Bostadsutskottets betänkande

2002/03:BOU7

Hyresrätt m.m.

---

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet de
motionsförslag om hyreslagstiftningen som väckts
under allmänna motionstiden 2002. Vissa
bostadsförsörjningsfrågor behandlas också.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.
Till betänkandet har fogats 17 reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Hyressättningen – den allmänna
lagregleringen

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo219
yrkandena 1 och 2, 2002/03:Bo238 yrkande 12,
2002/03:Bo239 yrkande 1, 2002/03:Bo267 yrkandena
13 och 15 samt 2002/03:Bo291 yrkande 13.
Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2. Hyressättningen – regleringen för
nyproduktion

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo239
yrkande 2, 2002/03:Bo254, 2002/03:Bo267 yrkande
14, 2002/03:Bo290 yrkande 6 och 2002/03: Bo291
yrkande 12.
Reservation 2 (m, fp, kd, c)

3. Individuell debitering för vatten m.m.

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo305.

4. Andrahandsuthyrning – otillåtna avtal

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo211.

5. Andrahandsuthyrning – besittningsskydd
m.m.

Riksdagen avslår motion 2002/03:So363 yrkande
7.
Reservation 3 (v)

6. Förutsättningarna för vräkning –
samrådsförfarande

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo266 yrkande
4.
Reservation 4 (kd, v, c)

7. Förutsättningarna för vräkning –
betalningsförsummelse

Riksdagen avslår motion 2002/03:So363 yrkande
5.
Reservation 5 (v)

8. Svarthandel

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo227
yrkande 2, 2002/03:Bo252 och 2002/03:Bo262 i
denna del.
Reservation 6 (m, fp) – motiv.
Reservation 7 (v)
Reservation 8 (c) – motiv.
Reservation 9 (mp)

9. Föreningsmonopol

Riksdagen avslår motion 2002/03:L319 yrkande
19.
Reservation 10 (m, fp, kd, c)

10. Självförvaltning

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo267 yrkande
25.

11. Hyran för mindre serviceföretag

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo267 yrkande
26.
Reservation 11 (c)

12. Kommunalt inflytande över allmännyttiga
föreningar m.m.

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo313.

13. Rätten att hyra

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo273 och
2002/03:So363 yrkande 6.
Reservation 12 (v)

14. Bostadsanvisning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo262 i
denna del, 2002/03: Bo274, 2002/03:Sf336 yrkande
20 och 2002/03:So363 yrkande 9.
Reservation 13 (m, fp) – motiv.
Reservation 14 (v, mp)

15. Kommunal förmedling av
andrahandslägenheter m.m.

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo227 yrkande
1.
Reservation 15 (v)

16. Förmedling av hyresrätter

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo227 yrkande
3.
Reservation 16 (c)

17. Förmedlingsersättning

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo227 yrkande
4.
Reservation 17 (v)

18. Kommunens rätt att överlåta en
hyresrätt

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo248.

Stockholm den 1 april 2003

På bostadsutskottets vägnar

Owe Hellberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Owe
Hellberg (v), Anders Ygeman (s), Lilian Virgin (s),
Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström
(fp), Siw Wittgren-Ahl (s), Hans Unander (s), Maria
Öberg (s), Margareta Pålsson (m), Lars Tysklind
(fp), Rigmor Stenmark (c), Gunnar Sandberg (s),
Peter Danielsson (m), Sten Lundström (v), Helena
Hillar Rosenqvist (mp), Leif Jakobsson (s) och Dan
Kihlström (kd).

2002/03

BoU7

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlar utskottet
motionsförslag som väckts under den allmänna
motionstiden 2002 (fristående motioner) och som
gäller lagstiftningen om hyra, framför allt
utformningen av bestämmelserna i hyreslagen (12 kap.
jordabalken). Även vissa frågor om
bostadsförsörjningen behandlas. Det gäller främst
förmedling av andrahandslägenheter och
bostadsanvisning.

Utskottets överväganden

Hyresrätt

Hyressättning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
bruksvärdessystemet gällande
- den allmänna lagregleringen, jämför
reservation 1 (m, fp, kd, c) och
-
regleringen för nyproduktion, jämför
reservation 2 (m, fp, kd, c).
Den allmänna lagregleringen

I motion 2002/03:Bo219 (m) yrkandena 1 och 2
föreslås ett avskaffande av bruksvärdessystemet och
införandet av en fri, marknadsbaserad hyressättning
(förslag om tillkännagivande). Förslaget i motion
2002/03:Bo238 (m) yrkande 12 avser att de kommunala
bostadsföretagens hyresnormerande ställning skall
avskaffas. Bruksvärdesregeln skall därigenom återfå
i allt väsentligt samma roll som den hade när den
infördes (riksdagsbeslut om lagändring). I motion
2002/03:Bo239 (m) yrkande 1 lämnas förslag om att
marknadshyror på sikt skall införas genom att de
skall tillåtas vid varje nytt hyresavtal (förslag om
tillkännagivande).

I motion 2002/03:Bo291 (kd) – yrkande 13 –
förespråkas en översyn av bruksvärdessystemet med
syfte att lägenhetens läge och beskaffenhet skall
bli mer styrande vid hyressättningen. Motionärerna
vill återgå till bruksvärdesregeln i dess
ursprungliga skick och föreslår att de kommunala
bostadsföretagens hyresledande roll avskaffas.
Motionärerna vill värna ett gott besittningsskydd
för hyresgästerna och skapa större förutsättningar
för hyresgästen att stå utanför det kollektiva
förhandlingssystemet samt öka möjligheterna att
framförhandla individuella hyreskontrakt (förslag om
tillkännagivande).
I motion 2002/03:Bo267 (c) yrkande 13
(partimotion) lämnas också förslag om att de
kommunala bostadsföretagens hyresledande roll skall
avskaffas. Motionärerna önskar att de privata
fastighetsföretagen och deras organisation görs till
en reell och fullvärdig förhandlingspart i det
kollektiva förhandlingssystemet. Systemet bör ge
utrymme för de lokala hyreskommittéerna, med
företrädare från hyresgästorganisationen,
fastighetsägarföretagen och de kommunala
bostadsföretagen att påverka bruksvärdesbestämningen
(riksdagsbeslut om lagändring). Förslaget i motion
2002/03:Bo267 (c) yrkande 15 (partimotion) avser att
hyressättningssystemet skall ge utrymme för
individuell hyressättning med syfte att hyresgästen
skall kunna påverka boendekostnaden beroende på val
av utrustning, nivå på underhåll och förbrukning av
värme, vatten m.m. (riksdagsbeslut om lagändring).
Hyreslagens bruksvärdesreglering innebär att hyran
skall fastställas till skäligt belopp. En hyra är
inte att anse som skälig om den är påtagligt högre
än hyran för lägenheter som med hänsyn till
bruksvärdet är likvärdiga. Vid prövningen skall
främst beaktas hyran för lägenheter i hus som ägs
och förvaltas av kommunala bostadsföretag. Tidigare
angav bruksvärdesregeln de allmännyttiga
bostadsföretagen som hyresledande (förstahandsnorm).
Från den 1 april 2002 utpekas som hyresledande i
stället sådana kommunala bostadsföretag som avses i
1 kap. 2 § lagen (2002:102) om allmännyttiga
bostadsföretag. Ändringen innebär i sakligt
hänseende endast en mindre justering. Avsikten har
inte varit att förändra den påverkan på
hyresutvecklingen som de kommunala bostadsföretagen
redan förut hade.
Utskottet har tidigare (bet. 1998/99:BoU3) givit
uttryck för att det finns anledning att uppmärksamma
bruksvärdesregelns tillämpning och utformning, dock
utan annat syfte än att bruksvärdesregeln på ett
effektivt sätt skall garantera hyresgästerna skäliga
hyresnivåer och därmed även fortsättningsvis kunna
upprätthålla hyresgästernas besittningsskydd.
Utskottet förutsatte att regeringen skulle ta de
initiativ som behövdes.
I en skrivelse ställd till bostadsminister Lars-
Erik Lövdén undertecknad den 10 januari 2003 har
Hyresgästföreningen, Fastighetsägarna Sverige och
Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO) på
grundval av en gemensam överenskommelse hemställt
att regeringen skyndsamt fattar beslut om att
tillsätta en utredning med uppdrag att lägga fram
förslag om en reformerad bostadshyressättning.
Regeringen avser att inom kort tillsätta en
utredning om utformningen av bruksvärdessystemet.
Utredningsdirektiven kommer att ha sin utgångspunkt
i den nyss nämnda s.k. trepartsöverenskommelsen.
Denna innebär förslag bl.a. om att nyproducerade
lägenheter skall särbehandlas inom ramen för
bruksvärdessystemet. Enligt förslagen skall vid
hyresförhandlingar som gäller nyproducerade
lägenheter hänsyn tas till produktionskostnaden.
Överenskommelsen behandlar – förutom
frågeställningarna om hyror i nyproduktion och
hyresförändringar i beståndet – även frågor om
tillval och frånval, möjligheterna att teckna
bindande flerårsavtal i samband med
hyresgästanpassningar samt möjligheten att få
skäligheten i begärda villkor bekräftad genom
förhandsbesked från hyresnämnden. Den berör vidare
möjligheterna att införa individuell mätning av
vatten- och värmeförbrukning som kan påverka den
enskilde hyresgästens utgående hyra.
Med hänsyn till den beredning som pågår inom
Regeringskansliet finns det enligt utskottets mening
inte skäl för riksdagen att nu i sak ta ställning
till de motioner som rör systemet för
hyressättningen av bostäder. Utskottet avstyrker med
hänvisning till detta m-, kd- och c-motionerna.

Regleringen för nyproduktion

I flera motioner tas frågan upp om en särskild lagreglering av
hyran vid nyproduktion.

I motion 2002/03:Bo254 (m, kd) föreslås att
inflyttningshyran i nyproduktion inte skall kunna
omförhandlas under fyra år. Enligt motionen beskrivs
förslaget gälla fyraåriga marknadshyror
(riksdagsbeslut om lagändring).
Även motion 2002/03:Bo239 (m) yrkande 2 innehåller
förslag om införande av marknadshyror vid
nyproduktion av hyresbostäder, dock utan en
tidsbegränsning som det förstnämnda förslaget
(förslag om tillkännagivande).
Förslaget i motion 2002/03:Bo290 (fp) yrkande 6
(partimotion) avser införande av en friare
hyressättning i nyproduktionen omfattande bl.a. att
de kommunala bostadsföretagen inte skall vara
hyresledande. Hyressättningssystemet bör i stället
bygga på att hyrorna i ett större utbud av bostäder,
oavsett ägare, leder fram till ett bruksvärde. En
viktig förändring bör vara att hyresnämnden skall
kunna avgöra hyresnivån före byggstart (förslag om
tillkännagivande).
Genomförandet av förslaget i motion 2002/03:Bo291
(kd) yrkande 12 innebär att ett undantag från
hyreslagens bruksvärdesregel i fråga om
nyproducerade lägenheter skall gälla i form av en
ömsesidig s.k. karenstid under vilken varken
hyresvärden eller hyresgästen kan begära
hyreshöjning respektive villkorsändring (förslag om
tillkännagivande).
I motion 2002/03:Bo267 (c) yrkande 14
(partimotion) föreslås att ett undantag från
bruksvärdessystemet görs för nyproducerade
lägenheter. Enligt detta skall hyresavtal som
tecknas för nyproducerade lägenheter inte kunna
omprövas i efterhand. Enligt motionen innebär
förslaget, med grund i ett starkt besittningsskydd,
ett reformerat bruksvärdessystem, inte införandet av
marknadshyror (förslag om riksdagsbeslut).
En hyresgäst har möjlighet att vid hyresnämnden få
sina hyresvillkor prövade. För tidsobestämda
hyresavtal, som är det mest vanliga, gäller att ett
avtalat villkor måste gälla i sex månader innan en
ändring får träda i kraft. Ikraftträdandet är också
beroende av bl.a. när hyresgästen gör ansökan till
hyresnämnden.
Enligt utskottets mening bör riksdagen inte nu ta
ställning i sak till de framförda förslagen om en
friare hyressättning vid nyproduktion m.m. Som redan
framgått pågår mot bakgrund av den överenskommelse
som träffats mellan Hyresgästföreningen,
Fastighetsägarna Sverige och SABO, inom
Regeringskansliet överväganden om utredningsdirektiv
om en reformering av bruksvärdessystemet. Utskottet
avstyrker därför m-, fp-, kd- och c-motionerna.

Individuell debitering för vatten m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om
individuell debitering för vatten m.m.

I motion 2002/03:Bo305 (s) föreslås en översyn av
hyreslagstiftningen jämte eventuell annan
lagstiftning för att underlätta individuell
debitering av vatten och värme m.m. (förslag om
tillkännagivande). Enligt motionen talar mycket för
ett fortsatt frivilligt införande av individuell
mätning och debitering. Motionsförslaget tar därför
främst sikte på en reglering av hur kostnaderna för
värme m.m. skall fördelas på hyresgästerna. Enligt
motionärerna har förhandlingarna mellan
hyresgästorganisationerna och fastighetsägarna
resulterat i olika debiteringsprinciper, på vilka
man kan ha rättvisesynpunkter.

Hyresbeloppet (bostäder) skall enligt lagen i
princip alltid vara till beloppet bestämt i
hyresavtalet eller i en förhandlingsöverenskommelse.
Detta krav gäller dock inte ersättning för kostnader
som hänför sig till lägenhetens uppvärmning,
förseende med varmvatten eller elektrisk ström eller
avgifter för vatten och avlopp om kostnaden påförs
hyresgästen efter individuell mätning. Kravet kan
också frångås om beräkningsgrunden för ersättningens
storlek fastställts enligt de regler som gäller för
det kollektiva förhandlingssystemet (19 §
hyreslagen).
Med hänsyn till den väntade utredningen om ett
reformerat bruksvärdessystem som berörts ovan finns
det inte skäl för riksdagen att nu i sak ta
ställning till motionsförslaget. Det avstyrks
således.

Andrahandsuthyrning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
- otillåtna andrahandsavtal och
-
besittningsskydd m.m. för
andrahandshyresgäster, jämför reservation
3 (v).

Otillåtna avtal

I motion 2002/03:Bo211 (s) föreslås, såsom utskottet
förstår förslaget, att avtal om
andrahandsupplåtelser som ingås utan hyresvärdens
eller hyresnämndens samtycke respektive tillstånd
skall vara ogiltiga med följd att hyresgästen inte
skall vara förpliktad att betala någon hyra (förslag
om tillkännagivande). Motionären har som skäl för
sitt förslag till att på detta sätt motverka
andrahandsuthyrningar anfört olika negativa
konsekvenser som sådana upplåtelser för med sig.
Därutöver har han pekat på att den föreslagna
ordningen skulle ge socialtjänsten en möjlighet att
utan vidare neka ekonomiskt bistånd till hyran när
någon hyrt en lägenhet utan erforderligt
godkännande. Bakgrunden till påpekandet förmodar
utskottet vara att oriktiga andrahandsavtal har
åberopats vid bidragsbedrägerier.

Visserligen kan lätt konstateras att
andrahandsuthyrning som sker utan hyresvärdens
godkännande eller hyresnämndens tillstånd kan
föranleda en hel del problem. En otillåten uthyrning
är emellertid något som fastighetsägaren – eller
annan hyresvärd som hyr ut i första hand – bör och
kan ingripa emot. Hyreslagen ger honom ett
kraftfullt instrument genom den bestämmelse som
innebär att hyresrätten kan förverkas i ett sådant
fall. Enligt utskottets mening finns inte skäl av
tillräcklig tyngd som motiverar att lagen dessutom
skall göra avtalet mellan upplåtaren och
andrahandshyresgästen ogiltigt. Utskottet avstyrker
därför motionsförslaget om otillåtna
andrahandshyresavtal.

Besittningsskydd m.m.

I motion 2002/03:So363 (v) yrkande 7 (partimotion)
föreslås att en översyn genomförs med syfte att
skärpa reglerna kring besittningsskyddet för
innehavare av ”sociala/kommunala” andrahandskontrakt
(hyresgäster på den sekundära bostadsmarknaden) med
krav som rör vård och tillsyn (förslag om
tillkännagivande). Ofta handlar det om krav som det
skulle vara omöjligt att ställa på vanliga
hyresgäster bl.a. från integritetssynpunkt.
Förslaget syftar också till att en ordning skapas
för att en andrahandshyresgäst skall ges möjlighet
till ett förstahandsboende.

Kommunen har rätt att utan hyresvärdens medgivande
eller hyresnämndens tillstånd i andra hand upplåta
en lägenhet den hyr (39 § andra stycket hyreslagen).
En andrahandshyresgäst har inte något
besittningsskydd, om hyresförhållandet upphör innan
det varat två år i följd (45 § första stycket 1
hyreslagen). Iakttar hyresvärden gällande hyres- och
uppsägningstid dessförinnan är andrahandshyresgästen
skyldig att flytta, oavsett hyresvärdens skäl för
uppsägningen.
Vid längre hyresförhållanden kan hyresgästen ha
avstått från sitt besittningsskydd. Har hyresnämnden
godkänt ett avstående av besittningsskydd föreligger
inte något skydd vad gäller en uppsägning som
grundas på de omständigheter som föranlett
avståendet.
Även om ett andrahandsavtal är förenat med
besittningsskydd är det i allmänhet svagare än när
det gäller ett förstahandskontrakt. Det ligger så
att säga i sakens natur att andrahandsavtal inte
skall gälla på samma sätt som avtal i första hand.
En andrahandshyresgästs rätt till lägenheten faller
i och med att förstahandshyresgästens avtal upphör,
t.ex. på grund av att denne säger upp avtalet.
Hyreslagen har nyligen ändrats så att en hyresgäst
som hyr en bostad i andra hand av en hyresvärd som i
sin tur har hyrt den tillsammans med minst två andra
lägenheter för att hyra ut dem i andra hand
(blockhyra) skall ha samma besittningsskydd som en
förstahandshyresgäst (bet. 2001/02:BoU3).
Lagändringen berör en del av de hyresgäster som
motionen avser men torde inte innebära en reell
förändring av de förhållanden motionärerna avser.
Skälet till detta är bl.a. att
andrahandshyresgästens avstående av sitt
besittningsskydd kan göras till förutsättning för
förhyrningen.
Enligt nu gällande regler skyddas
andrahandshyresgäster under de två första åren av
hyresförhållandet i sin besittning endast av de
regler som gäller om hyres- och uppsägningstider. Är
hyrestiden mycket kort betyder det att hyresgästen
snabbt kan förlora sin lägenhet. Hans möjligheter
att få sina hyresvillkor ändrade påverkas på ett
praktiskt plan av att han kan sägas upp utan att han
har några lagliga möjligheter att få sitt hyresavtal
förlängt. De hyreskontrakt som avses i motionen
utgör vanligen tillsammans med andra åtgärder ett
led i samhällets insatser för att den enskilde skall
få det stöd, den vård eller annan hjälp han behöver.
Hur samhällets insatser närmare skall utformas är
och bör naturligtvis vara individuellt betingade.
Enligt socialtjänstlagen skall den verksamhet som
bedrivs som socialtjänst i samtliga fall bygga på
respekt för människors självbestämmanderätt och
integritet. Vanligen torde hyresrättsliga
överväganden av gängse slag inte utan vidare kunna
appliceras på de hyreskontrakt det är fråga om.
Ibland reagerar en hyresgäst mot de villkor som
gäller för hans fortsatta boende eller mot
tillämpningen av dessa. Det har framgått att det
ofta saknas möjligheter för honom att enligt
hyreslagen ta strid i frågan. I övrigt torde
hyresgästen i allt väsentligt endast genom
Riksdagens ombudsmäns verksamhet och annan tillsyn
över socialtjänsten och annan myndighetsutövning
kunna få till stånd ett ingripande mot sådana
uppställda villkor för ett fortsatt boende som inte
är godtagbara.
Kommittén för hemlösa (SOU 2000:14) har behandlat
förhållandena på den sekundära bostadsmarknaden och
uttalat att det är väsentligt att kommunerna
tillsammans med berörda bostadsföretag ingår en
överenskommelse där formerna och villkoren för
andrahandskontrakt klargörs. Det bedömdes som
oacceptabelt att hyresgäster med andrahandskontrakt
hos socialtjänsten vilka har skött sig klanderfritt,
skall nekas förstahandskontrakt och därmed under
obegränsad tid tvingas underkasta sig onormala
hyresvillkor. Kommittén för hemlösa har i sitt
slutbetänkande återigen behandlat kommunernas
andrahandsuthyrning (SOU 2001:95) och framhållit
bl.a. att det är väsentligt att öka tryggheten och
självständigheten i boendet för
andrahandshyresgästen och därvid påtalat vikten av
att långa kontraktstider tillämpas och att
eventuellt vidhängande hyresvillkor inte strider mot
hyreslagen samt lämnat en uppmaning om att
förstahandskontrakt skall tillämpas i större
utsträckning. Kommittén anser att det finns skäl för
socialnämnderna att aktivt verka för att
andrahandsuthyrningen reduceras.
Utskottet kan ställa sig bakom de ovan refererade
uttalanden som kommittén gjort. Förhoppningsvis kan
de till kommunerna och bostadsföretagen ställda
förslagen leda till förbättringar varigenom
motionsförslaget åtminstone delvis skulle bli
tillgodosett. Utskottet är nu inte berett att
föreslå utredningsinsatser om förändringar av
hyreslagen i anledning av motionen. V-motionen
avstyrks därför.

Förutsättningarna för vräkning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
obligatoriskt samrådsförfarande, jämför
reservation 4 (kd, v, c) och
· betalningsförsummelse, jämför reservation 5
(v).
·
Samrådsförfarande och betalningsförsummelse

I motion 2002/03:Bo266 (kd) yrkande 4 lämnas förslag
om en översyn med sikte på att ett samrådsförfarande
mellan fastighetsägaren och socialnämnden blir
obligatoriskt inför hot om vräkning på grund av
förverkande (förslag om tillkännagivande). I
reservationen till förmån för ett liknande förslag
som lades fram under föregående riksmöte (res. nr 3
till bet. 2001/02:BoU13) utvecklades tanken om
samråd så att det skall ställas krav på hyresvärden
att medverka i ett samråd och att detta skall utgöra
en förutsättning för att en vräkning skall få
beslutas. I det fall att hyresgästen inte vill
medverka skall ett uteblivet samråd inte hindra
vräkning.

Förslaget i motion 2002/03:So363 (v) yrkande 5
(partimotion) avser förändringar av 46 § hyreslagen
i fråga om betalningsförsening. Hyresgästernas
besittningsskydd bör stärkas genom förbättrade
förutsättningar för dem att kunna behålla sina
kontrakt. Ingen borde kunna avhysas enbart på grund
av försenade hyresinbetalningar. Den normala
konsekvensen bör vara – som på andra områden – en
betalningspåminnelse och därefter någon form av
straffavgift (förslag om tillkännagivande).
Kommittén för hemlösa har i sitt slutbetänkande
framfört att ett gemensamt uppsökande arbete från
hyresvärdar och socialtjänst bör bedrivas gentemot
hushåll med hyresskulder. Arbetet skall ske med
beaktande av socialtjänstens uppgifter och ansvar.
Kommittén anser att hyresvärdar och socialtjänst bör
sträva efter att utveckla en gemensam strategi för
att så långt det är möjligt förhindra vräkning.
Vidare föreslår kommittén att vissa lagändringar
skall genomföras. Förslagen innebär att hyreslagens
krav på underrättelse till socialnämnden och
rättelseanmaning till hyresgästen skall utvidgas i
förhållande till gällande rätt när det gäller
uppsägning på grund av hyresgästens
betalningsförsummelse eller störningar i boendet.
Dessa förslag till lagändring återfinns i
beskrivande form i kommitténs betänkande Att
motverka hemlöshet (SOU 2001:95 avsnitt 12.3.3 och
12.3.4). Förslagen i de delarna bereds inom
Justitiedepartementet.
Vissa förändringar av hyreslagens bestämmelser är
nu föremål för beredning inom Regeringskansliet.
Enligt utskottets mening bör riksdagen nu inte i
sakligt hänseende ta ställning till
motionsförslagen. Resultatet av den pågående
beredningen bör i stället avvaktas. Motionerna
avstyrks därför.

Svarthandel

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
svarthandel. Jämför reservation 6 (m, fp), 7
(v), 8 (c) och 9 (mp).

I motion 2002/03:Bo252 (s) föreslås att en översyn
görs beträffande bostadshyresgästens bytesrätt
beträffande sin lägenhet, främst i förhållande till
andra upplåtelseformer, med syfte att minska
svarthandeln (förslag om tillkännagivande).

Förslaget i motion 2002/03:Bo227 (v) yrkande 2
avser att en utredning skall göras om möjligheterna
att använda det kommande lägenhetsregistret för att
bekämpa svarthandel med hyreslägenheter, främst
genom att uppdaga och motverka skenbyten (förslag om
tillkännagivande).
I motion 2002/03:Bo262 (mp) i denna del föreslås
en ”Lex Stockholm” enligt vilken lag påföljden för
svarthandlande fastighetsägare i form av böter skall
bestämmas motsvara de hyresbelopp som dragits in för
feluthyrda lägenheter (förslag om tillkännagivande).
Hyreslagen stadgar straff för den som uppsåtligen
uppställer villkor om särskild ersättning för
upplåtelse eller överlåtelse av hyresrätten till en
bostadslägenhet. För normalgraden stadgas böter
eller fängelse i maximalt sex månader. Brottet kan
bedömas som grovt om det utgjort ett led i en
verksamhet som bedrivits yrkesmässigt eller i större
omfattning eller om gärningsmannen eljest i avsevärd
mån har missbrukat sin ställning som ägare eller
förvaltare av fastighet. Ett grovt brott straffas
med fängelse, högst två år. Ett ringa brott är
straffritt. Ersättning som utgivits skall betalas
tillbaka (65 § hyreslagen).
Tidigare svartförsäljningar kan läggas en
fastighetsköpare till last vid en
förvärvstillståndsprövning enligt lagen (1975:1132)
om förvärv av hyresfastighet m.m.
En hyresgästs rätt att använda sin lägenhet som
bytesobjekt gäller oavsett om hyresgästen önskar
byta till en villa eller en bostadsrätt (eller annan
upplåtelseform). Det förekommer att en villa (eller
annan ägd bostad) säljs till ett mer eller mindre
rabatterat pris mot att en hyreslägenhet lämnas i
byte eller att bytet på annat sätt har haft
prispåverkan. Se om gränsdragningen av området för
straffbarhet när det gäller de s.k. villabytesfallen
i 1989 års hyreslagskommittés betänkande SOU
1991:86.
Svarta pengar vid ett byte mot annan hyresrätt
eller villa utgör skäl för hyresnämnden att vägra
tillstånd till bytet.
Riksdagen beslutade år 1995 att det i stället för
de traditionella folk- och bostadsräkningarna skall
genomföras registerbaserade folk- och
bostadsräkningar. Förutsättningen för
registerbaserade folk- och bostadsräkningar är att
Lantmäteriverket bygger upp ett lägenhetsregister
och att Riksskatteverket genomför folkbokföring på
lägenhet. Riksdagsbeslutet innefattade en
försöksverksamhet i Gävle kommun och Högalids
församling i Stockholm för att närmare pröva
möjligheterna och beräkna kostnaderna för en
riksuppläggning. Frågan om lägenhetsregister har i
olika avseenden utretts av berörda myndigheter
(Lantmäteriet, SCB och RSV) och bereds nu vidare
inom Regeringskansliet.
Riksdagens revisorer har efter förslag från
bostadsutskottet om granskning av i vilken
utsträckning dagens lagstiftning liksom
myndigheternas insatser bidrar till att motverka en
olaglig försäljning av hyreslägenheter anfört bl.a.
följande (PM dagtecknat 2002-11-19):
Det är förenat med betydande problem att granska
ett område som olaglig försäljning av
hyreslägenheter. Uppgifterna om omfattningen är
mycket osäkra och det är många gånger mycket
svårt att bevisa att brott föreligger.
Bristen på ingripanden från polisen beror
sannolikt inte på bristande effektivitet, utan på
regelsystemet. Om inte någon av de inblandade
vill anmäla brottet och lämna vittnesmål är det
närmast omöjligt att styrka brott. Polisen får
dessutom inte bedriva spaning genom att låtsas
vara köpare. Det är inte lagligt för polisen att
provocera fram brott som annars inte skulle ha
blivit begångna.
Eftersom olaglig försäljning av bostäder ligger
i utkanten av revisorernas granskningsmandat och
eftersom det är tekniskt svårt att granska
olaglig verksamhet beslutar revisorerna att inte
gå vidare med en granskning av denna fråga.

Polisens arbetsmetoder är föremål för överväganden
inom Beredningen för rättsväsendets utveckling
(BRU). Arbetet omfattar frågan om en lagreglering av
provokativa utredningsåtgärder. Ett
utredningsförslag är att vänta under hösten (dir.
2000:90).

De svarta lägenhetsaffärerna utgör i varje enskilt
fall och sammanlagt en brutal marknadsanpassning av
hyresmarknaden med oacceptabla verkningar för
bostadsförsörjningen. Bruksvärdessystemet blir
åsidosatt med särskilt allvarliga konsekvenser för
de mindre resursstarka hushållen som inte på samma
sätt som andra kan hävda sig när det gäller att
finna en bostad. För samhället gäller dels att
motverka förutsättningarna för de svarta
försäljningarna, dvs. bristen på lägenheter, dels
att bekämpa de brott dessa försäljningar utgör.
Naturligtvis är polisens utredningsmetoder av
intresse i detta sammanhang och därmed det
utredningsarbete som nu pågår om dem. Kampen mot och
lagföringen av dem som begår brotten är dock i stor
utsträckning beroende av om de svarta affärerna
enligt det allmänna rättsmedvetandet uppfattas som
verkligt brottsliga med det avståndstagande och den
beredvillighet att anmäla sådana handlingar som
följer av en sådan värdering. Det är således ytterst
fråga om gemene mans inställning, som i sin tur är
beroende av den uppmärksamhet problematiken med de
svarta lägenhetsaffärerna ges genom mediernas
bevakning men även genom debatter och diskussioner
som förs, inte minst politiskt.
Utskottet är mot denna bakgrund inte tillräckligt
övertygat om att ett genomförande av något av
motionsförslagen skulle innebära någon väsentlig
förändring av brottsbekämpningen. Motionerna
avstyrks därför.

Det kollektiva förhandlingssystemet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om
föreningsmonopol. Jämför reservation 10 (m,
fp, kd, c).

Föreningsmonopol

I motion 2002/03:L319 (fp) yrkande 19 (partimotion)
lämnas förslag om en översyn av konsumentskyddet vid
hyra av bostad, särskilt vad gäller
Hyresgästföreningens monopol på att företräda
hyresgästerna, vilket måste brytas så att den
enskilde hyresgästens möjlighet att påverka boendet
stärks (förslag om tillkännagivande).

Enligt hyresförhandlingslagen har den enskilde
hyresgästen sedan en viss karenstid förflutit rätt
att stå utanför det kollektiva förhandlingssystemet
och därmed inte omfattas av de överenskommelser om
hyror och andra hyresvillkor som träffas mellan
hyresvärden och hyresgästorganisationen. Ett avtal
om att hyresgästen inte skall omfattas av systemet
får träffas först sedan hyresförhållandet varat tre
månader. Motsvarande begränsning gäller
hyresnämndens möjligheter att fatta beslut i frågan
(se 2 och 3 §§ hyresförhandlingslagen (1978:304).
Sedan 1997 är det inte längre möjligt att två
eller fler hyresgästorganisationer på grundval av en
med hyresvärden avtalad eller hyresnämnden beslutad
förhandlingsordning förhandlar för hyresgästerna i
ett visst hus. Frågan regleras genom ett förbud mot
flera samtidiga förhandlingsordningar (se 4 §
hyresförhandlingslagen). Förbudet hindrar dock inte
att en konkurrerande organisation tar över
förhandlingsrätten för hyresgästerna i ett visst hus
(eller för en grupp hus), förutsatt bl.a. att denna
organisation åtnjuter hyresgästernas förtroende och
har tillräckliga kvalifikationer för att sköta ett
regelbundet förhandlingsarbete med hyresvärden.
Utskottet kan konstatera att det inte råder någon
monopolsituation för en viss förhandlande
hyresgästorganisation, varken vad gäller
förhandlingsrätten för de enskilda hyresgästerna
eller i förhållande till en annan konkurrerande
hyresgästorganisation. Fp-motionen avstyrks därför.

Självförvaltning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om
självförvaltning.

Förslaget i motion 2002/03:Bo267 (c) yrkande 25
(partimotion) avser att de kommunala
bostadsföretagen i högre utsträckning skall
stimulera de boende till självförvaltning av sina
bostadshus (förslag om tillkännagivande).

Den 1 juli 1997 infördes i hyresförhandlingslagen
bestämmelser avseende kollektiva avtal om öppna
system för självförvaltning. Samtidigt gjordes viss
mindre ersättning till hyresgästerna för deras
deltagande skattefri (prop. 1996/97:119, yttr.
1996/97:BoU8y).
Sedan den 1 april 2002 gäller en permanent
lagstiftning om kooperativ hyresrätt. Kooperativ
hyresrätt förekommer i två former, ägarmodellen och
hyresmodellen. Den förstnämnda formen innebär att
hyresgästerna själva äger det hus i vilket de är
hyresgäster. Den sistnämnda upplåtelseformen innebär
att hyresgästerna genom en kooperativ förening i
stället hyr huset och sedan upplåter lägenheterna
med hyresrätt till sig själva. Hyresmodellen innebär
att praktiskt taget hela fastighetsförvaltningen kan
föras över från ett kommunalt bostadsföretag till
hyresgästerna utan att för den skull äganderätten
övergår till dem. Utskottet vill i detta sammanhang
också erinra om den särskilda utredare som har
tillkallats för att utreda förutsättningarna för att
förbättra möjligheterna för de boende i kommunala
bostadsföretag att förvärva sina hus för ombildning
till kooperativ hyresrätt (dir. 2002:21).
Utskottet ser gärna att självförvaltning som
förvaltningsform utvecklas både till omfattning och
innehåll. Ett stort ansvar för detta ligger på
kommunerna i deras egenskap av fastighetsägare.
Hyresmarknadens parter kan genom överenskommelser
anpassa självförvaltningsverksamheten så att den
tillgodoser önskemålen hos de boende i olika
bostadsområden eller hus. Utskottet är inte berett
att nu förorda ytterligare utredningsinsatser i
fråga om självförvaltning utan anser att större
erfarenheter bör vinnas av den lagstiftning som
finns. Utskottet avstyrker med hänvisning till det
sagda c-motionen.

Lokalhyra

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om hyran
för mindre serviceföretag. Jämför reservation
11 (c).

Hyran för mindre serviceföretag

I motion 2002/03:Bo267 (c) yrkande 26 (partimotion)
föreslås en översyn med syfte att mindre
serviceföretag inte skall drabbas av oskäliga
hyreshöjningar som medför att tillgången på service
går förlorad (förslag om tillkännagivande).
Förslaget får närmast anses avse att hyreslagens
bestämmelser om lokalhyra skall utformas på ett sätt
som innebär en särlösning för mindre serviceföretag.

Utskottet behandlade under förra riksmötet
liknande motionsförslag (bet. 2001/02:BoU3) i
samband med vissa regeringsförslag om att ändra
lokalhyresbestämmelserna. Utskottet intar nu samma
ståndpunkt som då och anför följande.
Beträffande skäligheten av en hyreshöjning vill
utskottet framhålla att ingen av remissinstanserna
som hörts om det till grund för propositionen
liggande förslaget har ifrågasatt att en lokals
marknadshyra, dvs. den hyra som lokalen vid
hyrestidens utgång kan antas betinga på den öppna
marknaden, skall utgöra norm för vad som skall anses
som skälig hyra (se 57 a § första stycket
hyreslagen). Inte heller regeringen ansåg vid sina
överväganden att det fanns anledning att ändra på
denna ordning (se prop. 2001/02:41).
Bostadsutskottet ansluter sig till regeringens
bedömning och vill för sin del inte ställa sig bakom
särlösningar av det slag som förslaget i c-motionen
innebär. Bostadsutskottet avstyrker motionen.

Kooperativ hyresrätt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om
kommunalt inflytande över allmännyttiga
föreningar m.m.

Kommunalt inflytande över allmännyttiga
föreningar m.m.

Förslaget i motion 2002/03:Bo313 (s) avser ett
tydliggörande i lagstiftningen om kommunernas
inflytande i kooperativa hyresrättsföreningar som
utgör ett allmännyttigt bostadsföretag och därmed
medverkar till den kommunala bostadsförsörjningen.
Förtydligandet avser frågor bl.a. om kommunens stöd
till en sådan förening och de villkor som kan
ställas, t.ex. om anvisningsrätt och rätt till del
av föreningens utdelning (förslag om
tillkännagivande).

En särskild utredare har utrett förutsättningarna
för att i ett antal pilotprojekt genomföra
ombildning av vanlig hyresrätt till kooperativ
hyresrätt enligt ägarmodellen. Avsikten har varit
att inom ramen för pilotprojekten skapa kooperativa
hyresrättsföreningar som kan bidra till
bostadsförsörjningen på orten och därmed även ha ett
allmännyttigt syfte. Vidare avsågs bl.a. att
lagstiftningen skulle prövas och att man snabbt
skulle kunna finna och rätta till eventuella brister
som framkommer först vid den praktiska
tillämpningen. Projekten avsågs även kunna visa i
vilken mån kooperativa hyresrättsföreningar kan
fungera som alternativ eller komplement till de
kommunala bostadsföretagen. I uppdraget har ingått
att utarbeta förslag till stadgar som bl.a. skall
bygga på en analys av hur de enskilda
hyresrättsföreningarna skall kunna bidra till att de
bostadspolitiska målen i kommunen uppnås (dir.
2001:97). I uppdraget har även ingått att utreda de
juridiska förutsättningarna för statens och
kommunernas medlemskap och möjligheten till
utdelning när initiativet till föreningens bildande
har tagits av sådana som inte själva är hyresgäster.
Projekten kommer att pågå under flera år. Uppdraget
vad gäller igångsättning m.m. har redovisats för
regeringen (ej publicerat). Redovisningen har blivit
ofullständig bl.a. på grund av sjukdom. De frågor
som utredningen omfattat bereds nu inom
Finansdepartementet. De har ett visst samband med
den utredning som har tillkallats för att utreda
förutsättningarna för att förbättra möjligheterna
för de boende i kommunala bostadsföretag att
förvärva sina hus för ombildning till kooperativ
hyresrätt (dir. 2002:21). Detta uppdrag skall
redovisas senast den 30 april 2003.
Utskottet anser att det mot den givna bakgrunden
inte finns anledning för riksdagen att nu i sak ta
ställning till s-motionen. Den avstyrks därför.

Vissa bostadsförsörjningsfrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
rätten att hyra, jämför reservation 12
(v),
bostadsanvisning, jämför reservation 13
(m, fp) och 14 (v, mp),
kommunal förmedling av
andrahandslägenheter m.m., jämför
reservation 15 (v),
förmedling av hyresrätter, jämför
reservation 16 (c),
förmedlingsersättning, jämför reservation
17 (v), och
kommunernas rätt att överlåta en
hyresrätt.

Rätten att hyra

I motion 2002/03:Bo273 (s) lämnas förslag om en
översyn av reglerna om borgen vid hyresavtal med
syfte att minska kraven på borgensmän vid förhyrning
av lägenheter i allmännyttan (förslag om
tillkännagivande).

Förslaget i motion 2002/03:So363 (v) yrkande 6
(partimotion) är mer vittomfattande och gäller att
en inventering och kartläggning skall göras av de
krav som ställs upp för hyreskontrakt (förslag om
uppdrag till Boverket).
Inledningsvis skall nämnas att om pant eller
borgen är ställd till säkerhet för ett hyresavtal
får pantsättaren eller borgensmannen säga upp sitt
åtagande att upphöra vid det månadsskifte som
inträffar närmast efter nio månader från
uppsägningen, dock tidigast till en tidpunkt som
infaller två år från det åtagandet började gälla.
Ett villkor som inskränker pantsättarens eller
borgensmannens rätt i detta avseende är ogiltigt
(28 a § hyreslagen; denna bestämmelse infördes den 1
juni 1998, prop. 1997/98:46, bet. 1997/98:BoU7).
Den grundläggande frågeställning som motionärerna
bakom de båda motionerna tar upp har hög aktualitet.
Framför allt på orter där tillgången på
hyresbostäder inte är tillräcklig finns det
förutsättningar för hyresvärdarna att ställa
allehanda krav och villkor för förhyrning.
När det handlar om villkor i hyresavtalet vill
utskottet erinra om hyresgästens möjligheter att vid
hyresnämnden få villkorens skälighet prövad mot
hyreslagens bestämmelser. I de fall det handlar om
att en hyressökande nekas avtal på grund av att
denne inte kan eller vill uppfylla hyresvärdens krav
kan dock som motionärerna bakom v-motionen påpekar
frågan inte komma under rättslig prövning.
V-motionärerna förespråkar vidare, dock utan ett
förslag om tillkännagivande i denna del, att det bör
införas en rätt att överpröva hyresvärdens skäl att
neka en bostadssökande ett hyreskontrakt. Det får
antas att motionärerna anser att överprövningen
skall göras av en myndighet och att denna skall
kunna besluta att hyresgästen skall erhålla
hyreskontrakt.
En sådan överprövning skulle i sig innebära en
inskränkning i fastighetsägares rätt att bestämma
över sin egendom. Överprövningsrätten kan
ifrågasättas även av andra skäl. Utskottet har
tidigare (bet. 1999/2000:BoU3) pekat på att
lägenheten i de allra flesta fall inte skulle vara
ledig när ett avgörande av tvisten föreligger. Om
hyresvärden då i stället skulle bli tvungen att
tillhandahålla en annan lägenhet kan det visa sig
vara omöjligt. I andra fall torde det kunna bli en
vansklig uppgift att avgöra om hyresvärden som
alternativ erbjuder en tillräckligt bra lägenhet. Om
avsikten i stället är att hyresvärden inte skall få
hyra ut lägenheten innan tvisten är avgjord
föreligger en risk för att lägenheten under lång tid
skulle komma att stå tom. Om myndighetens beslut
skulle vara överklagningsbart, vilket synes
naturligt då det handlar om enskildas rättigheter,
skulle tidsutdräkten bli än längre. Det skulle vara
kostsamt om lägenheter på detta sätt stod tomma men
också ur andra perspektiv mindre lämpligt. I vart
fall uppkommer frågan om vem som skall stå för denna
kostnad, särskilt om hyresgästen förlorar sin talan.
Det kan påpekas att man inom arbetsrättens område
valt att inte ge arbetssökande möjlighet att genom
myndighetsbeslut erhålla en sökt privat tjänst.
Diskrimineringslagstiftningen innehåller i stället
skadeståndssanktioner. Även sådana sanktioner torde
föra med sig tillämpningsproblem. Det kan förväntas
bli betydande bevissvårigheter för den
bostadssökande som gör gällande att han bland flera
andra sökande blivit förbigången av osakliga skäl,
bl.a. om det mot honom görs gällande att den person
som fått teckna kontrakt för lägenheten tagit
kontakt med hyresvärden före honom.
Enligt bostadsutskottets mening måste det
beträffande alla förslag om utredningsinsatser
ställas frågan om syftet med utredningen och vad den
i förlängningen skulle kunna leda till. Det v-
motionärerna anför i denna del är att det borde
ligga i regeringens intresse att få en samlad bild
av alla de krav och regler som finns på
bostadssektorn avseende rätten till hyreskontrakt.
Det ligger även nära till hands att anta att v-
motionärerna ser utredningsuppdraget som ett försteg
till den önskade överprövningsrätten.
Om regeringen vill få tillgång till de
efterfrågade uppgifterna så kan den på eget
initiativ ge Boverket, eller annan, detta uppdrag.
Beträffande det begränsade antalet fall där en
hyresvärd avvisar en hyressökande som har anvisats
en lägenhet får det förutsättas att regeringen utan
något särskilt tillkännagivande i frågan följer
utvecklingen på området och tar de initiativ som
behövs.
Ett tillkännagivande enligt förslaget i v-motionen
är på de av motionärerna anförda skälen inte
behövligt. Utskottet finner inte heller tillräckliga
skäl för att med hänvisning till den förespråkade
överprövningsrätten eller något annat skäl nu gå dem
till mötes beträffande den önskade utredningen. Det
finns inte heller tillräcklig anledning att
genomföra den översyn som föreslås med syfte att
minska kraven på borgensmän vid förhyrning av
lägenheter i det allmännyttiga beståndet. Denna
fråga kan i allt väsentligt i stället drivas på
kommunal nivå. Utskottet avstyrker således de båda
motionerna.

Bostadsanvisning

I motion 2002/03:Bo274 (s) föreslås en ny lag om kommunal
bostadsanvisning som åter gör det möjligt för
kommunen att anvisa lägenheter också i det privata
beståndet. Lagens huvudalternativ bör avse
frivilliga avtal med fastighetsägarna men i en
situation med allvarliga bostadssociala problem och
stor bostadsbrist bör möjligheten till tvingande
beslut via t.ex. hyresnämnden också finnas (förslag
om tillkännagivande).

I motionerna 2002/03:So363 (v) yrkande 9 och
2002/03:Sf336 (v) yrkande 20 (båda partimotioner)
lämnas förslag om att en bostadsanvisningslag skall
återinföras (förslag om tillkännagivande).
Förslaget i motion 2002/03:Bo262 (mp) i denna del
avser införandet av en ”Lex Stockholm” som innebär
att de privata fastighetsägarna skall tvingas låta
tre fjärdedelar av de lägenheter som blir lediga gå
genom den kommunala hyreskön (förslag om
tillkännagivande).
Den 1 juli 1993 upphävdes lagen (1987:1274) om
kommunal bostadsanvisningsrätt. Lagen gav en kommun
möjlighet att ansöka hos hyresnämnden om
anvisningsrätt till lägenheterna i en viss
fastighet. Hyresnämnden hade att göra en avvägning
mellan kommunens och fastighetsägarens intressen och
gav kommunen anvisningsrätt om detta inte framstod
som oskäligt. Lagen förutsatte dock att kommunen och
fastighetsägaren i första hand skulle sluta avtal om
anvisningsrätt. Den 1 juli 1993 upphörde också att
gälla lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till
bostadsförsörjningens främjande m.m.
Lagen (2000:1383) om kommunernas
bostadsförsörjningsansvar infördes som ett
bostadspolitiskt instrument och har varit i kraft
endast i drygt två år. Det är i nuläget för tidigt
att dra några slutsatser om lagens effektivitet.
När antalet bostäder har blivit otillräckligt
drabbas de svaga hushållen värst eftersom de får
svårare att konkurrera om bostäderna. En stor del av
den bostadspolitiska debatten handlar om att komma
till rätta med detta problem på de orter som
drabbats av bostadsbrist. Det är också ett sådant
syfte som ligger bakom motionsförslagen. Att minska
bostadsbristen genom ett ökat byggande är dock det i
särklass viktigaste medlet när det gäller
bostadsförsörjningen. Ett instrument som tillkommit
i syfte att öka bostadsproduktionen av hyresbostäder
är det investeringsbidrag som infördes under 2001.
Ett ytterligare instrument har regeringen nyligen
presenterat i sin proposition om åtgärder för att
främja byggande av minde hyreslägenheter och
studentbostäder (prop. 2002/03:98). Denna
proposition kommer riksdagen senare under våren att
ta ställning till.
Enligt förordningen (2001:531) om statligt
investeringsbidrag för nybyggnad av bostäder som
upplåts med hyresrätt i områden med bostadsbrist
gäller som förutsättning för att bidrag skall lämnas
att mottagaren av bidraget förbinder sig att
bostäderna som byggs med stödet skall förmedlas via
den kommunala bostadsförmedlingen eller i samarbete
med kommunen. Motsvarande förutsättning anser
regeringen skall gälla för stöd enligt förslaget i
den nyss nämnda propositionen.
Kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen är
grundläggande. Lagstiftaren måste kontinuerligt vara
lyhörd gentemot kommunerna om deras behov av att
anpassa befintliga styrmedel liksom deras behov av
ytterligare sådana. Det gäller bl.a. i fråga om
kommunernas möjligheter att upprätthålla sitt ansvar
för bostadsförsörjningen för svaga hushåll utan
någon lagstödd möjlighet att nå anvisningsrätt.
Utskottet är mot den givna bakgrunden inte berett
att nu på grundval av motionsförslagen föreslå några
ytterligare åtgärder. Motionerna avstyrks.

Bostadsförmedling

Kommunal förmedling av andrahandslägenheter
m.m.

Förslaget i motion 2002/03:Bo227 (v) yrkande 1 avser
att en utredning av förutsättningarna och villkoren
för förmedling och uthyrning av lägenheter i andra
hand skall göras. Bland annat avses
bostadsförsörjningslagens bestämmelser om den
kommunala skyldigheten att anordna förmedling,
frågan om kommunerna skall anordna avgiftsfri
förmedling, sådan förmedlings skyldighet att
kontrollera hyrornas överensstämmelse med
bruksvärdesnivån jämte fastighetsägarnas ansvar för
kontroll av hyrans storlek (förslag om
tillkännagivande).

Även utskottet anser det vara av stor betydelse att
de hyror som betalas inte är oskäliga samt att
regelsystemet är ordnat så att det motverkar försök
att kräva oskäliga hyror. Frågan är på vem det
skall ankomma att övervaka detta.
Enligt nu gällande regler har den
andrahandshyresgäst som erlägger för hög hyra
möjlighet att vid hyresnämnden begära prövning av
hyrans skälighet. Detsamma gäller för
förstahandshyresgäster. Andrahandshyresgäster har
dessutom tillagts särskilda möjligheter till
återbetalning av för hög hyra för förfluten tid. I
detta hänseende har alltså andrahandshyresgästerna
getts en bättre ställning än
förstahandshyresgäster.
Vad motionärerna förespråkar om obligatorium och
avgifter skulle innebära att andrahandshyresgäster
även i detta hänseende behandlades förmånligare.
Enligt utskottets mening föreligger det inte
tillräckliga skäl att gå motionärerna till mötes
varför utskottet avstyrker förslaget.

Förmedling av hyresrätter

Förslaget i motion 2002/03:Bo227 (v) yrkande 3 avser
att fastighetsmäklarlagens bestämmelser bör gälla
för den som enbart ägnar sig åt yrkesmässig
förmedling av hyresrätter (förslag om
tillkännagivande).

Fastighetsmäklarlagen (1995:400) syftar i första
hand till att förstärka skyddet för enskilda som
anlitar fastighetsmäklare och är tvingande till
förmån för konsumenter. Fastighetsmäklarlagen
innehåller flera civilrättsliga regler som tar sikte
på hur en mäklare skall utföra sina
förmedlingsuppdrag. Lagen innehåller också en
näringsrättslig reglering i syfte att effektivisera
registrerings- och tillsynsfunktionerna.
Med fastighetsmäklare avses enligt
fastighetsmäklarlagen fysiska personer som
yrkesmässigt förmedlar fastigheter, delar av
fastigheter, byggnader på annans mark, tomträtter,
bostadsrätter, andelsrätter avseende lägenhet,
arrenderätter eller hyresrätter. Varje
fastighetsmäklare skall vara registrerad hos
Fastighetsmäklarnämnden. Kravet gäller inte den som
enbart förmedlar hyresrätter. För registrering
ställs vissa krav bl.a. på utbildning och
försäkring.
Regeringen har i en nyligen till riksdagen
avlämnad proposition lämnat förslag som syftar till
att åstadkomma en ökad samhällskontroll och ett
förbättrat konsumentskydd vid yrkesmässig förmedling
av hyresrätter (prop. 2002/03:71 Registrering av
hyresförmedlare). Förslaget avser ändringar i
fastighetsmäklarlagen och omfattar bl.a. att det –
med några särskilt angivna undantag – blir
obligatoriskt även för de fastighetsmäklare som
förmedlar enbart hyresrätter att registrera sig hos
Fastighetsmäklarnämnden. Genom att fastighetsmäklare
som förmedlar enbart hyresrätter registrerar sig
ställs de precis som övriga fastighetsmäklare under
nämndens tillsyn.
Eftersom den av motionärerna väckta
frågeställningen inom kort kommer att behandlas av
riksdagen finns det inte nu anledning för riksdagen
att i sak ta ställning till motionsförslaget. V-
motionen avstyrks.

Förmedlingsersättning

I motion 2002/03:Bo227 (v) yrkande 4 föreslås en
utredning om ersättning för förmedling av
hyresrätter omfattande bl.a. nivån på
förmedlingsavgiften och möjligheten att ta ut denna
i förskott (förslag om tillkännagivande).

I den ovan nämnda propositionen om registrering av
hyresförmedlare behandlas också frågan om ersättning
vid bostadsförmedling. Enligt regeringens bedömning
bör nivån på den ersättning som tas ut vid
yrkesmässig förmedling av hyresrätter höjas. Enligt
regeringen bör ersättningen regleras direkt i
förordning. I dag fastställs en taxa av
Kammarkollegiet. Regeringen avser att efter det att
riksdagen tagit ställning till propositionens
lagförslag utfärda en förordning.
Det kan erinras om att utskottet tidigare har
ansett att möjligheten att kräva förskottsbetalning
inte bör förbjudas (se bet. 2000/01:BoU2 och
2001/02: BoU13).
Enligt utskottets mening bör riksdagen med hänsyn
till den nära förestående riksdagsbehandlingen av
propositionen inte nu i sak ta ställning till
motionsförslaget. V-motionen avstyrks därför.

Kommunens rätt att överlåta en hyresrätt

I motion 2002/03:Bo248 (s) föreslås att det skall
utredas varför kommunernas överlåtelserätt enligt
35 § hyreslagen inte utnyttjas i samband med
bostadsförmedling (förslag om tillkännagivande).

En bostadshyresgäst får – med vissa undantag –
överlåta hyresrätten till sin lägenhet för att genom
byte få en annan bostad, om hyresnämnden lämnar
tillstånd till överlåtelsen. Tillstånd skall lämnas
om hyresgästen har beaktans-värda skäl för bytet och
detta kan äga rum utan påtaglig olägenhet för
hyresvärden samt inte heller andra särskilda skäl
talar emot bytet. Tillståndet kan förenas med
villkor. Medverkar en kommun till att hyresgästen
får en annan bostad genom att förmedla denna, får
kommunen ansöka hos hyresnämnden om tillstånd (35 §
hyreslagen).
Lagstiftaren har genom 35 § hyreslagen givit
kommunerna ett instrument för att fullgöra sitt
ansvar när det gäller bostadsförsörjningen. Frågorna
om kommunerna inte använder sig av sin rättighet i
detta avseende och skälen till detta torde i första
hand få ställas på det kommunala planet. Frågorna
synes inte ha sådan angelägenhetsgrad att det
därutöver skulle fordras en rikstäckande
undersökning för att få svar på dessa frågor.
Motionen avstyrks.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Hyressättningen – den allmänna
lagregleringen (punkt 1) (m, fp, kd, c)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina
Lundström (fp), Margareta Pålsson (m), Lars
Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c), Peter
Danielsson (m) och Dan Kihlström (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Bo238 yrkande 12,
2002/03:Bo267 yrkandena 13 och 15 och 2002/03:Bo291
yrkande 13 samt avslår motionerna 2002/03:Bo219
yrkandena 1 och 2 samt 2002/03: Bo239 yrkande 1.

Ställningstagande

När bruksvärdessystemet tillkom var dess yttersta
syfte att skapa ett hållbart besittningsskydd för
hyresgästerna och motverka hyreshöjningar på
bostadsmarknader med brist på lägenheter. Systemet
skulle återspegla värderingarna på bostadsmarknaden.
Bruksvärdessystemet har i praktiken kommit att
användas för att styra all hyressättning efter
resultaten av hyresförhandlingarna för de kommunala
bostadsföretagens lägenheter. I en del fall får det
ett rent orimligt resultat.

Dagens tillämpning av bruksvärdessystemet, där de
kommunala bostadsföretagen är hyresledande, innebär
att många hyresgäster upplever hyressättningen som
orättvis. I storstaden kan hyran för en lägenhet i
stadens ytterkanter t.o.m. vara högre än hyran för
en attraktiv lägenhet i stadskärnan. Omsättningen av
lägenheter har blivit liten med en omfattande
svarthandel och en stor andrahandsmarknad som följd.
Överprissättningen i mindre attraktiva områden i
våra städer drabbar de boende hårt. Ett billigare
boende i sådana områden skulle utan vidare öka deras
attraktivitet och bidra till en större integration.
Dagens bruksvärdessystem innebär också att en
överprissättning sker när hyrorna utanför
storstadsområdena bestäms. Det är en följd dels av
att systemet motverkar konkurrens, dels av att på
hyran – direkt eller indirekt – läggs kostnaderna
för de lägenheter de kommunala företagen inte lyckas
hyra ut. Lägre hyror på sådana orter skulle öka
deras attraktivitet. Det kapital som finns nedlagt i
dessa bostäder skulle åter komma att utnyttjas på
ett samhällsekonomiskt riktigt sätt. Det skulle ge
många delar av landet en ny chans att överleva och
utvecklas.
Vi anser att ursprungstankarna med
bruksvärdessystemet bör vara vägledande för de
förändringar av hyreslagstiftningen som nu framstår
som mer än nödvändiga.
De kommunala bostadsföretagens hyresnormerande
roll skall avskaffas. Därmed skapas förutsättningar
för en hyressättning som tar större hänsyn till
hyresgästernas och de bostadssökandes önskemål. Alla
likvärdiga lägenheter bör – oavsett vem som äger
fastigheten – få ingå i jämförelseunderlaget med
samma vikt när hyran för en lägenhet skall prövas.
Först då får man det omfattande och rättvisande
jämförelseunderlag som avsågs när
bruksvärdessystemet infördes.
De kommunala bostadsföretagens hyresledande roll
motverkar i sig bruksvärdessystemets grundtanke,
dvs. att hyressättningen skall spegla vad de olika
lägenheterna från hyresgästsynpunkt kan anses värda
i förhållande till varandra.
Hyresgästernas intresse av trygghet och
framförhållning i boendet skall förbli säkrat genom
ett fortsättningsvis starkt besittningsskydd. En
fastighetsägare skall inte kunna kringgå detta skydd
genom oskäligt höga hyreskrav. Vid tvist mellan
hyresvärd och hyresgäst bör rimligheten av en av
hyresvärden krävd hyreshöjning även fortsättningsvis
kunna prövas.
Vi anser att de utredningsdirektiv som nu
förbereds inom Regeringskansliet även bör omfatta
att de kommunala bostadsföretagens hyror inte skall
utgöra förstahandsnorm vid tillämpningen av
bruksvärdesregeln utan att deras hyror vid
jämförelseprövningen skall likställas med andra
fastighetsägares.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Bo238 (m)
yrkande 12, 2002/03:Bo267 (c) yrkandena 13 och 15
och 2002/03:Bo291 (kd) yrkande 13 samt avslår
motionerna 2002/03:Bo219 (m) yrkandena 1 och 2 samt
2002/03:Bo239 (m) yrkande 1.

2. Hyressättningen – regleringen för
nyproduktion (punkt 2) (m, fp, kd, c)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina
Lundström (fp), Margareta Pålsson (m), Lars
Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c), Peter
Danielsson (m) och Dan Kihlström (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Bo267 yrkande 14,
2002/03:Bo290 yrkande 6 och 2002/03:Bo291 yrkande
12, bifaller delvis motion 2002/03:Bo239 yrkande 2
samt avslår motion 2002/03:Bo254.

Ställningstagande

Det är uppenbart att den nuvarande hyreslagstiftningen
försvårar nyproduktion av hyreslägenheter. Även på
orter med betydande bostadsbrist är bostadsbyggandet
lågt, och då i huvudsak endast inriktat på
bostadsrätter. En viktig åtgärd för att få fart på
bostadsbyggandet är att avskaffa de kommunala
bostadsföretagens hyresledande roll. Den nuvarande
ordningen öppnar möjligheter till en politiskt styrd
hyressättning. Det skapar i sin tur osäkerhet om de
ekonomiska förutsättningarna för att investera i
hyresfastigheter och motverkar därmed nybyggnation av
hyreslägenheter.

Om nyproduktionen av hyresrätter skall komma i
gång behöver emellertid ytterligare åtgärder vidtas.
Den trepartsöverenskommelse som har ingåtts mellan
Hyresgästföreningen, Fastighetsägarna Sverige och
SABO om en reformerad hyressättning är ett steg i
rätt riktning. Särskilt angeläget är det att öppna
möjligheter till en friare hyressättning i
nyproduktionen. Med dagens ordning är det möjligt
att fritt avtala om en inflyttningshyra men redan
efter sex månaders hyrestid kan en
bruksvärdesprövning påkallas. Detta är inte rimligt.
Regeringen måste därför skyndsamt återkomma med
förslag till riksdagen om en friare hyressättning i
nyproduktionen. Detta bör riksdagen med bifall till
motionerna 2002/03:Bo290 (fp) yrkande 6,
2002/03:Bo291 (kd) yrkande 12 och 2002/03:Bo267 (c)
yrkande 14 ge regeringen till känna. Därmed
tillgodoses också övriga motioner.

3. Andrahandsuthyrning – besittningsskydd m.m.
(punkt 5) (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:So363 yrkande 7.

Ställningstagande

Samtidigt med att hemlösheten har ökat har också den
sekundära bostadsmarknaden blivit större. En del av
denna består av hyresgäster med s.k.
sociala/kommunala kontrakt. För den sekundära
marknaden gäller att de boende har en svagare
ställning än de hyresgäster som har kontrakt direkt
med fastighetsägaren.

Det ställs ibland krav på hyresgäster med
sociala/kommunala kontrakt som inte skulle kunna
ställas vid uthyrning till vanliga hyresgäster.
Kraven kan variera från urinprovstagning till att
hyresvärden (kommunen) skall ha möjligheter att göra
inspektioner vid tidpunkt som den själv bestämmer.
Hyres- och uppsägningstiderna är korta, vilket
innebär att hyresvärden snabbt kan avsluta
hyresförhållandet. Hyresgästen har i praktiken inte
någon möjlighet att få skäligheten av sina
hyresvillkor prövade eftersom han riskerar att bli
uppsagd. Han har under de två första åren av
hyresförhållandet heller ingen möjlighet att få
hyresvärdens skäl för en uppsägning prövade eftersom
han enligt lagen då saknar besittningsskydd.
Det är naturligtvis nödvändigt att samhället
underlättar för olika utsatta grupper att komma in i
ett boende och att då vissa villkor för ett
hyreskontrakt utgör en del av vård och tillsyn. Vi
vänder oss naturligtvis inte mot detta. Å andra
sidan får det inte leda till rättslöshet för den
hyresgäst som är föremål för samhällets bistånd. Det
är inte ovanligt att man bor kvar med ett socialt
kontrakt i mer än två år.
Reglerna om besittningsskyddet, eller snarare
reglerna om när sådant skydd saknas, måste ändras så
att de redan från början utsatta kategorierna av
hyresgäster erhåller en god trygghet i sin bostad.
Syftet måste vara att de skall ha rimliga
möjligheter att komma in på den reguljära
bostadsmarknaden. En tänkbar ordning är att lagen
gör det möjligt att omforma ett andrahandskontrakt
till ett förstahandskontrakt. Det framstår som
utomordentligt viktigt att det närmare övervägs
vilka lagändringar som behövs för att uppnå dessa
mål. Enligt vår mening bör regeringen på lämpligt
sätt se till att en sådan översyn genomförs.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed
bifaller riksdagen motion 2002/03:So363 (v) yrkande
7.

4. Förutsättningarna för vräkning –
samrådsförfarande (punkt 6) (kd, v, c)

av Owe Hellberg (v), Rigmor Stenmark (c), Sten
Lundström (v) och Dan Kihlström (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Bo266 yrkande 4.

Ställningstagande

De bestämmelser i 42–44 §§ hyreslagen som anger
förutsättningarna för vräkning är mycket restriktiva
för den enskilde hyresgästen. Hyresgästens
möjligheter blir i många fall ytterst beroende av
kommunens förhållande till fastighetsägaren. I flera
kommuner finns det visserligen ett gott samarbete
där socialtjänsten går in som stöd för den enskilde
och fastighetsägaren. Det finns dock ett behov av
att utveckla ett samrådsförfarande för
vräkningssituationer.

Enligt vår mening bör det i samtliga fall där
frågan om vräkning blir aktuell ställas krav på att
hyresvärden medverkar i ett samrådsförfarande som
syftar till att göra det möjligt för hyresgästen att
behålla sin bostad.
Det kan regleras i hyreslagen på det viset att
hyresvärdens medverkan i ett samråd görs till en
förutsättning för att en vräkning skall få beslutas.
I den meningen bör samrådsförfarandet vara
obligatoriskt. I de fall en hyresgäst inte deltar i
samrådet eller förklarar att han inte önskar att
samråd skall ske skall detta inte hindra att
hyresgästen vräks.
Samrådsförfarandet skulle kunna innebära att
hyresvärden och hyresgästen samt en företrädare för
kommunen, t.ex. socialförvaltningen, träffas för att
diskutera om och under vilka förutsättningar
hyresavtalet skulle kunna förlängas. Parterna i
hyresförhållandet skulle i samband med detta kunna
träffa avtal om att hyresavtalet under en prövotid
(t.ex. ett år) skall gälla för en kortare bestämd
tid (t.ex. en månad) med rätt till en kortare
förlängning (t.ex. en månad) vid utebliven
uppsägning. Tanken är att avtalet efter en
problemfri prövotid skall förlängas på obestämd tid,
vilket är det normala. Vidare skulle det med
kommunen kunna träffas avtal angående
hyresbetalningen m.m. Samrådsförfarandet skulle även
kunna innehålla andra moment. Beroende på grunden
för uppsägningen kan vitt skilda lösningar vara att
föredra.
Vi är av den uppfattningen att ett
samrådsförfarande tveklöst skulle leda till färre
vräkningar och anser att det nu skissade
samrådsförfarandet förtjänar en närmare utredning.
Det bör ankomma på regeringen att skyndsamt låta
utföra en sådan utredning och därefter återkomma
till riksdagen med de lagförslag m.m. som kan bli
aktuella.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed
bifaller riksdagen motion 2002/03:Bo266 (kd) yrkande
4.

5. Förutsättningarna för vräkning –
betalningsförsummelse (punkt 7) (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:So363 yrkande 5.

Ställningstagande

Vi konstaterar att hyreslagens regler om
betalningsdröjsmål medverkar till att antalet
avhysningar ligger på en nivå som inte är rimlig.
Hyresgästernas skydd behöver därför förbättras.
Sedan en översyn av hyreslagens regler om
betalningsdröjsmål genomfördes för några år sedan
valde regeringen att inte föreslå några förändringar
av dessa. Vi anser däremot att reglerna bör
förändras. Vräkningar sker ofta för skulder som är
små i relation till kostnaderna för själva
vräkningen. Sedda i förhållande till den mänskliga
kostnad den vräkte ofta får betala i form av
familjesplittring eller ett marginaliserat liv,
kanske t.o.m. som uteliggare, framstår skuldbeloppen
som obetydliga.

I v-motionen föreslås en översyn av de
bestämmelser som reglerar hyresgästens
besittningsskydd när hyresgästen gjort sig skyldig
till betalningsdröjsmål. Bostaden utgör för
flertalet människor den grundläggande tryggheten i
tillvaron. Det framstår därför som i det närmaste
obegripligt att en hyresgäst kan förlora sin bostad
med anledning av sådant dröjsmål från hans sida. Vi
vill på intet sätt förringa de syften som ligger
bakom hyreslagens bestämmelser. Men dessa når inte
ända fram till den rättvisa som bör gälla. En
hyresgäst kan på ett oskäligt sätt mista sin bostad
på grund av en försummelse som i det stora hela
framstår som rätt obetydlig och där hans fortsatta
rätt till förhyrning är lätt försvarbar. En rimlig
utgångspunkt för besittningsskyddsbestämmelserna bör
vara att en hyresgäst inte skall förlora sin
hyresrätt enbart på grund av försenade
hyresbetalningar. En hyresgäst som betalat sin hyra
för sent bör i stället erhålla en
betalningspåminnelse och därefter någon form av
sanktionsavgift.
Enligt vår mening bör genom en särskild utredare
en översyn göras av hyreslagens bestämmelser med de
utgångspunkter vi angivit.
Vi har även lämnat förslag om att i alla de fall
en hyresgäst ställs inför ett vräkningsförfarande
bör ett samråd med socialtjänsten vara obligatoriskt
i förhållande till hyresvärden. Det bör klargöras
att vi även avser de fall när en hyresrätt
förverkats och oavsett anledningen till
förverkandet.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed
bifaller riksdagen motion 2002/03:So363 (v) yrkande
5.

6. Svarthandel (punkt 8, motiveringen) (m, fp)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina
Lundström (fp), Margareta Pålsson (m), Lars
Tysklind (fp) och Peter Danielsson (m).

Ställningstagande

Svarthandeln med lägenheter är ett direkt resultat
av dagens näst intill obefintliga byggande av nya
hyresrätter och de faktorer som är bestämmande för
detta, i synnerhet hyressättningssystemet. Handeln
är också ett uttryck för att människor är beredda
att betala i proportion till det värde de som
brukare har av en viss lägenhet.

Dagens bruksvärdessystem upplevs inte som
rättvist. Det finns en vilja att betala mer t.ex.
för en centralt belägen hyreslägenhet, med de
fördelar en sådan lägenhet upplevs ha, än den
vanligen kollektivt framförhandlade hyran vars
storlek många gånger t.o.m. kan vara lägre än för en
motsvarande lägenhet i en förort. Människor betalar
faktiskt ofta mer för en centralt belägen
hyreslägenhet än en mindre centralt belägen
bostadsrätt. Det är alltså ofta i första hand inte
en fråga om att bara skaffa sig tak över huvudet.
Vi har lagt fram förslag till ett reformerat
hyressättningssystem. Detta system kommer att ha
positiva effekter för nyproduktion och
fastighetsförvaltning. Målsättningen är att
samhället – inte bara stat och kommun – skall kunna
tillgodose vad invånarna önskar i form av god
tillgång på bostäder av det slag och med den
utformning som efterfrågas. I takt med att detta
förverkligas kommer svarthandeln att minska eftersom
denna är ett symptom på ett systemfel.
De motionsförslag som lagts fram kan ifrågasättas
av flera skäl. Vi tror inte på deras effektivitet
när det gäller att bekämpa den brottslighet det är
fråga om. Vi avstyrker således s-, v- och mp-
motionerna.

7. Svarthandel (punkt 8) (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Bo227 yrkande 2 samt avslår
motionerna 2002/03:Bo252 och 2002/03:Bo262 i denna
del.

Ställningstagande

Fastighetsägareföreningen uppskattar att svarthandel
med hyreslägenheter omsätter ca 600 miljoner kronor
per år. Det är osäkra uppgifter, men de utgör en
indikation på omfattningen. De former av spekulation
och ekonomisk exploatering som förekommer inom
boendet skapar stora orättvisor och skall bekämpas.
Svarthandel med förstahandskontrakt, liksom
ockerhyror vid andrahandsuthyrning, handlar om att
resurser överförs på orättfärdiga grunder mellan
parter som befinner sig i ett icke jämlikt
maktförhållande. Boendet skall vara en social
rättighet och inte en marknadsvara som utnyttjas för
ekonomisk vinning.

Lantmäteriverket håller på att bygga upp ett
lägenhetsregister. Huvudsyftet med registret är att
få en effektivare folk- och bostadsräkning. När
registret är färdigt kommer det dessutom att vara
ett utmärkt verktyg för att motverka svarthandel med
hyreslägenheter. Det vanligaste sättet att köpa en
lägenhet svart är att arrangera ett skenbyte.
Köparen skriver sig då vanligtvis på en fiktiv
adress med ett falskt kontrakt på en lägenhet som
sedan används som bytesobjekt. Genom att söka
historiskt i registret kan hyresvärd eller
hyresnämnd enkelt kontrollera hur en byteskedja ser
ut och om vissa lägenheter förekommer mer frekvent i
byteskedjorna. Regeringen bör se över möjligheterna
att använda det kommande lägenhetsregistret i syfte
att bekämpa svarthandeln med hyreslägenheter.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed
bifaller riksdagen motion 2002/03:Bo227 (v) yrkande
2 samt avslår motionerna 2002/03:Bo252 (s) och
2002/03:Bo262 (mp) i denna del.

8. Svarthandel (punkt 8, motiveringen) (c)

av Rigmor Stenmark (c).

Ställningstagande

Allra värst är bostadsbristen i och kring Stockholm
och Göteborg. Kötiden för att få en lägenhet via
bostadsförmedlingen torde i Stockholm vara bortåt 15
år. De bostadssökande får allt svårare att få tak
över huvudet, vilket tvingar många att acceptera
allt sämre villkor för sitt boende. Många människor
tvingas att betala svart för att få en hyresrätt.
Det gör samtidigt att det finns allt färre vita
lägenheter på marknaden.

Den kraftiga ökningen av antalet svarta
lägenhetsförsäljningar, liksom det stora antalet
andrahandsuthyrningar, är en tydlig signal om att
hyresmarknaden i våra storstäder är i allvarlig
obalans. På grund av att utbudet av bostäder på
marknaden styrs av regleringar, resulterar inte
efterfrågan i att det görs investeringar och byggs
nya hyreslägenheter. Betalningsviljan syns i stället
på marknaden för svarthandel med hyreskontrakt och
andrahandsuthyrningar.
Svarthandeln med hyreskontrakt frodas. Det vill
jag göra någonting åt. För att fler lägenheter skall
komma ut på den reguljära, öppna marknaden behövs en
ordentlig översyn av svarthandeln med hyreskontrakt.
De förslag till åtgärder som utskottet nu behandlar
kommer inte att lösa problemen med svarthandel. De
kan bedömas som otillräckliga. Jag vill i stället ta
ett vittomfattande grepp genom att en särskild
utredare tillkallas med uppdrag att
förutsättningslöst överväga åtgärder av vad slag de
vara må för att motverka svarthandeln med
lägenhetskontrakt. Det vore därför fel att yrka
bifall till de nu behandlade motionsförslagen.
Jag avser att återkomma med förslag till riksdagen
i frågan om svarthandel med lägenheter i enlighet
med vad jag ovan anför. Jag avstyrker s-, v- och mp-
motionerna.

9. Svarthandel (punkt 8) (mp)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Bo262 i denna del samt
bifaller delvis motionerna 2002/03:Bo252 och
2002/03:Bo227 yrkande 2.

Ställningstagande

Den svarta marknaden växer lavinartat i de stora
städerna, priserna skjuter i höjden och det är en
omöjlighet för den som saknar rätt kontakter eller
mycket pengar att få en hyreslägenhet centralt i
någon av de svenska storstäderna. Särskilt illa är
det i Stockholm, där man med fog kan hävda att
innerstaden håller på att förvandlas till ett
rikemansgetto. Givetvis är inte detta hållbart.

Människor från andra delar av unionen som flyttar
till Stockholm blir chockade över hur dåligt
bostadsmarknaden fungerar. Människor pressas där
till rent kränkande saker för att få någonstans att
bo. Unga som vill flytta hemifrån finner det
omöjligt på grund av bostadssituationen. Studenter
som fått plats på universitetet i huvudstaden tackar
nej mot bakgrund av problem med boendet. Medan andra
städer i Europa medvetet satsar för att innerstaden
skall rymma olika sorters människor blir innerstaden
i främst Stockholm helt homogen. För ett decennium
sedan kunde man flytta in till Stockholm därför att
man var rik nog att köpa en bostadsrätt, hade rätt
vänner eller ställde sig i bostadskön. Med tanke på
den 70 000 personer långa kön och att den kommunala
bostadsförmedlingen i Stockholm i dag bara förmedlar
några tusen lägenheter per år blir det uppenbart att
det tredje alternativet inte längre existerar. Bara
den med pengar eller kontakter får möjlighet att
flytta till storstadsområdena.
Situationen är nu sådan att det behövs krafttag
mot svarthandeln. Fastighetsägaren bör ges ett
större ansvar. Dagens regler mot svarthandel med
lägenheter framstår som rätt verkningslösa.
Regelsystemet behöver skärpas. Om svarthandel
uppdagas bör därför fastighetsägaren tvingas böta de
hyresbelopp som dragits in på feluthyrda lägenheter.
Situationen i Stockholm är så akut just nu att det
behövs en särskild lag för att bemöta särskilt
huvudstadens unika bostadsproblem, en lex Stockholm.
En utredning bör ges i uppdrag att utarbeta den av
mig förordade lagstiftningen. Denna utredning bör
också överväga de förslag som förts fram i s- och v-
motionerna.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad jag framför. Därmed
bifaller riksdagen motion 2002/03:Bo262 (mp) i denna
del samt bifaller delvis motionerna 2002/03:Bo227
(v) yrkande 2 och 2002/03:Bo252 (s).

10. Föreningsmonopol (punkt 9) (m, fp, kd, c)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina
Lundström (fp), Margareta Pålsson (m), Lars
Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c), Peter
Danielsson (m) och Dan Kihlström (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:L319 yrkande 19.

Ställningstagande

Boendet utgör ofta en mycket stor del av våra
utgifter. Att konsumera boende är något som vi alla
gör. Det är därför viktigt att konsumentpolitikens
aktörer i större utsträckning än i dag tar itu med
frågor angående bostadskonsumtion, köp av bostäder,
hyresgästernas intressen som konsumenter och över
huvud taget konsumentens position på
bostadsmarknaden.

I dag har Hyresgästföreningen, dvs. den
organiserade hyresgäströrelsen, i stort sett monopol
på att företräda hyresgästerna. För att få igenom en
förändring eller förbättring av sitt hyresboende är
man ofta tvingad att gå med i Hyresgästföreningen.
Detta är förstås inte acceptabelt.
Hyresgästföreningens ”monopol” måste brytas och den
enskilda hyresgästens möjlighet att påverka boendet
stärkas.
En översyn av konsumentskyddet vid
hyresförhållanden behövs för att öka de enskilda
hyresgästernas makt över sitt boende. Översynen bör
bl.a. vara inriktad på att förbudet mot flera
samtidiga förhandlingsordningar skall tas bort.
Därigenom öppnas möjligheter för fler konkurrerande
hyresgästorganisationer att vara verksamma inom ett
bostadsområde. Vidare bör en överenskommelse om att
en hyresgäst inte skall omfattas av de kollektiva
förhandlingar som bedrivs i hans hus gälla från
hyresförhållandets första dag tas bort, dvs. lagens
bestämmelse om karenstid, vilken tvingar hyresgästen
och hyresvärden till kollektiva förhandlingar under
hyresförhållandets tre första månader.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed
bifaller riksdagen motion 2002/03:L319 (fp) yrkande
19.

11. Hyran för mindre serviceföretag (punkt 11)
(c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 11
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Bo267 yrkande 26.

Ställningstagande

Vissa områden saknar post, bank och apotek. Detta gör
den vardagliga servicen svårtillgänglig för dem som bor
i området. De statliga bolagen har ett ansvar att
upprätthålla och utveckla servicen i utsatta
bostadsområden. Om boendeformer och bostadsägande
tillåts bli mer varierade skulle också den privata och
den offentliga servicen få ett större underlag. Många
områden saknar ofta också småföretagare. Även detta är
en viktig orsak till det dåliga serviceutbudet.

För att den lokala utvecklingskraften skall få
fäste krävs bra och billiga lokaler. När den lokala
hyresmarknaden är överhettad riskerar de mindre
företagen att slås ut. Lokalhyreslagstiftningen bör
därför ses över så att mindre serviceföretag inte
drabbas av oskäliga hyreshöjningar som i sin tur
medför att tillgång till service går förlorad.
Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om en
översyn av lokalhyreslagstiftningen så att mindre
serviceföretag inte drabbas av oskäliga
hyreshöjningar.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad jag framför. Därmed
bifaller riksdagen motion 2002/03:Bo267 (c) yrkande
26.

12. Rätten att hyra (punkt 13) (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Bo273 och 2002/03:So363
yrkande 6.

Ställningstagande

Många hyresgäster som begär att få hyra en lägenhet
vägras på osakliga grunder ett hyreskontrakt. Det
kan gälla rent diskriminerande ställningstaganden
från hyresvärdens sida som grundar sig på den
bostadssökandes etniska eller sociala
grupptillhörighet. En hyresgäst bör ha en möjlighet
att i sådana fall få hyresvärdens ställningstagande
prövat. Den hyresvärd som på felaktiga grunder
vägrat att hyra ut en lägenhet bör drabbas av en
sanktion.

Ett alternativ är att hyresvärden förpliktas att
hyra ut lägenheten, om den alltjämt är outhyrd. Ett
annat alternativ är att han blir skyldig att hyra ut
en likvärdig lägenhet. Skadestånd skulle också kunna
vara ett alternativ.
Även den hyresgäst som inte vill eller kan
uppfylla oskäliga avtalsvillkor som ställs på honom
för att han skall få ett hyreskontrakt och därför
tackar nej till detta bör ha möjlighet att få
upprättelse.
Innan den av oss efterlysta prövningsmöjligheten
närmare övervägs bör emellertid det aktuella
problemets omfattning undersökas.
Vi föreslår därför att Boverket skall få i uppdrag
att genomföra en inventering och kartläggning av
vilka krav och villkor som hyresvärdar ställer upp
för den som önskar hyra en lägenhet. Utredningen bör
få i uppdrag att bedöma i vilken utsträckning dessa
krav kan anses vara motiverade mot bakgrund av att
hyresvärdens sakliga intresse inte sträcker sig
längre än att han hyr ut sina lägenheter till
normalt skötsamma personer.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2002/03:So363 (v)
yrkande 6 och 2002/03:Bo273 (s).

13. Bostadsanvisning (punkt 14,
motiveringen) (m, fp)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina
Lundström (fp), Margareta Pålsson (m), Lars
Tysklind (fp) och Peter Danielsson (m).

Ställningstagande

Den del av bostadspolitiken som gäller skapandet av
eller förändringar av givna styrinstrument och -
medel i form av lagstiftning om anvisningsrätt,
obligatorisk kommunal bostadsförmedling och kösystem
av olika slag m.m. är ett felspår. Antalet
lägenheter blir inte fler. Bostadsbristen försvinner
inte. Samhällets resurser tas i anspråk genom den
byråkrati dessa system med nödvändighet förutsätter.
Därutöver snedvrids den politiska debatten, bort
från den verkliga frågan. Det gäller nämligen att få
utbudet av och efterfrågan på bostäder att mötas. På
bristorterna gäller att det skall byggas fler
bostäder i snabb takt. Det är på byggområdet vi vill
sätta in de bostadspolitiska krafterna. Det gäller
allt från skattepolitik till fysisk planering. För
det är endast med sådana insatser vi kan möta
invånarnas krav på och förväntningar om att ingen
skall behöva vara utan den bostad han eller hon har
behov av. Vi ställer oss därför inte bakom kraven på
att kösamhället skall kompletteras med en
bostadsanvisningsrättslagstiftning.

14. Bostadsanvisning (punkt 14) (v, mp)

av Owe Hellberg (v), Sten Lundström (v) och
Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Bo262 i denna del,
2002/03:Bo274, 2002/03:Sf336 yrkande 20 och
2002/03:So363 yrkande 9.

Ställningstagande

Det har aldrig blivit utrett vad borttagandet av
bostadsförsörjningslagen och bostadsanvisningslagen
har inneburit för hushåll med en svag position på
bostadsmarknaden, men det är tydligt att
borttagandet av dessa lagar kraftigt försvårat
förhållandet för dessa grupper. Den nya
bostadsförsörjningslagen ger staten rätt att ålägga
en kommun att inrätta bostadsförmedling. Detta är
ett steg i rätt riktning.

En förmedling kan bara fungera om det finns lediga
lägenheter att förmedla. Bostadsanvisningslagen som
gav kommunerna rätt att fördela lediga lägenheter i
både det privata och det kommunala beståndet var ett
kraftfullt redskap för att garantera
kommunmedborgarna en möjlighet till bostad. Givetvis
bör i första hand överenskommelser träffas med
fastighetsägare om att dessa skall lämna lediga
lägenheter till förmedling. När detta inte fungerar
skall det finnas lagstiftad möjlighet för kommunen
att anvisa lediga lägenheter. Därför bör
bostadsanvisningslagen återinföras. Hur stor andel
av de lediga lägenheterna som skall omfattas av
anvisningsrätten är naturligtvis beroende av
förhållandena på orten. På orter med stor
bostadsbrist bör anvisningsrätten bli mer
omfattande. Den skall om förhållandena kräver det
utan vidare kunna omfatta tre fjärdedelar av de
lägenheter som blir lediga.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Bo262 (mp) i
denna del, 2002/03:Bo274 (s), 2002/03:Sf336 (v)
yrkande 20 och 2002/03:So363 (v) yrkande 9.

15. Kommunal förmedling av andrahandslägenheter
m.m. (punkt 15) (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Bo227 (v) yrkande 1.

Ställningstagande

En översyn i fråga om förmedlingen av lägenheter är
nödvändig för att skapa rättvisa villkor för dem som
söker bostad i regioner med bostadsbrist. Översynen
skall omfatta frågan om obligatorisk avgiftsfri
förmedling av andrahandslägenheter i kommunala
bostadsförmedlingar. Den typen av förmedling är
önskvärd för att minska riskerna för att redan
utsatta människor drabbas av ocker i form av
oskäliga hyror och orimliga förmedlingsavgifter. Det
är befogat att i dessa avseenden behandla
andrahandshyresgäster bättre än
förstahandshyresgäster.

Kommunala förmedlingar bör ges uppdraget att
kontrollera att hyrorna sätts på en nivå som
motsvarar bruksvärdet. Man bör även utreda
möjligheterna att ge fastighetsägare ökade
skyldigheter att kontrollera att oskäliga hyror inte
tas ut av andrahandshyresgäster.
Mot bakgrund av detta bör regeringen utreda
förutsättningarna och villkoren för förmedling och
uthyrning av lägenheter i andra hand.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed
bifaller riksdagen motion 2002/03:Bo227 (v) yrkande
1.

16. Förmedling av hyresrätter (punkt 16) (c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 16
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Bo227 yrkande 3.

Ställningstagande

Mäklare som enbart förmedlar hyresrätter är
undantagna från fastighetsmäklarlagens tillämpning.
Erfarenheterna av sådana förmedlares verksamhet
motiverar inte detta undantag. Flera av dem har
visat sig vara oseriösa. I dag får en bostadssökande
betala ett högt pris för en genomförd förmedling,
upp till 2 000 kr. Avgiften tas ut i förskott. Det
innebär att en bostadssökande tvingas ligga ute med
åtskilliga tusenlappar om han eller hon genom att
anlita flera förmedlare försöker öka sina chanser
att få tag i en lägenhet. En del av
förmedlingsföretagen tar in förskottsbeloppen och
avslutar sedan sin verksamhet, genom konkurs eller
på annat sätt, utan möjligheter för de
bostadssökande att återfå förskottsbeloppen.

Bostadsbristen ökar hela tiden. De oseriösa
förmedlingsföretagen kan antas öka i takt med att
bostadsbristen förvärras. Detta har påvisats av
bl.a. Boendesociala beredningen i delbetänkandet
Oseriösa bostadsförmedlare (SOU 1999:71).
Betänkandet innehåller ett förslag med krav på
registrering av sådana yrkesmässiga
bostadsförmedlare som enbart förmedlar hyreskontrakt
i första eller andra hand. Förslaget har legat till
grund för en proposition som avlämnats till
riksdagen. Jag anser att riksdagen redan nu bör
uttala sitt stöd för förslaget.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad jag framför. Därmed
bifaller riksdagen motion 2002/03:Bo227 (v) yrkande
3.

17. Förmedlingsersättning (punkt 17) (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Bo227 yrkande 4.

Ställningstagande

De yrkesmässiga bostadsförmedlingarna finansierar
sin verksamhet genom att ta ut förmedlingsavgift av
dem som söker och tilldelas lägenheter. Denna avgift
har sedan år 1992 varit begränsad till 1 200 kr, men
höjdes år 2000 av Kammarkollegiet till maximalt 2
000 kr. Det är en förhållandevis hög avgift som
bostadssökande tvingas betala för att hitta en
lägenhet i andra hand. Under 1990-talet har en del
av dessa företag agerat oseriöst och lurat
bostadssökande genom att ta ut avgiften i förskott
och sedan driva företaget i konkurs. Någon
återbetalning av förmedlingsavgiften har det aldrig
blivit tal om. Grundläggande för sådan oseriös
verksamhet är att avgiften tas ut i förskott, vilket
leder till frågan om det verkligen är riktigt att
förskott tillåts.

Boendesociala beredningen genomförde en
kartläggning som visade att avgifter överstigande
det tillåtna beloppet ofta tas ut. Det är även
vanligt med avgifter för registrering, information
och andra kringtjänster. En översyn av taxan och
andra ersättningsregler är nödvändig för att främja
seriös bostadsförmedling. Översynen skall omfatta
frågan om vilken nivå på förmedlingsavgiften som kan
anses skälig samt rimligheten i att ta ut avgiften i
förskott. Mot bakgrund av detta bör regeringen låta
utreda villkoren för ersättning för förmedling av
hyresbostäder.
Vad vi nu framför bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Därmed bifaller riksdagen
delvis motion 2002/03:Bo227 (v) yrkande 4.
Bilaga Förteckning över behandlade
förslag

Motioner från allmänna motionstiden
(fristående motioner)

2002/03:Bo211 av Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om andrahandsuthyrning utan
godkänt kontrakt.

2002/03:Bo219 av Lars Lindblad och Henrik von Sydow
(m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om avskaffandet av
bruksvärdessystemet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en fri,
marknadsbaserad hyressättning.

2002/03:Bo227 av Owe Hellberg och Sten Lundström
(v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda
förutsättningarna och villkoren för förmedling och
uthyrning av lägenheter i andra hand.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda
möjligheterna att använda ett lägenhetsregister i
syfte att bekämpa svarthandel med hyreslägenheter.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att även
yrkesmässiga bostadsförmedlare skall omfattas av
registreringsskyldighet hos
fastighetsmäklarnämnden och att en översyn av
fastighetsmäklarlagen därför bör göras.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda
ersättningen för förmedling av hyresbostäder.

2002/03:Bo238 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl.
(m):

12. Riksdagen beslutar att avskaffa allmännyttans
hyresnormerande ställning.

2002/03:Bo239 av Karin Enström (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att på sikt införa
marknadshyror.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av hyreslagen för att
möjliggöra marknadshyror vid nyproduktion av
hyresbostäder.

2002/03:Bo248 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en uppföljning
för att ta reda på anledningen till att
överlåtelserätten av bostadslägenhet enligt 12 kap.
35 § jordabalken inte utnyttjas.

2002/03:Bo252 av Ronny Olander (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om rätten till lägenhetsbyten.

2002/03:Bo254 av Mikael Odenberg och Stefan Attefall
(m, kd):

Riksdagen beslutar om ändring av 12 kap. jordabalken
i enlighet med vad i motionen anförs.

2002/03:Bo262 av Gustav Fridolin (mp):

Riksdagen begär att regeringen lämnar förslag till
lagstiftning enligt vad i motionen anförs om ny
lagstiftning för hyresmarknaden.

2002/03:Bo266 av Dan Kihlström m.fl. (kd):

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av lagstiftningen kring
vräkningsförfarande.

2002/03:Bo267 av Maud Olofsson m.fl. (c):

13. Riksdagen beslutar att slopa allmännyttans
hyresledande roll och göra de privata
fastighetsföretagen och deras organisation till en
reell och fullvärdig förhandlingspart i det
kollektiva förhandlingssystemet.

14. Riksdagen beslutar att undanta nyproducerade
lägenheter från bruksvärdessystemet.

15. Riksdagen beslutar att skapa ett utrymme för
individuell hyressättning i enlighet med vad i
motionen anförs.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökad stimulans för
självförvaltning i boendet.

26. Riksdagen begär hos regeringen en översyn av
lokalhyreslagstiftningen i enlighet med vad som
anförs motionen.

2002/03:Bo273 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att se över tillämpningen
vad gäller borgen vid hyresavtal.

2002/03:Bo274 av Marie Granlund och Anders Karlsson
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en ny lag om
kommunal bostadsanvisning.

2002/03:Bo290 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om friare
hyressättning i nyproduktion.

2002/03:Bo291 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att undanta
nyproducerade lägenheter från gällande
bruksvärdesregler i hyreslagen.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av översyn
av bruksvärdessystemet och upphävande av
allmännyttans hyresledande ställning.

2002/03:Bo305 av Anita Johansson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en översyn av
hyreslagstiftningen i syfte att underlätta
individuell mätning och debitering av värme etc.

2002/03:Bo313 av Eva Arvidsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att möjliggöra kommunernas
aktiva deltagande i allmännyttiga kooperativa
hyresrättsföreningar.

2002/03:L319 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om konsumentskydd vid
hyra av bostad.

2002/03:Sf336 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
anvisningslagstiftningen bör återinföras.

2002/03:So363 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av 12 kap. 46 § jordabalken i
enlighet med vad i motionen anförs.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ge Boverket i
uppgift att inventera och kartlägga kraven och
villkoren för att få en bostad.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om reglerna för
besittningsskydd för innehavare av
andrahandskontrakt.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa en
bostadsanvisningslag.