Försvarsutskottets betänkande

2002/03:FÖU4

Vissa frågor rörande sjö- och kustövervakning m.m.

---

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande tio motioner
med sammanlagt tolv yrkanden från den allmänna
motionstiden 2002/03 som på ett eller annat sätt rör
Kustbevakningen och dess verksamhet. Frågor som
behandlas rör Svenska Sällskapet för Räddning af
Skeppsbrutne (Sjöräddningssällskapet) och dess
resurser, ansvaret för vrak, sjöfartsövervakning,
utnyttjande av Försvarsmaktens helikoptrar och
samverkan mellan Östersjöländerna. Samtliga motioner
avstyrks. Till betänkandet har fogats tre
reservationer, en av Moderata samlingspartiet, en av
Kristdemokraterna samt en gemensam reservation av
Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Sjöräddningssällskapet
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Fö208 och
2002/03:Fö244.

2. Ansvaret för vrak

Riksdagen avslår motion 2002/03:Fö204.

3. Sjöfartsövervakning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Fö227,
2002/03:Fö238, 2002/03: Fö243, 2002/03:Fö251 och
2002/03:MJ432 yrkande 4.
Reservation 1 (v, mp)
Reservation 2 (kd)

4. Utnyttjande av Försvarsmaktens
helikoptrar

Riksdagen avslår motion 2002/03:Fö207.

5. Samverkan mellan Östersjöländerna

Riksdagen avslår motion 2002/03:Fö259 yrkandena
5 och 8.

Reservation 3 (m)

Stockholm den 29 april 2003

På försvarsutskottets vägnar

Tone Tingsgård

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tone
Tingsgård (s), Ola Sundell (m), Allan Widman (fp),
Ola Rask (s), Erling Wälivaara (kd), Berit
Jóhannesson (v), Britt-Marie Lindkvist (s), Åsa
Lindestam (s), Karin Enström (m), Peter Jonsson (s),
Marie Nordén (s), Carl-Axel Roslund (m), Eva Flyborg
(fp), Kerstin Engle (s), Gunilla Carlsson i Hisings
Backa (s) Claes Västerteg (c) och Gustav Fridolin
(mp).

Ärendet

I detta betänkande behandlas motioner
väckta under den allmänna motionstiden
riksmötet 2002/03. En sammanställning
över motionsyrkandena återfinns i bilaga
1. I motionerna aktualiseras frågor som
på ett eller annat sätt rör
Kustbevakningen och dess verksamhet.

2002/03

FöU4

Utskottets överväganden

Sjöräddningssällskapet

Utskottets förslag i korthet
Om fartyg eller båtar i Försvarsmakten är övertaliga bör
det ytterst ankomma på regeringen att ta
ställning till hur dessa skall avyttras.
Utskottet utesluter inte att det kan finnas
andra angelägna ändamål som kan behöva
tillgodoses. Motionerna 2002/03:Fö208 och
2002/03:Fö244 avstyrks.

Motionerna

I motion 2002/03:Fö208 av Annelie Enochson (kd)
framhålls vikten av att Sjöräddningssällskapets roll
får bestå och att kärnverksamheten med att rädda liv
och att assistera vid räddningsaktioner till sjöss
får vara prioriterad utan att andra uppgifter läggs
på denna funktion. Motionären föreslår ett
tillkännagivande till regeringen med denna innebörd.

I motion 2002/03:Fö244 av Christer Skoog m.fl. (s)
anförs att riksdagen klart bör uttala att när det i
framtiden uppstår behov av att
Sjöräddningssällskapet behöver ytterligare båtar i
sin verksamhet skall det vara självklart att båtarna
som i dag disponeras av Försvarsmakten skall
överföras till Sjöräddningssällskapet omedelbart.
Enligt motionären synes det, i det nu gällande
säkerhetspolitiska läget, naturligt att våra
gemensamma resurser används där de gör störst
samhällsnytta.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar uppfattningen i motion 2002/03:Fö208
om den stora betydelse som Sjöräddningssällskapet
har. Frågan om hur Sjöräddningssällskapet i
framtiden skall organisera och planera sin
verksamhet torde dock inte vara en fråga för
riksdagen utan ankommer på Sjöräddningssällskapet
självt att avgöra. Något uttalande från riksdagens
sida bör därför inte göras. Motion 2002/03:Fö208
avstyrks.

Sjöfartsverket ansvarar enligt
räddningstjänstlagen (1986:1102) för sjöräddning i
Sverige. Sjöfartsverket har avtal med bl.a.
Sjöräddningssällskapet för att fullgöra detta
ansvar. Sjöräddningssällskapet bedriver verksamhet
med bl.a. stridsbåtar. Ett avtal har tecknats mellan
Försvarsmakten och Sjöräddningssällskapet.

Utskottet anser att
Sjöräddningssällskapet fyller en
mycket viktig funktion vid
sjöräddning men ställer sig tveksamt
till en reglering som innebär att
statens fartyg i vissa situationer
med självklarhet och omedelbarhet
skall disponeras av andra
organisationer. Om fartyg eller
båtar i Försvarsmakten är övertaliga
bör det ytterst ankomma på
regeringen att ta ställning till hur
dessa skall avyttras. Utskottet
utesluter inte att det kan finnas
andra angelägna ändamål som kan
behöva tillgodoses. Utskottet
avstyrker motion 2002/03:
Fö244.

Ansvaret för vrak

Utskottets förslag i korthet

Om en författningsöversyn är motiverad bör
regeringen ta erforderliga initiativ. Motion
2002/03:Fö204 bör således inte bifallas.

Motionen

I motion 2002/03:Fö204 av Marietta de Pourbaix-
Lundin (m) påtalas behovet av att åstadkomma en
samlad lagstiftning som bl.a. skall reglera
ansvarsfrågan för vrak yngre än hundra år. Frågan om
vem som i dag bär ansvaret för omhändertagande av
strandade vrak eller fartyg yngre än hundra år gamla
utmed våra stränder och kuster är enligt motionären
oerhört komplicerad och förvirrad. En lösning på
problemet som föreslås är att ansvaret för vrak
yngre än hundra år under vattenytan bör åvila
Kustbevakningen. För vrak yngre än hundra år på land
kan ansvaret åvila kommunens räddningstjänst. Man
bör enligt motionären kunna dra paralleller till
hanteringen av inträffade oljeutsläpp.

Utskottets ställningstagande

Enligt 2 kap. 1 § 8 lagen (1988:950) om kulturminnen
m.m. räknas skeppsvrak som fast fornlämning om minst
etthundra år kan antas ha gått sedan skeppet blev
vrak. Lagen anger vad som gäller i fråga om skydd,
vård och undersökning av fornlämning samt de
straffrättsliga påföljderna vid brott mot lagen.
Till lagen finns en förordning (1988:1188) om
kulturminnen m.m. Kustbevakningen har befogenheter
att ingripa vid brott mot kulturminneslagen enligt
bestämmelserna i lagen (1982:395) om
Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning.

När det gäller vrak som är yngre än etthundra år
finns inget motsvarande rättsligt skydd. De kan
under vissa omständigheter falla in under reglerna i
lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd
eller lagen (1938:121) om hittegods. Anmälan om
sjöfynd skall göras till bl.a. Kustbevakningen. Om
ett vrak ligger och hindrar sjöfarten eller fisket
har Sjöfartsverket viss rätt att agera med stöd av
kungörelsen (1951:321) om undanröjande av för
sjöfarten eller fisket hinderliga vrak m.m.
I motionen talas i allmänna termer om att reglera
”ansvarsfrågan” för vrak som är yngre än hundra år
samtidigt som vissa paralleller dras till
Kustbevakningens ansvar för omhändertagande av olja
som kommit ut i sjön. Kustbevakningens ansvar för
oljebekämpning är en del av den statliga
räddningstjänsten (miljöräddningstjänst till sjöss)
som för närvarande finns reglerad i 27 b §
räddningstjänstlagen (1986:1102).

Motionen aktualiserar en mängd delfrågor av bl.a.
civil- och förvaltningsrättslig natur. Det krävs
t.ex. en tydlig avgränsning för att staten inte
skall påta sig ansvar för vrak till vilka det finns
en ägare och vrak för vilka det finns ett
försäkringsansvar. Frågan om ett eventuellt statligt
åtagande kräver även utredning om hur långt ut från
landlinjen statens ansvar skall sträcka sig. Vidare
krävs utredning om hur många vrak som finns m.m. Ett
statligt åtagande för vrak yngre än hundra år kommer
att omfatta förlista fartyg från de bägge
världskrigen. En särskild fråga i det sammanhanget
kan vara rätten till gravfrid. Slutligen måste ett
statligt åtagande vara finansierat. Betydande
kostnader kan uppstå vid bärgning, bortforsling,
upphuggning och omhändertagande av laster.

Trafikutskottet har i betänkande 1996/97:TU1 med
anledning av en motion om miljökonsekvenser av
förlista krigsfartyg från andra världskriget vilka
kan innehålla okända mängder bunkerolja uttalat
följande:

Utskottet förutsätter att Sjöfartsverket på lämpligt
sätt, t.ex. inom ramen för samarbetet i
Helsingforskommissionen för skyddet av Östersjöns
marina miljö, aktualiserar frågan. Någon riksdagens
åtgärd synes sålunda inte erforderlig med anledning
av motionsyrkandet, varför detta avstyrks.

Utskottet anser med hänsyn till vad utskottet ovan
anfört att det i dag finns en reglering som täcker
in motionärens yrkande, om än spridd i ett antal
olika författningar. Om en författningsöversyn är
motiverad bör regeringen ta erforderliga initiativ.
Motionen bör således inte bifallas.

Sjöfartsövervakning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet anser att de pågående åtgärder som
redovisats bör leda till att förmågan till
sjöövervakning förbättras, vilket torde ligga
i linje med vad som eftersträvas i
motionerna. Erfarenheterna av de åtgärder som
nu vidtas bör avvaktas. Mot bakgrund av vad
utskottet anfört avstyrker utskottet
motionerna 2002/03:Fö227, 2002/03: Fö238,
2002/03:Fö243, 2002/03:Fö251 och
2002/03:MJ432 yrkan-de 4.

Motionerna

I motion 2002/03:Fö251 av Chatrine Pålsson (kd)
påtalas att mer kan göras för att förhindra
oljeutsläpp i Östersjön. I dag är möjligheten att
ställa de ansvariga till svars mycket begränsad.
Juridiskt har det visat sig vara mycket svårt att
komma åt utsläppen, eftersom utsläppen oftast sker
på internationellt vatten, av icke-svenska båtar och
man i stort sett måste ta ett fartyg som gör ett
utsläpp på bar gärning för att kunna väcka åtal. I
motionen föreslås att s.k. checkpoints skall finnas
till havs och att ett ökat samarbete kommer till
stånd mellan Kustbevakningen, tullen och flygvapnet
för en ökad bevakning av fartyg och eventuella
utsläpp.

I partimotion 2002/03:MJ432 yrkande 4 av Alf
Svensson m.fl. (kd) har ett likalydande yrkande
framförts.

I motion 2002/03:Fö227 av Kjell-Erik Karlsson m.fl.
(v) yrkas att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som i motionen anförs om att
regeringen skall agera för införandet av s.k.
checkpoints nationellt och internationellt för att
förbättra kontrollmöjligheterna i syfte att minska
det illegala fisket. Vänsterpartiet föreslår en
regeländring som innebär att när fiskefartyg skall
fiska i ett annat lands zon skall in- och
utpasseringen ske vid vissa förutbestämda
geografiska punkter, s.k. checkpoints. I dag finns
enbart krav på att fartyg som passerar ut ur eller
in i en zon skall informera Kustbevakningen i det
land som berörs. I motionen föreslås att in- eller
utpassering endast bör vara tillåtet vid vissa fasta
punkter för att underlätta kontrollverksamheten.

I motion 2002/03:Fö243 av Christer Skoog m.fl. (s)
yrkar motionärerna att ett s.k. checkpoint-system
för andra staters fiske i EU:s zon i Östersjön skall
införas. Ett införande av ett sådant system
underlättar Kustbevakningens kontroll och förbättrar
torskbeståndet.

I motion 2002/03:Fö238 av Bo Bernhardsson och Anita
Jönsson (s) anförs att det är angeläget att
fiskerikontrollen i Östersjön intensifieras och
förbättras. Enligt motionen är fiskerikontrollen i
det närmaste obefintlig för tredjelands fartyg. Ett
annat problem är enligt motionärerna den
rapportering som skall ske av fartyg från tredjeland
som befinner sig i EU-vatten. Eftersom det enligt
motionärerna allmänt hävdas att det bedrivs ett
överfiske och eftersom Kustbevakningen har
svårigheter att bevaka antal tillåtna fiskefartyg i
EU-zon, skulle införandet av s.k. checkpoints för
fisket i EU-vatten både underlätta Kustbevakningens
kontroll och förbättra torskbeståndet.

Utskottets ställningstagande

Övervakning av Östersjön sker dygnet runt, året runt
av Kustbevakningen främst genom flyg och fartyg.
Kustbevakningen samverkar därvid bl.a. med
Försvarsmakten. Tullverket har däremot inga
sjögående enheter som kan stödja övervakningen i
Östersjön. Samverkan mellan Kustbevakningen och
Försvarsmakten utvecklas i enlighet med
statsmakternas beslut i anledning av proposition
1999/2000:30 Det nya försvaret, inom ramen för
Kustbevakningens uppdrag att samordna de civila
behoven av sjöövervakning och sjöinformation samt
förmedla denna information till berörda myndigheter
(förordning [1988:256, ändrad 2000:336] med
instruktion för Kustbevakningen). Enligt
regleringsbrevet för budgetåret 2003 skall
Kustbevakningen senast den
1 februari 2004 lämna en rapport till regeringen med
en lägesredovisning.

Kustbevakningens övervakning med flyg uppgår till
knappt 3 000 flygtimmar per år. Satellitövervakning
genomfördes under 2002 i samverkan mellan Sverige
och Finland. Satellitövervakning kommer att
genomföras även under 2003 och planeras även för
kommande år. Regeringen har i propositionen
(2000/01:130) Svenska miljömål – delmål och
åtgärdsstrategier föreslagit att Kustbevakningen
skall tillföras ytterligare 50 miljoner kronor per
år fr.o.m. år 2004 för att skärpa övervakningen till
havs och öka satellitspaningen. Kustbevakningen har
i regleringsbrevet för budgetåret 2003 fått
regeringens uppdrag att genomföra en förstudie
avseende anskaffning av tre större s.k.
kombinationsfartyg som kan användas för såväl
sjöövervakning, kontroll och tillsyn som
miljöräddning.
Som komplement till den nationella svenska
övervakningen sker övervakning i samverkan med
övriga Östersjöländer med inriktning på havsmiljön.
Samverkan sker genom Helsingforskonventionen
(Helcom). Inom Helcom pågår arbete med etablering av
s.k. Hailinglinjer, vilket innebär att fartyg som
passerar in eller ut från Östersjön kontaktas och
registreras inom speciella områden. Som exempel på
bilateral samverkan kan nämnas det utvecklingsarbete
som bedrivs mellan Kustbevakningen och finska
gränsbevakningsväsendet avseende bl.a.
flygövervakning i havsområdet i den nordliga delen
av Östersjön med Ålands hav och Bottniska viken.
Svårigheten att komma åt oljeutsläpp till havs är
väl belyst av Oljeutsläppsutredningen i betänkandet
Att komma åt oljeutsläppen (SOU 1998:158). Efter
lagändringar i enlighet med proposition 2000/01:139
Åtgärder mot förorening från fartyg, har de lagliga
förutsättningarna för ingripande ökat och bl.a. har
Kustbevakningen sedan den 1 februari 2002 erhållit
rätt att i vissa fall inleda förundersökning.
Kustbevakningen har nu tre förordnade
förundersökningsledare.
Kustbevakningen skall enligt sin instruktion bl.a.
samordna de civila behoven av sjöövervakning och
sjöinformation samt förmedla denna information till
berörda myndigheter. Därigenom kommer samhällets
kunskap om sjötrafikflöden och enskilda
fartygsrörelser att öka. Redovisning av uppdraget
skall ske till regeringen senast den 1 februari
2004.
Genom införande av s.k. checkpoints ökar
förutsättningarna för Kustbevakningen att
kontrollera enskilda fartyg. Men enligt utskottets
bedömning måste införandet av s.k. checkpoints
kombineras med en ökad övervakning av omgivande
vatten för att förhindra att fartyg passerar på
andra positioner än vid s.k. checkpoints.
Om marina naturreservat införs, t.ex. på
utsjöbankarna, kommer kraven på övervakning att öka.
När det gäller övervakningen av fisket får
Kustbevakningen i samverkan med andra myndigheter,
främst Fiskeriverket, viktig information om var
fiske pågår och fiskefartygens rörelser. Under 2002
utförde Kustbevakningen 341 fiskerikontroller till
sjöss. Av dessa avsåg 160 kontroller fartyg från
tredje land. Resurserna är dock små i förhållande
till antalet fiskefartyg och verksamhetens
omfattning. Den fysiska fiskeövervakningen
kompletteras med ett tekniskt system, Vessel
Monotoring System (VSM), som administreras av
Fiskeriverket. VSM innebär att större fiskefartyg är
utrustade med en transponder som med automatik
sänder positionsangivelse för fartyget med jämna
intervall. Systemet ger god information om var
fiskefartyget befinner sig. Under 2004 och 2005
kommer skyldigheten att använda transponder att
utsträckas även till mindre fiskefartyg än för
närvarande, och kunskapen om var fiske pågår kommer
därmed att öka.
Förslag om att bl.a. skärpa påföljderna för brott
mot fiskebestämmelserna har nyligen lagts fram i
propositionen (2002/03:41) Ändringar i fiskelagen
m.m. Förslaget innefattar bl.a. höjda straffsatser,
skärpta bestämmelser om normerade böter och
ytterligare administrativa påföljder såsom
återkallelse på viss tid av yrkesfiskelicens och
fartygstillstånd samt varning. Regeringen föreslår i
propositionen att de nya reglerna skall träda i
kraft den 1 juli 2003.
Utskottet anser att de pågående åtgärder som
redovisats ovan bör leda till att förmågan till
sjöövervakning förbättras, vilket torde ligga i
linje med vad som eftersträvas i motionerna.
Erfarenheterna av de åtgärder som nu vidtas bör
avvaktas. Mot bakgrund av vad utskottet anfört
avstyrker utskottet motionerna 2002/03:Fö227,
2002/03:Fö238, 2002/03:Fö243, 2002/03:Fö251 och
2002/03:MJ432 yrkande 4.

Utnyttjande av Försvarsmaktens
helikoptrar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet gör bedömningen att den
lagstiftning och de avtal som finns
tillgodoser de behov som framställs i
motionen varför utskottet avstyrker motion
2002/03:Fö207.

Motionen

I motion 2002/03:Fö207 av Per Landgren m.fl. (kd)
begärs att regeringen skall tillsätta en utredning
med syfte att utreda förutsättningar för att genom
avtal kostnadsfritt möjliggöra för Kustbevakningen
att snabbt och enkelt kunna utnyttja Försvarsmaktens
helikoptrar för miljöräddningsinsatser. Förslaget är
att Försvarsmaktens räddningshelikoptrar som redan
finns i beredskap för bl.a. sjöräddning, snabbt
skall kunna lyfta ut inspektörer från
Kustbevakningen för att visitera en misstänkt
miljöbov.

Utskottets ställningstagande

I de fall ett behov av en miljöräddningsinsats till
sjöss föreligger finns enligt 34 §
räddningstjänstlagen (1986:1102) skyldighet – med
vissa begränsningar – för statlig myndighet att med
personal och egendom delta i en räddningsinsats på
anmodan av räddningsledaren. Denna reglering är
tillräcklig för att vid behov disponera
Försvarsmaktens helikoptrar vid miljöräddningstjänst
till sjöss.

Endast i undantagsfall förekommer det enligt vad
utskottet erfarit behov av helikopter för att sätta
ombord tjänstemän på ett misstänkt fartyg. Att med
helikopter och ytbärgare ta oljeprov kan innebära
att ytvattnet rörs om och att analysen av provet
försvåras. Vidare kan tänkas att kontaminering sker
från ytbärgarens dräkt eller utrustning. För att
säkerställa oljeprovets bevisvärde måste stora krav
ställas på renlighet och enhetlighet vid
provtagningen. Kustbevakningen har nu utvecklat en
flytande boj med oljeprovtagning som fälls från eget
flyg. Erfarenheterna är goda.
Ändringar som genomförts den 1 februari 2002 i
lagen (1980:424, ändrad 2001:1294) om åtgärder mot
förorening från fartyg (prop. 2000/01:139, bet.
2001/02:MJU4, rskr. 2001/02:81) har bl.a. gett
Kustbevakningen rätt att inleda förundersökning vid
utsläppsbrott. Kustbevakningen har hittills
förordnat tre förundersökningsledare för detta
ändamål. Dessa ändringar tillsammans med ett
fördjupat samarbete mellan Kustbevakningen,
Riksåklagaren och åklagarmyndigheterna, har redan i
några fall lett till snabbare lagföring vid denna
slags brottslighet till sjöss
Avtal finns vidare mellan Sjöfartsverket och
Försvarsmakten om användande av helikopter vid
sjöräddning och s.k. RITS-transporter (RITS betyder
Räddningsinsats till sjöss och är ett avtal mellan
Statens räddningsverk, Kustbevakningen,
Sjöfartsverket och sex stycken kommunala
räddningstjänster) om hjälp vid brand och
kemikaliebekämpning ombord på fartyg.

Utskottet gör bedömningen att den
lagstiftning och de avtal som finns
tillgodoser de behov som framställs
i motionen varför utskottet
avstyrker motion 2002/03:Fö207.

Samverkan mellan Östersjöländerna

Utskottets förslag i korthet

Mot bakgrund av vad som redovisats
konstaterar utskottet att det förekommer ett
omfattande internationellt samarbete om de
maritima förhållandena i Östersjöområdet som
rör bl.a. säkerhet, gränsbevakning och miljö.
Motionärernas förslag torde i stor
utsträckning därmed bli tillgodosedda. Något
särskilt uttalande från riksdagens sida synes
därför inte behövas. Motion 2002/03:Fö259
yrkandena 5 och 8 avstyrks sålunda.

Motionen

I kommittémotion 2002/03:Fö259 yrkande 5 av Gunnar
Hökmark m.fl. (m) begärs att regeringen lägger fram
ett förslag om en för Östersjöländerna gemensam
strategi. Det gäller enligt motionärerna att
tillvarata allas intressen och förebygga en
utveckling som kan medföra att säkerheten hotas. Det
styrande för utvecklingen av ett samarbete i vår del
av det nya Europa är att den strategiska
brännpunkten har flyttats från Östersjöutloppen till
det baltiska området. Östersjöländernas, men även
övriga europeiska länders intressen, ställer krav på
att länderna kring Östersjön har en enhetlig syn på
och maritim förmåga att ingripa avseende

- säkerhet,
-
- gränsbevakning,
-
- miljö,
-
- kommunikation och samfärdsel,
-
- energiutbyte samt
-
- räddning.
-
Kontinuerlig närvaro och förmåga till flexibelt
agerande på, över, under och från havet utgör
förutsättningen för att förebygga internationella
kriser i vårt närområde.

I yrkande 8 i samma motion framförs en begäran om
att regeringen lägger fram förslag om planering för
utnyttjande av tillgängliga resurser oberoende av om
resurserna tillhör olika svenska myndigheter eller
övriga länder kring Östersjön. Skärningspunkten i
norra Europa har förskjutits från Skagerrak och
Kattegatt till det baltiska området. Skagerrak,
Kattegatt och Östersjön har stora förutsättningar
för att bli en bro mellan nationer i stället för en
barriär eller vallgrav. För Östersjöländerna, som
europeiska stater, medlemmar av EU och/eller Nato,
är det inte bara de egna intressena som styr denna
utveckling. Det är också en skyldighet att tillse
att internationella överenskommelser följs. Alla
kommer, på ett eller annat sätt, att tvingas till
att axla detta ansvar – att säkerställa frihet och
säkerhet till havs. Östersjöländerna är inte endast
kuststater utan även maritima nationer.
Olyckor och katastrofer som Scandinavian Star och
Estonia måste förebyggas och så långt möjligt
förhindras. Om de trots allt inträffar måste
konsekvenserna av dessa kunna begränsas. Räddning av
nödställda och omhändertagande av omkomna är av
stort gemensamt intresse för strandstaterna. Endast
genom förebyggande åtgärder såsom utbildning och
inspektioner samt en hög beredskap för
räddningsinsatser när katastrofer inträffar, kan
detta åstadkommas.

Utskottets ställningstagande

Inom miljöområdet har riksdagen under hösten 2000
behandlat en proposition om genomförande av den s.k.
Östersjöstrategin (prop. 1999/2000:133, bet.
2000/01:TU5, rskr. 15), vilken är benämningen på den
gemensamma strategi som länderna runt Östersjön har
enats om för att skydda miljön i Östersjöområdet
från skadlig påverkan från fartyg. Strategin har
utarbetats inom ramen för Helsingforskonventionen,
vars syfte är att skydda Östersjöområdets marina
miljö från föroreningar. Riksdagen beslutade
enhälligt att bifalla regeringens förslag om vissa
lagändringar som var nödvändiga för att genomföra
strategin.

Som ett ytterligare led i genomförandet av
Östersjöstrategin lämnade regeringen under våren
2001 en proposition med förslag till åtgärder mot
förorening från fartyg (prop. 2000/01:139).
Propositionen innehöll en rad förslag om
lagändringar i syfte att förbättra möjligheterna att
motverka, kontrollera och beivra olagliga utsläpp
till sjöss av olja och andra skadliga ämnen. Vidare
föreslogs skärpta bestämmelser i fråga om tillsyn
och sanktioner för att genomföra Östersjöstrategin.
Riksdagen beslutade att anta de föreslagna
lagändringarna (bet. 2001/02:MJU4, rskr.
2001/02:81).
Riksdagen antog dessutom under hösten 2002
lagändringar med avseende på mottagning av avfall i
hamnar (prop. 2001/02:181, bet. 2002/03:MJU3, rskr.
13) Härigenom genomfördes det s.k.
mottagningsdirektivet (2000/59/
EG). Genom beslutet infördes en bestämmelse om
möjlighet att hindra ett fartyg, som i närmast
föregående hamn inom EES inte fullgjort den
obligatoriska avfallslämningen, från att avgå från
svensk hamn.
Med anledning av ett nyligen inträffat
fartygshaveri utanför den spanska kusten med
omfattande oljeläckage som följd och mot bakgrund av
de kraftigt ökande oljetransporterna på Östersjön
behandlade riksdagen år 2002 ett antal motioner i
ämnet. Riksdagen gav därvid regeringen till känna
att regeringen så snart som möjligt hos FN:s
sjöfartsorganisation IMO skulle ansöka om att
svenskt vatten i Östersjön skall få status som
särskilt känsligt havsområde samt att regeringen
ytterligare bör påskynda arbetet inom Helcom för att
även övriga länder i Östersjöregionen skall kunna få
sina vatten klassade som särskilt känsliga
havsområden (bet. 2002/03:MJU6, rskr. 2002/03:97).
Regeringen tillsatte i juli 2002 en kommission,
Havsmiljökommissionen (dir. 2002:102), för att göra
en sammanfattning av kunskapsläget, såväl nationellt
som regionalt, avseende miljötillståndet i Sveriges
kust- och havsområden både i Östersjön och i
Västerhavet. Kommissionen fick även i uppgift att
utforma övergripande strategier på kort och lång
sikt samt föreslå åtgärder som kan bryta den
pågående negativa utvecklingen i havsmiljön.
Kustbevakningen skall enligt 1 a § förordningen
(1988:256, ändrad 1999:1024) med instruktion för
Kustbevakningen bl.a. medverka i internationellt
samarbete för att utveckla gränskontroll,
brottsbekämpning till sjöss, miljöskydd till sjöss
och annan sjöövervakning. Kustbevakningen skall
vidare samverka med andra myndigheter för att främja
svenskt deltagande i internationellt samarbete inom
sitt verksamhetsområde. Kustbevakningen har ett
brett internationellt samarbete med fokus på EU och
Östersjöregionen.
När det gäller gränsbevakning i Östersjöområdet
har Kustbevakningen genom lagstiftning givits ansvar
och befogenheter för gränskontroll till sjöss
avseende såväl personer som varor (se prop.
1999/2000:64 Polissamarbete m.m. med anledning av
Sveriges anslutning till Schengen, prop. 1999/2000:
122 Internationellt tullsamarbete, prop.
1999/2000:124 En ny smugglingslag m.m. och prop.
1999/2000:126 En ny tullag). Enligt gällande lag har
Kustbevakningen alltså möjlighet att ingripa mot
smuggling och illegal invandring till sjöss. Dessa
möjligheter skulle förbättras vid ett införande av
s.k. angränsande zon enligt havsrättskonventionen,
något som regeringen föreslog i proposition
1995/96:140 Havsrättskonventionen och
tillämpningsavtalet (s. 158). Det skulle därmed bli
möjligt att ingripa vid brott mot lagar om tullar
och invandring (samt skatt och hälsa) inom ett
område ut till 24 nautiska mil från de baslinjer
från vilka territorialhavets bredd räknas. Vidare
föreslås i proposition 2002/03:38 Straffansvar för
terroristbrott att de särskilda befogenheter som
bl.a. Kustbevakningen har enligt lagen om straff mot
smuggling skall gälla även sådana brott som omfattas
av den föreslagna nya lagen om straff för
terroristbrott.
I regleringsbrev för Kustbevakningen framgår mål
för Kustbevakningens del inom verksamhetsgrenen
genomförande av räddningsinsatser. Som exempel kan
nämnas att Kustbevakningen skall kunna påbörja en
insats vid oljeutsläpp eller vid fara för utsläpp
inom fyra timmar efter larm, och bekämpningsåtgärder
skall kunna påbörjas inom åtta timmar efter larm. I
syfte att höja beredskapen mot olyckor till sjöss
med allvarliga utsläpp som följd har Kustbevakningen
regeringens uppdrag att genomföra en förstudie
avseende tre större kombinationsfartyg för att
tillgodose behov av bl.a. bogsering och
brandbekämpning.
Inom den maritima sektorn i Östersjöområdet finns
samarbete som syftar till hög beredskap. Samarbete
sker inom Helcom, Bonnavtalet och Köpenhamnsavtalet.
I dessa organisationer diskuteras och utvecklas
riktlinjer för samarbete vid olyckor, system för
rapportering och ledning, forskning och utveckling,
övervakning samt övningar och utbildning.

Mot bakgrund av ovanstående redovisning konstaterar
utskottet att det förekommer ett omfattande
internationellt samarbete om de maritima
förhållandena i Östersjöområdet som rör bl.a.
säkerhet, gränsbevakning och miljö. Motionärernas
förslag torde i stor utsträckning därmed bli
tillgodosedda. Något särskilt uttalande från
riksdagens sida synes därför inte behövas. Motion
2002/03:Fö259 yrkandena 5 och 8 avstyrks sålunda.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Sjöfartsövervakning (punkt 3) (v, mp)

av Berit Jóhannesson (v) och Gustav Fridolin
(mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 1. Därmed
bifaller riksdagen motion 2002/03:Fö227 och avslår
motionerna, 2002/03:Fö238, 2002/03:Fö243,
2002/03:Fö251 och 2002/03: MJ432 yrkande 4.

Ställningstagande

Fisket i Östersjön regleras genom de internationella
avtal som EU slutit med övriga Östersjöstater.
Inriktningen skall vara att beståndet inte skattas
mer än det tål. Undersökningar visar att så inte är
fallet. Flera arter är nu på gränsen till eller
under de biologiskt säkerställda gränserna. När
tillgången är knapp hårdnar konkurrensen och kravet
ökar på att gällande regler skall följas och hållas.

Det finns bland fiskare en allmänt utbredd
uppfattning att fiskare från andra länder tar upp
mer än deras kvoter ger dem rätt till inom den
svenska zonen. Internationella havsforskningsrådet
(ICES) bedömer att det så kallade svartfisket i
Östersjön är stort, det har talats om siffror på ca
40 000 ton torsk. Det är dock svårt att få
kontrollera om denna siffra stämmer då statistiken
saknas och är svår att få fram på grund av att
kontrollen är undermålig i vissa länder. Skulle det
vara så att mer än de tilldelade kvoterna tas upp så
utgör ju detta ett ytterligare hot mot arterna och
fiskenäringen i stort. För att förbättra
kontrollmöjligheterna i syfte att minska det
illegala fisket föreslås en regeländring som innebär
att när fiskefartyg skall fiska i annat lands zon
skall in- och utpassering ske vid vissa
förutbestämda geografiska punkter, s.k. checkpoints.
I dag finns enbart krav på att fartyg som passerar
ut eller in ur en zon skall informera
Kustbevakningen i det land som berörs.
Kustbevakningens uppgift är att kontrollera att
fisket sker enligt de bestämmelser som gäller. En
uppgift som blir näst intill omöjlig med de regler
kring passering av zoner som finns i dag.
Kontrollen försvåras ytterligare av att
Kustbevakningen vid kontroll av lasten skall kunna
avgöra om lasten fanns med från fiske utanför zonen
eller om den fångats i zonen.
Den enda verkliga kontrollen över var fartyg
befinner sig i dag utförs genom flygövervakning som
finns och som görs regelbundet. Som komplement till
flygbevakningen är det viktigt att den sjöburna
kontrollen finns och är effektiv både vad gäller
licenser och redskap som fångstmängder och arter.

Kontrollen försvåras även av att rapporteringen
inte sker direkt till respektive
landsbevakningsmyndighet utan till EU, för att sedan
därifrån gå vidare till Kustbevakningen. För att få
en bevakning som fungerar och har fiskarnas
förtroende, måste rapporteringen av in- och
utpasserande fartyg ske direkt till det land som har
att sköta bevakningen.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet föreslår därför
att in- och utpassering endast bör vara tillåtet vid
vissa fasta punkter, s.k. checkpoints, för att
underlätta kontrollverksamheten. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

2. Sjöfartsövervakning (punkt 3) (kd)

av Erling Wälivaara (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 2. Därmed
bifaller riksdagen motion 2002/03:Fö251 och motion
2002/03:MJ432 yrkande 4 och avslår motionerna
2002/03:Fö227, 2002/03: Fö238 och 2002/03:Fö243.

Ställningstagande

Kristdemokraterna anser att för att komma tillrätta
med problemen med förorenade vatten måste kraftfulla
åtgärder vidtas för att bl.a. minska utsläppen av
olja och möjligheten att beivra oljeutsläpp
förbättras. I dag är möjligheten mycket begränsad
att ställa de ansvariga för utsläpp till svars.
Juridiskt har det visat sig vara mycket svårt att
komma åt utsläppen eftersom dessa oftast sker på
internationellt vatten, av icke-svenska båtar. Man
måste i stort sett ta ett fartyg som gör utsläpp på
bar gärning för att kunna väcka åtal. Vi anser
därför att övervakningen till havs måste öka och att
s.k. checkpoints skall finnas till havs samt att
samarbetet mellan berörda myndigheter ökar för en
ökad bevakning av fartyg och eventuella utsläpp.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

3. Samverkan mellan Östersjöländerna (punkt 5)
(m)

av Ola Sundell, Karin Enström och Carl-Axel
Roslund (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 3. Därmed
bifaller riksdagen motion 2002/03:Fö259 yrkandena 5
och 8.

Ställningstagande

Det framtida behovet av samverkan mellan
Östersjöländerna kommer inte bara att begränsas till
att förhindra ett utnyttjande av omgivande
havsområden. Inom Östersjöområdet ökar
sjötransporterna dramatiskt. Det är inte bara
transporter på köl som är aktuella i dessa
sammanhang. Uppbyggnad och sammankoppling av
energiförsörjningen mellan Östersjöländerna måste
kunna ske kontinuerligt och på ett säkert sätt.
Uppdelningen av havsområdena i ekonomiska zoner och
tilldelning av fiskekvoter genererar visserligen
rättigheter men kräver samtidigt att
Östersjöländerna har förmåga till en strikt
övervakning för att förhindra rovfiske och
utfiskning. När olyckor och katastrofer trots allt
inträffar måste konsekvenserna av dessa kunna
begränsas. Räddning av nödställda och
omhändertagande av omkomna är av stort gemensamt
intresse för strandstaterna. Smuggling och illegal
invandring över nationsgränser har alltid
förekommit. I vårt närområde är omgivande hav en
lämplig transportväg. Östersjöns marina kulturarv
måste skyddas och bevaras. De gravar till havs som
finns måste lämnas i fred.
Genom samordnade och gemensamma förebyggande
åtgärder, såsom utbildning och inspektioner samt
gemensam övervakning av havet och en hög beredskap
för insatser kan bättre verkan erhållas. Men det
räcker inte med detta. Vi måste också kunna lämna
socialt stöd och bistå med sjukvård. Detta ställer
nya och mer omfattande krav på det maritima
samarbetet och en förmåga hos länderna kring
Östersjön på ett sätt som vi nu bara vagt kan ana.
Regeringen bör lägga fram förslag som främjar detta.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden

2002/03:Fö204 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att åstadkomma
en samlad lagstiftning som bl.a. skall reglera
ansvarsfrågan för vrak yngre än hundra år.

2002/03:Fö207 av Per Landgren m.fl. (kd):

Riksdagen begär att regeringen skall tillsätta en
utredning med syfte att utreda förutsättningarna för
att genom avtal kostnadsfritt möjliggöra för
Kustbevakningen att snabbt och enkelt kunna utnyttja
Försvarsmaktens helikoptrar för
miljöräddningsinsatser.

2002/03:Fö208 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av att
Sjöräddningssällskapet kan fortsätta sin verksamhet.

2002/03:Fö227 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att regeringen skall agera
för införandet av checkpoints nationellt och
internationellt.

2002/03:Fö238 av Bo Bernhardsson och Anita Jönsson
(s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förbättring av
Kustbevakningens kontroll av fisket i Östersjön.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om införande av
checkpoints-system för fiske i EU:s zon i
Östersjön.

2002/03:Fö243 av Christer Skoog m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om införande av ett s.k.
checkpoints-system för andra staters fiske i EU:s
zon i Östersjön.

2002/03:Fö244 av Christer Skoog m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om behovet av att
tillgodose sjöräddningens framtida behov av båtar.

2002/03:Fö251 av Chatrine Pålsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ökad bevakning av fartyg
som trafikerar Östersjön.

2002/03:Fö259 av Gunnar Hökmark m.fl. (m):

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om en för Östersjöländerna gemensam
strategi i enlighet med vad som anförs i motionen.

8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om planering för utnyttjande av
tillgängliga resurser oberoende av om resurserna
tillhör olika svenska myndigheter eller övriga
länder kring Östersjön i enlighet med vad som
anförs i motionen.

2002/03:MJ432 av Alf Svensson m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökad övervakning
till havs.