mer pengar krävs för att skapa
en värdig vård och omsorg.
Kristdemokraternas förslag innebär att 3,5
miljarder kronor tillförs kommuner och
landsting under de kommande två åren
utöver regeringens förslag. Därtill kommer
ett tillskott med 1 miljard kronor de
närmaste två åren för den nationella
vårdgarantin som Kristdemokraterna
föreslår tillsammans med Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna
och Centerpartiet.
Kommunerna bör själva få bestämma över
sin verksamhet. Därför föreslår
Kristdemokraterna att regeringens
skolsatsning i stället bör utformas som en
höjning av det generella statsbidraget
till kommuner.
Villkoren för studerande bör förbättras.
Höjning föreslås av studiebidraget för
gymnasiestuderande. För högskolestuderande
föreslår vi att bidragen ska utgöra en
större andel av studiemedlen liksom att
fribeloppet slopas. Även för
vuxenstuderande förbättras studiemedlen.
En helt ny rehabiliteringsförsäkring bör
införas för att minska de höga
ohälsotalen. Drygt 4 miljarder kronor
satsas på detta de närmaste två åren.
Ett förlängt särskilt stimulansbidrag
inom äldreomsorgen bör gälla 2003 och 2004
för att i första hand förbättra
situationen för anhörigvårdare.
Ett återupprättat rättsväsende
Det krävs ökade resurser till
rättsväsendet för att öka tryggheten,
förebygga brott och hjälpa de kriminella
att bryta sin kriminella bana. Vi vill
jämfört med 2002 års nivå tillföra
rättsväsendet, inklusive tull,
kustbevakning och skattekontroll
ytterligare 2,4 miljarder kronor den
kommande tvåårsperioden, vilket är 1,7
miljarder kronor mer än regeringen.
Förstärkningar sker i alla delar av
rättskedjan. Det brottsförebyggande
arbetet intensifieras.
Närpolisverksamheten ska säkerställas och
utvecklas. År 2007 ska det finnas 19 000
poliser. Antalet utbildningsplatser ska
därför ökas kraftigt. Åklagarväsendet
stärks för att klara ett ökat antal
ärenden. Särskilda satsningar görs också
på miljö- och ekobrottsåklagare.
Domstolarna ska reformeras och tillföras
ökade resurser. Ökade resurser till
kriminalvården ska möjliggöra meningsfulla
insatser som kan leda till ett liv utan
brottslighet.
Upprustad infrastruktur
Kristdemokraterna satsar 4,3 miljarder
kronor 2003 och 2004 på den nu snabbt
förfallande svenska väg- och
järnvägsinfrastrukturen. Medlen ska
användas såväl för investeringar som för
förbättrat underhåll. Vi avstyrker
regeringens förslag till låneram i
Riksgäldskontoret eftersom dessa
investeringar inte ryms under
utgiftstaket. Kristdemokraterna efterlyser
ett program för investeringar i
partnerskap med den privata sektorn.
Anslagsmedel bör långsiktigt avsättas för
investeringar i sjöfartens infrastruktur,
för 2004 avsätts 100 miljoner kronor för
detta ändamål.
Kristdemokraterna föreslår vidare en
sänkning av dieselskatten med 25 öre per
liter, vilket förbättrar den svenska
transportsektorns förutsättningar att
konkurrera med utländska åkare. Förslaget
kommer även att medföra miljöförbättringar
då skattesänkningen avser den renare
svenska dieseln.
Finansiering av förslagen
Kristdemokraterna anser att det är
nödvändigt med en budgeteringsmarginal som
är större än den regeringen räknar med. De
nya åtagandena i form av ökad
budgeringsmarginal och utgiftsökningar
samt skattesänkningarna avses bli
finansierade genom utgiftsminskningar på
statsbudgeten på netto 7 respektive 18
miljarder kronor åren 2003 och 2004.
Exempel på utgiftsminskningar är en
förändrad grund för beräkning av den
sjukpenninggrundande inkomsten (SGI)
liksom av arbetslöshetsersättningen. Ökad
finansieringsgrad i a-kassan liksom flera
andra reformer inom arbetsmarknadsområdet
leder till minskade utgifter. Ytterligare
utgiftsminskningar uppkommer till följd av
en ny rehabiliteringsförsäkring och en ny
trafikförsäkring. Kristdemokraterna räknar
också med att den ökade utförsäljningen av
statliga företag ska leda till minskade
utgifter för statsskuldsräntor.
Besparingar görs även bl.a. på
investeringar i försvarsmateriel,
Regeringskansliet liksom på ett antal
myndigheter.
I det följande visas Kristdemokraternas
förslag till fördelning på utgiftsområden
2003.
Sammanfattningsvis anser jag att
Kristdemokraternas budgetförslag för 2003
bör ligga till grund för budgetpolitiken.
Det innebär att jag tillstyrker motionerna
2002/03:Fi229 av Ingvar Svensson (kd),
2002/03:Fi233 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkandena 7 och 11,
2002/03:Fi254 av Per Landgren m.fl. (kd)
yrkandena 1-3,
2002/03:Fi255 av Per Landgren m.fl. (kd)
yrkandena 1, 6 och 7,
2002/03:Fi256 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkandena 2-7, 12-14, 17-23 och
26-31,
2002/03:Sk383 av Per Landgren m.fl. (kd)
yrkandena 2, 3, 6-9, 12 och 14,
2002/03:MJ377 av Lars Gustafsson m.fl.
(kd) yrkande 2,
2002/03:MJ432 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkande 23,
2002/03:N307 av Sven Gunnar Persson m.fl.
(kd) yrkande 3 samt
2002/03:Bo216 av Annelie Enochson (kd)
yrkande 6 med tillägg för den utökade
beräkningsram vi förordar för att
undanröja de s.k. pomperipossaeffekterna.
Jag avstyrker regeringens förslag i
berörda delar liksom de övriga
motionsyrkandena som är aktuella i detta
sammanhang.
Tabell. Kristdemokraternas förslag till
utgiftstak och utgiftsramar för 2003
Belopp i miljoner kronor
*grafiskt element borttaget*
11. Budgetförslagen för 2003 -
avsnitten 2.4-2.12, 3 och 4.1, punkt 5 (c)
av Lena Ek (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 5 borde ha följande lydelse:
5. Budgetförslagen för 2003
a) Utgiftstak för staten 2002-2004 (avsnitt
2.5.1)
Riksdagen fastställer utgiftstaket för
staten inklusive ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten till 784
miljarder kronor 2003 och 815 miljarder
kronor 2004. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:Fi234 av Maud Olofsson
m.fl. (c) yrkande 3 och avslår proposition
2002/03:1 punkt 2 samt övriga
motionsyrkanden som finns upptagna under
punkt 5 a i efterföljande förteckning över
av utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
b) Beräkning av den offentliga sektorns
utgifter åren 2003 och 2004 (avsnitt
2.5.2)
Riksdagen godkänner den reviderade
beräkningen av de offentliga utgifterna
för åren 2003 och 2004 som redovisas i
reservation 11. Därmed bifaller riksdagen
delvis proposition 2002/03:1 punkt 3.
c) Fördelning av statsbudgetens utgifter
på utgiftsområden 2003 (avsnitt 2.6)
Riksdagen beslutar om fördelning av
utgifterna för budgetåret 2003 på
utgiftsområden enligt det med reservation
11 betecknade förslaget i efterföljande
sammanställning över statsbudgetens
utgifter och inkomster. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Fi234 av Maud
Olofsson m.fl. (c) yrkande 6 och avslår
proposition 2002/03:1 punkt 8, motion
2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v,
mp) yrkande 1 samt övriga motionsyrkanden
som finns upptagna under punkt 5 c i
efterföljande förteckning över av
utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
d) Förändringar av anslagsbehållningar för
2003 (avsnitt 2.8)
=utskottet
e) Myndigheternas in- och utlåning i
Riksgäldskontoret (avsnitt 2.9)
=utskottet
f) Kassamässig korrigering (avsnitt 2.10)
=utskottet
g) Beskattning av förvärvsinkomster
(avsnitt 3.3.1)
Riksdagen godkänner vad som anförs i
reservation 11 om inkomstskatten för 2003.
Därmed bifaller riksdagen motion
2002/03:Fi286 av Maud Olofsson m.fl. (c)
yrkandena 2-4 samt avslår proposition
2002/03:1 punkt 27 i denna del, motion
2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v,
mp) yrkande 12 i denna del och övriga
motionsyrkanden som finns upptagna under
punkt 5 g i efterföljande förteckning över
av utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
h) Det fasta beloppet vid beskattningen av
förvärvsinkomster (avsnitt 3.3.2)
=utskottet
i) Beskattning av sjömän i det nordiska
dubbelbeskattningsavtalet (avsnitt 3.3.3)
=utskottet
j) Förmånsbeskattning av miljövänliga
bilar (avsnitt 3.3.4)
=utskottet
k) Förändrade nivåer för socialavgifter
(3.5)
Riksdagen godkänner vad som anfört i
reservation 11 om social- och
arbetsgivaravgifter. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Fi286 av Maud
Olofsson m.fl. (c) yrkandena 18-20 och
avslår proposition 2002/03:1 punkterna 28
och 29, båda i denna del, samt övriga
motionsyrkanden som finns upptagna under
punkt 5 k i efterföljande förteckning över
av utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
l) Skatt på lågpriscigaretter (avsnitt
3.7.3)
=utskottet
m) Privatinförsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror (avsnitt 3.7.4)
=utskottet
n) En fortsatt grön skatteväxling - höjd
koldioxidskatt och elskatt (avsnitt
3.7.6)
Riksdagen godkänner vad som anförs i
reservation 11 om höjd koldioxidskatt och
elskatt. Därmed bifaller riksdagen motion
2002/03:Fi286 av Maud Olofsson m.fl. (c)
yrkandena 25 och 26 samt bifaller delvis
proposition 2002/03:1 punkt 33 i denna del
och motion 2002/03:Fi230 av Britt Bohlin
m.fl. (s, v, mp) yrkande 12 i denna del
samt övriga motionsyrkanden som finns
upptagna under punkt 5 n i efterföljande
förteckning över av utskottet i punkt 5
avstyrkta motionsyrkanden.
o) Kraftvärmebeskattningen (avsnitt 3.7.7)
=utskottet
p) Kalk- och cementbranschens
koldioxidskatt (avsnitt 3.7.8)
=utskottet
q) Grön skatteväxling - höjd avfallsskatt
(avsnitt 3.7.12)
Riksdagen godkänner vad som anförs i
reservation 11 om höjd skatt på avfall.
Därmed bifaller riksdagen motion
2002/03:Fi286 av Maud Olofsson m.fl. (c)
yrkande 27 och avslår proposition
2002/03:1 punkt 34 i denna del, motion
2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v,
mp) yrkande 15 samt övriga motionsyrkanden
som finns upptagna under punkt 5 q i
efterföljande förteckning över av
utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
r) Grön skatteväxling - höjd
naturgrusskatt (avsnitt 3.7.13)
=utskottet
s) Bredbandsinstallation (avsnitt 3.8.1)
Riksdagen godkänner vad som anförs i
reservation 11 om skattereduktion för
utgifter för vissa anslutningar för tele-
och datakommunikation. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Fi286 av Maud
Olofsson m.fl. (c) yrkande 33 och avslår
proposition 2002/03:1 punkt 30 i denna del
samt övriga motionsyrkanden som finns
upptagna under punkt 5 s i efterföljande
förteckning över av utskottet i punkt 5
avstyrkta motionsyrkanden.
t) Miljöförbättrande åtgärder på bostäder
(avsnitt 3.8.2)
=utskottet
u) Beräkning av statsbudgetens inkomster
för 2003 (avsnitt 3.10)
Riksdagen godkänner beräkningen av
statsbudgetens inkomster för 2003 enligt
det med reservation 11 betecknade
förslaget i den sammanställning över
statsbudgetens utgifter och inkomster som
följer efter utskottets förslag till
riksdagsbeslut. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:Fi234 av Maud Olofsson
m.fl. (c) yrkande 11 och avslår
proposition 2002/03:1 punkt 7 samt övriga
motionsyrkanden som finns upptagna under
punkt 5 u i efterföljande förteckning över
av utskottet i punkt 5 avstyrkta
motionsyrkanden.
v) Ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten (avsnitt 4.1.28)
=utskottet
x) Övriga motionsyrkanden om
budgetförslagen för 2003
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservation 11
om skattepolitikens inriktning,
försäljning av statlig verksamhet, slopad
skattereduktion för pensions- och
fackföreningsavgift, avdragsgill
pensionsavgift, höjt reseavdrag inklusive
resor till barnomsorg, skattereduktion för
hushållstjänster, ändrad
förmögenhetsbeskattning, avdragsrätt för
starta- eget-sparande och riskkapital,
ändrad beskattning på aktier vid
andelsbyten, sänkt skatt på diesel för
jordbruksmaskiner, slopad skatt på
handelsgödsel samt översyn av
reklamskatten.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2002/03:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c)
yrkandena 12 och 13,
2002/03:Fi286 av Maud Olofsson m.fl. (c)
yrkandena 1, 4-9, 11, 13-17, 22, 23 och
28-31,
2002/03:MJ487 av Jan Andersson m.fl. (c)
yrkande 2,
2002/03:Sk223 av Rigmor Stenmark (c) samt
2002/03:Sk346 av Jörgen Johansson och Jan
Andersson (c) yrkande 2 och avslår övriga
motionsyrkanden som finns upptagna i den
förteckning över av utskottet i punkt 5
avstyrkta motionsyrkanden som följer efter
utskottets förslag till riksdagsbeslut.
Ställningstagande
Centerpartiet anser att en långsiktigt
hållbar välfärd och ökad livskvalitet för
människor förutsättter en politik som
garanterar en uthållig ekonomisk tillväxt.
För att växla över till ett spår med
snabbare tillväxt och bibehållen
välfärdsstat krävs satsningar för att
radikalt förbättra klimatet för
nyföretagande samt för små och medelstora
företag. Människors självbestämmande måste
också öka genom minskat beroende av det
offentliga för den egna försörjningen.
Centerpartiets budgetförslag ger markant
lägre utgifter än regeringens under de
kommande åren. Denna stramhet i utgifterna
används för att dels stimulera tillväxten
genom sänkta skatter, dels amortera av
statsskulden och öka det finansiella
sparandet. På så sätt uppnås sparmålet på
2 % 2004. Den offentliga sektorns utgifter
beräknas i Centerpartiets budgetalternativ
till 1 193 miljarder kronor år 2003 och
1 229 miljarder kronor år 2004.
På skattepolitikens område prioriterar
Centerpartiet skattesänkningar som gör det
möjligt för fler att leva på sin lön, som
gör det lönsamt att gå från
bidragsberoende till förvärvsarbete, som
sänker skatten på boende, som underlättar
för företag att anställa och som bidrar
till en uthållig tillväxt.
Centerpartiet vill genomföra en
inkomstskattereform inriktad mot att sänka
skatten och samtidigt minska de negativa
marginalskatteeffekterna för människor med
låga och medelstora inkomster. Från och
med 2003 ersätts därför grundavdraget med
en skatterabatt på 9 000 kr, lika för
alla. För personer som bara betalar
kommunalskatt motsvaras detta av effekten
av ett grundavdrag på ca 30 000 kr. Vidare
föreslås en förvärvsrabatt som fasas in
med 10 % av arbetsinkomsten, inledningsvis
upp till en årlig arbetsinkomst på 96 000
kr, fullt utbyggd till 108 000 kr. För
personer med högre inkomster begränsas
förvärvsrabatten till halva maxbeloppet.
Produktion av hushållstjänster sker i dag
nästan uteslutande inom en svart
arbetsmarknad. Höga skattekilar motverkar
skapandet av nya jobb och företag.
Centerpartiet föreslår därför en
skattereduktion på 50 % för
arbetskostnader på ROT-arbeten och
hushållstjänster upp till 50 000 kr från
2004.
Ökade kostnader på drivmedel gör att
Centerpartiet från 2004 vill se en höjning
av reseavdraget från 16 till 20 kr per
mil. Förutom arbetsresor bör också resor
till och från barnomsorg göras
avdragsgilla.
Sambeskattningen av förmögenheter bör
avskaffas fr.o.m. 2003 och då bör enligt
Centerpartiet dessutom endast halva
taxeringsvärdet för småhus tas upp till
förmögenhetsbeskattning. Från 2003 bör
beräkningen av fastighetsskatten ändras
till att grundas på medianvärden för att
undvika att höga försäljningspriser driver
upp taxeringsvärdena. Därmed behövs inte
den nuvarande begränsningsregeln. En
åtskillnad mellan fritids- och fastboende
vid taxeringen ökar möjligheterna för
permanentboende i attraktiva
fritidsområden att bo kvar. Från 2004 bör
uttagsprocenten sänkas till 0,9. För att
minska hyreskostnaderna bör uttagsskatten
på fastighetsarbete i egen regi slopas och
fastighetsskatten på flerfamiljshus sänkas
i den takt ekonomin tillåter.
Sverige har världens högsta skatter på
arbetskraft. För att skapa fler
arbetstillfällen, särskilt i småföretag,
vill Centerpartiet utöka arbetsgivares och
egenföretagares avdragsrätt för
arbetsgivar- och egenavgifter.
Avdragsrätten bör höjas från 5 till 8
procentenheter av en årlig lönesumma på
852 000 kr för arbetsgivare och 180 000 kr
för egenföretagare. Avdragsmöjligheterna
bör på sikt utvidgas ytterligare.
Centerpartiet vill också använda riktade
sänkningar av arbetsgivaravgiften som ett
medel för att skapa
övergångsarbetsmarknader, där arbetslösa
får chansen att prova jobb hos olika
arbetsgivare och arbetsgivare ges
möjlighet att lära känna arbetssökande.
Skattevillkoren för riskkapitalsparande
är en viktig faktor för möjligheterna till
nyföretagande. Centerpartiet vill
stimulera entreprenörskap genom att
möjliggöra skattefritt sparande upp till
120 000 kr som grundplåt till det egna
företaget. Som alternativ bör finnas en
möjlighet att göra ett personligt
riskkapitalavdrag. Som ett led i att värna
familjeföretagen vill Centerpartiet slopa
arvsskatten på arbetande kapital i
fåmansföretag. Vidare måste de orimliga
beskattningsreglerna av vinster vid
andelsbyten ändras så att aktieägaren kan
välja beskattning antingen vid andelsbytet
eller vid försäljning. Centerpartiet
avsätter 300 miljoner kronor för en sådan
skattelättnad.
Centerpartiet anser att ekonomiska
styrmedel kan vara effektiva för att komma
till rätta med miljöproblem. I det
nuvarande systemet för skatteväxling
bidrar emellertid nedsättningarna i
miljöbeskattningen för industrin till att
försvåra övergången till en framtida
handel med utsläppsrättigheter, vilket på
sikt är ett viktigt marknadsekonomiskt
vapen mot miljöförstöring. Centerpartiet
vill därför påbörja en utfasning av
industrins nedsättning av
koldioxidskatten. På miljöskatteområdet
bör också skattelättnaderna för
biobränslen ökas, fastighetsskatten på
vindkraftverk slopas och en skatt på
förbränning av osorterat avfall införas.
Centerpartiet anser att
konkurrensvillkoren för den gröna sektor
som det svenska jordbruket utgör måste
förbättras och föreslår därför att skatten
på handelsgödsel slopas, liksom att
dieselskatten för jord- och
skogsbruksmaskiner förs ned till
genomsnittlig EU-nivå.
De av Centerpartiet föreslagna
förändringarna på skatteområdet motsvarar
nettosänkningar på 35 respektive 40
miljoner kronor för 2003 och 2004.
I det följande presenteras de områden,
förutom skattepolitiken, som Centerpartiet
prioriterar under de kommande åren.
Centerpartiet vill stimulera företagandet
och föreslår, förutom ovan nämnda
skattesänkningar, att en stor del av de
onödiga och krångliga regler som svenska
företagare brottas med tas bort.
Företagarnas trygghet måste stärkas genom
att de diskriminerande villkor som gäller
för egenföretagare och deras familjer i
socialförsäkringssystemen måste åtgärdas.
Även rättssäkerheten för småföretagare bör
förbättras genom ett system där
sjuklönedagarna kopplas till antalet
anställda så att onödiga konkurser i
fåmansföretag undviks.
På miljöområdet välkomnar Centerpartiet
att regeringen hörsammat partiets förslag
om främjande av export av svensk
miljöteknik. Centerpartiet vill dock ta
ytterligare steg genom att stimulera
nätverksbildning mellan
miljöteknikföretag, myndigheter,
universitet m.fl. för att stärka
konkurrenskraften på området. Inom EU bör
Sverige bl.a. verka för att ett
institutionellt ramverk för miljöfrågorna
skapas, att ett system för handel med
utsläppsrättigheter utvecklas och att EU:s
krav på en lägsta skattenivå på
biodrivmedel slopas. Centerpartiet satsar
också 353 miljoner kronor i riktat
miljöbistånd.
Under flera års tid har Centerpartiet
kritiserat regeringens passivitet i
arbetet med att minska sjukskrivningarna.
Delmål bör preciseras till att
sjukskrivningarna ska ha minskat med 20 %
till 2004 och 40 % till 2006.
Centerpartiet anser att
Rehabiliteringsutredningens (SOU 2000:78)
förslag utgör en god grund för hur en
sådan minskning ska komma till stånd, men
vill också bl.a. införa en
rehabiliteringsgaranti. Garantin innebär
att sjukskrivning efter 30 dagar ska kräva
godkännande av två läkare och att den
sjukskrivne ska ha en preliminär
rehabiliteringsplan klar inom 6 veckor.
Personer som riskerar att fastna i lång
sjukskrivning fångas därigenom upp tidigt.
Partiet vill också införa en nationell
vårdgaranti som ger rätt till vård inom 3
månader.
För att få fler människor i arbete vill
Centerpartiet för det första införa de
övergångsarbetsmarknader för
långtidsarbetslösa som diskuterats ovan.
För det andra ska rätten till utbildning
stärkas, dels genom att ge alla arbetslösa
med kort utbildning möjlighet att
komplettera till gymnasienivå, dels genom
att utveckla yrkesutbildningarna, där
lärlings- och KY-utbildningar utgör
viktiga komplement till teoretiska
utbildningar. Partiet avvisar regeringens
syn på arbetsmarknaden som ett
nollsummespel och ser i stället en bredare
arbetskraftsinvandring som en möjlighet
för företag att växa och utvecklas.
Även goda kommunikationer är en
förutsättning för tillväxt och arbete i
hela landet, och Centerpartiet anslår
därför 1,7 miljarder kronor mer än
regeringen för att, i första hand, ta igen
det eftersatta underhållet av svenska
vägar och järnvägar.
Centerpartiet har som mål att skapa ett
decentraliserat kunskapssamhälle. Inom den
högre utbildningen måste den sociala
snedrekryteringen brytas samt skuldbördan
för studenter minska. Centerpartiet vill
därför införa ett nytt studiemedelssystem
där bidrag och lån utgör vardera 50 %.
Utbyggnaden av högre utbildning och
forskning i hela landet säkras genom att
ytterligare 386 miljoner kronor tillförs,
varav hälften reserveras för forskning vid
högskolorna och nya universitet. På
skolans område ersätts den tidsbestämda
skolplikten med en individuell
kunskapsrätt och ett kunskapskontrakt
mellan lärare, elev och föräldrar som
förbinder alla parter att ta ansvar för
att eleven når kunskapsmålen. Makten i
skolan ska i ökad utsträckning
decentraliseras från politiker till skolor
och lärare. Att hela landet får likvärdiga
skolor garanteras genom inrättandet av ett
nationellt kvalitetsinstitut.
Centerpartiets internationella engagemang
utmynnar i ståndpunkten att de viktigaste
utvecklingsförutsättningarna för världens
fattiga länder ligger i rättvis handel och
stabiliserande institutioner, som även
korrigerar marknaden för externa effekter
i fråga om miljö och social påverkan. Men
även ett omfattande ekonomiskt bistånd är
en nödvändighet. Partiet föreslår därför
en stegvis höjning av biståndet så att
enprocentsmålet av BNI nås 2005.
De centrala tankegångarna i
Centerpartiets familjepolitik är att
föräldrar och barn måste få mer tid
tillsammans, att det ska vara möjligt att
kombinera familje- och arbetsliv för både
kvinnor och män samt att barnfamiljernas
självbestämmande ska öka genom bättre
ekonomiska resurser och genom en stärkt
valfrihet i barnomsorgen. Centerpartiet
vill därför fördubbla barnbidraget för
barn i åldern 1-5 år i fyra steg till
2006, samtidigt som golv och tak i
föräldraförsäkringen, liksom ersättningen
under garantidagarna, höjs. Föräldrar ges
lagstadgad rätt att gå ned till halvtid
under barnets första 8 år.
Etableringsfrihet bör införas inom
barnomsorgen och möjligheterna att
tidsdifferentiera maxtaxan förbättras.
Centerpartiet vill också ha en
jämställdhetsbonus som belönar föräldrar
som delar på föräldraledigheten.
Förutom familjepolitiken syftar även
många andra av Centerpartiets förslag till
att skapa ökad jämställdhet mellan kvinnor
och män. Såväl inkomstskattereformen som
skattelättnaderna för riskkapitalsparande
kommer att ge störst positiv effekt för
kvinnor, liksom insatserna för
rehabilitering, eftersom kvinnor har
ungefär dubbelt så många sjukdagar som
män. Rättsligt svarar besluten att
överföra lönediskrimineringsmål till
vanlig domstol och nollvisionen för våld
mot kvinnor och flickor för en stärkning
av kvinnors ställning.
Centerpartiets vision av ett
decentraliserat samhälle, där hela landet
har rätt till samma villkor, kommer också
till uttryck på andra områden. Den lokala
sjävstyrelsen bör stärkas ekonomiskt,
genom att den kommunala skattebasen ökas
och minskar beroendet av statlig välvilja,
och politiskt, genom att länen ges rätt
att bilda direktvalda regionparlament.
Statliga bolag ska åläggas att garantera
service över hela landet, och statlig
verksamhet motsvarande 50 000
årsarbetstillfällen bör utlokaliseras.
Särskilda resurser tillförs för att
utveckla landsbygdens näringsliv liksom
för att öka ungdomars möjlighet att ta del
av kulturupplevelser även utanför
storstäderna.
Jag föreslår att riksdagen ställer sig
bakom Centerpartiets förslag till nivå på
utgiftstaket för staten under de två
närmast efterföljande åren. Taken bör
fastställas till 784 miljarder kronor år
2003 och 815 miljander kronor år 2004.
I följande tabell visas Centerpartiets
förslag till fördelning på utgiftsområden.
Detta bör enligt min mening ligga till
grund för riksdagens beslut om
fördelningen år 2003.
Jag ställer mig således bakom följande
förslag som framförs i Centerpartiets
parti- och kommittémotioner Fi234
yrkandena 3, 5, 6 och 11-13, Fi286
yrkandena 1-9, 11, 13-20, 22-23, 25-31 och
33, N394 yrkande 3 samt MJ487 yrkande 2
och föreslår att riksdagen bifaller nämnda
motionsyrkanden. Även motionerna Sk223 och
Sk346 yrkande 2 om en översyn av
reklamskattereglerna tillstyrks.
Vidare anser jag att riksdagen bör avslå
regeringens förslag i berörda delar samt
övriga motionsyrkanden som är aktuella i
detta sammanhang i den mån de inte
sammanfaller med Centerpartiets förslag.
Tabell. Centerpartiets förslag till
utgiftstak och utgifsramar för 2003
Belopp i miljoner kronor
*grafiskt element borttaget*
12. Preliminär fördelning av
utgifterna på utgiftsområden 2004 -
avsnitt 4.2, punkt 7 (m)
av Fredrik Reinfeldt, Gunnar Axén och
Tomas Högström (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 7 borde ha följande lydelse:
7. Riksdagen godkänner den i reservation
12 föreslagna preliminära fördelningen av
utgifterna på utgiftsområden för 2004 som
riktlinje för regeringens budgetarbete.
Därmed bifaller riksdagen motion
2002/03:Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 6 och avslår proposition 2002/03:1
punkt 10 samt motionerna
2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 7,
2002/03:Fi233 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkandena 7 i denna del och 9 samt
2002/03:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c)
yrkandena 7 och 8.
Ställningstagande
Vi biträder Moderata samlingspartiets
förslag till preliminär fördelning av
utgifterna på utgiftsområden för 2004.
Med vårt budgetförslag vill vi uppnå de
politiska mål som finns redovisade i vår
motion Fi231 (m). Den offentliga sektorns
utgifter och inkomster måste begränsas för
att de offentliga finanserna ska bli
mindre konjunkturkänsliga.
Inom ramen för minskade offentliga
utgifter omvandlar vi sammansättningen av
den offentliga sektorns inkomster och
utgifter. Vi föreslår förstärkningar inom
områden där det offentliga ska stå starkt
och kunna vara en trygghet för dem som
behöver mest stöd. Vi satsar också ökade
resurser som går direkt till skolor och
sjukvård i stället för att slussas via de
stora välfärdssystemens byråkratier.
Regeringens stora satsningar på ökade
statsbidrag till kommuner och landsting
har inte gett de resultat som man har
påstått. Vi väljer därför att prioritera
verksamheterna och den enskildes val i
stället för de gamla offentliga
strukturerna.
Vi ser till att staten kan uppfylla sitt
ansvar för trygghet på gator och torg, vi
slår vakt om en modern infrastruktur, en
god högre utbildning och forskning. Genom
lägre skatter, bättre sjukvård och
rehabilitering samt en offensiv
arbetsmarknadspolitik kan vi minska på
bidragsbehov och uppnå lägre kostnader för
bl.a. sjukförsäkringen.
Våra utgiftsminskningar berör friska och
arbetsföra som genom lägre skatter och
sitt eget arbete kan utveckla sin trygghet
samtidigt som vi slår vakt om de enskilda
som är i störst behov av stöd. Vi sparar i
de stora utgiftssystemen och kan genom
detta genomföra betydande skattesänkningar
till förmån för att fler får ökad makt
över välfärden.
Utgiftstaket för den offentliga sektorn
bör minskas med netto 108 miljarder kronor
2004 jämfört med regeringens förslag. Till
detta kommer våra omfattande
skattesänkningar på i första hand arbete
och företagande som netto för 2004 uppgår
till 48 miljarder kronor för den
konsoliderade offentliga sektorn.
Vi anser således att riksdagen bör
bifalla vårt förslag i motion Fi231 (m)
yrkande 6 och hänvisar till de närmare
preciseringar som görs där. Regeringens
förslag i denna del liksom övriga
motionsyrkanden bör avslås.
13. Preliminär fördelning av utgifterna på
utgiftsområden 2004 - avsnitt 4.2, punkt 7
(fp)
av Karin Pilsäter och Christer Nylander
(båda fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut
under punkt 7 bör ha följande lydelse:6
7. Riksdagen godkänner den i reservation
13 redovisade preliminära fördelningen av
utgifter på utgiftsområden för år 2004 som
riktlinje för regeringens budgetarbete.
Därmed bifaller riksdagen motion
2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 7
och avslår proposition 2002/03:1 punkt 10
samt motionerna
2002/03:Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 6,
2002/03:Fi233 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkandena 7 i denna del och 9 samt
2002/03:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c)
yrkandena 7 och 8.
Ställningstagande
Vi anser att utgifterna preliminärt bör
fördelas på utgiftsområden för 2004 på det
sätt som föreslås i Folkpartiets motion
Fi232. Regeringens förslag angående
anslagen på statsbudgeten inklusive
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten bör minskas med ca 16
miljarder kronor 2004. Viktiga delar av
besparingarna är en reform av
arbetsmarknadspolitiken med större
självfinansieringsgrad samt en omläggning
av sjukförsäkringssystemet med bl.a.
kraftigt ökade rehabiliteringsinsatser så
att fler långtidssjukskrivna kan återgå
till jobbet. Dessutom föreslår vi att
trafikförsäkringen bär ett större ansvar
för vissa sjukpenningkostnader samt
slopade lokala investeringsprogram. De
prioriterade områdena under 2004 är
framför allt vård och omsorg,
barnfamiljer, bistånd samt investeringar i
infrastruktur och forskning.
Vi ställer oss bakom förslaget i motion
Fi230 (s, v, mp) om en utvidgad grön
skatteväxling fr.o.m. 2003. Detta förslag
bör enligt vår mening kompletteras med
motsvarande justering av det generella
statsbidraget till kommunsektorn enligt
finansieringsprincipen.
Med det anförda tillstyrker vi förslagen
i motion Fi232 (fp) yrkande 7 och hänvisar
till de närmare preciseringar som görs i
motionen. Regeringens förslag i denna del
avstyrks (punkt 10) liksom motionerna
Fi231 (m) yrkande 6, Fi233 (kd) yrkandena
7 i denna del och 9 samt Fi234 (c)
yrkandena 7 och 8.
14. Preliminär fördelning av utgifterna på
utgiftsområden 2004 - avsnitt 4.2, punkt 7
(kd)
av Mats Odell (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 7 borde ha följande lydelse:
7. Riksdagen godkänner den i reservation
14 föreslagna preliminära fördelningen av
utgifter på utgiftsområden för år 2004 som
riktlinje för regeringens budgetarbete.
Därmed bifaller riksdagen motion
2002/03:Fi233 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkandena 7 och 9 och avslår proposition
2002/03:1 punkt 10 samt motionerna
2002/03:Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 6,
2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 7 samt
2002/03:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c)
yrkandena 7 och 8.
Ställningstagande
Kristdemokraterna anser att den
preliminära fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för 2004 ska göras i
enlighet med Kristdemokraternas motion
Fi233. Det innebär att anslagen på
statsbudgeten bör vara ca 18 miljarder
kronor lägre än regeringens förslag för
2004. Genom den kristdemokratiska
politiken, som vi anser att riksdagen bör
ställa sig bakom, kan betydande
utgiftsminskningar åstadkommas och
omprioriteringar göras i enlighet med vad
som i sin helhet redovisas i motion Fi233.
Satsningar kan samtidigt göras de kommande
åren inom flera områden. Såväl
garantinivån som ersättningsnivån i
föräldraförsäkringen höjs. Pensionerna och
u-landsbiståndet höjs. Resurser tillförs
kommuner och landsting för att trygga
behovet av vård och omsorg. Vi satsar
också på rättsväsendet och på vägar och
järnvägar.
Med det anförda föreslår jag att motion
Fi233 (kd) yrkande 9 bör bifallas av
riksdagen. Jag hänvisar till samtliga de
närmare preciseringar som görs i
motionerna. Propositionens förslag och
övriga motioners förslag i motsvarande
delar bör avslås.
15. Preliminär fördelning av
utgifterna på utgiftsområden 2004 -
avsnitt 4.2, punkt 7 (c)
av Lena Ek (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 7 borde ha följande lydelse:
7. Riksdagen godkänner den i reservation
15 föreslagna preliminära fördelningen av
utgifter på utgiftsområden för år 2004 som
riktlinje för regeringens budgetarbete.
Därmed bifaller riksdagen motion
2002/03:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c)
yrkandena 7 och 8 och avslår proposition
2002/03:1 punkt 10 samt motionerna
2002/03:Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 6,
2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 7 samt
2002/03:Fi233 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkandena 7 och 9.
Ställningstagande
Jag anser att den preliminära fördelningen
av utgifterna på utgiftsområden år 2004
ska göras på det sätt som föreslås i
Centerpartiets motion Fi234. Det innebär
att regeringens förslag angående anslagen
på statsbudgeten inklusive
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten bör minskas med ca
46 miljarder kronor år 2004.
Genom Centerpartiets politik kommer
utgifterna för arbetslösheten att sjunka.
Våra förslag om rehabiliterings- och
vårdgaranti kommer att kraftigt minska
kostnaderna för sjukpenning och
förtidspensioner. Vi vill genomföra en
inkomstskattereform som är avsedd att
minska dagens höga marginaleffekter för
låg- och medelinkomsttagare. Reformen
kommer indirekt också att stärka
kommunernas skattebas och minska deras
beroende av statliga bidrag.
Jag föreslår alltså att riksdagen
bifaller motion Fi234 yrkandena 7 och 8
och avslår regeringens förslag i denna del
(punkt 10) samt motionerna Fi231 (m)
yrkande 6, Fi232 (fp) yrkande 7 och Fi233
(kd) yrkandena 7 och 8.
16. Försäljning av statliga
tillgångar - avsnitt 5.1, punkt 13 (m, fp,
kd, c)
av Fredrik Reinfeldt (m), Karin Pilsäter
(fp), Mats Odell (kd), Gunnar Axén (m),
Christer Nylander (fp), Lena Ek (c) och
Tomas Högström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 13 borde ha följande lydelse:
13. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 16. Därmed bifaller riksdagen
delvis motionerna
2002/03:Fi210 av Fredrik Reinfeldt m.fl.
(m),
2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 24 samt
2002/03:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c)
yrkande 13.
Ställningstagande
Vi anser att statens främsta
näringspolitiska uppgift är att ange ramar
och regelsystem för näringslivets
verksamhet och att bidra till att skapa
förutsättningar för långsiktig tillväxt.
Om staten samtidigt uppträder som ägare
och som utformare av de regler som gäller
för näringslivets verksamhet finns
betydande risker för bl.a.
konkurrenssnedvridning och icke optimala
investeringsbeslut. Staten bör därför i
stället ägna sig åt verksamhet som ingen
annan kan sköta lika bra eller bättre.
Endast i undantagsfall ska staten vara
ägare.
Enligt vår mening måste grundprincipen
vara den att konkurrensutsatt verksamhet
ska bedrivas i privat regi. En
privatisering av statliga företag skapar
en tydligare ägarroll, mer kommersiellt
kompetenta företag och en ökad
aktiespridning. Vi anser därmed att t.ex.
Vasakronan AB, AB Vin & Sprit och SBAB
skyndsamt bör privatiseras. Vid en
försäljning av statliga bolag ska
inkomsterna användas för en amortering av
statsskulden. Detta sänker statens
ränteutgifter.
Vi föreslår att riksdagen delvis bifaller
motionerna Fi210 (m), Fi232 (fp) yrkande
24 i denna del och Fi234 (c) yrkande 13 i
denna del.
Särskilda yttranden
1. Mål för budgetpolitiken - avsnitt 2.3,
punkt 4 (m, fp, kd, c)
av Fredrik Reinfeldt (m), Karin Pilsäter
(fp), Mats Odell (kd), Gunnar Axén (m),
Christer Nylander (fp), Lena Ek (c) och
Tomas Högström (m).
Den nya budgetprocessen i staten prövas
när den statliga budgeten utsätts för
påfrestningar. Den offentliga sektorns
överskott bärs upp av pensionssparandet
medan statens finanser går med underskott
i stort sett samtliga år och utgiftstaket
för staten riskerar att överskridas.
Regeringen väljer att i detta läge töja på
sunda budgetprinciper. Vi vill här peka på
några aspekter där regeringens agerande
kan ifrågasättas.
Inget saldomål och utgiftstak för 2005,
inget reviderat saldomål för 2003
Regeringen lämnar inte något förslag om
saldomål och utgiftstak för 2005 i
budgetpropositionen. Tidigare behandlades
dessa frågor i anslutning till den
ekonomiska vårpropositionen men på förslag
av Riksdagskommittén har riksdagen
beslutat att utgiftsramarna för de
kommande tre åren ska fastställas först i
samband med behandlingen av
budgetpropositionen. I vårpropositionen
2002 uppgav regeringen att den avsåg att i
budgetpropositionen för 2003 lämna förslag
om utgiftstak och saldomål för 2005 (prop.
2001/02:100 s. 55).
I den nu aktuella budgetpropositionen
skriver regeringen (s. 79) att valet har
inneburit att beredningstiden för
ställningstagandet avseende den
långsiktiga budgetpolitiken inte varit
tillräcklig. Regeringen säger sig därför
sakna möjlighet att i budgetpropositionen
lägga fram förslag till utgiftstak och
saldomål för 2005.
Valet kan dock inte ha kommit som någon
överraskning för regeringen. Regeringens
underlåtenhet att föreslå utgiftstak för
2005 motverkar långsiktigheten i den
statliga budgetprocessen.
Regeringen anförde också i
vårpropositionen att den i sedvanlig
ordning avsåg att återkomma till frågan om
överskottsmålet för 2003 i
budgetpropositionen för 2003 (prop.
2001/02:100 s. 59). Regeringen har dock i
budgetpropositionen utan närmare
förklaring frångått den tidigare ordningen
att föreslå ett preciserat saldomål för
närmast efterföljande år. Vi anser att
regeringen borde ha redovisat skälen för
att man har frångått sin tidigare
utfästelse att redovisa ett reviderat
saldomål för 2003.
Regeringen gör i budgetpropositionen en
bedömning av hur väl det s.k. strukturella
överskottet överensstämmer med det
långsiktiga målet om 2 % överskott under
en konjunkturcykel. Regeringen skriver att
BNP för 2003 och 2004 förutses "ligga kvar
på en nivå som understiger den svenska
ekonomins potentiella produktionsnivå".
Annorlunda uttryckt innebär detta att de
tillgängliga resurserna i samhället inte
utnyttjas fullt ut. Om man tar hänsyn till
detta och dessutom beaktar att statens och
kommunernas skatteinkomster fördelar sig
på ett annat sätt över åren efter en
periodisering, bedömer regeringen "det
strukturella överskottet ligga i linje med
det medelfristiga målet på 2 procent av
BNP såväl 2003 som 2004".
En bedömning av det slag som regeringen
gör skulle kunna ses som ett alternativ
till uppföljningen av de för varje år
preciserade överskottsmålen. Vi vill dock
framhålla att en beräkning av det
strukturella överskottet alltid rymmer ett
betydande mått av godtycklighet. Ställs
ett sådant vagt definierat begrepp i
relation till det genomsnittliga
konjunkturcykelmålet blir tolkningen inte
lika entydig som när ett preciserat
överskottsmål i efterhand jämförs med ett
faktiskt uppnått resultat. Regeringen
öppnar således för mer skönsmässiga
tolkningar av huruvida budgetpolitikens
mål har uppnåtts.
Vi förutsätter att regeringen
fortsättningsvis kommer att redovisa
preciserade saldomål.
Liten budgeteringsmarginal
Budgetpropositionens förslag innebär en
budgeteringsmarginal som för 2002 uppgår
till 0,3 miljarder kronor, för 2003 till
0,4 miljarder kronor och för 2004 till 0,6
miljarder kronor.
De nu redovisade nivåerna för
budgeteringsmarginalen för 2002-2004 är
extremt låga och har sedan systemet med
utgiftstak infördes aldrig tidigare förts
upp med så låga värden i någon
budgetproposition eller vårproposition.
Det framgår av efterföljande
sammanställning vars uppgifter är hämtade
ur de vårpropositioner och
budgetpropositioner som har lagts fram
sedan 1996.
Nivån på budgeteringsmarginalen redovisad
i budget- och vårpropositioner
*grafiskt element borttaget*
I den nu aktuella budgetpropositionen är
budgeteringsmarginalen för 2002 angiven
till 0,3 miljarder kronor. Av
sammanställningen framgår att
budgeteringsmarginalen för det aktuella
året tidigare redovisats med belopp på
mellan 0,6 och 8,9 miljarder kronor. För
2003 är budgeteringsmarginalen uppförd med
0,4 miljarder kronor mot tidigare med
mellan 1,2 och 15,0 miljarder kronor. Och
för 2004 är nivån på
budgeteringsmarginalen 0,6 miljarder
kronor mot tidigare 2,0 och 18 miljarder
kronor. De förändringar som utskottets
majoritet föreslår i detta betänkande
påverkar budgeteringsmarginalen i
begränsad omfattning, men innebär inte att
utvecklingen mot allt mindre
budgeteringsmarginal bryts.
Av propositionen framgår att prognosen
för budgeteringsmarginalen för 2003 och
2004 är osäker och förutsätter att de
snabbt ökande sjukskrivningskostnaderna
kan brytas. Även andra faktorer bidrar
emellertid till osäkerheten. Så t.ex. har
regeringen sedan vårpropositionen
reviderat sin prognos över den öppna
arbetslösheten. Mot tidigare 4,3 % öppen
arbetslöshet för 2003 räknar regeringen nu
med att arbetslösheten under nästa år ska
begränsas till 3,9 %. Skulle emellertid
arbetslösheten bli endast 1 % högre och
hamna på nivån 4,0 % kommer - allt annat
lika - de takbegränsade utgifterna enligt
budgetpropositionen att överskridas med
0,3 miljarder kronor enligt de
känslighetsvärden som regeringen använder
sig av (s. 84). En höjning av
arbetslösheten med 1 procentenhet ökar
enligt dessa tumregler de takbegränsade
utgifterna med drygt 7 miljarder kronor.
Regeringen har använt
budgeteringsmarginalen på ett felaktigt
sätt och försatt sig själv i en mycket
svår situation. Regeringen har i detta
läge ägnat sig åt budgettrixande.
Skattenedsättningar i stället för bidrag
En viktig princip i den statliga
budgetprocessen är att inkomster och
utgifter ska redovisas brutto.
Bruttoredovisning innebär att budgeten
blir tydligare och att olika åtgärder
enklare kan prövas mot varandra. I syfte
att kringgå utgiftstaket redovisar
regeringen vissa åtgärder på
statsbudgetens inkomstsida trots att de
kan anses vara bidrag och således borde
behandlas som utgifter. Regeringen skriver
i budgetpropositionen (prop. 2002/03:1,
del 1 s. 112, liknande skrivningar på s.
102 och 126, fetstil här):
Sedan skattekontots införande 1998 har ett
antal beslut fattats om att ge ekonomiskt
stöd till skattskyldiga via krediteringar
mot skattekontot. Samtliga dessa stöd
redovisas med negativt tecken under
inkomsthuvudgruppen 1700 Nedsättningar av
skatter på statsbudgetens inkomstsida.
Emellertid är vissa av dessa nedsättningar
att likställa med ett bidrag. Utmärkande
för sådana stöd är att de inte har någon
direkt koppling till skatteunderlaget.
Även sådana nedsättningar som beror på att
den slutliga skatten skulle bli negativ,
exempelvis skattereduktionen för
pensionärer med låga pensioner, är att
likställa med ett bidrag. Följande
nedsättningar har bedömts vara likställda
med bidrag, sysselsättningsstöd till
kommuner, skattereduktion för pensionärer
samt nedsättning för kommuner avseende
bredbandsanslutning, och ska därför inte
påverka skatterna.
Egentliga bidrag som utformas som
skattenedsättningar och redovisas i form
av negativa poster på statsbudgetens
inkomstsida motverkar en rättvisande
prövning av olika åtgärder. Vi noterar att
regeringen själv konstaterar att vissa
nedsättningar bör likställas med bidrag.
Regeringen borde ta till sig sitt eget
konstaterande och följa
bruttoredovisningsprincipen.
Förslag som påverkar statens inkomster
kommer efter budgetpropositionen
Riksdagens och finansutskottets samlade
behandling av budgetpropositionen bygger
på att budgetpropositionen är fullständig.
Om förslag som påverkar statsbudgeten
läggs fram efter budgetpropositionen
försvåras riksdagens arbete.
Ett exempel är att regeringen i
budgetpropositionens inkomstberäkning för
2003 avsatt 400 miljoner kronor för en
skattelättnad på vissa byggtjänster (prop.
2002/03:1 s. 195). Helårseffekten från
2004 beräknas till 1,4 miljarder kronor.
Propositionen med lagförslag har ännu inte
avlämnats till riksdagen.
Hanteringen av frågan om framskjuten
beskattning vid vissa andelsbyten visar
också på de svårigheter som uppkommer när
budgetpropositionen inte är fullständig.
Utskottets majoritet väljer att avsätta
ett visst, begränsat, belopp i
statsbudgeten, vilket torde komma att
begränsa skatteutskottets möjligheter att
föreslå ändringar i regeringens
lagförslag.
Aviserade utgiftsbegränsningar år 2003 för
ännu icke beslutade anslag
För 2003 har regeringen för avsikt att
fatta beslut om utgiftsbegränsningar som
beräknas minska utgifterna med sammantaget
ca 1,9 miljarder kronor (prop. 2002/03:1
s. 88, 151). De områden som berörs är
bl.a. utgiftsområde 6 Försvar samt
beredskap mot sårbarhet (0,85 miljarder
kronor), utgiftsområde 22 Kommunikationer
(0,5 miljarder kronor) och utgiftsområde
16 Utbildning och universitetsforskning
(0,2 miljarder kronor i utgiftsbegränsning
för den kvalificerade yrkesutbildningen).
Regeringen har rätt att besluta om
utgiftsbegränsningar. Men när regeringen
redan i förväg anmäler att man avser att
fatta beslut om utgiftsbegränsningar det
kommande budgetåret måste dock
tillvägagångssättet starkt ifrågasättas.
Om regeringen inte avser att utnyttja de
medel som den ber riksdagen fatta beslut
om vore det rimligare att regeringen redan
i förslaget till anslag föreslog en lägre
nivå. Som det nu beskrivs i
budgetpropositionen ger regeringen med den
ena handen och tar tillbaka med den andra.
Regeringens budgetförslag måste i ovan
nämnda delar betraktas som missvisande
eftersom den planerade förbrukningen
avviker från förslaget. Vi förutsätter att
regeringen i fortsättningen inte ber
riksdagen fatta beslut om anslag som den
inte avser att förbruka.
2. Budgetförslagen för 2003 - avsnitten
2.4-2.12, 3 och 4.1, punkt 5 (fp)
av Karin Pilsäter och Christer Nylander
(båda fp).
En del av politikens villkor är att vi
sällan anser att motståndaren gör en
rättvisande och heltäckande bild av de
förslag man lägger fram. Men ibland
passeras gränsen för vad som kan anses
acceptabelt. Det har enligt vår
uppfattning skett i utskottsmajoritetens
sammanfattande bedömning av
budgetförslagen i den del som avser
Folkpartiet liberalernas skatte- och
avgiftsväxling.
Utskottets majoritet påstår i betänkandet
att Folkpartiets förslag till ökade
premiekostnader för arbetslöshetskassan
och trafikförsäkringen bara kompenseras
genom skattesänkningar för människor med
höga inkomster. Man skriver: "Om man för
att förenkla resonemanget bortser från
denna aspekt (varierande avgifter, vår
anm.) blir avgiften för
arbetslöshetsförsäkringen i princip
densamma för alla löntagare." Därefter
genomförs en tämligen halsbrytande
beräkning som skulle visa att löntagare
med inkomster understigande 25 000 kr inte
skulle kompenseras. "Skatte- och
avgiftsväxlingar som på ett så utpräglat
sätt som detta missgynnar de sämst ställda
i samhället tar utskottet bestämt avstånd
ifrån" skriver utskottsmajoriteten. Det är
ett avståndstagande som även vi skulle ha
lätt att instämma i om någon lade fram ett
sådant förslag.
Av Folkpartiets förslag framgår dock
klart och entydigt att avgiftshöjningen
till dessa försäkringar kompenseras, för
trafikförsäkringens del genom en generell
skattereduktion och för
arbetslöshetsförsäkringens del genom att
försäkringsavgiften görs avdragsgill och
att resterande del täcks genom
förvärvsavdrag. Avgift till den
obligatoriska a-kassan blir
inkomstrelaterad, precis som avdragsrätt
och förvärvsavdrag.
Det förenklade påståendet att avgiften i
kronor räknat ska vara densamma för alla
löntagare är direkt felaktigt och utan
grund i Folkpartiets förslag och den
kritik som byggs upp från detta felaktiga
påstående därför grundlös.
Att som utskottsmajoriteten så till den
grad förenkla sitt eget resonemang att
förslagen helt förvanskas och därefter gå
till angrepp på sin egen nidbild är
visserligen ett klassiskt retoriskt grepp.
Men för att travestera samma
utskottsmajoritet, ska en seriös
diskussion kunna föras i dessa frågor är
det nödvändigt att kritiken är underbyggd
och dessutom framstår som rimlig. Så är
inte fallet.
Förteckning över behandlade förslag
Budgetpropositionen 2003
I proposition 2002/03:1
Budgetpropositionen för 2003 föreslår
regeringen i förslag till statsbudget,
finansplan m.m.
när det gäller den ekonomiska politiken
och förslag till statsbudget för
budgetåret 2003
1. att riksdagen godkänner de allmänna
riktlinjer för den ekonomiska politiken
som regeringen förordar (kapitel 1),
2. att riksdagen fastställer utgiftstaket
för staten inklusive
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten till 812 miljarder kronor
2002, 818 miljarder kronor 2003 och 852
miljarder kronor 2004 (avsnitt 4.1.1),
3. att riksdagen godkänner beräkningen av
de offentliga utgifterna för 2003 och 2004
(avsnitt 4.1.2),
4. att riksdagen bemyndigar regeringen att
under 2003 ta upp lån enligt lagen
(1988:1387) om statens upplåning och
skuldförvaltning (avsnitt 4.4.4),
5. att riksdagen godkänner beräkningen av
myndigheters m.fl. in- och utlåning i
Riksgäldskontoret för 2003 (avsnitt
4.4.4),
6. att riksdagen godkänner beräkningen av
den kassamässiga korrigeringen för 2003
(avsnitt 4.4.4),
7. att riksdagen godkänner beräkningen av
statsbudgetens inkomster för 2003 (avsnitt
5.4 och bilaga 1),
8. att riksdagen beslutar om fördelning av
utgifter för 2003 på utgiftsområden i
enlighet med vad regeringen föreslår
(avsnitt 6.2, tabell 6.5),
9. att riksdagen godkänner beräkningen av
förändringar av anslagsbehållningar för
2003 (avsnitt 6.2, tabell 6.5),
10. att riksdagen godkänner den preliminära
fördelningen av utgifter på utgiftsområden
för 2004 som riktlinje för regeringens
budgetarbete (avsnitt 6.2, tabell 6.5),
11. att riksdagen godkänner beräkningen av
utgifterna för ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten för 2003 (avsnitt
6.2, tabell 6.5),
12. att riksdagen bemyndigar regeringen att
för 2003 besluta om lån i
Riksgäldskontoret för investeringar i
anläggningstillgångar som används i
statens verksamhet intill ett belopp av 23
500 000 000 kronor (avsnitt 7.1),
13. att riksdagen bemyndigar regeringen att
för 2003 besluta om krediter för
myndigheters räntekonton i
Riksgäldskontoret intill ett belopp av
17 500 000 000 kronor (avsnitt 7.1),
14. att riksdagen bemyndigar regeringen att
för 2003 för Sjunde AP-fondens verksamhet
dels besluta om lån i Riksgäldskontoret
för investeringar i anläggningstillgångar
som används i verksamheten intill ett
belopp av 15 000 000 kronor, dels besluta
om kredit på räntekonto i
Riksgäldskontoret intill ett belopp av 150
000 000 kronor (avsnitt 7.1),
15. att riksdagen bemyndigar regeringen att
under 2003, med de begränsningar som
följer av 6 § andra stycket lagen
(1996:1059) om statsbudgeten, besluta att
ett ramanslag, med undantag av anslag
anvisade för förvalt-ningsändamål, får
överskridas om ett riksdagsbeslut om
anslag på tilläggsbudget inte hinner
inväntas samt om överskridandet ryms inom
utgiftstaket för staten (avsnitt 7.4),
27. att riksdagen antar regeringens förslag
till lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229) (avsnitten 3.1 och 8.2.1),
28. att riksdagen antar regeringens förslag
till lag om ändring i socialavgiftslagen
(2000:980) (avsnitten 3.2 och 8.2.2),
29. att riksdagen antar regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (1994:1920)
om allmän löneavgift (avsnitten 3.3 och
8.2.2),
30. att riksdagen antar regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (2000:1380)
om skattereduktion för utgifter för vissa
anslutningar för tele- och
datakommunikation (avsnitten 3.4 och
8.7.3),
31. att riksdagen antar regeringens förslag
till lag om beräkning av viss
inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 2004
års taxering, m.m. (avsnitten 3.5 och
8.2.3),
32. att riksdagen antar regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (1996:1512) om
dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska
länderna (avsnitten 3.6 och 8.2.4),
33. att riksdagen antar regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (1994:1776) om
skatt på energi (avsnitten 3.7, 8.4.1,
8.4.2 och 8.4.3),
34. att riksdagen antar regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (1999:673) om
skatt på avfall (avsnitten 3.8, 8.4.1 och
8.4.4),
35. att riksdagen antar regeringens förslag
till lag om ändring av lagen (1995:1667)
om skatt på naturgrus (avsnitten 3.9 och
8.4.1),
36. att riksdagen antar regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt (avsnitten 3.10 och 8.5.2),
37. att riksdagen antar regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (1994:1565) om
beskattning av viss privatinförsel
(avsnitten 3.11 och 8.5.1),
38. att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1551) om frihet från skatt vid
import, m.m. (avsnitten 3.12 och 8.5.1).
Motioner från allmänna motionstiden
2002/03:Fi203 av Marietta de Pourbaix-
Lundin (m):
Riksdagen beslutar att avskaffa
reklamskatten från den 1 januari 2003.
2002/03:Fi205 av Cristina Husmark Pehrsson
och Anne Marie Brodén (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
avskaffa reklamskatten.
2002/03:Fi207 av Lennart Hedquist m.fl.
(m):
1. Riksdagen beslutar att skatten på vin med
en alkoholhalt mellan 8,5 och 15,0
volymprocent ska vara 9 kr per liter från
den 1 januari 2003 och för vin med annan
alkoholhalt beräknas skatten utifrån
detta.
2. Riksdagen beslutar att skatten på öl med
en alkoholhalt överstigande 2,8
volymprocent ska tas ut per liter med 85
öre för varje volymprocent från den 1
januari 2003.
3. Riksdagen beslutar att skatten på
etylalkohol ska vara 375 kr per liter från
den 1 januari 2003.
4. Riksdagen beslutar om motsvarande
ändringar i lagen (1994:1565) om
beskattning av viss privatinförsel och i
lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid
import m.m.
2002/03:Fi210 av Fredrik Reinfeldt m.fl.
(m):
1. Riksdagen begär att regeringen
privatiserar Statens
Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB) i
enlighet med vad som anförs i motionen.
2. Riksdagen begär att regeringen
privatiserar Vasakronan i enlighet med vad
som anförs i motionen.
2002/03:Fi227 av Ulla Löfgren och
Elizabeth Nyström (m):
Riksdagen beslutar att befria fartyg,
äldre än 50 år och oavsett ägarform, från
dieselskatt i likhet med reglerna för
handelsflottan.
2002/03:Fi228 av Gunnar Axén och Per Bill
(m):
Riksdagen beslutar att i enlighet med vad
som anförs i motionen avskaffa
reklamskatten.
2002/03:Fi229 av Ingvar Svensson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
inleda en successiv avveckling av
reklamskatten.
2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v,
mp):
1. Riksdagen beslutar med följande
ändringar i förhållande till regeringens
förslag om ramar för utgiftsområden under
budgetåret 2003.
Uo 8 Invandrare och flyktingar
+ 100 000 kr
Uo 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg
+ 186 000 000 kr
Uo 14 Arbetsliv
+ 2 000 000 kr
Uo 15 Studiestöd
- 250 000 000 kr
Uo 20 Allmän miljö- och naturvård
+ 28 000 000 kr
Uo 23 Jord- och skogsbruk, fiske med an
slutande näringar + 20 500 000 kr
12. Riksdagen godkänner våra förslag till
förändringar av koldioxidskatten, av
energiskatten på el och av grundavdraget i
inkomstbeskattningen i enlighet med vad
som anförs i motionen.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
behovet av eventuella höjningar av skatten
på naturgrus m.m.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
uppföljning av effekterna av ändrad
kraftvärmebeskattning och
certifikatshandel.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
skatt på avfall.
16. Riksdagen begär att regeringen snarast
lägger fram förslag till en särskild
skattereduktion i enlighet med vad som
anförs i motionen.
17. Riksdagen godkänner förslaget om
förlängning av försöksperioden med sänkt
förmånsvärde för miljöanpassade bilar i
enlighet med vad som anförs i motionen.
2002/03:Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m):
1. Riksdagen godkänner de allmänna
riktlinjerna för den ekonomiska politiken
i enlighet med vad som anförs i motionen
(avsnitt 7.1).
2. Riksdagen godkänner beräkningen av
utgifterna för den offentliga sektorn till
1 197 miljarder kronor 2003 och 1 159
miljarder kronor 2004 i enlighet med vad
som anförs i motionen (avsnitt 7.5.3).
3. Riksdagen fastställer utgiftstaket för
staten inklusive ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten till 863
miljarder kronor 2003 och 883 miljarder
kronor 2004 i enlighet med vad som anförs
i motionen (avsnitt 7.3.2).
4. Riksdagen godkänner beräkningen av
statsbudgetens inkomster för 2003 (avsnitt
7.4.9).
5. Riksdagen beslutar om fördelning av
utgifter för 2003 på utgiftsområden i
enlighet med vad som anförs i motionen
(avsnitt 7.5.3).
6. Riksdagen godkänner den preliminära
fördelningen av utgifter på utgiftsområden
för 2004 i enlighet med vad som anförs i
motionen (avsnitt 7.5.3).
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om balans
i den offentliga sektorns finanser och en
lägre bruttoskuld (avsnitt 7.3).
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
inriktningen av skattepolitiken (avsnitt
7.4.1).
11. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att arbete stimuleras genom lägre
inkomstskatt.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
prioritering av de offentliga
kärnuppgifterna och mindre bidrag (avsnitt
7.5.1)
2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp):
1. Riksdagen godkänner de allmänna
riktlinjerna för den ekonomiska politiken
som Folkpartiet liberalerna förordar
enligt vad som i motionen anförs.
2. Riksdagen fastställer utgiftstaket för
staten inklusive ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten till 813
miljarder kronor för år 2003 och till 846
miljarder kronor för år 2004.
3. Riksdagen godkänner beräkningen av de
offentliga utgifterna för åren 2003-2004
som redovisas i motionen.
4. Riksdagen godkänner beräkningen av
statsbudgetens inkomster för budgetåret
2003 enligt vad som anförs i motionen
(tabell 10).
5. Riksdagen godkänner beräkningen av
förändringar av anslagsbehållningar för
budgetåret 2003.
6. Riksdagen beslutar om fördelning av
utgifterna för budgetåret 2003 på
utgiftsområdena enligt vad som anförs i
motionen (tabell 8).
7. Riksdagen godkänner den preliminära
fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 2004 som
riktlinje för regeringens budgetarbete
enligt vad som anförs i motionen (tabell
8).
24. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
avveckling av det statliga
bolagsinnehavet.
26. Riksdagen beslutar att regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(2000:1380) om skattereduktion för
utgifter för vissa anslutningar för tele-
och datakommunikation avslås.
2002/03:Fi233 av Alf Svensson m.fl. (kd):
1. Riksdagen godkänner de grundläggande
utgångspunkter för den ekonomiska
politiken som Kristdemokraterna förordar
(avsnitt 6.1).
2. Riksdagen godkänner det förslag till
inriktning av den ekonomiska politiken som
Kristdemokraterna förordar (avsnitt 6.2).
3. Riksdagen godkänner det övergripande mål
för den ekonomiska politiken som
Kristdemokraterna förordar (avsnitt
6.2.1).
5. Riksdagen fastställer utgiftstaket för
staten inklusive ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten till 814
miljarder kronor år 2003 och 841 miljarder
kronor år 2004 (avsnitt 11.1).
6. Riksdagen godkänner beräkningen av
statsbudgetens inkomster för år 2003
(tabell 8.1, 8.2 och 10.1).
7. Riksdagen godkänner de prioriterade
budgetområden för budgetpolitiken som
anges i motionen som riktlinje för
regeringens kommande budgetarbete
(avsnitten 8.1-8.7).
8. Riksdagen beslutar om fördelning av
utgifter för år 2003 på utgiftsområden i
enlighet med vad Kristdemokraterna
föreslår (tabell 11.1).
9. Riksdagen godkänner den preliminära
fördelningen av utgifter på utgiftsområden
för år 2004 som riktlinje för regeringens
budgetarbete (avsnitt 11.1, tabell 11.1).
10. Riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag till en långsiktig inkomst-
och utgiftsstrategi i enlighet med vad som
anförs i motionen (avsnitt 7.1.4).
11. Riksdagen godkänner beräkningen av
myndigheters m.fl. förändrade
nettoutlåning i Riksgäldskontoret för år
2003 (tabell 1.2).
12. Riksdagen godkänner beräkningen av de
offentliga utgifterna för år 2003 och år
2004 (avsnitt 11.6, tabell 11.2).
2002/03:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c):
1. Riksdagen beslutar att godkänna de
allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som Centerpartiet förordar
(avsnitt 4).
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om ett
reformprogram för Sverige (avsnitt 4.2).
3. Riksdagen beslutar att fastställa
utgiftstaket för statens utgifter
inklusive ålderspensionssystemet till 784
miljarder kronor år 2003 och 815 miljarder
kronor år 2004 (avsnitt 5.1.1).
4. Riksdagen begär att regeringen låter
utreda en bestämmelse i budgetlagen om
strukturell balans i statens finanser
(avsnitt 5.1.3).
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
regeringen framgent bör presentera förslag
till utgiftstak och preliminär fördelning
på utgiftsområden för tre år (avsnitt
5.1.4).
6. Riksdagen beslutar om fördelningen av
utgifterna för budgetåret 2003 på
utgiftsområden i enlighet med vad i
motionen anförs (tabell avsnitt 5.1.5).
7. Riksdagen beslutar att godkänna den
preliminära fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för år 2004 som riktlinjer
för regeringens arbete i enlighet med vad
i motionen anförs (tabell avsnitt 5.1.5).
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
planeringsförutsättningar för 2003 års
vårproposition (avsnitt 5.2).
11. Riksdagen beslutar att godkänna
beräkningen av statsbudgetens inkomster
för budgetåret 2003 (tabell avsnitt 5.5).
12. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
skattepolitikens inriktning (avsnitt
5.5.1).
13. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
försäljning av statlig verksamhet (avsnitt
5.5.2).
2002/03:Fi243 av Christina Nenes och Göte
Wahlström (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
behovet av rättvisa förutsättningar vad
gäller utgivningen av lokal press.
2002/03:Fi245 av Karin Enström (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som i motionen anförs om
ett omedelbart avskaffande av
fastighetsskatten.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om ett
omedelbart avskaffande av
förmögenhetsskatten.
2002/03:Fi251 av Johan Pehrson (fp):
Riksdagen begär att regeringen återkommer
med ett förslag på avveckling av
reklamskatten.
2002/03:Fi252 av Sven Bergström och Håkan
Larsson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som i motionen anförs om
att avveckla reklamskatten.
2002/03:Fi254 av Per Landgren m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
avskaffa den statliga fastighetsskatten.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
införa en kommunal avgift för fastigheter.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
höja reavinstskatten vid försäljning av
bostäder.
2002/03:Fi255 av Per Landgren m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
alla ska kunna leva på sin lön.
2. Riksdagen beslutar om ett höjt
grundavdrag från år 2003 i enlighet med
vad som i motionen anförs.
3. Riksdagen beslutar om en skattereduktion
för låg- och medelinkomsttagare i enlighet
med vad som anförs i motionen.
4. Riksdagen beslutar om ett generellt
förvärvsavdrag i enlighet med vad som i
motionen anförs.
5. Riksdagen beslutar att avskaffa den s.k.
värnskatten i enlighet med vad som i
motionen anförs.
6. Riksdagen beslutar om en sänkt gräns för
reseavdrag i enlighet med vad som i
motionen anförs.
7. Riksdagen beslutar om en grön
skatteväxling i enlighet med vad som i
motionen anförs.
8. Riksdagen beslutar avveckla
kompensationen för den allmänna
pensionsavgiften i enlighet med vad som i
motionen anförs.
2002/03:Fi256 av Alf Svensson m.fl. (kd):
1. Riksdagen beslutar att godkänna
beräkningen av förändringarna av
statsbudgetens inkomster för år 2003 i
enlighet med redovisning i tabellerna 2
och 4.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
utgångspunkter för skattepolitiken.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
skatternas betydelse för
samhällsutvecklingen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
förutsättningarna för ekonomiskt oberoende
och ett personligt ansvarstagande.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
skattepolitiken i ett internationellt
perspektiv.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
skattepolitiken inom EU.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om ett
skattesystem som inger förtroende.
8. Riksdagen beslutar om ett höjt
grundavdrag från år 2003 i enlighet med
vad som anförs i motionen.
9. Riksdagen beslutar om en skattereduktion
för låg- och medelinkomsttagare i enlighet
med vad som anförs i motionen.
10. Riksdagen beslutar om ett generellt
förvärvsavdrag i enlighet med vad som
anförs i motionen.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
avvecklad s.k. värnskatt.
12. Riksdagen beslutar om en sänkt gräns för
reseavdrag i enlighet med vad som anförs i
motionen.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
sänkta och frysta taxeringsvärden på
fastigheter.
14. Riksdagen beslutar att avskaffa den
statliga fastighetsskatten i enlighet med
vad som anförs i motionen.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
sänkta arbetsgivaravgifter.
16. Riksdagen beslutar om ändrade
arbetsgivaravgifter enligt vad som
redovisas i tabell 3.
17. Riksdagen beslutar sänka skatten på
diesel med 31 öre per liter (inklusive
moms).
18. Riksdagen beslutar sänka skatten på
bensin med 31 öre per liter inklusive moms
i stödområde A.
19. Riksdagen beslutar höja bolagskatten
till 30 %.
20. Riksdagen beslutar avveckla
dubbelbeskattningen på utdelningen på
aktier.
21. Riksdagen beslutar avskaffa
sambeskattningen i förmögenhetsskatten.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om en
avveckling av förmögenhetsskatten.
23. Riksdagen beslutar genomföra en grön
skatteväxling i enlighet med vad som
anförs i motionen.
24. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om en
effektivare skatteindrivning.
26. Riksdagen beslutar att halvera
byggmomsen i enlighet med vad som anförs i
motionen.
27. Riksdagen beslutar att höja momsen på
tidskrifter i enlighet med vad som anförs
i motionen.
28. Riksdagen beslutar om bibehållna regler
för anställningsstödet i enlighet med vad
som anförs i motionen.
29. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om en
enhetlig kulturmoms.
30. Riksdagen beslutar att slopa energi- och
koldioxidskatten på biodrivmedel i
enlighet med vad som anförs i motionen.
31. Riksdagen beslutar att slopa
energiskatten på biodrivmedel i enlighet
med vad som anförs i motionen.
32. Riksdagen beslutar att höja elskatten
med 0,5 öre utöver den av regeringen
föreslagna höjningen som ett led i en grön
skatteväxling.
33. Riksdagen avslår regeringens förslag
till grundavdragskonstruktion.
2002/03:Fi261 av Per Rosengren (v):
Riksdagen begär att regeringen låter
utreda om vissa personer skattemässigt
kommer att behandlas olika i förhållande
till dem som faller inom ramen för
andelsbyteslagen för vilka det planeras
lagändring.
2002/03:Fi268 av Carl-Axel Roslund (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening att reklamskatten avskaffas.
2002/03:Fi277 av Kenth Högström m.fl. (s):
Riksdagen beslutar tillkännage för
regeringen att en avveckling av
reklamskatten ska inledas i enlighet med
vad som anges i motionen.
2002/03:Fi286 av Maud Olofsson m.fl. (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om den
framtida inriktningen av skattepolitiken.
2. Riksdagen beslutar att från 2003 avskaffa
grundavdraget och ersätta detta med en
skatterabatt, lika för alla, på 9 000 kr.
3. Riksdagen beslutar att från 2003 införa
en förvärvsrabatt i enlighet med vad i
motionen anförs.
4. Riksdagen beslutar slopa
skattereduktionen för delar av den
allmänna pensionsavgiften samt göra dessa
avdragsgilla till 100 % i enlighet med vad
i motionen anförs.
5. Riksdagen beslutar att slopa
skattereduktionen för
fackföreningsavgifter.
6. Riksdagen beslutar att inkludera resor
till och från barnomsorg i reseavdraget i
enlighet med vad i motionen anförs.
7. Riksdagen beslutar om en skattereduktion
för hushållsnära tjänster i enlighet med
vad i motionen anförs.
8. Riksdagen beslutar att höja reseavdraget
till 20 kr per mil i enlighet med vad i
motionen anförs.
9. Riksdagen beslutar om en omräkning av
2003 års taxeringsvärden enligt en
medianvärdesmodell i enlighet med vad i
motionen anförs.
11. Riksdagen beslutar återta beslutet om en
begränsningsregel i
fastighetsbeskattningen.
13. Riksdagen beslutar att avskaffa
sambeskattningen av förmögenhet fr.o.m.
2003 i enlighet med vad i motionen anförs.
14. Riksdagen beslutar att från 2003 ska
endast halva taxeringsvärdet för småhus
utgöra underlag för
förmögenhetsbeskattning.
15. Riksdagen beslutar att slopa
uttagsskatten på fastighetsarbete i egen
regi.
16. Riksdagen beslutar att införa en
avdragsrätt för starta-eget-sparande i
enlighet med vad i motionen anförs.
17. Riksdagen beslutar att införa en
avdragsrätt för personligt riskkapital i
enlighet med vad i motionen anförs.
18. Riksdagen beslutar att reduktionen av
arbetsgivaravgifter ska ske i enlighet med
vad i motionen anförs.
19. Riksdagen beslutar att
arbetsgivaravgiftsreduktionen beräknas på
den årliga lönesumman i enlighet med vad i
motionen anförs.
20. Riksdagen beslutar om riktade sänkningar
av arbetsgivaravgiften från 2003 för
inrättande av övergångsarbetsmarknader i
enlighet med vad i motionen anförs.
22. Riksdagen beslutar att slopa arvsskatten
för arbetande kapital i fåmansföretag.
23. Riksdagen beslutar att aktieägare ska
kunna välja att betala skatt för aktier
inbytta vid andelsbyten först vid
försäljning, då vinsten på dessa aktier
fastslagits.
25. Riksdagen beslutar att minska industrins
nedsättning av koldioxidskatten med 2
miljarder kronor i enlighet med vad i
motionen anförs.
26. Riksdagen beslutar att en kväveoxidskatt
ska tas ut i enlighet med vad i motionen
anförs.
27. Riksdagen beslutar att en skatt på
förbränning av osorterat avfall ska tas ut
i enlighet med vad i motionen anförs.
28. Riksdagen beslutar att slopa gränsen på
1 000 kr för att få del av nedsättningen
på el- och eldningsoljeskatten.
29. Riksdagen beslutar att sänka skatten på
diesel för jord- och skogsbruksmaskiner
till 1 krona per liter.
30. Riksdagen beslutar att slopa
kväveskatten på handelsgödsel.
31. Riksdagen beslutar att återta beslutet
om sänkt moms i den del det avser
tidskrifter.
33. Riksdagen beslutar att slopa
skattelättnaden för utbyggnad av bredband.
2002/03:Fi287 av Lennart Hedquist m.fl.
(m):
1. Riksdagen beslutar införa ett
förvärvsavdrag med 13 % på
pensionsgrundande inkomster mot
kommunalskatt från inkomståret 2003.
2. Riksdagen beslutar införa ett grundavdrag
att gälla enbart vid den kommunala
beskattningen från inkomståret 2003.
3. Riksdagen beslutar att skattesatsen för
statlig inkomstskatt ska sättas till 20 %
2003.
4. Riksdagen beslutar höja gränsen för
statlig inkomstskatt i enlighet med vad
som anförs i motionen.
5. Riksdagen beslutar upphäva kompensationen
för den allmänna pensionsavgiften
inkomståret 2003.
6. Riksdagen beslutar att den allmänna
pensionsavgiften blir avdragsgill mot
inkomsten från inkomståret 2003.
7. Riksdagen beslutar införa ett grundavdrag
med 12 000 kr per barn upp till 16 år i
den kommunala beskattningen från
inkomståret 2003 och 15 000 kr från
inkomståret 2004.
8. Riksdagen beslutar höja reseavdrag för
färd med bil till 2 kr per kilometer från
inkomståret 2002.
9. Riksdagen beslutar höja avdraget för
resor med förmånsbil till 10 kr per mil (7
kr per mil i dieseldrivna bilar).
10. Riksdagen beslutar sänka skatten på
diesel för arbetsredskap i jord- och
skogsbruk samt för entreprenadmaskiner
till 53 öre per liter från den 1 januari
2003.
11. Riksdagen beslutar att skatten på
handelsgödsel tas bort från den 1 januari
2003.
12. Riksdagen beslutar att avslå regeringens
förslag om höjd koldioxidskatt med 16 %.
13. Riksdagen beslutar avslå regeringens
förslag om höjd elskatt med 2,1 öre per
kWh.
14. Riksdagen beslutar att sänka skatten på
bensin och diesel med 70 öre per liter
inklusive moms i förhållande till
regeringens förslag från den 1 januari
2003.
15. Riksdagen beslutar övergå från
effektskatt till skatt på producerad
energi vid kärnkraftverk.
16. Riksdagen beslutar sänka den särskilda
skatten på kärnkraftsel med motsvarande
0,5 öre per kWh från den 1 januari 2003.
18. Riksdagen beslutar att 1997 års
taxeringsvärden ska ligga till grund för
beskattning av fastighet och förmögenhet i
den mån de är lägre än dagens.
19. Riksdagen beslutar att fastighetsskatten
för småhus ska utgå med 0,9 % 2002 och 0,8
% 2003.
21. Riksdagen beslutar upphäva
begränsningsregeln och dämpningsregeln vid
fastighetsbeskattning.
22. Riksdagen beslutar att sambeskattning
vid förmögenhetsbeskattning ska upphöra
2003.
23. Riksdagen beslutar att fribeloppet vid
förmögenhetsskatt sätts till 2 000 000 kr
2003.
24. Riksdagen beslutar upphäva
förmögenhetsbeskattningen 2004.
26. Riksdagen beslutar att skatt på
aktieutdelningar slopas fr.o.m. 2002 års
vinster.
27. Riksdagen beslutar att beskattning av
royaltyinkomster från uppfinningar och
patent beskattas i inkomstslaget kapital
från 2003.
28. Riksdagen beslutar slopa reklamskatten
från 2003.
29. Riksdagen beslutar att en
skattereduktion för privatpersoners
betalning av arbetskostnaden på
hushållsnära tjänster införs med en
begränsning på 25 000 kr per år.
30. Riksdagen beslutar att skatten på vin
med en alkoholhalt mellan 8,5 och 15,0
volymprocent ska vara 9 kr per liter. För
vin med annan alkoholhalt beräknas skatten
utifrån detta från den 1 januari 2003.
31. Riksdagen beslutar att skatten på öl med
en alkoholhalt överstigande 2,8
volymprocent ska vara 85 öre per liter och
volymprocent från den 1 januari 2003.
32. Riksdagen beslutar att skatten på
etylakohol ska vara 375 kr per liter från
den 1 januari 2003.
33. Riksdagen beslutar upphäva
skattereduktionen för utländska experter.
34. Riksdagen beslutar upphäva
skattereduktionen för rederinäringen.
35. Riksdagen beslutar att inte längre medge
kreditering på skattekonto avseende
anställningsstöd.
36. Riksdagen beslutar att inte medge
skattereduktion för installation av
bredband.
37. Riksdagen beslutar att upphäva
skattereduktionen för avgift till fackför-
ening.
38. Riksdagen beslutar att avgift till
arbetslöshetskassa görs avdragsgill mot
inkomsten och upphäver därmed rätten till
skattereduktion för densamma.
39. Riksdagen beslutar att företag inom
sektorerna jordbruk, vattenbruk och fiske
med driftsställe i stödområde A också ska
omfattas av den extra nedsättningen av
arbetsgivaravgifterna.
2002/03:Sk223 av Rigmor Stenmark (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om en
översyn av reklamskattebestämmelserna för
idrottsföreningar.
2002/03:Sk295 av Gunnar Andrén (fp):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om i vilken takt reklamskatten ska
avskaffas.
2002/03:Sk346 av Jörgen Johansson och Jan
Andersson (c):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
reklamskatten för ideella föreningar
slopas för föreningar med en årsomsättning
om maximalt 1 000 000 kr.
2002/03:Sk382 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
skattepolitikens långsiktiga inriktning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om en
inkomstskattereform 2003-2004.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
avdragsgilla försäkringsavgifter.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om sänkt
skatt för barnfamiljer.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
kompetenssparande och pensionssparande.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om sänkt
fastighetsskatt.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om frysta
taxeringsvärden.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
reavinst vid bostadsrätts- och
fastighetsförsäljning.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
stegvis avskaffad förmögenhetsskatt.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
avskaffad sambeskattning av förmögenhet.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
införande av avdragsrätt för gåvor till
internationellt bistånd.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om en
bred översyn av pomperipossaeffekterna.
24. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
avskaffande av dubbelbeskattning av
aktieutdelning.
25. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
sänkta arbetsgivaravgifter.
26. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
grön skatteväxling.
2002/03:Sk383 av Per Landgren m.fl. (kd):
2. Riksdagen beslutar att avveckla
dubbelbeskattningen på utdelningen på
aktier i enlighet med vad som anförs i
motionen.
3. Riksdagen beslutar att slopa
sambeskattningen i
förmögenhetsbeskattningen i enlighet med
vad som anförs i motionen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om sänkta
arbetsgivaravgifter.
6. Riksdagen beslutar om ett permanent
riskkapitalavdrag i enlighet med vad som
anförs i motionen.
7. Riksdagen beslutar om en sänkning av
dieselskatten till 1 kr/liter (för
jordbruket) i enlighet med vad som anförs
i motionen.
8. Riksdagen beslutar att sänka skatten på
diesel med 31 öre/liter i enlighet med vad
som anförs i motionen.
9. Riksdagen beslutar sänka skatten på
bensin med 31 öre/liter i stödområde A i
enlighet med vad som anförs i motionen.
12. Riksdagen beslutar att royalty på
patenterade uppfinningar ska vara
skattebefriade under två år i enlighet med
vad som anförs i motionen.
14. Riksdagen beslutar höja bolagsskatten
till 30 % i enlighet med vad som anförs i
motionen.
2002/03:Sk397 av Ragnwi Marcelind (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
lagstifta om fastställande av
minimipunktskatten på lågpriscigaretter
till 100 %.
2002/03:Sk417 av Lennart Hedquist m.fl.
(m):
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
avskaffande av reklamskatten.
14. Riksdagen beslutar att försäljning av
fåmansbolag där likvid erhållits i aktier
med villkor om att aktierna inte får
säljas förrän vid senare tidpunkt från och
med inkomståret 1999 fullt ut beskattas i
inkomstslaget kapital.
15. Riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag till avskaffande av den s.k.
kontantbegränsningsregeln i IL 49:2.
2002/03:U324 av Ulf Holm m.fl. (mp):
13. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att regeringen ska verka för att EU ska
utveckla systemet med gröna räkenskaper
och att systemet med gröna nyckeltal
införs även på EU-nivå.
2002/03:Kr297 av Kent Olsson m.fl. (m):
13. Riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag om slopande av reklamskatten
i enlighet med vad som anförs i motionen.
2002/03:T288 av Ulla Löfgren och Anders G
Högmark (m):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
åtgärder för att sänka kostnaderna för
nybyggnad och underhåll av vägar.
2002/03:MJ268 av Per Westerberg m.fl. (m):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om sänkt
dieselskatt i jord- och skogsbruket.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
handelsgödselskatten.
2002/03:MJ377 av Lars Gustafsson m.fl.
(kd):
2. Riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag till borttagande av
vägavgifter och fordonsskatt för
veteranlastbilar som ej regelmässigt går i
yrkesmässig trafik.
2002/03:MJ420 av Per Westerberg m.fl. (m):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
ekonomisk tillväxt och utveckling är en
grundförutsättning för att uppnå en god
miljösituation.
2002/03:MJ432 av Alf Svensson m.fl. (kd):
23. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
ett mer miljörelaterat skatte- och
avgiftssystem kopplat till generella
skattesänkningar på arbete.
24. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att inkludera icke-certifierade
miljöledningssystem i regeringens gröna
nyckeltal.
2002/03:MJ487 av Jan Andersson m.fl. (c):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att ge
svenskt lantbruk samma konkurrensvillkor
som övriga EU-länder genom att
"ryggsäcken" lyfts av.
2002/03:N301 av Mikael Odenberg m.fl. (m):
9. Riksdagen avslår regeringens förslag om
att höja energiskatten på el med 2,1 öre
per kWh.
2002/03:N304 av Mikael Odenberg m.fl. (m):
4. Riksdagen beslutar om sänkta
drivmedelsskatter och höjda reseavdrag i
enlighet med vad som anförs i motionen.
2002/03:N307 av Sven Gunnar Persson m.fl.
(kd):
3. Riksdagen beslutar att reducera
drivmedelsskatten med 31 öre per liter på
diesel och bensin.
2002/03:N394 av Åsa Torstensson m.fl. (c):
2. Riksdagen beslutar att anta regeringens
förslag till ändring av lagen (1994:1776)
om skatt på energi med den ändringen att
skatteavdraget för bränslen som förbrukas
för värmeproduktion i kraftvärmeverk
endast medges för en bränslemängd som
högst motsvarar den producerade elenergin.
3. Riksdagen begär hos regeringen en
redovisning av energipolitiska
konsekvensberäkningar av förslagen till
ändrade regler för beskattning av
kraftvärmeverk.
2002/03:A315 av Anders G Högmark m.fl.
(m):
2. Riksdagen beslutar avskaffa
sambeskattningen av förmögenhet, i
enlighet med vad som anförs i motionen.
2002/03:Bo216 av Annelie Enochson (kd):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
avskaffa fastighetsskatten.
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Förslag till lag om ändring i
inkomstskattelagen (1999:1229)
Härigenom föreskrivs att 63 kap. 3 §
inkomstskattelagen (1999:1229) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
63 kap.
3 §1
För dem som är obegränsat skattskyldiga
under hela beskattningsåret uppgår
grundavdraget till följande belopp.
Taxerad Grundavdrag
förvärvsinkomst
överstiger inte 0,403
1,86 prisbasbelopp prisbasbelopp
överstiger 1,86 0,403
men inte 2,89 pris prisbasbelopp ökat
basbelopp med 25 procent av
det belopp med
vilket den taxerade
förvärvsinkomsten
överstiger 1,86
prisbasbelopp
överstiger 2,89 0,6605
men inte 3,04 pris prisbasbelopp
basbelopp
överstiger 3,04 0,6605
men inte 3,66 pris prisbasbelopp
basbelopp minskat med 10
procent av det
belopp med vilket
den taxerade
förvärvsinkomsten
överstiger 3,04
prisbasbelopp
överstiger 3,66 0,5985
men inte 5,615 prisbasbelopp
prisbasbelopp minskat med 14
procent av det
belopp med vilket
den taxerade
förvärvsinkomsten
överstiger 3,66
prisbasbelopp
överstiger 5,615 0,3248
men inte 6,41 prisbasbelopp
prisbasbelopp minskat med
4 procent av det
belopp med vilket
den taxerade
förvärvsinkomsten
överstiger 5,615
prisbasbelopp
överstiger 6,41 0,293
prisbasbelopp prisbasbelopp
Föreslagen lydelse
63 kap.
3 §
För dem som är obegränsat skattskyldiga
under hela beskattningsåret uppgår
grundavdraget till följande belopp.
Taxerad Grundavdrag
förvärvsinkomst
överstiger inte 0,403
1,38 prisbasbelopp prisbasbelopp
överstiger 1,38 0,403
men inte 2,95 pris prisbasbelopp ökat
basbelopp med 17 procent av
det belopp med
vilket den taxerade
förvärvsinkomsten
överstiger 1,38
prisbasbelopp
överstiger 2,95 0,67 prisbasbelopp
men inte 3,10 pris
basbelopp
överstiger 3,10 0,67 prisbasbelopp
men inte 6,87 pris minskat med
basbelopp 10 procent av det
belopp med vilket
den taxerade
förvärvsinkomsten
överstiger 3,10
prisbasbelopp
överstiger 6,87 0,293
prisbasbelopp prisbasbelopp
Denna lag träder i kraft den 1 januari
2003 och tillämpas första gången vid 2004
års taxering.
Förslag till lag om ändring i
socialavgiftslagen (2000:980)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 26 § och 3
kap. 13 § socialavgiftslagen (2000:980)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
2 kap.
26 §
Arbetsgivaravgifterna är 30,13 procent av
avgiftsunderlaget och utgörs av
1. sjukförsäkringsa 8,80 %
vgift
2. föräldraförsäkri 2,20 %
ngsavgift
3. ålderspensionsav 10,21 %
gift
4. efterlevandepens 1,70 %
ionsavgift
5. arbetsmarknadsav 5,84 %
gift
6. arbetsskadeavgif 1,38 %
t
Föreslagen lydelse
2 kap.
26 §
Arbetsgivaravgifterna är 29,57 procent av
avgiftsunderlaget och utgörs av
1. sjukförsäkringsa 11,08 %
vgift
2. föräldraförsäkri 2,20 %
ngsavgift
3. ålderspensionsav 10,21 %
gift
4. efterlevandepens 1,70 %
ionsavgift
5. arbetsmarknadsav 3,70 %
gift
6. arbetsskadeavgif 0,68 %
t
Nuvarande lydelse
3 kap.
13 §
Egenavgifterna är 28,32 procent av
avgiftsunderlaget och utgörs av
1. sjukförsäkrings 9,53 %
avgift
2. föräldraförsäkr 2,20 %
ingsavgift
3. ålderspensionsa 10,21 %
vgift
4. efterlevandepen 1,70 %
sionsavgift
5. arbetsmarknadsa 3,30 %
vgift
6. arbetsskadeavgi 1,38 %
ft
Föreslagen lydelse
3 kap.
13 §
Egenavgifterna är 27,76 procent av
avgiftsunderlaget och utgörs av
1. sjukförsäkrings 11,81 %
avgift
2. föräldraförsäkr 2,20 %
ingsavgift
3. ålderspensionsa 10,21 %
vgift
4. efterlevandepen 1,70 %
sionsavgift
5. arbetsmarknadsa 1,16 %
vgift
6. arbetsskadeavgi 0,68 %
ft
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari
2003.
2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 26 §
tillämpas på ersättning som betalas ut
från och med den 1 januari 2003.
3. De nya bestämmelserna i 3 kap. 13 §
tillämpas på inkomst som uppbärs från och
med den 1 januari 2003. Omfattar
beskattningsåret tid såväl före som efter
utgången av år 2002 skall, om den
avgiftsskyldige inte visar annat, så stor
del av beskattningsårets inkomst anses
hänförlig till tiden efter utgången av år
2002 som svarar mot förhållandet mellan
den del av beskattningsåret som infaller
under denna tid och hela beskattningsåret.
Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1920) om allmän löneavgift
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen
(1994:1920) om allmän löneavgift skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §2
Allmän löneavgift Allmän löneavgift
tas ut med 2,69 tas ut med 3,25
procent av procent av
underlaget och underlaget och
tillfaller staten. tillfaller staten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari
2003.
2. De nya bestämmelserna tillämpas på lön
eller annan ersättning enligt 1 § som
betalas ut från och med den 1 januari
2003.
3. De nya bestämmelserna tillämpas också
på inkomst enligt 2 § som uppbärs från och
med den 1 januari 2003. Omfattar
beskattningsåret tid såväl före som efter
utgången av år 2002 skall, om den
avgiftsskyldige inte visar annat, så stor
del av beskattningsårets inkomst anses
hänförlig till tiden efter utgången av år
2002 som svarar mot förhållandet mellan
den del av beskattningsåret som infaller
under denna tid och hela beskattningsåret.
Förslag till lag om ändring i lagen
(2000:1380) om skattereduktion för
utgifter för vissa anslutningar för
tele- och datakommunikation
Härigenom föreskrivs att 3, 5 och 14 §§
lagen (2000:1380) om skattereduktion för
utgifter för vissa anslutningar för tele-
och datakommunikation skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §
Skattereduktion Skattereduktion
skall göras vid skall göras vid
debiteringen av debiteringen av
slutlig skatt på slutlig skatt på
grund av 2002 eller grund av 2002, 2003
2003 års taxering. eller 2004 års
taxering.
5 §
I underlaget för I underlaget för
skattereduktionen skattereduktionen
ingår utgifter för ingår utgifter för
en anslutning som en anslutning som
tas i bruk under tas i bruk under
perioden den perioden den
1 januari 2001-den 1 januari 2001-den
31 december 2002 31 december 2003
och som är betalda och som är betalda
senast vid senast vid
tidpunkten för tidpunkten för
ansökan. ansökan.
14 §
En ansökan om En ansökan om
skattereduktion skattereduktion
skall ha kommit in skall ha kommit in
till skatte till skattemyndig
myndigheten senast heten senast den
den 1 mars 2003. Om 1 mars 2004. Om en
en ansökan har ansökan har kommit
kommit in senast in senast den
den 1 mars 2002, 1 mars 2002 eller
skall skatte den 1 mars 2003,
reduktionen skall
tillgodoräknas vid skattereduktionen
debitering av tillgodoräknas vid
slutlig skatt på debitering av
grund av taxeringen slutlig skatt på
samma år. grund av taxeringen
samma år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
2003.
Förslag till lag om beräkning av viss
inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 2004
års taxering, m.m.
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Vid 2004 års taxering skall för
fysiska personer den del av den statliga
inkomstskatten på förvärvsinkomst som
enligt 65 kap. 5 § inkomstskattelagen
(1999:1229) anges till ett fast belopp om
200 kronor i stället utgöra en kommunal
inkomstskatt. Vid tillämpning av lagen
(1997:324) om begränsning av skatt skall
denna skatt dock anses utgöra statlig
inkomstskatt.
2 § Av den sammanlagda inkomstskatten
enligt 1 § skall 66,5 procent utgöra skatt
till kommuner och 33,5 procent skatt till
landsting. Därvid skall en kommun som inte
ingår i ett landsting behandlas som om den
även utgjorde ett landsting.
3 § Ett totalt preliminärt belopp avseende
den sammanlagda inkomstskatten skall
fastställas av regeringen. Fördelning
skall ske till kommunerna respektive
landstingen med ett enhetligt belopp per
invånare den 1 november 2002. Utbetalning
skall under 2003 göras av
skattemyndigheten med en tolftedel per
månad på sätt som närmare föreskrivs i 4 §
fjärde stycket lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av skatt,
m.m.
4 § En slutavräkning av inkomstskatten
skall ske när den årliga taxeringen år
2004 har avslutats. Därvid skall de
bestämmelser tillämpas som gäller slutav
räkning av kommunalskattemedel enligt 4 §
femte stycket lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av skatt,
m.m.
5 § Skattemyndighetens beslut enligt 3 och
4 §§ får överklagas hos regeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
2003.
Förslag till lag om ändring i lagen
(1996:1512) om dubbelbeskattningsavtal
mellan de nordiska länderna
Härigenom föreskrivs att punkt 4 i
övergångsbestämmelserna till lagen
(1996:1512) om dubbelbeskattningsavtal
mellan de nordiska länderna skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4.3 Bestämmelsen i 4. Bestämmelsen i
artikel 31 punkt 3 artikel 31 punkt 3
i avtalet skall i avtalet skall
också tillämpas vid också tillämpas vid
2002 och 2003 års 2002-2004 års
taxeringar. Vid taxeringar. Vid
1999-2003 års 1999-2004 års
taxeringar skall taxeringar skall
artikel 26 punkt 2 artikel 26 punkt 2
i avtalet inte i avtalet inte
gälla i fall då gälla i fall då
artikel 31 punkt 3 artikel 31 punkt 3
i avtalet i avtalet
tillämpas. tillämpas.
Vad som föreskrivs i första stycket
skall, oberoende av bestämmelserna i
bilaga 2 till denna lag, också gälla för
inkomst som person med hemvist i Sverige
uppbär för arbete ombord på danskt skepp i
internationell färjetrafik mellan Sverige
och Danmark om
- skeppet är registrerat i det danska
internationella skeppsregistret (DIS),
- arbetsgivaren har hemvist i Danmark,
och
- personen var anställd ombord på ett
danskt skepp någon gång under januari
månad år 2001.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
2003.
Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1776) om skatt på energi
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen
(1994:1776) om skatt på energi
dels att 2 kap. 1 och 10 §§, 6 a kap. 1,
2 och 3 §§, 9 kap. 5 och 9 §§ samt 11 kap.
3, 9 och 10 §§ skall ha följande lydelse,
dels att punkten 2 i
övergångsbestämmelserna till lagen
(1997:479) om ändring i nämnda lag skall
ha följande lydelse.
2 kap.
1 §4
Nuvarande lydelse
Energiskatt och koldioxidskatt skall, om
inte annat följer av andra stycket,
betalas för följande bränslen med angivna
belopp:
KN-nr Slag av Skattebe
bränsle lopp
Energisk Koldioxi Summa
att dskatt skatt
1 2710 00 Bensin som
. 26,
uppfyller
2710 00 krav för
27,
2710 00
29
eller
2710 00
32
a)
miljöklass 1
3 kr 16 1 kr 46 4 kr 62
- öre öre öre
motorbensin
per per per
liter liter liter
- 1 kr 66 1 kr 46 3 kr 12
alkylatbensi öre öre öre
n
per per per
liter liter liter
b) 3 kr 19 1 kr 46 4 kr 65
miljöklass 2 öre öre öre
per per per
liter liter liter
2 2710 00 Annan bensin 3 kr 84 1 kr 46 5 kr 30
. 26, öre öre öre
än som avses
2710 00 per per per
34 under 1 liter liter liter
eller
2710 00
36
3 2710 00 Eldningsolja
. 51, ,
2710 00 dieselbränno
55, lja,
2710 00 fotogen,
69 m.m.
eller som
2710 00
74-
2710 00
78
a) har 707 kr 1 798 kr 2 505 kr
försetts med per m3 per m3 per m3
märkämnen
eller ger
mindre än 85
volymprocent
destillat
vid 350oC,
b) inte har
försetts med
märkämnen
och ger
minst 85
volymprocent
destillat
vid 350oC,
tillhörig
KN-nr Slag av Skatteb
bränsle elopp
Energis Koldioxi Summa
katt dskatt skatt
miljöklass 1 1 323 1 798 kr 3 121 kr
kr per per m3 per m3
m3
miljöklass 2 1 557 1 798 kr 3 355 kr
kr per per m3 per m3
m3
miljöklass 3 1 865 1 798 kr 3 663 kr
eller inte kr per per m3 per m3
tillhör m3
någon
miljöklass
4 ur Gasol som
. 2711 12 används för
11-271
1 19 00
a) drift av 0 kr 1 298 kr 1 298 kr
motordrivet per per per
fordon, 1 000 kg 1 000 kg
fartyg eller 1 000
luftfartyg kg
b) annat 138 kr 1 890 kr 2 028 kr
ändamål än per per per
som avses
under a 1 000 1 000 kg 1 000 kg
kg
5 ur Metan som
. 2711 29 används för
00
a) drift av 0 kr 1 067 kr 1 067 kr
motordrivet per per per
fordon,
fartyg eller 1 000 1 000 m3 1 000 m3
luftfartyg m3
b) annat 229 kr 1 346 kr 1 575 kr
ändamål än per per per
som avses
under a 1 000 1 000 m3 1 000 m3
m3
6 2711 11 Naturgas som
. 00, används för
2711 21
00
a) drift av 0 kr 1 067 kr 1 067 kr
motordrivet per per per
fordon,
fartyg eller 1 000 1 000 m3 1 000 m3
luftfartyg m3
b) annat 229 kr 1 346 kr 1 575 kr
ändamål än per per per
som avses
under a 1 000 1 000 m3 1 000 m3
m3
7 2701, Kolbränslen 301 kr 1 564 kr 1 865 kr
. 2702 per per per
eller
2704 1 000 1 000 kg 1 000 kg
kg
8 2713 11 Petroleumkok 301 kr 1 564 kr 1 865 kr
. 00-271 s per per per
3 12 00
1 000 1 000 kg 1 000 kg
kg
I fall som avses i 4 kap. 1 § 7 och 8 och
12 § första stycket 4 tas skatt ut med ett
belopp som motsvarar skillnaden mellan de
skattebelopp som gäller för bränslets
olika användningssätt.
För kalenderåret 2003 och efterföljande
kalenderår skall de i första stycket
angivna skattebeloppen räknas om enligt 10
§.
Föreslagen lydelse
Energiskatt och koldioxidskatt skall, om
inte annat följer av andra stycket,
betalas för följande bränslen med angivna
belopp:
KN-nr Slag av Skattebe
bränsle lopp
Energisk Koldioxi Summa
att dskatt skatt
1 2710 00 Bensin som
. 26,
uppfyller
2710 00 krav för
27,
2710 00
29
eller
2710 00
32
KN-nr Slag av Skattebe
bränsle lopp
Energisk Koldioxi Summa
att dskatt skatt
a) miljöklass
1
2 kr 99 1 kr 72 4 kr 71
- motorbensin öre öre öre
- per per per
alkylatbensin liter liter liter
1 kr 49 1 kr 72 3 kr 21
öre öre öre
per per per
liter liter liter
b) miljöklass 3 kr 02 1 kr 72 4 kr 74
2 öre öre öre
per per per
liter liter liter
2 2710 00 Annan bensin 3 kr 68 1 kr 72 5 kr 40
. 26, öre öre öre
än som avses
2710 00 per per per
34 under 1 liter liter liter
eller
2710 00
36
3 2710 00 Eldningsolja,
. 51,
dieselbrännol
2710 00 ja,
55,
fotogen, m.m.
2710 00
69 som
eller
2710 00
74-
2710 00
78
a) har 720 kr 2 120 kr 2 840 kr
försetts med per m3 per m3 per m3
märkämnen
eller ger
mindre än 85
volymprocent
destillat
vid 350oC,
b) inte har
försetts med
märkämnen och
ger
minst 85
volymprocent
destillat vid
350oC,
tillhörig
miljöklass 1 1 058 kr 2 120 kr 3 178 kr
per m3 per m3 per m3
miljöklass 2 1 297 kr 2 120 kr 3 417 kr
per m3 per m3 per m3
miljöklass 3 1 610 kr 2 120 kr 3 730 kr
eller inte per m3 per m3 per m3
tillhör någon
miljöklass
4 ur Gasol som
. 2711 12 används för
11-271
1 19 00
a) drift av 0 kr per 1 322 kr 1 322 kr
motordrivet per per
fordon, 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg
fartyg eller
luftfartyg
b) annat 141 kr 2 229 kr 2 370 kr
ändamål än per per per
som avses
under a 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg
5 ur Metan som
. 2711 29 används för
00
a) drift av 0 kr per 1 087 kr 1 087 kr
motordrivet per per
fordon, 1 000 m3
fartyg eller 1 000 m3 1 000 m3
luftfartyg
b) annat 233 kr 1 587 kr 1 820 kr
ändamål än per per per
som avses
under a 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3
KN-nr Slag av Skatte
bränsle belopp
Energi Koldioxi Summa
skatt dskatt skatt
6 2711 11 Naturgas som
. 00, används för
2711 21
00
a) drift av 0 kr 1 087 kr 1 087 kr
motordrivet per per per
fordon,
fartyg eller 1 000 1 000 m3 1 000 m3
luftfartyg m3
b) annat 233 kr 1 587 kr 1 820 kr
ändamål än per per per
som avses
under a 1 000 1 000 m3 1 000 m3
m3
7 2701, Kolbränslen 307 kr 1 844 kr 2 151 kr
. 2702 per per per
eller
2704 1 000 1 000 kg 1 000 kg
kg
8 2713 11 Petroleumkoks 307 kr 1 844 kr 2 151 kr
. 00-271 per per per
3 12 00
1 000 1 000 kg 1 000 kg
kg
I fall som avses i 4 kap. 1 § 7 och 8 och
12 § första stycket 4 tas skatt ut med ett
belopp som motsvarar skillnaden mellan de
skattebelopp som gäller för bränslets
olika användningssätt.
För kalenderåret 2004 och efterföljande
kalenderår skall de i första stycket
angivna skattebeloppen räknas om enligt 10
§.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 §5
För kalenderåret För kalenderåret
2003 och efter 2004 och
följande kalenderår efterföljande
skall energiskatt kalenderår skall
och koldioxidskatt energiskatt och
betalas med belopp koldioxidskatt
som efter en årlig betalas med belopp
omräkning motsvarar som efter en årlig
de i 1 § angivna omräkning motsvarar
skattebeloppen de i 1 § angivna
multiplicerade med skattebeloppen
det jämförelsetal, multiplicerade med
uttryckt i procent, det jämförelsetal,
som anger uttryckt i procent,
förhållandet mellan som anger
det allmänna förhållandet mellan
prisläget i juni det allmänna
månad året närmast prisläget i juni
före det år månad året närmast
beräkningen avser före det år
och prisläget i beräkningen avser
juni 2001. och prisläget i
juni 2002.
Regeringen fastställer före november
månads utgång de omräknade skattebelopp
som enligt denna lag skall tas ut för
påföljande kalenderår. Beloppen avrundas
till hela kronor och ören.
6 a kap.
1 §6
Nuvarande lydelse
Bränsle som används för nedan angivna
ändamål, i förekommande fall med undantag
för vissa bränsleslag, skall helt eller
delvis befrias från skatt enligt följande,
om inte annat anges.
Ändamål Bränsle Befriel Befriel Befriel
som inte se från se från se
ger energis koldiox
befrielse katt idskatt från
svavels
katt
1. Förbrukning 100 100 100
för annat procent procent procent
ändamål än
motordrift
eller
uppvärmning
eller i en
process där
bränslet i
allt
väsentligt
används för
annat ändamål
än motordrift
eller
uppvärmning
2. Förbrukning Bensin, 100 100 100
i tåg eller bränsle procent procent procent
annat som avses
spårbundet i 2 kap. 1
färdmedel § första
stycket
3 b
3. Förbrukning Bensin, 100 100 100
i skepp, när bränsle procent procent procent
skeppet inte som avses
används för i 2 kap. 1
privat ändamål § första
stycket
3 b
4. Förbrukning Bensin, 100 100 100
i båt för bränsle procent procent procent
vilken som avses
medgivande i 2 kap. 1
enligt 2 kap. § första
9 § eller stycket
fartygstillstå 3 b
nd enligt
fiskelagen
(1993:787)
meddelats, när
båten inte
används för
privat ändamål
5. Förbrukning
i
Annan 100 100 100
a) luftfartyg, bensin än procent procent procent
när flygbensin
luftfartyget (KN-nr
inte används
för privat 2710 00
ändamål 26) och
bränsle
som avses
i 2 kap. 1
§ första
stycket 3
b
b) luftfartyg, Andra 100 100 100
när bränslen procent procent procent
luftfartyget än
används för flygbensin
privat ändamål och
eller i flygfotoge
luftfartygsmot n (KN-nr
orer i
provbädd eller 2710 00
i liknande 51)
anordning
6. Förbrukning 100 100 100
vid procent procent procent
framställning
av
mineraloljepro
dukter,
kolbränslen,
petroleumkoks
eller andra
produkter för
vilka
skatteplikt
har inträtt
för
tillverkaren
Ändamål Bränsle Befriel Befriel Befriel
som inte se från se från se
ger energis koldiox
befrielse katt idskatt från
svavels
katt
7. Förbrukning Bränsle 100 100 -
vid fram- som avses procent procent
ställning av i 2 kap. 1
skattepliktig § första
elektrisk stycket 3
kraft, med de b
begränsningar
som följer av
3 §
8. Om Andra 100 100 -
skattebefriels bränslen procent procent
e inte följer än
av tidigare kolbränsle
punkter, n och
förbrukning i petroleumk
metallurgiska oks
processer
9. Om Bensin, 100 70 -
skattebefriels råtallolja procent procent
e inte följer , bränsle
av tidigare som avses
punkter, i 2 kap. 1
förbrukning § första
för annat stycket
ändamål än 3 b
drift av
motordrivna
fordon vid
tillverkningsp
rocessen i
industriell
verksamhet
10. Om Bensin, 100 70 -
skattebefriels råtallolja procent procent
e inte följer , bränsle
av tidigare som avses
punkter, i 2 kap. 1
förbrukning § första
för annat stycket
ändamål än 3 b
drift av
motordrivna
fordon vid
växthusuppvärm
ning i
yrkesmässig
växthusodling
11. Om Bensin, 100 70 -
skattebefriels råtallolja procent procent
e inte följer , bränsle
av tidigare som avses
punkter, i 2 kap. 1
förbrukning § första
för annat stycket 3
ändamål än b
drift av
motordrivna
fordon i
yrkesmässig
jordbruks-,
skogsbruks-
eller
vattenbruksver
ksamhet
12. Om - - 100
skattebefriels procent
e inte följer
av tidigare
punkter,
förbrukning i
sodapannor,
lutpannor,
metallurgiska
processer
eller i
processer för
framställning
av andra
mineraliska
ämnen än
metaller
13. Förbruknin Andra 100 70 -
g vid bränslen procent procent
tillverkningsp än bränsle
rocessen i som avses
gruvindustriel i 2 kap. 1
l verksamhet § första
för drift av stycket 3
andra b
motordrivna
fordon än
personbilar,
lastbilar och
bussar
Föreslagen lydelse
Bränsle som används för nedan angivna
ändamål, i förekommande fall med undantag
för vissa bränsleslag, skall helt eller
delvis befrias från skatt enligt följande,
om inte annat anges.
Ändamål Bränsle Befriel Befriel Befriel
som inte se från se från se från
ger energis koldiox svavels
befrielse katt idskatt katt
1. Förbrukning 100 100 100
för annat procent procent procent
ändamål än
motordrift
eller
uppvärmning
eller i en
process där
bränslet i
allt
väsentligt
används för
annat ändamål
än motordrift
eller
uppvärmning
2. Förbrukning Bensin, 100 100 100
i tåg eller bränsle procent procent procent
annat som avses
spårbundet i 2 kap. 1
färdmedel § första
stycket
3 b
3. Förbrukning Bensin, 100 100 100
i skepp, när bränsle procent procent procent
skeppet inte som avses
används för i 2 kap. 1
privat ändamål § första
stycket
3 b
4. Förbrukning Bensin, 100 100 100
i båt för bränsle procent procent procent
vilken som avses
medgivande i 2 kap. 1
enligt 2 kap. § första
9 § eller stycket
fartygstillstå 3 b
nd enligt
fiskelagen
(1993:787)
meddelats, när
båten inte
används för
privat ändamål
5. Förbrukning
i
Annan 100 100 100
a) luftfartyg, bensin än procent procent procent
när flygbensin
luftfartyget (KN-nr
inte används
för privat 2710 00
ändamål 26) och
bränsle
som avses
i 2 kap. 1
§ första
stycket 3
b
b) luftfartyg, Andra 100 100 100
när bränslen procent procent procent
luftfartyget än
används för flygbensin
privat ändamål och
eller i flygfotoge
luftfartygsmot n (KN-nr
orer i
provbädd eller 2710 00
i liknande 51)
anordning
6. Förbrukning 100 100 100
vid procent procent procent
framställning
av
mineraloljepro
dukter,
kolbränslen,
petroleumkoks
eller andra
produkter för
vilka
skatteplikt
har inträtt
för
tillverkaren
7. Förbrukning Bränsle 100 100 -
vid fram- som avses procent procent
ställning av i 2 kap. 1
skattepliktig § första
elektrisk stycket 3
kraft, med de b
begränsningar
som följer av
3 §
8. Om Andra 100 100 -
skattebefriels bränslen procent procent
e inte följer än
av tidigare kolbränsle
punkter, n och
förbrukning i petroleumk
metallurgiska oks
processer
Ändamål Bränsle Befriel Befriel Befriel
som inte se från se från se från
ger energis koldiox svavels
befrielse katt idskatt katt
9. Om Bensin, 100 74 -
skattebefriels råtallolja procent procent
e inte följer , bränsle
av tidigare som avses
punkter, i 2 kap. 1
förbrukning § första
för annat stycket
ändamål än 3 b
drift av
motordrivna
fordon vid
tillverkningsp
rocessen i
industriell
verksamhet
10. Om Bensin, 100 74 -
skattebefriels råtallolja procent procent
e inte följer , bränsle
av tidigare som avses
punkter, i 2 kap. 1
förbrukning § första
för annat stycket
ändamål än 3 b
drift av
motordrivna
fordon vid
växthusuppvärm
ning i
yrkesmässig
växthusodling
11. Om Bensin, 100 74 -
skattebefriels råtallolja procent procent
e inte följer , bränsle
av tidigare som avses
punkter, i 2 kap. 1
förbrukning § första
för annat stycket 3
ändamål än b
drift av
motordrivna
fordon i
yrkesmässig
jordbruks-,
skogsbruks-
eller
vattenbruksver
ksamhet
12. Om - - 100
skattebefriels procent
e inte följer
av tidigare
punkter,
förbrukning i
sodapannor,
lutpannor,
metallurgiska
processer
eller i
processer för
framställning
av andra
mineraliska
ämnen än
metaller
13. Förbruknin Andra 100 74 -
g vid bränslen procent procent
tillverkningsp än bränsle
rocessen i som avses
gruvindustriel i 2 kap. 1
l verksamhet § första
för drift av stycket 3
andra b
motordrivna
fordon än
personbilar,
lastbilar och
bussar
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §7
Om råtallolja Om råtallolja
förbrukas för ända förbrukas för ända
mål som anges i 1 § mål som anges i 1 §
9-11 medges 9-11 medges
befrielse från befrielse från
energiskatten med energiskatten med
ett belopp som ett belopp som
motsvarar den motsvarar den
energiskatt och 70 energiskatt och 74
procent av den kol procent av den kol
dioxidskatt som tas dioxidskatt som tas
ut på bränsle ut på bränsle
enligt 2 kap. 1 § enligt 2 kap. 1 §
första stycket 3 a. första stycket 3 a.
3 §8
Vid samtidig Vid samtidig
produktion av värme produktion av värme
och skattepliktig och skattepliktig
elektrisk kraft i elektrisk kraft i
en en
kraftvärmeanläggnin kraftvärmeanläggnin
g skall, för den g skall, för den
del av bränslet som del av bränslet som
förbrukas för förbrukas för
framställning av framställning av
nyttiggjord värme, värme,
skattebefrielsen skattebefrielsen
enligt 1 § 7 inte enligt 1 § 7 när
avse koldioxidskatt det gäller kol
och när det gäller dioxidskatt endast
energiskatt endast utgöra 74 procent.
utgöra 50 procent. Såvitt avser
Såvitt avser råtallolja skall
råtallolja skall befrielsen utgöra
befrielsen utgöra 100 procent av den
endast 50 procent energiskatt och
av den energiskatt endast 74 procent
som tas ut på av den kol
bränsle enligt 2 dioxidskatt som tas
kap. 1 § första ut på bränsle
stycket 3 a. enligt 2 kap. 1 §
första stycket 3 a.
Fördelning av
bränslet som
förbrukas för
framställning av
värme respektive
elektrisk kraft
skall ske genom
proportionering i
förhållande till
respektive
energiproduktion.
Detsamma gäller om
elektrisk kraft
framställs i en
sammankopplad
anläggning vid sam
tidig kraftvärme-
respektive kon
denskraftproduktion
. Om olika bränslen
förbrukas skall
proportioneringen
avse varje bränsle
för sig.
Bestämmelserna i
första stycket gäl
ler inte för
energiskatt och
koldioxidskatt på
bränslen som
förbrukas för
framställning av
ånga eller
hetvatten som
tappas av från ång-
eller het
vattensystemet före
ångturbinen eller
annan utrustning
för utvinning av
mekanisk energi ur
ånga eller het
vatten i en
kraftvärmeanläggnin
g.
9 kap.
5 §9
Om värme har Om värme har
levererats för till levererats för till
verkningsprocessen verkningsprocessen
i industriell i industriell
verksamhet eller verksamhet eller
för yrkesmässig för yrkesmässig
jordbruks-, jordbruks-,
skogsbruks- eller skogsbruks- eller
vatten vatten
bruksverksamhet, bruksverksamhet,
medger beskatt medger beskatt
ningsmyndigheten ningsmyndigheten
efter ansökan av efter ansökan av
den som framställt den som framställt
värmen återbetal värmen återbetal
ning av ning av
1. energiskatten 1. energiskatten
på elektrisk kraft, på elektrisk kraft,
och och
2. energiskatten 2. energiskatten
och 70 procent av och 74 procent av
koldioxidskatten på koldioxidskatten på
bränsle, dock inte bränsle, dock inte
bensin, råtallolja bensin, råtallolja
eller bränsle som eller bränsle som
avses i 2 kap. 1 § avses i 2 kap. 1 §
första stycket 3 b, första stycket 3 b,
som förbrukats vid som förbrukats vid
framställning av framställning av
värmen. värmen. Om
elektrisk kraft och
ett eller flera
bränslen förbrukas
samtidigt för denna
värmeframställning
skall energislagen
vid beräkning av
återbetalningen
fördelas genom
proportionering i
förhållande till
respektive
energislag. På
motsvarande sätt
skall
proportionering ske
vid samtidig fram
ställning av värme
och elektrisk
kraft.
Bestämmelserna i Bestämmelserna i
första stycket 2 första stycket 2
tillämpas även på tillämpas även på
råtallolja, dock råtallolja, dock
att återbetalning att återbetalning
av energiskatt av energiskatt
medges till ett medges till ett
belopp som belopp som
motsvarar den motsvarar den
energiskatt och 70 energiskatt och 74
procent av den procent av den
koldioxidskatt som koldioxidskatt som
tas ut på bränsle tas ut på bränsle
som avses i 2 kap. som avses i 2 kap.
1 § första stycket 1 § första stycket
3 a. 3 a.
Har beslut om preliminär skattesats
meddelats enligt 9 kap. 9 b § medges
återbetalning enligt den lägre
koldioxidskattesats eller, beträffande
råtallolja, energiskattesats som följer av
beslutet.
9 §10
Utöver möjligheterna till avdrag enligt 7
kap. 1 § första stycket 4, köp av bränsle
befriat från skatt enligt 8 kap. 1 § eller
till återbetalning enligt 9 kap. 2 §
gäller följande. Har bränsle, dock inte
bensin eller bränsle som avses i 2 kap. 1
§ första stycket 3 b, förbrukats vid
tillverkningsprocessen i industriell
verksamhet eller i yrkesmässig jordbruks-,
skogsbruks- eller vattenbruksverksamhet,
medger beskattningsmyndigheten efter
ansökan nedsättning av koldioxidskatten
eller, beträffande råtallolja,
energiskatten för den del av skatten som
överstiger 0,8 procent av de framställda
produkternas försäljningsvärde.
Nedsättning medges med sådant belopp att
den överskjutande skattebelastningen inte
överstiger 24 procent av det överskjutande
skattebeloppet för bränslet. Nedsättning
får dock inte medges för skatt på bränsle
som förbrukats för drift av motordrivna
fordon.
Bestämmelserna i Bestämmelserna i
första stycket första stycket
gäller även gäller även
mottagare av värme mottagare av värme
leveranser om leveranser om
värmen har använts värmen har använts
vid vid
tillverkningsproces tillverkningsproces
sen i industriell sen i industriell
verksamhet eller i verksamhet eller i
yrkesmässig yrkesmässig
jordbruks-, jordbruks-,
skogsbruks- eller skogsbruks- eller
vattenbruksverksamh vattenbruksverksamh
et. I sådana fall et. I sådana fall
avses med bränsle avses med bränsle
det bränsle som det bränsle som
förbrukats för förbrukats för
framställning av framställning av
värmen. värmen. Om olika
bränslen förbrukas
samtidigt för denna
värmeframställning
skall bränslena vid
beräkning av
nedsättningen
fördelas genom
proportionering i
förhållande till
respektive bränsle.
På motsvarande sätt
skall
proportionering ske
vid samtidig fram
ställning av värme
och elektrisk
kraft.
Vid beräkning av nedsättning enligt
första eller andra stycket får den
koldioxidskatt som är hänförlig till
följande bränslen dock inte sättas ned mer
än att den motsvarar minst
a) 160 kronor per kubikmeter
dieselbrännolja (KN-nr 2710 00 69) eller
fotogen (KN-nr 2710 00 51 eller 2710 00
55),
b) 125 kronor per kubikmeter eldningsolja
(KN-nr 2710 00 74-2710 00 78), och
c) 320 kronor per 1 000 kilogram gasol
som förbrukats för drift av statio-nära
motorer.
Vad som i tredje stycket föreskrivs om
dieselbrännolja, fotogen, eldnings-olja
och gasol tillämpas även på bränsle för
vilket motsvarande skatt skall betalas
enligt 2 kap. 3 och 4 §§.
Ansökan om nedsättning enligt första
eller andra stycket skall omfatta en
period om ett kalenderår och skall lämnas
in till beskattningsmyndigheten senast
inom ett år efter kalenderårets utgång.
11 kap.
3 §11
Energiskatten utgör
1. 0 öre per kilowattimme för elektrisk
kraft som förbrukas i industriell
verksamhet i tillverkningsprocessen eller
vid yrkesmässig växthusodling,
2. 14,0 öre per 2. 16,4 öre per
kilowattimme för kilowattimme för
annan elektrisk annan elektrisk
kraft än som avses kraft än som avses
under 1 och som under 1 och som
förbrukas i kom förbrukas i kom
muner som anges i 4 muner som anges i 4
§, §,
3. 17,4 öre per 3. 19,8 öre per
kilowattimme för kilowattimme för
elektrisk kraft som elektrisk kraft som
förbrukas för el-, förbrukas för el-,
gas-, värme- eller gas-, värme- eller
vattenförsörjning i vattenförsörjning i
andra kommuner än andra kommuner än
de som anges i 4 §, de som anges i 4 §,
och och
4. 19,8 öre per 4. 22,3 öre per
kilowattimme för kilowattimme för
elektrisk kraft som elektrisk kraft som
förbrukas i övriga förbrukas i övriga
fall. fall.
För elektrisk För elektrisk
kraft som under kraft som under
tiden den 1 tiden den 1
november-den 31 november-den 31
mars förbrukas i mars förbrukas i
elektriska pannor elektriska pannor
som ingår i en som ingår i en
elpanneanläggning elpanneanläggning
vars installerade vars installerade
effekt överstiger effekt överstiger
2 megawatt, utgör 2 megawatt, utgör
dock energiskatten dock energiskatten
1. 16,4 öre per 1. 18,8 öre per
kilowattimme vid kilowattimme vid
förbrukning i förbrukning i
kommuner som anges kommuner som anges
i 4 § för annat i 4 § för annat
ändamål än ändamål än
industriell industriell
verksamhet i verksamhet i
tillverkningsproces tillverkningsproces
sen eller sen eller
yrkesmässig yrkesmässig
växthusodling, och växthusodling, och
2. 19,8 öre per 2. 22,3 öre per
kilowattimme vid kilowattimme vid
förbrukning för el- förbrukning för el-
, gas-, värme- , gas-, värme-
eller eller
vattenförsörjning i vattenförsörjning i
andra kommuner än andra kommuner än
de som anges i 4 §. de som anges i 4 §.
För kalenderåret För kalenderåret
2003 och efter 2004 och efter
följande kalenderår följande kalenderår
skall de i första skall de i första
och andra styckena och andra styckena
angivna skatte angivna skatte
beloppen räknas om beloppen räknas om
på det sätt som i på det sätt som i
fråga om skatt på fråga om skatt på
bränslen anges i bränslen anges i
2 kap. 10 §. Belopp 2 kap. 10 §. Belopp
som anges i som anges i
tiondels ören skall tiondels ören skall
dock avrundas till dock avrundas till
hela tiondels ören. hela tiondels
ören.
9 §12
Den som är skattskyldig för energiskatt
på elektrisk kraft får göra avdrag för
skatt på elektrisk kraft som
1. förbrukats eller sålts för förbrukning
i tåg eller annat spårbundet
transportmedel eller för motordrift eller
uppvärmning i omedelbart samband med sådan
förbrukning,
2. förbrukats eller sålts för förbrukning
för annat ändamål än motordrift eller
uppvärmning eller för användning i
omedelbart samband med sådan förbrukning,
3. förbrukats eller sålts för förbrukning
vid sådan framställning av produkter som
avses i 6 a kap. 1 § 6,
4. framställts i
en kraftvärme
anläggning och
förbrukats för el-,
gas-, värme- eller
vattenförsörjning i
den egna
verksamheten i den
mån avdrag inte
har gjorts enligt
7 kap.
1 § första stycket
4 i fall som avses
i 6 a kap. 1 § 7,
5. förbrukats 4. förbrukats
eller sålts för för eller sålts för för
brukning vid sådan brukning vid sådan
överföring av överföring av
elektrisk kraft på elektrisk kraft på
det elektriska det elektriska
nätet som utförs av nätet som utförs av
den som ansvarar den som ansvarar
för förvaltningen för förvaltningen
av nätet i syfte av nätet i syfte
att upprätthålla att upprätthålla
nätets funktion. nätets funktion.
10 §13
Avdrag får göras Avdrag får göras
även för energi även för
skatt och energiskatt och
koldioxidskatt på koldioxidskatt på
bränsle som
1. bränsle som förbrukats på ett
beskattas enligt sätt som ger rätt
2 kap. 1 § första till
stycket 3 b, om skattebefrielse
bränslet förbrukats enligt 6 a kap. 1 §
vid framställning 7 och 3 och 4 §§.
av skattepliktig
elektrisk kraft i
en gas
turbinanläggning
som har en
sammanlagd
installerad
generatoreffekt av
minst fem megawatt,
under förutsättning
att värme inte
samtidigt
nyttiggjorts,
2. annat bränsle
än som avses under
1, dock inte
råtallolja, om
bränslet förbrukats
vid framställning
av skattepliktig
elektrisk kraft,
med de
begränsningar som
följer av andra och
femte styckena.
Avdrag enligt
första stycket 2
får vid samtidig
produktion av värme
och skattepliktig
elektrisk kraft i
en kraft
värmeanläggning
göras för
energiskatt och
koldioxidskatt på
den del av bränslet
som förbrukats för
framställning av
skattepliktig
elektrisk kraft och
för hälften av
energiskatten på
den del av bränslet
som förbrukats för
framställning av
nyttiggjord värme.
Avdrag får göras
även för energi
skatt på råtallolja
om den förbrukats
vid framställning
av skattepliktig
elektrisk kraft,
med de
begränsningar som
följer av fjärde
och femte styckena.
Avdrag enligt
tredje stycket får
vid samtidig
produktion av värme
och skattepliktig
elektrisk kraft i
en
kraftvärmeanläggnin
g göras för hela
energiskatten på
den del av bränslet
som förbrukats för
framställning av
skattepliktig
elektrisk kraft och
för energiskatt med
ett belopp som mot
svarar hälften av
den energiskatt som
tas ut på bränsle
som avses i 2 kap.
1 § första stycket
3 a på den del av
bränslet som
förbrukats för
framställning av
nyttiggjord värme.
Avdrag enligt Avdrag enligt
första-fjärde första stycket får
styckena får göras göras endast i den
endast i den mån mån avdrag inte
avdrag inte gjorts gjorts enligt 7
enligt 9 § första kap. 1 § första
stycket 4 eller 7 stycket 4 i fall
kap. 1 § första som avses i 6 a
stycket 4 i fall kap. 1 § 7 eller 3
som avses i 6 a eller 4 §.
kap. 1 § 7 eller
2, 3 eller 4 §.
Den som yrkesmässigt levererar elektrisk
kraft som i Sverige framställts i ett
vindkraftverk får göra avdrag med ett
belopp som svarar mot 18,1 öre per
kilowattimme.
Övergångsbestämmelserna
214
För tid fram till För tid fram till
den 1 januari 2003 den 1 januari 2004
medger medger
beskattningsmyndigh beskattningsmyndigh
eten efter ansökan, eten efter ansökan,
utöver vad som utöver vad som fram
framgår av den nya går av den nya
lydelsen av lydelsen av
9 kap. 9 §, att vid 9 kap. 9 §, att vid
industriell fram industriell
ställning av framställning av
produkter av andra produkter av andra
mineraliska ämnen mineraliska ämnen
än metaller än metaller
koldioxidskatten på koldioxidskatten på
annat bränsle än annat bränsle än
sådant som sådant som
beskattas som beskattas som
mineraloljeprodukt mineraloljeprodukt
och som förbrukats och som förbrukats
för annat ändamål för annat ändamål
än drift av än drift av
motordrivna fordon motordrivna fordon
tas ut med sådant tas ut med sådant
belopp att skatten belopp att skatten
för den som för den som
bedriver bedriver fram
framställningen ställningen inte
inte överstiger 1,2 överstiger 1,2 pro
procent av de cent av de
framställda framställda
produkternas produkternas
försäljningsvärde. försäljningsvärde.
Ansökan om nedsättning enligt första
stycket skall omfatta en period om ett
kalenderår och skall lämnas in till
beskattningsmyndigheten senast inom ett år
efter kalenderårets utgång.
Bestämmelserna i 9 Bestämmelserna i 9
kap. 9 a och b §§ kap. 9 a och 9 b §§
lagen (1994:1776) tillämpas även på
om skatt på energi sådan nedsättning
tillämpas även på som avses i första
sådan nedsättning stycket.
som avses i första
stycket.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari
2003.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande
i fråga om förhållanden som hänför sig
till tiden före ikraftträdandet.
3. Den som är skattskyldig för
energiskatt på elektrisk kraft får göra
avdrag för skatt på elektrisk kraft som
under tiden den 1 januari-den 30 april
2003 framställts i en kraftvärmeanläggning
och förbrukats i anläggningen för
värmeförsörjning, dock inte förbrukats i
elpannor eller värmepumpar, i den mån
avdrag inte har gjorts enligt 7 kap. 1 §
första stycket 4 i fall som avses i
6 a kap. 1 § 7.
Förslag till lag om ändring i lagen
(1999:673) om skatt på avfall
Härigenom föreskrivs att 4 och 10 §§
lagen (1999:673) om skatt på avfall skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §15
Avfallsskatt skall Avfallsskatt skall
betalas med betalas med
288 kronor per ton 370 kronor per ton
avfall. avfall.
10 §16
Den som är skattskyldig får göra avdrag
för skatt på
1. avfall som förts ut från anläggningen,
dock inte lak- och reningsvatten och inte
heller gas som har bildats vid nedbrytning
av organiskt avfall,
2. avfall som använts för driften av
anläggningen,
3. avfall som inom 3. avfall som inom
anläggningen anläggningen
använts för använts för
konstruktionsarbete konstruktionsarbete
n eller för att där n eller för att där
åstadkomma en åstadkomma en
miljösäker miljösäker
deponering eller deponering eller
förvaring. förvaring, dock
inte när avfallet
använts för
mellantäckning,
4. avfall enligt 3
§ första stycket
1 a som är avsett
att inom
anläggningen
användas för
sluttäckning, om
det förvaras skilt
från annat avfall.
Avdrag enligt
första stycket 3
får dock inte göras
för skatt på avfall
som använts för
mellantäckning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
2003. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som
hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.
Förslag till lag om ändring i lagen
(1995:1667) om skatt på naturgrus
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen
(1995:1667) om skatt på naturgrus skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §
Skatten tas ut med Skatten tas ut med
fem kronor per ton 10 kronor per ton
naturgrus. naturgrus.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
2003. Äldre föreskrifter gäller fort
farande i fråga om förhållanden som hänför
sig till tiden före ikraftträdandet.
Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1563) om tobaksskatt
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen
(1994:1563) om tobaksskatt skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §17
Skatt på Skatt på
cigaretter tas ut cigaretter tas ut
med 20 öre per med 20 öre per
styck och 39,2 styck och 39,2
procent av procent av
detaljhandelspriset detaljhandelspriset
. . Skatt skall dock
lägst tas ut med 90
procent av den
sammanlagda skatten
på cigaretter i den
mest efterfrågade
priskategorin.
Tillverkaren eller
hans representant
eller, i fråga om
cigaretter som
importeras från
tredje land, impor
tören skall senast
den 31 oktober
varje år till
Riksskatteverket
lämna uppgifter om
försäljningen av
cigaretter i de
olika
priskategorierna
för tiden från och
med den 1 oktober
det föregående året
till och med den 30
september det
innevarande året.
Regeringen fast
ställer senast den
30 november det
innevarande året
den mest
efterfrågade
priskategorin av
cigaretter och det
skattebelopp som
skall tas ut enligt
andra meningen.
Cigaretter med en längd, exklusive filter
eller munstycke, som överstiger
9 centimeter men inte 18 centimeter anses
som två cigaretter. Är cigaretten längre
anses varje påbörjad ytterligare längd av
9 centimeter som en cigarett.
1. Denna lag träder i kraft den 1 mars
2003.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande
för förhållanden som hänför sig till tiden
före ikraftträdandet.
3. Skatten enligt 2 § första stycket
andra meningen skall från och med den
1 mars och till och med den 31 december
2003 vara 84 öre per cigarett.
Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1565) om beskattning av viss
privatinförsel
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen
(1994:1565) om beskattning av viss
privatinförsel skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §18
Skatt enligt 1 § skall inte tas ut till
den del införseln uppgår till högst
följande kvantiteter
1. 2 liter 1. 5 liter
spritdryck, spritdryck,
2. 6 liter 2. 6 liter
starkvin, starkvin,
3. 26 liter vin, 3. 52 liter vin,
4. 32 liter 4. 64 liter
starköl, starköl,
5. 400 cigaretter, 200 cigariller, 100
cigarrer eller 550 gram röktobak.
Bestämmelser om hinder för den som inte
fyllt 20 år att föra in spritdrycker, vin
och starköl i landet finns i 4 kap. 2 §
alkohollagen (1994:1738). En bestämmelse
om förbud för den som inte fyllt 18 år att
föra in tobaksvaror i landet finns i 13 §
tobakslagen (1993:581).
Denna lag träder i kraft den 1 januari
2003. Äldre föreskrifter gäller fort
farande för varor som har förts in till
Sverige före ikraftträdandet.
Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1551) om frihet från skatt vid
import, m.m.
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 6 § lagen
(1994:1551) om frihet från skatt vid
import, m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap
6 §19
Frihet från skatt Frihet från skatt
enligt 5 § får enligt 5 § får
medges för högst 32 medges för högst 64
liter starköl. liter starköl.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
2003. Äldre föreskrifter gäller fort
farande för varor som dessförinnan anmälts
eller borde ha anmälts till
tullförfarandet övergång till fri
omsättning.
Utskottets lagförslag
Utskottets förslag om ändring i
regeringens förslag om ändring i
inkomstskattelagen (1999:1229)
Finansutskottet föreslår att regeringens
förslag till lag om ändring i
inkomstskattelagen (1999:1229) antas med
dels den ändringen att 63 kap. 3 §
erhåller följande som utskottets förslag
betecknade lydelse,
dels den ändringen att punkt 3 i
övergångsbestämmelserna till lagen (2001:
1175) om ändring i nämnda lag ska ha
följande som utskottets förslag betecknade
lydelse,
dels den ändringen att
ikraftträdandebestämmelsen erhåller
följande som utskottets förslag betecknade
lydelse.
63 kap.
3 §20
Regeringens förslag
För dem som är obegränsat skattskyldiga
under hela beskattningsåret uppgår
grundavdraget till följande belopp.
Taxerad Grundavdrag
förvärvsinkomst
överstiger inte 0,403
1,38 prisbasbelopp prisbasbelopp
överstiger 1,38 0,403
men inte 2,95 pris prisbasbelopp ökat
basbelopp med 17 procent av
det belopp med
vilket den taxerade
förvärvsinkomsten
överstiger 1,38
prisbasbelopp
överstiger 2,95 0,67 prisbasbelopp
men inte 3,10 pris
basbelopp
överstiger 3,10 0,67 prisbasbelopp
men inte 6,87 pris minskat med
basbelopp 10 procent av det
belopp med vilket
den taxerade
förvärvsinkomsten
överstiger 3,10
prisbasbelopp
överstiger 6,87 0,293
prisbasbelopp prisbasbelopp
Utskottets förslag
För dem som är obegränsat skattskyldiga
under hela beskattningsåret uppgår
grundavdraget till följande belopp.
Taxerad Grundavdrag
förvärvsinkomst
överstiger inte 0,423
1,49 prisbasbelopp prisbasbelopp
överstiger 1,49 0,423
men inte 2,72 pris prisbasbelopp ökat
basbelopp med 20 procent av
det belopp med
vilket den taxerade
förvärvsinkomsten
överstiger 1,49
prisbasbelopp
överstiger 2,72 0,67 prisbasbelopp
men inte 3,10 pris
basbelopp
överstiger 3,10 0,67 prisbasbelopp
men inte 6,87 pris minskat med
basbelopp 10 procent av det
belopp med vilket
den taxerade
förvärvsinkomsten
överstiger 3,10
prisbasbelopp
överstiger 6,87 0,293
prisbasbelopp prisbasbelopp
Övergångsbestämmelserna
till lagen (2001:1175) om ändring i
inkomstskattelagen
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
1. Denna lag träder i kraft den 1
januari 2002.
2. De nya bestämmelserna tillämpas
första gången vid 2003 års taxering.
3. Bestämmelserna 3. Bestämmelserna
i 61 kap. 19 a § i 61 kap. 19 a §
andra och tredje andra och tredje
styckena tillämpas styckena tillämpas
till och med 2005 till och med 2006
års taxering, dock års taxering, dock
skall skall
bestämmelserna i bestämmelserna i
andra stycket 2 och andra stycket 2 och
tredje stycket även tredje stycket även
tillämpas vid 2006 tillämpas vid 2007
års taxering. års taxering.
Ikraftträdandebestämmelsen
Regeringens förslag Utskottets förslag
Denna lag träder i 1. Denna lag
kraft den 1 januari träder i kraft den
2003 och tillämpas 1 januari 2003.
första gången vid
2004 års taxering. 2. De nya
bestämmelserna i 63
kap. 3 § tillämpas
första gången vid
2004 års taxering.
Utskottets förslag om ändring i
regeringens förslag om ändring i lagen
(1994:1776) om skatt på energi
Finansutskottet föreslår att regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1776) om skatt på energi antas med
dels den ändringen att 2 kap. 1 §, 6 a
kap. 1 och 2 §§, 9 kap. 5 § och 11 kap. 3
§ erhåller följande som utskottets förslag
betecknade lydelse,
dels den ändringen att
övergångsbestämmelserna erhåller följande
som utskottets förslag betecknade lydelse,
dels den ändringen att 6 a kap. 3 §, 9
kap. 9 § och 11 kap. 9 och 10 §§ utgår ur
förslaget.
2 kap.
1 §
Regeringens förslag
Energiskatt och koldioxidskatt skall, om
inte annat följer av andra stycket,
betalas för följande bränslen med angivna
belopp:
KN-nr Slag av Skatte
bränsle belopp
Energi Koldioxi Summa
skatt dskatt skatt
1 2710 00 Bensin som
. 26,
uppfyller krav
2710 00 för
27,
2710 00
29
eller
2710 00
32
a) miljöklass
1
2 kr 1 kr 72 4 kr 71
- motorbensin 99 öre öre öre
- per per per
alkylatbensin liter liter liter
1 kr 1 kr 72 3 kr 21
49 öre öre öre
per per per
liter liter liter
b) miljöklass 3 kr 1 kr 72 4 kr 74
2 02 öre öre öre
per per per
liter liter liter
2 2710 00 Annan bensin 3 kr 1 kr 72 5 kr 40
. 26, 68 öre öre öre
än som avses
2710 00 per per per
34 under 1 liter liter liter
eller
2710 00
36
3 2710 00 Eldningsolja,
. 51,
Dieselbrännolj
2710 00 a,
55,
fotogen, m.m.
2710 00
69 som
eller
2710 00
74-
2710 00
78
a) har 720 kr 2 120 kr 2 840 kr
försetts med per m3 per m3 per m3
märkämnen
eller ger
mindre än 85
volymprocent
destillat
vid 350 oC,
b) inte har
försetts med
märkämnen och
ger
minst 85
volymprocent
destillat vid
350 oC,
tillhörig
KN-nr Slag av Skatte
bränsle belopp
Energi Koldioxi Summa
skatt dskatt skatt
miljöklass 1 1 058 kr 2 120 kr 3 178 kr
per m3 per m3 per m3
miljöklass 2 1 297 kr 2 120 kr 3 417 kr
per m3 per m3 per m3
miljöklass 3 1 610 kr 2 120 kr 3 730 kr
eller inte per m3 per m3 per m3
tillhör någon
miljöklass
4 ur Gasol som
. 2711 12 används för
11-271
1 19 00
a) drift av 0 kr per 1 322 kr 1 322 kr
motordrivet per per
fordon, 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg
fartyg eller
luftfartyg
b) annat 141 kr 2 229 kr 2 370 kr
ändamål än per per per
som avses
under a 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg
5 ur Metan som
. 2711 29 används för
00
a) drift av 0 kr per 1 087 kr 1 087 kr
motordrivet per per
fordon, 1 000 m3
fartyg eller 1 000 m3 1 000 m3
luftfartyg
b) annat 233 kr 1 587 kr 1 820 kr
ändamål än per per per
som avses
under a 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3
6 2711 11 Naturgas som
. 00, används för
2711 21
00
a) drift av 0 kr per 1 087 kr 1 087 kr
motordrivet per per
fordon, 1 000 m3
fartyg eller 1 000 m3 1 000 m3
luftfartyg
b) annat 233 kr 1 587 kr 1 820 kr
ändamål än per per per
som avses
under a 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3
7 2701, Kolbränslen 307 kr 1 844 kr 2 151 kr
. 2702 per per per
eller
2704 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg
8 2713 11 Petroleumkoks 307 kr 1 844 kr 2 151 kr
. 00-271 per per per
3 12 00
1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg
I fall som avses i 4 kap. 1 § 7 och 8 och
12 § första stycket 4 tas skatt ut med ett
belopp som motsvarar skillnaden mellan de
skattebelopp som gäller för bränslets
olika användningssätt.
För kalenderåret 2004 och efterföljande
kalenderår skall de i första stycket
angivna skattebeloppen räknas om enligt 10
§.
Utskottets förslag
Energiskatt och koldioxidskatt skall, om
inte annat följer av andra stycket,
betalas för följande bränslen med angivna
belopp:
KN-nr Slag av Skattebe
bränsle lopp
Energisk Koldioxi Summa
att dskatt skatt
1 2710 00 Bensin som
. 26,
uppfyller
2710 00 krav för
27,
2710 00
29
eller
2710 00
32
a)
miljöklass
1 2 kr 94 1 kr 77 4 kr 71
öre öre öre
-
motorbensi per per per
n liter liter liter
- 1 kr 41 1 kr 77 3 kr 18
alkylatben öre öre öre
sin
per per per
liter liter liter
KN-nr Slag av Skattebe
bränsle lopp
Energisk Koldioxi Summa
att dskatt skatt
b) miljöklass 2 kr 97 1 kr 77 4 kr 74
2 öre öre öre
per per per
liter liter liter
2 2710 00 Annan bensin 3 kr 63 1 kr 77 5 kr 40
. 26, öre öre öre
än som avses
2710 00 per per per
34 under 1 liter liter liter
eller
2710 00
36
3 2710 00 Eldningsolja,
. 51,
dieselbrännol
2710 00 ja,
55,
fotogen, m.m.
2710 00
69 som
eller
2710 00
74-
2710 00
78
a) har 720 kr 2 174 kr 2 894 kr
försetts med per m3 per m3 per m3
märkämnen
eller ger
mindre än 85
volymprocent
destillat
vid 350 oC,
b) inte har
försetts med
märkämnen och
ger
minst 85
volymprocent
destillat vid
350 oC,
tillhörig
miljöklass 1 1 044 kr 2 174 kr 3 178 kr
per m3 per m3 per m3
miljöklass 2 1 243 kr 2 174 kr 3 417 kr
per m3 per m3 per m3
miljöklass 3 1 556 kr 2 174 kr 3 730 kr
eller inte per m3 per m3 per m3
tillhör någon
miljöklass
4 ur Gasol som
. 2711 12 används för
11-271
1 19 00
a) drift av 0 kr per 1 322 kr 1 322 kr
motordrivet per per
fordon, 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg
fartyg eller
luftfartyg
b) annat 141 kr 2 286 kr 2 427 kr
ändamål än per per per
som avses
under a 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg
5 ur Metan som
. 2711 29 används för
00
a) drift av 0 kr per 1 087 kr 1 087 kr
motordrivet per per
fordon, 1 000 m3
fartyg eller 1 000 m3 1 000 m3
luftfartyg
b) annat 233 kr 1 628 kr 1 861 kr
ändamål än per per per
som avses
under a 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3
6 2711 11 Naturgas som
. 00, används för
2711 21
00
a) drift av 0 kr per 1 087 kr 1 087 kr
motordrivet per per
fordon, 1 000 m3
fartyg eller 1 000 m3 1 000 m3
luftfartyg
b) annat 233 kr 1 628 kr 1 861 kr
ändamål än per per per
som avses
under a 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3
7 2701, Kolbränslen 307 kr 1 892 kr 2 199 kr
. 2702 per per per
eller
2704 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg
8 2713 11 Petroleumkoks 307 kr 1 892 kr 2 199 kr
. 00-271 per per per
3 12 00
1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg
I fall som avses i 4 kap. 1 § 7 och 8 och
12 § första stycket 4 tas skatt ut med ett
belopp som motsvarar skillnaden mellan de
skattebelopp som gäller för bränslets
olika användningssätt.
För kalenderåret 2004 och efterföljande
kalenderår skall de i första stycket
angivna skattebeloppen räknas om enligt 10
§.
6 a kap.
1 §
Regeringens förslag
Bränsle som används för nedan angivna
ändamål, i förekommande fall med undantag
för vissa bränsleslag, skall helt eller
delvis befrias från skatt enligt följande,
om inte annat anges.
Ändamål Bränsle Befriel Befriel Befriel
som inte se från se från se från
ger energis koldiox svavels
befrielse katt idskatt katt
1. Förbrukning 100 100 100
för annat procent procent procent
ändamål än
motordrift
eller
uppvärmning
eller i en
process där
bränslet i
allt
väsentligt
används för
annat ändamål
än motordrift
eller
uppvärmning
2. Förbrukning Bensin, 100 100 100
i tåg eller bränsle procent procent procent
annat som avses
spårbundet i 2 kap. 1
färdmedel § första
stycket
3 b
3. Förbrukning Bensin, 100 100 100
i skepp, när bränsle procent procent procent
skeppet inte som avses
används för i 2 kap. 1
privat ändamål § första
stycket
3 b
4. Förbrukning Bensin, 100 100 100
i båt för bränsle procent procent procent
vilken som avses
medgivande i 2 kap. 1
enligt 2 kap. § första
9 § eller stycket
fartygstillstå 3 b
nd enligt
fiskelagen
(1993:787)
meddelats, när
båten inte
används för
privat ändamål
5. Förbrukning
i
Annan 100 100 100
a) luftfartyg, bensin än procent procent procent
när flygbensin
luftfartyget (KN-nr
inte används
för privat 2710 00
ändamål 26)
b) luftfartyg, Andra 100 100 100
när bränslen procent procent procent
luftfartyget än
används för flygbensin
privat ändamål och
eller i flygfotoge
luftfartygsmot n (KN-nr
orer i
provbädd eller 2710 00
i liknande 51)
anordning
6. Förbrukning 100 100 100
vid procent procent procent
framställning
av
mineraloljepro
dukter,
kolbränslen,
petroleumkoks
eller andra
produkter för
vilka
skatteplikt
har inträtt
för
tillverkaren
7. Förbrukning Bränsle 100 100 -
vid fram- som avses procent procent
ställning av i 2 kap. 1
skattepliktig § första
elektrisk stycket 3
kraft, med de b
begränsningar
som följer av
3 §
Ändamål Bränsle Befriel Befriel Befriel
som inte se från se från se från
ger energis koldiox svavels
befrielse katt idskatt katt
8. Om Andra 100 100 -
skattebefriels bränslen procent procent
e inte än
kolbränsle
följer av n och
tidigare petroleumk
punkter, oks
förbrukning i
metallurgiska
processer
9. Om Bensin, 100 74 -
skattebefriels råtallolja procent procent
e inte följer , bränsle
av tidigare som avses
punkter, i 2 kap. 1
förbrukning § första
för annat stycket
ändamål än 3 b
drift av
motordrivna
fordon vid
tillverkningsp
rocessen i
industriell
verksamhet
10. Om Bensin, 100 74 -
skattebefriels råtallolja procent procent
e inte följer , bränsle
av tidigare som avses
punkter, i 2 kap. 1
förbrukning § första
för annat stycket
ändamål än 3 b
drift av
motordrivna
fordon vid
växthusuppvärm
ning i
yrkesmässig
växthusodling
11. Om Bensin, 100 74 -
skattebefriels råtallolja procent procent
e inte följer , bränsle
av tidigare som avses
punkter, i 2 kap. 1
förbrukning § första
för annat stycket 3
ändamål än b
drift av
motordrivna
fordon i
yrkesmässig
jordbruks-,
skogsbruks-
eller
vattenbruksver
ksamhet
12. Om - - 100
skattebefriels procent
e inte följer
av tidigare
punkter,
förbrukning i
sodapannor,
lutpannor,
metallurgiska
processer
eller i
processer för
framställning
av andra
mineraliska
ämnen än
metaller
13. Förbruknin Andra 100 74 -
g vid bränslen procent procent
tillverkningsp än bränsle
rocessen i som avses
gruvindustriel i 2 kap. 1
l verksamhet § första
för drift av stycket 3
andra b
motordrivna
fordon än
personbilar,
lastbilar och
bussar
Utskottets förslag
Bränsle som används för nedan angivna
ändamål, i förekommande fall med undantag
för vissa bränsleslag, skall helt eller
delvis befrias från skatt enligt följande,
om inte annat anges.
Ändamål Bränsle Befriel Befriel Befriel
som inte se från se från se från
ger energis koldiox svavels
befrielse katt idskatt katt
1. Förbrukning 100 100 100
för annat procent procent procent
ändamål än
motordrift
eller
uppvärmning
eller i en
process där
bränslet i
allt
väsentligt
används för
annat ändamål
än motordrift
eller
uppvärmning
2. Förbrukning Bensin, 100 100 100
i tåg eller bränsle procent procent procent
annat som avses
spårbundet i 2 kap. 1
färdmedel § första
stycket
3 b
3. Förbrukning Bensin, 100 100 100
i skepp, när bränsle procent procent procent
skeppet inte som avses
används för i 2 kap. 1
privat ändamål § första
stycket
3 b
4. Förbrukning Bensin, 100 100 100
i båt för bränsle procent procent procent
vilken som avses
medgivande i 2 kap. 1
enligt 2 kap. § första
9 § eller stycket
fartygstillstå 3 b
nd enligt
fiskelagen
(1993:787)
meddelats, när
båten inte
används för
privat ändamål
5. Förbrukning
i
Annan 100 100 100
a) luftfartyg, bensin än procent procent procent
när flygbensin
luftfartyget (KN-nr
inte används
för privat 2710 00
ändamål 26)
b) luftfartyg, Andra 100 100 100
när bränslen procent procent procent
luftfartyget än
används för flygbensin
privat ändamål och
eller i flygfotoge
luftfartygsmot n (KN-nr
orer i
provbädd eller 2710 00
i liknande 51)
anordning
6. Förbrukning 100 100 100
vid procent procent procent
framställning
av
mineraloljepro
dukter,
kolbränslen,
petroleumkoks
eller andra
produkter för
vilka
skatteplikt
har inträtt
för
tillverkaren
7. Förbrukning Bränsle 100 100 -
vid fram- som avses procent procent
ställning av i 2 kap. 1
skattepliktig § första
elektrisk stycket 3
kraft, med de b
begränsningar
som följer av
3 §
8. Om Andra 100 100 -
skattebefriels bränslen procent procent
e inte följer än
av tidigare kolbränsle
punkter, n och
förbrukning i petroleumk
metallurgiska oks
processer
9. Om Bensin, 100 75 -
skattebefriels råtallolja procent procent
e inte följer , bränsle
av tidigare som avses
punkter, i 2 kap. 1
förbrukning § första
för annat stycket
ändamål än 3 b
drift av
motordrivna
fordon vid
tillverkningsp
rocessen i
industriell
verksamhet
Ändamål Bränsle Befriel Befriel Befriel
som inte se från se från se från
ger energis koldiox svavels
befrielse katt idskatt katt
10. Om Bensin, 100 75 -
skattebefriels råtallolja procent procent
e inte följer , bränsle
av tidigare som avses
punkter, i 2 kap. 1
förbrukning § första
för annat stycket
ändamål än 3 b
drift av
motordrivna
fordon vid
växthusuppvärm
ning i
yrkesmässig
växthusodling
11. Om Bensin, 100 75 -
skattebefriels råtallolja procent procent
e inte följer , bränsle
av tidigare som avses
punkter, i 2 kap. 1
förbrukning § första
för annat stycket 3
ändamål än b
drift av
motordrivna
fordon i
yrkesmässig
jordbruks-,
skogsbruks-
eller
vattenbruksver
ksamhet
12. Om - - 100
skattebefriels procent
e inte följer
av tidigare
punkter,
förbrukning i
sodapannor,
lutpannor,
metallurgiska
processer
eller i
processer för
framställning
av andra
mineraliska
ämnen än
metaller
13. Förbruknin Andra 100 75 -
g vid bränslen procent procent
tillverkningsp än bränsle
rocessen i som avses
gruvindustriel i 2 kap. 1
l verksamhet § första
för drift av stycket 3
andra b
motordrivna
fordon än
personbilar,
lastbilar och
bussar
Regeringens förslag Utskottets förslag
2 §
Om råtallolja Om råtallolja
förbrukas för ända förbrukas för ända
mål som anges i 1 § mål som anges i 1 §
9-11 medges 9-11 medges
befrielse från befrielse från
energiskatten med energiskatten med
ett belopp som ett belopp som
motsvarar den motsvarar den
energiskatt och 74 energiskatt och 75
procent av den kol procent av den kol
dioxidskatt som tas dioxidskatt som tas
ut på bränsle ut på bränsle
enligt 2 kap. 1 § enligt 2 kap. 1 §
första stycket 3 a. första stycket 3 a.
9 kap.
5 §21
Om värme har Om värme har
levererats för till levererats för till
verkningsprocessen verkningsprocessen
i industriell i industriell
verksamhet eller verksamhet eller
för yrkesmässig för yrkesmässig
jordbruks-, jordbruks-,
skogsbruks- eller skogsbruks- eller
vatten vatten
bruksverksamhet, bruksverksamhet,
medger beskatt medger beskatt
ningsmyndigheten ningsmyndigheten
efter ansökan av efter ansökan av
den som framställt den som framställt
värmen återbetal värmen återbetal
ning av ning av
1. energiskatten 1. energiskatten
på elektrisk kraft, på elektrisk kraft,
och och
2. energiskatten 2. energiskatten
och 74 procent av och 75 procent av
koldioxidskatten på koldioxidskatten på
bränsle, dock inte bränsle, dock inte
bensin, råtallolja bensin, råtallolja
eller bränsle som eller bränsle som
avses i 2 kap. 1 § avses i 2 kap. 1 §
första stycket 3 b, första stycket 3 b,
som förbrukats vid som förbrukats vid
framställning av framställning av
värmen. Om värmen.
elektrisk kraft och
ett eller flera
bränslen förbrukas
samtidigt för denna
värmeframställning
skall energislagen
vid beräkning av
återbetalningen
fördelas genom
proportionering i
förhållande till
respektive
energislag. På
motsvarande sätt
skall
proportionering ske
vid samtidig fram
ställning av värme
och elektrisk
kraft.
Bestämmelserna i Bestämmelserna i
första stycket 2 första stycket 2
tillämpas även på tillämpas även på
råtallolja, dock råtallolja, dock
att återbetalning att återbetalning
av energiskatt av energiskatt
medges till ett medges till ett
belopp som belopp som
motsvarar den motsvarar den
energiskatt och 74 energiskatt och 75
procent av den procent av den
koldioxidskatt som koldioxidskatt som
tas ut på bränsle tas ut på bränsle
som avses i 2 kap. som avses i 2 kap.
1 § första stycket 1 § första stycket
3 a. 3 a.
Har beslut om preliminär skattesats
meddelats enligt 9 kap. 9 b § medges
återbetalning enligt den lägre
koldioxidskattesats eller, beträffande
råtallolja, energiskattesats som följer av
beslutet.
11 kap.
3 §22
Energiskatten utgör
1. 0 öre per kilowattimme för elektrisk
kraft som förbrukas i industriell
verksamhet i tillverkningsprocessen eller
vid yrkesmässig växthusodling,
2. 16,4 öre per 2. 16,8 öre per
kilowattimme för kilowattimme för
annan elektrisk annan elektrisk
kraft än som avses kraft än som avses
under 1 och som under 1 och som
förbrukas i kom förbrukas i kom
muner som anges i 4 muner som anges i 4
§, §,
3. 19,8 öre per 3. 20,2 öre per
kilowattimme för kilowattimme för
elektrisk kraft som elektrisk kraft som
förbrukas för el-, förbrukas för el-,
gas-, värme- eller gas-, värme- eller
vattenförsörjning i vattenförsörjning i
andra kommuner än andra kommuner än
de som anges i 4 §, de som anges i 4 §,
och och
4. 22,3 öre per 4. 22,7 öre per
kilowattimme för kilowattimme för
elektrisk kraft som elektrisk kraft som
förbrukas i övriga förbrukas i övriga
fall. fall.
För elektrisk För elektrisk
kraft som under kraft som under
tiden den 1 tiden den 1
november-den 31 november-den 31
mars förbrukas i mars förbrukas i
elektriska pannor elektriska pannor
som ingår i en som ingår i en
elpanneanläggning elpanneanläggning
vars installerade vars installerade
effekt överstiger effekt överstiger
2 megawatt, utgör 2 megawatt, utgör
dock energiskatten dock energiskatten
1. 18,8 öre per 1. 19,2 öre per
kilowattimme vid kilowattimme vid
förbrukning i förbrukning i
kommuner som anges kommuner som anges
i 4 § för annat i 4 § för annat
ändamål än ändamål än
industriell industriell
verksamhet i verksamhet i
tillverkningsproces tillverkningsproces
sen eller sen eller
yrkesmässig yrkesmässig
växthusodling, och växthusodling, och
2. 22,3 öre per 2. 22,7 öre per
kilowattimme vid kilowattimme vid
förbrukning för el- förbrukning för el-
, gas-, värme- , gas-, värme-
eller eller
vattenförsörjning i vattenförsörjning i
andra kommuner än andra kommuner än
de som anges i 4 §. de som anges i 4 §.
För kalenderåret För kalenderåret
2004 och efter 2004 och efter
följande kalenderår följande kalenderår
skall de i första skall de i första
och andra styckena och andra styckena
angivna skatte angivna skatte
beloppen räknas om beloppen räknas om
på det sätt som i på det sätt som i
fråga om skatt på fråga om skatt på
bränslen anges i bränslen anges i
2 kap. 10 §. Belopp 2 kap. 10 §. Belopp
som anges i som anges i
tiondels ören skall tiondels ören skall
dock avrundas till dock avrundas till
hela tiondels hela tiondels
ören. ören.
Övergångsbestämmelserna
Regeringens förslag Utskottets förslag
1. Denna lag Denna lag träder i
träder i kraft den kraft den 1 januari
1 januari 2003. 2003. Äldre
bestämmelser gäller
2. Äldre fortfarande i fråga
bestämmelser gäller om förhållanden som
fortfarande i fråga hänför sig till
om förhållanden som tiden före
hänför sig till ikraftträdandet.
tiden före
ikraftträdandet.
3. Den som är
skattskyldig för
energiskatt på
elektrisk kraft får
göra avdrag för
skatt på elektrisk
kraft som under
tiden den 1
januari-den 30
april 2003
framställts i en
kraftvärmeanläggnin
g och förbrukats i
anläggningen för
värmeförsörjning,
dock inte
förbrukats i
elpannor eller
värmepumpar, i den
mån avdrag inte har
gjorts enligt 7
kap. 1 § första
stycket 4 i fall
som avses i 6 a
kap. 1 § 7.
Utskottets förslag om ändring i
regeringens förslag om ändring i lagen
(1994:1563) om tobaksskatt
Finansutskottet föreslår att regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1563) om tobaksskatt antas med den
ändringen att 2 § erhåller följande som
utskottets förslag betecknade lydelse.
Regeringens förslag Utskottets förslag
2 §
Skatt på Skatt på
cigaretter tas ut cigaretter tas ut
med 20 öre per med 20 öre per
styck och 39,2 styck och 39,2
procent av procent av
detaljhandelspriset detaljhandelspriset
. Skatt skall dock . Skatt skall dock
lägst tas ut med 90 lägst tas ut med 90
procent av den procent av den
sammanlagda skatten sammanlagda skatten
på cigaretter i den på cigaretter i den
mest efterfrågade mest efterfrågade
priskategorin. priskategorin.
Tillverkaren eller Tillverkaren eller
hans representant hans representant
eller, i fråga om eller, i fråga om
cigaretter som cigaretter som
importeras från importeras från
tredje land, impor tredje land, impor
tören skall senast tören skall senast
den 31 oktober den 31 oktober
varje år till varje år till
Riksskatteverket Riksskatteverket
lämna uppgifter om lämna uppgifter om
försäljningen av försäljningen av
cigaretter i de cigaretter i de
olika olika
priskategorierna priskategorierna
för tiden från och för tiden från och
med den 1 oktober med den 1 oktober
det föregående året det föregående året
till och med den 30 till och med den 30
september det september det
innevarande året. innevarande året.
Regeringen fast Regeringen fast
ställer senast den ställer senast den
30 november det 30 november det
innevarande året innevarande året
den mest den mest
efterfrågade efterfrågade
priskategorin av priskategorin av
cigaretter och det cigaretter och det
skattebelopp som skattebelopp som
skall tas ut enligt för det
andra meningen. nästkommande
kalenderåret skall
tas ut enligt andra
meningen.
Cigaretter med en längd, exklusive
filter eller munstycke, som överstiger
9 centimeter men inte 18 centimeter anses
som två cigaretter. Är cigaretten längre
anses varje påbörjad ytterligare längd av
9 centimeter som en cigarett.
Förslag till lag om ändring i lagen
(2001:843) om ändring i lagen (1994:1744)
om allmän pensionsavgift
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen
(1994:1744) om allmän pensionsavgift
dels att 4 § i stället för dess lydelse
enligt lagen (2001:843) om ändring i
nämnda lag skall ha följande lydelse,
dels att ikraftträdandebestämmelsen till
lagen (2001:843) om ändring i nämnda lag
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §
Avgift skall inte Avgift skall inte
betalas av den som betalas av den som
har sådana har sådana
inkomster som avses inkomster som avses
i 3 §, om i 3 §, om
inkomsterna inkomsterna
understiger 40,3 understiger 42,3
procent av det för procent av det för
året gällande året gällande
prisbasbeloppet prisbasbeloppet
enligt lagen (1962: enligt lagen (1962:
381) om allmän 381) om allmän
försäkring. försäkring.
Avgift skall inte heller betalas på
sådan inkomstrelaterad sjukersättning
eller inkomstrelaterad aktivitets
ersättning som anges i 2 kap. 5 § 17
lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålders
pension.
Ikraftträdandebestämmelsen
Denna lag träder i Denna lag träder i
kraft den 1 januari kraft den 1 januari
2003. 2003 och tillämpas
första gången vid
2004 års taxering.
Förslag till lag om ändring i lagen
(1998:676) om statlig ålderspensionsavgift
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen
(1998:676) om statlig ålderspensionsavgift
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §23
Avgift beräknas Avgift beräknas
inte på ersättning inte på ersättning
enligt 2 § om enligt 2 § om
ersättningen ersättningen
tillsam-mans med tillsam-mans med
annan inkomst av annan inkomst av
anställ-ning och anställ-ning och
inkomst av annat inkomst av annat
förvärvs-arbete förvärvs-arbete
understiger 40,3 understiger 42,3
procent av det för procent av det för
året gällande året gällande
prisbasbeloppet prisbasbeloppet
enligt 1 kap. 6 § enligt 1 kap. 6 §
lagen (1962:381) om lagen (1962:381) om
allmän försäkring. allmän försäkring.
___________
Denna lag träder i kraft den 1 januari
2003 och tillämpas första gången på
avgifter som beräknas för år 2003.
Förslag till lag om ändring i lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
2 §24
För varje år som en person har varit
försäkrad och har haft inkomster här i
landet som är pensionsgrundande, skall
hans eller hennes pensionsgrundande
inkomst fastställas. Detta gäller dock
endast om summan av de inkomster som är
pensionsgrundande uppgått till minst 42,3
procent av det för intjänandeåret
gällande prisbasbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Fastställande För det år då den
enligt första försäkrade har
stycket skall inte avlidit skall
göras för år före pensionsgrundande
det år då den inkomst inte
försäkrade fyllt 16 fastställas i annat
år. För det år då fall än om
den försäkrade har överföring av
avlidit skall pensionsrätt för
pensionsgrundande premiepension till
inkomst inte den avlidnes make
fastställas i annat skall göras för det
fall än om året.
överföring av Pensionsgrundande
pensionsrätt för inkomst skall inte
premiepension till heller fastställas
den avlidnes make för den som är född
skall göras för det år 1937 eller
året. För den som tidigare.
är född år 1937
eller tidigare
skall
pensionsgrundande
inkomst inte heller
fastställas för år
efter det då den
försäkrade har
fyllt 64 år eller
för tidigare år
under vilket han
eller hon hela året
har uppburit hel
ålderspension
enligt denna lag
eller enligt lagen
om allmän
försäkring.
____________
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari
2004.
2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 2 §
tillämpas även för fastställande av
pensionsgrundande inkomster för åren
1999-2003 för personer som är födda år
1938 eller senare.
3. Äldre bestämmelser i 2 kap. 2 § gäller
fortfarande för personer som är födda år
1937 eller tidigare beträffande
pensionsgrundande inkomst som avser tid
före ikraftträdandet.
Förslag till lag om ändring i lagen
(2002:206) om ändring i lagen (1998:674)
om inkomstgrundad ålderspension
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension
dels att 2 kap. 2 § i dess lydelse enligt
lagen (2002:206) om ändring i nämnda lag
skall ha följande lydelse,
dels att ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna till lagen
(2002:206) om ändring i nämnda lag skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
2 §
För varje år som För varje år som
en person har varit en person har varit
försäkrad och har försäkrad och har
haft inkomster här haft inkomster här
i landet som är pen i landet som är pen
sionsgrundande, sionsgrundande,
skall hans eller skall hans eller
hennes hennes
pensionsgrundande pensionsgrundande
inkomst fast inkomst fast
ställas. Detta ställas. Detta
gäller dock endast gäller dock endast
om summan av de om summan av de
inkomster som är inkomster som är
pensionsgrundande pensionsgrundande
uppgått till minst uppgått till minst
40,3 procent av det 42,3 procent av det
för intjänandeåret för intjänandeåret
gällande gällande
prisbasbeloppet prisbasbeloppet
enligt lagen enligt lagen
(1962:381) om (1962:381) om
allmän försäkring. allmän försäkring.
För det år då den Fastställande
försäkrade har enligt första
avlidit skall stycket skall inte
pensionsgrundande göras för år före
inkomst inte det år då den
fastställas i annat försäkrade fyllt 16
fall än om år. För det år då
överföring av den försäkrade har
pensionsrätt för avlidit skall
premiepension till pensionsgrundande
den avlidnes make inkomst inte
skall göras för det fastställas i annat
året. fall än om
Pensionsgrundande överföring av
inkomst skall inte pensionsrätt för
heller fastställas premiepension till
för den som är född den avlidnes make
år 1937 eller skall göras för det
tidigare. året. För den som
är född år 1937
eller tidigare
skall
pensionsgrundande
inkomst inte heller
fastställas för år
efter det då den
försäkrade har
fyllt 64 år eller
för tidigare år
under vilket han
eller hon hela året
har uppburit hel
ålderspension
enligt denna lag
eller enligt lagen
om allmän
försäkring.
Ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna
1. Denna lag 1. Denna lag
träder i kraft den träder i kraft den
1 juni 2002 i fråga 1 juni 2002 i fråga
om 12 kap. 9 §, 13 om 12 kap. 9 §, 13
kap. 2 och 5 §§ och kap. 2 och 5 §§ och
14 kap. 7 §, den 1 14 kap. 7 §, den 1
januari 2004 i januari 2003 i
fråga om 2 kap. 2 § fråga om 2 kap. 2 §
och i övrigt den 1 och i övrigt den 1
januari 2005. januari 2005.
2. De nya
bestämmelserna i 2
kap. 2 § första
stycket tillämpas
första gången vid
fastställande av
pensionsgrundande
inkomster för år
2003.
2. De nya
bestämmelserna i 2
kap. 2 § tillämpas
även för
fastställande av
pensionsgrundande
inkomster för åren
1999-2003 för
personer som är
födda år 1938 eller
senare.
3. Äldre
bestämmelser i 2
kap. 2 § gäller
fortfarande för
personer som är
födda år 1937 eller
tidigare
beträffande
pensionsgrundande
inkomst som avser
tid före
ikraftträdandet.
4. De nya 3. De nya
bestämmelserna i 3 bestämmelserna i 3
kap. 11 och 22 §§ kap. 11 och 22 §§
tillämpas även för tillämpas även för
till-godoräknande till-godoräknande
av av
pensionsgrundande pensionsgrundande
belopp för åren belopp för åren
1999-2004. An-mälan 1999-2004. An-mälan
om att få om att få
tillgodoräknas tillgodoräknas
pensionsgrundande pensionsgrundande
belopp för åren belopp för åren
1999-2004 skall ha 1999-2004 skall ha
kommit in till den kommit in till den
allmänna allmänna
försäkringskassan försäkringskassan
senast den 31 senast den 31
januari 2006. Sådan januari 2006. Sådan
anmälan som enligt anmälan som enligt
15 kap. 6 § skall 15 kap. 6 § skall
göras senast den 31 göras senast den 31
januari januari
fastställelseåret, fastställelseåret,
skall i dessa fall skall i dessa fall
i stället göras i stället göras
senast den 31 senast den 31
januari 2006. januari 2006.
Förslag till lag om ändring i lagen
(2002:328) om ändring i lagen (2001:1227)
om självdeklarationer och
kontrolluppgifter
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § lagen
(2001:1227) om självdeklarationer och
kontrolluppgifter i stället för dess
lydelse enligt lagen (2002:328) om ändring
i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap
2 §
Fysiska personer skall lämna allmän
självdeklaration under förutsättning att
1. intäkterna i 1. intäkterna i
inkomstslaget inkomstslaget
tjänst och i tjänst och i
inkomstslaget inkomstslaget
näringsverksamhet i näringsverk-samhet
annat fall än som i annat fall än som
avses i 2 under avses i 2 under
beskattningsåret beskattningsåret
har uppgått till har uppgått till
sammanlagt minst sammanlagt minst
40,3 procent av 42,3 procent av
prisbasbeloppet, prisbasbeloppet,
2. sådan intäkt i inkomstslaget tjänst
som avses i 11 kap. 45 §, 50 kap. 7 §
samt 57 kap. 7 och 12 §§
inkomstskattelagen (1999:1229) eller
intäkt av passiv näringsverksamhet under
beskattningsåret har uppgått till
sammanlagt minst 100 kronor,
3. intäkterna i inkomstslaget kapital,
med undantag för sådan ränta eller
utdelning för vilken kontrolluppgift
skall lämnas enligt 8 eller 9 kap., har
uppgått till sammanlagt minst 100 kronor
under beskattningsåret,
4. den skattepliktiga förmögenheten
enligt lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt vid beskattningsårets
utgång överstiger fribeloppet enligt 19 §
den lagen,
5. de är begränsat skattskyldiga och den
skattepliktiga intäkten har uppgått till
sammanlagt minst 100 kronor, eller
6. underlag för statlig fastighetsskatt,
avkastningsskatt på pensionsmedel eller
särskild löneskatt på pensionskostnader
skall fastställas.
Bilaga 4
Skatteutskottets yttrande
2002/03:SkU1y
Skattefrågor i budgetpropositionen för
2003
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett övriga utskott
tillfälle att senast den 12 november 2002
avge yttrande över budgetpropositionen för
2003 i vad avser den ekonomiska politiken
och förslaget till statsbudget för
budgetåret 2003, utgifternas fördelning på
utgiftsområden, beräkningen av
statsinkomsterna, förslaget till
utgiftstak för staten 2002-2004 och
låneramarna (yrkandena 1-15 och 27-38),
jämte motioner.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker förslagen i
budgetpropositionen och motion Fi230 av
Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) och föreslår
att regeringens beräkning av stats
budgetens inkomster för budgetåret 2003
godkänns med vissa ändringar.
En grön skatteväxling med en omslutning
på 3 miljarder kronor genomförs och
innebär att en sänkning av inkomstskatten
för låg- och medelinkomsttagare
finansieras med höjningar av
koldioxidskatten, elskatten,
avfallsskatten och naturgrusskatten.
Inkomstskatten sänks genom att
grundavdraget förstärks för inkomster upp
till 264 200 kr. Startnivån för
grundavdraget höjs till 16 400 kr och det
förhöjda grundavdraget för låg- och
medelinkomsttagare breddas och höjs ytter
ligare. I detta skikt kan grundavdraget
höjas med upp till 3 600 kr. Föränd
ringarna gäller fr.o.m. inkomståret 2003
och omfattar även pensionärer.
Den gröna skatteväxlingen innebär att
koldioxidskatten på bränslen höjs med
19 %. Drivmedel kompenseras genom sänkt
energiskatt om det går och undantas
annars. Tillverkningsindustrin och jord-,
skogs- och vattenbruksnäringarna
kompenseras via koldioxidskatterabatten.
Vidare höjs energiskatten på el med 2,5
öre per kWh. Till detta kommer en
indexuppräkning av skattesatserna för
bränslen och el.
Avfallsskatten höjs från 288 kr till 370
kr per ton. Utskottet bedömer att behovet
av en skatt på förbränning av avfall i
syfte att få en mer balanserad utveckling
på avfallsområdet bör analyseras och utgår
ifrån att regeringen presenterar
resultatet av en sådan analys i
kretsloppspropositionen under våren 2003.
Naturgrusskatten höjs från 5 till 10 kr
per ton. Utskottet anser emellertid att
det är osäkert om höjningen är tillräcklig
för att nå det nationella målet om en
förbrukning på 12 miljoner ton och utgår
ifrån att regeringen senast under våren
2003 återkommer med de ytterligare
höjningar som behövs för att målet skall
nås.
Beskattningen av kraftvärmeverken läggs
om i avvaktan på att de nya ned
sättningsreglerna för industrin blir
klara. Omläggningen innebär att värme som
produceras i ett kraftvärmeverk skall
omfattas av samma rabatt som gäller för
tillverkningsindustrin, att
turordningsreglerna för använt bränsle
ersätts med en proportionering och att
avdraget för el som förbrukas i den egna
verksamheten fasas ut. En förutsättning
för beslut i denna del är dock att
kommissionen godkänner förändringarna.
Biobränslenas konkurrenskraft upprätthålls
bl.a. genom den handel med certifikat för
biobränsleproducerad el som införs under
våren. Utskottet föreslår ett
tillkännagivande om att de sammanlagda
effekterna av dessa förändringar, särskilt
på kort sikt, är svårbedömda och om att
regeringen noga bör följa utvecklingen och
snabbt återkommer till riksdagen med
förslag till ändringar i beskattningen
eller reglerna för certifikatshandeln om
effekterna inte skulle bli de
eftersträvade. Utskottet framhåller i
tillkännagivandet också att det är
angeläget med tydliga konse
kvensredovisningar på detta område.
Utskottet tillstyrker att riksdagen hos
regeringen begär ett förslag om ROT-avdrag
för miljöförbättrande åtgärder på bostäder
med en finansiell ram på 50 miljoner
kronor per år. Avdraget skall medges vid
inkomsttaxeringen 2004-2006.
Utskottet instämmer i regeringens
bedömning att det bör prövas om en
skattelättnad för byggande av
studentbostäder, pensionärsbostäder, m.m.
kan lämnas via mervärdesskatten.
En minimiskatt för lågpriscigaretter
införs och privatinförselkvoterna för
alkoholdrycker höjs vid årskiftet. Vissa
tidsbegränsade skatteundantag förlängs.
Det fasta beloppet om 200 kr skall gå till
kommunerna även vid 2004 års
inkomsttaxering och skattefriheten för
vissa sjömän i internationell trafik skall
också gälla vid 2004 års inkomsttaxering.
Kalk- och cementindustrins övergångsregler
förlängs ett år liksom skattereduktionen
för bredbandsinstallation och
jämkningsregeln vid förmånsbeskattning av
viss miljövänliga bilar.
När det gäller statsbudgetens utgifter
behandlar utskottet utgiftsramen för
utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution.
Utskottet biträder regeringens förslag
till utgiftsram för 2003 och förslaget om
preliminär utgiftsram för 2004.
Utskottets överväganden
Inledning
Budgetpropositionen bygger på en
överenskommelse mellan den socialdemo
kratiska regeringen och Vänsterpartiet.
Efter fortsatta förhandlingar har den
socialdemokratiska regeringen,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet träffat
överenskommelse om de förändringar och
ytterligare förslag som framgår av motion
Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp).
Överenskommelsen innebär att regeringen,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet står bakom
riktlinjerna för den ekonomiska politiken,
budgetpolitiken, utgiftstaken,
tilläggsbudgeten för 2002 och de
föreslagna och aviserade
skatteförändringar som redovisas i dessa
dokument.
I det följande behandlar utskottet
förslagen på skatteområdet under rubriken
Statsbudgetens inkomster och förslagen om
utgiftsramar för Skatt, tull och exekution
2003 och 2004 under rubriken Utgiftsramar.
STATSBUDGETENS INKOMSTER
Skattepolitikens inriktning
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker Moderata
samlingspartiets, Folkpartiet libera
lernas, Kristdemokraternas och
Centerpartiets förslag om inriktning av
skattepolitiken.
Jämför avvikande meningarna 1 (m), 2 (fp),
3 (kd) och 4 (c).
Budgetpropositionen
I propositionen anförs (avsnitt 1.7) att
skatternas främsta syfte är att finansiera
välfärden och att de samtidigt skall
stimulera till arbete och investeringar,
till en uthållig utveckling och till
minskade ekonomiska och sociala klyftor.
Fortsatta reformer för rättvisa och
tillväxt går före skattesänkningar. Om det
finns utrymme för skattesänkningar kommer
förbättringar för löntagare och småföretag
att prioriteras.
Regeringen kommer att föreslå att det
fjärde och sista steget i den pågående
reformeringen av inkomstbeskattningen
genomförs under mandatperioden om det
statsfinansiella läget tillåter detta.
Reformen har en god fördelningsprofil
eftersom den är inriktad på låg- och
medelinkomsttagarna.
Det är vidare angeläget att förbättra de
skattemässiga villkoren för företagen.
Regeringen vill under mandatperioden
genomföra en förändring av reglerna om
tjänste- och kapitalbeskattningen av
småföretagsägares inkomster (de s.k. 3:12-
reglerna) i syfte att öka avkastningen för
den som tar risken att starta ett eget
företag och/eller expanderar sin
verksamhet. Regeringen avser även att
ändra reglerna så att fler företag får
lägre skatt vid generationsskiften.
Beskattningen av kapitalvinster på
näringsbetingade andelar bör avskaffas och
arbetet med denna förändring fortgår.
En parlamentarisk kommitté utreder
fastighetsskatten, förmögenhetsskatten
samt arvs- och gåvoskatten. En viktig
utgångspunkt för arbetet är att
beskattningen av olika typer av tillgångar
skall vara likformig. Frågan om
beskattningen av arv mellan makar skall
tas upp med förtur.
Den fortgående globaliseringen ställer
det svenska skattesystemet inför
utmaningar. Kunskaperna om hur de svenska
skattebaserna påverkas av en alltmer
internationaliserad omvärld är dock
ofullständiga och behöver förbättras. Den
av regeringen tillsatta utredningen för
att analysera globaliseringens betydelse
för olika skattebaser lämnar sitt
slutbetänkande under hösten.
En grön skatteväxling utgör en central
del i regeringens strategi för att om
vandla Sverige till ett ekologiskt
hållbart samhälle och för 2003 föreslås i
budgetpropositionen en grön skatteväxling
på 2,6 miljarder kronor. Det totala
utrymmet för en grön skatteväxling fram
till 2010 bedöms fortfarande uppgå till 30
miljarder kronor. En fortsatt grön
skatteväxling måste enligt vad som anförs
genomföras stegvis och varsamt, och de
olika stegen bör löpande följas upp vad
gäller effekterna för miljön, för
individer och inkomstfördelning och för
det svenska näringslivets konkurrenskraft.
En ökad miljörelatering av skattesystemet
förutsätter också en rationell
energiskattestruktur, baserad på
lättförståeliga och brett accepterade
principer samtidigt som skattesystemet
måste vara förenligt med Sveriges
medlemskap i EU. Som en integrerad del i
den gröna skatteväxlingen arbetar ett par
utredningar, om nedsättning av energi- och
koldioxidskatten för näringslivet och om
vägtrafikbeskattningen, med att ta fram
underlag för en reformering av energi- och
miljöskattestrukturen. När dessa
utredningar är klara med sitt arbete
återkommer regeringen med förnyade
bedömningar och nya förslag om hur den
gröna skatteväxlingen skall utformas efter
år 2003.
En strategi för skattenedsättning för
alternativa drivmedel lades fast i bud
getpropositionen för 2002. Regeringen
anser det angeläget att skattened
sättningen - när godkännande har erhållits
från rådet och EU-kommissionen - kan börja
tillämpas snarast möjligt.
Konkurrenskraftiga och konkurrensneutrala
villkor för de alternativa drivmedlen
under år 2003 kommer att beaktas i
särskild ordning i avvaktan på EG-
besluten.
En utredning med uppdrag att se över
tillämpningsområdet för bl.a. de
reducerade mervärdesskattesatserna
tillsätts med anledning av riksdagens
tillkännagivande om behovet av en sådan
översyn (rskr. 2001/02:199, bet.
2001/02:SkU18). Översynen syftar till att
kartlägga och begränsa nuvarande
avgränsningsproblem. I uppdraget skall
även ingå att analysera mervärdes
skattesatsernas struktur utifrån
rättsliga, administrativa, ekonomiska, för
delningsmässiga och statsfinansiella
aspekter.
En sänkning av momskostnaden bör prövas
för produktionen av studentbostäder och
äldrebostäder. För att tillgodose
huvudsakligen ungdomarnas bostadsbehov
vill regeringen även pröva
förutsättningarna för att på ett kost
nadseffektivt sätt minska
boendekostnaderna genom en sänkning av
momskostnaderna för produktion av mindre
hyreslägenheter.
Motioner
I Moderata samlingspartiets motion Fi231
yrkandena 9 och 11 av Bo Lundgren m.fl.
(m) förelås att skatterna sänks för att
möjliggöra en ökad tillväxt och ett
entreprenörskap som ger alla en bättre
välståndsutveckling och ökar medborgarnas
inflytande över sina liv. Målet är att
alla skall kunna leva på sin lön. I dagens
värld, då både människor och kapital är
lättrörliga, kan höga skattesatser leda
till urholkade skattebaser. Det är därför
viktigt att skattesänkningarna även gäller
lättrörliga skattebaser.
En inkomstskattereform med tyngdpunkten
hos låg- och medelinkomsttagarna genomförs
för att öka den sociala tryggheten och
motverka fattigdomsfällor. För att
människor skall kunna klara av sina egna
grundläggande behov innan de börjar betala
skatt höjs grundavdraget. På sikt är målet
att de första 50 000 kronorna skall vara
befriade från inkomstskatt.
Barnfamiljernas försörjningsbörda beaktas
genom ett extra grundavdrag på 15 000 kr
per barn upp till 16 år. För att fler
skall motiveras att arbeta ersätts dagens
skattereduktion för allmän pensionsavgift
med ett förvärvsavdrag för pensions
grundande inkomster. Den statliga
inkomstskatten avskaffas på sikt.
För tjänster utförda i hemmen införs en
skattereduktion på 50 % av arbetskostnaden
på maximalt 50 000 kr per hushåll. Syftet
är att vanliga människor skall få en
möjlighet att köpa tjänster.
Fastighetsskatten sänks successivt och
avskaffas på sikt. För att minska
problemen i attraktiva områden föreslås
att halva markvärdet används som grund för
beskattningen.
Förmögenhetsskatten avskaffas liksom
skatten på aktieutdelningar. Utdelningar
till aktiva ägare i fåmansbolag beskattas
som inkomst av kapital om ägaren tar ut
skälig lön. Arvs- och gåvoskatten
försvårar generationsskiften i
familjeföretag och avskaffas därför
successivt. Optionsprogrammens beskattning
utreds och beskattningen av royalty sker
under inkomst av kapital. Ett uppskov vid
kapitalvinstbeskattningen i samband med
omplacering mellan fonder eller
värdepapper utreds.
Jordbrukets skatt på diesel och
växtnäring sänks till samma nivå som i de
främsta konkurrentländerna.
Energiskatter bör enligt vad som anförs
tas ut i konsumentledet om det inte är
fråga om miljöskatter. Energiskatten på el
som produceras i kärnkraftverk bryter mot
denna princip och slopas därför på sikt.
Skatten på bensin och diesel höjer
kostnaden för resor till och från arbete,
barnomsorg och vid socialt umgänge och bör
enligt motionärernas mening sänkas.
Skatten bör inte vara högre än
genomsnittet i Europa. Reseavdraget höjs
till 20 kr per mil.
Pensionssparande underlättas genom att
avdraget för sådant sparande höjs till ett
prisbasbelopp. Alkoholskatterna sänks till
dansk nivå allteftersom
införselrestriktionerna försvinner.
Skatten på reklam är inte
konkurrensneutral och avskaffas redan den
1 januari 2003.
I Folkpartiet liberalernas motion Sk382
yrkandena 1, 3, 4 och 26 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) anförs att
skattepolitiken bör vara inriktad på att
förbättra förutsättningarna för tillväxt
och sysselsättning. Skattesänkningarna bör
inriktas på att det skall löna sig att
arbeta, spara och ta risker, och att göra
det i Sverige.
Motionärerna föreslår att en ny
skattereform genomförs med principerna för
1990-91 års skattereform som grund.
Skiktgränsen för den statliga
inkomstskatten höjs så att bara 10 % av de
skattskyldiga på sikt betalar statlig
inkomstskatt och det andra steget i den
statliga inkomstskatteskalan avskaffas.
Nedtrappningen av det nuvarande
grundavdraget tas successivt bort. Härige
nom uppnås en marginalskatt på 30 % för de
flesta och en marginalskatt på 50 % för de
högsta inkomstdelarna. Ett förvärvsavdrag
införs och gör det mer lönsamt att arbeta
även vid lägre inkomster. Avdraget uppgår
inledningsvis till 3 % av inkomsten. En
allmän skattereduktion införs för att alla
skall få del av en skattesänkning och
uppgår till att börja med till 300 kr per
person och år. Barnfamiljernas extra
försörjningsbörda beaktas genom en
skattereduktion som motsvarar en
barnbidragshöjning med mellan 900 och
1 000 kr per barn och år. Detta kombineras
med en nedtrappning av den inkomstprövade
delen av bostadsbidraget. Härigenom
minskar marginaleffekten med 20 %.
En omläggning genomförs med höjda
avgifter till arbetslöshetskassan och ett
större ansvar för trafikförsäkringen som
kompenseras med sänkta skatter.
Avgiftshöjningarna medför att det blir
tydligt för alla vad som betalas till
försäkringen.
Hushållen får möjlighet att köpa tjänster
genom att en skattereduktion för halva
arbetskostnaden införs. Människor får
större möjlighet att välja mellan att
arbeta mer och köpa tjänster till hemmet,
eller att arbeta mindre och i stället göra
mer av hemarbetet själv. Omvägen till
dagis räknas med när avdrag medges för
bilresor till och från arbetet.
Av principiella skäl avvisar motionärerna
avdragsrätten för fackliga avgifter. De
avskaffar också skattereduktionen för
bredbandsanslutningar.
Pensionssparandet utvidgas till ett
basbelopp och öppnas för finansiering av
kompetensutveckling. På detta sätt kommer
makten och inflytandet över
kompetenssparandet att ligga hos enskilda
människor.
Fastighetsbeskattningen sänks stegvis och
bör på sikt avskaffas. Taxeringsvärdena
fryses omedelbart på 1997 års nivå med
skattesatserna 1,0 % för småhus och 0,5 %
för flerfamiljshus. På detta sätt kan
begränsningsregeln avvecklas. Som en
finansiering höjs kapitalvinstskatten vid
bostadsrätts- och fastighetsförsäljningar
från 20 till 30 %. Sambeskattningen av
makars förmögenhet är en restprodukt i
skattesystemet och bör avskaffas år 2003.
Fribeloppet höjs till 2,1 miljoner kronor
med sikte på ett fullständigt avskaffande
av förmögenhetsskatten.
För att människor skall uppmuntras att
dela med sig av sitt välstånd införs en
avdragsrätt för gåvor till internationellt
bistånd.
Motionärerna konstaterar att
miljöskatterna minskat som andel av de
totala skatterna och stöder förslaget om
en grön skatteväxling med höjd el- och
koldioxidskatt och sänkt inkomstskatt.
Motionärerna anser dock att inkomstskatte
sänkningen bör läggas ut mer generellt, så
att den kommer alla till del.
I Kristdemokraternas motioner Fi233
yrkande 7 av Alf Svensson m.fl. (kd),
Fi256 yrkandena 2-7 och 23 av Alf Svensson
m.fl. (kd) och Fi255 yrkandena 1 och 7 av
Per Landgren m.fl. (kd) anförs att syftet
med skatter är att solidariskt finansiera
den gemensamma välfärden samt att styra
den ekonomiska utvecklingen i en socialt
och ekologiskt hållbar riktning. Strävan
måste vara att utforma skattepolitiken så
att den stimulerar arbete, sparande,
hederlighet och företagande. En
marknadsekonomi baserad på etiska princi
per och styrd av ekologiska och sociala
hänsyn är enligt vad som anförs i motionen
den bästa grunden för ett gott samhälle.
Ett viktigt mål är att skatterna utformas
så att så många som möjligt, enskilda och
familjer, skall kunna leva på sin lön. För
att nå detta mål föreslår motionärerna en
generell inkomstskattesänkning i fyra
steg. De inför ett rakt grundavdrag på
26 500 kr vid beräkningen av kommunal
inkomstskatt för år 2003 och en
skattereduktion på 4 000 kr för låg- och
medelinkomsttagare. Den nuvarande
skattereduktionen för allmän
pensionsavgift ersätts med ett
förvärvsavdrag på 5 % av
förvärvsinkomsten. Slutligen halveras det
andra steget i den statliga
inkomstskatteskalan år 2004 och slopas
helt år 2005.
Andra åtgärder gäller gränsen för
reseavdraget som sänks från dagens 7 000
kr till 5 000 kr och en skattereduktion på
50 % för hushållen vid köp av tjänster och
större ROT-arbeten.
Den statliga fastighetsskatten avskaffas.
I stället ges kommunerna möjlighet att ta
ut en avgift för täckande av kostnader för
gatuunderhåll, brandförsvar och annan
kommunal service kopplad till fastigheten.
Om Sverige långsiktigt skall vara ett
land för företagande, investeringar och
tillväxt går det enligt vad som anförs i
motionen inte att ha kvar skatter som gör
att kapital, företag och kompetens har
starka incitament att lämna landet.
Effekten av sambeskattningen av
förmögenhet avvecklas i ett första steg
helt genom att fribeloppet för
sambeskattade par höjs till 3 000 000 kr.
Därefter avvecklas förmögenhetsskatten med
0,5 procentenhet per år så att den blir
1,0 % 2004 och 0,5 % 2005. Vid
förmögenhetsbeskattningen återgår
fastigheternas taxeringsvärden till de
värden som gällde före höjningarna från år
2000. Beskattningen på avkastning på
aktier avvecklas stegvis med en halvering
av fysiska och juridiska personers
utdelningsskatt 2004 och med sikte på ett
fullständigt slopande år 2005. Personer
som köper nyemitterade aktier i onoterade
bolag får en skattereduktion
(riskkapitalavdrag). Arvsskatten på bundet
kapital avskaffas vid generationsskifte.
För att finansiera dessa skattesänkningar
föreslås bl.a. en höjd bolagsskatt till
30 %.
En grön skatteväxling bör genomföras och
uppgå till 3 miljarder kronor i stället
för den av regeringen föreslagna nivå på
2,6 miljarder kronor. Elskatten höjs
härvid med 2,6 öre per kWh. Utvidgningen
bör enligt vad om anförs användas för att
införa ett rakt grundavdrag på 26 500 kr.
Eftersom Sverige redan har höga
miljöskatter skulle en europeisk
miniminivå för koldioxid samtidigt
förbättra svenska företags
konkurrenssituation. Det är därför viktigt
att övergå till majoritetsbeslut inom EU
på detta område.
Skattepolitiken skall vara långsiktigt
stabil, enkel och främja en god ekonomisk
utveckling samt en god hushållning med
skattemedlen. Därmed kan skattemoralen
bibehållas och benägenheten till
svartarbete minska.
I Centerpartiets motioner Fi234 yrkande
12 och Fi286 yrkande 1 av Maud Olofsson
m.fl. (c) anförs att skattesystemet skall
utformas så att det befrämjar arbete,
företagande och tillväxt och ger goda
förutsättningar för fler företag att
starta och växa, större ekonomiskt utrymme
för landets familjer och inriktas på
förbättringar för dem som bäst behöver
ökat ekonomiskt utrymme. I skattepolitiken
bör småföretagande, uthållig tillväxt och
låg- och medelinkomsttagare samt boende
prioriteras. Ett långsiktigt mål bör vara
att skattetrycket och utgifternas andel av
BNP skall ned till samma nivåer som jämför
bara OECD-länder.
De kommande åren bör en skattereform
genomföras som sänker skatten för
människor med låga och vanliga inkomster.
År 2003 ersätts grundavdraget med en rak
skatterabatt på 9 000 kr. För den som bara
betalar kommunal inkomstskatt motsvarar
detta ett grundavdrag på 30 000 kr. Vidare
införs en förvärvsrabatt på 9 600 kr som
är riktad framför allt till
låginkomsttagare. Förvärvsrabatten skall
enbart ges på inkomster från
förvärvsarbete eller företagande. En
förvärvsrabatt på arbetsinkomster innebär
enligt vad som anförs en kraftig stimulans
för den arbetslöse att ta ett arbete och
för den deltidsarbetande att öka sin
arbetstid. Hushållens ekonomi stärks
ytterligare genom höjda reseavdrag till 20
kr per mil år 2004 som inkluderar resor
till och från barnomsorg. Vidare införs en
skattelättnad för ROT-arbeten och
hushållsnära tjänster år 2004.
Motionärerna föreslår att omräkningen vid
2003 års fastighetstaxering skall ske med
en medianvärdesmodell där köpeskillingar i
den undre och övre kvartilen räknas bort,
vilket beräknas sänka taxeringsvärdena med
10 %. Härutöver bör skatteuttaget på
fastigheter minskas genom att
fastighetsskatten sänks till 0,9 % år
2004. I det fortsatta arbetet med att
förändra fastighetsskatten omvandlas denna
till en schablonintäkt som beskattas som
kapital. Begränsningsregeln med dess nya
form av sambeskattning behövs inte och kan
avskaffas.
Starka skäl talar enligt motionärerna för
att förmögenhetsskatten successivt bör
fasas ut. Sambeskattningen av förmögenhet
är en kvarleva från ett gammalt
patriarkalt samhälle med familjeförsörjare
och bör slopas år 2003. Innan
förmögenhetsskatten är helt avskaffad bör
den endast beräknas på halva
taxeringsvärdet från 2003.
Sparande i eget företagande underlättas
genom skattebefrielse för "starta-eget-
sparande" och möjlighet att göra avdrag
för personligt riskkapital.
Arbetsgivaravgifterna sänks för alla
företag och sänkningen utformas så att den
betyder mest för de mindre företagen.
Skatternas miljöstyrande effekter bör
successivt öka. En skattepolitik som
belönar investeringar i arbete och miljö
men också styr bort från utnyttjande av
ändliga naturresurser och skadliga
utsläpp, bidrar till omställningen av
Sverige till ett modernt land där
miljöhänsyn är en avgörande del i den fram
tida tillväxten. Höjda skatter på utsläpp
av kväveoxid och koldioxid i industrin och
en skatt på förbränning av osorterat
avfall finansierar delvis de sänkta
arbetsgivaravgifterna. År 2004 genomförs
ett pilotprojekt med biodrivmedel, vilket
subventioneras genom en skattereduktion.
Den gröna sektorn ges likvärdiga
konkurrensvillkor genom sänkt diesel- och
kväveskatt i jordbruket.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening är skatternas
främsta syfte är att finansiera välfärden.
Skatterna skall samtidigt stimulera till
arbete och investeringar, till en uthållig
utveckling och till minskade ekonomiska
och sociala klyftor. Det kan inte
accepteras att redan välbeställda i
samhället får stora skattesänkningar på
bekostnad av kvaliteten i vård, skola och
omsorg eller att klyftorna i samhället
ökar kraftigt. Fortsatta reformer för
rättvisa och tillväxt går före skatte
sänkningar.
Enligt utskottets mening måste ett
ställningstagande till de olika förslagen
om förändringar av inkomstbeskattningen ta
sin utgångspunkt i det statsfinansiella
utrymmet för sådana åtgärder. Skatternas
syfte är att finansiera välfärden och nya
resurser skall i första hand användas för
att öka tryggheten och rättvisan.
Regeringen genomför även i år satsningar
på utgiftssidan. Goda villkor för dagens
unga och deras familjer är en
rättvisefråga och en investering i fram
tiden. Regeringen bygger därför vidare på
de betydande satsningar som gjorts för
barnen och deras familjer de senaste åren.
Maxtaxereformens sista steg tas 2003 genom
att allmän förskola införs för 4-5-
åringar, föräldraförsäkringen förstärks
ytterligare och den generella välfärden
stärks genom att inkomsttaket i
föräldraförsäkringen höjs från 7,5 till 10
prisbasbelopp fr.o.m. 1 juli nästa år.
Studiebidraget utökas från 9 till 10
månader. Det innebär att barnfamiljer med
en tonåring på gymnasiet får 950 kronor
mer per år.
Riksdagen har under den förra
mandatperioden genomfört tre av fyra steg
i en reform som syftar till att
inkomstbeskattningen successivt återställs
till en profil som motsvarar det läge som
råder när huvuddelen av de skattskyldiga
endast betalar kommunal inkomstskatt och
en andel kring 15 % också betalar statlig
inkomstskatt. Den extra belastningen av
den allmänna pensionsavgiften innebär en
avvikelse från denna profil för
skattskyldiga med arbetsinkomst och
avvikelsen är mer kännbar för
skattskyldiga med låga inkomster.
Avvikelsen har reducerats kraftigt genom
de tre steg i reformeringen av
inkomstbeskattningen som genomförts. I
likhet med regeringen bedömer utskottet
att ett fjärde och sista steg i
reformeringen av inkomstbeskattningen bör
genomföras under mandatperioden om det
statsfinansiella utrymmet tillåter det.
Starka och livskraftiga företag är enligt
utskottets mening av avgörande betydelse
för att Sverige skall präglas av uthållig
tillväxt och rättvisa. I likhet med
regeringen anser utskottet att det är
angeläget att förbättra de skattemässiga
villkoren för företagen.
Fastighetsskatten är en del av
kapitalinkomstbeskattningen och en viktig
inkomstkälla för att finansiera den
offentliga välfärden. Regeringen har
tillsatt en parlamentarisk kommitté som
skall utreda fastighetsskatten,
förmögenhetsskatten samt arvs- och
gåvoskatten. Uppdraget skall vara avslutat
vid utgången av år 2003. Kommittén ges
möjlighet att pröva lösningar som kan
innebära avsteg från nu gällande principer
för fastighetsbeskattningen.
Den fortgående globaliseringen ställer
enligt utskottets mening det svenska
skattesystemet inför utmaningar.
Kunskaperna om hur de svenska skatte
baserna påverkas av en alltmer
internationaliserad omvärld är dock
ofullständiga och behöver förbättras. Den
av regeringen tillsatta utredningen för
att analysera globaliseringens betydelse
för olika skattebaser lämnar sitt slutbe
tänkande under hösten.
Enligt utskottets mening utgör en
fortsatt grön skatteväxling en central del
i omvandlingen av Sverige till ett
ekologiskt hållbart samhälle. Det främsta
syftet med skatteväxlingen är att öka
miljörelateringen av skattesystemet. Genom
miljöskatter sätts ett pris på miljön och
det blir dyrare att släppa ut föroreningar
till luft eller vatten. Härigenom får
hushållen ekonomiska motiv att välja en
mer miljövänlig och resurssnål livsstil
medan företagen stimuleras att utveckla en
mer miljövänlig teknik. En grön
skatteväxling innebär inte en höjning av
det totala skatteuttaget då höjningar av
de miljörelaterade skatterna balanseras av
sänkningar av skatterna på arbete.
Med det anförda ställer sig utskottet
bakom den av regeringen förordade
inriktningen av skattepolitiken.
I det följande går utskottet närmare in
på de skatteförslag som läggs fram i de
olika budgetalternativen.
Beskattning av förvärvsinkomster
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
om höjt grundavdrag med den ändring som
föreslås i motion Fi230. Övriga
motionsförslag avstyrks.
Jämför avvikande meningarna 1 (m), 2 (fp),
3 (kd) och 4 (c).
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 8.2.1, punkt
27) att grundavdraget höjs med upp till
3 600 kr i inkomstskiktet 53 600-264 200
kr som ett led i en grön skatteväxling.
Syftet är att rikta
inkomstskattesänkningen till låg- och
medelinkomsttagarna och att samtidigt
förenkla grundavdragsreglerna. Föränd
ringen innebär att upptrappningen av
grundavdraget tidigareläggs, att den
högsta nivån höjs och att nedtrappningen
senareläggs.
Motioner
I motion Fi230 yrkande 12 delvis av Britt
Bohlin m.fl. (s, v, mp) föreslår
motionärerna att budgetpropositionens
skatteväxling om 2,6 miljarder kronor
utvidgas så att den får en total
omslutning på 3 miljarder kronor och att
detta sker genom att ytterligare höjningar
av koldioxidskatten på bränsle och ener
giskatten på el får finansiera en
ytterligare höjning av grundavdraget.
Motionärerna föreslår att grundavdraget
höjs med 800 kr i det lägsta skiktet och
att den efterföljande upptrappningen höjs
från 17 % till 20 %, så att den högsta
nivån breddas.
I Moderata samlingspartiets motion Fi287
yrkandena 1-7 och 33 av Lennart Hedquist
m.fl. (m) föreslår motionärerna en
inkomstskattereform i fyra delar. År 2003
införs ett grundavdrag på 23 000 kr som år
2004 höjs till 24 200 kr. Grundavdraget
trappas upp med 20 % över 70 000 kr och
trappas ner med 10 % över 120 000 kr. Över
170 000 kr uppgår grundavdraget 18 200 kr
respektive 19 200 kr. Vidare införs ett
förvärvsavdrag med 13 % av den
pensionsgrundande inkomsten. Skiktgränsen
för den statliga inkomstskatten höjs till
den övre gränsen för uttag av allmän
pensionsavgift och det andra steget i den
statliga inkomstskatteskalan slopas.
Kompensationen för den allmänna
pensionsavgiften slopas och avgiften blir
avdragsgill fullt ut. Ett grundavdrag på
12 000 kr per barn införs och höjs år 2004
till 15 000 kr. Skattereduktionen för
utländska experter avskaffas.
I Folkpartiet liberalernas motion Sk382
yrkande 2 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
föreslår motionärerna att brytpunkten för
statlig skatt höjs till gränsen för uttag
av allmän pensionsavgift för att undvika
att personer som betalar både statlig
skatt och egenavgifter får
marginaleffekter om ca 55 %. I ett första
steg höjs brytpunkten till 312 000 kr år
2003. På sikt är avsikten att bara 10 % av
de skattskyldiga skall betala statlig
skatt. Det andra steget i den statliga
inkomstskatteskalan slopas eftersom denna
beskattning enligt vad som anförs leder
till flykt av människor med goda kunskaper
till andra länder. Ett förvärvsavdrag mot
kommunalskatten införs och uppgår till 3 %
av inkomsten. En skattereduktion
garanterar att alla får del av en
skattesänkning och uppgår till 300 kr per
person år 2003 och stiger till 600 kr år
2004.
I Kristdemokraternas motioner Fi256
yrkandena 8-11 och 33 av Alf Svensson
m.fl. (kd) och Fi255 yrkandena 2-5 och 8
av Per Landgren m.fl. (kd) föreslås en
generell inkomstskattesänkning i fyra
steg. År 2003 införs ett rakt grundavdrag
på 26 500 kr vid beräkningen av kommunal
inkomstskatt. En skattereduktion på 4 000
kr utgår upp till en inkomst på 276 000 kr
och avtrappas sedan för att upphöra vid
436 000 kr. Den nuvarande skattereduk
tionen för allmän pensionsavgift ersätts
med ett förvärvsavdrag på 5 % av inkomst
av anställning och näringsverksamhet. Det
andra steget i den statliga
inkomstskatteskalan halveras år 2004 och
slopas helt år 2005.
I Centerpartiets motion Fi286 yrkandena
2-4 av Maud Olofsson m.fl. (c) föreslås
att grundavdraget år 2003 ersätts med en
rak skatterabatt på 9 000 kr. För den som
bara betalar kommunal inkomstskatt
motsvarar detta ett grundavdrag på ca
30 000 kr. Vidare införs en förvärvsrabatt
som fasas in med 10 % av inkomsten upp
till 96 000 kr och som fasas ut med 5 % av
inkomsten över 180 000 kr.
Förvärvsrabatten skall enbart ges på
inkomster från förvärvsarbete eller
företagande. Skattereduktionen för den
allmänna pensionsavgiften slopas och
avgiften blir avdragsgill fullt ut.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening är grunden för
den gröna skatteväxlingen att höjda
skatter på energi- och miljöområdet växlas
mot sänkta skatter på arbete. Som en del i
denna strategi har skatten på arbete
sänkts år 2001 och 2002 genom höjda
grundavdrag i inkomstbeskattningen och
sänkta socialavgifter.
För år 2003 innebär det förslag som läggs
fram i budgetpropositionen och motion
Fi230 att ett tredje steg tas i
skatteväxlingen och att det utrymme på 3
miljarder kronor för skattesänkningar på
arbete som därigenom skapas utnyttjas till
att höja grundavdraget för låg- och
medelinkomsttagare.
Förslaget innebär att grundavdraget höjs
för personer med inkomster upp till
264 200 kr. Vid de lägsta inkomsterna är
höjningen 800 kr och i inkomstskiktet
mellan 57 900 kr och 264 200 är större
höjningar möjliga. Den maximala höjningen
uppgår till 3 600 kr. Eftersom pensionärer
följer samma skatteregler som löntagare
fr.o.m. år 2003 berör de föreslagna
justeringarna i grundavdraget även
pensionärer.
Utskottet har inte funnit någon anledning
till erinran mot den utformning av
grundavdraget som föreslås i
budgetpropositionen och motion Fi230 och
tillstyrker att förslaget genomförs.
Eftersom grundavdragets nivå är kopplad
till gränsen för uttag av allmän
pensionsavgift, statlig
ålderspensionsavgift och gränsen för
pensionsgrundande inkomst bör även dessa
regler ändras. Vidare bör gränsen för
deklarationsplikt höjas.
I övrigt avstyrker utskottet de aktuella
motionsyrkandena.
Det fasta beloppet vid beskattning av
förvärvsinkomst
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
om att det fasta beloppet på 200 kr skall
anses utgöra en kommunal inkomstskatt även
vid 2004 års taxering.
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 8.2.3, punkt
31) att det fasta belopp på 200 kr som
utgår vid statliga beskattningen av
förvärvsinkomster skall utgöra en kommunal
inkomstskatt även vid 2004 års taxering.
Regeringen anför att den statliga skatten
om 200 kr under några års tid har
beslutats utgöra en kommunal inkomstskatt
och att detta har motiverats med
kommunernas och landstingens behov av
medelsförstärkning. Regeringen konstaterar
att kommunerna har ett visst behov av
medelsförstärkning även år 2003 och
föreslår därför att den fasta skatten om
200 kr skall utgöra en kommunal
inkomstkatt också vid 2004 års
inkomsttaxering.
Utskottets ställningstagande
Skatteutskottet har inte funnit någon
anledning till erinran mot förslaget och
tillstyrker propositionen i denna del.
Beskattning av sjömän i viss
internationell trafik
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
om en förlängning av den tillfälliga
skattefriheten för svenska sjömän vid
arbete i viss inter-nationell trafik till
2004 års taxering.
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 8.2.4, punkt
32) att den skattefrihet som enligt den
särskilda övergångsbestämmelsen i artikel
31.3 i det nordiska skatteavtalet gäller
för i Sverige obegränsat skattskyldiga
sjömän som uppbär ersättning för arbete
ombord på danskt, färöiskt, finskt,
isländskt eller norskt skepp i
internationell trafik skall gälla också
vid 2004 års taxering.
Regeringen anför att frågan om
beskattningen av sjömän i det nordiska
skatteavtalet är en fråga som lämpligen
bör lösas gemensamt inom Norden.
Regeringen påbörjade under hösten 2001 en
översyn av lastsjöfartens och
färjenäringens villkor. Syftet är att
utreda möjligheterna till en gemensam
nordisk uppfattning när det gäller den
framtida utformningen av Europeiska
gemenskapernas riktlinjer för statligt
stöd till sjötransport. Detta uppdrag
skall redovisas senast under år 2003. I
avvaktan på en gemensam nordisk lösning
och resultatet av den översyn som inletts
föreslås att skattefriheten för
ombordanställda på nordiska skepp skall
gälla även vid 2004 års taxering.
Utskottets ställningstagande
Skatteutskottet har inte funnit någon
anledning till erinran mot detta förslag
och tillstyrker propositionen i denna del.
Förmånsbeskattning av miljövänliga bilar
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker motionsförslaget om
en ettårig förlängning av den
tidsbegränsade jämkningsregeln för
miljövänliga bilar.
Bakgrund
De nuvarande reglerna om justering av
värdet av bilförmån för s.k. miljöbilar
tillämpades första gången vid 2000 års
taxering. Reglerna innebär att för
månsvärdet för en bil som är utrustad med
teknik för drift med elektricitet eller
med mer miljöanpassade drivmedel än bensin
eller dieselolja och som därför har ett
nybilspris som är högre än nybilspriset
för närmast jämförbara bil utan sådan
teknik, skall justeras ned till en nivå
som motsvarar förmånsvärdet för den
jämförbara bilen. Reglerna infördes bl.a.
för att underlätta introduktionen av
miljöbilar på bilmarknaden och på så sätt
skapa bättre förutsättningar för att
miljöprestandan hos beståndet av
förmånsbilar skulle öka (prop.
1999/2000:6, bet. 1999/2000:SkU7).
Den 1 januari 2002 infördes en
tidsbegränsad möjlighet till ytterligare
nedsättning av förmånsvärdet för vissa
typer av miljöanpassade förmånsbilar. För
en elbil eller elhybridbil blev det
möjligt att justera ner förmånsvärdet till
60 % av förmånsvärdet för närmast
jämförbara bil utan sådan miljöanpassad
teknik. Nedsättningen gäller i 3 år och
får inte överstiga 16 000 kr per år. För
bilar som drivs med alkohol eller med
annan gas än gasol medges justering till
80 % av förmånsvärdet för den jämförbara
bilen. Nedsättningen gäller under 4 år och
får inte överstiga 8 000 kr per år. En
utvärdering av regelförändringen skall
genomföras och vara klar före respektive
tillämpningsperiods utgång (prop.
2001/02:1, bet. 2001/02:FiU1, prop.
2001/02:45, bet. 2001/02: SkU12).
Motion
I motion Fi230 yrkande 17 av Britt Bohlin
m.fl. (s, v, mp) föreslås att för
söksperioderna med sänkt förmånsvärde för
miljöanpassade bilar förlängs med ett år.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inte funnit någon anledning
till erinran mot motionärernas förslag och
tillstyrker att riksdagen fattar beslut om
en sådan förlängning.
Skattereduktion för fackföreningsavgift
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om
slopade skattereduktioner för
fackföreningsavgift och avgift till
arbetslöshetskassa.
Jämför avvikande meningarna 1 (m) och 4
(c).
Bakgrund
Riksdagen har under hösten 2001 fattat
beslut om en skattereduktion på 25 % för
medlemsavgiften till en
arbetstagarorganisation och om en
skattereduktion på 40 % för avgiften till
en arbetslöshetskassa. Samtidigt
avskaffades avdragsrätten för avgiften
till arbetslöshetskassa. De nya
bestämmelserna har trätt i kraft den 1
januari 2002 (prop. 2001/02:35, bet.
2001/02:SkU6).
Motioner
I Moderata samlingspartiets motion Fi287
yrkandena 37 och 38 av Lennart Hedquist
m.fl. (m) föreslås att riksdagen fattar
beslut om en återgång till tidigare
regler. Skattereduktionen för
fackföreningsavgift avskaffas och
skattereduktionen för avgift till
arbetslöshetskassa ersätts med en
avdragsrätt vid inkomstbeskattningen.
I Centerpartiets motion Fi286 yrkande 5
av Maud Olofsson m.fl. (c) föreslås också
att skattereduktionen för
fackföreningsavgifter slopas. Problemen
med höga skatter för dem med låga
inkomster bör enligt vad motionärerna
anför inte lösas genom kompensation för
olika slags kostnader.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening syftar
skattereduktionen för
fackföreningsavgifter till att likställa
villkoren för medlemskap i en
arbetstagarorganisation med de villkor som
gäller för medlemskap i en
arbetsgivarorganisation. Organisationer
och förbund på arbetsgivarsidan har efter
hand fört över den övervägande delen av
sin verksamhet till särskilt bildade
servicebolag och på det sättet gjort det
möjligt för medlemsföretagen att dra av
serviceavgifterna som driftskostnader i
den bedrivna rörelsen.
Mervärdesskattebestämmelsernas utformning
har också medfört att arbetsgivarsidan i
realiteten haft fördelar jämfört med
arbetstagarsidan. Med en skattereduktion
på 25 % för de medlemsavgifter som
enskilda medlemmar betalar till sina
arbetstagarorganisationer uppnås en
faktisk skattemässig behandling som
motsvarar den som gäller för avgifterna på
arbetsgivarsidan. Rättviseskäl talar
således för att skattereduktionen för
fackföreningsavgifter bibehålls.
När det gäller skattereduktionen för
avgift till arbetslöshetskassa har inten
tionen hela tiden varit att avgiften skall
vara avdragsgill, eftersom detta upp
muntrar den enskilde att skaffa sig ett
försäkringsskydd mot följderna av
arbetslöshet. Beloppsbegränsningen av
avdraget för övriga kostnader under
inkomst av tjänst har emellertid försämrat
förutsättningarna för denna avdragsrätt,
allteftersom den grupp som kommer över
beloppsgränsen blivit mindre. Härigenom
har det uppkommit en olikformighet vid
beskattningen av arbetstagarsidan i
förhållande till vad som gäller vid
beskattningen av arbetsgivare, och det är
av bl.a. detta skäl som riksdagen fattat
beslut om att ersätta avdragsrätten med en
skattereduktion i dessa fall. Utskottet
anser att både rättvise- och
hanteringsmässiga skäl talar för att den
nuvarande ordningen bibehålls.
Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna Fi287 yrkandena 37 och 38 och
Fi286 yrkande 5.
Reseavdrag
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om
höjda reseavdrag, sänkt gräns för
avdragsgilla resekostnader och om att
resor till dagis skall ingå.
Jämför avvikande meningarna 1 (m), 3 (kd)
och 4 (c).
Bakgrund
Riksdagen höjde det avdragsgilla beloppet
för kostnad för resor med egen bil mellan
bostad och arbetsplats och i tjänsten från
13 kr till 15 kr fr.o.m. inkomståret 1998.
Samtidigt höjdes gränsen för avdragsgilla
kostnader för resor mellan bostaden och
arbetsplatsen från 6 000 kr till 7 000 kr
per år (prop. 1997/98:1, bet.
1997/98:FiU1).
Det avdragsgilla beloppet för kostnader
för resor med egen bil mellan bostad och
arbetsplats och för resor i tjänsten och
näringsverksamhet höjdes från 15 till 16
kr per mil år 2001. Avdraget för resor med
förmånsbilar är härefter 9 kr (6 kr för
dieseldrivna förmånsbilar) (prop.
2000/01:1, bet. 2000/01: FiU1).
Motioner
I flera motioner från Moderata
samlingspartiet framställs yrkanden om en
höjning av reseavdraget till 20 kr per mil
med motsvarande höjningar av reseavdraget
vid användning av förmånsbil. Sådana
yrkanden framställs i motionerna Fi287
yrkandena 8 och 9 av Lennart Hedquist
m.fl. (m) och N304 yrkande 4 delvis av
Mikael Odenberg m.fl. (m).
I Kristdemokraternas motioner Fi256
yrkande 12 av Alf Svensson m.fl. (kd) och
Fi255 yrkande 6 av Per Landgren m.fl. (kd)
föreslås i stället att gränsen för
reseavdraget sänks från 7 000 kr till
5 000 kr.
Centerpartiets förslag i motion Fi286
yrkandena 6 och 8 av Maud Olofsson m.fl.
(c) innebär dels att reseavdraget höjs
till 20 kr per mil, dels att resor till
och från barnomsorg skall beaktas.
Utskottets ställningstagande
Reseavdraget fastställdes så sent som 1998
till 15 kr per mil, och avsikten var då
att tillskapa en viss marginal för att
beloppet skulle kunna kvarstå under ett
antal år. Härefter har avdragsbeloppet
höjts med en krona till 16 kr per mil år
2001. Syftet med denna höjning har varit
att stimulera rörligheten på arbets
marknaden. Enligt utskottets mening finns
det inte nu någon anledning att genomföra
ytterligare justeringar av detta belopp.
När det gäller förslagen om en sänkning
av gränsen för reseavdraget är detta
enligt utskottets mening mindre lämpligt.
Avdragsgränsen har en praktisk betydelse
genom att den bidrar till att förenkla
taxeringsarbetet. Utskottet anser inte att
det finns skäl att nu sänka denna gräns.
När det gäller förslagen om en möjlighet
att räkna in den extra tiden för att lämna
barn på dagis finns det enligt utskottets
mening skäl att hålla gränsdragningen
kring dagens avdragsrätt för resor till
och från arbetet så enkel och lättillämpad
som möjligt. Att låta skattemyndigheterna
beakta resan för att lämna och hämta barn
på dagis när tidsvinsten beräknas skulle
komplicera de bedömningar som måste göras
i dessa fall. Härtill kommer att
fördelningspolitiska invändningar kan
riktas mot åtgärder som innebär att endast
vissa barnfamiljer erbjuds en avdragsrätt
för en del av sina levnadskostnader. Om
syftet är att förbättra barnfamiljernas
ekonomiska situation bör andra lösningar
användas, t.ex. förbättringar av de olika
stöd som i dag går direkt till
barnfamiljerna.
Utskottet avstyrker med det anförda
motionerna Fi287 yrkandena 8 och 9, N304
yrkande 4 delvis, Fi256 yrkande 12, Fi255
yrkande 6 och Fi286 yrkandena 6 och 8.
Hushållstjänster
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om en
skattereduktion för hushållstjänster.
Jämför avvikande meningarna 1 (m), 2 (fp),
3 (kd) och 4 (c).
Bakgrund
Frågor om särskilda skatteregler för
tjänstesektorn har behandlats i Tjänsteut
redningens betänkande Uppskattad
sysselsättning (SOU 1994:43) och i
Tjänstebeskattningsutredningens betänkande
Skatter, tjänster och sysselsättning (SOU
1997:17).
En skattereduktion för byggnadsarbeten
har tillämpats under perioden den 15
februari 1993-den 31 december 1994 (prop.
1992/93:150, bet. 1992/93: SkU36) och
under perioden den 15 april 1996-den 31
mars 1999 (prop. 1995/96:229, bet.
1995/96:SkU32). Syftet har varit att
åstadkomma en stimulans av verksamheten
inom byggsektorn och på så sätt motverka
den då aktuella arbetslösheten.
Motioner
Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet liberalerna har i en gemensam
motion (Sk402) lagt fram ett förslag om en
skattereduktion för hushållstjänster.
Förslaget innebär att en skattereduktion
på 50 % införs för privatpersoners
betalning av arbetskostnaden inklusive
moms för hushållstjänster som utförs i det
egna hemmet upp till 25 000 kr per år.
Motionärerna anför att förslaget innebär
att det vita priset halveras direkt vid
köpet jämfört med dagens regler. Motionen
har remitterats till skatteutskottet och
behandlas inte i detta ärende.
I Moderata samlingspartiets motion Fi287
yrkande 29 av Lennart Hedquist m.fl. (m)
lägger motionärerna fram förslag om att en
skattereduktion för privatpersoners
betalning av arbetskostnaden på
hushållsnära tjänster skall införas år
2003.
Även Folkpartiet liberalerna föreslår att
en skattereduktion för hushållstjänster
införs år 2003.
Centerpartiet föreslår i motion Fi286
yrkande 7 av Maud Olofsson m.fl. (c) en
skattereduktion på 50 % för ROT-arbeten
och hushållstjänster upp till 50 000 kr år
2004.
Även Kristdemokraterna föreslår i sitt
alternativ att en skattereduktion för
hushållstjänster införs år 2004.
Utskottets ställningstagande
I budgetpropositionen tar regeringen upp
frågan om den fortsatta behandlingen av de
utredningsförslag som lagts fram på
området. Regeringen anför att den stigande
arbetslösheten under 1990-talets första
hälft aktualiserade frågan om huruvida en
stimulans av den privata tjänstesektorn
skulle kunna öka den aggregerade
sysselsättningen och bidra till att minska
arbetslösheten. Regeringen tillkallade
därför hösten 1996 en utredning med
uppdrag att analysera de
samhällsekonomiska effekterna av åtgärder
som syftar till att stimulera utbud och
efterfrågan på privat tillhandahållna
tjänster, Tjänstebeskattningsutredningen.
Fokus skulle särskilt riktas mot
förväntade effekter på arbetslöshet och
sysselsättning i privat och offentlig
sektor. Utredningen överlämnade i mars
1997 betänkandet "Skatter, tjänster och
sysselsättning" (SOU 1997:17). Utredningen
lämnade förslag om skattelättnader som,
förutom att minska arbetslösheten, syftade
till att motverka svartarbete.
Regeringen anför vidare att senare
analyser har visat att åtgärder av detta
slag för att begränsa svartarbetets
omfattning tenderar att bli
offentligtfinansiellt kostsamma och
ineffektiva och att läget på
arbetsmarknaden dessutom förändrats
avsevärt sedan utredningen lämnat sitt
betänkande. Den öppna arbetslösheten har
halverats och i flera sektorer, bl.a. inom
delar av tjänstesektorn, är det snarare
tendenser till arbetskraftsbrist som
behöver uppmärksammas. Regeringen ser
därför inte något behov av att genomföra
de av utredningen föreslagna åtgärderna.
Detta gäller enligt vad som anförs även de
förslag som lämnades 1994 av den s.k.
Tjänsteutredningen i betänkandet
Uppskattad sysselsättning - om skatternas
betydelse för den privata tjänstesektorn
(SOU 1994:43).
Enligt utskottets mening skulle
införandet av en särskild stimulans för
tjänstesektorn i de former motionärerna
föreslår innebära ett avsteg från de
principer om en likformig och neutral
beskattning som ligger till grund för
skattereformen och som enligt utskottets
mening bör gälla. Utskottet delar också
regeringens bedömning att det skulle vara
kostsamt att genom stimulanser försöka
skapa en tjänsteproduktion som kan
konkurrera med hushållens egen
tjänsteproduktion. Risken är att
effekterna på sysselsättningen blir mycket
små eller inga alls, samtidigt som
kostnaderna blir stora. De erfarenheter
som man har gjort i Danmark talar för en
sådan utgång. En stimulans av denna typ
skulle också leda till
gränsdragningsproblem och ge upphov till
svårkontrollerade gråzoner.
Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna Fi287 yrkande 29 och Fi286
yrkande 7.
Pensions- och kompetenssparande
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslaget om
att pensionssparandet skall utvidgas till
ett pensions- och kompetenssparande.
Jämför avvikande meningarna 1 (m) och 2
(fp).
Bakgrund
Pensionssparavdrag får enligt 59 kap. 2 §
IL göras för premier för pensions
försäkring som den skattskyldige äger och
för inbetalningar på pensionsspararens
eget pensionssparkonto.
Pensionssparavdraget får inte överstiga
summan av 0,5 prisbasbelopp och ett
särskilt tillägg som är beroende av om
pensionsrätt föreligger eller ej. Om
pensionsrätt föreligger i anställningen
uppgår tillägget till 5 % av inkomsten
mellan 10 och 20 prisbasbelopp. Om den
skattskyldige inte har pensionsrätt i sin
anställning eller om inkomsten utgör aktiv
näringsinkomst uppgår tillägget till 35 %
av inkomsten, dock högst 10 prisbasbelopp.
Riksdagen har under våren 2002 godkänt
riktlinjer för ett system för individuell
kompetensutveckling. En utgångspunkt för
systemet skall vara att individen deltar
med eget sparande på kompetenssparkonto.
Den kompetensutveckling som systemet skall
stimulera ges en vid definition. Den
enskilde individen ges möjlighet att med
vissa begränsningar göra skattemässigt
avdragsgilla insättningar på
kompetenssparkonton. En stimulans för
arbetsgivare att göra inbetalningar på en
anställds kompetenssparkonto skall
införas. Uttag från kompetenssparkonto
beskattas som inkomst av tjänst. Vid uttag
i anslutning till kompetensutveckling
lämnas en stimulans i form av en kom
petenspremie vars storlek bl.a. beror på
längden på kompetensutvecklingen. Premien
ges i form av en skattereduktion (prop.
2001/02:175, bet. 2001/02:AU10).
Motion
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion
Sk382 yrkande 7 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) att dagens pensionssparande utvidgas
så att avdrag medges upp till ett
basbelopp, att sparandet får tas ut för
att finansiera kompetensutveckling och att
kvarstående sparande kan tas ut vid
pensionering.
Moderata samlingspartiet har i motion
Fi287 föreslagit att avdraget för
pensionssparande höjs till ett basbelopp
fr.o.m. år 2005. Förslaget har remitterats
till skatteutskottet och behandlas inte i
detta ärende.
Utskottets ställningstagande
Inom regeringskansliet pågår för
närvarande ett arbete med utformningen av
de regler som behövs i ett system för
individuell kompetensutveckling. En
promemoria med förslag till skatteregler
har upprättats inom finansdepartementet
och remissbehandlats över sommaren.
Avsikten är att ett förslag med såväl
skatteregler som övrig lagstiftning skall
presenteras under hösten 2002. Avsikten är
att de nya reglerna skall kunna tillämpas
fr.o.m. den 1 juli 2003.
Enligt utskottets mening bör resultatet
av regeringens arbete avvaktas. Utskottet
avstyrker motion Sk382 yrkande 7.
Gåvor till ideell verksamhet
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslaget om en
avdragsrätt för gåvor till internationellt
bistånd.
Jämför avvikande mening 2 (fp).
Motion
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion
Sk382 yrkande 14 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) att en avdragsrätt för gåvor till
internationellt bistånd införs för att
uppmuntra människor att dela med sig av
sitt välstånd.
Utskottets ställningstagande
Det är enligt utskottets mening viktigt
att det finns en demokratisk process bakom
det stöd som samhället ger till
frivilligarbete i kyrkliga organisationer,
idrottsorganisationer, humanitära
organisationer, internationellt bistånds
arbete, m.m. En avdragsätt för gåvor till
den här typen av verksamhet skulle minska
utrymmet för det samhälleliga stödet och
öka dessa viktiga verksamheters beroende
av enskilda personers förmögenheter,
förmåga och vilja att bidra.
Det är vidare önskvärt att skattesystemet
så långt möjligt hålls fritt från inslag
som inte hänger samman med dess
grundläggande funktion att utgöra en säker
bas för finansieringen av den gemensamma
sektorn. Att belasta skattemyndigheterna
med en kontroll av den här typen av stöd
är enligt utskottets mening inte lämpligt.
En ytterligare nackdel med att lämna
stödet som ett skatteavdrag är att det
inte på vanligt sätt blir föremål för en
årlig och samlad prövning i samband med
budgetberedningen.
Utskottet avstyrker motionsförslaget.
Kapital och företagsbeskattning
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om
slopad skatt på aktieutdelning,
riskkapitalavdrag, starta-eget-avdrag,
höjd bolagsskatt och slopad arvsskatt på
arbetande kapital i fåmansföretag.
Jämför avvikande meningarna 1 (m), 2 (fp),
3 (kd) och 4 (c).
Bakgrund
Frågan om s.k. enkelbeskattning och dess
inverkan på företagsinvesteringarna har
utretts av 1992 års
företagsskatteutredning. Utredningen
avvisade i betänkandet En lättnad i
dubbelbeskattningen av mindre företags
inkomster (SOU 1996:119) ett generellt
slopande av dubbelbeskattningen som ett
medel att förbättra villkoren för
företagande.
Genom lagstiftning under hösten 1996
(prop. 1996/97:45, bet. 1996/97: SkU13),
som har kompletterats under våren 1997
(prop. 1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20),
har riksdagen genomfört lättnader i
beskattningen av utdelning och
kapitalvinst på aktier i onoterade företag
fr.o.m. 1998 års taxering. Lättnaderna
ersatte det riskkapitalavdrag som införts
tidigare.
Motioner
Moderata samlingspartiet föreslår i motion
Fi287 yrkande 26 av Lennart Hedquist m.fl.
(m) att skatten på aktieutdelningar slopas
fr.o.m. 2004 års taxering.
Folkpartiet liberalerna anför i motion
Sk382 yrkande 24 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) att beskattningen av aktieutdelningar
bör avskaffas i etapper och de föreslår
att den halveras för privatpersoner under
de närmste två åren.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi256
yrkandena 19 och 20 av Alf Svensson m.fl.
(kd) och motion Sk383 yrkandena 2, 6 och
14 av Per Landgren m.fl. (kd) att
beskattningen av aktier avskaffas stegvis
med en halvering av fysiska och juridiska
personers utdelningsskatt år 2004 och med
sikte på ett fullständigt slopande år
2005. Ett permanent riskkapitalavdrag för
köp av aktier i onoterade bolag upp till
100 000 kr införs fr.o.m. år 2003.
Bolagskatten höjs till 30 % som en
finansiering av avvecklad förmögenhets
skatt m.m.
I Centerpartiets motion Fi286 yrkandena
16, 17 och 22 av Maud Olofsson m.fl. (c)
föreslås en avdragsrätt för starta-eget-
sparande på upp till 40 000 kr om året,
totalt högst 120 000 kr och ett personligt
riskkapitalavdrag på högst 40 000 kr per
år i tre år för start av företag utan
hjälp av starta-eget-sparande.
Motionärerna föreslår vidare att
arvsskatten för arbetande kapital i fåmans
företag slopas.
Utskottets ställningstagande
I finansplanen anför regeringen att starka
och livskraftiga företag är av avgörande
betydelse för att Sverige skall präglas av
uthållig tillväxt och rättvisa, och att
det är angeläget att förbättra de
skattemässiga villkoren för företagen. Det
finns i dag drygt 800 000 företag i
Sverige, varav drygt 600 000 enmans
företag. Dessa företag utgör en viktig del
i näringslivet och deras vikt och
betydelse för den svenska ekonomin kommer
enligt vad som anförs sannolikt att öka
ytterligare de kommande åren. Reglerna om
beskattning av småföretagsägares utdelning
och kapitalvinst som löne- och
kapitalinkomst är viktiga, och regeringen
vill under mandatperioden genomföra en
förändring av dessa regler för att öka
avkastningen för den som tar risken att
starta ett eget företag och/eller
expandera sin verksamhet. Regeringen avser
även att ändra reglerna så att fler
företag får lägre skatt vid
generationsskiften.
Enligt utskottets mening visar de
utredningar som gjorts på området att en
slopad skatt på aktieutdelningar inte är
ett verksamt medel för att förbättra de
större företagens villkor. Tillgången till
en internationell kapitalmarknad gör att
beskattningen av sparande endast i
begränsad omfattning inverkar på
företagens investeringsbenägenhet.
Utskottet anser att en generell sänkning
av skatten på ägarnas sparande i aktier
inte är en effektiv metod för att
förbättra villkoren för företagandet och
avstyrker därför motionsyrkandena om
slopad skatt på aktieutdelning.
För små och medelstora företag som inte i
alla avseenden har tillgång till den
internationella kapitalmarknaden kan
emellertid inte bortses från att den
personliga kapitalbeskattningen inverkar
på avkastningskravet och därmed i viss mån
fungerar som en skatt på företagens
investeringar. Detta förhållande har
beaktats i samband med att riksdagen på
senare år beslutat om en rad ändringar i
syfte att förbättra villkoren för
nyföretagande och entreprenörskap. En
lättnad i beskattningen av utdelningar och
kapitalvinster på aktier i onoterade bolag
infördes hösten 1996 och har utvidgats
genom olika beslut under åren 1997 och
1998. Även villkoren för finansiering med
egna vinstmedel har förbättrats. Enskilda
näringsidkare fick vid 1999 års taxering
utvidgade möjligheter till reservering
genom avsättning till periodiseringsfond,
och denna möjlighet har ytterligare
förbättrats som ett resultat av en mer
ingående undersökning av hur företagen
använder periodiseringsfonderna (prop.
1999/2000:1 Förslag till statsbudget,
finansplan m.m.). Mot denna bakgrund finns
det enligt utskottets mening inte någon
anledning att överväga att införa ett
särskilt avdrag för investeringar i
onoterade aktier. Utskottet avstyrker
därför förslaget om ett permanent
riskkapitalavdrag.
Enligt utskottets mening är det viktigt
att skattereglerna inte lägger hinder i
vägen för nyföretagande och
entreprenörskap och att avkastningen för
den som tar risken att starta ett eget
företag eller att expandera sin verksamhet
är tillräcklig. Särskilda stimulanser i
samband med nystart av företag ger emel
lertid inte denna effekt utan skapar
tvärtom en risk för att livskraftiga
företag slås ut i konkurrensen med
nystartade och skattegynnade företag,
något som inte på sikt kan anses vara
förenligt med kravet på stabila och goda
regler för företagen. Utskottet är mot
denna bakgrund inte berett att tillstyrka
förslagen om olika former av starta-eget-
avdrag.
När det gäller förslaget om avskaffad
arvsskatt vid generationsskiften i företag
bör regeringens förslag avvaktas.
Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna Fi287 yrkande 26, Sk382 yrkande
24, Fi256 yrkandena 19 och 20, Sk383
yrkandena 2, 6 och 14 och Fi286 yrkandena
16, 17 och 22.
Avyttring av fåmansföretag genom
andelsbyte
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om
olika åtgärder i anslutning till
fåmansbolagsägares andelsbyten.
Jämför avvikande meningarna 1 (m), 2 (fp),
3 (kd) och 4 (c).
Bakgrund
Det förekommer att fåmansbolag avyttras
genom byte mot andelar i ett annat
företag. Om likviden till högst 10 %
utgörs av kontanter och det är frågan om
uppköp av ett helt företag är det möjligt
att få uppskov med beskattningen av den
vinst som uppkommer. Vinsten delas normalt
upp i en tjänstebeskattad och en
kapitalbeskattad del som en följd av de
regler som gäller för fåmansföretag (3:12-
reglerna). Om de mottagna andelarna
sjunker i värde får förlusten på vanligt
sätt dras av i inkomstslaget kapital.
Skatteeffekten av detta avdrag är dock
lägre än den beskattning som träffar den
tjänstebeskattade delen av vinsten. Kravet
på skatt för den uppskjutna vinsten
kvarstår även om de mottagna andelarna
helt skulle förlora sitt värde. De
komplikationer som kan uppkomma för den
enskilde i fall som dessa har
uppmärksammats under år 2001.
Skatteutskottet behandlade i sitt
yttrande över budgetpropositionen hösten
2001 (yttr. 2001/02:SkU1y) och under
motionsbehandlingen våren 2002 (bet.
2001/02:SkU15) motioner som tog upp de
problem som uppkommer när en företagare
får betalt för sitt företag i andelar som
sedan förlorar sitt värde. Vid den senare
behandlingen hade ett analysarbete
påbörjats i Finansdepartementet och den då
aktuella motionen avstyrktes med
hänvisning till detta arbete.
Finansdepartementet presenterade den 12
april 2002 en promemoria om 3:12-reglerna
och reglerna om andelsbyten. I promemorian
redovisades fyra tänkbara lösningar på
problemet. I tre modeller mildras
beskattningen av uppskovsbeloppet på olika
sätt om de tillbytta andelarna sjunker i
värde. I den fjärde modellen betraktas
andelsbytet inte som en försäljning, utan
beskattningen sker först när det tillbytta
andelarna avyttras och då efter särskilda
regler.
I april 2002 tog skatteutskottet upp
frågan till förnyade överväganden med
anledning av att det arbete som pågick
visat sig vara så komplicerat att bered
ningen inte beräknades kunna slutföras
under våren. För att de berörda små
företagarna skulle få besked i någon form
om hur regelsystemet bör förändras
föreslog utskottet att riksdagen skulle
tillkännage för regeringen att den skall
återkomma till riksdagen med ett förslag
till en retroaktivt verkande lagändring
som eliminerar de effekter som uppstår i
förlustsituationer till följd av att ett
tjänstebelopp skall tas upp till
beskattning av den som genom ett upp
skovsgrundande andelsbyte har avyttrat
andelar i ett fåmansföretag. Utskottet
uttalade att regeringen senast i augusti
2002 skulle återkomma till riksdagen med
en proposition. Riksdagen biföll den 16
maj 2002 utskottets förslag ( bet.
2001/02:SkU29).
Regeringen har aviserat att en
proposition kommer att avlämnas till riks
dagen under hösten. Regeringen har den 14
oktober 2002 överlämnat en lagrådsremiss
om utvidgning av reglerna om framskjuten
beskattning vid vissa andelsbyten till
Lagrådet.
Motioner
I Moderata samlingspartiets motion Sk417
yrkandena 14 och 15 av Lennart Hedquist
m.fl. (m) anför motionärerna att riksdagen
bör lagstifta på egen hand om regeringen
inte lägger fram något förslag, och
motionärerna föreslår att rikdagen fattar
beslut om att en försäljning av
fåmansbolag där likvid erhållits i andelar
och med villkor om att andelarna inte får
säljas förrän vid en senare tidpunkt i sin
helhet skall beskattas i inkomstslaget
kapital. Beslutet bör gälla från och med
den 1 januari 1999. Motionärerna anför
vidare att även kontantbegränsningen vid
uppskov ger orimliga effekter eftersom
beräkningen utgår från andelarnas
nominella värde, och de föreslår att
regeringen får återkomma med ett förslag
om att denna regel avskaffas från och med
den 1 januari 1999.
I Folkpartiet liberalernas motion Sk382
yrkande 22 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
anförs att de problem som uppkommer vid
uppskovsgrundande avyttring av
fåmansföretag mot andelar också kan
uppkomma i närliggande fall, och de begär
ett tillkännagivande om att regeringen bör
beakta detta förhållande vid sin
utformning av den aviserade propositionen.
I Centerpartiets motion Fi286 yrkande 23
av Maud Olofsson m.fl. (c) anförs att det
blivit uppenbart att 3:12-reglerna ge
upphov till problem för dem som sålt
företag och fått betalt i andelar som
sedan sjunkit i värde. Motionärerna
noterar att regeringen lämnat en
lagrådsremiss i ärendet men anser att
riksdagen under alla omständigheter måste
fatta ett beslut vid behandlingen av
budgetpropositionen för år 2003. De
föreslår därför att beskattningen av
vinster vid andelsbyten ändras på ett
sådant sätt att andelsägare kan välja om
beskattning skall ske vid andelsbytet
eller vid den slutliga försäljningen.
I motion Fi261 av Per Rosengren (v)
anförs att de problem som visat sig
uppkomma vid uppskovsgrundande andelsbyten
också kan uppkomma i andra fall. Gäller
avyttringen konvertibler eller
teckningsoptioner eller lägger kon
tantbegränsningsregeln hinder i vägen kan
beskattningskonsekvenserna bli desamma.
Motionären begär ett tillkännagivande om
att det bör utredas om en begränsning till
uppskovsfallen inte leder till att lika
fall behandlas olika.
Utskottets ställningstagande
Regeringen avlämnar i dagarna en
proposition till riksdagen med förslag om
ändrade regler för beskattningen av vissa
andelsbyten. Regeringen föreslår att
metoden med uppskov ersätts med en
beskattning där mottagna andelar övertar
det omkostnadsbelopp som de avyttrade
andelarna har. Vinst eller förlust
beskattas först när de mottagna andelarna
avyttras. De nya reglerna skall under
vissa förutsättningar få tillämpas
retroaktivt på andelsbyten som skett under
tiden den 1 januari 1999-den 31 december
2002. Av den lagrådsremiss som ligger till
grund för propositionen framgår att
engångseffekterna i form av utebliven
skatteintäkt beräknas till 283 miljoner
kronor, medan den varaktiga effekten
beräknas till 9 miljoner kronor per år i
utebliven skatteintäkt. Det påpekas att
uppskattningarna är behäftade med stor
osäkerhet.
Utskottet ser positivt på att regeringen
nu har avlämnat en proposition med det
förslag till en retroaktivt verkande
lagändring som riksdagen begärt. Som
framgått redan i samband med riksdagens
beställning rör det sig om ett komplicerat
lagstiftningsärende som kräver en noggrann
beredning. Utskottet avser att ta
ställning till den närmare utformningen av
de föreslagna lagändringarna under den
fortsatta riksdagsbehandlingen.
När det gäller de olika motionsförslagen
om att riksdagen nu skall fatta beslut om
olika förändringar anser utskottet att den
fortsatta riskdagsbehandlingen av
regeringens förslag bör avvaktas.
Utskottet avstyrker därför dessa
motionsyrkanden.
I vissa motioner begärs tillkännagivanden
om att regeringen bör utreda om inte
ytterligare grupper kan ha liknande
problem och ta ställning till behovet av
en utvidgning av lagstiftningsärendet till
dessa grupper. Även dessa frågor bör
enligt utskottets mening anstå i avvaktan
på den fortsatta riksdagsbehandlingen.
Utskottet avstyrker även dessa
motionsyrkanden.
Utskottet återkommer till dessa frågor
under inkomstberäkningen.
Beskattning av royaltyinkomster
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om
skattefrihet och kapitalbeskattning av
royalty.
Jämför avvikande meningarna 1 (m) och 3
(kd).
Bakgrund
Royalty skall enligt huvudregeln beskattas
i inkomstslaget näringsverksamhet. Om
royalty grundar sig på anställning eller
på uppdrag eller tillfällig verksamhet som
inte ingår i en näringsverksamhet skall
den dock tas upp i inkomstslaget tjänst.
Motioner
I Moderata samlingspartiets motion Fi287
yrkande 27 av Lennart Hedquist m.fl. (m)
anförs att den nuvarande beskattningen av
royalty från uppfinningar och patent
driver uppfinningsrika innovatörer i
landsflykt i stället för att slå vakt om
deras kompetens för att utveckla nya idéer
i Sverige. Motionärerna föreslår att
royalty beskattas i inkomstslaget kapital
fr.o.m. år 2003.
I Kristdemokraternas motion Sk383 yrkande
12 av Per Landgren m.fl. (kd) anförs att
Sverige har en onormalt stor export av
patent och uppfinningar som exploateras i
andra länder, och de föreslår att
royaltyinkomster befrias från skatt de två
första åren för att därefter beskattas som
inkomst av kapital.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening bör det undvikas
att införa särskilda skattestimulanser för
viss typ av verksamhet. Förslag om
skattefrihet under begränsad tid för
royaltyinkomster har tidigare föreslagits
av Innovationsutredningen (SOU 1993:84),
men har inte ansetts vara aktuella att
genomföra. Utskottet avstyrker motionerna
Fi287 yrkande 27 och Sk383 yrkande 12.
Fastighetsskatten
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om
frysta taxeringsvärden, sänkt
fastighetsskatt, och omläggningen till en
kommunal avgift, m.m.
Jämför avvikande meningarna 1 (m), 2 (fp),
3 (kd) och 4 (c).
Bakgrund
Uttaget av fastighetsskatt på bostäder har
sedan år 1996 kraftigt begränsats genom en
rad successiva beslut. Det
omräkningsförfarande som då infördes har
inte tillämpats som avsett, utan
taxeringsvärdena har i princip varit oför
ändrade under åren 1997-2000. När
"frysningen" av taxeringsvärdena upphörde
år 2001 sänktes i stället skattesatsen för
småhus och är nu 1,0 % (prop. 2001/02:1,
bet. 2001/02:FiU1).
Riksdagen beslutade under hösten 2001 om
en begränsningsregel för fastighetskatten
(prop. 2001/02:3, bet. 2001/02:SkU3).
Regeln, som bygger på
Fastighetsbeskattningskommitténs förslag,
tar sikte på hushåll med låga inkomster
som är bosatta i fastigheter med höga
taxeringsvärden och innebär att
fastighetsskatten under vissa
förutsättningar inte skall överstiga fem
procent av hushållets sammanlagda
inkomster.
Vidare har
Fastighetstaxeringsutredningens förslag om
att omräkningsförfarandet vid
fastighetstaxeringen skall tas bort
genomförts. I stället har det införts ett
system för småhus-, hyreshus- och
lantbruksenheter som innebär att
förenklade fastighetstaxeringar skall ske
mitt emellan de allmänna fastighets
taxeringarna. För småhus innebär det att
en förenklad fastighetstaxering skall ske
första gången år 2006. Allmän
fastighetstaxering för småhus kommer att
ske år 2003 och år 2009. Småhusen omräknas
sista gången år 2002 (prop. 2001/02:43,
bet. 2001/02:SkU11).
Regeringen har vidare aviserat ett
förslag om en s.k. dämpningsregel som
syftar till att höjda taxeringsvärden inte
omedelbart skall slå igenom på uttaget av
fastighetsskatt. Meningen är att endast en
tredjedel av höjningen skall slå igenom
under taxeringsåret och lika mycket under
vart och ett av de två därpå följande
åren.
Motioner
I Moderata samlingspartiets motion Fi287
yrkande 18 delvis, 19 och 21 av Lennart
Hedquist m.fl. (m) föreslås att
taxeringsvärdena fryses på 1997 års nivå,
att fastighetsskatten för småhus bestäms
till 0,9 % år 2002 och 0,8 % år 2003 och
att begränsningsregeln och dämpningsregeln
upphävs. I motion Fi245 yrkande 1 av Karin
Enström (m) begärs ett tillkännagivande om
att fastighetskatten bör avskaffas
omdelbart.
I Folkpartiet liberalernas motion Sk382
yrkandena 8-10 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) begärs ett tillkännagivande om att
fastighetsskatten måste avvecklas på sikt,
systemet för taxering reformeras och
likformighet mellan boendeformer
upprättas. Motionärerna föreslår att
taxeringsvärdena fryses till 1997 års nivå
och att skatten på reavinst vid
bostadsrätts- och fastighetsförsäljning
höjs från 20 % till 30 %.
I Kristdemokraternas motioner Fi256
yrkandena 13 och 14 av Alf Svensson m.fl.
(kd), Fi254 yrkandena 1-3 av Per Landgren
m.fl. (kd) och Bo216 yrkande 6 av Annelie
Enochson (kd) anförs att fastighetsskatten
bör slopas helt för småhus (egna hem),
bostadshyreshus (hyresrätter och bostads
rättsföreningar) och kommersiella lokaler
och industrienheter. Kommunerna skall i
stället ges rätt att ta ut en fast avgift
per småhus, per bostadslägenhet samt per
kvadratmeter lokalyta för kommersiella
lokaler och industrienheter. Den totala
kommunala avgiften får inte överstiga
kommunernas självkostnader för gator/vägar
och parkering, räddningstjänst samt fysisk
planering. Reavinstskatten vid försäljning
av privatbostadsfastighet och bostadsrätt
höjs till den generella nivån på 30 %.
I Centerpartiets motion Fi286 yrkandena 9
och 11 av Maud Olofsson m.fl. (c) föreslås
att 2003 års fastighetstaxeringsvärden
räknas om med en medianmodell där
köpeskillingar i den undre och övre
kvartilen tas bort. Motionärerna räknar
med att detta sänker taxeringsvärdena med
ca 10 %. De föreslår vidare att
begränsningsregeln upphävs eftersom den
bygger på en omodern
sambeskattningsprincip och inte behövs.
Utskottets ställningstagande
Regeringen har i juni 2002 tillsatt en
parlamentarisk kommitté, Egendoms
skattekommittén (Fi 2002:06), som skall
utreda fastighetsskatten, förmögen
hetsskatten samt arvs- och gåvoskatten.
Uppdraget skall vara avslutat vid utgången
av år 2003. Kommittén ges möjlighet att
pröva lösningar som kan innebära avsteg
från nu gällande principer för
fastighetsbeskattningen. En förutsättning
är dock att de fördelningspolitiska
konsekvenserna är acceptabla. En viktig
utgångspunkt är en likformig beskattning
av olika typer av tillgångar. Kommittén
har fått i uppdrag att åstadkomma ett
regelsystem som både är enkelt och
rättvist.
Enligt utskottets mening är
fastighetsskatten en del av kapitalinkomst
beskattningen och en viktig inkomstkälla
för att finansiera den offentliga
välfärden. Den beräknas i år ge intäkter
till staten på drygt 20 miljarder kronor.
Utskottet är mot denna bakgrund inte
berett att tillstyrka tillkännagivanden
eller beslut som innebär att
fastighetsskatten helt eller delvis avskaf
fas. I övrigt anser utskottet att
resultatet av Egendomsskattekommitténs
arbete bör avvaktas.
Utskottet avstyrker med det anförda de
aktuella motionsyrkandena.
Förmögenhetsskatt
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om
slopad sambeskattning, sänkta
skattesatser, avskaffande av
förmögenhetsskatten, m.m.
Jämför avvikande meningarna 1 (m), 2 (fp),
3 (kd) och 4 (c).
Bakgrund
För fysisk person, dödsbo och
familjestiftelse är skattesatsen 1,5 %.
För annan juridisk person är skattesatsen
1,5 promille.
Skatt påförs på den del av förmögenheten
som överstiger ett fribelopp. Makar och
hemmavarande barn under 18 år som inte
själva skall lämna självdeklaration
sambeskattas. Vid 2003 års inkomsttaxering
är gränsen för uttag av förmögenhetsskatt
1 500 000 kr för ensamstående och
2 000 000 kr för sambeskattade par.
Arbetande kapital i företag är fritt från
förmögenhetsskatt, och befrielsen gäller i
princip också arbetande kapital som
innehas via aktier. Aktier på börsens A-
lista betraktas dock i flertalet fall som
en kapitalplacering och värderas då till
80 % av marknadsvärdet.
Regeringen beslutade i juni 2002 att
tillsätta en parlamentarisk kommitté,
Egendomsskattekommittén (Fi 2002:06), som
skall utreda fastighetsskatten på småhus
m.m., förmögenhetsskatten samt arvs- och
gåvoskatten. Kommittén skall avsluta
uppdraget senast vid utgången av 2003.
Motioner
I Moderata samlingspartiets motion Fi287
yrkandena 18 delvis och 22-24 av Lennart
Hedquist m.fl. (m) anförs att
förmögenhetsskatten ökar avkastningskravet
på investeringar som görs i Sverige, och
de föreslår att den avskaffas år 2004. Ett
första steg tas år 2003 då
sambeskattningen slopas och fribeloppet
höjs till två miljoner kronor per person.
Vidare skall 1997 års fastighetstaxe
ringsvärden ligga till grund för
förmögenhetsbeskattningen fr.o.m. år 2003.
I motion Fi245 yrkande 2 av Karin Enström
(m) begärs ett tillkännagivande om att
förmögenhetsskatten bör slopas omedelbart.
Också i motion A315 yrkande 2 av Anders G
Högmark m.fl. (m) föreslås att
sambeskattningen av förmögenhet slopas.
I Folkpartiet liberalernas motion Sk382
yrkandena 11 och 12 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) anförs att sambeskattningen av
makar i förmögenhetsbeskattningen är en
restprodukt i skattesystemet från den tid
då kvinnor inte betraktades som egna
ekonomiska subjekt, och de föreslår att
sambeskattningen slopas år 2003. Vidare
bör fribeloppet höjas till 2,1 miljoner
kronor med sikte på ett fullständigt
avskaffande av förmögenhetsskatten.
I Kristdemokraternas motioner Fi256
yrkandena 21 och 22 av Alf Svensson m.fl.
(kd) och Sk383 yrkande 3 av Per Landgren
m.fl. (kd) föreslås att effekten av
sambeskattningen av förmögenhet avvecklas
helt genom att fribeloppet för
sambeskattade par höjs till 3 000 000 kr.
Därefter föreslår motionärerna att
förmögenhetsskatten avvecklas med 0,5
procentenhet per år så att den blir 1,0 %
år 2004 och 0,5 % år 2005.
I Centerpartiets motion Fi286 yrkandena
13 och 14 av Maud Olofsson m.fl. (c)
anförs att starka skäl talar för att
förmögenhetsskatten bör fasas ut ur det
svenska skattesystemet. Sambeskattningen
av förmögenhet är en kvarleva från ett
gammalt patriarkalt samhälle med
familjeförsörjare och bör avskaffas redan
år 2003. Vidare innebär
förmögenhetsskatten också en dubbelbeskatt
ning av det egna boendet. Innan
förmögenhetsskatten är helt avskaffad bör
därför förmögenhetsskatten endast beräknas
på halva taxeringsvärdet från 2003.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har vid sina tidigare
ställningstaganden till frågan om
sambeskattning av förmögenhet ansett att
en övergång till särbeskattning skulle
medföra en oönskad stimulans för
skattemotiverade överföringar inom
familjen och att ett system med skilda
fribelopp för ensamstående respektive
sambeskattade par därför är att föredra.
Utskottet har inte ändrat uppfattning i
denna del och är därför inte berett att
tillstyrka förslagen om slopad
sambeskattning.
Regeringen beslutade i juni 2002 att
tillsätta en parlamentarisk kommitté,
Egendomsskattekommittén (Fi 2002:06), som
skall utreda fastighetsskatten på småhus
m.m., förmögenhetsskatten samt arvs- och
gåvoskatten. Bakgrunden är bl.a. att
reglerna kritiserats för bristande
enhetlighet i behandlingen av olika
tillgångar och för de fördelningspolitiska
effekterna. Kommittén skall avsluta
uppdraget senast vid utgången av 2003.
Utskottet anser att resultatet av denna
utredning bör avvaktas och avstyrker
därför motionsförslagen om slopad
förmögenhetsskatt m.m.
En skattelättnad för studentbostäder och
äldrebostäder
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om
halverad byggmoms och om slopad
uttagsbeskattning av fastighetsskötsel.
Jämför avvikande meningarna 3 (kd) och 4
(c).
Budgetpropositionen
Regeringen bedömer (avsnitt 8.6.2) att en
sänkning av mervärdesskattekostnaden bör
prövas för studentbostäder och
äldrebostäder. I syfte att tillgodose
huvudsakligen ungdomarnas bostadsbehov
vill regeringen även pröva förut
sättningarna för att på ett
kostnadseffektivt sätt minska
boendekostnaderna genom en sänkning av
mervärdesskattekostnaderna för produktion
av mindre hyreslägenheter.
När det gäller den närmare avgränsningen
av de byggprojekt som kan komma i fråga
för en sänkning av
mervärdesskattekostnaden krävs enligt vad
som anförs noggranna överväganden.
Reglerna bör ges en sådan utformning att
de inte leder till senareläggning av
byggprojekt som redan nu kan påbörjas.
Kravet på förutsebarhet och klarhet i
skattelagstiftningen måste beaktas.
Byggherren måste redan vid projekteringen
av ett nytt bygge ha möjlighet att bedöma
skattekonsekvenserna. Även
kontrollaspekterna är av stor vikt. För
att utröna om sänkningen får avsedd
verkan, bör åtgärden tidsbegränsas till
att gälla projekt som påbörjas före
utgången av 2006 och utvärderas
tillsammans med de övriga stöd som finns
för de aktuella bostadstyperna. Vid
analysen av på vilket sätt
mervärdesskattesänkningen lämpligen bör
genomföras bör förutsättningarna för en
återbäring av mervärdesskatten i form av
en skattereduktion övervägas.
Motioner
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi256
yrkande 26 av Alf Svensson m.fl. (kd) att
mervärdesskatten på byggande halveras med
start den 1 oktober 2003. För att inte gå
emot EU:s regler föreslår motionärerna att
skattesänkningen utformas så att
byggföretaget efter deklaration erhåller
en skattereduktion som motsvarar hälften
av den erlagda byggmomsen, dvs. 10 % av
byggkostnaden. Avsikten är att
skattereduktionen skall ses som en del av
skattesystemet och inte som ett bidrag.
I Centerpartiets motion Fi286 yrkande 15
av Maud Olofsson m.fl. (c) anförs att en
uttagsskatt på företag som driver
fastighetsskötsel i egen regi infördes vid
1990 års skattereform och att detta bl.a.
har drabbat många allmännyttiga och
kooperativa bostadsföretag. Motionärerna
föreslår att uttagsskatten slopas så att
beskattningen av hyresboendet blir lägre
och inte missgynnas i jämförelse med andra
boendeformer.
Utskottets ställningstagande
Det finns ett starkt behov att ytterligare
stimulera produktionen av vissa typer av
hyreslägenheter som studentlägenheter,
äldrebostäder och mindre hyreslägenheter.
I dag används investeringsbidrag t.ex. för
att stimulera produktionen av
studentlägenheter och hyreslägenheter och
detta har haft en god effekt när det
gäller att få fram en produktion av
lägenheter till rimligare kostnader. Det
har också lett till att ett antal aktörer
har etablerat sig på marknaden och nu
bygger bostäder där kostnaderna är
rimligare än vad kostnaderna är i den
traditionella produktionen.
Utskottet har ingen invändning mot
regeringens bedömning att en momssänkning
bör prövas som en kompletterande stimulans
på detta område. När det gäller
motionsförslaget om att riksdagen nu skall
fatta beslut om en liknande stimulans
anser utskottet att regeringens förslag
bör avvaktas. Utskottet avstyrker därför
motionsyrkandet.
När det gäller uttagsbeskattningen av
viss fastighetsskötsel är bakgrunden till
bestämmelsen att många
fastighetsförvaltande företag, bl.a.
bostadsförvaltningsföretagen, inte är
skyldiga att ta ut mervärdesskatt i sin
verksamhet och därför inte heller kan dra
av den skatt som fristående
fastighetsskötare debiterar. För att
undvika att bostadsförvaltarna och andra
momsbefriade företag av skatteskäl helt
går över till fastighetsskötsel i egen
regi har sådan egenregiverksamhet belagts
med moms om kostnaden överstiger 150 000
kr. Regeln tillkom i samband med 1990 års
skattereform (prop. 1989/90:11).
Enligt utskottets mening syftar
uttagsbeskattningen till att förhindra kon
kurrenssnedvridande effekter av den
mervärdesskattefrihet som gäller för
bostadsförvaltare och vissa andra
fastighetsförvaltare. Utskottet är inte
berett att tillstyrka att denna
beskattningsregel slopas.
Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna Fi256 yrkande 26 och Fi286
yrkande 15.
Mervärdesskatten på böcker och tidskrifter
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om
höjd moms på tidskrifter och om en
utredning av mervärdesskatten på
kulturområdet.
Jämför avvikande meningarna 3 (kd) och 4
(c).
Bakgrund
Riksdagen har under hösten 2001 beslutat
sänka mervärdesskatten på böcker och
tidskrifter från 25 % till 6 % fr.o.m. den
1 januari 2002 (prop. 2001/02: 45, bet.
2001/02:SkU12).
Motioner
I Kristdemokraternas motion Fi256
yrkandena 27 och 29 av Alf Svensson m.fl.
(kd) anförs att den nyligen genomförda
sänkningen av mervärdesskatten på
tidskrifter inte kan ses som en angelägen
skattesänkning, och de föreslår att
mervärdesskatten på tidskrifter återställs
till 25 %. De begär också ett
tillkännagivande om att regeringen bör
utreda hur kulturmomsen generellt skall
kunna sänkas till 6 %.
Också Centerpartiets motion Fi286 yrkande
31 av Maud Olofsson m.fl. (c) förslås att
mervärdesskatten på tidskrifter höjs till
25 %. Motionärerna anför att momsen på
tidskrifter bör återställas till sin gamla
nivå i avvaktan på en översyn av momsen
inom hela kulturområdet.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening talar både det
kulturpolitiska syftet och administrativa
och praktiska skäl för att både böcker och
tidskrifter bör ingå i området med
reducerad mervärdesskatt. Området har
utformats i nära anslutning till det
utrymme som finns i punkt 6 i bilaga H
till sjätte mervärdesskattedirektivet.
Utskottet ser inte någon anledning att
ändra denna gränsdragning och avstyrker
därför motionsyrkandena om höjd
mervärdesskatt för tidskrifter.
När det gäller yrkandena om en översyn av
momsen inom kulturområdet har utskottet i
betänkande 2001/02:SkU18 tagit upp de
problem som områdena med nedsatt
mervärdesskatt orsakar och konstaterat att
systemet kommit att bli alltmer
svåröverskådligt och krångligt.
Gränsdragningen mellan varor och tjänster
som beskattas på normal nivå, 12-
procentsnivån, 6-procentsnivån respektive
undantas från beskattning framstår i en
del fall som svårbegriplig, godtycklig och
orättvis. Skattemyndigheterna tvingas till
grannlaga avgöranden om huruvida olika
varor och verksamheter skall hänföras till
den ena eller den andra gruppen. En av
lagstiftningstekniska och praktiska skäl
motiverad önskan att göra gränsen för ett
lågbeskattat område så snäv som möjligt
för att underlätta tillämpningen ger
ibland upphov till känsliga och vidlyftiga
rättvisediskussioner, när ett besläktat
och närliggande område beskattas på en
högre nivå. Företag och andra
näringsidkare lägger ibland ned avsevärda
ansträngningar och betydande kostnader på
att få till stånd en förmånligare
mervärdesbeskattning av just de varor och
tjänster som det företaget eller den
näringsidkaren producerar, dvs. att få med
dessa varor och tjänster i en lågbeskattad
sektor. Mot denna bakgrund föreslog
utskottet ett tillkännagivande till
regeringen om behovet av en översyn av
tillämpningsområdet för de reducerade
skattesatserna. Riksdagen biföll
utskottets förslag (bet. 2001/02:17).
Regeringen anför i budgetpropositionen
(avsnitt 8.6.1) att det pågår ett arbete
med att ta fram direktiv till utredningen
och att avsikten är att utredningen skall
tillsättas under hösten 2002.
Enligt utskottets mening bör resultatet
av den aviserade utredningen av
tillämpningsområdet för de reducerade
skattesatserna avvaktas. Utskottet
avstyrker motionsförslaget om en utredning
om enhetlig kulturmoms.
Skatt på lågpriscigaretter
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
om minimipunktskatt på cigaretter på 90 %
och avslår motionsförslaget om en högre
minimiskatt.
Jämför avvikande mening 3 (kd).
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 8.5.2, punkt
36) att en minimipunktskatt införs den
1 mars 2003 på cigaretter som har ett
lägre detaljhandelspris än cigaretter i
den mest efterfrågade priskategorin.
Skatten bestäms till 90 % av den sam
manlagda skatten på cigaretter i den mest
efterfrågade priskategorin. Vidare införs
en skyldighet för tillverkare att lämna
uppgifter till Riksskatteverket om
försäljning av cigaretter i de olika
priskategorierna.
Regeringen anför att ett antal s.k.
lågpriscigaretter lanserats på den svenska
marknaden under senare tid. Cigaretterna
har ett pris som per paket ligger ca 10 kr
under priset på ett cigarettpaket i den
mest efterfrågade priskategorin. Dessa
lågpriscigaretters andel av marknaden har
successivt ökat och de står för närvarande
för ca 10 % av cigarettkonsumtionen i
landet. Även i andra medlemsstater har
denna kategori av cigaretter tagit
marknadsandelar. Det låga priset på dessa
cigaretter medför en risk för att
cigarettrökningen kommer att öka.
Regeringen anser därför att det finns skäl
att införa en minimipunktskatt för
cigaretter som har ett lägre
detaljhandelspris än cigaretter i den mest
efterfrågade priskategorin. Enligt EG-
reglerna skulle det vara möjligt att ta ut
en minimipunktskatt på 100 % av den
sammanlagda skatten på cigaretter i den
mest efterfrågade priskategorin.
Regeringen bedömer dock att det inte är
lämpligt att fastställa en
minimipunktskatt på 100 % med hänsyn till
att en sådan höjning av punktskatten på
lågpriscigaretter skulle kunna öka risken
för smuggling av cigaretter. En för låg
minimipunktskatt skulle dock inte få någon
större effekt på cigarettkonsumtionen. Vid
en samlad bedömning utifrån nuvarande
förhållanden har regeringen funnit att en
minimipunktskatt som uppgår till 90 % av
den punktskatt som tas ut på cigaretter i
den mest efterfrågade priskategorin bör
införas.
Motion
I Kristdemokraternas motion Sk397 av
Ragnwi Marcelind (kd) anförs att
möjligheten att införa en minimiskatt på
cigaretter bör utnyttjas till 100 %. Med
en skatt på 90 % kan lågpriscigaretterna
fortfarande vara hela 8 kr billigare än
den mest säljande priskategorin och risken
är överhängande att lågpriscigaretterna
fortsätter att locka unga rökare. Med en
skatt på 100 % ökar priset med ytterligare
2 kr, och det finns då en möjlighet att
lågpriscigaretterna på sikt kan försvinna
helt.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inte funnit någon anledning
till invändning mot regeringens förslag om
att införa en minimiskatt på cigaretter
för att på det sättet dämpa den ökande
andelen för dessa cigaretter. I likhet med
regeringen gör utskottet bedömningen att
skatten bör bestämmas till en nivå som tar
hänsyn både till behovet att dämpa
efterfrågan och till risken för smuggling
om skattesatsen skulle sättas för högt.
Utskottet instämmer därför i regeringens
slutsats att en nivå som uppgår till 90 %
av den punktskatt som tas ut på cigaretter
i den mest efterfrågade kategorin är
lämplig.
Med det anförda tillstyrker utskottet
regeringens förslag och avstyrker motion
Sk397.
Privatinförselkvoter
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
om höjda kvoter för privatinförsel.
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 8.5.1,
punkterna 37 och 38) att den mängd sprit
drycker, vin och öl som privatpersoner kan
föra in till Sverige från ett annat EU-
land utan att skatt skall betalas i
Sverige ökas från den 1 januari 2003. Från
denna tidpunkt kan en privatperson föra in
5 liter spritdryck, 52 liter vin och 64
liter öl utan att svensk skatt skall
betalas. Kvoterna för s.k. starkvin och
för tobaksprodukter ändras inte.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inte funnit någon anledning
till erinran mot förslaget och tillstyrker
därför propositionen i denna del.
Skatten på alkoholdrycker
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om
sänkta skatter på öl, vin och sprit.
Jämför avvikande mening 1 (m).
Bakgrund
Skattesatsen på öl över 2,8 volymprocent
är 1,47 kr för varje volymprocent alkohol
och liter. Vid en alkoholhalt på 5 % är
skatten 7,35 kr per liter.
Skatten på lättvin tas ut i "trappsteg"
och uppgår till 22,08 kr per liter för vin
över 8,5 och upp till 15 volymprocent.
Skatten på sprit är 501,75 kr per liter
ren alkohol. Skatten på 1 liter starksprit
är ca 200 kr.
Motioner
I Moderata samlingspartiets motioner Fi207
yrkandena 1-4 av Lennart Hedquist m.fl.
(m) och Fi287 yrkandena 30-32 av Lennart
Hedquist m.fl. (m) anför motionärerna att
de höga skatterna och de ökande
införselkvoterna gör att skatteinkomsterna
minskar och att den svenska
bryggerinäringen slås ut, och de föreslår
en sänkning av de svenska alkoholskatterna
mot nuvarande danska nivå. En sådan
sänkning är enligt motionärernas mening
statsfinansiellt neutral. Skatten på vin
med en alkoholhalt på 8,5-15,0
volymprocent sänks från 22,08 kr till 9 kr
per liter, med motsvarande ändring för vin
med annan alkoholhalt. Skatten på öl sänks
från 1,47 kr till 85 öre per volymprocent
och skatten på sprit sänks från 501,75 kr
till 375 kr per liter ren alkohol.
Utskottets ställningstagande
Sverige håller fast vid en restriktiv
alkoholpolitik som syftar till att
begränsa alkoholens skadeverkningar genom
en minskad totalkonsumtion. Politiken
utgörs främst av en kombination av höga
skatter och restriktioner som på olika
sätt begränsar tillgängligheten samt
information, opinionsbildning och
behandlingsinsatser.
EU-medlemskapet och den ökade
internationella rörligheten har medfört
ändrade förutsättningar för
alkoholpolitiken. Prioriteringar måste
därför göras till de områden där
insatserna ger störst effekt. Strävan är
att hålla fast vid de mest verkningsfulla
alkoholpolitiska medlen så länge de har
effekt och ta bort sådana restriktioner
som bedöms ha mindre alkoholpolitisk
betydelse och som ifrågasätts från EG-
rättslig synpunkt.
Riksdagen har i den nationella
handlingsplanen för att förebygga alkohol
skador (prop. 2000/01:20, bet.
2000/01:SoU8) antagit åtgärder för att
Sverige fortsättningsvis, även vid höjda
införselkvoter, skall kunna behålla målet
om att begränsa alkoholens skadeverkningar
och verka för att minska den totala
alkoholkonsumtionen.
Utskottet anser att ett av de viktigaste
alkoholpolitiska medlen fortfarande är
prispolitiken och att det inte är lämpligt
att genomföra sådana skattesänkningar som
föreslås i de nu aktuella motionerna.
Utskottet avstyrker motionerna Fi207
yrkandena 1-4 och Fi287 yrkandena 30-32.
Grön skatteväxling - höjd koldioxidskatt
och elskatt
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
om höjd skatt på koldioxid och el med den
utvidgning som föreslås i motion Fi230.
Utskottet avstyrker motionsförslagen om en
begräsning av industrins
koldioxidskatterabatt och om införande av
en kväveoxidskatt.
Jämför avvikande meningarna 1 (m), 3 (kd)
och 4 (c).
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitten 8.4.1.1-3,
punkt 33) att koldioxidskatten på bränslen
höjs med 16 %. För bensin och dieselolja
sänks energiskattesatserna lika mycket som
koldioxidskattesatserna höjs. Drivmedel
som endast belastas med koldioxidskatt
undantas från koldioxidskattehöjningen.
Tillverkningsindustrin och jordbruks-,
skogsbruks- och vattenbruksnäringarna
kompenseras genom att
koldioxidskattelättnaden för dessa
näringar höjs från 70 % till 74 %.
Energiskatten på el höjs med 2,1 öre per
kWh.
Samtliga energi- och
koldioxidskattesatser höjs motsvarande
förändringarna i konsumentprisindex under
perioden juni 2001-juni 2002. Höjningarna
träder i kraft den 1 januari 2003.
Regeringen anför att det är viktigt att
fortsätta att öka tyngden av kol
dioxidskatten i förhållande till
energiskatten. Eftersom det är angeläget
att åstadkomma en begränsning av
koldioxidutsläppen föreslås en höjning av
koldioxidskatten med 16 %. Tillsammans med
den årliga indexuppräkningen innebär det
att koldioxidskatten höjs från 63 till 74
öre per kg utsläppt koldioxid.
Energiskatten ändras inte för bränslen som
används för uppvärmning. För bensin och
dieselolja sänks dock energiskatten med
samma belopp per liter som motsvarar
koldioxidskattehöjningen. När gasol, metan
och naturgas används som drivmedel
belastas de inte med någon energiskatt.
För att även skatten på dessa drivmedel
skall vara oförändrad undantas de från
höjningen av koldioxidskatten.
Vidare anförs att höjningen av
koldioxidskatten på fossila bränslen
begränsar användningen av dessa, men att
det relativa priset på el samtidigt
sjunker. Det kan medföra att
elanvändningen ökar och motiverar att
energiskatten på el höjs för att motverka
detta. Samtidigt med den föreslagna
höjningen av koldioxidskatten föreslås
därför en energiskattehöjning på el med
2,1 öre per kWh för samtliga
energiskattesatser på el.
Motioner
I motion Fi230 yrkande 12 delvis av Britt
Bohlin m.fl. (s, v, mp) anförs att
regeringen, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet träffat överenskommelse om
att den av regeringen föreslagna gröna
skatteväxlingen på 2,6 miljarder kronor
skall utvidgas så att den får en total
omslutning på 3 miljarder kronor och att
detta skall ske genom ytterligare
höjningar av koldioxidskatten på bränslen
och energiskatten på el. De tillkommande
intäkterna skall användas till ytterligare
höjningar av grundavdraget, riktade till
personer i de lägsta inkomstskikten. På
samma sätt som i budgetpropositionen
undantas tillverkningsindustri, jordbruk
och vattenbruk från höjningen genom en
höjning av den procentuella
koldioxidskattelättnaden för dessa
sektorer och skatteuttaget för drivmedel
neutraliseras. Mot denna bakgrund föreslår
motionärerna att koldioxidskatten höjs med
19 % och att samtliga energiskattesatser
på el höjs med på 2,5 öre/kWh.
Moderata samlingspartiet hemställer att
förslagen om höjda skatter på koldioxid
och el avslås. Yrkandena framställs i
motion Fi287 yrkandena 12 och 13 av
Lennart Hedquist m.fl. (m) och motion N301
yrkande 9 av Mikael Odenberg m.fl. (m).
Även Kristdemokraterna föreslår en grön
skatteväxling på 3 miljarder kronor år
2003. Motionärerna tillstyrker höjningarna
av koldioxidskatten, energiskatten,
avfallsskatten och skatten på naturgrus
och föreslår i motion Fi256 yrkande 32 av
Alf Svensson m.fl. (kd) att skatten på el
höjs med 0,5 öre mer än vad regeringen
föreslagit. Skatteväxlingen finansierar
motionärernas förslag om ett grundavdrag
på 26 500 kr.
I Centerpartiets motion Fi286 yrkandena
25 och 26 Maud Olofsson m.fl. (c) anförs
att de senaste två årens skatteväxling har
lett till att skillnaden mellan de
enskildas och industrins koldioxidskatt
ökat och motionärerna föreslår att denna
skillnad nu reduceras genom att industrins
rabatt minskas med 2 miljarder kronor.
Vidare anförs att kväveoxidutsläppen
stadigt har ökat och att därför även
avgifterna på utsläpp av kväveoxid bör
vka. Motionärerna föreslår att
kväveoxidskatt skall tas ut med 10 kr per
kilo NOx i pannor med en större effekt än
5 megawatt och med en nyttiggjord
energiproduktion större än 20 gigawatt.
Utskottets ställningstagande
En fortsatt grön skatteväxling utgör en
central del i regeringens strategi för att
omvandla Sverige till ett ekologiskt
hållbart samhälle. Det främsta syftet med
skatteväxlingen är att bidra till att
fastställda miljömål uppnås genom en ökad
miljöstyrning via skattesystemet. Genom
miljöskatter sätter man ett pris på miljön
och det blir dyrare att släppa ut
föroreningar. Härigenom får hushållen
ekonomiska motiv att välja en mer
miljövänlig och resurssnål livsstil medan
företagen stimuleras att utveckla en mer
miljövänlig teknik.
En grön skatteväxling innebär inte en
höjning av det totala skatteuttaget då
höjningar av de miljörelaterade skatterna
balanseras av sänkningar av skatterna på
arbete. I 2000 års ekonomiska
vårproposition bedömdes det samlade
utrymmet för grön skatteväxling under
perioden 2001-2010 vara 30 miljarder
kronor. Genom förslag i
budgetpropositionerna för 2001 och 2002
har därefter en skatteväxling på
sammanlagt drygt 5 miljarder kronor genom
förts.
Regeringens bedömning avseende det totala
utrymmet för grön skatteväxling fram till
2010 kvarstår. En fortsatt grön
skatteväxling måste genomföras stegvis och
varsamt, och de olika stegen bör löpande
följas upp vad gäller effekterna för
miljön, för individer och
inkomstfördelning och för det svenska
näringslivets konkurrenskraft.
En ökad miljörelatering av skattesystemet
förutsätter också en rationell
energiskattestruktur, baserad på
lättförståeliga och brett accepterade
principer samtidigt som skattesystemet
måste vara förenligt med Sveriges
medlemskap i EU. Som en integrerad del i
den gröna skatteväxlingen arbetar därför
ett par utredningar med att ta fram
underlag för en reformering av energi- och
miljöskattestrukturen:
Skattenedsättningskommittén (dir. 2001:29)
om nedsättning av energiskatt för
näringslivet och
Vägtrafikskatteutredningen (dir. 2001:12)
om vägtrafikbeskattningen.
Enligt utskottets mening bör ytterligare
ett steg nu tas i den gröna skatte
växlingen, och härvid bör växlingen
utvidgas till 3 miljarder kronor på det
sätt som föreslås i motion Fi230.
Härigenom skapas ytterligare utrymme för
en sänkning av inkomstskatten genom ett
högre grundavdrag.
Utskottet tillstyrker att regeringens
förslag genomförs med de ändringar som
föreslås i motion Fi230 yrkande 12 delvis.
Härvid avstyrker utskottet motionerna
Fi287 yrkandena 12 och 13 och N301 yrkande
9 samt motion Fi256 yrkande 32.
När det gäller förslaget om en
neddragning av koldioxidskatterabatten för
tillverkningsindustrin och jordbruks-,
skogsbruks- och vattenbruksnäringarna
anser utskottet att resultatet av
Skattenedsättningskommitténs arbete bör
avvaktas.
Enligt utskottets mening utgör den
kväveoxidavgift som i dag tas ut på större
anläggningar ett exempel på ett väl
fungerande ekonomiskt styrmedel inom
miljöpolitiken, och utskottet är inte
berett att tillstyrka att det i stället
läggs en skatt på dessa anläggningar.
Utskottet avstyrker med det anförda även
motion Fi286 yrkandena 25 och 26.
Kraftvärmebeskattningen
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
om en övergång till industribeskattning
för kraftvärmeverken, ändrade
turordningsregler för bränslen och en
utfasning av avdraget för egen
elförbrukning, men framhåller samtidigt
att kommissionens godkännande bör avvaktas
innan beslut fattas i ärendet.
Jämför avvikande mening 4 (c).
Bakgrund
I energipropositionen (prop. 2001/02:143)
bedömde regeringen att möjligheterna bör
undersökas att införa ändringar i
energibeskattningen för kraft
värmeanläggningar som innebär att
skattereglerna likställs med dem som
gäller för industriellt mottryck. I
kraftvärmeverk får i dag avdrag göras för
hälften av energiskatten på den del av
bränsleförbrukningen som hänförs till
värmeproduktion. Om i stället industrins
avdragsregler införs för denna
bränsleförbrukning innebär det att hela
energiskatten och 74 % av koldioxidskatten
på bränslen får dras av.
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 8.4.2.1-3,
punkt 33) att avdrag skall få göras för
hela energiskatten och 74 % av
koldioxidskatten på bränslen som förbrukas
för värmeproduktion i kraftvärmeverk.
Vidare förslås att turordningen mellan
bränslena inte skall få väljas fritt vid
beräkning av skatteavdragen i kraft
värmeverk. I stället införs regler om
proportionering. Sådana regler införs
också i andra sammanhang där turordningen
fått väljas fritt. Slutligen förelås att
avdraget för energiskatt på el som
produceras i kraftvärmeverk och som
används i egen verksamhet som består av el-
, gas-, värme- eller vattenförsörjning
slopas den 1 maj 2003. En begränsning av
avdragsrätten sker dock redan den 1
januari 2003.
Regeringen anför att en förutsättning för
skatteavdraget vid produktion av värme i
kraftvärmeverk är att el- och
värmeproduktionen sker integrerat och
samtidigt, dvs. att produktionen sker i en
sammanhållen process och att förhållandena
vid varje tillfälle är avgörande. Reglerna
för nedsättning av energiskatter är
föremål för översyn av en parlamentarisk
kommitté, Skattenedsättningskommittén
(dir. 2001:29). Kommittén, som tillsattes
som ett led i arbetet med att förverkliga
strategin för fortsatt grön skatteväxling,
skall redovisa sitt arbete senast den 31
december 2002. Den föreslagna ändringen
får därför ses som temporär i avvaktan på
kommitténs förslag.
Regeringen anför vidare att det fordras
en prövning av kommissionen om de höjda
avdragen är tillåtliga enligt EU:s regler
om statsstöd innan en förändring av
skattebestämmelserna kan genomföras.
Sverige har redan anmält förslaget om
ändrade bränsleavdrag i samband med en
pågående granskning av
energiskattenedsättningarna för industrin.
En central fråga är enligt vad som anförs
hur den här föreslagna generella
stimulansen för kraftvärmen skall kunna
uppnås utan att biobränslenas kon
kurrenskraft försämras. För att via
skattereglerna minska risken för en ökad
fossilanvändning på bekostnad av
biobränsleanvändningen föreslås att de
regler som gäller för beräkning av
skatteavdragen ändras. Kraftvärmeprodu
centen får enligt dagens regler välja hur
den gemensamma bränsleförbrukningen
fördelas på elproduktion respektive
värmeproduktion. Det har därvid varit
gynnsamt att så långt möjligt hänföra
beskattade fossila bränslen till
elproduktionen, eftersom
skatteavdragsbeloppet då blir större. Om
flera beskattade bränslen använts
samtidigt har de också fått turordnas
sinsemellan. I stället bör regler om
proportionering införas. Sådana regler bör
också införas när el framställs samtidigt
med både kraftvärme- och
kondenskraftteknik i sammankopplade
system. Likaså om värme levereras till
utomstående som omfattas av
nedsättningsreglerna för industri,
jordbruk, skogsbruk och vattenbruk.
Vid elproduktion i kraftvärmeverk finns
det en alternativ möjlighet att i stället
för bränsleavdrag göra avdrag för
energiskatten på den del av den
egenproducerade el som används i
kraftvärmeproducentens egen verksamhet som
består av el-, gas-, värme- eller
vattenförsörjning. Med nuvarande skatte
satser på bränslen och el har det varit
fördelaktigt att utnyttja detta avdrag om
biobränslen och andra obeskattade bränslen
har använts för elproduktionen. Det har
visat sig att denna avdragsmöjlighet har
utnyttjats i allt större omfattning under
de senaste åren. Uppenbarligen är det
utnyttjandet av avdraget för el i elpannor
och värmepumpar som ökar.
Elcertifikatsutredningen konstaterade i
sitt slutbetänkande Handel med
elcertifikat (SOU 2001:77) att ett bibe
hållande av denna avdragsrätt kombinerat
med ett certifikatsystem kunde ses som ett
dubbelt stöd för att främja förnybar
elproduktion. Avdraget motverkar också
syftet med de förhöjda skattesatserna på
stora elpannor under vinterhalvåret om
avdrag får göras för sådan elanvändning.
Ett slopat avdrag bör minska
elanvändningen för värmeproduktion, vilket
stämmer överens med målen inom
energipolitiken.
Motioner
I motion Fi230 yrkande 14 av Britt Bohlin
m.fl. (s, v, mp) anförs att förslagen om
ändrad beskattning av kraftvärme i
kombination med planerna på handel med
elcertifikat bör leda till en utbyggnad av
biobränslebaserad kraftvärme. Motionärerna
begär ett tillkännagivande om att det är
viktigt att regeringen noga följer
utvecklingen och snabbt återkommer till
riksdagen med förslag till ändringar om
effekterna inte skulle bli de
eftersträvade.
Centerpartiet anför i motion N394
yrkandena 2 och 3 av Åsa Torstensson m.fl.
(c) att det finns en risk att förslaget
kommer att gynna användningen av fossila
bränslen för all producerad kraftvärme,
inte bara för kraftproduktionen. För att
mota denna risk bör skatteavdrag för
värmeproduktion endast medges för en mängd
bränslen som motsvarar den producerade
elenergin. I den fortsatta
energiomställningen och utvecklingen av
förnybara bränslen är det angeläget med en
tydlig redovisning av de energipolitiska
konsekvenserna av förändrade regler för
beskattningen av kraftvärmeverk.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening har den tekniska
utformningen av skattestimulansen för
kraftvärmeverken fått till följd att
stimulansen för denna produktionsform
urholkats under senare år. De höjda energi-
och koldioxidskatterna har inneburit en
förbättring av biobränslenas
konkurrenskraft medan förutsättningarna
för den fossilbaserade kraftvärmen
försämrats. Med dagens energiskatter är
det inte lönsamt att bygga nya
fossileldade kraftvärmeanläggningar och
kraftvärmeverken klarar inte längre av
konkurrensen från t.ex. kolkondenskraft
verk.
Även de befintliga
kraftvärmeanläggningarna har i dag
lönsamhetsproblem. Anledningen till att
den faktiska elproduktionen varit lägre än
den möjliga är att elpriset på den
nordiska elbörsen ofta varit lägre än de
rörliga elproduktionskostnaderna i
kraftvärmeanläggningarna. Detta gäller
inte bara under sommaren utan även under
vår och höst då behov av värmeproduktion
finns. För fjärrvärmeföretaget är det då
mer lönsamt att för värmeproduktionen
t.ex. använda en biobränsleeldad
hetvattenpanna eller, i de fall annan
värmeproduktionsanläggning saknas, enbart
producera värme i kraftvärmeverket.
Fjärrvärmeföretag med gaseldade
kraftvärmeverk väljer i stor utsträckning
att i stället producera värme i gaseldade
hetvattenpannor, eftersom de ofta är
bundna av särskilda kontrakt med
gasleverantören. Sådana kontrakt innebär
skyldighet att köpa en viss mängd naturgas
eller åtminstone betala för gasen under
kontraktsperioden.
Bristande lönsamhet i de fossileldade
kraftvärmeverken kan på sikt leda till att
dessa, liksom tidigare kondenskraftverken,
läggs ned. Detta skulle leda till att
försörjningstryggheten i det svenska
elsystemet försämras, framför allt i södra
Sverige, samtidigt som miljöeffekterna
skulle vara negativa eftersom det rör sig
om anläggningar med ofta mycket hög
verkningsgrad såsom naturgaseldade
kombicykelanläggningar och PFBC (trycksatt
fluidiserad bädd). På marginalen skulle
bortfallande elproduktion ersättas med
import av miljömässigt sämre elproduktion
i kolkraftverk.
Det finns av dessa skäl anledning att
genomföra en omläggning av den nuvarande
skatterabatten för kraftvärmetekniken. Som
regeringen föreslår är det härvid lämpligt
att låta kraftvärmeverk få samma
skatteregler som industriellt mottryck. En
sådan förändring kommer att leda till
högre elproduktion i befintliga
kraftvärmeverk och även till en
förbättring av förutsättningarna för
investeringar i ny kraftvärme. I
befintliga gaseldade kraftvärmeverk i
södra Sverige kan elproduktionen komma att
öka med ca 1 TWh. Därtill kommer en ökning
med 1,5 TWh om det planerade
gaskraftvärmeverket i Göteborg byggs. Den
ökade inhemska elproduktionen skulle leda
till minskad elimport med minskade
koldioxidutsläpp i vår omvärld som följd.
Enligt utskottets mening är det viktigt
att den omläggning som nu genomförs kan
ske med bibehållen konkurrenskraft för
biobränslen och då särskilt för de
biobränsleeldade kraftvärmeverken. För
dessa verk finns i dag särskilda
bidragsformer. Sedan år 1991 har
investeringsstöd utgått till bio
bränsleeldade kraftvärmeanläggningar. De
anläggningar som fått investeringsstöd i
enlighet med 1991 års energipolitiska
program är förpliktigade att använda
totalt minst 85 % biobränsle under en
femårsperiod. För de större anläggningarna
uppgår elproduktionen till ca 30 % av
tillförd bränsleenergi. Därmed begränsas
andelen fossilt bränsle i dessa
anläggningar till ca 50 % av det bränsle
som används för elproduktion. I de
anläggningar som fått stöd i 1997 års
program måste biobränslen utgöra minst
70 % av den totala förbrukningen under en
femårsperiod. Anläggningsägaren skall
vidare förbinda sig att under samma tid
för framställning av el endast använda
biobränslen. Det senare kravet innebär med
nuvarande skatteregler att det ger lägst
produktionskostnad att använda 100 %
biobränslen i de anläggningar där detta är
tekniskt möjligt vid samtliga driftfall.
Ett införande av ett system med
elcertifikat innebär en förbättrad konkur
renssituation för den biobränslebaserade
kraftvärmen. Även med en övergång till
industribeskattning för den fossila
kraftvärmen skulle biokraftvärme rent
generellt vara mer konkurrenskraftig, och
sameldningen med fossila bränslen för
elproduktion i de kraftvärmeverk som kan
använda både fossila bränslen och
biobränslen kommer enligt de bedömningar
som redovisats i proposition 2001/02:146 i
allmänhet inte längre att vara lönsamt.
För att ytterligare minska risken för en
ökad fossilanvändning finns det som
regeringen anför anledning att ändra de
särskilda turordningsregler som gäller för
beräkning av skatteavdragen. Med dagens
regler är det fördelaktigt att så lång
möjligt hänföra beskattade fossila
bränslen till elproduktionen, eftersom
skatteavdragseffekten då blir större. Om
en proportionering används i stället
stängs möjligheten att få fullt avdrag för
fossila bränslen i kraftvärmeverk.
Eftersom kraftvärmeverken ibland drivs som
fjärrvärmeverk bör samma regler gälla
överallt där turordningsreglerna nu
tillämpas.
Vad slutligen gäller kraftvärmeverkens
elavdrag vid produktion av el som används
i egen verksamhet har utskottet inte
funnit anledning till erinran mot
regeringens förslag.
Utskottet ställer sig sammanfattningsvis
bakom de förslag till omläggning av
kraftvärmebeskattningen som regeringen
lägger fram. Med hänsyn till att utskottet
tillstyrkt en utvidgning av den
skatteväxling som föreslås i propositionen
bör bestämmelserna om kraftvärmerabatten
justeras till den nya nivå som gäller
efter utvidgningen.
Det finns anledning att framhålla att den
föreslagna omläggningen är temporär.
Skattenedsättningskommittén genomför en
översyn av reglerna för nedsättning av
energiskatter och skall redovisa sitt
arbete senast den 31 december 2002.
I motion N394 föreslås att
kraftvärmerabatten skall kopplas hårdare
till elproduktionen för att på det sättet
säkra att rabatten inte utnyttjas av verk
som i huvudsak producerar värme.
Motionärernas förslag innebär att rabatt
skall medges med stöd av en schablon som
anger hur mycket värme som åtgår för att
producera en viss mängd el i olika typer
av kraftvärmeverk. Motionärerna framhåller
vidare att det i fortsättningen bör finnas
tydliga redovisningar av de
energipolitiska konsekvenserna vid
förändringar i kraftvärmebeskattningen.
Det är enligt utskottets mening viktigt
att reglerna är utformade på ett sådant
sätt att rabatten verkligen förbehålls
verk som använder sig av den effektiva
tekniken med samtidig framställning av
värme och kraft. Som framgår av vad
regeringen anför har detta också varit
utgångspunken vid utformningen av de
lagregler som föreslås. Regeringen anför
att en förutsättning för skatteavdraget
vid produktion av värme i kraftvärmeverk
skall vara att el- och värmeproduktionen
sker integrerat och samtidigt, dvs. att
produktionen sker i en sammanhållen
process, och att förhållandena vid varje
tillfälle är avgörande. Den värme som
berättigar till skatteavdrag skall således
i ett första steg ha använts för
elgenerering. Lagreglerna har utformats i
enlighet härmed.
Enligt utskottets mening ger regeringens
förslag ett bra regelstöd för att se till
att skatterabatten förbehålls tekniken med
samtidig framställning av värme och kraft,
och utskottet ser inte något egentligt
behov av en kompletterande schablon.
Härtill kommer att en schablonisering av
rabatten skulle introducera en oönskad
styrning på området, med potentiellt
negativa effekter på den framtida
utvecklingen av kraftvärmetekniken.
Utskottet är mot denna bakgrund inte
berett att tillstyrka att regeringens
förslag kompletteras med en schablon och
avstyrker därför motion N394 yrkande 2.
Som anförs i motion Fi230 är de
sammanlagda effekterna av förslagen,
särskilt på kort sikt, svårbedömda. En
risk kan finnas att effekten i vissa fall
inte blir den eftersträvade. Enligt
utskottets mening är det viktigt att rege
ringen noga följer utvecklingen och snabbt
återkommer till riksdagen med förslag till
ändringar i beskattningen eller reglerna
för certifikatshandeln om effekterna inte
skulle bli de eftersträvade. I
sammanhanget vill utskottet också
framhålla att det är angeläget att
förändringar på detta område åtföljs av en
tydlig redovisning av de energipolitiska
konsekvenserna. Det anförda bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet tillstyrker således motionerna
Fi230 yrkande 14 och N394 yrkande 3.
Förändringarna i kraftvärmerabatten skall
godkännas av kommissionen innan de kan
genomföras. Regeringen har också
informerat kommissionen om ändringarna i
avsikt att hinna få ett besked i så god
tid att reglerna kan träda i kraft den 1
januari 2003. Enligt utskottets mening bör
besked om kommissionens inställning
avvaktas innan ärendet föreläggs riksdagen
för beslut i denna del.
Kalk- och cementbranschens koldioxidskatt
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
om en förlängning av kalk- och
cementindustrins begränsningsregel för
koldioxidskatt.
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 8.4.3, punkt
33) att den övergångsvis gällande
begränsningsregeln avseende kalk- och
cementbranscherna m.m. (1,2-pro
centsregeln) förlängs ytterligare ett år.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inte funnit någon anledning
till erinran mot förslaget och tillstyrker
propositionen i denna del.
Beskattningen av alternativa drivmedel
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om
att koldioxidneutrala drivmedel skall
befrias från både energiskatt och
koldioxidskatt.
Jämför avvikande meningarna 3 (kd) och 4
(c).
Bakgrund
Riksdagen (prop. 2001/02:1, bet.
2001/02:FiU1) har nyligen tagit del av
regeringens bedömning i
budgetpropositionen för 2002 om hur en
strategi fr.o.m. 2003 för nedsättning av
skatten på alternativa drivmedel skall
utformas. Huvudkomponenterna i strategin
innefattar skattelättnader i form av dels
energi- och koldioxidskattebefrielse för
pilotprojektdispenser i enskilda fall,
dels en generell koldioxidskattebefrielse
för koldioxidneutrala drivmedel med stöd
av ett beslut enligt artikel 8.4 i
mineraloljedirektivet.
Budgetpropositionen
Regeringen bedömer (avsnitt 8.4.5) att det
är angeläget att den strategi för skatte
nedsättning för alternativa drivmedel som
lades fast i budgetpropositionen för 2002
kan börja tillämpas så snart erforderliga
godkännanden har erhållits från rådet och
kommissionen. Konkurrenskraftiga och
konkurrensneutrala villkor för de
alternativa drivmedlen under år 2003
beaktas i särskild ordning i avvaktan på
EG-beslut.
Motion
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi256
yrkandena 30 och 31 av Alf Svensson m.fl.
(kd) att både energi- och koldioxidskatten
på biodrivmedel slopas. Motionärerna anför
att regeringens skattestrategi för
alternativa drivmedel innebär att
koldioxidneutrala drivmedel skall befrias
från koldioxidskatt från 2003. Producenter
och intressenter på området menar dock att
en befrielse från energiskatten är
nödvändig om det skall finnas en chans för
ökad produktion av alternativa bränslen.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening bör
utgångspunkten för de skattebefrielser som
skall gälla mer långsiktigt vara att de
bränslen som kan betraktas som koldioxid
neutrala befrias från koldioxidskatt men
inte från energiskatt. Strategin för
nedsättning av skatten på alternativa
drivmedel bör således ligga fast. En ökad
konkurrenskraft för de koldioxidneutrala
drivmedlen uppnås genom att kol
dioxidskatten ges en ökad tyngd vid
energibeskattningen, något som ingår i
strategin för en grön skatteväxling.
Utskottet avstyrker motion Fi256 yrkandena
30 och 31.
Skatten på drivmedel, m.m.
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om
sänkta skatter på drivmedel,
veteranlastbilar och veteranfartyg.
Jämför avvikande meningarna 1 (m) och 3
(kd).
Motioner
Moderata samlingspartiet föreslår att
skatten på bensin och diesel sänks med 70
öre per liter inklusive moms den 1 januari
2003. Sådana yrkanden framställs i motion
Fi287 yrkande 14 av Lennart Hedquist m.fl.
(m) och N304 yrkande 4 delvis av Mikael
Odenberg m.fl. (m).
Kristdemokraterna föreslår att skatten på
diesel sänks med 31 öre per liter
inklusive moms för att underlätta för de
svenska åkerierna och att skatten på
bensin sänks med 31 öre per liter
inklusive moms i stödområde A. Motionä
rerna anför att det är rimligt att ta ut
en lägre skatt på bensin i de områden där
avstånden är längre. Yrkandena framställs
i motionerna Fi256 yrkande 17 och 18 av
Alf Svensson m.fl. (kd), Sk383 yrkandena 8
och 9 av Per Landgren m.fl. (kd) och N307
yrkande 3 av Sven Gunnar Persson m.fl.
(kd).
I motion Fi227 av Ulla Löfgren och
Elisabeth Nyström (m) anför motionärerna
att gamla bilar är befriade från
fordonsskatt när de uppnår veteranålder,
och motionärerna föreslår en motsvarande
befrielse från dieselskatt för fartyg som
är 50 år eller äldre.
I motion MJ377 yrkande 2 av Lars
Gustafsson m.fl. (kd) föreslås att det
utreds om veteranlastbilar kan befrias
från vägavgifter och fordonsskatt när de
inte regelmässigt går i yrkesmässig
trafik.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att skatterna på bl.a.
bensin och diesel utgör viktiga styrmedel
i miljöpolitiken som syftar till att
minska utsläppen av koldioxid och andra
växthusgaser. Utskottet konstaterar att
regeringen på sikt avser (avsnitt 8.4.1.1)
att verka för att inslaget av rörliga
skatter i vägtrafikbeskattningen ökar och
att regeringen anser att det är viktigt
att bensin och dieselolja för privat bruk
beskattas på ett likartat sätt. Regeringen
avvaktar dock den pågående
Vägtrafikskatteutredningens förslag om
förändringar av drivmedelsskatten och
utredningens analys om för- och nackdelar
med en kilometerskatt. Utskottet ser inga
skäl att sänka skatten på bensin och
diesel.
När det gäller förslaget om en
dieselskattebefrielse för äldre fartyg i
privat bruk ser utskottet inte heller
någon anledning att införa en sådan.
Veteranlastbilar är enligt gällande
regler befriade från fordonsskatt och
vägavgifter om de inte används
kommersiellt. Någon utredning med denna
inriktning behövs därför inte.
Utskottet avstyrker med det anförda
motionerna Fi287 yrkande 14, N304 yrkande
4 delvis, Fi256 yrkandena 17 och 18, Sk383
yrkandena 8 och 9, N307 yrkande 3, Fi227
och MJ377 yrkande 2.
Kärnkraftsproducerad el
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om en
sänkning av skatten på kärnkraftverk och
en övergång från effektskatt till skatt på
producerad energi.
Jämför avvikande mening 1 (m).
Bakgrund
Skatt på termisk effekt i kärnkraftverk
tas ut månadsvis med 5 514 kr per megawatt
V motsvarande ca 181 kr per megawatt och
dygn - av kärnkraftsreaktorns högsta
tillåtna termiska effekt. Om en reaktor
har varit ur drift under en sammanhängande
period av mer än 90 kalenderdygn, får för
varje dygn utöver de 90 första göras
avdrag med 181 kr per megawatt av den ter
miska effekten. Skatten ersatte fr.o.m.
den 1 juli 2000 en tidigare skatt på
energi som producerats i kärnkraftverk.
Motion
I Moderata samlingspartiets motion Fi287
yrkandena 15 och 16 av Lennart Hedquist
m.fl. (m) anför motionärerna att
miljöskatter skall tas ut i produk
tionsledet medan energiskatter skall tas
ut i konsumentledet. Då erhålls en
konkurrensneutral beskattning mellan olika
energiproducenter och mellan olika
bränslen. Skatten på kärnkraftsproducerad
el bryter mot denna princip och bör på
sikt tas bort. Motionärerna föreslår att
skatten sänks med 0,5 öre per kWh 2003. De
föreslår vidare att den omvandlas från en
effektskatt till en skatt på producerad
energi.
Utskottets ställningstagande
Utskottet är inte berett att sänka skatten
på kärnkraftverk. När det gäller valet av
beskattningsmetod för kärnkraftverken har
en omläggning från en produktionsskatt
till den nuvarande effektskatten
genomförts under år 2000 för att på det
sättet minska risken för snedvridningar
inom elproduktionssystemet. Utskottet är
inte berett att nu tillstyrka en återgång
till den tidigare beskattningstekniken.
Med det anförda avstyrker utskottet
motion Fi287 yrkandena 15 och 16.
Grön skatteväxling - höjd avfallsskatt
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
om höjd avfallsskatt, m.m. och gör ett
uttalande om behovet av en skatt på
förbränning av avfall. Förslagen om beslut
och tillkännagivanden till regeringen om
en skatt på förbränning av avfall
avstyrks.
Jämför avvikande mening 4 (c).
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 8.4.1.4 och
8.4.4, punkt 34) att skatten på avfall som
deponeras höjs från 288 till 370 kr per
ton avfall. Vidare föreslås att avdrag för
skatt på avfall som är avsett för
sluttäckning inom en avfallsanläggning
skall medges redan när avfallet förs in
till en skattepliktig anläggning, om det
förvaras skilt från övrigt avfall och
utgörs av jord, grus, lera, skiffer,
kalkstoft, kalksten eller annan sten.
Ändringen träder i kraft den 1 januari
2003.
Regeringen anför att höjningen ger både
enskilda, kommuner och producenter ett
ökat ekonomiskt incitament att minska
mängden avfall som deponeras.
Skattehöjningen, som är ett led i den
gröna skatteväxlingen, ligger i linje med
den avfallsstrategi som utvecklats inom EU
och som primärt syftar till att styra bort
mängden avfall från deponering genom
minskning av mängden avfall och en ökad
grad av återanvändning och återvinning.
Motioner
I motion Fi230 yrkande 15 av Britt Bohlin
m.fl. (s, v, mp) anför motionärerna att
höjningen av avfallsskatten aktualiserar
en skatt på förbränning av avfall för att
få en utveckling som mer överensstämmer
med strategin på avfallsområdet. Frågan om
en skatt på avfallsförbränning bör bli
föremål för en fortsatt analys som
möjliggör ett slutligt ställningstagande i
samband med den till våren 2003 planerade
kretsloppspropositionen.
I Centerpartiets motion Fi286 yrkande 27
av Maud Olofsson m.fl. (c) anför
motionärerna att förbränningen av
osorterat avfall ökar och de föreslår att
en skatt på förbränning av osorterat
avfall införs för att säkerställa målet om
minskade avfallsmängder.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inte funnit någon anledning
till erinran mot förslaget om höjd skatt
på avfall och om avdrag för
sluttäckningsmaterial och tillstyrker
därför dessa förslag.
Sveriges strategi för att minska de
miljöproblem som är förknippade med
produktion och hantering av avfall
innehåller en prioritering, den s.k.
avfallsstrategin. I första hand skall
produktionen av avfall minskas och i andra
hand skall återanvändning och
materialåtervinning väljas. Först därefter
skall förbränning eller energiåtervinning
och i sista hand deponi användas.
Det är enligt utskottets mening angeläget
att beskattningen av avfall får en
utformning som resulterar i en
miljömässigt motiverad balans mellan
alternativen som ingår i avfallsstrategin.
Ett problem med en ensidig höjning av
skatten på deponi kan vara att
avfallsförbränning gynnas i alltför stor
utsträckning. Alternativ som
återanvändning, materialåtervinning och
biologisk behandling som har högre
prioritet i avfallshierarkin kan därmed få
svårt att konkurrera.
För närvarande byggs kapaciteten för
avfallsförbränning ut mycket snabbt. Detta
medför miljöproblem med framför allt stora
askmängder och kondensat som måste
deponeras. För att få en utveckling som
mer överensstämmer med strategin på
avfallsområdet och som ger en miljömässigt
motiverad balans mellan olika alternativ
anser utskottet att en skatt på
avfallsförbränning bör bli föremål för en
fortsatt analys för att möjliggöra ett
slutligt ställningstagande till en
förbränningsskatt och dess nivå.
Avfallsskatteutredningen (SOU 2002:9),
som analyserade frågan men som inte hade
som uppgift att presentera ett förslag
till förbränningsskatt, har varit ute på
remiss. Utredningen, remissvaren samt
prisutvecklingen på olika typer av
behandling av avfall bör beaktas vid
analysen av den nivå på skatten som kan
anses mest lämplig för att
avfallsstrategin skall kunna förverkligas.
Till våren 2003 förbereds en
kretsloppsproposition som kommer att
innehålla förslag som syftar till att nå
de miljömål som riksdagen antagit.
Frågan om avfallsskatt bör enligt
utskottets mening behandlas i samband med
kretsloppspropositionen.
Eftersom det anförda omfattas av den
överenskommelse som gäller mellan
regeringen, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet utgår utskottet från att
regeringen beaktar vad utskottet anfört
utan något särskilt tillkännagivande från
riksdagens sida och avstyrker därför
förslaget om ett tillkännagivande med
detta innehåll.
Utskottet avstyrker även motionsförslaget
om att riksdagen nu skall fatta beslut om
att införa en skatt på förbränning av
avfall.
Med det anförda tillstyrker utskottet
propositionen i denna del. Motionerna
Fi230 yrkande 15 och Fi286 yrkande 27
avstyrks.
Grön skatteväxling - höjd naturgrusskatt
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
om höjd naturgrusskatt och gör ett
uttalande om behovet av ytterligare
höjningar. Utskottet avstyrker ett förslag
om ett tillkännagivande till regeringen i
frågan.
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 8.4.1.5,
punkt 35) att skatten på naturgrus höjs
från 5 till 10 kr per ton naturgrus.
Regeringen anför att syftet med lagen om
skatt på naturgrus är att åstadkomma
bättre hushållning med naturgrus och
påskynda utvecklingen mot användning av
alternativa material. Enligt
Naturvårdsverkets bedömning skulle så
mycket som 70-80 % av naturgrusprodukterna
kunna ersättas med alternativa material,
t.ex. bergkrossprodukter. Det är generellt
sett dubbelt så dyrt att tillverka
bergkrossprodukter som naturgrus.
Skattesatsen har varit oförändrad sedan
skatten infördes. Vid en samlad bedömning
anser regeringen att skattesatsen nu bör
omprövas i syfte att uppnå större
miljöstyrande effekt. Regeringen föreslår
att skatten på naturgrus höjs från 5 kr
till 10 kr per ton naturgrus.
Motioner
I motion Fi230 yrkande 13 av Britt Bohlin
m.fl. (s, v, mp) anförs att det är osäkert
om den föreslagna fördubblingen av
naturgrusskatten är tillräcklig för att
reducera användningen till 12 miljoner ton
per år. Regeringen bör därför senast under
våren 2003 återkomma till riksdagen med
det förslag på ytterligare höjning som
behövs för att det av riksdagen uppställda
målet skall nås.
I motion T288 yrkande 2 av Ulla Löfgren
och Anders G Högmark (m) anförs att
kostnaden för att bygga och underhålla
vägar har ökat som en följd av höjd skatt
på diesel, kraven på miljökonsekvens
beskrivningar, m.m. En översyn bör
genomföras för att underlätta öppnandet av
kommersiella naturgrustäkter,
dieselskatten sänkas och förslaget om en
fördubbling av naturgrusskatten avslås.
Utskottets ställningstagande
Riksdagen har med anledning av regeringens
miljömålsproposition 2000/01:130 satt upp
målet att uttaget av naturgrus i landet
skall vara högst 12 miljoner ton per år. I
dag är det ungefär dubbelt så stort.
Naturgrus är i många delar av landet en
mycket knapp naturresurs. Därför måste
användningen av naturgrus minimeras till
de områden där inga andra alternativ
finns. En hushållning med naturgrus är
angelägen bl.a. för att skydda det
grundvatten som finns i grusavlagringar.
Naturgrusskatten är enligt utskottets
mening ett viktig styrmedel när det gäller
att minska naturgrusanvändningen, och
utskottet har därför inte någon invändning
mot regeringens förslag om en höjning av
naturgrusskatten. Utskottet tillstyrker
propositionen i denna del och avstyrker
motion T288 yrkande 2.
Det är emellertid enligt utskottets
mening osäkert om den föreslagna höjningen
är tillräcklig för att målet om ett uttag
på 12 miljoner ton skall nås. Ytterligare
höjningar kan behövas och troligen också
andra åtgärder, t.ex. stöd till utveckling
av ersättningsmaterial och ny teknik.
Regeringen bör därför senast under våren
2003 återkomma till riksdagen med de
förslag på ytterligare höjning av
naturgrusskatten som kan vara motiverad
för att det av riksdagen uppsatta målet
skall uppnås. I det sammanhanget bör också
uppmärksammas att tillgången på naturgrus
varierar mellan olika delar av landet
liksom efterfrågan. Vidare kan effekterna
på grundvattenmagasin och dricks
vattenförsörjning av uttag av naturgrus
också variera. Dessa faktorer, liksom
effekterna för olika slag av företag, bör
beaktas i den fortsatta analys som skall
göras.
Eftersom det anförda omfattas av den
överenskommelse som gäller mellan
regeringen, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet utgår utskottet från att
regeringen beaktar vad utskottet anfört
utan något särskilt tillkännagivande från
riksdagens sida. Även motion Fi230 yrkande
13 avstryks därför.
Reklamskatten
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet uttalar att det är viktigt att
arbetet med att fasa ut reklamskatten
fortsätter och utgår från att regeringen
prövar frågan inför nästa års budget och
då påbörjar en stegvis avveckling av
reklamskatten. Utskottet anser emellertid
att det inte behövs något beslut eller
tillkännagivande i saken och avstyrker
därför motionsyrkandena.
Bakgrund
Skatt tas ut på annons som är avsedd att
offentliggöras i landet och för reklam som
är avsedd att spridas inom landet i annan
form än annons. Skattskyldig är den som
yrkesmässigt offentliggör reklam eller
annons. Skattesatsen för annons i allmän
nyhetstidning är 4 % av beskattningsvärdet
och annars 11 % av beskattningsvärdet.
Reklamskatt tas inte ut på direktreklam,
dvs. reklamtrycksaker, inte heller på
reklam i kommersiell TV och radio eller på
reklam via Internet. Reklamskatten
beräknas för år 2002 inbringa 1 173
miljoner kronor.
Riksdagen beslutade våren 1998 att
fr.o.m. år 1999 avskaffa reklamskatten på
reklamtrycksaker eftersom den var svår att
tillämpa och kontrollera (prop.
1997/98:150, bet. 1997/98:FiU20).
Skatteutskottet erinrade i sitt yttrande
(1997/98:SkU4y) till finansutskottet om
att det rådde bred enighet om att
reklamskatten borde avskaffas.
Skatteutskottet delade dock regeringens
uppfattning att det vid detta tillfälle
saknades ekonomiskt utrymme för att helt
avskaffa skatten. Utskottet framhöll dock
att åtgärden kunde leda till nya nackdelar
för reklam i annan form och försämra
konkurrensförhållandena exempelvis för
gratistidningar och s.k. annonsblad.
Utskottet förutsatte att regeringen noga
skulle följa utvecklingen och återkomma
till dessa frågor så snart som
utvecklingen motiverade detta.
Finansutskottet ställde sig bakom
skatteutskottets förslag.
Våren 2002 anförde skatteutskottet i
betänkande 2001/02:SkU20 att utskottet
under flera år har ansett att
reklamskatten har sådana tekniska och
konkurrensmässiga brister att skatten bör
avvecklas men att det hittills av
statsfinansiella skäl varit nödvändigt att
dröja med en sådan åtgärd. Utskottet
anförde att frågan om reklamskattens
avveckling borde prioriteras i den
kommande budgetberedningen, men delade
samtidigt finansutskottets uppfattning att
detta borde ske med beaktande av de
budgetpolitiska målen. Riksdagen biföll
utskottets begäran om ett tillkännagivande
till regeringen av denna innebörd.
Budgetpropositionen
Regeringen anför i budgetpropositionen
(avsnitt 8.5.3) att frågan om avskaffande
av reklamskatten har prioriterats i
budgetberedningen men att regeringen har
funnit, med beaktande av de
budgetpolitiska målen, att förutsättningar
för finansiering av ett avskaffande av den
resterande reklamskatten för närvarande
inte föreligger.
Motioner
I ett antal motioner framställs yrkanden
om reklamskattens avskaffande.
Motionärerna anför att skatten inte är
konkurrensneutral och att den ger upphov
till svårigheter i tillämpningen och
kontrollen, och de hänvisar till de
orättvisor som den förorsakar på vissa
områden. Motionärerna framställer både
yrkanden om ett omedelbart avskaffande och
yrkanden om att en gradvis utfasning av
skatten. Sådana yrkanden framställs i
motionerna Fi287 yrkande 28 av Lennart
Hedquist m.fl. (m), Sk417 yrkande 8 av
Lennart Hedquist m.fl. (m), Kr297 yrkande
13 av Kent Olsson m.fl. (m), Fi203 av
Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Fi205 av
Cristina Husmark Pehrsson och Anne Marie
Brodén (m), Fi228 av Gunnar Axén och Per
Bill (m), Fi268 av Carl-Axel Roslund (m),
Fi277 av Kenth Högström m.fl. (s), Fi251
av Johan Pehrson (fp), Sk295 av Gunnar
Andrén (fp), Fi229 av Ingvar Svensson
(kd), Fi252 av Sven Bergström och Håkan
Larsson (c), Sk346 yrkande 2 av Jörgen
Johansson och Jan Andersson (c), Fi243 av
Christina Nenes och Göte Wahlström (s) och
Sk223 av Rigmor Stenmark (c).
Utskottets ställningstagande
Utskottet har senast under våren 2002
klargjort sin uppfattning att reklam
skatten bör avskaffas och att detta är en
fråga som bör prioriteras vid budget
beredningen. Utskottet är medvetet om att
de prioriteringar som sker i budgetarbetet
innebär att endast de åtgärder och behov
som från allmän synpunkt framstår som mest
angelägna kan få den högsta prioriteten
och kan därför ha förståelse för
svårigheterna att finna en möjlighet att
direkt avskaffa den resterande
reklamskatten i det nuvarande budgetläget.
Med hänsyn till att det sedan länge råder
enighet om att reklamskatten bör avskaffas
anser utskottet att det är viktigt att
arbetet härmed, som regeringen påbörjat
genom att slopa reklamskatten på
trycksaker, fortsätter i en rimlig takt.
För att komma vidare i detta arbete bör en
stegvis avveckling av reklamskatten
övervägas. På så sätt skulle det bli
möjligt att visa att den kritik som riktas
mot reklamskatten tas på allvar samtidigt
som hänsyn kan tas till de
statsfinansiella förutsättningarna.
Utskottet utgår från att regeringen inför
nästa års budget ånyo prövar frågan och då
påbörjar en stegvis avveckling av
reklamskatten.
Med det anförda avstyrker utskottet de
aktuella motionsyrkandena.
Jordbruk och skogsbruk
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om
sänkta eller slopade skatter på diesel,
handelsgödsel, el, m.m. i jordbruk och
skogsbruk.
Jämför avvikande meningarna 1 (m), 3 (kd)
och 4 (c).
Bakgrund
Sedan den 1 juli 2000 omfattas
jordbrukssektorn av samma skattelättnader
som tillverkningsindustrin vid förbrukning
av el och bränslen. På bränslen som
används för uppvärmning och drift av
stationära motorer vid yrkesmässig
jordbruks-, skogsbruks- och
vattenbruksverksamhet (inklusive växt
husnäringen) utgår således ingen
energiskatt, och en reducerad
koldioxidskatt motsvarande 30 % av den
generella nivån tas ut. De reducerade
skattesatserna gäller dock inte för bensin
(oavsett användning) eller andra bränslen
som förbrukas för drift av motordrivna
fordon. Ingen energiskatt betalas heller
på el som förbrukas i dessa sektorer.
Företag med stor energiförbrukning kan få
viss ytterligare nedsättning av
koldioxidskatten. Om den koldioxidskatt
som belastar ett företag överstiger 0,8 %
av försäljningsvärdet sätts skatten ned så
att den överskjutande skattebelastningen
inte överstiger 24 % av det överskjutande
skattebeloppet för bränslet (0,8-
procentsregeln). EG-rätten innehåller dock
minimiskattesatser som inte får
underskridas.
Motioner
Moderata samlingspartiet föreslår att
skatten på diesel för arbetsredskap i jord-
och skogsbruk samt för entreprenadmaskiner
sänks till 53 öre per liter från den 1
januari 2003 och att skatten på kväve i
handelsgödsel tas bort från samma datum.
Motionärerna anför att den svenska
dieselskatten ligger högre än i andra
länder och utgör en tung börda för dessa
näringar. Även den svenska skatten på
handelsgödsel leder till en internationell
konkurrensnackdel. Dessa yrkanden
framställs i motionerna Fi287 yrkandena 10
och 11 av Lennart Hedquist m.fl. (m) och
MJ268 yrkandena 4 och 5 av Per Westerberg
m.fl. (m).
Kristdemokraterna föreslår i motion Sk383
yrkande 7 av Per Landgren m.fl. (kd) en
sänkning av dieselskatten till 1 kr per
liter för jordbruket. Motionärerna anför
att högre skatter och avgifter har försatt
svensk jordbruksnäring i en ohållbar
konkurrenssituation.
I Centerpartiets motion Fi286 yrkandena
28-30 av Maud Olofsson m.fl. (c) anför
motionärerna att likställandet av el- och
eldningsoljebeskattningen med industrins
nivåer har blivit en halvmesyr. Genom
underliga gränsdragningar har småbrukarna
ställts utanför nedsättningen.
Motionärerna föreslår att gränsen på 1 000
kr för att få del av nedsättningen på el-
och eldningsoljeskatten slopas. Vidare
leder dieselskattehöjningarna till att
konkurrenskraften försämras, och
motionärerna föreslår därför att skatten
på diesel för jord- och skogsbruksmaskiner
sänks till EU-genomsnittet, dvs. 1 kr per
liter. Slutligen anförs att
handelsgödselkostnaderna är betungande i
jämförelse med motsvarande kostnader i
konkurrentländerna och att regeringens
modell för kompensation för kostnaderna
kräver ansökningar, godkännanden från EU
och en hel del onödig administration. De
föreslår att kväveskatten på handelsgödsel
slopas. I motion MJ487 yrkande 2 av Jan
Andersson m.fl. (c) framställs ett yrkande
med samma inriktning.
Utskottets ställningstagande
Skattenedsättningskommittén (Fi 2001:09)
skall se över utformningen av
nedsättningssystemet för bl.a. jordbruks-,
skogsbruks- och vattenbruksnäringarna
(inklusive trädgårdsnäringen). Översynen
skall omfatta beskattningen av såväl
fossila bränslen som el. Kommittén skall
bl.a. utreda förutsättningarna för en
annan avgränsning av området för
energiskattenedsättning för de kon
kurrensutsatta sektorerna än vad som
gäller i dag och särskilt beakta gräns
ytorna mot andra sektorer samt el- och
värmeproduktionen. Konsekvenserna för de
berörda verksamheterna när det gäller
bl.a. deras konkurrenskraft skall
analyseras.
Beskattningen av dieselolja för
jordbrukets arbetsmaskiner ses med förtur
över av Vägtrafikskatteutredningen (Fi
2001:8), (dir. 2001:12). Utredningen har i
en promemoria i februari 2002 i ett
preliminärt ställningstagande ansett att
om dieseloljebeskattningen för
arbetsmaskiner skall sänkas bör det ske
till den s.k. uppvärmningsnivån, vilket
skulle motsvara sänkt skatt med 62 öre per
liter. Det slutliga ställningstagandet i
frågan tas när utredningen utrett de
grundläggande principerna för
trafikbeskattningen.
Utskottet är mot den angivna bakgrunden
inte berett att tillstyrka förslaget om en
sänkning av jordbrukets och skogsbrukets
dieselskatt.
För skatten på el gäller som huvudregel
att återbetalningen sker på årsbasis, med
möjlighet för företag med förbrukning i
större omfattning att få återbetalning
kvartalsvis. Vad gäller återbetalning av
elskatt finns det en administrativ gräns
som innebär att endast den del av skatte
beloppet som överstiger 1 000 kr per år
betalas tillbaka.
Enligt utskottets mening har de regler
som nu gäller för nedsättning av skatterna
på eldningsolja och el utformats med
industrin som förebild och
återbetalningsreglerna har med de
anpassningar som krävs på grund av de
något annorlunda förutsättningarna en
liknande utformning. Utskottet är inte
berett att tillstyrka att dessa regler nu
ändras och avstyrker därför motions
yrkandet om slopad 1 000-kronorsgräns.
Skatterna på bekämpningsmedel och
gödselmedel infördes båda 1984.
Gödselmedelsskatten är 1,80 kr för varje
helt kilo kväve, förutsatt att andelen
kväve i medlet är minst 2 %, och 30 kr för
varje helt gram kadmium i gödselmedel,
till den del kadmiuminnehållet överstiger
5 gram per ton fosfor.
Bekämpningsmedelsskatten är 20 kr för
varje helt kilo verksam beståndsdel i
bekämpningsmedlet.
Uppburen skatt på bekämpningsmedel och
kväve i handelsgödsel återförs till
jordbruksnäringen via ett särskilt anslag.
Huvuddelen av den återförda skatten
används till åtgärder för att minska
växtnäringsförluster från jordbruket och
minska miljöriskerna inom
växtskyddsområdet. En mindre del av
beloppet återförs kollektivt till
jordbruksnäringen för bl.a. informations-,
utbildnings-, rådgivnings- och
utvecklingsinsatser med syfte att främja
hållbara produktionsmetoder. Skatten på
bekämpningsmedel återförs kollektivt för
forsknings- och utvecklingsinsatser med
syfte att främja en hållbar utveckling
inom jordbruket och trädgårdsnäringen.
En särskild utredare tillkallades i juni
2001 med uppgift att utvärdera skatterna
på bekämpningsmedel och handelsgödsel.
Utredaren skall dels analysera och bedöma
skatternas påverkan på användningen, dels
bedöma vilka effekter de har på miljön.
Därutöver skall utredaren se över om
skatterna bör förändras så att de fungerar
som effektivare styrmedel på miljöområdet
utan att kraven på kostnadseffektivitet
eftersätts. Uppdraget skall redovisas
senast den 30 november 2002.
Utskottet är mot denna bakgrund inte
heller berett att tillstyrka förslagen om
slopad skatt på handelsgödsel.
Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna Fi287 yrkandena 10 och 11,
MJ268 yrkandena 4 och 5, Sk383 yrkande 7,
Fi286 yrkandena 28-30 och MJ487 yrkande 2.
Bredbandsinstallation
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
om en ettårig förlängning av
skattereduktionen för
bredbandsinstallation och avstyrker
motionsförslagen om att skattereduktionen
skall avskaffas.
Jämför avvikande meningarna 1 (m), 2 (fp)
och 4 (c).
Bakgrund
Den som installerar bredband och tar
installationen i bruk mellan den 1 januari
2001 och den 31 december 2002 kan få en
skattereduktion. Skattereduktionen uppgår
till 50 % av de utgifter som överstiger
8 000 kr per hus eller, i fråga om
hyreshus, 8 000 kr per ansluten bostad
eller lokal. Skattereduktionen utgår med
högst 5 000 kr per hus, bostad eller
lokal. Om ansökan kommit in senast den 1
mars 2002 avräknas skattereduktionen på
skattebesked för 2002. Kommer ansökan in
senast den 1 mars 2003 avräknas
reduktionen på skattebeskedet för 2003
(prop. 2000/01:24 och bet. 2000/01:SkU8).
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 8.7.3, punkt
30) att möjligheten för fysiska och
juridiska personer att få skattereduktion
för utgifter för vissa anslutningar för
tele- och datakommunikation förlängs med
ett år.
Regeringen anför att det har visat sig
att bredbandsutbyggnaden har blivit
försenad. Detta beror bl.a. på det
förändrade marknadsläget och den korta
grävsäsongen i landets norra delar.
Hitintills har endast ca 1 230 ansökningar
om skattereduktion kommit in till
skattemyndigheten. Mot denna bakgrund är
regeringen av uppfattningen att tiden
måste utsträckas ytterligare ett år för
att möjliggöra för fysiska och juridiska
personer att kunna ansöka om skatte
reduktion för utgifter för
bredbandsanslutningar. Regeringen föreslår
därför att skattereduktionen även ges vid
debiteringen av slutlig skatt på grund av
2004 års taxering.
Motioner
Moderata samlingspartiet föreslår i motion
Fi287 yrkande 36 av Lennart Hedquist m.fl.
(m) att skattereduktionen för installation
av bredband avskaffas.
Folkpartiet liberalerna avslår i motion
Fi232 yrkande 26 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) förslaget om en ettårig förlängning
av bredbandsreduktionen.
Centerpartiet föreslår i motion Fi286
yrkande 33 av Maud Olofsson m.fl. (c) att
bredbandsreduktionen slopas. Motionärerna
anför att skattelättnaden för utbyggnad av
bredband bör slopas som ett led i en
övergång till en utbyggnad grundad på ett
statligt ansvarstagande för
infrastrukturen i hela landet fram till
varje enskild abonnent.
Utskottets ställningstagande
Utskottet är inte berett att tillstyrka
att staten tar över ansvaret för utbyggna
den av bredband och anser därför att
skattereduktionen för installation av
bredband skall finnas kvar. Utskottet har
inte funnit någon anledning till erinran
mot regeringens förslag om en ettårig
förlängning av bredbandsreduktionen och
tillstyrker därför att förslaget
genomförs. Utskottet avstyrker motionerna
Fi287 yrkande 36, Fi232 yrkande 26 och
Fi286 yrkande 33.
Miljöförbättrande åtgärder på bostäder
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker förslaget i motion
Fi230 om ett ROT-avdrag för
miljöförbättrande åtgärder på bostäder.
Bakgrund
En skattereduktion för byggnadsarbeten har
tillämpats under perioden den 15 februari
1993-den 31 december 1994 (prop.
1992/93:150, bet. 1992/93: SkU36) och
under perioden den 15 april 1996-den 31
mars 1999 (prop. 1995/96:229, bet.
1995/96:SkU32). Syftet har varit att
åstadkomma en stimulans av verksamheten
inom byggsektorn och på så sätt motverka
den då aktuella arbetslösheten.
Motion
I motion Fi230 yrkande 16 av Britt Bohlin
m.fl. (s, v, mp) anför motionärerna att
ett ROT-avdrag för installationer av typen
pelletsbrännare, treglasfönster,
isolerglasfönster etc. bör införas under
taxeringsåren 2004-2006 och de hemställer
att riksdagen begär att regeringen snarast
lägger förslag om en sådan
skattereduktion. Syftet är att stimulera
miljöförbättrande åtgärder på perma
nentbostäder.
Utskottets ställningstagande
Utskottet finner ingen anledning att rikta
någon invändning mot förslaget om att i
miljöpolitiskt syfte införa en särskild
skattereduktion i form av ett s.k. ROT-
avdrag. Avdraget kan kopplas till att
olika slags installationer genomförs,
exempelvis av pelletsbrännare,
treglasfönster och isolerglasfönster. Den
exakta avgränsningen av vilket slag av
installationer som skall omfattas bör ske
med beaktande av miljönytta och
energieffektivisering, samt att kapa
effekttoppar, hos olika alternativ.
Avdraget bör utformas på ett kostnads
effektivt sätt och i princip ej ges för
installationer som ändå skulle ha genom
förts. Som ett exempel kan nämnas
installation av isolerglasfönster vid
nybyggnation. Lagstiftningen bör enligt
utskottets mening vara tidsbegränsad och
gälla under inkomsttaxeringarna 2004-2006.
För åtgärden bör en finansiell ram om 50
miljoner kronor per år avsättas.
Riksdagen har med anledning av Riksdagens
revisorers granskning av tidigare ROT-
avdrag uttalat att eventuellt nya åtgärder
liknande ROT-avdraget måste analyseras
noggrant innan de införs, följas upp medan
de är i kraft samt utvärderas inom rimlig
tid, liksom att de erfarenheter som kommit
fram av ROT-avdragets tillämpning under
1990-talet bör vägas in. I uttalandet fram
hölls också att man i ett sådant analys-
och utvärderingsarbete också bör ta hänsyn
till relevanta genus- och
jämställdhetsperspektiv (försl.
2001/02:RR8, bet. 2001/02:SkU28).
Enligt utskottets mening bör riksdagen
begära att regeringen snarast lägger
förslag om en skattereduktion i enlighet
med vad som anförts. Utskottet tillstyrker
således motion Fi230 yrkande 16.
Lagförslagen
Utskottets ställningstagande i det
föregående innebär att de lagförslag som
regeringen lagt fram behöver omarbetas och
att ytterligare lagförslag bör upprättas.
Beräkning av statsbudgetens inkomster för
2003
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker att regeringens
inkomstberäkning godkänns med vissa
justeringar och avstyrker godkännande av
Moderata samlingspartiets, Folkpartiet
liberalernas, Kristdemokraternas och
Centerpartiets inkomstberäkningar.
Jämför avvikande meningarna 1 (m), 2 (fp),
3 (kd) och 4 (c).
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 5.4 och
bilaga 1, punkt 7) att riksdagen godkänner
att statsbudgetens inkomster budgetåret
2003 beräknas till 701 miljarder kronor,
varav 637 miljarder kronor från
inkomsttiteln Skatter m.m.
Motioner
Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet liberalerna begär i sina
partimotioner godkännande för sina
respektive inkomstberäkningar. Sådana
yrkanden framställs i motionerna Fi231
yrkande 4 av Bo Lundgren m.fl. (m), Fi232
yrkande 4 av Lars Leijonborg m.fl. (fp),
Fi233 yrkande 6 av Alf Svensson m.fl. (kd)
och Fi234 yrkande 11 av Maud Olofsson
m.fl. (c).
Kristdemokraterna anför i motion Fi256
yrkande 24 av Alf Svensson m.fl. (kd) att
de föreslagit totalt 125 miljoner kronor
till skatteförvaltning och uppbörd för en
ökad skattekontroll och förstärkt
tullbevakning 2003 och att de som en
effekt av detta räknar med att
skatteintäkterna ökar med 480 miljoner
kronor år 2003 och därefter med åtminstone
1 140 miljoner kronor per år. Motionärerna
anför att tidigare dokumenterade
erfarenheter (bl.a. av Riksdagens
revisorer) visar att satsningar på detta
område ger minst sex gånger pengarna
tillbaka kassamässigt.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har i det föregående föreslagit
att riksdagen avvaktar kommissionens
godkännande innan ett beslut fattas om den
föreslagna omläggningen av
kraftvärmebeskattningen. Utskottet har
vidare tillstyrkt förslaget i motion Fi230
om en utvidgning av skatteväxlingen från
2,6 till 3,0 miljarder kronor. Dessa
förändringar i regeringens förslag bör
enligt utskottets mening föranleda en
justering av inkomstberäkningen.
Utskottet har vidare funnit att det
förslag om ändrade regler för beskatt
ningen av vissa andelsbyten som riksdagen
beställt i april 2002 och som i dagarna
avlämnas till riksdagen (prop. 2002/03:15
Utvidgning av reglerna om framskjuten
beskattning vid vissa andelsbyten) inte
har beaktats vid inkomstberäkningen. I den
lagrådsremiss som numera föreligger har
engångseffekterna i form av utebliven
skatteintäkt beräknats till 283 miljoner
kronor, medan den varaktiga effekten
beräknas till 9 miljoner kronor per år i
utebliven skatteintäkt. Det påpekas i
lagrådsremissen att uppskattningarna är
behäftade med stor osäkerhet.
Med de ändringar som kan föranledas av
det anförda tillstyrker utskottet att
regeringens inkomstberäkning godkänns.
Utskottet avstyrker motionsyrkandena om
godkännande av Moderata samlingspartiets,
Folkpartiet liberalernas,
Kristdemokraternas och Centerpartiets
inkomstberäkningar.
När det gäller effekterna av ett
resurstillskott till skatteförvaltningen
framstår ett så direkt samband som
motionärerna räknar med för år 2003 inte
som realistiskt. En ökning av anslaget
kräver tid innan den kan ge effekt och
innebär också en omställning som i sig kan
vara effektivitetssänkande. Enligt
utskottets mening bör man vid jämförelser
mellan de olika budgetalternativ som
föreligger i ärendet inte räkna med denna
typ av effekter på inkomsterna under det
aktuella budgetåret. Med det anförda
avstyrker utskottet även det nu aktuella
motionsyrkandet.
UTGIFTSRAMAR
Utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
om utgiftsram för 2003 och preliminär
utgiftsram för 2004.
Jämför avvikande meningarna 1 (m), 2 (fp),
3 (kd) och 4 (c).
Propositionen
Utgiftsområde 3 omfattar
skatteförvaltningen, Tullverket och
exekutionsväsendet. Riksskatteverket är
chefsmyndighet inom skatteförvaltningen
och exekutionsväsendet. De nämnda
myndigheternas verksamhet ingår i politik
området Skatt, tull och exekution.
Ytterligare en myndighet med verksamhet
inom detta politikområde är
Kustbevakningen (utgiftsområde 6), som har
ett självständigt ansvar för
tullkontrollen till sjöss.
Regeringen föreslår att riksdagen skall
besluta om en utgiftsram för utgiftsområde
3 på ca 8 266 miljoner kronor för 2003 och
godkänna en preliminär utgiftsram på 8 471
miljoner kronor för 2004.
Riksdagen har för år 2002 anvisat 8 059
miljoner kronor till utgiftsområdet.
Förändringarna i utgiftsområdesramarna
jämfört med tidigare beräkningar förklaras
i huvudsak av pris- och löneomräkningar
och att Tullverket för 2003 tillförs 15
miljoner kronor för att möjliggöra en
effektivare bekämpning av
narkotikasmuggling och annan
gränsöverskridande organiserad
brottslighet. En fortsatt satsning på
narkotikabekämpning och annan gräns
överskridande organiserad brottslighet
skall tillföra Tullverket ytterligare 10
miljoner kronor 2004.
Målet för politikområdet Skatt, tull och
exekution är att eftersträvade skatte-,
tull- och avgiftsintäkter skall
säkerställas på ett rättssäkert och eko
nomiskt effektivt sätt samtidigt som
enkelhet skall eftersträvas och brottslig
het motarbetas.
I propositionen redovisas hur målen skall
uppnås inom de olika myndighetsområdena
och hur verksamheterna bör utvecklas. Det
framhålls vara av stor vikt att
myndigheterna långsiktigt arbetar med
åtgärder för att kunna hantera en med
tiden allt större och mer komplicerad
arbetsmängd med mindre personalresurser.
Det är därför viktigt att all verksamhet
effektiviseras och att den utvecklas
ytterligare. De olika delarna i
förändringsarbetet skall stödja varandra i
utvecklingen av moderna, effektiva och
ändamålsenliga förvaltningar. Det skall
bl.a. uppnås genom kontinuerlig IT-, metod-
och kompetensutveckling. Myndigheterna bör
fortsätta att sträva efter att vara
ledande bland myndigheter beträffande
utveckling och användning av IT i
verksamheten. Myndigheterna skall också
sträva efter en hög servicenivå och
förenklingar för allmänhet, näringsliv och
andra myndigheter.
Att öka den elektroniska och automatiska
hanteringen av dokument och information
ses som en viktig del i arbetet för att
kunna frigöra resurser som i stället kan
koncentreras till områden med högre risk.
Arbetet med att öka den elektroniska
hanteringen av dokument och information
bör således fortgå. I detta arbete är ett
ökat användande av exempelvis Internet som
ett komplement till nuvarande system en
viktig del.
I det europeiska och övriga
internationella administrativa samarbetet
inom myndighetsområdena prioriteras
insatser för regel- och
procedurförenklingar, rationell användning
av IT, informationsutbyte och
utbildningsinsatser. För att effektivisera
verksamheten är arbetet med förenklingar
av regler och procedurer viktigt.
Regeringen understryker betydelsen av
myndigheternas arbete med förenklingar av
det egna regelverket samt förslag till
förenklingar av de nationella och
internationella regelverken.
I propositionen framhålls vidare bl.a.
vikten av att det pågående samarbetet med
Kustbevakningen, polisen och andra berörda
myndigheter och institutioner fortsätter
att utvecklas. Ett sådant samarbete är
nödvändigt för att uppnå en effektiv och
ändamålsenligt gränskontroll.
Motionerna
I motion Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m)
föreslås att utgiftsramen för de nu
aktuella åren minskas med 89 miljoner
kronor i förhållande till regeringens
förslag (yrkandena 5 i denna del och 6 i
denna del). Med hänsyn till tullens
viktiga funktion inte minst i
narkotikabekämpningen är det enligt
motionen viktigt att tullens
kontrollorganisation är tillräckligt stor
och att den utökas. En förstärkning med 26
miljoner kronor föreslås. Samtidigt anförs
att det principiellt är felaktigt att
tullen disponerar vissa offentligrättsliga
avgifter för att finansiera delar av sin
verksamhet, vilken enligt motionen helt
bör finansieras via statsbudgeten.
Motionärerna vill i förhållande till
regeringens förslag minska utgiftsramen
för Riksskatteverket med 75 miljoner
kronor och till kronofogdemyndigheterna
med 40 miljoner kronor. Motionärerna
hänvisar till att deras förslag till
ändringar i skattesystemet innebär att en
del av de allra krångligaste skatterna att
administrera och driva in skall avskaffas.
I motion Fi232 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) föreslås att utgiftsramen för de båda
åren ökas med 75 miljoner kronor utöver
vad regeringen har föreslagit (yrkandena 6
i denna del och 7 i denna del). Av
ökningen hänförs 50 miljoner kronor till
ökade resurser till skattemyndigheterna.
Tullen bör enligt motionen få ökade
resurser för insatser mot den illegala
införseln av alkohol och narkotika.
I syfte att förstärka kontroll och
spaning kring illegal införsel av
narkotika, vapen, alkohol, tobak och andra
skattepliktiga varor föreslås i motion
Fi233 av Alf Svensson m.fl. (kd) en
anslagsökning för tullen med 5 miljoner
kronor per år utöver vad regeringen
föreslagit. Motionärerna anser att också
skattekontrollen bör förstärkas för att
motverka den svarta ekonomins utbredning.
Enligt motionen bör skattemyndigheterna
förstärkas med 120 miljoner kronor år 2003
och 190 miljoner kronor år 2004. Samtidigt
beräknar motionärerna att ett genomförande
av deras förslag om avskaffad
fastighetsskatt och förmögenhetsskatt
leder till besparingar i
skatteadministrationen motsvarande 140
miljoner kronor 2003 och 190 miljoner
kronor 2004. Sammantaget innebär förslaget
i förhållande till regeringens förslag en
minskning av utgiftsramen för 2003 med 15
miljoner kronor (yrkande 8 i denna del)
och en ökning av utgiftsramen för 2004 med
5 miljoner kronor (yrkande 9 i denna del).
I motion Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c)
föreslås ökade resurser för tull
verksamheten med 20 miljoner kronor och en
neddragning i skatteförvaltningens
verksamhet motsvarande 50 miljoner kronor.
Sammantaget för utgiftsområdet föreslås i
motionen att utgiftsramarna för 2003 och
2004 fastställs till ett 30 miljoner
kronor respektive 50 miljoner kronor lägre
belopp än vad regeringen har föreslagit
(yrkandena 6 i denna del och 7 i denna
del).
Utskottets ställningstagande
Regeringens förslag till ramar för
utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution
och de förändringar däri som fyra av
partierna föreslår framgår av följande
tabell (miljoner kronor).
De gemensamma prioriteringarna inom
politikområdet utgår i regeringens förslag
från att berörda myndigheter svarar för
väsentliga delar av samhällets viktigaste
regelsystem. Av stor betydelse är att
myndigheterna kan få allmänhet och företag
att känna förtroende för rättssäkerheten
och rättstryggheten i dessa regelsystem
samt att allmänhet och företag därmed
frivilligt efterlever regelsystemen. I det
löpande arbetet skall myndigheterna
kontinuerligt arbeta för att höja
effektiviteten i verksamheten samtidigt
som servicen till allmänhet och företag
skall förbättras.
Skatteförvaltningen skall enligt
regeringens förslag även fortsättningsvis
prioritera förstärkt skattekontroll. I
detta ingår bl.a. en fördjupad kontroll av
företag som hanterar stora skatteunderlag
och insatser mot den s.k. svarta ekonomin.
Under de senaste åren har nivån på
skattekontrollen varit otillräcklig och
skatteförvaltningen har tillförts resurser
för att höja nivån på kontrollen. I årets
budgetproposition konstateras att den
nedåtgående trenden i kontrollverksamheten
har vänt, något som återspeglas i bl.a. en
ökning av antalet revisioner samt antalet
ändrade deklarationer efter
skrivbordsgranskning och revision.
Regeringen gör bedömningen att de
resurstillskott som gjorts och den
kontinuerliga effektiviseringen av arbetet
varit bidragande till förbättringarna.
Exekutionsväsendet skall bl.a. prioritera
verksamheten i enlighet med en ny
indrivningspolicy som gäller fr.o.m. 2002.
Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet
skall fortsätta att effektivisera
borgenärsarbetet.
Insatser mot narkotika och storskalig
illegal införsel av alkohol och tobak
skall ges hög prioritet hos Tullverket och
Kustbevakningen. Tullen har under 2001
gjort fler beslag av narkotika än tidigare
samtidigt som mängden beslagtagen
narkotika av vissa preparat har minskat.
Beslagen av alkohol och tobak har minskat
under året. Det samhällsekonomiska värdet
av samtliga beslag har minskat jämfört med
1999 och 2000. En positiv omständighet är
dock att träffsäkerheten har fortsatt att
öka, vilket bekräftar att det pågående
förbättringsarbetet ger resultat. Den
förbättrade träffsäkerheten torde kunna
vara ett resultat av de förbättringar som
skett av Tullverkets underrättelse- och
riskanalysarbete. Även användandet av
hotbildsanalyser torde kunna ha gett
positiva effekter för träffsäkerheten.
Eftersom det inte finns några indikationer
på att mängden narkotika i samhället
minskar är det emellertid oroande att
mängden beslagtagen narkotika inte har
ökat. Samma bedömning kan göras när det
gäller illegalt införd alkohol och tobak.
Även om den information som finns avseende
2002 visar att beslagmängderna till viss
del gått upp finns det enligt utskottets
mening goda skäl för den
resursförstärkning som regeringen föreslår
i syfte att förbättra insatserna för att
komma åt den illegala införseln.
Utskottet har följaktligen inget att
erinra med anledning av de överväganden
som ligger till grund för regeringens
förslag till utgiftsramar för 2003 och
2004. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag och avstyrker motionerna.
Utskottet kan dock konstatera att de
förslag om förstärkningar på tullsidan som
har lagts fram i motionerna i syfte att
förstärka kontrollen av illegal införsel
av främst narkotika och alkohol torde bli
väl tillgodosedda genom de
resursförstärkningar som regeringen har
föreslagit. Med hänsyn till vad som
anförts i en av motionerna om resurser för
att motverka den svarta ekonomins
utbredning vill utskottet framhålla att
insatser mot den svarta ekonomin också har
en framträdande plats i de prioriteringar
som ligger till grund för regeringens
förslag.
Stockholm den 12 november 2002
På skatteutskottets vägnar
Arne Kjörnsberg
Följande ledamöter har deltagit i
beslutet: Arne Kjörnsberg (s), Anna
Grönlund (fp), Lennart Hedquist (m), Per
Erik Granström (s), Ulla Wester (s), Per
Landgren (kd), Marie Engström (v), Anne-
Marie Pålsson (m), Lennart Axelsson (s),
Gunnar Andrén (fp), Roger Karlsson (c),
Inger Nordlander (s), Ulf Sjösten (m),
Catharina Bråkenhielm (s), Barbro Feltzing
(mp) och Fredrik Olovsson (s).
Avvikande meningar
1. Skattefrågor i budgetpropositionen - m
av Lennart Hedquist (m), Anne-Marie
Pålsson (m) och Ulf Sjösten (m).
Skatteförslagen och inkomstberäkningen
Inriktningen
Vi vill sänka skatter som hämmar tillväxt
och entreprenörskap för att ge alla en
bättre välståndsutveckling och avvecklar
därför förmögenhetsskatten och
dubbelbeskattningen av riskkapital och
stoppar skattediskrimineringen av
fåmansföretag. På sikt vill vi avskaffa
den statliga inkomstskatten eftersom den
utgör en extra beskattning av utbildning
och kompetens.
Ett av våra viktigaste skattepolitiska
mål är att alla skall kunna leva på sin
lön. Vi genomför därför en rad
skattesänkningar som ökar medborgarnas
inflytande över sina liv. Människor skall
ges möjlighet att klara av sina egna
grundläggande behov innan de börjar betala
skatt. Därför höjer vi grundavdraget
rejält för alla. Varje människa skall ha
rätt att bestämma över sitt eget liv och
fatta de avgörande besluten själv.
Det är viktigt att sänka skatterna för
både lättrörliga skattebaser och låg- och
medelinkomsttagare. I dagens värld, då
både människor och kapital är lättrörliga,
riskerar man annars att allt högre skatter
måste tas ut på allt färre skattebaser och
till sist blir låginkomsttagare, basal
konsumtion och fastigheter det enda som är
möjligt att beskatta.
Sänkt inkomstskatt
Vi genomför en inkomstskattereform som ger
ökad social trygghet och motverkar
fattigdomsfällor. Fler jobb görs möjliga
och den sociala rörligheten ökar.
Skattereformen har sin tyngdpunkt hos låg-
och medelinkomsttagarna och innehåller tre
skattesänkningar.
Människor skall ges möjlighet att klara
av sina egna grundläggande behov innan de
börjar betala skatt. Därför bör
grundavdraget höjas rejält. På sikt vill
vi att de första 50 000 kr skall vara
befriade från inkomstskatt.
Det är orimligt att skattesystemet inte
tar hänsyn till försörjningsbörda. Framför
allt är det barnfamiljer som har det svårt
att få ekonomin att gå ihop. Utöver dagens
barnbidrag vill vi därför införa ett extra
grundavdrag på 15 000 kr per år och barn
upp till 16 år vid den kommunala
beskattningen. För de som inte kan
tillgodogöra sig avdraget utgår ett
motsvarande bidrag.
Beskattningen skall utformas så att fler
motiveras att arbeta. Vi vill därför
införa ett förvärvsavdrag för
pensionsgrundande inkomster.
Förvärvsavdrag såväl som grundavdrag görs
mot den kommunalt beskattningsbara
inkomsten.
Dessa tre skattesänkningar är så
omfattande att de inte fullt ut kan genom
föras omedelbart. Nästa år bör
grundavdraget för alla höjas rejält och
det extra barnavdraget för barn börja
införas. Förvärvsavdraget växlas mot
dagens skattereduktion.
År 2003 införs ett grundavdrag på 23 000 kr
som år 2004 höjs till 24 200 kr.
Grundavdraget trappas upp med 20 % över
70 000 kr och trappas ned med 10 % över
120 000 kr. Över 170 000 kr uppgår
grundavdraget till 18 200 kr respektive
19 200 kr.
Ett grundavdrag för barn införs med 12 000 kr
per barn och år fr.o.m. nästa år. Det ökas
till 15 000 kr år 2004.
Ett förvärvsavdrag med 13 % av den
pensionsgrundande inkomsten införs.
Skattereduktionen för allmän
pensionsavgift växlas mot detta för
värvsavdrag. Växlingen är neutral ur
skattesynpunkt för medborgarna.
Skattesänkningsstrategin inriktar sig
nästan uteslutande på att i första hand
sänka inkomstskatten för dem som tjänar
allra minst. Det är de unikt höga
skatterna på låga inkomster, ytterligare
förvärrat av de mycket kraftiga kommunala
och landstingskommunala skattehöjningar
som nu föreslagits, som skapar beroendet
av bidrag och som dämpar viljan att
arbeta. Vi föreslår också ett avskaffande
av värnskatten som fungerar som en
straffskatt på kunskap och heltidsarbete
och som riskerar att få vår mest
välutbildade arbetskraft att söka sig
utomlands eller minska sitt
arbetskraftsdeltagande. Värnskatten tas
bort år 2003 och brytpunkten justeras upp
till den nivå där pensionsavgifter inte
längre tas ut år 2004.
Det måste också skapas förutsättningar
för vanliga människor att kunna köpa
hushållstjänster. Det ökar välfärd och
flexibilitet. Stressen minskar och ett
större utbud av arbete skapas. För
tjänster utförda i hemmet skall enligt vår
mening en skattereduktion på 50 % av
arbetskostnaden på maximalt 50 000 kr per
hushåll införas. Det leder till att svarta
jobb blir vita och gör att människor kan
känna att både tiden och pengarna räcker
till.
För människor som bor i glesbygd är bilen
helt avgörande för möjligheten att arbeta.
Då de lokala arbetsmarknaderna blir allt
större kommer arbetspendlingen att spela
en allt större roll, vilket t.ex. den
regionalpolitiska utredningen påpekat.
Avdraget för resor med bil till och från
arbetet täcker inte kostnaderna för
bilresor. Allteftersom bränslepriset ökat
har värdet av avdraget urholkats. Det ger
heller inte en rimlig möjlighet att
kompensera värdeminskningen på bilen.
Avdraget bör därför nästa år höjas till 20
kr per mil. Avdraget skall också omfatta
resor för att hämta och lämna barn.
Bristerna i det offentliga
pensionssystemet blir alltmer uppenbara.
Det egna sparandet till en trygg ålderdom
bör underlättas. Avdraget för avgift till
pensionsförsäkring ökar vi därför till ett
prisbasbelopp.
De särskilda reglerna för utländska
experter tas bort, skattereduktionen för
fackföreningsavgifter slopas och avgiften
till arbetslöshetsförsäkringen blir åter
avdragsgill.
Sänkt fastighetsskatt
Fastighetsskatten är i dag en skatt på en
fiktiv avkastning på husets taxeringsvärde
utan någon koppling till en verklig
inkomst. Skatten drabbar alla boendeformer
i Sverige. Bostadsrättsföreningar betalar
skatt på värdet av fastigheten, och för
hyresrätter gäller i regel att en halv
månadshyra per år utgörs av
fastighetsskatt. Fastighetsskatten för
småhus varierar starkt, och skattens
storlek beror i hög grad på var
fastigheten är belägen. Taxeringsvärdena
som tidigare varit frysta under flera år
höjdes kraftigt förra året. De höjdes
ytterligare i år och regeringen räknar med
en årlig ökningstakt på 5 %. För att folk
skall ha råd att bo kvar måste, som ett
första steg, de tidigare lägre taxe
ringsvärdena återställas.
Vi vill avskaffa fastighetsskatten.
Procentsatsen för fastighetsskatten bör
därför sänkas successivt tills
fastighetsskatten är avskaffad.
År 2003 återgår taxeringsvärdena till den
lägre nivå de hade år 2000.
Skattesatsen för småhus bestäms till 0,9 % år
2003 och 0,8 % år 2004.
Begränsningsregeln och dämpningsregeln behövs
inte och slopas.
Schablonintäktsbeskattningen för
bostadsrättsföreningar bör slopas ome
delbart.
Sänkt skatt på företagande
Det finns flera skatter som är speciellt
hämmande för tillväxt och företagande,
särskilt skatter som minskar tillgången på
kapital i Sverige. Det rör sig om skatter
som hämmar sparandet, men allvarligare är
de skatter som driver kapital och företag
ur landet. Det rör sig också om skatter
som hindrar uppkomsten av nya företag och
försvårar för de redan existerande.
Sverige skall ha ett så attraktivt
skatteklimat att kapital och människor
söker sig hit.
Skatten på förmögenheter har slopats i de
flesta länder. I Sverige tas för
mögenhetsskatt ut även vid förhållandevis
låga förmögenheter. Skattesatsen är
internationellt sett hög. Det gör att
Sverige kommit i en särdeles ogynnsam
position vad gäller konkurrens om kapital.
Skatten ökar avkastningskravet på
investeringar som görs här.
Sambeskattningen i
förmögenhetsbeskattningen tas bort 2003.
Fribeloppet per person blir därmed 2
miljoner kronor. Förmögenhetsskatten
slopas 2004.
Svenska aktieägare missgynnas i
förhållande till utländska ägare, vilka i
de flesta fall inte drabbas av någon
beskattning av aktieutdelningarna. Detta
medför också att det utländska ägandet i
svenska företag ökar, vilket i sin tur
ökar benägenheten att flytta företagen
eller delar av verksamheten ur Sverige.
Skatten på aktieutdelningar slopas därför
fr.o.m. 2004 års vinster.
Fåmansbolagsbeskattningen har lett till
absurda konsekvenser. Skatt måste betalas
på fiktiva vinster. Många nya bolag inom
t.ex. IT-branschen har köpts upp av andra
bolag. Aktielikviden har oftast varit i
form av aktier i det köpande bolaget.
Säljarna har förbundit sig att behålla de
nya aktierna en viss tid. Reavinsten
beräknas efter likviddagen, men säljarna
kan få visst uppskov med att betala
skatten. Sjunker värdet på det köpande
företagets aktier uppstår en
kapitalförlust, som säljaren inte har
några möjligheter att göra avdrag för.
Eftersom fåmansbolagsdelägaren skall ta
upp halva vinsten som inkomst finns ingen
möjlighet att kvitta kapitalförlusten mot
denna del av den fiktiva
realisationsvinsten. Detta innebär att
skatteskulden kan bli mycket stor med små
möjligheter för säljaren att betala. En
privat konkurs kan bli resultatet!
Ett enigt skatteutskott begärde under
våren 2002 att regeringen skulle komma med
förslag till sådan lagändring att denna
pomperipossaeffekt förhindras och att
förslaget skulle läggas senast i augusti
2002. Regeringen har till sist aviserat
att ett förslag kommer att läggas. I
avvaktan på att regeringen lägger sitt
förslag är vår utgångspunkt att
beskattningen av vinster och förluster i
dessa fall helt och hållet skall beskattas
som inkomst av kapital och att denna
ändring skall tillämpas fr.o.m. den
tidpunkt då andelsbyteslagstiftningen
trädde i kraft, dvs. 1999.
Den s.k. kontantbegränsningsregeln
innebär att uppskov med beskattning i
samband med fusion eller utbyte med aktier
i onoterade bolag endast får ske om en
eventuell kontantersättning i samband med
transaktionen motsvarar högst 10 % av de
mottagna aktiernas nominella värde. Även
denna regel ger upphov till sådana
marginaleffekter i beskattningen att den
måste avskaffas. Vi föreslår därför att
regeringen får återkomma med förslag om
avskaffande av kontantbegränsningsregeln
med retroaktiv verkan fr.o.m. den 1
januari 1999.
Inkomster från royalty på patent skall
kunna beskattas som inkomst av kapital.
Här framstår tydligt likheterna mellan
humankapitalet och realkapitalet. I dag
beskattas royaltyinkomsterna som inkomst
av tjänst, vilket driver uppfinningsrika
innovatörer ut ur landet i stället för att
vi slår vakt om deras kompetens att
utveckla nya idéer i Sverige.
Den svenska beskattningen av jordbrukets
produktionsmedel är även den extremt hög.
Eftersom livsmedelspolitiken är den samma
i hela EU framstår den svenska
skattebelastningen här i sin klaraste
dager. Vi vill sänka beskattningen av
diesel till samma nivå som den i våra
främsta konkurrentländer. Skatten på
diesel för jord- och skogsbruket och
entreprenadmaskiner sänks till 53 öre per
liter. Skatten på handelsgödsel tas bort.
Sänkta energiskatter m.m.
Enligt vår mening skall miljöskatter tas
ut i produktionsledet medan energiskatter
skall tas ut i konsumentledet. Då erhålls
en konkurrensneutral beskattning mellan
olika energiproducenter och mellan olika
bränslen. I Sverige finns en skatt som
bryter mot denna princip. Det är den extra
energiskatt som tas ut på el producerad i
kärnkraftverk. På sikt bör den tas bort.
Redan nästa år bör den sänkas med
motsvarande 1 000 kr/MW och månad.
För många svenskar är bilen det enda
möjliga transportmedlet. Det gäller för
resor från och till arbetet, för att hinna
hämta och lämna barn på dagis eller för
socialt umgänge på fritiden. Oavsett var i
Sverige man befinner sig underlättar bilen
vardagen och är till glädje på fritiden.
Hög bränslebeskattning medför att
arbetsresor försvåras och att utrymmet för
umgänge med familj och vänner krymper.
Höga bränsleskatter motiveras ofta med
miljöargument. De har emellertid endast
marginell påverkan på konsumtionen av
bränsle. Eftersom transporterna är
nödvändiga äger de rum trots den höga
kostnaden. Skatten på såväl bensin som på
diesel bör sänkas. Den skall inte vara
avsevärt högre i Sverige än genomsnittligt
i Europa. Energiskatten på bensin och
diesel skall sänkas med 70 öre per liter
inklusive momseffekten 2003.
Förslagen om höjd elskatt och höjd
koldioxidskatt avvisas, liksom fördubb
lingen av skatten på naturgrus.
Övriga skatteförändringar
När de skattefria införselkvantiteterna
från andra EU-länder stiger är det
givetvis viktigt att anpassa de svenska
alkoholskatterna till omvärldens nivåer.
Den danska nivån kan tjäna som riktmärke.
Sänks inte alkoholskatterna kommer allt
större mängder av den i Sverige
konsumerade alkoholen att antingen köpas
utomlands eller smugglas in i Sverige. I
Sverige har redan bryggerinäringen kommit
i svårigheter på grund av de höga svenska
punktskatterna. Regeringens passivitet
missgynnar svensk industri och svenska
konsumenter. Vi vill anpassa dessa skatter
till den danska nivån på alkoholskatter
och föreslår att skatten på vin med en
alkoholhalt på 8,5 till 15,0 volymprocent
alkohol sänks från 22,08 kr till 9 kr per
liter, med motsvarande ändring för vin med
annan alkoholhalt, att skatten på öl sänks
från 1,47 kr till 85 öre per volymprocent
och att skatten på sprit sänks från 501,75
kr till 375 kr per liter ren alkohol, allt
per den 1 januari 2003.
Skatt på annonser och reklam infördes i
början av 1970-talet för att finansiera
ökningen av presstödet och för att få en
enhetlig beskattning av annonser och
reklam. Svårigheter i tillämpningen och
kontrollen av skatten på annonser och
reklam har lett till att den del av
skatten som avser reklamtrycksaker redan
har avskaffats. Skatten är inte
konkurrensneutral och de svårigheter i
tillämpningen och kontrollen som var
skälet till att reklamskatten på reklam
trycksaker avskaffats gäller precis i lika
stor utsträckning för de delar av
reklamskatten som finns kvar. En enig
riksdag beslöt i våras att slopandet av
reklamskatten skulle prioriteras i
föreliggande budget. Detta har regeringen
underlåtit. Endast svepskäl motiverar
detta flagranta nonchalerande av riks
dagen. Vi anser att reklamskatten bör
avskaffas från den 1 januari 2003.
Med det anförda föreslår vi att riksdagen
fattar beslut om en inriktning av
skattepolitiken som överensstämmer med
Moderata samlingspartiets förslag.
Med det anförda tillstyrks motionerna
Fi207 yrkandena 1-4, Fi231 yrkandena 9 och
11, Fi287 yrkandena 1-16, 18, 19, 21-24,
26-28, 30, 33 och 36-38, Sk417 yrkandena
14 och 15, MJ268 yrkandena 4 och 5, N301
yrkande 9, N304 yrkande 4, A315 yrkande 2
och tillstyrks delvis motionerna Fi203,
Fi205, Fi228, Fi268, Sk382 yrkande 8,
Sk417 yrkande 8, Kr297 yrkande 13 och T288
yrkande 2.
Vi står bakom den inkomstberäkning som
redovisas i motion Fi231 yrkande 4.
Ramarna för utgiftsområde 3 Skatt, tull
och exekution
Inte minst med tanke på tullens funktion i
narkotikabekämpningen är det viktigt att
tullens kontrollorganisation är
tillräckligt stor och att den utökas. För
att uppnå detta bör det göras en höjning
av anslagsnivån samtidigt som tullen inte
bör disponera och i sin kontrollverksamhet
vara beroende av medel som kommer in via
offentligrättsliga avgifter. Vi
tillstyrker den förstärkning av
anslagsnivån med 26 miljoner kronor som
föreslås i motion Fi231 av Bo Lundgren
m.fl. (m). Vi tillstyrker också att
utgiftsramarna för Riksskatteverket och
kronofogdemyndigheterna minskas med 75
respektive 40 miljoner kronor.
Moderaternas förslag till ändringar i
skattesystemet innebär att en del av de
allra krångligaste skatterna att
administrera och driva in skall avskaffas.
Totalt kan därför ramarna för
utgiftsområdet minskas med 89 miljoner
kronor för 2003 och 2004.
2. Skattefrågor i budgetpropositionen - fp
av Anna Grönlund (fp) och Gunnar Andrén
(fp).
Skatteförslagen och inkomstberäkningen
Inriktningen
Sverige behöver en ny skattepolitik.
Den liberala skattepolitiken vill bryta
vanmakten genom att ge den enskilda
människan större makt över sin egen
vardag. Genom att se till att
småbarnsföräldrar får ägna mer tid till
barnen i stället för till tvätten, genom
att anställda ges möjlighet till makt och
delaktighet i arbetslivet och genom att
lönen räcker hela månaden kan vanmakten
bytas till makt över vardagen.
Den fortsatta inriktningen av
skattepolitiken skall ha som utgångspunkt
att det totala skattetrycket kan och måste
sänkas. Det skall ske främst genom
ytterligare sänkningar av
marginalskatterna och genom de lättnader
inom kapitalbeskattningen som behovet av
ekonomisk tillväxt, internationellt sam
arbete och ett ekologiskt uthålligt
samhälle kräver.
Skatterna skall först och främst sänkas
så att det lönar sig bättre att arbeta.
Samtidigt bör skattesystemet förenklas
t.ex. genom att de nuvarande komplicerade
reglerna för grundavdraget, de särskilda
skattereduktionerna och
avdragsbegränsningen för pensionsavgiften
försvinner. Det är viktigt att komma ihåg
att det finns höga marginaleffekter även
utanför skattesystemet, t.ex. i
bostadsbidraget, socialbidragen,
studiemedelssystemet, varför arbetet mot
höga marginaleffekter inte kan begränsas
till skattesystemet.
Vi ser det också som nödvändigt att
fullständigt avskaffa dubbelbeskattningen
av aktiesparande, avskaffa förmögenhets-
och fastighetsskatten samt sänka
kapitalinkomstskatten. Med allt rörligare
skattebaser kommer takten i och
inriktningen av sänkningen att vara
beroende av vad som sker i vår omvärld.
Även om EU inte bestämmer enskilda länders
skattesatser är det naturligt att det som
sker i dessa frågor i EU-länderna påverkar
också kapitalskatterna i Sverige. Stora
sänkningar av kapitalbeskattningen i vår
omvärld kommer att påverka vilka
kapitalskatter som Sverige kan ha utan att
förlora de fördelar som vårt
internationella varu- och tjänsteutbyte
under lång tid gett oss.
För att lösa de problem som återfinns i
det nuvarande skattesystemet räcker det
inte att lappa och laga. Folkpartiet vill
därför se en omfattande ny skattereform i
samma anda som skattereformen 1990/91.
Denna måste genomföras med kontinuerlig
uppmärksamhet på den rådande situationen i
de offentliga finanserna. Naturligtvis kan
också saker inträffa som gör att valet av
skattesänkningar kan behöva korrigeras. I
det senare avseendet måste hänsyn tas till
att ingenjörer, sjuksköterskor, läkare,
företagare m.fl. kommer att ha en
arbetsmarknad utomlands.
Det måste löna sig att arbeta och verka i
Sverige.
Folkpartiet är förespråkare för grön
skatteväxling. Från 1993 till 1999 har
andelen miljöskatter minskat med 1
procentenhet till 5,3 % av de totala
skatterna, vilket ger Sverige en låg andel
miljöskatter jämfört med många andra EU-
länder. Detta beror främst på de höga
skatterna på arbete. Under perioden
1993-2000 ökade skatten på arbete med 270
miljarder kronor medan miljöskatterna bara
ökade med 13 miljarder kronor. Folkpartiet
stöder förslaget om höjd el- och
koldioxidskatt, växlad mot sänkt
inkomstskatt, men anser att
inkomstskattesänkningen bör läggas ut mer
generellt.
Folkpartiet anser att skatten på arbete,
såväl inkomstskatter som arbets
givaravgift, skall sänkas. Den viktigaste
miljöförbättrande förändringen är att
arbeta för gemensam koldioxidskatt i EU.
Vi föreslår också en skatt på sop
förbränning.
Makt över den egna inkomsten
Vi liberaler tycker att det är bra att man
sänker inkomstskatterna, men beklagar att
regeringen valt en form som inte
tillräckligt tar itu med de strukturella
problemen som marginalskatterna, utan i
stället ägnar sig åt att urholka enkel
heten i skattesystemet.
Vi föreslår därför en ny skattereform för
ett nytt århundrade.
Grunden måste vara att återgå till
principerna för 1990/91 års skattereform.
I en större skatteomläggning bör
huvudinriktningen vara att ha så breda
skattebaser som möjligt och därmed skapa
förutsättningar för låga skattesatser.
I stället för dagens modell med
grundavdrag som trappas upp och ned vill
vi pröva möjligheten av en generell och
lägre skattesats för de lägre inkomst
nivåerna. Vi vill koncentrera
skatteförändringarna till de för tillväxt
och jobb mest skadliga inslagen,
marginalskatterna. Genom avskaffad
värnskatt, höjd brytpunkt för statlig
skatt och successivt borttagande av den
s.k. LO-puckeln vill vi uppnå den
grundläggande principen: De flesta skall
bara betala 30 % i skatt, de med högst
inkomster skall betala 50 % på de högre
inkomstdelarna. Marginaleffekterna minskas
såväl genom inkomstskattesänkningar som
genom växling av inkomstprövat
bostadsbidrag mot generellt barnstöd och
genom enhetliga taxor för barnomsorg.
Brytpunkten för statlig skatt bör höjas upp
till gränsen för egenavgifterna (ca
313 000 kr/år) bl.a. för att undvika att,
som i dag sker, personer som betalar både
statlig skatt och egenavgifter får
marginaleffekter om ca 55 %. År 2003 höjs
brytpunkten i ett första steg till ca
26 000 kr/månad. På sikt måste det dock
vara så att bara 10 % av de skattskyldiga
skall betala statlig skatt, vilket var
skatteuppgörelsens utgångspunkt.
Värnskatten skall avskaffas. Den är ett
brott mot skattereformen. Motivet är inte
minst att denna beskattning leder till
flykt av människor med goda kunskaper,
viktiga för företag och vårt land, till
andra länder.
Ett förvärvsavdrag mot kommunalskatten
införs. Detta sänker skatten och gör det
mera lönsamt att arbeta även vid lägre
inkomster. Inledningsvis föreslås ett
förvärvsavdrag på 3 % av inkomsten.
En skattereduktion, lika för alla, införs
för att garantera att alla får del av en
skattesänkning. Skattereduktionen bör till
en början vara 300 kr per år och person
och stiger år 2004 till 600 kr. Den
innefattar även pensionärer.
Vårt skatteförslag innefattar utöver
ovanstående mer principiellt inriktade
förslag till förändringar vidhållandet av
andra kända fp-profilinslag i skatte
politiken.
Folkpartiet fortsätter att avvisa
avdragsrätt för fackliga avgifter. Avdrag
skall endast kunna medges för kostnader
för inkomstens förvärvande. Detta kan
medlemskap i fackförening ej ses såsom.
Avgifterna till a-kassan höjs men blir
avdragsgilla. För den enskilde innebär
detta ingen nettoförändring, men systemen
kommer att fungera bättre.
I ett dynamiskt arbetsliv är det av stor
vikt för den enskildes frihet att kom
petensutveckling är något man kan råda
själv över. Att inte enbart vara beroende
av att arbetsgivaren önskar satsa på
fortbildning och kompetensutveckling för
att man skall vara attraktiv på
arbetsmarknaden - och för att man skall
kunna ha ett utvecklande och intressant
arbete - är därför en frihetsfråga. Vi
föreslår därför att dagens
pensionssparande utvidgas, genom att
avdragsrätt för sparande medges upp till
ett basbelopp, att sparandet kan tas ut
för att finansiera kompetensutveckling och
att ett kvarstående personligt sparande
kan tas ut vid pensionering.
Många svenskar känner i dag att de vill
dela med sig av sitt välstånd. Sveriges
internationella bistånd till världens
fattiga länder ligger långt under den nivå
på 1 % av BNI som riksdagen har fattat
beslut om. Samtidigt vet vi att behovet av
stöd är stort, och ständigt ökar. Dagligen
får vi bevis på det enorma behov som finns
i olika delar av vår värld. För att
människor skall uppmuntras att dela med
sig av sitt välstånd vill vi införa en
avdragsrätt för gåvor till internationellt
bistånd.
Folkpartiet vill avskaffa regeringens
skattereduktion för bredbandsanslutning.
Makt till barnfamiljerna
Många barnfamiljer upplever att tiden inte
räcker till, och många vill lösa
tidsbristen genom att köpa hushållsnära
tjänster. Det höga skatteuttaget hindrar
efterfrågan och utbud från att mötas på en
laglig marknad. Sverige har den
industrialiserade världens högsta
skatteuttag på arbete. Folkpartiet anser
att det enklaste och bästa sättet att
förändra situationen är att införa en
skattereduktion för hushållens köp av den
här typen av tjänster via en skattereduk
tion i företaget för halva totala
arbetskostnaden. Det är enkelt,
obyråkratiskt och rättvist. Fördelarna med
en marknad för hushållsnära tjänster där
obeskattat arbete inte förekommer är
många. De som i dag arbetar utan att
betala skatt och avgifter får möjlighet
att inordna sig i ett legalt system och
som alla andra få del av förmånerna i
socialförsäkringssystemen: sjukförsäkring,
pension m.m. Valfriheten ökar. Människor
får större möjlighet att välja mellan att
arbeta mer och köpa tjänster till hemmet,
eller att arbeta mindre och i stället göra
mer av hemarbetet själv.
Den könsuppdelade arbetsmarknaden kan
brytas upp ytterligare, vilket ur ett
jämställdhetsperspektiv är starkt
önskvärt.
Vid beskattningen bör hänsyn tas till den
extra försörjningsbörda och lägre bärkraft
som föräldrar har. Utökningen av det
generella barnstödet bör därför ske i form
av en skattereduktion för barn som
motsvarar en barnbidragshöjning med mellan
900 och 1 000 kr per barn och år. I
kombination med en nedtrappning av den del
av bostadsbidraget som i praktiken utgör
ett rent inkomstprövat barnbidrag sänks
marginaleffekten med 20 % i de inkomst
lägen där maxtaxan inte fått någon större
betydelse. Skattereduktionen motsvarar i
storleksordningen 3 000 kr i höjt
grundavdrag, men tillfaller även föräldrar
som inte kan utnyttja
grundavdragshöjningar. Tillsammans med
förbättrad föräldraförsäkring och
införande av barnkonto utgör detta viktiga
delar i en politik för ökad egenmakt,
bättre jämställdhet och större ekonomiska
marginaler för barnfamiljerna.
Det är en förlegad syn på
förutsättningarna för förvärvsarbete som
ligger bakom det faktum att resor till
barnomsorg inte kan räknas med när
avdraget för resa till och från arbetet
beräknas. Det kan mycket väl vara så att
omvägen via barnomsorg avsevärt förlänger
en förälders resa till och från arbetet,
vid beaktande av bussbyten eller
väntetider på tåg. Därför bör tid för
hämtning och lämning av barn i
barnomsorgen räknas in när rätt till
avdrag för resor till och från arbetet
bedöms.
Makt över boendet
För många människor är det huvudsakliga
sparandet lagt i boendet. Fastighetsskatt
och i många fall förmögenhetsskatt gör att
detta blir orimligt högt beskattat,
boendekostnaderna ibland oöverstigliga.
Dagens beskattningsform är oacceptabel.
En huvudprincip i all beskattning måste
vara skatt efter bärkraft. Därför måste
nuvarande fastighetsskatt avvecklas på
sikt. Fastighetsskatten uppfattas också
som orättvis. Samma hus har olika höga
taxeringsvärden i olika delar i landet och
beskattas därför olika. För människor som
byggt sina hus med egen arbetskraft,
framstår det därtill som minst sagt
märkligt att staten skall ha pengar för
detta.
Vi anser att sänkningen av
fastighetsbeskattningen skall ske stegvis
och inledas omgående. Hela systemet för
taxering måste reformeras och likformighet
mellan olika boendeformer upprättas. I
dagsläget måste dock insatser genomföras
omedelbart.
Vårt omedelbara förslag är att
taxeringsvärdena fryses till 1997 års
nivå. På dessa skall skattesatserna 1,0 %
för småhus och 0,5 % för flerfamiljshus
tillämpas. Folkpartiet beräknar att en
återgång till 1997 års taxeringsvärden
skulle innebära ett skattebortfall på
drygt 6 miljarder kronor. Därmed kan
begränsningsregeln avvecklas.
Eftersom Folkpartiet föreslår en
betydande sänkning av fastighetsskatten,
föreslår vi samtidigt att skatten på
kapitalvinst vid försäljning av
bostadsrätt och fastighet höjs från 20
till 30 %. Detta skall dock inte påverka
gällande uppskovsregler. Det är av sociala
skäl viktigt att stimulera rörligheten på
bostadsmarknaden.
Makt över egna besparingar
Förmögenhetsskatten blir för många
människor ett oöverstigligt belopp att
betala. Den drabbar särskilt äldre
personer som kanske ägnat ett långt liv åt
att amortera på sitt hus och i stället
finner att tusentals, kanske tiotusentals,
kronor skall betalas i förmögenhetsskatt.
Sambeskattningen av makars förmögenhet är
en restprodukt i skattesystemet från den
tid då kvinnor inte betraktades som egna
ekonomiska subjekt. Detta är helt
oacceptabelt. Folkpartiet menar att det
finns starka jämställdhetsskäl - och
praktiska skäl - för att avskaffa
sambeskattningen. Folkpartiet anser att
sambeskattningen bör avskaffas år 2003.
Fribeloppet bör höjas snabbare än
regeringen anger, till 2,1 miljoner kronor
med sikte på ett fullständigt avskaffande
av förmögenhetsskatten. Detta är viktigt
ur ett mer långsiktigt tillväxtperspektiv
och för att göra Sverige till ett
attraktivt land att investera och spara i,
även för svenskar.
Mer makt åt den enskilde småföretagaren
För att få fler människor i arbete krävs
det bra förutsättningar för befintliga
företag att överleva och växa och för nya
att starta. Det är de små företagen som
främst står för tillväxten. Därför måste
småföretagarens makt stärkas.
Folkpartiet har länge argumenterat för
att införa regler som avskaffar
dubbelbeskattningen på utdelningar i alla
företag. De nya reglerna skall utformas i
enlighet med de regler som gällde under år
1994 och som infördes på initiativ av den
dåvarande borgerliga regeringen. Den
dubbla beskattningen gör det inte bara
svårare för småföretagen att skaffa
riskkapital, den hindrar dessutom de små
företagen att växa med hjälp av egna
överskott. Det naturliga för en företagare
är att expandera med eget kapital.
Den dubbla beskattningen är främst en
skatt riktad mot enskilda aktieägare och
företagsägare som expanderar. De stora
ägarinstitutionerna är undantagna medan de
mer än fem miljoner individer som äger
aktier främst via aktiefonder drabbas.
Man kan inte undgå intrycket att syftet
är att hindra människor att skaffa sig en
ekonomisk buffert mot oförutsedda
händelser. Den socialistiska synen är att
människorna skall vara så starkt beroende
av de politiska beslutens godtycke som
möjligt.
Avskaffandet av dubbelskatten på
utdelningar bör ske i etapper. Under de
närmaste två åren kan dubbelskatten för
privatpersoner halveras. Detta är ett
första viktigt steg för att på sikt kunna
avveckla denna straffskatt på risksparande
helt.
De s.k. 3:12-reglerna ger upphov till en
pomperipossaeffekt vid andelsbyten.
Riksdagen har därför under våren 2002
uttalat att regeringen skall återkomma med
en proposition som eliminerar de effekter
som uppstår i förlustsituationer till
följd av att ett tjänstebelopp skall tas
upp till beskattning av den som genom ett
uppskovsgrundande andelsbyte har avyttrat
andelar i ett fåmansföretag. Det bör dock
noteras att samma effekter kan uppstå
också i andra fall, och vi anser därför
att det är nödvändigt att få ett
helhetsgrepp om pomperipossaeffekterna.
Vi föreslår att riksdagen fattar beslut
om en inriktning av skattepolitiken som
överensstämmer med Folkpartiets förslag.
Med det anförda tillstyrks motionerna
Fi232 yrkande 26, Fi251, Fi286 yrkande 7,
Fi287 yrkande 29, Sk295 samt Sk382
yrkandena 1-4, 7-12, 14, 22, 24 och 26.
Vi står bakom den inkomstberäkning som
redovisas i motion Fi232 yrkande 4.
Ramarna för utgiftsområde 3 Skatt, tull
och exekution
Vi tillstyrker förslaget i motion Fi232 av
Lars Leijonborg m.fl. (fp) om att
utgiftsramarna för 2003 och 2004 höjs med
75 miljoner kronor utöver vad regeringen
har föreslagit. Av höjningen skall 50
miljoner kronor tillföra
skattemyndigheterna resurser för
förbättringar i skattekontrollen. Resten
av höjningen bör användas för att ge
tullen möjlighet att öka sina insatser mot
den illegala införseln av alkohol och
narkotika.
3. Skattefrågor i budgetpropositionen - kd
av Per Landgren (kd).
Skatteförslagen och inkomstberäkningen
Inriktningen
Syftet med skatter är att solidariskt
finansiera vår gemensamma välfärd samt att
styra den ekonomiska utvecklingen och
tillväxten i en socialt och ekologiskt
hållbar riktning. Alla heltidsarbetande
måste kunna leva på sin egen lön. Strävan
måste därför vara att utforma
skattepolitiken så att den stimulerar
arbete, sparande, hederlighet och
företagande. En marknadsekonomi baserad på
etiska principer och styrd av ekologiska
och sociala hänsyn är den bästa grunden
för ett gott samhälle.
En målsättning för kristdemokratisk
ekonomisk politik är att skapa stabila och
goda villkor för fler och växande företag
och därigenom öka sysselsättningen. En
ökad sysselsättning är en förutsättning
för att minska det resursslöseri som
arbetslösheten innebär. Dessutom
förstärker det skatteunderlaget och
minskar de offentliga utgifterna.
I princip alla medborgare som är i
förvärvsaktiv ålder och som har en inkomst
bör vara med och betala skatt till våra
gemensamma kostnader för till exempel
skola, vård och rättsväsende. Det ger en
delaktighet och ett delansvar i den
offentliga verksamheten. Dagens
inkomstskatter drabbar låg- och
medelinkomsttagare mest. Därför måste
inkomstskattens nivåer huvudsakligen
fastställas med utgångspunkt från låg- och
medelinkomsttagarens perspektiv.
Kristdemokraterna vill arbeta för lägre
inkomstskatter så att alla kan leva på sin
egen lön och få en ökad beslutanderätt
över sina inkomster. Vidare behöver
förändringar göras för att de val
människor gör, exempelvis att öka eller
minska sin arbetstid, inte påverkas
negativt av kombinationen av statliga
regler och bidrag. Det första handlar
alltså om att sänka det totala skatte
trycket, det andra om att minska
marginaleffekterna.
Om Sverige långsiktigt skall vara ett
land för företagande, investeringar och
tillväxt, går det inte att ha kvar skatter
som gör att kapital, företag och kompetens
har starka incitament att lämna landet.
Vår snart unika förmögenhetsskatt och
dubbelbeskattning driver kapitalet ur
landet, utom för de allra rikaste som fått
amnesti för sina aktiemiljarder.
Dubbelbeskattningen av just svenska
företagsinvesteringar leder till att en
utländsk köpare kan betala dubbelt så
mycket som en svensk köpare och ändå få
samma avkastning på sin investering efter
skatt.
En ekologisk anpassning av skattesystemet
måste ske där skatten på arbete sänks
samtidigt som skatten på energi,
miljöfarliga utsläpp och ändliga natur
resurser hålls på en högre nivå.
Samarbetet inom EU är ett nödvändigt
instrument för att skapa förutsättningar
för en skatteväxling som inte snedvrider
konkurrensförhållandena mellan de länder
som har ett stort handelsutbyte. Vi anser
att det är viktigt att övergå till
majoritetsbeslut inom EU på miljöområdet,
bl.a. för att förbättra möjligheterna för
en gemensam minimiavgift på
koldioxidutsläpp. Eftersom Sverige redan
har världens högsta miljöskatter skulle en
europeisk miniminivå för koldioxid
samtidigt förbättra svenska företags
konkurrenssituation.
Medborgarna måste ha en etiskt förankrad
vilja att betala skatt och att bidra till
samhällsutvecklingen. Vi vill föra en
skattepolitik som är långsiktigt stabil,
är enkel, främjar en god ekonomisk
utveckling samt en god hushållning av
skattemedlen. Därmed kan skattemoralen
bibehållas och benägenheten till
svartarbete minska.
En skattepolitik där alla ges möjlighet
att leva på sin lön
Ett viktigt mål för en kristdemokratisk
politik är att så många som möjligt skall
kunna leva på sin egen lön. En
heltidsanställd person skall inte behöva
vara beroende av bidrag för att få
hushållsekonomin att gå ihop. Vi föreslår
en rad inkomstskattesänkningar och andra
skattesänkningar som riktar sig främst
till förvärvsarbetande.
För det första föreslås ett kraftigt höjt och
rakt grundavdrag om 26 500 kr vid
beräkningen av den kommunala
inkomstskatten. Effekten blir jämfört med
regeringens förslag en skattesänkning med
ca 385 kr per månad, eller 4 600 kr per
år.
För det andra införs en skattereduktion för
låg- och medelinkomsttagare på 4 000 kr
per år för pensionsgrundande inkomster upp
till 276 000 kr. Reduktionen trappas
därefter ned med 2,5 procentenheter på
överstigande inkomster och upphör vid
årsinkomster på 436 000 kr.
För det tredje föreslås ett generellt
statligt förvärvsavdrag om 5 % av inkomst
av anställning eller näringsverksamhet.
Avdraget beräknas mot kommunalskatten och
ersätter regeringens kompensation för
pensionsavgiften.
För det fjärde halveras värnskatten från och
med 2004. Den bör avskaffas helt fr.o.m.
år 2005. Det bör vara en viktig princip
att ingen skall behöva betala mer än
hälften av en inkomstökning i skatt.
För att finansiera delar av
grundavdragshöjningen till 26 500 kr per
år genomförs en grön skatteväxling som
uppgår till 3 miljarder kronor fr.o.m.
2003. Regeringens höjningar av
koldioxidskatten, energiskatten,
avfallsskatten och naturgrusskatten
tillstyrks och energiskatten på el höjs
med 2,6 öre per kWh. Dessa tre miljarder
går oavkortat till det höjda
grundavdraget.
Gränsen för reseavdraget för resor till
och från jobbet sänks från 7 000 till
5 000 kr. Avdragsrätten skall även gälla
för den del av resan som görs till
eventuell barnomsorg. Detta innebär att
resekostnader på ytterligare 2 000 kr blir
avdragsgilla jämfört med i dag. Förslaget
skall ses som ett stöd för personer i
glesbygd och andra som inte har möjlighet
att utnyttja kollektiva alternativ till
bilen.
En skattereduktion på 50 % för hushållens
köp av tjänster föreslås. På så sätt
elimineras nästan hela den extra skattekil
som uppstår när extern arbetskraft anlitas
av hushållen med redan skattade pengar.
Betydligt fler samhällsekonomiskt
motiverade byten (köp) av tjänster kommer
till stånd, eftersom de även blir
privatekonomiskt lönsamma. Effektiviteten
i ekonomin kommer därmed att öka.
Samtidigt kan den svarta sektorn trängas
tillbaka, när det blir möjligt att både
köpa och sälja privata hushållstjänster
vitt och lagligt.
Skatteförslag för trygghet i boendet
Fastighetsskatten drabbar alla boende
oavsett inkomst och betalningsförmåga,
tvärt emot den skatteprincip som borde
gälla i Sverige: skatt efter bärkraft. För
personer med låga inkomster utgör
fastighetsskatten ett hot mot ägande
rätten.
De omräkningar av taxeringsvärdena som
skett sedan år 2000 slår mycket hårt mot
en del bostadsområden. Genom att tillåta
att taxeringsvärdena skjuter i höjden i
många områden accepterar regeringen
kraftiga höjningar inte bara av
fastighetsskatten utan också av
förmögenhetsskatten för stora grupper som
inte har så stora marginaler att leva på.
Vi föreslår därför att taxeringsvärdena
återgår till de som gällde före
höjningarna från år 2000.
Vi föreslår vidare att den statliga
fastighetsskatten slopas helt för småhus
(egna hem) och bostadshyreshus
(hyresrätter och bostadsrättsföreningar),
kommersiella lokaler och industrienheter
och att kommunerna i stället ges rätt att
ta ut en fast avgift per småhus, per
bostadslägenhet samt per kvadratmeter
lokalyta för kommersiella lokaler och
industrienheter. Ett starkt motiv för en
kommunal fastighetsavgift är det
incitament kommunerna får för utveckling
av infrastrukturen, ett offensivt
bostadsbyggande och en bra näringspolitik.
När även företagssektorns lokaler och
industrier utgör en del av avgifts
underlaget i kommunerna, blir effekten ett
långt större incitament än i dag att verka
för det lokala näringslivet och nya
arbetstillfällen. En ytterligare aspekt är
att kommunerna genom en kommunal avgift
får intäkter från fritidsbebyggelse som i
vissa kommuner är omfattande, men som inte
genererar några kommunala intäkter i
dagens system.
Kapitalvinstskatten vid försäljning av
privatbostadsfastighet och bostadsrätt
höjs till den generella nivån på 30 %.
Nuvarande uppskovsregel vid anskaffande av
ersättningsbostad föreslås vara
oförändrad.
Sänkta företagsskatter för ett ökat
företagande och fler jobb
Grundbulten i kristdemokratisk ekonomisk
politik är att ge stabila och goda villkor
för fler och växande företag och att
därigenom öka sysselsättningen, minska
arbetslösheten och trygga välfärden.
Skatteregler och lagstiftning måste
stimulera sparande. En minimimålsättning
är att sparandet kan resultera i en real
avkastning även efter skatt. Villkoren för
sparande får inte försvåra för
sparkapitalet att kanaliseras till
företagssektorn för att nyttiggöras till
investeringar i näringslivet.
Förmögenhetsbeskattningen som tidigare
kunnat motiveras av fördelningspolitiska
skäl får i dag helt andra effekter än de
tänkta. Detta har tydliggjorts bl.a. genom
att regeringen befriat huvudägarna i
aktiebolag från förmögenhetsskatt.
Utformningen av dagens förmögenhetsskatt
är orimlig också i andra avseenden. För
den händelse att ett gift par tillsammans
har en förmögenhet som överstiger
2 000 000 miljoner kronor skall
förmögenhetsskatt betalas. Om ett
sammanboende par utan barn har motsvarande
förmögenhet skall de däremot inte
sambeskattas, eftersom de var och en kan
ha nettotillgångar på 1 500 000 miljoner
kronor innan skatten börjar tas ut. Detta
innebär alltså att äktenskapet i detta
avseende ekonomiskt straffbeskattas i
förhållande till ett samboförhållande.
Vi väljer att börja med att helt avveckla
effekten av sambeskattningen av
förmögenhet och höjer fribeloppet för
sambeskattade par till 3 000 000 kr år
2003. Därefter avvecklas
förmögenhetsskatten med 0,5 procentenheter
per år så att den blir 1,0 % 2004 och
0,5 % 2005.
Skattesystemet måste utformas så att
avkastningen på riskvilligt kapital i
företag inte beskattas hårdare än annan
kapitalavkastning. Dubbelbeskattningen av
avkastning på aktier måste därför
avvecklas, precis som skett i nästan
samtliga övriga OECD-länder. Sverige kan
inte långsiktigt ha en väsentligt högre
beskattning än den omvärld vi konkurrerar
med. Vi föreslår att avvecklingen sker
stegvis med en halvering av fysiska och
juridiska personers utdelningsskatt 2004
med sikte på ett fullständigt slopande år
2005. För att finansiera dessa
skattesänkningar höjs bolagsskatten till
30 %.
Personer som köper nyemitterade aktier i
onoterade bolag fr.o.m. år 2003 skall ha
möjlighet till ett riskkapitalavdrag.
Avdrag skall få göras mot inkomst av
kapital likaväl som mot inkomst av tjänst.
Det skall även gälla vid köp av aktier i
egna och närståendes fåmansföretag.
Avdragsrätten skall gälla investeringar
upp till en nivå av 100 000 kr och medges
även för indirekta
riskkapitalinvesteringar via ett företag
eller en fond som gör de direkta inve
steringarna. Denna form möjliggör bättre
riskspridning för enskilda investerare.
Riskkapitalavdraget skall vara permanent.
Avdragsrätten skall ses som en
kompensation för den större risk det
innebär att köpa aktier i små, onoterade
företag.
Rättvisa konkurrensvillkor
Allt sedan Sverige blev medlem av EU har
det svenska jordbruket omfattats av samma
jordbrukspolitik som EU, men den svenska
regeringen har genom högre skatter och
avgifter försatt svensk jordbruksnäring i
en ohållbar konkurrenssituation. För att
skapa rimliga konkurrensförutsättningar
föreslår vi en sänkning av dieselskatten
till 1 krona per liter.
Den svenska åkerinäringen lider för
närvarande svårt av de sämre konkur
rensvillkor som gäller för svenska
åkeriägare jämfört med andra i EU. Åkeri
näringen har visat att den totala
kostnaden behöver minska med ca 20 % för
att svenska inrikesåkerier skall kunna
konkurrera på liknande kostnadsvillkor som
bl.a. danska åkerier har. Vi föreslår en
sänkning av dieselskatten för att
underlätta för de svenska åkerierna med 25
öre per liter (31 öre inklusive moms).
Innovationsklimatet måste förbättras.
Sverige har en onormalt stor export av
patent och uppfinningar som exploateras i
andra länder. Vi vill öka exploatering och
produktion av patent och uppfinningar i
Sverige och föreslår därför att
royaltyinkomster befrias från skatt de två
första åren för att därefter beskattas som
inkomst av kapital.
Det är i år 30 år sedan reklamskatten
infördes i Sverige. Med åren har allt fler
insett att denna punktskatt inte längre
kan vara kvar. Den är inte konkur
rensneutral, då den endast belastar vissa
medier som dagspress och tidskrifter, men
däremot inte radio, TV och direktreklam
och den är rättsosäker, oförutsägbar och
svårtillämpad. Mot den bakgrunden gav
riksdagen våren 2002 regeringen till känna
att frågan om reklamskatten borde
prioriteras vid beredningen av budgeten
för år 2003. I budgetpropositionen anser
sig regeringen ha prioriterat frågan men
har ändå inte funnit att förutsättningar
föreligger för att avskaffa reklamskatten.
Detta rättfärdigar dock inte ett
bibehållande av denna orättvisa skatt. Om
det saknas förutsättningar för att
avskaffa reklamskatten i sin helhet bör i
stället en partiell avveckling inledas.
Detta kan t.ex. ske genom att skattesatsen
etappvis sänks eller genom att
grundavdraget (den s.k. rätten till åter
betalning) för dagstidningar och
tidskrifter, höjs. Vi anser att riksdagen
bör ge regeringen till känna att en
successiv avveckling av reklamskatten bör
inledas på sikt.
Ökad miljörelatering av skattesystemet
Ett effektivt sätt att bekämpa miljöhoten
är att använda olika former av ekonomiska
styrmedel. En ökad användning av
miljörelaterade skatter skapar ett
ekonomiskt utrymme som bör användas för
att sänka skatten på arbete, s.k.
skatteväxling. Då kan både en bättre miljö
och ökad sysselsättning uppnås.
För att finansiera delar av
grundavdragshöjningen till 26 500 kr per
år föreslås en grön skatteväxling som
uppgår till 3 miljarder kronor fr.o.m.
2003. Regeringens förslag i
budgetpropositionen om skattehöjningar på
2,6 miljarder kronor tillstyrks.
Höjningarna gäller således
koldioxidskatten, energiskatten,
avfallsskatten och skatten på naturgrus.
För att uppnå en växling på 3 miljarder
föreslår vi att energiskatten på el höjs
med 2,6 öre per kWh. Dessa 3 miljarder
kronor går oavkortat till ett höjt
grundavdrag.
Vi föreslår att biodrivmedel befrias från
koldioxid- och energiskatt. Regeringen har
i sin skattestrategi för alternativa
drivmedel aviserat att de tänker ta bort
koldioxidskatten på koldioxidneutrala
drivmedel från 2003. Producenter och
intressenter på området menar dock att
utan att också ta bort energiskatten finns
ingen chans för ökad produktion av
alternativa bränslen. Ett
kristdemokratiskt mål är att användningen
av fossila drivmedel skall halveras senast
till år 2020. För att nå detta krävs även
slopad energiskatt för att öka produktion
och försäljning av förnybara drivmedel.
Övriga skatteförslag
Riksdagen har beslutat att vissa
kulturaktiviteter skall mervärdebeskattas
med en reducerad skattesats om 6 %. Det
innebär bl.a. att entréavgifter till olika
kultur- och nöjesevenemang kommer att
beskattas olika vilket vi ser som
olyckligt. Kristdemokraterna eftersträvar
en så likformig beskattning som möjligt
och föreslår att regeringen får i uppdrag
att utreda hur kulturmomsen generellt
skall kunna sänkas till 6 %.
Mervärdesskatten på tidskrifter bör återgå
25 %.
Att Sverige har OECD-områdets lägsta
bostadsbyggande beror i betydande grad på
det faktum att vi har ett högt skattetryck
i Sverige och dessutom lägger extra hård
beskattning på nyproduktion av bostäder.
Det rimliga är att slopa fastighetsskatten
samt lindra skatteeffekten vid
nyproduktion av flerbostadshus motsvarande
en halvering av byggmomsen. Tekniskt kan
byggföretag efter deklaration erhålla en
skattereduktion som motsvarar hälften av
den erlagda byggmomsen, dvs. 10 % av
byggkostnaden. En förutsättning för att en
sådan skattereduktion skall fungera på
samma sätt som sänkt moms är att den
gäller all nyproduktion av flerbostadshus,
är utan tidsbegränsning samt är
obyråkratisk och utan osäkerhet om den
utbetalas eller ej. Skattereduktionen är
att betrakta som en del av skattesystemet
och inte ytterligare ett i raden av bidrag
riktade till byggsektorn. Vi föreslår att
en minskad skatt på nyproduktion av
flerbostadshus motsvarande en halvering av
byggmomsen införs från den 1 oktober 2003.
Vi föreslår sänkt bensinskatt med 25 öre
(31 öre inklusive moms) per liter i
stödområde A. Eftersom avstånden är längre
i de delarna av Sverige är det rimligt att
en lägre skatt tas ut på bensin i sådana
områden.
Under år 2001 introducerades de så
kallade lågpriscigaretterna i Sverige. Det
finns starka folkhälsoskäl till varför
cigarettpriset skall hållas på en rimligt
hög nivå. Regeringen har föreslagit att en
minimiskatt på 90 % införs, och detta
innebär att ett paket lågpriscigaretter,
trots minimiskatten, fortfarande kan komma
att vara hela 8 kr billigare än ett paket
i den mest säljande priskategorin. Sätts
däremot minimiskatten till 100 % ökar
priset med ytterligare 2 kr till ca 31-32
kr. Detta innebär inte att prisskillnaden
försvinner helt, men den väsentligt
minskade prisdifferensen gör
lågpriscigaretterna betydligt mindre
attraktiva, vilket kan leda till att
lågpriscigaretterna på sikt kan försvinna.
Vi anser att det är angeläget av såväl
folkhälso- som skatteskäl att
lågpriscigaretterna försvinner från
butikshyllorna. Vi föreslår att EU-reg
lerna används fullt ut och
minimipunktskatten bestäms till 100 %.
Vi har föreslagit totalt 125 miljoner
kronor till skatteförvaltning och uppbörd
för en ökad skattekontroll och förstärkt
tullbevakning 2003. Som en effekt av detta
räknar vi försiktigtvis med att
skatteintäkterna ökar med 480 miljoner
kronor år 2003 och därefter med åtminstone
1 140 miljoner kronor per år.
Vi föreslår att riksdagen fattar beslut
om en inriktning av skattepolitiken som
överensstämmer med Kristdemokraternas
förslag.
Med det anförda tillstyrks motionerna
Fi229, Fi233 yrkande 7, Fi254 yrkandena
1-3, Fi255 yrkandena 1-8, Fi256 yrkandena
2-14, 17-24, 26, 27, 29, 30, 32 och 33,
Fi286 yrkande 7, Fi287 yrkande 29, Sk383
yrkandena 2, 3, 6-8, 12 och 14, Sk397,
N307 yrkande 3 och Bo216 yrkande 6.
Vi står bakom den inkomstberäkning som
redovisas i motionerna Fi233 yrkande 6 och
Fi256 yrkande 1.
Ramarna för utgiftsområde 3 Skatt, tull
och exekution
Vi tillstyrker förslaget i motion Fi233 av
Alf Svensson m.fl. (kd) om att förstärka
kontroll och spaning kring illegal
införsel av narkotika, vapen, alkohol,
tobak och andra skattepliktiga varor med 5
miljoner kronor per år utöver vad
regeringen föreslagit. Vi anser att också
skattekontrollen bör förstärkas för att
motverka den svarta ekonomins utbredning
och tillstyrker förslaget om att
skattemyndigheterna förstärks med 120
miljoner kronor år 2003 och 190 miljoner
kronor år 2004. Kristdemokraternas förslag
om avskaffad fastighetsskatt och
förmögenhetsskatt leder till besparingar i
skatteadministrationen motsvarande 140
miljoner kronor 2003 och 190 miljoner
kronor 2004. Sammantaget kan därför
utgiftsramen för 2003 minskas med 15
miljoner kronor medan utgiftsramen för
2004 bör ökas med 5 miljoner kronor.
4. Skattefrågor i budgetpropositionen - c
av Roger Karlsson (c).
Skatteförslagen och inkomstberäkningen
Inriktningen
Skattepolitiken måste utformas så att den
ger goda förutsättningar för fler företag
att startas och växa, större ekonomiskt
utrymme för landets familjer och inriktas
på förbättringar för dem som bäst behöver
ökat ekonomiskt utrymme, inte på dem som
ropar högst. Därför bör skattesänkningar
riktade mot småföretagande och uthållig
tillväxt, låg- och medelinkomsttagare samt
boende prioriteras i skattepolitiken
framgent.
Skattesystemet skall gynna arbete och
kunskap samt bidra till att stärka
människors ställning på arbetsmarknaden.
Det bör därför finnas en rejäl premie för
människor som tar sig från bidragsberoende
för att i stället kunna leva på en
förvärvsinkomst. Som ett led i detta bör
en övergång ske från grundavdrag till en
skatterabatt som är lika för alla och
förenad med en särskild skatterabatt på
förvärvsinkomster. I huvudsak skall denna
reduktion rikta sig till människor med
låga och normala inkomster.
Boendet utgör en väsentlig del av de
flesta familjers utgifter. En viktig
uppgift för skattesystemet är att göra det
möjligt för människor att ordna bra boende
till en rimlig kostnad. Effekter i
fastighetsskatten som får orimliga följder
för enskilda människor måste därför tas
bort. En omedelbar reform av
fastighetsbeskattningen där dagens höga
skatteuttag på fastigheten ersätts av ett
lägre uttag i form av en beskattning av en
schablonintäkt är nödvändig. Denna första
sänkning bör följas upp genom att
fastighetsskatten även framgent sänks
successivt.
Kostnaden för arbetskraft påverkar utan
tvekan efterfrågan på densamma. Precis som
för varor och tjänster borde denna enkla
insikt vara vägledande för en politik som
syftar till att sänka beskattningen av
människors arbete. En inkomstskattereform
som ökar människors incitament att ta
arbete bör därför förenas med en lägre
beskattning på företag.
Beskattningen av företagande och arbete
skall utformas så att den stimulerar
företagande och uthållig tillväxt.
Skatternas miljöstyrande effekter bör
därför successivt öka. Verksamheter som
påverkar miljö och hälsa skall på sikt
bära den fulla kostnaden för sina externa
effekter och inte kunna vältra över
kostnaderna på samhället. Principen om att
förorenaren betalar är ett viktigt inslag
i en sådan politik.
En skattepolitik som belönar
investeringar i arbete och miljö men också
styr bort från utnyttjande av ändliga
naturresurser och skadliga utsläpp, bidrar
till omställningen av Sverige till ett
modernt land där miljöhänsyn är en avgö
rande del i den framtida tillväxten.
Inkomstskatterna
Centerpartiet vill ersätta dagens lappande
och lagande och specialdestinerade
sänkningar med en inkomstskattereform som
ger möjlighet för fler att leva på sin lön
och som stimulerar arbete framför bidrag.
Det förutsätter en tydlig premie för dem
som tar sig från bidragsberoende till eget
arbete, och det ger utrymme att minska
bidragsberoendet för dem som redan är
förvärvsarbetande. Den nuvarande
konstruktionen av grundavdraget med en
grundnivå samt en upp- och nedtrappning i
inkomstskikten med låga och medelstora
inkomster, ger upphov till negativa
marginaleffekter.
Från och med 2003 ersätts grundavdraget med
en rak skatterabatt på 9 000 kr. Denna
skatterabatt skall komma alla till del,
oavsett om inkomsten kommer från lön,
företagsinkomst, a-kassa, sjukpenning
eller pension. Effekten av en rak
skatterabatt på 9 000 kr är, för den
person som bara betalar kommunalskatt,
ungefär lika stor som effekten av ett
grundavdrag på 30 000 kr. När ekonomiskt
utrymme kan frigöras bör skatterabatten
lika för alla höjas till 10 000 kr.
En särskild skatterabatt utformad för att
minska bidragsberoendet och slå undan
marginaleffekter i lägre inkomstskikt bör
införas. Vi föreslår att en förvärvsrabatt
på 9 600 kr, riktad framför allt till
låginkomsttagare, införs från år 2003.
Förvärvsrabatten skall enbart ges på
inkomster från förvärvsarbete eller
företagande. Förvärvsrabatten skall fasas
in med 10 % av arbetsinkomsten upp till en
årlig arbetsinkomst på 96 000 kr, vilket
ger en maximal rabatt på skatten om 9 600
kr. Den maximala förvärvsrabatten ligger
sedan kvar upp till en årlig arbetsinkomst
på 180 000 kr och trappas därefter ned med
5 % av överstigande förvärvsinkomst upp
till 276 000 kr. Däröver blir
förvärvsrabatten 4 800 kr.
Förvärvsrabatten bör förstärkas
ytterligare genom att uppgå till högst
10 800 kr, vilket innebär en infasning upp
till en årsinkomst på 108 000 kr. Den
innebär också att alla förvärvsarbetande
med höga inkomster får en förvärvsrabatt
på 5 400 kr.
Reformen innebär att olika slags
specialkonstruktioner som skattereduk
tionen för fackföreningsavgifter blir
obehövliga.
Hushållens ekonomi
För att efterfrågan på hushållstjänster
skall ta fart måste priset sänkas rejält
genom att skattekilen minskas eller slopas
helt. Centerpartiet föreslår därför att en
skattereduktion på 50 % av arbetskostnaden
för ROT-arbeten och hushållstjänster som
utförs i hemmet införs. Förslaget kan
beskrivas som en utvidgning av det så
kallade ROT-systemet, dvs. den
skattereduktion som tidigare tillämpades
för reparationer, ombyggnad och
tillbyggnad. De tjänster som utförs i det
egna hemmet eller på den egna tomten skall
berättiga till skattelättnad. Det innebär
att skatten sänks för ett antal
hushållstjänster där det är lätt att "göra
det själv" och där någon vit marknad
knappast förekommer, exempelvis städning,
gräsklippning och barntillsyn. Vi föreslår
att den maximala skattereduktionen skall
vara 25 000 kr per hushåll och år.
Kostnaderna för framför allt drivmedel
har ökat kraftigt. Det är därför
nödvändigt att höja reseavdraget
ytterligare. Avdragsrätten bör år 2004
höjas från dagens 16 kr per mil till 20 kr
per mil. En höjd avdragsrätt gör att männi
skor har en fortsatt möjlighet att bo kvar
eller flytta till mindre orter där
arbetsresorna ofta är långa. Ett höjt
reseavdrag ökar även den regionala rör
ligheten på arbetsmarknaden och bidrar
därmed till ett större arbetskraftsutbud
även i mindre orter. Resekostnaden för
barnomsorg bör vara avdragsgill.
Fastighets- och förmögenhetsskatt
Boendeskatterna måste sänkas.
Utgångspunkten är att människorna skall få
lägre boendekostnader och att det skapas
neutralitet mellan boendeformer.
Grundproblemet vid taxeringen är att
några få höga huspriser bidrar till att
dra upp taxeringsvärdena för närliggande
fastigheter. Den fastighetstaxering som nu
genomförs inför 2003 måste syfta till mer
rättvisa taxeringsvärden och rimligare
skatteuttag på bostäder. Centerpartiet
anser därför att en omräkning av
taxeringsvärdena bör ske genom att
marknadsvärdena beräknas med hjälp av ett
medianvärde där köpeskillingar i den undre
och övre kvartilen räknas bort, vilket är
lätt att administrera via datakörningar.
Förfarandet skulle öka rättvisan och leda
till generellt sett lägre taxeringsvärden.
Taxeringsvärdena på hela beståndet skulle
bli 10 % lägre. Förutom ett förändrat
taxeringsförfarande bör skatteuttaget på
fastigheter minskas. Från 2004 föreslår vi
att uttagsprocenten i fastighetsskatten
sänks till 0,9.
Förslaget innebär att regeringens
åtgärder för att mildra effekterna av den
förda politiken blir obehövliga. Riksdagen
bör därför återta det tidigare beslutet om
en begränsningsregel.
Även om det finns en jämlikhetsambition i
beskattningen av förmögenheter, talar
starka skäl för att förmögenhetsskatten
bör fasas ut ur det svenska
skattesystemet. Hälften av
förmögenhetsskatten tas ut på små
förmögenheter i form av egnahem, samtidigt
som stora förmögenheter i aktiekapital
enligt gällande regler inte beskattas över
huvud taget. Då det inte är ett alternativ
att utöka kretsen för
förmögenhetsbeskattning i en alltmer
internationaliserad ekonomi bör
förmögenhetsskatten successivt fasas ut.
Sambeskattningen av förmögenhet kan bäst
beskrivas som en kvarleva från ett gammalt
patriarkalt samhälle med
familjeförsörjare. Sambeskattningen av
inkomster slopades redan i början av 1970-
talet och det är nu hög tid att fullfölja
detta genom att 2003 slopa
sambeskattningen av förmögenheter. För
många villaägare innebär
förmögenhetsskatten också en
dubbelbeskattning av det egna boendet.
Innan förmögenhetsskatten är helt
avskaffad bör därför förmögenhetsskatt
endast beräknas på halva taxeringsvärdet
från 2003.
I finansieringen av 1990 års skattereform
ingick bl.a. en särskild skatt, en s.k.
uttagsskatt, på företag som driver
fastighetsskötsel i egen regi. Detta har
bl.a. drabbat många allmännyttiga och
kooperativa bostadsföretag, och det leder
till ökade hyreskostnader. Centerpartiet
anser att uttagsskatten bör slopas. Då
blir beskattningen av hyresboendet lägre
och missgynnas inte i jämförelse med andra
boendeformer. Riksdagen bör besluta att
slopa uttagsskatten på fastighetsarbete i
egen regi.
Hållbar tillväxt
Människors vilja att investera egen tid
och egna pengar i företag måste premieras.
Det risktagande många gör måste också
kunna leda till god avkastning. För att
förbättra möjligheten för fler att starta
eget och spara pengar för att kunna göra
detta, vill Centerpartiet lätta
beskattningen av riskkapital för små
företag. Ett led i detta är att möjliggöra
ett skattefritt sparande på upp till
40 000 kr om året, totalt högst 120 000 kr
som grundplåt till det egna företaget.
För dem som finansierar starten av
företag med egna sparade eller lånade
pengar utan att utnyttja möjligheten till
starta-eget-sparande, bör motsvarande
möjlighet finnas att göra ett personligt
riskkapitalavdrag på högst 40 000 kr om
året i tre år. Riksdagen bör besluta att
införa ett personligt riskkapitalavdrag
från 2003.
Centerpartiets alternativ innebär också
att arbetsgivaravgifterna sänks
ytterligare, med betoning på de små
företagens villkor. Genom en konstruktion
där avgifterna sänks för en viss lönesumma
i alla företag undviks tröskeleffekter
samtidigt som effekten blir stor för
företag med få anställda. Reduktionen av
arbetsgivaravgiften ökas till 8
procentenheter från 2003.
Familjeföretag får ofta arvs- och
gåvoskatteproblem vid generationsskiften,
och det är de efterkommande generationerna
som får problemen. Flera undersökningar
har visat att endast en mindre del av
familjeföretagen når den andra eller
tredje generationen. Därför måste reglerna
utformas så att arbetande kapital kan
hållas intakt även vid arvsskiften. Redan
nu bör arvsskatten slopas för arbetande
kapital i fåmansföretag.
Ett särskilt problem som blev uppenbart
framför allt i samband med IT-branschens
tillväxt och tillbakagång är den
beskattning enligt 3:12-reglerna som
drabbar dem som sålt företag och fått
betalt i aktier som sedan sjunkit i värde.
Då dessa andelsbyten beskattas efter
värdet vid överlåtelsen och inte då värdet
realiseras, har många tvingats betala
ytterligt betungande skatter på fiktiva
vinster, samtidigt som deras aktier i
många fall förlorat i det närmaste hela
sitt värde. I många avtal av denna typ är
avtalsparterna bundna av avtalet och
förhindrade att omedelbart realisera
värdet, vilket innebär att det inte alltid
är ett frivilligt val. Centerpartiet
noterar att regeringen lämnat en lag
rådsremiss i ärendet. Oaktat utgången
måste ett beslut fattas i samband med
behandlingen av 2003 års
budgetproposition. Riksdagen bör därför
besluta att ändra beskattningen av vinster
vid andelsbyten, så att aktieägare kan
välja beskattning antingen vid tiden för
andelsbytet eller vid försäljning.
Miljöstyrande skatter och handel med
utsläppsrättigheter
En skattestrategi för alternativa
drivmedel måste utarbetas. Potentialen för
produktion av etanol och andra
biodrivmedel är stor i Sverige och det är
angeläget att fler projekt får möjlighet
att starta. För att skapa sådana möjlig
heter avsätter Centerpartiet 1 050
miljoner kronor fr.o.m. 2004 som ett
första steg för att långsiktigt kunna
skattebefria biobränslen. Satsningen
innebär 150 miljoner kronor per år för
pilotprojekt utöver vad regeringen
avsätter.
De senaste två åren har skillnaden i
koldioxidbeskattning mellan enskilda och
industrier ökat som en följd av
regeringens skatteväxling och den ökning
av industrins koldioxidskatterabatt som
regelmässigt genomförs. Centerpartiet
anser att denna skillnad bör minska och
föreslår därför att industrins nedsättning
av koldioxidskatten minskas med 2
miljarder.
Kväveoxidutsläppen har stadigt ökat. De
ger en negativ miljöpåverkan och bör
därför motarbetas. Centerpartiet anser att
delmålen bör uppnå en 40-procentig
minskning till 2005. En kväveoxidskatt bör
tas ut med 10 kr per kilo NOx för pannor
med en större effekt än 5 MW och med en
nyttiggjord energiproduktion större än
20 GW.
Sedan den 1 januari 2000 finns det en
skatt på deponering av avfall. Meningen är
att avfallsmängderna i samhället skall
minska. Men i stället för att avfall
deponeras går allt större mängder till
förbränning osorterat. Sverige står därmed
inför en stor utbyggnad av kapaciteten för
att bränna avfall. Centerpartiet anser att
det bör införas en skatt på förbränning av
osorterat avfall för att säkerställa den
intention om minskade avfallsmängder som
finns i och med deponeringsskatten.
Tillsammans med de förslag på höjda
miljöskatter som finns i regeringens
budgetproposition och i motion Fi230
innebär Centerpartiets förslag på miljö
skattehöjningar en inkomstförstärkning på
5,25 miljarder. Dessa höjda miljöskatter
används i en grön skatteväxling för att
delfinansiera Centerpartiets förslag om
sänkta arbetsgivaravgifter och sänkt
inkomstskatt.
Svenskt jord- och skogsbruk är en
avgörande sektor i fråga om att skapa
förutsättningar för livskraft i hela
landet. Den gröna sektorn bidrar starkt
till att skapa sysselsättning och intäkter
i stora delar av Sverige. Skogsindustrin i
sig är fortfarande den största
nettoexportören i Sverige. Ett led i en
strategi för livskraft i hela landet måste
därför också handla om hur den gröna
sektorn kan få goda villkor att utvecklas.
Likställandet av el- och
eldningsoljebeskattningen med industrins
nivåer blev tyvärr en halvmesyr. Genom
underliga gränsdragningar ställdes småbru
karna utanför nedsättningen. Riksdagen bör
därför besluta att gränsen på 1 000 kr för
att få del av nedsättningen av el- och
eldningsoljeskatten skall slopas.
För många jordbrukare har
dieselskattehöjningarna inneburit att man
ytterligare förlorar i konkurrenskraft i
förhållande till sina kolleger i Finland
och Danmark. Svenska jordbruksmaskiner
betalar i dag en "vägtrafikavgift" om 1,12
kr per liter diesel. Det är inte rimligt.
Trots upprepade löften om kompensation och
sänkt dieselskatt för jord- och
skogsbruket har inga konkreta förslag
kommit. Riksdagen bör besluta om att sänka
skatten på diesel för jord- och
skogsbruksmaskiner till EU-genomsnittet,
dvs. 1 krona per liter.
Precis som dieselkostnaderna utgör en
tung börda är kostnaderna för
handelsgödsel betungande i jämförelse med
konkurrentländerna. Regeringens modell för
kompensation av kostnaderna kräver
ansökningar och godkännanden innebär
vidare en hel del onödig administration.
Den enklaste modellen är otvivelaktigt att
sänka skatten, vilket förutom att begränsa
administrationen minskar kraven på
godkännanden från EU. För att också
framgent fortsätta miljöomställningen
föreslår vi också att medel avsätts för
odling i balans. Riksdagen bör besluta om
att slopa kväveskatten på handelsgödsel.
Kraftvärmebeskattningen
Det finns en risk att de generösa
skattelättnaderna för all producerad kraft
värme kommer att gynna användningen av
fossila bränslen framför biobränslen. Ett
sätt att mota denna risk är att begränsa
skatteavdraget för bränsle som använts för
värmeproduktion i ett kraftvärmeverk genom
att ange att den mängd bränsle som
berättigar till nedsättning högst får
utgöra en viss del av mängden producerad
elenergi. En sådan begränsning skulle
gynna effektiva kraftvärmeverk. Den kan
t.ex. utformas på ett sådant sätt att den
ger fullt eller nästan fullt
industriavdrag för värmeproduktionen i
effektiva naturgaseldade kraftvärmeverk
med kombicykel, samtidigt som mindre
effektiva ångkraftvärmeverk som använder
kol, olja eller naturgas bara får dra av
skatt för ungefär hälften av den totala
bränslemängd som allokerats till
värmeproduktionen. Skattestimulansens
verkningsområde skulle på detta sätt kunna
begränsas och de negativa effekterna på
biobränslenas konkurrensförmåga skulle
minska.
Jag anser att riksdagen bör komplettera
regeringens förslag med en sådan
begränsningsregel och att den bränslemängd
som berättigar till industribeskattning
bör bestämmas till 80 % av den
bränslemängd som använts för
elproduktionen.
Regeringens förslag innebär vidare att
turordningsreglerna för bränslen ersätts
med en proportionering vid leverans av
fjärrvärme till industrin. Detta förslag
återfinns inte i den promemoria som ligger
till grund för propositionen och har
således inte remissbehandlats. Under
beredningen av ärendet har utskottet
uppvaktats av bl.a. Svenska
Fjärrvärmeföreningen som framhållit att
förslaget i denna del är oväntat och att
det skulle öka de berörda verkens
kostnader. Den indirekta skattehöjningen
för de industrier som är anslutna till
fjärrvärme beräknas av föreningen till 300
miljoner kronor.
Turordningsreglerna för leverans av värme
till industrin har tillkommit för att ge
fjärrvärmeverken möjlighet att leverera
värme till industrin på de skattevillkor
som gäller för industrins egna pannor. Om
reglerna avskaffas finns det en uppenbar
risk att användningen av egna pannor inom
industrin ökar. Jag avstyrker förslaget om
en övergång till proportionering när det
gäller leverans av värme till industrin.
Övriga skatter
Centerpartiet välkomnade sänkningen av
bokmomsen som skedde för ett år sedan. I
samband med detta efterlyste vi också en
översyn av momsen inom hela kulturområdet.
I avvaktan på denna menar vi att momsen på
tidskrifter bör återställas.
Centerpartiet har i flera motioner
presenterat förslag om ett statligt
ansvarstagande för infrastrukturen för att
skapa likvärdiga villkor i hela landet och
för att främja konkurrensen mellan
operatörer. Som ett led i en övergång till
en sådan strategi bör riksdagen avvisa
regeringens skattelättnad för utbyggnad av
bredband.
Jag föreslår att riksdagen fattar beslut
om en inriktning av skattepolitiken som
överensstämmer med Centerpartiets förslag.
Med det anförda tillstyrks motionerna
Fi230 yrkande 12 delvis, Fi234 yrkande 12,
Fi286 yrkandena 1-9, 11, 13-17, 22, 23,
25-31 och 33, MJ487 yrkande 2 samt N394
yrkandena 2 och 3.
Jag står bakom den inkomstberäkning som
redovisas i motion Fi234 yrkande 11 med
dels den ändring som föranleds av att jag
avstyrker regeringens förslag om en
övergång från turordning till
proportionering när det gäller
värmeleveranser till industrin, dels den
ändring som föranleds av att jag till
styrker förslagen i motion Fi230 yrkande
12 delvis om ytterligare höjning av
koldioxidskatten och elskatten.
Ramarna för utgiftsområde 3 Skatt, tull
och exekution
Jag tillstyrker förslaget i motion Fi234
av Maud Olofsson m.fl. (c) att tillföra
tullverksamheten ökade resurser med 20
miljoner kronor för ökade insatser för
gränskontroll. Förenklingar vid ett
genomförande av de skatteförslag som
Centerpartiet lägger fram medger samtidigt
en neddragning i skatteförvaltningens
verksamhet motsvarande 50 miljoner kronor.
Sammantaget för utgiftsområdet föreslås i
motionen att utgiftsramarna för 2003 och
2004 fastställs till ett 30 miljoner
kronor respektive 50 miljoner kronor lägre
belopp än vad regeringen har föreslagit.
Bilaga 5
Justitieutskottets protokollsutdrag
2002/03:4.3
*grafiskt element borttaget*
Bilaga 6
Utrikesutskottets yttrande
2002/03:UU2y
Ramarna för utgiftsområde 5 Internationell
samverkan och utgiftsområde 7
Internationellt bistånd m.m.
Till finansutskottet
Finansutskottet har genom beslut den 10
oktober 2002 berett övriga berörda utskott
tillfälle att avge yttrande över
proposition 2002/03:1 Budgetpropositionen
för 2003 (volym 1) i vad avser den
ekonomiska politiken och förslag till
statsbudget för budgetåret 2003,
utgifternas fördelning på utgiftsområden
och beräkningen av statsinkomsterna,
förslag till utgiftstak för staten för
åren 2002-2004, låneramar (yrkandena 1-15
och 27-38) jämte motioner i de delar som
berör respektive utskotts
beredningsområde.
Utrikesutskottet väljer att i det följande
yttra sig över propositionens yrkanden 8
och 10 (båda delvis) samt över motionerna
2002/03:Fi231 (m) yrkandena 5 och 6 (båda
delvis), 2002/03:Fi232 (fp) yrkandena 6
och 7 (båda delvis), 2002/03:Fi233 (kd)
yrkandena 8 och 9 (båda delvis) samt
2002/03:Fi234 (c) yrkandena 6 och 7 (båda
delvis).
Propositionen
Riksdagen beslutade i juni 2001 att
riksdagen inte längre skall ta ställning
till en preliminär fördelning av
utgifterna på utgiftsområden och inte
heller till förslag till utgiftstak för år
tre efter förslag i den ekonomiska
vårpropositionen. Sådana förslag skall i
stället presenteras i budgetpropositionen.
Som en följd av riksdagens beslut innehöll
2002 års ekonomiska vårproposition i
stället för förslag till preliminära
utgiftsramar för åren 2003-2005, som
information till riksdagen, en
konsekvensberäkning av utgifterna per
utgiftsområde för åren 2003 och 2004, men
däremot inget förslag om utgiftstak för
2005.
Regeringens förslag till utgiftsramar för
åren 2003 och 2004 samt skillnader i
förhållande till beräkningen i 2002 års
ekonomiska vårproposition redovisas i
tabell 6.5 (nedan). Fördelningen på
utgiftsområden för år 2004 skall betraktas
som preliminär och är baserad på
antaganden om den ekonomiska utvecklingen
och på nu gällande regelsystem.
Regeringen utgår vid utformningen av
budgetförslaget från att tidigare
beslutade utgiftstak för 2003 och 2004
ligger fast. Utgiftstaket har dock i
propositionen anpassats till vissa
tekniska förändringar.
Regeringen föreslår att riksdagen såvitt
avser den ekonomiska politiken och förslag
till statsbudget för 2003
8. beslutar om fördelning av utgifter för
2003 på utgiftsområden i enlighet med vad
regeringen föreslår (avsnitt 6.2, tabell
6.5),
10. godkänner den preliminära fördelningen
av utgifter på utgiftsområden för 2004 som
riktlinje för regeringens budgetarbete
(avsnitt 6.2, tabell 6.5).
Tabell 6.5 Utgifter 2003 och 2004
Tusental kronor 2003. Miljoner kronor 2004
och differenser mot konsekvensberäkningen
i 2002 års ekonomiska vårproposition
(VP2002).
Differense
r mot
VP2002
UO 2003 2004 2003 2004
5 Internatio 1 284 1 117 109
nell 511 282
samverkan
7 Internatio 17 140 19 62 547
nellt 303 547
bistånd
I propositionen redovisas mera i detalj
och kommenteras också, på följande sätt,
utvecklingen vad avser utgiftsområdena 5
och 7.
Utgiftsområde 5 Internationell samverkan
Miljoner kronor
Utfa Ansl Progno Försl Beräkn
ll ag s ag at
2001 2002 2002 2003 2004
2 1
3 1 1 348 1 285 1 282
015 315
1 Inklusive tilläggsbudget i samband med
2002 års ekonomiska vårproposition och
förslag till tilläggsbudget i föreliggande
proposition.
2 Fr.o.m. 2002 slås Utrikesdepartementets
och Regeringskansliets förvaltningsanslag
ihop och redovisas under utgiftsområde 1.
Utgiftsområdet omfattar politikområdet
Utrikes- och säkerhetspolitik.
Förändringen av utgiftsområdesramen
jämfört med beräkningen av utgifterna per
utgiftsområde i 2002 års ekonomiska
vårproposition förklaras i huvudsak av att
anslagen för bidrag till internationella
organisationer, främst fredsbevarande
operationer inom FN, tillförs 120 miljoner
kronor. Förändringar utöver detta
förklaras av pris- och löneomräkning samt
valutaomräkning.
Den beräknade utgiftsområdesramen 2004 är
33 miljoner kronor lägre än anslaget för
2002 enligt tabellen ovan.
Ramen för utgiftsområdet föreslås uppgå
till 1 285 miljoner kronor 2003.
Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Miljoner kronor
Utfal Ansla Progno Försl Beräkn
l g s ag at
2001 20021 2002 2003 2004
16 14 16 501 17 19 547
989 844 140
1 Inklusive tilläggsbudget i samband med
2002 års ekonomiska vårproposition och
förslag till tilläggsbudget i föreliggande
proposition.
Utgiftsområdet omfattar politikområdena
Internationellt utvecklingssamarbete samt
Samarbete med Central- och Östeuropa.
Biståndsramen för 2003 uppgår till 0,81 %
av bruttonationalinkomsten (BNI). År 2004
ökas den till att motsvara 0,86 % av BNI.
Därutöver tillförs biståndet 200 miljoner
kronor.
Förändringen av utgiftsområdesramen
jämfört med beräkningen av utgifterna per
utgiftsområde i 2002 års ekonomiska
vårproposition förklaras i huvudsak av en
högre BNI-prognos samt av förändrade
biståndsavräkningar.
Den beräknade utgiftsområdesramen 2004 är
4 703 miljoner kronor högre än anslag för
2002 enligt tabellen ovan. Det förklaras
huvudsakligen av ökad biståndsram som
andel av BNI.
Ramen för utgiftsområdet föreslås uppgå
till 17 140 miljoner kronor 2003.
Motionerna
I partimotionerna 2002/03:Fi231 (m)
yrkandena 5 och 6 (båda delvis),
2002/03:Fi232 (fp) yrkandena 6 och 7 (båda
delvis), 2002/03:Fi233 (kd) yrkandena 8
och 9 (båda delvis) samt 2002/03:Fi234 (c)
yrkandena 6 och 7 (båda delvis) föreslås
från propositionen avvikande fördelning av
utgifterna för budgetåret 2003 respektive
preliminär fördelning av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 2004.
Förslagen i dessa motioner, jämte
regeringens förslag, framgår av tabellerna
i bilagan till detta yttrande.
Utskottets överväganden
I partimotionerna 2002/03:Fi231 (m)
yrkandena 5 och 6 (båda delvis),
2002/03:Fi232 (fp) yrkandena 6 och 7 (båda
delvis), 2002/03:Fi233 (kd) yrkandena 8
och 9 (båda delvis) samt 2002/03:Fi234 (c)
yrkandena 6 och 7 (båda delvis) föreslås
beträffande utgiftsområdena 5 och 7, i
flertalet fall, från propositionen
avvikande fördelning av utgifterna för
budgetåret 2003 respektive preliminär
fördelning av utgifterna på utgiftsområden
för budgetåret 2004. Förslagen i dessa
motioner, jämte regeringens förslag,
framgår av tabellerna i bilagan till detta
yttrande.
Utskottet anser regeringens förslag
rörande utgiftsområdena 5 och 7
(propositionens yrkanden 8 och 10, båda
delvis) vara väl avvägda vad avser såväl
budgetåret 2003 som budgetåret 2004,
varför de bör tillstyrkas. I konsekvens
härmed menar utskottet att partimotionerna
2002/03:Fi231 (m) yrkandena 5 och 6 (båda
delvis), 2002/03:Fi232 (fp) yrkandena 6
och 7 (båda delvis), 2002/03:Fi233 (kd)
yrkandena 8 och 9 (båda delvis) samt
2002/03:Fi234 (c) yrkandena 6 och 7 (båda
delvis) i de delar som avviker från
regeringens förslag bör avstyrkas.
Stockholm den 7 november 2002
På utrikesutskottets vägnar
Urban Ahlin
Följande ledamöter har deltagit i
beslutet: Urban Ahlin (s), Berndt Ekholm
(s), Carl B Hamilton (fp), Holger
Gustafsson (kd), Lars Ohly (v), Kent
Härstedt (s), Göran Lindblad (m), Anders
Sundström (s), Cecilia Nilsson Wigström
(fp), Agne Hansson (c), Kenneth G Forslund
(s), Ewa Björling (m), Veronica Palm (s),
Lotta N Hedström (mp), Inger Segelström
(s), Ronny Olander (s) och Kent Olsson
(m).
Avvikande meningar
1. Ramarna för utgiftsområdena 5 och 7
Göran Lindblad, Ewa Björling och Kent
Olsson (alla m) anför:
Utskottet förordar de ramar för
utgiftsområdena 5 och 7 för budgetåret
2003 och den preliminära fördelning av
utgifterna för samma utgiftsområden för
budgetåret 2004 som, vad avser
redovisningen av Moderata samlingspartiets
förslag, framgår av bilagan till
föreliggande yttrande och med de
motiveringar som framgår av motion
2002/03:Fi231 (m) yrkandena 5 och 6 (båda
delvis).
2. Ramarna för utgiftsområde 7
Carl B Hamilton och Cecilia Nilsson
Wigström (båda fp) anför:
Utskottet förordar den ram för
utgiftsområde 7 för budgetåret 2003 och
den preliminära fördelning av utgifterna
för samma utgiftsområde för budgetåret
2004 som, vad avser redovisningen av
Folkpartiets förslag, framgår av bilagan
till föreliggande yttrande och med de
motiveringar som framgår av motion
2002/03:Fi232 (fp) yrkandena 6 och 7 (båda
delvis).
3. Ramarna för utgiftsområdena 5 och 7
Holger Gustafsson (kd) anför:
Utskottet förordar de ramar för
utgiftsområdena 5 och 7 för budgetåret
2003 och den preliminära fördelning av
utgifterna för samma utgiftsområden för
budgetåret 2004 som, vad avser
redovisningen av Kristdemokraternas
förslag, framgår av bilagan till
föreliggande yttrande och med de
motiveringar som framgår av motion
2002/03:Fi233 (kd) yrkandena 8 och 9 (båda
delvis).
4. Ramarna för utgiftsområdena 5 och 7
Agne Hansson (c) anför:
Utskottet förordar de ramar för
utgiftsområdena 5 och 7 för budgetåret
2003 och den preliminära fördelning av
utgifterna för samma utgiftsområden för
budgetåret 2004 som, vad avser
redovisningen av Centerpartiets förslag,
framgår av bilagan till föreliggande
yttrande och med de motiveringar som
framgår av motion 2002/03:Fi234 (c)
yrkandena 6 och 7 (båda delvis).
Utgiftsområde 5 Internationell samverkan
Absoluta tal
Bå 2003 Bå 2004
(Mkr) (Mkr)
Propositionen 1285 1282
Moderata 1298 1300
samlingspartie
t
Folkpartiet 1285 1282
Kristdemokrate 1255 1252
rna
Centerpartiet 1271 1268
Regeringens förslag och differenser
gentemot detta
Bå 2003 Bå 2004
(Mkr) (Mkr)
Propositionen 1285 1282
Moderata +13 +18
samlingspartie
t
Folkpartiet 0 0
Kristdemokrate -30 -30
rna
Centerpartiet -14 -14
Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Absoluta tal
Bå 2003 Bå 2004
(Mkr) (Mkr)
Propositionen 17140 19547
Moderata 15045 15538
samlingspartie
t
Folkpartiet 18076 20331
Kristdemokrate 17640 20147
rna
Centerpartiet 17631 20177
Regeringens förslag och differenser
gentemot detta
Bå 2003 Bå 2004
(Mkr) (Mkr)
Propositionen 17140 19547
Moderata -2095 -4009
samlingspartie
t
Folkpartiet +936 +784
Kristdemokrate +500 +600
rna
Centerpartiet +491 +630
Bilaga 7
Försvarsutskottets yttrande
2002/03:FöU1y
Ramar för utgiftsområde 6 Försvar samt
beredskap mot sårbarhet
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett berörda utskott
tillfälle att avge yttrande över
proposition 2002/03:1 Budgetpropositionen
för 2003 (volym 1) i vad avser bl.a.
utgifternas fördelning på utgiftsområden
jämte motioner.
Försvarsutskottet behandlar i detta
yttrande förslagen i budgetpropositionen
och tillhörande motioner som avser ramen
för utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap
mot sårbarhet.
Regeringen
Regeringen föreslår att till utgiftsområde
6 Försvar samt beredskap mot sårbarhet för
år 2003 fördelas 44 703 miljoner kronor.
Regeringen beräknar vidare den
preliminära ramen för år 2004 till 44 825
miljoner kronor.
Utgiftsområdet byter vidare namn till
Försvar samt beredskap mot sårbarhet och
omfattar fr.o.m. 2003 politikområdena
Totalförsvar respektive Skydd och
beredskap mot olyckor och svåra
påfrestningar. Förändringen av
utgiftsområdesramen jämfört med
beräkningen av utgifterna per
utgiftsområde i 2002 års ekonomiska
vårproposition förklaras i huvudsak av den
slutjustering av statliga avtals
försäkringar som gjorts. Den beräknade
utgiftsområdesramen 2004 är 1 021 miljoner
kronor lägre än anslaget för 2002.
Minskningen är i huvudsak en följd av
gällande försvarsbeslut.
Motionerna
Moderata samlingspartiet framhåller i
motion Fi231 att Sverige behöver en
framåtblickande säkerhets- och
försvarspolitik som förmår ta till vara
grundläggande nationella intressen.
Försvarspolitiken måste ge handlingsfrihet
och utgå från en trovärdig
försvarsförmåga. Huvudmålsättningen att
trygga Sveriges säkerhet skall förenas med
förmågan att delta i internationella
krishanteringsinsatser. Sverige behöver
således både ett starkt nationellt försvar
och en betydande militär förmåga att kunna
hantera kriser tillsammans med andra
nationer. Mot denna bakgrund anser
Moderata samlingspartiet att det inte är
godtagbart att försvarets och de enskilda
förbandens förmåga att lösa sina uppgifter
bara är på gränsen till det godtagbara.
Ambitionen måste ligga väsentligt högre.
Detta bör åstadkommas genom bättre och mer
omfattande utbildnings- och
övningsverksamhet i sammansatta förband.
Förbanden behöver modern materiel som är
interoperabel i samverkan med andra
nationer inom ramen för av FN, Nato och EU
ledda insatser.
Moderata samlingspartiet anser vidare att
försvaret långsiktigt skall utvecklas på
samma ekonomiska nivå som under de senaste
försvarsbeslutsperioderna. Detta innebär
bl.a. att en del moderna förband som nu
successivt avvecklas i stället bör
vidmakthållas. Moderata samlingspartiet
avvisar regeringens ökade satsningar inom
den civila delen av totalförsvaret då
partiet anser att den ökning av resurser
som i första hand krävs för att motstå
framtida hot mot det öppna samhället bör
gå till det militära försvaret.
Sammanslagningen av anslagen 6:3-6:12 till
ett enda anslag innebär en försämring av
spårbarheten, vilket minskar riksdagens
inflytande över utvecklingen av det civila
försvaret.
Moderata samlingspartiet föreslår därför
att den funktionella indelningen redovisas
som anslagsposter inom anslaget 6:5 Civilt
försvar. Vidare anser man även att
resurser för förmågan att delta i
internationella insatser inte får
förväxlas med rena insatskostnader, då
dessa ej är utbytbara. Moderata
samlingspartiet föreslår därför att
kostnaderna för "Fredsfrämjande
truppinsatser" bör utformas som ett
beredskapsanslag. Anslaget skall omfatta
alla kostnader som uppstår när insatsen
väl påbörjas.
Moderata samlingspartiet föreslår följande
ramar för utgiftsområde 6 Försvar samt
beredskap mot sårbarhet.
År 2003 45 802 miljoner kronor
År 2004 47 173 miljoner kronor
Folkpartiet liberalerna påpekar i motion
Fi232 att det till grundutbildningen
inkallats fler värnpliktiga än vad som
varit motiverat. För att upprätthålla
balansen mellan behov, kvalitet och
effektivitet föreslås att viss utbildning
av nya värnpliktiga ställs in, för år 2003
motsvarande en minskning av anslaget 6:1
Förbandsverksamhet m.m. om 500 miljoner
kronor i förhållande till regeringens
förslag.
Folkpartiet liberalerna påpekar även att
anslagens fördelning de närmaste åren
påverkas kraftigt av betalningar för JAS
39-systemet och anser att den puckel
materielanslaget utgör, främst på grund av
JAS 39-anskaffningen, bör jämnas ut genom
att JAS-leveranser och betalningar bör
sträckas ut i tid. Utöver redan uppbundna
materiel- och anläggningskostnader bör det
finnas utrymme att minska anslaget
avseende materielleveranser med 500
miljoner kronor för år 2003. Anslaget till
Kustbevakningen ökas med 70 miljoner
kronor i förhållande till regeringens
förslag för att skärpa kontrollen av
efterlevnaden av fiskekvoter och
fångstmetoder vid fiske. Anslaget har
också som syfte att påbörja systemet med
uppbyggnaden av miljölotsar.
Folkpartiet föreslår mot bakgrund av
ovanstående följande ramar för
utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap mot
sårbarhet.
År 2003 43 774 miljoner kronor
År 2004 43 895 miljoner kronor
Kristdemokraterna framhåller i motion
Fi233 att vårt moderna men sårbara
samhälles motståndskraft mot nya typer av
hot kräver god krishanteringsförmåga utmed
hela skalan fred-kris-krig. Då
materielanslaget har uppvisat ett stort
anslagssparande anser Kristdemokraterna
det befogat att minska det med 250
miljoner kronor år 2003. Det bör dock ökas
de efterföljande två åren med 125 miljoner
kronor vartdera året. Detta skapar
budgetmässigt utrymme för en ökad satsning
på förbandsverksamheten år 2003 med 100
miljoner kronor. Kristdemokraterna anser
att det behövs en utökning av
övningsverksamheten. Försvarsmaktens
anpassningsförmåga ligger bl.a. i
övningsverksamheten som är helt nödvändig
för att behålla och inspirera kvalificerad
personal.
Kustbevakningens kontrollverksamhet och
övervakning genom hög närvaro till sjöss
har en förebyggande verkan. Därför bör
Kustbevakningens resurser förstärkas.
Kristdemokraterna avsätter därför 20
miljoner kronor per år utöver regeringens
förslag under anslag 7:1 för detta
ändamål. Sammantaget kan ramen för
utgiftsområdet därmed minskas med 130
miljoner kronor år 2003 och utökas med 145
miljoner kronor år 2004.
Kristdemokraterna föreslår följande ramar för
utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap mot
sårbarhet.
År 2003 44 574 miljoner kronor
År 2004 44 970 miljoner kronor
Centerpartiet framhåller i motion Fi234
att partiet ställer sig bakom regeringens
förslag och hänvisar till
försvarsöverenskommelsen.
Försvarsutskottets överväganden
Ramar
Sammanställning av de olika partiernas
budgetförslag (förändring i miljoner
kronor i förhållande till regeringens
förslag).
Miljoner kronor 2003 2004
Regeringen 44 704 44 825
Socialdemokraterna, ±0 ±0
Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna
Moderata samlingspartiet +1 098 +2 348
Folkpartiet liberalerna -930 -930
Kristdemokraterna -130 +145
Centerpartiet ±0 ±0
Vänsterpartiet, Centerpartiet och
Miljöpartiet de gröna delar regeringens
uppfattning om försvarsutgifterna för
budgetåret 2003 samt preliminärt för
budgetåret 2004.
I samband med den säkerhetspolitiska
kontrollstation som genomfördes våren 1999
beslutade riksdagen bl.a. om de ekonomiska
riktlinjerna för utgiftsområdet under
perioden 2000-2004. Riksdagens beslut om
de ekonomiska ramarna för utgiftsområdet
innebär bl.a. att ramen för utgiftsområdet
under perioden för varje år skall vara 4
miljarder kronor lägre än den ram för 2001
som riksdagen godkände våren 1998 (prop.
1998/99:74, bet. 1998/99:FöU5, rskr.
1998/99:224). Vidare beslutades ett
omställningsbidrag på 3 miljarder kronor
2002 och på 1 miljard kronor 2003.
Bidraget skall bl.a. användas för de
kostnader som hänger samman med de
strukturförändringar inom Försvarsmaktens
krigs- och grundorganisation som riksdagen
beslutade om våren 2000 (prop.
1999/2000:30, bet. 1999/2000:FöU2, rskr.
1999/2000:168).
Utskottet konstaterar att regeringens
förslag ligger i linje med riksdagens
tidigare beslut om försvarsutgifternas
successiva reducering. Utskottet
tillstyrker sålunda förslag till
utgiftsram för år 2003 samt preliminär ram
för år 2004. Förslagen till ramar av
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna och Kristdemokraterna bör inte
ligga till grund för budgetberedningen.
Utskottet anser att regeringens förslag
beträffande ram för utgiftsområde 6
Försvar och beredskap mot sårbarhet bör
bifallas av riksdagen och att motionerna
Fi231, Fi232 och Fi233 bör avslås i dessa
delar.
Politikområden
Försvarsutskottet vill framhålla att
regeringen tidigare år har begärt
riksdagens godkännande av inriktningen av
verksamheten, t.ex. för var och en av
Försvarsmaktens verksamheter på en nivå
som numera motsvarar verksamhetsgrenar
(förbandsverksamhet, beredskap,
incidentinsatser, stöd till samhället,
internationella insatser,
materielanskaffning samt forskning och
utveckling). Denna ordning har bl.a. haft
sin utgångspunkt i riksdagens finansmakt.
Enligt regeringens intentioner är det
numera endast på politikområdesnivå som
riksdagen fortsättningsvis bör godkänna
mål för verksamheten.
Utskottet vill peka på den förändring av
styr- och uppföljningsprocessen som nu
föreslås. Utskottet är inte främmande för
att det inom många utskotts
beredningsområden är en väl avvägd nivå
att på politikområdesnivå godkänna mål för
verksamheten och därmed inriktningen av
medelsanvändningen.
Förändringen kommer dock för
försvarsutskottets del att innebära att
utskottets insyn och påverkansmöjligheter
jämfört med hittills gällande ordning,
kommer att minska t.ex. inom
politikområdet Totalförsvar som föreslås
omfatta ca 43,5 miljader kronor. Utskottet
kan förutse ett behov av att ibland förse
medelsanvändningen inom vissa anslag med
olika villkor för att därigenom utöva
riksdagens finansmakt. Sambandet mellan
anslagsvillkor och godkända mål för
politikområden bör studeras.
Försvarsutskottet föreslår mot den
bakgrunden att finansutskottet - som ett
led i arbetet med att utveckla
statsbudgeten - följer upp och värderar
erfarenheterna i utskotten av att godkänna
verksamheten och medelsanvändningen på
politikområdesnivå.
Stockholm den 12 november 2002
På försvarsutskottets vägnar
Eskil Erlandsson
Följande ledamöter har deltagit i
beslutet: Eskil Erlandsson (c), Tone
Tingsgård (s), Gunnar Hökmark (m), Allan
Widman (fp), Ola Rask (s), Michael Hagberg
(s), Erling Wälivaara (kd), Berit
Jóhannesson (v), Berndt Sköldestig (s),
Rolf Gunnarsson (m), Britt-Marie Lindkvist
(s), Heli Berg (fp), Åsa Lindestam (s),
Karin Enström (m), Peter Jonsson (s), Lars
Ångström (mp) och Marie Nordén (s).
Avvikande meningar
1. Gunnar Hökmark, Rolf Gunnarsson och
Karin Enström (alla m) anför:
Vi anser att det inte är tillräckligt att
försvarets och de enskilda förbandens
förmåga att lösa sina uppgifter bara är på
gränsen till det godtagbara. Ambitionen
måste vara väsentligt högre. Utbildningen
av de enskilda soldaterna, sjömännen och
befälen skall leda till en god förmåga att
lösa uppgifter under så säkra och trygga
former som möjligt. Vi kan inte godta de
risker en alltför låg förmåga att klara de
ställda uppgifterna innebär för soldater,
sjömän och officerare när förbanden sätts
in för försvar av Sverige eller i
internationella operationer.
Till skillnad från regeringen anser vi
att det inte går snabbt att återupprätta
en stark svensk försvarsförmåga i händelse
av att situationen förvärras eller att
behovet av att lösa ytterliga
internationella uppgifter ökar. Alltför
stora osäkerheter är förenade med
anpassningsdoktrinen för att kunna
inteckna denna och på så sätt motivera
uteblivna militära satsningar i dag.
Med det anförda föreslår vi att riksdagen
bifaller motion Fi231 (m) yrkande 5 såvitt
avser utgiftsområde 6.
2. Allan Widman och Heli Berg (båda fp)
anför:
Försvarsanslaget används något förenklat
till två ändamål, personal och materiel.
Folkpartiet liberalerna har länge påpekat
att det till grundutbildningen inkallats
fler värnpliktiga än vad som varit
motiverat. Vi har förespråkat att färre
soldater genomgår grundutbildning. För att
upprätthålla balansen mellan behov,
kvalitet och effektivitet bör viss
utbildning av nya värnpliktiga ställas in,
för år 2003 motsvarande en minskning av
anslaget 6:1 Förbandsverksamhet m.m. om
500 miljoner kronor i förhållande till
regeringens förslag. Vid en fortsatt
positiv hotbildsutveckling kommer vi att
återkomma till frågan om utbildningens
dimensionering i samband med nästa
försvarsbeslut.
De närmaste åren påverkas anslagens
fördelning kraftigt av betalningar för JAS-
systemet. Folkpartiet liberalerna har
stött JAS-anskaffningen och anser
fortfarande att det i rådande läge är mest
kostnadseffektivt att fullfölja
programmet, även om det i efterhand kan
sägas att kostnaden blivit
oproportionerlig i förhållande till det
totala, relativt sett sänkta,
försvarsanslaget. I likhet med vad vi
tidigare föreslagit bör allt göras för att
den puckel materielanslaget utgör, främst
på grund av JAS-anskaffningen, jämnas ut.
JAS-leveranser och -betalningar bör alltså
sträckas ut i tiden. En lösning är att
nytillverkade flygplan säljs eller leasas
till andra länder. Även vissa andra
materielanskaffningar bör på motsvarande
sätt förskjutas i tiden. Utöver redan
uppbundna materiel- och
anläggningskostnader bör det, även mot
bakgrund av minskad grundutbildning för
året, finnas utrymme att minska anslaget
avseende materielleveranser om 500
miljoner kronor för år 2003.
Anslaget till Kustbevakningen bör ökas med
70 miljoner kronor i förhållande till
regeringens förslag i syfte att skärpa
kontrollen av efterlevnaden av fiskekvoter
och fångstmetoder vid fiske. Anslaget har
också som syfte att påbörja systemet med
uppbyggnaden av miljölotsar.
3. Erling Wälivaara (kd) anför:
Jag anser att vårt moderna men sårbara
samhälles motståndskraft mot nya typer av
hot kräver god krishanteringsförmåga utmed
hela skalan fred-kris-krig. Då
materielanslaget har uppvisat ett stort
anslagssparande anser vi kristdemokrater
det befogat att minska det med 250
miljoner kronor år 2003. Det bör dock ökas
de efterföljande två åren med 125 miljoner
kronor vartdera året. Detta skapar
budgetmässigt utrymme för en ökad satsning
på förbandsverksamheten år 2003 med 100
miljoner kronor. Vi kristdemokrater anser
att det behövs en utökning av
övningsverksamheten. Försvarsmaktens
anpassningsförmåga ligger bl.a. i
övningsverksamheten som är helt nödvändig
för att behålla och inspirera kvalificerad
personal.
Kustbevakningens kontrollverksamhet och
övervakning genom hög närvaro till sjöss
har en förebyggande verkan. Därför bör
Kustbevakningens resurser förstärkas. Vi
kristdemokrater avsätter därför 20
miljoner kronor per år utöver regeringens
förslag under anslag 7:1 för detta
ändamål. Sammantaget kan ramen för
utgiftsområdet därmed minskas med 130
miljoner kronor år 2003 och utökas med 145
miljoner kronor år 2004.
Vi kristdemokrater föreslår därför att
ramarna för utgiftsområde 6 Försvar samt
beredskap mot sårbarhet för budgetåren
2003 och 2004 skall vara 44 574 miljoner
kronor respektive 44 970 miljoner kronor.
Bilaga 8
Socialförsäkringsutskottets yttrande
2002/03:SfU1y
Ramar för utgiftsområdena 8, 10, 11 och 12
m.m.
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 10 oktober 2002
beslutat att bereda övriga utskott
tillfälle att avge yttrande över
proposition 2002/03:1 Budgetpropositionen
för 2003 (volym 1) i vad avser den
ekonomiska politiken och förslag till
statsbudget för budgetåret 2003,
utgifternas fördelning på utgiftsområden
och beräkningen av statsinkomsterna,
förslag till utgiftstak för staten för
åren 2002-2004, låneramar (yrkandena 1-15
och 27-38) jämte motioner i de delar som
berör respektive utskotts
beredningsområde. Budgetpropositionen är
ett resultat av samarbetet mellan s, v och
mp.
De delar av propositionen som utskottet
yttrar sig över är regeringens förslag
till dels fördelning av statsbudgetens
utgifter på utgiftsområdena 8, 10, 11 och
12, dels beräkningen av utgifterna för
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten och beräkningen av
statsbudgetens inkomster i de delar som
avser utskottets beredningsområde samt
regeringens förslag till lagar om ändring
i socialavgiftslagen (2000:980) och lagen
(1994:1920) om allmän löneavgift
(lagförslag 3.2 och 3.3).
Utskottet yttrar sig vidare i motsvarande
delar över följande motioner
Fi230 yrkande 1 av Britt Bohlin m.fl. (s,
v, mp)
Fi231 yrkandena 4-6 av Bo Lundgren m.fl.
(m)
Fi232 yrkandena 4, 6 och 7 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp)
Fi233 yrkandena 6, 8 och 9 av Alf Svensson
m.fl. (kd)
Fi234 yrkandena 6, 7, 11 och 12 av Maud
Olofsson m.fl. (c)
Fi256 yrkandena 15 och 16 av Alf Svensson
m.fl. (kd)
Fi286 yrkandena 18-20 av Maud Olofsson
m.fl. (c)
Fi287 yrkande 39 av Lennart Hedquist m.fl.
(m)
Sk382 yrkande 25 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp)
Sk383 yrkande 5 av Per Landgren m.fl. (kd)
Den tidigare ordningen, som innebar att
riksdagen med anledning av den ekonomiska
vårpropositionen preliminärt bestämde
ramen för utgiftsområdena under våren året
innan det aktuella budgetåret, har ändrats
genom att vårpropositionen numera endast
innehåller regeringens förslag till
riktlinjer för den ekonomiska politiken
och budgetpolitiken. I stället för förslag
till preliminära utgiftsramar för
2003-2005 innehöll således 2002 års
ekonomiska vårproposition - som
information till riksdagen - en
konsekvensberäkning av utgifterna per
utgiftsområde för 2003 och 2004, men
däremot inget förslag om utgiftstak för
2005.
Utskottet konstaterar dock att riksdagen
under hösten 2001 fastställde en
preliminär fördelning av utgifterna på de
nu aktuella utgiftsområdena för 2003 och
2004 (prop. 2001/02:1, bet. 2001/02:FiU1,
rskr. 2001/02:34 och 35). Utgiftsramen för
utgiftsområde 8 fastställdes preliminärt
till 5 165 miljoner kronor för 2003 och
till 4 646 miljoner kronor för 2004. För
utgiftsområde 10 fastställdes den
preliminära ramen för 2003 till 116 929
miljoner kronor och för 2004 till 122 215
miljoner kronor. För utgiftsområde 11
fastställdes ramen för 2003 och 2004
preliminärt till 51 855 miljoner kronor
respektive 51 334 miljoner kronor och för
utgiftsområde 12 till 52 289 miljoner
kronor 2003 och 53 816 miljoner kronor
2004.
Såvitt gäller preliminär fördelning av
utgifterna för budgetåret 2005 framgår av
propositionen att beredningstiden för
ställningstagande avseende den långsiktiga
budgetpolitiken inte har varit tillräcklig
till följd av 2002 års val. Regeringen
avser därför att i samband med 2003 års
ekonomiska vårproposition återkomma med
sin bedömning av utgiftstaket för 2005.
Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar
Propositionen
Utgiftsområdet består av politikområdena
Integrationspolitik, Storstadspolitik,
Migrationspolitik och Minoritetspolitik.
Integrationspolitiken omfattar frågor om
invandrares introduktion, ersättning till
kommunerna för mottagande av flyktingar
och frågor om svenskt medborgarskap.
Åtgärder för att den etniska och
kulturella mångfalden i samhället skall
tillvaratas och för att främja lika
rättigheter och skyldigheter för alla
oavsett etnisk och kulturell bakgrund
ingår i området liksom åtgärder för att
förebygga och motverka etnisk
diskriminering, främlingsfientlighet och
rasism. Inom politikområdet finns
myndigheterna Integrationsverket,
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering
(DO) samt Nämnden mot diskriminering.
Storstadspolitiken är i sin tur ett
tvärsektoriellt politikområde och omfattar
frågor om hur en god utveckling skall
främjas i storstädernas utsatta
bostadsområden.
Migrationspolitiken innefattar
flyktingpolitik, invandring till Sverige,
mottagande av asylsökande, utlänningars
rätt att vistas i Sverige samt
internationellt arbete inom det
migrationspolitiska området. I
politikområdet ingår myndigheterna
Migrationsverket och Utlänningsnämnden.
Slutligen finns politikområdet
Minoritetspolitik med frågor om skydd och
stöd för de nationella minoriteterna och
de historiska minoritetsspråken.
I budgetpropositionen föreslås en
utgiftsram på 7 128 370 000 kr för
budgetåret 2003.
Ökningen i utgiftsområdesramen jämfört
med beräkningen av utgifterna per
utgiftsområde i 2002 års ekonomiska
vårproposition förklaras till stor del
bero på volymförändringar till följd av
antaganden om ett ökat antal asylsökande.
Det leder till att utgifterna för
mottagandet av asylsökande ökar.
Den preliminära fördelningen för
budgetåret 2004 föreslås beräknas till
7 031 000 000 kr.
I budgetpropositionen anges att
regeringen enligt preliminära prognoser
beräknar antalet asylsökande till ca 28
000 år 2002 för att därefter minska till
ca 27 000 asylsökande 2003.
I budgetpropositionen anges att
harmoniseringen av migrations- och
asylpolitiken är en förutsättning för en
solidarisk flyktingpolitik inom Europeiska
unionen. Behovet av en helhetssyn i dessa
frågor har vunnit ökat erkännande och
omfattar alltfler länder i EU:s närområde.
Problem med människosmuggling och
människohandel har direkta effekter på
EU:s medlemsstater. Insatser görs för att
förbättra de migrationspolitiska
rättsordningarna också i länderna i
närområdet utanför EU. Syftet är att
stärka asylrätten och att motverka illegal
transitmigration och människosmuggling.
Regeringen redovisade i våras (skr.
2001/02:129 Integrationspolitik för 2000-
talet) utvecklingen av
integrationspolitiken sedan den beslutades
1997 och den framtida inriktningen av
integrationspolitiken. Inriktningen på
integrationspolitiken skall fortsätta, men
genomförandet skall förbättras och
utvecklas inom olika samhällsområden bl.a.
inom arbetsmarknads- och
utbildningspolitiken. Ett könsperspektiv
skall i framtiden också anläggas på
integrationspolitiken.
Inom ramen för den satsning på att öka
sysselsättningen bland invandrare som
riksdagen beslutade om i vårpropositionen
2000 disponerar Integrationsverket
särskilda medel under åren 2001-2003 för
att förbättra introduktionen för
invandrare.
Regeringen beslutade i november 2001 om
en översyn av mottagande av och
introduktion för flyktingar (dir.
2001:87). Utredningen skall se över vilka
hinder som finns för att flyktingar skall
få en individuellt anpassad introduktion,
bli självförsörjande och delaktiga i
samhällslivet. Översynen skall ha ett
helhetsperspektiv och avse både den
praktiska verksamhetens organisation och
innehåll samt lagar och andra
författningar. Utredningen skall vara klar
den 31 mars 2003.
Regeringen avser att lägga fram en
proposition våren 2003 om en förstärkt
diskrimineringslagstiftning.
Lagstiftningen om etnisk diskriminering
kommer att ändras till följd av EG-
direktiv om etnisk och religiös
diskriminering som skall vara genomfört
senast den 19 juli 2003.
Regeringen har i syfte att ytterligare
utveckla och stimulera försöksverksamhet
med lokal antidiskrimineringsverksamhet
avsatt 4 miljoner kronor under 2002.
Det antirasistiska arbetet har förstärkts
med 10 miljoner kronor fr.o.m. 2002 bl.a.
genom medel som Integrationsverket
disponerar. I samband med förstärkningen
bedömde regeringen att formerna och
organisationen för hur det antirasistiska
arbetet bäst kan bedrivas på sikt borde
ses över. En särskild arbetsgrupp inom
Regeringskansliet tillsattes därför i
början av 2002 och överlämnade i juni 2002
rapporten Ett centrum mot rasism och andra
former av intolerans (Ds 2002:26) till
regeringen. Arbetet har genomförts i
samråd med representanter för
Vänsterpartiet och Miljöpartiet. I
rapporten föreslås att ett centrum
etableras i form av en ideell förening som
skall ha till huvudsaklig uppgift att
samordna olika insatser, informera och
bedriva opinionsbildning.
Regeringen avser göra en samlad
avstämning och utvärdering av den hittills
utförda storstadspolitiken.
Värderingsarbetet blir ett viktigt
underlag inför regeringens
ställningstagande till storstadspolitikens
fortsatta utformning. Regeringen avser
återkomma till riksdagen under 2003 om
storstadspolitikens utveckling. Mot denna
bakgrund har inga nya medel beräknats från
2004.
Beträffande minoritetspolitiken anges i
budgetpropositionen att flera av de
organisationer som representerar de
nationella minoriteterna inte har
tillräckliga medel för att tillvarata
gruppens intressen. Några av
organisationerna får betydande stöd från
andra håll, t.ex. Integrationsverket,
medan andra organisationer inte har någon
sådan möjlighet. Regeringen har inrättat
en arbetsgrupp med uppgift att göra en
samlad översyn av
minoritetsorganisationernas möjligheter
till stöd. Eventuella förändringar bör ske
genom omfördelning av befintliga medel.
Regeringen har även inrättat en
arbetsgrupp med uppgift att samordna
frågor inom ramen för minoritetspolitiken
inom Regeringskansliet. Regeringen gör
dessutom i budgetpropositionen en
bedömning att utgiftstaket för 2003
riskerar att överskridas om åtgärder inte
vidtas, och bl.a. skall uppräkningen av
anslagen för förvaltnings- och
investeringsändamål minskas med 0,7 % för
2003.
Motionerna
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet
I motion Fi230 yrkande 1 föreslås - i
förhållande till regeringens förslag - en
ökning av utgiftsramen för budgetåret 2003
med 100 000 kr.
Motionärerna anser att DO bör tillföras
medel för utökade arbetsuppgifter i och
med en ny diskrimineringslagstiftning som
planeras träda i kraft den 1 juli 2003.
Dessutom har DO tillsyn enligt lagen om
likabehandling av studenter i högskolan
som trädde i kraft den 1 mars 2002.
Moderaterna
I motion Fi231 yrkandena 5 och 6 föreslås
- i förhållande till regeringens förslag -
en minskning av utgiftsramen med 327,4
miljoner kronor för budgetåret 2003 och
med 126,5 miljoner kronor för budgetåret
2004.
Motionärerna anser att Integrationsverket
bör avvecklas. Därefter skall resurser ges
till organisationer som arbetar för att
hjälpa personer som vill lämna rasistiska
grupper, som arbetar mot rasism samt för
att hjälpa utsatta kvinnor med
invandrarbakgrund. Dessa medel bör i
stället distribueras genom anslag till
utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och
omsorg. Vidare menar motionärerna att
anslaget Hemutrustningslån kan minskas
genom ändrade regler. Anslaget
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering bör
föras över till utgiftsområde 14
Arbetsliv. Motionärerna anser att anslaget
till storstadssatsningen bör upphöra och
andra metoder skall prövas, bl.a.
avreglering av arbetsmarknad och
bostadsmarknad, för att öka
förutsättningarna för arbete, utbildning
och social rörlighet. Regler och villkor
för småföretagare bör ändras, anser
motionärerna, då företagare med
invandrarbakgrund är en växande grupp.
Enligt motionärerna skall anslaget till
Migrationsverket ökas. Målet bör vara att
väntetiden för beslut om
uppehållstillstånd uppgår till maximalt
sex månader.
Folkpartiet
I motion Fi232 yrkandena 6 och 7 föreslås
- i förhållande till regeringens förslag -
en minskning av utgiftsramen med 484
miljoner kronor för budgetåret 2003 och
med 662 miljoner kronor för budgetåret
2004.
Motionärerna anser att Integrationsverket
kan minska i omfattning. De menar att en
dominerande del av de projekt som
finansieras inom anslaget
Utvecklingsinsatser i storstadsregionerna
inte har en tillfredsställande
effektivitet och förankring bland de
berörda. Därför bör anslaget upphöra.
Vidare anser motionärerna att
Migrationsverket bör tillföras 70 miljoner
kronor och att anslaget Offentligt biträde
bör tillföras 18 miljoner kronor. Genom
ökade satsningar på snabbare behandling av
asylärenden kan handläggningstiderna
förkortas och kostnaderna för mottagande
av asylsökande minskas.
Kristdemokraterna
I motion Fi233 yrkandena 8 och 9 föreslås
- i förhållande till regeringens förslag -
en minskning av utgiftsramen med 275,5
miljoner kronor för budgetåret 2003 och
med 72 miljoner kronor för budgetåret
2004.
Motionärerna föreslår en nedläggning av
Integrationsverket fr.o.m. den
1 juni 2003. Vissa av Integrationsverkets
uppgifter bör övertas av Migrationsverket
och DO. DO bör tillföras medel för att
kunna ges ett speciellt ansvar för
opinionsbildning när det gäller
diskriminering, främlingsfientlighet och
rasism. Motionärerna föreslår att de
lokala och regionala
diskrimineringsombudsmännen avskaffas.
Anslaget Utvecklingsinsatser i
storstadsregionerna bör upphöra, och
motionärerna hänvisar till att
Kristdemokraterna sammantaget avsätter 3,5
miljarder kronor mer än regeringen i
statsbidrag till kommuner för 2003-2004.
Motionärerna anser även att anslaget till
Migrationsverket bör ökas med 10 miljoner
kronor för att ytterligare förkorta
handläggningstiderna. Verket bör inte
pröva uppehållstillstånd för adopterade
barn samt för nyfödda till föräldrar med
uppehållstillstånd - varigenom resurser
frigörs. Slutligen anser motionärerna att
systemet med förhandlingar och avtal med
kommunerna bör avskaffas. Stödet till den
nyanlända personen bör i stället bestå av
en utvecklingspeng. Utvecklingspengen
skall administreras av
Riksförsäkringsverket, RFV, och fördelas
av försäkringskassan. Medel för detta
tillförs utgiftsområde 10 Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp.
Centerpartiet
I motion Fi234 yrkandena 6 och 7 föreslås
- i förhållande till regeringens förslag -
en minskning av utgiftsramen med 540
miljoner kronor för budgetåret 2003 och
med 460 miljoner kronor för budgetåret
2004.
Motionärerna anser att det på anslaget
Kommunersättningar vid flyktingmottagande
bör göras en engångsvis indragning av
anslagssparande på 100 miljoner kronor.
Anslaget Utvecklingsinsatser i
storstadsregionerna bör avvecklas.
Motionärerna anser att det bör göras
besparingar i Migrationsverkets
administration med 50 miljoner kronor.
Anslaget Mottagande av asylsökande kan
genom effektiviseringar i mottagandet,
förkortade handläggningstider och ökade
möjligheter för flyktingar att delta i
arbete ge en besparing om 100 miljoner
kronor. Slutligen föreslår motionärerna
att Utlänningsnämnden avvecklas vid
halvårsskiftet och att
förvaltningsdomstolarna övertar
asylärendena.
Utskottets bedömning
Utskottet har att ta ställning till dels
förslag till utgiftsram för budgetåret
2003, dels förslag till preliminär
fördelning av utgifterna för budgetåret
2004. Förslagen redovisas i tabellen
nedan. Beloppen anges i miljoner kronor.
År Regeri s, m fp kd c
ngen v,
mp
20 7 128 + - 327 - 484 - 275 - 540
03 0,1
7 031 - 126 - 662 - 72 - 460
20
04
Utskottet kan liksom tidigare (se senast
yttr. 2001/02:SfU8y) konstatera att
antalet asylsökande är av avgörande
betydelse för kostnadernas utveckling inom
området.
Enligt preliminära prognoser i
budgetpropositionen beräknas antalet
asylsökande till 28 000 år 2002 och 27 000
år 2003. Migrationsverket uppgav vid sitt
besök i utskottet den 5 november att
verkets prognoser däremot uppgår till 33
000 asylsökande för både år 2002 och år
2003. Enligt både regeringen och
Migrationsverket beror ökningen av antalet
asylsökande främst på Sveriges operativa
inträde i Schengensamarbetet, men även på
den skarpa debatten i några andra
Schengenländer.
Prognosen för antalet asylsökande är dock
alltid mycket osäker och olika händelser
kan påverka antalet ansökningar. Utskottet
utgår vid sin bedömning av ramen därför
från att antalet asylsökande under 2003
blir ca 27 000 men förutsätter att medel
anvisas på tilläggsbudget redan våren 2003
om dessa antaganden inte håller.
Utskottet vill även påpeka att det är
viktigt att de medel som anvisas för
migrationspolitiken används rationellt.
Långa handläggningstider blir särskilt
kostsamma i asylärenden, inte bara på
grund av att de sökande under tiden vistas
i Migrationsverkets mottagandesystem utan
också på grund av den psykiska press som
sökandena under tiden tvingas leva under.
Utskottet har i betänkande 2001/02:SfU13
vid behandlingen av ett förslag från
Riksdagens revisorer framhållit att det är
nödvändigt att anlägga ett flerårigt
synsätt på resursfördelningen till
migrationspolitiken. Inte minst i
asylprövningen, där det måste ställas höga
krav på personalens kompetens, finns det
gränser för hur mycket verksamheten med
kort varsel kan utökas.
Utskottet delade revisorernas uppfattning
att det behövs ett förbättrat underlag för
bedömning av behovet av och utnyttjandet
av resurser för asylprocessen. Detta gav
riksdagen som sin mening regeringen till
känna (rskr. 2001/02:251 och 2001/02:252).
Utskottet vill även påpeka att
Migrationsverkets förvaltningsanslag
fr.o.m. innevarande budgetår har ökats med
ca 50 miljoner kronor, vilket medför att
Migrationsverket genom denna längre
planeringsram fått bättre förutsättningar
att korta handläggningstiderna och
därigenom påverka även kostnaderna i
mottagandesystemet. Ytterligare medel har
även anvisats på tilläggsbudget.
Vad gäller utgiftsområdet i övrigt anser
utskottet att anslaget till DO bör vara
kvar inom utgiftsområdet och vill hänvisa
till att beslut om ändringar i
utgiftsområdesindelningen bör fattas under
våren före det aktuella budgetåret (bet.
2000/01:KU4). Någon sådan ändring har inte
beslutas av riksdagen (se bet.
2001/02:KU37).
När det gäller införandet av en ny
instans- och processordning i
utlänningsärenden konstaterar utskottet
att det för närvarande pågår ett
beredningsarbete inom Regeringskansliet.
Utskottet inväntar därmed regeringens
förslag.
Vidare delar utskottets regeringens
bedömning att behov föreligger av
utvärdering av arbetet med
storstadspolitiken. I avvaktan på den
utvärdering som regeringen avser att göra
ställer sig utskottet bakom den nuvarande
satsningen inom anslaget
utvecklingsinsatser i storstadsregionerna.
Enligt utskottet finns det skäl att ge
utrymme för en utökning av anslaget 10:5
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering i
enlighet med motion Fi230 yrkande 1.
I övrigt delar utskottet regeringens
bedömning av utgifternas storlek.
Utskottet föreslår således att ramen för
utgiftsområde 8 för budgetåret 2003
fastställs till 7 128 470 000 kr.
Utskottet godtar regeringens förslag till
preliminär fördelning av utgifterna för
budgetåret 2004.
Utskottet tillstyrker motion Fi230
yrkande 1 och avstyrker motionerna Fi231
yrkandena 5 och 6, Fi232 yrkandena 6 och
7, Fi233 yrkandena 8 och 9 och Fi234
yrkandena 6 och 7.
Utgiftsområde 10
Propositionen
Utgiftsområdet omfattar politikområdet
Ersättning vid arbetsoförmåga.
Politikområdet omfattar sjukpenning,
rehabilitering, närståendepenning, sjuk-
och aktivitetsersättning
(förtidspension/sjukbidrag t.o.m. 2002),
ersättning vid handikapp och arbets- och
kroppsskador, kostnader för sysselsättning
av vissa personer med aktivitets- och
sjukersättning samt anslagen för
Riksförsäkringsverket och de allmänna
försäkringskassorna.
I propositionen föreslås en utgiftsram på
119 398 miljoner kronor för budgetåret
2003. I förhållande till utgiftsramen för
2002 (114 921 miljoner kronor inkl. såväl
tilläggsbudget beslutad under våren 2002
som förslag till tilläggsbudget i den nu
föreliggande propositionen) har ramen
ökats. Även i förhållande till beräkningen
i 2002 års vårproposition (118,3 miljarder
kronor) har ramen för utgiftsområdet
ökats. Utgiftsökningen beror i huvudsak på
stigande utgifter för förtidspensioner
(aktivitets- och sjukersättning fr.o.m.
2003) och sjukskrivningar.
Regeringen föreslår vidare att den
preliminära fördelningen för budgetåret
2004 beräknas till 125 421 miljoner
kronor. I förhållande till beräkningen i
vårpropositionen (123,5 miljarder kronor)
har ramen ökats. En del av utgiftsökningen
(ca 1 500 miljoner kronor) förklaras av
att regeringen avser att föreslå en
höjning av inkomsttaket i sjukförsäkringen
från 7,5 till 10 prisbasbelopp fr.o.m. den
1 juli 2003, om det statsfinansiella läget
så medger. Andra förklaringar är bl.a.
ökade kostnader för sjuk- och
aktivitetsersättning (ca 3 miljarder
kronor). Därtill antas antalet personer
med aktivitets- och sjukersättning öka
2003.
De senaste åren har ohälsan ökat
dramatiskt i Sverige. För att möta den
kraftiga ökningen av antalet sjukskrivna
och förtidspensionerade presenterade
regeringen för ett år sedan ett
åtgärdsprogram i elva punkter för bättre
hälsa i arbetslivet. Det arbetet
fortsätter och intensifieras nu.
I propositionen föreslås ett mål för att
bryta ohälsoutvecklingen och för ökad
hälsa i arbetslivet. Målet är att antalet
sjukdagar skall halveras till 2008.
Parallellt skall antalet nya aktivitets-
och sjukersättningar minska. Hänsyn skall
tas till den demografiska utvecklingen
under perioden.
Enligt regeringen måste arbetet med att
halvera antalet sjukdagar särskilt
fokusera på kvinnors arbetsplatser,
arbetsmiljöer och arbetsvillkor.
Utredningarna inom området har hittills
inte kunnat ge några enkla och entydiga
svar på varför sjukfrånvaron ökar. Det
mesta pekar enligt regeringen på att det
är ett flertal faktorer som samspelar: en
åldrande arbetskraft, hårdare krav i
arbetslivet, försämringar i den psykiska
arbetsmiljön, ändrade attityder, brister i
försäkringskassornas och arbetsgivarnas
rehabiliteringsansvar, väntetider inom
hälso- och sjukvården osv. Nya analyser
kan inte väntas ge tydligare svar. Därför
måste åtgärderna mot ohälsan utformas
under viss osäkerhet, följas noga och
löpande omprövas och förbättras. Enligt
regeringen kommer det att krävas insatser
inom en rad olika områden under flera års
tid för att målet skall kunna uppnås.
För att minska utgifterna för
utgiftsområdet och för att uppnå målet
avser regeringen att lägga fram förslag om
bl.a. starkare ekonomiska drivkrafter för
de enskilda arbetsgivarna att ta ett
större ansvar för arbetsvillkoren och för
att integrera det förebyggande arbetet i
verksamheten samt förslag som tydliggör
läkarnas roll vid sjukskrivningar.
Sammantaget antas åtgärderna medföra att
antalet sjukdagar minskar med ca 10 %
mellan 2002 och 2003, vilket i sin tur
minskar utgifterna för utgiftsområdet med
ca 5 miljarder kronor. År 2004 antas
antalet sjukdagar minska med ytterligare 5
%. Antalet förtidspensioner (sjuk- och
aktivitetsersättning fr.o.m. 2003) antas
öka med ca 2 000 år 2003.
Ett generellt besparingskrav på 0,7 %
föreslås också vad gäller anslag för
förvaltnings- och investeringsändmål
fr.o.m. 2003. Såvitt gäller anslagen för
socialförsäkringsadministrationen innebär
det en neddragning med ca fem miljoner
kronor per år (anslaget 19:7
Riksförsäkringsverket) respektive med 38
miljoner kronor per år (anslaget 19:8
Allmänna försäkringskassor).
Motionerna
Moderaterna
I motion Fi231 yrkandena 5 och 6 föreslås
- i förhållande till regeringens förslag -
en minskning av utgiftsramen för
budgetåret 2003 med 9 318 miljoner kronor
och för budgetåret 2004 med 13 215
miljoner kronor.
Motionärerna framhåller att utgifterna
för sjukpenning och rehabilitering har
ökat dramatiskt under flera år. Till
skillnad från regeringen anser de dock
inte att sjukfrånvaron kan minskas enbart
genom åtgärder på arbetsplatserna.
Eftersom ersättningsnivåer och karensdagar
historiskt sett har visat sig påverka
antalet ersatta sjukpenningdagar föreslår
de att en andra karensdag införs den
åttonde frånvarodagen samt att den
sjukpenninggrundande inkomsten beräknas på
ett genomsnitt av de två föregående årens
inkomst.
När det gäller utbildning av läkare i
försäkringsmedicin anser motionärerna att
den måste förbättras. Det av regeringen
föreslagna resurstillskottet på 20
miljoner kronor per år är otillräckligt
och de föreslår att RFV får ytterligare 30
miljoner kronor för sådan utbildning.
Motionärerna föreslår vidare att
sjukskrivningar till följd av trafikskador
skall brytas ut ur sjukpenningförsäkringen
och i stället föras över till
trafikförsäkringen.
För att ge försäkringskassorna möjlighet
att upphandla rehabiliteringstjänster av
annat landsting än det egna, av privata
företag eller vid behov utomlands föreslås
att 520 miljoner kronor, utöver vad
regeringen föreslagit, tillförs
försäkringskassorna för detta ändamål.
Genom ökade kontrollinsatser kan enligt
motionärerna antalet felaktiga
förtidspensioneringar minska.
Motionärerna motsätter sig de nyligen
införda lägre beviskraven i
arbetsskadeförsäkringen och anser att ett
arbetsskadeobligatorium bör införas för
arbetsgivare. Arbetsgivare kan då teckna
en privat arbetsskadeförsäkring som
premiesätts efter de risker olika
verksamheter skapar. Detta leder till att
arbetsgivare får ökade incitament att
förebygga arbetsskador.
Vidare motsätter de sig en höjning av
taket i sjukförsäkringen och föreslår i
stället att sjuk- och
rehabiliteringspenning utges för lönedelar
upp till 7,5 inkomstbasbelopp.
Folkpartiet
I motion Fi232 yrkandena 6 och 7 föreslås
- i förhållande till regeringens förslag -
en minskning av utgiftsramen för
budgetåret 2003 med 4 625 miljoner kronor
och för budgetåret 2004 med 7 395 miljoner
kronor.
Motionärerna föreslår att
försäkringskassorna tillförs 500 miljoner
kronor, utöver vad regeringen har
föreslagit, för inköp av
rehabiliteringstjänster. Härigenom kan
utgifterna för sjukfrånvaron minska i
förhållande till vad som är möjligt med
regeringens förslag. Vidare tillförs
försäkringskassorna 50 miljoner kronor för
åtgärder mot felaktiga utbetalningar.
Motionärerna anser vidare att de
sjukpenningkostnader som trafiken
förorsakar skall överföras till
trafikförsäkringen. Samtidigt kompenseras
individerna för de ökade
trafikförsäkringskostnaderna genom en
skattereduktion.
Motionärerna föreslår också att
närståendepenningen förbättras genom att
antalet dagar utökas från nuvarande 60
dagar till 120 dagar.
I syfte att hålla tillbaka kostnaderna
föreslås att höjningen av taket i
sjukförsäkringen skjuts upp till den 1
januari 2004.
Kristdemokraterna
I motion Fi233 yrkandena 8 och 9 föreslås
- i förhållande till regeringens förslag -
en minskning av utgiftsramen för
budgetåret 2003 med 5 930 miljoner kronor
och för budgetåret 2004 med 11 298
miljoner kronor.
Trots att antalet långtidssjukskrivna och
förtidspensionerade ökat mycket kraftigt
de senaste åren har regeringen varit
handlingsförlamad. Enligt regeringens egen
utredare, Gerhard Larsson, ger varje
satsad krona på rehabilitering i längden
minst 9 kronor tillbaka. Motionärerna
anser därför att den nya
rehabiliteringsförsäkring som föreslås i
kommittébetänkandet SOU 2000:78 i alla
väsentliga huvuddrag bör genomföras från
den 1 juli 2003. En ökad totalkostnad
under det första året reformen genomförs
balanseras åren därefter med en nettovinst
i form av lägre utbetalningar av
sjukpenning och förtidspension.
Motionärerna föreslår att ytterligare en
karensdag införs i sjukersättningssystemet
samtidigt som högriskskyddet på tio dagar
bibehålls. Den sjukpenninggrundande
inkomsten bör vidare beräknas på
snittinkomsten under de två senaste åren
samtidigt som skattepliktiga förmåner och
semesterersättning görs SGI-grundande. De
avvisar den aviserade höjningen av taket i
sjukförsäkringen.
Motionärerna förespråkar en ny modell för
trafikförsäkringen där samtliga
personskadekostnader i samband med
trafikolyckor förs över till
trafikförsäkringen. Den besparing som
uppstår återförs delvis till trafikanterna
genom sänkt fordonsskatt.
Motionärerna vill vidare avskaffa systemet
med förhandlingar och avtal för
kommunplacering av flyktingar och föreslår
i stället att en utvecklingspeng införs
som följer individen och som administreras
av RFV. RFV:s anslag ökas därför med 10
miljoner kronor 2003. Slutligen föreslår
de att RFV får ett sparkrav på 2,5 %.
Centerpartiet
I motion Fi234 yrkandena 6 och 7 föreslås
- i förhållande till regeringens förslag -
en minskning av utgiftsramen för
budgetåret 2003 med 5 880 miljoner kronor
och för budgetåret 2004 med 11 740
miljoner kronor.
Det finns enligt motionärerna all
anledning att kritisera regeringens
passivitet vad gäller att komma till rätta
med den ökande sjukfrånvaron. För att
minska antalet sjukskrivningar föreslår de
att Rehabiliteringsutredningens förslag i
kommittébetänkandet SOU 2000:78 genomförs.
Vidare föreslår de att sjukpenning växlas
mot rehabiliteringsersättning och
rehabiliteringsstöd. Erfarenheter från
försöksverksamhet visar enligt
motionärerna att en offensiv användning av
sjukförsäkringsmedel till rehabilitering
betalar sig flera gånger om genom minskade
sjukskrivningar.
Motionärerna föreslår vidare att en
grundpenning på 200 kr per dag införs i
sjukförsäkringen. Den skall möjliggöra en
rimlig levnadsstandard och bör därför
ligga på en högre nivå än den skäliga
levnadsnivån enligt socialtjänstlagen. Den
sjukpenninggrundande inkomsten bör vidare
baseras på historisk inkomst.
Därutöver motsätter sig motionärerna en
höjning av taket i sjukförsäkringen liksom
de ändrade bevisreglerna i
arbetsskadeförsäkringen. De anser
slutligen att en besparing kan göras inom
socialförsäkringsadministrationen på 70
miljoner kronor.
Utskottets bedömning
Utskottet har att ta ställning till
förslag till utgiftsram för budgetåret
2003 och förslag till preliminär
fördelning av utgifterna för budgetåret
2004. Förslagen redovisas i tabellen
nedan. Beloppen anges i miljoner kronor.
År Regeri m Fp kd c
ngen
2003 119 - 9 - 4 - 5 - 5
398 318 625 930 880
2004
125 - 13 - 7 - 11 - 11
421 215 395 298 740
Sjukfrånvaron och kostnaderna härför har
ökat dramatiskt under senare år. Det är
särskilt de långa sjukfallen (365 dagar
eller mer) som har ökat. Även antalet
förtidspensioner ökar kraftigt.
Av Riksförsäkringsverkets (RFV)
budgetunderlag för 2003-2005 framgår att
antalet långa sjukfall ökade med ca 19 000
mellan 1999 och 2000, en ökning med 27 %.
Mellan 2000 och 2001 var ökningen av
antalet långa sjukfall ca 22 000, vilket
motsvarar en ökning på 24 %. För sjukfall
kortare än ett år uppgick ökningen mellan
1999 och 2000 till 20 % och mellan 2000
och 2001 till 9 %. Antalet nybeviljade
förtidspensioner eller sjukbidrag ökade
med 16 % till drygt 55 000 under 2001
jämfört med 2000.
Av RFV:s statistikuppgifter den 21
oktober 2002 framgår att 326 000 personer
erhöll ersättning från sjukförsäkringen
under september 2002. Av dessa var ca 62 %
kvinnor. I september 2002 var antalet
personer som uppbar ersättning från
sjukförsäkringen 15 000 fler än i
september 2001, en ökning med 4,9 %.
Mellan september 2000 och september 2001
var ökningen
13,4 %. Enligt RFV innebär det att trenden
med en avtagande ökningstakt nu håller i
sig. Av dem som var sjukskrivna i slutet
av juli 2002 hade 117 500 varit
sjukskrivna i mer än ett år. Det var ca 1
700 fler än månaden innan och 15 200 fler
än i juli 2001. Det senare är en ökning
med 15 %. Antalet personer med
förtidspension eller sjukbidrag uppgick i
oktober 2002 till 479 000, varav 58 %
kvinnor. Antalet förtidspensionärer och
sjukbidragsmottagare var 29 200 fler än i
oktober 2001. Antalet nybeviljade
förtidspensioner och sjukbidrag under
perioden januari-september 2002 var 48
400, en ökning med ca 24 % jämfört med
motsvarande period förra året. Enligt RFV
innebär det en fortsatt hög ökningstakt.
Utskottet konstaterar att till anslaget
19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.
har för innevarande budgetår anvisats dels
45 705 miljoner kronor i den sedvanliga
budgetbehandlingen, dels på tilläggsbudget
ytterligare 2,5 miljarder kronor. Därtill
föreslås i den förevarande propositionen
att anslaget för 2002 ökas med ytterligare
2 miljarder kronor. Såvitt gäller anslaget
19:2 Förtidspensioner har för innevarande
år anvisats 47 838 miljoner kronor,
vartill kommer förslag i den förevarande
propositionen om ytterligare 2 miljarder
kronor i tilläggsbudget. Utskottet har
tillstyrkt budgetpropositionens förslag om
tilläggsbudget (prot. den 5 november 2002
nr 2002/03:4).
Av RFV:s kvartalsredovisning den 31
oktober 2002 framgår att prognoserna för
2002 visar att inga sakanslag inom RFV:s
ansvarsområde beräknas överskridas med
högre belopp än högsta tillåtna
anslagskredit. I prognosen har då beaktats
såväl beslutade som i budgetpropositionen
föreslagna tilläggsanslag. När det däremot
gäller prognosen för 2003 beräknas
belastningen på anslaget 19:1 Sjukpenning
och rehabilitering m.m. bli 54 425
miljoner kronor, vilket är 7 481 miljoner
kronor högre än det i budgetpropositionen
föreslagna anslagsbeloppet och 8 672
miljoner kronor högre än tillgängliga
medel. Såvitt gäller anslaget 19:2
Aktivitets- och sjukersättningar beräknas
anslagsbelastningen för 2003 bli 60 666
miljoner kronor, vilket är 2 641 miljoner
kronor högre än det i budgetpropositionen
föreslagna anslagsbeloppet och 4 032
miljoner kronor högre än tillgängliga
medel. RFV framhåller dock att man vid
beräkningarna inte har tagit hänsyn till i
budgetpropositionen föreslagna
åtgärdsprogram för ökad hälsa i
arbetslivet.
Utvecklingen på området är således
fortsatt alarmerande. Trots att
ökningstakten vad gäller antalet långa
sjukfall har avtagit är antalet långa
sjukfall alltjämt alldeles för högt. När
det gäller antalet nybeviljade
förtidspensioner finns inga tecken på en
avtagande ökningstakt.
Utskottet har vid flera tillfällen
uttryckt sin stora oro över utvecklingen
av sjukfrånvaron, senast i betänkande
2001/02:SfU18 Krisplan mot ohälsa.
Utskottet konstaterade då att orsakerna
till den kraftigt ökande sjukfrånvaron är
komplex och att någon enkel lösning på
problemet inte står att finna. Enligt vad
som anges i propositionen är det flera
faktorer som samspelar, t.ex. en åldrande
arbetskraft, hårdare krav i arbetslivet,
ändrade attityder och brister i
försäkringskassornas och arbetsgivarnas
rehabiliteringsansvar. Även andra faktorer
kan enligt utskottet ha betydelse, såsom
ersättningssystemens utformning, den
ökande förvärvsfrekvensen bland kvinnor
kombinerat med att männen inte tar sin del
av ansvaret för barn och hem samt läkarnas
roll i sjukskrivningsprocessen.
För att komma till rätta med problemet
anser utskottet i likhet med regeringen
att det krävs insatser under flera år på
många olika områden, där åtgärder för
bättre arbetsmiljö, inklusive inflytande
på arbetsplatsen för de anställda,
tydligare arbetsgivaransvar och en
förnyelse av den arbetslivsinriktade
rehabiliteringen är viktiga komponenter.
Andra komponenter kan vara att få till
stånd en ändring av läkarnas
sjukskrivningsmönster, satsningar på en
utbyggnad av företagshälsovården och
förebyggande arbete i form av
folkhälsoarbete och friskvård. Enligt
utskottet kräver sjukfrånvarons
komplexitet både ett brett perspektiv på
frågan och krafttag från alla berörda
parter, såsom arbetsgivare, sjukskrivande
läkare, försäkringskassan och andra
aktörer verksamma på området.
Det av regeringen presenterade
elvapunktsprogrammet för bättre hälsa i
arbetslivet innefattar bl.a. ovannämnda
komponenter. Enligt vad som anförs i
propositionen har arbetet resulterat i att
regeringen nu preciserat ett mål för ökad
hälsa i arbetslivet, nämligen att antalet
sjukdagar skall halveras till 2008 och att
antalet nya aktivitets- och
sjukersättningar samtidigt skall minska.
Regeringens fortsatta strategi för ökad
hälsa i arbetslivet innefattar också en
satsning på ca 750 miljoner kronor per år
under 2003 och 2004. Insatserna består
bl.a. av starkare ekonomiska drivkrafter
för de enskilda arbetsgivarna att ta ett
större ansvar för arbetsvillkoren och för
att integrera det förebyggande arbetet i
verksamheten samt ökade resurser för
socialförsäkringsadministrationen, rätt
till egen kontaktperson för
långtidssjukskrivna, fler
försäkringsläkare hos försäkringskassorna,
förstärkt utbildning för läkare i
försäkringsmedicin, obligatorisk
rehabiliteringsutredning, i vissa fall
inhämtande av läkarintyg från annan läkare
efter åtta veckors sjukskrivning och
beviljande av sjukersättning (tidigare
förtidspension) för högst tre år i taget.
Som framgår av propositionen antas
förslagen medföra att antalet sjukdagar
minskar med 10 % mellan 2002 och 2003,
vilket minskar utgifterna med ca 5
miljarder kronor. 2004 antas antalet
sjukdagar minska med ytterligare ca 5 %.
En annan betydelsefull åtgärd i
sammanhanget är den finansiella samordning
mellan lokala och regionala aktörer som
skall införas under 2003. I avvaktan på
den aviserade lagstiftningen om finansiell
samordning har regeringen i proposition
2002/03:2 lämnat förslag om en förstärkt
samverkan inom rehabiliteringsområdet
(Frisam). Högst 5 % av de beräknade
utgifterna för sjukpenning skall få
användas för sådan samverkan.
Utskottet kommer att i samband med
behandlingen av anslagen inom
utgiftsområdet att ta ställning till
regeringens förslag om nytt mål liksom
till frågan om finansiell samordning.
När gäller partiernas förslag till
förändringar inom utgiftsområde 10 har
utskottet avstyrkt liknande
motionsförslag, bl.a. i betänkande
2001/02:SfU1. Det gäller t.ex. frågan om
införandet av en grundpenning i
sjukförsäkringen liksom ytterligare en
karensdag, beräkningen av
sjukpenninggrundande inkomst,
förbättringar av närståendepenningen och
överföring av vissa
sjukförsäkringskostnader till
trafikförsäkringen. Utskottet, som nu har
att ta ställning till ramen för
utgiftsområde 10, finner inte anledning
att i detta läge frångå sina tidigare
ställningstaganden.
Såvitt gäller motionsyrkandet om en ny
rehabiliteringsförsäkring noterar
utskottet att regeringen i
budgetpropositionen har förklarat sin
avsikt att förutsättningslöst studera
möjligheterna att införa en sådan
försäkring. Utskottet anser att
regeringens beredning av frågan bör
avvaktas.
När det gäller höjning av förmånstaket i
sjukförsäkringen ansåg utskottet,
likaledes i betänkande 2001/02:SfU1, att
det är nödvändigt att taket höjs.
Regeringen har aviserat en höjning av
taket fr.o.m. den 1 juli 2003, under
förutsättning att det statsfinansiella
läget så tillåter. Utskottet, som finner
det rimligt att i ramen för utgiftsområdet
även beakta förslaget om en höjning av
taket, finner i övrigt inte skäl att
föregripa regeringens ställningstagande i
frågan.
I några av motionerna föreslås ett
återinförande av de tidigare beviskraven i
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.
Utskottet, som konstaterar att beviskraven
så sent som den 1 juli 2002 har sänkts
(prop. 2001/02:81, bet. 2001/02:SfU10,
rskr. 2001/02:213), anser inte att det
finns skäl att föreslå riksdagen att ändra
sitt tidigare beslut i frågan.
Sammanfattningsvis vill utskottet anföra
följande. Även om RFV:s prognos för
utgiftsutvecklingen för 2003 inger oro
inser utskottet svårigheten att redan nu
bedöma utvecklingen för nästa år. RFV har
dessutom inte haft möjlighet att ta hänsyn
till de av regeringen aviserade förslagen
för att komma till rätta med problemet med
den ökande sjukfrånvaron. Som redan nämnts
har regeringen aviserat förslag som antas
medföra att antalet sjukdagar minskar med
10 % och utgifterna med ca 5 miljarder
kronor mellan 2002 och 2003. Mot bakgrund
härav anser utskottet att regeringens
förslag till utgiftsram för budgetåret
2003 får godtas liksom förslaget till
preliminär fördelning av utgifterna för
budgetåret 2004. Motionerna Fi231
yrkandena 5 och 6, Fi232 yrkandena 6 och
7, Fi233 yrkandena 8 och 9 samt Fi234
yrkandena 6 och 7 avstyrks med det
anförda.
Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom
Propositionen
Utgiftsområdet omfattar politikområdet
Ekonomisk äldrepolitik. I politikområdet
ingår samtliga anslag inom utgiftsområdet.
Från och med 2003 innefattar anslagen
garantipension till ålderspensionärer och
efterlevande, omställningspension,
änkepension i form av tilläggspension,
bostadstillägg till pensionärer,
delpension samt äldreförsörjningsstöd.
Målet för politikområdet är att personer
med låg eller ingen inkomstrelaterad
pension skall garanteras ett värdesäkrat
grundskydd. Regeringen föreslår att målet
fr.o.m. 2003 även skall omfatta att
efterlevande make skall ges ett rimligt
ekonomiskt stöd för att klara
omställningen efter dödsfall.
Utgiftsområdet kommer 2003 att påföras
markant ökade utgifter. Utgifterna
beräknas till 52 547 miljoner kronor,
vilket är 18 781 miljoner kronor högre än
för 2002. I huvudsak finns det två
förklaringar till denna förändring. För
det första förs utgifterna för den
bosättningsbaserade delen av folkpensionen
till pensionärer som även uppbär ATP från
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten till utgiftsområde 11. För
det andra ersätts folkpension,
pensionstillskott och det särskilda
grundavdraget av en fullt beskattad
garantipension. De sammanlagda
utgiftsökningarna med anledning härav
beräknas till ca 16 miljarder kronor.
Förändringen förklaras även av att
inkomstprövningen av folkpension från
änkepension avskaffas och att ett
äldreförsörjningsstöd införs fr.o.m. den
1 januari 2003. Utgiftsökningar med
anledning härav beräknas till sammanlagt
ca 1,5 miljarder kronor.
I propositionen föreslås att ramen för
utgiftsområdet för budgetåret 2003
fastställs till 52 547 miljoner kronor.
Vidare föreslås att riksdagen godkänner
den preliminära fördelningen för
budgetåret 2004 till 51 762 miljoner
kronor. Det är en ökning med 23 miljoner
kronor av utgiftsramen för 2003 jämfört
med beräkningen i 2002 års ekonomiska
vårproposition och förklaras av
prognosjusteringar.
I propositionen framhålls att
politikområdet förändras avsevärt fr.o.m.
2003 i och med att det reformerade
ålderspensionssystemet då träder i full
kraft. Den första åldersgruppen som
omfattas av det reformerade
ålderspensionssystemet, dvs. personer som
är födda 1938, fyller då 65 år och kan
beviljas garantipension. Det reformerade
pensionssystemet innebär att Sverige nu
har ett modernt och politiskt stabilt
pensionssystem som automatiskt följer den
ekonomiska och demografiska utvecklingen.
Systemet, som bygger på
livsinkomstprincipen, dvs. att varje
inbetald avgift ger rätt till pension, ger
människor en större möjlighet att själva
påverka storleken på sin framtida pension.
Det nuvarande grundskyddet, folkpension,
pensionstillskott samt särskilt
grundavdrag (SGA), upphör helt att utgå
fr.o.m. januari 2003. Det nya
grundskyddet, garantipensionen, är högre
än folkpension och pensionstillskott men
är samtidigt fullt beskattad. För de
personer som är födda 1937 eller tidigare
med rätt till ålderspension enligt det
gamla folkpensions- och ATP-systemet sker
anpassningen av reglerna genom att dagens
grundskydd i form av folkpension,
pensionstillskott och det särskilda
grundavdraget även för denna grupp ersätts
med en fullt beskattad garantipension. Vid
omvandling till garantipension skall
denna, efter avdrag för skatt, motsvara
den tidigare pensionen. Ett påslag görs
för att garantera att ingen skall förlora
på övergången till en beskattad pension.
För dem som beviljas efterlevandepension
på grund av ett dödsfall som inträffar
2003 eller senare, förlängs den period som
omställningspension kan betalas ut i två
steg. För efterlevande utan barn förlängs
perioden från sex till tio månader fr.o.m.
2003 och till tolv månader fr.o.m. 2005.
För familjer med barn i åldrarna 12-18 år
förlängs omställningspensionen från 6
månader till 22 månader från 2003 och till
24 månader från 2005.
Särskild efterlevandepension kan inte
beviljas om dödsfallet inträffar efter
2002, men de som vid utgången av 2002
erhåller förmånen får behålla den enligt
övergångsregler.
Sedan april 1997 inkomstprövas
änkepension i form av folkpension och
pensionstillskott. Eftersom både
folkpension och pensionstillskott upphör
att utgå från 2003, avskaffas samtidigt
denna inkomstprövning.
Ändrade regler avseende bostadstillägg
till pensionärer m.fl. träder i kraft den
1 januari 2003 och är en anpassning till
det reformerade ålderspensionssystemet.
Samtidigt ändras inkomstbegreppet så att
det i huvudsak kommer att följa
skattelagstiftningen. Genom förändringarna
överensstämmer inkomstbegreppet i princip
med det som gäller för bostadsbidrag för
barnfamiljer.
Ett äldreförsörjningsstöd införs fr.o.m.
2003. Stödets syfte är att minska
socialbidragsberoendet hos äldre personer.
Stödet, som är helt inkomstprövat,
garanterar alla som har fyllt 65 år och
som bor i Sverige en viss lägsta
levnadsnivå samt ersättning för skälig
bostadskostnad.
Som en del av pensionsomläggningen 2003
omfattas alla personer av samma
inkomstskatteregler. Pensionärer skall
således betala skatt enligt samma regler
som gäller för löntagare. Regeringen
föreslår i budgetpropositionen vissa
förändringar av grundavdragsreglerna som
bl.a. syftar till att rikta
inkomstskattesänkningarna till låg- och
medelinkomsttagare. Dessa
inkomstskattesänkningar kommer således
även pensionärer till del.
Motionerna
Moderaterna
I motion Fi231 yrkandena 5 och 6 föreslås
- i förhållande till regeringens förslag -
minskningar av utgiftsramarna för
budgetåren 2003 och 2004 med 570 miljoner
kronor vardera.
Motionärerna föreslår beträffande
bostadstillägg för pensionärer m.fl. (BTP)
att 90 % av bostadskostnaden mellan 100 kr
och 4 500 kr skall kunna ersättas.
Motionärerna framhåller att utformningen
av BTP har verkat kostnadsdrivande på
framför allt kommunernas hyressättning.
För pensionärer med full BTP innebär
förslaget som mest en försämring med 144
kr i månaden. Detta kompenseras av
Moderaternas förslag om höjning av
grundavdraget, vilket innebär att en
pensionär med garantipension får ca 130
och 156 kr mer i månaden efter skatt 2003
respektive 2004.
Folkpartiet
I motion Fi232 yrkandena 6 och 7 föreslås
- i förhållande till regeringens förslag -
en ökning av utgiftsramen för budgetåret
2003 med 125 miljoner kronor och för
budgetåret 2004 med 170 miljoner kronor.
Motionärerna anser att
omställningspensionen för efterlevande
utan barn skall utges under tolv månader
fr.o.m. den 1 juli 2003 samt att innehav
av fritidsfastighet inte skall påverka
inkomstprövningen av BTP.
Kristdemokraterna
I motion Fi233 yrkandena 8 och 9 föreslås
- i förhållande till regeringens förslag -
en ökning av utgiftsramen för budgetåret
2003 med 125 miljoner kr och för
budgetåret 2004 med 540 miljoner kronor.
Motionärerna anser att
omställningspensionen för efterlevande
utan barn skall utges under tolv månader
fr.o.m. den 1 juli 2003 samt att innehav
av fritidsfastighet inte skall påverka
inkomstprövningen av BTP.
Centerpartiet
I motion Fi234 yrkandena 6 och 7 föreslås
- i förhållande till regeringens förslag -
en minskning av utgiftsramen för
budgetåret 2003 med 1 160 miljoner kronor
och för budgetåret 2004 med 510 miljoner
kronor.
Motionärerna anser att garantipensionen
skall höjas med 1 500 kr per år från 2003.
Vad avser BTP skall 80 % av
bostadskostnaden upp till 4 000 kr kunna
ersättas.
Utskottets bedömning
Utskottet har att ta ställning till dels
förslag till utgiftsram för budgetåret
2003, dels förslag till preliminär
fördelning av utgifterna för budgetåret
2004. Förslagen redovisas i tabellen
nedan. Beloppen anges i miljoner kronor.
År Regerin m Fp kd c
gen
2003 52 547 - 570 + 125 + - 1
125 160
2004 51 762 - 570 + 170
+ -
540 510
Under 1990-talet fick alla, även
pensionärerna, bidra till saneringen av
statens finanser. Bland annat skrevs det
dåvarande basbeloppet inte upp helt i
linje med inflationen, vilket påverkade
pensionerna åren 1993-1998. Dock
prioriterades ett bibehållet skydd för de
sämst ställda pensionärerna. De som enbart
haft folkpension och pensionstillskott har
till och med fått reala förbättringar.
Bostadstillägg och pensionstillskott har
höjts, vilket i första hand gynnat dem som
har låga pensioner. Samtidigt som
samhällsekonomin har förbättrats har
villkoren för pensionärerna återställts
och förbättrats. Därutöver är fr.o.m. 2002
ATP-pensionerna för ålderspensionärer
knutna till den allmänna
inkomstutvecklingen i stället för till
prisutvecklingen genom s.k.
följsamhetsindexering. Efter de
besparingar som genomfördes under 1990-
talet har höjningar av bostadstillägget
till pensionärer och det särskilda
grundavdraget kunnat prioriteras både 2001
och 2002. Även nivån i det särskilda
bostadstillägget har förbättrats fr.o.m.
2001. Därtill har den särskilda
skattereduktionen på förvärvsinkomster
utvidgats till att gälla pensionsinkomster
från 2002. Utvidgningen har gjorts för att
kompensera pensionärerna för de
besparingar som tidigare gjorts på
basbeloppet. Framför allt har nämnda
justeringar i regelverken kommit att
beröra dem med låg eller ingen ATP.
De omfattande regelförändringar inom
utgiftsområdet som börjar gälla fr.o.m.
2003 har riksdagen redan beslutat om.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen
inga nya regelförändringar inom
utgiftsområdet. Utskottet noterar dock att
inkomstprövningen av änkepensionerna
upphör och att regeringen föreslagit
skattelättnader även för pensionärer
fr.o.m. 2003. Oaktat de satsningar som
således har beslutats om fr.o.m. 2003 och
som även föreslagits i form av
skattelättnader, förutsätter utskottet att
regeringen även fortsättningsvis följer
utvecklingen av pensionärernas ekonomiska
situation.
Riksdagen har beslutat att
omställningspensionen skall förlängas från
sex till tio månader fr.o.m. 2003.
Regeringen har vidare aviserat sin avsikt
att återkomma med förslag som förlänger
omställningspensionen till tolv månader
från 2005. Utskottet vill i sammanhanget
erinra om att utskottet i betänkande
1999/2000:SfU13 har förutsatt att
regeringen återkommer med förslag till
riksdagen om det visar sig ekonomiskt
möjligt att tidigarelägga den aviserade
förlängningen till tolv månader.
Utskottet tillstyrker den av regeringen
föreslagna utgiftsramen för budgetåret
2003 samt den preliminära fördelningen av
utgifterna för budgetåret 2004. Utskottet
avstyrker motionerna Fi231 yrkandena 5 och
6, Fi232 yrkandena 6 och 7, Fi233
yrkandena 8 och 9 samt Fi234 yrkandena 6
och 7.
Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn
Propositionen
Politikområdet Ekonomisk familjepolitik
omfattar utgiftsområde 12 Ekonomisk
trygghet för familjer och barn samt anslag
21:1 Bostadsbidrag inom utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande. Statens övriga ekonomiska stöd
till barnfamiljerna är studiebidragen
(utgiftsområde 15) och maxtaxa inom
barnomsorgen (utgiftsområde 16).
I utgiftsområde 12 ingår allmänna
barnbidrag inklusive flerbarnstillägg och
förlängt barnbidrag, föräldraförsäkring
inklusive havandeskapspenning,
underhållsstöd, bidrag till
internationella adoptioner, barnpension
och efterlevandestöd till barn, vårdbidrag
till funktionshindrade barn samt
pensionsrätt för barnår.
Ramen för utgiftsområdet föreslås uppgå
till 52 889 miljoner kronor budgetåret
2003. Utgiftsramen uppgår till ca 800
miljoner kronor mer jämfört med
beräkningen i 2002 års vårproposition.
Denna förändring kan framför allt
förklaras av en ny befolkningsprognos.
Regeringen föreslår i denna proposition
att den nivå i föräldraförsäkringen som
ersätter dagar med belopp motsvarande
förälderns sjukpenning höjs från 120 till
150 kr fr.o.m. den 1 januari 2003.
Regeringen aviserar även en höjning till
180 kr per dag fr.o.m. 2004, om det
statsfinansiella läget så medger. Vidare
avser regeringen att föreslå en höjning av
inkomsttaket i föräldraförsäkringen från
7,5 till 10 prisbasbelopp fr.o.m. den 1
juli 2003, om det statsfinansiella läget
så medger.
Den preliminära fördelningen för
budgetåret 2004 beräknas till 55 077
miljoner kronor.
Motionerna
Moderaterna
I motion Fi231 yrkandena 5 och 6 föreslås
- i förhållande till regeringens förslag -
en minskning av utgiftsramen med 2 477
miljoner kronor för budgetåret 2003 och en
minskning med 577 miljoner kronor för
budgetåret 2004.
Motionärerna motsätter sig regeringens
förslag att höja taket i
föräldraförsäkringen, liksom den redan
införda extra mamma/pappamånaden i
föräldraförsäkringen. Vidare anser
motionärerna att den sjukpenninggrundande
inkomsten (SGI) i föräldraförsäkringen bör
baseras på de två föregående årens
inkomst.
Enligt motionärerna bör underhållsstödet
ses över. Man räknar med att en sådan
översyn leder till besparingar för staten.
Vad gäller bidrag till internationella
adoptioner tillförs medel så att bidrag
skall kunna utges med 50 % av kostnaden
för adoption av barn, dock högst 55 000
kr. Medel avsätts även för en månads
retroaktivitet i samband med ansökan om
vårdbidrag för funktionshindrade barn.
Motionärerna föreslår, utanför
politikområdet, ett grundavdrag i den
kommunala beskattningen på 12 000 kr per
barn 2003 och 15 000 kr per barn 2004.
Från 2004 föreslår motionärerna att en
barnomsorgspeng införs för de familjer som
inte utnyttjar kommunalt finansierad
barnomsorg. Den föreslagna
barnomsorgspengen skall utgå med 3 000 kr
skattefritt per månad för barn mellan ett
och tre år. Eftersom föräldralediga kan
utnyttja denna barnomsorgspeng när barnet
blir ett år, föreslås att de 90
garantidagarna i föräldraförsäkringen
avskaffas fr.o.m. 2004.
Folkpartiet
I motion Fi232 yrkandena 6 och 7 föreslås
- i förhållande till regeringens förslag -
en minskning av utgiftsramen med 110
miljoner kronor för budgetåret 2003 och en
ökning med 2 730 miljoner kronor för
budgetåret 2004.
Motionärerna föreslår att en s.k.
jämställdhetsbonus införs. Den innebär att
en högre ersättning, 90 %, utgår för varje
månad som den ena föräldern tar ut i
föräldraförsäkringen och som motsvaras av
en månad som den andra föräldern också tar
ut. Taket i föräldraförsäkringen föreslås
höjas till 10 prisbasbelopp fr.o.m. den 1
januari 2004, dvs. inte från den 1 juli
2003.
Vidare anser motionärerna att utgifterna
inom underhållsstödet kan hållas tillbaka
bl.a. genom att det gemensamma
föräldraansvaret markeras. Enligt
motionärerna kan även vissa besparingar
göras inom utgiftsområdet genom att
åtgärder vidtas mot felaktiga
utbetalningar.
Utanför utgiftsområdet föreslås från 2003
en skattereduktion för barnfamiljer med ca
80 kr per månad och barn.
Från 2004 föreslår motionärerna att ett
barnkonto på 40 000 kr per barn under
förskoleåldern införs. Enligt motionärerna
kan besparingar då göras genom att
garantidagarna avskaffas.
Kristdemokraterna
I motion Fi233 yrkandena 8 och 9 föreslås
- i förhållande till regeringens förslag -
en ökning av utgiftsramen med 1 741
miljoner kronor för budgetåret 2003 och en
ökning med 3 616 miljoner kronor för
budgetåret 2004.
Motionärerna föreslår att ett
barnomsorgskonto på 80 000 kr för barn som
fyller 1 år införs från den 1 juli 2003.
Kontobeloppet, som inte är skattepliktigt,
föreslås trappas av i förhållande till hur
mycket kommunalt finansierad barnomsorg
som nyttjas. Maximalt föreslås 40 000 kr
per år kunna tas ut.
Motionärerna föreslår vidare att
grundnivån i föräldraförsäkringen höjs
till 180 kr per dag 2003 och till 200 kr
per dag 2004. Dessutom föreslås en höjning
av ersättningsnivån i föräldraförsäkringen
till 90 % samt en höjning av
ersättningstaket till 11 prisbasbelopp
fr.o.m. den 1 juli 2003. Motionärerna
föreslår även att två kontaktdagar per
barn och år införs för barn mellan 4 och
15 år, i stället för den nuvarande
ordningen. Kontaktdagarna betalas ut med
det föreslagna beloppet enligt grundnivån.
Den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI)
föreslås beräknas som genomsnittet av de
senaste två årens inkomst. Enligt
motionärerna leder det till att
kostnaderna för föräldraförsäkringen
minskar.
Till följd av den föreslagna reformen med
barnomsorgskonto, som träder in då barnet
fyller 1 år, tillsammans med övriga
förändringar av föräldraförsäkringen,
anser motionärerna att de 90
garantidagarna kan tas bort, liksom den
extra mamma/pappamånaden.
Motionärerna föreslår även att vårdbidrag
skall utges till biståndsarbetare med
funktionshindrade barn. 500 000 kr anslås
för detta ändamål.
Centerpartiet
I motion Fi234 yrkandena 6 och 7 föreslås
- i förhållande till regeringens förslag -
en ökning av utgiftsramen med 460 miljoner
kronor för budgetåret 2003 och en ökning
med 1 470 miljoner kronor för budgetåret
2004.
Motionärerna föreslår ett fördubblat
barnbidrag för barn i åldrarna ett till
fem år, i fyra steg fram till 2006. Under
2003 föreslås en ökning med 200 kr per
månad och sedan med ytterligare 250 kr per
månad under 2004, 2005 och 2006. Vidare
föreslås att grundnivån i
föräldraförsäkringen höjs till 200 kr per
dag och att taket i föräldraförsäkringen
höjs till 11 prisbasbelopp.
Beräkningen av den sjukpenninggrundande
inkomsten (SGI) föreslås förändras så att
den grundas på historisk inkomst, vilket
enligt motionärerna leder till minskade
utgifter.
Motionärerna anser även att ersättningen
för de 90 garantidagarna bör höjas från 60
kr till 90 kr per dag. Dessutom begär
motionärerna att regeringen utreder samt
lägger fram förslag om en s.k.
jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen.
Utskottets bedömning
Utskottet har att ta ställning till såväl
förslag till utgiftsram för budgetåret
2003 som förslag till preliminär
fördelning av utgifterna för budgetåret
2004. Förslagen redovisas i tabellen
nedan. Beloppen anges i miljoner kronor.
År Regeri m Fp kd c
ngen
2003 52 889 - + + 460
2 477 -110 1 741
2004 55 077 +
- + + 1 470
577 2 730 3 616
Den ekonomiska krisen och besparingarna
under 1990-talet träffade barnfamiljerna
relativt hårt. De senaste årens ekonomiska
återhämtning i kombination med ökad
sysselsättning och sänkta skatter för låg-
och medelinkomsttagare har dock gynnat
barnfamiljerna. Dessutom har riksdagen
under de senaste åren beslutat om en rad
insatser inom politikområdet i syfte att
förbättra situationen för barnfamiljerna,
bl.a. höjda barnbidrag och utbyggnad av
föräldraförsäkringen. Även åtgärder
vidtagna utanför politikområdet, t.ex.
införandet av maxtaxan inom
förskoleverksamheten och
skolbarnsomsorgen, har fått och kommer att
få stor betydelse för barnfamiljernas
ekonomi.
Barnfamiljernas disponibla inkomster
beräknas öka med 12,5 % under perioden
1999-2002. Enligt regeringens beräkningar
kommer sammanboende med barn att få en
starkare inkomstutveckling jämfört med
genomsnittet. Ensamstående med barn
beräknas också stärka sina inkomster, även
om inkomstutvecklingen för denna grupp
blir svagare än för genomsnittet.
Utskottet delar regeringens bedömning att
trenden pekar mot en fortsatt god
utveckling. Samtidigt välkomnas
regeringens avsikt att långsiktigt verka
för att minska marginaleffekterna och
därigenom minska risken för att familjer
med låga inkomster hamnar i s.k.
fattigdomsfällor.
Ytterligare en positiv utveckling är det
ökade barnafödandet. Under innevarande år
beräknas antalet födda barn uppgå till
94 800, vilket är det högsta antalet födda
barn under de senaste sex åren. För första
gången sedan 1996 beräknas antalet födda
barn per kvinna överstiga 1,6 barn.
Utvärderingar som RFV gjort visar även en
positiv utveckling vad gäller pappors
uttag av föräldrapenningdagarna - från ca
7 % under 1990 till nära 14 % 2001.
Utskottet noterar att regeringen föreslår
att målet för den ekonomiska
familjepolitiken skall vara att
skillnaderna i de ekonomiska villkoren
mellan familjer med och utan barn skall
minska inom ramen för den generella
välfärden. Den generella välfärdspolitiken
utjämnar ekonomiska resurser och
levnadsförhållanden. Det familjeekonomiska
stödet bör, enligt regeringen, utformas så
att barnfamiljernas handlingsutrymme och
möjligheter att själva påverka sin
ekonomiska situation ökar, samtidigt som
stödet till de mest utsatta grupperna
förblir starkt. Regeringen överväger en
strukturell omläggning av familjepolitiken
i denna riktning. Regeringen betonar även
att barnens bästa måste vara
utgångspunkten för familjepolitikens
utformning.
Utskottet ställer sig bakom regeringens
föreslagna höjning av grundnivån i
föräldraförsäkringen, i syfte att
förbättra för de föräldrar som saknar
inkomst, har låg inkomst eller inte
uppfyller kvalifikationsvillkoren.
Höjningen avser de dagar som ersätts med
ett belopp som motsvarar förälderns
sjukpenninggrundande inkomst och innebär
att grundnivån i föräldraförsäkringen höjs
från 120 kr till 150 kr per dag fr.o.m.
den 1 januari 2003. Regeringens aviserade
förslag att höja grundnivån i
föräldraförsäkringen till 180 kr per dag
fr.o.m. 2004, om det statsfinansiella
läget så medger, välkomnas också.
Utskottet ser även positivt på regeringens
avsikt att höja inkomsttaket i
föräldraförsäkringen till 10 prisbasbelopp
den 1 juli 2003, om det statsfinansiella
läget så medger.
Med det anförda tillstyrker utskottet
regeringens förslag och avstyrker
motionerna Fi231 yrkandena 5 och 6, Fi232
yrkandena 6 och 7, Fi233 yrkandena 8 och 9
samt Fi234 yrkandena 6 och 7.
Ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten
Propositionen
Ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten omfattar AP-fonden
(fördelningssystemet) och
premiepensionssystemet. AP-fondens
utgifter består fr.o.m. 2003 av
elderspension i form av tilläggspension
och inkomstpension samt av
administrationskostnader för
ålderspensionssystemet. Premiepension
betalas ur premiepensionssystemet.
Det reformerade ålderspensionssystemet
införs successivt och skall vara helt
genomfört fr.o.m. 2003. Det berör i första
hand personer födda 1938 eller senare. Den
inkomstrelaterade pensionen i det nya
systemet består av inkomstpension och
premiepension. Under 2001 gjordes de
första utbetalningarna av inkomst- och
premiepension. Personer födda före 1938
får sin pension anpassad till nya regler
på så sätt att tilläggspensionen fr.o.m.
2003 utgörs av den tidigare ATP-pensionen
med ett tillägg motsvarande den ATP-
baserade folkpensionen. För dem som är
födda 1938-1953 gäller att tilläggspension
uppbärs enligt den andel respektive
årskull berörs av det gamla
pensionssystemet.
Från och med år 2003 kommer utgifterna på
ca 7 miljarder kronor för den
bosättningsbaserade delen av folkpensionen
till pensionärer som också uppbär
tilläggspension att föras från
Ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten till utgiftsområde 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom. Detta
medför att utgifterna inte ökar nämnvärt
mellan åren 2002 och 2003.
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner beräkningen av utgifterna för
Ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten till 155 953 miljoner kronor
för budgetåret 2003.
De totala utgifterna för ålderspensioner
vid sidan av statsbudgeten för 2003
beräknas bli 1 800 miljoner kronor högre
än beräkningen i 2002 års ekonomiska
vårproposition. Ökningen förklaras dels av
ett högre antagande om inkomstindex vilket
ökar utgifterna med ca 1 000 miljoner
kronor, dels av ett högre antagande om
kostnaderna för administration av AP-
fonderna med ca 800 miljoner kronor.
Det inkomstgrundade
ålderspensionssystemet är en fristående
försäkringsgren vid sidan av
statsbudgeten. Fördelningssystemets
finansiella stabilitet säkras genom
reglerna för automatisk balansering. Den
automatiska balanseringen avser
indexomräkningen av pensionsbehållningar
och pensioner och säkrar att systemets
skulder på sikt aldrig överskrider
systemets tillgångar.
RFV lämnade hösten 2002 den första
årsredovisningen, som avsåg 2001, för det
inkomstgrundade pensionssystemet. Denna
visade att fördelningssystemets
tillgångar, avgiftstillgång och
buffertfond översteg systemets skulder.
De faktorer som hittills styrt
utgiftsutvecklingen är prisbasbeloppets
utveckling, antalet personer med intjänad
pension och den genomsnittliga pensionen
för de nybliva pensionärerna. I samband
med att de reformerade intjänandereglerna
trädde i kraft 1999 introducerades en ny
faktor, inkomstindex, som avspeglar de
genomsnittliga reala förändringarna för de
tre föregående åren samt prisförändringen
det närmast föregående året. Genom
införandet av inkomstindex som centralt
index i pensionssystemet utgör inte
prisbasbeloppet längre en lika viktig
faktor för utgiftsutvecklingen som
tidigare.
Inkomstindexets förändring påverkar
utgifterna genom den följsamhetsindexering
som, med början den 1 januari 2002, sker
varje årsskifte av inkomstpension och
tilläggspension. ATP för ålderspensionärer
födda 1936 och tidigare
följsamhetsindexeras fr.o.m. 2002 och
födda 1937 och senare efter 65 års ålder
fr.o.m. 2003. Följsamhetsindexeringen
innebär att pensionerna huvudsakligen
skall följa den allmänna löneutvecklingen
i samhället. Detta innebär att även
pensionärerna får ta del av eventuella
reallönehöjningar. Likaså gäller det
motsatta förhållandet. Om den allmänna
standardutvecklingen i form av löner i
framtiden sjunker kommer också pensionerna
att anpassas efter detta.
Följsamhetsindexeringen innebar för 2002
att ATP-pensionen räknades upp med 3,28 %,
vilket innebar en ökning på ca 0,56 % mer
än om pensionen följt prisutvecklingen
(prisbasbeloppet). Merutgifter till följd
av följsamhetsindexeringen uppgår till ca
563 miljoner kronor för 2002.
Utgiftsutvecklingen för
elderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten kännetecknas av en
underliggande trend av höjda utgifter med
tiden. Orsaken till detta är de nyblivna
pensionärernas genomsnittligt högre
pension och att det totala antalet
pensionärer med ATP har ökat.
Utbetalningarna från
premiepensionssystemet under de närmast
kommande åren kommer att utgöra en mycket
liten del av de totala pensionsutgifterna.
Utskottets bedömning
Det utgiftstak som fastställs för staten
inkluderar ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten. Så har det varit
sedan utgiftstaket infördes 1997.
Frågan om hur ålderspensionsutgifterna
bör hanteras i budgeten och i förhållande
till utgiftstaken aktualiserades i och med
att det inkomstgrundade
ålderspensionssystemet gjorts finansiellt
stabilt genom regler för automatisk
balansering. Enligt regeringen (prop.
2000/01:70) krävde frågan ett
helhetsperspektiv på den statliga
budgetprocessen. Regeringen hänvisade till
att det inom Regeringskansliet övervägdes
slutsatser och eventuella åtgärder med
anledning av vad Utredningen om
utvärdering av budgetprocessen föreslagit
i betänkande SOU 2000:61 samt att det inom
det s.k. Vestaprojektet pågick ett arbete
med att i vissa avseenden ändra
redovisningsprinciperna för statsbudgeten.
Hur utgiftstak och saldomål skulle komma
att anpassas till de nya principerna var
ännu inte avgjort. Mot bakgrund av detta
föreslog regeringen ingen förändring av
nuvarande ordning.
Vid behandlingen av nämnda proposition
tillade utskottet (bet. 2000/01:SfU13) att
det nya ålderspensionssystemet är ett s.k.
avgiftsdefinierat system, som är
fristående från statsbudgeten och i sin
helhet finansieras med en
specialdestinerad och fast pensionsavgift.
Med föreslagna regler för automatisk
balansering skulle pensionssystemet
därtill bli långsiktigt finansiellt
stabilt. Varken den allmänna ekonomiska
utvecklingen eller demografiska
förändringar skulle därutöver kunna
föranleda politiska beslut som begränsar
pensionsutgifternas storlek. Det var
enligt utskottets mening därför viktigt
att osäkerhet inte i något sammanhang
uppkom om det inkomstrelaterade
ålderspensionssystemets autonomi. För den
händelse denna del av pensionssystemet
även fortsättningsvis skulle ingå under
ett utgiftstak var det enligt utskottet
viktigt att innebörden av ett sådant
utgiftstak i förhållande till
pensionssystemet tydligt klargörs.
I betänkande 2001/02:SfU1 s. 27 pekade
utskottet åter på frågan.
I årets budgetproposition har regeringen
ett specifikt yrkande avseende
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten, nämligen att riksdagen
skall godkänna beräkningen av utgifterna
för 2003.
Utskottet, som konstaterar att
regeringens förslag inte har föranlett
några motionsyrkanden, har inget att
erinra mot denna beräkning. Av
budgetpropositionen framgår emellertid
inte om riksdagens godkännande av
beräkningen avses få någon förändrad
innebörd jämfört med tidigare. Utskottet
föreslår därför att finansutskottet
beaktar det anförda vid sitt
ställningstagande till propositionen i
denna del.
Statsbudgetens inkomster
Socialförsäkringarna finansieras av allmän
pensionsavgift, socialavgifter, statlig
ålderspensionsavgift och allmänna
skattemedel.
Den nya socialavgiftslagen (2000:980),
som trädde i kraft den 1 januari 2001,
innebär främst en lagteknisk och språklig
bearbetning av de tidigare bestämmelserna
om socialavgifter samt en anpassning till
den nya socialförsäkringslagen (1999:799).
Socialavgifter utgörs av
arbetsgivaravgifter och egenavgifter och
tas ut för att finansiera systemen för
social trygghet.
Arbetsgivaravgifter betalas av
arbetsgivare och andra personer som ger ut
ersättning som är avgiftspliktig enligt 2
kap. socialavgiftslagen. Avgiftspliktig
ersättning är främst löner, arvoden och
andra skattepliktiga förmåner.
Avgiftsunderlaget för beräkning av
arbetsgivaravgifter består av summan av de
avgiftspliktiga ersättningar som har
utgetts under en kalendermånad.
Arbetsgivaravgifterna uppgår till 30,13 %
av avgiftsunderlaget, varav
sjukförsäkringsavgiften utgör 8,80 %,
arbetsmarknadsavgiften 5,84 % och
arbetsskadeavgiften 1,38 %.
Egenavgifter betalas av fysiska personer
som har avgiftspliktig inkomst enligt 3
kap. socialavgiftslagen. I första hand
betalas egenavgifter för överskott av
näringsverksamhet i vilken den som har
inkomsten har arbetat i inte oväsentlig
utsträckning. Egenavgifterna uppgår till
28,32 % av avgiftsunderlaget, varav
sjukförsäkringsavgiften utgör 9,53 %,
arbetsskadeavgiften 1,38 % och
arbetsmarknadsavgiften 3,30 %.
Vid beräkning av arbetsgivaravgifterna
gäller att en arbetsgivare varje månad får
göra avdrag med 5 % av avgiftsunderlaget,
dock högst med 3 550 kr, vilket motsvarar
en årlig lönesumma på 852 000 kr. När det
gäller beräkning av egenavgifter får
avdrag göras med 5 % av avgiftsunderlaget,
dock högst med 9 000 kr per år, vilket
motsvarar ett avgiftsunderlag på 180 000
kr.
Sverige hade tidigare även en regional
nedsättning av socialavgifterna men
tvingades upphöra med nedsättningen med
anledning av att EG-kommissionen i
december 2000 inte fann stödet förenligt
med EG:s statsstödsregler. Dessa regler
tillät driftsstöd i Sverige endast i form
av bidrag till transport av varor. Sverige
utnyttjade denna möjlighet genom
stödformen regionalt transportbidrag. I
övrigt kunde driftsstöd endast lämnas inom
ramen för s.k. försumbart stöd. Det
innebär att offentligt stöd till ett
enskilt företag inte får uppgå till mer än
sammanlagt 100 000 euro under en
treårsperiod. En sådan period kan sedan
följas av en ny treårsperiod.
Genom lagen (2001:1170) om utvidgning av
de särskilda avdragen enligt
socialavgiftslagen (2000:980), som trädde
i kraft den 1 januari 2002, infördes en
regional stimulans för företagandet i
stödområde A. Lagen är utformad så att den
ryms inom ramen för det s.k. försumbara
stödet. Företag inom sektorerna kol och
stål, jordbruk, vattenbruk och fiske samt
transport är därmed uteslutna. Stimulansen
lämnas genom utvidgade avdrag på 10 %,
utöver avdragen på 5 %, vid beräkningen av
arbetsgivaravgifter och egenavgifter.
Avdragen är maximerade på samma sätt som
avdragen på 5 %. Det utvidgade avdraget
avseende arbetsgivaravgifter är därför
maximerat till 7 100 kr per månad och
avseende egenavgifter till 18 000 kr per
år.
Den 23 juli 2002 upphörde Fördraget om
upprättande av Europeiska kol- och
stålgemenskapen att gälla. Det innebär att
det inte längre finns något
EG-rättsligt hinder att låta verksamhet
inom kol- och stålindustrin omfattas av
det särskilda avdraget. Regeringen har i
proposition 2002/03:5 Vissa
mervärdesskattefrågor m.m. lagt fram ett
förslag om upphävande av bestämmelsen att
lagen inte skall tillämpas på verksamhet
inom kol- och stålindustri.
Arbetsgivare och egenföretagare skall
också enligt lagen (1994:1920) om allmän
löneavgift betala allmän löneavgift med
2,69 %.
Propositionen
I budgetpropositionen föreslås att
riksdagen för budgetåret 2003 godkänner en
i en särskild bilaga redovisad beräkning
av statsbudgetens inkomster. Inkomsten av
socialavgifter och löneskatter beräknas
uppgå till 260 miljarder kronor.
Åren 2002 till 2004 beräknas de
sammanlagda intäkterna öka med ca
16 miljarder kronor per år. I huvudsak
beror utvecklingen på antagen förändring i
lönesumman.
Stödet till företagen i form av nedsatta
socialavgifter beräknas 2002 uppgå till
totalt 6,7 miljarder kronor. Under
prognostiden 2003-2004 förväntas
nedsättningarna öka med ca 0,2 miljarder
kronor per år.
Jämfört med beräkningen i 2002 års
ekonomiska vårproposition ökar intäkterna
med 7,2 miljarder kronor år 2003. Ökningen
förklaras i huvudsak av en högre
lönesumma.
I propositionen framhålls att ett syfte
med den förändrade avgiftsstruktur som
riksdagen beslutat med anledning av
budgetpropositionen för år 1998 (prop.
1997/98:1, bet. 1997/98:FiU1, rskr.
1997/98:36) var att inom ramen för ett i
princip oförändrat avgiftsuttag skapa
bättre samstämmighet mellan inkomster och
utgifter i bl.a. sjukförsäkringssystemet.
Regeringen föreslår ändringar av enskilda
avgiftssatser medan det totala
avgiftsuttaget skall vara oförändrat.
Underlaget för socialavgifterna beräknas
till totalt ca 1 033 miljarder kronor för
2003.
För 2003 beräknas de kostnader som
sjukförsäkringsavgiften skall täcka uppgå
till 110,14 miljarder kronor. Regeringen
föreslår därför att
sjukförsäkringsavgiften i
arbetsgivaravgifterna höjs till 11,08 % av
avgiftsunderlaget och till 11,81 % av
avgiftsunderlaget i egenavgifterna.
För 2003 beräknas de kostnader som
arbetsskadeavgiften skall täcka uppgå till
6,72 miljarder kronor. Regeringen föreslår
därför att arbetsskadeavgiften i
arbetsgivaravgifterna och i egenavgifterna
sänks till 0,68 % av avgiftsunderlaget.
För 2003 beräknas de kostnader som
arbetsmarknadsavgiften skall täcka uppgå
till 36,83 miljarder kronor. Regeringen
föreslår därför att arbetsmarknadsavgiften
i arbetsgivaravgifterna sänks till 3,70 %
av avgiftsunderlaget och till 1,16 % av
avgiftsunderlaget i egenavgifterna.
Eftersom de ovan föreslagna
förändringarna således inte skall leda
till någon förändring av det sammantagna
uttaget av arbetsgivaravgifter och
egenavgifter, föreslår regeringen en
höjning av den allmänna löneavgiften med
0,56 procentenheter till 3,25 % av
avgiftsunderlaget.
Förändringarna i avgiftsnivåerna föreslås
gälla fr.o.m. den 1 januari 2003.
Motionerna
Moderaterna
I motion Fi287 yrkande 39 begärs att
företag inom sektorerna jordbruk,
vattenbruk och fiske med driftställe i
stödområde A också skall omfattas av den
regionala nedsättningen av
socialavgifterna. I motion Fi231 yrkande 4
finns ett likartat yrkande.
Folkpartiet
I motion Sk382 yrkande 25 begärs ett
tillkännagivande om att underlaget för den
generella nedsättningen av arbetsgivar-
och egenavgifterna skall höjas för
arbetsgivaravgifterna till 1,5 miljoner
kronor och för egenavgifterna till över
300 000 kr. I motion Fi232 yrkande 4 finns
ett likartat yrkande dock med de
skillnaderna att aktuellt underlag
avseende arbetsgivaravgifterna skall höjas
till över 1 miljon kronor och att en
motsvarande ökning skall ske vad avser
egenavgifterna. Förslagen beräknas minska
statens inkomster med 1 300 miljoner
kronor för 2003 och med 1 250 miljoner
kronor för 2004.
Kristdemokraterna
I motion Sk383 yrkande 5 begärs ett
tillkännagivande om generell nedsättning
av arbetsgivar- och egenavgifter med 7
procentenheter på lönesummor upp till
900 000 kr respektive 250 000 kr fr.o.m.
2004. Samma yrkande framställs i
motionerna Fi233 yrkande 6 och Fi256
yrkande 15. Förslaget beräknas minska
statens inkomster med 3 160 miljoner
kronor för 2004.
I motion Fi256 yrkande 16 begärs ett
beslut om höjda arbetsgivaravgifter med
0,47 procentenheter, varav 0,25
procentenheter på sjukförsäkringsavgiften
med anledning av införande av ytterligare
en karensdag, 0,12 procentenheter på
föräldraförsäkringsavgiften med anledning
av ökade förmåner inom
föräldraförsäkringen och 0,10
procentenheter på allmän löneavgift med
anledning av växling mot lägre
inkomstskatt. Förslaget beräknas öka
statens inkomster med 4 680 miljoner
kronor för 2003 och med 4 930 miljoner
kronor för 2004.
Centerpartiet
I motion Fi286 yrkande 18 begärs att den
generella nedsättningen av arbetsgivar-
och egenavgifterna skall uppgå till 8 %
upp till nuvarande maximala underlag.
Motionärerna anför att förslaget främjar
de mindre företagen. Förslaget innebär en
minskning av statens inkomster med 3 700
miljoner kronor för 2003 och med 2 800
miljoner kronor för 2004. I motion Fi234
yrkandena 11 och 12 finns motsvarande
yrkanden.
I motion Fi286 yrkande 19 begärs att
nedsättningen av arbetsgivaravgifterna
skall beräknas på den årliga lönesumman
och inte som i dag på en månadsvis
lönesumma. Enligt motionärerna behövs en
sådan ändring för företag med stora
säsongsvariationer. I samma motion yrkande
20 begärs ett beslut om riktade sänkningar
av arbetsgivaravgifterna från 2003 för
inrättande av övergångsmarknader.
Motionärerna anser att sådana riktade
sänkningar är nödvändiga för att ge
arbetslösa förutsättningar att få
anställning. Sistnämnda förslag innebär
inkomstminskningar för staten med 750
miljoner kronor för 2003 och med 1 250
miljoner kronor för 2004. I motion Fi234
yrkande 11 och 12 finns motsvarande
yrkanden.
Utskottets bedömning
När det gäller Folkpartiets,
Kristdemokraternas och Centerpartiets krav
på sänkta arbetsgivaravgifter anser
utskottet att det inte finns utrymme vare
sig för en generell sänkning av
socialavgifterna eller en höjning av
underlagen för avgiftsnedsättning.
Utskottet noterar i övrigt att Riksdagens
revisorer - på förslag av utskottet -
gjorde en granskning av den nedsättning av
socialavgifterna om 5 % som infördes den 1
januari 1997. Revisorerna konstaterade i
förslag till riksdagen (2001/02:RR2) att
syftet med stödet är att stimulera
nyanställningar och uppmuntra
egenföretagande. Konstruktionen av stödet
innebar dock att sysselsättningseffekterna
blev begränsade, medan de statsfinansiella
konsekvenserna blev stora. Orsaken härtill
var framför allt att nedsättningen endast
i begränsad omfattning påverkade
företagens anställningsbeslut. Revisorerna
ansåg att regeringen borde ges i uppdrag
att inom ett år redovisa effekterna av
nedsättningen av socialavgifterna och att
utvärderingen i första hand borde avse
sysselsättningseffekter. Revisorerna
föreslog att riksdagen som sin mening
skulle ge regeringen detta till känna.
Frågan behandlades i betänkande
2001/02:FiU1. Finansutskottet anförde att
regeringen i proposition 2001/02:45 hade
föreslagit en utökad nedsättning av
socialavgifterna i stödområde A. Mot
bakgrund av att den generella
nedsättningen av socialavgifterna varit i
kraft en relativt begränsad tidsperiod
samt att regeringen avsåg att föreslå
förändringar i nedsättningen gjorde
utskottet bedömningen att en sådan
utvärdering som revisorerna efterlyste för
närvarande inte var påkallad. En
utvärdering borde ske när det utvidgade
systemet varit i kraft ett par år. Därmed
avstyrkte utskottet revisorernas yrkande.
Beträffande Kristdemokraternas krav på
höjda procentsatser för vissa
socialavgifter är förslaget knutet till
reformer i form av införande av
ytterligare en karensdag, höjda
föräldraförsäkringsförmåner och sänkt
inkomstskatt. Eftersom utskottet inte
anser att dessa reformer skall genomföras
kan utskottet inte tillstyrka förslaget.
Beträffande Centerpartiets yrkande om att
reduktionen av arbetsgivaravgifterna skall
beräknas på den årliga lönesumman har
utskottet i sitt av riksdagen godkända
betänkande 2000/01:SfU5 avstyrkt ett
liknande motionsyrkande. I betänkandet
behandlade utskottet regeringens
proposition 2000/01:8 Ny socialavgiftslag,
vari anfördes att betalningsperioden för
arbetsgivaravgifter enligt
socialavgiftslagen av både systematiska
och pedagogiska skäl borde vara densamma
som i skattebetalningslagen. Utskottet
ansåg att bestämmelserna om månadsvis
beräkning och betalning av
arbetsgivaravgifterna av administrativa
skäl då inte kunde ändras. Utskottet
vidhöll i yttrande 2001/02:SfU1y denna
inställning. Utskottet finner inte skäl
att nu göra en annan bedömning.
Vad gäller Moderaternas förslag om ökad
nedsättning av socialavgifterna i Norrland
konstaterar utskottet att lagen om
utvidgning av de särskilda avdragen enligt
socialavgiftslagen faller inom ramen för
det s.k. försumbara stödet enligt EG-
regler. I lagen undantas därför företag
inom bl.a. sektorerna kol- och
stålindustri, jordbruk, vattenbruk och
fiske. Enligt utskottets mening är det
viktigt att stödet ges en utformning som
är förenlig med de regler som gäller inom
EU för statsstöd. Utskottet noterar att
regeringen lämnat förslag om upphävande av
bestämmelsen att lagen inte skall
tillämpas på verksamhet inom kol- och
stålindustri.
Det regionala avdraget vid beräkning av
arbetsgivaravgifterna skall i första hand
avse sjukförsäkringsavgiften och därefter
föräldraförsäkringsavgiften. Detsamma
gäller avdraget från egenavgifterna som
dessutom skall avse arbetsskadeavgiften
och efterlevandepensionsavgiften.
Utskottets principiella inställning är att
det bör finnas ett tydligt samband mellan
de socialavgifter som erläggs och de olika
förmåner som dessa avgifter skall
finansiera. Ett sådant samband är lagfäst
i den nya lagen om fördelning av
socialavgifter. En regional nedsättning av
socialavgifter avsedd att bl.a. stimulera
småföretagandet i det aktuella stödområdet
måste betraktas som en del av
regionalpolitiken. Mot bakgrund av detta
och att det dessutom finns
avgifter/löneskatter som inte har till
syfte att finansiera förmåner inom
socialförsäkringen kan det ifrågasättas,
och särskilt vid en eventuell utvidgning
av avdraget, om det är lämpligt att för en
regional åtgärd ta i anspråk avgifter som
är avsedda att finansiera vissa
preciserade sociala förmåner som
sjukpenning och föräldrapenning.
Utskottet kan således inte tillstyrka
Moderaternas motionsförslag.
Med dessa påpekanden godtar utskottet,
såvitt avser socialavgifter och
löneskatter, regeringens beräkning av
statsbudgetens inkomster för budgetåret
2003. Utskottet avstyrker i motsvarande
delar motionerna Fi287 yrkande 39, Fi231
yrkande 4, Sk382 yrkande 25, Fi232 yrkande
4, Sk383 yrkande 5, Fi256 yrkandena 15 och
16, Fi233 yrkande 6, Fi286 yrkandena 18-20
och Fi234 yrkandena 11 och 12.
Motion om höjning av det allmänna
grundavdraget
I motion Fi230 (s, v, mp) yrkande 12
begärs beträffande det allmänna
grundavdraget bl.a. en höjning av det
lägsta skiktet från 40,3 % till 42,3 % av
prisbasbeloppet. Med anledning härav
finner utskottet anledning att anföra
följande.
För varje år som en person har varit
försäkrad och har haft inkomster här i
landet som är pensionsgrundande, skall
hans eller hennes pensionsgrundande
inkomst fastställas. Detta gäller dock
endast om summan av de inkomster som är
pensionsgrundande uppgått för år 2002 till
minst 29,3 % och fr.o.m. 2003 till minst
40,3 % av det för intjänandeåret gällande
prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring.
Allmän pensionsavgift tas ut för
finansiering av försäkringen för
inkomstpension och tilläggspension enligt
lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension och tilläggspension i form
av ålderspension enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring. Avgiften betalas av
den enskilde och beräknas på ett underlag
som består av inkomst av anställning och
inkomst av annat förvärvsarbete till den
del summan av inkomsterna inte överstiger
8,07 inkomstbasbeloppet. Avgiften utgör
för närvarande 7 % av avgiftsunderlaget.
Avgiften betalas inte av den vars
inkomster för året understiger 29,3 % vid
2003 års taxering och därefter 40,3 % av
prisbasbeloppet.
Statlig ålderspensionsavgift tas ut för
finansiering av försäkringen för
inkomstgrundad ålderspension. Avgiften
betalas med 10,21 % på vissa
socialförsäkringsersättningar m.m. till
den del dessa ersättningar tillsammans med
övriga pensionsgrundande inkomster inte
överstiger 8,07 inkomstbasbelopp. Dessutom
skall statlig ålderspensionsavgift betalas
på pensionsgrundande belopp (fiktiv
inkomst som grundar pensionsrätt bl.a. för
föräldrar till små barn) och fr.o.m. 2003
på inkomstrelaterad ålderspension och
inkomstrelaterad sjukersättning och
inkomstrelaterad aktivitetsersättning
enligt 8 kap. lagen om allmän försäkring
med 18,5 %. Avgiften betalas inte på
ersättningar och inkomster som för år 2002
understiger 29,3 % och därefter 40,3 % av
prisbasbeloppet.
Enligt nuvarande bestämmelser i lagen
(2001:1227) om självdeklaration och
kontrolluppgifter är bl.a. fysisk person
skyldig att lämna självdeklaration när
hans eller hennes intäkter av tjänst och
av aktiv näringsverksamhet under
beskattningsåret uppgått till sammanlagt
29,3 % och fr.o.m. nästa beskattningsår
minst 40,3 % av prisbasbeloppet. Det
innebär att inkomster som understiger
denna gräns inte läggs till grund för
taxering. En höjning av det allmänna
grundavdraget 2003 från 40,3 % till 42,3 %
av prisbasbeloppet bör få till följd att
gränsen för skyldigheten att lämna
självdeklaration och kontrolluppgift skall
höjas till 42,3 % av prisbasbeloppet.
Därmed kommer inkomster som understiger
denna gräns inte att läggas till grund för
taxering.
Eftersom taxeringen tjänar som underlag
för beräkning av avgifter och av
pensionsgrundande inkomst tvingas
utskottet konstatera att ett höjt allmänt
grundavdrag medför, förutom att den nedre
inkomstgränsen för betalning av allmän
pensionsavgift och statlig
ålderspensionsavgift måste höjas i
motsvarande mån, att detsamma gäller för
gränsen för fastställande av
pensionsgrundande inkomst.
Utskottet har i yttrande 2001/02:SfU1y
kommenterat då föreslagna ändringar av den
pensionsgrundande inkomsten och
pensionsavgifter till följd av en höjning
av det allmänna grundavdraget till 40,3 %
av prisbasbeloppet. Utskottet ansåg det
olyckligt om en annars vällovlig
skatteväxling ledde till att enskilda
personers ålderspension påverkades. Även
om förslagen innebar att pensionsavgift
inte skulle betalas om inkomsterna
understeg detta belopp, kunde förändringar
av grundavdraget och därmed
deklarationsskyldigheten medföra att
enskilda personer fick svårt att bilda sig
en uppfattning om vilka inkomster som
skulle komma att läggas till grund för den
framtida pensionen. Utskottet godtog dock
regeringens förslag om höjd gräns för
fastställande av pensionsgrundande inkomst
liksom förslagen avseende
pensionsavgifterna. Om ytterligare höjning
av det allmänna grundavdraget skulle bli
aktuell, fanns det, enligt utskottets
mening, skäl att överväga om den indirekta
kopplingen mellan ett höjt grundavdrag och
den nedre gränsen för att fastställa
pensionsgrundande inkomst kan bibehållas.
Med detta påpekande tillstyrkte utskottet
regeringens förslag till ändringar i lagen
om allmän pensionsavgift, lagen om
inkomstgrundad ålderspension och lagen om
statlig ålderspensionsavgift.
Enligt utskottets mening bör en höjning av
det allmänna grundavdraget från 40,3 %
till 42,3 % av prisbasbeloppet medföra att
riksdagen antar motsvarande följdändringar
vad avser pensionsgrundande inkomst,
allmän pensionsavgift och statlig
ålderspensionsavgift. Utskottet anser
vidare att regeringen bör överväga om den
indirekta kopplingen mellan ett höjt
grundavdrag och den nedre gränsen för att
fastställa pensionsgrundande inkomst skall
bibehållas. Det sistnämnda bör ges
regeringen till känna.
Stockholm den 12 november 2002
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Tomas Eneroth
Följande ledamöter har deltagit i
beslutet: Tomas Eneroth (s), Sven Brus
(kd), Ronny Olander (s), Sten Tolgfors
(m), Bo Könberg (fp), Anita Jönsson (s),
Mona Berglund Nilsson (s), Ulla Hoffmann
(v), Mariann Ytterberg (s), Anita Sidén
(m), Lennart Klockare (s), Linnéa Darell
(fp), Birgitta Carlsson (c), Kerstin
Kristiansson Karlstedt (s), Anna
Lilliehöök (m), Göte Wahlström (s) och
Mona Jönsson (mp).
Avvikande meningar
1. Moderata samlingspartiet
Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna
Lilliehöök (alla m) anser att utskottets
yttrande i nedan angivna avseenden borde
ha följande lydelse:
Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar
Moderata samlingspartiet anser att
anslaget Utvecklingsinsatser i
storstadsregionerna bör upphöra och att
andra metoder som är effektivare och
bättre skall prövas. Vi menar att en av de
viktigaste uppgifterna är att skapa social
och geografisk rörlighet i det svenska
samhället. Detta kan uppnås bl.a. genom
att bostadsmarknaden och arbetsmarknaden
avregleras. Anslaget Inte-grationsåtgärder
bör avvecklas och medel till
organisationer som arbetar mot bl.a.
rasism och diskriminering bör istället
distribueras genom utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och omsorg. Vi
motsatte oss att ett särskilt
integrationsverk inrättades och anser att
verket skall läggas ned. Anslaget
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering bör
flyttas till utgiftsområde 14 Arbetsliv.
Anslaget Hemutrustningslån kan minskas
genom ändrade regler. Slutligen föreslår
vi att anslaget till Migrationsverket
ökas. Målet bör vara att väntetiden för
beslut om uppehållstillstånd uppgår till
maximalt sex månader.
Vi föreslår i enlighet med motion Fi231
yrkandena 5 och 6 en, i förhållande till
regeringens förslag, minskning av
utgiftsramen för budgetåret 2003 med 327,4
miljoner kronor och för budgetåret 2004
med 126,5 miljoner kronor.
Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp
Utgifterna för sjukpenning och
rehabilitering har ökat dramatiskt under
de senaste åren. Till skillnad från
regeringen anser vi att sjukfrånvaron inte
kan minskas enbart genom åtgärder på
arbetsplatserna.
Ersättningsnivåer och karensdagar har
historiskt sett visat sig påverka antalet
ersatta sjukpenningdagar. Vi föreslår att
en andra karensdag införs den åttonde
frånvarodagen.
Vi anser att utbildningen av läkare i
försäkringsmedicin behöver förbättras. Det
av regeringen föreslagna resurstillskottet
på 20 miljoner kronor per år är
otillräckligt, och vi tillför därför RFV
ytterligare 30 miljoner kronor för sådan
utbildning.
Vi föreslår vidare att den
sjukpenninggrundande inkomsten beräknas på
ett genomsnitt av de två föregående årens
inkomst och att sjukskrivningar till följd
av trafikskador bryts ut ur
sjukpenningförsäkringen och i stället förs
över till trafikförsäkringen.
För att ge försäkringskassorna möjlighet
att upphandla rehabiliteringstjänster av
annat landsting än det egna, av privata
företag eller vid behov utomlands föreslår
vi att 520 miljoner kronor, utöver vad
regeringen föreslagit, tillförs
försäkringskassorna för detta ändamål.
Genom ökade kontrollinsatser kan enligt
vår mening antalet felaktiga
förtidspensioneringar minska och fler
människor återvända till arbetslivet.
Vi motsätter oss de nya lägre beviskraven
i arbetsskadeförsäkringen och anser i
stället att ett arbetsskadeobligatorium
bör införas för arbetsgivare. Arbetsgivare
kan då teckna en privat
arbetsskadeförsäkring som premiesätts
efter de risker olika verksamheter skapar.
Detta leder till att arbetsgivare får
ökade incitament att förebygga
arbetsskador.
Vidare motsätter vi oss en höjning av
taket i sjukförsäkringen och föreslår att
sjuk- och rehabiliteringspenning utges för
lönedelar upp till 7,5 inkomstbasbelopp.
I enlighet med motion Fi231 yrkandena 5
och 6 föreslår vi en - i förhållande till
regeringens förslag - minskning av
utgiftsramen för budgetåret 2003 med 9 318
miljoner kronor och för budgetåret 2004
med 13 215 miljoner kronor.
Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom
Vi anser att 90 % av bostadskostnaden
mellan 100 kr och 4 500 kr skall kunna
läggas till grund för det generella
bostadstillägget. Enligt vår uppfattning
har utformningen av bostadstillägget
verkat kostnadsdrivande på framför allt
kommunernas hyressättning. För pensionärer
med full BTP innebär förslaget som mest en
försämring med 144 kr i månaden. Detta
kompenseras av Moderaternas förslag om
höjning av grundavdraget, vilket innebär
att en pensionär med garantipension får ca
130 och 156 kronor mer i månaden efter
skatt 2003 respektive 2004.
Vi föreslår i enlighet med motion Fi231
yrkandena 5 och 6 en, i förhållande till
regeringens förslag, minskning av
utgiftsramarna för budgetåren 2003 och
2004 med 570 miljoner kronor per år.
Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn
Vi anser att statens stöd till familjer
och barn präglas av alltför mycket
detaljreglering och vill återge
barnfamiljerna valfriheten. Det görs bäst
genom att barnfamiljerna får mer pengar
att fritt förfoga över. Vi föreslår
därför, utanför politikområdet, att ett
grundavdrag införs i den kommunala
beskattningen på 12 000 kr per barn 2003.
För att främja valfriheten motsätter vi
oss dessutom den redan införda extra
mamma/pappamånaden i föräldraförsäkringen.
Vidare motsätter vi oss regeringens
aviserade höjning av taket i
föräldraförsäkringen. Vi anser att den
sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) i
föräldraförsäkringen skall baseras på de
två föregående åren. Underhållsstödet bör
ses över.
Vi tillför medel för att adoptionsbidrag
skall kunna utges med 50 % av kostnaden
för adoptionen av ett barn, dock högst
55 000 kr. Medel avsätts för en månads
retroaktivitet i samband med ansökan om
vårdbidrag för funktionshindrade barn.
Från och med 2004 föreslår vi att en
barnomsorgspeng införs för de familjer som
inte utnyttjar kommunalt finansierad
barnomsorg. Barnomsorgspengen skall,
enligt vårt förslag, utgå med 3 000 kr
skattefritt per månad för barn mellan ett
och tre år. Eftersom föräldralediga kan
utnyttja denna barnomsorgspeng när barnet
fyller ett år, anser vi att de tre extra
garantimånaderna i föräldraförsäkringen
kan avskaffas fr.o.m. 2004.
Vi föreslår i enlighet med motion Fi231
yrkandena 5 och 6 en, i förhållande till
regeringens förslag, minskning av
utgiftsramen för budgetåret 2003 med 2 477
miljoner kronor och för budgetåret 2004
med 577 miljoner kronor.
Statsbudgetens inkomster
Nedsättningen av arbetsgivaravgifterna med
15 % inom stödområde A är en form av
regionalpolitik som är att föredra framför
bidragspolitik. Vi anser emellertid att
fler branscher i stödområdet bör få sänkta
avgifter, såsom jordbruk, vattenbruk och
fiske.
Med det anförda anser vi att motionerna
Fi287 yrkande 39 och Fi231 yrkande 4 bör
tillstyrkas.
2. Folkpartiet liberalerna
Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp)
anser att utskottets yttrande i nedan
angivna avseenden borde ha följande
lydelse:
Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar
Folkpartiet anser att en dominerande del
av de projekt som finansieras inom
anslaget Utvecklingsinsatser i
storstadsregionerna inte haft en
tillfredsställande effektivitet och
förankring bland de berörda och anser
därför att anslaget bör upphöra. Vi anser
också att Integrationsverket kan minska i
omfattning. Dessutom bör Migrationsverket
tillföras 70 miljoner kronor och anslaget
Offentligt biträde tillföras 18 miljoner
kronor. Genom ökade satsningar på snabbare
behandling av asylärenden förkortas
handläggningstiderna och kostnaderna för
mottagande av asylsökande minskar.
Vi föreslår i enlighet med motion Fi231
yrkandena 6 och 7 en, i förhållande till
regeringens förslag, minskning av
utgiftsramen för budgetåret 2003 med 484
miljoner kronor och för budgetåret 2004
med 662 miljoner kronor.
Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp
Om inte ökningen av sjukskrivningar och
förtidspensioneringar kan stoppas och
pressas tillbaka är det enligt vår
uppfattning ett hot mot hela
välfärdssystemet. Genom att tillföra
försäkringskassorna 500 miljoner kronor,
utöver vad regeringen har föreslagit, för
inköp av rehabiliteringstjänster kan
utgifterna för sjukfrånvaron minska i
förhållande till vad som är möjligt med
regeringens förslag. Vidare tillför vi
försäkringskassorna 50 miljoner kronor för
åtgärder mot felaktiga utbetalningar. En
finansiell samordning mellan bl.a.
försäkringskassan och sjukvården för att
korta ned sjukskrivningstider och få bort
vårdköer är också en viktig åtgärd för att
komma till rätta med problemet med den
ökande sjukfrånvaron. Upp till 10 % av
bl.a. sjukpenningmedlen bör avsättas för
sådan finansiell samordning.
Vi anser att de sjukpenningkostnader som
trafiken förorsakar bör bekostas av
trafikförsäkringen. Samtidigt kompenserar
vi individerna för de ökade
trafikförsäkringskostnaderna genom en
skattereduktion.
Vi vill också att närståendepenningen
förbättras genom att antalet dagar utökas
från nuvarande 60 dagar till 120 dagar.
I syfte att hålla tillbaka kostnaderna
föreslår vi att höjningen av taket i
sjukförsäkringen skjuts upp till den 1
januari 2004.
Vi föreslår i enlighet med motion Fi232
yrkandena 6 och 7 en - i förhållande till
regeringens förslag - minskning av
utgiftsramen för budgetåret 2003 med 4 625
miljoner kronor och för budgetåret 2004
med 7 395 miljoner kronor.
Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom
Enligt vår mening bör tiden för
omställningspensionen för efterlevande
utan barn utökas till tolv månader redan
från den 1 juli 2003. Vi anser vidare att
fritidsfastigheter inte skall ingå i
årsinkomsten vid beräkning av
bostadstillägg.
Vi föreslår i enlighet med motion Fi232
yrkandena 6 och 7 en, i förhållande till
regeringens förslag, ökning av
utgiftsramen för budgetåret 2003 med 125
miljoner kronor och för budgetåret 2004
med 170 miljoner kronor.
Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn
För oss liberaler är det oerhört viktigt
att ansvaret för hem och familj delas lika
mellan föräldrarna. I vår strävan att få
fler pappor att ta ut sin föräldraledighet
vill vi därför införa en
jämställdhetsbonus. Den innebär att en
högre ersättning, 90 %, utgår för varje
månad som den ena föräldern tar ut och som
motsvaras av en månad som den andra
föräldern också tar ut. Vi anser även att
taket i föräldraförsäkringen bör höjas,
dock först den 1 januari 2004.
Enligt vår mening kan besparingar göras
inom anslaget underhållsstöd, bl.a. genom
att det gemensamma föräldraansvaret
markeras och genom att rätten till bidrag
minskar för vårdnadshavare med goda
inkomster. Ytterligare besparingar inom
utgiftsområdet kan göras genom att
åtgärder vidtas mot felaktiga
utbetalningar.
Utanför utgiftsområdet föreslår vi från
2003 en skattereduktion för barnfamiljer
med ca 80 kr per månad och barn.
För att ge barnfamiljerna större frihet
föreslår Folkpartiet att ett barnkonto på
40 000 kr per barn införs 2004 för barn i
förskoleåldern. Då kan besparingar göras
genom att garantidagarna avskaffas.
Vi föreslår i enlighet med motion Fi232
yrkandena 6 och 7 en, i förhållande till
regeringens förslag, minskning av
utgiftsramen för budgetåret 2003 med 110
miljoner kronor och en ökning med 2 730
miljoner kronor 2004.
Statsbudgetens inkomster
Vi anser att underlaget för den 5-
procentiga nedsättningen av
socialavgifterna skall höjas vad avser
arbetsgivaravgifterna till över en miljon
kronor och vad avser egenavgifterna till
över 300 000 kronor till en sammanlagd
kostnad av 1 300 miljoner kronor för 2003
och 1 250 miljoner kronor för 2004.
Med det anförda anser vi att motionerna
Sk382 yrkande 25 och Fi232 yrkande 4 bör
tillstyrkas.
3. Kristdemokraterna
Sven Brus (kd) anser att utskottets
yttrande i nedan angivna avseenden borde
ha följande lydelse:
Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar
Projekt som finansieras inom anslaget
Utvecklingsinsatser i storstadsregionerna
har kritiserats bl.a. för att det inte
haft avsedd verkan. Kristdemokraterna
anser att anslaget bör upphöra och att de
generella statsbidragen till kommunerna i
stället bör öka. Vi menar vidare att
Integrationsverket bör läggas ned från den
1 juni 2003. Vissa av verkets uppgifter
bör i stället övertas av Migrationsverket
samt Ombudsmannen mot etnisk
diskriminering. Migrationsverkets anslag
ökas därför med 10 miljoner kronor. DO bör
tillföras ytterligare medel för att kunna
få en central roll i arbetet mot
diskriminering, främlingsfientlighet och
rasism. För detta ändamål ökas DO:s anslag
med 6 miljoner kronor. I samband med detta
avslås de projektmedel som utgår till
lokala och regionala
diskrimineringsombudsmän. Inom ramen för
utgiftsområdet föreslår vi att
Migrationsverket inte skall pröva
uppehållstillstånd för adopterade samt för
nyfödda till föräldrar med
uppehållstillstånd i Sverige. Detta
innebär ett ekonomiskt utrymme om 4-5
miljoner kronor per år som kan användas
till att förkorta handläggningstiderna för
asylsökande. Vidare avser
Kristdemokraterna att använda de 10
miljoner kronor som finns inom ramen för
sysselsättning av invandrare till en
projektverksamhet med jobbguider.
Slutligen anser vi att systemet med
förhandlingar och avtal med kommuner bör
avskaffas och att stödet i stället skall
bestå av en utvecklingspeng. Medel för
detta tillförs utgiftsområde 10 Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp.
Vi föreslår i enlighet med motion Fi233
yrkandena 8 och 9 en, i förhållande till
regeringens förslag, minskning av
utgiftsramen för budgetåret 2003 med 275,5
miljoner kronor och för budgetåret 2004
med 72 miljoner kronor
Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp
Den minskning av anslaget till
rehabilitering som skett på senare år har
lett till att försäkringskassorna tvingats
omfördela sina resurser till att i princip
enbart betala ut sjukpenning. Insatserna
för rehabilitering har därmed fått stå
tillbaka. Trots att antalet
långtidssjukskrivna och
förtidspensionerade ökat mycket kraftigt
de senaste åren har regeringen varit
handlingsförlamad. Enligt regeringens egen
utredare, Gerhard Larsson, ger varje
satsad krona på rehabilitering i längden
minst nio kronor tillbaka.
Enligt vår uppfattning bör den nya
rehabiliteringsförsäkring som föreslås i
kommittébetänkandet SOU 2000:78 i alla
väsentliga huvuddrag genomföras från den 1
juli 2003. En ökad totalkostnad under det
första året reformen genomförs balanseras
åren därefter med en nettovinst i form av
lägre utbetalningar av sjukpenning och
förtidspension.
För att finansiera ökade satsningar på
vård och omsorg föreslår vi att
ytterligare en karensdag införs i
sjukersättningssystemet samtidigt som
högriskskyddet på 10 dagar bibehålls.
Vidare förslår vi att den
sjukpenninggrundande inkomsten beräknas på
snittinkomsten under de två senaste åren
samtidigt som skattepliktiga förmåner och
semesterersättning görs SGI-grundande.
Vi avvisar den aviserade höjningen av
taket i sjukförsäkringen bl.a. mot
bakgrund av regeringens prognoser om den
ekonomiska utvecklingen de närmaste åren.
Vidare förespråkar vi en ny modell för
trafikförsäkringen där samtliga
personskadekostnader i samband med
trafikolyckor förs över till
trafikförsäkringen. Den besparing som
uppstår återförs delvis till trafikanterna
genom sänkt fordonsskatt.
Vi vill också avskaffa systemet med
förhandlingar och avtal för
kommunplacering av flyktingar och föreslår
i stället att en utvecklingspeng införs
som följer individen och som administreras
av RFV. RFV:s anslag ökas därför med 10
miljoner kronor 2003. Slutligen föreslår
vi att RFV får ett sparkrav på 2,5 %.
I enlighet med motion Fi233 yrkandena 8
och 9 föreslår vi en - i förhållande till
regeringens förslag - minskning av
utgiftsramen för budgetåret 2003 med 5 930
miljoner kronor och för budgetåret 2004
med 11 298 miljoner kronor.
Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom
Enligt vår mening bör tiden för
omställningspensionen för efterlevande
utan barn utökas till tolv månader redan
från den 1 juli 2003. Vi anser vidare att
fritidsfastigheter inte skall ingå i
årsinkomsten vid beräkning av
bostadstillägg. Kristdemokraterna arbetar
för att pensionerna för de sämst ställda
pensionärerna skall öka med motsvarande 1
000 kr i månaden (före skatt) jämfört med
nivån 2002. Från och med 2003 kommer de
sämst ställda pensionärerna att få en
högre pension med anledning av den
pensionsreform som Kristdemokraterna står
bakom. Dessutom kommer vårt grundavdrag
att förstärka det ekonomiska utrymmet
ytterligare för dem med lägst pension.
Sammantaget innebär det nya
pensionssystemet och Kristdemokraternas
skattesänkning att pensionerna för dem med
lägst pension förbättras med ca 620 kr per
månad efter skatt eller ca 900 kr före
skatt. Kristdemokraterna har avsatt ett
budgetutrymme för att under 2004 kunna ta
det sista steget för att uppnå en
förbättring med totalt 1 000 kr före
skatt.
Vi föreslår i enlighet med motion Fi233
yrkandena 8 och 9 en, i förhållande till
regeringens förslag, ökning av
utgiftsramen för budgetåret 2003 med 125
miljoner kronor och för budgetåret 2004
med 540 miljoner kronor.
Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn
Kristdemokraterna framhåller familjens
rätt att själv avgöra barnomsorgsform
inklusive egen omsorg i hemmet. För att
möjliggöra detta föreslår vi att ett
barnomsorgskonto på 80 000 kr för barn som
fyller ett år införs från den 1 juli 2003.
Kontobeloppet, som inte skall vara
skattepliktigt, föreslås trappas ned i
förhållande till hur lång tid barnet har
kommunalt finansierad barnomsorg. Maximalt
föreslås att 40 000 kr per år skall kunna
tas ut.
Vi anser vidare att föräldraförsäkringen
måste stärkas ytterligare. Vi föreslår
därför att grundnivån i
föräldraförsäkringen höjs från dagens 120
kr per dag till 180 kr per dag 2003 och
till 200 kr per dag 2004. För att 90 % av
alla heltidsarbetande skall omfattas fullt
ut av föräldraförsäkringen vill vi höja
taket från dagens 7,5 prisbasbelopp till
11 prisbasbelopp. För att även låg- och
medelinkomsttagare skall få del av
höjningen föreslår vi dessutom att
ersättningsnivån höjs från 80 % till 90 %.
Såväl höjningen av taket som
ersättningsnivån föreslås gälla från den 1
juli 2003. Den sjukpenninggrundande
inkomsten bör, enligt vår mening, beräknas
som genomsnittet av de senaste två årens
inkomst, vilket leder till minskade
kostnader för föräldraförsäkringen.
Vidare föreslår vi att två kontaktdagar
per barn och år införs för barn mellan 4
och 15 år. Dessa dagar föreslås ersätta
den nuvarande kontaktdagen och skall
utbetalas med det föreslagna beloppet
enligt grundnivån. Till förmån för
barnomsorgskontot som föreslås inträda
efter föräldraförsäkringens första år
slopas de 90 garantidagarna samt den extra
mamma/pappamånaden. Jämfört med dagens
system ger det skattefria
barnomsorgskontot bättre ekonomiska
förutsättningar för den som önskar
förlänga sin föräldraledighet efter det
första året. Barnomsorgskontot kan
dessutom användas till att förkorta
arbetstiden när barnen är små.
Kristdemokraterna föreslår vidare att
vårdbidrag skall utges till
biståndsarbetare med funktionshindrade
barn och anslår 500 000 kr per år för
detta ändamål.
Från och med 2004 föreslår
Kristdemokraterna en höjning av
barnbidraget från 950 kr till 1 050 kr per
månad för barn mellan 13 och 16 år.
Vi föreslår i enlighet med motion Fi233
yrkandena 8 och 9 en, i förhållande till
regeringens förslag, ökning av
utgiftsramen för budgetåret 2003 med 1 741
miljoner kronor och för budgetåret 2004
med 3 616 miljoner kronor.
Statsbudgetens inkomster
Vi anser att arbetsgivaravgifterna skall
sänkas med 10 procentenheter på lönesummor
upp till 900 000 kr. Inledningsvis blir
sänkningen fr.o.m. 2004
7 procentenheter. För egenföretagare bör
den nedsättningsberättigade lönesumman
utökas till 250 000 kr. För att kunna
genomföra reformer anser vi att vissa
sociala avgifter skall höjas på kort sikt.
Således anser vi att
sjukförsäkringsavgiften skall höjas med
0,25 procentenheter med anledning av
införande av en andra karensdag, att
föräldraförsäkringsavgiften skall höjas
0,12 procentenheter med anledning av höjda
förmåner inom föräldraförsäkringen och att
den allmänna löneavgiften skall höjas 0,10
procentenheter med anledning av växling
mot lägre inkomstskatt.
Med det anförda anser vi att motionerna
Sk383 yrkande 5, Fi233 yrkande 6 och Fi256
yrkandena 15 och 16 bör tillstyrkas.
4. Centerpartiet
Birgitta Carlsson (c) anser att utskottets
yttrande i nedan angivna avseenden borde
ha följande lydelse:
Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar
Centerpartiet anser att det bör göras en
engångsvis indragning av anslagssparande
på anslaget Kommunersättningar vid
flyktingmottagande. Anslaget
Utvecklingsinsatser i storstadsregionerna
bör avvecklas. Vi anser att det bör göras
besparingar på 50 miljoner kronor i
Migrationsverkets administration. Vidare
anser vi att förkortade handläggningstider
vid flyktingmottagandet och ökade insatser
för att få människor i arbete möjliggör
stora besparingar inom utgiftsområdet.
Slutligen anser vi att Utlänningsnämnden
bör avvecklas vid halvårsskiftet och att
asylärendena bör överföras till
förvaltningsdomstolarna.
Vi föreslår i enlighet med motion Fi234
yrkandena 6 och 7 en, i förhållande till
regeringens förslag, minskning av
utgiftsramen för budgetåret 2003 med 540
miljoner kronor och för budgetåret 2004
med 460 miljoner kronor.
Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp
Det finns enligt vår uppfattning all
anledning att kritisera regeringens
passivitet vad gäller att komma till rätta
med den ökande sjukfrånvaron. Vi menar att
det behövs ytterligare åtgärder för att
öka incitamenten för både arbetsgivare och
försäkringskassan att aktivt arbeta mot
ohälsan. Erfarenheter från
försöksverksamhet visar att en offensiv
användning av sjukförsäkringsmedel till
rehabilitering betalar sig flera gånger om
genom minskade sjukskrivningar. Vi
föreslår därför att sjukpenning växlas mot
rehabiliteringsersättning och
rehabiliteringsstöd och att medel avsätts
till finansiell samordning mellan lokala
aktörer. Vidare föreslår vi att
Rehabiliteringsutredningens förslag i
kommittébetänkande SOU 2000:78 genomförs.
För att möjliggöra en rimlig
levnadsstandard vill vi införa en
grundpenning på 200 kr per dag i
sjukförsäkringen. Därtill anser vi att den
sjukpenninggrundande inkomsten bör baseras
på historisk inkomst.
Vi motsätter oss den aviserade höjningen
av taket i sjukförsäkringen liksom de
ändrade bevisreglerna i
arbetsskadeförsäkringen och anser
slutligen att en besparing kan göras inom
socialförsäkringsadministrationen på
70 miljoner kronor.
Vi föreslår i enlighet med motion Fi234
yrkandena 6 och 7 en - i förhållande till
regeringens förslag - minskning av
utgiftsramen för budgetåret 2003 med 5 880
miljoner kronor och för budgetåret 2004
med 11 740 miljoner kronor.
Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom
Vi föreslår att 80 % av bostadskostnaden
upp till 4 000 kr skall kunna läggas till
grund för BTP. Vi anser att det i stället
är viktigare med en generell höjning av
garantipensionen med 1 500 kr fr.o.m.
2003.
Vi föreslår i enlighet med motion Fi234
yrkandena 6 och 7 en, i förhållande till
regeringens förslag, minskning av
utgiftsramen för budgetåret 2003 med 1 160
miljoner kronor och för budgetåret 2004
med 510 miljoner kronor.
Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn
De centrala tankegångarna i Centerpartiets
familjepolitik är att föräldrar och barn
måste få mer tid tillsammans, att det
skall vara möjligt att kombinera familje-
och arbetsliv för både kvinnor och män
samt att barnfamiljernas självbestämmande
skall öka genom bättre ekonomiska resurser
och genom en förstärkt valfrihet i
barnomsorgen.
Som ett led att förverkliga dessa
tankegångar föreslår vi ett fördubblat
barnbidrag för barn i åldrarna 1 till 5
år, i fyra steg fram till 2006. Under 2003
föreslås en ökning med 200 kr per månad
och barn och sedan med ytterligare 250 kr
per månad och barn under 2004, 2005 och
2006.
Vi föreslår vidare att grundnivån i
föräldraförsäkringen höjs till 200 kr per
dag och att taket höjs till 11
prisbasbelopp. Vi anser även att
ersättningen under de 90 garantidagarna
bör höjas till 90 kronor per dag.
I syfte att stimulera en jämnare
fördelning av föräldraledigheten mellan
föräldrarna vill vi att någon form av s.k.
jämställdhetsbonus införs. Vilken
konstruktion som är mest ändamålsenlig bör
omgående bli föremål för en utredning så
att beslut kan fattas under innevarande
mandatperiod.
Enligt Centerpartiet kan besparingar
göras inom utgiftsområdet genom att den
sjukpenninggrundande inkomsten (SGI)
grundas på historisk inkomst.
Vi föreslår i enlighet med motion Fi234
yrkandena 6 och 7 en, i förhållande till
regeringens förslag, ökning av
utgiftsramen för budgetåret 2003 med 460
miljoner kronor och för budgetåret 2004
med 1 470 miljoner kronor.
Statsbudgetens inkomster
Enligt vår mening bör
arbetsgivaravgifterna sänkas ytterligare
och då med betoning på de små företagen.
Vi föreslår därför att den nuvarande
reduktionen av arbetsgivaravgifterna om 5
% av avgiftsunderlaget skall ökas till 8 %
fr.o.m. 2003 upp till nuvarande maximala
underlag. För att sänkningen av
arbetsgivaravgifterna skall kunna komma
företag med säsongsvariationer till del
måste lönesumman beräknas för hela året
och inte delas upp månadsvis. Vi vill
vidare införa riktade sänkningar av
arbetsgivaravgiften från 2003 för att få
till stånd övergångsmarknader, där
arbetslösa genom att arbeta hos olika
arbetsgivare ges kontakt med
arbetsmarknaden. Sådana riktade sänkningar
är nödvändiga för att ge arbetslösa
förutsättningar att få anställning.
Med det anförda anser vi att
motionerna Fi286 yrkandena 18-20 och Fi234
yrkandena 11 och 12 bör tillstyrkas.
Bilaga 9
Socialutskottets yttrande
2002/03:SoU1y
Ramen för utgiftsområde 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 10 oktober 2002
beslutat bereda bl.a. socialutskottet
tillfälle att avge yttrande över
proposition 2002/03:1 Budgetpropositionen
för 2003 (volym 1) i vad avser den
ekonomiska politiken och förslag till
statsbudget för budgetåret 2003,
utgifternas fördelning på utgiftsområden
och beräkningen av statsinkomsterna,
förslag till utgiftstak för staten för
åren 2002-2004, låneramar (yrkandena 1-15
och 27-38) jämte motioner i de delar som
berör respektive utskotts
beredningsområde.
Socialutskottet begränsar sitt yttrande
till förslagen rörande utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg i
propositionen jämte motionerna Fi230 (s,
v, mp) yrkande 1, Fi231 (m) yrkandena 5
och 6, Fi232 (fp) yrkandena 6 och 7, Fi233
(kd) yrkandena 8 och 9 samt Fi234 (c)
yrkandena 6 och 7 såvitt motionerna rör
detta utgiftsområde.
Propositionen
I propositionen lämnar regeringen sitt
förslag till statens inkomster och
utgifter för 2003. Vidare presenteras en
finansplan, förslag till utgiftstak för
staten för åren 2002-2004 och förslag till
hur utgifterna 2003 skall fördelas på
utgiftsområden.
Regeringen lämnar också förslag till
åtgärder på skatteområdet med effekt från
2003.
Regeringen presenterar vidare en prognos
för statsbudgeten för 2002 samt föreslår
ändrade anslag på tilläggsbudget för 2002.
Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och
social omsorg
Utgiftsområdet omfattar politikområdena
Hälso- och sjukvårdspolitik,
Folkhälsopolitik, Barnpolitik,
Handikappolitik, Äldrepolitik, Soci
altjänstpolitik och Forskningspolitik.
Förändringen av utgiftsområdesramen
jämfört med beräkningen av utgifterna per
utgiftsområde i 2002 års ekonomiska
vårproposition förklaras i huvudsak av
ökade utgifter för svenskars sjukvård i
andra EU-länder.
Den beräknade utgiftsområdesramen 2004 är
3 518 miljoner kronor högre än anslag,
inklusive tilläggsbudget, för 2002. Det
förklaras till största delen av ökade
kostnader för assistansersättning samt
läkemedelsförmånen.
Ramen för utgiftsområdet föreslås uppgå
till 33 171 miljoner kronor 2003.
Motioner
Motionernas förslag till utgiftsramar
framgår av nedanstående tabell.
Regeringens och riksdagspartiernas förslag
till ram för utgiftsområde 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg 2003-2004.
Belopp i miljoner kronor
Budgetår 2003 2004
Regeringen 33 171 35 236
Socialdemokrater + 186 0
na,
Vänsterpartiet
och Miljöpartiet
Moderata +2 246 +307
samlingspartiet
Folkpartiet +4 545 +4 372
liberalerna
Kristdemokratern +2 006 +1 491
a
Centerpartiet +161 +434
I en motion från Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet (Fi230)
läggs ett antal förslag för att
ytterligare förbättra och utveckla
förslagen i budgetpropositionen för 2003.
Bland annat bör riksdagen med ändring i
förhållande till regeringens förslag
besluta att ramen för utgiftsområde 9 ökas
med 186 miljoner kronor för budgetåret
2003 (yrkande 1). Motionärerna anser att
det är av stor vikt att insatserna för att
minska ohälsan i arbetslivet genomförs,
men ställer sig tveksamma till den
besparing som görs på de s.k.
Dagmarmedlen. De vill därför öka anslaget
13:3 (bl.a. Dagmarmedel) med 186 miljoner
kronor för 2003. Det handlar om att stärka
patientens ställning, om ett nationellt
informationssystem och om
utvecklingsarbete. Det handlar även om
kunskapsbaserad hälso- och sjukvård, IT,
ett nationellt kvalitetsregister och om
nationella informationsinsatser om
organdonation.
Motionärerna har efter samtal med
företrädare för den socialdemokratiska
regeringen erfarit att användandet av det
nya rekryteringsbidraget under
utgiftsområde 15 Studiestöd, som föreslås
införas den 1 januari 2003, bedöms bli
lägre än de för detta ändamål avsatta
drygt 2 miljarder kronorna. Motionärerna
föreslår därför att den föreslagna
ökningen av anslaget 13:3 finansieras
genom en minskning av anslaget för
rekryteringsbidrag.
Enligt Moderata samlingspartiet (Fi231)
bör riksdagen till utgiftsområde 9 fördela
2 246 miljoner kronor mer än vad
regeringen föreslagit (yrkande 5). Vidare
bör riksdagen godkänna en preliminär
fördelning för år 2004 som är 307 miljoner
kronor högre än vad regeringen föreslagit
(yrkande 6). Moderaterna vill införa en
nationell vårdgaranti och avsätter under
de nästkommande två åren 3,5 miljarder
kronor för att införa denna. De anför att
det ger ett ordentligt tillskott för att
klara av att korta vårdköerna samtidigt
som förslaget är den reform som behövs för
att även på sikt hindra att köer uppstår.
Garantin skall vara fullt införd efter två
år. Den innebär att alla har en uttalad
rätt att få vård inom senast tre månader
efter det att behovet fastslagits.
Moderaterna anser att en avreglering av
det statliga apoteksmonopolet är
grundläggande för en fungerande
läkemedelsmarknad. Konkurrens ger lägre
priser, fler apotek och bättre service,
anför de. De vill ha ett förbättrat
högkostnadsskydd i tandvården som omfattar
alla grupper.
Moderaterna anser att rätten till
personlig assistans under skoltid och vid
vistelse på dagcenter skall återinföras
och att rätten till personlig assistans
också bör omfatta funktionshindrade som
bor i gruppboende. För att
funktionshindrades behov inte skall
ställas mot andra behov i kommunen vill de
att de 20 första timmarna av assistansen
skall återföras till staten. Totalt
avsätter de ytterligare nästan två
miljarder kronor för detta. Vidare anser
de att försörjningen av hjälpmedel bör ses
över och en statlig hjälpmedelsgaranti
prövas. De anser att ytterligare medel bör
tillföras anslaget för bidrag till
handikapporganisationer. Dessa medel bör
riktas till mindre handikapporganisationer
som arbetar oberoende av de stora
samarbetsorganen inom handikapprörelsen.
Enligt Folkpartiet liberalerna (Fi232) bör
ramen för år 2003 ökas med 4 545 miljoner
kronor (yrkande 6). Vidare bör riksdagen
godkänna en preliminär fördelning för
utgiftsområdet för år 2004 som är 4 372
miljoner kronor större än vad regeringen
föreslagit (yrkande 7). Folkpartiet
föreslår omfattande satsningar på att
underlätta för funktionshindrade att delta
i samhällslivet. En tillgänglighetsreform
bör påbörjas nästa år i syfte att göra
allmänna miljöer mer tillgängliga för
funktionshindrade. Systemet med personlig
assistans bör föras över från kommunerna
till staten, och samtidigt bör de tidigare
erhållna rättigheterna vad gäller tillgång
till assistans återställas. Vidare bör
medel avsedda för kommuner med höga
kostnader för stöd och service till
funktionshindrade samt medel avsatta för
särskilt kostnadskrävande insatser
överföras från utgiftsområde 25 till
utgiftsområde 9.
Över de båda åren 2003 och 2004 vill
Folkpartiet avsätta sammanlagt 1 miljard
kronor för att uppfylla vårdgarantin.
Partiet föreslår satsningar på
anhörigvården. Vidare föreslår man att
ökade medel avsätts för alkohol- och
narkotikapolitiska åtgärder. Slutligen
anser man att åtgärder bör sättas in för
att minska läkemedelskostnaderna.
Enligt Kristdemokraterna (Fi233) bör
riksdagen besluta om en ram för
utgiftsområde 9 som är 2 006 miljoner
kronor större än vad regeringen föreslagit
(yrkande 8). Vidare bör den preliminära
fördelningen för år 2004 vara 1 491
miljoner kronor större än vad regeringen
föreslagit (yrkande 9). Kristdemokraterna
föreslår en satsning om 40 miljoner kronor
per år under 2003 och 2004 i
stimulansbidrag till kommunernas
utvecklingsarbete med anhörigvårdare. De
anser att resultatet av de s.k. Anhörig
300-projekten bör förvaltas och utvecklas.
Kristdemokraterna anser att det krävs
forsknings- och utbildningsinsatser på
området palliativ vård och avsätter därför
35 miljoner kronor till forskning kring
palliativ medicin. För att bättre
tillgodose behoven av bilstöd vill de öka
anslaget med 20 miljoner kronor för år
2003.
Kristdemokraterna avsätter 2 miljarder
kronor 2003 och 1,5 miljarder kronor 2004
till en nationell vårdgaranti.
Landets kvinnojourer bedriver, enligt
Kristdemokraterna, en mycket viktig
verksamhet som har stor betydelse för
utsatta kvinnor. För detta ändamål
avsätter de 10 miljoner kronor på ett nytt
anslag.
Kristdemokraterna föreslår besparingar
och effektiviseringar på flera
myndigheters administration. Vidare
föreslås anslaget till Forskningsrådet för
arbetsliv och socialvetenskap minskas med
30 miljoner kronor, bl.a. eftersom
Kristdemokraternas förslag till en
rehabiliteringsförsäkring under
utgiftsområde 10 innehåller en betydande
satsning på forskning kring arbetsliv och
rehabilitering.
Enligt Centerpartiet (Fi234) bör riksdagen
för år 2003 anvisa en utgiftsram som är
161 miljoner kronor större än vad
regeringen föreslagit (yrkande 6). Vidare
bör riksdagen godkänna en preliminär
fördelning för utgiftsområdet för år 2004
som är 434 miljoner kronor större än vad
regeringen föreslagit (yrkande 7).
Centerpartiet föreslår att ytterligare 250
miljoner kronor anslås för genomförande av
vårdgarantin och att 25 miljoner kronor
avsätts till ett nationellt hälsonät. I
övrigt föreslås besparingar på
myndigheter. Centerpartiets förslag
utvecklas ytterligare i kommittémotion
So518.
Utskottets ställningstagande
Vården, skolan och omsorgen är välfärdens
kärna. Utskottet vill än en gång
understryka att det är behoven som skall
styra tillgången, inte de privatekonomiska
förutsättningarna eller var i landet man
bor. Vården, skolan och omsorgen skall
därför vara generell, omfatta hela
befolkningen och hålla hög kvalitet.
Utskottet delar regeringens uppfattning
att välfärden skall fortsätta att byggas
ut. Trygghet i förändring stimulerar
nytänkande och ger växtkraft. Trygga
människor vågar. Trygghet gör ekonomin mer
dynamisk.
Kommuner och landsting har tillförts
ökade resurser de senaste åren. För en
framgångsrik välfärdspolitik under
kommande mandatperiod krävs, enligt
utskottets mening, en fortsättning på de
senaste årens ekonomiska politik. Ökande
sysselsättning och fallande arbetslöshet
ger ökade inkomster till den offentliga
sektorn.
Den särskilda vårdsatsningen som
riksdagen tidigare beslutat om fullföljs
under de kommande åren. Totalt handlar det
om ett extra tillskott på 9 miljarder
kronor under perioden 2001 till 2004.
Dessa resurser har i huvudsak frigjorts
genom ominriktningen av totalförsvaret.
Satsningarna syftar till att utveckla
primärvården samt sjukvårdsinsatserna i
äldreomsorgen och psykia- trin.
Utskottet välkomnar förslaget om att
införa en nationell vårdgaranti, men vill
samtidigt understryka att
prioriteringsordningen inte får sättas ur
spel. Utskottet erinrar om att det under
åren 2002 till 2004 avsätts 1,25 miljarder
kronor per år för att minska väntetiderna
i vården.
Utskottet delar regeringens uppfattning
att det är av stor vikt att insatserna för
att minska ohälsan i arbetslivet
genomförs. Utskottet ställer sig dock
tveksamt till den besparing på 186
miljoner kronor som föreslås på de s.k.
Dagmarmedlen. Utskottet anser att dessa
medel krävs bl.a. för arbetet med att
stärka patientens ställning, för
utvecklande av ett nationellt
informationssystem och för att säkra en
kunskapsbaserad hälso- och sjukvård.
Resurserna behövs också för att stimulera
IT-utvecklingen inom hälso- och sjukvården
för att uppnå ett bättre samspel mellan
olika vårdnivåer, vårdgivare och
vårdenheter samt för nationella
informationsinsatser om organdonation.
Utskottet anser således att ramen för
utgiftsområde 9 för budgetåret 2003 bör
fastställas till 33 357 miljoner kronor.
Utskottet förordar att propositionen bör
tillstyrkas i denna del dock med den
ändringen att utgiftsområdet bör tillföras
ytterligare 186 miljoner kronor i enlighet
med motion Fi230 (s, v, mp) yrkande 1 i
denna del. Det torde ankomma på
finansutskottet att ta ställning till den
finansiering som motionärerna anvisar.
Utskottet anser att motionerna Fi231 (m)
yrkande 5, Fi232 (fp) yrkande 6, Fi233
(kd) yrkande 8 och Fi234 (c) yrkande 6 i
denna del bör avstyrkas.
Utskottet anser att den preliminära
beräkningen om 35 236 miljoner kronor för
budgetåret 2004 bör tillstyrkas och att
motionerna Fi231 (m) yrkande 6, Fi232 (fp)
yrkande 7, Fi233 (kd) yrkande 9 och Fi234
(c) yrkande 7 bör avstyrkas i denna del.
Stockholm den 12 november 2002
På socialutskottets vägnar
Ingrid Burman
Följande ledamöter har deltagit i
beslutet: Ingrid Burman (v), Chatrine
Pålsson (kd), Kristina Zakrisson (s),
Margareta Israelsson (s), Kerstin
Heinemann (fp), Conny Öhman (s), Lars U
Granberg (s), Catherine Persson (s),
Cristina Husmark Pehrsson (m), Marina
Pettersson (s), Gabriel Romanus (fp),
Kenneth Johansson (c), Christer Engelhardt
(s), Carl-Axel Johansson (m), Elina Linna
(v), Kerstin-Maria Stalin (mp) och Anne
Marie Brodén (m).
Avvikande meningar
1. Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-
Axel Johansson (m) och Anne Marie Brodén
(m) anför:
Tillväxt i den svenska ekonomin är
grundläggande för en fortsatt gemensam
skattefinansiering av vården och omsorgen.
Endast genom en ökande tillväxt kommer den
framtida finansieringen och utbygganden
av välfärden att kunna ske. Därför behövs
en kraftfull förändring av den hittills
förda ekonomiska politiken. Då skapas de
förutsättningar som behövs för en
fungerande trygghet i vården och omsorgen.
Under de senaste åren har det blivit
alltmer uppenbart att den svenska
sjukvården inte klarar av sin mest
elementära uppgift - att ge vård i tid.
Misslyckandet kostar både i lidande och i
försämrad livskvalitet för dem som väntar
på vård, vilket kommer i uttryck i de
oacceptabelt höga ohälsotalen.
Moderata samlingspartiet vill behålla den
gemensamma finansieringen av vård och
omsorg. Vi anser dock att det behövs
betydande reformer för att sjukvården
skall kunna uppfylla de krav människor har
rätt att ställa. Alternativa vårdgivare
med offentlig finansiering måste tillåtas
växa fram.
Vi vill införa en nationell vårdgaranti
och avsätter under de närmaste två åren
3,5 miljarder kronor, vilket även
inkluderar de s.k. Dagmarmedlen, för att
införa garantin och för att korta
vårdköerna. Vårdgarantin skall vara fullt
införd efter två år. Den innebär att alla
har rätt att få vård senast inom tre
månader efter det att behovet fastslagits.
Klarar inte det egna landstinget att ge
vård i tid har patienten rätt att på
hemlandstingets bekostnad få vård i ett
annat landsting eller hos en annan
vårdgivare.
Enligt vår mening är avreglering av det
statliga apoteksmonopolet grundläggande
för en fungerande läkemedelsmarknad. Fri
etablering och försäljning av receptfria
läkemedel i dagligvaruhandeln ger en
avsevärt bättre tillgänglighet till
läkemedel både i tätort och glesbygd.
Konkurrens ger lägre priser, fler apotek
och bättre service.
Det finns ett stort behov av ett
förbättrat högkostnadsskydd i tandvården.
Vi vill omedelbart införa ett generöst
högkostnadsskydd för samtliga
åldersgrupper. En självrisk för enkla och
vanliga tandvårdsarbeten gör att de
disponibla medlen kan användas effektivt
till dem med stora tandvårdsbehov.
Vi vill införa ett stöd till
funktionshindrade som är mångsidigt och
anpassat till den enskildas särskilda
förutsättningar. Den funktionshindrade
skall kunna påverka sin egen situation
genom att t.ex. kunna välja vårdpersonal,
omsorgsform och hjälpmedel. Rätten till
personlig assistans under skoltid och vid
vistelse på dagcenter skall återinföras.
Vi anser också att rätten till personlig
assistans bör omfatta funktionshindrade
som bor i gruppbostad. För att
funktionshindrades behov inte skall
ställas mot andra behov i kommunen utan gå
direkt till den som har rätt till stöd
anser vi att det ekonomiska ansvaret för
de 20 första assistanstimmarna bör
återföras till staten. För att garantera
detta tillför vi anslaget för kostnader
för statlig assistansersättning
ytterligare nästan 2 miljarder kronor.
En grundläggande förutsättning för att
funktionshindrade skall ges en reell
möjlighet att leva ett så normalt liv som
möjligt är en god tillgång till olika slag
av hjälpmedel. Därför bör försörjningen av
hjälpmedel ses över och en statlig
hjälpmedelsgaranti prövas.
Vi vill tillföra ytterligare medel till
anslaget för bidrag till
handikapporganisationer. Dessa extra medel
skall riktas särskilt till mindre
handikapporganisationer som arbetar
oberoende av de stora samarbetsorganen
inom handikapprörelsen.
Vi anser det vara mycket angeläget att
stärka psykiatrin och tillför därför mer
resurser än vad som kommer till uttryck i
propositionen utgiftsområde 9.
Mot bakgrund av vad vi anfört anser vi att
riksdagen med bifall till motion Fi231 (m)
yrkande 5 i denna del och med delvis
bifall till propositionen avseende
utgiftsområde 9 samt med avslag på
motionerna Fi230 (s, v, mp), Fi232 (fp)
yrkande 6, Fi233 (kd) yrkande 8 och Fi234
(c) yrkande 6 bör öka ramen för
utgiftsområde 9 för budgetåret 2003 med
2 246 miljoner kronor. Enligt vår mening
bör riksdagen med bifall till motion Fi231
(m) yrkande 6 i denna del och med delvis
bifall till propositionen avseende
utgiftsområde 9 samt med avslag på
motionerna Fi232 (fp) yrkande 7, Fi233
(kd) yrkande 9 och Fi234 (c) yrkande 7
godkänna en preliminär fördelning vad
avser utgiftsområde 9 om 35 543 miljoner
kronor för budgetåret 2004.
Kerstin Heinemann (fp) och Gabriel Romanus (fp)
anför:
Folkpartiet liberalerna föreslår
omfattande satsningar för att underlätta
för funktionshindrade att delta i
samhällslivet. Vi anser att en
tillgänglighetsreform bör påbörjas nästa
år i syfte att göra allmänna miljöer mer
tillgängliga för personer med
funktionshinder. Ansvars- och
finansieringsprincipen, d.v.s. att varje
sektor i samhället har ansvar för att just
dess verksamhet är tillgänglig för
funktionshindrade och att detta normalt
skall tillgodoses inom ordinarie budget,
ligger fast. Riksdagen bör dock påskynda
utvecklingen genom att fatta beslut om
stimulansbidrag med i genomsnitt 1 miljard
kronor om året under fem år från och med
den 1 juli 2003.
Vi anser att de rättigheter som lagen om
stöd och service till vissa
funktionshindrade och lagen om personlig
assistans ursprungligen givit personer med
funktionshinder och deras anhöriga måste
återinföras. Vi anser också att staten
skall återta kostnadsansvaret för de 20
första assistanstimmarna.
Över de båda åren 2003 och 2004 avsätter
vi sammanlagt 1 miljard kronor för en
nationell vårdgaranti. Vårdgarantin
innebär en rätt att senast inom tre
månader efter det att behov fastslagits få
vård. Klarar inte det egna landstinget att
ge vård i tid så skall patienten ha rätt
att på hemlandstingets bekostnad få vård
utförd i ett annat landsting eller hos en
annan vårdgivare. Valfriheten skall
omfatta hela landet och inte begränsas
till ett geografiskt eller administrativt
område. Vårdgarantin skall omfatta alla
medicinskt motiverade behandlingar och den
skall gälla för alla åldrar. Vårdgarantin
skall vara fullt genomförd inom två år.
Vi vill avsätta ytterligare resurser för
att stödja anhörigvården. Vi vill också
avsätta ökade medel för alkohol- och
narkotikapolitiska åtgärder.
Slutligen anser vi att åtgärder bör
sättas in för att minska
läkemedelskostnaderna.
Mot bakgrund av vad vi anfört anser vi att
riksdagen med bifall till motion Fi232
(fp) yrkande 6 i denna del och med delvis
bifall till propositionen samt med avslag
på motionerna Fi230 (s, v, mp), Fi231 (m)
yrkande 5, Fi233 (kd) yrkande 8 och Fi234
(c) yrkande 6 bör öka ramen för
utgiftsområde 9 för budgetåret 2003 med
4 545 miljoner kronor. Enligt vår mening
bör riksdagen med bifall till motion Fi232
(fp) yrkande 7 i denna del och med delvis
bifall till propositionen samt med avslag
på motionerna Fi231 (m) yrkande 6, Fi233
(kd) yrkande 9 och Fi234 (c) yrkande 7
godkänna en preliminär fördelning vad
avser utgiftsområde 9 om 39 608 miljoner
kronor för budgetåret 2004.
Chatrine Pålsson (kd) anför:
Kristdemokraterna föreslår för åren 2003
och 2004 att 40 miljoner kronor avsätts
för stimulansbidrag till kommunernas
utvecklingsarbete med anhörigvården. Jag
anser att resultatet av de s.k. Anhörig
300-projekten bör förvaltas och utvecklas.
Kommittén om vård i livets slutskede
kunde konstatera stora brister i den
palliativa vården i Sverige. Jag anser att
det krävs forsknings- och
utbildningsinsatser på området och
avsätter därför 35 miljoner kronor för år
2003 till forskning kring palliativ
medicin.
Jag konstaterar att regeringen återigen
sänker anslaget för bilstöd till
handikappade efter en temporär höjning i
vårpropositionen 2002. Detta kommer att
resultera i att personer med
funktionshinder nekas bilstöd långt före
årets utgång med hänvisning till att det
saknas pengar. För att bättre tillgodose
behoven av bilstöd vill jag öka anslaget
med 20 miljoner kronor för år 2003.
Tillsammans med Moderata samlingspartiet,
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna
har Kristdemokraterna presenterat ett
förslag till en nationell vårdgaranti. Jag
föreslår att 2 miljarder kronor avsätts
för år 2003 och 1,5 miljarder kronor för
år 2004 för en nationell vårdgaranti.
Landets kvinnojourer bedriver en mycket
viktig verksamhet som har stor betydelse
för utsatta kvinnor. För stöd till denna
verksamhet föreslår jag att 10 miljoner
kronor avsätts på ett nytt anslag.
Jag föreslår besparingar och
effektiviseringar på flera myndigheters
administration, bl.a. bör Socialstyrelsens
förvaltningsanslag minskas med 5 %.
Anslaget till Forskningsrådet för
arbetsliv och socialvetenskap bör minskas
med 30 miljoner kronor, bl.a. eftersom
Kristdemokraterna föreslagit en
rehabiliteringsförsäkring under
utgiftsområde 10 som innehåller en
betydande satsning på forskning kring
arbetsliv och rehabilitering.
Mot bakgrund av vad jag anfört anser jag
att riksdagen med bifall till motion Fi233
(kd) yrkande 8 i denna del och med delvis
bifall till propositionen samt med avslag
på motionerna Fi230 (s, v, mp), Fi231 (m)
yrkande 5, Fi232 (fp) yrkande 6 och Fi234
(c) yrkande 6 bör öka ramen för
utgiftsområde 9 för budgetåret 2003 med
2 006 miljoner kronor. Enligt min mening
bör riksdagen med bifall till motion Fi233
(kd) yrkande 9 i denna del och med delvis
bifall till propositionen samt med avslag
på motionerna Fi231 (m) yrkande 6, Fi232
(fp) yrkande 7 och Fi234 (c) yrkande 7
godkänna en preliminär fördelning vad
avser utgiftsområde 9 om 36 727 miljoner
kronor för budgetåret 2004.
4. Kenneth Johansson (c) anför:
Jag anser att vården och omsorgen skall
utgå från människors behov och utövas i
enlighet med den enskildas önskemål och
aktiva val. Centerpartiet har medverkat
till att vården och omsorgen nu får
ytterligare resurser. En jämnare
befolkningsutveckling, en solidarisk
skatteutjämning och en breddad skattebas
ger resurser och lika villkor.
I motion So518 redovisar Centerpartiet
mer utförligt de förändringar inom
utgiftsområde 9 som bör beslutas inför
2003 års budget. Här föreslås att utöver
regeringens förslag ytterligare 1 miljard
kronor anvisas under en tvåårsperiod för
att introducera en nationell vårdgaranti.
För budgetåret 2003 föreslår Centerpartiet
250 miljoner kronor för att snabbt
reducera köerna inom vården. För år 2004
föreslås 500 miljoner kronor och för år
2005 250 miljoner kronor.
Jag vill också avsätta resurser för ett
nationellt hälsonät för att knyta samman
alla vårdcentraler, äldreboenden, stora
och små sjukhus, privatkliniker och göra
det möjligt för alla som arbetar inom
hälso- och sjukvården att kommunicera med
varandra för konsultation och utbildning.
Ett nationellt hälsonät förbättrar
möjligheten till vård i hemmen samtidigt
som den internationella arenan blir en
kontinuerlig kontaktyta för professionen.
För projektets initierande, utbildning och
organisationsutveckling anser jag att 25
miljoner kronor bör avsättas under
budgetåret 2003.
Vidare föreslår jag besparingar inom
administrationen vid Socialstyrelsen,
Statens folkhälsoinstitut och
Smittskyddsinstitutet med sammanlagt 64
miljoner kronor. Anslaget till forskning
vid Forskningsrådet för arbetsliv och
socialvetenskap bör minskas med 50
miljoner kronor.
Mot bakgrund av vad jag anfört anser jag
att riksdagen med bifall till motion Fi234
(c) yrkande 6 i denna del och med delvis
bifall till propositionen samt med avslag
på motionerna Fi230 (s, v, mp), Fi231 (m)
yrkande 5, Fi232 (fp) yrkande 6 och Fi233
(kd) yrkande 8 bör öka ramen för
utgiftsområde 9 för budgetåret 2003 med
161 miljoner kronor. Enligt min mening bör
riksdagen med bifall till motion Fi234 (c)
yrkande 7 i denna del och med delvis
bifall till propositionen samt med avslag
på motionerna Fi231 (m) yrkande 6, Fi232
(fp) yrkande 7 och Fi233 (kd) yrkande 9
godkänna en preliminär fördelning vad
avser utgiftsområde 9 om 35 670 miljoner
kronor för budgetåret 2004.
Särskilt yttrande
Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v)
anför:
Vänsterpartiet står naturligtvis bakom en
nationell vårdgaranti, men det förutsätter
att det finns resurser och personal så att
vi kan säkra prioriteringsordningen.
Bilaga 10
Kulturutskottets protokollsutdrag
2002/03:2.7
*grafiskt element borttaget*
Bilaga 11
Trafikutskottets protokollsutdrag
2002/03:4.3
*grafiskt element borttaget*
*grafiskt element borttaget*
Bilaga 12
Miljö- och jordbruksutskottets yttrande
2002/03:MJU1y
Ramar för utgiftsområdena 20 och 23
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 10 oktober 2002
beslutat bereda övriga berörda utskott
tillfälle att avge yttrande över
proposition 2002/03:1 Budgetpropositionen
för år 2003 (volym 1) i vad avser den
ekonomiska politiken och förslag till
statsbudget för budgetåret 2003,
utgifternas fördelning på utgiftsområden
och beräkningen av statsinkomsterna,
förslag till utgiftstak för staten för
åren 2002-2004, låneramar (yrkandena 1-15
och 27-38) jämte motioner i de delar som
berör respektive utskotts
beredningsområde.
Miljö- och jordbruksutskottet behandlar i
sitt yttrande de förslag i propositionen
som avser utgiftsområdena Allmän miljö-
och naturvård (utgiftsområde 20) samt Jord-
och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar (utgiftsområde 23). I anslutning
till yttrandet behandlas även vissa
följdmotioner.
Utgiftsområde 20
I utgiftsområdet ingår politikområdet
Miljöpolitik och del av politikområdet
Forskningspolitik.
Regeringen föreslår att ramen för
utgiftsområde 20 för budgetåret 2003 skall
fastställas till 3 335 075 000 kr.
Riksdagen föreslås vidare godkänna den
preliminära beräkningen av ramen för
utgiftsområdet för budgetåret 2004. För år
2004 föreslås en preliminär ram om 4 147
miljoner kronor.
Förändringen av utgiftsområdesramen
jämfört med beräkningen av utgifterna per
utgiftsområde i 2002 års ekonomiska
vårproposition förklaras i huvudsak av att
21 miljoner kronor överförs till
utgiftsområde 4 Rättsväsendet år 2002.
Medlen tillförs domstolsväsendet för
arbetet med miljödomstolar. Den beräknade
utgiftsområdesramen år 2004 är 1 041
miljoner kronor högre än anslag för år
2002. Det förklaras i huvudsak av de
satsningar som följer av regeringens
proposition Svenska miljömål - delmål och
åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130).
I flerpartimotion Fi230 (s, v, mp)
föreslås vissa ändringar i förhållande
till regeringens förslag om ramar för
utgiftsområde 20. I motionen konstateras
att regeringen i budgetpropositionen för
2003 föreslår en minskning av resurserna
till insatser för att öka den biologiska
mångfalden. Vidare föreslås att resurserna
för sanering och återställning av
förorenade områden skall minskas. Enligt
motionärerna bör dessa besparingar inte
genomföras. För år 2003 ökas anslagen
Åtgärder för biologisk mångfald och
Sanering och återställning av förorenade
områden därför med 7 miljoner kronor
respektive 21 miljoner kronor.
Sammanfattningsvis föreslås att ramen för
utgiftsområde 20 ökas med 28 miljoner
kronor (yrkande 1 delvis).
Förslag till andra nivåer för ramen för
utgiftsområde 20 läggs fram i
partimotioner (m), (fp), (kd) och (c).
Moderata samlingspartiet föreslår i sin
partimotion Fi231 yrkande 5 (delvis) att
ramen för utgiftsområde 20 för budgetåret
2003 skall fastställas till ett belopp som
är 571 908 000 kr lägre än regeringens
förslag. För budgetåret 2004 föreslås i
motionens yrkande 6 (delvis) en preliminär
ram som är 1 303 125 000 kr lägre än vad
regeringen förordat. Enligt Moderata
samlingspartiet behövs det nya, mer
effektiva metoder i arbetet för att bevara
den biologiska mångfalden. En ökad andel
av den skyddsvärda arealen mark bör
skyddas genom inrättande av s.k.
skötselkontrakt. Behovet att köpa in
skyddsvärd mark minskar därmed samtidigt
som bevarandearbetet blir mer effektivt.
Vidare föreslås att en fond inrättas år
2005 för att finansiera arbetet med att
bevara den biologiska mångfalden. Fonden,
som skall uppgå till 1 miljard kronor,
skall även vara öppen för donationer. När
det gäller sanering av förorenade
markområden är det enligt motionärerna
viktigt att prioritera saneringen av
områden som är miljö- och hälsofarliga.
För att kunna göra nödvändiga
prioriteringar behövs vetenskapliga
riskbedömningar av saneringsobjektens
farlighet för människa och miljö. Vidare
bör forskning och utveckling av nya
metoder och framtagande av effektivare
saneringsteknik stödjas. För att minska
utsläppen av växthusgaser bör ökade
resurser ges till stimulansåtgärder för
utveckling av miljövänlig teknik. Det
internationella samarbetet om
klimatpolitiken skall öka. Sverige skall
aktivt arbeta för införandet av ett
effektivt EU-system för handel med
utsläppsrätter vad gäller koldioxid. I
förlängningen vill Moderaterna se ett
globalt system för handel med
utsläppsrätter för att på ett effektivt
sätt minska utsläppen av växthusgaser.
I Folkpartiets partimotion Fi232 yrkande
6 (delvis) föreslås att ramen för
budgetåret 2003 bestäms till ett belopp
som är 270 000 000 kr lägre än vad
regeringen föreslagit. Enligt yrkande 7
(delvis) bör den preliminära ramen för år
2004 fastställas till belopp som är 370
miljoner kronor lägre än
regeringsförslaget. Folkpartiets grundsyn
är att man även inom miljöområdet skall
undvika riktade stödåtgärder som ofta
leder till byråkratiska regler och i
grunden felaktiga beslut. I stället skall
man arbeta med utgångspunkt i att den som
förorenar betalar. En djupgående analys
bör genomföras av vilka organisatoriska,
legala och ekonomiska förändringar som
behövs för att samhället bättre skall
kunna hantera hållbar utveckling. Därför
föreslås att det tillsätts en
hållbarhetskommission. Riktade stöd till
klimatinvesteringar bör ej förekomma. I
stället fordras mer resurser inom området
biologisk mångfald framför allt för att ge
fler områden kvalificerat skydd som
naturreservat. Vidare krävs mer resurser
till det internationella samarbetet.
Folkpartiet anser att det är av yttersta
vikt att Sverige aktivt stödjer
internationell miljösamverkan och att
detta också avspeglar sig i aktiv
handling. Ökade resurser bör tillföras
miljöforskning. Dessa pengar skall bl.a.
kunna användas av den föreslagna
hållbarhetskommissionen för angelägna
utredningar och kortare forskningsuppdrag.
Kristdemokraterna föreslår i sin
partimotion Fi233 en minskning av ramen
för budgetåret 2003 med 90 000 000 kr
(yrkande 8 delvis). För budgetåret 2004
föreslås en minskning med 120 miljoner
kronor (yrkande 9 delvis).
Kristdemokraterna anser att miljöpolitiken
måste präglas av en helhetssyn, där
människan ingår i ett nära samspel med
naturen utan att förbruka dess
livsuppehållande resurser. Miljöhänsyn och
miljöpolitik kan inte avgränsas till någon
specifik sektor utan måste inkluderas i
beslutsunderlaget inom alla
politikområden. För att komma till rätta
med miljöproblemen har Sveriges riksdag
antagit 15 nationella miljökvalitetsmål.
Det övergripande syftet är att överlämna
ett samhälle till nästa generation där de
stora miljöproblemen är lösta. Det största
miljöproblemet, vilket också är det
svåraste att åtgärda, är
klimatförändringarna. För att komma till
rätta med detta problem måste utsläppen
från trafik och energiproduktion minska
drastiskt, varför Kristdemokraterna
föreslår att regeringens anslag Stöd till
klimatinvesteringar höjs med 50 miljoner
kronor. Kristdemokraterna vill också
betona vikten av en sammanhållen sjö- och
skogsmarkskalkning. Försurningen ökar
fortfarande och det finns därför ett stort
behov av nykalkning. Kalkningsanslaget bör
därför förstärkas och förutom kalkning av
sjöar, vattendrag och våtmarker måste även
skogsmarkskalkning föras in under detta
utgiftsområde. Biologisk mångfald är en
förutsättning för människors välbefinnande
och hälsa. De biologiska resurserna får
inte utnyttjas, bara nyttjas enligt
förvaltarskapsprincipen. Det arbete som
behövs för bevarande och restaurering av
värdefulla naturmiljöer och biologisk
mångfald har regeringen bedömt uppgå till
2,5 miljarder kronor under åren 2003 och
2004. Kristdemokraterna menar att det
genom ett något långsammare genomförande,
effektivisering av administrationen och en
något högre andel frivilliga avsättningar,
går att spara in på regeringens anslag.
Även när det gäller Naturvårdsverket tror
Kristdemokraterna att en besparing är
möjlig genom att myndigheten
effektiviserar sin administration och
förvaltning.
Centerpartiet föreslår i sin partimotion
Fi234 yrkande 6 (delvis) att ramen för
utgiftsområde 20 för budgetåret 2003 ökas
med 338 000 000 kr. För budgetåret 2004
föreslås en preliminär ram som är 400
miljoner kronor högre än vad regeringen
förordat (yrkande 7 delvis). Centerpartiet
föreslår vissa omfördelningar inom
utgiftsområdet. Ökade anslag bör bl.a.
anvisas till ideella organisationer
verksamma inom natur- och
kulturmiljöområdet och till kalkning.
Vidare bör miljöforskningen räknas upp,
bl.a. för att möjliggöra framtagandet av
en heltäckande forsknings- och aktionsplan
för Östersjöns miljö. Vidare bör medel
avsättas till en fond för
kostnadseffektiva investeringar kring
Östersjön. Mot bakgrund av bl.a. den
modell för bevarande av skyddsvärd
skogsmark som Centerpartiet förordar bör
anslaget för inköp av skog sänkas. Utöver
detta tillkommer ett nytt anslag för
miljöbistånd.
Miljö- och jordbruksutskottet vill för
sin del anföra följande. Som regeringen
redovisar i budgetpropositionen förklaras
förändringen av utgiftsområdesramen för år
2003 jämfört med beräkningen av utgifterna
per utgiftsområde i 2002 års ekonomiska
vårproposition i huvudsak av att 21
miljoner kronor överförs till
utgiftsområde 4 Rättsväsendet år 2002.
Medlen tillförs domstolsväsendet för
arbetet med miljödomstolar. Den beräknade
utgiftsområdesramen 2004 är 1 041 miljoner
kronor högre än vad som tidigare
redovisats för år 2002. Det förklaras i
huvudsak av de satsningar som följer av
regeringens proposition Svenska miljömål -
delmål och åtgärdsstrategier (prop.
2000/01:130). Förslagen i
budgetpropositionen innebär en minskning
av resurserna för insatser för att öka den
biologiska mångfalden samt minskade
resurser till sanering och återställning
av förorenade områden. När det gäller nu
nämnda besparingar inom utgiftsområdet
anser utskottet i likhet med vad som
anförs i motion Fi230 att dessa inte bör
genomföras. För budgetåret 2003 bör därför
ytterligare resurser tillföras anslagen
Åtgärder för biologisk mångfald och
Sanering och återställning av förorenade
områden. Utskottet finner mot bakgrund av
det anförda att ramen för utgiftsområde
20, i förhållande till regeringens
förslag, bör höjas med 28 000 000 kr och
därmed fastställas till 3 363 075 000 kr
för budgetåret 2003. Därmed tillstyrker
utskottet motion Fi230 (s, v, mp) yrkande
1 i denna del. Motionerna Fi231 (m)
yrkande 5, Fi232 (fp) yrkande 6, Fi233
(kd) yrkande 8 och Fi234 (c) yrkande 6 bör
därmed avstyrkas i denna del.
Utskottet anser vidare att regeringens
förslag beträffande den preliminära
fördelningen av utgifterna för budgetåret
2004 såvitt gäller utgiftsområde 20 bör
tillstyrkas och att motionerna Fi231 (m)
yrkande 6, Fi232 (fp) yrkande 7, Fi233
(kd) yrkande 9 och Fi234 (c) yrkande 7 bör
avstyrkas i denna del.
Utgiftsområde 23
I utgiftsområdet ingår politikområdena
Skogspolitik, Djurpolitik, Livsme-
delspolitik, Landsbygdspolitik samt delar
av politikområdena Utbildningspolitik,
Forskningspolitik och Samepolitik.
Regeringen föreslår att ramen för
utgiftsområde 23 för budgetåret 2003 skall
fastställas till 10 460 479 000 kr.
Riksdagen föreslås vidare godkänna den
preliminära beräkningen av ramen för
utgiftsområdet för budgetåret 2004. För år
2004 föreslås en preliminär ram om 14 451
miljoner kronor.
Den beräknade utgiftsområdesramen år 2004
är 306 miljoner kronor lägre än anslag för
år 2002. Eftersom regeringen gör
bedömningen att det finns en risk att
utgiftstaket är hotat år 2003,
tidigareläggs utbetalningarna av
arealstödsersättning motsvarande ca 4 000
miljoner kronor till år 2002. Detta
förklarar den lägre anslagsnivån år 2003.
I flerpartimotion Fi230 (s, v, mp)
föreslås vissa ändringar i förhållande
till regeringens förslag om ramar för
utgiftsområde 23. Enligt motionärerna
ökades anslaget Ersättningen för
viltskador år 2002, och denna ökning skall
gälla även år 2003, framför allt på grund
av skador och förebyggande
stängselkostnader för varg. Anslaget
Ersättning för viltskador bör således ökas
med 3,5 miljoner kronor år 2003. Vidare
uppmärksammas SLU:s arbete med
fältförsöksverksamhet för ekologisk
odling. Under åren 2001 och 2002 har 7
miljoner kronor per år avsatts för detta
inom ramen för anslaget 25:1 Sveriges
lantbruksuniversitet. För detta ändamål
bör, enligt motionärerna, anslaget ökas
med 7 miljoner kronor för år 2003. Vidare
framhålls Livsmedelsverkets viktiga roll
när det gäller livsmedelssäkerheten.
Anslaget till Livsmedelsverket bör ökas
med 10 miljoner kronor år 2003.
Sammanfattningsvis föreslås att ramen för
utgiftsområde 23 ökas med 20,5 miljoner
kronor för år 2003 (yrkande 1 delvis).
Förslag till andra nivåer för ramen för
utgiftsområde 23 läggs fram i
partimotioner (m), (fp), (kd) och (c).
Moderata samlingspartiet föreslår i sin
partimotion Fi231 yrkande 5 (delvis) att
ramen för utgiftsområde 23 för budgetåret
2003 skall fastställas till ett belopp som
är 421 631 000 kr lägre än regeringens
förslag. För budgetåret 2004 föreslås i
motionens yrkande 6 (delvis) en preliminär
ram som är 434 504 000 kr lägre än vad
regeringen förordat. Enligt motionärerna
belastas den svenska
livsmedelsproduktionen med
produktionsskatter som fortfarande ligger
avsevärt högre än omvärldens. Konkurrensen
mellan livsmedelsproducenterna hårdnar i
takt med att jordbrukspolitiken
reformeras. Skatten på den diesel som
förbrukas av jord- och skogsbrukets
arbetsmaskiner bör sänkas till nivån 53
öre per liter. Skatten på växtnäringen bör
tas bort. När det gäller djurskyddet är
reglerna i Sverige i grunden bra. Vad som
behöver förbättras är tillsyn och kontroll
så att reglerna verkligen följs. Att
införa en djurskyddsmyndighet löser inga
problem. I stället bör resurserna öka för
utbildning av de inspektörer som skall
sköta tillsynen. Vidare bör
livsmedelstillsynen förstärkas och
förbättras. Däremot är det inte statens
uppgift att marknadsföra och stimulera
konsumtion av en viss typ av livsmedel.
Detta sköts bäst av marknadens aktörer
utan statlig inblandning.
I Folkpartiets partimotion Fi232 yrkande
6 (delvis) föreslås att ramen för
budgetåret 2003 bestäms till ett belopp
som är 455 000 000 kr lägre än vad
regeringen föreslagit. Enligt yrkande 7
(delvis) bör den preliminära ramen för år
2004 fastställas till belopp som är 471
miljoner kronor lägre än
regeringsförslaget. Enligt Folkpartiet bör
ytterligare resurser satsas på åtgärder
inom djurskydd och djurhälsovård. Vidare
förstärks de konsumentpolitiska åtgärderna
vad gäller livsmedelshanteringen med
ytterligare medel. Ökade resurser
beräknas för Statens lantbruksuniversitet
och Forskningsrådet för miljö, areella
näringar och samhällsbyggande. Besparingar
görs på Statens jordbruksverk och
Fiskeriverket.
Kristdemokraterna föreslår i sin
partimotion Fi233 en ökning av ramen för
budgetåret 2003 med 295 000 000 kr
(yrkande 8 delvis). För budgetåret 2004
föreslås en ökning med 108 miljoner kronor
(yrkande 9 delvis). Kristdemokraternas
inriktning för jordbruket syftar till
fortsatt användning av åkermarken för
livsmedelsproduktion. Jordbruket skall ha
samma konkurrensvillkor som omvärlden.
Skatter och avgifter, bl.a. dieselskatten,
behöver av konkurrensskäl harmoniseras med
övriga EU-länder. Detta är en
förutsättning för att jordbruket skall
finnas kvar som basnäring i hela landet
och möjliggör ett fullt utnyttjande av
befintliga EU-ersättningar.
Kristdemokraterna vill också tillskjuta
jordbruket resurser till ett omfattande
åtgärdsprogram för landsbygdens miljö och
struktur, eftersom regeringen misslyckats
i tidigare förhandlingar med EU. Ett antal
förhållanden och angelägna åtgärder
påkallar en omfördelning av anslagen inom
utgiftsområdet. Förenklade regelverk leder
till minskat medelsbehov för
Jordbruksverket.
Distriktsveterinärorganisationen (DVO)
avskaffas år 2004, och den nuvarande
finansieringen av DVO används till den nya
tillsynsorganisation som skapas inom
länsstyrelserna och fördelas av
djurskyddsmyndigheten. Extra resurser
behöver satsas på ett återupprättande av
skördeskadeersättningen. Medel bör
avsättas för återinförandet av
avbytartjänst samt för exportfrämjande
åtgärder. Vidare kräver
Norrlandsjordbrukets utsatta situation
särskilda stödåtgärder. Kristdemokraterna
gör också en extra satsning på
miljöförbättrande åtgärder i jordbruket
samt på djurskydd och djurhälsa. Utöver
detta får skogsbruket med
Kristdemokraternas förslag en förstärkning
genom de kalkningsinsatser som redovisats
under utgiftsområde 20. Det är också
viktigt att svensk fiskerinäring har
villkor som motsvarar de i konkurrerande
länder, och Kristdemokraterna därför bl.a.
införa ett yrkesfiskaravdrag.
Kristdemokraterna föreslår även ett
flertal skattesänkningar, bl.a. på diesel,
som stärker jordbrukets konkurrenskraft.
Totalt sänks skatterna för jordbruket med
730 miljoner kronor för år 2003 och med ca
1 miljard kronor år 2004. Ramen för
utgiftsområdet bör i jämförelse med
regeringens beräkning utökas med 295
miljoner kronor för år 2003 och med 108
miljoner kronor för år 2004.
Centerpartiet föreslår i sin partimotion
Fi234 (yrkande 6 delvis) att ramen för
utgiftsområde 23 för budgetåret 2003
fastställs till ett belopp som är
210 000 000 kr högre än regeringens
förslag. För budgetåret 2004 föreslås en
preliminär ram som är 210 miljoner kronor
högre än vad regeringen förordat (yrkande
7 delvis). Enligt Centerpartiet bör
anslagen till forskning och utveckling av
näringen ökas. Vidare krävs ökade resurser
till kontroll av livsmedel och
ersättningar för viltskador.
Miljö- och jordbruksutskottet vill för
sin del anföra följande. Som framhålls i
propositionen finns det en risk att
utgiftstaket är hotat år 2003. Därför har
regeringen föreslagit att utbetalningarna
av arealstödsersättning motsvarande ca 4
000 miljoner kronor tidigareläggs till år
2002. Detta förklarar den lägre
anslagsnivån år 2003. Vidare är den
beräknade utgiftsområdesramen år 2004 306
miljoner kronor lägre än anslag för år
2002. Förslagen i budgetpropositionen
innebär härutöver bl.a. att den ökning av
anslaget Ersättningen för viltskador som
riksdagen beslutade för år 2002 inte
kvarstår. I likhet med vad som anförs i
motion Fi230 anser utskottet att denna
ökning skall gälla även år 2003, framför
allt på grund av skador och förebyggande
stängselkostnader för varg. Vidare bör
SLU:s arbete med fältförsöksverksamhet för
ekologisk odling uppmärksammas. Under åren
2001 och 2002 har 7 miljoner kronor per år
avsatts för detta inom ramen för anslaget
25:1 Sveriges lantbruksuniversitet. Även
för år 2003 bör motsvarande resurser
tillföras denna verksamhet.
Livsmedelsverket har en viktig roll när
det gäller arbetet med livsmedelssäkerhet
och bör tillföras ytterligare 10 miljoner
kronor år 2003. Med det anförda föreslår
utskottet att ramen för utgiftsområde 23,
i förhållande till regeringens förslag,
höjs med 20 500 000 kr och därmed
fastställs till 10 480 979 000 kr för
budgetåret 2003. Därmed tillstyrker
utskottet motion Fi230 (s, v, mp) yrkande
1 i denna del. Motionerna Fi231 (m)
yrkande 5, Fi232 (fp) yrkande 6, Fi233
(kd) yrkande 8 och Fi234 (c) yrkande 6 bör
därmed avstyrkas i denna del.
Utskottet anser vidare att regeringens
förslag beträffande den preliminära
fördelningen av utgifterna för budgetåret
2004 såvitt gäller utgiftsområde 23 bör
tillstyrkas och att motionerna Fi231 (m)
yrkande 6, Fi232 (fp) yrkande 7, Fi233
(kd) yrkande 9 och Fi234 (c) yrkande 7 bör
avstyrkas i denna del.
Stockholm den 12 november 2003
På miljö- och jordbruksutskottets vägnar
Per Westerberg
Följande ledamöter har deltagit i
beslutet: Per Westerberg (m), Sinikka
Bohlin (s), Alf Eriksson (s), Lennart
Fremling (fp), Rune Berglund (s), Rolf
Lindén (s), Sven Gunnar Persson (kd),
Christina Axelsson (s), Lars Lindblad (m),
Carina Ohlsson (s), Sverker Thorén (fp),
Jan Andersson (c), Jan-Olof Larsson (s),
Christin Nilsson (s), Cecilia Widegren
(m), Sven-Erik Sjöstrand (v) och Mikaela
Valtersson (mp).
Avvikande meningar
1. Utgifternas fördelning på
utgiftsområden
Per Westerberg (m), Lars Lindblad (m) och
Cecilia Widegren (m) anför:
Utgiftsområde 20
Enligt Moderata samlingspartiet behövs det
nya, mer effektiva metoder i arbetet för
att bevara den biologiska mångfalden. En
ökad andel av den skyddsvärda arealen mark
bör skyddas genom inrättande av s.k.
skötselkontrakt. Behovet att köpa in
skyddsvärd mark minskar därmed samtidigt
som bevarandearbetet blir mer effektivt.
Vidare föreslås att en fond inrättas år
2005 för att finansiera arbetet med att
bevara den biologiska mångfalden. Fonden,
som skall uppgå till 1 miljard kronor,
skall även vara öppen för donationer. När
det gäller sanering av förorenade
markområden är det enligt Moderata
samlingspartiets mening viktigt att
prioritera saneringen av områden som är
miljö- och hälsofarliga. För att kunna
göra nödvändiga prioriteringar behövs
vetenskapliga riskbedömningar av
saneringsobjektens farlighet för människa
och miljö. Vidare bör forskning och
utveckling av nya metoder och framtagande
av effektivare saneringsteknik stödjas.
För att minska utsläppen av växthusgaser
bör ökade resurser ges till
stimulansåtgärder för utveckling av
miljövänlig teknik. Det internationella
samarbetet om klimatpolitiken skall öka.
Sverige skall aktivt arbeta för införandet
av ett effektivt EU-system för handel med
utsläppsrätter vad gäller koldioxid. I
förlängningen vill vi se ett globalt
system för handel med utsläppsrätter för
att på ett effektivt sätt minska utsläppen
av växthusgaser.
Vi föreslår i enlighet med vår
partimotion Fi231 yrkandena 5 (delvis) och
6 (delvis) en, i förhållande till
regeringens förslag, minskning av
utgiftsramen för budgetåret 2003 med 571
908 000 kr och för budgetåret 2004 med
1 303 125 000 kr.
Utgiftsområde 23
Den svenska livsmedelsproduktionen
belastas med produktionsskatter som
fortfarande ligger avsevärt högre än
omvärldens. Konkurrensen mellan
livsmedelsproducenterna hårdnar i takt med
att jordbrukspolitiken reformeras. Skatten
på den diesel som förbrukas av jord- och
skogsbrukets arbetsmaskiner bör sänkas
till nivån 53 öre per liter. Skatten på
växtnäringen bör tas bort. När det gäller
djurskyddet är reglerna i Sverige i
grunden bra. Vad som behöver förbättras är
tillsyn och kontroll så att reglerna
verkligen följs. Att införa en
djurskyddsmyndighet löser inga problem. I
stället bör resurserna öka för utbildning
av de inspektörer som skall sköta
tillsynen. Vidare bör livsmedelstillsynen
förstärkas och förbättras. Däremot är det
inte statens uppgift att marknadsföra och
stimulera konsumtion av en viss typ av
livsmedel. Detta sköts bäst av marknadens
aktörer utan statlig inblandning.
Vi föreslår i enlighet med motion Fi231
yrkandena 5 (delvis) och 6 (delvis) en, i
förhållande till regeringens förslag,
minskning av utgiftsramen för budgetåret
2003 med 421 631 000 kr och för budgetåret
2004 med 434 504 000 kr.
2. Utgifternas fördelning på
utgiftsområden
Lennart Fremling (fp) och Sverker Thorén
(fp) anför:
Utgiftsområde 20
Folkpartiets grundsyn är att man även inom
miljöområdet skall undvika riktade
stödåtgärder som ofta leder till
byråkratiska regler och i grunden
felaktiga beslut. I stället skall man
arbeta med utgångspunkt i att den som
förorenar betalar. En djupgående analys
bör genomföras av vilka organisatoriska,
legala och ekonomiska förändringar som
behövs för att samhället bättre skall
kunna hantera hållbar utveckling. Därför
föreslås att det tillsätts en
hållbarhetskommission. Riktade stöd till
klimatinvesteringar bör ej förekomma. I
stället fordras mer resurser inom området
biologisk mångfald framför allt för att ge
fler områden kvalificerat skydd som
naturreservat. Vidare krävs mer resurser
till det internationella samarbetet.
Folkpartiet anser att det är av yttersta
vikt att Sverige aktivt stödjer
internationell miljösamverkan och att
detta också avspeglar sig i aktiv
handling. Ökade resurser bör tillföras
miljöforskning. Dessa pengar skall bl.a.
kunna användas av den föreslagna
hållbarhetskommissionen för angelägna
utredningar och kortare forskningsuppdrag.
Vi föreslår i enlighet med vår
partimotion Fi232 yrkandena 6 (delvis) och
7 (delvis) en, i förhållande till
regeringens förslag, minskning av
utgiftsramen för budgetåret 2003 med 270
000 000 kr och för budgetåret 2004 med
370 000 000 kr.
Utgiftsområde 23
Enligt Folkpartiet bör ytterligare
resurser satsas på åtgärder inom djurskydd
och djurhälsovård. Vidare förstärks de
konsumentpolitiska åtgärderna vad gäller
livsmedelshanteringen med ytterligare
medel. Ökade resurser beräknas för
Sveriges lantbruksuniversitet och
Forskningsrådet för miljö, areella
näringar och samhällsbyggande. Besparingar
görs på Statens jordbruksverk och
Fiskeriverket.
Vi föreslår i enlighet med vår
partimotion Fi232 yrkandena 6 (delvis) och
7 (delvis) en, i förhållande till
regeringens förslag, minskning av
utgiftsramen för budgetåret 2003 med 455
000 000 kr och för budgetåret 2004 med
471 000 000 kr.
3. Utgifternas fördelning på
utgiftsområden
Sven Gunnar Persson (kd) anför:
Utgiftsområde 20
Kristdemokraterna anser att miljöpolitiken
måste präglas av en helhetssyn, där
människan ingår i ett nära samspel med
naturen utan att förbruka dess
livsuppehållande resurser. Miljöhänsyn och
miljöpolitik kan inte avgränsas till någon
specifik sektor utan måste inkluderas i
beslutsunderlaget inom alla
politikområden. För att komma till rätta
med miljöproblemen har Sveriges riksdag
antagit 15 nationella miljökvalitetsmål.
Det övergripande syftet är att överlämna
ett samhälle till nästa generation där de
stora miljöproblemen är lösta. Det största
miljöproblemet, vilket också är det
svåraste att åtgärda, är
klimatförändringarna. För att komma till
rätta med detta problem måste utsläppen
från trafik och energiproduktion minska
drastiskt, varför Kristdemokraterna
föreslår att regeringens anslag Stöd till
klimatinvesteringar höjs med 50 miljoner
kronor. Vidare föreslås slopad energiskatt
på förnybara drivmedel. Kristdemokraterna
vill också betona vikten av en
sammanhållen sjö- och skogsmarkskalkning.
Försurningen ökar fortfarande och det
finns därför ett stort behov av
nykalkning. Kalkningsanslaget bör därför
förstärkas och förutom kalkning av sjöar,
vattendrag och våtmarker måste även
skogsmarkskalkning föras in under detta
utgiftsområde. Biologisk mångfald är en
förutsättning för människors välbefinnande
och hälsa. De biologiska resurserna får
inte utnyttjas, bara nyttjas enligt
förvaltarskapsprincipen. Det arbete som
behövs för bevarande och restaurering av
värdefulla naturmiljöer och biologisk
mångfald har regeringen bedömt uppgå till
2,5 miljarder kronor under åren 2003 och
2004. Kristdemokraterna menar att det
genom ett något långsammare genomförande,
effektivisering av administrationen och en
något högre andel frivilliga avsättningar,
går att spara in på regeringens anslag.
Även när det gäller Naturvårdsverket tror
Kristdemokraterna att en besparing är
möjlig genom att myndigheten
effektiviserar sin administration och
förvaltning.
Jag föreslår i enlighet med vår
partimotion Fi233 yrkandena 8 (delvis) och
9 (delvis) en, i förhållande till
regeringens förslag, minskning av
utgiftsramen för budgetåret 2003 med
90 000 000 kr och för budgetåret 2004 med
120 000 000 kr.
Utgiftsområde 23
Kristdemokraternas inriktning för
jordbruket syftar till fortsatt användning
av åkermarken för livsmedelsproduktion.
Jordbruket skall ha samma
konkurrensvillkor som omvärlden. Skatter
och avgifter, bl.a. dieselskatten, behöver
av konkurrensskäl harmoniseras med övriga
EU-länder. Detta är en förutsättning för
att jordbruket skall finnas kvar som
basnäring i hela landet och möjliggör ett
fullt utnyttjande av befintliga EU-
ersättningar. Kristdemokraterna vill också
tillskjuta jordbruket resurser till ett
omfattande åtgärdsprogram för landsbygdens
miljö och struktur, eftersom regeringen
misslyckats i tidigare förhandlingar med
EU. Ett antal förhållanden och angelägna
åtgärder påkallar en omfördelning av
anslagen inom utgiftsområdet. Förenklade
regelverk leder till minskat medelsbehov
för jordbruksverket.
Distriktsveterinärorganisationen (DVO)
avskaffas år 2004 och den nuvarande
finansieringen av DVO används till den nya
tillsynsorganisationen som skapas inom
länsstyrelserna och fördelas av
djurskyddsmyndigheten. Extra resurser
behöver satsas på ett återupprättande av
skördeskadeersättningen. Medel bör
avsättas för återinförandet av
avbytartjänst samt för exportfrämjande
åtgärder. Vidare kräver
Norrlandsjordbrukets utsatta situation
särskilda stödåtgärder. Vi gör också en
extra satsning på miljöförbättrande
åtgärder i jordbruket samt på djurskydd
och djurhälsa. Utöver detta får
skogsbruket med kristdemokraternas förslag
en förstärkning genom de kalkningsinsatser
som redovisats under utgiftsområde 20. Det
är också viktigt att svensk fiskerinäring
har villkor som motsvarar de i
konkurrerande länder och vi vill därför
bl.a. införa ett yrkesfiskaravdrag.
Kristdemokraterna föreslår även ett
flertal skattesänkningar, bl.a. på diesel,
som stärker jordbrukets konkurrenskraft.
Totalt sänks skatterna för jordbruket med
730 miljoner kronor för år 2003 och med ca
1 miljard år 2004.
Jag föreslår i enlighet med vår
partimotion Fi233 yrkandena 8 (delvis) och
9 (delvis) en, i förhållande till
regeringens förslag, ökning av
utgiftsramen för budgetåret 2003 med
295 000 000 kr och för budgetåret 2004 med
108 000 000 kr.
4. Utgifternas fördelning på
utgiftsområden
Jan Andersson (c) anför:
Utgiftsområde 20
Centerpartiet föreslår vissa
omfördelningar inom utgiftsområdet. Ökade
anslag bör bl.a. anvisas till ideella
organisationer verksamma inom natur- och
kulturmiljöområdet och till kalkning.
Vidare bör miljöforskning räknas upp,
bl.a. för att möjliggöra framtagandet av
en heltäckande forsknings- och aktionsplan
för Östersjöns miljö. Härutöver bör medel
avsättas till en fond för
kostnadseffektiva investeringar kring
Östersjön. Anslaget för inköp av skog bör
sänkas, bl.a. mot bakgrund av den modell
för bevarande av skyddsvärd skogsmark som
Centerpartiet förordar. Utöver detta
tillkommer ett nytt anslag för
miljöbistånd.
Jag föreslår i enlighet med vår
partimotion Fi234 yrkandena 6 (delvis) och
7 (delvis) en, i förhållande till
regeringens förslag, ökning av
utgiftsramen för budgetåret 2003 med
338 000 000 kr och för budgetåret 2004 med
400 000 000 kr.
Utgiftsområde 23
Enligt Centerpartiet bör anslagen till
forskning och utveckling av näringen ökas.
Vidare krävs ökade resurser till kontroll
av livsmedel och ersättningar för
viltskador.
Jag föreslår i enlighet med vår
partimotion Fi234 yrkandena 6 (delvis) och
7 (delvis) en, i förhållande till
regeringens förslag, ökning av
utgiftsramen för budgetåret 2003 med
210 000 000 kr och för budgetåret 2004 med
210 000 000 kr.
Bilaga 13
Näringsutskottets protokollsutdrag
2002/03:2.2
*grafiskt element borttaget*
Bilaga 14
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
2002/03:AU1y
Ramar för utgiftsområdena 13 Arbetsmarknad
och
14 Arbetsliv
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett berörda utskott
tillfälle att yttra sig över
budgetpropositionen för år 2003 bl.a.
avseende den ekonomiska politiken och
förslag till statsbudgeten för budgetåret
2003, utgifternas fördelning på
utgiftsområden och beräkningen av
statsinkomsterna i de delar som berör
respektive utskotts beredningsområde.
Arbetsmarknadsutskottet, som har
beredningsansvaret för utgiftsområdena 13
Arbetsmarknad och 14 Arbetsliv, yttrar sig
i det följande om utvecklingen på
arbetsmarknaden m.m. Utskottet kommenterar
även oppositionens förslag till ramar i
respektive partimotion Fi231, Fi232, Fi233
och Fi234. I yttrandet berörs även motion
Fi230 till den del som den berör ramen för
utgiftsområde 14.
Utvecklingen på arbetsmarknaden m.m.
Budgetpropositionen
De makroekonomiska förutsättningar som
förslagen i budgetpropositionen bygger på
utgår från beräkningar som baseras på
information t.o.m. den
4 oktober. Sysselsättningen väntas öka
nästa år i takt med att produktionen
stiger, men till följd av en stark ökning
av antalet personer mellan 20 och 64 år
bedöms den reguljära sysselsättningsgraden
falla till 78,0 %. Den prognostiserade
utvecklingen av sysselsättningen och
arbetskraftsutbudet antas medföra att
arbetslösheten, mätt som årsgenomsnitt, i
riket som helhet sjunker till 3,8 % nästa
år. Regeringen framhåller dock att
osäkerheten om den internationella
konjunkturen är stor.
För år 2004 görs ingen bedömning av
konjunkturläget. Med hänsyn till
osäkerheten i bedömningen av den framtida
konjunkturutvecklingen presenteras i
stället tre scenarier med en baskalkyl och
ett låg- respektive högtillväxtalternativ.
I baskalkylen återhämtar sig den svenska
ekonomin successivt med en BNP-tillväxt
med 2,5 % både 2003 och 2004. Det av
regering och riksdag uppsatta
sysselsättningsmålet om 80 % sysselsatta i
dessa åldrar år 2004 nås inte i denna
kalkyl utan sysselsättningsgraden stannar
på 78 %.
I lågtillväxtalternativet blir
sysselsättningsnivån betydligt lägre än i
baskalkylen och den öppna arbetslösheten
stiger. I högtillväxtkalkylen fortsätter
sysselsättningen att stiga och
sysselsättningsmålet år 2004 uppnås.
Regeringen avser att fortlöpande vidta
åtgärder så att denna utveckling blir
möjlig.
Den senaste månadsstatistiken från AMS och
SCB samt KI:s månadsbarometer
AMS har den 7 november presenterat
månadsstatistiken för oktober. Där
konstateras att konjunkturuppgången
dröjer. Trots det är arbetsmarknaden
fortsatt stabil. Den öppna arbetslösheten
fortsätter att gå ned trots den svaga
konjunkturen och låg i slutet av oktober
på 3,8 % av arbetskraften. Motsvarande tal
för ett år sedan var 3,9 %. Det s.k.
obalanstalet, dvs. öppet arbetslösa och
deltagare i arbetsmarknadspolitiska
program, uppgick i oktober till 6,6 % av
arbetskraften, motsvarande 292 000
personer. På Stockholms arbetsmarknad är
andelen arbetslösa och programdeltagare
närmare 1 procentenhet högre än samma
månad förra året, 4,1 % av arbetskraften.
53 000 personer har hittills i år varslats
om uppsägning, vilket är lika många som
samma period förra året. I oktober
varslades 7 900 personer. Det är den näst
högsta oktobersiffran sedan 1993.
Arbetslösheten har minskat främst bland
kvinnor och motsvarar 3,4 % jämfört med
4,2 % för männen. Arbetslösheten har även
sjunkit för äldre och långtidsinskrivna.
38 000 nya platser anmäldes till
arbetsförmedlingarna under oktober, vilket
är en uppgång med 2 700 jämfört med
oktober 2001. Det är uteslutande
visstidsanställningar som står för
ökningen. De tre storstadslänen står för
drygt 60 % av de nyanmälda platserna.
SCB:s arbetskraftsundersökningar (AKU)
för september redovisar en viss ökning av
antalet sysselsatta. Den relativa
arbetslösheten hade dock ökat till 4,2 %,
en uppgång med två tiondels procentenheter
jämfört med ett år tidigare. Arbetskraften
motsvarade 78,3 % av befolkningen mellan
16 och 64 år, vilket är samma tal som ett
år tidigare. Antalet utförda arbetstimmar
i genomsnitt per vecka var något lägre än
året före. SCB följer också upp
regeringens sysselsättningsmål, dvs.
andelen sysselsatta på den reguljära
arbetsmarknaden i åldersgruppen 20-64 år.
I september 2002 uppgick andelen till 78,4
%.
Konjunkturinstitutets (KI)
månadsbarometer för september anger att
flera branscher redovisar eller förutser
fallande sysselsättning, men det finns
variationer, och några branscher planerar
för fortsatt ökad sysselsättning.
Övriga mätningar och prognoser
Enligt TCO:s s.k. platsannonsindex som
publicerades den 22 oktober sjönk antalet
orubricerade annonser under årets första
nio månader med 31 % i förhållande till
året innan.
För någon tid sedan skrev Riksbanken ned
tillväxtprognosen något för de kommande
åren bl.a. med hänvisning till den
osäkerhet om tillväxtutsikterna som den
fortsatta börsnedgången och de ökade
säkerhetspolitiska riskerna givit upphov
till. Riksbanken gör antaganden om lägre
tillväxtsiffror än regeringen i sin
baskalkyl.
Även ett antal privata prognosinstitut,
som presenterat prognoser i tiden efter
budgetpropositionens avlämnande, gör
antaganden om klart lägre tillväxtsiffror
än regeringen för år 2002, men i huvudsak
i nivå med regeringens antaganden för åren
2003 och 2004. I fråga om
arbetslöshetsnivån under 2003 varierar
dessa bedömningar mellan någon tiondels
procentenhet lägre arbetslöshet och ett
par tiondels procentenheter högre
arbetslöshet än propositionens antagande
om 3,8 %.
I den årliga rapporten "Lönebildningen,
Samhällsekonomiska förutsättningar i
Sverige 2002", som KI publicerade i
oktober 2002, framhålls att
konjunkturutsikterna försämrats sedan
sommaren och att osäkerheten ökat. Den
öppna arbetslösheten väntas öka från 4,0
till 4,3 % främst beroende på en svagare
efterfrågan på arbetskraft. Även
sysselsättningen bedöms minska med 0,2 %
under nästa år huvudsakligen beroende på
företagens fortsatta
rationaliseringsåtgärder, men den väntas
återhämta sig till slutet av 2003.
Sysselsättningsgraden bland befolkningen i
åldern 20-64 år bedöms sjunka från 78,1
till 77,6 % under 2003.
Upplysningar av AMS respektive
Medlingsinstitutet
I anslutning till utskottets beredning av
budgetpropositionen har AMS
generaldirektör lämnat upplysningar. Det
har skett en inbromsning under tredje
kvartalet i år till följd av
nedskärningarna inom telekom- och IT-
sektorn men även inom byggbranschen. De
drabbade inom telekom och IT har enligt
AMS i allmänhet bra utbildningsbakgrund
och därmed en relativt stark ställning på
arbetsmarknaden, varför nedskärningar
tidigare inte lett till en ökad
arbetslöshet. Nu går dock
arbetslöshetsnivån upp i Mälardalsområdet.
Till bilden hör att många kommuner i
landet har begränsat utrymme att
expandera. Den konjunkturuppgång som många
räknat med har inte infunnit sig, och
ingenting i den amerikanska eller tyska
ekonomin talar för en rejäl omsvängning
under överskådlig tid. Enligt AMS får man
räkna med fortsatta varsel under den
närmaste tiden. Varslen är både konjunktur-
och strukturbetingade. Inom telekom- och
IT-branschen finns en överetablering och
det pågår nu en nödvändig anpassning. Till
detta skall läggas att underleverantörer
utsätts för prispress från utlandet.
Arbeten flyttas bl.a. till de baltiska
länderna. - Enligt AMS generaldirektör är
arbetsmarknaden trots detta ganska stabil,
och inga dramatiska förändringar är att
vänta under det närmaste kvartalet. Det
stora problemet på längre sikt är inte
arbetslösheten, utan risken för en allt
större brist på arbetskraft och det faktum
att många personer står utanför den
reguljära arbetsmarknaden. Medelåldern är
hög bland de offentliganställda. Det
kommer att bli stora pensionsavgångar
under de kommande 10-15 åren. Det gäller
t.ex. grund- och gymnasieskolan och hälso-
och sjukvården. Rekryteringsproblemen kan
bli påtagliga vid en konjunkturuppgång.
Problemen kommer att förstärkas om det
inte går att minska antalet
förtidspensioneringar och hålla tillbaka
långtidssjukskrivningarna.
Även Medlingsinstitutets generaldirektör
har informerat utskottet. I år ligger
löneutvecklingen i Sverige klart över
genomsnittet i EU. Ännu är detta inte
något stort problem. Men många och stora
grupper av löntagare anser sig ha
berättigade krav på bättre betalt. Enligt
Medlingsinstitutet råder det betydande
osäkerhet om 2003 med tanke på att den
förväntade konjunkturuppgången dröjer.
Stora löneökningar till dessa grupper kan
leda till att industrin får svårare att
hävda sin lönenormerande roll, samtidigt
som många av de offentliganställda har en
alternativ arbetsmarknad i den privata
sektorn. Detta kan få en
överspillningseffekt på den privata sidan
när nya avtal skall träffas till 2004.
Genomsnittliga löneökningar på en hög
nivå under en konjunkturuppgång i
kombination med brist på arbetskraft i
många yrken skulle ställa stora krav på
AMS och arbetsmarknadspolitiken. För att
lönerna inte skall pressas upp är det
enligt Medlingsinstitutet avgörande att
det finns tillgång till utbildad
arbetskraft.
Arbetsmarknadsutskottets kommentarer till
arbetsmarknadsläget m.m.
Som framhållits i budgetpropositionen är
den framtida konjunkturutvecklingen såväl
i Sverige som i omvärlden alltjämt mycket
svårbedömd. Regeringen räknar med en svag
uppgång i sysselsättningen nästa år medan
KI spår en svag nedgång. Bilden av en mera
långsamt växande eller stagnerande
sysselsättning bekräftas eller förstärks
av de rapporter och bedömningar som
redovisats ovan.
Propositionen utgår som nämnts från en
arbetslöshetsnivå på 3,8 % nästa år. KI:s
prognos pekar dock på en arbetslöshet som
överstiger regeringens prognos med en halv
procentenhet. SCB:s statistik för
september tyder på en liknande trend. En
ökning av arbetslösheten med 1
procentenhet höjer de takbegränsade
utgifterna med drygt 7 miljarder kronor.
Redan en arbetslöshet som är några
tiondels procentenheter högre än vad som
antagits skulle alltså innebära
påfrestningar på statsfinanserna. Till
detta kommer att man över tid kan notera
att minskande sjukfrånvaro motsvaras av
ökande arbetslöshet och vice versa.
Utskottet ställer sig bakom regeringens
mål för ohälsoarbetet, dvs. att antalet
sjukdagar skall halveras till 2008. I
budgetpropositionen räknar man med en
minskning med 10 % redan mellan 2002 och
2003. Man måste enligt utskottet vara
observant på att en minskad sjukfrånvaro
inte leder till att arbetslösheten ökar.
En beredskap måste finnas för att så långt
som möjligt förhindra att den öppna
arbetslösheten ökar till följd av minskad
sjukfrånvaro.
Som framgått utgår regeringen från att
den reguljära sysselsättningen i åldrarna
20-64 år faller till 78,0 % nästa år för
att stanna på samma nivå 2004, det år då
sysselsättningsmålet skulle nås.
Regeringen uttalar dock att målet ligger
inom räckhåll. För arbetsmarknadsutskottet
är det av stor vikt att ansträngningar
görs för att nå målet.
Sysselsättningsmålet är ett uttryck för en
högre ambitionsnivå än det s.k.
halveringsmålet om 4 % arbetslöshet som
uppnåddes i slutet av år 2000. En hög
sysselsättningsnivå i kombination med låg
arbetslöshet innebär stärkta statsfinanser
som kan användas för satsningar på
välfärden. Lika viktigt är att en ökad
sysselsättning innebär att personer som i
dag försörjs genom sociala bidrag och
ersättningar kan bli självförsörjande. Ett
arbete stärker individens självkänsla.
Fler i arbete innebär minskade sociala
klyftor. Sysselsättningsgraden bland vissa
grupper är i dag oacceptabelt låg. Det
handlar bl.a. om att fler personer med
utländsk bakgrund, fler äldre och fler
personer med funktionshinder måste komma
ut på den reguljära arbetsmarknaden. Att
nå sysselsättningsmålet är också
nödvändigt för att klara det s.k.
socialbidragsmålet. Sysselsättningsmålet
är också viktigt med tanke på en framtida
hotande brist på arbetskraft.
Sysselsättningsgraden bland personer över
55 år måste öka och antalet nya
förtidspensioneringar måste hållas
tillbaka. För att sysselsättningsmålet,
och på längre sikt målet om full
sysselsättning, skall kunna bli verklighet
krävs en stark ekonomi med tillväxt i alla
delar av landet. Som framhållits av
Konjunkturinstitutet i den ovannämnda
rapporten är även förhållandevis långsamt
ökande arbetskraftskostnader en faktor för
att 80-procentsmålet skall kunna uppnås.
Sammanfattningsvis kan utskottet
konstatera att osäkerheten om utvecklingen
på arbetsmarknaden ökat sedan
budgetpropositionen lades fram.
Arbetsmarknadsutskottet anser emellertid
inte att det för närvarande finns underlag
för att frångå de bedömningar som
regeringens förslag grundas på. Det är
dock enligt utskottets mening av största
vikt att det finns en beredskap för att på
olika sätt möta en ökande arbetslöshet.
Stora ansträngningar måste också göras för
att nå sysselsättningsmålet.
Utskottets synpunkter på oppositionens
förslag till ramar m.m.
Utgiftsområde 13 Arbetsmarknad
Tusental kronor
2003 2004
Regeringen 60 307 59 121
M -4 462 -14 626
Fp -12 900 -13 900
Kd -8 355 -11 555
C -12 075 -13 025
Utgiftsområde 14 Arbetsliv
Tusental kronor
2003 2004
Regeringen 1 148* 1 070
M -83 -234
Fp -211 -211
Kd -206 -209
C -237 -223
* Enligt flerpartimotionen Fi230 (s, v,
mp) utökas ramen för utgiftsområde 14 med
2 miljoner kronor, vilket avser en ökning
av anslag 23:7 (HomO).
Moderaternas, Folkpartiets,
Kristdemokraternas och Centerpartiets
förslag framgår av tabellerna ovan.
Partierna föreslår betydligt mindre
utgiftsramar än regeringen på
utgiftsområdena 13 och 14. En jämförelse
med partiernas förslag på andra
utgiftsområden visar att det framför allt
är inom arbetsmarknadspolitiken som
oppositionen förordar kraftiga
nedskärningar. Det är genom dessa tänkta
besparingar som man får utrymme för sina
satsningar på andra politikområden.
På utgiftsområde 13 föreslår samtliga
oppositionspartier kraftiga nedskärningar
på i huvudsak tre anslag, nämligen 22:1
Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader, 22:2 Bidrag till
arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd
och 22:3 Köp av arbetsmarknadsutbildning
och övriga kostnader.
Folkpartiet, Kristdemokraterna och
Centerpartiet föreslår utgiftsminskningar
på mellan 14 % och 21 % redan under
kommande budgetår. Moderaterna, som för år
2003 gör mer begränsade besparingar,
föreslår för budgetåret 2004
anslagsminskningar med i storleksordningen
25 %.
Utgiftsminskningarna tänker sig
oppositionen att åstadkomma på främst tre
sätt, nämligen genom en förändrad
finansiering av arbetslöshetsförsäkringen,
en minskad omfattning av
arbetsmarknadspolitiska program och genom
en omstöpning av AMS. Eftersom inget av
partierna i detalj redovisar hur
besparingarna skall genomföras får
utskottet försöka göra sig en bild av
detta genom antaganden.
Framför allt anslagen 22:2 och 22:3 avser
utgifter som är konjunkturkänsliga. Med
nuvarande regelverk gör fluktuationer i
arbetslöshetsnivån på
1 procentenhet utslag på statsbudgeten med
i storleksordningen 7 miljarder kronor. En
första reflexion är att oppositionen måste
utgå från antingen en lägre
arbetslöshetsnivå eller minskade kostnader
för arbetslösheten eller en kombination av
bådadera. Det kan inte gärna vara fråga om
det förstnämnda alternativet eftersom
partierna i andra sammanhang talar om
betydligt högre faktiska
arbetslöshetsnivåer än regeringen.
Rimligen måste det i stället handla om
minskade utgifter för arbetslösheten,
vilket bara kan åstadkommas genom sämre
ersättning till de arbetslösa och till
programdeltagarna. Utskottet har då
bortsett från de delar av de föreslagna
besparingarna som motsvaras av en höjd
egenfinansiering i
arbetslöshetsförsäkringen.
En annan reflexion är att neddragningen
av anslaget för köp av
arbetsmarknadsutbildning och övriga
kostnader rimligtvis måste påverka
förutsättningarna för att bedriva en aktiv
och effektiv arbetsmarknadspolitik. De
kraftiga besparingar som föreslås på detta
anslag är svåra att förena med de
individuellt inriktade insatser,
utbildning, jobb- och utvecklingsgaranti
m.m. som oppositionen samtidigt förordar,
såvida inte tanken är att dessa insatser
skall förbehållas en begränsad krets av
arbetslösa - partierna talar om begränsade
volymer men anger inte vilka kategorier
arbetslösa som inte skulle prioriteras.
Oppositionen vill ha en bättre
arbetsmarknadspolitik, men den skall
alltså genomföras till väsentligt lägre
kostnader. Utskottet har mycket svårt att
se hur de begränsade resurser som
oppositionen vill ställa till
arbetsmarknadspolitikens förfogande skulle
kunna leda till det som man säger sig
vilja åstadkomma.
De största besparingarna tänker sig alla
de fyra partierna göra genom en ökad
egenfinansiering av
arbetslöshetsförsäkringen. Folkpartiet,
Kristdemokraterna och Centerpartiet
tillgodoräknar sig effekterna av detta
redan under nästa budgetår medan
Moderaterna räknar med full effekt år
2004.
Arbetsmarknadsutskottet beskrev det
nuvarande finansieringssystemet i förra
årets yttrande 2001/02:AU1y enligt
följande:
Det nuvarande finansieringssystemet
innebär i korthet följande.
Arbetslöshetskassorna bidrar till
finansieringen genom den s.k.
finansieringsavgiften, som är relaterad
till antalet medlemmar och den
genomsnittligt utbetalade dagpenningen i
arbetslöshetskassan i fråga. Kassan skall
enligt 48 § lagen (1997:239) om
arbetslöshetskassor för varje medlem till
staten betala motsvarande 131 procent av
den under det löpande verksamhetsåret
genomsnittligt utbetalade dagpenningen
enligt den s.k.
inkomstbortfallsförsäkringen. En tolftedel
av detta belopp skall kassan månatligen
inleverera till staten. Därutöver betalas
för varje medlem en s.k. utjämningsavgift
för finansiering av ett utjämningsbidrag
som är gemensamt för kassorna. Avgiften
motsvarar 3 procent av den gällande högsta
dagpenningen. Enligt 41 § samma lag skall
arbetslöshetskassorna ta ut
medlemsavgifter som tillsammans med andra
inkomster får antas täcka
förvaltningskostnader, de nyssnämnda
avgifterna och övriga utgifter. Kassan har
möjlighet att besluta om olika
medlemsavgifter för olika
medlemskategorier, om det finns skäl för
det. - I den mån dessa avgifter inte är
tillräckliga finansieras den resterande
delen med allmänna skattemedel.
Arbetsmarknadsavgiften enligt
socialavgiftslagen (2000:980) uppgår för
närvarande till 5,84 procent* av
avgiftsunderlaget och skall enligt 9 §
lagen (2000:981) om fördelning av
socialavgifter finansiera bl.a.
arbetslöshetsersättning. Även
aktivitetsstödet till personer som
uppfyller förutsättningarna för
inkomstrelaterad ersättning finansieras
med denna avgift. - - - De försäkrades
insatser är alltså inte relaterade till
arbetslöshetsnivån i sig i kassan utan
till den dagpenning som kassans arbetslösa
medlemmar har, vilken i sin tur är kopplad
till löneläget bland kassans medlemmar. På
detta sätt innebär finansieringssystemet
att lönehöjningar kan gå ut över hela
medlemskollektivet. - - -.
*I budgetpropositionen för 2003, volym 1,
punkt 28, föreslås att
arbetsmarknadsavgiften sänks till 3,70 %
från den 1 januari 2003.
Arbetsmarknadsutskottet kan inledningsvis
konstatera att oppositionens
finansieringsmodeller är mer eller mindre
skissartade.
Moderaternas förslag går dock något
längre i detaljeringsgrad än de övrigas
och innebär att dagens avgift ersätts med
en försäkringspremie som relateras till
månadslönen. Premien skall utgå med 2 % på
sådana inkomster som är
ersättningsberättigade. Premien skall vara
avdragsgill vid inkomstbeskattningen.
Förslaget har likheter med det
finansieringssystem som infördes av
fyrpartiregeringen år 1994 men som
upphävdes sedan Socialdemokraterna
återtagit regeringsmakten på hösten det
året.
Arbetsmarknadsutskottet har samma
invändningar som tidigare mot en sådan
finansieringsmodell. Den slopade
anknytningen till arbetslöshetskassan kan
innebära ett minskat ansvar för att
kostnaderna hålls nere; den nuvarande
kopplingen till dagpenningnivån innebär
ett ansvar för lönenivån inom kassans
område.
Folkpartiets partimotion innehåller inget
annat än att man föreslår "en helt annan
modell för finansiering av a-kassan".
Avgiften skall vara avdragsgill.
Minskningen av skatteintäkterna beräknas
till 3,4 miljarder kronor per år.
Kristdemokraterna vill öka
självfinansieringsgraden till 33 %. Den
högre a-kasseavgiften - angiven till ca
100 kr per månad i kommittémotionen A320 -
skulle synliggöra arbetslöshetens
kostnader.
Centerpartiet vill också öka
självfinansieringsgraden till 33 % för att
göra kostnaden för arbetslösheten
tydligare. Enligt kommittémotionen A330
skulle detta motsvara en ökad kostnad för
den enskilde med 150 kr per månad före
skatt och 90 kr efter det skatteavdrag som
skulle medges. Arbetslösa skulle betala
halv avgift.
Arbetsmarknadsutskottet har genom åren
tagit ställning till ett antal olika
förslag från oppositionen om ökad
egenfinansiering i
arbetslöshetsförsäkringen. Mer eller
mindre preciserade modeller har lagts till
grund för förslag om kraftigt reducerade
kostnader för försäkringen. Det har då
liksom nu varit svårt att få någon klarare
bild av hur partierna tänkt sig
finansieringen. Frågor som inställer sig
är bl.a. vad den enskildes insats mera
exakt skall relateras till och vilka som
skall stå för finansieringen, hela
löntagarkollektivet eller bara de som är
medlemmar i en kassa eller möjligen de som
kan sägas ha förankring på arbetsmarknaden
och i så fall hur detta kriterium skall
bestämmas. Oavsett dessa oklarheter finns
det skäl att vara kritisk mot en ökad
egenfinansiering. Det är fråga om en
kraftigt höjd insats för den enskilde, som
kan bli särskilt betungande i ett svagt
arbetsmarknadsläge med hög arbetslöshet.
Förslagen har dessutom den bristen att den
enskilde och hans eller hennes fackliga
organisation inte på samma sätt som i
nuvarande system får anledning att ta
ansvar för löneutvecklingen inom den egna
kassans område. Ett system som bygger på
avgifter som anknyter till en i förväg
okänd kostnad framstår dessutom som
administrativt krångligt.
Man måste också betänka att så kraftigt
ökade insatser som det skulle vara fråga
om säkerligen skulle påverka människors
vilja att vara försäkrade, allra helst
sådana grupper som löper liten risk att
bli arbetslösa. Om försäkringen samtidigt
skulle vara obligatorisk skulle den höjda
egeninsatsen säkerligen av många i
praktiken uppfattas som en ren
skattehöjning.
Alldeles oavsett dessa invändningar ser
arbetsmarknadsutskottet det som helt
orealistiskt att förslagen skulle kunna
genomföras så snabbt att de får genomslag
på budgeten redan under nästa budgetår.
Det är fråga om genomgripande
systemförändringar som skulle kräva
lagändringar och administrativa
anpassningar. De besparingseffekter som
oppositionen tillgodoräknar sig i sina
budgetmotioner får därför mera ses som
förhoppningar än väl underbyggda förslag.
Även när det gäller utgiftsområde 14
föreslår oppositionen kraftiga
nedskärningar de närmaste åren. I likhet
med förslagen på utgiftsområde 13
förespråkar Folkpartiet, Kristdemokraterna
och Centerpartiet utgiftsminskningar inom
utgiftsområde 14 på i storleksordningen 20
% redan under kommande budgetår, medan
Moderaterna tänker sig en begränsad
minskning under 2003 för att under 2004
genomföra utgiftsminskningar på över 20 %.
Oppositionspartierna föreslår
utgiftsminskningar av samma
storleksordning, men bilden av hur
nedskärningarna skall genomföras är mer
splittrad. Alla partierna verkar dock anse
att det finns utrymme för generella
sparbeting hos de myndigheter som omfattas
av utgiftsområdet och på anslaget för
särskilda utbildningsinsatser (det senare
sparbetinget gäller dock inte
Centerpartiet). Längst i förslagen går
Moderaterna som därutöver vill lägga ned
Arbetsdomstolen och föra över uppgifterna
till allmän domstol, kraftigt begränsa
Medlingsinstitutets uppdrag och slå samman
JämO, HomO, Ombudsmannen mot etnisk
diskriminering och Handikappombudsmannen
till en myndighet.
Utskottet kan inte ansluta sig de
utgångspunkter som ligger till grund för
dessa budgetförslag. Det ter sig dessutom
orealistiskt att så kraftiga besparingar
skulle kunna genomföras redan nästa
budgetår.
Arbetsmarknadsutskottet anser
sammanfattningsvis att oppositionens
budgetförslag på utgiftsområdena 13 och 14
måste avvisas. Utskottet tillstyrker
regeringens motsvarande förslag, liksom
det förslag om en ökning av ramen för
utgiftsområde 14 som läggs fram i motion
Fi230.
Stockholm den 12 november 2002
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Anders Karlsson
Följande ledamöter har deltagit i
beslutet: Anders Karlsson (s), Margareta
Andersson (c), Laila Bjurling (s), Anders
G Högmark (m), Erik Ullenhag (fp),
Christer Skoog (s), Sonja Fransson (s),
Camilla Sköld Jansson (v), Cinnika Beiming
(s), Patrik Norinder (m), Lars Lilja (s),
Tina Acketoft (fp), Berit Högman (s),
Henrik Westman (m), Britta Lejon (s), Ulf
Holm (mp) och Annelie Enochson (kd).
Avvikande meningar
1. Utvecklingen på arbetsmarknaden m.m.
(m+fp+kd+c)
av Margareta Andersson (c), Anders G
Högmark (m), Patrik Norinder (m), Henrik
Westman (m), Erik Ullenhag (fp), Tina
Acketoft (fp) och Annelie Enochson (kd)
som anför följande.
Ett nytt övergripande mål för
sysselsättningen bör formuleras. Vi
behöver ett politiskt mål för
arbetsmarknadspolitiken som visar
verkligheten som den är. Man skall inte
kunna flytta människor mellan olika
statistikkolumner för att kunna uppfylla
politiska mål och vallöften. I SOU 2002:5
för utredaren Jan Rydh en diskussion om
detta. Han påvisar hur missvisande
nuvarande mål är och problemen med den
nuvarande produktionen av statistik som
inte på ett lättillgängligt sätt mäter
andelen människor i arbete. Rydh
konstaterar att olika statistikproducenter
har olika syften med sin
statstikproduktion varför till exempel
definitioner och åldersindelningar skiljer
sig åt. Därför bör regeringen snarast
uppdra åt statistikansvariga departement
och myndigheter att fastställa gemensamma
definitioner och datakällor samt former
för en löpande, enhetlig uppföljning och
prognostisering av utvecklingen av
befolkning, studerande,
förtidspensionärer, arbetskraft,
sysselsatta, sjukfrånvarande och människor
i arbete. Redovisningen bör innehålla
komponenter i enlighet med förslag som
lagts fram i SOU 2000:2.
Den bild av svensk ekonomi som tecknas av
regeringen i budgetpropositionen bygger på
information och antaganden som gjorts
t.o.m. den 4 oktober.
Till skillnad från majoriteten i
utskottet anser vi att den senaste
informationen och de senaste prognoserna25
inte bara tyder på en ökad osäkerhet kring
det framtida tillväxt- och
sysselsättningsläget, utan på ett i
förhållande till regeringens antaganden
klart försämrat tillväxt- och
sysselsättningsläge.
Vi har under senhösten sett tydliga
tecken på en svagare internationell
konjunkturutveckling än vad som tidigare
förutspåtts. De för svensk ekonomi mycket
betydelsefulla tyska och amerikanska
ekonomierna har enligt AMS26 än så länge
inte visat några tecken på en mer
livskraftig uppgång. I dagarna har i
stället den amerikanska centralbanken,
Federal Reserve, än en gång kraftigt sänkt
den amerikanska styrräntan från en redan
låg nivå. Den fortsatta nedgången i den
för Sverige så viktiga telekomindustrin
och en begynnande nedgång i byggsektorn
utgör andra oroande exempel. Därtill har
varnande röster höjts mot att de senaste
årens löneökningstakt kan leda till att de
svenska arbetskostnaderna skenar iväg med
förhöjd arbetslöshet som följd.
Trots att arbetsmarknadsläget beskrivs
som stabilt är arbetslösheten
förhållandevis hög. Särskilt
anmärkningsvärt är att den öppna
arbetslösheten bland ungdomar, enligt AMS
statistik för oktober, är oförändrat hög
jämfört med för ett år sedan. Sammanlagt
51 500 unga var i oktober arbetslösa eller
deltagare i ett arbetsmarknadsprogram; en
oroväckande hög siffra som motsvarar i
storleksordningen en halv årskull. Antalet
varsel för oktober månad uppgick till 7
900; den näst högsta oktobersiffran sedan
år 1993. Höga varseltal innebär
visserligen inte automatiskt att
arbetslösheten kommer att öka, men risken
för en minskning av sysselsättningen är
betydande.
Den dystra bilden av arbetsmarknaden
förstärks av det faktum att 70 % av den
sysselsättningsuppgång som skett mellan
1997 och 2001 är ersättningsjobb för de
sjukskrivna och förtidspensionerade. En
vanlig vardag är det sammanlagt uppemot
1,4 miljoner svenskar i arbetsför ålder
som inte arbetar eller arbetar mindre än
de önskar. De är antingen arbetslösa, i
arbetsmarknadsåtgärder, latent
arbetssökande, långtidssjukskrivna,
förtidspensionerade eller
undersysselsatta. Det innebär att var
fjärde vuxen människa i arbetsför ålder
inte arbetar.
Om nuvarande utveckling fortsätter kommer
snart fler vara sjukskrivna mer än ett år
dn vad det finns personer i öppen
arbetslöshet. Dessa sjukskrivningar har
ökat med över 21 % sedan januari 2001. Av
de långtidssjukskrivna i januari 2002 var
65 % kvinnor och 35 % män. Läget bland de
anställda är allra värst inom den
offentliga sektorn.
Antalet personer som är sjukskrivna
uppgår en vanlig vardag till ungefär 400
000, varav ungefär 278 000 människor som
är sjukskrivna en längre period än 14
dagar. Dessutom är 454 000 personer
förtidspensionerade, helt eller delvis.
Många av dessa har blivit
förtidspensionerade av
arbetsmarknadspolitiska skäl, enligt bland
annat LO. Detta medför att de senaste fyra
åren under högkonjunkturen har den
verkliga sysselsättningen ökat med 0,5
procentenheter.
Tabell 1. Befolkning, arbetskraft,
officiell sysselsättning samt människor i
reguljärt arbete 1997 och 2001,
åldersgruppen 20-64 år.
Ande And Förän
l1 el1 dring
1997 2001 Proc
1997- ent-
Antal Antal 2001
enhe
Antal ter1
Befolkninge 5 145 5 225 79
n 20-64 år 700 000 300
Ej i 981 19,1 957 18, -23 -0,7
arbetskraft 100 % 250 3% 850
en
varav 363 7,1% 400 7,7 37 +0,6
förtidspens 000 000 % 000
ionerade
(heltid)
varav 273 5,3% 278 5,3 5 500 0,0
studerande 000 500 %
övriga 345 6,7% 278 5,3 -66 -1,4
100 750 % 350
Arbetskraft 4 164 80,9 4 276 81, 112 +0,9
en 600 % 750 9% 150
varav 328 6,4% 162 3,1 -165 -3,3
arbetslösa 000 750 % 250
Sysselsatta 3 836 74,6 4 114 78, 277 +4,2
600 % 000 7% 400
varav 32 000 0,6% 26 0,5 -6 -0,1
sysselsatta 000 % 000
i
arbetsmarkn
adsåtgärder
2
Reguljärt 3 804 73,9 4 088 78, 283 +4,3
sysselsatta 600 % 000 2% 400
varav 200 3,9% 400 7,7 200 +3,8
sjukfrånvar 000 0003 % 000
ande
Människor i 3 604 70,1 3 688 70, 83 +0,5
arbete 600 % 000 6% 400
Källor: Regeringens utredning S 2000:7,
SOU 2002:5 samt SCB, AKU
1) Andel av befolkningen i åldrarna 20-64
år, samt förändring (sista kolumnen) av
dessa andelar i procentenheter.
2) Endast de personer som deltar i
arbetsmarknadsåtgärder och som i AKU-
statistiken räknas som sysselsatta (i
arbetskraften). Detta är samma personer
som regeringen räknar bort när de
definierar sitt sysselsättningsmål (80
procent reguljärt sysselsatta i åldrarna
20-64 år). Raden "Reguljärt sysselsatta"
anger alltså de personer som räknas in i
regeringens sysselsättningsmål, dock inte
de som faktiskt arbetar. Antalet människor
i arbete kan utläsas på sista raden.
3) I stort sett hela ökningen beror på att
de längre sjukfallen har ökat.
Diagram 1. Sysselsättningsbubblan. Andelen
reguljärt sysselsatta mellan 20 och 64
år1. Officiella tal och faktisk andel
människor i arbete.
*grafiskt element borttaget*
Källor: Regeringens utredning S 2000:7,
SOU 2002:5 samt SCB, AKU
1) I procent av befolkningen i samma
åldersgrupp.
För att nå en hög, verklig
sysselsättningsgrad krävs hög tillväxt.
Förslag som kan bidra till en god
ekonomisk tillväxt har emellertid lyst med
sin frånvaro i budgetpropositionen.
Trots den höga arbetslösheten råder det
brist på arbetskraft främst inom den
offentliga sektorn (bl.a. inom vård och
omsorg). Fortfarande råder stora regionala
olikheter. Den totala obalansen (dvs.
öppet arbetslösa och deltagare i
arbetsmarknadspolitiska program) var
enligt AMS i september i Norrbottens län
hela 12,1% medan den låg som lägst i
Stockholms län på 4,1 %. Det skall också
sägas att obalanstalet för Stockholm ökat
med närmare en procentenhet sedan
september i fjol. Äldre, invandrare och
personer med utländsk bakgrund och
funktionshindrade har fortfarande en
oacceptabelt låg sysselsättningsgrad och
alltför höga arbetslöshetstal.
Regeringen tar lätt på de varningstecken
som arbetsmarknaden uppvisar. Den
osäkerhet som råder om den framtida
ekonomiska utvecklingen manar oss till
försiktighet. Sverige riskerar att drabbas
hårt och det är absolut nödvändigt att ha
beredskap för ett försämrat
arbetsmarknadsläge med stigande
arbetslöshet. En höjning av den öppna
arbetslösheten med 1 procentenhet ökar
utgifterna under det statliga utgiftstaket
med ca 7 miljarder kronor. En snabbt
vikande ekonomi förvärrar en sedan
tidigare dåligt fungerande arbetsmarknad.
Regeringen blundar för detta och vidtar
inte de nödvändiga strukturella reformer
och strategiska skattesänkningar som är
nödvändiga för att ge den svenska ekonomin
utvecklingskraft.
Vi är övertygade om att en helt annan
politik måste till för att komma till
rätta med de strukturella problemen på
arbetsmarknaden. Den ekonomiska politiken
måste långsiktigt stärka incitamenten till
företagande, arbete och utbildning.
Skattesänkningar behövs på arbete,
företagande och hushållstjänster.
Företagarnas villkor måste förbättras, en
allmän avreglering måste genomföras,
offentliga monopol slopas och
socialförsäkringarna reformeras.
Sammantaget är vi mycket oroade för
utvecklingen på den svenska
arbetsmarknaden.
2. Ramar för utgiftsområdena 13 Arbetsmarknad
och 14 Arbetsliv (m)
av Anders G Högmark (m), Patrik Norinder
(m) och Henrik Westman (m) som anför
följande.
Utgiftsområde 13
Vi moderater föreslår att ramen för
utgiftsområde 13 bestäms till 55 845
miljoner kronor år 2003 och 44 495
miljoner kronor år 2004.
Vi föreslår att en allmän
arbetslöshetsförsäkring införs. Den bör
vara en omställningsförsäkring och
administreras av staten. Dagens fasta
avgifter ersätts med en försäkringspremie
vars storlek relateras till månadslönen.
Premien skall vara 2 % av
ersättningsberättigad inkomst och vara
avdragsgill vid inkomstbeskattningen. Det
överskott som finns i dagens a-kassor bör
överföras till den nya försäkringen. Genom
att införa en sådan premie räknar vi med
att utgifterna under utgiftsområdet kan
minska med 2,1 miljarder kronor år 2003
och med 8,6 miljarder kronor år 2004.
Förslaget om egenfinansiering av en ny
arbetslöshetsförsäkring förutsätter att de
skattesänkningar som vi moderater föreslår
i vår motion om den ekonomiska politiken,
Fi231, genomförs.
Vad gäller förmedlingsverksamhet anser vi
att förmedling av arbete skall vara
individuell och effektiv. Andra aktörer än
staten skall kunna bedriva
arbetsförmedlingsverksamhet. Lokala
arbetsförmedlingar bör avknoppas från AMS.
Rekryteringsföretag kan hjälpa nya grupper
av arbetssökande. Specialistförmedlingar
bör kunna växa fram och
bemanningsföretagen vidga sina arbetsfält.
Arbetsförmedling skall vara kostnadsfri
för den som är arbetslös. En ny effektiv
myndighet bör ersätta AMS. Den skall
ansvara för att godtagbara
förmedlingstjänster erbjuds över hela
landet, administrera schabloniserade
arbetsmarknadspolitiska stöd som flytt-
och starta-eget-bidrag och fördela de
medel som anslås över statsbudgeten för
övriga insatser.
Flera av de arbetsmarknadspolitiska
programmen och aktivitetsgarantin bör
slopas till förmån för mer individuellt
inriktade insatser. Utbildning bör utgöra
den dominerande insatsen.
Sammantaget föreslår vi att
utgiftsområdet minskas i förhållande till
regeringens förslag med 4 462 miljoner
kronor år 2003 och med 14 626 miljoner
kronor år 2004.
Utgiftsområde 14
Vi föreslår att ramen för utgiftsområde 14
bestäms till 1 065 miljoner kronor år 2003
och 836 miljoner kronor år 2004.
Vi föreslår en delvis annan
myndighetsstruktur än regeringen på
utgiftsområdet. Jämställdhetsombudsmannen
(JämO) och Ombudsmannen mot diskriminering
på grund av sexuell läggning (HomO) bör
läggas samman med Ombudsmannen mot etnisk
diskriminering och Handikappombudsmannen
till en ombudsmannamyndighet. Genom en
sammanslagning av myndigheter eftersträvar
vi att uppnå dels ökad slagkraft i arbetet
mot diskriminering oaktat på vilka grunder
den sker, dels administrativa
samordningsvinster och besparingar.
Medlingsinstitutets uppdrag begränsas och
anslagna medel reduceras. I övrigt bör
arbetsmarknadsmyndigheternas
förvaltningskostnader successivt
reduceras.
Våra förslag innebär att ramen för
utgiftsområdet kan minskas i förhållande
till regeringens förslag med 83 miljoner
kronor år 2003 och 234 miljoner kronor år
2004.
Slutsats
Finansutskottet bör enligt vårt förmenande
tillstyrka vår motion Fi231 yrkandena 5
och 6 (båda i denna del).
3. Ramar för utgiftsområdena 13 Arbetsmarknad
och 14 Arbetsliv
av Erik Ullenhag (fp) och Tina Acketoft
(fp) som anför följande.
Den ekonomiska politik vi i Folkpartiet
föreslår i vår ekonomiskpolitiska motion
Fi232 ger både starkare samhällsekonomi
och starkare statsfinanser. Med den
ekonomiska politiken tillsammans med de
förslag till reformer på bl.a.
arbetsmarknadens område som vi föreslår
räknar vi med en högre sysselsättning än
den som kan åstadkommas med regeringens
politik. Vi föreslår att ramen för
utgiftsområde 13 anpassas nedåt i
förhållande till regeringens förslag med
12 900 miljoner kronor år 2003 och 13 900
miljoner kronor år 2004.
Reformerna är också nödvändiga av
ekonomiska och sociala skäl. Med hänsyn
till den svagare utvecklingen av svensk
ekonomi som vi tillsammans med
företrädarna för Moderaterna,
Kristdemokraterna och Centern tecknat en
bild av är det dessutom nödvändigt med
besparingar på utgiftsområdet.
För att förbättra arbetsmarknadens
funktionssätt bör arbetsmarknadspolitiken
reformeras. Den enskilde individen måste
ges större frihet att finna vägar till
arbete. Bemanningsföretag och privata
arbetsförmedlingar bör i betydande
omfattning kunna ta över de statliga
arbetsförmedlingarnas verksamhet.
Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader minskar därmed
väsentligt. Antalet personer i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskar
också.
En ökad avgiftsfinansiering i
arbetslöshetsförsäkringen (ungefär 1/3 av
premien), som motsvaras av en
skattesänkning, innebär att statens
utgifter kan minska med ungefär 7,3
miljarder kronor. I vårt förslag till ram
ingår också en ökning av anslaget för
särskilda insatser för arbetshandikappade.
Vi anser att ramen för utgiftsområde 13
bör bestämmas till 47 407 miljoner kronor
år 2003 och 45 221 miljoner kronor år
2004. Ramen för utgiftsområde 14 bör
bestämmas till 937 miljoner kronor år 2003
och 859 miljoner kronor år 2004. Med det
vill vi förorda att finansutskottet
tillstyrker motion Fi232 yrkandena 6 och
7 (båda i denna del).
4. Ramar för utgiftsområdena 13 Arbetsmarknad
och 14 Arbetsliv (kd)
av Annelie Enochson (kd) som anför
följande.
Utgiftsområde 13
Vi kristdemokrater föreslår att ramen för
utgiftsområde 13 bestäms till 51 952
miljoner kronor år 2003 och 47 566
miljoner kronor år 2004.
Vi föreslår en självfinansieringsgrad med
33 % inom en allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring. Vi menar att den
totala arbetslöshetens utveckling bör
återspeglas i löntagarnas avgifter till
arbetslöshetsförsäkringen. Genom en högre
grad av avgiftsfinansiering uppnås också
ett bättre samband mellan lönebildning och
arbetslöshet. Det innebär att en ökad
arbetslöshet, som en följd av dålig
lönebildning, med vårt förslag ökar
kostnaden för den enskildes
egenfinansiering av försäkringen. Den
enskilde bör kompenseras genom sänkt
inkomstskatt. Även regelverket i övrigt
för arbetslöshetsförsäkringen bör ändras
så att de hinder som finns i dag för
människor att ta ett arbete undanröjs. De
förändringar som vi förordar på detta
område skulle innebära att ramen för
utgiftsområdet kan minskas kraftigt.
Vi kristdemokrater föreslår också ökade
resurser för fler tjänster inom bl.a.
vård, omsorg och skola, företags- och
tillväxtfrämjande åtgärder och sänkt skatt
för hushållsnära tjänster. Dessa åtgärder
beräknas medföra att kostnaderna för
arbetslöshetsförsäkringen och de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna minskar
något.
I dag finns det alltför många
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, alla med
olika regelverk. För att frigöra resurser
för arbetsgivare, arbetssökande och
arbetsförmedlingar måste regelsystemen för
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
förenklas och antalet åtgärder minska.
Länsarbetsnämnderna bör avvecklas som
självständiga myndigheter.
Flyttningsbidraget bör avvecklas eftersom
flyttningar i allt väsentligt sker utan
ekonomisk stimulans. Försök till friår bör
kunna genomföras inom befintliga ramar.
Kristdemokraternas förslag som i korthet
har beskrivits här innebär att ramen för
utgiftsområdet kan minskas i förhållande
till regeringens förslag med 8 355
miljoner kronor år 2003 och 11 555
miljoner kronor år 2004.
Utgiftsområde 14
Vi föreslår att ramen för utgiftsområde 14
bestäms till 942 miljoner kronor år 2003
och 861 miljoner kronor år 2004.
Enligt Kristdemokraternas uppfattning
finns det utrymme för besparingar på
Arbetsmiljöverket efter sammanslagningen
av Arbetarskyddsstyrelsen och de regionala
yrkesinspektionerna. Arbetsmiljöverket får
engångssatsningar på 80 miljoner kronor.
Eftersom vi föreslår en ny och samordnad
rehabiliteringsförsäkring kan dessa medel
sparas in. En viss
rationaliseringsmöjlighet bör finnas på
Medlingsinstitutet.
Arbetslivsinstitutet (ALI) bör ses över i
grunden och på tre års sikt kunna
avvecklas. Administrationen och
samordningen av Arbetslivsinstitutets
forskning bör kunna överföras till
Arbetsmiljöverket och forskningen bedrivas
vid högskolor och andra institut. De
bidrag som institutet fördelar till
fackliga organisationer bör avvecklas,
först med en halvering till år 2003.
Stödet för utbildning av regionala
skyddsombud bör hanteras av
Arbetsmiljöverket.
Våra förslag innebär att utgiftsområdet
bör minskas med 206 miljoner kronor år
2003 och 209 miljoner kronor år 2004.
Slutsats
Jag förordar ett tillstyrkande av
Kristdemokraternas motion Fi233 yrkandena
8 och 9 (båda i denna del).
5. Ramar för utgiftsområdena 13 Arbetsmarknad
och 14 Arbetsliv (c)
av Margareta Andersson (c) som anför
följande.
Centerpartiet föreslår att ramen för
utgiftsområde 13 bestäms till 48 232
miljoner kronor år 2003 och 46 096
miljoner kronor år 2004.
Ramen för utgiftsområde 14 bör bestämmas
till 911 miljoner kronor år 2003 och 847
miljoner kronor år 2004.
Det är nödvändigt att genomföra en rad
reformer som ökar incitamenten och
möjligheterna för människor att ta ett
arbete, som ökar självbestämmandet och
höjer livskvaliteten. Centerpartiet
föreslår därför inkomstskattesänkningar
och en sänkning av arbetsgivaravgifterna.
Riskkapitalmarknaden bör breddas för att
fler företag skall ges möjlighet att växa.
Arbetsmarknadspolitiken måste enligt
Centerpartiets uppfattning decentraliseras
och en friare användning av de
arbetsmarknadspolitiska medlen medges.
Centerpartiet föreslår minskad
administration vid AMV, engångsvis
besparing på anslaget 22:2 Bidrag till
arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd
år 2003 med 600 miljoner kronor, en
snabbare nedtrappning av a-kassan samt
indragning av arbetsmarknadsutbildning som
saknar bevisad effekt. Vidare föreslås att
avgiften till arbetslöshetsförsäkringen
höjs till 1/3 av kostnaden, som
kompenseras av att den enskilde är
berättigad till en skattereduktion med 40
% av avgiften. För arbetslösa föreslås
halv avgift. Den ökade egenfinansieringen
medför en besparing på utgiftsområde 13
med 5,5 miljarder kronor år 2003 och 5,6
miljarder år 2004.
Inom utgiftsområde 14 menar jag att
avsevärda effektivitetsvinster bör kunna
göras efter sammanslagningen av
Arbetarskyddsstyrelsen och
Yrkesinspektionen. Centerpartiet vill
satsa på en decentraliserad
forskningsstruktur. Därför bör det
forskningsarbete som idag utförs på
Arbetslivsinstitutet i stället ges som ett
uppdrag till ett lärosäte och
Arbetslivsinstitutet avvecklas.
Sammanfattningsvis anser jag att ramen
för utgiftsområde 13 bör minskas i
förhållande till regeringens förslag med
12 075 miljoner kronor år 2003 och 13
025 miljoner kronor år 2004.
Ramen för utgiftsområde 14 bör minska i
förhållande till regeringens förslag med
237 miljoner kronor år 2003 och 223
miljoner kronor år 2004.
Jag tillstyrker därmed motion Fi234
yrkandena 6 och 7 (båda i denna del).
Bilaga 15
Bostadsutskottets yttrande
2002/03:BoU1y
Ram för utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett berörda utskott
tillfälle att avge yttrande över
proposition 2002/03:1 Budgetpropositionen
för 2003 (volym 1) i vad avser bl.a.
utgifternas fördelning på utgiftsområden
jämte motioner.
Bostadsutskottet behandlar i detta
yttrande förslagen i budgetpropositionen
och motstående motioner i vad avser ramen
för utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande.
Sammanfattning
Bostadsutskottet tillstyrker att ramen för
utgiftsområde 18 för budgetåret 2003
fastställs till den nivå som regeringen
föreslagit. Utskottet anser att riksdagen
även bör godkänna den preliminära
beräkningen av denna ram för budgetåret
2004. Motstående motionsförslag i dessa
delar avstyrks.
Avvikande meningar (m), (kd), (c) och
(fp) har avgivits till förmån för
förslagen till medelstilldelning avseende
utgiftsområde 18 i respektive
partimotioner.
Utskottet
Utgiftsområde 18 - Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande
Utgiftsområde 18 omfattar anslag inom
politikområdena Bostadspolitik, Regional
samhällsorganisation, Ekonomisk
familjepolitik samt Miljöpolitik.
Regeringen föreslår (punkt 8, tabell 6.5)
att ramen för utgiftsområde 18 för
budgetåret 2003 skall fastställas till 9
482 356 000 kr. Riksdagen föreslås vidare
godkänna den preliminära beräkningen av
ramen för utgiftsområdet för budgetåret
2004 (punkt 10, tabell 6.5). För
utgiftsområde 18 föreslås för detta år en
preliminär ram om 9 183 miljoner kronor.
Regeringens ramförslag för år 2003 är 55
miljoner kronor högre än motsvarande
beräkning i 2002 års ekonomiska
vårproposition. Enligt regeringen
förklaras förändringen i huvudsak av
förändrade prognoser och anslagsramar för
anslaget till bostadsbidrag samt av att 46
miljoner kronor föreslås tillföras
anslaget till länsstyrelserna för
införande av äldreombudsmän.
Förslag om andra nivåer för ramen för
utgiftsområde 18 läggs fram i
partimotioner (m), (kd), (c) och (fp).
Moderata samlingspartiet föreslår i sin
partimotion 2002/03:Fi231 yrkan-de 5 att
ramen för utgiftsområde 18 för budgetåret
2003 skall fastställas till ett belopp som
är 894 miljoner kronor lägre än
regeringsförslaget. För budgetåret 2004
föreslås i motionens yrkande 6 en
preliminär ram som är 1 405 miljoner
kronor lägre än vad regeringen förordat.
Besparingarna avses uppnås genom
nedskärningar på ett flertal områden. Det
gäller främst avveckling av
investeringsbidragen för studentbostäder,
bostadsinvesteringar som främjar ekologisk
hållbarhet respektive hyresbostäder.
Besparingar görs på bostadsbidragen genom
att bidragen till ungdomar avvecklas.
Anslaget för stöd till lokala
investeringsprogram för ekologisk
hållbarhet föreslås begränsas. Härutöver
föreslås nedskärningar på flera andra
anslag inom utgiftsområdet.
I Folkpartiets partimotion 2002/03:Fi232
yrkande 6 föreslås att ramen för
budgetåret 2003 bestäms till ett belopp
som är 2 042 miljoner kronor lägre än vad
regeringen föreslagit. Enligt yrkande 7
bör den preliminära ramen för år 2004
fastställas till belopp som är 1 531
miljoner kronor lägre än
regeringsförslaget. Förslagen utgår bl.a.
från lägre utgifter för bostadsbidrag,
räntebidrag samt för vissa
myndighetsanslag. Vidare föreslås att
investeringsbidragen till studentbostäder,
hyresbostäder respektive till
bostadsinvesteringar som främjar ekologisk
hållbarhet avvecklas.
Kristdemokraterna föreslår i sin
partimotion 2002/03:Fi233 en ökning av
ramen med 180 miljoner kronor vad gäller
år 2003 (yrkande 8). För budgetåret 2004
föreslås en minskning med 485 miljoner
kronor (yrkande 9). Besparingar åstadkoms
bl.a. genom avveckling av
investeringsbidragen till hyresbostäder
respektive till bostadsinvesteringar som
främjar ekologisk hållbarhet. Även
anslaget till räntebidrag föreslås minskas
genom att nya räntebidrag inte beviljas.
Ett ökat anslag föreslås till
bostadsbidrag.
Förslagen för utgiftsområde 18 i
Centerpartiets partimotion 2002/03:Fi234
yrkande 6 och 7 innebär att ramen bestäms
till ett belopp som är 2 073 respektive 1
813 miljoner kronor lägre än vad
regeringen föreslagit för budgetåren 2003
och 2004. Av en c-motion om anslagen inom
utgiftsområde 18 framgår att dessa
besparingar avses bli uppnådda bl.a. genom
besparingar på bostadsbidragen och en
avveckling av investeringsbidraget till
hyresbostäder. Ökade anslag föreslås till
åtgärder mot fukt- och mögelskador i
bostäder och för investeringsbidraget för
ekologisk hållbarhet.
De ovan beskrivna förslagen i
budgetpropositionen och i partimotionerna
om ramar för utgiftsområde 18 -
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande - åren 2003-2004 kan sammanfattas
i nedanstående tabell.
Tabell: Förslag om ram för utgiftsområde
18.
Förslagen i partimotionerna redovisas som
avvikelse från regeringens förslag.
Beloppen anges avrundade till miljoner
kronor.
2003 2004
Regeringen 9 482 9 183
(m) - 894 -1 405
(fp) -2 042 -1 531
(kd) +180 - 485
(c) -2 073 -1 813
Bostadsutskottet vill vad gäller förslagen
om ramen för utgiftsområde 18 anföra
följande.
Inom utgiftsområde 18 finns anslag för
ett flertal verksamheter och stödformer
som har stor betydelse för många
människors vardagsliv och för
samhällsutvecklingen i stort. Det gäller
bl.a. frågor om boendet och
bostadssektorn, betydelsen av en
ekologiskt hållbar utveckling i samhället
och vikten av en effektiv regional
samhällsorganisation. Utvecklingen av
flera av de frågor som faller inom
utgiftsområde 18 motiverar fortsatta
kraftfulla statliga insatser under de
närmaste åren. Insatser behöver bl.a.
göras för att komma till rätta med de
obalanser som finns på bostadsmarknaden
med en omfattande bostadsbrist på vissa
orter och ett bostadsöverskott på andra.
En nödvändig omstrukturering av vissa
kommunala bostadsbolag förutsätter statlig
medverkan. Särskilda insatser behövs för
att tillgodose behovet av bl.a.
hyresbostäder och studentbostäder.
Satsningar behöver också göras på att
förbättra boendemiljön i olika avseenden
och för att tillgodose kravet på en
ekologiskt hållbar utveckling av
bostadssektorn.
Bostadsutskottet kan konstatera att
regeringens ramförslag för utgiftsområde
18 ger utrymme för satsningar med dessa
inriktningar. Sammantaget gör
bostadsutskottet bedömningen att den
föreslagna ramen bör ge tillräckligt
utrymme för den anslagsfördelning inom
utgiftsområde 18 som bostadsutskottet
senare i höst kommer att ta ställning
till.
Utskottet övergår nu till att något
kommentera de alternativa förslag till ram
för utgiftsområdet som förs fram i de
aktuella partimotionerna. Dessa förslag
utgår från att flera av de ovan nämnda
statliga insatserna på området avvecklas
eller begränsas. Detta förutsätts
möjliggöra stora nedskärningar på anslagen
redan nästkommande budgetår. Frågor som
rör konsekvenserna på bostadsmarknaden om
dessa besparingsförslag verkligen kom till
genomförande får främst anses vara en
fråga för bostadsutskottets överväganden i
samband med det fortsatta budgetarbetet.
Det bör emellertid i detta sammanhang
understrykas att en underlåtenhet att
vidta åtgärder mot obalanserna inom
bostadssektorn kan få allvarliga
konsekvenser för samhällsekonomin långt
utanför denna sektor.
Bostadsutskottet tar i detta yttrande
inte ställning till fördelningen på
enskilda anslag inom utgiftsområdet men
vill ändå uppmärksamma finansutskottet på
att flera av ramförslagen bygger på
anslagsbesparingar som i praktiken inte är
möjliga att genomföra på det sätt som
förutsätts i de aktuella partimotionerna.
Detta gäller exempelvis ramförslag i
Folkpartiets partimotion som utgår från
att stora besparingar kan göras på bl.a.
anslagen för bostadsbidrag respektive
räntebidrag. Några förslag om konkreta
regeländringar för de aktuella
bidragsformerna som kan ge dessa
besparingar läggs emellertid inte fram.
Det finns också exempel på kraftigt
överskattade effekter av vissa
åtgärdsförslag på nästa års anslagsbehov.
I två motioner, (fp) resp. (c), tas
exempelvis inte hänsyn till att
utbetalningar av redan beslutade
investeringsbidrag till nybyggnad av
hyresbostäder måste göras, även om - som
motionärerna förordar - bidraget snarast
avvecklas. Bostadsutskottet vill vidare
uppmärksamma finansutskottet på att
motionsförslagen om rambegränsning i flera
fall utgår från åtgärder som närmast får
karakteriseras som budgettekniska, dvs.
att förslag läggs fram om indraget
anslagssparande eller lägre anslag än i
budgetpropositionen trots att inga
utgiftsbegränsande åtgärder förutsätts bli
vidtagna. Detta gäller bl.a. anslaget för
lokala investeringsprogram som endast
avser utbetalningar av redan beslutade
bidrag. Förslag om förändrat anslag ger
således i detta fall inte uttryck för
några reella besparingar utan endast en
omfördelning mellan olika budgetår.
Sammantaget innebär dessa invändningar
att det inte förefaller vara meningsfullt
att låta ramförslagen i de aktuella
partimotionerna avseende utgiftsområde 18
ligga till grund för några jämförelser
avseende tillgängligt utrymme exempelvis
för skattesänkningar eller för reformer
inom andra utgiftsområden.
Bostadsutskottet kommer senare i höst att
ta ställning till förslag om
anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18.
Det kan emellertid redan nu konstateras
att de ramförslag som lagts fram i
partimotionerna inte bör läggas till grund
för utskottets vidare arbete. Utskottet
avstyrker således förslagen i motionerna
2002/03:Fi231 (m), 2002/03:Fi232 (fp),
2002/03:Fi233 (kd) och 2002/03:Fi234 (c).
Regeringens ramförslag avseende
utgiftsområde 18 för budgetåren 2003 och
2004 tillstyrks.
Stockholm den 12 november 2002
På bostadsutskottets vägnar
Göran Hägglund
Följande ledamöter har deltagit i
beslutet: Göran Hägglund (kd), Owe
Hellberg (v), Anders Ygeman (s), Lilian
Virgin (s), Marietta de Pourbaix-Lundin
(m), Nina Lundström (fp), Hans Unander
(s), Maria Öberg (s), Margareta Pålsson
(m), Ingela Thalén (s), Lars Tysklind
(fp), Rigmor Stenmark (c), Gunnar Sandberg
(s), Peter Danielsson (m), Sten Lundström
(v), Helena Hillar Rosenqvist (mp) och
Leif Jakobsson (s).
Avvikande meningar
1. Utgiftsområde 18 - Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande
Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta
Pålsson (m) och Peter Danielsson (m)
anser:
Bostadspolitiken i Sverige har i flera
avseenden havererat. Trots alla uppenbara
problem inom bostadssektorn har regeringen
inte lagt fram några förslag om åtgärder
som kan förbättra situationen. Regeringen
visar upp en total oförmåga att ta tag i
orsakerna till de växande problemen på
bostadsmarknaden med bostadsbrist,
obalanser i bostadsutbudet och höga
boendekostnader. I stället för nödvändiga
beslut om avreglering och sänkt
skattetryck går regeringen vidare på sin
väg med statlig styrning och nya
bidragssystem med försök till
detaljreglering av bostadssektorn. Flera
av anslagen inom utgiftsområde 18 är klara
uttryck för en sådan politik. I årets
budgetproposition har ytterligare anslag
tillkommit i försöken att reparera
tidigare misstag i bostadspolitiken. Med
den utformning som det nya stödet till
kommunala bostadsbolag med ekonomiska
problem givits riskerar konkurrensen på
bostadsmarknaden att ytterligare
snedvridas.
Vi anser att utgångspunkten för de
bostadspolitiska besluten under de
närmaste åren, och därmed även för de nu
aktuella budgetbesluten, måste vara att
bostadsmarknaden skall styras av
människors efterfrågan, inte av
subventioner, detaljregleringar och
politiska ingrepp. Åtgärder måste vidtas
för att möjliggöra ett bostadsbyggande som
svarar mot efterfrågan. Det handlar bl.a.
om att successivt avveckla
fastighetsskatten, reformera
hyressättningssystemet, tillåta
ägarlägenheter samt att förenkla plan- och
bygglovsprocessen. Vidare måste den
statliga styrningen av kommunernas
bostadsföretag upphöra och hyresgäster
tillåtas köpa sina egna bostäder om de så
önskar. De investeringsbidrag med olika
inriktning som införts under de senaste
åren måste snarast avvecklas.
Vi kan konstatera att denna inriktning
ligger till grund för de förslag om ram
för utgiftsområde 18 under budgetåren 2003
och 2004 som läggs fram i Moderata
samlingspartiets partimotion
2002/03:Fi231. Dessa förslag utgår från
ett bostadspolitiskt program för framtiden
med individen i fokus. Genom avveckling av
olika bidragsformer och andra åtgärder kan
ramen för utgiftsområde 18 begränsas.
Detta ger utrymme bl.a. för de
skattesänkningar inom bostadssektorn som
Moderata samlingspartiet föreslår i andra
motioner.
Med hänvisning till det nu anförda anser
vi att Moderata samlingspartiets
partimotion 2002/03:Fi231 yrkandena 5 och
6 bör tillstyrkas och att regeringens
förslag, liksom övriga motionsyrkanden,
bör avstyrkas.
2. Utgiftsområde 18 - Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande
Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp)
anser:
Den svenska bostadspolitiken fungerar
inte. Stor bostadsbrist råder i
storstadsregionerna och på andra
tillväxtorter. Denna brist medför en rad
problem. Många familjer är trångbodda,
ungdomar kan inte finna en bostad, val av
studieort försvåras och en önskvärd
rörlighet på bostadsmarknaden förhindras.
Bristen på bostäder riskerar också att bli
ett allvarligt hinder för den ekonomiska
utvecklingen i dessa delar av landet. I
andra delar av landet finns det motsatta
problemet. Kommunala bostadsbolag med
outhyrda lägenheter har drabbats av
omfattande ekonomiska problem. Överskottet
på bostäder har ibland t.o.m. lett till
rivning av moderna lägenheter.
Dagens situation på bostadsmarknaden har
sitt ursprung i flera decenniers
socialdemokratisk regleringspolitik.
Subventioner, centralplanering och
förmynderi har präglat synen på
bostadssektorn. Det är nu hög tid att
lägga om den bostadspolitiska kursen i
liberal riktning. Det krävs förändringar
på snart sagt varje område.
Bostadsskatterna måste sänkas, de styrande
subventionerna måste avvecklas, åtgärder
måste vidtas för att öka konkurrensen inom
byggsektorn, plan- och byggprocessen och
hyreslagstiftningen måste reformeras.
Den ram för utgiftsområde 18 som föreslås
i Folkpartiets partimotion 2002/03:Fi232
utgår från att den subventionsbaserade
bostadspolitiken växlas över till åtgärder
som ger långsiktigt hållbara spelregler
inom sektorn. Folkpartiets förslag om
frysta taxeringsvärden och en successivt
avvecklad fastighetsskatt är en bidragande
förutsättning för den föreslagna
avvecklingen av de bidragssystem som
negativt påverkat konkurrensen inom
bostadssektorn. Med denna inriktning kan
besparingar göras på ett flertal anslag
inom utgiftsområdet och ramen begränsas
kraftigt i förhållande till
regeringsförslaget. Detta kan uppnås bl.a.
genom en avveckling av de olika
investeringsbidragen och genom besparingar
på räntebidragen. Genom det ökade stöd
till barnfamiljerna som Folkpartiet
föreslagit blir det också möjligt att
begränsa utgifterna för bostadsbidrag.
Sammantaget innebär de åtgärder som
Folkpartiet föreslagit i andra motioner
att ramen för utgiftsområde 18 för åren
2003 och 2004 bör bestämmas i enlighet med
Folkpartiets partimotion 2002/03:Fi232
yrkandena 6 och 7. Regeringsförslaget i
denna del samt förslagen i övriga
partimotioner avstyrks.
3. Utgiftsområde 18 - Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande
Göran Hägglund (kd) anser:
Regeringens bostadspolitik har
misslyckats. En kortsiktig och
bidragsorienterad politik har starkt
medverkat till de omfattande problem som i
dag finns på bostadsmarknaden. Det råder
bostadsbrist i 116 av landets kommuner. I
andra delar av landet råder
bostadsöverskott. Regleringar och högt
skattetryck inom bostadssektorn har
hindrat framväxten av en marknad i balans.
Bostadspolitiken bör ställas om och formas
utifrån den enskilda personens ansvar,
möjligheter och skyldigheter. Den
enskildes rätt till ägande måste
tillgodoses, samtidigt som samhället
behöver garantera en solidarisk
bostadspolitik där även den som inte är
köpstark har rätt till ett gott och tryggt
boende.
En omställning med denna inriktning
medför även förändringar av anslagsbehoven
inom utgiftsområde 18. Ökat anslag behövs
till bostadsbidragen för att möjliggöra
regeländringar som tar bort orättvisor i
dagens system och kompenserar de familjer
som har den sämsta ekonomiska situationen.
Genom en avveckling av fastighetsskatten
blir det möjligt att påbörja avvecklingen
av räntebidragssystemet. Inga nya
räntebidrag bör beviljas från år 2003.
Inte heller bör nya bidrag beviljas inom
ramen för investeringsbidrag till
nybyggnad av hyresbostäder eller som
bidrag till bostadsinvesteringar som
främjar ekologisk hållbarhet. I stället
införs en permanent skattereduktion vid
byggande av flerbostadshus. Effekten av en
sådan reduktion motsvarar en halvering av
byggmomsen. Anslaget för det nya stödet
till omstrukturering av kommunala
bostadsbolag bör ersättas med ett anslag
för ett stödsystem med motsvarande
omfattning men som står i bättre
överensstämmelse med det kommunala
självstyret. Stödet bör vara öppet för
alla fastighetsägare i kommuner med
bostadsöverskott. Genom att detta stöd
administreras av Boverket kan Statens
bostadsnämnd avvecklas.
Sammantaget innebär de ovan redovisade
åtgärderna att ramen för utgiftsområde 18
bör fastställas i enlighet med förslaget i
Kristdemokraternas partimotion
2002/03:Fi233 yrkandena 8 och 9.
Regeringens förslag, liksom övriga
aktuella motionsyrkanden, avstyrks.
4. Utgiftsområde 18 - Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande
Rigmor Stenmark (c) anser:
Sverige behöver en ny hållbar
bostadspolitik för hela landet med en hög
flexibilitet för att passa olika lokala
förutsättningar och behov. En viktig
utgångspunkt för den nya inriktningen av
bostadspolitiken är decentraliseringen av
ansvaret för bostadspolitik och
samhällsplanering.
I dag har vi en bostadsmarknad i stark
obalans. Det finns stora regionala
skillnader med bostadsbrist och
bostadsöverskott i olika delar av landet.
Samtidigt finns det en obalans i utbudet
av bostäder på respektive ort. Efterfrågan
på hyresbostäder kan inte tillgodoses på
de expansiva orterna. Bristen på
studentlägenheter är mycket stor på flera
av universitets- och högskoleorterna. Unga
hushåll har stora svårigheter att skaffa
den första bostaden. Boendekostnaderna i
delar av landet har ökat kraftigt till
följd av en hög beskattning av hela
sektorn. För många har detta lett till
svårigheter att bo kvar i sin bostad. Det
är nödvändigt med åtgärder inom ett
flertal områden för att komma till rätta
med bl.a. dessa brister. Bostadspolitiken
bör inriktas på att skapa förutsättningar
för en bättre fungerande bostadsmarknad
som kan erbjuda ett boende med hög
livskvalitet till rimliga kostnader i hela
landet.
Centerpartiet föreslår i sina motioner
åtgärder som kan inleda omställningen till
en mer balanserad bostadsmarknad som i
högre utsträckning tillgodoser människors
efterfrågan och behov. När det gäller
anslagen inom utgiftsområde 18 föreslås
både besparingar på vissa områden och
ökade satsningar på andra. Besparingar kan
göras på bostadsbidragssystemet eftersom
Centerpartiet föreslagit andra åtgärder
som förstärker barnfamiljernas ekonomi.
Det gäller bl.a. höjt garantibelopp i
försäkringssystemen och skattesänkningar
för låg- och medelinkomsttagare. Vi vill
avskaffa investeringsbidraget för
nybyggnad av hyresbostäder och i stället
stimulera byggandet med bl.a. åtgärder för
en ökad konkurrens och sänkta skatter. En
omläggning till en mer flexibel
tillämpning av bruksvärdessystemet för
nyproduktionen kommer också att stimulera
byggandet av hyresrätter. Besparingar kan
vidare göras på administrationen vid
Boverket, Lantmäteriverket och
länsstyrelserna. Ett ökat anslag bör ges
för stöd till åtgärder mot fukt- och
mögelskador och för bidrag till
bostadsinvesteringar som främjar ekologisk
hållbarhet.
Det nya stödet för omstrukturering av
kommunala bostadsbolag bör avvecklas
liksom Statens bostadsnämnd, dvs. den
myndighet som inrättats för att hantera
stödet. I första hand bör det givetvis
vara en uppgift för de berörda kommunerna
att hantera sina bostadsbolag utan statlig
inblandning. Som framgår av bl.a.
Centerpartiets bostadspolitiska
partimotion bör det emellertid som en
sista utväg vara möjligt för staten att gå
in och hjälpa de kommuner som råkat i
ekonomiska svårigheter beroende på
bostadsöverskott. För detta ändamål bör
ett nytt anslag på 30 miljoner kronor
inrättas vars syften står i bättre
överensstämmelse med det kommunala
självstyret. Inriktningen av detta
alternativa system bör vara att ge ett mer
förutsättningslöst stöd i syfte att lösa
problemen i kommuner med bostadsöverskott.
Utrymme för ett sådant anslag inom den av
Centerpartiet föreslagna ramen för
utgiftsområdet kan skapas genom att
avvecklingen av räntebidragssystemet
påbörjas under nästa år. Inga nya beslut
om bidrag bör fattas efter årsskiftet.
Sammanfattningsvis anser jag att förslagen
i Centerpartiets partimotion 2002/03:Fi234
yrkandena 6 och 7 om ramen för
utgiftsområde 18 bör tillstyrkas av
finansutskottet. Regeringsförslaget,
liksom övriga aktuella motionsyrkanden,
avstyrks.
Bilaga 16
Finansutskottets offentliga utfrågning
om den aktuella penningpolitiken
Tid: Torsdagen den 17 oktober 2002 kl.
09.00-11.30
Lokal: Skandiasalen i Neptunus
Inbjuden
Riksbankschef Urban Bäckström
Deltagande ledamöter
Sven-Erik Österberg (s) ordförande
Fredrik Reinfeldt (m) vice ordförande
Carin Lundberg (s)
Karin Pilsäter (fp)
Sonia Karlsson (s)
Kjell Nordström (s)
Agneta Ringman (s)
Gunnar Axén (m)
Christer Nylander (fp)
Lena Ek (c)
Hans Hoff (s)
Agneta Gille (s)
Bo Bernhardsson (s)
Cecilia Widegren (m)
Stefan Attefall (kd)
Finansutskottets offentliga utfrågning av
riksbankschef Urban Bäckström
Ordföranden: Klockan är 9, och
finansutskottet ska alldeles strax börja
sin sedvanliga utfrågning av
riksbankschefen Urban Bäckström. Jag ber
inledningsvis att få hälsa Urban Bäckström
och hans medarbetare välkomna hit till
utskottet. Jag vill också hälsa utskottets
ledamöter hjärtligt välkomna, liksom
journalister och övriga från medierna som
finns här. Vi kommer också att kunna
följas via webbsajten, och de som ser på
oss där ska också vara hjärtligt välkomna
till den här utfrågningen som beräknas
hålla på ungefär till kl. 12.00. Ett nytt
inslag är att vi kommer att bryta
någonstans vid 10.00 eller 10.30 för att
få en kopp kaffe och sträcka på benen så
att alla är medvetna om det.
Med de orden vill jag återigen hälsa Urban
Bäckström välkommen hit. Jag lämnar över
mikrofonen till dig.
Urban Bäckström: Tack så mycket, herr
ordförande! Låt mig också få tacka
utskottets ledamöter för inbjudan att
komma hit och få diskutera
penningpolitiken och svensk ekonomi med
er. Eftersom detta av allt att döma är den
sista offentliga utfrågning jag får delta
i som riksbankschef vill jag också passa
på att tacka för alla de möjligheter som
Riksbanken under åren har givits att få
komma hit och samtala om penningpolitiken.
Om jag har räknat rätt är det för min del
14:e gången jag får vara med om en sådan
utfrågning. Tidigare var det också
brukligt att riksbankschefen kallades till
utskottet, men då var det alltid i sluten
form. Jag tyckte att det var ett mycket
bra initiativ utskottet tog på våren 1994
då man för första gången kallade till ett
offentligt samtal om penningpolitiken.
Bedriver man penningpolitik med
inflationsmål och rörlig växelkurs bygger
besluten om penningpolitiken på
bedömningar, och bedömningar kan alltid
ifrågasättas. Vad är då naturligare än att
de här diskussionerna förs, åtminstone ett
par gånger om året, med företrädare för
Riksbankens huvudman här i utskottet? Jag
vill gärna inledningsvis passa på att
tacka för detta.
Förra gången vi träffades för en sådan
diskussion, i våras, präglades vårt samtal
rätt mycket av en viss lättnad över att
terroristattackerna den 11 september 2001
inte hade haft någon särskilt stor
inverkan på världsekonomin. Osäkerheten
bland hushåll och företag hade i viss mån
lagt sig. Det fanns tecken på att
konjunkturen i vår omvärld var på väg att
förbättras. Optimismen började sprida sig.
Läget i orderböckerna verkade ha
stabiliserats och i en del fall också
förbättrats. Till detta kom att den
ekonomiska politiken i många länder,
inklusive Sverige, var expansiv, och det
förväntades ge förloppet extra näring.
Samtidigt poängterade jag att vi inte
kunde vara helt säkra på att
världskonjunkturen skulle komma i gång.
Det fanns obalanser i den amerikanska
ekonomin som alltjämt var stora, och
aktiemarknaden var högt värderad. Det
fanns alltså en del frågetecken kring
utvecklingen. Skulle en bred
efterfrågeökning verkligen komma i gång?
BNP - säsongrensad
Procentuell förändring från närmast
föregående kvartal
*grafiskt element borttaget*
Källa: SCB
Läget i den svenska ekonomin präglades i
våras fortfarande av den höga inflation
och det höga resursutnyttjande som följde
av den milda konjunkturnedgång som vi
upplevde. Av det här diagrammet ser vi att
BNP-utvecklingen tycktes ha bottnat strax
före sommaren i fjol och att
arbetslösheten planade ut. Låt mig fästa
utskottets ledamöters uppmärksamhet på att
detta alltså är förändring från närmast
föregående kvartal, och därför ser
siffrorna ganska låga ut. Man kan enkelt
multiplicera upp det till årstakt genom
att ta en sådan här kvartalssiffra och
multiplicera med 4. Då motsvarar en ½ %
mellan kvartalen en årstakt på 2 %, och
1 % kvartalsförändring motsvarar en
årstakt på 4 %. Vi ser alltså att BNP-
utvecklingen verkade ha bottnat någon gång
strax före sommaren förra året.
När det gäller inflationen tänkte jag visa
en annan bild. Här ser vi att inflationen
hade legat märkbart ovanför Riksbankens
mål under en tid. Delvis var det en följd
av s.k. utbudsstörningar. Dessa hade lyft
prisnivån och temporärt lett till en högre
inflation. Även exklusive de här temporära
prisökningarna hade dock inflationen
stigit, bl.a. till följd av en tendens
till för höga lönekostnadsökningar. En
snabb återhämtning i världskonjunkturen
kunde mot den här bakgrunden riskera att
svensk ekonomi blev överansträngd alldeles
för tidigt i uppgångsfasen och leda till
att inflationen åter började stiga.
"Underliggande" inflation
UNDIX - KPI minus räntor, skatter och
transfereringar
*grafiskt element borttaget*
Källa: SCB
Över sommaren har dock perspektiven
förändrats. Det verkar nu som om
återhämtningen i världskonjunkturen har
tappat fart. En förklaring till det är
sannolikt den utbredda finansiella
turbulensen, liksom en oro som hänger
samman med de säkerhetspolitiska risker
som har tornat upp sig. Det mesta talar nu
för en svagare och mer utdragen
förstärkning av den internationella
konjunkturen. Den svenska ekonomin, som
hittills alltså har klarat sig ganska bra,
kan förstås i längden inte helt isolera
sig från vad som händer i omvärlden.
Utvecklingen på de finansiella
marknaderna har ökat osäkerheten om hur
konsumtion och investeringar, i omvärlden
och i Sverige, kommer att utvecklas
framöver. Skulle de internationella
aktiebörserna fortsätta att falla, trots
en liten uppgång under den senaste tiden,
eller skulle effekterna av det som redan
har inträffat visa sig bli mer omfattande,
ja, då kan ett mindre gynnsamt scenario
för svensk del komma att realiseras.
Tittar man lite närmare på aktiemarknaden
visar det sig att sedan toppen under våren
2000 har börserna runtom i världen fallit
mycket kraftigt. I exempelvis Sverige, om
man tittar på OMX-index på dagsdata, har
fallet som mest legat kring 70 % under de
senaste två och ett halvt åren. Tittar man
på generalindex, månadssiffror eller
dagsdata, är fallet något mindre. Jag har
gjort en enkel bild som visar storleken på
aktiekorrigeringarna sedan 70-talet. Det
här är månadsdata och generalindex, och
därför ligger inte nedgången på 70 % utan
på nästan 65 %. Det är dock väldigt mycket
i ett historiskt perspektiv. En sådan
nedgång kan egentligen bara mäta sig med
börsfallet i början av 20-talet eller med
den kollaps av aktiekurserna som skedde
efter 1929 års börsfall.
Affärsvärlden Generalindex
*grafiskt element borttaget*
-- Sweden Affärsvärlden Generalindex
(AFGX)
Men det finns samtidigt, och det är
viktigt att peka på, mycket som skiljer
utvecklingen i dag från perioderna i
början av 20-talet och efter 1929. Jag ska
strax återkomma till det. Först är det
dock viktigt att komma ihåg att i slutet
av en högkonjunktur brukar aktiekurserna
normalt falla tillbaka efter några års
uppgång. Men det som framför allt skiljer
det som nu har hänt från tidigare perioder
är den mycket höga värderingen i
utgångsläget. Det finns fog för att tala
om en bubbla på de internationella
aktiemarknaderna som byggdes upp under
slutet av 90-talet.
USA - P/E-tal
Konjunkturutjämnade vinstdata - S&P 500
*grafiskt element borttaget*
Källa: Shiller
Ett sätt att illustrera detta är att
titta på värderingen på aktiemarknaderna.
Det här är Standard & Poors index över de
500 största bolagen i USA, och här har man
satt kursen i förhållande till vinsterna.
Då är det konjunkturutjämnade vinstdata:
För att inte vinsterna ska fluktuera så
mycket har man tagit ett tioårigt
genomsnitt och satt det i relation till
kurserna. Det här diagrammet svarar på
frågan: Hur många årsvinster får man
betala för en aktie när man köper den på
marknaden? Eftersom det här är hela index
kan man tala om en genomsnittlig aktie. Då
ser vi att kurserna aldrig någonsin har
varit så högt uppdrivna som under den här
perioden i slutet av 1990-talet. P/E-talet
låg på närmare 45, och det historiska
genomsnittet har legat på 16. Inte ens
under de perioder på 20-talet som jag
pratade om var värderingen så högt
uppdriven som då.
USA - Aktiekurser och konjunkturutjämnade
vinster
S&P 500 - reala värden
*grafiskt element borttaget*
Källa: Shiller
Ett annat sätt att illustrera samma sak är
att dekomponera det här diagrammet och
titta på vinst- och kursutvecklingen i
reala termer. Då framgår det att
vinstutvecklingen är ganska lugn och
stabil. Man kan väl säga att
vinstutvecklingen i börsbolagen är ungefär
densamma som tillväxten i ekonomierna, i
reala termer 2-3 % eller något sådant.
Därför borde börskurserna i längden inte
stiga snabbare än så per år. Men som vi
också ser mycket tydligt av diagrammet
svänger kurserna väldigt kraftigt kring de
här mer fundamentalt motiverade nivåerna.
För den svenska aktiemarknaden har vi
inte vinstsiffror som går så långt
tillbaka i tiden. Jag tror dock att man
kan dra slutsatsen också när det gäller
den svenska aktiemarknaden att värderingen
var mycket högt uppdriven i ett historiskt
perspektiv. Visserligen har korrigeringen
av aktiemarknaderna kantats av
företagsskandaler, säkerhetspolitiska
risker och attentatet förra hösten, men i
grund och botten tror jag att man bör se
nedgången framför allt som en följd av den
exempellösa uppgången och den höga
värderingen alldeles i början av år 2000.
Låt mig komma tillbaka till frågan om vad
som skiljer den här perioden från
perioderna början av 20-talet och slutet
av 20-talet-början av 30-talet. Det som
hände då var att den ekonomiska politiken
stramades åt, att den fria handeln
begränsades och att banker kollapsade. Jag
tror att de tre faktorerna är centrala för
att förklara varför förloppen då blev så
mycket allvarligare än vad vi har sett nu.
Världsekonomin hamnade i en nedåtgående
spiral med deflation, handelsutbytet föll
och produktion och sysselsättning minskade
drastiskt. Det innebär att de fallande
aktievärdena bara var en del av förloppet
under de här två perioderna. Även om
efterfrågan i världsekonomin dämpats och
uppgången i konjunkturen nu verkar gå
ganska trögt måste man konstatera, tycker
jag, att anpassningen efter den senaste
högkonjunkturen och de höga aktievärdena
har skett under förhållandevis ordnade
former. Den har naturligtvis drabbat
enskilda individer och enskilda företag
väldigt hårt, men i det stora hela, i ett
systemperspektiv, har anpassningen skett
under förhållandevis ordnade former. Den
samlade ekonomiska politiken är expansiv
på många håll i världen, inte kontraktiv.
Några mer omfattande politiska ingrepp som
bromsar upp handeln mellan länder har inte
gjorts, även om vi vet att det finns något
eller några undantag på det området.
Dessutom kan man konstatera att det
finansiella systemet varit robust. Det är
naturligtvis någonting som olika
myndigheter runtom i världen, som
finansinspektioner och centralbanker,
följer mycket noga.
En fortsatt väl fungerande
betalningsförmedling och kreditgivning i
det finansiella systemets mest centrala
delar är förstås en viktig förutsättning
för en successiv återhämtning av
konjunkturen. Historiskt sett har det
varit just störningar i de här båda
funktionerna som gjort att realekonomin
har kommit in på banor som inneburit både
fallande produktion och deflation. Vi
behöver egentligen bara gå tillbaka tio år
i tiden i vårt eget land, till vår egen
bankkris, för att få en illustration av
vad som då kan hända.
Det finns flera olika förklaringar till
varför det finansiella systemet varit
förhållandevis stabilt i den nuvarande
korrigeringen. En första faktor är att vi
har bättre utvecklade metoder för
riskhantering i bankerna än vad vi
någonsin haft tidigare. En annan
förklaring är att de mycket sofistikerade
derivatmarknaderna har gjort det möjligt
att flytta risker från dem som är mindre
rustade att bära dem till dem som är mer
rustade att bära dem. En tredje faktor är
att banker, finansinstitut, lagstiftare
och tillsynsmyndigheter har dragit viktiga
lärdomar av den tidigare turbulenta
perioden under 90-talet. Vi har haft
Mexikokrisen, vi har haft
Sydostasienkrisen, det var den ryska
betalningsinställelsen, vi hade den stora
hedgefonden Long Term Capital Management
som kollapsade, och alla dessa mycket
allvarliga händelser har gjort det
finansiella systemet och oss i
centralbanker och finansinspektioner mer
uppmärksamma på den här typen av risker.
En fjärde och mer direkt orsak är att de
högt uppdrivna aktievärdena - och detta är
en viktig skillnad jämfört med 20- och 30-
talen - inte i någon större omfattning har
tagits som säkerhet vid bankernas
kreditgivning. Så var det inte då.
De svenska bankernas olika
delårsrapporter från senare tid bekräftar
att det finansiella systemet har
utvecklats stabilt och uppvisar en god
lönsamhet. Det som har uppmärksammats
under den senaste nedgången är
livförsäkringsbolagen och deras allt
mindre värda aktietillgångar. Frågor har
rests - det ser vi dagligen i medierna -
om hur pensionerna påverkas, om huruvida
livförsäkringsbolagen kan få problem med
sin solvens och om detta kan ha
återverkningar på aktiemarknaden genom att
bolagen tvingas sälja aktier snabbt och
tidigt. Ytterligare en fråga är om svenska
banker som äger några livförsäkringsbolag
kan drabbas av utvecklingen.
Vi har tittat lite grann på det där. I
den inflationsrapport som vi har lämnat
till utskottet i dag på morgonen tar vi
upp några av dessa frågor i en särskild
ruta. Vi kommer till slutsatsen att det
inte är troligt att livförsäkringsbolagens
problem allvarligt kan komma att skada den
svenska ekonomin. Det är en viktig
slutsats, tycker vi. Situationen i de
bankägda livförsäkringsbolagen utgör inte
något problem av sådan storlek att det
hotar de svenska storbankernas
kapitaltäckning och deras kreditgivning.
Kopplingen till realekonomin och
prisstabiliteten är därför sannolikt
begränsad. Däremot har utvecklingen på
aktiemarknaden lett till att flera av
dessa bolag sänkt sina återbäringsräntor
och eventuellt behöver sänka dem
ytterligare, vilket leder till lägre
pensioner. Hur detta slutligen slår mot
efterfrågan i ekonomin avgörs naturligtvis
bl.a. av hur de minskade
förmögenhetsvärdena fördelas mellan olika
grupper av försäkringstagare och, förstås,
hur aktiemarknaden kommer att utvecklas
framöver.
Trots den svaga utvecklingen i omvärlden
har aktiviteten i den svenska ekonomin
hållits uppe väl. Nationalräkenskaperna
för första halvåret visar att BNP-
tillväxten låg på 1,7 %, vilket var något
starkare än vi hade väntat. Statistik har
dock inkommit under den senaste tiden som
indikerar en avmattning inom handeln och
industrin, och det medför naturligtvis en
osäkerhet om styrkan i den fortsatta
återhämtningen. Börsfallet och den
säkerhetspolitiska oron kan i vårt
huvudscenario göra att investeringar och
konsumtion utvecklas svagare framöver än
vad vi tidigare har bedömt. Samtidigt
antar vi att finanspolitiken framöver
kommer att behöva bli mindre expansiv för
att utgiftstaken ska hålla. Dessutom kan
skatter inom vissa kommuner och landsting
komma att höjas. Vi har redan fått en del
signaler om detta. Det här gör att den
inhemska efterfrågan kan bli lägre,
samtidigt som situationen i omvärlden gör
att nettoexporten dämpas.
När vi lägger ihop allt detta i en
helhetsbedömning kommer vi fram till att
BNP i vårt huvudscenario stiger med 1,7 %
i år och med drygt 2 % under de följande
två åren. Det innebär att vi har reviderat
ned prognoserna med fyra tiondelar på ett
och två års sikt när det gäller BNP.
Samtidigt är resursutnyttjandet högt i
dagsläget. Arbetslösheten har inte stigit
i den här konjunkturnedgången, och det
tillsammans med en del andra saker gör att
resursutnyttjandet fortfarande är
förhållandevis högt. Trots den här
försiktiga återhämtningen tror vi därför
att inflationen blir stabil under de
kommande åren. Vi räknar med att vårt
underliggande mått på inflationen som jag
visade, dvs. konsumentpriserna minus
ränteeffekten, skatter och
transfereringar, kommer att uppgå till
1,8 % på ett års sikt och 1,9 % på två års
sikt.
Men som alltid är det riskbilden kring
detta huvudscenario som är av betydelse
för utformningen av penningpolitiken. Där
kan man säga att utvecklingen på de
finansiella marknaderna har ökat
osäkerheten, som jag sade, dels om i
vilken omfattning den börsnedgång vi redan
har sett påverkar utvecklingen, dels om
hur den kommer att te sig framöver. Det
dämpar konsumtion och investeringar, både
i omvärlden och i Sverige. Det går inte
att utesluta att den nedgång som redan har
skett kan komma att dämpa efterfrågan mer
än vad vi antar i huvudscenariot. Skulle
dessutom de internationella börserna
fortsätta att utvecklas negativt kan ett
betydligt mindre gynnsamt scenario komma
att realiseras för svensk ekonomi.
Självfallet blir då också inflationen
lägre i ett sådant scenario. Den här
nedåtrisken - jag betonar att det är en
risk som vi pekar på, inte en del av
huvudscenariot - motverkas bara delvis av
en inhemsk uppåtrisk som är förknippad med
det inhemska inflationstrycket och
lönebildningen.
Sammantaget gör vi bedömningen att det
föreligger en nedåtrisk för inflationen.
Beaktar vi den här riskbilden kan vi lite
grovt säga att inflationen på ett till två
års sikt kommer att ligga ungefär i linje
med Riksbankens mål, om än något i
underkant. Det troligaste är fortfarande
att vi får en förstärkning av konjunkturen
under de närmaste åren. Tillsammans med
att läget är svårbedömt, inte minst till
följd av svängningarna på de finansiella
marknaderna, gör detta att Riksbanken i
nuläget valt att lämna reporäntan
oförändrad. Utvecklingen på de finansiella
marknaderna och dess effekter på ekonomin
motiverar dock, som vi ser det, en skärpt
uppmärksamhet från Riksbankens sida.
Därför beslutade vi vid vårt
penningpolitiska möte i går att hålla ett
extra penningpolitiskt sammanträde den 14
november kl. 13 och då göra en förnyad
avstämning av läget. Vi hade ursprungligen
planerat att inte ha något möte förrän i
början av december, men eftersom vi tyckte
att vi ville följa den här utvecklingen
och göra en förnyad avstämning av
situationen bestämde vi oss för att ha ett
möte den 14 november igen. Tack så mycket,
herr ordförande.
Sonia Karlsson (s): Tack, riksbankschefen,
för en som vanligt informativ och
intressant inledning. Det var ju som
nämndes 14:e gången i dag som detta
skedde.
Som riksbankschefen nämnde har det varit
extremt turbulent på de internationella
finansmarknaderna, bl.a. till följd av
konjunkturutvecklingen men också på grund
av diverse redovisningsskandaler som
Worldcom och Enron. Dessa har lett till
att trovärdigheten för främst amerikanska
företag har minskat. Det här förlorade
förtroendet har också lett till kraftiga
nedgångar på börserna. Riksbankschefen kom
in på det, men jag vill ändå fråga vad
riksbankschefen anser att den här
utvecklingen betyder för stabiliteten i
det finansiella systemet, liksom vad han
anser om bankernas säkerhet för
utlåningen. Jag vill understryka att
Finansinspektionen, som i går lämnade sin
rapport om finanssektorns stabilitet, har
påvisat att det finns ökade risker och att
det kräver aktiva åtgärder. Det var den
ena delen.
Sedan steg ju inflationen både
internationellt och i Sverige under förra
året, bl.a. på grund av temporära
prishöjningar på en del råvaror och
livsmedel. Till skillnad från andra
centralbankskolleger valde Riksbanken i
våras att höja reporäntan för att möta ett
stigande inflationstryck. Centralbankerna
i euroområdet och USA har däremot hållit
styrräntorna oförändrade sedan
räntesänkningarna i samband med
terrorattacken förra hösten, bl.a. på
grund av den svaga internationella
konjunkturen. Jag skulle vilja att
Riksbankschefen kommenterade vårens
höjningar i ljuset av den svaga
internationella konjunkturen och de
senaste månadernas fallande
inflationstakt. Sverige hade ju nu i
september en av de lägsta
inflationstakterna i EU mätt enligt HIKP.
Urban Bäckström: Låt oss börja med
företagsskandalerna. Jag tror att sådant
här kommer fram i olika versioner efter en
väldigt spekulativ period på
aktiemarknaderna. Det finns någonting som
suger tag i oss människor och gör att vi
blir väldigt euforiska under en sådan här
uppgångsperiod. En del blir mer euforiska
än andra, och det påverkar naturligtvis
beslutsfattandet och ibland också omdömet.
Sonia Karlsson nämner ett par exempel där
det har slagit alldeles slint. I grund och
botten tror jag ändå att det är den höga
värderingen och inte företagsskandalerna i
sig som lett till att vi fått nedåtgående
börskurser under sommaren. Men det är
naturligtvis viktigt att ta itu med de här
sakerna, och det gör det amerikanska
rättssystemet nu.
Vi har några sådana här exempel i Sverige
också. Vi hade något bolag på 80-talet som
lockade med sig väldigt många människor.
Kurserna drevs upp till mycket höga
nivåer, och sedan kollapsade det. Sådant
händer alltså, otrevligt nog. Det är
viktigt att regelsystemet tar fatt på
bedrägerier och när man fuskar och
försöker lura människor.
En annan effekt av detta är att de allra
flesta företagsledare som såg det här
frågar sig: Kan det hända i vårt företag,
i vår bank? De sätter naturligtvis i gång
med en väldig massa åtgärder för att
försäkra sig om att redovisningen är
korrekt. Det infördes också ett nytt
system i USA där företagsledarna fick
påteckna sina redovisningar själva med
personligt ansvar för att garantera att de
var rätt gjorda.
Jag tror att det är viktigt att inte rusa
i väg med nya typer av regleringar
omedelbart utan att smälta, analysera och
undersöka för att få perspektiv på sådana
händelser. Är det någonting i regelverket
som bör förändras bör man göra det, men
man ska inte bara rusa i väg och vidta
åtgärder. Vi kan inte skapa ett regelverk
som förhindrar varje sådan situation. Nu
är det ju dessutom förbjudet att bedriva
denna typ av verksamhet och luras på det
där sättet.
Den andra frågan gällde Riksbankens
räntepolitik. Precis som Sonia Karlsson
sade höjde vi reporäntan i våras. En del
centralbanker valde att göra så, andra
inte. Låt mig först bara visa hur olika
banker reagerade. Det Sonia Karlsson
refererade till var USA och ECB. Man kan
även lägga till Storbritannien, som höll
sin ränta oförändrad. Nu låg de på en
högre nivå redan i utgångsläget. I Norden
ser det ut så här. Vi ser att Norge ligger
på en avsevärt högre nivå, men de valde
också att höja.
Om vi tittar på länder som liksom Sverige
har inflationsmål valde alla dessa att
höja räntorna i våras. Men vi ligger på
lite olika nivåer. Till exempel Nya
Zeeland höjde lite mer. Allt detta beror
på hur den inhemska situationen ser ut,
inte minst hur växelkursen utvecklar sig,
hur privatkonsumtion, investeringar, BNP
osv. utvecklar sig.
Jag tror att det är väldigt viktigt att
Riksbanken upplevs vara systematisk och
att vi minst fyra gånger om året sätter
oss ned och gör en rejäl bedömning av hur
vi ser på framtiden. När vi sedan kommer
fram till den bilden sätter vi oss ned och
fattar ett penningpolitiskt beslut som
hänger ihop med den bild som vi har
redovisat.
Vi ska komma ihåg att Riksbanken aldrig
kommer att göra helt riktiga prognoser.
Det är ett pris som vi får betala för att
få en lite mer stabil penningpolitik och
mindre ryckighet i sysselsättning och
produktion. Det gäller både på nedsidan
och på uppsidan i fråga om
ränteutvecklingen.
Mats Odell är inte här nu, men han och
jag brukar tala om bilfärder när vi talar
om penningpolitik. Och man kan säga att
när man kommer fram till en korsning är
det ganska naturligt att lätta lite grann
på gaspedalen. När man sedan har kört
förbi korsningen tycker jag inte att det
är riktigt att fråga sig om det hade varit
bättre att köra igenom denna korsning med
full fart eftersom det inte kom någon bil
eller om det var riktigt att lätta lite
grann på gasen, passera korsningen och
sedan fortsätta.
Vi hade tänkt höja räntorna mer i våras.
Vi talade om det flera gånger. Och så sent
som under försommaren var vi inne på att
nästa steg i räntepolitiken skulle vara en
höjning. Men vi realiserade inte detta,
utan vi tog intryck av det som hände under
sommaren, och vi vill nu följa detta med
stor uppmärksamhet.
Sonia Karlsson (s): Tack,
riksbankschefen, för svaret. Jag fick
däremot inget svar på frågan om bankernas
säkerhet för utlåning. Diskussionen om
räntan hade vi redan i mars månad då jag
undrade om det inte hade varit möjligt att
avvakta lite grann. Vi visste ju att vissa
inflationssiffror så att säga skulle
försvinna under maj eftersom det handlade
om tillfälliga höjningar. Vi hade en annan
åsikt då, och jag ville bara kommentera
detta.
Jag har en helt annan fråga. Det finns en
relativt stor skillnad mellan Riksbankens
och ECB:s mål för inflationen. Riksbankens
inflationsmål ligger på 2 % med ett
intervall på ±1 %, medan ECB har ett mål
på högst 2 %. Inflationsmålet påverkar ju
pris- och lönebildningen. Vilka effekter
bedömer riksbankschefen att det skulle det
bli på den svenska ekonomin och
lönebildningen om och när Sverige inlemmas
under ECB:s inflationsmål? Och krävs det
någon form av anpassning till ECB:s
stramare inflationsmål? Finns det någon
diskussion inom ECB om att förändra
inflationsmålet i en riktning som stämmer
mer överens med det svenska? I
diskussionen bland en del ekonomer och
forskare under senare tid har det ju bl.a.
pekats på att ECB:s mål är för stramt.
Urban Bäckström: Bankernas situation
bedömer vi som stabil. Det framkom ytterst
i resultaten för bankerna i Sverige. Om
det fanns någon fördel med bankkrisen för
tio år sedan skulle det möjligen vara att
bankledningarna tog en väldigt stor lärdom
av vad som hände. I många fall var dessa
bankledningar aktiva, åtminstone på
styrelsenivå, under bankkrisen. Det är
naturligtvis ingen bankchef,
styrelseordförande eller styrelseledamot
som vill uppleva denna situation igen. Och
därför har det bedrivits ett ambitiöst
arbete för att få till stånd en mycket
bättre riskhantering än tidigare.
Sedan ska vi komma ihåg att denna boom
inte på samma sätt som den förra boomen i
slutet av 80-talet präglades av en snabb
byggnation av kommersiella fastigheter och
spekulation i kommersiella fastigheter.
Det har vi inte alls sett på samma sätt
nu. Det är ofta den som drar med sig
kreditgivningen och som kan leda ett
sådant här förlopp för långt. Man kan säga
att bankerna inte alls var med i denna IT-
bubbla och gav krediter, utan den
finansierades i stor utsträckning av
aktiemarknaden. Vi befinner oss alltså i
ett annat läge än det vi var i då. Som jag
ser det är det ett mycket bättre läge.
När det gäller de tillfälliga
inflationshöjningarna minns jag inte att
vi hade så helt olika uppfattningar. Sedan
kan vi ha olika uppfattningar om räntan
men inte om den analysen. Men tänk på att
det inte var den som avgjorde våra
räntehöjningar. Det var inte den
inflationsutveckling som vi var mitt uppe
i som avgjorde räntepolitiken, utan det
var som vanligt en prognos på ett till två
års sikt. Och i ljuset av den mycket
starka utvecklingen under våren i USA och
också i Sverige och den milda recessionen
och det höga resursutnyttjandet var vi
oroliga för att vi alltför snabbt skulle
få inflation om detta förlopp skulle
fortsätta under 2003 och 2004. Nu blir det
kanske inte så med tanke på den fortsatta
nedgång som har skett på börserna. Vad är
rimligare än att vi tar intryck av detta
och väger in detta i våra prognoser? Och
det är detta som vi har gjort.
Det sista när det gäller ECB är en rätt
stor och komplicerad fråga eftersom den
ytterst berör vad som händer med Sverige
om vi går med i EMU. Det handlar inte bara
om inflationsmålet utan om hela paketet.
Jag tror att det skulle föra lite för
långt i denna diskussion att diskutera
detta. Men låt mig ändå säga att om
Sverige väljer att gå med i valutaunionen
tror jag att det är rimligt att vi har
samma inflationstakt som resten av Europa.
Om vi inte har det råkar vi snabbt in i
kostnadsproblem och
konkurrenskraftsproblem, och det leder
till att aktiviteten i Sverige går ned.
Det är därför högst rimligt att vi väljer
samma inflationsmål.
Sedan sitter den svenske riksbankschefen
inte så centralt placerad i ECB att jag
kan bedöma om det förs någon diskussion om
att förändra detta. Men jag har inte hört
talas om något sådant. Däremot vet jag att
akademiker för en rätt intensiv diskussion
om vad som är det bästa målet för en
centralbank.
Fredrik Reinfeldt (m): Även jag vill tacka
Urban Bäckström för en god genomgång, och
jag delar precis som Urban Bäckström
uppfattningen att det är bra att vi har
kunnat få till stånd dessa offentliga
utfrågningar. Moderaterna har t.o.m. tyckt
att det ska finnas ett förstärkt lagstöd
för att se till att det också ska
fortsätta att vara på detta sätt. Jag
noterar också, trots att jag har varit
borta från utskottet under två år, att
billiknelserna fortsätter att användas,
vilket jag tycker är bra. Det ska ju åkas
mindre bil framöver, inte bara beroende på
att Urban Bäckström ska lämna sin post
utan också beroende på att det ska införas
bilavgifter. Så vi får väl se hur det blir
med dessa liknelser i framtiden.
Jag vill sedan säga att även jag tycker
att det möjligen är en djärv slutsats som
Urban Bäckström drar, att mänskligheten
skulle kunna lyfta av sig ett av sina
tyngsta ok, nämligen att ständigt göra om
tidigare generationers misstag, dvs. att
vi kanske har lärt oss att inte ha en så
reglerad ekonomi som vi hade under det
förra århundradets början utan att vi
faktiskt till följd av öppnare ekonomier,
till följd av bättre regleringar och i en
del fall också färre regleringar synes ha
ekonomier som står bättre pall mot
orostider än vad som en gång var fallet.
Det är glädjande om det faktiskt är så.
Jag tänkte faktiskt fråga om Stockholm
och Stockholms påverkan på Sverige. Det
finns resonemang här om finanspolitiken
som bedöms bli mindre expansiv. Och det är
väl troligt. Vi har ju haft en
valårsbudget som har gett en väldigt
kraftig köpkraftspåspädning. Och nu kommer
andra tider.
I pressmeddelandet nämns huvudsakligen
åtgärder för att hålla utgiftstaket. Och
det stämmer säkert. Men i texten finns
också, som Urban Bäckström nämnde,
resonemang om kommunala skattehöjningar. I
budgetpropositionen nämner regeringen en
möjlig skattehöjning på 25 öre som ett
genomsnitt. Vi har ju nåtts av budskapet
att man i Stockholms stad förmodligen
kommer att samlas kring en skattehöjning
på 1:80 kr, vilket väl är svenskt rekord.
Men det kommer snart att slås eftersom det
följs av flera besked under de kommande
dagarna.
Detta är naturligtvis en väldigt kraftig
indragning av köpkraft. Det är en hård
beskattning av dem med lägst inkomster.
Marginalskatterna kommer också på detta
sätt att börja stiga.
Det som jag skulle vilja göra en poäng av
är att den svenska ekonomin väldigt mycket
är uppbyggd för att Stockholm ska vara en
motor för landet. Det ser man genom att
Stockholm betalar en oproportionerligt
stor andel av landets skatter. Det
utjämningssystem som finns bygger också
väldigt mycket på att resurser ska kunna
lyftas ut från Stockholm till övriga delar
av landet. Detta har man kunnat basera på
att den regionala tillväxten har varit
starkare i Stockholm än i övriga delar av
landet. De delar av ekonomin som har
möjliggjort detta för Stockholm är just
dem som har stora problem. Här nämns bl.a.
den finansiella sektorn som är större i
Stockholm än i övriga delar av landet. Man
skulle också kunna säga att
telekomsektorns starka närvaro i Stockholm
tidigare bidrog till god expansion. Men
den har nu stora problem, vilket gör att
man kan tala om att Stockholm just nu
ligger på lägre tillväxttal än övriga
landet.
Då är frågan: Vad händer med bilen när
motorn får stora problem? I det hänseendet
tycker jag att man också ska se att det är
sällsynt olämpligt att slå på väldigt
kraftiga skattehöjningar i denna region.
Jag menar att det inte är ett isolerat
problem för Stockholm utan att det med den
struktur som svensk ekonomi har kommer att
innebära fortsatta och växande problem för
resten av Sverige. Den typen av resonemang
finns kanske av förklarliga skäl inte i
inflationsrapporten, men det vore
intressant att höra Urban Bäckströms
kommentarer till detta.
Urban Bäckström: Jag ska först ta upp
tråden när det gäller att göra om tidigare
generationers misstag. Jag tror att en av
mina bilder visade att aktiemarknadens
svängningar ständigt kommer tillbaka. Vi
trodde väl ett tag när vi avreglerade
kapitalmarknaderna - vilket jag i sig tror
var en bra åtgärd, men av detta följer
också stora svängningar - att det var en
engångsföreteelse att vi kunde få
bubbelliknande fenomen, och då på
fastighetsmarknaden. Men vi trodde att när
vi hade vant oss vid detta skulle det inte
uppträda igen. Sedan dröjde det inte mer
än tio år innan det kom en ny typ av
bubbla. Vi måste lära oss att förstå att
detta kan komma igen gång efter gång. Men
vad vi kan göra är att försöka bygga så
robusta system som möjligt som kan klara
korrigeringar på marknaden av denna
storleksordning. Sedan bör vi väl uppmana
oss lite till mans att försöka påminna oss
om dessa bubblor. Så nästa gång - om det
nu dröjer tre, fem eller tio år - när det
uppträder en ny bubbla någonstans i något
system får vi inte börja tala om en ny
ekonomi, utan vi får börja vara oroliga
för en utveckling som går för snabbt i
stället.
Jag tror att finansiell stabilitet kommer
att bli en fråga som står på dagordningen
under decennier framöver. Och det blir
kanske det viktigaste som centralbanker
gör snarare än att ägna sig åt den
omedelbara penningpolitiken. Sedan pågår
det ju, som vi alla vet, en diskussion om
huruvida det finns en roll för
penningpolitiken när det gäller att
försöka förhindra sådana förlopp.
Det som vi på Riksbanken gjorde under de
år då denna bubbla byggdes upp var att
mycket noga följa om det fanns risker för
en kreditexpansion i samband med att
bubblan byggdes upp. Då tror jag säkert
att det hade funnits en roll för
penningpolitiken, att trots låg inflation
göra ett tillfälligt åsidosättande av
detta jobb och försöka begränsa bubblans
verkningar. Nu blev det inte så, utan
bankerna ägnade sig inte åt kreditgivning
på det sätt som kunde ha skett, kanske
senare i ett sådant förlopp, vad vet jag.
Stockholm är naturligtvis en oerhört
viktig motor, och det är riktigt som
Fredrik Reinfeldt säger, och han vet
förmodligen mer om detta än jag, att
Stockholm drabbas av anpassningar. Det
gäller IT- och telekomsektorn och
fastighetsmarknaden i någon mån. Det finns
lite olika anekdotiska förhållanden om att
Stockholm nu drabbas av anpassningen. Och
Stockholm är viktig för resten av landet.
Men jag måste erkänna att vi på Riksbanken
inte gör någon analys av huvudstadens
särskilda problem, utan vi ser Stockholm
mer som en del av hela Sverige och tittar
på hela landets utveckling.
Fredrik Reinfeldt (m): Min poäng är att
det nog ändå kommer att visa sig att detta
hänger ihop och att det också är känt från
andra länder att de regionala skillnaderna
och hur de påverkar varandra spelar en
väldigt stor roll. Men jag vet detta. Vi
har tidigare fört diskussionen om hur vi
naturligtvis gör en samlad bedömning av
Sverige och ska väl fortsätta att göra
det. Jag tror som sagt att det kommer att
få en hel del följdverkningar som
förmodligen blir tydligare nästa år.
När det gäller resonemangen om att lära
sig av sina erfarenheter gör jag precis
samma bedömning. Det är faktiskt glädjande
att mitt i det elände det innebär med
kraftigt sänkta förmögenhetsvärden kunna
konstatera att ekonomin trots allt inte i
alla sina beståndsdelar har fallit ihop.
Vi har inte sett den typen av krascher som
en gång var. Det är ett styrkebesked att
vi i ganska bred partipolitisk enighet
under åren har kunnat göra en del
institutionella förändringar, inte minst
av Riksbankens roll i det svenska
samhället, som jag tror lägger en grund
för att vi faktiskt står bättre pall än
vad vi en gång gjorde när den här typen av
svängningar som Urban Bäckström påpekar
alltid återkommer trots allt kommer. Det
gör också att vi ska fortsätta att ställa
oss frågan: Finns det fler institutionella
förändringar som vi kan göra? Att det
uppstår bubblor och tal om ny ekonomi tror
jag inte att vi har sett det sista av. Jag
är alldeles övertygad om att den typen av
resonemang kommer att återkomma. Men det
viktiga är som sagt att det
institutionellt och i synen på
kreditgivning och liknande finns en
motståndskraft mot detta. Möjligen är
risken en gång i framtiden att närheten
till 90-talskriser och annat inte är lika
nära och att man inte har detta för ögonen
att det kanske finns en förändrad syn i
bankväsendet. Nu fanns inte det, utan nu
fanns närheten, och då stod man bättre
pall.
Urban Bäckström: Det finns utan tvekan
flera institutionella arrangemang som man
kan göra. Och jag tror också att vi över
tiden kommer att lära oss att se ännu fler
behov av institutionella arrangemang. En
sådan sak som pågår på det internationella
planet är ju att förbättra
kapitaltäckningsreglerna för bankerna. Det
är en viktig faktor att mer ta hänsyn till
den faktiska riskexponeringen som den
enskilda banken har när finansinspektioner
runtom i världen tillämpar dessa
kapitaltäckningsregler.
Andra regler som är på gång att
implementeras på det internationella
planet handlar ju om s.k. collective
action clauses. Förr var det bara banker
som var involverade i kreditgivningen. Om
ett land hamnade i problem kunde man samla
alla dessa banker runt ett bord och
diskutera hur man skulle lägga upp det. I
dag är det hundratusentals
obligationsinnehavare som berörs av denna
långivning. Och det går inte att samla
ihop alla dessa på ett enkelt sätt,
eftersom man måste samla ihop precis alla
om man inte har sådana klausuler. Då är
idén att försöka införa
majoritetsprinciper i dessa
obligationskontrakt så att man kan samla
en del av obligationsinnehavarna och göra
upp om ett ackord för att slutföra en
skuldsanering.
Ytterligare en sak som diskuteras av IMF
är frågan om konkursförfarande för ett
land. Vi har det för företag, men vi har
det inte för länder. Det är en svår fråga,
men den är säkert inte omöjlig, och den
vinner nu alltmer stöd runtom i världen.
Detta är några exempel på internationella
arrangemang.
Här hemma pågår ett arbete med att se
över Finansinspektionen och dess roll. Det
finns en risk att man ger
Finansinspektionen för mycket uppgifter så
att den inte kan koncentrera sig på det
verkligt viktiga. Det är möjligt att andra
myndigheter borde ta över en del av dessa
uppgifter så att Finansinspektionen
verkligen kan koncentrera sig på det som
handlar om det finansiella systemets
kärna. Men det är för långt att utveckla
detta nu. Men det var några exempel på vad
man kan fundera över.
Sedan är jag övertygad om att vartefter
utvecklingen går kommer det att kunna
läggas till en hel del olika åtgärder på
detta område. Jag tror nämligen att en av
de viktigaste frågorna under de närmaste
decennierna kommer att bli att undvika
effekterna av för stora svängningar.
Karin Pilsäter (fp): Jag tänkte börja med
att lyfta fram det som Urban Bäckström
sade om att den svenska riksbankschefen
inte sitter så centralt placerad i ECB att
han kan bedöma vad som pågår där. Vi får
väl hjälpas åt och se till att nästa
riksbankschef hamnar lite mer centralt
ganska så snart.
Jag har en fråga som lite grann gäller
jämförelsen med ECB:s domäner, nämligen
det faktum att den svenska riksbanken har
lagt räntan på en högre nivå än den ligger
i ECB, och det är riktigt utifrån att man
ska bedöma situationen som den ser ut i
Sverige och inte bara jämföra sig med
andra. Men då handlar frågeställningen om
produktionsutnyttjandet och
växtkapaciteten, tillväxtmöjligheterna, i
förhållande till andra länder. Det står ju
på flera ställen om problemen med
arbetskraftssituationen i Sverige och att
ni t.ex. som så många andra bedömer att
den höga sjukfrånvaron också kommer att
leda till överströmning i permanent
utanförskap genom förtidspensioner osv. Vi
har också fått rapporter om att människor
med utländsk bakgrund nu har fått det ännu
svårare att komma in på arbetsmarknaden,
alltså problemen med att få människor som
står till arbetsmarknadens förfogande,
detta i kombination med skattehöjningar
som eventuellt också kan verka negativt
åtminstone på marginalen på
arbetskraftsutbudet, som nämns här. Nu
blir väl de för stora grupper något större
dn vad jag förmodar att Riksbanken hade
räknat med. Ni antar också att det kommer
att komma besparingar för att klara
utgiftstaken. På sidan 39 står det att man
antar att de främst drabbar
hushållssektorn. Allt detta ska ställas i
relation till de stora behov av
arbetskraft som finns inom vård och
utbildning för att få dessa sektorer att
över huvud taget fungera.
Jag skulle vilja be Urban Bäckström att
resonera lite grann kring hur banken ser
på den här inbyggda konfliktsituationen -
risk för löneinflation, svårigheter att
över huvud taget få ut personal kontra de
krav som ändå kommer att ställas på att de
facto få dit personal.
Urban Bäckström: Ofta är det
efterfrågesidan i svensk ekonomi som
brukar tilldra sig intresse när man
diskuterar penningpolitiken. Men också
utbudssidan i ekonomin är central eftersom
den lägger grunden för hur stor
efterfrågan kan vara, och det är samspelet
mellan dessa två som bestämmer graden av
övertryck eller undertryck och därmed
inflation i den svenska ekonomin.
Utbudssidan får sällan den uppmärksamhet
som den förtjänar. Ett exempel är den
demografiska utveckling som vi går mot. Vi
vet att antalet yrkesverksamma blir mindre
i förhållande till dem som går i pension.
Detta drar bort människor från
arbetskraften.
En annan sak som har diskuterats är KNAS-
utredningen. Jag kommer inte ihåg exakt
vad detta står för. Den skulle också leda
till att man drar bort människor från
arbetsutbudet. Det är klart att
kommunalskattehöjningar och
landstingsskattehöjningar träffar alla,
vilket innebär att skattekilen går upp för
alla inkomsttagare. Det är också någonting
som påverkar arbetsutbud, åtminstone på
marginalen.
Alla dessa faktorer och kanske ett antal
till, t.ex. sjuktalen, påverkar
möjligheten att få expansion i svensk
ekonomi. Sänks utbudssidan minskar
möjligheten att efterfråga, och då måste
Riksbanken vara orolig för
inflationstendenser. Dessutom har vi haft
en mycket mild konjunkturnedgång,
åtminstone såsom den ter sig på
arbetsmarknaden. Arbetslösheten har ju i
princip planat ut kring 4 %. Vi vet att
någonstans i detta härad finns det
tendenser till löneinflation. Det ska inom
parentes sagt bli väldigt spännande att se
om det blir någon omförhandlingsklausul
som utlöses, vilket diskuteras här under
hösten. Om det blir det är detta tecken på
att arbetslösheten har kommit ned för
lågt, dvs. att resursutnyttjandet är för
högt. Det är någonting som vi måste ta
hänsyn till när det gäller den uthålliga
ekonomiska tillväxten i svensk ekonomi.
Utbudssidan är alltså central och
diskuteras ofta för lite. Jag kan gärna ge
mig själv kritik i detta sammanhang
eftersom jag själv brukar diskutera
efterfrågesidan och konjunkturutvecklingen
mest i dessa sammanhang.
Karin Pilsäter (fp): Det är väldigt
viktigt eftersom vi vet att det ställs
mycket högre krav på fler förskollärare,
fler lärare i skolan, fler sjuksköterskor
osv. Där kommer man på ett eller annat vis
att vara tvungen att göra vad man kan för
att åtminstone få människor på plats även
om man inte får utbildade människor därför
att vissa saker bara måste fungera. Då ser
i alla fall jag framför mig att det finns
en väldigt stor risk för ökande obalanser
där man, som det mycket riktigt står här,
måste hålla igen på utgiftssidan för att
hålla utgiftstaken och saldona samtidigt
som man helt enkelt blir tvungen att
betala för att få dit människor.
Urban Bäckström kan väl kommentera detta.
Jag kan egentligen inte tolka detta på så
många andra sätt än att man så att säga är
tvungen att med andra politiska åtgärder
se till att öka utbudet av arbetskraft.
Man kan ju lösa problemen med dessa
obalanser med räntehöjningar och täppa
igen, men då klarar man ju inte själva
verksamheten.
Jag har en helt annan fråga som kanske är
något mer filosofisk, men jag tycker att
det också kan finnas utrymme för oss att
fundera på lite längre sikt. Vi har ju
haft en utveckling under mycket lång tid
där penningpolitiken i Japan i praktiken
har blivit helt meningslös. Det som man
till att börja med kan befara är risken
för att USA skulle hamna i någon likartad
situation där räntan är så låg och andra
faktorer är avgörande för att man känner
så stor oro för framtiden med börskurser,
huspriser osv. att penningpolitiken som
redskap blir verkningslös samtidigt som en
expansiv finanspolitik inte heller är
möjlig på grund av stora underskott. Jag
skulle vilja höra om Urban Bäckström har
någon kommentar när det gäller risken för
en sådan situation i USA och vilka
effekter det skulle få för oss andra.
Sverige är väl väldigt långt från att
något sådant skulle hända, men vilken är
risken för att detta skulle kunna uppstå i
USA, och hur skulle det kunna påverka oss?
Urban Bäckström: Jag tror att det var en
fråga tidigare som jag inte besvarade. Ja,
vi tror att utgiftstaken spräcks och att
man måste vidta åtgärder för att så inte
ska ske. Det som skiljer oss och
regeringen åt är att vi inte har så
väldigt stor komparativ fördel när det
gäller att bedöma statsfinansernas
utveckling. Men grovt sett gör vi ändå den
bedömningen. Och det hänger samman med två
saker som skiljer oss från det som
regeringen har gjort. Det ena är att vi
har en lägre tillväxt, och med en lägre
tillväxt blir det en större belastning på
transfereringssystemet, och det ökar
kostnaderna. Det andra är att vi tror att
det är svårt att få sjuktalen att gå ned.
Däremot kan de kanske plana ut. Men att de
snabbt ska komma ned nu under den period
som vi tittar på tror vi är svårt. Däremot
finns det naturligtvis ingenting som
hindrar att om man vidtar de åtgärder som
krävs, och jag kan inte riktigt bedöma
vilka som är relevanta, kommer
naturligtvis sjuktalen att kunna komma ned
på lite sikt. Så är det säkert.
Karin Pilsäter tangerar här ett av de
allra svåraste problemen på svensk
arbetsmarknad på många decenniers sikt.
Det är relativlöneförskjutningar. Ett
annat begrepp för det är om en grupp som
är speciellt attraktiv på arbetsmarknaden
just nu får högre löner därför att det
fattas folk och ingen utbildar sig till
dessa arbeten och att man måste attrahera
dem, och då höjs lönenivån. Det har oftast
dragit med sig hela arbetsmarknaden. Att
vidga löneskillnader mellan olika
yrkesgrupper har blivit mesta gemensamma
nämnare snarare än denna förskjutning. Det
är ett exempel på att arbetsmarknaden inte
fungerar riktigt bra. Här finns det
dagsaktuella exempel på bristyrken där det
är oerhört viktigt att attrahera duktiga
människor att utbilda sig för att de sedan
ska komma in i yrkesrollen. Ibland kommer
det naturligtvis att krävas en högre lön
där.
Frågan är i vad mån det drar med sig
resten av arbetsmarknaden. Om så sker,
blir resultatet att arbetslösheten tvingas
upp på en högre nivå totalt sett för att
liksom dämpa den totala löneökningstakten.
Den är ju given av ekonomins
produktivitetsutveckling och
inflationsmålet. Där har vi många gånger
sagt att det totala löneökningsutrymmet i
Sverige ligger någonstans i häradet 3,5-4
%. Det kan inte överskridas, för då
överskrider vi inflationsmålet. Om
arbetsmarknaden inte fungerar tillräckligt
bra blir det arbetslösheten som så att
säga får ge sig. Detta pekar även LO-
ekonomerna på, så numera är det här inte
särskilt kontroversiellt.
Låt mig komma till det japanska problemet
och till utvecklingen i USA.
Japans problem är att man aldrig på
allvar har tagit itu med banksystemet. Man
inför marginella åtgärder och det har man
gjort ett par gånger om året under de
senaste tio åren. Men man har liksom
aldrig kommit att ta tag i det. Det gör
att en viktig kanal för penningpolitikens
verkan i det ekonomiska systemet, nämligen
kreditkanalen, inte fungerar. Den är helt
avslagen därför att bankerna har fullt upp
med att klara sin existens.
Det var inte fråga om tekniken kring vad
vi i Sverige gjorde åt vår bankkris, utan
skälet till att det trots allt gick så
snabbt att komma över bankkrisen var att
det fanns en bred politisk uppslutning -
nu tar vi itu med det här. Det kostade
mycket pengar vid det tillfället, men
kostnaderna hade blivit mycket större om
man bara hade låtit det gå. I Japan gjorde
man aldrig detta. Men Japan är en stor
ekonomi, så bankproblemen har inte märkts
på samma sätt.
I USA talas det mycket om utvecklingen på
deras fastighetsmarknad. USA är dock inte
en fastighetsmarknad utan en
sammansättning av flera olika
fastighetsmarknader, precis som Europa
inte är en fastighetsmarknad. Vi har
snabbt stigande fastighetspriser i
Storbritannien, men i Sverige finns en
tendens till utplaning. I andra länder går
det kanske på annat sätt.
Jag tog upp några faktorer när det gäller
den internationella finansiella
stabiliteten som ändå förklarar att det
här har gått ganska bra. Alla
centralbanker och finansinspektioner
följer naturligtvis utvecklingen mycket
noga. Federal Reserve drog lärdomen att
det, för att slippa hamna i en situation
liknande den japanska, var viktigt att
snabbt sänka räntorna. Oerhört snabbt drog
man ned räntorna från de höga nivåer som
de hade kommit upp till. Det bidrar säkert
till ett lugnare förlopp i den amerikanska
anpassningen.
Stefan Attefall (kd): Jag skulle vilja
fortsätta resonemanget om arbetsmarknaden.
I Mats Odells anda fortsätter jag med
bilmetaforer. Vi pratar mycket om
trafikmiljön - om väjningar, korsningar
och sådant men alltför lite om vilken bil
vi sitter i. Är det en småbil med svag
motor och dålig säkerhet, eller är det en
bil med starkare motor, med hög
effektivitet och med en god säkerhet som
vi kör omkring i? Det är nog det som vi
mer måste fokusera på.
Då är arbetsmarknad och lönebildning
centrala delar. Varsel inom industrin,
särskilt inom telekomindustrin, har gjort
att tillgången på arbetskraft är ganska
god i de sektorerna just nu. Det var lite
annorlunda bara för ett tag sedan.
Samtidigt vet vi att det finns bristyrken
på många andra områden, särskilt när det
gäller vård och omsorg och den typen av
yrken som ofta är offentliga. Vi ser också
att lönebildningen ligger högre i Sverige
än i omvärlden. Trots att vi har passerat
en högkonjunktur och nu börjar gå ned i en
lågkonjunktur ligger vi på
löneökningstakter som är oroande, särskilt
i jämförelse med konkurrentländer.
Framför oss har vi avtalsrörelser som
kommer att inledas under det kommande året
och under år 2004. Jag skulle vilja höra
riksbankschefen kommentera hur han ser på
de kommande avtalsrörelserna och på hur vi
kan få en lönebildning som är
konkurrenskraftig och som är sådan att vi
kan undvika ett inflationstryck i
ekonomin. Samtidigt gäller det att hantera
den mycket märkliga arbetsmarknad som vi
har med en, för att vara i den här typen
av konjunkturläge, extremt hög
arbetslöshet - det gäller då både öppen
arbetslöshet och dem som är i åtgärder.
Dessutom har vi problem med de höga
sjukskrivningstalen. Vi har problem med
hög arbetslöshet och bristyrken samtidigt.
Det skapar en situation där den bil som vi
sitter i inte är så stark och effektiv som
skulle behövas för att vi ska kunna färdas
tryggt på vägen framåt.
Urban Bäckström: Vi måste ändå, tycker
jag, se vad som har hänt på svensk
arbetsmarknad mellan 80- och 90-talen. Det
har ju varit möjligt att växla ned
löneökningstakter på 8, 10 eller 12 % till
4 %. Nu diskuterar vi att det kanske vore
bättre för Sverige om löneökningarna
totalt sett hamnade på 3,5 % i stället för
på 4 % eller 4,3 %, eller något sådant.
Det är ett problem, och det är viktigt att
åtgärda det om man har höga ambitioner när
det gäller sysselsättning och låg
arbetslöshet.
Det har ändå skett ett stort
paradigmskifte. Det tror jag hänger samman
med den politiska uppslutningen kring låg
inflation och betydelsen av det samt med
att Riksbanken har fått möjlighet att
systematiskt och kontinuerligt föra en
sådan politik.
Sedan har vi fördelen med låg och stabil
inflation. Även om vi ibland när den går
från 2 % till 3 %, eller från 2 % till 1
%, är bekymrade, är svängningarna i
inflationstakten under 90-talet väsentligt
mindre än svängningarna i inflationstakten
under 80-talet. Vi har alltså fått inte
bara låg inflation utan också en stabil
inflation. Det här var någonting som
fackföreningsföreträdare med
förhandlingsansvar tidigt upptäckte
fördelarna med. Det var där, på lokal
nivå, som - upplevde jag - det verkliga
stödet i fackföreningsrörelsen växte fram.
Man såg nämligen fördelarna med att en
osäkerhetsparameter försvann i
lönebildningen. Man visste ungefär vad
inflationen skulle bli. Då var det lättare
att sätta reallöneökningarna. På 80-talet
visste man ju varken det ena eller det
andra. Dels var produktiviteten låg, dels
svängde inflationstakten väldigt mycket.
Man famlade i ett mörker. Så småningom
växte stödet för låg inflation fram också
i mer ledande kretsar inom
fackföreningsrörelsen. Men som jag
upplevde det ute i landet var det just på
lägre lokal nivå som man såg fördelarna
med detta.
Det makroekonomiska perspektivet och den
stabiliseringspolitiska regimen är således
viktiga ingredienser här. Men har man höga
ambitioner när det gäller sysselsättningen
och att få låg arbetslöshet måste
arbetsmarknaden i sig fungera bra. Ett
sätt att studera arbetsmarknadens
funktionssätt - det här finns med i en
ruta i inflationsrapporten - är att titta
på den s.k. Beveridgekurvan. (Bild). Ju
lägre arbetslösheten blir, desto svårare
blir det rimligen att besätta vakanser.
Har man en dålig matchningsprocess på
arbetsmarknaden kan man tänka sig att
kurvan skiftar utåt. Ju längre bort från
nollpunkten man ligger med
observationerna, desto sämre fungerar
arbetsmarknaden. Vi ser ut att ha fått ett
skift i matchningsprocessen, utåt från
origo - i varje fall om vi tittar på åren
1996, 1997, 1998, 1999 och 2000. Sedan har
någonting hänt år 2001. Vi vet inte vad
det är. Det verkar vara ett tecken på att
matchningsprocessen är bättre, men det
återstår att bedöma. En rimlig hypotes är
att en period av hög arbetslöshet tenderar
att permanenta långtidsarbetslösheten och
göra matchningsprocessen svårare. Vi får,
som sagt, se hur det blir.
Ju högre ambitioner man har på
sysselsättningsområdet och när det gäller
låg arbetslöshet, desto mer vill man föra
in den här kurvan och matchningsprocessen
mot origo. Här kan man tänka sig olika
typer av åtgärder, och det är här vi också
tangerar svåra partipolitiska avvägningar
som jag inte vill trassla in mig i.
Stefan Attefall (kd): Jag kan förstå att
riksbankschefen inte vill ge sig in i den
diskussionen. Riksbankschefen sade själv
att vi kan hamna i ett läge där
löneökningarna börjar gå uppåt därför att
arbetslösheten är för låg. Det visar att
föreställningsvärlden i fråga om 4 % öppen
arbetslöshet är någonting normalt. Vi
börjar ju komma i ett sådant
diskussionsklimat i Sverige; det är det
allvarliga. Det är som riksbankschefen
säger, nämligen att ambitionen måste vara
att vi kommer ned till de nivåer som vi
hade tidigare och som vi då kanske tyckte
var normala, 2 % eller så.
Frågan är hur vi hanterar situationen
framöver för att undvika att vi får en
lönebildningsprocess som, precis som
riksbankschefen själv var inne på, innebär
att en löneökning för en viss grupp, för
att klara akuta rekryteringsproblem, leder
till att vi höjer nivån så att vi får
konkurrensproblem och därmed hamnar i ett
läge där arbetslösheten och, eller,
inflationen stiger.
Urban Bäckström: Vi i Riksbanken brukar få
kritik för att vi är så
inflationsfixerade, men låt mig påstå att
andra sidan av myntet är att vi är i
tillväxtbranschen - penningpolitiken är i
tillväxtbranschen. Med detta menar jag att
vår uppgift med penningpolitiken är att
försöka se till att svensk ekonomi kan
växa med sin högsta potential, alltså så
snabbt som det över huvud taget går att
växa utan att inflationen tar fart. Väntar
man med att ta itu med en situation där
ekonomin växer för snabbt kommer
inflationen att ta fart och etableras på
en hög nivå. Då blir det väldigt kostsamt
att ta sig tillbaka, vilket man ändå någon
gång måste göra. Därför reagerar vi tidigt
på inflationstendenser.
Vi kan bidra till att efterfrågesidan i
ekonomin anpassas till utbudssidan.
Utbudssidan kan vi inte göra någonting åt.
Det är riksdagen och regeringen som kan
påverka utbudssidan med olika
skatteförändringar, olika
regelförändringar osv. Vår uppgift är att
ta den utbudssida som finns för given och
bidra till att efterfrågesidan anpassas så
nära som möjligt till utbudssidan. Då är
också inflationen, grovt sett, stabil. Det
är liksom själva grundkonceptet.
Vill man att svensk ekonomi ska växa
snabbare får man naturligtvis vidta olika
typer av åtgärder. Vad den partipolitiska
debatten ofta handlar om är ju vad det är
som stimulerar tillväxt, vad man kan göra
- regelsystem, skatter osv.
Jag vill inte hamna i en situation där
man etablerar uppfattningen att
arbetslösheten bara kan ligga på den här
nivån - ingenting annat. Arbetslösheten i
sig är ett mått på resursutnyttjandet, men
det finns också andra mått på
resursutnyttjandet. Det är det som
bestämmer graden av expansivitet eller
kontraktivitet i penningpolitiken.
Det kan vara så att arbetslösheten just nu
bara kan ligga på 4 %; annars tenderar
inflationen att accelerera. Och det kan
vara så att den här nivån skiftar uppåt
till 4 %, 5 % eller 6 % på grund av något
regelsystem som ändras eller något som
händer externt. Då får vi anpassa oss till
det. Det kan också vara så att nivån
skiftar ned till 3 % på grund av någon
förmånlig faktor som träder in. Vår
uppgift är inte att säga: Hit men inte
längre. I stället gäller det att hela
tiden pröva hypotesen var den här punkten
finns. Det är också vår uppgift att
kommunicera att där vi nu är kan det
finnas problem. För varje åtgärd som
förbättrar utbudet av arbetskraft och
arbetsmarknadens funktionssätt, desto
bättre är det för tillväxten. Det är en
sak som jag tycker mig kunna säga, även om
jag inte vill ge mig in på vilka specifika
åtgärder som man kan vidta.
Lena Ek (c): Herr ordförande! Lägre
tillväxt ger större belastning på
trygghetssystemen. Vi har en diskussion om
behovet av strukturreformer, och
arbetsmarknadspolitiken har precis
diskuterats. Sjuksidan har vi ännu inte
diskuterat här i dag, men vi känner alla
till det enorma behovet av reella reformer
på det området för att hejda utvecklingen
och bringa ned sjuktalen och ge människor
en högre livskvalitet. Den andra sidan av
myntet är ju att vara friskare. Vi har
ganska stora problem - på sjuksidan
väldiga problem - i Sverige i dag.
När det gäller tillväxtdiskussionen kan
det sägas att Sverige har ett starkt
internationellt beroende. Vi kan titta på
den amerikanska situationen. I det här
materialet tycker jag att det finns en
väldigt allvarlig indikator, nämligen
inköpschefsindex i USA som pekar nedåt.
Den svenska sidan av detta är en förväntad
lägre export, som också redovisas här och
som vi ser. När det gäller
lageruppbyggnaden och basindustrin
internationellt sett har det ökat igen
efter att under sommaren ha gått ned lite
grann. I början av sommaren fanns det
t.o.m. en viss förväntan om att det skulle
vara möjligt att höja massapriser. Så är
det inte längre. Bara under den senaste
månaden har det förändrats rätt mycket på
den sidan.
Inom euroområdet i Europa är
budgetsituationen ansträngd, för att inte
säga rejält ansträngd, i ett antal länder.
Vi har också ett allt tydligare krigshot
globalt sett i och med situationen i Irak.
USA:s president har fått i stort sett fria
händer att hantera den förväntade
interventionen i Irak.
Totalt sett ser det alltså väldigt
bekymmersamt ut. Samtidigt ligger
inflationsrisken enligt Riksbankens
bedömning på nedkanten av målet. Jag
undrar om det går att utveckla det lite
grann. Ett extramöte är i och för sig
inlagt för att kunna hantera den samlade
bilden, men totalt sett undrar jag om man
möjligen skulle ha övervägt att inte ligga
stilla vad gäller räntan utan kanske
t.o.m. fundera på en sänkning i den här
konjunkturbilden.
Urban Bäckström: Jag har två bilder som är
rätt intressanta. När det gäller
industriproduktionen ser en återhämtning
ut att vara på väg i alla stora områden.
Men vi ska komma ihåg att det är
historiska data - utfallet av vad som
redan har hänt.
Hur ser det då ut framåt? Ja, låt oss
titta på ett mått på framåtblickande
indikatorer, det s.k. inköpschefsindexet.
Där viker det ganska snabbt. Därför talar
vi om en avstanning av den internationella
konjunkturen. Vad vi ser här är
genomsnittet. Sedan finns det både
sektorer som går bra och sektorer som går
extremt dåligt.
Frågan är om detta är en effekt av den
börsnedgång som redan har inträffat. En
börsnedgång påverkar på lite olika sätt.
Dels handlar det om det allmänna klimatet.
Dels påverkas förmögenheter hos hushåll
och företag, och därmed balansräkningar,
vilket kan utlösa anpassningar.
Är det här en effekt av den börsnedgång
som redan har hänt, eller är det fråga om
en förväntan om någonting som ska hända
framöver när det gäller börsen? Ska den
fortsätta nedåt, eller vad är det fråga
om? Där behöver vi lite mer tid för att
känna av. Det är väl i och för sig alltid
så för en prognosmakare att man gärna
skulle vilja vänta lite till innan man
slutligen sätter sig ned.
En fråga är alltså om börsen kommer att
fortsätta nedåt. Under de senaste dagarna
har börsen gått upp med 15 %. Plötsligt
gick börsen under en dag upp med 5-7 %.
Det är rätt volatilt; det svänger alltså
rätt mycket. Också där är det svårt att ha
en klar bedömning av vilket förlopp vi är
inne i. Därför sade vi i går när vi
diskuterade: Låt oss lägga in ett
extramöte och följa detta med skärpt
uppmärksamhet. Vi är naturligtvis beredda
att vidta de åtgärder som krävs för att
uppfylla inflationsmålet. Vi kommer att
noga följa effekterna av det som har hänt
och den fortsatta börsutvecklingen och att
försöka tolka in det i termer av den här
inflationsprognosen när vi sedan ses.
Lena Ek (c): I ett så här instabilt läge,
som man väl ändå får säga att det är - ett
läge med lika stor "uppåt- som nedåtrisk"
där, tror jag, "nedåtrisken", tyvärr, är
större beroende på de allra senast inkomna
svängningarna - är människors
förväntningar väldigt viktiga. Två saker
har hittills hållit uppe det hela i USA:
hushållens förväntningar på framtiden och
hushållens benägenhet att handla och
spendera pengar. Också där ser vi nu en
något annan tendens. Vi talar om börsens
svängningar. Alla blir glada när Ericsson
har gått upp med 4 %, men realt sett rör
det sig inte om så många ören för dem som
en gång gick in på en nivå kanske ett par
hundra kronor högre än den nivå som
Ericssonaktien i dag ligger på.
Det beror lite grann på hur man är som
människa om glaset är halvfullt eller
halvtomt. Här finns ändå psykologiskt en
väldigt farlig situation, tycker jag. Det
finns sektorer som går bra - ja,
genomsnittligt och sett till exportsidan.
Men vad som hållit nivån uppe är
basindustrin, och där visar signaler nu
att det t.ex. för massaindustrin tar
stopp. Så har det varit under de senaste
tre veckorna. Där är det en väldigt
känslig situation.
Utöver detta har vi situationen för
livbolagen som, som riksbankschefen
tidigare sagt, påverkas av börsen. Är det
möjligt att lite mer utveckla detta med
situationen i livbolagen och de riskerna
både för systemet och för marknaden? Jag
tänker här också på psykologin. Det är
inte så kul och ökar ju inte människors
benägenhet att spendera pengar när man hör
att man får lägre pension, vilket ju alla
har hört under de senaste veckorna.
Urban Bäckström: I en sådan här miljö är
det naturligtvis lätt att stapla
otrevligheter på varandra. Jag tror att vi
befinner oss i ett läge där vi har två
jämviktspunkter - om det kan uttryckas så.
Den ena är att liksom titta på vårt
huvudscenario och göra en normal
riskbedömning. Där kommer vi också fram
till att riskerna finns på nedåtsidan. Vi
ligger ungefär i linje med inflationsmålet
- låt vara något i underkant. Den
internationella konjunkturen ser ändå ut
att fortsätta att gå ganska bra. Om det
inträffar har man klarat världsekonomin,
och hushållen och företagen har klarat
anpassningen på ett bra sätt.
Det finns dock också ett mindre
förmånligt scenario. Där kan man stapla
otrevligheter på varandra. Det scenariot
är väldigt mycket knutet till de
finansiella riskerna. Där tycker jag inte
att det på basis av det som har inträffat
går att säga att det kommer att gå
särskilt dåligt. Tvärtom har det här om
något gått bra. Det talar för att det är
den andra jämviktspunkten som vi strävar
mot.
I ett läge där börsen går ned med 60-70 %
måste man vara öppen för det som ändå
inträffar. Är det någonting som vi missat
eller som vi är osäkra på? Vi följer detta
noga. Kommer det här att fortsätta? Då
befinner vi oss i ett annat läge. Det är
klart att det kommer att påverka
penningpolitiken också.
I all denna dysterhet måste vi också
komma ihåg att när vi står inför sådana
här konflikthot, säkerhetspolitiska
risker, är det inte bara så att
världsekonomin vänder nedåt i samband
sådana situationer. För drygt tio år sedan
var Gulfkriget - när Saddam Hussein, om
jag minns rätt, den 1 augusti 1990 gick in
i Kuwait. Då utbröt just en oerhörd
osäkerhet kring oljepriset. Vad ska hända
nu? Vad händer med den säkerhetspolitiska
situationen i Mellanöstern? Förtroendet
vek hos hushåll osv. Sedan började den
mycket kraftiga uppladdningen. Kriget
utbröt i början av 1991. Den dagen kriget
utbröt, då utbröt också en enorm eufori på
marknader, hos hushåll och hos företag.
Det var en enorm lättnad. När kriget
verkligen kom blev det en helt annan
utveckling.
Psykologin är väldigt mycket närvarande i
sådana här situationer. Det går alltså
inte att automatiskt säga - även om det är
svårt att förutspå utvecklingen - att det
bara går dåligt så fort man står inför
sådana här säkerhetspolitiska situationer.
Låt mig ta ett annat exempel. Det var väl
i oktober 1987 som börskurserna dramatiskt
föll. Jag minns inte exakt, men det var 23
% fall på en dag, eller något sådant. Alla
skakades vi väl om. Den ena
konjunkturprognosen efter den andra kom om
hur illa det skulle gå i världsekonomin.
Alla var vi lite till mans tagna av den
utveckling som kom. Vad hände? Ja,
världsekonomin återgick ganska snabbt till
sin normala tillväxtbana, och allting gick
väldigt bra.
Jag ville ta de här två exemplen för att
illustrera att man, tycker jag, får vara
vaksam och uppmärksam och även ödmjuk
inför analysen när man tolkar sådana här
händelser och vad som faktiskt kommer att
hända. Vi har lagt in en extraväxel för
att följa förloppet nu. Jag vill inte säga
att vi är bekymrade, men när börskurser
faller med 60-70 % måste man naturligtvis
följa hur anpassningen efter detta sker.
Ordföranden: Tack så mycket, Urban
Bäckström. Nu har vi gått en runda, så det
kan vara läge för en paus.
Ordföranden: Vi återupptar utfrågningen
och går in på nästa runda med frågor.
Carin Lundberg (s): Herr ordförande! Jag
vill fortsätta diskussionen om psykologi.
I tider av börsoro och IT-hysteri riktas
alltmer uppmärksamhet mot ekonomisk
psykologi. När Pe-tal och substansvärden
inte räcker för att förklara börskursernas
utveckling frågar man efter alternativa
metoder. Traditionellt har ekonomer
bortsett från psykologiska faktorer och
ansett att det har varit omöjligt att göra
experiment. Men de två som nu har fått
ekonomipriset har gjort tvärtom. Man har
ju ansett att den "ekonomiska människan är
en kalkylerande varelse som styrs av
egenintresse och fungerar fullständigt
rationellt". Men det synsättet har under
senare år utmanats av forskare med
bakgrund i psykologisk forskning, med
årets Nobelpristagare som två av de
främsta.
Numera utgår många ekonomiska forskare
från att människan är begränsat rationell
och oförmögen att analysera komplexa
beslutssituationer där det råder stor
osäkerhet. Det kan faktiskt vara
nedslående för vän av ordning. De flesta
av oss vill ju vara förnuftiga. Men, för
att fortsätta bildliknelserna, alla har vi
kanske någon gång kört en extra sväng för
att bensinpriset har varit 10 öre lägre
längre bort. Därför har jag en fråga som
rör prognoser.
Det kan inte vara lätt att i de här osäkra
tiderna förutse hur mycket
bruttonationalprodukten växer, hur hög
inflationen blir, när konjunkturen vänder
osv. Jag har läst i tidningarna att
Riksbanken har försökt göra en ranking av
de träffsäkraste prognosmakarna och att
Riksbanken där har satt sig själv på
tredje plats. Därför är min fråga:
Använder sig Riksbanken redan nu av
kunskaper i ekonomisk psykologi eller är
det en kompetens som Riksbanken avser att
skaffa sig?
Urban Bäckström: Det är ett jättespännande
område. Det har också kommit att bildas en
ny skola inom den finansiella vetenskapen.
Man brukar tala om behaviour of finance
för att försöka förklara börskurser och
sådana ting.
Men det behöver inte vara så krångligt.
Vi påverkas av detta allesammans i olika
typer av beslutssituationer. Ta bara
exemplet att man ska gå ut på restaurang
på kvällen tillsammans med någon. Då
uppstår en valsituation. Det ligger två
identiskt lika restauranger bredvid
varandra. De har samma priser, de har
samma kvalitet på mat och allt sådant.
Skillnaden är bara att utanför den ena
restaurangen är det en lång kö. Man kan
riktigt se hur immiga fönsterrutorna är på
den restaurangen. Det är massvis med
människor som sitter där. Den andra
restaurangen är helt tom. Nu uppstår
frågan: Vilken restaurang ska jag välja
tillsammans med min partner när jag ska
äta mat? Nog sjutton ställer man sig i
kön. Man tänker att det nog är någon annan
som har gjort en bra bedömning. Det måste
bara vara bra. Alla de som är där kan inte
ha fel, och så hakar man på.
Det här är inte så konstigt. Det är inte
bara någonting som handlar om finansiella
marknader utan det är ett mänskligt
beteende som vi alla känner igen. Vi
följer med. Det etableras konventionella
visdomar. Medierna spelar naturligtvis en
roll i detta men inte den enda rollen. Vi
köper lätt det som står i de braskande
rubrikerna också, därför köper vi alla
Teliaaktier eller vad det är för
någonting, och så är vi med på tåget.
Det blir alltmer viktigt att försöka
förstå de krafter som verkar i samhället i
stort. Vi har ju konjunktursvängningar,
och en hel del av detta kan säkert
förklaras med mänsklig psykologi. Vi har
svängningar i alla olika typer av
tillgångspriser. Det är klart att vi
precis som andra prognosmakare måste lära
oss mer och mer om den forskning som pågår
på det här området.
Låt mig bara understryka frågans betydelse
och vikt, hur intressant det här nya
spännande området är.
Carin Lundberg (s): Tack så mycket! Jag
kanske kan få återkomma längre fram, men
då blir det tyvärr till en annan
riksbankschef som jag ställer frågan. Jag
tror att det här är sådant som vi måste
lära oss mer och mer om. Jag kan fortsätta
med en annan liknelse. Alla har vi väl
varit på auktioner. Där kan det vara någon
som bjuder över och bjuder över. Plötsligt
har man köpt något som blivit mycket
dyrare på auktionen än man skulle ha
kunnat köpa det för i affären.
Jag har en annan fråga som kanske också
kan sägas anknyta till psykologi och
människors beteende. Frankrike har hamnat
i EU:s skamvrå därför att man har vägrat
minska sitt planerade budgetunderskott för
nästa år. Frankrike har andra
prioriteringar än stabilitetspakten under
2003. "Det gäller bl.a. ökningen av våra
försvarsutgifter, budgetpolitiken är
fortfarande ett nationellt ansvarsområde",
sade Frankrikes finansminister när han
fick den här hårda kritiken. Den grekiska
finansministern, vars efternamn jag inte
vågar mig på, påstod enligt Svenska
Dagbladet att Francis Mer föreföll bunden
av president Jacques Chirac som inte ville
backa från de skattesänkningar som han
hade lovat i valrörelsen.
På Financial Times ledarsida beskrivs
Frankrikes agerande som ett hot mot EMU-
projektet. Därför undrar jag om
riksbankschefen delar den uppfattningen.
Jag undrar också: Hur påverkar
ofinansierade skattesänkningar
inflationsförväntningarna enligt
riksbankschefens uppfattning? Är det
kanske så att man måste ha ännu mer
kunskaper i psykologisk ekonomi för att få
fortsatt trovärdighet för euron?
Urban Bäckström: Det är klart att man
fortlöpande kan föra en diskussion om hur
stabilitetspakten är uppbyggd ur ett
analytiskt perspektiv. Men det som har
hänt nu är att det är de regeringar och
länder som inte har varit tillräckligt
ambitiösa i högkonjunkturen och sett över
sina offentliga finanser som har råkat
hamna nära de här gränstalen, och det är
de som reser frågan. Här reses frågan av
stora länder i Europa.
Det är utomordentligt bekymmersamt att
när Sverige och en hel del andra länder
verkligen har varit väldigt ambitiösa med
att följa regelverket så händer detta i de
stora länderna, och det kommer alla
möjliga konstiga kommentarer från
kommissionen. Jag tror att det är mycket
centralt att man håller i det här nu och
kritiserar stora länder om de avser att
bryta stabilitetspakten.
Det är klart att den monetära unionen
inte står och faller med en eller två
tiondelar i budgetunderskott i ett och
annat land. Så är det ju inte. Men det är
också viktigt att man håller fast vid de
principer som man har lagt fast. Annars
kan det få spridningseffekter till andra
principer som kanske är väldigt viktiga i
olika sammanhang och trovärdigheten i att
regeringar och länder står för sina
åtaganden börjar tappas. Har man en
monetär union måste länderna föra en
riktig och stabil ekonomisk politik i
respektive medlemsland. I längden går det
inte annars.
Ett annat drastiskt exempel är vad som
hände i det s.k. Bretton Woods-systemet
som var det förhärskande systemet under
efterkrigstiden när dollarn var knuten
till guldet och alla andra valutor var
knutna till dollarn. Då fanns det ingen
stabilitetspakt. Därför kunde USA, som
även då var den stora dominerande
ekonomin, missköta sin ekonomiska politik.
Man finansierade ju Vietnamkriget med
budgetunderskott och lånade upp pengar.
Det ledde till att valutasamarbetet
sprack. Det kommer det naturligtvis inte
att göra i Europa på grund av det som nu
inträffar med några tiondelar. Men det är
synsättet, att hålla fast vid det som man
har bestämt sig för, som är så oerhört
centralt. Det är därför vi ibland på
Riksbanken kan uppfattas som tjatiga när
vi ständigt pekar på hur viktigt det är
att hålla fast vid utgiftstak, saldomål
och inflationsmål som de viktiga pelarna i
den stabiliseringspolitiska regimen i
Sverige, de som har gynnat oss så väldigt
mycket under de senaste åren och kommer
att gynna oss i framtiden. Det är samma
resonemang som man kan tillämpa på Europa
när det gäller stabilitetspakten.
Gunnar Axén (m): Vi har inte bara ägnat
oss åt bilkörande i det här utskottet utan
även åt en del pusselläggande på senare
tid. Då har det handlat om Riksbankens
arbete med att utröna på vilken nivå vi
har vår långsiktigt hållbara tillväxttakt
i landet. Jag vill minnas att
riksbankschefen i våras gjorde bedömningen
att den låg någonstans mellan 2 och 2 ½ %.
Det vore intressant att höra om
riksbankschefen har kommit vidare i
pusselläggandet och om bilden har klarnat.
Gör riksbankschefen någon annan bedömning
i dag jämfört med för ett halvår sedan?
När vi diskuterade den här frågan i våras
var det bl.a. mot bakgrund av det faktum
att vi har ett så pass högt
resursutnyttjande trots en relativt svag
tillväxt. Det vore också intressant om
riksbankschefen kunde ge en bild av vad
det är för skillnader mellan den svenska
långsiktiga tillväxtnivån i kombination
med det höga resursutnyttjandet och
förhållandet i andra länder där inte samma
problematiska situation föreligger utan
man har en högre långsiktigt hållbar
tillväxtnivå än vi har i Sverige.
Urban Bäckström: Vi har haft som hypotes
ganska länge att den svenska potentiella
tillväxttakten ligger någonstans mellan 2
och 2 ½ %. Det är högre än på 80-talet.
Skillnaden beror på att vi tycks ha fått
ett skifte i produktivitetstillväxten
under 90-talet. Vi har inte fått den typen
av accelererande produktivitetstillväxt
som man har sett i USA, men vi har fått
ett skifte i produktivitetstillväxten.
Möjligen kan det hänga samman med den
stabiliseringspolitiska regimen, att vi
liksom har fått en mer stabil utveckling i
svensk ekonomi jämfört med 80-talet. Men
det kan förklaras av flera andra faktorer
också.
Det här är ungefär den potentiella
tillväxt som man kan spåra genomsnittligt
i Europa, skulle jag tro. Den förefaller
ligga högre i USA. Men riktigt var den
ligger i USA tycker jag att det är svårt
att bedöma. När de mest euforiska
perioderna upplevdes i slutet av 90-talet
trodde man väl att den låg uppemot
3 ½-4 %, men sedan dess har man reviderat
ned tankarna kring den potentiella
tillväxttakten.
En del av skillnaden mellan USA och
Europa ligger i arbetskraftsutbudet. USA
har ju en stor arbetskraftsinvandring,
inte minst från Mexiko, både legal och
illegal. Det gör att man får ett större
arbetskraftsutbud och därmed en högre
tillväxt. Men man har också fått en ökning
när det gäller produktivitetstillväxten.
Men, återigen, det här är inga siffror som
är huggna i sten på något sätt utan det är
siffror som kan påverkas både uppåt och
nedåt av ekonomisk politik, av åtgärder
som riksdag och regering vidtar. Man kan
kanske åstadkomma en potentiell
tillväxttakt på 3 % om man vidtar de
åtgärder som behövs för det. Men man kan
också genom att införa olika typer av
regelsystem som upplevs som krångliga få
ned den potentiella tillväxttakten. Det är
ju någonting som i allra högsta grad
ligger i utskottets, riksdagens och
regeringens händer. Vår uppgift är att
bidra till att efterfrågeutvecklingen
anpassas till det den nu är på den
potentiella tillväxtsidan.
Gunnar Axén (m): En av de faktorer vi
pratade om i våras som påverkade det höga
resursutnyttjandet var ju de extremt höga
sjukskrivningstal vi har. Jag vill minnas
att vi då pratade om att Riksbanken skulle
titta närmare på vad det skulle ha för
inverkan på den potentiella tillväxttakten
om man kom till rätta med de höga
sjukskrivningsnivåer vi har i dag. Frågan
är om ni har tittat närmare på detta och
vilken bedömning ni gör av hur det skulle
inverka på den framtida tillväxttakten
eller den framtida resurskapaciteten.
Urban Bäckström: Det är många som har
tittat på orsakerna till
sjukskrivningarna. När det gäller själva
effekterna minns jag inte den exakta
siffran. Jag sneglar på min medarbetare
för att se om det kan komma någon siffra
på hur stora sjukskrivningarna är i
förhållande till arbetskraften. Men det är
viktigt att skilja på nivåer och
förändringar.
När sjukskrivningarna ökar från en nivå
till en ny, högre nivå är det inte den
potentiella tillväxten som påverkas utan
det blir ett skifte i möjlig
produktionsnivå till en lägre nivå. Det är
klart att skiftar man tillbaka uppåt till
den högre nivån registreras det under en
period som en ökning av tillväxttakten,
men inte den långsiktiga tillväxttakten.
Jag minns inte den exakta siffran för hur
stora sjukskrivningarna är i förhållande
till arbetskraften, men säg att det är 3 %
av arbetskraften som är sjukskriven och
att man skulle kunna bringa ned den
andelen till 1 %, bara för att ta en
siffra. Det innebär att det finns ett BNP-
utrymme för att lyfta nivån med 2
procentenheter. Under en period kan man så
att säga växa i den kostymen. Då upplevs
det som en högre tillväxttakt.
Men det påverkar inte tillväxttakten i
längden utan då är det det varaktiga
arbetskraftsutbudet vi pratar om. Det är
fråga om hur många barn det föds eller
produktiviteten. Hur mycket kan vi
förbättra produktionsförmågan år efter år?
Det är här som teknikgenombrott spelar
roll. Det är här som olika typer av
mikroåtgärder, regleringar, skattekilar
eller vad det kan vara, kan påverka.
Storleksordningen på dem är det hemskt
svårt att ha någon uppfattning om.
Karin Pilsäter (fp): Det här är inte bara
den första penningpolitiska utfrågningen
efter valet utan såvitt vi nu kan bedöma
också den sista som sittande riksbankschef
kommer att bli föremål för tillsammans med
oss. Jag tänker passa på att ställa några
frågor i det perspektivet.
Vi har ju under åren sedan den stora
förändringen av Riksbankens ställning
kunnat se att den penningpolitiska
debatten i samhället har förändrats. Det
gäller också Riksbankens agerande och hur
man har gått ut med sina handlingsregler
och fått en större säkerhet i systemet och
i samhället runtomkring. Vi har här många
gånger pratat om protokollen, öppenheten,
hastigheten, tydligheten osv. Det brukar
då pratas väldigt mycket om bilkörning men
väldigt lite om att åka buss eller om hur
man tar sig över gatan med en barnvagn -
men det är en annan sak.
Jag brukar i det här sammanhanget ofta
tänka på att det är lättare att vara
efterklok än att i förväg säga hur det ska
gå. Det finns dock vissa trafikregler. Det
handlar inte bara om ifall man har lust
att sakta in inför en korsning utan det
finns regler för hur man ska bete sig. Det
finns ljussignaler i trafiken, och man får
inte köra mot rött, även om en del gör
det. Vi kan ibland i debatten uppfatta att
man uppmanar Riksbanken att köra mot rött,
för att man i efterskott ska kunna säga:
Det kom ju ingen bil, så det gjorde
ingenting att Riksbanken körde mot rött.
Jag skulle vilja fråga om du tycker att
du under de här åren har kunnat få fram
tydliga signaler och klara regler om hur
Riksbanken ska kunna jobba vidare med
detta. Hur ska man få den penningpolitiska
samhällsdebatten att bli ännu mera öppen?
Jag tänker inte bara på Riksbankens eget
agerande utan också på att få den
penningpolitiska debatten att bli mera
öppen och levande. När Riksbanken nu
självständigt ska få fatta sina
reporäntebeslut är det ju viktigt att
diskussionen kring alla de här frågorna
förs med alla tänkbara dörrar öppna och
att olika aktörer deltar i den.
Inför avslutningen av den här perioden
tycker jag att det skulle vara trevligt
att få höra lite resonemang om detta, både
som ett litet bokslut och som tankar för
framtiden.
Urban Bäckström: Jag ska gärna resonera om
detta, även om det kommer oförberett. Både
min företrädare och jag själv har stått
inför en situation där vi ville
kommunicera i frågan om det är riktigt och
möjligt att komma fram till 2 % inflation.
Det var ju väldigt få som trodde på detta
när kronan började flyta och när målet
lades fast av de fullmäktige som satt
tillsammans med min företrädare. Därför
har det varit viktigt dels att etablera
målet att kunna kommunicera varför en låg
inflation är bra, dels att öppet kunna
beskriva den process som leder fram till
att vi tar sådana beslut som leder till
att räntan går upp eller går ned. Vi har i
det sammanhanget haft en unikt bra
situation. Det räcker att titta här i
utskottet för att se vilken enorm hjälp
som vi haft av medierna när det gällt att
kommunicera bedömningar inför våra
räntebeslut.
Sedan hör det naturligtvis till
dramaturgin att om man har en som säger
att räntan ska gå upp, måste man också ha
en som säger: Så dumt att räntan ska gå
upp! Ofta har de varit samma personer, så
det har ibland blivit lite komiska inslag.
Jag förstår dock den där logiken mycket
bra, och det positiva är helt övervägande.
Vi har haft en fantastisk möjlighet att
kommunicera med svenska folket.
Nu har det viktiga mera blivit vad det
blev av politiken. Håller sig inflationen
kring 2 %? Där tycker jag att det är
jätteintressant att se vilken diskussion
det blir om inflationen inte är 2 % utan
3 %. Det är fantastiskt - det upplevs som
oerhört dåligt om inflationen stiger till
3 %. För tjugo år sedan uppfattades hög
inflation som någonting bra, som något
positivt för sysselsättning, produktion
osv. I dag är det någonting negativt.
Samma sak är det med kronan. För tjugo år
sedan uppfattades en svag krona som
någonting bra. Folk hejade liksom på: Ju
svagare desto bättre! Då blir det mer fart
i ekonomin. I dag är det ett himla liv när
kronan försvagas. Svenska folket uppfattar
ju det som någonting väldigt negativt. Det
har skett ett stämningsomslag hos
opinionen i synen på betydelsen av låg
inflation och en stabil växelkurs.
Jag tror att det i grund och botten
handlar om att vi för drygt tio år sedan
hade en väldigt bred politisk uppslutning
kring att det nog är den här vägen vi ska
gå. Under resans gång har det sedan byggts
institutioner som har gjort det möjligt
för Riksbanken att konsekvent föra den här
politiken. Det har också gjorts en del
avsteg från det, än av vissa partier, än
av andra partier, ibland har utskottet
tyckt att det varit lite tokigt osv. Men
på det stora hela tycker jag att det här
ett bra exempel på hur det blir när det
politiska systemet bestämmer sig för att
något ska göras på ett annat sätt. Det
regimskiftet kom någon gång i slutet av 80-
talet eller i början av 90-talet, och jag
tycker att det var oerhört bra.
När det sedan gäller själva utövandet av
politiken tycker jag att det har blivit
mer och mer acceptans av den valsituation
som en centralbank står inför. Vi gör
aldrig riktiga prognoser. De prognoser som
vi gör i dag kommer aldrig att slå in där
borta. Vi måste veta att prognosmakarna
inte är så duktiga. Alternativet till
detta skulle dock vara att bedriva politik
efter den dagsaktuella utvecklingen. Det
blir en mycket ryckigare penningpolitik.
Vi skulle få någonting sämre med säkrare
styrning än våra prognoser, som är lite
osäkrare men ger en jämnare och mer stabil
penningpolitik.
Jag tycker att det blir mer och mer av
förståelse för den här valsituationen. Då
hamnar man i det som Sonia Karlsson säger:
I våras höjde ni ju reporäntan. I ljuset
av vad som nu har hänt ser ni annorlunda
på det. Var det inte fel att höja då? -
Det kommer också framöver att vara så att
bedömningar inte kommer att slå in. Men
det viktiga är att man tar intryck av det
som händer och säger: Det där var inte
riktigt. Nu tittar vi åt det där hållet.
Då handlar frågan ytterst om hur benägen
centralbanken ska vara att ändra
reporäntan. Ska man ändra den direkt när
man ser en rörelse uppåt med 50 punkter
eller nedåt med 75 punkter, eller ska man
ha en viss fördröjning för att se om den
här utvecklingen verkligen håller i sig?
Man kan möjligen säga att det som vi nu
gör, nämligen lägger in ett extra möte, är
ett utslag av en inställning att dra lite
på det här - vi kan återkomma till frågan
i november.
Jag ska inte bli för mångordig, även om
det här är ett väldigt intressant ämne. I
grund och botten är det inte det som
Riksbanken har gjort under 90-talet som är
det viktiga, utan det är vad det politiska
systemet kollektivt - ni och andra
partiföreträdare - bestämde er för för tio
eller femton år sedan: Vi ska inte längre
ha den höga inflationen. Nu ska vi göra
någonting annat och bättre. Jag tycker att
vi alla i dag ser resultaten av detta. Vi
har en av de mildaste
konjunkturnedgångarna på länge. Vad som
händer framöver får vi se.
Karin Pilsäter (fp): Jag tackar för det
svaret. Flertalet av oss var inte
inblandade i det politiska beslutet i
fråga, men det är lätt att instämma i
vikten av att man ibland klarar att ta sig
samman och fatta beslut som kortsiktigt
kanske inte är de allra mest populära men
som långsiktigt faktiskt är riktigt bra.
Jag tycker ändå att det är viktigt att
poängtera att riksdagen inte alla gånger
har varit mest framstående när det gällt
att kommunicera förståelse av och kunskap
om detta till allmänheten. Jag tycker
faktiskt att Riksbanken och alla dess
företrädare har gjort ett mycket bra
arbete.
Jag skulle vilja passa på att så här
formellt tacka för ett mycket gott
samarbete under de här åren.
Urban Bäckström: Herr ordförande! Jag
skulle vilja komma tillbaka till frågan om
sjuktalen: Ca 7 % av arbetskraften är
sjukskriven mer än 30 dagar. En nedgång
från 7 % till 4 % skulle möjliggöra ganska
stora produktionshöjningar.
Olle Sandahl (kd): Jag vill återknyta
något till diskussionen om psykologi. Med
risk för att gå någon emot vill jag hävda
att ekonomi inte är någon absolut
vetenskap. Det är därför bra att de
psykologiska mekanismerna här har
exponerats på ett trevligt sätt. Jag
skulle tycka att det vore spännande att få
höra några spekulationer kring den rent
psykologiska betydelsen på finansmarknaden
av den proponerade
arbetstidsförkortningen. Hur kan denna
möjligen psykologiskt påverka förloppet
och snedfördelningen av ohälsotalen mellan
offentlig och enskild sektor? Kan det ha
någon psykologisk implikation som påverkar
finanspolitiken? Det må väl vara tillåtet
att en riksbankschef spekulerar på detta
område så här i slutet av sin gärning.
Urban Bäckström: Jag höll på att säga att
det väl får vara någon hejd på
spekulationen. Jag förstår inte riktigt
kopplingen. Jag nämnde tidigare på en
fråga att KNAS-förslaget leder till att
arbetsutbudet dämpas. Allt annat lika blir
resursutnyttjandet högre och följaktligen
inflationstendenserna starkare, varifrån
de än startar. Allt annat lika blir räntan
av det skälet då högre, oavsett varifrån
man startar. Jag vet inte hur jag kan
spekulera mer, men det är en bedömning. Vi
har ju skrivit ett rätt kritiskt remissvar
på utredningen.
Ordföranden: Har Olle Sandahl någon
fortsättningsfråga?
Olle Sandahl (kd): Den skulle i så fall
gälla snedfördelningen mellan ohälsotalen.
Skulle det bli någon påverkan på
effektiviteten eller i synen på hur
samhället ska organiseras och var man ska
investera sina medel med tanke på att det
skiljer så mycket mellan sektorerna?
Urban Bäckström: Det är väl i så fall en
hjälp för den som vill komma åt problemet
med en snedfördelning. Det finns olika
snedfördelningar här. Det där är en
snedfördelning, mellan offentligt och
privat, men vi har i dagarna också lärt
oss att det finns en geografisk
snedfördelning. Folk är i vissa län mer
benägna att vara sjukskrivna än vad de är
i andra län. Det finns många aspekter på
sjukskrivningarna, och det har kommit fram
många intressanta synpunkter under de
senaste åren.
För oss är det där inte det viktiga. Vi
får ta den siffra och den utveckling som
samhället erbjuder som grund för vår
penningpolitik. Det där är väl viktigare
för utskottet och för riksdagen och
regeringen, om de vill göra någonting åt
det här. Vad är det för verksamma åtgärder
som man då kan tänka sig här?
Jörgen Johansson (c): Ordförande! Vi har
ju en väv av utlandskontakter genom vår
export osv. När du talar om
Europamarknaden gäller det Europamarknaden
i dess helhet. Den inrikespolitiska
situationen i Tyskland är rätt ansträngd,
med hårda besparingar, och Tyskland är en
av våra stora exportmarknader. Min fråga
är: Hur bedömer du situationen i Tyskland
i det här avseendet?
Urban Bäckström: De stora länder som
ligger nära oss är viktiga handelspartner
för Sverige. Det går trögt i vissa delar
av Kontinentaleuropa, och Tyskland är ett
exempel på detta. Det är nog en
komplicerad materia, som delvis handlar om
återföreningsproblematiken och den
växtvärk som den ledde till, men det rör
sig också om rätt djupgående strukturella
problem. För att en ekonomi ska kunna växa
är det ofta inte fråga om att det
bestående ska bli större utan om att
gammalt ska läggas ned och nytt komma
till. För att det ska ske måste man kunna
avveckla och utveckla, och det krävs att
det finns system, drivfjädrar och
mekanismer som gör det här möjligt. Har
man en situation där man inte kan lägga
ned företag eller dra ned på kostnader,
kan ekonomin inte växa på det sätt som
krävs. Det finns en rad olika mekanismer i
Kontinentaleuropa som gör det
utomordentligt svårt att lägga ned gammalt
för att därmed utveckla nytt.
Det har i Sverige visat sig att det,
trots de stora stötar som vår ekonomi gick
på inte minst för tio år sedan men också
under loppet av 90-talet, har utvecklats
ett såvitt jag förstår väldigt bra
samarbete mellan fack och arbetsgivare,
som har gjort det möjligt att dra ned för
att kunna utveckla. Det ska dock
naturligtvis föras en ordentlig
argumentation och ges ordentliga
förklaringar, men i Kontinentaleuropa har
man oftast valt lagstiftningsvägen, och
den bara stänger möjligheterna att göra
förändringar.
Det visar sig att det är utomordentligt
svårt att komma åt det här i
Kontinentaleuropa, och det är svåra frågor
att påverka också i vårt land, om man vill
gå i endera riktningen. Men den poäng som
jag vill komma fram till är att det i
mångt och mycket är strukturella problem
som påverkar den europeiska kontinenten.
Så länge det går trögt där påverkas
naturligtvis efterfrågan för oss, men vi
har sett att svenska exportörer är väldigt
skickliga på att göra inbrytningar i
Sydostasien och på den amerikanska
marknaden, där de har varit väldigt
framgångsrika. Det är väl så man får
arbeta. Om det är svårt på en marknad får
man väl pröva att söka sig åt andra håll,
och det har i många fall gått bra.
Jörgen Johansson (c): Jag har också en
mera konkret fråga. Av en familjs utgifter
består ca 30 % av boendekostnader, men
kostnaderna för bostadsrätter i Stockholm
har sänkts. I jämförelse med våra
skandinaviska grannar kan vi konstatera
att vi har ett tämligen eftersatt
underhåll på våra bostäder i Sverige.
Skulle vi i Sverige komma upp till den
nivå som man har i Finland, skulle det bli
enorma vinster för den privata ekonomin.
Hur ser du på den här typen av
bedömningar?
Urban Bäckström: När det gäller de allra
högst betalda villorna kan
fastighetsskatten naturligtvis ha påverkat
en del. Det är egentligen inte så konstigt
att det sedan den extrema boomen försvann
dr svårt att betala 25 miljoner för en
lägenhet på Strandvägen i Stockholm. Det
är svårt att få kalkylen för detta att gå
ihop. Det är klart att det mattas där, och
det är väl samma sak med en del av de
allra dyraste villaobjekten.
Den grundläggande fråga som vi har
försökt ställa i en av rutorna är om det
finns något problem på småhusmarknaden i
Sverige. Finns det någon risk för att hela
den svenska småhusmarknaden vänder nedåt?
Det är en viktig fråga eftersom en stor
del av hushållens förmögenhet är bunden i
småhus. Också en stor del av belåningen i
banksystemet är knuten till värdet på
småhusen. Det finns utförliga resonemang i
den rutan. Jag vill bara illustrera frågan
med en mycket enkel modelluppskattning,
som man får ta för vad den är. Jag har
försökt hitta någon sorts fundamentalt
pris för villamarknaden i Sverige kopplat
till den faktiska prisutvecklingen, lite
grann som jag tidigare gjorde med
aktiekurserna och vinstutvecklingen.
Jag tycker att man ganska klart ser den
bubbla som vi hade i slutet av 80-talet
och i början av 90-talet. Det fanns behov
av en anpassning. Ta inte den blå linjen
för det sanna värdet på bostadsmarknaden,
men det var en ganska stor skillnad på
nivåerna. Vi fick en anpassning i början
av 90-talet. Det läget ser inte ut att
vara för handen nu. Det finns ytterligare
resonemang som belyser det här. Vi ser
inte att det skulle föreligga en bubbla på
småhusmarknaden på det sättet. Men
återigen: De allra dyraste objekten, när
det gäller både småhus och lägenheter,
påverkas naturligtvis av att det lilla
segment av mycket kapitalstarka personer
som i huvudsak hämtade sina pengar från IT-
branschen osv. inte längre finns. Det är
klart att det blir en påverkan där.
Christer Nylander (fp): Jag skulle vilja
få lite mer kommentarer till växelkursen.
Den har diskuterats en hel del de senaste
veckorna, framför allt efter hur
budgetpropositionen har kommit att
utvecklas. Hur växelkursen ser ut, framför
allt mot euron och dollarn, är på längre
sikt ganska avgörande för
inflationstakten. Jag kan läsa mig till
att ni från Riksbanken räknar med en
förstärkning gentemot euron och dollarn.
Samtidigt reviderar ni ned prognosen
något jämfört med tidigare. Jag skulle
gärna vilja få en kommentar till den här
nedvärderingen.
Urban Bäckström: Vi räknar med en något
svagare bana än förra gången, och det gör
vi därför att den tidigare terms of trade-
utvecklingen var lite svagare men också
därför att tillväxten i svensk ekonomi är
något svagare. Vi har därför reviderat ned
banan något.
Låt mig passa på att expandera frågan
lite eftersom jag har sett spekulationer
om att Riksbankens rapport blir något
slags inlägg i en debatt om ERM-kurs eller
något sådant. Det är det inte fråga om.
Jag är här väldigt noga med att säga att
vår policy är att bedriva penningpolitik
efter den här regimen så länge vi har
denna regim. Vi gör inga inlägg i någon
debatt om någon ERM-kurs i våra
inflationsprognoser. Däremot har vi i
kvartalstidskriften Penning- och
valutapolitik tidigare publicerat olika
fördjupande artiklar om hur man kan se på
den svenska jämviktsväxelkursen. Den har
dock inte något att göra med den direkta
inflationsbedömningen.
När och om en folkomröstning är genomförd
kommer väl ett nytt läge, där Riksbanken
och Sverige någonstans byter
penningpolitisk regim, men det är inte vår
uppgift att på något vis föregripa detta.
Det ingick inte i frågan, men jag tog ändå
chansen att säga det här därför att jag
tycker att det är så viktigt. Tolka alltså
inte vår bana som ett inlägg rörande vad
en eventuell ERM-anslutning - om vi kommer
dithän vet vi inte - skulle leda till. Det
får vi ta upp sedan.
Ordföranden: Jag vill också själv ställa
en liten fråga. Först vill jag dock,
eftersom det är sista gången som Urban
Bäckström är här, å utskottets vägnar
framföra ett stort tack till Urban
Bäckström för den tid som han har varit
riksbankschef. Han har, som vi tidigare
har hört, besökt utskottet vid 14
tillfällen. Urban och jag bytte några ord
inledningsvis och kom fram till att han
som riksbankschef genomlevt fyra
finansministrar och är inne på sin tredje
utskottsordförande.
(Urban Bäckström: Då är det dags att
avgå.)
Det vill jag inte på något sätt
understryka.
Urban tillträdde den 1 januari 1994, och
det har hänt en hel del sedan dess. Det
har varit en mycket händelserik tid i
Sverige och även internationellt.
Kronan har, som vi här har hört, haft en
rörlig växelkurs sedan november 1992, och
penningpolitiken har haft ett särskilt
inflationsmål. Svensk ekonomi och svenska
statsfinanser har sanerats efter
lågkonjunkturen i början av 90-talet, och
Sverige har gått från hög inflation till
låg inflation, vilket Urban Bäckström
också har pekat på. Kriserna har varit
många, också internationellt, på
finansmarknaden osv. Vi kan peka på
Mexiko, Asien, Argentina, Brasilien och
Ryssland. Några av oss har fått följa
dessa kriser och ta del av de bedömningar
som där har fallit ut.
Riksbanken har också fått en starkare
ställning gentemot riksdag och regering,
och riksbankschefen har fått sällskap av
ytterligare fem direktörer i Riksbanken. I
Europa har tolv länder gått samman i en
valutaunion och infört euro som
betalningsmedel. Riksbanken har utvecklats
från en regleringsinstitution till en
marknadsanpassad centralbank.
Detta var en väldigt kort rapsodi över
vad som har hänt. Jag skulle å utskottets
vägnar vilja framföra vårt stora tack till
Urban Bäckström för att han har varit en
mycket stabil och bra riksbankschef. Jag
vill också säga att han på det personliga
planet har visat en väldigt stor öppenhet
mot utskottet, något som jag törs säga har
uppskattats mycket av samtliga ledamöter.
Jag vill som ordförande framföra detta,
även om min ordförandetid har varit mycket
kort. Jag har dock även dessförinnan som
ledamot i utskottet och som
riksbanksfullmäktig lärt känna Urban
Bäckström, och jag tycker att jag står på
en säker grund när jag säger de här orden.
Jag skulle avslutningsvis vilja fråga om
Urban helt oförberett vill göra en kort
reflexion över vad som har varit mest
positivt och vad som har varit mest
bekymmersamt under de gångna nio åren. Jag
tycker att det skulle vara trevligt att få
höra litet om detta.
Urban Bäckström: Det som har varit väldigt
trevligt har varit att komma till
finansutskottet, inte bara därför att vi
har haft bra diskussioner utan också
därför att dessa i mycket har återspeglat
den debatt som förs utanför våra
respektive hus. Det är viktigt att den
debatten blir något av en dialog. Det tror
jag är oerhört väsentligt, och jag har
satt stort värde på att det blivit så. Jag
hoppas att utskottet väljer att kalla
också min efterträdare till den här typen
av hearingar.
Jag tror också att det vore väldigt bra
om utskottet när det händer någonting
kallar riksbankschefen lite snabbare för
att höra vad som har skett, hur man ska se
på det osv. Jag tror att det skulle göra
den penningpolitiska och kanske t.o.m. den
ekonomiska diskussionen lite mera livfull
i vårt land. Nu kommer jag förberedd med
massvis av diagram och rapporter, och jag
har tänkt igenom varje del av min
framställning, men kanske skulle också en
mer spontan frågestund kunna vara bra.
Vad gäller frågan om vad som varit mest
besvärligt tycker jag att utskottet gjorde
fel beträffande de 20 miljarderna, men det
är inte min sak att ha några synpunkter på
det. Jag kan inte se att de där pengarna
förräntas bättre i Riksgäldskontoret än
vad vi i Riksbanken skulle ha kunnat
förränta dem. Jag tror helt enkelt inte på
den kalkylen. Eftersom jag fick frågan gav
jag svaret, men jag känner ingen bitterhet
över detta. Det är naturligtvis riksdagen
som bestämmer det här.
Herr ordföranden sade att Riksbanken har
fått en starkare ställning gentemot
riksdagen. Jag vill se det som en
delegering av ett ansvar, en delegering
som ligger kvar så länge som huvudmannen
vill ha det så. Vi gör ingenting annat i
Riksbanken än det som riksdagen vill att
vi ska göra. Vi har inte högre
intelligenskvot än andra så att vi gör
detta bättre än vad någon annan skulle
kunna, men den stora skillnaden är att vi
får fortsätta att göra det här på samma
sätt utan att behöva vara bekymrade av den
dagsaktuella debatten. Att ha det här på
armslängds avstånd från den stora
politiska diskussionen skulle jag tro är
ganska skönt för finansministern. Då
slipper han bli ansatt i också de här
frågorna.
Jag tror att detta är den stora
skillnaden, inte att Riksbanken skulle ha
blivit mäktigare eller dylikt. Vi känner
ett väldigt stort behov av att bli
omfamnade både av de politiskt valda
fullmäktige och av riksdagen, för
riksdagen är vår huvudman och ägare.
Därmed får riksdagen också självfallet som
varande vår bolagsstämma avgöra hur man
ska disponera vårt kapital. Sedan kan ju
dess verkställande direktör ha en och
annan synpunkt på hur detta sker, men det
får vara upp till honom.
Ordföranden: Tack, Urban Bäckström, för
den synpunkten. Jag ska inte gå in på
någon replik om de 20 miljarderna utan vi
lämnar nu den frågan. Vi är därmed klara
med den här utfrågningen. Jag tackar än en
gång Urban Bäckström liksom utskottets
ledamöter och samtliga från olika medier,
journalister och andra som följt
utfrågningen, för att ni kommit hit.
_______________________________
1 Senaste lydelse 2001:842.
2 Senaste lydelse 2000:1005.
3 Senaste lydelse 2001:1054.
4 Senaste lydelse 2002:684
5 Senaste lydelse 2001:962.
6 Senaste lydelse 2001:962.
7 Senaste lydelse 2001:518.
8 Senaste lydelse 2001:518.
9 Senaste lydelse 2000:1155.
10 Senaste lydelse 2001:518.
11 Senaste lydelse 2000:1155.
12 Senaste lydelse 2001:518.
13 Senaste lydelse 2001:962.
14 Senaste lydelse 2000:1155.
15 Senaste lydelse 2001:960.
16 Senaste lydelse 2001:904.
17 Senaste lydelse 1998:596.
18 Senaste lydelse 2001:961.
19 Senste lydelse 2000:1154.
20 Senaste lydelse 2001:842.
21 Senaste lydelse 2000:1155.
22 Senaste lydelse 2000:1155.
23 Senaste lydelse 2001:838.
24 Senaste lydelse 2002:0000
25 Konjunkturinstitutets rapport
"Lönebildningen, Samhällsekonomiska
förutsättningar i Sverige 2002", som utkom
i oktober 2002.
26 Upplysningar som lämnats av AMS
generaldirektör den 5 november 2002 i
anslutning till utskottets beredning av
budgetpropositionen.