Planfrågor m.m.

<div class="sidhuvud_publikation">Bostadsutskottets betänkande</div><div class="sidhuvud_beteckning">2002/03:BOU4</div><h1>Planfrågor m.m.</h1>
<hr class="sidhuvud_linje"><pre>
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar bostadsutskottet dels regeringens
proposition 2002/03:27 Vissa överklaganden enligt plan- och bygglagen,
dels motioner från 2002 års allmänna motionstid i frågor om kommunala
planer m.m. Det har inte väckts någon motion med anledning av
regeringens proposition.
I propositionen lämnar regeringen ett förslag om en begränsad
förändring av gällande instansordning innebärande att vissa av de
bygglovsärenden m.m. som regeringen i dag prövar förs över till de
allmänna förvaltningsdomstolarna. Prövningen av överklagade
detaljplaner m.m. förutsätts därvid ligga kvar hos regeringen i
avvaktan på resultatet av den vidare översyn av plan- och bygglagen
som den parlamentariskt sammansatta kommittén (PBL-kommittén, dir.
2002:97) skall göra.
Utskottet föreslår att riksdagen antar propositionens lagförslag.
Motionsförslagen avser framför allt olika krav som bör ställas vid
kommunal planering och frågor som särskilt bör uppmärksammas i detta
sammanhang. Det gäller bl.a. tysta miljöer och buller, lokalisering av
mobiltelefonmaster och kraftledningar, brottsförebyggande åtgärder,
översvämningsrisker och handelsetableringar.
Samtliga motionsyrkanden avstyrks. I de flesta fall hänvisar utskottet
till pågående utvecklingsarbete och utredningar eller till det inom
PBL-kommittén pågående arbetet med en översyn av plan- och bygglagen.
Till betänkandet har fogats 14 reservationer och 5 särskilda
yttranden.</pre><pre>
Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.      Instansordningen för vissa överklaganden enligt plan- och
bygglagen
        Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
plan- och bygglagen enligt bilaga 2. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2002/03:27.

2.      Övergripande planfrågor
        Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr265 yrkande 4,
2002/03:A366 yrkande 19, 2002/03:Bo216 yrkande 8, 2002/03:Bo223
yrkandena 1 och 2, 2002/03:Bo225, 2002/03:Bo232 yrkande 1,
2002/03:Bo265 yrkande 1, 2002/03:Bo267 yrkandena 6 och 28,
2002/03:Bo270, 2002/03:Bo290 yrkande 13 och 2002/03:Bo314.

3.      Agenda 21
        Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo245 och 2002/03:Bo267
yrkande 39.
Reservation 1 (kd, c)

4.      Grönområden m.m.
        Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr368 yrkande 2,
2002/03:MJ428 yrkande 21, 2002/03:N397 yrkande 6, 2002/03:Bo213 och
2002/03:Bo267 yrkandena 24, 35 och 44.
Reservation 2 (kd)
Reservation 3 (c, mp)

5.      Handelsändamålet i detaljplan
        Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L247 yrkande 4,
2002/03:L319 yrkandena 13 och 14, 2002/03:N397 yrkande 4,
2002/03:Bo223 yrkande 9 och 2002/03:Bo290 yrkande 14.
Reservation 4 (m, fp)

6.      Extern handel
        Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo220, 2002/03:Bo241
yrkandena 1-3 och 2002/03:Bo265 yrkande 3.
Reservation 5 (kd)
Reservation 6 (v)
Reservation 7 (mp)

7.      Kommunala servicezoner
        Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo223 yrkande 13.
Reservation 8 (m)

8.      Den statliga kontrollen av kommunala planer
        Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo223 yrkande 10.
Reservation 9 (m)

9.      Brottsförebyggande planering
        Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju366 yrkande 7,
2002/03:Bo266 yrkande 2, 2002/03:Bo267 yrkande 27 och 2002/03:Bo277.

Reservation 10 (kd, c)

10.     Tysta miljöer och buller
        Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo204 yrkandena 1-3 och
6, 2002/03:Bo222 yrkandena 1-3 och 6, 2002/03:Bo231 och 2002/03:Bo265
yrkande 4.
Reservation 11 (mp)

11.     Hantering av översvämningsrisker i den fysiska planeringen
        Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo265 yrkande 6 och
2002/03:Bo289 yrkande 1.
Reservation 12 (kd, c)

12.     Lokalisering av mobiltelefonmaster och kraftledningar, m.m.
        Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So361 yrkande 5,
2002/03:MJ375 yrkande 5, 2002/03:MJ419 yrkande 5, 2002/03:Bo228,
2002/03:Bo237 yrkande 1, 2002/03:Bo261, 2002/03:Bo265 yrkande 7,
2002/03:Bo268 yrkandena 3 och 4 och 2002/03:Bo282 yrkandena 1-4.
Reservation 13 (v)
Reservation 14 (mp)

13.     Bevarande av kulturmiljöer m.m.
        Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo267 yrkande 36.

14.     Koloniträdgårdar
        Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo253 och
2002/03:Bo272.

15.     Föreningen Svenska Stadskärnor
        Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo242.
Stockholm den 20 februari 2003
På bostadsutskottets vägnar
Göran Hägglund
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Göran Hägglund (kd), Owe
Hellberg (v), Anders Ygeman (s), Lilian Virgin (s), Marietta de
Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström (fp), Siw Wittgren-Ahl (s), Hans
Unander (s), Margareta Pålsson (m), Ingela Thalén (s), Lars Tysklind
(fp), Gunnar Sandberg (s), Peter Danielsson (m), Sten Lundström (v),
Helena Hillar Rosenqvist (mp), Leif Jakobsson (s) och Jörgen Johansson
(c).</pre><pre>
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I detta betänkande behandlas dels regeringens proposition 2002/03:27
Vissa överklaganden enligt plan- och bygglagen, dels motioner från
2002 års allmänna motionstid i frågor om kommunala planer m.m.
Det har inte väckts någon motion i anledning av regeringens
proposition. De motioner som tas upp i betänkandet avser frågor som i
första hand regleras i plan- och bygglagen (1987:10, PBL).
Motionsförslag i frågor som regleras genom plan- och
bygglagstiftningen tas även upp i utskottets betänkande 2002/03:BoU5
Byggfrågor. Det betänkandet behandlar framför allt förslag som rör
PBL:s reglering av bygglov, tillsyn och kontroll eller lagen
(1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. (BVL).
Bakgrund
Regeringen beslutade den 27 juni 2002 att tillkalla en parlamentariskt
sammansatt kommitté (PBL-kommittén, dir. 2002:97) med uppdrag att se
över plan- och bygglagstiftningen samt lämna förslag till de
lagändringar som behövs. Kommitténs förslag skall tillgodose kraven på
främjande av en långsiktigt hållbar utveckling. Den ekologiska
dimensionen av hållbar utveckling manifesteras i miljökvalitetsmålen.
I uppgiften ingår att lämna förslag till en samordning mellan
bestämmelserna i PBL och MB m.fl. lagar. Kommittén skall också
behandla frågor om regional samverkan, översiktlig planering,
detaljplaner m.m., kvalitet och hållbarhet i byggande och förvaltning,
kopplingen mellan PBL och BVL, beslutsprocessen inklusive
instansordningen samt sanktioner.
Frågan om en ny instansordning, där regeringen avlastas prövningen av
överklaganden enligt PBL, har utretts vid flera tillfällen. Sedan
januari 2001 har en arbetsgrupp inom Regeringskansliet haft i uppdrag
att utarbeta ett förslag till en ändrad instansordning. Uppdraget att
finna en långsiktig, samlad lösning av denna fråga föreslås emellertid
nu tas över av kommittén. Regeringen återkommer emellertid nu i
proposition 2002/03:27 med ett förslag om en begränsad förändring
innebärande att vissa av de bygglovsärenden m.m. som regeringen i dag
prövar förs över till de allmänna förvaltningsdomstolarna. Prövningen
av överklagade detaljplaner m.m. förutsätts därvid ligga kvar hos
regeringen i avvaktan på resultatet av den vidare översyn som
kommittén skall göra.</pre><pre>
Utskottets överväganden
Inledning
I ett inledande avsnitt redovisar utskottet sitt ställningstagande
till det i proposition 2002/03:27 framlagda förslaget till lag om
ändring i plan- och bygglagen. Utskottet behandlar i de därpå följande
avsnitten under allmänna motionstiden 2002 väckta motionsförslag som
avser planfrågor i vid bemärkelse.
Motionerna kan sorteras in i olika huvudområden. Utskottet har funnit
det lämpligt att i ett första avsnitt Övergripande planfrågor behandla
förslag som avser frågor om jämställdhetsperspektiv, konstnärlig
utsmyckning, inflytandefrågor, flexibilitet i planeringen, regional
planering, instansordning (överprövning av beslut enligt PBL) samt
industrietableringar (huvudsakligen frågor om dubbelprövning enligt
PBL och miljöbalken [MB]).
I de nästkommande avsnitten behandlar utskottet förslag som rör Agenda
21, grönområden m.m., handelsändamålet i detaljplan, extern handel,
kommunala servicezoner respektive den statliga kontrollen av kommunala
planer. De härpå följande avsnitten rör frågor om brottsförebyggande
planering, tysta miljöer och buller, hantering av översvämningsrisker
i den fysiska planeringen respektive lokalisering av
mobiltelefonmaster och kraftledningar, m.m. I de tre sista avsnitten
behandlar utskottet förslag om bevarande av kulturmiljöer m.m.,
koloniträdgårdar respektive föreningen Svenska Stadskärnor. Utskottet
uppvaktades av den sistnämnda föreningen vid ett utskottssammanträde
den 6 februari 2003.
Instansordningen för vissa överklaganden enligt plan- och bygglagen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör anta regeringens förslag till lag om ändring i plan- och
bygglagen enligt bilaga 2.
Propositionen
Regeringen föreslår i proposition 2002/03:27 att instansordningen för
vissa överklaganden enligt plan- och bygglagen (1987:10) ändras.
Förslaget är ett led i arbetet med att avlasta regeringen prövningen
av förvaltningsärenden. Som huvudregel föreslås att överklagade
ärenden om marklov, bygglov och rivningslov m.m. i stället för att
prövas av regeringen skall prövas av de allmänna
förvaltningsdomstolarna. Det nuvarande prövningssystemet för
överklaganden enligt PBL innebär att vissa byggärenden prövas av både
allmän förvaltningsdomstol och regeringen. Genom förslaget undanröjs
även de problem i ärendehanteringen som i dag ofta är effekten av
dessa s.k. blandade mål. Ändringen föreslås träda i kraft den 1 juli
2003.
Det är två kategorier av ärenden som nu föreslås flyttas från
regerings- till domstolsprövning. Den första kategorin avser ärenden
om bygglov eller förhandsbesked inom område som inte omfattas av
detaljplan. Den andra avser överklaganden som gäller bl.a. rivningslov
och marklov samt anstånd med avgörande om lov. Av propositionen
framgår att av de närmare 200 ärenden per år som nu är aktuella för
övervägande, endast mellan 5 och 10 ärenden beräknas avse annat än
bygglov eller förhandsbesked. Undantag görs för ärenden av särskild
betydelse för Försvaret vilka föreslås överprövas av regeringen samt
för ärenden som rör den statliga kontrollprövningen enligt 12 kap.
PBL.
Utskottets ställningstagande
Regeringens förslag har inte mött invändningar i motioner. Utskottet
tillstyrker propositionens förslag.
Övergripande planfrågor
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
jämställdhetsperspektiv i planeringen,
konstnärlig gestaltning,
inflytandefrågor,
flexibiliteten vid planeringen,
regional planering,
instansordningen,
industrietableringar.
Jämför särskilt yttrande 1 (m, fp, kd, c).
Motionerna
I motion 2002/03:A366 (c) yrkande 19 föreslås att samhällsplaneringen
skall utformas utifrån ett jämställdhetsperspektiv. En stärkt roll för
frågor om konstnärlig gestaltning i plan- och byggprocessen föreslås i
motion 2002/03:Bo314 (s).
Tre motioner tar upp inflytandefrågor. I motion 2002/03:Bo232 (v)
yrkande 1 finns förslag om att stärka barns inflytande vid planering
av boendemiljöer. Motionärerna bakom motion 2002/03:Bo267 (c) yrkande
28 föreslår ett ökat brukarinflytande för gemensamma verksamheter
(avser inflytande vid planeringen). I motion 2002/03:Kr265 (v) yrkande
4 finns förslag om tilläggsdirektiv till PBL-kommittén angående krav
på samråd med idrottsrörelsen vid fastställande av planer m.m.
Två motioner tar upp frågor om flexibiliteten vid planeringen.
I motion 2002/03:Bo223 (m) yrkande 1 föreslår motionärerna att
Boverket skall erhålla i uppdrag att utreda orsakerna till det som
motionärerna ser som bristande flexibilitet vid kommunal planering.
Motionärerna bakom motion 2002/03:Bo267 (c) yrkande 6 förespråkar
tilläggsdirektiv till PBL-kommittén angående utvärdering av frågor om
flexibilitet och förenkling i planprocessen.
I motion 2002/03:Bo225 (v) föreslår motionärerna att det skall
tillsättas en utredning om ett planeringsinstrument för regional
samhällsplanering.
Fem motioner innehåller förslag som huvudsakligen tar sikte på
planprocessen. I motion 2002/03:Bo216 (kd) yrkande 8 föreslås en
reformerad planprocess genom ändrad instansordning m.m. Motionärerna
bakom motion 2002/03:Bo223 (m) yrkande 2 begär en begränsning av
möjligheterna till överklagande av detaljplan och bygglov. I motion
2002/03:Bo265 (kd) yrkande 1 föreslår motionärerna färre
överklagandeinstanser i planprocessen. Motionärerna bakom motion
2002/03:Bo290 (fp) yrkande 13 förespråkar förenklingar i planprocesser
och nybyggnadsregler.
Slutligen föreslår motionärerna bakom motion 2002/03:Bo270 (s) kortare
handläggningstider för industrietableringar genom samordnad prövning
enligt PBL och MB.
Utskottets ställningstagande
Gemensamt för de nu behandlade förslagen är att de frågor som där tas
upp på ett eller annat sätt ingår i det uppdrag som PBL-kommittén har.
Det innebär att många av de problem som motionärerna tar upp kan
förväntas få sin lösning när resultatet av utredningens arbete
föreligger.
I frågan om industrietableringar, som till stor del handlar om
olägenheterna med den dubbelprövning som görs enligt PBL och MB, vill
utskottet även peka på att miljöministern i anförande i riksdagen den
31 januari 2003 uppgett att hon vill att regelverket och
beslutsprocesserna skall vara effektiva och rättssäkra utan att hälso-
och miljöskyddskraven eller möjligheterna till demokratisk insyn eller
inflytande åsidosätts. Hon avser att verka för att förslag med en
sådan inriktning prioriteras i lagstiftningsarbetet och noga följa det
fortsatta arbetet. Om det visar sig att ytterligare åtgärder behöver
vidtas är hon beredd att överväga detta. Vidare har utskottet från
Regeringskansliet erfarit att det där pågår ett arbete med att ta fram
tilläggsdirektiv med denna inriktning för Miljöbalkskommittén (M
1999:03).
Bostadsutskottet vill inte föregripa de kommande övervägandena i de
aktuella frågorna. Förslagen i motionerna bör därför inte föranleda
någon åtgärd från riksdagens sida.
Agenda 21
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om Agenda 21.
Jämför reservation 1 (kd, c).
Motionerna
I motion 2002/03:Bo245 (s) föreslås att forskning och integrering av
Agenda 21-arbetet i samhällsplaneringen skall prioriteras.
Motionärerna bakom motion 2002/03:Bo267 (c) yrkande 39 föreslår en
intensifiering av det nationella miljöarbetet utifrån Agenda 21.
Utskottets ställningstagande
Liknande förslag avseende Agenda 21 och samhällsplaneringen har även
tidigare varit föremål för utskottets behandling (se bl.a. betänkandet
2001/02:BoU8) och sedermera avslagits av rikdagen. I allt väsentligt
ingår dessa frågor även på ett eller annat sätt i det uppdrag som PBL-
kommittén har.
Här kan nämnas att PBL-kommittén har fått i uppdrag att redovisa
behovet av och möjligheter att stärka den översiktliga planeringens
roll, särskilt mot bakgrund av behovet av att främja en hållbar
utveckling och överväga behovet av och möjligheterna till att utveckla
samverkan mellan översiktsplanering och sektorsvis planering liksom
Agenda 21-arbete, tillämpning av Habitat-agendan och bevarandefrågor.
Utskottet har erfarit att Nationalkommittén för Agenda 21 och Habitat
(kommittén) kommer att lägga fram sitt slutbetänkande i mars i år. I
betänkandet skall det lokala och nationella arbetet i Sverige under de
år som gått sedan världskonferenserna i Rio de Janeiro respektive
Istanbul gås igenom. Dessutom skall förslag till utgångspunkter för
det framtida arbetet på området presenteras. Vidare kan nämnas att
kommittén under 2002 publicerade rapporten Svenska kommuners arbete
med Agenda 21 - en jämförelse över tid samt antologin 10 år med Agenda
21 i Sverige - vad har vi lärt oss och vart är vi på väg?
Bostadsutskottet vill inte föregripa de kommande övervägandena i de
aktuella frågorna och avstyrker därför motionsförslagen.
Grönområden m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om grönområden m.m.
Jämför reservationerna 2 (kd) och 3 (c, mp). Jämför särskilda
yttranden 2 (fp) och 3 (c).
Motionerna
I motion 2002/03:Bo267 (c) yrkande 24 ställs krav på kompensationsmark
vid byggande på parkmark. Samma motion yrkande 35 innehåller krav på
regler för skydd av mindre grönområden i stadsmiljö, och i yrkande
44 framhålls vikten av att planera in grönområden i städer. I motion
2002/03:MJ428 (c) yrkande 21 föreslås att grönområden skall tilläggas
en större betydelse i stadsmiljöer. Motionärerna bakom motion
2002/03:N397 (fp) yrkande 6 föreslår stärkt skydd för fler grönområden
i Storstockholm.
I motion 2002/03:Bo213 (s) krävs en utvärdering av PBL:s krav på ytor
för lek m.m. i bostadsområden.
Slutligen ställs i motion 2002/03:Kr368 (kd) yrkande 2 krav på ändring
i PBL så att aktivitetsområden i alla bostadsområden kan garanteras.
Utskottets ställningstagande
Liknande förslag avseende krav på grönområden m.m. har tidigare varit
föremål för utskottets behandling (se bl.a. betänkandet 2001/02:BoU8)
och sedermera avslagits av riksdagen. I allt väsentligt ingår även
dessa frågor på ett eller annat sätt i det uppdrag som PBL-kommittén
har.
Här kan inledningsvis uppmärksammas att riksdagen hösten 2001, efter
förslag i proposition 2000/01:130 Svenska miljömål - delmål och
åtgärdsstrategier (miljömålspropositionen), som ett av delmålen under
miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö hösten 2001 fastställde att
senast år 2010 skall fysisk planering och samhällsbyggande grundas på
program och strategier för bl.a. hur grön- och vattenområden i
tätorter och tätortsnära områden skall bevaras och utvecklas och
andelen hårdgjord yta inte ökas. Regeringen gjorde i
miljömålspropositionen bedömningen att detta i ett
generationsperspektiv bör innebära bl.a. att natur- och grönområden
med närhet till bebyggelsen och med god tillgänglighet värnas så att
behovet av lek, rekreation, lokal odling samt ett hälsosamt
lokalklimat kan tillgodoses.
Vidare skall PBL-kommittén med utgångspunkt i riksdagens beslut med
anledning av miljömålspropositionen dels analysera vad olika miljömål
innebär för planering och byggande, dels överväga och redovisa vilka
förändringar av plan- och bygglagstiftningen som kan behövas för att
underlätta arbetet med att uppnå miljökvalitetsmålen.
Det förtjänar även att nämnas att det av budgetpropositionen för 2003
(prop. 2002/03:1) framgår att länsstyrelserna i samråd med Boverket
bistår kommunerna i arbetet med att utveckla program och strategier
för frågor om miljöanpassade transporter, natur- och kulturvärden och
miljöanpassad energiförsörjning som skall fungera som underlag och
utgångspunkter för fysisk planering och samhällsbyggande senast 2010.
I propositionen redovisar regeringen även att länsstyrelserna arbetar
med program för åtgärder i storstadsområdena samt att regeringen avser
att införa ett särskilt program i syfte att ge kommunerna möjlighet
att söka statlig delfinansiering av lokala naturvårdsprojekt.
Bostadsutskottet vill inte föregripa de kommande övervägandena i de
aktuella frågorna och avstyrker därför motionsförslagen.
Handelsändamålet i detaljplan
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om handelsändamålet i detaljplan.
Jämför reservation 4 (m, fp).
Motionerna
I motion 2002/03:Bo223 (m) yrkande 9 föreslår motionärerna att ingen
precisering av handelsändamålet skall kunna göras i detaljplan. Även
motion 2002/03:Bo290 (fp) yrkande 14 innehåller förslag om avskaffande
av kommunernas styrning av handelsetableringar med PBL. Samma
utgångspunkt har motionärerna bakom motion 2002/03:L247 (m) yrkande
4 som föreslår att det inte skall gå att reglera handelsändamålet i
detaljplan. Även i motion 2002/03:N397 (fp) yrkande 4 och i motion
2002/03:L319 (fp) yrkande 14 återfinns ett förslag med denna innebörd
och i den sistnämnda motionens yrkande 13 föreslår motionärerna att
konkurrensen skall stärkas genom förenklingar i PBL.
Utskottets ställningstagande
Motionsförslag med samma inställning till kommunernas möjligheter att
reglera handelsändamålet som de i år aktuella har utskottet tidigare
avstyrkt (se bl.a. betänkandet 2001/02:BoU8) med hänvisning till bl.a.
att dagens regler ligger praktiskt taget helt i linje med riksdagens
begäran 1995. I sammanhanget har utskottet också pekat på att en
förutsättning för att en reglering av handelsändamålet skall bli
aktuell är att det föreligger särskilda skäl samt framhållit att även
intresset av en effektiv konkurrens inom handeln skall beaktas.
Utskottet gör samma bedömning i dag.
Beträffande de konkurrensaspekter som tas upp vill utskottet hänvisa
till att PBL-kommittén skall analysera hur konkurrensaspekterna
beaktas vid den fysiska planeringen samt pröva om och hur planeringen
kan ge bättre förutsättningar för ökad konkurrens inom bl.a. handeln
och byggsektorn.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu anförda
motionsförslagen.
Extern handel
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om extern handel.
Jämför reservationerna 5 (kd), 6 (v) och 7 (mp).
Motionerna
I motion 2002/03:Bo220 (v) föreslås ett tillfälligt stopp för
etablering av externa köpcentrum. Motionären bakom motion
2002/03:Bo241 (mp) yrkande 1 föreslår att det införs en vetorätt för
grannkommuner vid etablering av externhandel. Vidare föreslås i samma
motion ett moratorium för nyetablering av externhandel, yrkande 2, och
att det införs en tillståndsplikt enligt miljöbalken för
externhandel, yrkande 3. Motionärerna bakom motion 2002/03:Bo265 (kd)
yrkande 3 förespråkar konsekvensanalyser vid stormarknadsetableringar.
Utskottets ställningstagande
Liknande förslag har tidigare varit föremål för utskottets behandling
(se bl.a. betänkandet 2001/02:BoU8) och sedermera avslagits av
rikdagen. I allt väsentligt kan även sägas att de aktuella
motionsförslagen på ett eller annat sätt ingår i det uppdrag som PBL-
kommittén har. PBL-kommittén skall således, som även har nämnts under
föregående avsnitt, bl.a. analysera hur konkurrensaspekterna beaktas
vid den fysiska planeringen samt pröva om och hur planeringen kan ge
bättre förutsättningar för ökad konkurrens inom bl.a. handeln och
byggsektorn. I direktiven anför regeringen även följande.
I propositionen Sveriges klimatstrategi (prop. 2001/02:55) anges
vidare att regeringen avser att i den aviserade översynen av PBL, i
förhållande till hållbar utveckling, inbegripa frågan om etablering av
externa köpcentra för dagligvaruhandel. Analyser av den nuvarande
situationen visar att etablering av sådana köpcentra innebär längre
transporter och att antalet mindre butiker har minskat med försämrad
tillgänglighet för vissa icke bilburna grupper. Inför beslut om
etablering är det därför viktigt att planeringsunderlaget tydligt
redovisar förväntade effekter bl.a. på trafikarbete, luftföroreningar,
bullerstörningar och intrång i natur- och kulturlandskap. Det är också
angeläget att möjligheterna till kollektivtrafikförsörjning samt
effekterna på serviceutbud och tätortscentra både i ett lokalt och
mellankommunalt perspektiv utreds och redovisas. En etablering av
externa köpcentra kan också ge positiva effekter, bl.a. ett ökat utbud
och lägre priser. Det är därför viktigt att planeringsunderlaget
tydligt redovisar förväntade effekter på konsumentpriserna. I detta
sammanhang måste det även studeras vilka möjligheter det finns för
etablering av lågprisbutiker i kommunernas stadskärna och närområde.
Närvaron av konkurrerande butiker har positiva effekter för
kommuninnevånarna, bl.a. genom ett ökat utbud i form av flera typer av
butiker och nya kedjor och därigenom lägre priser.
Konkurrensförhållandena inom detaljhandeln och dess betydelse för
prisnivån tas också upp i propositionen Konkurrenspolitik för
förnyelse och mångfald (prop. 1999/2000:140). Regeringen konstaterar i
propositionen att konkurrensen i Sverige inom detaljhandeln, och
särskilt på dagligvaruområdet, är svag och att prisskillnaderna inom
detaljhandeln mellan olika regioner är stora. Konkurrensverket har i
sina rapporter kunnat konstatera att dessa problem alltjämt kvarstår
och pekar på olika kommuners tillämpning av PBL som en viktig
förklaringsfaktor till de prisskillnader som finns.
Bostadsutskottet vill inte föregripa de kommande övervägandena i de
aktuella frågorna och avstyrker därför motionsförslagen.
Kommunala servicezoner
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om kommunala servicezoner.
Jämför reservation 8 (m).
Motionen
I motion 2002/03:Bo223 (m) yrkande 13 föreslås att det tillsätts en
utredning om införande av kommunala servicezoner.
Utskottets ställningstagande
Motsvarande förslag har vid flera tidigare tillfällen behandlats och
avstyrkts av bostadsutskottet (senast i bet. 2001/02:BoU8). Utskottet
har bl.a. hänvisat till vad konstitutionsutskottet anförde vid sin
behandling av en liknande motion (bet. 1997/98:KU13).
Konstitutionsutskottet konstaterade att den information om
servicenivåer som efterlystes i den då aktuella motionen i de allra
flesta fall är tillgänglig i kommunens olika plandokument, men att det
torde vara mindre vanligt att den finns sammanställd i ett enda
dokument. Utskottet uttryckte vidare uppfattningen att det är
naturligt att servicenivån varierar i olika kommundelar. Att kommunen
deklarerat att man inte avser att bygga ut servicen i ett område är
dock inte detsamma som att kommunen därmed kan vägra att
tillhandahålla en viss service. För att en kommun mera varaktigt skall
kunna differentiera servicen inom en kommuns geografiska område krävs
enligt konstitutionsutskottet att likställighetsprincipen enligt
kommunallagen frångås. Motionen avstyrktes avslutningsvis med
hänvisning till att konstitutionsutskottet inte var berett att föreslå
en ändring av kommunallagen i detta avseende.
Bostadsutskottet gör samma bedömning i dag och avstyrker
motionsförslaget.
Den statliga kontrollen av kommunala planer
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om den statliga kontrollen av
kommunala planer.
Jämför reservation 9 (m).
Motionen
I motion 2002/03:Bo223 (m) yrkande 10 finns förslag om att det införs
en begränsning av länsstyrelsens och regeringens möjlighet att upphäva
detaljplan. Förslaget innebär att planerna skulle kunna upphävas
endast i de fall de strider mot uttalade riksintressen.
Utskottets ställningstagande
Motsvarande motionsförslag som syftar till ändringar i 12 kap. PBL har
de två senaste åren (senast i betänkandet 2001/02:BoU8) avstyrkts av
bostadsutskottet med följande motivering.
För att möjliggöra att de intressen som räknas upp i 12 kap. 1 §
[riksintressen, bristande kommunal samordning, överensstämmelse med
miljökvalitetsnormer, hälso- och olycksfallsskydd m.m.] tillgodoses
även i de fall då respektive kommun åsidosätter dem är det enligt
utskottets mening nödvändigt att det finns en möjlighet att upphäva av
kommuner antagna detaljplaner eller områdesbestämmelser. Utskottet
anser att det saknas tillräckliga skäl för att ställa sig bakom
förslag som syftar till att inskränka (eller utöka) denna möjlighet.
Bostadsutskottet står fast vid sina ställningstaganden och avstyrker
därför motionsförslaget.
Brottsförebyggande planering
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om brottsförebyggande planering.
Jämför reservation 10 (kd, c).
Motionerna
I motion 2002/03:Bo266 (kd) yrkande 2 föreslår motionärerna bl.a. att
det görs en översyn av PBL i syfte att underlätta brottsförebyggande
policy i översiktsplanerna.
Motionärerna bakom motion 2002/03:Bo267 (c) yrkande 27 begär att
brottsförebyggande aspekter skall beaktas i samhällsplaneringen. Även
i motion 2002/03:Bo277 (s) finns förslag om åtgärder för att öka
tryggheten i boendet.
Slutligen föreslås i motion 2002/03:Ju366 (kd) yrkande 7 att Boverket
skall erhålla i uppdrag att utarbeta riktlinjer för
bebyggelseinriktade hinder mot brott.
Utskottets ställningstagande
Bostadsutskottet och riksdagen har vid flera tidigare tillfällen (se
senast bet. 2001/02:BoU8 och rskr. 2001/02:204) behandlat förslag om
att integrera brottsförebyggande åtgärder i planeringen. Förslagen har
med hänvisning till bl.a. det arbete som redan pågår på området inte
vunnit bifall.
Av de insatser m.m. som har pågått under senare tid och/eller pågår nu
finner utskottet anledning att redovisa följande.
Boverket, Brottsförebyggande rådet och Rikspolisstyrelsen lämnade i
mars 2002 rapporten Bebyggelseinriktade åtgärder mot brott och
otrygghet.
I rapporten angav de tre myndigheterna att de kommer att samverka för
att bistå kommuner och andra aktörer i det lokala utvecklingsarbetet.
Dessutom angavs att de tre myndigheterna kommer att verka för ett
konstruktivt erfarenhetsutbyte i dessa frågor samt att de var för sig
avser att ta fram stödjande och rådgivande skrifter på området.
Hösten 2002 inbjöd Justitiedepartementet till fyra regionala
heldagskonferenser i Helsingborg, Göteborg, Botkyrka och Sundsvall
under rubriken "Plattformen - Samling mot brott i centrumområden".
Projektet Plattformen inleddes sommaren 2002 med uppgift att minska
brottsligheten, framför allt i centrumanläggningar.
Inom Justitiedepartementet övervägs behovet av ytterligare åtgärder
från centralt håll. I övrigt kan noteras att:
BRÅ fördelar medel till lokala brottsförebyggande försöks- och
utvecklingsprojekt. Ett av de områden som prioriteras är
brottsförebyggande och trygghetsskapande åtgärder i bostadsområden. I
detta sammanhang välkomnas ansökningar som avser åtgärder för att
motverka brott och otrygghet genom förändringar av den fysiska miljön.
Runt om i landet tas det lokala initiativ med inriktning på
bebyggelseinriktade åtgärder för att motverka brott och otrygghet -
inte sällan i anslutning till lokala brottsförebyggande råd. Det finns
dock ingen heltäckande sammanställning av vilka projekt som pågår och
vilka andra initiativ som tas, exempelvis när det gäller
utbildningsinsatser.
År 2000 gav stadsbyggnadskontoret i Göteborgs stad, i samarbete med
Chalmers tekniska högskola, ut skriften Tryggare stad - kan man
förändra rädslans platser? I skriften diskuteras och illustreras den
byggda stadsmiljöns betydelse för upplevelser av otrygghet, speciellt
ur ett kvinnoperspektiv.
Polismyndigheten i Stockholm presenterade år 2001 materialet Bo Trygg
01 - Principdiskussioner, råd och förslag till lösningar för en
tryggare och säkrare boendemiljö. Materialet innehåller bl.a. en
teoretisk genomgång och en checklista.
I oktober 2002 lade Carina Listerborn fram doktorsavhandlingen Trygg
stad - diskurser om kvinnors rädsla i forskning, policyutveckling och
lokal praktik vid Chalmers tekniska högskola, Tema Statsbyggnad,
Sektionen för arkitektur. Avhandlingen berör bl.a. förhållandet mellan
kvinnors rädsla, lokala trygghetsskapande projekt och
statsbyggnadsfrågor.
BRÅ har engagerat externa sakkunniga för att ta fram en idéskrift som
syftar till att fungera som stöd för lokala användare i samband med
bebyggelseinriktade åtgärder för att motverka brott och otrygghet.
Det lokala brottsförebyggande rådet i Göteborg, Rådet för tryggare och
mänskligare Göteborg, arbetar, tillsammans med stadsbyggnadskontoret i
samma stad, med en skrift som skall fungera som inspiration och
checklista för lokala s.k. tryggetsvandringar, som är en metod för att
inventera behovet av och förutsättningarna för förändringar av den
fysiska miljön i ett brottsförebyggande och trygghetsskapande
perspektiv.
Med utgångspunkt i materialet Bo Trygg 01 utvecklar Malm
Kommunikation, ett konsultföretag som arbetar med lokalt
brottsförebyggande arbete, ett material som är särskilt anpassat för
bebyggelseinriktade brottsförebyggande åtgärder i områden med
befintliga flerfamiljshus.
Utskottet kan mot den tecknade bakgrunden konstatera att mycket av det
som motionärerna önskar redan har tillgodosetts. Mot denna bakgrund
finner utskottet inte tillräckliga skäl för att föregripa kommande
överväganden inom Regeringskansliet och avstyrker motionsförslagen.
Tysta miljöer och buller
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om tysta miljöer och buller.
Jämför reservation 11 (mp). Jämför särskilda yttranden 2 (fp) och 4
(kd, c).
Bakgrund
Riksdagen beslutade 1997 om etappmål för buller (prop. 1996/97:53,
bet. 1996/97:TU7, rskr. 1996/97:174).
Etappmålen utgick från följande riktvärden för trafikbuller, som
normalt inte bör överskridas vid nybyggnad av bostäder eller vid
nybyggnad eller väsentlig ombyggnad av trafikinfrastruktur:
- 30 dBA ekvivalentnivå (medelljudsnivå) inomhus
- 45 dBA maximalnivå (högsta ljudnivån) inomhus nattetid
- 55 dBA ekvivalentnivå utomhus vid fasad
- 70 dBA maximalnivå vid uteplats i anslutning till bostaden.
För utomhusnivån avses för flygbuller FBN (flygbullernivån, uttryckt
som ekvivalentnivån under ett år) 55 dBA.
Vid järnväg eller annan spåranläggning avser riktvärdet för buller
utomhus 55 dBA ekvivalentnivå vid uteplats och 60 dBA ekvivalentnivå i
bostadsområdet i övrigt.
Vid tillämpningen av riktvärden vid åtgärder i trafikinfrastrukturen
bör hänsyn tas till vad som är tekniskt möjligt och ekonomiskt
rimligt. I de fall utomhusnivån inte kan reduceras till nivåer enligt
ovan bör inriktningen vara att inomhusvärdena inte överskrids.
I detaljplan får meddelas bestämmelser om skyddsanordningar för att
motverka störningar från omgivningen och, om det finns särskilda skäl,
högsta tillåtna värden för störningar genom bl.a. buller. Detta
framgår av 5 kap. 7 § 11 PBL.
Vid bestämmelsens tillkomst angavs (se prop. 1985/86:1) att det inte
bör komma i fråga att genom detaljplan meddela längre gående krav än
de riktlinjer som riksdagen då godkänt (se prop. 1980/81:100 bil. 9,
TU23, rskr. 257 och prop. 1981/82:98, TU28, rskr. 339). De då antagna
riktlinjerna har ersatts av de riktvärden som redovisats ovan.
Regeringen föreslog i proposition 2000/01:130 Svenska miljömål -
delmål och åtgärdsstrategier (miljömålspropositionen) delmål för de 15
miljökvalitetsmål som antogs av riksdagen i april 1999 (bet.
1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:183). Beträffande miljökvalitetsmålet God
bebyggd miljö föreslog regeringen följande delmål för buller.
Antalet människor som utsätts för trafikbullerstörningar överstigande
de riktvärden som riksdagen ställt sig bakom för buller i bostäder
skall ha minskat med 5 % till år 2010 jämfört med år 1998.
Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget (bet. 2001/02:MJU3,
rskr. 2001/02:36).
Den nya ordningen med delmål för miljökvalitetsmålen innehåller även
ett uppföljningssystem. I miljömålspropositionen beskriver regeringen
hur uppföljningen av miljökvalitetsmålen skall gå till. Av
propositionen framgår att avsikten är att regeringen årligen skall
rapportera översiktligt till riksdagen hur arbetet med att nå
miljökvalitetsmålen fortskrider. En fördjupad utvärdering av
miljökvalitetsmålen avses äga rum vart fjärde år. Syftet med denna är
att klarlägga om styrmedel eller mål behöver korrigeras. På utpekade
miljömålsansvariga myndigheter läggs uppdraget att utveckla,
kvalitetssäkra och vidmakthålla driften av lämpliga indikatorer. För
miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö är Boverket ansvarig myndighet.
Regeringen anför i miljömålspropositionen vidare att man följer
utvecklingen och avser att återkomma med ytterligare delmål för buller
efter den första uppföljningen av miljömålen. I propositionen anges
att flera remissinstanser har påpekat vikten av att det finns ett
handlingsprogram även för trafikbuller i andra miljöer samt för andra
typer av buller än trafikbuller. Regeringen har enligt propositionen
för avsikt att ge Naturvårdsverket i uppdrag att tillsammans med
övriga berörda myndigheter utarbeta ett sådant handlingsprogram och
anför att verket i rollen som samordnande myndighet för bullerfrågor
har ett särskilt ansvar för att se över de definierade riktvärdena
och, om det behövs, föreslå ytterligare riktvärden för buller i andra
miljöer än de som finns uttryckta i dagens fastställda riktvärden.
Regeringen avser även att ge Naturvårdsverket ett tydligt samordnings-
och uppföljningsansvar för arbetet med att nå bullermålet. Efter hand
som erfarenheter av tillämpningen av miljöbalken och anknuten
lagstiftning med vägledning av miljö- och transportmålen har vunnits
anser regeringen att behov av eventuella ytterligare förändringar av
lagstiftningen kan övervägas. Eventuella behov av lagstiftning för att
minska andra bullerstörningar än trafikbuller bör också uppmärksammas
enligt propositionen.
Regeringen gav i regleringsbrev för budgetåret 2001 Naturvårdsverket i
uppdrag att i samråd med trafikverken och Boverket utveckla
definitionerna för riktvärden för buller för de olika trafikslagen så
att de blir mer jämförbara. Uppdraget redovisades den 20 december
2001.
Naturvårdsverket erhöll i februari 2002 i uppdrag att efter samråd med
berörda myndigheter utarbeta ett handlingsprogram för buller. I ett
första steg skall programmet avse ytterligare riktvärden för andra
miljöer än de som finns uttryckta i dagens fastställda riktvärden.
Härefter har Europaparlamentet och rådet antagit ett direktiv,
2002/49/EG, om bedömning och hantering av omgivningsbuller. Direktivet
har till syfte att fastställa ett gemensamt tillvägagångssätt för att
på grundval av prioriteringar förhindra, förebygga eller minska
skadliga effekter, inbegripet störningar på grund av exponering för
omgivningsbuller. Direktivet ställer krav på kartläggning av buller,
information om buller och handlingsplaner för att förhindra och minska
omgivningsbuller där det behövs och för att förhindra en höjning där
nivån är tillfredsställande. Direktivet uppges också ha till syfte att
ge en grund för utveckling av gemenskapsåtgärder för att minska buller
från större källor. Kommissionen skall i detta syfte senast den 18
juli 2006 lägga fram lämpliga lagförslag.
Naturvårdsverket skall efter en nyligen genomförd ändring i
instruktionen (SFS 2001:1096) ha ett övergripande och samordnande
ansvar vad gäller omgivningsbuller.
I budgetpropositionen för 2003 (prop. 2002/03:1 utg.omr. 20) lämnar
regeringen en årsrapport till riksdagen angående hur arbetet med att
nå miljökvalitetsmålen fortskrider. Beträffande buller redovisar
regeringen följande.
Antalet personer utsatta för buller över 65 dBA utomhus från det
statliga vägnätet är oförändrat 2001 jämfört med 2000. Även om
bullerskyddsåtgärder vidtagits har bullerutsatta tillkommit. Antalet
personer utsatta för buller från järnväg har minskat något. Arbetet
med att nå delmålet om trafikbuller går långsamt. En orsak kan vara
att länen inte har prioriterat bullerskyddsåtgärder i sina planer för
regional transportinfrastruktur. Det stora antalet bullerstörda av
vägtrafik, ca 197 000 personer, finns längs kommunernas gator och
vägar. Naturvårdsverket har i uppdrag att samordna bullerarbetet.
Arbetet skall samordnas med framtagandet av en samlad
genomförandestrategi för transportpolitikens etappmål för god miljö.
Motionerna
I motion 2002/03:Bo204 (mp) föreslår motionärerna dels att det
tillsätts en utredning som klarlägger behovet av miljöer som är
bullerfria,yrkande 1, dels att det skall byggas ett tystare
samhälle, yrkande 2. Vidare föreslår de att gränsvärden för
bakgrundsbuller på arbetsplatser och i samhället skall tas
fram, yrkande 3, och i yrkande 6 sänkta gränsvärden för buller i
urbana utomhusmiljöer.
Liknande förslag återfinns i motion 2002/03:Bo222 (fp). Där föreslås
i yrkande 1 att mål om buller skall uttryckas i minskning av bullrets
effekter och i yrkande 2 bl.a. att störningen av buller skall minskas
med 10 % till 2010 och med 30 % till 2020. I samma motionyrkande
3 föreslås såvitt avser buller från markbunden trafik att man - som
ett led i arbetet mot minskade negativa effekter - skall eftersträva
att även ge boende tillgång till en god, störningsfri ljudmiljö och i
motionens yrkande 6 föreslår motionären att ökad vikt skall läggas vid
att bevara hittills tysta områden och miljöer.
Motionären bakom motion 2002/03:Bo231 (v) begär att det skall införas
ett system med certifiering av tysta miljöer i tätorter.
Slutligen begärs i motion 2002/03:Bo265 (kd) yrkande 4  att "tysta
zoner" inventeras och kartläggs i översiktplaner.
Utskottets ställningstagande
De utgångspunkter som motionärerna lyfter fram torde delas av så gott
som alla.
Exempel på detta är att det närmast får anses vara en självklarhet att
det är eftersträvansvärt med bullerfria områden och ett tystare
samhälle. Bostadsutskottet kan således ställa sig bakom motionärernas
utgångspunkter.
När det gäller bullerfrågornas hantering i bl.a. översiktsplaneringen
har utskottet tidigare erinrat om att Boverket har gett vägledning och
råd i skrifterna "Planera för god ljudmiljö" och "Boken om
översiktsplanering del III". I den sistnämnda skriften ges råd för
kommunernas översiktsplanering bl.a. med avseende på utpekande av
bullerfria områden.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen även givit uttryck för
åsikten att problemen med bullerstörningar i vår vardagsmiljö bör
ägnas stor uppmärksamhet.
Vid behandlingen av vissa motionsförslag våren 1998 konstaterade
bostadsutskottet att tystnad i dagens moderna samhälle närmast får
betraktas som en "bristvara". Den fråga som i detta sammanhang främst
diskuterades var problemen med lågfrekvent buller, dvs. buller som har
en så låg frekvens att det knappt är hörbart eller inte alls kan
uppfattas. Utskottets överväganden (bet. 1997/98:BoU4) ledde fram till
ett tillkännagivande till regeringen om behovet av en översyn av
frågan.
Regeringen uppdrog därefter åt Boverket att i samråd med
Naturvårdsverket och Socialstyrelsen kartlägga orsakerna till och
omfattningen av lågfrekvent buller i bostäder samt lämna förslag till
ändamålsenliga åtgärder.
I inomhusmiljöpropositionen (prop. 2001/02:128) anförde regeringen
angående det lågfrekventa bullret bl.a. följande.
Boverket har i samråd med Socialstyrelsen och Naturvårdsverket lämnat
rapporten Lågfrekvent buller i boendemiljön (regeringsuppdrag
M1999/189/Hs delvis; M2000/416/Hs), där det konstateras att
lågfrekvent buller upplevs som störande där det uppträder, att de
tekniska möjligheterna att förebygga och åtgärda sådant buller är goda
och att de myndighetskrav som gäller lågfrekventa ljud i bostäder är
ändamålsenliga. Vad gäller lågfrekventa ljud från installationer
utomhus, vanligen fläktar, finns enligt Boverkets uppfattning en lucka
i bygglovhanteringen. Denna fråga kommer, liksom bygglovhanteringen i
övrigt, att behandlas i anslutning till översynen av plan- och
bygglagstiftningen. Myndigheterna bakom rapporten har ansvar för olika
regelverk där begränsningar av buller ingår. Enligt rapporten är
dagens föreskrifter om metoder för bullermätningar inte samordnade.
Det finns en risk för att en installation som ger upphov till buller
kan godkännas enligt Boverkets byggregler, medan den sedan den tagits
i drift utgör en olägenhet enligt Socialstyrelsens föreskrifter.
Socialstyrelsen kommer att ges i uppdrag att utvärdera de allmänna
råden och identifiera olika åtgärder för att komma till rätta med
problemet med höga ljudnivåer inomhus. Naturvårdsverkets riktlinjer
för industribuller tar ingen särskild hänsyn till lågfrekvent buller.
Regeringen kommer att uppdra åt myndigheterna att samordna sina krav i
olika avseenden bl.a. vad gäller mätmetoder. Regeringen anser sig
härmed ha lämnat den av riksdagen begärda redovisningen.
Som redovisats ovan pågår sedan lång tid ett omfattande arbete på
detta område. I allt väsentligt kan det sägas att det har den
inriktning som motionärerna eftersträvar. Arbetet utgör bl.a. en del
av harmoniseringen inom EU.
Samtidigt kan utskottet konstatera att det till stor del är en
kommunal fråga att ta ställning till behovet av t.ex. tysta miljöer
och att avgöra vilka insatser (t.ex. olika planbeslut) som kan
erfordras för att säkerställa detta.
Bostadsutskottet saknar mot den tecknade bakgrunden tillräckliga skäl
för att nu gå motionärerna till mötes och avstyrker motionsförslagen.
Hantering av översvämningsrisker i den fysiska planeringen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om hantering av
översvämningsrisker i den fysiska planeringen. Jämför reservation 12
(kd, c).
Motionerna
I motion 2002/03:Bo265 (kd) yrkande 6 föreslår motionärerna att det
skall tillsättas en utredning om översvämningsfrågorna i den fysiska
planeringen. Motionärerna bakom motion 2002/03:Bo289 (s) yrkande
1 föreslår att det skall tas hänsyn till översvämningsrisken i all
fysisk planering.
Utskottets ställningstagande
Även bostadsutskottet anser att frågorna om översvämningsrisker bör
ägnas stor uppmärksamhet i all planering. Det får således anses vara
av största vikt att åtgärder vidtas för att i framtiden undvika nya
översvämningsolyckor.
Utskottet har erfarit att regeringen i augusti 2002 beslutade att till
PBL-kommittén överlämna dels en redovisning från Boverket av hur
översvämningsfrågor hanteras i kommunernas översiktsplanering m.m.,
dels delbetänkandet SOU 2002:50 från Miljöbalkskommittén såvitt avser
frågan om ökad hänsyn till risk för översvämning vid den fysiska
planeringen.
Bostadsutskottet förutsätter att det initiativ som regeringen har
tagit i denna fråga kommer att leda till att frågan får sin lösning
och finner därför att den fortsatta beredningen av
översvämningsfrågorna bör avvaktas varför utskottet avstyrker
motionsförslaget.
Lokalisering av mobiltelefonmaster och kraftledningar, m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om lokalisering av
mobiltelefonmaster och kraftledningar, m.m. Jämför reservationerna 13
(v) och 14 (mp). Jämför särskilt yttrande 5 (v).
Inledning
Liksom vid tidigare behandling av motioner i dessa frågor kan
utskottet konstatera att tillgängliga uppgifter pekar på att ett stort
antal master och andra anläggningar för mobiltelefoni m.m. torde komma
att uppföras under de närmaste åren.
Situationen kräver att åtgärder vidtas för att effekterna av
utbyggnaden minimeras med avseende på bl.a. natur- och kulturvärden,
stadsmiljö och inte minst på människor.
Motionerna
I motion 2002/03:Bo228 (s) föreslår motionären ökade
informationsinsatser om effekterna av utbyggnaden av
mobilbasstationer.
Motionärerna bakom motion 2002/03:Bo261 (mp) föreslår att
försiktighetsprincipen, avseende elektromagnetisk strålning, skall
tillämpas vid planering i stadsmiljö.
I motion 2002/03:Bo265 (kd) yrkande 7 begär motionärerna att det vid
mobilnätsutbyggnaden skall tas hänsyn till natur- och kulturvärden.
Motionärerna bakom motion 2002/03:Bo268 (s) yrkandena 3 och 4 begär
att det övervägs ett införande av krav på kommunal redovisning av
befintliga och planerade mobiltelefonmaster samt ett kommunalt ansvar
för att antalet mobiltelefonmaster begränsas.
I motion 2002/03:Bo282 (kd) yrkande 1 föreslår motionären att det på
operatörerna skall ställas krav på en presentation av en
kommuntäckande plan för planerade mobiltelefonmaster för varje kommun
som de är aktiva i. I samma motion yrkande 2 föreslår hon att det
skall ställas krav på kommunerna om information angående planerade
mobiltelefonmaster m.m. och i yrkande 3 krav på operatörerna om
redovisning av strålningsvärden vid basstationer samt slutligen
iyrkande 4  krav på bl.a. mellankommunal samordning av lokaliseringen
av mobiltelefonmaster.
Motionären bakom motion 2002/03:Bo237 (v) yrkande 1 kräver skärpta
regler för placering av kraftledningar.
I motion 2002/03:So361 (c) yrkande 5 begär motionären att
försiktighetsprincipen skall tillämpas vid all planering och
installation samt att det införs strålningsfria zoner.
Motionären bakom motion 2002/03:MJ375 (mp) yrkande 5 begär att
försiktighetsprincipen skall tillämpas vid rekommendationer om boende
nära elektriska och magnetiska fält.
Slutligen begär motionärerna bakom motion 2002/03:MJ419 (v) yrkande
5 att det tas fram förslag till kriterier för placering av
basstationer för mobiltelefoni.
Miljöbalkens försiktighetsprincip m.m.
I 2 kap. miljöbalken (MB) återfinns bl.a. vissa allmänna
hänsynsregler. Av störst intresse i nu aktuellt sammanhang är 2 kap. 3
§ MB där det anges försiktighetsmått m.m. som alla som bedriver eller
avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall iaktta för
att motverka skador eller olägenheter för människors hälsa och miljö.
Denna bestämmelse kallas ofta för försiktighetsprincipen.
Hänsynsreglerna är rättsligt bindande. De och således även
försiktighetsprincipen får betydelse bl.a. genom att det vid
tillståndsprövning enligt MB kan meddelas villkor som bygger på dessa
regler. De kan också läggas till grund för förelägganden och förbud
enligt MB (tillsynsverksamhet).
Verksamheter m.m. som inte är tillståndspliktiga enligt MB underkastas
normalt sett inte en prövning mot MB:s allmänna hänsynsregler i
samband med tillståndsprövningen. Detta kan dock bli fallet vid
tillsynsverksamhet.
Beträffande vilka verksamheter som är tillståndspliktiga enligt MB
finns det skäl att inledningsvis peka på att det i 9 kap. 1 § MB ges
en legaldefinition av miljöfarlig verksamhet. Med miljöfarlig
verksamhet avses enligt denna definition bl.a. användning av mark,
byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för
omgivningen genom buller, skakningar, ljus, joniserande eller icke-
joniserande strålning eller annat liknande. Med icke-joniserande
strålning avses optisk strålning, radiofrekvent strålning,
lågfrekventa elektriska och magnetiska fält och ultraljud eller annan
till sin biologiska verkan likartad strålning (2 § strålskyddslagen
[1988:220]).
Bestämmelserna i 9 kap. 6-8 §§ MB innehåller bemyndigande för
regeringen att meddela föreskrifter om tillstånds- och anmälningsplikt
för miljöfarlig verksamhet och om prövningsmyndigheter. Med stöd av
detta bemyndigande har regeringen utfärdat förordningen (1998:899) om
miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd vari bl.a. anges i vilken
omfattning som miljöfarliga verksamheter m.m. är tillståndspliktiga
enligt MB. Varken för mobiltelefonmaster eller starkströmsledningar,
som tas upp i en av motionerna, har det i denna förordning förskrivits
tillståndsplikt. Beträffande de sistnämnda kan tilläggas att de
tillståndsprövas enligt ellagen (1997:857). Statens energimyndighet
prövar ansökningar om tillstånd för byggande eller användande av
sådana ledningar.
I detta sammanhang bör det även framhållas att den som bedriver eller
avser att bedriva miljöfarlig verksamhet får ansöka om tillstånd till
verksamheten enligt MB även om det inte krävs tillstånd (9 kap. 6 § MB
tredje stycket). Härigenom kan verksamheten vid tillståndsprövningen
bli underkastad prövning enligt 2 kap. MB. Det bör även påpekas att
ett mindre antal verksamheter är underkastade tillståndsplikt enligt
såväl särskild lag som MB.
Det finns också regler i plan- och bygglagen (PBL) som i väsentliga
avseenden styr möjligheterna att uppföra byggnader och andra
anläggningar. Således ställs det bl.a. krav på att anläggningar skall
utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller
landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena på platsen. Det
ställs även krav på att bebyggelse lokaliseras till mark som är lämpad
för ändamålet med hänsyn till bl.a. de boendes och övrigas hälsa. Om
utförandet av en anläggning kräver att det upprättas en detaljplan
krävs normalt också en miljökonsekvensbeskrivning.
Här kan vidare nämnas att det i detaljplaner får meddelas bestämmelser
om skyddsanordningar för att motverka störningar från omgivningen och,
om det finns särskilda skäl, högsta tillåtna värden för störningar
genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat liknande som
omfattas av 9 kap. MB (miljöfarlig verksamhet).
Bestämmelserna i 2 kap. MB är dock inte tillämpliga vid planläggning
eller bygglovsprövning enligt PBL.
De myndigheter som lämnar tillstånd till verksamhet enligt annan
särskild lag (än MB) skall vid sin tillståndsgivning normalt enbart
följa bestämmelserna enligt den särskilda lagen. Tillståndsmyndigheten
skall således endast i de fall och i den omfattning den särskilda
lagen hänvisar till MB tillämpa föreskrifter som finns i MB i sin
tillståndsgivning.
Avsikten är dock, som ovan har antytts, att MB och annan lagstiftning
skall tillämpas parallellt (se 1 kap. 3 § första stycket MB). I vissa
fall gäller emellertid bara den speciella lagstiftningen (se 1 kap. 7
§ MB). Parallelliteten innebär bl.a. att verksamheter m.m. som inte
har tillståndsprövats enligt MB i de flesta fall kan bli föremål för
ingripanden med stöd av MB vid tillsynsverksamhet.
Verksamheter som inte har tillståndsprövats enligt MB kan alltså, som
nyss har nämnts, komma att prövas mot MB i ett tillsynsärende. Även
verksamheter vilka har tillståndsprövats enligt MB kan bli föremål för
ingripanden från tillsynsmyndighet. I dessa fall är möjligheterna till
ingripanden dock något begränsade (se 24 kap. 1 § MB).
En tillsynsmyndighet kan om övriga förutsättningar är uppfyllda (se
ovan) meddela de förelägganden och förbud som behövs för att
stadgandena i MB (t.ex. försiktighetsprincipen) skall efterlevas. Det
sistnämnda följer av 26 kap. 9 § MB.
Under detta ärendes handläggning har utskottet uppmärksammats på två
tillsynsärenden som gäller elektromagnetiska fälts inverkan på
omgivningen. De två ärendena gällde påverkan från starkströmskablar. I
det ena fallet förelade tillsynsmyndigheten (miljönämnden)
verksamhetsutövaren att tillse att magnetfältsnivån inte överskrider
viss nivå och i båda fallen förelades verksamhetsutövarna att redovisa
ett förslag till kontrollprogram för respektive verksamhet.
Länsstyrelsen upphävde föreläggandet avseende begränsning av
magnetfältsnivån och fastställde besluten i övrigt. (Se Länsstyrelsen
i Skåne läns beslut den 2 februari 2001, dnr 25-28687-99 och dnr 25-
3963-00). Besluten överklagades till Växjö tingsrätt, miljödomstolen.
Miljödomstolen fastställde med tillämpning av försiktighetsprincipen
verksamhetsutövarnas skyldighet att upprätta ett förslag till
kontrollprogram (innehållande bl.a. kartläggning av magnetfält och
strömstyrka vid olika tidpunkter och förhållanden). Miljödomstolen
fann det samtidigt (i det fall det var uppe till prövning) inte vara
motiverat att, som miljönämnden hade gjort, förelägga
verksamhetsutövaren att begränsa magnetfältsnivån. (Se Växjö
tingsrätts, miljödomstolen, domar den 25 juni 2002 i mål nr M 87-01
och M 93-01). Målen överklagades till Svea hovrätt,
Miljööverdomstolen, som inte lämnade prövningstillstånd.
Sammanfattningsvis kan sägas att den av utskottet skissade bakgrunden
ger vid handen att alla verksamheter, med vissa undantag (se bl.a. 1
kap. 7 § MB), på ett eller annat sätt är underkastade vad som kallas
försiktighetsprincipen (2 kap. 3 § MB). Som regelsystemet är uppbyggt
skall alltså antingen tillståndsmyndigheten iaktta
försiktighetsprincipen eller har tillsynsmyndigheten i många fall
möjlighet att ingripa med stöd av samma princip. Allt under
förutsättning att forskningen och den aktuella verksamheten motiverar
ett ingripande.
Forskning m.m. angående strålning
Miljö- och jordbruksutskottet har i betänkande 2002/03:MJU7 behandlat
frågor om icke-joniserande strålning m.m. med inriktning framför allt
på mobiltelefoni inkluderande frågor om strålning från basstationer.
Miljö- och jordbruksutskottet redovisar i betänkandet bl.a.
forskningsrön och rekommendationer som finns på området enligt
följande.
Utskottet har vid de tidigare behandlingarna av motioner på området
konstaterat att det pågår ett omfattande internationellt och
nationellt arbete med att kartlägga eventuella hälsorisker till följd
av kraftledningar, mobiltelefoner samt radio- och radarsändare.
Utskottet har därvid betonat vikten av fortsatt forskning inom dessa
områden, inte minst mot bakgrund av den oro som finns bland
allmänheten. I SSI:s rapport Exponering för radiofrekventa fält och
mobiltelefoni (SSI rapport 2001:9) ges en översikt över allmänhetens
exponering för radiofrekventa fält, med tonvikt på den exponering som
härrör från mobiltelefonisystem. Mätningar av exponeringen för
radiofrekventa fält mellan 30 och 2000 MHz har genomförts på 31
platser i Sverige: storstad, mindre stad och landsbygd. Mätningarna
har visat att exponeringsnivåerna varierade starkt mellan de olika
platserna, med högsta värden i storstad utomhus och i närheten av
radio/TV-master. Som mest uppgick de uppmätta värdena till 3 mW/m2,
dvs. under en tusendel av de rekommendationer som utarbetats av det
internationella expertorganet International Commission on Non-Ionising
Radiation Protection (ICNIRP). Dominerande bidrag till denna
exponering kom från basstationer för mobiltelefoni och från TV-
sändningar. I rapporten konstateras vidare att exponeringen vid egen
användning av mobiltelefoner i vissa situationer kan uppgå till värden
som visserligen ligger under men i närheten av ICNIRP:s
rekommendationer. Den reella exponeringen är dock ofta betydligt lägre
på grund av olika faktorer som telefonutförande och hur man håller
telefonen. Statistik från Stockholmsområdet indikerar att olika former
av nedreglering av mobiltelefoners uteffekt i medelvärde kan reducera
exponeringen med cirka fyra femtedelar. Trådlösa telefoner och annan
mobilutrustning som PC-modem eller Bluetooth ger generellt lägre
exponeringsnivåer.
- - -
De internationella riktlinjer som har tagits fram av ICNIRP är
baserade på en noggrann analys av all vetenskaplig litteratur (både
värmerelaterade och icke-värmerelaterade effekter) och erbjuder med
stora säkerhetsmarginaler skydd mot alla identifierade faror med RF-
energi. Exponeringsnivåerna från mobiltelefonen för en användare är
betydligt högre än från en basstation men ligger under internationella
riktlinjer. För elektromagnetiska fält mellan 100 kHz och 10 GHz kan
helkroppsexponering för elektromagnetiska fält som leder till en ökad
kroppstemperatur av mer än 1 oC innebära en risk för olika effekter
som bl.a. beteendeförändringar. Denna exponering motsvarar ett SAR-
värde (Specific Absorption Rate, gränsvärde för strålningsdos som
anger hur mycket energi som tas upp per kg kroppsvävnad) på ca 4 W/kg
för hela kroppen. Vid lokal exponering i huvudet över 100 W/kg har man
påvisat linsgrumlingar (grå starr) i ögonen på försöksdjur. Dessa
etablerade effekter utgör grunden för ICNIRP:s rekommendationer för
radiofrekventa fält. (För fält i andra frekvensområden finns
motsvarande bedömningar.) Ett antal studier som har undersökt
möjligheten av effekter på lägre nivåer (under sådana nivåer som
åstadkommer dessa termiska effekter) har också utvärderats av ICNIRP,
men bedömningen var att resultaten från dessa för närvarande inte kan
utgöra en bas för ICNIRP:s rekommendationer.
För det aktuella frekvensområdet (30-2000 MHz) gäller enligt ICNIRP:s
rekommendationer följande gränser för exponering uttryckt i SAR:

        Yrkesmässig     Allmänhetens
        exponering      exponering
Helkropp        0,4 W/kg        0,08 W/kg
Bål, huvud      10 W/kg 2 W/kg
Extremiteter    20 W/kg 4 W/kg
Dessa värden utgör medelvärden över varje 10 g massa, och över varje
sexminutersperiod. Studier har visat att en exponering av 2 W/kg i
huvudregionen kan leda till en temperaturhöjning på ca 0,1 oC.
De riktlinjer för allmänhetens exponering som föreslagits av ICNIRP
har antagits av EU. Därigenom har EU uppmanat alla medlemsländer att
utfärda rekommendationer i enlighet med dessa. SSI har nyligen
utarbetat rekommendationer i form av allmänna råd om begränsning av
allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält (SSI FS 2002:3). De
rekommendationer som utfärdats inom EU och SSI:s allmänna råd
behandlar strålning hos allmänheten. Den yrkesmässiga exponeringen
regleras i Arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 1987:2. Denna är
emellertid ännu ej anpassad till ICNIRP:s rekommendationer.
Inom WHO bedrivs det s.k. EMF-projektet (Electro Magnetic Fields).
Aktuella slutsatser från EMF-projektet innebär sammanfattningsvis
följande. Ingen av de granskningar som nyligen utförts har kommit till
den slutsatsen att exponering för de radiofrekventa fälten från
mobiltelefoner eller deras basstationer orsakar några negativa
hälsoeffekter. Det finns dock kunskapsluckor som identifierats för
framtida forskning så att man skall kunna göra bättre
hälsoriskbedömningar. Det kommer att ta ytterligare tid i anspråk att
slutföra, utvärdera och offentliggöra de slutgiltiga resultaten
angående eventuella hälsorisker. Under tiden har WHO publicerat ett
antal faktablad om strålning som finns på dess hemsida. Projektet
beräknas vara slutfört år 2005 med uppdatering av två kriterier, ett
från år 1987 om lågfrekventa fält och ett från år 1993 om
radiofrekventa fält. Att projektet avslutas innebär enligt vad
utskottet erfarit emellertid inte att forskningen om eventuella
hälsoeffekter därmed skulle vara avslutad.
Rådet för arbetslivsforskning (RALF, numera Forskningsrådet för
arbetsliv och socialvetenskap, FAS) har på regeringens uppdrag
studerat frågor med anknytning till icke-joniserande strålning från
olika apparater. Den 30 november 2000 redovisade rådet en
forskningsöversikt och utvärdering av såväl svenska som
internationella forskningsresultat inom området elkänslighet och
hälsorisker av elektriska och magnetiska fält. Rådet konstaterar bl.a.
följande. Vad gäller mobiltelefoni kan den egna användningen av en
telefon i värsta fall, dvs. vid dåliga mottagnings- och
sändningsförhållanden, innebära radiofrekventa fält som leder till att
exponeringen ligger strax under de grundrestriktioner som ICNIRP och
EU rekommenderar. Den normala exponeringen för allmänheten från andra
källor (basstationer, radio- och TV-utsändning, andras användning av
en mobiltelefon i närheten m.m.) är i jämförelse med detta försumbar.
Den samlade bedömningen av hälsoeffekter vid mobil telekommunikation,
baserad på dagens kunskap, är att vetenskapligt stöd saknas för
förekomst av ökad risk för ohälsa vid användning av mobiltelefon.
Denna eller liknande slutsatser dras av i princip alla internationella
utredningar och mötesreferat som arbetsgruppen har tagit del av. Under
år 2001 har det därutöver gjorts ett flertal utredningar bl.a. i
Nederländerna, Frankrike, Tyskland, Nya Zeeland och av EU:s
vetenskapsråd. Dessutom har SSI under år 2002 även inrättat ett
internationellt vetenskapligt råd som kommer att rapportera till SSI
en gång om året. I SSI:s rapport 2002:16, Epidemiologiska studier över
mobiltelefoner och risken för cancer - en översikt, anges att det för
närvarande inte finns belägg för att mobiltelefoner utgör en risk för
cancer samt att pågående studier bör ge ytterligare data om eventuella
karcinogena (cancerframkallande) effekter från långvarig användning av
mobiltelefoner.
Här kan även nämnas att Elsäkerhetsverket, Boverket, Post- och
telestyrelsen (PTS), Socialstyrelsen, Arbetsmiljöverket och Statens
strålskyddsinstitut har gett ut informationsbroschyren Strålning från
mobiltelesystem i vilken redovisas bl.a. hur människor påverkas av
radiovågor från mobiltelesystem.
Vidare kan nämnas att Elsäkerhetsverket, Boverket, Socialstyrelsen,
Arbetsmiljöverket och Statens strålskyddsinstitut har gett ut
informationsbroschyren Magnetfält och eventuella hälsorisker i vilken
lämnas vissa rekommendationer. Bland annat rekommenderas att undvika
placering av nya bostäder, skolor och daghem etc. nära befintliga
elanläggningar som ger förhöjda magnetfält, om det finns alternativa
placeringar.
Elsäkerhetsverket redovisade hösten 2002 ett regeringsuppdrag avseende
strålningsrisker från kraftledningar. Verket föreslår i rapporten
bl.a. skärpta gränsvärden vid tillståndsgivning. Beredningen inom
Regeringskansliet har inte avslutats.
Pågående utredningar m.m. i övrigt
Boverket har haft regeringens uppdrag att i samarbete med
Riksantikvarieämbetet, Naturvårdsverket, PTS, Glesbygdsverket samt
Svenska Kommunförbundet belysa vilken inverkan utbyggnaden av
mobiltelenätet kan få för främst natur- och kulturvärden. Uppdraget
redovisades i en rapport till regeringen i maj 2001.
I rapporten sägs bl.a. att
det bör vara ett krav att de olika operatörerna samnyttjar master,
det blir ett omfattande behov av information till och samverkan mellan
kommunala och statliga myndigheter,
det finns nödvändig och tillräcklig kompetens och erfarenhet hos
myndigheter för att hantera intressekonflikter,
det kommer att ställas höga krav på beslutsunderlag,
konsekvensbedömningar och möjlighet till inflytande i planeringen från
intressenterna, inte minst medborgarna samt
det är viktigt att operatörerna tidigt förser kommuner och
länsstyrelser med information om sina utbyggnadsplaner.
Boverkets rapport bereds i Regeringskansliet.
PTS har haft i uppdrag av regeringen att bl.a. utreda och lämna
förslag till utformning av myndighetens sektorsansvar för miljöfrågor.
Ansvaret avser bl.a. elektromagnetiska fält inom området för trådlös
kommunikation och inverkan på natur- och kulturvärden av en utbyggnad
av infrastrukturen för en sådan kommunikation.
Uppdraget slutredovisades under 2002. Beredning pågår inom
Regeringskansliet.
Utredningen om elektronisk kommunikation (E-komutredningen) lämnade i
juli 2002 delbetänkandet Lag om elektronisk kommunikation (SOU
2002:60). Beredning pågår i Regeringskansliet. En proposition kan
förväntas i mars i år.
E-komutredningen föreslår bl.a. att en operatör med ett betydande
inflytande på en viss marknad skall kunna föreläggas en
samlokaliseringsskyldighet eller skyldighet om gemensamt utnyttjande
vad avser t.ex. master.
Även andra operatörer föreslås kunna föreläggas detta om skyldigheten
krävs för att skydda miljö, folkhälsa eller allmän säkerhet eller för
att uppnå mål för fysisk planering. Så kan vara fallet när det saknas
möjlighet till genomförbara alternativa lokaliseringar. Som en allmän
grundprincip gäller att skyldigheter som åläggs skall vara rimliga ur
tekniskt och ekonomiskt hänseende.
Elsäkerhetsverket har enligt den tidigare nämnda rapporten för avsikt
att utreda antalet boende vid kraftledningar med olika
exponeringsnivåer.
Utskottets ställningstagande
Motionerna aktualiserar ett flertal olika frågeställningar.
Liksom tidigare kan utskottet konstatera att den snabba utbyggnaden av
mobiltelefonnäten m.m. som pågått under en tid på ett mycket påtagligt
sätt aktualiserar frågan om de eventuella hälsokonsekvenserna av
strålningen från anläggningarna liksom strålningens påverkan på natur-
och kulturmiljön. Frågor om anläggningarnas påverkan i form av
elektromagnetiska fält på människor och miljö har fortfarande stor
aktualitet och betydelse.
Försiktighet och återhållsamhet bör därför enligt utskottets mening
vara vägledande vid uppförande av olika anläggningar för mobiltelefoni
m.m. Av samma skäl finns det anledning att iaktta försiktighet när det
gäller att placera bostäder och lokaler i närheten av kraftledningar
och andra anläggningar som ger upphov till elektromagnetiska fält.
De planinstrument m.m. som kommunerna redan i dag förfogar över torde
också göra det möjligt för kommunerna att undvika olämplig
lokalisering av bebyggelse eller olika anläggningar för mobiltelefoni
m.m. Det är också ofta till den kommunala nivån (t.ex. miljönämnder)
som tillsynsansvaret och möjligheterna att ställa villkor på
verksamhetsutövare har lokaliserats.
Det får mot denna i korthet beskrivna bakgrund i första hand anses
vara ett kommunalt ansvar att bostäder och lokaler inte uppförs inom
områden där den elektromagnetiska strålningen är för hög eller att
verksamheter med för hög strålning inte placeras i anslutning till
bostadsområden m.m. Den ökade kunskapen om och uppmärksamheten kring
dessa frågor ger också förutsättningar för kommunerna att ta detta
ansvar. Även kommunmedborgarnas medvetenhet kan förväntas bidra till
att så blir fallet.
Utskottet har vidare konstaterat att MB:s försiktighetsprincip kan
påverka nu aktuella verksamheter. Lagstiftningen ger således utrymme
för ingripanden med stöd av denna princip eller uppställande av
villkor med stöd av principen, antingen från tillsynsmyndighet eller
från tillståndsmyndighet, under förutsättning att den aktuella
verksamheten och forskningen på området motiverar detta.
Utskottet kan dessutom konstatera att de frågor som aktualiseras i
motionerna på ett eller annat sätt är föremål för utredning eller
annan beredning.
Mot denna bakgrund finner utskottet inte tillräckliga skäl för att nu
ställa sig bakom förslag i dessa frågor och avstyrker därför
motionsförslagen.
Bevarande av kulturmiljöer m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslaget om bevarande av kulturmiljöer
m.m.
Motionen
I motion 2002/03:Bo267 (c) yrkande 36 begär motionärerna att det tas
fram ett nationellt handlingsprogram för att bevara kulturmiljöer och
byggnader.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill i denna fråga redovisa vilka åtgärder som redan har
vidtagits på området.
Inledningsvis bör nämnas att riksdagen hösten 2001 fastställde ett
antal delmål och åtgärdsstrategier med utgångspunkt i de tidigare
beslutade miljökvalitetsmålen (prop. 2000/01:130, 2001/02:MJU3,
BoU3y). Under miljökvalitetsmålet för God bebyggd miljö fastställdes
bl.a. ett delmål för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse med
följande formulering:
Den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen skall senast år 2010 vara
identifierad och ett program finnas för skydd av dess värden.
Samtidigt skall minst 25 % av den värdefulla bebyggelsen vara
långsiktigt skyddad.
Det bör även framhållas att regeringen i budgetpropositionen (prop.
2002/03:1, utg.omr. 20, avsnitt 3.6.15.1) redovisar bl.a. följande.
Riksantikvarieämbetet arbetar med en strategi för hur arbetet för att
bevara, utveckla och bruka den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen
bör bedrivas och följas upp. En första strategi skall redovisas senast
2003 och ett program för skydd av särskilt värdefulla
bebyggelsemiljöer skall finnas 2010.
Slutligen bör nämnas att regeringen även har tillsatt en utredning av
skyddet för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse m.m. (dir. 2002:96
och dir. 2003:16).
Mot denna bakgrund kan utskottet konstatera att det som efterlyses i
motionsförslaget i allt väsentligt får anses vara tillgodosett varför
utskottet avstyrker detsamma.
Koloniträdgårdar
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om koloniträdgårdar.
Motionerna
Motionärerna bakom motion 2002/03:Bo253 (s) efterlyser åtgärder för
att förbättra tillgången på koloniträdgårdar. I motion 2002/03:Bo272
(v) förespråkar motionärerna bl.a. att koloniträdgårdsverksamhetens
bidrag till ökade kontakter mellan svenskar och invandrare bör beaktas
bl.a. vid samhällsbyggandet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill inledningsvis erinra om att det som ett av delmålen
under miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö hösten 2001 fastställdes
att senast år 2010 skall fysisk planering och samhällsbyggande grundas
på program och strategier för bl.a. hur grön- och vattenområden i
tätorter och tätortsnära områden skall bevaras och utvecklas och
andelen hårdgjord yta inte ökas. Regeringen gjorde i
miljömålspropositionen bedömningen att detta i ett
generationsperspektiv bör innebära bl.a. att natur- och grönområden
med närhet till bebyggelsen och med god tillgänglighet värnas så att
behovet av lek, rekreation, lokal odling samt ett hälsosamt
lokalklimat kan tillgodoses.
Det kan tilläggas att Boverket har det övergripande ansvaret för
program och strategier under delmålet men att även kommunerna och
länsstyrelserna tillsammans med övriga berörda myndigheter har viktiga
roller i arbetet med att förverkliga målen.
Vidare bör det framhållas att PBL-kommittén med utgångspunkt i
riksdagens beslut med anledning av miljömålspropositionen skall dels
analysera vad olika miljömål innebär för planering och byggande, dels
överväga och redovisa vilka förändringar av plan- och
bygglagstiftningen som kan behövas för att underlätta arbetet med att
uppnå miljökvalitetsmålen.
Utskottet kan samtidigt konstatera att det primärt är en kommunal
fråga att avgöra vilka insatser som kan erfordras för att
koloniträdgårdsodlingen skall få en omfattning som svarar mot de
lokala behoven och för att den används på ett sätt som är lämpligt. I
första hand bör det därför ankomma på kommunerna att i den kommunala
planeringen och på annat sätt uppmärksamma behovet av mark m.m. för
koloniodling. Med tanke på den långa tradition kolonirörelsen har i
Sverige får det förutsättas att frågorna uppmärksammas och att
kommunerna tar sitt ansvar på området utan att riksdagen gör något
tillkännagivande om detta.
Föreningen Svenska Stadskärnor
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslaget om föreningen Svenska
Stadskärnor.
Motionen
Enligt motion 2002/03:Bo242 (fp) bör riksdagen uttala att föreningen
Svenska Stadskärnor skall ges en större och mer stabil ekonomisk bas.
Av motionen framgår att flera statliga myndigheter är medlemmar i
organisationen och bidrar ekonomiskt till dess verksamhet. Motionären
önskar att det ekonomiska stödet till organisationen från statliga
myndigheter ökar.
Utskottets ställningstagande
Utskottet finner inte förutsättningar för att ställa sig bakom förslag
som innebär att riksdagen skall uttala sig om hur olika myndigheter
skall agera. Inte heller på annat sätt finner utskottet tillräckliga
skäl för att gå motionärerna till mötes. Utskottet avstyrker
motionsförslaget.</pre><pre>
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges inom parentes
vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.

1.      Agenda 21, punkt 3 (kd, c)
        av Göran Hägglund (kd) och Jörgen Johansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Bo267
yrkande 39 och avslår motion 2002/03:Bo245.
Ställningstagande
Agenda 21 är en viktig punkt i arbetet för ett mer miljöanpassat
samhälle. Att konkretisera och omsätta globala och nationella
överenskommelser i verklig handling i ett lokalt sammanhang är ett
övergripande mål med Agenda 21. Det är glädjande att kunna konstatera
att ett antal kommuner i Sverige nu utifrån detta arbetar med
planering för att åstadkomma ekologiskt hållbara städer och samhällen.
Förhållandena skiftar dock kraftigt över landet. På många håll behövs
därför krafttag för att miljöarbetet på allvar skall komma i gång och
de uppställda målen nås. Det nationella miljöarbetet utifrån Agenda 21
bör därför intensifieras.
Detta bör med anledning av motion 2002/03:Bo267 (c) yrkande 39  ges
regeringen till känna. Förslaget i motion 2002/03:Bo245 (s) får anses
redan vara tillgodosett.

2.      Grönområden m.m., punkt 4 (kd)
        av Göran Hägglund (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Kr368
yrkande 2 och avslår motionerna 2002/03:MJ428 yrkande 21, 2002/03:N397
yrkande 6, 2002/03:Bo213 och 2002/03:Bo267 yrkandena 24, 35 och 44.
Ställningstagande
Under senare år har det byggts flera bostadsområden där det inte finns
några möjligheter för spontanidrott i närmiljön. Det är viktigt att
alla människor som vill skall kunna delta i idrottsaktiviteter. Genom
att låta idrotten få vara en verksamhet med stor bredd, som involverar
en stor mängd människor, kan den spela en avgörande roll för såväl
människors psykiska som fysiska hälsa. Breddidrotten bidrar till
människors välbefinnande och minskar riskerna för sjukdom. Denna
friskvård sparar årligen mycket stora summor för svensk sjukvård.
Breddidrotten som mer betonar kamratskap och vikten av att vårda sin
hälsa än de faktiska idrottsprestationerna lever dock i ett ömsesidigt
beroendeförhållande med elitidrotten. Elitidrotten är för många
motionärer och friskvårdare en inspirationskälla. Samtidigt är
elitidrotten beroende av den stora bredden av idrotts- och
motionsutövare; det är i den stora gruppen som talangerna framträder
och utvecklas. För att svensk idrott även i framtiden skall kunna
fostra idrottsutövare på toppnivå fordras alltså satsningar på de
många människornas idrottsutövande.
För att breddidrotten skall kunna frodas krävs närhet till olika
idrottsanläggningar och andra aktivitetsområden. Det är inte
acceptabelt att, vilket ofta sker idag, bostadsområden planeras utan
att områden för spontanidrott integreras redan på planeringsstadiet.
Jag anser att regeringen skall återkomma med ett förslag på hur plan-
och bygglagen skall kunna garantera att aktivitetsområden finns i
samtliga bostadsområden.
Mitt förslag läggs fram med anledning av motion 2002/03:Kr368 (kd)
yrkande 2. Jag finner inte tillräckliga skäl för att nu gå
motionärerna bakom övriga motionsförslag till mötes.

3.      Grönområden m.m., punkt 4 (c, mp)
        av Helena Hillar Rosenqvist (mp) och Jörgen Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ428
yrkande 21 och 2002/03:Bo267 yrkandena 24, 35 och 44 och avslår
motionerna 2002/03:Kr368 yrkande 2, 2002/03:N397 yrkande 6 och
2002/03:Bo213.
Ställningstagande
Om vi skall få städer som erbjuder en bra livsmiljö är det en
förutsättning att vi slår vakt om våra grönområden. Vi måste således
ställa krav på att parker och andra grönområden alltid planeras in när
städerna byggs ut och att vi förbättrar skyddet för befintliga
grönområden. En genomtänkt strategi för hur städernas grönområden
skall kunna bevaras och utvecklas behövs därför. Samtidigt finns det
naturligtvis situationer när ett befintligt grönområde kan behöva tas
i anspråk för något annat angeläget ändamål. En förutsättning för att
så skall få ske bör dock vara att den totala tillgången på parker och
andra grönområden inte minskar. Det bör därför finnas möjlighet att
ställa krav på kompensationsmark då parkmark tas i anspråk för andra
ändamål. Kravet på kompensationsmark bör innebära att ett nytt
grönområde av minst samma storlek ställs till förfogande i rimlig
närhet till det ianspråktagna området.
Det finns lämpliga laginstrument för att skydda värdefulla
naturmiljöer utanför stadsområden. I stadsmiljö kan värdefulla
naturmiljöer skyddas genom inrättande av nationalstadsparker.
Institutet nationalstadspark täcker dock inte hela det lagtekniska
behovet. Det behövs ett ytterligare institut för mindre områden där
skyddet kan skrivas in i detaljplanebestämmelserna. Skyddet bör vara
så utformat att det inte skall kunna tas bort genom en enkel
planändring.
Riksdagen bör begära att regeringen lägger fram förslag om ett
institut för skydd av mindre grönområden i stadsmiljö i enlighet med
vad som ovan anförts. Regeringen bör också låta utreda
förutsättningarna för att införa regler om krav på kompensationsmark
vid ianspråktagande av parkmark för annat ändamål.
Våra förslag läggs fram med anledning av motionerna 2002/03:Bo267 (c)
yrkandena 24, 35 och 44 och 2002/03:MJ428 (c) yrkande 21. Vi finner
inte tillräckliga skäl för att nu gå motionärerna bakom övriga
motionsförslag till mötes.

4.      Handelsändamålet i detaljplan, punkt 5 (m, fp)
        av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström (fp),
Margareta Pålsson (m), Lars Tysklind (fp) och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 4. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:L247
yrkande 4, 2002/03:L319 yrkandena 13 och 14, 2002/03:N397 yrkande 4,
2002/03:Bo223 yrkande 9 och 2002/03:Bo290 yrkande 14.
Ställningstagande
Det finns naturligt ett kommunalt intresse av att stadsplaneringen är
god, infrastrukturen fungerar, miljöintressen värnas och olika typer
av servicebehov tillgodoses. Kommunernas planmonopol skall användas
för att tillgodose dessa övergripande intressen, inte till att
försvåra den lokala konkurrensen.
Alltsedan 1970-talet har detaljhandeln i ökad omfattning flyttats ut
till tätorternas ytterområden. Skälen har varit bostadsbyggandets
lokalisering, kraven på framkomlighet, mark- och fastighetspriserna
samt parkeringsmöjligheterna. Denna strukturrationalisering har dock
inte försämrat hushållens tillgänglighet till dagligvaror på något
påtagligt sätt.
Den borgerliga regeringen genomförde förändringar i lagstiftningen så
att det inte längre blev möjligt att reglera handelsändamålet genom
att särskilja partihandel och detaljhandel eller genom att inom
ändamålet detaljhandel särskilja handel med livsmedel från annan
handel. Den möjlighet till reglering av handelsändamålet i detaljplan
som den nuvarande regeringen på nytt införde år 1997 är enligt vår
mening bara ett av många exempel på en regleringsiver som gagnar de
styrande på bekostnad av den vanlige medborgaren. Den nuvarande
regleringen av handelsändamålet i detaljplan leder till försämrad
konkurrens och därmed till högre priser för konsumenten. Denna bild
har nyligen bekräftats i Konkurrensverkets rapport Kan kommunerna
pressa matpriserna? I rapporten konstateras att matpriserna i Sverige
ligger väsentligt över EU-genomsnittet och att en av orsakerna är de
bristande hänsyn som tas till konsument- och konkurrensintresset i
kommunernas planering.
Betydelsen av att slå vakt om goda förutsättningar för en sund
konkurrens var ett av huvudskälen till att fyrpartiregeringen tog bort
regleringen av handelsändamålet i detaljplan. De argument som brukar
framföras av regleringsförespråkarna är att en reglering skulle kunna
bidra till bättre tillgänglighet till dagligvaror för den enskilde. Vi
menar att detta är ett felaktigt synsätt. Visserligen kan man
konstatera att det pågår en förändring inom dagligvaruhandeln och
övrig detaljhandel, men denna beror på en rad faktorer i
samhällsutvecklingen. Att externa etableringar inom detaljhandeln på
något påtagligt sätt skulle ha försämrat hushållens tillgänglighet
till dagligvaror går inte att påvisa. Det bör också erinras om att
förändringarna i handelsutbudet till stor del beror på konsumenternas
prioriteringar och intresse av lägre priser.
Bestämmelserna om möjlighet till reglering av handelsändamålet i
detaljplan bör tas bort. Planprocesser och nybyggnadsregler måste
också förenklas. Här vilar ett ansvar både på regeringen som kan
förenkla kraven avsevärt och på kommunerna vad gäller planberedskap
och bygglov.
Med hänvisning till det anförda anser vi att bestämmelserna i PBL som
möjliggör en reglering av handelsändamålet i detaljplan snarast bör
tas bort. Samtidigt måste planprocesser och nybyggnadsregler
förenklas. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin
mening med anledning av motionerna 2002/03:Bo223 (m) yrkande 9,
2002/03:Bo290 (fp) yrkande 14, 2002/03:L247 (m) yrkande 4,
2002/03:L319 (fp) yrkandena 13 och 14 och 2002/03:N397 (fp) yrkande 4.

5.      Extern handel, punkt 6 (kd)
        av Göran Hägglund (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 5. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Bo265
yrkande 3 och avslår motionerna 2002/03:Bo220 och 2002/03:Bo241
yrkandena 1-3.
Ställningstagande
Ett beslut om en eventuell etablering av en stormarknad eller av annan
form av extern handel bör föregås av ett detaljplanearbete där frågor
om miljöhänsyn, estetik, kulturarv, trygghet, trivsel, hälsa, närhet
m.m. kan beaktas. Dessa allmänna intressen skall vägas mot enskilda
intressen som etableringsintressen och intresset av fri konkurrens.
Vid alla stora förändringar av markanvändningen är konsekvensanalyser
angelägna. För att få en balans mellan olika gruppers behov och
intressen är det viktigt att konsekvensanalysen väger in hur
stormarknadsetableringen påverkar det sociala livet, hur familjers
behov tillgodoses, hur äldre och funktionshindrade påverkas m.m. Det
behövs även miljökonsekvensanalyser som bl.a. tar fasta på förändrade
transportmönster till följd av etableringen.
Erfarenheterna visar att stormarknader och handel lokaliserad till
områden utanför stadskärnorna spelar en viktig roll för att öka
konkurrensen och pressa priserna. Extern handel bidrar också till att
praktiskt underlätta handlandet för vissa människor, samtidigt som en
koncentration av affärer till stormarknader hotar att försämra
tillgängligheten för andra samhällsgrupper.
För kommuner som har betydande stormarknadsetableringar är det
väsentligt att agera aktivt för att hålla stadskärnan levande. Dessa
kommuner måste särskilt noga bevaka utvecklingen för den centralt
belägna handeln. Att bevara och utveckla centralorternas och städernas
centrum är viktigt i en god samhällsplanering.
Det jag ovan anfört med anledning av motion 2002/03:Bo265 (kd) yrkande
3 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Jag avstyrker
däremot övriga motionsförslag, vilka har till stora delar andra
inriktningar.

6.      Extern handel, punkt 6 (v)
        av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 6. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Bo220
och 2002/03:Bo241 yrkande 2 och avslår motionerna 2002/03:Bo241
yrkandena 1 och 3 och 2002/03:Bo265 yrkande 3.
Ställningstagande
Den pågående snabba utbyggnaden av stormarknader och externa
köpcentrum innebär samtidigt att den bostadsorienterade handeln
utarmas. Utvecklingen leder också till ett samhälle där bilberoendet
ökar kraftigt. En sådan utveckling bör motverkas både av miljöskäl och
av sociala skäl. Hushåll utan bil, ofta äldre och ekonomiskt svaga
grupper, skall inte behöva bli lidande på grund av handelns
omstrukturering.
PBL-kommitténs uppdrag omfattar även frågor om externa köpcentrum. Vi
anser dock mot bakgrund av den nu pågående utvecklingen att ett
moratorium för nya externa köpcentrum snarast bör införas i avvaktan
på utredningens resultat. Detta ger tillfälle att ta ställning till
gällande lagstiftning och förstärka kommunernas möjlighet att styra
utvecklingen så att hänsyn kan tas till hela befolkningens behov och
önskemål. Det behöver också utarbetas riktlinjer vad gäller
utbyggnaden av externa köpcentrum både på nationell och kommunal nivå.
Länsstyrelsernas roll behöver förstärkas så att olika kommuners
intressen bättre kan vägas mot varandra och samordnas.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi nu framfört. Vårt förslag lämnas med anledning av förslagen i
motionerna 2002/03:Bo220 (v) och 2002/03:Bo241 (mp) yrkande 2.
Beträffande övriga förslag finner vi i avvaktan på PBL-kommitténs
arbete inte tillräckliga skäl för att tillmötesgå dessa.

7.      Extern handel, punkt 6 (mp)
        av Helena Hillar Rosenqvist (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 7. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Bo220
och 2002/03:Bo241 yrkandena 1-3 och avslår motion 2002/03:Bo265
yrkande 3.
Ställningstagande
Det byggs i Sverige fler externa köpcentrum och stormarknader än i
övriga Norden och inom de flesta andra EU-länder. Samtidigt sker en
omfattande nedläggning av den lokala handeln i bostadsområdena. Denna
utveckling ger sidoeffekter som innebär ökat bilberoende och som
utestänger människor utan bil från att besöka handeln. Utbyggnaden av
den externa handeln innebär också att koldioxidutsläppen ökar eftersom
själva förutsättningen för etableringarna är en ökad bilanvändning.
Trots att denna utveckling pågått en längre tid saknas det en
nationell strategi för hur handelns omstrukturering skall hanteras.
Plan- och bygglagstiftningen innebär att en kommun själv bestämmer hur
mark och vatten skall användas inom kommunens gränser. Det är
emellertid nödvändigt att kommunerna baserar sina ställningstaganden
på en helhetssyn på kommunens utveckling. I dag saknas en sådan
helhetssyn i många kommuner. Det pågår nu en samhällsutveckling som
innebär att boendet helt separeras från handeln. De strategiska
besluten i denna utveckling tas i många fall av privata exploatörer
enligt amerikansk modell. Kommunerna spelas ut mot varandra och vågar
inte säga nej till en handelsetablering av rädsla för att mista
värdefulla arbetstillfällen. Trots kraven på konsekvensanalyser i
översiktsplaner och på miljökonsekvensbeskrivningar i detaljplan
verkar det som om kommunpolitiker har svårt att inse de sammantagna
effekterna av att släppa fram mer extern handel.
Kommunen är vid planering skyldig att ta hänsyn till förhållanden i
grannkommunerna. Länsstyrelsen skall ingripa när den mellankommunala
samordningen inte har skett på ett lämpligt sätt. Det finns dock många
exempel på handelsetableringar som har tillåtits trots de uppenbara
negativa konsekvenserna i grannkommunen. Det finns anledning att
ifrågasätta om dagens reglering av de mellankommunala hänsynen vid
handelsetableringar är tillräcklig. Det har alltför ofta visat sig att
kommunens eget bästa väger tyngst vid etablering av externa
köpcentrum. Länsstyrelserna bör därför genomföra en ingående
konsekvensanalys i samband med handelsetableringar som berör flera
kommuner. Det finns också skäl att överväga införandet av en vetorätt
i PBL för grannkommuner.
Det finns många länder i Europa som har betydligt större möjligheter
än de som finns i Sverige att styra handelns utveckling. Det finns
exempelvis möjlighet att styra handelns etablering till stadskärnorna
och att begränsa butiksstorleken. Det förekommer också planer på ett
tidsbegränsat stopp för externetableringar. Jag anser att en sådan
modell bör prövas i Sverige för att ge tid för en ordentlig
genomlysning av konsekvenserna av den pågående utvecklingen. Ett
moratorium bör således införas vad gäller nya externa köpcentrum och
stormarknader. Detta moratorium bör gälla tills vi i Sverige har
utarbetat och fastställt en tydlig policy vad gäller externa
köpcentrum och ställning hunnit tas till förslag om en förstärkt
lagstiftning.
Vidare ger ett moratorium utrymme för en nödvändig samhällsdebatt om
vilken utveckling vi vill ha och om hur vi bäst skall kunna bevara det
kulturarv som utgör grunden för alla våra svenska städer. Våra städer
har traditionellt byggts efter en modell som innebär att centrum utgör
den naturliga mötesplatsen för både inköp och kultur. De senaste
årtiondenas köpcentrumkoncept bygger emellertid på en annan typ av
samhällsbygge, den amerikanska modellen baserad på separering av
boende och handel.
Vad jag ovan anfört bör riksdagen med anledning av motionerna
2002/03:Bo220 (v) och 2002/03:Bo241 (mp) yrkandena 1, 2 och 3 som sin
mening ge regeringen till känna.

8.      Kommunala servicezoner, punkt 7 (m)
        av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta Pålsson (m)
och Peter Danielsson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 8. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Bo223
yrkande 13.
Ställningstagande
Alltför ofta inskränks rätten att få bygga och bo efter individuella
önskemål av kommunpolitikernas möjlighet att avstå från att
detaljplanelägga områden. Detta medför att inga bygglov kan beviljas,
vilket är ett effektivt sätt för kommunpolitikerna att styra var
medborgarna skall bygga och bo.
Ett stort antal människor har önskemål om att bosätta sig i t.ex.
storstadskommunernas glesbygder. Motiveringen för avslag på
bygglovsansökningar i sådana områden är att det blir för dyrt ur
kommunalekonomisk synvinkel att tillgodose önskemål om kommunal
service som t.ex. skola, skolskjutsar samt barn- och äldreomsorg.
Kommunerna framhåller också i många fall att dyra lösningar med
anslutning till kommunala system för vatten och avlopp är nödvändiga.
Denna typ av frågor går emellertid ofta att lösa med lokala,
miljöanpassade system. Även när det gäller övrig kommunal service går
det naturligtvis ofta att hitta lösningar som är bra för både den
enskilde medborgaren och kommunen. Dessa lösningar får emellertid inte
innebära en inskränkning av lagreglerade rättigheter som rätten till
hemsjukvård, rätten att gå i skola m.m.
De redovisade problemen kan lösas genom att man delar in kommunen i
servicezoner. Härigenom erhåller medborgarna även möjligheter att
bygga och bo mer fritt. Då har alla parter redan från början klart för
sig vad som gäller för kommunens åtaganden, dvs. vad den enskilde kan
få för service i olika delar av kommunen. Förutsättningarna för att
införa möjligheten till kommunala beslut om servicezoner enligt denna
modell bör snarast utredas. Vi anser att en sådan modell är förenlig
med den kommunala likställighetsprincipen. Alla vet från början vad
som gäller och alla har möjlighet att fatta beslutet om bosättning
utifrån de givna förutsättningarna. Frågan om det krävs ändring i
kommunallagen, eller andra lagändringar, för införande av en modell
med kommunala servicezoner bör ägnas särskild uppmärksamhet i en
utredning.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
att en utredning om kommunala servicezoner snarast bör tillsättas.
Vårt förslag lämnas med anledning av motion 2002/03:Bo223 (m) yrkande
13.

9.      Den statliga kontrollen av kommunala planer, punkt 8 (m)
        av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta Pålsson (m)
och Peter Danielsson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 9. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Bo223
yrkande 10.
Ställningstagande
Under senare år har det förekommit fall där Boverket och länsstyrelser
har sagt nej till etablering av stormarknader och därmed underkänt
detaljplaner antagna av kommunfullmäktige. Detta är inte acceptabelt
och ligger inte i konsumenternas intresse. Enligt vår uppfattning är
det en kommunal angelägenhet att bestämma hur marken skall disponeras
i den egna kommunen. Det är då också högst rimligt att besluten fattas
av kommunen, som är bäst skickad att bedöma och avgöra sådana frågor.
Stöd för detta finns i plan- och bygglagen. Länsstyrelsen och
regeringen borde endast kunna upphäva planer när dessa strider mot
uttalade riksintressen. Vi anser att det behövs en lagändring med
denna inriktning.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi framför. Vårt förslag lämnas med anledning av motion
2002/03:Bo223 (m) yrkande 10.

10.     Brottsförebyggande planering, punkt 9 (kd, c)
        av Göran Hägglund (kd) och Jörgen Johansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 10. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Ju366
yrkande 7, 2002/03:Bo266 yrkande 2 och 2002/03:Bo267 yrkande 27 och
avslår motion 2002/03:Bo277.
Ställningstagande
Ett viktigt arbete är att planera bostadsområden så att de motverkar
kriminalitet. Sterila, storskaliga och anonyma bostadsmiljöer fungerar
som en katalysator för vandalism och skadegörelse i alla former. Vi är
övertygade om att det går att skapa ökad trygghet i bostadsområdena om
man planerar varma och välkomnande miljöer. Det är viktigt att de
boende själva får möjlighet att föreslå förändringar och medverka i
genomförandet.
Segregation kan utgöra en grogrund för kriminalitet. Även om det är
hela städer snarare än vissa bostadsområden som är segregerade, är
segregationen nära kopplad till förekomsten av områden som är
belastade med och som genererar sociala problem. Utvecklingen i många
förortsområden har varit spiralformad mot en allt lägre attraktivitet.
Ett utmärkande drag i s.k. utsatta områden är också bristen på
delaktighet i den lokala utvecklingen. Det utanförskap som blir en
konsekvens av detta leder till motsättningar mellan olika sociala och
etniska grupper.
Undersökningar visar att det är många människor, särskilt kvinnor och
unga, som känner oro eller rädsla i boendet. Därför är det viktigt att
ha dessa grupper som en utgångspunkt i arbetet med att skapa tryggare
boendemiljöer. Kommunerna bör i sin planeringsprocess systematiskt gå
igenom alla åtgärder som kan genomföras för att kvinnor och ungdomar
skall känna trygghet där de bor. Kvinnor och ungdomar måste i större
utsträckning delta i all samhällsplanering. Kvinnoorganisationer och
ungdomsorganisationer är i detta arbete en tillgång som tänkbara
remissinstanser.
Målsättningen med bostadspolitiken måste vara att alla skall bo i en
trygg och attraktiv miljö. Framför allt handlar det om att höja
attraktionskraften i storstädernas ytterområden. Levande stadsdelar
förutsätter såväl bostäder och arbetsplatser som god kommersiell och
offentlig service.
Som ett led i integrationsarbetet måste behovet av att förebygga brott
uppmärksammas i stadsplaneringen. Vi anser att brottsförebyggande
aspekter alltid bör tas med i såväl planeringen av bostadsområden som
samhällsplanering i övrigt. Även i skötseln och upprustningen av
offentliga miljöer och genom bättre belysning kan brott förebyggas.
Inte minst gäller detta våldsbrott mot kvinnor. Kommunerna bör
upprätta en brottsförebyggande policy som framgår av översiktsplanen.
En sådan policy kan innehålla principiella ställningstaganden om hur
stadens struktur bör utvecklas för att motverka brott, hur stadskärnan
skall utvecklas, och idéer om hur bostäder, arbetsplatser och handel
kan blandas i bebyggelsemiljön. Plan- och bygglagen bör ses över i
syfte att underlätta införandet av en brottsförebyggande policy i
kommunernas översiktsplaner.
Det finns behov av tydligare riktlinjer för kommunerna och
bostadsmarknadens aktörer att arbeta utifrån, bl.a. behöver hus,
portar, gårdar och parkeringsplatser bli ordentligt upplysta.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi nu framfört. Vårt förslag lämnas med anledning av förslagen i
motionerna 2002/03:Bo266 (kd) yrkande 2, 2002/03:Bo267 (c) yrkande 27
och 2002/03:Ju366 (kd) yrkande 7. Förslaget i motion 2002/03:Bo277 (s)
får i allt väsentligt anses vara tillgodosett härigenom.

11.     Tysta miljöer och buller, punkt 10 (mp)
        av Helena Hillar Rosenqvist (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 11. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Bo204
yrkandena 1-3 och 6 och avslår motionerna 2002/03:Bo222 yrkandena 1-3
och 6, 2002/03:Bo231 och 2002/03:Bo265 yrkande 4.
Ställningstagande
I vår dagliga miljö har vi hela tiden olika ljud omkring oss. Buller
har blivit ett omfattande miljöproblem. Bakgrundsbuller från ökande
trafikintensitet är så gott som ständigt närvarande. Ljudnivån ökar
ständigt och drygt en halv miljon människor anser sig vara mycket
störda av buller från trafiken. Nära stora trafikleder ökar
bakgrundsljudet i intervall. I tätorter märks bullret till slut inte
på grund av att man vänjer sig. Men det finns där hela tiden och
framkallar olustkänslor som inte kan identifieras.
I hemmen och på arbetsplatser ger elektriska apparater och olika
fläktsystem oupphörligt ljud ifrån sig. I skol- och daghemsmiljö är
ljudnivån ofta för hög, och för både barnen och de anställda är detta
en källa till trötthet. Man kan nu koppla samman stress och buller
efter forskning på området, därmed visas att buller är ett glömt
miljöproblem. Samband mellan buller och skolbarns minnesprestation är
nu föremål för forskning.
Bullerfria miljöer kommer alltmer att behövas för att människor skall
må bättre. En utredning som klarlägger behovet av bullerfria miljöer i
samhället och framför allt på arbetsplatser skulle kunna medverka till
att skapa utrymmen där buller och bakgrundsljud minimeras.
Gränsvärdena för buller är i dag alldeles för generösa. Ett viktigt
verktyg för att bekämpa buller vore att nya gränsvärden tas fram för
bullernivåer på arbetsplatser och ute i samhället. Gränsvärdena bör
således omvärderas och det behövs en hårdare bedömning.
Dygnsmedelvärden som uppmätts innebär att toppar med mycket höga
ljudnivåer accepteras bl.a. från trafik och flygplan, liksom att
flygplan även genererar buller i de låga s.k. oktavbanden. Det höga
bullret blir för oss människor den förorening som kan upplevas som den
värsta av alla, eftersom vi inte kan bli kvitt den.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad jag nu framfört. Mitt förslag lämnas med anledning av förslagen i
motion 2002/03:Bo204 (mp) yrkandena 1, 2, 3 och 6. Förslagen i motion
2002/03:Bo222 (fp) yrkandena 1, 2, 3 och 6 avstyrker jag.

12.     Hantering av översvämningsrisker i den fysiska planeringen,
punkt 11 (kd, c)
        av Göran Hägglund (kd) och Jörgen Johansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 12. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Bo265
yrkande 6 och avslår motion 2002/03:Bo289 yrkande 1.
Ställningstagande
Under de senaste åren har Sverige drabbats av kraftiga översvämningar
i vissa delar av landet. De stora nederbördsmängderna medför att
marken blivit vattenmättad varpå skred och ras inträffar på utsatta
platser. Allteftersom vattenståndet i sjöarna stigit har även flödena
i de sjörika vattendragen ökat och orsakat skador på vägar och broar
samt på bebyggelse nära vattendragen.
Som en följd av översvämningarna har stora och oförutsedda kostnader
drabbat berörda kommuner. I många fall är det fråga om mindre
inlandskommuner med redan ansträngd ekonomi, sviktande
befolkningsunderlag och svag arbetsmarknad. Även enskilda personer har
drabbats hårt, då vanliga försäkringar normalt inte täcker skador av
denna typ.
Översvämning är en riskfaktor som enligt 4 kap. PBL skall markeras i
översiktsplanen. Det finns ibland ett glapp mellan PBL-systemets
möjligheter och hur frågorna hittills har hanterats i den praktiska
planeringen. Skäl finns därför att noggrant se över denna hantering.
I remisskretsen till översiktsplanen bör regelmässigt
räddningstjänsten ingå. Räddningstjänstplanen bör utgöra ett av
underlagen för översiktsplaneringen.
Bättre flödesprognoser är nödvändiga med en samlad prognosbild för att
kommunerna skall kunna vidta lokala förebyggande åtgärder. Prognoserna
bör samordnas med de översiktliga översvämningskarteringar som är
gjorda.
När en kommun via Räddningsverket får statsbidrag rörande åtgärder i
en älv så måste en samlad konsekvensutredning nedströms göras. Även
dagens vattendomar måste ses över; de som finns är ålderstigna och tar
inte hänsyn till hela älvsystemet, utan gäller ofta damm för damm.
Översvämningarna är ofta återkommande och kan drabba mycket stora
geografiska områden samtidigt. Därför bör staten ansvara för och
investera i ett antal regionala översvämningsförråd i landet med
gemensam utrustning. Härigenom skulle man på ett bättre sätt klara av
kommande översvämningar.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi nu framfört. Vårt förslag lämnas med anledning av förslaget i
motion 2002/03:Bo265 (kd) yrkande 6. Förslaget i motion 2002/03:Bo289
(s) yrkande 1 får härigenom anses vara tillgodosett.

13.     Lokalisering av mobiltelefonmaster och kraftledningar,
m.m., punkt 12 (v)
        av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 13. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ419
yrkande 5 och avslår motionerna 2002/03:So361 yrkande 5, 2002/03:MJ375
yrkande 5, 2002/03:Bo228, 2002/03:Bo237 yrkande 1, 2002/03:Bo261,
2002/03:Bo265 yrkande 7, 2002/03:Bo268 yrkandena 3 och 4 och
2002/03:Bo282 yrkandena 1-4.
Ställningstagande
När det gäller forskning på basstationer och människor som upplever
elöverkänslighet och som upplevt symtom från dessa så finns det för
närvarande inga systematiska studier. Det har konstaterats att
gränsvärdena från strålningsstyrka från fasadantenner har
överskridits. Hur vanligt det är vet vi inte. Strålskyddsinstitutet
har godtagit operatörernas försäkringar att gränsvärdena inte
överskrids. Men eftersom forskningen varken har bekräftat eller
förkastat möjligheten att strålning av denna art har effekter på
hälsan måste försiktighetsprincipen råda.
I avvaktan på ytterligare kunskap om risker och gränsvärden krävs det
stor restriktivitet när det gäller att bevilja bygglov för
mobiltelefonmaster och fasadantenner. Så länge vi inte vet att
exponeringen från dessa är ofarlig bör försiktighetsprincipen
tillämpas.
Vänsterpartiet anser att regeringen bör återkomma med förslag till
kriterier som skall vara styrande vid placering av basstationer. Dessa
kriterier skall utgå från att i så stor utsträckning som möjligt
begränsa att människor utsätts för strålning, vilket betyder att
särskild restriktivitet för beviljandet av bygglov skall tillämpas i
närhet till bebyggda områden, institutioner och service. Även
strålningsfria zoner skall finnas.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi nu framfört. Vårt förslag lämnas med anledning av förslagen i
motion 2002/03:MJ419 (v) yrkande 5. Beträffande övriga förslag finner
vi i avvaktan på PBL-kommitténs arbete inte tillräckliga skäl för att
nu tillmötesgå dessa.

14.     Lokalisering av mobiltelefonmaster och kraftledningar,
m.m., punkt 12 (mp)
        av Helena Hillar Rosenqvist (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 14. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ375
yrkande 5 och 2002/03:Bo261 och avslår motionerna 2002/03:So361
yrkande 5, 2002/03:MJ419 yrkande 5, 2002/03:Bo228, 2002/03:Bo237
yrkande 1, 2002/03:Bo265 yrkande 7, 2002/03:Bo268 yrkandena 3 och 4
och 2002/03:Bo282 yrkandena 1-4.
Ställningstagande
Elöverkänslighet drabbar många människor i vårt samhälle. Att bevisa
att någon är elöverkänslig är svårt i nuvarande läge. Det kan dock
inte heller bevisas att elektronmagnetiska fält är ofarliga för oss
människor och därför måste också då försiktighetsprincipen gälla.
Socialstyrelsen gav 1995 ut en rapport som säger att det inte finns
något övertygande stöd för ett samband mellan exponering för
elektromagnetiska fält och vissa hälsorisker. När det gäller
elöverkänslighet kan rapporten dock inte utesluta att elektrisk
utrustning kan ha direkta effekter på människokroppen. Rapporten kan
inte heller vare sig bekräfta eller motsäga ett orsakssamband med ökad
risk för leukemi vid exponering från elektromagnetiska fält.
Flera rapporter har kommit om hälsorisker som kan uppstå både när det
gäller bildskärmsarbete och arbete med elektriska apparater med skilda
spänningstal. Bosättning i närheten av kraftledningar har visat på
oroande effekter med troliga cancerrisker. En orsak till hudbesvär vid
bildskärmsarbete, framför allt vid arbete med nyare apparater, är att
flamskyddsmedel som ingår i datorer och annan elektronisk utrustning
avger brom vid användning.
Försiktighetsprincipen bör därför användas när rekommendationer ges,
vid bosättning eller vistelse i eller i närheten av elektriska och
magnetiska fält.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad jag nu framfört. Mitt förslag lämnas med anledning av förslaget i
motionerna 2002/03:Bo261 (mp) och 2002/03:MJ375 (mp) yrkande 5.
Beträffande övriga förslag finner jag i avvaktan på pågående beredning
m.m. på området inte tillräckliga skäl för att nu tillmötesgå dessa.
Särskilda yttranden

1.      Övergripande planfrågor, punkt 2 (m, fp, kd, c)
        Göran Hägglund (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina
Lundström (fp), Margareta Pålsson (m), Lars Tysklind (fp), Peter
Danielsson (m) och Jörgen Johansson (c) anför:
Under rubriken Övergripande planfrågor har utskottet funnit det
lämpligt att behandla förslag som avser frågor om
jämställdhetsperspektiv, konstnärlig utsmyckning, inflytandefrågor
m.m., flexibilitet i planeringen, regional planering, instansordning
(överprövning av beslut enligt PBL) samt industrietableringar
(huvudsakligen frågor om dubbelprövning enligt PBL och miljöbalken
[MB]).
Gemensamt för de under denna rubrik behandlade motionsförslagen är att
de frågor som där tas upp på ett eller annat sätt ingår i det uppdrag
som PBL-kommittén har. Det innebär som utskottet anför att många av de
problem som motionärerna tar upp kan förväntas få sin lösning när
resultatet av utredningens arbete föreligger. Målet måste vara att
förenkla regelverken. Vi utgår från att så kommer att bli fallet.
Vi kommer att under PBL-kommitténs arbete och vid den fortsatta
beredningen av kommitténs förslag bevaka behandlingen av de frågor som
tas upp i de aktuella motionerna från våra respektive partier.
I detta sammanhang vill vi dock särskilt framhålla vikten av att de
problem som hänger samman med den nuvarande instansordningen för
planprocessen får en lösning och att lösningen inte drar ut på tiden.

2.      Grönområden m.m. och Tysta miljöer och buller, punkt 4 och
10 (fp)
        Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp) anför:
Gemensamt för de under denna rubrik behandlade fp-förslagen i
motionerna 2002/03:Bo222 yrkandena 1, 2, 3 och 6 och 2002/03:N397
yrkande 6  är att det på respektive område för närvarande pågår ett
omfattande utredningsarbete m.m. Vi anser därför att vi i dagsläget
inte bör lämna några förslag i frågorna utan utgår från att de
frågeställningar som motionerna aktualiserar ändå kan förväntas få sin
lösning.
Vi kommer dock att följa det fortsatta arbetet på dessa områden och
bevaka behandlingen av de frågor som omfattas av förslagen i de nu
aktuella fp-motionerna.
I detta sammanhang vill vi samtidigt framhålla vikten av att
bullerproblemen löses och att även frågan om skydd för fler
grönområden inom tätt exploaterade områden får sin lösning.

3.      Grönområden m.m., punkt 4 (c)
        Jörgen Johansson (c) anför:
De under denna rubrik behandlade c-förslagen i motionerna
2002/03:Bo267 yrkandena 24, 35 och 44 och 2002/03:MJ428 yrkande 21har
det gemensamt att de frågor som där tas upp på ett eller annat sätt
ingår i det uppdrag som PBL-kommittén har. Även Boverket,
länsstyrelserna och kommunerna bedriver ett arbete som direkt har
bäring på dessa frågor. Det innebär att många av de problem som
motionärerna tar upp kan förväntas få sin lösning. Vi utgår från att
så kommer att bli fallet.
Vi kommer att följa det arbete som bedrivs inom Boverket,
länsstyrelserna och kommunerna. Vi kommer även att under PBL-
kommitténs arbete och vid den fortsatta beredningen av kommitténs
förslag bevaka behandlingen av de frågor som tas upp i motionerna.
I detta sammanhang vill vi dock särskilt framhålla vikten av att
behovet av skyddade grönområden inom stadsmiljö tillgodoses inom en
snar framtid.

4.      Tysta miljöer och buller, punkt 10 (kd, c)
        Göran Hägglund (kd) och Jörgen Johansson (c) anför:
Mot bakgrund av det omfattande arbete som pågår på bullerområdet har
vi stannat för att i dagsläget inte ställa oss bakom förslaget om
vikten av att i översiktsplaner kartlägga tysta zoner som lämnas i
motion 2002/03:Bo265 (kd) yrkande 4.
Vi kommer dock att följa det fortsatta arbetet på området och om
frågan inte får en lämplig lösning inom en inte alltför avlägsen
framtid återkomma i annat sammanhang.

5.      Lokalisering av mobiltelefonmaster och kraftledningar,
m.m., punkt 12 (v)
        Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v) anför:
Mot bakgrund av att beredningen av det uppdrag angående
strålningsrisker m.m. som Elsäkerhetsverket redovisade till regeringen
hösten 2002 ännu inte har avslutats finner vi i dagsläget inte skäl
för att ställa oss bakom det förslag om skärpta regler för placering
av kraftledningar som aktualiseras i motion 2002/03:Bo237 (v) yrkande
1.
Vi kommer dock att följa det fortsatta arbetet på området och om
frågan inte får en lämplig lösning inom en inte alltför avlägsen
framtid återkomma i annat sammanhang.</pre><pre></pre><pre>
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2002/03:27
Proposition 2002/03:27 Vissa överklaganden enligt plan- och bygglagen:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i plan- och
bygglagen (1987:10).
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2002
2002/03:Ju366 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

7.      Riksdagen begär att regeringen ger Boverket i uppdrag att
för kommunerna utarbeta tydliga riktlinjer för bebyggelseinriktade
hinder mot brott.
2002/03:L247 av Inger René m.fl. (m):

4.      Riksdagen beslutar att avskaffa handelsändamålet i plan-
och bygglagen.
2002/03:L319 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

13.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en förenkling av plan- och bygglagen.
14.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att ta bort möjligheten till reglering av
handelsändamålet i detaljplaner.
2002/03:So361 av Kerstin Lundgren (c):

5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att försiktighetsprincipen skall tillämpas vid alla
installationer och all planering samt om införandet av strålningsfria
zoner i kommunerna.
2002/03:Kr265 av Peter Pedersen m.fl. (v):

4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att den skall uppdra åt Kommittén för översyn av
plan- och bygglagstiftningen PBL att beakta idrottsrörelsens rätt till
samråd.
2002/03:Kr368 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd):

2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om aktivitetsområden i bostadsområden.
2002/03:MJ375 av Barbro Feltzing m.fl. (mp):

5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att försiktighetsprincipen skall gälla vid
rekommendationer för bosättning eller vistelse i närheten av
elektriska och magnetiska fält.
2002/03:MJ419 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

5.      Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till
kriterier som skall vara styrande vid placering av basstationer,
kriterier som skall utgå från att i så stor utsträckning som möjligt
begränsa människors exponering för strålning.
2002/03:MJ428 av Maud Olofsson m.fl. (c):

21.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om grönområdenas betydelse i stadsmiljöer för
människor, djur och natur.
2002/03:N397 av Martin Andreasson m.fl. (fp):

4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att öka konkurrensen och skapa lägre priser för
konsumenterna genom att ta bort kommunernas möjlighet att stoppa
etablering av nya butiker när detaljplaner fastställs.
6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att fler grönområden i Storstockholm behöver skydd
som t. ex. naturreservat.
2002/03:A366 av Margareta Andersson m.fl. (c):

19.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ett jämställdhetsperspektiv i samhällsplaneringen.

2002/03:Bo204 av Barbro Feltzing och Helena Hillar Rosenqvist (mp):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om miljöer som är bullerfria.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att bygga ett tystare samhälle.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att gränsvärden för bakgrundsbuller på
arbetsplatser och ute i samhället bör tas fram.
6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om sänkta gränsvärden i urbana utomhusmiljöer.
2002/03:Bo213 av Lars Wegendal (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att låta Boverket utvärdera tillämpningen av
PBL:s regler om krav på att bostadsområden planeras med utgångspunkten
att ytor för lek och motion tillgodoses.
2002/03:Bo216 av Annelie Enochson (kd):

8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att reformera planprocessen.
2002/03:Bo220 av Karin Svensson Smith m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen skall återkomma med lagförslag om ett
tillfälligt stopp för etablering av externa köpcentrum.
2002/03:Bo222 av Erling Bager (fp):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att målet för arbetet mot minskat buller inte skall
uttryckas i vissa bullernivåer utan i minskade negativa effekter av
buller.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att ambitionen i det kortsiktiga arbetet skall
höjas och de negativa effekterna i form av sömnstörningar,
samtalsstörningar och upplevd allmän störning skall minskas med 10 %
till år 2010 och med 30 % till år 2020.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att vad avser buller från markbunden trafik man -
som ett led i arbetet mot minskade negativa effekter - skall
eftersträva att även ge boende tillgång till en god, störningsfri
ljudmiljö.
6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att ökad vikt läggs vid att bevara hittills tysta
områden och miljöer.
2002/03:Bo223 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om flexibilitet vid kommunal planering.
2.      Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till
ändring av lagstiftningen gällande antalet instanser för överklagande
av detaljplan och bygglov.
9.      Riksdagen beslutar att avskaffa handelsändamålet vid
detaljplan i PBL.
10.     Riksdagen beslutar om en lagändring i fråga om
underkännande av kommunala detaljplaner. Dessa får endast upphävas när
de strider mot uttalade riksintressen, i enlighet med vad som anförs i
motionen.
13.     Riksdagen begär att regeringen utreder frågan om kommunala
servicezoner i enlighet med vad som anförs i motionen.
2002/03:Bo225 av Sten Lundström m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en utredning om planeringsinstrument för regional
samhällsplanering.
2002/03:Bo228 av Tomas Eneroth (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av utökade informationsinsatser gällande utbyggnaden
av 3 G-nätet.
2002/03:Bo231 av Gunilla Wahlén (v):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag enligt vad i
motionen anförs om certifiering av tysta miljöer i tätorterna.
2002/03:Bo232 av Owe Hellberg m.fl. (v):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om barns inflytande i planering av boendemiljöer.
2002/03:Bo237 av Gunilla Wahlén (v):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en skärpning av reglerna för placering av
kraftledningar.
2002/03:Bo241 av Helena Hillar Rosenqvist (mp):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att plan- och bygglagen ändras så att grannkommuner
får vetorätt vid etablering av externhandel.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att ett moratorium för nyetablering av externhandel
införs.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att etablering av externhandel bör vara
tillståndspliktig enligt miljöbalken.
2002/03:Bo242 av Johan Pehrson (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en större och mer stabil ekonomisk bas för föreningen
Svenska stadskärnor.
2002/03:Bo245 av Carina Adolfsson Elgestam m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om forskning inriktad på en helhetssyn på framtidens
samhällsbyggande och integrering av det lokala Agenda 21-arbetet i all
samhällsplanering.
2002/03:Bo253 av Ronny Olander och Siw Wittgren-Ahl (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om åtgärder för att bl.a. av folkhälsoskäl förbättra
tillgången på koloniträdgårdar.
2002/03:Bo261 av Barbro Feltzing och Helena Hillar Rosenqvist (mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att försiktighetsprincipen skall tillämpas i stadsmiljön för
att inte öka den elektromagnetiska strålningen.
2002/03:Bo265 av Dan Kihlström m.fl. (kd):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om vikten av att effektivisera planprocessen genom
färre överklagandeinstanser.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om konsekvensanalyser i samband med
stormarknadsetableringar.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om vikten av att kommunerna kartlägger tysta zoner i
översiktsplanerna.
6.      Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med
uppgift att utreda förutsättningarna för att i den fysiska planeringen
bättre kunna hantera översvämningsfrågor.
7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om vikten av hänsynstaganden till natur- och
kulturvärden vid mobilnätsutbyggnaden.
2002/03:Bo266 av Dan Kihlström m.fl. (kd):

2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om vikten av brottsförebyggande policy i kommunernas
översiktsplaner.
2002/03:Bo267 av Maud Olofsson m.fl. (c):

6.      Riksdagen begär att regeringen som sin mening i utredningen
om plan- och bygglagen utvärderar hur möjligheten till flexibilitet
har tagits till vara i den kommunala planeringen och utreder hur
planprocessen kan förenklas.
24.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förnyelse av bostadsmiljön.
27.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att brottsförebyggande aspekter måste tas med vid
all samhällsplanering.
28.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ökat brukarinflytande.
35.     Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om ett
institut för skydd av mindre grönområden i stadsmiljö i enlighet med
vad i motionen anförs.
36.     Riksdagen begär att regeringen tar fram ett nationellt
handlingsprogram för att bevara de mångfasetterade kulturmiljöer och
byggnader som finns i vårt land.
39.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att intensifiera det nationella Agenda 21-arbetet.
44.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av grönområden.
2002/03:Bo268 av Ronny Olander och Kerstin Engle (s):

3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att överväga möjligheten att kommunerna åläggs att
för allmänheten redovisa de mobilmaster som finns och planeras i
kommunen.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att överväga möjligheten att ålägga kommunerna att
vid utbyggnad av mobilmaster effektivisera genomförandet genom att
inte använda fler antal master än vad anses nödvändigt samt att i
fortsättningen ta hänsyn även till mänskliga värden.
2002/03:Bo270 av Sören Wibe och Lars Lilja (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en översyn av de långa handläggningstider som
miljöprövning och planlagar orsakar större industriinvesteringar.
2002/03:Bo272 av Kjell-Erik Karlsson och Sven-Erik Sjöstrand (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om koloniträdgårdsverksamhet som en tillgång i arbetet med att
öka kontakterna mellan invandrade och svenskar i samhället.
2002/03:Bo277 av Tommy Ternemar m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om trygghet i boendet.
2002/03:Bo282 av Annelie Enochson (kd):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att krav skall ställas på operatörerna att i varje
kommun omgående presentera en mastplan över hela sin utbyggnad i
kommunen.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att krav skall ställas på kommunerna att bättre
informera medborgarna om mastplanerna. Informationen skall gälla
mastlokaliseringar, masthöjder, strålningsförändring i närområdet och
gränsvärden.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att krav skall ställas på operatörerna att redovisa
strålningsvärden vid basstationerna som registrerats vid mätning
utförd av en oberoende mätningsman.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om lokaliseringen av 3 G-mobilmaster.
2002/03:Bo289 av Carina Ohlsson och Berndt Ekholm (s):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om nödvändigheten av att det tas hänsyn till
översvämningsrisken i all fysisk planering.
2002/03:Bo290 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

13.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av regelförenkling vad gäller planprocesser
och nybyggnadsregler.
14.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att kommunernas rätt att stoppa lågprisbutiker med
bestämmelser i plan- och bygglagen (PBL) måste försvinna.
2002/03:Bo314 av Eva Arvidsson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tillägg i plan- och bygglagen om konstnärlig gestaltning av
vår gemensamma miljö.</pre><pre>
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)
Härigenom föreskrivs att 13 kap. 4 § plan- och bygglagen
(1987:10)1Lagen omtryckt 1992:1769. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse
                                    13 kap.
                         4 §2Senaste lydelse 1995:1730.
                                        Länsstyrelsens beslut enligt 12
Länsstyrelsens beslut enligt 12         kap. 3 § att helt eller i en viss
kap. 2 § huruvida prövning skall        del upphäva ett beslut om
ske eller ej och länsstyrelsens         detaljplan, områdesbestämmelser,
förordnande enligt 12 kap. 4 §          lov eller förhandsbesked får
första stycket samt länsstyrelsens      överklagas hos regeringen. Andra
beslut enligt 12 kap. 4 § andra         beslut av länsstyrelsen enligt 12
stycket att lov eller                   kap. får inte
förhandsbesked inte skall gälla får     överklagas.Länsstyrelsens beslut i
inte överklagas.Andra beslut av         ett överklagat ärende om antagande,
länsstyrelsen enligt denna lag än       ändring eller upphävande av en
de som anges i första stycket får       detaljplan, områdesbestämmelser
överklagas hos allmän                   eller en fastighetsplan får
förvaltningsdomstol om beslutet         överklagas hos regeringen.Andra
avser1. bygglov eller                   beslut av länsstyrelsen enligt
förhandsbesked inom område med          denna lag får överklagas hos allmän
detaljplan,2. bygglov eller             förvaltningsdomstol. Om målet rör
förhandsbesked inom område som inte     en fråga av särskild betydelse för
omfattas av detaljplan och              Försvarsmakten,
överklagandet avser frågan om           Fortifikationsverket, Försvarets
åtgärderna utgör                        materielverk eller Försvarets
kompletteringsåtgärder enligt 8         radioanstalt skall domstolen
kap. 13 §, uppfyller kraven i 3         överlämna målet till regeringen för
kap. eller strider mot                  prövning.Prövningstillstånd krävs
områdesbestämmelser,3. rivningslov      vid överklagande till kammarrätten.
eller marklov och överklagandet
avser frågan om åtgärderna strider
mot en detaljplan eller
områdesbestämmelser,4. förordnanden
enligt 6 kap. 19 § att avstå eller
upplåta mark eller enligt 6 kap. 22
§ om skyldighet att bekosta
anläggande av gator och vägar samt
anordningar för vattenförsörjning
och avlopp,5. fråga enligt 9
kap.,6. påföljder och ingripanden
enligt 10 kap.,7. debitering av
avgifter som anges i 11 kap. 5
§,hos regeringen i övriga
fall.Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överklagande av beslut
som länsstyrelsen har meddelat före den 1 juli 2003.</pre>