Bostadsutskottets betänkande

2002/03:BOU5

Byggfrågor

---

Sammanfattning

Bostadsutskottet behandlar i detta betänkande
motioner från allmänna motionstiden 2002 som tar upp
byggfrågor i vid bemärkelse och som regleras genom
bl.a. plan- och bygglagen (PBL) och lagen om
tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. (BVL).
Utskottet kommer också inom kort att ta ställning
till en rad andra frågor med nära anknytning till
flera av de nu aktuella förslagen i ett betänkande
om planfrågor.

De motionsförslag som tas upp i detta betänkande
avser frågor om bygglov, tillsyn och kontroll av
byggnadsarbeten, miljöanpassat byggande, säkerheten
i byggnader, tillgängligheten i boendemiljön, buller
i byggnader samt vissa övriga krav på byggnader.
Vidare behandlas förslag som gäller
bostadsanpassningsbidrag.
Bostadsutskottet avstyrker samtliga förslag i de
behandlade motionerna. Däremot uttrycker utskottet i
flera fall en samsyn med motionärerna i de sakfrågor
som tas upp. Utskottets ställningstaganden sker mot
bakgrund av att en bred översyn av plan- och
bygglagstiftningen nyligen har inletts av en
parlamentariskt sammansatt kommitté (PBL-kommittén).
Ett flertal av de frågor som tas upp i motionerna
kan direkt eller indirekt förväntas beröras av
kommitténs överväganden. Utskottet hänvisar också
till flera andra pågående utredningar eller till
beredningen inom Regeringskansliet.
Till betänkandet har fogats 17 reservationer och 4
särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Byggande i miljöer med lokal särprägel
Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo223 yrkande
12.
Reservation 1 (m, c)

2. Samrådsplikt inför markarbeten

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo223 yrkande
11.
Reservation 2 (m, kd, c)

3. Ledningsrätt

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo247.

4. Tilläggsdirektiv till PBL-kommittén

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo226 yrkande
1.

5. Kvalitetsansvariges roll

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo226
yrkande 2 och 2002/03:
Bo267 yrkande 43.
Reservation 3 (v, c)

6. Ansvarsfrågor i byggandet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo203 och
2002/03:A242 yrkande 9.
Reservation 4 (mp)

7. Certifiering av rivningsföretag

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ432 yrkande
13.

8. Nationella handlingsprogram m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo267
yrkandena 37, 38 och 42 samt 2002/03:Bo291
yrkande 22.
Reservation 5 (c, mp)
Reservation 6 (kd)

9. Det sunda huset

Riksdagen avslår motion 2002/03:A242 yrkande 8.

10. Miljö- och energideklarationer av
bostäder

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo212 och
2002/03:Bo233.

11. Regler för ventilationssystem

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo267 yrkande
41.
Reservation 7 (c)

12. Urinseparerande avloppssystem

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo264.
Reservation 8 (mp)

13. Barnsäkerheten i äldre bostäder

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo232 yrkande
2.
Reservation 9 (kd, v, c, mp)

14. Jordfelsbrytare i lokaler med barn

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo296.

15. Brandvarnare

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo217,
2002/03:Bo218, 2002/03:
Bo240 och 2002/03:Bo307.
Reservation 10 (v)

16. Sprinkleranläggningar

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo308.

17. Krav på tillgänglighet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo267
yrkande 29, 2002/03:
Bo279, 2002/03:So362 yrkande 3 och 2002/03:So457
yrkande 3.
Reservation 11 (fp, kd, c)

18. Behovet av hissar

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo280 och
2002/03:Bo283.
Reservation 12 (c)

19. Översyn av lagen om
bostadsanpassningsbidrag

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo244 och
2002/03:Bo257.

20. Bostadsanpassningsbidrag för
elöverkänsliga

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo268
yrkandena 1 och 6 samt 2002/03:So361 yrkande 6.
Reservation 13 (kd, v, c, mp)

21. Bullerbegränsande åtgärder i lokaler

Riksdagen avslår motion 2002/03:A239 yrkande
22.
Reservation 14 (c)

22. Bullerbegränsande utförande av
installationer

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo204 yrkande
4.
Reservation 15 (mp)

23. Direktverkande elvärme

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo226
yrkande 3 och 2002/03:
Bo267 yrkande 40.
Reservation 16 (v, c, mp)

24. Förutsättningar för energirådgivning

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo309.

25. Regler om äldreboende

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo291 yrkande
20.

26. Byggande i trä

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo267
yrkande 12, 2002/03:
Bo319 yrkandena 1, 2 och 8 samt 2002/03:N233
yrkande 3.
Reservation 17 (fp, kd, c)

Stockholm den 18 februari 2003

På bostadsutskottets vägnar

Göran Hägglund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Göran
Hägglund (kd), Owe Hellberg (v), Anders Ygeman (s),
Lilian Virgin (s), Marietta de Pourbaix-Lundin (m),
Nina Lundström (fp), Siw Wittgren-Ahl (s), Hans
Unander (s), Margareta Pålsson (m), Ingela Thalén
(s), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c), Gunnar
Sandberg (s), Peter Danielsson (m), Sten Lundström
(v), Helena Hillar Rosenqvist (mp) och Leif
Jakobsson (s).

2002/03

BoU5

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas motioner från 2002 års
allmänna motionstid i frågor om bygglov, tillsyn och
kontroll, olika egenskapskrav på byggnader samt
bidrag till bostadsanpassning.

Bakgrund

Vid nybyggnad och ändring av byggnadsverk regleras
utformningen av byggnad och tomt genom plan- och
byggnadslagstiftningen. De centrala lagarna i detta
sammanhang är plan- och bygglagen (1987:10) - PBL -
samt lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på
byggnadsverk m.m. - BVL. De tekniska egenskapskraven
förtydligas i förordningen (1994:1215) om
egenskapskrav på byggnadsverk m.m. - BVF. I
Boverkets byggregler - BBR - finns föreskrifter och
allmänna råd till bl.a. PBL, BVL och BVF. BBR gäller
vid uppförande av nya byggnader och tillbyggnader.
För andra ändringar än tillbyggnader gäller enbart
bestämmelserna i PBL, BVL och BVF.

Utskottets överväganden

Inledning

De byggfrågor i vid bemärkelse som behandlas i detta
betänkande avser frågor som regleras genom bl.a.
plan- och bygglagen (PBL) och lagen om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk m.m. (BVL).
Bostadsutskottet kommer inom kort att ta ställning
till en rad andra frågor med nära anknytning till
flera av de nu aktuella förslagen i ett betänkande
om planfrågor. För båda betänkandena gäller att
utskottets ställningstagande sker mot bakgrund av
att en översyn av plan- och bygglagstiftningen
nyligen har inletts av en parlamentariskt sammansatt
kommitté (PBL-kommittén). Bostadsutskottet har i
tidigare sammanhang framfört synpunkter på frågor
som bör vara aktuella att ta upp i denna översyn.

Bostadsutskottet inleder sina överväganden med att
ta upp tre förslag i vissa frågor om byggande som
även behandlades av utskottet våren 2002.

Bygglov m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
byggande i miljöer med lokal särprägel,
jämför reservation
1 (m, c),
samrådsplikt inför markarbeten, jämför
reservation 2 (m, kd, c) samt särskilt
yttrande 1 (fp),
ledningsrätt.

Byggande i miljöer med lokal särprägel

Det finns enligt motion 2002/03:Bo223 (m) yrkande 12
många byar som har en särprägel som innebär att
näringsverksamhet, ofta jordbruk och annan
småföretagsamhet, blandas med bostäder. I de fall
pågående näringsverksamhet behöver utvecklas på
dessa orter har det i flera fall inneburit problem.
En naturlig utveckling har stoppats eller försenats
därför att närboende har besvärat sig över olika
typer av utbyggnader inom ramen för pågående
markanvändning. Mot denna bakgrund bör enligt
motionen en utredning tillsättas för att utröna om
det behövs ett klargörande av nuvarande lagstiftning
så att fortsatt diversifierad verksamhet med såväl
näringsverksamhet som boende kan fortgå i dessa
miljöer.

Bostadsutskottet har vid ett flertal tidigare
tillfällen behandlat och avstyrkt motioner med denna
lydelse. Utskottet har härvid uttalat att de frågor
som aktualiseras i motionerna utgör exempel på
avvägningar mellan olika intressen som det ankommer
på kommunerna att göra t.ex. vid
detaljplaneläggning. Liknande avvägningar kan bli
aktuella vid bygglovsprövning. Utskottet vidhåller
mot denna bakgrund att det framstår som mindre
lämpligt att lösa de i motionen aktualiserade
frågorna genom ytterligare preciseringar i
lagstiftningen. Motion 2002/03:Bo223 (m) yrkande 12
avstyrks sålunda.

Samrådsplikt inför markarbeten

Gatuarbeten och andra ingrepp som medför
trafikavstängningar leder ofta till att affärer och
andra småföretag drabbas i form av minskade intäkter
m.m. Enligt motion 2002/03:Bo223 (m) yrkande 11 bör
det därför införas en skyldighet för kommuner och
andra utförare att i samband med bl.a. gatuarbeten
informera och samråda med näringsidkare och andra
som berörs av ingreppen.

Förslag motsvarande det nu aktuella har behandlats
och avstyrkts av utskottet vid ett flertal
tillfällen. Utskottet anförde följande vid den
senaste behandlingen av motsvarande förslag (bet.
2001/02:BoU9).

Arbeten som medför att gator, torg och andra
sådana platser grävs upp gäller i stor
utsträckning reparationer av olika ledningsnät,
utbyte eller omläggningar av ledningar och
liknande. I dessa fall föreligger normalt inga
krav enligt lag på att information skall ha
lämnats till eller att samråd skall ha skett med
nyttjanderättshavarna på de fastigheter som
påverkas av arbetena, t.ex. näringsidkare.
Gatuarbeten och andra åtgärder av detta slag
utförs inte bara av kommunen utan också av
ledningsägande bolag, och de närmare
förutsättningarna för när och hur arbetena skall
utföras kan vara reglerade i avtal mellan
kommunen och bolaget.

Med hänvisning till tidigare ställningstaganden
vill utskottet framhålla värdet av att ett
informations- och samrådsförfarande kommer till
stånd. Särskilt gäller detta om arbetena beräknas
dra ut på tiden eller på annat sätt är mer
omfattande. Ett sådant förfarande har fördelar
för samtliga inblandade, något som bör vara skäl
nog för kommunerna att agera på detta sätt. Det
torde också i praktiken vara det vanliga att
kommunerna informerar och bereder möjligheter
till samråd. Trots de värden som ligger i att så
sker anser utskottet att det skulle föra för
långt att införa ett generellt krav på kommunerna
i dessa avseenden. Enligt utskottets mening bör
således den i motionerna väckta frågan inte få
sin lösning genom lagstiftning.

Utskottet vidhåller sin uppfattning i den aktuella
frågan och avstyrker således motion 2002/03:Bo223
(m) yrkande 11.

Ledningsrätt

Det finns enligt motion 2002/03:Bo247 (s) ett behov
av att tydliggöra ansvaret för kablar under jord.
När det gäller teleledningar m.m. är det ofta oklart
vem som har rätt att gräva ned kablarna i marken och
osäkert vem som ansvarar för underhåll och liknande
åtgärder. En översyn av frågan bör därför komma till
stånd.

Även i denna fråga behandlades ett motsvarande
motionsförslag föregående år (bet. 2001/02:BoU9).
Utskottet konstaterade då att behovet av en
registrering av aktuell innehavare av ledningsrätten
hade uppmärksammats i olika sammanhang och hänvisade
till den nyligen tillsatta utredningen för översyn
av vissa frågor om ledningsrätt.
Ledningsrättsutredningen skall enligt sina direktiv
(dir. 2002:17) bl.a. överväga behovet av och
kostnaderna för ett ledningsrättsregister. Om
utredningen ger underlag för det skall ställning tas
till om det bör inrättas ett register och vem som i
så fall bör föra registret och hur registret bör
regleras. Uppdraget skall redovisas senast den 31
mars 2003.
Bostadsutskottet anser att resultatet av
utredningsarbetet bör avvaktas innan ställning tas
till vilka eventuella ytterligare åtgärder som kan
erfordras för att tydliggöra ansvaret för ledningar
under jord. Motion 2002/03:Bo247 (s) avstyrks
sålunda.

Tillsyn och kontroll av
byggnadsarbeten m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
tilläggsdirektiv till PBL-kommittén,
jämför särskilt yttrande
2 (v),
kvalitetsansvariges roll, jämför
reservation 3 (v, c),
ansvarsfrågor i byggandet, jämför
reservation 4 (mp),
certifiering av byggföretag.

Tilläggsdirektiv till PBL-kommittén

En parlamentariskt sammansatt kommitté (PBL-
kommittén) har fått i uppdrag att se över plan- och
bygglagstiftningen och lämna förslag till de
lagändringar som behövs. Kommittén skall enligt sina
direktiv (dir. 2002:97) bl.a. lämna förslag till en
samordning mellan bestämmelserna i plan- och
bygglagen, miljöbalken m.fl. lagar. Kommittén skall
också behandla frågor om regional samverkan,
översiktlig planering, detaljplaner m.m., kvalitet
och hållbarhet i byggande och förvaltning. Även
kopplingen mellan plan- och bygglagen (PBL) och
lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk,
m.m. (BVL) liksom beslutsprocessen inklusive
instansordningen samt sanktionssystemet omfattas av
uppdraget. Översynen skall inbegripa uppgiften att
sammanställa och strukturera och vid behov
komplettera de förslag om ändringar i plan- och
bygglagen som tidigare har framförts och där något
slutligt ställningstagande ännu inte har skett. Det
står enligt direktiven kommittén fritt att ta upp
alla delar av plan- och bygglagstiftningen.
Kommittén bör redovisa sitt arbete i delbetänkanden.
Arbetet bör planeras med utgångspunkt i att ett
slutbetänkande skall lämnas senast den 31 december
2004.

PBL-kommittén, som påbörjade sitt arbete under
hösten 2002, har fastställt en första plan för
utredningsarbetet. Uppdraget har i denna plan delats
in i fem block med undergrupper:
planeringsprocessen, byggprocessen, internationella
åtaganden, behovet av samordning mellan PBL och
miljöbalken samt beslutsprocessen och
sanktionssystemet.
I motion 2002/03:Bo226 (v) yrkande 1 redovisas ett
antal förslag om ändringar i byggnadslagstiftningen
som enligt motionärerna bör beaktas av PBL-
kommittén. Dessa förslag kan mycket kortfattat
sammanfattas i följande punkter:

byggsamrådet bör påbörjas redan i
projekteringsstadiet,

1. handikapporganisationerna skall ha rätt att delta
i byggsamrådet,
2.
åtgärder bör vidtas som kan säkerställa att en
tillfredsställande byggkontroll alltid genomförs
i ett byggprojekt,
krav bör införas på tidigare bygganmälan och att
minst två byggsamråd genomförs i detta
sammanhang vid större och medelstora projekt,
kvalitetsansvarige bör svara för att byggherrens
kontrollplan tillgodoser samhällskraven,
det bör vara obligatoriskt med slutanmälan till
byggnadsnämnden om att en byggnad är färdig att
tas i bruk,
slutanmälan bör innefatta ett intyg om att
byggprocessen skett i överensstämmelse med
bygglovsbeslutet,
särskild avgift vid försummelse enligt 10 kap. 6
§ PBL bör höjas,
1. möjlighet för kommun att kräva bygglov för inre
förändringar i kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse bör införas,
2.
länsstyrelsens möjlighet att utöva tillsyn över
byggväsendet i länet bör utredas,
2 § BVL bör kompletteras med ett tionde
egenskapskrav om tillämpning av ekologiskt
hållbara kretsloppslösningar.

Det aktuella yrkandet får närmast uppfattas som ett
förslag om tilläggsdirektiv för PBL-kommitténs
arbete. Bostadsutskottet kan emellertid konstatera
att i princip samtliga aktualiserade frågor redan
torde omfattas av kommitténs direktiv. Utskottet har
också erfarit att ett omfattande underlagsmaterial
överlämnats till kommittén som mer detaljerat tar
upp olika aspekter på byggnadslagstiftningen och
innehåller förslag om förändringar. I detta material
ingår bl.a. skrivelser som Boverket överlämnat till
regeringen i olika sammanhang och som tar upp flera
av de frågor som aktualiseras i motionen. Av
kommitténs arbetsplan framgår att arbetet nu kommer
att inledas med en kartläggning och analys av
tillgängligt material i syfte att bl.a. ta fram en
klarare problemformulering.

Det bör vidare påpekas att vissa av förslagen
berör frågor som även är föremål för andra
utredningar och överväganden. Det gäller exempelvis
frågan om skyddet för kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse. Regeringen har tillsatt en utredning med
uppdraget att lämna förslag till regler som innebär
ett förbättrat skydd för kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse (dir. 2002:96). PBL-kommittén skall
samråda med denna utredning.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet
det inte vara lämpligt att föregripa PBL-kommitténs
arbete genom att ta ställning till de förslag som
läggs fram i motion 2002/03:Bo226 (v) yrkande 1.
Motionen avstyrks således i denna del.

Kvalitetsansvariges roll

Motion 2002/03:Bo226 (v) innehåller ytterligare ett
förslag i en fråga som faller inom PBL-kommitténs
direktiv. Det gäller den kvalitetsansvariges roll i
byggprocessen.

Enligt bestämmelserna i PBL skall byggherren utse
en kvalitetsansvarig för byggnadsarbeten som kräver
bygganmälan. Den kvalitetsansvarige skall bl.a. se
till att de kontrollplaner som upprättats för
byggnadsarbetena följs och att erforderliga
kontroller utförs.
I motion 2002/03:Bo226 (v) yrkande 2 föreslås att
regeringen snarast, och utan att invänta PBL-
kommitténs överväganden, bör lägga fram förslag med
innebörden att den kvalitetsansvarige inte får ha
någon anknytning till det byggprojekt som denne är
ansvarig för. Motionärerna menar att det i dag är
ganska vanligt att det föreligger en form av
jävsförhållande mellan den kvalitetsansvarige och
byggherren eller byggaren.
Ett liknande förslag om krav på en opartisk
kvalitetsansvarig läggs fram i Centerpartiets
partimotion 2002/03:Bo267 yrkande 43. Även enligt
denna motion är det nödvändigt att regeringen
snarast lägger fram förslag om ändringar i PBL med
denna inriktning.
Bostadsutskottet kan instämma i att frågan om den
kvalitetsansvariges roll behöver övervägas ur flera
olika aspekter och då inte minst gällande den fråga
som motionärerna särskilt lyfter fram. Utskottet
anser emellertid inte att det finns tillräckliga
skäl att lyfta ut denna fråga från kommitténs
uppdrag och låta utreda den i särskild ordning. Det
bör erinras om att kommittén skall redovisa sitt
arbete i delbetänkanden och själv har att överväga
hur olika frågor bör prioriteras i
utredningsarbetet. Kommittén har således möjlighet
att särbehandla sådana frågor som det anses vara
särskilt motiverat att snabbt ta ställning till.
Samtidigt kan det finnas skäl att hålla samman
överväganden som rör de roller och det ansvar som
parterna i byggprocessen skall ges enligt
byggnadslagstiftningen. Utskottet anser att
avvägningen mellan dessa två intressen bäst sker
inom ramen för kommitténs arbete.
Bostadsutskottet avstyrker med denna motivering
motionerna 2002/03:
Bo226 (v) yrkande 2 och 2002/03:Bo267 (c) yrkande
43.

Ansvarsfrågor i byggandet

I motion 2002/03:Bo203 (mp) diskuteras bl.a. de
problem med delat ansvar som kan bli följden av
olika entreprenadformer. Motionärerna menar att den
nuvarande regleringen av ansvarsförhållandena för
byggprojekt leder till att de miljömässiga frågorna
inte beaktas tillräckligt. En utredning bör därför
tillsättas för att klarlägga om byggsektorn klarar
sitt frivilliga producentansvar (yrkande 1) och
överväga frågor om lagstiftning om utökat ansvar
(yrkande 2). I utredningen bör också övervägas
möjligheten att utse en helhetsansvarig aktör vid en
byggnation (yrkande 3).

Motion 2002/03:A242 (kd) tar upp olika problem i
innemiljön. Motionärerna menar att det krävs en
tydligare reglering av ansvarsförhållandena så att
de produkter som används i ett byggprojekt inte
leder till en dålig innemiljö. I motionens yrkande 9
föreslås därför att PBL ses över i syfte att
klarlägga produktansvaret.
Även när det gäller dessa förslag om
ansvarsfrågorna i byggandet vill utskottet hänvisa
till PBL-kommitténs kommande arbete. Regleringen av
det ansvar som byggherren åläggs enligt den
nuvarande byggnadslagstiftningen är således en av de
frågor som särskilt skall övervägas. Kommittén skall
enligt sina direktiv bl.a. analysera den förändrade
byggherrerollen och överväga om systemet för tillsyn
och kontroll är ändamålsenligt. Det framhålls att
"kommittén bör se över lagstiftningen med
utgångspunkt i att den nu gällande
ansvarsfördelningen mellan samhället och enskilda i
sina huvuddrag inte bör ändras. Däremot kan olika
parters uppgifter, roller och ansvar inom
kontrollsystemet behöva förtydligas och utvecklas. I
sammanhanget bör den förändrade byggherrerollen
särskilt belysas liksom frågor om ansvar."
Utskottet vill vidare erinra om att frågor om
ansvar för byggprocessen och byggnader också tas upp
i flera andra utredningar. Byggkommissionen
redovisade nyligen i sitt betänkande (SOU 2002:115)
vissa förslag om bl.a. byggfel och ansvaret för dem.
Förslagen gäller bl.a. inrättandet av en
bygghaverikommission med uppgift att utreda
orsakerna till byggfel i enskilda fall,
försöksverksamhet med fördjupad och samordnad
tillsyn över byggandet samt föreskrifter om
fuktdimensionering och fuktmätning före och under
byggandet.
Frågorna om producentansvarets innebörd har
givetvis också ett starkt samband med frågor som rör
omfattningen av det försäkringsskydd som krävs för
de olika parterna i ett byggprojekt. Regeringen har
tillkallat en särskild utredare för att allsidigt
belysa frågor om byggnadsdeklarationer,
byggnadsregister och byggfelsförsäkringar (dir.
2002:93). Utredaren skall bl.a. utvärdera om lagen
(1993:320) om byggfelsförsäkringar fungerar på det
sätt som varit avsett samt föreslå de lagändringar
som kan vara motiverade. Vidare skall utredaren
överväga om kravet på en byggfelsförsäkring bör
utvidgas till att avse även andra byggnader än
bostadshus. Småhusutredningen föreslog i ett
betänkande år 2000 (SOU 2000:110) att kravet på att
det skall finnas en byggfelsförsäkring när en
byggnad uppförs också skall omfatta alla småhus.
Frågan bereds för närvarande i Regeringskansliet.
Som framgår av redovisningen ovan är
ansvarsfrågorna i byggandet redan föremål för
överväganden som även torde omfatta de
frågeställningar som tas upp i de aktuella
motionerna. En begäran från riksdagen om att en
utredning skall tillsättas på området är därför inte
motiverad i dagsläget. Resultatet av det pågående
arbetet bör inväntas. Motionerna 2002/03:Bo203 (mp)
och 2002/03:A242 (kd) yrkande 9 avstyrks således.

Certifiering av rivningsföretag

Kristdemokraterna tar i sin partimotion
2002/03:MJ432 upp problemen med farligt avfall i
bygg- och rivningssektorn. Motionärerna framhåller
att det är viktigt att den ökande mängden
miljöfarligt avfall omhändertas på rätt sätt. I
motionens yrkande 13 föreslås att regeringen
tillsätter en utredning om möjligheten att införa
frivillig certifiering eller ackreditering av
rivningsföretag.

Bostadsutskottet har erfarit att olika frivilliga
certifieringssystem som kan användas av bl.a.
företag verksamma med rivningsarbeten redan finns
att tillgå. Riv- och saneringsentreprenörerna inom
Sveriges Byggindustrier förordar att deras medlemmar
använder ett av dessa system - Bf 9K. Detta system
ägs och drivs av Stockholms Byggmästarförening samt
certifieras av Statens Provnings- och
Forskningsinstitut (SP). Målgruppen för systemet är
främst små och medelstora företag inom
byggindustrin.
Mot den redovisade bakgrunden saknas tillräcklig
anledning för riksdagen att förorda en utredning med
föreslagna inriktningen. Motionsförslaget avstyrks
således.

Miljöanpassat byggande m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
- nationella handlingsprogram m.m., jämför
reservationerna 5
( c, mp) och 6 (kd),
-
- det sunda huset,
-
- miljö- och energideklarationer av bostäder,
jämför särskilt yttrande 3 (v),
-
- regler för ventilationssystem, jämför
reservation 7 (c),
-
- urinseparerande avloppssystem, jämför
reservation 8 (mp).
-

Nationella handlingsprogram m.m.

Två motioner innehåller förslag om att nationella
handlingsprogram för bl.a. ett kretsloppsanpassat
byggande och en god inomhusmiljö bör utarbetas.

Enligt Centerpartiets partimotion 2002/03:Bo267 är
det hög tid att på bred front introducera ekologiskt
riktiga metoder i allt byggande. Motionärerna anser
emellertid att intresset från byggföretagen för
ekologiskt hållbart byggande har minskat. Ett
nationellt handlingsprogram för kretsloppsanpassat
byggande bör därför utarbetas (yrkande 37). Vidare
anförs att statens stöd för teknisk utveckling på
byggområdet måste utformas så att en ekologisk
byggteknik blir möjlig att tillämpa i alla större
byggprojekt (yrkande 38). Det finns i dag kunskap om
de faktorer i den byggda miljön som påverkar
människors hälsa. Därför bör regeringen snarast
utarbeta ett nationellt handlingsprogram för boende
och hälsa (yrkande 42).
En motsvarande begäran om att regeringen skall
utarbeta ett nationellt handlingsprogram för
inomhusmiljöfrågorna förs fram i motion 2002/03:
Bo291 (kd) yrkande 22. I motionen hänvisas till
omfattande brister i inomhusmiljön och ett ökande
antal allergier. Sammantaget anses den komplexa
bilden av inomhusmiljöproblemen motivera att
regeringen tar initiativ till ett nationellt
handlingsprogram för inomhusmiljöfrågorna.
Förslagen i de två aktuella motionerna utgår från
uppfattningen att det är nödvändigt att successivt
ställa om byggproduktionen till en både ekologiskt
och hälsomässigt hållbar inriktning. I denna
övergripande fråga råder det inte några delade
meningar. Bostadsutskottet har under en lång rad år
- ofta i bred politisk enighet - givit uttryck för
en motsvarande uppfattning. Utskottet har också i
flera avseenden sökt initiera och påskynda olika
insatser som kan ge sektorn stöd i
förändringsarbetet. Det finns god grund för
uppfattningen att även regeringen delar utskottets
syn på vikten av ett mer miljö- och hälsoanpassat
byggande.
Den fråga som motionerna närmast aktualiserar är
om riksdagen skall förorda att ett eller flera s.k.
nationella handlingsprogram införs med den
inriktning som motionärerna föreslår, dvs. för
kretsloppsanpassat byggande, boende och hälsa samt
för inomhusmiljöfrågor. Utskottet vill erinra om att
ett arbete med denna inriktning och bredd bedrivs
bl.a. inom ramen för det av riksdagen beslutade
miljömålsarbetet. Ett av de fastställda
miljökvalitetsmålen avser God bebyggd miljö och
innebär att den bebyggda miljön skall utgöra en god
och hälsosam livsmiljö. Riksdagen har även beslutat
om ett antal delmål inom detta område, bl.a.
avseende byggnaders påverkan på hälsan.
Miljökvalitetsmålen definierar det tillstånd för
den svenska miljön som miljöarbetet skall sikta mot.
Delmålen anger inriktning och tidsperspektiv i det
fortsatta konkreta miljöarbetet. Kopplat till
miljömålsarbetet är också ett tydligt
uppföljningssystem som gör en effektiv mål- och
resultatstyrningsprocess möjlig. Avsikten är att
successivt konkretisera arbetet genom fler delmål
och genom att lägga fast vilka åtgärder som behöver
vidtas för att uppnå de uppsatta målen. Det skulle
således kunna hävdas att miljömålsarbetet i sig är
att betrakta som ett nationellt handlingsprogram.
Enligt utskottets mening är det centrala givetvis
att ett program- eller målarbete leder fram till
åtgärder för att uppnå de uppsatta målen om en god
och hälsosam boendemiljö. Utskottet är även i
fortsättningen berett att ta ställning till konkreta
förslag om olika åtgärder som bör vidtas med denna
inriktning och vid behov söka driva på utvecklingen.
Det kan exempelvis handla om förändringar i
bygglagstiftningen. Som framgått ovan pågår för
närvarande en översyn av flera regelsystem som har
betydelse för bygg- och bostadssektorn. Det har även
under de senaste åren tagits ett flertal initiativ
såväl från staten som från byggsektorn i syfte att
sprida medvetenheten om behovet av ett miljöanpassat
byggande. Det skulle emellertid föra alltför långt
för utskottet att i detta sammanhang gå in på alla
de enskilda frågor som har betydelse för
omställningen av bygg- och bostadssektorn i den
riktning som förordas i motionerna.
Mot den redovisade bakgrunden avstyrker utskottet
motionerna 2002/03:
Bo267 (c) yrkandena 37, 38 och 42 samt 2002/03:Bo291
(kd) yrkande 22.

Det sunda huset

I motion 2002/03:A242 (kd) yrkande 8 föreslås att
erfarenheterna från forskningsprojektet Det sunda
huset tas till vara och utvecklas.

Den sunda huset är benämningen på ett insatsområde
för Formas (Forskningsrådet för miljö, areella
näringar och samhällsbyggande). Inom ramen för detta
insatsområde ges stöd till ett stort antal
forskningsprojekt med inriktning mot miljö- och
hälsoperspektiven i byggnader. Insatsområdet är för
närvarande inne på sin andra treårsperiod som löper
2001-2003. De hittillsvarande resultaten har
redovisats bl.a. i olika rapporter, seminarier och
konferenser, senast i en konferens om fukt i
byggnader och hälsa som arrangerades i samarbete
mellan ett flertal myndigheter och organisationer.
Bostadsutskottet ser mycket positivt på den
forskning som bedrivs i syfte att öka kunskapen på
det aktuella området. Utskottet delar givetvis även
motionärernas uppfattning att det är av stor vikt
att nyvunna kunskaper sprids och kommer till
användning inom bygg- och bostadssektorn. Det är
emellertid inte en uppgift för riksdagen att ta
ställning till formerna för spridning av
erfarenheterna från olika forskningsprogram. När det
gäller mer principiella frågor om spridning av
forskningsresultaten har nyligen Byggkommissionen i
sitt betänkande (SOU 2002:115) lämnat vissa förslag
om ett mer systematiserat återförande av kunskap
från byggforskningen till byggsektorn. Det gäller
bl.a. utökade uppgifter för Boverket att bygga upp,
koordinera och förmedla kunskapen från forskningen.
Kommissionens betänkande remissbehandlas för
närvarande av regeringen.
Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet den aktuella motionen.

Miljö- och energideklaration av bostäder

Fördelarna med att införa ett system för deklaration
av bostäder och andra byggnader framhålls i två
motioner.

I motion 2002/03:Bo212 (s) föreslås ett snabbt
införande av miljödeklarationer för fastigheter.
Motionären hänvisar till de erfarenheter som vunnits
av det uppdrag som Boverket haft att genomföra
kvalitetsdeklarationer av bostäder.
Enligt motion 2002/03:Bo233 (v) bör ett system för
miljö- och energideklarationer av bostäder vara i
bruk senast år 2006. I motionen anförs att
deklarationerna skulle tvinga fastighetsägarna att
uppmärksamma fel och brister och möjliggöra aktiva
val för konsumenterna. Riksdagen bör i ett
tillkännagivande framhålla att deklarationerna skall
vara en obligatorisk, offentlig handling och på sikt
innehålla en bredare redovisning än de uppgifter om
radon, ventilation och energianvändning som är
aktuella i en nu pågående utredning.
Det pågående arbete som motionärerna syftar på
avser den särskilda utredare som regeringen
tillkallat för att allsidigt belysa frågor om
byggnadsdeklarationer, byggnadsregister och
byggfelsförsäkringar (dir. 2002:93). Av direktiven
framgår att utredaren med bl.a. befintliga
frivilliga deklarationer som grund skall lämna
förslag till utformning av en grundläggande
obligatorisk eller frivillig byggnadsdeklaration
omfattande såväl nya som befintliga byggnader.
Deklarationerna skall utformas så att där kan
redovisas i vilken utsträckning en byggnad motsvarar
samhällets tekniska egenskapskrav enligt lagen om
tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m.
Förhållandena beträffande radon, ventilation och
energianvändning skall ingå.
Bakgrunden till det nu pågående utredningsarbetet
är i korthet följande. På bostadsutskottets förslag
gjorde riksdagen hösten 1995 ett tillkännagivande om
deklaration av bostäder (bet. 1995/96:BoU1).
Innebörden i tillkännagivandet var att ett system
för kvalitetsdeklaration av bostäder borde utvecklas
och komma i praktiskt bruk så snart som möjligt.
Regeringen gav därefter Boverket i uppdrag att
utveckla ett sådant system. Boverket redovisade sin
utredning år 1998. Därefter gav regeringen Boverket
ett förnyat uppdrag att genomföra en
försöksverksamhet med utgångspunkt från verkets
förslag. Boverket redovisade resultatet av
försöksverksamheten samt sina förslag år 2001. Vid
sidan av Boverkets utredning och försöksverksamhet
har under de senaste åren flera andra system för
deklaration av bostäder utvecklats.
Regeringen redovisade våren 2001 i en proposition
om vissa inomhusmiljöfrågor (prop. 2001/02:128) sin
bedömning av hur arbetet med byggnadsdeklarationer
bör föras vidare. Regeringen framhöll bl.a. att
flera frågor om deklarationerna behövde övervägas
ytterligare, bl.a. gällande frivillighet kontra
obligatorium och vilka egenskaper som i första hand
bör deklareras. Bostadsutskottet uttalade i samband
med beredningen av propositionen sin förståelse för
att de avvägningar som redovisas i propositionen kan
behöva utredas ytterligare innan definitiv ställning
tas till ett system för deklaration av bostäder
(bet. 2001/02:BoU14).
Som framgått av den redovisade
bakgrundsbeskrivningen finns det fortfarande vissa
frågor som behöver belysas innan definitiv ställning
tas i frågan om ett system för deklarationer av
bostäder och andra byggnader. I avvaktan på
resultaten från den pågående utredningen bör de
aktuella motionerna avslås.

Regler för ventilationssystem

Boverkets regler för ventilation i byggnader behöver
enligt Centerpartiets partimotion 2002/03:Bo267
yrkande 41 ses över. Regeringen bör enligt motionen
ges i uppdrag att belysa olika aspekter på mekanisk
och naturlig ventilation samt föreslå åtgärder så
att dessa två system kan samverka. Motionärerna
anser att det finns stora problem med mekanisk
ventilation och framhåller i stället fördelarna med
självdragsventilation. Enligt motionen motverkar
gällande bestämmelser användningen av
självdragsventilation. En översyn av dessa
bestämmelser bör därför göras. Vidare bör enligt
motionen Boverkets arbete inom ventilationsområdet
liksom ventilationsindustrins påverkan ingående
granskas av ett opartiskt organ.

Bostadsutskottet har vid tidigare tillfällen
behandlat ett motsvarande yrkande om ventilation,
senast våren 2002. Utskottet har vid dessa
tillfällen framhållit att gällande byggregler om
ventilation i huvudsak är utformade som
funktionskrav och att det inte anges vilken teknisk
lösning som skall väljas för ventilationen i olika
byggnader. Funktionskraven på inomhusluftens
kvalitet anger bl.a. att byggnader skall utformas så
att god luftkvalitet erhålls och att
ventilationssystemen skall dimensioneras så att
erforderlig mängd uteluft tillförs byggnaden.
Utskottet har vid sina tidigare överväganden mot
bl.a. denna bakgrund inte funnit det erforderligt
med något tillkännagivande med anledning av
motionsyrkandet.
Bostadsutskottet vidhåller sin uppfattning men
anser samtidigt att reglerna för ventilation, i
likhet med andra byggregler, regelbundet bör ses
över och vid behov revideras om ny kunskap kommit
fram. Utskottet har också erfarit att Boverket nu
har inlett en mer omfattande översyn av gällande
byggregler (Boverkets föreskrifter 1993:57 med
ändringar). Arbetet inriktas inledningsvis på de
avsnitt i regelsamlingen som gäller hygien, hälsa
och miljö (kap. 6) samt energihushållning och
värmeisolering (kap. 9), dvs. de avsnitt som är
centrala i frågor om ventilation. Det får därför
förutsättas att eventuella problem med nuvarande
utformning av regler om ventilation kan hanteras i
detta sammanhang.
Utskottet avstyrker således motion 2002/03:Bo267
(c) yrkande 41.

Urinseparerande avloppssystem

Staten bör enligt motion 2002/03:Bo264 (s) medverka
till att på olika sätt stödja och påskynda
utbyggnaden av en ny avloppsteknik med
urinseparerande system. Enligt motionen medför den
nuvarande avloppstekniken stor miljömässig
belastning på havsvatten och grundvatten. Motionären
anser att de urinseparerande avloppssystemen i många
fall utgör en mycket bra ersättning för dagens
miljöbelastande lösningar.

Bostadsutskottet kan instämma i att det finns ett
behov av att utveckla och introducera nya
miljöanpassade lösningar för avloppshanteringen både
för enskilda fastigheter och för tätbebyggelse. Det
bör emellertid samtidigt framhållas att ett
omfattande utvecklingsarbete har bedrivits på detta
område under senare år. Detta har till stor del
skett med stöd av olika statliga medel. Det är nu
viktigt att erfarenheterna från dessa satsningar ges
stor spridning. Detta sker exempelvis genom Statens
institut för ekologisk hållbarhet (IEH) som på sin
Internethemsida redovisar erfarenheter från dessa
satsningar och länkar till olika pågående och
avslutade projekt.
Av övriga statliga insatser på det aktuella
området kan nämnas en kunskapssammanställning som
Naturvårdsverket tagit fram i samarbete med ett
flertal andra intressenter och som redovisades i
september 2002 under rubriken Robusta, uthålliga små
avloppssystem. Syftet med rapporten har varit att
sammanställa, syntetisera och preliminärt värdera
den internationella kunskapen om olika
miljöanpassade tekniker och systemlösningar för
enskilda och små anläggningar för samlad bebyggelse.
En översyn av va-lagstiftningen har inletts (dir.
2002:46). En av utgångspunkterna för översynen är
att va-lagstiftningen skall bidra till en hållbar
utveckling och en god resurshushållning samt
utformas så att den möjliggör va-lösningar som
tillgodoser moderna krav på miljöhänsyn och
resurshushållning. Vidare har frågor om separerande
avloppssystem aktualiserats i det pågående
miljömålsarbetet. I den strategi för giftfria och
resurssnåla kretslopp som regeringen presenterat i
detta sammanhang framhålls att det är väsentligt att
uppmärksamma möjligheten att använda sorterande
system vid en översyn av föreskrifterna för
nyanläggning av enskilda avlopp.
Som framgår av den kortfattade redovisningen ovan
är den i motionen aktualiserade frågan föremål för
överväganden och olika insatser även utan ett
riksdagens tillkännagivande. Motion 2002/03:Bo264
(s) avstyrks således.

Säkerheten i byggnader

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
barnsäkerheten i äldre bostäder, jämför
reservation 9 (kd, v, c, mp),
jordfelsbrytare i lokaler med barn,
brandvarnare, jämför reservation 10 (v),
sprinkleranläggningar.

Barnsäkerheten i äldre bostäder

Barns fysiska säkerhet i boendemiljön är enligt
motion 2002/03:Bo232 (v) en mycket viktig fråga.
Samtidigt konstateras att tillgänglig statistik
visar att hemmet och dess närhet är den miljö där
barn oftast råkar ut för skador. Ett av skälen till
detta är att barnsäkerhetskraven inte omfattar hus
som är byggda före 1973 eller ombyggda före 1976.
Lagstiftningen bör därför ses över dels utifrån
vilka krav som skall gälla, dels vilka krav som kan
ställas på de befintliga hus som inte omfattas av
dagens krav (yrkande 2).

Utskottet behandlade motsvarande yrkande
föregående år och anförde då (bet. 2001/02:BoU9 s.
21) följande.

Det kan med fog hävdas att bostadsutskottet och
riksdagen varit en pådrivande kraft när det
gäller att söka förbättra säkerheten i
boendemiljön. Sålunda gjorde riksdagen redan
våren 1997 på bostadsutskottets förslag ett
tillkännagivande om barnsäkerhet i byggnader
(1996/97:BoU12). Enligt utskottet borde frågan
ges hög prioritet och särskild vikt läggas på
informationsinsatser. Utskottet ansåg det viktigt
att de erfarenheter som vunnits om barnsäkerhet i
byggnader gavs stor spridning genom information
om vilka krav som följde av gällande regler, men
också om vad som kunde åstadkommas med enkla
medel på frivillig väg. Regeringen har också
återkommit till riksdagen med den begärda
redovisningen. När det gäller Boverkets
byggregler har en skärpning genomförts avseende
balkongräcken och balkonginglasningar.

De senast vidtagna åtgärderna har gällt kraven
på säkerhet i nybyggnationen. De krav som förts
fram i såväl de nu aktuella motionerna som i
tidigare motioner avser krav på åtgärder i den
befintliga bebyggelse som inte omfattas av dagens
regler. De bostäder som avses är bostäder byggda
före 1973 eller ombyggda före 1976.
När bostadsutskottet tidigare har behandlat
motsvarande förslag har utskottet understrukit
att frågan om barnsäkerhet i byggnader är av
sådan vikt att den bör vara föremål för
kontinuerlig uppmärksamhet från berörda
myndigheter och övriga parter som kan bidra till
en bättre barnsäkerhet. Ett arbete med denna
inriktning har nu inletts. Regeringen har sålunda
hösten 2001 tillsatt en särskild delegation -
Barnsäkerhetsdelegationen - med uppgift att se
över och arbeta med frågor om säkerhet och
förebyggande av skador i barns och ungdomars
miljö. En fråga som enligt direktiven (dir.
2001:79) skall uppmärksammas särskilt i arbetet
är säkerhetsreglerna i bostäder. Delegationen
skall därför beskriva och analysera hur
olycksfallsmönstren i olika delar av
bostadsbeståndet ser ut. Om analysen visar att
det behövs åtgärder i form av förändrad
lagstiftning skall delegationen lämna förslag
till sådana åtgärder.

Som framgår av redovisningen ovan pågår nu en
översyn med den inriktning som motionärerna
efterfrågar. Uppdraget kommer att slutredovisas i
december 2003. Utskottet har erfarit att
delegationen har för avsikt att särskilt
uppmärksamma den fråga som motionärerna lyfter fram,
dvs. barnsäkerheten i hus som är byggda före 1973
eller ombyggda före 1976. Det finns således inte
skäl att nu föregripa delegationens överväganden.
Enligt utskottets mening bör resultatet av detta
arbete avvaktas. Därefter kommer det sannolikt att
finnas skäl för utskottet att ta upp frågan till
förnyad prövning.

Med hänvisning till att den översyn av
lagstiftningen som begärs i motion 2002/03:Bo232 (v)
redan pågår avstyrker utskottet det aktuella
yrkandet.

Jordfelsbrytare i lokaler med barn

Frågan om säkerhet för barn i byggnader tas upp i
ytterligare en motion. I motion 2002/03:Bo296 (s)
föreslås att det införs ett krav på jordfelsbrytare
i alla offentliga lokaler där barn vistas.
Motionärerna hänvisar till att det i dag finns krav
på att jordfelsbrytare installeras vid nyuppförande
av bostäder, daghem m.m. Förslaget innebär att också
befintliga lokaler där barn vistas bör utrustas med
jordfelsbrytare.

Även frågan om elsäkerheten i lokaler där barn
vistas behandlades av utskottet föregående år
(bet. 2001/02:BoU9 s. 22). Utskottet redogjorde
då för gällande regler som bl.a. innebär att den
elektriska installationens gruppledningar skall
skyddas av jordfelsbrytare vid nyuppförande av
bostäder, grundskolor, fritidshem och daghem.
Detsamma gäller vid utbyte av befintliga
gruppcentraler. Detta innebär att bostäder och
lokaler där barn vistas successivt kommer att
förses med jordfelsbrytare dels genom
nyproduktion, dels i samband med ombyggnader som
omfattar elinstallationerna i byggnaden.
Utskottet anförde mot denna bakgrund följande.
Bostadsutskottet kan instämma i att det vore
önskvärt om hela det befintliga
byggnadsbeståndet, och då särskilt bostäder och
de lokaler där barn vistas, snarast skulle kunna
förses med en så god elstandard som ny elteknik
och jordfelsbrytare ger möjlighet till. Ingrepp i
befintliga elinstallationer är emellertid ofta
tekniskt komplicerade och kostsamma att
genomföra. Det får därför accepteras att en
förbättring av säkerhetsstandarden på det sätt
som motionärerna efterfrågar tar en viss tid att
genomföra. Det bör emellertid understrykas att
gällande regelverk ställer höga krav på
elstandarden även i de fall när inte
jordfelsbrytare är obligatorisk. Vidare kan det
erinras om att det i dag finns enkla lösningar
som kan höja elstandarden utan att en fast
jordfelsbrytare installeras i en anläggnings
gruppcentral. Exempelvis finns det på marknaden
billiga portabla jordfelsbrytare som kan användas
för att höja elstandarden i delar av befintliga
elsystem.
Bostadsutskottet delar sammanfattningsvis
motionärernas uppfattning att frågor om
elsäkerheten, särskilt i lokaler där barn vistas,
bör ägnas stor uppmärksamhet. Det är angeläget
att de myndigheter som har uppgifter inom det
aktuella området och övriga berörda parter
informerar om de möjligheter som finns att
förbättra elsäkerheten i våra byggnader. En ökad
användning av jordfelsbrytare utgör en viktig del
i dessa strävanden. Utskottet är emellertid i
dagsläget inte berett att ställa sig bakom ett
krav på att jordfelsbrytare skall installeras i
den befintliga bebyggelsen utöver vad som följer
av den nyligen genomförda revideringen av
starkströmsföreskrifterna.

Som framgått ovan i avsnittet om barnsäkerheten i
äldre bostäder har regeringen tillsatt en särskild
delegation - Barnsäkerhetsdelegationen - med uppgift
att se över och arbeta med frågor om säkerhet och
förebyggande av skador i barns och ungdomars miljö.
Elsäkerhetsverket är genom en av ledamöterna
representerat i delegationen. Det får förutsättas
att även de aktuella elsäkerhetsfrågorna kommer att
övervägas i Barnsäkerhetsdelegationens arbete.

Utskottet avstyrker motion 2002/03:Bo296 (s) med
hänvisning till det anförda.

Brandvarnare

I fyra motioner läggs fram förslag om att ett
särskilt lagkrav på brandvarnare och brandlarm i
bostäder skall införas. Förslag med denna inriktning
finns i motionerna 2002/03:Bo217 (s), 2002/03:Bo218
(s), 2002/03:Bo240 (c) och 2002/03:Bo307 (s). I
motionerna hävdas att de nuvarande kraven på detta
område är oklara och otillräckliga. Motionärerna
hänvisar vidare till det stora antal bränder som
årligen leder till dödsfall och till den
förebyggande effekt som användningen av brandvarnare
visat sig ha.

Bostadsutskottet har vid flera tidigare tillfällen
behandlat förslag om ett utvidgat krav på
brandvarnare i olika byggnader. Senast föregående år
redogjorde utskottet i detta sammanhang för det
rådande rättsläget på området och vissa insatser för
att öka användningen av brandvarnare (se bet.
2001/02:
BoU9 s. 24). Här skall endast kortfattat återges
innebörden i gällande regler.
Genom Boverkets byggregler ställs krav på att nya
bostadshus skall förses med "anordning för tidig
upptäckt av brand samt utrymningslarm". För
befintliga hus har räddningstjänstlagen (1986:1102)
av ansvariga myndigheter tolkats så att det även där
finns krav på brandvarnare eller motsvarande
anordning. Enligt 41 § räddningstjänstlagen skall
ägare av byggnader i skälig omfattning hålla
utrustning för bl.a. släckning av brand och i övrigt
vidta de åtgärder som behövs för att förebygga brand
och för att hindra eller begränsa skador till följd
av brand. Statens räddningsverk har i allmänna råd
om brandvarnare tolkat innebörden av paragrafen så
att varje byggnad som stadigvarande eller
tillfälligt används för bostadsändamål bör vara
försedd med fast installerad och fungerande
brandvarnare eller motsvarande anordning för tidig
varning vid brand. Kravet på skäligt brandskydd
enligt räddningstjänstlagens bestämmelser gäller i
hela landet. Flera kommuner har emellertid beslutat
att brandförsvaret genom brandsyn och på andra sätt
skall verka för att alla bostäderna i kommunen skall
ha fungerande brandlarm.
I gällande byggregler ställs således krav på
brandvarnare eller motsvarande utrustning för nya
bostadshus. Den fråga som bostadsutskottet närmast
har att ta ställning till är därför om retroaktivt
verkande krav på brandvarnare bör tas in i
byggnadslagstiftningen och i de byggregler som ges
ut med stöd av denna. Däremot får frågan om
räddningstjänstlagens utformning i det aktuella
avseendet närmast anses ligga inom
försvarsutskottets beredningsområde.
Bostadsutskottet har emellertid erfarit att ett
förslag till ny räddningstjänstlag för närvarande
bereds inom Regeringskansliet. I den mån motionerna
innebär krav på förändringar i denna lag kommer det
således inom en snar framtid att ges tillfälle för
sådana överväganden i samband med riksdagens
beredning av den kommande propositionen.
Bostadsutskottet har i frågan om
byggnadslagstiftningens omfattning i det aktuella
avseendet inte ansett att det för närvarande finns
tillräckliga skäl att närmare överväga en utvidgning
till att omfatta befintliga hus enligt förslagen i
motionerna. Utskottets ställningstagande har skett
både mot bakgrund av räddningstjänstlagens
tillämpning och de omfattande informationsinsatser
som berörda myndigheter och organisationer genomfört
under de senaste åren inom det brandförebyggande
området. Regeringen har också i olika sammanhang
understrukit vikten av fortsatta insatser för att
förebygga bränder och begränsa antalet omkomna.
Senast den 23 december 2002 framhöll
försvarsminister Leni Björklund i ett frågesvar i
riksdagen att hon uppfattar installering av
brandvarnare som en mycket viktig åtgärd och att
arbetet för ett säkrare samhälle måste fortsätta.
Sammanfattningsvis kan utskottet konstatera att
frågan om installation av brandvarnare under de
senaste åren har uppmärksammats på ett helt annat
sätt än tidigare av såväl berörda myndigheter som av
ett ökande antal kommuner. Även regeringen följer
uppmärksamt utvecklingen. Ett riksdagens
tillkännagivande i enlighet med förslagen i de
aktuella motionerna kan därmed inte nu anses vara
nödvändigt.

Sprinkleranläggningar

En ökad användning av sprinkleranläggningar skulle
enligt motion 2002/03:
Bo308 (s) leda till att skadorna i samband med brand
reduceras avsevärt. Motionären anser därför att
regeringen bör verka för att det införs regler om
sprinkleranläggningar i bostäder.

Något krav på användning av sprinkleranläggningar
i bostäder finns inte i byggnadslagstiftningen.
Sprinklersystem används däremot ibland som en
frivillig åtgärd för att höja brandsäkerheten eller
som ett alternativt sätt att uppfylla byggreglernas
brandskyddskrav, exempelvis för att kompensera en
större träexponering vid byggande av vissa
flervåningsbyggnader i trä.
Möjligheten att använda sprinklersystem har också
uppmärksammats i olika sammanhang av berörda
myndigheter och organisationer. Exempelvis har
Räddningsverket nyligen framhållit fördelarna med
sprinkleranläggningar i en skrivelse till Boverket
med förslag till åtgärder för att minska antalet
omkomna till följd av brand. Räddningsverket anser
att en dialog bör komma till stånd om framför allt
behovet av sprinkleranläggningar i serviceboenden
och andra särskilda boendeformer för äldre och
personer med hjälpbehov.
Bostadsutskottet är för dagen inte berett att
föreslå några åtgärder med anledning av den aktuella
motionen. Utskottet ser emellertid positivt på att
olika vägar prövas för att öka brandsäkerheten i
bostadshus och i andra byggnader. En ökad användning
av olika former av sprinklersystem är sannolikt en
av de åtgärder som kan bidra både till en ökad
personsäkerhet och till en begränsning av
egendomsskadorna när brand uppstår. De vidare
övervägandena i frågan inom de berörda myndigheterna
får visa om det finns skäl att kräva särskilda
åtgärder i vissa boendeformer.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motion
2002/03:Bo308 (s).

Tillgängligheten i boendemiljön

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
krav på tillgänglighet, jämför reservation
11 (fp, kd, c),
behovet av hissar, jämför reservation 12
(c).

Krav på tillgänglighet

Förslag om att bl.a. de krav som ställs i plan- och
bygglagen på tillgänglighet och användbarhet för
funktionshindrade skall förstärkas eller förtydligas
förs fram i fyra motioner.

Enligt motion 2002/03:So362 (fp) yrkande 3 bör
regeringen lägga fram ett förslag om ändringar i PBL
med krav på att rimliga anpassningsåtgärder för
funktionshindrade vidtas såväl vid nybyggnation som
i befintliga byggnader. Motionärerna hänvisar till
ett förslag med denna innebörd som var aktuellt år
1995 men inte då fördes fram av regeringen.
I motion 2002/03:So457 (kd) hävdas att det
fortfarande byggs otillgängligt och oanvändbart för
funktionshindrade i Sverige. Enligt yrkande 3 i
motionen bör det därför genomföras en utredning med
syfte att förtydliga de krav på tillgänglighet som
finns i PBL.
Centerpartiet föreslår i sin partimotion
2002/03:Bo267 yrkande 29 att riksdagen i ett
tillkännagivande skall framhålla vikten av att äldre
och funktionshindrade kan påverka
samhällsplaneringen. Motionärerna konstaterar att
det på många håll görs goda insatser för ökad
handikappanpassning. Mycket återstår dock att göra,
bl.a. enkla åtgärder som att fasa av trottoarkanter.
I motion 2002/03:Bo279 (s) yrkande 1 förordas att
överväganden om förstärkta krav på tillgänglighet
enligt PBL och BVL kommer till stånd. Enligt
motionens yrkande 2 skall krav på god tillgänglighet
vara en förutsättning för statligt stöd till
bomässor. Motionären konstaterar att bebyggelse på
såväl bomässor som i övrigt har bristande
tillgänglighet trots de krav som finns i gällande
byggnadslagstiftning.
Mot bakgrund av vad som föreslagits i motionerna
avseende tillgängligheten i bebyggelsen vill
utskottet anföra följande.
Inom bostadsutskottet har det sedan länge rått en
bred enighet när det gäller betydelsen av att
tillgänglighetsfrågorna ges stor uppmärksamhet i
planeringen och byggandet av den fysiska miljön.
Frågor om hur tillgängligheten i bebyggelsen skall
kunna förbättras har också varit föremål för
ingående diskussioner och överväganden. Utskottet
har i dessa sammanhang betonat vikten av att
bebyggelsemiljön görs tillgänglig för alla. Det bör
också framhållas att de krav på tillgänglighet som
ställs upp i plan- och byggnadslagstiftningen i
flera avseenden har skärpts under de senaste åren.
Arbetet med att förbättra tillgängligheten måste
emellertid drivas vidare tills vi uppnått ett
samhälle som kan sägas erbjuda en god tillgänglighet
för hela befolkningen. Utskottet vill med anledning
av motionsförslagen om en skärpning av regelsystemet
om tillgänglighet kortfattat erinra om delar av det
arbete som pågår med denna inriktning och om de
nyligen genomförda skärpningarna i PBL.
Det lagförslag som efterlyses i motion
2002/03:So362 (fp) och som var aktuellt år 1995
avser sannolikt ett förslag som ursprungligen lades
fram i ett betänkande av den då arbetande Plan- och
byggutredningen (SOU 1994:36). Utskottet vill erinra
om att ett motsvarande lagförslag sedermera lades
fram av regeringen hösten 2000 och beslutades av
riksdagen våren 2001 (prop. 2000/01:48, bet.
2000/01:BoU5). Lagändringen, som trädde i kraft den
1 juli 2001, innebär att föreskrifter med mer
preciserade krav kan utfärdas vad gäller
användbarheten för personer med nedsatt rörelse-
eller orienteringsförmåga i samband med
iordningställande och ändring av bl.a. allmänna
platser. Vidare har en möjlighet införts att genom
föreskrifter ställa krav på att enkelt avhjälpta
hinder mot tillgänglighet och användbarhet skall
undanröjas i vissa befintliga miljöer. Det gäller
lokaler dit allmänheten har tillträde och allmänna
platser. Boverket har med stöd av lagändringen
utformat förslag till föreskrifter som har
remissbehandlats. Ett omfattande arbete har också
lagts ned på att analysera konsekvenserna av olika
åtgärder och på att ta fram allmänna råd och goda
exempel. Utskottet kan konstatera att exempelvis
frågan om avfasning av trottoarkanter som tas upp i
en av motionerna behandlas i förslaget till
föreskrifter.
När det sedan gäller behovet av eventuella
ytterligare förändringar av plan- och
bygglagstiftningen i syfte att förtydliga kraven på
en tillgänglig och användbar utformning av
bebyggelsen vill utskottet återigen erinra om PBL-
kommitténs arbete. Kommitténs direktiv pekar tydligt
ut dessa frågor som en viktig utgångspunkt för
översynen av plan- och bygglagstiftningen. Vidare
skall kommittén pröva vilka förändringar i
lagstiftningen som behövs för en effektiv kontroll
av att samhällskraven på byggnader infrias, t.ex.
kraven på tillgänglighet. Utskottet vill understryka
att detta kan vara en väl så viktig fråga i arbetet
med att uppnå en bättre tillgänglighet som lagkraven
om tillgänglighet i sig. Det hjälper således inte
med aldrig så omfattande lagkrav om sedan dessa
bestämmelser glöms bort i något led i byggprocessen.
Det är därför också viktigt att hitta arbetsformer
som gör att tillgänglighetsfrågorna beaktas redan på
ett tidigt stadium så att kostsamma ändringsarbeten
kan undvikas. Kommitténs uppgift att belysa
handikapporganisationernas inflytande i plan- och
byggprocessen kan få stor betydelse i detta
sammanhang. Även i övrigt får det förutsättas att
PBL-kommittén i flera sammanhang kommer in på den
frågan om hur äldre och funktionshindrade kan
påverka samhällsplaneringen som tas upp i
Centerpartiets partimotion.
Den särskilda fråga om tillgängligheten på
bomässor som tas upp i en av motionerna behandlades
även föregående år då utskottet anförde bl.a.
följande i denna fråga (bet. 2001/02:BoU9 s. 21).

Bostadsmässorna avser normalt bostäder som efter
mässperioden kommer att användas som
permanentbostäder på den plats där de uppförts.
Det innebär att bostäderna och den omgivande
miljön skall svara mot de krav på tillgänglighet
som ställs med stöd av plan- och bygglagen. Det
får mot den bakgrunden förutsättas att bostäderna
liksom bostadsområdet blir tillgängligt på det
sätt som följer av lagstiftningen och de till
denna kopplade byggreglerna. Samtidigt kan
naturligtvis själva mässperioden och
visningsverksamheten som sådan kräva olika
anordningar och tillfälliga arrangemang som kan
medföra svårigheter vad beträffar
tillgängligheten. Med tanke på den planering som
föregår mässorna får det förutsättas att också
tillgänglighetsaspekten beaktas inför själva
mässan.

Slutligen vill utskottet erinra om att riksdagen
våren 2000 antog en nationell handlingsplan för
handikappolitiken (prop. 1999/2000:79, bet. SoU14,
yttr. BoU6y). Regeringen redovisade i december 2002
i en skrivelse (skr. 2002/03:25) hittills vidtagna
åtgärder och planerade insatser. I denna skrivelse
finns redovisade ett antal genomförda åtgärder och
planerade insatser med den inriktning som efterlyses
i de aktuella motionerna. Regeringen avser att vart
tredje år i en skrivelse återkomma till riksdagen
med en redogörelse för hur arbetet med att genomföra
handlingsplanen fortskrider.

Med hänvisning till det anförda anser
bostadsutskottet att det i dagsläget inte skulle
tjäna något reellt syfte med ett allmänt inriktat
tillkännagivande från riksdagen med en begäran om
ytterligare åtgärder för att åstadkomma en mer
tillgänglig och användbar bebyggelse och utemiljö.
Utskottet vill emellertid samtidigt understryka att
det i själva sakfrågan inte råder några delade
meningar. Arbetet med den i motionerna förordade
inriktningen måste således även i fortsättningen ges
hög prioritet.

Behovet av hissar

I ytterligare två motioner tas frågor om
tillgängligheten i boendemiljön upp. Övervägandena
i dessa motioner gäller i första hand ett ökande
behov av hissar i flerbostadshus till följd av den
allt större andelen äldre i befolkningen.

En översyn behöver enligt motion 2002/03:Bo280 (s)
genomföras av möjligheterna att förbättra för äldre
personer att bo kvar i sina lägenheter. Olika
möjligheter till anpassningar bör prövas som
hissinstallationer, förbättrad belysning och olika
anpassningar såväl i de gemensamma utrymmena som i
de enskilda lägenheterna.
I motion 2002/03:Bo283 (c) föreslås att en
utredning analyserar kostnaderna för ett utökat
statligt stöd till hissar i hyreshus (yrkande 1).
Vidare föreslås att regeringen utarbetar en plan för
ökad tillgänglighet i hyresbostäder (yrkande 2).
Även i denna fråga vill utskottet hänvisa till vad
som ovan anförts om det pågående arbetet med att
förbättra tillgängligheten i den byggda miljön. Den
fråga som motionärerna tar upp understryker att
tillgänglighet inte bara skall ses som ett
särintresse för personer med nedsatt rörelse- eller
orienteringsförmåga. De tillgänglighetsskapande
åtgärderna innebär ofta en bättre utformning av den
byggda miljön för hela befolkningen. I olika delar
av livets skeden kan dessutom behovet av en god
tillgänglighet öka även för den del av befolkningen
som inte i första hand åsyftas när behovet av
tillgänglighetsskapande åtgärder diskuteras. Vikten
av en sådan syn på tillgängligheten kommer, som även
motionärerna framhåller, att understrykas av en allt
större andel äldre i befolkningen. Även de
strävanden som finns att underlätta kvarboende i
vanliga bostäder kommer att förutsätta en bättre
tillgänglighet i bostadsbeståndet.
Ett särskilt problem i detta sammanhang är
givetvis det äldre bostadsbestånd med flera våningar
som inte från början försågs med hiss. Frågan om hur
omfattande behovet av hissinstallationer är och hur
det bör tillgodoses rymmer emellertid många aspekter
förutom önskemålet om en god tillgänglighet. Det
gäller bl.a. de byggnadstekniska och estetiska
problem som ofta gör sig gällande när
hissinstallationer utförs i det äldre
bostadsbeståndet, men givetvis också de ekonomiska
frågorna. Det är därför viktigt att en diskussion
kommer till stånd om vad som är möjligt att
åstadkomma i detta bostadsbestånd för att förbättra
tillgängligheten mot bakgrund av den ökande andelen
äldre i befolkningen. Ett lämpligt forum för en
sådan diskussion och vidare överväganden är den
parlamentariska äldreberedningen - Senior 2005, som
regeringen tillkallade i slutet av 1998.
Utgångspunkterna för beredningens arbete är de
förändrade krav som ställs på samhället när både
antalet och andelen äldre i befolkningen ökar.
Senast den 1 maj 2003 skall beredningen redovisa
resultatet av sitt arbete till regeringen.
Ett diskussionsbetänkande som Senior 2005
presenterade föregående år (SOU 2002:29) har
remissbehandlats. Behovet av hissar i
bostadsbebyggelsen har tagits upp av flera
remissinstanser. Boverket, som är en av dessa
remissinstanser, har också i en skrivelse till
regeringen i juni 2002 tagit upp frågan. Skrivelsen
är en redovisning av ett uppdrag till Boverket att
definiera sin roll som sektorsansvarig myndighet för
handikappolitiken och redovisa förslag till etappmål
för hur myndigheten skall kunna uppfylla sin del av
de handikappolitiska målen. Ett av dessa etappmål är
att den övervägande delen av bostadsbeståndet senast
2010 skall vara tillgängligt och användbart för
funktionshindrade och äldre. Boverket uppmärksammar
under detta etappmål avsaknaden av hiss som ett
stort problem och redovisar tänkbara metoder för
olika former av tillgänglighetsskapande åtgärder.
Bostadsutskottet kan således konstatera att de
frågor som tas upp i de aktuella motionerna är
föremål för diskussioner och överväganden i ett
flertal sammanhang. Utskottet är därför inte i
dagsläget berett att ta ställning till vilka
konkreta åtgärder som kan komma att behöva vidtas
när det gäller tillgängligheten i det äldre
bostadsbeståndet.
Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionerna 2002/03:
Bo280 (s) och 2002/03:Bo283 (c).

Bostadsanpassningsbidrag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
översyn av lagen om
bostadsanpassningsbidrag, jämför särskilt
yttrande 4 (fp),
bostadsanpassningsbidrag för
elöverkänsliga, jämför reservation 13 (kd,
v, c, mp).

Översyn av lagen om bostadsanpassningsbidrag

I anslutning till de behandlade frågorna om
tillgängligheten i boendemiljön tar utskottet här
upp förslag som gäller utformningen och
tillämpningen av lagen (1992:1574) om
bostadsanpassningsbidrag. Enligt denna lag är
kommunerna skyldiga att lämna bidrag till vissa
former av anpassning av bostäder i syfte att ge
personer med funktionshinder möjlighet till ett
självständigt liv i ett eget boende.

Utskottet tar först upp två motioner som föreslår
att en översyn skall göras av vissa bestämmelser i
lagen om bostadsanpassningsbidrag.
Motion 2002/03:Bo244 (m) tar upp bestämmelserna om
dels bostadsanpassningsbidrag i samband med köp
eller byte av bostad, dels möjligheten till bidrag
för återställande av en tidigare anpassad bostad. I
den första frågan anser motionärerna att de
bestämmelser som innebär att bidrag för
kostnadskrävande åtgärder i samband med köp eller
byte av bostad endast utgår om det finns särskilda
skäl - 9 § - ofta tillämpas utan att tillräckligt
beslutsunderlag föreligger. I den andra frågan anser
motionärerna att återställningsbidrag även bör utgå
för egnahem och inte som i dag - 11 § - endast till
hyresbostäder samt för vissa åtgärder i
bostadsrättshus.
Förslaget om en översyn av lagen om
bostadsanpassningsbidrag i motion 2002/03:Bo257 (s)
tar upp den rättspraxis som har utvecklat sig när
det gäller vissa mer kostsamma anpassningsåtgärder i
hyreshus och bostadsrättshus. Enligt denna praxis
kan i vissa fall kommunen avslå en ansökan om bidrag
med hänvisning till att det finns andra sätt att
tillgodose den funktionshindrades behov. Det kan
exempelvis handla om att en anpassad och mer lämplig
lägenhet kan erbjudas i närområdet. Motionärerna
menar emellertid att det inte tas tillräcklig hänsyn
till önskemål om kvarboende vid tillämpningen av
denna praxis.
Bostadsutskottet anför följande med anledning av
de två motionerna,
Som framgått tidigare lägger utskottet stor vikt
vid frågor om att bostadsmiljön i möjligaste mån
skall vara tillgänglig och anpassad för allas behov.
Målet är givetvis att bebyggelsen redan från början
skall ges en sådan utformning att
anpassningsåtgärder endast behöver vidtas i
undantagsfall. Bostadsanpassningsbidrag har
emellertid fortfarande en mycket viktig roll att
spela när det gäller den individuella anpassningen i
och i nära anslutning till bostäder i särskilt äldre
hus. Ramarna för hur denna bidragshantering skall gå
till sätts upp i lagen om bostadsanpassningsbidrag.
Den praktiska tillämpningen av bidragsbestämmelserna
sköts emellertid av landets kommuner. Boverket har
vid sin tillsyn av kommunernas bidragshantering
under senare tid kunnat konstatera brister i olika
avseenden. Verket har i sin tillsynsrapportering
gjort regeringen uppmärksam på denna fråga och även
tagit upp en väl fungerande bidragshantering som ett
av de prioriterade etappmålen i den ovan omnämnda
redovisningen av Boverkets sektorsansvar inom
handikappolitiken.
Bostadsutskottet ser mycket allvarligt på att
Boverket kunnat konstatera att kommunernas
bidragshantering brister i vissa avseenden. Det kan
mot denna bakgrund inte uteslutas att de problem som
tas upp i de aktuella motionerna till viss del kan
ha samband med bidragshanteringen snarare än med
lagens utformning som sådan.
Vad gäller de två förslag om översyn av gällande
regler som tas upp i motion 2002/03:Bo244 (m) har
utskottet kunnat konstatera att de även förts fram
till regeringen genom en skrivelse från
Handikappombudsmannen. Boverket har avgivit ett
remissutlåtande över denna skrivelse, och en
beredning pågår för närvarande av frågan inom
Regeringskansliet.
Även frågan i motion 2002/03:Bo257 (s) om
rättspraxis i vissa fall kommer att bli föremål för
uppmärksamhet. Ett utslag i Regeringsrätten i
december 2002 (målnr 101-2000) i ett överklagat
ärende anses delvis kunna komma att påverka praxis i
de aktuella fallen. Ärendet avsåg ett kommunalt
beslut om att avslå en ansökan om bidrag för
installation av trapphiss i flerbostadshus för att
möjliggöra kvarboende. Kommunen hänvisade i stället
till en handikappanpassad lägenhet i samma
bostadsområde. Regeringsrätten ansåg emellertid att
bidrag skulle utgå i detta fall. Utskottet har
erfarit att avgörandet i Regeringsrätten medfört att
Boverket avser att se över det aktuella avsnittet i
sin handbok med råd och exempel för kommunernas
bidragshantering.
Utskottet kan sammanfattningsvis konstatera att de
frågor som tas upp i de aktuella motionerna är eller
kommer att bli föremål för överväganden. Det får
anses vara befogat att avvakta bl.a. regeringens
ställningstagande till Handikappombudsmannens
skrivelse och Boverkets tillsynsrapporter. Något
tillkännagivande i de aktualiserade frågorna kan
därför i dagsläget inte anses vara erforderligt.
Motionerna avstyrks således.

Bostadsanpassningsbidrag för elöverkänsliga

I ytterligare två motioner behandlas villkoren för
bostadsanpassningsbidrag. Dessa motioner tar upp
frågan om bidrag skall utgå för anpassning av
elöverkänsligas bostäder.

Enligt motion 2002/03:So361 (c) yrkande 6 bör det
slås fast att bostadsbidrag skall utgå för detta
ändamål. Motionärerna vänder sig mot att Boverket i
sin handbok om bostadsanpassningsbidrag anger att
bidrag inte utgår till s.k. elsanering.
Även enligt motion 2002/03:Bo268 (s) yrkande 1 bör
elöverkänsliga ges samma rätt till
bostadsanpassningsbidrag som andra
funktionshindrade. I motionens yrkande 6 föreslås
att möjligheten att utrusta alla offentliga
byggnader med elfria zoner bör övervägas.
Som konstateras i de aktuella motionerna är
rättsläget för närvarande sådant att kommunerna inte
kan anses vara skyldiga att lämna
bostadsanpassningsbidrag för s.k. elsanering.
Däremot förekommer det att kommuner på frivillig
basis i vissa fall ger bidrag för s.k. elsanering av
bostäder. Tolkningen av rättsläget i den aktuella
frågan framgår bl.a. av Boverkets handbok för
bostadsanpassningsbidraget. Till grund för den
redovisade uppfattningen hänvisar verket till ett
yttrande från Socialstyrelsen och ett avgörande i
kammarrätten. Socialstyrelsen har också i en rapport
anfört att kunskapsläget i den aktuella frågan är
sådant att belagda samband saknas mellan exponering
för elektriska och magnetiska fält i bostaden och de
symtom som åberopats vid ansökan om bidrag.
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen
behandlat motionsförslag om bostadsanpassningsbidrag
för elöverkänsliga. Vid det senaste tillfället
anförde utskottet bl.a. följande (bet. 2001/02:BoU1
s. 63).

Bostadsutskottet bör inte uttala sig i frågan om
bostadsanpassningsbidragslagens tillämpning i en
viss typ av ärenden. Däremot kan utskottet
vidhålla sin tidigare redovisade uppfattning att
det är önskvärt med en över landet enhetlig
tillämpning av lagen. Möjligheten att få stöd bör
inte vara avhängig av vilken kommun man är bosatt
i. Det grundläggande problemet i sammanhanget
står emellertid att finna i att det fortfarande,
trots ett mångårigt forsknings- och
utredningsarbete, saknas en samsyn om de
huvudsakliga orsakerna till
elöverkänslighetsproblemen. På samma sätt finns
fortfarande en betydande osäkerhet om hur man
bäst skall komma till rätta med problemet och om
den typ av åtgärder som kan innefattas i
begreppet elsanering alltid är den bästa
lösningen. Det finns därför starka skäl att kräva
fortsatta ansträngningar från alla inblandade
instanser så att kunskapsläget ger underlag för
en bredare samsyn i dessa frågor. En sådan
utveckling kan också förväntas bidra till en
lösning av det problem som motionärerna
uppmärksammar.

Bostadsutskottet kan konstatera att något egentligt
genombrott i forskningsläget på det aktuella området
fortfarande inte kan anses ha gjorts. Utskottet går
här inte vidare in på denna fråga men kommer inom
kort i ett betänkande om planfrågor att ta upp
motioner om problem med strålning från bl.a.
mobiltelefonimaster och kraftledningar. I detta
sammanhang avser utskottet att kortfattat redogöra
för forskningsläget och resultatet av genomförda
studier om hälsoeffekterna i dessa sammanhang.

Utskottet vidhåller sitt tidigare redovisade
ställningstagande när det gäller den fråga som tas
upp i motionerna 2002/03:So361 (c) yrkande 6 och
2002/03:Bo268 (s) yrkande 1. Det kan således inte
anses vara lämpligt att riksdagen uttalar hur
bostadsanpassningsbidragslagens bestämmelser skall
tolkas i den aktuella frågan. Bostadsutskottet
förutsätter emellertid att de berörda myndigheterna
följer det pågående forsknings- och
utredningsarbetet och aktualiserar tillämpningen av
bidragsreglerna så snart som det framkommer resultat
som motiverar detta.
Utskottet anser inte heller att kunskapsläget i
dag är sådant att riksdagen bör förorda att alla
offentliga byggnader förses med elfria zoner i
enlighet med förslaget i motion 2002/03:Bo268 (s)
yrkande 6.
De aktuella yrkandena avstyrks med hänvisning till
det anförda.

Buller i byggnader

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
bullerbegränsande åtgärder i lokaler,
jämför reservation 14 (c),
bullerbegränsande utförande av
installationer, jämför reservation 15
(mp).

Bullerbegränsande åtgärder i lokaler

Två motioner om buller i byggnader behandlas i detta
betänkande. Utskottet kommer inom kort i sitt
betänkande om planfrågor också att ta ställning till
ett antal motionsförslag om planering för en tystare
utomhusmiljö.

Utskottet tar först upp ett förslag i motion
2002/03:A239 (c) yrkande 22 om att ett program för
bullerdämpande åtgärder i offentliga lokaler bör
utarbetas. Motionärerna hänvisar till de höga
ljudnivåer som råder i exempelvis lokaler för
barnomsorg och de effekter som bl.a. valet av
byggmaterial kan ha i detta sammanhang.
Det bör inledningsvis påpekas att frågor om
problemen med höga ljudnivåer kan vara aktuella att
behandla i många olika sammanhang. De frågor som i
första hand gäller bl.a. arbetsmiljö- och
hälsoskyddslagstiftningens tillämpning på buller
bereds inom riksdagen av andra utskott.
Bostadsutskottet har emellertid att överväga
byggnadslagstiftningens krav som kan få betydelse
för den akustiska miljön vid exempelvis valet av
byggmaterial och utformning av lokalerna.
Bestämmelser på detta område finns bl.a. i
förordningen (1994:1215) om tekniska egenskapskrav
på byggnadsverk, m.m. där det i 7 § anges att
byggnadsverk skall vara projekterade och utförda på
ett sådant sätt att buller, som uppfattas av
brukarna eller andra personer i närheten av
byggnadsverket, ligger på en nivå som inte medför
risk för dessa personers hälsa och som möjliggör
sömn, vila och arbete under tillfredsställande
förhållanden. I Boverkets byggregler anges närmare
hur byggnader skall dimensioneras och utformas med
hänsyn till förekommande bullerkällor och så att
uppkomst och spridning av störande ljud begränsas.
För verksamheter i befintliga byggnader har
givetvis tillämpningen av bl.a.
hälsoskyddslagstiftningen stor betydelse.
Socialstyrelsen har också givit ut allmänna råd om
buller inomhus och höga ljudnivåer (SOSFS 1996:7)
som bl.a. lämnar riktvärden och rekommendationer för
bedömning av sanitär olägenhet.
Bostadsutskottet har erfarit att de regelverk som
ställer upp olika krav på bullerdämpande åtgärder
kommer att ses över. I en proposition om
inomhusmiljöfrågor våren 2001 (prop. 2001/02:128)
redovisade regeringen vissa frågor om buller och
angav i detta sammanhang att Socialstyrelsen kommer
att få i uppdrag att utvärdera sina allmänna råd och
identifiera olika åtgärder för att komma till rätta
med problemet med höga ljudnivåer inomhus.
Socialstyrelsen fick i augusti 2002 uppdraget att, i
samråd med berörda myndigheter, utvärdera om
regelverket kring höga ljudnivåer är ändamålsenligt
och ger avsedd effekt. Uppdraget skall redovisas
senast den 31 mars 2003.
I propositionen om inomhusmiljöfrågor hänvisade
regeringen även till det under miljökvalitetsmålet
God bebyggd miljö av riksdagen fastställda delmålet
för buller och aviserade sin avsikt att återkomma
med ytterligare delmål för buller efter en första
utvärdering av miljömålen. Regeringen aviserade även
sin avsikt att uppdra åt berörda myndigheter att
samordna sina krav i olika avseenden bl.a. vad
gäller mätmetoder för ljudnivåer.
Bostadsutskottet kan konstatera att olika statliga
åtgärder med betydelse för den i motionen
aktualiserade frågan för närvarande vidtas. När det
däremot gäller utformningen i det enskilda fallet av
exempelvis en barnomsorgslokal ingår det givetvis i
respektive huvudmans ansvar att vidta de åtgärder
som kan vara nödvändiga för att hälsovådliga
ljudnivåer skall kunna undvikas.
Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motion 2002/03:A239 (c) yrkande 22.

Bullerbegränsande utförande av installationer

Frågan om de produktkrav på bullerbegränsande
utförande som bör ställas vid upphandling av fläktar
m.m. tas upp i motion 2002/03:Bo204 (mp) yrkande 4.
Yrkandet innebär att det vid upphandling bör
undersökas om den aktuella tekniska utrustningen
finns i annat utförande med lägre ljudnivå.

Bostadsutskottet delar givetvis motionärernas
uppfattning att de akustiska egenskaperna är en av
de frågor som bör beaktas vid upphandling av
produkter som skall ingå i en byggnad. Det kan
emellertid inte anses vara erforderligt att
riksdagen i ett särskilt tillkännagivande skall
framhålla detta för regeringen. Motionen avstyrks
således.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om ett
tillkännagivande våren 1998 från riksdagen på
bostadsutskottets förslag (bet. 1997/98:BoU4) om
problemen med s.k. lågfrekvent buller, dvs. den typ
av ljudstörningar som ofta kan förekomma från
fläktar m.m. Regeringen uppdrog till Boverket att
genomföra en utredning av frågan. Boverket
redovisade en rapport i november 2000 där det
konstateras att lågfrekvent buller upplevs som
störande där det uppträder, att de tekniska
möjligheterna att förebygga och åtgärda sådant
buller är goda och att de myndighetskrav som gäller
lågfrekventa ljud i bostäder är ändamålsenliga. Vad
gäller lågfrekventa ljud från installationer
utomhus, vanligen fläktar, finns enligt Boverkets
uppfattning en lucka i bygglovshanteringen.
Regeringen lämnade i propositionen om inomhusmiljö
(prop. 2001/02:128 s. 27) en redovisning till
riksdagen samt sin syn på frågan. I redovisningen
angavs bl.a. att den av Boverket uppmärksammade
frågan om bygglovshanteringen kommer att behandlas i
anslutning till översynen av plan- och
bygglagstiftningen.

Övriga krav på byggnader

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
direktverkande elvärme, jämför reservation
16 (v, c, mp),
förutsättningar för energirådgivning,
regler för äldreboende,
byggande i trä, jämför reservation 17 (fp,
kd, c).

Direktverkande elvärme

Enligt förordningen om tekniska egenskapskrav på
byggnader m.m. (10 §) skall i byggnader som
innehåller bostäder eller arbetslokaler
uppvärmningssystemet i skälig utsträckning utformas
så att skilda energislag kan användas utan
omfattande ändringar. En- och tvåbostadshus som i
huvudsak skall värmas upp med el eller naturgas
skall ha en sådan planlösning att ett byte till
uppvärmning med ett annat energislag underlättas. I
fråga om en- och tvåbostadshus gäller emellertid att
de får förses med uppvärmningssystem för
direktverkande elvärme om byggnaden har särskilt
goda egenskaper när det gäller energihushållning.

Möjligheten att enligt det sistnämnda villkoret
installera direktverkande elvärme vid nybyggnad
eller ombyggnad av en- och tvåbostadshus tas upp i
två motioner. I motion 2002/03:Bo226 (v) yrkande 3
bör denna möjlighet tas bort utom vad gäller
fritidshus. Även i Centerpartiets partimotion
2002/03:Bo267 yrkande 40 föreslås att det införs ett
förbud mot installation av direktverkande elvärme
vid nybyggnad och omfattande ombyggnader. Förslagen
i motionerna motiveras med behovet av att minska
elanvändningen samt av att använda el till annat än
uppvärmning.
Användningen av el för uppvärmningsändamål har
sedan länge varit omdiskuterad i den energipolitiska
debatten. Detta har särskilt gällt för
direktverkande elvärme. Denna fråga har också
uppmärksammats i samband med miljömålsarbetet.
Regeringen angav sålunda i miljömålspropositionen
att ett förbud mot direktverkande elvärme i nya
byggnader borde analyseras. Mot denna bakgrund gav
regeringen den 28 februari 2002 Boverket i uppdrag
att genomföra en analys av konsekvenserna av ett
eventuellt förbud mot uppvärmning med direktverkande
elvärme i nya byggnader fr.o.m. år 2005. I uppgiften
ingår också att se över möjligheterna att begränsa
användningen i fritidshus. Analysen skall avse de
tekniska och ekonomiska konsekvenserna av ett
förbud. Uppdraget skall redovisas senast den 30 juni
2003.
Utskottet kan således konstatera att ett underlag
för ställningstagande i den av motionärerna
aktualiserade frågan för närvarande tas fram och
kommer att redovisas inom en snar framtid. Enligt
utskottets mening bör resultatet av det pågående
arbetet avvaktas. Motionerna 2002/03:Bo226 (v)
yrkande 3 och 2002/03:Bo267 (c) yrkande 40 avstyrks
med hänvisning härtill.

Förutsättningar för energirådgivning

Förutsättningarna för kommunernas energirådgivning
diskuteras i motion 2002/03:Bo309 (s). Enligt
motionären behövs mer av styrmöjligheter och ökade
möjligheter till ekonomisk stimulans för att
energirådgivarna skall kunna förmå fastighetsägare
att investera i energibesparande åtgärder. Riksdagen
föreslås därför i ett tillkännagivande efterlysa en
mer offensiv linje rörande bl.a. lagstiftning om
energieffektivisering vid byggande av egnahem.

De frågor som tas upp i motionen berör
överväganden på flera energipolitiska områden.
Utskottet skall emellertid här avgränsa sig till att
kort kommentera frågan om byggnadslagstiftningens
krav på energieffektivt utförande av byggnader.
Denna fråga ingår i direktiven för PBL-kommitténs
arbete. Kommittén skall bl.a. föreslå erforderliga
förändringar i plan- och bygglagen och i lagen om
tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. med
syfte att minska behovet av tillförd energi för
uppvärmning av befintliga byggnader. Avsikten är
även att göra det möjligt att beakta det kommande
direktivet om byggnaders energiprestanda i svensk
lagstiftning.
Inom Boverket pågår också ett arbete inom flera
områden med relevans för den i motionen
aktualiserade frågan. Boverket har bl.a. regeringens
uppdrag att utveckla ett system för nyckeltal för
energianvändningen i byggnader. Som tidigare
framgått i detta betänkande kommer också de gällande
bestämmelserna avseende energihushållning och
värmeisolering att tillhöra de frågor som först
kommer att övervägas i den inledda översynen av
Boverkets byggregler.
Vad som anförts i motion 2002/03:Bo309 (s)
föranleder inte utskottet att föreslå något
tillkännagivande från riksdagen. Motionen avstyrks.

Regler för äldreboende

Behovet av nya former för äldreboende tas upp i
motion 2002/03:Bo291 (kd) yrkande 20. Motionärerna
framhåller särskilt behovet av en "mellanboende-
form" som ett steg mellan en vanlig bostad och
särskilt äldreboende. Enligt motionen bör Boverket
ges i uppdrag att förenkla regelsystemet så att
sådana boendeformer kan skapas.

Utskottet har de två senaste åren (senast i bet.
2001/02:BoU9) behandlat motsvarande motionsyrkanden
och då anfört följande.

I huvudsak gäller samma egenskapskrav på
bostäder oavsett om de är avsedda att användas av
personer i en viss ålderskategori eller ej. Vissa
särregler finns emellertid i Boverkets byggregler
för bl.a. särskilda boendeformer för äldre.
Enligt dessa regler är det möjligt att göra vissa
avsteg från de regler som gäller för övriga
bostäder. Det gäller framför allt möjligheten att
göra vissa inskränkningar i den enskilda
lägenhetens standard och ersätta detta med
gemensamma lösningar för flera bostäder.

Det framgår inte av den aktuella motionen i
vilka avseenden som det nuvarande regelverket
anses motverka den form av boende som
motionärerna förespråkar. Utskottet har därför
inte underlag för vidare överväganden i frågan.

Bostadsutskottet avstyrker det nu aktuella
motionsyrkandet av samma skäl.

Byggande i trä

Frågor om en ökad träanvändning inom byggandet har
under de senaste åren lyfts fram i olika sammanhang.
Föregående år behandlades förslag inom detta område
av både bostadsutskottet (bet. 2001/02:BoU9) och
näringsutskottet (bet. 2001/02:NU12). På
näringsutskottets förslag gjorde riksdagen också ett
tillkännagivande i syfte att driva på ett pågående
arbetet med att utforma ett nationellt
handlingsprogram för en ökad träanvändning. I tre av
motionerna från 2002 års allmänna motionstid
förordas att riksdagen ytterligare skall understryka
att åtgärder behöver vidtas i detta syfte.

Centerpartiet hänvisar i sin partimotion
2002/03:Bo267 till riksdagens beslut föregående år
om ett nationellt handlingsprogram. Enligt motionens
yrkande 12 bör riksdagen nu framhålla att det är av
största vikt att detta handlingsprogram fullföljs.
Även enligt motion 2002/03:N233 (c) yrkande 3 bör
riksdagen framhålla vikten av åtgärder för ett ökat
byggande i trä. Motionärerna anser att det krävs
politiska beslut med denna inriktning, exempelvis en
satsning på stora träbyggnader med stat och kommuner
som föregångare.
I motion 2002/03:Bo319 (s) framhålls en rad
nationella, regionalpolitiska, ekonomiska och
miljömässiga skäl till ett ökat byggande i trä. Tre
yrkanden i denna motion skall behandlas här.
Regeringen bör fullfölja riksdagens begäran om ett
handlingsprogram med inriktning på en ökad andel
träkonstruktioner inom byggsektorn (yrkande 1). En
särskild satsning bör göras för att öka andelen
flerbostadshus i trä (yrkande 2). Regeringen bör ta
initiativ till en samordning med norska och finska
insatser inom träbyggnadsområdet (yrkande 8).
Som framgått ovan gjorde riksdagen våren 2002 ett
tillkännagivande om vikten av att fullfölja det
arbete som regeringen då redan hade inlett med att
ta fram program för en ökad träanvändning dels
avseende ett nationellt s.k. träkluster, dels med
inriktning mot en ökad träanvändning i byggandet.
I den första frågan, dvs. det nationella
träklustret, fattade regeringen i september 2002
beslut om att Nutek (Verket för
näringslivsutveckling) skall genomföra ett program
enligt det förslag som verket presenterat tidigare
under sommaren. Programmet som är inriktat på att
stärka samarbeten kring t.ex. produkt- och
systemutveckling med stor marknadspotential kommer
att ha en ekonomisk ram om 20 miljoner kronor och
löpa under perioden 2002-2004.
I den andra frågan, som är mer direkt inriktad på
byggsektorn, fattade regeringen den 12 december 2002
beslut om att tillkalla en förhandlare för att
tillsammans med trä- och byggsektorn utarbeta en
långsiktig strategi för ökad träanvändning i
byggande och i byggprodukter. Strategin skall syfta
till att moderna träbaserade byggsystem skall bli
bättre etablerade på marknaden. Förhandlaren skall
senast den 1 december 2003 lämna förslag till en
strategi och plan till åtgärder till regeringen.
De aktuella motionerna är väckta under början av
hösten 2002 och har således inte kunnat beakta de
åtgärder som regeringen sedermera vidtagit för att
tillgodose riksdagens tillkännagivande från våren
2002. Bostadsutskottet kan emellertid konstatera att
initiativ nu har tagits som ger förutsättningar för
att arbetet med att öka träanvändningen i byggandet
skall kunna drivas på i enlighet med riksdagens
önskemål. Det kan därför i dagsläget inte anses vara
motiverat med ett nytt tillkännagivande från
riksdagen med den i motionerna föreslagna
inriktningen. Den av regeringen utsedde förhandlaren
måste givetvis ges en möjlighet att utarbeta en
konkret plan över vilka åtgärder som behöver vidtas
för att en ökad användning av trä i byggandet skall
komma till stånd. Det får förutsättas att regeringen
därefter återkommer med förslag i de eventuella
frågor som behöver underställas riksdagen för
beslut.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Byggande i miljöer med lokal särprägel
(punkt 1) (m, c)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta
Pålsson (m), Rigmor Stenmark (c) och Peter
Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Bo223 yrkande 12.

Ställningstagande

I Sverige finns det många miljöer som präglas av
olika tidsepoker och av olika byggnadstraditioner.
Ett exempel på detta är de många byar som
karakteriseras av att där finns en blandad
bebyggelse som omfattar såväl bostäder och
småföretagsamhet som jordbruk. Det är samhällen där
gårdarna ligger tätt och där livsstilen många gånger
bygger på gamla traditioner. Utvecklingen i
samhället i övrigt har inneburit att dessa byar i
dag representerar en värdefull typ av miljö som
måste bevaras och tas till vara. Den blandning av
olika verksamheter som finns i dessa små samhällen
och den särprägel som detta skapar har också gjort
dem till attraktiva boendemiljöer.

En förutsättning för att dessa byar skall bestå
och kunna behålla sin särprägel är att de kan
fortsätta att utvecklas. Det innebär att de som
bosätter sig där måste ta hänsyn till och acceptera
att mångsidigheten består. För att dessa samhällens
karaktär och särdrag skall bestå fordras att alla
verksamheter ges möjlighet till förändring och
utveckling. En förutsättning för att så skall bli
fallet är att inte bara de boendes utan också de
olika näringsverksamheternas krav på byns utveckling
kan tillgodoses.
Det tycks i dag råda oklarhet kring vilken
utbyggnad av t.ex. småföretagsverksamhet som kan
komma till stånd inom ramen för pågående
markanvändning. Denna oklarhet är enligt vår mening
olycklig, då den bl.a. riskerar att stoppa
utvecklingen i byar och mindre samhällen med en
särpräglad blandning av boende och annan verksamhet.
En utredning bör därför tillsättas för att se över
behovet av att klargöra dagens lagstiftning på denna
punkt. Syftet med utredningen bör vara att skapa
förutsättningar för att såväl boende som
näringsverksamhet kan fortgå i dessa särpräglade
miljöer.
Det vi nu med anledning av motion 2002/03:Bo223
(m) yrkande 12 anfört om byggande i miljöer med
lokal särprägel bör riksdagen tillkännage för
regeringen som sin mening.

2. Samrådsplikt inför markarbeten (punkt 2) (m,
kd, c)

av Göran Hägglund (kd), Marietta de Pourbaix-
Lundin (m), Margareta Pålsson (m), Rigmor
Stenmark (c) och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Bo223 yrkande 11.

Ställningstagande

I en relativt stor omfattning förekommer det att
gator, torg och andra allmänna platser grävs upp för
att nya ledningar skall kunna läggas ned eller för
att befintligt ledningsnät skall kunna repareras.
Arbetena är i många fall så omfattande att de
allvarligt inskränker tillgängligheten till
omkringliggande fastigheter. Trots detta föreligger
det normalt sett inte något krav på att information
skall lämnas till eller samråd hållas med
fastighetsägare eller andra berörda.

Ett stort antal butiker och andra
serviceinrättningar i hyrda lokaler drabbas hårt vid
grävarbeten på gator, torg m.m. Det kan leda till
förluster och andra avbräck som kan äventyra deras
möjligheter till fortsatt verksamhet. Särskilt
utsatta är de mindre företagarna. Det förekommer att
berörda näringsidkare inte erhåller någon
information inför de arbeten som skall genomföras,
eller att de inte ges tillräckliga möjligheter till
samråd. Ett samråd ger butiksinnehavare och andra
möjlighet att minska eller helt eliminera sina
förluster till följd av arbetena. Vid samrådet kan
lösningar tas fram för hur tillgängligheten till
lokalerna skall ordnas, liksom hur skyltning och
liknande åtgärder skall utformas, för att minska
näringsidkarnas avbräck. Samrådet kan också ha
betydelse för att en företagarvänlig tidpunkt för
arbetena väljs. Samförståndslösningar torde vanligen
innebära fördelar också för kommunen eller andra som
utför grävningsarbetena. Även om det många gånger
förekommer att information lämnas och samråd sker
bör det införas en laglig skyldighet att vidta
sådana åtgärder i syfte att garantera att
näringsidkarna ges de bästa möjligheterna att
minimera skadorna på sina företag. Skyldigheten bör
naturligtvis inte omfatta brådskande arbeten eller
sådana som genomförs endast under kortare tid eller
på annat sätt är av mindre betydelse.
Det vi nu med anledning av motion 2002/03:Bo223
(m) yrkande 11 anfört om samrådsplikt inför
markarbeten bör riksdagen tillkännage för regeringen
som sin mening.

3. Kvalitetsansvariges roll (punkt 5) (v, c)

av Owe Hellberg (v), Rigmor Stenmark (c) och Sten
Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Bo226 yrkande 2 och
2002/03:Bo267 yrkande 43.

Ställningstagande

Ansvarsförhållandena i byggprocessen behöver ses
över av ett flertal olika skäl. En av de frågor som
särskilt måste övervägas är den kvalitetsansvariges
roll och uppgifter. Det finns starka skäl som talar
för att lagstiftningens krav i dessa frågor bör
förändras. I nuvarande regelsystem har den
kvalitetsansvarige en allt för begränsad roll och
kraven är delvis otydliga.

Det är nödvändigt att ansvarsfrågorna i
byggprocessen blir allsidigt belysta på det sätt som
kan ske inom PBL-kommittén. En rad exempel under de
senaste åren på byggfusk och oklara
ansvarsförhållanden när byggfel upptäckts visar
också att ansvarsfrågorna bör vara en högt
prioriterad uppgift när PBL-kommittén lägger fast
tidplanen för sitt arbete.
Flera av de frågeställningar som gäller den
kvalitetsansvariges roll kan inte ses helt separat
från övriga frågor om byggherrens och byggarens
ansvar. Enligt vår uppfattning kan emellertid en av
de frågor om den kvalitetsansvariges roll som kommit
att diskuteras under senare tid redan nu ges sin
lösning. Vi anser att det är självklart att den
kvalitetsansvarige inte skall få stå i
beroendeställning till den som svarar för ett
byggprojekt. Denna typ av jävsförhållanden riskerar
givetvis både att minska förtroendet för den
kvalitetsansvariges arbete och till att kontrollerna
inte utförs med tillräcklig noggrannhet.
Ett lagförslag med krav på en oberoende och
opartisk kvalitetsansvarig bör snabbt kunna tas fram
utan att PBL-kommitténs överväganden om
ansvarsfrågorna i övrigt behöver inväntas.
Regeringen bör därför snarast lägga fram ett förslag
med denna inriktning.
Det vi nu med anledning av motionerna
2002/03:Bo226 (v) yrkande 2 och 2002/03:Bo267 (c)
yrkande 43 anfört om den kvalitetsansvariges
oberoende roll bör riksdagen tillkännage för
regeringen som sin mening.

4. Ansvarsfrågor i byggandet (punkt 6) (mp)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Bo203 och bifaller delvis
motion 2002/03:A242 yrkande 9.

Ställningstagande

I motion 2002/03:Bo203 (mp) diskuteras
ansvarsförhållandena inom byggsektorn. Brister och
oklarheter på detta område har bidragit till
ständigt återkommande byggskandaler och rapporter om
byggfusk. Tunnelbygget genom Hallandsåsen och
fuktskandalen i Södra Hammarbyhamnen är bara två
bland många fall under de senaste åren.

Grunden till problemen står bl.a. att finna i
oklarheter när det gäller helhetsansvaret för en
byggnation och det allt för begränsade
producentansvaret på området. Byggbranschen utmärker
sig genom att det finns flera aktörer i ett projekt.
Byggherren anlitar arkitekt, entreprenör och
underentreprenörer som tar byggmaterialet från olika
firmor. Alla dessa aktörer har givetvis ett ansvar
för bl.a. att material svarar mot miljökraven. Ofta
finns det emellertid olika uppfattningar om hur
ansvaret är fördelat dem emellan, särskilt när
byggfel upptäcks i ett senare skede.
Inom byggbranschen används olika slags
entreprenader. Ansvarsförhållandena skiljer sig
beroende på om byggherren använder sig av en
totalentreprenad eller om flera olika entreprenörer
är inblandade. Det viktiga är emellertid att det är
klart vem som har helhetsansvaret för att
byggprojekt utförs på ett riktigt sätt så att bl.a.
ett miljö- och hälsofarligt utförande kan undvikas.
Problemet är att byggherren i dag ofta inte har de
kunskaper inom bl.a. miljö, som ett producentansvar
kräver.
Jag anser att en utredning bör genomföras som
klarlägger hur byggsektorn klarar dagens frivilliga
producentansvar och överväger formerna för en
tydligare lagreglering på detta område. En viktig
fråga för utredningen är också att överväga hur en
tydlig reglering av en helhetsansvarig aktör för
varje byggprojekt kan utformas. Huvudsyftet med en
lagreglering är att det över huvud taget inte skall
komma in miljöfarligt material i en byggnation. En
viktig fråga är därför också att överväga
regleringen av vilket material som kan tillåtas och
vilka krav som skall ställas på entreprenörernas
miljöpolicy.
Vad jag anfört ovan bör riksdagen tillkännage för
regeringen som sin mening. Det innebär att motion
2002/03:Bo203 (mp) tillstyrks och att även motion
2002/03:A242 (kd) yrkande 9 i huvudsak får anses
vara tillgodosedd.

5. Nationella handlingsprogram m.m. (punkt 8)
(c, mp)

av Rigmor Stenmark (c) och Helena Hillar
Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Bo267 yrkandena 37, 38 och
42 samt bifaller delvis motion 2002/03:Bo291 yrkande
22.

Ställningstagande

Det faktum att bostaden är en viktig del i
människors värdeskapande är så självklart att det
nästan inte behöver sägas. För att skapa
livskvalitet i boendet krävs goda miljöer såväl
inomhus som utomhus. Det handlar då om så
grundläggande förhållanden som att bygga sunda hus
och att undvika byggfusk. Det är också fråga om att
planera bostadsområden så att det finns närhet till
natur och grönområden.

En god livsmiljö är en avgörande faktor för
människors välbefinnande och livskvalitet.
Tillgången till ren luft, bullerfria miljöer och
till grönområden måste garanteras i såväl storstäder
som på landsbygden. Om vår boendemiljö hotas minskar
människors möjlighet till självbestämmande. Det är
därför nödvändigt att nu vända utvecklingen av våra
samhällen så att den går mot en kretsloppsanpassning
som ger förutsättningar för ett långsiktigt hållbart
Sverige.
I utvecklingen mot ett kretsloppsanpassat samhälle
är det hög tid att utnyttja de kunskaper som redan i
dag finns och på bred front introducera ekologiskt
riktiga metoder vid all planering och i allt
byggande. Ekologiska lösningar kan tillämpas i allt
samhällsbyggande. Det gäller såväl i stadsmiljö och
mer storskaligt byggande som vid ombyggnad och
upprustning av befintliga hus. Kretsloppsanpassade
avloppssystem är en möjlighet i stadsområden. För
att ytterligare stimulera en utveckling med denna
inriktning måste statens stöd för teknisk utveckling
på byggområdet i fortsättningen utformas så att
ekologisk byggteknik blir standard i alla typer av
byggprojekt.
I dagens samhälle fortsätter allergierna öka.
Bakom ökningen ligger en rad faktorer i vår
omgivande miljö, såväl inomhus som utomhus. Denna
utveckling måste omedelbart stoppas. Det finns i dag
tillräckliga kunskaper för att åstadkomma detta.
Förutom allergier ger vår boendemiljö också upphov
till andra problem som även de måste åtgärdas. Det
gäller den negativa påverkan på människors hälsa av
buller, magnetiska och elektriska fält, radon samt
luftföroreningar från källor utanför våra byggnader.
Mot den nu beskrivna bakgrunden är det dags att ta
krafttag för att bryta dagens negativa trend och få
till stånd en utveckling som leder till i alla
avseenden goda och sunda boendemiljöer i ett
långsiktigt hållbart samhälle. Som ett led i
strävandena att åstadkomma detta bör det i enlighet
med förslagen i motion 2002/03:Bo267 (c) dels
utarbetas ett nationellt handlingsprogram för
kretsloppsanpassat byggande, dels ett nationellt
handlingsprogram för boende och hälsa. Dessutom bör
statens stöd för teknisk utveckling på byggområdet
utformas så att en ekologisk byggteknik blir möjlig
att tillämpa i alla typer av byggprojekt.
Vad vi nu med anslutning till förslagen i
Centerpartiets partimotion Bo267 yrkandena 37, 38
och 42 anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Därmed blir också vad som
föreslagits i motion 2002/03:Bo291 (kd) yrkande 22 i
huvudsak tillgodosett.

6. Nationella handlingsprogram m.m. (punkt 8)
(kd)

av Göran Hägglund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Bo291 yrkande 22, bifaller
delvis motion 2002/03:Bo267 yrkande 42 samt avslår
motion 2002/03:Bo267 yrkandena 37 och 38.

Ställningstagande

I dag tillbringar en majoritet av befolkningen 90 %
av sin tid inomhus. Inomhusmiljöns betydelse för vår
hälsa och för vårt välbefinnande kan mot den
bakgrunden inte nog betonas. Tyvärr svarar dock våra
bostäder och andra lokaler där vi vistas inte alltid
mot de krav som måste ställas på dem. Undersökningar
har visat på stora brister vad gäller inomhusmiljön.
Det gäller bl.a. fuktproblem, dålig ventilation och
dåligt ljudklimat. Samtidigt har under senare år
andelen barn med allergier och annan överkänslighet
ökat påtagligt. Orsakerna till detta är till en del
byggnadsrelaterade. För att bryta denna utveckling
måste bostäder, förskolor, skolor, äldreboenden m.m.
kvalitetssäkras. Ett av skälen till att så inte
alltid är fallet är att kravspecifikationer för
hälsa, miljö och social funktion ofta saknas i
kommunerna vid ny- och ombyggnad av skolor.

Undermålig ventilation, nya oprövade bygg- och
inredningsmaterial, stress under byggtiden, fukt-
och mögelskador har bidragit till att nära en halv
miljon människor upplever besvär och lidanden
orsakade av inneklimatet. Därför behövs
miljömärknings- och värderingssystem,
byggvarudeklarationer och olika typer av
miljöcertifiering.
Arbetsmiljölagen omfattar alla skolelever. Trots
det är innemiljön i skolor på många håll mycket
sämre än i kontorsmiljöer och industrilokaler. Det
är mycket angeläget att våra barn har möjlighet att
vistas i hälsosamma förskolor och skolor. Genom att
integrera folkhälsoarbete med Agenda 21-arbetet för
miljön kan förekomsten av astma och allergier
minska.
Mot den beskrivna bakgrunden vill jag betona
vikten av att bygga rätt, att finna goda metoder för
deklaration av bostäder, att använda hälsovänliga
möbler och att utveckla forskningen om påverkan från
lågfrekvent buller.
Sammantaget leder det jag nu anfört till
slutsatsen att de komplexa innemiljöproblemen endast
kan lösas genom att ett övergripande grepp tas. I
enlighet med förslaget i motion 2002/03:Bo291 (kd)
yrkande 22 bör regeringen därför få i uppdrag att
omedelbart ta initiativ till ett nationellt
handlingsprogram för inomhusmiljöfrågor. Detta
innebär att även förslaget i motion 2002/03:Bo267
(c) yrkande 42 får anses vara tillgodosett.

7. Regler för ventilationssystem (punkt 11) (c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 11
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Bo267 yrkande 41.

Ställningstagande

En god ventilation är av avgörande betydelse för en
god inomhusmiljö. Trots detta välkända faktum är det
alltför vanligt med bostäder och lokaler som har ett
undermåligt inomhusklimat. Enligt min mening är
detta helt onödigt. Det finns i dag goda kunskaper
om ventilationssystem som har visat sig vara mer
effektiva, hälsosamma och mindre kostnadskrävande än
dagens så vanliga mekaniska ventilation. Självdrag
eller naturlig ventilation är en väl beprövad
ventilationsprincip i äldre hus. Med ny teknik är
det i dag fullt möjligt att utveckla
självdragstekniken så att den svarar mot dagens
energi- och komfortkrav. Ett hinder för detta är
dock att gällande bestämmelser och tillämpningen av
dessa bestämmelser inte ger utrymme för en
utveckling som leder till en jämn och god
ventilation med låg energiförbrukning och liten
materialåtgång. Förutsättningar bör dessutom skapas
för att på olika sätt kombinera naturlig och
mekanisk ventilation för att därigenom främja hälsa
och samtidigt åstadkomma energibesparingar.

De slutsats som måste dras är att utvecklingen på
ventilationsområdet inte primärt leder till en god
och resurssnål mänsklig miljö, utan snarare till
goda villkor för ventilationsindustrin. För att
komma till rätta med problemen bör en översyn av
gällande bestämmelser för ventilation göras i syfte
att lyfta fram naturlig ventilation som en
förstahandslösning. Som en del i detta arbete bör
Boverkets arbete inom ventilationsområdet ingående
granskas av ett opartiskt organ.
Ventilationsindustrins påverkan på utvecklingen mot
en allt högre grad av mekanisk ventilation bör
samtidigt utredas.
Vad jag nu med anslutning till förslaget i
Centerpartiets partimotion Bo267 yrkande 41 anfört
om att ge regeringen i uppdrag att belysa olika
aspekter på mekanisk och naturlig ventilation samt
föreslå åtgärder så att dessa två system kan
samverka bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

8. Urinseparerande avloppssystem (punkt 12)
(mp)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 12
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Bo264.

Ställningstagande

Kvävebelastningen i våra havsvatten är betydande.
Även grundvattnet är påverkat av kväveutsläpp. En av
orsakerna till dagens situation är den helt
förhärskande avloppsteknik, som innebär att
fekalier och urin blandas och därefter transporteras
i färskvatten till reningsverken. I dessa
reningsverk är det sedan svårt att klara
kvävereningen till rimliga kostnader och på ett
miljövänligt sätt.

En lösning på dagens problem är att införa en
urinseparerande avloppsteknik. Genom att denna
teknik motverkar kväveläckage bidrar den också till
stora miljövinster. Vid urinseparering kan upp till
90 % av kvävet fångas upp. Genom förädling kan det
komma till användning som gödselmedel i jordbruket.
Det indunstade fekalieavfallet kan blandas med aska
från bioenergiverk och återföras till skogen för att
motverka den försurning som virkesuttaget i dag ger.
På detta sätt åstadkoms ett kretslopp mellan
samhället och jord- och skogsbruket.
Urinseparerande avloppssystem finns redan
utvecklade, och de prövas också på flera orter. De
hittillsvarande erfarenheterna visar dessutom att
dessa system fungerar mycket bra som alternativ till
dagens enskilda avlopp i såväl glesbygd, som i många
stadsnära miljöer. Det är därför introduktionen av
urinseparerande system som är problemet.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att
urinseparerande avloppssystem är en viktig
utvecklingslinje för en långsiktigt hållbar
utveckling. Det är därför angeläget att staten, i
enlighet med vad som föreslås i motion 2002/03:Bo264
(s), medverkar till att på olika sätt stödja och
påskynda insatserna för en utbyggnad av denna nya
avloppsteknik. Detta bör riksdagen som sin mening
tillkännage för regeringen.

9. Barnsäkerheten i äldre bostäder (punkt 13)
(kd, v, c, mp)

av Göran Hägglund (kd), Owe Hellberg (v), Rigmor
Stenmark (c), Sten Lundström (v) och Helena
Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Bo232 yrkande 2.

Ställningstagande

Under en lång rad år har det i motioner föreslagits
att åtgärder skall vidtas för att förebygga
barnolycksfall i våra bostäder. Bostadsutskottets
och riksdagens majoritet har avvisat dessa förslag
med hänvisning till pågående överväganden eller
genomförda informationskampanjer. Några mer
påtagliga åtgärder för att förbättra barnsäkerheten
i det befintliga bostadsbeståndet har emellertid
inte vidtagits. Under tiden har ett skrämmande stort
antal barnolycksfall varje år understrukit behovet
av ytterligare åtgärder för en ökad barnsäkerhet.

Regler som syftar till att förhindra
barnolycksfall infördes i byggnadslagstiftningen för
nybyggda hus 1973 och för ombyggnader 1976. Det
innebär med stor sannolikhet att bl.a. större delen
av miljonprogrammets bostäder inte från början
försetts med sådan utrustning. Även om vissa
kompletteringar i efterhand kan ha gjorts i delar av
det äldre bostadsbeståndet finns det förmodligen ett
mycket stort antal lägenheter i områden med en hög
andel barnfamiljer som helt saknar
säkerhetsutrustning.
De undersökningar som bl.a. Barnombudsmannen (BO)
gjort av barnolycksfall utgör en sorglig bekräftelse
på detta förhållande. BO:s undersökningar har visat
att nästan alla dödsolyckor under senare år där barn
fallit ut från fönster och balkonger har inträffat i
hus byggda före 1973. BO har konstaterat att många
av olyckorna hade kunnat undvikas om krav på
säkerhetsanordningar funnits även för dessa årgångar
av hus. BO har också vid flera tillfällen föreslagit
att barnsäkerhetskraven i Boverkets byggregler även
skall gälla fastigheter byggda före 1973. Boverket
föreslog samma sak redan 1993.
Under en följd av år reagerade regeringen inte
alls på de förslag som myndigheterna fört fram. Nu
har regeringen till slut tillsatt en
barnsäkerhetsdelegation med uppgift att se över
frågor om säkerhet och förebyggande av skador i
barns och ungdomars miljö. Delegationen skall bl.a.
beskriva hur olycksmönstret ser ut i olika delar av
byggnadsbeståndet och överväga behovet av ändrad
lagstiftning. Som framgått ovan finns emellertid
redan såväl kunskap om olycksmönstret som färdiga
förslag om åtgärder framtagna. Vi anser därför att
det är hög tid att regeringen nu agerar och snarast
lägger fram ett förslag för riksdagen. I den mån det
anses erforderligt med ytterligare överväganden om
den konkreta utformningen av lagändringen kan detta
arbete ske inom PBL-kommittén och i så fall ges
högsta prioritet.
Vi föreslår att riksdagen med bifall till motion
2002/03:Bo232 (v) yrkande 2 som sin mening
tillkännager för regeringen vad vi ovan anfört om
barnsäkerheten i äldre bostäder.

10. Brandvarnare (punkt 15) (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Bo217, 2002/03:
Bo218, 2002/03:Bo240 och 2002/03:Bo307.

Ställningstagande

Varje år dör över 100 människor till följd av
bränder. Den vanligaste dödsorsaken är förgiftning
av brandröken och inte själva elden. Trots det
saknar var fjärde hyresgäst brandvarnare. Det är
inte nog med att bränder förorsakar stora mänskliga
tragedier, de medför också stora samhällskostnader.

Erfarenheterna under senare år har visat att
brandvarnare är ett billigt och effektivt sätt att
tidigt upptäcka bränder och undvika att de får
allvarliga konsekvenser. Detta är också bakgrunden
till att det enligt byggnadslagstiftningen i dag
krävs att nya bostäder skall vara utrustade med
brandvarnare eller motsvarande utrustning. Däremot
råder det stor oklarhet om vad som gäller för
befintliga bostäder. Enligt Räddningsverkets
tolkning av räddningstjänstlagen kan visserligen
krav på brandvarnare i princip ställas för alla
bostäder men olika tolkningar i olika kommuner har
snarast skapat förvirring om lagens innebörd.
Det är inte rimligt att användningen av
brandvarnare som i dag blir beroende av att
kommunernas räddningstjänst, med eller utan lagstöd,
anmodar folk att sätta in brandlarm. Det är helt
uppenbart att det krävs en tydlig lagreglering på
motsvarande sätt som för nya bostäder. Ett tydligt
krav på automatiskt larm och brandvarnare bör
således gälla för alla bostäder.
Vi anser att regeringen bör ta initiativ till
överväganden som kan leda fram till att ett
lagförslag kan presenteras för riksdagen inom en
snar framtid. En möjlighet som kan prövas är att ge
PBL-kommittén i uppdrag att ta fram ett förslag till
sådana regler i byggnadslagstiftningen. Ett annat
alternativ är att det aviserade förslaget till ny
räddningstjänstlag ges en sådan utformning att
kravet på brandvarnare klart framgår.
Vad vi ovan anfört bör riksdagen som sin mening
tillkännage för regeringen. Detta innebär i princip
en anslutning till samtliga de behandlade motionerna
2002/03:Bo217 (s), 2002/03:Bo218 (s), 2002/03:Bo240
(c) och 2002/03: Bo307 (s).

11. Krav på tillgänglighet (punkt 17) (fp, kd,
c)

av Göran Hägglund (kd), Nina Lundström (fp), Lars
Tysklind (fp) och Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Bo267 yrkande 29,
2002/03:So362 yrkande 3 och 2002/03:So457 yrkande 3
och avslår motion 2002/03:Bo279.

Ställningstagande

Trots att flera förändringar har skett i
byggnadslagstiftningen under senare år med syfte att
förbättra tillgängligheten i den byggda miljön kan
vi konstatera att det fortfarande tillkommer
byggnader och hela bostadsområden som har stora
brister i tillgänglighet och användbarhet. Det kan
vidare konstateras att arbetet med att åtgärda de
omfattande brister som finns i det äldre
byggnadsbeståndet inte drivs på önskvärt sätt.

Den diskriminering mot stora delar av befolkningen
som en bristande tillgänglighet innebär får inte
fortgå utan att kraftfulla åtgärder sätts in. Det
kan inte accepteras att elever utestängs från sina
skolor, att funktionshindrade inte kan besöka
butiker eller andra serviceinrättningar eller att
äldre tvingas lämna sina invanda boendemiljöer när
rörligheten minskar.
Enligt vår mening finns det ett fortsatt behov av
att skärpa och förtydliga lagkraven såväl för nya
som äldre byggnader och utemiljöer. Det finns också
ett uppenbart behov av att i högre grad ta vara på
den kunskap som bl.a. äldre och funktionshindrade
besitter om hur en fungerande bebyggelse och
utemiljö skall vara utformad. Självbestämmandet i
boendet måste omfatta livets alla skeden och
förutsättningar. Förslag om ett fortsatt arbete med
denna inriktning läggs fram i de aktuella motionerna
(fp), (kd) och (c).
Plan- och bygglagen bör således ses över med
inriktning på att all nybyggnation skall vara
anpassad eller enkel att anpassa till
funktionshindrades behov. Det finns sannolikt också
ett behov av att ytterligare skärpa kraven på
anpassningsåtgärder i äldre byggnader och annan
infrastruktur. Regeringen bör återkomma med
lagförslag med denna inriktning.
Vad vi ovan anfört med anledning av motionerna
2002/03:Bo267 (c) yrkande 29, 2002/03:So362 (fp)
yrkande 3 och 2002/03:So457 (kd) yrkande 3 bör
riksdagen som sin mening tillkännage för regeringen.
I den mån övriga motionsyrkanden inte kan anses
tillgodosedda med det anförda avstyrks de.

12. Behovet av hissar (punkt 18) (c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 18
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Bo283 och bifaller delvis
motion 2002/03:Bo280.

Ställningstagande

Både andelen och antalet äldre i den svenska
befolkningen kommer att öka kraftigt under de
närmaste årtiondena. Det är därför hög tid att nu
anpassa våra bostadshus efter denna utveckling. En
förutsättning för att många äldre skall kunna bo
kvar i sina invanda bostadsmiljöer är att
flervåningshus förses med hiss. Samtidigt ger
givetvis hissarna bättre förutsättningar för
funktionshindrade att själv välja boende. Hissar
underlättar också vardagslivet för barnfamiljer och
andra grupper. Sammantaget ger en installation av
hiss förutsättningar för många personer att leva
ett aktivt liv med god livskvalitet.

Jag anser mot denna bakgrund att regeringen skall
låta utreda och redovisa hur stort det samlade
behovet av hissar i alla typer av hyreshus är.
Redovisningen bör också omfatta de ekonomiska och
tekniska förutsättningarna för hissinstallationer. I
detta sammanhang bör det också övervägas om det
behövs ett utökat statligt stöd på detta område.
Regeringens överväganden bör utmynna i att en
konkret plan för ökad tillgängligheten i
hyresbostäder läggs fram för riksdagen.
Vad jag ovan anfört med anledning av motionerna
2002/03:Bo280 (s) och 2002/03:Bo283 (c) bör
riksdagen som sin mening tillkännage för regeringen.

13. Bostadsanpassningsbidrag för elöverkänsliga
(punkt 20) (kd, v, c, mp)

av Göran Hägglund (kd), Owe Hellberg (v), Rigmor
Stenmark (c), Sten Lundström (v) och Helena
Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Bo268 yrkande 1
2002/03:So361 yrkande 6 samt avslår motion
2002/03:Bo268 yrkande 6.

Ställningstagande

Elsanering av bostäder har visat sig vara en verksam
metod för att göra det möjligt för elöverkänsliga
att bo kvar i sina bostäder och ha ett någorlunda
drägligt liv. Bostadsutskottet har vid flera
tillfällen uttalat sitt stöd för elsanering, bl.a. i
sitt betänkande 1996/97:BoU12. Där uttalar
bostadsutskottet bl.a. följande:

Möjligheten att få stöd vid elöverkänslighet
skall naturligtvis inte vara avhängig av i vilken
kommun den som drabbas är bosatt. Det får enligt
utskottets mening förutsättas att kommunerna
fortsättningsvis agerar på mer likartat sätt och
att detta agerande baseras på den positiva
attityd som många kommuner uppvisat. Skulle så
inte vara fallet finns det anledning att
återkomma till frågan.

Trots utskottets uttalande lämnar många kommuner
fortfarande inte bostadsanpassningsbidrag för
elsanering. Orsaken står troligen att finna i
Boverkets handledning av vilken det framgår att
bidrag inte lämnas för s.k. elsanering. Det är
enligt vår mening därför nu hög tid att återkomma
till frågan. Riksdagen bör en gång för alla fastslå
att elsanering skall berättiga till
bostadsanpassningsbidrag. Skulle detta
ställningstagande förutsätta en lagändring bör
regeringen skyndsamt återkomma till riksdagen med
ett förslag i frågan.

Vad vi nu med anslutning till motionerna
2002/03:Bo268 (s) yrkande 1 och 2002/03:So361 (c)
yrkande 6 anfört bör riksdagen som sin mening
tillkännage för regeringen. Motion 2002/03:Bo268 (s)
yrkande 6 avstyrks.

14. Bullerbegränsande åtgärder i lokaler
(punkt 21) (c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 21
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:A239 yrkande 22.

Ställningstagande

På många arbetsplatser och i lokaler där barn vistas
är ljudnivåerna oacceptabelt höga. De ständigt
bullriga miljöerna leder till stress och till att
risken för fysiska skador ökar. Olika undersökningar
visar också att risken för att drabbas av tinnitus
inom förskolan har ökat kraftigt. Orsaken till detta
kan vara att större barngrupper vistas i lokaler som
inte är avsedda för detta antal barn. Vidare kan
valet av byggnadsmaterial påverka resonansen i
lokalerna.

Liknande problem som inom barnomsorgen finns inom
andra områden av den offentliga sektorn. Jag anser
därför att det nu måste tas ett samlat grepp på
dessa problem. Ett program för bullerdämpande
åtgärder i lokaler som används för offentlig
verksamhet bör utformas. Detta är givetvis en fråga
som berör såväl statens som kommunernas
ansvarsområden. Det bör därför ankomma på
regeringen att ta de initiativ till samverkan som
kan behövas vid utarbetandet av programmet.
Vad jag nu med anledning av motion 2002/03:A239
(c) yrkande 22 föreslagit bör riksdagen tillkännage
för regeringen som sin mening.

15. Bullerbegränsande utförande av
installationer (punkt 22) (mp)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 22
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Bo204 yrkande 4.

Ställningstagande

Buller kan ha störande effekter som inte enbart har
med ljudstyrkan att göra. De gränsvärden och normer
som finns gäller ljudnivåer som har bevisats ge
skador eller svårare sömnstörningar. När det gäller
ljud som utan att ha en hög volym påverkar
livskvaliteten saknas däremot normer. Denna typ av
ljud kommer ofta från fläktar och andra typer av
tekniska installationer som förekommer på de flesta
arbetsplatser och i många bostäder.

För att komma till rätta med denna typ av buller
är det rimligt att krav på låg ljudnivå ställs redan
vid upphandling. Innan en installation genomförs bör
det krävas att en undersökning görs om t.ex. en
fläkt eller annan utrustning finns i utförande med
lägre ljudnivå. Jag anser att regeringen bör vidta
de åtgärder som är nödvändiga för att ge de
akustiska frågorna större genomslag i alla typer av
byggnation.
Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin
mening vad jag nu anfört men anledning av motion
2002/03:Bo204 (mp) yrkande 4 om bulleraspekten som
ett kvalitetskrav på produkter vid upphandling.

16. Direktverkande elvärme (punkt 23) (v, c,
mp)

av Owe Hellberg (v), Rigmor Stenmark (c), Sten
Lundström (v) och Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Bo226 yrkande 3 och
2002/03:Bo267 yrkande 40.

Ställningstagande

Elektricitet är en högkvalitativ energi som bör
användas på bästa sätt. Mer än 40 % av Sveriges
producerade elenergi används till uppvärmning och
luftkonditionering av bostäder och lokaler.

I en- och tvåbostadshus är det fortfarande möjligt
att installera direktverkande elvärme om byggnaden
har särskilt goda energiegenskaper. Det gäller för
såväl nybyggnation som ombyggnation.
Boverket har i uppdrag att genomföra en analys av
konsekvenserna av ett förbud mot direktverkande
elvärme i nya byggnader. Det är emellertid redan
uppenbart att elanvändningen för uppvärmningsändamål
måste minska kraftigt. Ett tungt vägande skäl är
givetvis att kärnkraften skall avvecklas; men
huvudskälet är att elenergin skall användas i mer
tekniskt komplicerade sammanhang än uppvärmning. En
signal till byggbranschen och bostadskonsumenter är
att nu ta bort direktverkande eluppvärmning som
uppvärmningsalternativ. Detta bör gälla både vid
nybyggnation och vid större ombyggnationer. Enstaka
fritidshus bör fortfarande stå utanför dessa
bestämmelser.
Vi anser mot denna bakgrund att riksdagen bör
begära att regeringen senast i början av hösten 2003
återkommer med ett förslag om förbud mot
direktverkande elvärme med den inriktning som vi
förordat. Vid denna tidpunkt har också det av
Boverket framtagna underlaget för ett sådant förslag
presenterats.
Det som ovan anförts om direktverkande elvärme med
anledning av motionerna 2002/03:Bo226 (v) yrkande 3
och 2002/03:Bo267 (c) yrkande 40 bör riksdagen som
sin mening tillkännage för regeringen.

17. Byggande i trä (punkt 26) (fp, kd, c)

av Göran Hägglund (kd), Nina Lundström (fp), Lars
Tysklind (fp) och Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Bo267 yrkande 12 och
2002/03:N233 yrkande 3 samt bifaller delvis motion
2002/03:Bo319 yrkandena 1, 2 och 8.

Ställningstagande

Vi har i Sverige omfattande skogstillgångar som
dessutom är av hög kvalitet. Trots den goda
tillgången på träråvara finns det en stor outnyttjad
potential för trä som byggnadsmaterial. Byggandet av
offentliga lokaler och flervåningshus är två viktiga
områden som uppvisar en låg träandel. I stället är
det stål och betong som dominerar. Givetvis är detta
anmärkningsvärt mot bakgrund av det faktum att
Sverige sedan mer än ett sekel är ett av världens
starkaste exportländer av trävaror. I flera
europeiska länder har det tagits initiativ för ett
ökat byggande i trä. Det gäller inte bara
traditionella träproducenter som Finland och Norge
utan också länder som Holland och Frankrike. Det är
nu hög tid att en motsvarande satsning kommer till
stånd i Sverige.

Det är nödvändigt att staten initialt tar ett
ansvar för satsningen på ett ökat byggande i trä.
Detta kan ske på flera olika sätt. Staten står själv
som byggherre i en rad stora projekt som skulle
kunna tjäna som goda exempel på det svenska
träkunnandet. Stöd bör ges till ett forsknings- och
utvecklingsarbete på området. Olika regelsystem bör
ses över så att inte trä som byggmaterial
missgynnas. Arbetet måste vara inriktat på att trä
som byggnadsmaterial skall bli ett
konkurrenskraftigt alternativ som också bidrar till
pressade produktionskostnader.
För att få byggsektorn - som fortfarande är helt
inriktad på byggande i traditionell betong- och
stålbyggnadsteknik - att på allvar implementera
träbyggnadstekniken i större skala, krävs politiska
initiativ. Det var mot denna bakgrund som riksdagen
föregående år fattade beslut om att ett nationellt
handlingsprogram för byggande i trä skall
genomföras. Det kan konstateras att regeringen nu
fattat vissa beslut som kan ses som en början på ett
sådant handlingsprogram. Vi ser således positivt på
att regeringen utsett en förhandlare för kontakter
med byggbranschen om åtgärder för ett ökat byggande
i trä. Detta kan emellertid inte anses vara
tillräckligt. Det gäller nu att snabbt ta fram ett
brett program för vilka åtgärder som måste vidtas.
Handlingsprogrammet för ett ökat byggande i trä får
inte bli en pappersprodukt. Riksdagen bör därför i
ett tillkännagivande understryka att programarbetet
snabbt måste leda fram till konkreta åtgärder med
inriktning på att trä kan användas i byggandet i
betydligt större utsträckning än i dag.
Vad vi ovan anfört med anledning av motionerna
2002/03:Bo267 yrkande 12 och 2002/03:N233 yrkande 3
bör riksdagen som sin mening tillkännage för
regeringen. Därmed får även vad som föreslagits i
motion 2002/03:Bo319 yrkandena 1, 2 och 8 i huvudsak
anses bli tillgodosett.
Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Samrådsplikt inför markarbeten (punkt 2)
(fp)

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Vi instämmer i vad som anförs i den aktuella
motionen om att det bör vara en självklarhet att
samråd med berörda butiksinnehavare m.fl. kommer
till stånd innan omfattande gatuarbeten eller andra
former av markarbeten påbörjas. Vi anser emellertid
att redan dagens regelverk ger stöd för en sådan
uppfattning. Bestämmelserna i plan- och bygglagen är
genomgående inriktade på att en öppen dialog skall
komma till stånd med dem som berörs av en
byggnadsåtgärd. Ett ömsesidigt informationsutbyte
och ett samråd om arbetenas utförande underlättar
både för den som skall utföra arbetena och de
näringsidkare som berörs. Det är däremot knappast
möjligt att i detalj föreskriva när eller hur
kontakterna bör tas mellan de berörda parterna i det
enskilda fallet. Vi har därför avstått från att
ställa oss bakom motionens förslag om ytterligare
lagreglering av den aktuella frågan.

2. Tilläggsdirektiv till PBL-kommittén (punkt
4) (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Vi har i motion 2002/03:Bo226 redovisat
Vänsterpartiets syn på ett antal frågor där
regleringen genom plan- och bygglagstiftningen måste
ändras eller förtydligas. I flera fall är det frågan
om brister som vi påtalat under en följd av år utan
att få gehör. Det gäller bl.a. den bristande
kvalitetssäkringen i byggandet. En rad byggskandaler
under senare år borde ha gjort det uppenbart för
hela byggsektorn att det måste vidtas flera åtgärder
för att säkerställa att byggandet i fortsättningen
sker under mer kontrollerade former. Vi har också
pekat på behovet av att se över insynen och
inflytandet i byggprocessen från olika berörda
grupper. Inte minst finns det ett uppenbart behov
att ge de organisationer och andra som har särskilt
intresse av att bevaka den byggda miljöns
tillgänglighet och användbarhet tidigt tillträde i
byggprocessen. Vi har också framhållit behovet av
tydligare krav på byggnader när det gäller
användningen av ekologiskt hållbara
kretsloppslösningar.

Bostadsutskottet har endast kortfattat kommenterat
våra förslag i dessa frågor och i stället hänvisat
till PBL-kommitténs nyss inledda arbete. Vi kan
instämma i att flera av våra förslag måste övervägas
närmare för att den lämpligaste utformningen av
plan- och bygglagstiftningen på dessa områden skall
kunna tas fram. De frågor som vi särskilt framhållit
måste emellertid ges en mycket hög prioritet i
kommitténs arbete, och i flera frågor bör det vara
möjligt för kommittén att lägga fram förslag i
delbetänkanden. Vi förutsätter givetvis att
regeringen i dessa frågor också är beredd att lägga
fram förslag för riksdagen utan att invänta
kommitténs slutbetänkande.

3. Miljö- och energideklarationer av bostäder
(punkt 10) (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Vi har från Vänsterpartiets sida sedan lång tid
drivit frågan om att införa ett system för miljö-
och energideklaration av bostäder. Även riksdagen
har uttalat sig för att sådana system bör tas fram.
Boverket har också i en rapport visat på en rad
olika metoder för detta. Verket har dessutom
genomfört en försöksverksamhet tillsammans med flera
fastighetsägare. Trots detta har ännu inte något
förslag till obligatorisk miljö- och
energideklaration lagts fram. Däremot har regeringen
hösten 2002 tillsatt en särskild utredare för att
allsidigt belysa frågor om byggnadsdeklarationer,
byggnadsregister och byggfelsförsäkringar.

Även om vi står bakom utredningens uppdrag anser
vi att det borde förtydligas i några avseenden. Vi
menar sålunda att målet för arbetet bör vara att
deklarationen skall vara obligatorisk och dessutom
göras mer omfattande än vad direktiven ger uttryck
för. Ett system med detta innehåll bör enligt vår
mening vara i bruk senast fr.o.m. år 2006. Det är
vår avsikt att i det politiska arbetet och i
framtida kontakter med regeringen kraftfullt verka
för att så blir fallet. Vi har mot den bakgrunden nu
avstått från kravet på att riksdagen skall göra ett
formellt tillkännagivande i frågan.

4. Översyn av lagen om bostadsanpassningsbidrag
(punkt 19) (fp)

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

De frågor som tas upp i de aktuella motionerna om
bostadsanpassningsbidrag visar att den självklara
rätten för alla att bo kvar i sin invanda
boendemiljö så länge som möjligt inte alltid
tillgodoses på bästa sätt i dag. Motionerna pekar
också på att det kan finnas inbyggda orättvisor i
samhällets bostadsanpassningsstöd till olika
grupper. Det kan gälla stödet till hyresgäster i
förhållande till egnahemsägare eller till
rörelsehindrade i förhållande till personer med
andra handikapp.

Vi anser att det centrala för denna bidragsform är
att den enskildes valfrihet bildar utgångspunkt för
de bedömningar som till sist ändå måste göras av
vilka bostadsanpassningsåtgärder som är möjliga och
rimliga att utföra i det enskilda fallet. Det är
självklart att samhället har ett stort ansvar både
för att ge stöd till anpassningsåtgärder och för att
vidta åtgärder så att behovet av bostadsanpassning
successivt minskar. Kraven på nyproduktionen måste
således vara sådana att de individuella
anpassningsåtgärder som kan behövas blir enkla att
genomföra.
Vi har valt att inte reservera oss i de frågor om
bostadsanpassningsbidrag som är aktuella i detta
betänkande. Som framgår av utskottets överväganden
är dessa frågor redan föremål för överväganden i
olika sammanhang. Det får förutsättas att bl.a.
Boverkets rapportering om kommunernas hantering av
bidragsfrågorna föranleder regeringen att överväga
vilka åtgärder som behöver vidtas för att stärka den
enskildes rättssäkerhet i dessa sammanhang. Vi vill
emellertid inte utesluta att den nuvarande
lagstiftningen kan behöva revideras på vissa områden
för att den enskilde individens behov skall kunna
tillgodoses.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna
motionstiden

2002/03:Bo203 av Barbro Feltzing och Helena Hillar
Rosenqvist (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en utredning
bör genomföras för att klarlägga om byggsektorn
klarar sitt frivilliga producentansvar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att i ovanstående
utredning också ta upp frågan om lagstiftat
producentansvar för byggsektorn.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en
helhetsansvarig aktör för en byggnation utses och
att den i yrkande 1 föreslagna utredningen beaktar
frågan.

2002/03:Bo204 av Barbro Feltzing och Helena Hillar
Rosenqvist (mp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bulleraspekten som
ett kvalitetskrav på produkter vid upphandling.

2002/03:Bo212 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att snabbt
utarbeta miljökrav för fastigheter.

2002/03:Bo217 av Sonja Fransson och Berndt Ekholm
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om införande av en
lagstiftning med krav på brandvarnare i varje
hushåll.

2002/03:Bo218 av Majléne Westerlund Panke (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om tydliggörande av
lagstiftningen vad gäller krav på brandvarnare.

2002/03:Bo223 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl.
(m):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om information och
samrådsplikt inför markarbeten.

12. Riksdagen begär att regeringen utreder frågan om
byggande i vissa miljöer med lokal särprägel i
enlighet med vad som anförs i motionen.

2002/03:Bo226 av Owe Hellberg m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Plan- och
bygglagskommittén i sitt arbete skall beakta de
ändringsförslag beträffande plan- och bygglagen
som motionen föreslår.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om den
kvalitetsansvariges oberoende roll i
byggprocessen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ta bort
undantaget för direktverkande elvärme i en och
tvåbostadshus.

2002/03:Bo232 av Owe Hellberg m.fl. (v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om barns säkerhet i
boendemiljön.

2002/03:Bo233 av Owe Hellberg m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om miljö- och
energideklarationer av bostäder.

2002/03:Bo240 av Rigmor Stenmark (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om brandlarm.

2002/03:Bo244 av Elizabeth Nyström och Ulf Sjösten
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en översyn av
bostadsanpassningsbidragen.

2002/03:Bo247 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en översyn om
kablar under jord.

2002/03:Bo257 av Sonia Karlsson och Christina
Axelsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om en översyn av lagen
(1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m.

2002/03:Bo264 av Berndt Ekholm (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om utbyggnad av urinseparerade
avloppssystem.

2002/03:Bo267 av Maud Olofsson m.fl. (c):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det nationella
handlingsprogrammet för byggande i trä fullföljs.

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om äldres och
funktionshindrades möjligheter att påverka
samhällsplaneringen.

37. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett nationellt
handlingsprogram för kretsloppsanpassat byggande.

38. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att på bred front
introducera ekologiskt riktiga metoder i allt
byggande.

40. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förbjuda
installation av direktverkande elvärme både vid
nybyggnation och vid omfattande ombyggnader.

41. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att belysa olika
aspekter på mekanisk och naturlig ventilation samt
att föreslå åtgärder så att dessa två system kan
samverka.

42. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ett nationellt
handlingsprogram om boende och hälsa arbetas fram.

43. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att i PBL
förtydliga vad som i motionen anförs om en
opartisk kvalitetsansvarig i byggandet.

2002/03:Bo268 av Ronny Olander och Kerstin Engle
(s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att överväga
möjligheten att se över Boverkets rekommendationer
och föreskrifter gentemot kommunerna så att
elöverkänsliga ges rätt till likabehandling vid
ansökan om bostadsanpassningsbidrag oavsett var
man bor i landet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att överväga
möjligheten till att alla offentliga byggnader
utrustas med elfria zoner som gör det möjligt för
elöverkänsliga att vistas där.

2002/03:Bo279 av Catherine Persson (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att överväga att
förstärka kravet på tillgänglighet i plan- och
bygglagen samt i lagen om tekniska egenskapskrav
på byggnadsverk.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kravet på
tillgänglighet för att erhålla statligt stöd vid
bomässor och andra arrangemang.

2002/03:Bo280 av Ronny Olander och Inger
Segelström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att se över vad
fastighetsägarna kan göra för att förbättra
möjligheterna för personer över 65 år att bo kvar i
sina lägenheter.

2002/03:Bo283 av Annika Qarlsson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda
kostnaden för ett utökat statligt stöd till hissar
i hyreshus.

2. Riksdagen begär att regeringen tar fram en plan
för att öka tillgängligheten i hyresbostäder
enligt motionens intentioner.

2002/03:Bo291 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

20. Riksdagen begär att regeringen ger Boverket i
uppdrag att se över regelverket för att möjliggöra
mellanboendeformer.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett nationellt
handlingsprogram för inomhusmiljöfrågor.

2002/03:Bo296 av Anders Karlsson och Margareta
Israelsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om barns rätt till en eltrygg
miljö i offentliga lokaler.

2002/03:Bo307 av Lars Lilja och Carin Lundberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om lag om brandvarnare.

2002/03:Bo308 av Lars U Granberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av att
sprinkleranläggningar i bostäder förs in i
byggnormen.

2002/03:Bo309 av Lars U Granberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om utökade förutsättningar för
kommunerna vid energirådgivning.

2002/03:Bo319 av Carin Lundberg m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att regeringen
skyndsamt fullföljer riksdagens beslut om
införande av ett nationellt träprogram med
inriktningen att öka träkonstruktionernas andel i
den inhemska byggsektorn.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att en
särskild satsning för att öka andelen
flerbostadshus i trä.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att regeringen
tar initiativ till en samordning med norska och
finska insatser inom träbyggnadsområdet.

2002/03:A239 av Margareta Andersson m.fl. (c):

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utforma ett
program för bullerdämpande åtgärder i offentliga
lokaler.

2002/03:A242 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tillvarata och
utveckla erfarenheterna från forskningsprojektet
Det sunda huset.

9. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning för att se över plan- och bygglagen i
enlighet med vad som anförs i motionen.

2002/03:MJ432 av Alf Svensson m.fl. (kd):

13. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning om frivillig certifiering för
rivningsföretag.

2002/03:N233 av Sven Bergström och Kenneth Johansson
(c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett ökat byggande
i trä.

2002/03:So361 av Kerstin Lundgren (c):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att återigen
fastslå att elsanering skall berättiga till
bostadsanpassningsbidrag.

2002/03:So362 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring i plan- och bygglagen.

2002/03:So457 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utredning kring
plan- och bygglagen.